Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 6 mars 1997
Lena Hjelm-Wallén
Pierre Schori
(Utrikesdepartementet)
Skr.
1996/97:80
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen
under 1996 i enlighet med riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen
behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska
och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det
rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska
språket och rekrytering av svenskar.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
Skr. 1996/97:80
SAMMANFATTNING
DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I EUROPEISKA
UNIONEN
1 Samarbete i svenskt och europeiskt intresse........................................21
1.1 Sveriges prioriterade frågor i EU...........................................22
2 Europeiska rådets möten.......................................................................22
2.1 Mötet i Florens.......................................................................22
2.2 Mötet i Dublin........................................................................24
3 Regeringskonferensen 1996.................................................................26
3.1 Samråd med riksdagen...........................................................27
3.2 Förhandlingens förlopp..........................................................27
3.3 Dagordningen.........................................................................28
3.4 Det irländska ordförandeskapets utkast till nytt fördrag........29
3.5 Något om förhandlingsläget från svensk utgångspunkt.........31
4 EU:s utvidgning....................................................................................32
4.1 Utvidgningsprocessen............................................................32
4.2 Förmedlemskapsstrategin......................................................34
4.3 Östersjöperspektivet...............................................................34
4.4 Utvidgningen och regeringskonferensen...............................35
4.5 Svenska utredningar om utvidgningens konsekvenser..........35
5 Subsidiariet, öppenhet och insyn..........................................................35
5.1 Subsidiaritet...........................................................................35
5.2 Öppenhet och insyn i EU:s institutioner................................36
5.2.1 Översyn av reglerna om tillgång till rådets handlingar.......36
5.2.2 Utlämnande av handlingar..................................................37
5.2.3 Översyn av reglema av tillgång till kommissionens
handlingar...........................................................................37
5.2.4 Mål i EG-domstolen............................................................37
5.2.5 Europaombudsmannens öppenhetsarbete...........................38
5.3 Regeringskonferensen............................................................38
6 Den ekonomiska och monetära unionen - EMU.................................39
6.1 Utvecklingen inom EU..........................................................40
6.1.1 Växelkurssystemet ERM2..................................................40
6.1.2 Stabilitets- och tillväxtpakten.............................................41
6.1.3 Eurons legala status.............................................................42
6.1.4 Multilateral övervakning.....................................................43
6.1.5 Förfarandet vid alltför stora underskott i de offentliga Skr. 1996/97:80
finanserna............................................................................44
6.2 Sveriges agerande i EMU-frågan under 1996........................45
6.2.1 Utredningen om Sverige och EMU.....................................45
6.2.2 Förberedelser för ett eventuellt införande
av euron i Sverige...............................................................45
6.2.3 Det svenska konvergensprogrammet..................................46
6.3 Verksamheten i Europeiska monetära institutet....................47
7 Sveriges anslutning till Schengenavtalet..............................................47
7.1 Förhandlingarnas förlopp.......................................................48
7.2 Framförhandlade avtal...........................................................49
DEL 2 DET EKONOMISKA OCH SOCIALA
SAMARBETSOMRÅDET
8 Inre marknadens utveckling.................................................................51
8.1 Effektivisering och regelförenkling.......................................51
8.2 Administrativt samarbete.......................................................53
8.3 Medborgarnas Europa............................................................53
8.4 Offentlig upphandling............................................................54
8.5 Konkurrensfrågor...................................................................54
8.6 Statsstöd.................................................................................56
8.7 Bolagsrätt...............................................................................56
8.8 Bygg- och bostadsfrågor........................................................58
8.9 Överträdelseärenden..............................................................59
9 Fri rörlighet för varor...........................................................................60
9.1 Tullunionen............................................................................60
9.1.1 EG:s tullagstiftning.............................................................60
9.1.2 Åtgärdsprogram för tullfrågor i
gemenskapen - Tull 2000............................................................61
9.1.3 Rådsresolution om förenkling och rationalisering av
gemenskapens tullbestämmelser och tullförfaranden.........61
9.1.4 Åtgärder för ett säkrare och effektivare
transiteringsförfarande........................................................62
9.1.5 Det svensk-norska gränstullsamarbetet..............................62
9.1.6 Tullsamarbetsavtal..............................................................63
9.2 Metoder att minska tekniska handelshinder...........................63
9.2.1 Harmoniserade tekniska föreskrifter...................................63
9.2.2 Provning, certifiering, marknadskontroll och avtal med
tredje land...........................................................................64
9.2.3 Standardisering...................................................................65
9.2.4 Informationsprocedurer inom det icke harmoniserade
området (föreskrifter)..........................................................65
10 Fri rörlighet för tjänster och kapital...................................................66 Skr. 1996/97:80
10.1 Finansiella tjänster...............................................................66
10.1.1 Bank- och kreditväsendet.................................................66
10.1.2 Försäkringsväsendet..........................................................67
10.1.3 Värdepappersmarknaden...................................................68
10.2 Telekommunikationer..........................................................68
10.3 Transeuropeiska nät för telekommunikationer....................70
10.4 Post.......................................................................................70
10.5 Turism..................................................................................71
11 Fri rörlighet för personer samt arbetsmarknadsfrågor och sociala
frågor...................................................................................................71
11.1 Den sociala dimensionen.....................................................72
11.1.1 Den sociala dialogen.........................................................72
11.2 Arbetsmarknadsfrågor..........................................................73
11.2.1 Sysselsättningskommittén.................................................73
11.2.2 Grönbok om att leva och
arbeta i informationssamhället............................................73
11.3 Arbetsmiljöfrågor.................................................................74
11.3.1 Cancerframkallande ämnen..............................................74
11.3.2 Kemiska ämnen.................................................................74
11.3.3 Tryckkärl...........................................................................75
11.4 Arbetsrätt..............................................................................75
11.4.1 Utstationering av arbetstagare...........................................75
11.4.2 Arbetstagares skydd vid överlåtelse av företag och
verksamheter.......................................................................76
11.4.3 Deltids- och visstidsanställda............................................76
11.4.4 Information till och samråd med arbetstagare..................77
11.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män..................................77
11.5.1 EU:s handlingsprogram för jämställdhet..........................78
11.5.2 Positiv särbehandling........................................................78
11.5.3 Bevisbördans fördelning i mål om könsdiskriminering.... 79
11.5.4 Likabehandling i företags- och yrkesbaserade
system för social trygghet...................................................79
11.5.5 Föräldraledighet................................................................80
11.5.6 Övriga rådsbeslut..............................................................80
11.5.7 Jämställdhetsfrågoma vid EU:s regeringskonferens.........80
11.6 Social trygghet.....................................................................81
11.6.1 Samordning av social trygghet för migrerande arbetare... 81
11.6.2 Debatten om den sociala trygghetens framtid...................82
11.7 Etableringsrätt och erkännande av kompetensbevis............82
11.7.1 Etableringsrätt för advokater............................................83
11.7.2 Läkardirektivet..................................................................83
11.7.3 Examenserkännande enligt den generella ordningen........84
11.7.4 Examenserkännande och SLIM-projektet.........................84
11.8 Handikappfrågor..................................................................84
11.9 Folkhälsa..............................................................................85
11.9.1 Folkhälsoprogram.............................................................85
11.9.2 Narkotika...........................................................................85 Skr. 1996/97:80
11.9.3 Narkotikafrågor utanför folkhälsoområdet.......................86
11.9.4 Svenskt initiativ rörande alkohol......................................86
11.10 Ungdomsfrågor..................................................................86
11.11 Idrott...................................................................................87
12 Tillväxt och sysselsättning.................................................................88
12.1 Utvecklingen inom EU........................................................88
12.1.1 Ekonomisk politik och konkurrenskraft...........................88
12.1.2 Förtroendepakten för sysselsättning.................................89
12.1.3 Frankrikes memorandum om en europeisk
social modell.......................................................................90
12.1.4 Dialog mellan arbetsmarknadens parter............................90
12.1.5 Transeuropeiska nät - TEN..............................................90
12.1.6 Uppföljningen av mötet i Essen om
sysselsättningsprogrammen................................................91
12.2 Sveriges agerande i sysselsättningsfrågorna i EU...............92
12.2.1 Svenska prioriteringar.......................................................92
12.2.2 Sveriges nationella sysselsättningsprogram......................92
12.2.3 Sysselsättningsfrågan i regeringskonferensen..................93
13 Skatter.................................................................................................93
13.1 Privatinförsel av alkohol och tobak.....................................94
13.2 Kommissionens rapport om beskattningen inom EU..........94
13.3 Mervärdesskatt.....................................................................95
13.4 Energibeskattning................................................................96
14 EU:s budget........................................................................................96
14.1 Budgetens inkomster och Sveriges avgift till budgeten.......96
14.2 Budgetens utgifter och budgetarbetet under 1996...............98
14.3 Återflödet från EU-budgeten...............................................99
15 Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter....................................100
15.1 Åtgärder inom inrikes och rättsligt samarbete...................100
15.2 Förordning om kommissionens kontroller på plats vid
misstanke om fusk...............................................................101
15.3 Övriga åtgärder för att stärka skyddet av EU:s medel.......101
15.3.1 SEM 2000 - program för förbättrad
styrning och kontroll.........................................................101
15.3.2 Revisionsrättens iakttagelser...........................................102
16 Transporter.......................................................................................103
16.1 Transportpolitiken under året.............................................103
16.2 Högnivågruppen om telematik på transportområdet..........103
16.3 Landtransporter..................................................................104
16.3.1 Vägtransporter.................................................................104
16.3.2 Järnväg............................................................................105
16.3.3 Inre vattenvägar..............................................................106
16.4 Sjöfart.................................................................................106 Skr. 1996/97:80
16.4.1 Sjösäkerhet......................................................................106
16.4.2 Gemensam sjöfartspolitik...............................................106
16.4.3 Närsjöfart........................................................................107
16.5 Luftfart...............................................................................107
16.5.1 Marktjänster vid flygplatser............................................107
16.5.2 Flygtrafikledning............................................................107
16.5.3 Förhållandet till tredje länder..........................................108
16.5.4 Flygsäkerhet....................................................................108
16.5.5 Statistik på luftfartsområdet............................................109
16.5.6 Lufttrafikföretagens ansvar vid flygolyckor...................109
16.6 Transeuropeiska nät for transporter...................................109
16.7 Transport av farligt gods....................................................110
16.8 Körkort...............................................................................110
17 Näringspolitik...................................................................................111
17.1 Näringspolitikens inriktning..............................................111
17.2 Småföretagspolitik.............................................................111
17.3 Branschfrågor.....................................................................112
17.4 Kol- och stålfrågor.............................................................114
17.5 Kooperation........................................................................114
18 Energi...............................................................................................115
18.1 Den inre marknaden för el och gas....................................116
18.2 Transeuropeiska nät för energi...........................................117
18.3 Andra energifrågor.............................................................117
19 Jordbruk............................................................................................118
19.1 Jordbrukspolitikens allmänna inriktning och utveckling... 118
19.2 Sverige och den gemensamma jordbrukspolitiken............119
19.3 Miljö- och strukturfrågor...................................................120
19.4 Animaliefrågor...................................................................122
19.5 Vegetabiliefrågor.......................;.......................................123
19.6 Djurhälsa och djurmiljö.....................................................125
19.7 BSE — den s.k. galna ko-sjukan.........................................128
20 Livsmedel.........................................................................................129
20.1 Märkning av livsmedel......................................................129
20.2 Tillsatser i livsmedel..........................................................130
20.3 Aromämnen i livsmedel.....................................................130
20.4 Livsmedelsstandarder........................................................130
20.5 Livsmedel för särskilda näringsändamål...........................131
20.6 Nya livsmedel....................................................................131
20.7 Bestrålning av livsmedel....................................................132
20.8 Dricksvatten.......................................................................133
21 Fiske.................................................................................................133
21.1 Externa resurser.................................................................134
21.2 Interna resurser...................................................................135
21.3 Marknadsfrågor..................................................................136
21.4 Strukturfrågor.....................................................................137
22 Regional- och strukturpolitik...........................................................137
22.1 Målområden.......................................................................138
22.1.1 De beslutande instanserna...............................................138
22.1.2 Mål 2 - Omvandling av regioner med industriell
tillbakagång.......................................................................138
22.1.3 Mål 3 - Bekämpning av långtids- och
ungdomsarbetslöshet.........................................................139
22.1.4 Mål 4 - Kompetensutveckling av anställda....................140
22.1.5 Mål 5a - Lantbrukets och fiskets
omstrukturering och modernisering..................................141
22.1.6 Mål 5b - Utveckling av landsbygdsområden..................141
22.1.7 Mål 6 - Utveckling av glest befolkade områden............142
22.2 Gemenskapsinitiativ...........................................................142
23 Miljö.................................................................................................145
23.1 Utvecklingen på de av Sverige prioriterade områdena......145
23.1.1 Försurning och klimatpåverkan......................................145
23.1.2 Kemikalier och bekämpningsmedel................................147
23.1.3 Kretsloppsanpassning.....................................................147
23.1.4 Biologisk mångfald och naturvård..................................148
23.2 Övriga frågor......................................................................150
23.2.1 Översynen av femte miljöhandlingsprogrammet............150
23.2.2 LIFE................................................................................150
23.2.3 Kärnsäkerhet och strålskydd...........................................151
23.2.4 EU:s deltagande i internationella konventioner m.m......151
23.2.5 Miljöfrågorna i regeringskonferensen.............................152
23.2.6 Miljökonsekvenser av EU:s utvidgning..........................152
23.2.7 Räddningstjänst, farlig industriell verksamhet...............153
24 Konsumentpolitik.............................................................................153
24.1 Konsumentpolitiska prioriteringar m.m.............................153
24.2 Marknadsföring m.m..........................................................155
24.3 Tvistlösning i konsumentförhållanden...............................156
24.4 Finansiella tjänster.............................................................157
24.5 Köprättsliga frågor.............................................................158
24.6 Miljömärkning...................................................................159
25 Immaterialrätt...................................................................................159
25.1 Mönsterskydd.....................................................................160
25.2 Tilläggsskydd för växtskyddsmedel..................................160
25.3 Växtförädlarrätt..................................................................161
25.4 Rättsligt skydd för databaser..............................................161
25.5 Rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.....................161
Skr. 1996/97:80
26 Utbildning.........................................................................................162 Skr. 1996/97:80
26.1 Utbildningsprogrammen....................................................162
26.2 Europeiska året för livslångt lärande m.m.........................163
26.3 Vitboken om utbildning.....................................................163
26.4 Informationsteknik och utbildning.....................................164
26.5 Erkännande av kompetensbevis.........................................164
26.6 Övriga utbildningsfrågor....................................................165
26.7 Internationellt samarbete....................................................165
27 Forskning..........................................................................................166
27.1 Svenskt deltagande i fjärde ramprogrammet.....................166
27.2 Tillägg till det fjärde ramprogrammet...............................166
27.3 Inför det femte ramprogrammet.........................................167
27.4 Grönboken om innovation.................................................167
27.5 Internationellt samarbete....................................................167
28 Kultur och medier.............................................................................168
28.1 Kulturprogram...................................................................168
28.2 Mediefrågor........................................................................169
28.3 Rättsakter av särskilt intresse.............................................170
28.4 Kulturresolutionen.............................................................171
28.5 Övriga frågor......................................................................171
29 Informationsteknik och samhället....................................................171
29.1 En ny åtgärdsplan...............................................................172
29.2 Olagligt och stötande material på Internet.........................172
DEL 3 EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDELSER MED
OMVÄRLDEN
30 Utrikes- och säkerhetspolitik............................................................174
30.1 Säkerhetspolitik..................................................................175
30.2 Mänskliga rättigheter.........................................................176
30.3 Nedrustning........................................................................177
30.4 Icke-spridning....................................................................178
30.5 Förenta nationerna.............................................................178
30.6 Organisationen för säkerhet och samarbete
i Europa (OSSE).................................................................179
30.7 Exportkontroll av strategiska produkter............................180
30.8 Administrativt samarbete...................................................180
30.9 Protokollärt samarbete.......................................................181
31 Den gemensamma handelspolitiken.................................................181
31.1 Svenska prioriteringar........................................................182
31.2 Världshandelsorganisationen WTO - den första
ministerkonferensen i Singapore.........................................182
31.3 UNCTAD/GSP och råvarusamarbetet...............................185
31.4 Förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal.........186 Skr. 1996/97:80
31.5 Regionala frågor i ett multilateralt perspektiv...................187
31.6 Exportkrediter....................................................................187
31.7 Antidumpningspolitik........................................................188
32 EU:s utvecklingssamarbete..............................................................188
32.1 Svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete.................189
32.2 Humanitärt bistånd och återuppbyggnadsfrågor................189
32.3 Samarbete med enskilda organisationer.............................190
32.4 Livsmedelsbistånd..............................................................190
32.5 Jämställdhetsfrågor............................................................191
32.6 Samarbete om reformer av FN:s biståndsverksamhet.......191
32.7 Befolkningspolitik..............................................................191
32.8 Narkotikabekämpning........................................................192
32.9 Minröjning.........................................................................192
32.10 Makrofinansiellt stöd samt Europeiska
investeringsbankens utlåning till projekt i tredje land........192
32.11 Övriga allmänna biståndsfrågor.......................................193
32.12 Samarbete med Afrika, Västindien
och Stilla havsområdet........................................................193
33 EU:s bilaterala och regionala förbindelser.......................................194
33.1 EFTA och EES...................................................................194
33.2 De baltiska staterna............................................................196
33.3 Östersjöregionen................................................................196
33.4 Centraleuropa.....................................................................198
33.5 Ryssland samt övriga OSS-stater.......................................199
33.6 Staterna i f.d. Jugoslavien (utom Slovenien).....................202
33.7 Turkiet................................................................................204
33.8 Medelhavsländerna - Maghreb/Mashrek...........................206
33.9 Mellanöstern och Gulf-statema..........................................208
33.10 Afrika...............................................................................209
33.11 USA och Carada..............................................................210
33.12 Latinamerika....................................................................211
33.13 Euro-asiatisk dialog.........................................................212
33.14 Japan................................................................................215
33.15 Australien och NyaZealand.............................................216
DEL 4 SAMARBETE I RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
34 Polisiärt samarbete samt tullsamarbete............................................217
34.1 Europolkonventionen.........................................................218
34.2 Narkotika och organiserad brottslighet..............................219
34.3 Annat polissamarbete.........................................................221
34.4 Tullsamarbete.....................................................................222
34.5 Terrorism...........................................................................222
34.6 Brottsförebyggande arbete.................................................222
35 Civil- och straffrättsligt samarbete...................................................223 Skr. 1996/97:80
35.1 Sverige tillträder Brysselkonventionen och
Romkonventionen...............................................................223
35.2 Brysselkonventionen II......................................................224
35.3 Utlämningsfrågor...............................................................224
35.4 Konvention om insolvensförfaranden................................225
35.5 Delgivningskonventionen..................................................225
35.6 Återkallelse av körkort.......................................................226
35.7 Internationell organiserad brottslighet...............................226
35.8 Inbördes rättshjälp i brottmål.............................................228
35.9 Människohandel och sexuellt utnyttjande av barn.............228
36 Gränskontroll, invandring och asyl..................................................229
36.1 Konventionen om yttre gränskontroll................................230
36.2 Dublinkonventionen...........................................................230
36.3 Tredjelandsmedborgares rätt att resa in
och bosätta sig i EU............................................................230
36.4 Asylpolitiken......................................................................230
36.5 Viseringspolitiken..............................................................231
36.6 Illegal invandring...............................................................231
36.7 Övrigt.................................................................................231
37 Insatser mot rasism och främlingsfientlighet...................................231
37.1 Resolutioner mot rasism och främlingsfientlighet.............232
37.2 Europaåret mot rasism.......................................................232
37.3 Observatorium mot rasism och främlingsfientlighet.........232
37.4 Gemensam åtgärd...............................................................233
DEL 5 EU:S INSTITUTIONER, SPRÅK OCH REKRYTERING
38 Institutionernas funktion och verksamhet........................................234
38.1 Rådet..................................................................................234
38.2 Kommissionen...................................................................235
38.3 Europaparlamentet.............................................................236
38.4 EG-domstolen....................................................................237
38.5 Europeiska revisionsrätten.................................................238
38.6 Ekonomiska och sociala kommittén..................................239
38.7 Regionkommittén...............................................................239
38.8 Europeiska investeringsbanken..........................................240
38.8.1 Europeiska investeringsfonden.......................................241
39 Erfarenheter av EU, svenska språket, rekrytering av svenskar samt
svenska arbetsformer.........................................................................241
39.1 Svenska språket i EU.........................................................242
39.2 Rekrytering av svenskar till EU-institutionema
under 1996...........................................................................243
39.2.1 Chefstjänster...................................................................244
10
39.2.2 Övriga fasta tjänster........................................................244 Skr. 1996/97:80
39.2.3 Fördelningen av tjänster mellan kvinnor och män..........244
39.2.4 Nationella experter..........................................................245
39.3 EU-medlemskapets effekter på statsförvaltningens
organisation och arbetsformer.............................................245
BILAGOR
1.1 Viktigare förordningar, direktiv och beslut
antagna av rådet under 1996............................................247
1.2 Viktigare rekommendationer, yttranden
och meddelanden under 1996.......................................... 250
2.1 Mål i EG-domstolen i vilka Sverige tagit
aktiv del under 1996........................................................253
2.2 Viktiga domar meddelade av EG-domstolen
under 1996.......................................................................255
3 De viktigaste avtalen och överenskommelserna
med tredje land ingångna 1996........................................261
4 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken:
gemensamma ståndpunkter och åtgärder
samt uttalanden................................................................263
5 Samarbete i rättsliga och inrikesfrågor:
gemensamma ståndpunkter och åtgärder.........................271
6 EU-budgeten 1996...........................................................273
7.1 Statistik över Sveriges handel med EU:s
medlemsländer.................................................................274
7.2 Statistik över EU:s handel med tredje land
1995 samt januari-juni 1996............................................276
8.1 Slutsatser från Europeiska rådets möte i Florens.............278
8.2 Slutsatser från Europeiska rådets möte i Dublin..............292
9.1 Svenska ledamöter av Europaparlamentet.......................306
9.2 Europeiska kommissionens ledamöter.............................309
9.3 Svenska ledamöter i ekonomiska och sociala
kommittén........................................................................312
9.4 Svenska ledamöter i regionkommittén............................313
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997........ 314
11
Skr. 1996/97:80
Verksamheten i EU präglades under 1996 av dels strävan efter fördjupat
samarbete medlemsländerna emellan, dels förberedelser för utvidgningen
med länderna i Central- och Östeuropa samt Cypern. De grundläggande
målen - solidaritet, fred, säkerhet samt sociala och ekonomiska framsteg
- var liksom tidigare vägledande för samarbetet.
Europa och EU står inför stora utmaningar. Samarbetet breddas inom
allt fler områden samtidigt som integrationen fördjupas genom att bl.a.
den ekonomiska och monetära unionen (EMU) förverkligas och den inre
marknaden fullbordas. Den förestående utvidgningen, som innebär att
kanske de flesta av Europas länder blir medlemmar av EU, ställer ökade
krav på unionen och dess institutioner.
Den regeringskonferens som inleddes i mars 1996 och beräknas bli
avslutad i juni 1997 har till uppgift att se över de grundläggande
fördragen i ljuset av unionens övergripande mål. Konferensens resultat
far stor betydelse för unionens förmåga att möta de framtida
utmaningarna. EU skall förberedas för utvidgningen, vilket bl.a. kräver
politiska och institutionella reformer. EU skall också bli effektivare, mer
demokratiskt förankrat och rustat för att ta sig an frågor som är angelägna
för människor i hela Europa. Sverige verkar aktivt i förhandlingarna för
att dessa målsättningar skall förverkligas. Sverige har under
förhandlingarna prioriterat sysselsättning, miljö, öppenhet, jämställdhet
samt humanitära insatser och militär krishantering inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. På dessa områden har
svenska förslag till fördragsändringar presenterats.
Sverige har under 1996 verkat för att sysselsättningspolitiken skall
förstärkas som en integrerad del av unionens ekonomiska politik. Sverige
har betonat vikten av åtgärder som är inriktade på att underlätta
expansion och nyanställning samt att öka flexibiliteten, bl.a. genom att
arbetskraftens kompetens och konkurrensförmåga stärks.
Europeiska rådets möten i Florens och Dublin
Vid Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996 kunde stats- och
regeringscheferna lösa den politiskt viktiga frågan om BSE (den s.k.
galna ko-sjukan), som blockerat EU-arbetet under våren. Vid mötet
nåddes en principöverenskommelse om att utarbeta en plan för att utrota
sjukdomen. Krisen ökade insikten i medlemsländerna om att den
12
gemensamma jordbrukspolitiken behöver genomgå en långsiktig reform. Skr. 1996/97:80
Europeiska rådet gav vidare sitt allmänna stöd till Europeiska
kommissionens förslag till sysselsättningsskapande åtgärder, den s.k.
förtroendepakten. Östersjösamarbetet lyftes fram som en viktig brygga
mellan EU och länderna i regionen. Vidare löstes frågan om EG-
domstolens roll i Europolkonventionen genom att varje medlemsstat som
så önskar gör det möjligt för sina nationella domstolar att inhämta
förhandsavgörande från EG-domstolen.
Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 behandlade den s.k.
stabilitets- och tillväxtpakten för EMU, tillväxt och sysselsättning,
kampen mot narkotika och organiserad brottslighet samt ett nytt utkast
till unionsfördrag inom ramen för regeringskonferensen. De utrikes-
politiska slutsatserna koncentrerades till situationen i det forna
Jugoslavien och Mellanöstern.
EU:s utvidgning, EMU, Schengensamarbetet
EU ägnade under 1996 stor uppmärksamhet åt den kommande
utvidgningen med länder i Central- och Östeuropa samt Cypern.
Europeiska rådet bekräftade vid mötet i Dublin ånyo att strävan är att
förhandlingarna med länderna i Central- och Östeuropa skall inledas
samtidigt med förhandlingarna med Cypern sex månader efter regerings-
konferensens avslutning. Europeiska rådet välkomnade kommissionens
avsikt att förstärka den strategi som skall underlätta kandidatländernas
medlemskapsförberedelser.
Arbetet med EMU dominerades under det gångna året av tre frågor:
förhållandet mellan de EU-länder som deltar i valutaunionen och de
länder som står utanför, budgetdisciplin, och eurons legala status, dvs.
bestämmelser rörande hur euron skall ersätta de nationella valutorna. I
Sverige slutfördes den s.k. Calmfors-utredningen om effekterna av ett
svenskt deltagande i EMU sitt arbete. Utredningen skall tillsammans med
remissvaren bilda underlag för regeringens och riksdagens ställnings-
tagande om Sveriges deltagande i valutaunionen. Sveriges förutsättningar
att kvalificera sig för medlemskap i EMU har till följd av att den positiva
ekonomiska utvecklingen blivit bättre än vad som förutsågs i
konvergensprogrammet från 1995.
I december 1996 undertecknade Sverige, Finland och Danmark avtal
om att ansluta sig till Schengensamarbetet. Samtidigt undertecknade
Norge och Island ett omfattande samarbetsavtal. Det operativa del-
tagandet för dessa länder bedöms kunna inledas tidigast år 1999.
Innebörden av de nordiska ländernas inträde i Schengensamarbetet är att
personer fritt kan röra sig över gränserna till övriga Schengenländer.
Kontrollerna görs i stället vid Schengenområdets yttre gränser, dvs.
gränser till länder som inte är med i samarbetet. Resor mellan länderna i
Schengensamarbetet kan därmed ske utan passkontroll. Detta innebär
vidare att den fria rörligheten och passfriheten mellan de nordiska
länderna kan bibehållas. En annan effekt av inträdet i Schengen-
samarbetet är att möjligheterna till brottsbekämpning ökar.
13
Skr. 1996/97:80
Den inre marknaden för varor, personer, tjänster, kapital
Ansträngningarna fortsatte under 1996 för att fullborda inre marknaden,
dvs. skapa fri rörlighet for varor, personer, tjänster och kapital. Som
exempel på detta arbete kan nämnas effektivisering och förenkling av
regelverket rörande konkurrens, statsstöd och bolagsrätt, förstärkt
samarbete med och mellan myndigheter samt satsningar på information
om att arbeta, studera och forska i EU-ländema. En övergripande rapport
om den inre marknadens funktion och effektivitet lades fram av
kommissionen. Under året antog rådet en resolution om förenkling och
rationalisering av gemenskapens tullbestämmelser och förfaranden.
Beträffande den fria rörligheten for tjänster ägnades stor
uppmärksamhet åt det finansiella området, dvs. bank-, försäkrings- och
värdepappersfrågor. Vidare gick arbetet med regler för telekommuni-
kationer inom unionen in i slutfasen inför avregleringen av tele-
marknaden, som skall vara genomförd före 1998.
Inom arbetsrätten antog EU efter flera års förhandling ett direktiv om
villkoren för anställda som tillfälligt utför arbete i ett annat medlemsland.
En särskild kommitté för sysselsättnings- och arbetsmarknadsfrågor
inrättades av rådet. Arbetet med förändring av direktiv om arbetsmiljö -
cancerframkallande ämnen, kemiska ämnen och tryckkärl - fortsatte.
Jämställdhetsfrågoma rönte stor uppmärksamhet. Rådet antog flera nya
rättsakter och förde diskussioner i frågor som rör positiv särbehandling
och bevisbördan i mål om könsdiskriminering.
I fråga om den sociala tryggheten i framtiden, antog rådet en resolution
om de sociala trygghetssystemens roll i kampen mot arbetslöshet. Rådet
antog också en resolution om lika möjligheter för personer med funk-
tionshinder samt ett antal samarbetsprogram på folkhälsoområdet, bl.a.
om att förebygga narkotikamissbruk.
Skatter, EU:s budget, åtgärder mot fusk och andra oegentligheter
Arbetet inom EU fortskred med att harmonisera vissa skatter, särskilt de
indirekta skatterna liksom utformningen av ett nytt energi-
beskattningsdirektiv, vilket är avsett att gälla samtliga energiprodukter.
I fråga om EU:s budget 1997 beslutade rådet och Europaparlamentet
om en besparing på ca 17 miljarder kronor i förhållande till
kommissionens budgetförslag. 1997 års budget är därmed i stort sett
oförändrad i förhållande till 1996 års budget. Sveriges avgift till EU år
1996 uppgick enligt preliminärt utfall till 16,7 miljarder kronor.
Återbetalningen till följd av överenskommelsen i anslutningsfördraget
om infasning motsvarade 3,6 miljoner kronor. Nettoavgiften blev därmed
13,1 miljarder kronor. Återflödet till Sverige 1996 beräknas ha uppgått
till 6,9 miljarder kronor. Det består huvudsakligen av utbetalningar inom
den gemensamma jordbrukspolitiken och regionalpolitiken.
14
Frågan om förbättrad budgetkontroll inom EU har aktualiserats under Skr. 1996/97:80
senare år och en rad åtgärder har vidtagits. Ett protokoll till bedrägeri-
konventionen med bestämmelser mot korruption undertecknades 1996.
Rådet antog en förordning om kommissionens rätt att på plats i medlems-
staterna utföra kontroller som syftar till att skydda gemenskapernas
finansiella intressen mot bedrägerier. I slutet av året överlämnade
kommissionen en slutrapport med slutsatser och rekommendationer till
finans- och ekonomiministrarna för att förbättra den finansiella
styrningen av och kontrollen över unionens medel.
Transporter, näringspolitik, energi
Arbetet på transportområdet har fokuserats på säkerhetsfrågor, på att
stärka konkurrenskraften hos miljövänliga transportslag och på
förhållandet till tredje länder på marknaden för transporttjänster. Rådet
har diskuterat hur man skall kunna prissätta transporter på ett sätt som
återspeglar de verkliga kostnader dessa åsamkar samhället. I fråga om
landtransportema har arbetet med att vitalisera gemenskapens järnvägar
inletts. För luftfarten har frågorna om den gemensamma flygtrafik-
ledningen, flygsäkerheten och flygbolagens ansvar vid olyckor varit
framträdande i rådsarbetet. Sjöfartsfrågoma har koncentrerats kring
säkerhetsaspekter och arbetet med att utforma en gemensam sjöfarts-
politik.
Utöver de diskussioner som förts avseende näringspolitikens generella
inriktning och den europeiska industrins konkurrenskraft har rådet fattat
beslut om ett nytt flerårigt program för små och medelstora företag.
Programmet syftar bl.a. till att öka samarbetet mellan småföretag. Vad
gäller branschfrågor antog rådet slutsatser om den kemiska industrins
konkurrenskraft liksom slutsatser om tekoindustrin och konkurrens-
kraften hos den europeiska tekoindustrins underleverantörer. Man har
även antagit en resolution om läkemedelssektorn. Rådet fattade även
beslut om en ny uppförandekod inom kol- och stålområdet, vilken bl.a.
tillåter visst ökat stöd för miljöfrämjande åtgärder. Inom området för
kooperativa frågor presenterade kommissionen tre förslag till
rådsförordningar om nya stadgar för europeiska ideella föreningar, för
kooperativa föreningar och för ömsesidiga bolag.
Inom energiområdet slutfördes arbetet med ett direktiv om en
gemensam elmarknad, samtidigt som arbetet med ett liknande direktiv
för en inre marknad för gas påbörjades. Andra frågor som varit aktuella
under året är bl.a. transeuropeiska nät inom energisektorn och program
för effektivare energianvändning.
Jordbruk, livsmedel, fiske
BSE, den s.k. galna ko-sjukan, föranledde en rad beslut inom den gemen-
samma jordbrukspolitiken. Dessutom beslutade jordbruksrådet att i
huvudsak förbjuda användningen av hormoner i animalieproduktionen.
EU förbjöd även användning av den riskabla antibiotikasubstansen
avoparcin. Rådet beslutade att reformera marknadsordningama för
15
frukter och grönsaker. Vad gäller miljö- och strukturfrågor började det Skr. 1996/97:80
svenska miljöprogrammet för jordbruk tillämpas fullt ut i enlighet med
EU:s regelverk. Regeringen utarbetade ett förslag till investeringsstöd för
jordbruksföretag, som underställdes kommissionen.
På livsmedelsområdet har bl.a. förslag om tillsatser i livsmedel samt
märkning och bestrålning av livsmedel diskuterats. En viktig fråga var ett
förslag till förordning om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser.
Kommissionen lade fram ett förslag till förordning om märkning av
nötkött.
Fiskeavtalen med de baltiska länderna, som innebär att EU köper
fiskekvoter från Baltikum, omförhandlades. En överenskommelse mellan
EU och Norge träffades, vilken ger Sverige tillfredsställande fiskekvoter
för 1996 och 1997. När det gäller medlemsstaternas fiske i egna vatten
antog rådet en förordning som möjliggör ett mer flexibelt utnyttjande av
fiskekvoterna.
Miljö, regional- och strukturpolitik
Inom miljöområdet arbetade kommissionen under 1996 intensivt med en
särskild strategi mot försurning, till vilken Sverige tagit initiativet
föregående år. Andra viktiga frågor rörde kretsloppsanpassning,
klimatpåverkan samt kemikalier och bekämpningsmedel. Åtgärder för att
värna biologisk mångfald och främja naturvård behandlades i olika
sammanhang.
Av de sju målen för EU:s gemensamma regional- och strukturpolitik är
sex aktuella för Sveriges del. För fyra av de sex målen var verksamheten
i gång på allvar under året. För de andra två målen började under andra
halvåret beslut fattas om konkreta projektansökningar.
Konsumentpolitik, immaterialrätt
Inom det konsumentpolitiska området presenterades under 1996 rådets
slutsatser om kommissionens konsumentpolitiska program för perioden
1996-1998. Beträffande marknadsföring, tvistlösning, finansiella
tjänster, köprättsliga frågor samt miljömärkning pågick arbetet med bl.a.
ett tiotal direktiv och grönböcker.
På immaterialrättens område antog rådet ett direktiv om rättsligt skydd
för databaser och en förordning om tilläggsskydd för läkemedel.
Dessutom har förhandlingar ägt rum om tillnärmning av den immaterial-
rättsliga lagstiftningen på vissa ytterligare områden, bl.a. om mönster-
skydd och om biotekniska uppfinningar.
Utbildning, forskning, kultur och medier, informationsteknik och
samhället
På utbildningsområdet har programmen Sokrates för skola och högre
utbildning och Leonardo da Vinci för yrkesutbildning fatt ett positivt
mottagande och utvecklats i enlighet med förväntningarna. Ett stort antal
aktiviteter genomfördes inom ramen för det s.k. europeiska året för Skr. 1996/97:80
livslångt lärande.
På forskningsområdet präglades arbetet av kommissionens förslag om
tillägg till det fjärde ramprogrammet för forskning och utveckling.
Kommissionen har föreslagit utökade resurser för bl.a. miljö/vatten och
den nya generationens. Arbetet inleddes med att utforma det kommande
femte ramprogrammet för forskning för perioden 1998-2002.
Kommissionen presenterade en grönbok och flera meddelanden om
informationssamhället. Ett utkast till handlingsplan anger bl.a.
huvudområden: att underlätta och klargöra företagens villkor på
marknaden och att medverka vid framtagandet av världsomspännande
regler för bl.a. upphovsrätt samt person- och datorskydd. Tele-
kommunikationsrådet antog i december en resolution om åtgärder mot
spridande av olagligt och stötande material på Internet.
Inom kultur och medier präglades rådsarbetet av fortsatta diskussioner
om kulturprogrammen Ariane och Raphael samt den audiovisuella
garantifonden. Kalejdoskop-programmet till stöd för konstnärliga och
kulturella aktiviteter antogs och fyra svenska projekt tilldelades stöd från
programmet. Rådet beslutade om en gemensam ståndpunkt till förslaget
till ändringar i direktivet ”TV utan gränser”.
Under 1996 har EU sökt öka effektiviteten och kontinuiteten i unionens
utrikes- och säkerhetspolitik. Medlemsländerna har enats om gemen-
samma ståndpunkter i en rad frågor. Genom beslut om gemensamma
åtgärder har särskilda sändebud utsetts för fredsprocessen i Mellanöstern
och för krisen i området kring de stora sjöarna i Afrika. EU har även
gjort insatser till stöd för genomförandet av fredsavtalet för det forna
Jugoslavien.
I regeringskonferensen lade Sverige och Finland fram förslag för att
öka EU:s förmåga till krishantering. Som ytterligare ett led i arbetet att
effektivisera utrikes- och säkerhetspolitiken diskuteras i regerings-
konferensen bl.a. förändring av de nuvarande beslutsreglema.
Ett viktigt syfte med unionens förbindelser med omvärlden är att verka
för mänskliga rättigheter. Samarbetet om dessa frågor utgör en viktig del
i konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser. Mellan EU-ländema
sker ett regelbundet och omfattande samarbete i FN-frågor. Sverige har i
EU agerat för en reformering av FN, och som medlem av EU har Sverige
vunnit ökat inflytande i FN.
Handelspolitik, utvecklingssamarbete
EU är en de viktigaste aktörerna i den globala handelspolitiken. Sverige
har tillsammans med andra medlemsländer fått gehör för en mer
frihandelsvänlig inriktning av unionens gemensamma handelspolitik.
Under 1996 har EU varit en av de främsta drivkrafterna för frihandel och
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
utveckling av det multilaterala handelspolitiska regelverket inom världs- Skr. 1996/97:80
handelsorganisationen WTO.
I fråga om EU:s utvecklingssamarbete antog rådet bl.a. en förordning
för humanitärt bistånd som grund för unionens humanitära insatser samt
en ny förordning om livsmedelsbistånd som tar större hänsyn till den
lokala produktionen och marknaden vid givande av livsmedelsbistånd.
Rådet antog även slutsatser om förhållandet mellan humanitärt bistånd,
rehabiliteringsbistånd och utveckling. Kommissionen presenterade sin
syn på de framtida förbindelserna mellan EU och AVS-ländema (Afrika,
Västindien och Stilla havsområdet).
Unionens bilaterala och regionala förbindelser
EU har omfattande bilaterala och regionala förbindelser. Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, EES, fungerade väl. Närmare en
femtedel av kommissionens biståndsprogram för de baltiska staterna
syftade till att underlätta en framtida anslutning till den inre marknaden.
Vid Östersj östaternas regeringschefsmöte i Visby i maj 1996
presenterade kommissionen ett dokument som klargjorde EU:s ökade
intresse för regionen. I förbindelserna med länderna i Centraleuropa med-
förde anpassningen av Europaavtalen på jordbruksområdet svårigheter.
Förbindelserna med Ryssland intog fortsatt en central roll i unionens
utrikespolitiska samarbete. Tullunionsavtalet med Turkiet trädde i kraft.
Inom samarbetet mellan EU och de tolv Medelhavsländerna har
parterna diskuterat ett fördjupat ekonomiskt, politiskt och
kulturellt/socialt samarbete. Under året som gick trädde MEDA-
förordningen i kraft, vilken anger beslutsformerna och huvudområdena
för biståndssamarbetet mellan EU och Medelhavsländerna, i kraft.
EU ökade på olika sätt sin närvaro i Mellanöstern, liksom
effektiviteten i sina politiska och ekonomiska ansträngningar för att
stödja fredsprocessen. EU fick ansvar för övervakningen av det
palestinska valet.
EU ökade också sitt engagemang i området kring de stora sjöarna i
Afrika och lämnade ett omfattande humanitärt bistånd till hemvändande
flyktingar och till rehabilitering. Då respekten för demokrati och
mänskliga rättigheter i Nigeria inte ökat, förlängde EU sina sanktioner
mot landet.
Arbetet fortsatte med att konkretisera den gemensamma deklaration
och handlingsplan som antogs vid toppmötet mellan EU och USA i
Madrid i december 1995. En stor fråga 1996 blev dock de av USA
instiftade sanktionslagama, de s.k. Helms-Burton- och d Amatolagama.
EU motsatte sig med stor kraft dessa lagars extraterritoriella delar
eftersom de anses stå i strid med de internationella handelsreglerna. I
november antog rådet en förordning och en gemensam åtgärd om
motåtgärder mot dessa lagar.
EU har i Latinamerika lämnat politiskt stöd, t.ex. genom att delta med
observatörer valen i Nicaragua. EU befrämjade även utvecklings-
samarbetet och handelsförbindelserna. Utöver att utveckla de avtal som
18
redan existerar med bl.a. Mercosur och Mexico undertecknade EU ett Skr. 1996/97:80
nytt samarbetsavtal med Chile.
Den euro-asiatiska dialogen har intensifierats. I mars 1996 hölls ett
toppmöte mellan EU och tio asiatiska länder. Mötet var inledningen till
det närmande mellan Europa och Asien som sker inom ramen för ASEM
(Asia-Europe Meeting).
EU fortsätter att verka för att Kina inlemmas i det internationella
samfundet och konstruktivt engageras t.ex. i arbetet för fred och säkerhet.
Fri rörlighet för personer och människors säkerhet och trygghet står i
centrum för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Detta samarbete,
som också kallas EU:s tredje pelare, inrymmer frågor om asyl och
invandring, gränskontroller, polissamarbete, tullsamarbete, samarbete
mot gränsöverskridande brottslighet samt civil- och straffrättsligt
samarbete. Att skapa bättre förutsättningar för ett effektivt samarbete i
rättsliga och inrikes frågor har under också året kommit att bli en av de
mer framträdande frågorna i regeringskonferensen.
Tyngdpunkten i det löpande samarbetet har under året legat på frågor
om åtgärder mot organiserad brottslighet. Till följd av de tragiska
händelser som under året inträffade i Belgien kom åtgärder mot
människohandel och sexuella övergrepp mot barn att uppmärksammas
särskilt i arbetet, något som resulterade i ett antal viktiga beslut av rådet
på det området. Detsamma gällde åtgärder i kampen mot narkotikan, där
också en rad beslut kunde fattas.
Under året kunde också den svårlösta frågan om behörighet för EG-
domstolen att tolka bestämmelser i vissa konventioner inom samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor lösas. Sålunda kunde beträffande den år 1995
undertecknade Europolkonventionen ett tilläggsprotokoll undertecknas i
juli 1996, vilket möjliggör för varje medlemsstat som så vill att låta sina
nationella domstolar inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen
o n konventionens tolkning. Samtliga medlemsstater har förklarat sig ha
for avsikt att använda sig av denna möjlighet, med undantag för
Storbritannien. På samma sätt kunde frågan om EG-domstolens
behörighet lösas också när det gäller två andra konventioner som ingicks
år 1995: Tullsamarbetskonventionen och Bedrägerikonventionen.
Vidare undertecknades avtal om Sveriges, Finlands och Österrikes
anslutning till två befintliga konventioner på civilrättens område,
nämligen Brysselkonventionen av år 1968 om domstols behörighet och
verkställighet av domar på privaträttens område och Romkonventionen
av år 1980 om tillämplig lag på avtalsförpliktelser. Det år 1995 påbörjade
arbetet med att utvidga Brysselkonventionen till att omfatta också domar
på familjerättens område har fortsatt under år 1996 och vissa framsteg i
arbetet har gjorts.
Under året har också en ny omfattande konvention om utlämning
undertecknats. Denna konvention kompletterar den konvention om ett
19
förenklat utlämningsförfarande vid samtycke som medlemsstaterna
undertecknade år 1995.
I fråga om kampen mot rasism och främlingsfientlighet fattades bl.a.
beslut om att åstadkomma ett effektivare samarbete på det straffrättsliga
området i syfte att underlätta bekämpandet av rasism och främlings-
fientlighet. Vid sidan av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor
beslutade rådet och medlemsstaternas regeringar att utlysa 1997 till
Europaåret mot rasism.
Vid Europeiska rådets möte i december 1996 kom samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor - och då särskilt kampen mot organiserad
brottslighet - att stå i fokus. Stats- och regeringscheferna beslöt då bl.a.
att tillsätta en särskild arbetsgrupp (bestående av högre tjänstemän) med
uppdrag att snabbt komma med förslag till effektiva åtgärder i kampen
mot den organiserade brottsligheten.
Skr. 1996/97:80
Kommissionen prioriterade i sitt arbetsprogram för 1996 sysselsättning,
EMU, effektivisering av den inre marknaden samt unionens förbindelser
med länder utanför EU.
Europaparlamentet var under året särskilt aktivt när det gällt mänskliga
rättigheter, miljö, hälsa och sociala frågor samt konsumentskydd. Frågan
om EU:s relationer till Turkiet var en av de viktigaste enskilda frågorna.
Den svenska regeringen yttrade sig i 16 mål om förhandsavgörande av
EG-domstolen. Av dessa var fyra mål föranledda av en begäran från
svenska domstolar. Därutöver beslutade Sverige att intervenera i fyra
mål.
Det svenska språket användes i allt större utsträckning som ett av de
officiella EU-språken vid möten och skriftväxling.
Rekryteringen av svenskar till institutionerna har i stort löpt planenligt
och de flesta tjänsterna på högre chefsnivå för svenskar är nu tillsatta.
20
De grundläggande målen - solidaritet, fred, säkerhet samt sociala och
ekonomiska framsteg - var under 1996 liksom tidigare vägledande för
samarbetet i Europeiska unionen (EU). Verksamheten under det gångna
året präglades av dels strävan efter fördjupat samarbete medlemsländerna
emellan, dels förberedelser för utvidgningen med länderna i Central- och
Östeuropa samt Cypern. Italien och Irland innehade ordförandeskapet i
ministerrådet under första respektive andra halvåret.
Den europeiska integrationen var redan från början ett instrument för fred
och säkerhet. De senaste årens förändringar, vars främsta symbol är
Berlinmurens fall 1989, ger ökade förutsättningar för att genom
samarbete och ekonomisk integration skapa allt större säkerhet i Europa.
Sverige kan som medlem av EU bidra till att unionen tillvaratar dessa
förutsättningar. Utvidgningen av EU är i detta sammanhang av största
betydelse.
Ökad säkerhet liksom samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitik, på
de ekonomiska och sociala områdena och kring rättsliga och inrikes
frågor främjar en gynnsam och stabil ekonomisk utveckling. Detta,
tillsammans med bl.a. åtgärder för bättre miljö, utbildning och forskning,
ökar möjligheterna att skapa arbete och välfärd i Europa.
Samarbetet inom EU är ett uttryck för en solidarisk vilja att genom
gemensamma åtgärder på europeisk nivå dela ansvar och möjligheter i
gemensamma angelägenheter. En fördjupning av samarbetet kan inom
vissa områden bidra till att målen förverkligas snabbare och effektivare.
Unionens åtgärder stärker möjligheterna att uppnå de av medlems-
länderna uppsatta målen. Samtidigt finns det frågor som bäst hanteras
genom beslut på nationell nivå, bl.a. därför att något mervärde eller några
samordningsvinster inte blir resultatet av gemensamma åtgärder. En god
avvägning mellan det gemensamma och det nationella stärker
medborgarnas förtroende för unionen och därmed för samarbetet i EU.
Regeringen fäster stor vikt vid att medborgarna engageras i de
europeiska utmaningar som står för dörren. Detta främjas om EU
koncentrerar sig på de frågor som Europas invånare anser vara de mest
angelägna. Öppenhet och insyn i unionens arbete lägger grunden till
förtroende för samarbetet.
Huvuddelen av de områden som behandlas inom EU sammanfaller
med inrikespolitiska frågeställningar. EU-politik är därför en naturlig del
av svensk inrikespolitik.
Sverige skall som medlem av EU genom samordnat och effektivt
agerande utnyttja medlemskapet för att tillgodose såväl svenska som
europeiska intressen. Under 1996 kunde Sverige föra fram sina stånd-
21
punkter på ett framåtsyftande och aktivt sätt. Sverige har därmed fått ett Skr. 1996/97:80
inflytande som står väl i nivå med det inflytande som andra jämförbara
medlemsländer har.
EU har med Danmark, Finland och Sverige som medlemmar fått en
stark nordisk dimension. Detta har bidragit till att ge större genomslag för
svenska och nordiska synpunkter.
I det pågående samarbetet i EU prioriterade Sverige 1996 tillväxt och
sysselsättning, utvidgningen, miljö, öppenhet, förberedelser för genom-
förandet av den tredje fasen av EMU, jämställdhet mellan kvinnor och
män, åtgärder syftande till att stärka medborgarnas förtroende för
unionen, åtgärder för att stärka konsumentperspektivet, livsmedels-
kvalitet, djurhälsa och ökat budgetmedvetande. I unionens förbindelser
med omvärlden fäste Sverige särskild vikt vid samarbetet kring
Östersjön, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, det
gemensamma utvecklingssamarbetet, det första ministermötet inom
världshandelsorganisationen WTO samt kampen mot narkotika och
internationell brottslighet.
Svenska utgångspunkter för arbetet i EU:s regeringskonferens, som
inleddes i mars 1996 och beräknas avslutas vid Europeiska rådets möte i
Amsterdam i juni 1997, har varit att dels bana väg för utvidgningen, dels
föra unionen närmare medborgarna. Mot denna bakgrund har Sverige
under förhandlingarna prioriterat sysselsättning, miljö, öppenhet,
krishantering inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
samt jämställdhet. På samtliga dessa områden har svenska förslag till
fördragsändringar presenterats.
Regeringen ser positivt på möjligheterna att i än högre grad ge
samarbetet i EU den inriktning som är önskvärd ur svensk synpunkt.
Europeiska rådet, som består av medlemsländernas stats- och
regeringschefer, möttes i ordinarie möte två gånger under 1996, i Florens
i juni och i Dublin i december. Slutsatserna, som sammanställs av
sittande ordförandeskap, återfinns i bilagorna 8.1 respektive 8.2. Sverige
representerades vid båda dessa möten av statsminister Göran Persson
biträdd av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén. Vid mötena deltog även
finansminister Erik Åsbrink.
Europeiska rådets möte i Florens den 21-22 juni dominerades
inledningsvis av problemen som uppstått i samband med BSE eller den
22
s.k. galna ko-sjukan. Dess ekonomiska konsekvenser och den politik som Skr. 1996/97:80
Storbritannien valde att föra påverkade under delar av år 1996 i det
närmaste allt arbete i EU. I Florens nåddes en principöverenskommelse
om att förverkliga en plan för att utrota sjukdomen i Storbritannien och
för att tillhandahålla hjälp till uppfödarna. Europeiska rådet fastställde att
problemet med BSE måste lösas på vetenskaplig väg och med respekt för
konsumenternas rättigheter och skyddet för mänsklig hälsa (se vidare
avsnitt 19.7). Vid sidan av denna fråga behandlades följande.
Sysselsättning
Sysselsättning angavs i mötesslutsatsema som det högst prioriterade
området för unionen och medlemsstaterna. Kommissionens ordförande
Jacques Santer presenterade sitt förslag till en förtroendepakt för att
skapa en bredare samsyn om en sysselsättningsstrategi, vilket gavs ett
allmänt stöd (se avsnitt 12.1.2). Processen beslutades fortgå för att
utvärderas vid toppmötet i december 1996.
Större delen av sysselsättningsdebatten kom att handla om
finansieringen av de transeuropeiska nätverken. Sverige vände sig,
liksom ett antal andra medlemsstater, mot den finansiering som
kommissionen lagt fram. Slutligen uppmanade Europeiska rådet
medlemsländerna att accelerera arbetet med de legala ramverken för s.k.
Europabolag, bioteknologiska uppfinningar, den gemensamma
elmarknaden samt analysen av de olika skattesystemen inom
medlemsländerna.
Regeringskonferensen
Florensmötet godkände en allsidig dagordning för det fortsatta arbetet
med regeringskonferensen. En rad sonderande diskussioner fördes mellan
medlemsstaterna. Förutom de institutionella frågorna angavs
sysselsättning, miljö och öppenhet som de viktigaste föremålen för de
fördragsändringar som konferensen bör resultera i. I syfte att hålla uppe
trycket på och takten i förhandlingarna, beslutade rådet att hålla ett
informellt europeiskt rådsmöte under irländskt ordförandeskap.
Utvidgningen
Mötet bekräftade Madridmötets slutsatser. Europeiska rådet underströk
att utvidgningsprocessen måste fortgå, så att alla nödvändiga underlag
finns klara för att förhandlingar skall kunna inledas med länder i Central-
och Östeuropa sex månader efter regeringskonferensens avslutande.
Östersjösamarbetet
Efter ett inlägg av den svenske statsministern, där han beskrev
Östersjösamarbetet som en brygga mellan EU och Östeuropa, inte minst
Ryssland, beslutades om en text i slutsatserna. Texten innehåller ett stöd
for det Östersjöinitiativ som presenterades vid regeringskonferensen i Skr. 1996/97:80
Visby.
EMU - Ekonomisk och monetär union
Toppmötet i Florens innebar ytterligare ett steg framåt i EMU-processen.
Stats- och regeringscheferna enades om viktiga aspekter avseende
stabilitetspakten, såsom att ett medelfristigt mål för budgetunderskottet
nära balans eller överskott skall eftersträvas och treprocentsgränsen for
underskottet skall respekteras. Därutöver kunde enighet uppnås i viktiga
frågor beträffande relationen mellan de länder som deltar i valutaunionen
och de medlemsstater som står utanför. Europeiska rådet bekräftade att
en ny växelkursmekanism, ERM2, skulle upprättas. Deltagandet i ERM2
skall vara frivilligt, även om medlemsländerna forväntas delta.
Det inrikes och rättsliga samarbetet - tredje pelaren
En lösning kunde nås avseende EG-domstolens roll i Europol-
konventionen. Medlemsstaterna skall ratificera konventionen och dess
protokoll så snart det är möjligt.
Principen bakom inrättandet av ett europeiskt observatorium mot
rasism och främlingsfientlighet godkändes.
Utrikesfrågor
Samarbetsavtal med Uzbekistan och Chile undertecknades i samband
med mötet. De associerade länderna deltog under lördagens lunch och
förde samtal med Europeiska rådet. Utöver detta omfattar det
utrikespolitiska avsnittet i slutsatserna följande frågor: Utvidgningen,
Turkiet, Mellanöstern, Medelhavet, regionalt samarbete i Europa
(inklusive Östersjön), Latinamerika och Karibien, de transatlantiska
förbindelserna, Asien, Afrika samt säkerhet. Vid mötet uppdrogs även åt
rådet och kommissionen att lägga fram en rapport om utvecklingen av
EU:s handelspolitik och preferentiella avtal.
Europeiska rådet fattade vid mötet i Dublin den 13-14 december beslut i
några viktiga frågor kring EMU, regeringskonferensen, tillväxt och
sysselsättning samt kampen mot narkotika och organiserad brottslighet.
Den utrikespolitiska diskussionen koncentrerades till situationen i f.d.
Jugoslavien samt Mellanöstern. Vid mötet presenterades även
eurosedlama officiellt.
EMU
Viktiga beslut fattades om EMU, särskilt beträffande den s.k. stabilitets-
och tillväxtpakten (se avsnitt 6.1.2). Stats- och regeringscheferna gjorde
24
även betydande framsteg vid utformningen av den nya växelkurs- Skr. 1996/97:80
mekanismen, ERM2, (se avsnitt 6.1.1) och eurons legala status (se avsnitt
6.1.3). Därutöver fattades beslut enligt artikel 109j, om att en start av den
tredje etappen år 1997 inte var aktuellt. Vidare beslutades att den
nuvarande ordföranden i EMI:s råd, Alexandre Lamfalussy, skall
efterträdas av Willem F. Duisenberg vid halvårsskiftet 1997.
Tillväxt och sysselsättning
Vid sidan av en rad viktiga rapporter, som normalt sett brukar presenteras
vid decembermötena, fördes även ingående diskussioner om syssel-
sättning inom ramen för regeringskonferensen.
Enhetsrapporten om sysselsättning, som kom att utmynna i
Dublinförklaringen om sysselsättning, betonar vikten av utbildning och
kompetensutveckling. Sverige stödjer tanken att koncentrera insatser som
minimerar långtidsarbetslöshet (se avsnitt 12.2).
Vidare diskuterades den s.k. förtroendepakten, rapporten om
koordinering av ekonomisk politik och strukturpolitik, rapporten om
förenkling av lagstiftningen inom den inre marknaden samt ett franskt
memorandum om en europeisk social modell (se avsnitt 12.1.3).
Sverige förordade att förslaget om territoriella pakter för sysselsättning
bör fortgå. Öresundsregionen kan i sammanhanget bli en modellregion i
fråga om att skapa sysselsättning.
Vid den pågående regeringskonferensen har Sverige föreslagit att en
särskild avdelning om sysselsättning skrivs in i fördraget. Framför allt
syftar detta till att förstärka målen, liksom samordnings- och
övervakningsmöj lighetema.
Regeringskonferensen
Det irländska ordförandeskapet lade inför Europeiska rådet fram sina
utgångspunkter för regeringskonferensen:
- tidtabellen skall hållas (dvs. avslut i Amsterdam i juni 1997),
- den höga ambitionsnivån inför år 2000 skall bibehållas,
- det irländska förslaget till ny avtalstext bör godkännas som bas för de
framtida förhandlingarna.
Regeringscheferna var eniga om att Irland på ett konstruktivt sätt lagt
grunden för förhandlingarna i regeringskonferensen. Sverige, och flera
andra medlemsstater, pekade på att mer djupgående diskussioner är att
vänta under våren 1997 då institutionella frågor och den s.k. flexibla
integrationen skall diskuteras.
Kampen mot narkotika och organiserad brottslighet
Frågor rörande narkotika, internationell brottslighet, människohandel,
terrorism, rasism och utlänningsfientlighet samt yttre gränskontroll
behandlades.
En expertrapport om genomförandet av kampen mot narkotika Skr. 1996/97:80
överlämnades till Europeiska rådet. Den svenska grundhållningen i denna
fråga tar sin utgångspunkt i att medlemsländerna skall kunna föra en
strängare egen narkotikapolitik. Den svenska linjen fick gehör vid mötet.
Beträffande den organiserade brottsligheten presenterades en rad
åtgärder:
- förbättrat samarbete på polis- och tullområdet (bl.a. snabb ratificering
av Europolkonventionen)
- förbättrat rättsligt samarbete, i första hand genom inrättandet av ett
särskilt samrådsorgan bestående av åklagare och poliser samt
- prioritering av frågan om åtgärder mot organiserad brottslighet i
diskussionerna med ansökarländema i Central- och Östeuropa.
Europeiska rådet välkomnade justitieministrarnas beslut om åtgärder mot
människohandel och sexuellt utnyttjande av barn.
Vid mötet fick justitieministrarna i uppdrag att utreda huruvida det
finns tillräckliga resurser för arbetet på EU-nivå.
Utvidgningen
Utvidgningen stod inte på dagordningen för Dublinmötet, men
kommissionen rapporterade om arbetet med att förbereda EU:s
kommande utvidgning. Sverige underströk vid mötet dels vikten av en
gemensam förhandlingsstart, dels tanken om att en
förmedlemskapsstrategi är det effektivaste och bästa sättet för EU att
driva utvidgningsprocessen framåt.
Utrikes- och säkerhetspolitik
Situationen i Ryssland, förhållandena kring de stora sjöarna i Afrika,
läget i Mellanöstern samt situationen i f.d. Jugoslavien var huvudämnena
under regeringschefernas och utrikesministrarnas middag.
Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Europarådet, regionalt samarbete i
Europa, Medelhavet, Turkiet, relationerna med USA och Canada,
området kring de stora sjöarna, Östra Timor, Cuba, Hongkong och
Macao samt WTO behandlas i slutsatserna.
EU:s regeringskonferens 1996 har sammankallats i enlighet med artikel
N 2 i Fördraget om Europeiska unionen (Unionsfördraget). Inom ramen
för konferensen förhandlar medlemsländernas regeringar om ändringar
och tillägg i grundfördragen. I förhandlingen deltar också Europeiska
kommissionen.
De övergripande politiska riktlinjerna för arbetet ges av Europeiska
rådet medan ansvaret för och ledningen av förhandlingen ankommer på
utrikesministrarna och kommissionens representant, ledamoten
26
Marcelino Oreja. Denna grupp konstituerar sig som regeringskonferens Skr. 1996/97:80
på ministernivå i samband med allmänna rådets möten, normalt en gång
per månad. Arbetet på ministernivå utgår från de grundläggande
forhandlingar som äger rum i en chefsförhandlargrupp bestående av
personliga representanter för utrikesministrarna samt kommissionens
representant. Den svenska utrikesministerns representant är stats-
sekreteraren i Utrikesdepartementet Gunnar Lund. Chefsförhandlar-
gruppen sammanträder vanligen varje vecka.
Europaparlamentet deltar inte i förhandlingarna men är enligt en
särskild överenskommelse nära knutet till konferensen. Överens-
kommelsen innebär att ett utbyte av åsikter med parlamentets ordförande
är ett stående inslag när Europeiska rådet behandlar regerings-
konferensen, liksom vid ministermöten. På chefsförhandlamivå sker
motsvarande utbyte med parlamentets företrädare åtminstone en gång i
månaden.
Regeringen överlämnade den 30 november 1995 till riksdagen skrivelsen
EU:s regeringskonferens 1996. Skrivelsen innehöll i huvudsak vissa
principiella ställningstaganden till de frågor konferensen kunde komma
att behandla. Skrivelsen och riksdagens behandling av den (skr.
1995/96:30, bet. 1995/96:UU13) utgör utgångspunkten för regeringens
ställningstaganden i regeringskonferensen.
Fortlöpande information till och samråd med riksdagen sker i EU-
nämnden. Utrikesministern respektive statssekreterare Lund redogör
inför varje förhandlingstillfälle för de frågor som skall behandlas och för
regeringens synpunkter. De underlagsdokument som ordförandeskapet
tar fram delges regelmässigt EU-nämnden och detsamma gäller
medlemsstaternas förslag. Efter förhandlingstillfallena informerar
förhandlarna om hur diskussionerna utfallit.
Europeiska rådets möte i Turin den 29 mars utgjorde den officiella start-
punkten för regeringskonferensen. Ett omfattande förberedelsearbete
hade gjorts dessförinnan främst i den reflektionsgrupp som avlämnade
sin slutrapport till Europeiska rådet i Madrid i december 1995.
Slutrapporten låg till grund för stats- och regeringschefernas uttalande
om konferensens huvudinriktning. Europeiska rådet framhöll att
konferensen innebar en möjlighet för unionen att på ett effektivare sätt ta
itu med inre och yttre utmaningar, och särskilt den kommande
utvidgningen. Arbetet borde i första hand inriktas på att föra unionen
närmare medborgarna genom att sätta den i stånd att bättre motsvara
deras behov. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken borde
reformeras, så att unionens möjligheter att vidta yttre åtgärder förbättras.
27
Institutionerna borde reformeras inte minst för att forbereda Skr. 1996/97:80
utvidgningen.
Den första fasen av förhandlingarna under Italiens ordförandeskap
innebar en noggrann genomgång av frågorna på dagordningen och
parternas grundläggande ståndpunkter. Resultatet av detta arbete
presenterades av ordförandeskapet i en lägesrapport som lades fram vid
Europeiska rådets möte den 21-22 juni i Florens. Europeiska rådet
konstaterade att tiden nu var mogen att inrikta arbetet på att försöka
komma fram till balanserade lösningar på de viktigaste frågorna. Åt det
irländska ordförandeskapet uppdrogs följaktligen att till toppmötet i
Dublin utarbeta en ram för ett utkast till nytt fördrag. Mötet i Florens
bekräftade också att konferensen borde avslutas i mitten av 1997.
Under Irlands ledning gick konferensen under andra halvåret in i en
mera förhandlingsinriktad fas. Medlemsstaterna, däribland Sverige,
presenterade nu sina egna förslag till nya fördragstexter. Chefs-
förhandlargruppen kunde i de flesta fall utgå från konkreta utkast till
fördragstext som förberetts av ordförandeskapet. Även på ministernivå
fick diskussionerna härigenom en mera konkret och målinriktad karaktär.
En diskussion om inriktningen av konferensens arbete inleddes i
reflektionsgruppen och har pågått sedan dess. Den var ett huvudskäl till
att ett extra möte för Europeiska rådet ägde rum den 5 oktober. Frågan
gällde om arbetet borde avgränsas till de nödvändiga institutionella
reformerna och ett fatal andra särskilt betydelsefulla frågor. Mötet, som
hölls i Dublin, visade emellertid att en stor majoritet av medlemsstaterna
i likhet med Sverige ansåg att det inte fanns skäl att ändra den breda
inriktning som konferensen givits. Stats- och regeringscheferna tog också
detta tillfälle i akt att markera betydelsen av att konferensen avslutas i
mitten av 1997.
Det irländska ordförandeskapet presenterade den 5 december det
dokument som Europeiska rådet beställt vid mötet i Florens.
Fördragsutkastet välkomnades av Europeiska rådet vid mötet i Dublin
den 13-14 december. Rådet fann att utkastet var en god grund för det
fortsatta arbetet. Förhandlingarna skulle därför kunna gå över i den
avslutande fasen.
Utan att vara en fråga på dagordningen genomsyrar frågan om EU:s
utvidgning arbetet i regeringskonferensen.
På konferensens ordinarie dagordning finns de frågor som ligger inom
den huvudinriktning som Europeiska rådet fastställt. Dessa frågor hör i
allmänhet hemma inom något av områdena medborgarna och unionen,
förbättrade möjligheter till yttre åtgärder eller institutionella reformer.
Bland de frågor som diskuteras inom området medborgarna och
unionen kan först nämnas medborgerliga och grundläggande rättigheter,
vartill också räknas jämställdhet mellan kvinnor och män. Till området
hör vidare sakfrågor som sysselsättning, miljö och konsumentfrågor
28
liksom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den s.k. tredje pelaren. Skr. 1996/97:80
Slutligen diskuteras här subsidiaritetsprincipen och öppenhetsfrågan.
När det gäller de yttre åtgärderna diskuteras för det första förändringar
av unionens mål, medel och strukturer när det gäller den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. Vidare återfinns här frågor om säkerhet
och försvar (den s.k. försvarsdimensionen). Till denna del av dag-
ordningen hör vidare frågorna om unionens yttre ekonomiska
angelägenheter och om unionens rättsliga status.
Den institutionella delen av dagordningen rymmer en rad frågor och
berör unionens samtliga institutioner och dess beslutsfattande. Nämnas
bör främst frågorna om röstviktningen i rådet och kommissionens
sammansättning, vilka rör medlemsstaternas makt och inflytande i
unionen. Andra väsentliga frågor är omfattningen av beslutsfattande med
kvalificerad majoritet i gemenskapsarbetet och Europaparlamentets
inflytande i lagstiftningsprocessen. Även de nationella parlamentens roll
och inflytande i unionen diskuteras här.
En viktig fråga på dagordningen är förenkling av fördragen.
Utöver den ordinarie dagordningen finns en särskild dagordning som
omfattar en stor mängd förslag framlagda av medlemsstaterna. En del
berör centrala områden medan andra kan vara av perifert intresse för
många medlemsstater.
De svenska förslagen
Sverige lade under hösten fram förslag till fördragsändringar rörande
sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet. Tillsammans med
Finland lade Sverige fram ett förslag om förändringar av
Unionsfördragets artikel J.4, vilket syftar till att öka EU:s förmåga till
humanitära insatser och militär krishantering. Förslagen diskuteras alla
inom ramen för konferensens ordinarie dagordning och presenteras
närmare under respektive avsnitt i denna skrivelse.
Utkastet till nytt fördrag utgör det irländska ordförandeskapets försök att
fånga förhandlingsläget och att samtidigt staka ut vägen för den fortsatta
förhandlingen med siktet inställt på att uppnå slutlig enighet vid
Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Det rådde stor enighet
bland medlemsstaterna om att irländarna gjort ett mycket gott arbete.
Stor försiktighet måste likväl iakttas när det gäller att ta utkastet som
utgångspunkt för att bedöma innehållet i ett slutligt förhandlingsresultat.
Dels har, i syfte att stimulera de fortsatta förhandlingarna, de föreslagna
lösningarna lagts på en nivå som från irländskt håll träffande har
beskrivits som ”the upper end of realism”. Dels binder inte utkastet
någon delegation.
Utkastet rymmer tre delar. Del A avhandlar i princip den ordinarie
dagordningen medan i del B kortfattat anges de förslag från
29
medlemsstaterna som inte ryms inom denna. Del C, slutligen, behandlar Skr. 1996/97:80
förenkling av fördragen.
Del A av utkastet är uppdelad i följande avsnitt.
Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa
Det nuvarande mellanstatliga samarbetet i rättsliga och inrikes frågor,
den s.k. tredje pelaren (avdelning VI i Unionsfördraget), behandlas
tillsammans med grundläggande rättigheter och icke-diskriminering i det
inledande avsnittet om upprättande av ett område med frihet, säkerhet
och rättvisa. När det gäller frågorna om grundläggande rättigheter och
icke-diskriminering kan om jämställdhetsfrågan nämnas att där föreslås
förstärkningar av målartiklama i EG-fördraget och av EG-fördragets
artikel 119. Förslaget syftar bl.a. till att klargöra att de gemensamma
bestämmelserna inte skall hindra s.k. positiv särbehandling.
En särskild avdelning i ett nytt fördrag föreslås reglera frågor om fri
rörlighet för personer, asyl och invandring. I denna skall ingå mål och
tidtabeller för att genomföra den fria rörligheten för personer. Metoder
och procedurer hämtade från gemenskapssamarbetet (första pelaren) skall
därvid komma till användning. Den grundläggande frågan om den nya
avdelningen borde placeras i EG-fördraget eller i Unionsfördraget lämnas
dock öppen, även om en klar preferens uttalas för det förstnämnda. I det
tredje kapitlet, om människors säkerhet och trygghet, behandlas förslag
som syftar till att effektivisera övriga delar av den nuvarande tredje
pelaren, dvs. huvudsakligen polissamarbete och rättsligt samarbete. Som
ett nytt samarbetsområde föreslås kampen mot rasism och främlings-
fientlighet.
Unionen och medborgaren
Under denna rubrik behandlas sysselsättning, sociala bestämmelser,
miljö, konsumentpolitik, insyn (öppenhet) samt subsidiaritet. På
sysselsättningsområdet föreslås dels förstärkningar i fördragens
målartiklar, dels införandet av en ny avdelning i EG-fördraget om
utarbetande av en gemensam sysselsättningsstrategi. Det sociala
protokollet föreslås integreras i EG-fördraget. På miljöområdet innehåller
utkastet klarare skrivningar i målartiklama när det gäller principen om
hållbar utveckling samt förstärkningar i fråga om miljömålens integrering
i andra politikområden. Nya skrivningar om miljöns betydelse föreslås
också i artikel 100a om harmonisering av bestämmelser inom inre
marknadsområdet. På konsumentområdet föreslås en ny artikel 129a som
bland annat tydligare anger målet att främja konsumenternas intressen.
Öppenhetsavsnittet innehåller bl.a. ett fördragsfastande av handlingars
offentlighet inom tre av EU:s institutioner: parlamentet, rådet och
kommissionen. Institutionerna skall lägga fast de närmare villkoren i sina
arbetsordningar medan rådet kan lägga fast allmänna principer och
begränsningar för tillgång till handlingar. När det gäller subsidiaritets-
frågan föreslås att ett protokoll till fördraget lägger fast villkor för
tillämpning av subsidiariteten.
30
Skr. 1996/97:80
En effektiv och sammanhängande utrikespolitik
Detta avsnitt tar inledningsvis upp den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitikens mål, medel och struktur. Här läggs en rad förslag som
syftar till att öka effektiviteten och sammanhållningen. Det viktigaste är
kanske att möjlighet öppnas för beslutsfattande med kvalificerad
majoritet. Detta omfattar inte försvarsdimensionen. Medlemsstaterna
skall också fortsatt kunna lägga in sitt veto under åberopande av uttalade
skäl som rör nationell politik. Ett annat förslag när det gäller
beslutsfattande är att s.k. konstruktiv röstnedläggelse blir möjlig enligt
fördraget.
Vidare kan nämnas förslagen att ge rådets generalsekreterare en roll
som företrädare av unionen - ”Herr/Fru GUSP” - vid sidan av
ordförandeskapet samt att inrätta en planerings- och analysenhet i
rådssekretariatet. Utkastet betonar Europeiska rådets roll genom att dess
kompetens föreslås utökas med fastställande av ”strategiska riktlinjer”.
Kommissionens roll skall också förstärkas, bl.a. vid genomförandet av
rådets politik.
När det gäller försvarsdimensionen föreslås en försiktig omformulering
av målen och vidare en inskrivning i fördraget av de s.k.
Petersbergsuppgiftema (humanitära insatser och militär krishantering)
som skall beslutas av EU och genomföras av Västeuropeiska unionen
(VEU). I det sammanhanget skulle också rätten till deltagande på lika
villkor för icke-VEU-medlemmar fördragsfastas.
Beträffande de yttre ekonomiska förbindelserna föreslås en viss
överföring av medlemsländernas kompetens till unionen i syfte att
säkerställa unionens förmåga att verka effektivt och enhetligt. De
områden som skulle omfattas är tjänster, immateriell äganderätt och
utländska direktinvesteringar.
Slutligen föreslås i detta avsnitt att Europeiska unionen skall fa status
som juridisk person och att ordförandeskapet skall ges möjlighet att
förhandla fram avtal på unionens vägnar under förutsättning att rådet
enhälligt bemyndigat detta.
Unionens institutioner samt utökat samarbete - flexibilitet
Här behandlas bl.a. de frågor som kommer att spela en huvudroll i
konferensens slutskede. När det gäller de känsliga frågorna finns inte
några konkreta förslag till fördragsreglering utan endast en beskrivning
av de diskussioner som förts. Det har i dessa frågor rått enighet om att det
hade varit att gå händelserna i förväg att komma med förslag till texter.
Under förhandlingens gång har intrycket varit att de förslag som Sverige
lagt fram väckt stort intresse och också i sina huvuddelar fatt ett brett
stöd. Det irländska utkastet till nytt fördrag bekräftar detta intryck.
31
Sveriges prioriterade områden har behandlats utförligt och lösningarna Skr. 1996/97:80
ligger ofta mycket nära våra förslag. Detta gäller inte minst
sysselsättningsfrågan.
Förhandlingsarbetet är naturligtvis fortsatt inriktat på att säkerställa ett
resultat som så långt som möjligt motsvarar de svenska förslagen. Främst
öppenhetsområdet, men också miljöområdet, måste bli föremål för
särskilda insatser eftersom förslagen i det irländska utkastet saknar
viktiga element som fanns med i de svenska förslagen. På andra områden
kan arbetet begränsas till att försöka fa till stånd ändrade ordalydelser.
Den sammantagna bedömningen är att det finns goda utsikter att uppnå
ett gott förhandlingsresultat på Sveriges prioriterade områden.
När det gäller de frågor som i övrigt behandlas med konkreta förslag i
det irländska utkastet ligger huvudinriktningen ofta väl i linje med de
svenska ståndpunkterna. Detta gäller sammantaget såväl den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som samarbetet i rättsliga
och inrikes frågor.
Regeringskonferensen är en förhandling mellan femton olika
regeringar. Inte något medlemsland kan räkna med ett
förhandlingsresultat som i alla delar ligger i linje med de egna intressena.
Såvitt i dag kan bedömas torde inte från svensk sida behöva befaras ett
förhandlingsresultat på något område som direkt strider mot de egna
intressena.
Europeiska rådet enades vid sitt möte i Köpenhamn i juni 1993 om att
unionens associerade länder i Central- och Östeuropa som så önskar skall
bli medlemmar av unionen. Frågan om utvidgning är sedan dess central i
unionens arbete.
EU:s utvidgning har under 1996 prioriterats högt av den svenska
regeringen. Regeringen betraktar utvidgningen som en förutsättning för
att skapa en europeisk freds- och säkerhetsordning, för att åstadkomma
ett enat Europa utan skiljelinjer, samt för att stödja reformprocessen i de
central- och östeuropeiska länderna.
De länder i Central- och Östeuropa som har ansökt om EU-
medlemskap och som genom s.k. Europaavtal erhållit ett medlemskaps-
perspektiv är: Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien,
Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Malta har tidigare
tillsammans med Cypern varit kandidatland, men under hösten 1996
tillträdde en ny regering, som beslöt att frysa landets medlemskaps-
ansökan. Malta ingår därför tills vidare inte i kretsen av kandidatländer.
Europeiska rådets möten i Florens och Dublin gav inte några nya signaler
32
om utvidgningen mer än att den pågående processen gavs fortsatt stöd.
Europeiska rådets möte i Dublin befäste emellertid ytterligare strävan att
den inledande fasen av förhandlingarna med länderna i Central- och
Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingar med Cypern (och
Malta) inleds sex månader efter det att regeringskonferensen avslutas, i
enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Madrid 1995.
Vid mötet i Dublin välkomnade Europeiska rådet också kommissionens
avsikt att lämna förslag till en förstärkt förmedlemskapsstrategi, dvs. den
strategi som syftar till att underlätta kandidatländernas medlemskaps-
förberedelser.
Kommissionen har under 1996 upprättat en intern organisation med
ansvar för att hantera de utvidgningsrelaterade frågorna, där samtliga
berörda generaldirektorat medverkar. Under våren skickade
kommissionen ut omfattande frågeformulär, som berör hela regelverket
och Unionsfördraget, till kandidatländerna. Deras svar utgör grunden för
kommissionens pågående arbete med att ställa samman utlåtanden om
ländernas förmåga att uppfylla kriterierna för EU-medlemskap.
Utlåtandena ingår i den beställning som Europeiska rådet gav till
kommissionen vid sitt möte i Madrid 1995. Beställningen omfattar i
övrigt en samlad bedömning av centrala aspekter på utvidgningen, t.ex.
behov av övergångsarrangemang och gränskontroller, utvidgningens
konsekvenser för EU i allmänhet och särskilt för jordbruks- och
regionalpolitiken, samt konsekvenser för unionens ekonomiska ram från
år 2000.
Detta underlag skall presenteras av kommissionen när den pågående
regeringskonferensen har avslutats. Därefter kommer rådet, med
beaktande av kommissionens utlåtanden, att snarast fatta nödvändiga
beslut för att påbörja förhandlingarna med de aktuella länderna.
Något beslut om hur förhandlingsstarten skall ske finns ännu inte. För
svensk del har en viktig fråga varit att driva linjen om en samtidig
förhandlingsstart för alla kandidatländer. En samtidig start håller
reformprocessen levande hos samtliga kandidater och främjar stabilitet
och säkerhet i länderna i Central- och Östeuropa. Sett ur svenskt
perspektiv är det en självklarhet att alla länder skall ges möjlighet att
inleda förhandlingar. Varje land skall dock förhandla efter egna
förutsättningar, vilket kan medföra olika förhandlingstakt och att länder
upptas som medlemmar vid olika tidpunkter.
Själva EU-medlemskapet vinns på kandidatlandets egna meriter.
Viktiga i sammanhanget är de kriterier som fastslogs vid Europeiska
rådets möte i Köpenhamn 1993. Dessa kriterier omfattar krav på ett
demokratiskt rättssamhälle, respekt för mänskliga rättigheter och skydd
av minoriteter, en fungerande marknadsekonomi och kapacitet att hantera
konkurrens- och marknadskrafter inom unionen samt förmåga att
uppfylla medlemskapets förpliktelser inklusive målen för en politisk,
ekonomisk och monetär union. Från utvidgningssynpunkt är det viktigt
att även unionens medlemsländer vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder.
Detta sker till stor del genom den pågående regeringskonferensen. Det är
därutöver angeläget att de politikområden som tillsammans upptar drygt
Skr. 1996/97:80
33
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
80 procent av EU:s budget - jordbrukspolitiken samt regional- och Skr. 1996/97:80
strukturpolitiken - reformeras för att möta behoven i en utvidgad union.
För medlemsstaternas del är den primära målsättningen att i så stor
utsträckning som möjligt förbereda kandidatländerna för den framtida
utvidgningen. Ansvaret för att de objektiva kriterierna blir uppfyllda vilar
ytterst på kandidatländerna själva men Sverige, liksom övriga EU-länder,
har uttryckt stor beredskap att bistå i denna process.
Kommissionen har, som nämnts ovan, utarbetat en förmedlemskaps-
strategi. Den presenterades vid Europeiska rådets möte i Essen 1994.
Hörnstenarna i denna strategi utgörs av associeringsavtalen mellan
unionen och kandidatländerna - de s.k. Europaavtalen - samt vitboken
för laganpassning, den s.k. strukturerade dialogen mellan ministrar i
medlems- och kandidatländer och biståndsprogrammet Phare (se avsnitt
33.4).
Inom ramen för Europaavtalen har Sverige under året fortsatt att verka
för ett förbättrat marknadstillträde i EU för vissa jordbruksprodukter från
kandidatländerna som en följd av EU:s utvidgning den 1 januari 1995
med Finland, Sverige och Österrike samt resultatet av Uruguayrundans
avslutning. En dellösning uppnåddes under hösten, men den kan endast
betraktas som ett steg på vägen (se avsnitt 33.4).
Vitboken för laganpassning har visat sig vara ett användbart instrument
för kandidatländerna i deras arbete med anpassningen till regelverket på
den inre marknaden. I början av året öppnade kommissionen ett särskilt
kontor (TAIEX) med uppgift att bistå länderna i denna process. Biståndet
lämnas främst i form av förmedling av experthjälp samt informations-
utbyte (se avsnitt 33.4).
Mötena på ministernivå inom ramen för den s.k. strukturerade dialogen
har kritiserats av både medlems- och kandidatländer. Dessa möten har
inte lett till någon verklig dialog. Under året har försök gjorts att förbättra
och utveckla dessa möten genom mer koncentrerade dagordningar och
god framförhållning.
Sverige har aktivt verkat för att förstärka förmedlemskapsstrategin så
att denna avspeglar den snabba utveckling som ägt rum i flertalet
kandidatländer på senare år. Det far mot den bakgrunden betraktas som
ett steg i rätt riktning att Europeiska rådet vid mötet i Dublin
uppmärksammade kommissionens avsikt att presentera en förstärkt
strategi i samband med bl.a. att länderyttrandena läggs fram.
Östersjöfrågoma fick under 1996 stor uppmärksamhet i Sverige genom
att vårt land under verksamhetsåret 1995/96 var ordförande i
Östersjöstatemas råd. Östersjöperspektivet och utvidgningen av EU
uppmärksammades särskilt i samband med Östersjöstatemas toppmöte i
34
Visby i maj 1996. De baltiska ländernas inlemmande i de europeiska Skr. 1996/97:80
samarbetsstrukturema är en av förutsättningarna för stabiliteten i
Östersjöregionen och för Sveriges mål att skapa en alleuropeisk
säkerhetsordning. Således finns utvidgningen av EU med som ett av de
viktigaste elementen i Sveriges engagemang för samarbetet i
Östersjöregionen.
Inom ramen för regeringskonferensen länkas EU:s utvidgning samman
med flera av de frågor som konferensen behandlar. Utvidgningen präglar
arbetet i konferensen. Snart sagt varje fråga som behandlas i
regeringskonferensen kan bidra till att bana väg för den framtida
utvidgningen. Detta gäller inte minst behandlingen av de institutionella
frågorna, som är inriktad på att utforma effektivare beslutsformer och
samarbetsstrukturer.
Regeringen initierade i slutet av 1996 sju utredningar inför EU:s
kommande utvidgning för att analysera utvidgningens konsekvenser
inom områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional
utveckling, miljö, personers fria rörlighet samt samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor. Regeringen fattade beslut om utredningsdirektiv i början
av 1997. Utredningarna skall vara klara den 31 oktober 1997.
För EU-samarbetets utveckling och för medborgarnas förtroende för
unionen är frågorna om subsidiaritet, öppenhet och insyn av väsentlig
betydelse. Subsidiaritet avser fördelningen av arbetet mellan unionen och
medlemsstaterna. Öppenheten gäller främst möjligheten för den enskilde
att ta del av handlingar i EU.
I artikel 3b i EG-fördraget, vilken infördes genom Unionsfördraget,
återfinns principen om subsidiaritet, eller närhetsprincipen som den i
vissa sammanhang kallas.
En väl avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett
effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de
hör hemma. Vissa problem behöver hanteras av unionen medan andra
bäst behandlas på nationell nivå. Således bör alla åtgärder prövas utifrån
subsidiaritetsprincipen. Regeringen anser att det noggrant bör prövas
vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam eller nationell nivå.
35
Försök att i subsidiaritetens namn till det nationella planet återföra frågor Skr. 1996/97:80
som bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex. miljösamarbetet, bör
avvisas.
I december 1996 presenterade kommissionen, for andra gången, en
mer utförlig rapport om hur tillämpningen av principen om subsidiaritet i
EG-lagstiftningen har beaktats i den lagstiftande verksamheten under
1995. I rapportens slutsatser skriver kommissionen bland annat att
subsidiaritetsprincipen inte skall användas som instrument för olika
särintressen. Principen skall användas konsekvent och skall enligt
kommissionen inte heller användas för att ifrågasätta det gemensamma
regelverk som man kommit överens om.
Subsidiaritetsprincipen behandlas i regeringskonferensen. För
närvarande diskuterar medlemsländerna att foga ett protokoll om
tillämpningen av principen till fördraget. Ett sådant protokoll skulle
baseras på ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i
Edinburgh 1992 och på det interinstitutionella avtalet mellan
Europaparlamentet, rådet och kommissionen från år 1993.
Under 1996 har utvecklingen inom EU mot ökad öppenhet och insyn
fortsatt. Den pågående regeringskonferensen har öppenheten som en av
punkterna på dagordningen.
Sverige har på olika nivåer och i skilda sammanhang verkat för att
unionen skall bli öppnare och att regler om handlingsoffentlighet och
meddelarfrihet skall införas i fördragen. Parallellt med arbetet vid
regeringskonferensen har från svenskt håll gjorts omfattande ansträng-
ningar att på olika sätt presentera och vinna gehör för de svenska
tankegångarna. Ett stort antal bilaterala kontakter har tagits med politiker
och regeringstjänstemän i de övriga medlemsstaterna.
Det beslut om allmänhetens tillgång till rådets handlingar, 93/731/EG,
som rådet fattade den 20 december 1993 har som planerat utvärderats
under 1996. Rådets generalsekreterare upprättade i juni 1996 en rapport
om tillämpningen av beslutet under åren 1994 och 1995. Av rapporten
framgår att sammanlagt 443 handlingar begärdes utlämnade. Av de 378
handlingar som omfattades av beslutets tillämpningsområde lämnades
222 handlingar ut. Av dessa 222 handlingar lämnades 185 ut av rådets
generalsekretariat. Efter bekräftande ansökningar beslutade rådet att
lämna ut ytterligare 37 handlingar. Den vanligaste avslagsgrunden var
skyddet för “den sekretess som rådets överläggningar omfattas av”. I
rapporten pekas också på de problem som har uppmärksammats i
samband med tillämpningen av beslutet (bl.a. svårigheten att alltid hinna
behandla ansökningar inom den föreskrivna tiden) samt föreslås åtgärder
för att underlätta tillämpningen.
36
Vid behandlingen av rapporten i rådet under hösten 1996 var Sverige Skr. 1996/97:80
ett av de länder som motsatte sig att omfattande ändringar i beslutet
skulle göras under den pågående regeringskonferensen, där frågan om
öppenhet och insyn behandlas. Översynen resulterade endast i några
mindre ändringar i beslutet. Den viktigaste av dem är att en möjlighet
infors att i undantagsfall forlänga tiden för behandling av en ansökan från
en månad till två månader. Dessutom skall generalsekreteraren vidta
vissa åtgärder, bl.a. undersöka möjligheten att upprätta ett dokument-
register, något som Sverige har förespråkat.
Några av de ansökningar om att fa ta del av handlingar som kom in till
generalsekretariatet under 1996 gällde ett stort antal handlingar som en
viss sökande inte tidigare hade begärt att få ta del av. Denne sökande
hade tidigare vid flera tillfallen begärt att fa ta del av liknande
handlingar. Rådet avvisade delvis ansökningarna med hänvisning till en
bestämmelse i rådsbeslutet som föreskriver att generalsekretariatet skall
sträva efter att finna rimliga lösningar vid upprepade ansökningar och
ansökningar som gäller omfattande handlingar. Sverige röstade emot en
majoritet och avgav samtidigt röstförklaringar av innebörd att Sverige
inte delar rådets tolkning av begreppen ”upprepade ansökningar” och
“omfattande handlingar”.
Kommissionen har under 1996 utvärderat sitt beslut av den 8 februari
1994 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar,
94/90/EKSG, EG, Euratom. Av den rapport som upprättades framgår
bl.a. att kommissionen under åren 1994 och 1995 mottog 490
ansökningar om att fa ta del av handlingar. En del av ansökningarna
kunde av olika skäl inte prövas, t.ex. därför att de var alltför vaga eller
rörde handlingar som hade upprättats av andra än kommissionen. Av de
ca 370 ansökningar som kunde prövas bifölls över 85 procent.
I målet Nederländerna mot rådet (C-58/94) yrkade Nederländerna att bl.a.
rådets beslut 93/731/EG om allmänhetens tillgång till rådets handlingar
skulle ogiltigförklaras. Nederländerna hävdade att rådet hade felaktigt
fastställt den rättsliga grunden för beslutet. Domstolen ogillade talan i en
dom från den 30 april 1996. I sin motivering gör domstolen ett
betydelsefullt uttalande, som kan tolkas så att domstolen förespråkar
generella regler på lägst rådsförordningsnivå om rätten att ta del av
handlingar.
1 målet World Wild Fund for Nature UK (WWF) mot kommissionen
(T-105/95) yrkade WWF att kommissionens beslut att vägra lämna ut
37
handlingar skulle ogiltigförklaras. Sverige intervenerade på WWF:s sida. Skr. 1996/97:80
Förstainstansrätten har hållit muntlig förhandling och kommer att
meddela sin dom den 5 mars 1997.
Mot bakgrund av EG-domstolens ovan nämnda uttalande i målet
Nederländerna mot rådet skickade ombudsmannen en enkät till femton av
EU:s institutioner och organ. Syftet var att ta reda på om dessa hade
utfärdat för allmänheten lättillgängliga regler samt riktlinjer för de
anställda om offentlighet och sekretess. Det visade sig att alla
institutioner och organ utom fyra antingen har utfärdat sådana regler eller
överväger att göra det.
Ombudsmannen uttalade i november 1996 att det bästa skulle vara om
regeringskonferensen kunde föreslå att i fördraget införa en artikel om
rätten att ta del av handlingar som innehas av gemenskapens institutioner
och organ.
Frågan om ökad öppenhet och insyn i EU:s institutioner har diskuterats
vid fem chefsförhandlarmöten under våren och hösten 1996.
Redan under våren 1996 lämnade Sverige vid regeringskonferensen in
ett dokument, i vilket de svenska idéema om en traktatreglering av
principen om handlingsoffentlighet presenteras. I dokumentet föreslås
även att en meddelarfrihet för anställda inom EU införs. I september
1996 lade Sverige fram ett förslag till traktattext om rätten att ta del av
handlingar hos EU:s institutioner. Förslaget hade dessförinnan förankrats
hos riksdagen genom samråd med konstitutionsutskottet och EU-
nämnden. Huvuddragen i förslaget är följande.
Alla fysiska och juridiska personer skall ha rätt att ta del av handlingar
som förvaras hos gemenskapens institutioner. Denna rätt skall gälla även
handlingar som rör det utrikespolitiska samt rättsliga och inrikespolitiska
samarbetet. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b i EG-fördraget
(medbestämmandeproceduren) besluta om nödvändiga sekretessregler
och procedurregler. Institutionerna skall vara skyldiga att registrera
handlingar i offentliga register och att arkivera handlingar. Rådet ges en
möjlighet att besluta att EG-domstolen skall fa behörighet att pröva
överklaganden av avslagsbeslut.
Förutom Sverige har även Danmark presenterat ett förslag till
traktattext vid regeringskonferensen.
Det irländska ordförandeskapet lade i december 1996 fram ett
kompromissförslag som är mindre långtgående än det svenska förslaget
men som är mer omfattande än vad flera medlemsstater har förespråkat.
Liksom i det svenska förslaget anges som huvudregel att medborgarna
skall ha rätt att ta del av institutionernas handlingar. Undantagen från
huvudregeln skall beslutas av varje institution i dess arbetsordning. Dock
38
ges rådet en möjlighet att fastställa allmänna principer och begränsningar Skr. 1996 9“:80
i en rådsförordning. Rätten att ta del av handlingar omfattar bara det
gemenskapsrättsliga samarbetet och endast parlamentets, rådets och
kommissionens handlingar.
Sverige har inte endast vid förhandlingsbordet sökt vinna gehör för sin
vid regeringskonferensen framförda uppfattning. Från regeringens sida
inleddes redan hösten 1995 ett metodiskt arbete i syfte att få övriga
medlemsstater och företrädare för EU:s institutioner gynnsamt inställda
till Sveriges uppfattning om hur en ökad öppenhet i institutionerna skall
kunna åstadkommas. Som ett led i detta arbete har regeringsföreträdare
på såväl politiker- som tjänstemannanivå besökt ett flertal europeiska
huvudstäder (Helsingfors, Köpenhamn, Haag, Bonn, London, Dublin.
Paris, Lissabon, Madrid, Rom, Aten).
I samarbete med kommissionen har ett seminarium om öppenhet
anordnats i Bryssel. På minister- och statssekreterarnivå har över-
läggningar om öppenhet ägt rum i Stockholm med företrädare för
Finland, Danmark, Nederländerna, Tyskland, Belgien, Luxemburg och
Storbritannien. EU-ländemas Stockholmsambassadörer har inbjudits för
information och diskussion om den svenska öppenhetslinjen. Rådets
rättschef har besökt Sverige och därvid bl.a. blivit förevisad hur systemet
med öppna register vid myndigheterna fungerar i praktiken.
Informationsmaterial har framtagits på flera språk och distribuerats till
bl.a. samtliga medlemmar i Europaparlamentet. Ett stort antal brev med
argumentering för det svenska förslaget om handlingsoffentlighet har
avsänts till ministrar, statssekreterare och andra nyckelpersoner i
medlemsstaterna. Debattartiklar skrivna av svenska statsråd har varit
införda i de större europeiska dagstidningarna.
Parallellt med detta arbete har ett samråds- och förankringsarbete
bedrivits på hemmaplan. Vid sidan av det fortlöpande samrådet med EU-
nämnden och konstitutionsutskottet har flera s.k. rundabordssamtal ägt
rum i regeringskansliet med företrädare för journalistkåren, tidnings-
utgivarna och andra intresseorganisationer, varvid även fristående
samhällsdebattörer medverkat. Ett betydande antal seminarier,
anföranden och artiklar om det svenska öppenhetsagerandet i anslutning
till regeringskonferensen kompletterar bilden av regeringens strävanden
att föra ut öppenhetsfrågoma i den svenska offentliga debatten.
Redan i början av 7O-talet gjordes försök att skapa en ekonomisk och
monetär union, vilka misslyckades. Förnyade försök ledde i slutet av 70-
talet till ett samarbete inom ramen för Europeiska monetära systemet
(EMS) med dess valutakursmekanism, ERM. Det var dock först under
1980-talet som medlemsstaterna på allvar återupptog tanken på att skapa
en ekonomisk och monetär union.
39
Bestämmelserna om EMU tillkom genom Unionsfördraget. EMU:s Skr. 1996/97:80
första etapp inleddes dock redan den 1 juli 1990. Är 1995 då Sverige blev
EU-medlem hade den andra etappen påbörjats.
Förberedelserna för starten av den tredje etappen intensifierades under
året. Viktiga beslut kopplade till införandet av den gemensamma valutan
fattades vid Europeiska rådets möte i juni i Florens, men framför allt vid
decembermötet i Dublin.
EMU-processen dominerades under det gångna året av tre frågor:
- förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och de
länder som står utanför (ERM2),
- säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitets-
pakten) och
- eurons legala status.
Vid Europeiska rådets möte i Dublin kunde påtagliga framgångar noteras
i dessa tre frågor.
Därutöver konstaterade stats- och regeringscheferna på basis av två
separata och oberoende rapporter, utarbetade av Europeiska monetära
institutet (EMI) och kommissionen, att en majoritet av medlemsländerna
inte uppfyllde de nödvändiga villkoren för deltagande i valutaunionen.
Av den anledningen kunde en tidigare start av den tredje etappen inte bli
aktuell. Den tredje etappen skall enligt Europeiska rådets beslut från
Madrid i december 1995 och Florens i juni 1996 i enlighet med EG-
fördraget inledas den 1 januari 1999.
Vidare fattade Europeiska rådet beslut om att förlänga Alexandre
Lamfalussys uppdrag som ordförande i EMI:s råd fram till den 30 juni
1997. Nederländernas centralbankschef, Willem F. Duisenberg, utsågs
till ny ordförande i EMI:s råd därefter.
Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 ombads Ekofin-
rådet att studera de frågor som uppstår eftersom samtliga medlemsländer
sannolikt inte kommer att delta i valutaunionen vid dess inledning.
Arbetet med dessa frågor har sedan dess framskridit och inför Europeiska
rådets möte i december 1996 presenterade Ekofinrådet en rapport om ett
nytt växelkurssystem (ERM2) som skall ersätta dagens ERM. Rapporten
godtogs av Europeiska rådet. Till toppmötet hade även EMI utarbetat en
rapport om ERM2.
Det nya växelkurssystemet kommer att bli baserat på en resolution av
Europeiska rådet samt på ett avtal mellan de nationella centralbankerna
och Europeiska centralbanken (ECB). Deltagande i det nya växelkurs-
systemet kommer att vara frivilligt, även om medlemsstaterna förväntas
att delta. Sverige har under arbetet betonat att deltagande i växelkurs-
40
systemet skall vara frivilligt. Enligt den föreslagna utformningen av Skr. 1996/97:80
ERM2 kommer valutorna i de EU-länder som står utanför valutaunionen
men väljer att delta i valutasamarbetet att knytas bilateralt till euron. På
detta sätt ges euron en särställning. Liksom i det nuvarande ERM
kommer fluktuationsbanden kring centralkursen att vara relativt breda.
Interventioner vid bandgränsen kommer i princip att vara automatiska
och obegränsade, men kan komma att avbrytas med hänvisning till att
prisstabiliteten hotas. Utöver den normala bandbredden kan det komma
att finnas utrymme för frivilliga närmare kopplingar mellan euron och
valutorna i länderna utanför euro-området, t.ex. i form av smalare
fluktuationsband.
Det har under hela 1996 förts intensiva diskussioner om den s.k.
stabilitetspakten. Den tyska regeringen presenterade redan hösten 1995
ett förslag om stabilitetspakt. Vid toppmötet i Madrid i december 1995
beslutades att ett arbete om en stabilitetspakt skulle utföras.
Vid Europeiska rådets möte i Florens enades stats- och
regeringscheferna om vissa principfrågor avseende pakten, såsom att
medlemsstaterna skall eftersträva en medelfristig budgetnorm som syftar
till att budgeten är nära balans eller uppvisar överskott, att treprocents-
gränsen för underskott inte skall överskridas under loppet av en normal
konjunkturcykel och att förfarandet vid alltför stora underskott i de
offentliga finanserna skall stramas upp.
Vid det informella Ekofinrådets möte i Dublin i september
preciserades innehållet i stabilitetspakten ytterligare.
I oktober 1996 presenterade kommissionen ett förslag till
stabilitetspakt i form av två förordningar (KOM (96) 496 slutlig). Den
ena förordningen som baseras på artikel 103 i EG-fördraget anger regler
för ett s.k. early waming system, som i god tid skall varna medlems-
staterna om treprocentsgränsen kan överskridas. Den andra förordningen
som baseras på artikel 104c i EG-fördraget anger regler för hur
genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott skall kunna
skyndas på och klargöras.
Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december blev huvudelementen
i stabilitetspakten klara efter långa och svåra förhandlingar.
Enligt slutsatserna från toppmötet i Dublin skall pakten hädanefter
kallas stabilitets- och tillväxtpakten. Den skall omfattas av de två nämnda
rådsförordningama samt en vägledande resolution från Europeiska rådet.
Pakten omfattar samtliga medlemsstater, med betydande inskränk-
ningar för de länder som inte deltar i valutaunionen. Dessa kan inte fa
förelägganden eller sanktioner.
I syfte att övervaka medlemsstaterna enades stats- och regerings-
cheferna vid toppmötet i Dublin om att de medlemsstater som deltar i
valutaunionen skall presentera stabilitetsprogram. De medlemsstater som
inte deltar i valutaunionen skall lämna konvergensprogram. Vad avser
41
budgetpolitik skall innehållet i konvergensprogrammen motsvara Skr. 1996/97:80
innehållet i stabilitetsprogrammen.
Regler för tillämpningen av underskottsförfarandet lades även fast vid
toppmötet. Kommissionen skall utarbeta en rapport i samtliga fall som ett
faktiskt eller planerat underskott i en medlemsstat överskrider 3 procent.
Detta syftar till att tydliggöra förfarandet vid alltför stora underskott, som
därmed skulle inledas. När kommissionen utarbetar rapporten skall, som
regel ett underskott som överskrider, men fortfarande ligger nära,
referensvärdet, till följd av en konjunkturnedgång, bedömas som
exceptionellt endast om tillväxten fallit med minst 2 procent. Rådet skall
vid sitt beslut, om huruvida ett alltför stort underskott föreligger, i en
allsidig bedömning, ta hänsyn till om den berörda medlemsstaten anser
att ett fall i tillväxten, som är mindre än 2 procent, bör bedömas som
exceptionellt. Medlemsstaterna skall som regel låta ett fall i tillväxten på
0,75 procent utgöra en referenspunkt för en bedömning av om en
konjunkturnedgång är allvarlig. Normalt skall en medlemsstat ha
korrigerat det alltför stora underskottet inom två år efter det att
underskottet uppstod.
Om medlemsstaten inte inom utsatt tid vidtagit effektiva åtgärder för
att korrigera underskottet skall rådet utfärda sanktioner inom tio månader
efter det att medlemsstaterna rapporterat in data om de offentliga
finanserna. Detta sker normalt i mars. Medlemsstaterna erhåller flera
möjligheter att presentera åtgärder. Sanktionen skall inledningsvis utgöra
en icke räntebärande deposition. Den skall motsvara en fast del om 0,2
procent av BNP och en rörlig del som motsvarar 0,1 procent av den del
av underskottet som överstiger referensvärdet 3 procent av BNP. En övre
gräns om 0,5 procent av BNP skall även gälla för det årliga beloppet av
depositionen. Depositionen skall omvandlas till böter efter två år om
underskottet alltjämt är för stort i berörd medlemsstat.
Kommissionen antog den 16 oktober 1996 förslag till två råds-
förordningar om euron.
Merparten av bestämmelserna om införandet av euron skall beslutas
genom en rådsförordning enligt artikel 109 1.4 i EG-fördraget. Ett beslut
om att anta denna förordning kan fattas först 1998 när det är känt vilka
medlemsstater som kommer att delta i det tredje steget av EMU från
starten 1999. Avsikten är emellertid att medlemsstaterna skall ha kommit
överens om förordningstexten redan i början av 1997 och att endast det
formella antagandet sedan skall återstå. Ett intensivt arbete har därför ägt
rum under hösten 1996.
Förordningsförslaget innehåller bestämmelser om att euron skall
ersätta de nationella valutorna i de stater som deltar i EMU:s tredje etapp.
Vidare finns i förordningen vissa bestämmelser som reglerar förhållandet
mellan euron och de nationella valutaenheterna under den period på upp
till tre år då det ännu inte finns eurosedlar och mynt i omlopp. Slutligen
finns det några bestämmelser om dessa sedlar och mynt och en bestäm-
42
melse om att de nationella sedlama och mynten skall upphöra att vara Skr. 1996/97:80
lagligt betalningsmedel senast den 1 juli 2002.
Den andra förordningen syftar till att i god tid före den tredje etappen
av EMU skapa klarhet och legal säkerhet på några viktiga punkter.
Förordningen, som skall beslutas enligt artikel 235 i EG-fördraget,
kommer enligt planerna att antas i början av 1997. De frågor som
behandlas i denna förordning är den officiella ecuns omvandling till euro
enligt kursen 1:1, kontraktskontinuitet och avrundning vid omräkning
mellan euron och de nationella valutaenheterna.
Våren 1996 beslutades att den multilaterala övervakningen skall
förenklas och göras mer effektiv. Detta innebär bland annat att ekonomi-
och finansministrarna skall diskutera den ekonomiska politiken i
medlemsstaterna tidigt varje vår innan kommissionen utarbetar en
rekommendation till allmänna riktlinjer för hur den ekonomiska politiken
skall bedrivas innevarande år. På grundval av kommissionens rekom-
mendation utarbetar rådet sedan ett utkast till allmänna riktlinjer. Vid
Europeiska rådets sommarmöte diskuteras rådets utkast och på grundval
av slutsatserna från detta möte antar rådet i juli en rekommendation som
anger riktlinjerna.
Det åligger även rådet att på grundval av rapporter från kommissionen
övervaka att den ekonomiska politiken i medlemsstaterna överens-
stämmer med de allmänna riktlinjerna. Uppföljning av hur riktlinjerna
efterlevs har tidigare skett två gånger per år. Våren 1996 fattades det
dock beslut om att uppföljningen endast skall ske en gång per år i
anslutning till utarbetandet av det innevarande årets allmänna riktlinjer.
Våren 1996 riktades kritik mot medlemsstaterna till följd av att så fa
medlemsstater presenterat uppdaterade eller nya konvergensprogram.
Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten kommer det dock bli
obligatoriskt att lämna konvergens- och stabilitetsprogram. Programmen
skall uppdateras årligen och noga utvärderas av rådet så att eventuella
avvikelser från uppsatta mål skall kunna upptäckas i tid. I fall av
avvikelse skall rådet få lämna den berörda medlemsstaten en
rekommendation (se avsnitt 6.1.2).
Allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska
politik
I juli antog rådet 1996 års allmänna riktlinjer. Riktlinjerna består av fyra
delar: pris- och växelkursstabilitet, sunda offentliga finanser, konkurrens-
kraft samt sysselsättning och arbetsmarknad. Enligt 1996 års riktlinjer
skall medlemsstaterna eftersträva en inflationstakt som 1997 understiger
2,5 procent, verka för att få ner budgetunderskotten till högst 3 procent
av BNP 1997 och på medellång sikt eftersträva ett budgetunderskott nära
balans. Dessutom skall medlemsstaterna vidta åtgärder så att den inre
marknaden kan fullbordas, i syfte att förbättra konkurrenskraften samt
43
efterleva de fleråriga sysselsättningsprogrammen för att fullfölja Skr. 1996/97:80
gemenskapens gemensamma sysselsättningsstrategi, som initierades av
Europeiska rådet i Essen (se avsnitt 12.1.6). Den svenska ekonomiska
politiken ligger väl i linje med de allmänna riktlinjerna.
Rådet överlämnade även en uppföljningsrapport till Europeiska rådet i
Florens om medlemsstaternas och gemenskapens efterlevnad av
föregående års allmänna riktlinjer.
Konvergensprogram och konvergensutveckling
De flesta medlemsstater har under senare år vid något tillfälle presenterat
konvergensprogram dvs. en beskrivning av de åtgärder som syftar till att
landet uppfyller de kriterier som fastställts för deltagande i EMU:s tredje
etapp. År 1996 lade Österrike fram ett konvergensprogram. Programmet
har behandlats av Ekofinrådet. Några medlemsstater, däribland Sverige,
har under året lagt fram uppdateringar av tidigare konvergensprogram (se
avsnitt 6.2.3). Vad avser konvergensutvecklingen kommer enligt
kommissionens höstprognos 1996 alla medlemsstaterna utom Grekland,
Italien och Storbritannien att 1997 klara referensvärdet (3 procent av
BNP) för underskottet i de offentliga finanserna. Enligt gjorda bedöm-
ningar anses alla medlemsstater utom Grekland klara kriterierna för
inflation och ränta. Det har inte gjorts några bedömningar avseende
växelkurskriteriet. Under hösten 1996 anslöt sig Italien och Finland till
växelkursmekanismen ERM. För Italiens del kan detta ses som ett åter-
inträde eftersom landet deltog i ERM fram till hösten 1992. Till följd av
valutakursoron under sensommaren och hösten 1992 beslöts att
suspendera inverventionsskyldigheten för liran och därmed lämnade
Italien i praktiken ERM.
I enlighet med rutinerna för förfarandet vid alltför stora underskott
rapporterade medlemsstaterna in data om de offentliga finanserna den 1
mars. Efter en rapport från kommissionen och efter yttrande från
Monetära kommittén beslutade Ekofinrådet att ett alltför stort underskott
förelåg i Tyskland. Denna situation hade emellertid upphört att gälla i
Danmark. Avgörande för dessa beslut är huruvida underskottet i den
offentliga sektorns finanser överskrider referensvärdet för under-
skottskriteriet (3 procent av BNP). Efter de nämnda besluten
konstaterades att ett alltför stort underskott förelåg i samtliga
medlemsstater, inklusive Sverige, med undantag för Danmark, Irland och
Luxemburg. I enlighet med förfarandet, utfärdade således rådet
rekommendationer till Sverige och de övriga 11 berörda medlemsstaterna
om hur underskotten skulle kunna rättas till. Rekommendationen riktad
till Sverige har offentliggjorts på svenskt initiativ. Förfarandet vid alltför
stora underskott kommer i den tredje etappen av EMU att klargöras och
påskyndas i enlighet med bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten.
44
Regeringen tillsatte under hösten 1995 en kommitté med uppgift att
utarbeta faktaunderlag om effekterna av ett svenskt deltagande respektive
icke-deltagande i valutaunionen. Utredningen, under ledning av professor
Lars Calmfors, analyserade följande frågor:
- Vilka blir de allmänna konsekvenserna av en monetär union?
- Vilka blir effekterna för Sverige av att delta i den tredje etappen
jämfört med att inte delta?
- Vilka åtgärder skulle kunna vidtas för att uppnå en god ekonomisk
utveckling om Sverige deltar respektive inte deltar?
- Vilken typ av växelkursarrangemang vore lämpliga mellan de EU-
länder som deltar i den monetära unionen och dem som står utanför?
Utredningens arbete består av 21 underlagsrapporter genomförda av
svenska och internationella forskare och ett utifrån dessa rapporter
utarbetat huvudbetänkande. Den 4 november 1996 presenterade utred-
ningen sitt betänkande (SOU 1996:158), varefter det sändes ut på remiss
till en bred krets intressenter. Betänkandet och remissvaren skall tjäna
som underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden under
1997 om Sveriges deltagande i valutaunionen.
Starten av den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen
(EMU) år 1999 innebär behov av anpassningar och åtgärder i såväl den
privata som den offentliga sektorn. Detta gäller oavsett om Sverige blir
medlem i valutaunionen eller inte. För att ett deltagande i valutaunionen
praktiskt skall vara möjligt måste förberedelserna ha inletts innan
riksdagen skall ta ställning i denna fråga hösten 1997. Samtidigt är det
angeläget att dessa praktiska förberedelser görs på ett sätt som inte
inskränker Sveriges möjligheter att välja om vi skall delta i eller stå
utanför valutaunionen.
I augusti 1996 beslutade regeringen att det inom Finansdepartementet
skulle inrättas en samordningsfunktion samt att det skulle tillsättas fem
arbetsgrupper med uppgift att arbeta med nationella praktiska
förberedelser för ett eventuellt införande av euron i Sverige.
Arbetsgrupperna har arbetat med områdena lagstiftning, finansiell sektor,
näringslivssektor, offentlig sektor samt medborgarfrågor.
Arbetet har omfattat en problemorientering och en översikt av
viktigare åtgärder på det praktiska och administrativa planet som behöver
vidtas. I vissa fall har också förslag till ställningstaganden och åtgärder,
som identifierade frågor och problem aktualiserar, utarbetats. I arbetet
har konsekvenser av såväl alternativet svenskt medlemskap i
valutaunionen 1999 som alternativet utanförskap belysts.
Skr. 1996/97:80
45
Arbetet har inriktats på en första avrapportering i början av 1997. Skr. 1996/97:80
Denna första rapport skall utgöra en bas för ett fortsatt arbete med att
genomföra nödvändiga anpassningsåtgärder på olika områden. Senare
under 1997 avses mer detaljerade och konkreta förslag till åtgärder
komma att redovisas.
Regeringen presenterade i juni 1995 för första gången ett konvergens-
program för den ekonomiska politiken. Programmets övergripande mål
är att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna för deltagande i EU:s
monetära union. Konvergensprogrammets mål för budgetpolitiken är
bl.a. att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skall
understiga 3 procent av BNP 1997 och att balans nås mellan inkomster
och utgifter 1998. Vidare skall statsskulden stabiliseras i relation till BNP
1996. I konvergensprogrammet redovisades även ett konsoliderings-
program med åtgärder som sammantagna skulle ge en varaktig
förstärkning av de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor till
1998. I konvergensprogrammet angavs att regeringen varje halvår ska
göra avstämningar. Programmet mottogs mycket väl av Ekofinrådet.
Vid den första avstämningen i november 1995, i samband med
tidpunkten för tillväxtpropositionen, var bedömningen att de offentliga
finanserna förbättrades snabbare än beräknat. Även utan ytterligare
budgetförstärkningar förväntades underskottet i de offentliga finanserna
underskrida 3 procent av BNP år 1997 och balans uppnås 1998. Vid
avstämningen i april 1996, i samband med behandlingen av
vårpropositionen, gjordes emellertid bedömningen att underskottet i de
offentliga finanserna, trots en fortsatt förbättring, inte skulle komma att
understiga 3 procent av BNP år 1997 och att det skulle återstå ett
underskott i finansiellt sparande på 14 miljarder kronor 1998. Mot denna
bakgrund aviserade regeringen ett antal varaktigt budgetförstärkande
åtgärder på sammanlagt 8 miljarder kronor utöver det ursprungliga
konsolideringsprogrammet. Ytterligare 6 miljarder kronor i tillfälliga
budgetförstärkande åtgärder under åren 1997 och 1998 aviserades. Denna
utökning av det ursprungliga konsolideringsprogrammet har noterats
inom EU.
Den tredje avstämningen av konvergensprogrammet gjordes i samband
med budgetpropositionen i september 1996. Den ekonomiska
utvecklingen har i flera avseenden blivit bättre än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet. Med de samhällsekonomiska förutsättningar
som förutses i den tredje avstämningen kommer de budgetförstärkningar
som tillkom i vårpropositionen 1996 att vara tillräckliga för att uppnå de
budgetpolitiska målen för 1997 och 1998. Statsskulden har stabiliserats
och till och med minskat i förhållande till BNP under 1996. Mot denna
bakgrund fann inte regeringen någon anledning att föreslå ytterligare
budgetförstärkande åtgärder i budgetpropositionen 1997.
46
Riksbanken finansierar den svenska kapitalinsatsen i Europeiska
monetära institutet (EMI) och deltar för svensk del i EMI:s
arbetsgrupper. Riksbankschefen är ledamot av EMI:s råd.
Under 1996 gjordes betydande framsteg i EMI:s verksamhet. Arbetet
med att specificera och konkretisera regelverket för Europeiska
centralbanken (ECB) har fortsatt. För att förbereda Europeiska central-
bankssystemets (ECBS) verksamhet i etapp tre har EMI under 1996
fortsatt arbetet med utformningen av de penningpolitiska instrumenten
och förfarandena. En utvidgad huvudplan för de praktiska för-
beredelserna för en gemensam valuta presenterades under året.
Vidare har EMI fortsatt med att utarbeta det operativa styrsystemet för
valutapolitiken. I enlighet med fördraget har en rapport ”Den
gemensamma penningpolitiken i etapp tre” (The single monetary policy
in stage three) om den praktiska utformningen av den gemensamma
penningpolitiken utarbetats. Den offentliggjordes i januari 1997.
Arbetet har också fortskridit med att utveckla det gemensamma
systemet för stora betalningar, Target. Systemet skall börja prövas under
1997. En rapport med tekniska specifikationer m.m. presenterades
sommaren 1996.
EMI har vidare under 1996 publicerat en rapport om de förändringar
som kommer att ske vad gäller statistikkraven för EU-länder. Arbetet
syftar till att förbereda framtagandet av en jämförbar statistik i medlems-
länderna som underlag för den gemensamma penningpolitiken. Dessutom
arbetar EMI med att förbereda utgivningen av sedlar i euro. Beslut om
sedlarnas utseende fattades den 3 december 1996 i EMI:s råd. Europeiska
rådet informerades den 13-14 december och samtidigt offentliggjordes
sedlarnas utseende. Ett särskilt arbete bedrivs också för att harmonisera
redovisningsreglerna och integrera datasystemen mellan centralbankerna.
Under året har EMI även påbörjat arbetet med att förbereda och
informera banksystemet i Europa om praktiska övergångsaspekter.
Frankrike, Tyskland och Beneluxstatema ingick år 1985 ett avtal,
Schengenavtalet, för att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten
för personer i enlighet med Romfördragets regler. Avtalet är ett separat
mellanstatligt avtal, helt utanför EU, men i vilket varje stat i EU har rätt
att delta. En tillämpningskonvention till Schengenavtalet undertecknades
år 1990. Konventionen innehåller bestämmelser om praktiska åtgärder
för att genomföra avvecklingen av gränskontrollerna vid de inre
gränserna, samt övriga nödvändiga samarbetsåtgärder. Dessa s.k.
kompensatoriska åtgärder gäller bl.a. polissamarbete, dataskydd,
samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspolitik och
enhetliga yttre gränskontroller.
Skr. 1996/97:80
47
Den 19 december 1996 undertecknade Sverige, Finland och Danmark Skr. 1996/97:80
avtal om att ansluta sig till Schengensamarbetet. Samtidigt undertecknade
Norge och Island ett omfattande samarbetsavtal. Det operativa del-
tagandet för dessa länder i Schengensamarbetet bedöms kunna inledas
tidigast år 1999.
Innebörden av de nordiska ländernas inträde i Schengensamarbetet är
att personer fritt kan röra sig över gränserna till övriga Schengenländer
utan personkontroll när de kompensatoriska åtgärderna är på plats.
Inresor kan därmed ske utan passkontroll. Detta innebär vidare att den
fria rörligheten och passfriheten mellan de nordiska länderna kan
bibehållas. En annan effekt av inträdet i Schengensamarbetet är att
möjligheterna till brottsbekämpning ökar genom att vi kan delta i ett
utvecklat rättsligt samarbete och polissamarbete, vilket också innefattar
tullen i dess brottsbekämpande verksamhet.
Förhandlingsprocessen om de nordiska ländernas anslutning till
Schengensamarbetet inleddes under hösten 1995.
Det stod från början klart att de mest komplicerade frågeställningarna
skulle komma att gälla villkoren för Islands och Norges medverkan i
detta samarbete. Parallellt med sökandet efter en lämplig juridisk form
för de båda ländernas medverkan granskades Schengensamarbetets
regelverk ingående.
Vidare besvarades ett stort antal frågor från Schengens sida till
Sverige, Danmark, Finland, Norge och Island om de nordiska ländernas
lagstiftning, administrativa förhållanden, rättssystem m.m., allt i syfte att
identifiera eventuella problem för kandidatländerna med att uppfylla
Schengensamarbetets villkor.
Den allmänna bilden från Schengensidan var positiv: inga avgörande
problem fanns för svensk del och därmed förelåg inga hinder för en
anslutning. Övriga nordiska länder gjorde motsvarande bedömning.
Detta blev inledningen till de mera formella förhandlingar som tog sin
början formellt på nyåret 1996 efter det att Schengens verkställande
kommitté vid ett möte i belgiska Ostende i december 1995 hade enats om
ett förhandlingsmandat. Målet var nu klart utstakat: förhandlingarna
skulle i en första fas syfta till observatörskap för samtliga fem nordiska
länder med sikte på senare medlemskap för de tre EU-ländema och ett
särskilt samarbetsavtal med Island och Norge.
Förhandlingarna ledde till en politisk överenskommelse i Haag i april
av innebörd att de nordiska länderna erbjöds observatörskap från och
med den 1 maj 1996. Därmed togs ett avgörande steg mot det slutliga
målet. I och med att samtliga fem nordiska länder erbjöds observatörskap
blev det politiskt klart att den nordiska passunionen skulle kunna bestå.
Nu gällde det att utforma det särskilda samarbetsavtalet med Island och
Norge samt anslutningsinstrumenten för de tre nordiska EU-ländema.
Det nederländska ordförandeskapet, som vid denna tidpunkt ledde
förhandlingarna på Schengensidan, gjorde stora ansträngningar för att nå
48
fram till färdiga avtal redan före sommaruppehållet. Detta visade sig inte Skr. 1996/97:80
vara möjligt eftersom förhandlingarna med Island och Norge blev mera
komplicerade än väntat.
En politisk överenskommelse nåddes i samband med verkställande
kommitténs möte den 17 oktober 1996, av innebörd att enighet nu förelåg
i samtliga sakfrågor. Förhandlarna och de juridiska experterna fick i
uppdrag att utarbeta de slutliga avtalstexterna med sikte på under-
tecknande vid verkställande kommitténs möte i Luxemburg den 19
december 1996.
Regeringen beslutade den 17 december 1996 att underteckna avtalet
om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. Undertecknandet
skedde i anslutning till mötet med verkställande kommittén den 19
december.
De tre EU-ländemas anslutningsinstrument följer i stort den mall som har
tillämpats vid tidigare anslutningar, senast för Österrike år 1995. En
viktig bestämmelse i avtalen rör emellertid det nordiska samarbetet. I
artikel 5 i Sveriges anslutningsavtal sägs att “bestämmelserna i detta avtal
inte skall utgöra hinder för samarbetet inom ramen för den nordiska
passunionen i den mån samarbetet inte står i motsatsställning till eller
hindrar detta avtal”.
Avtalet med Island och Norge är en betydligt mera komplicerad
konstruktion, både juridiskt och institutionellt, än de tre EU-ländemas
anslutningsfördrag. Konstruktionen innebär i korthet att Island och Norge
far delta fullt ut (formellt som observatörer) i samtliga arbetsgrupper
inom Schengenstrukturen inklusive den viktiga centralgruppen (högsta
samordnings- och beredningsorganet) samt i det gemensamma
dataskyddsorganet. De deltar som observatörer i verkställande kommittén
med rätt att yttra sig och framföra eventuella problem. De får emellertid
inte delta i beslutsfattandet, vilket är förbehållet Schengens
medlemsländer. Samarbetsavtalet innehåller vidare strikta villkor för när
det kan träda i kraft respektive sägas upp.
Undertecknandet av Schengenavtalet innebär för Danmark, Finland
och Sverige att vi formellt kan delta i beslutsfattandet. Deltagandet far
emellertid inte några praktiska konsekvenser i övrigt förrän den s.k.
Schengenkonventionen kan börja tillämpas i praktiken och de nordiska
länderna därmed deltar operativt i samarbetet. Detta kan ske tidigast år
1999. Innan dess skall riksdagen ha ratificerat det svenska
anslutningsavtalet till Schengensamarbetet. Under tiden fram till dess
avtalet blir tillämpligt i praktiken skall dessutom bl.a. genomföras
anpassningar av de tre största flygplatserna och förberedelser ske för
anslutning till Schengensamarbetets datoriserade informationssystem.
Avtalets genomförande kräver vidare vissa lagstiftningsåtgärder.
En departementspromemoria om Sveriges ratificering av
anslutningsavtalet till Schengensamarbetet kommer att remitteras till
berörda myndigheter och organisationer för yttrande under våren 1997
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
och därefter skall enligt nuvarande planering en proposition om Skr. 1996/97:80
godkännande av Sveriges anslutning föreläggas riksdagen.
50
Skr. 1996/97:80
Den inre marknaden utgör ett centralt instrument för att uppnå de mål
som medlemsstaterna enats om inom ramen för Unionsfördraget. EU har
under år 1996 fortsatt att utveckla den inre marknadens sätt att fungera. I
synnerhet har arbetet präglats av att säkerställa och fullborda den fria
rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer.
Unionen har med lagstiftning och andra åtgärder även fördjupat sam-
arbetet inom andra delar av det ekonomiska och sociala samarbets-
området: transporter, näringspolitik, energi, jordbruk, livsmedel, fiske,
konsumentpolitik, immaterialrätt, utbildning, forskning, kultur och media
samt informationsteknik och samhället.
Som en viktig del i kampen mot arbetslöshet har samarbetet avseende
tillväxt och sysselsättning varit särskilt intensivt.
När kommissionens vitbok presenterades år 1985 innehöll den en rad
förslag som då ansågs nödvändiga för att fullborda den inre marknaden,
dvs. skapa fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Flertalet
av vitbokens föreslagna direktiv och förordningar var genomförda år
1993. Arbetet i EU har därefter handlat mindre om lagstiftningsfrågor
och mer fokuserats till tillämpningen av de gemensamma reglerna. Under
år 1996 fick diskussionen om hur likformigheten och effektiviteten på
den inre marknaden kan stärkas förnyad kraft, bl.a. genom en
kommissionsrapport om den inre marknadens effektivitet och följder.
I slutet av året påbörjade regeringen arbetet med en skrivelse om
Sverige och den inre marknaden (skr. 1996/97:83). Skrivelsen skall ge en
översikt över EU:s inre marknad och innehålla bl.a. en fördjupad
genomgång av de olika instrument som finns för att bevaka och förhindra
uppkomsten av tekniska handelshinder. Skrivelsen överlämnas till
riksdagen i början av mars 1997.
På ett informellt ministerrådsmöte i februari diskuterades olika åtgärder
för att se över funktionen av den inre marknaden. Önskan var att fa fram
åtgärder som effektivt samverkar till att göra gemenskapslagstiftningen
tydligare och mer lättillgänglig, i synnerhet genom förenkling och
kodifiering. Kodifiering betyder att en ny rättsakt antas som omfattar och
upphäver en grundrättsakt och efterföljande ändringar eller flera
grundrättsändringar inom ett område. Detta innebär inte några ändringar i
sak. I diskussionerna uppmärksammades särskilt de små och medelstora
företagens situation. Kommissionens arbete har följt två huvudsakliga Skr. 1996/97:80
handlingslinjer:
- Nya lagförslag skall uppfylla fastslagna kriterier på stringens, klarhet
och genomskådlighet.
- Den gällande lagstiftningen skall revideras och texterna göras mer
lättillgängliga.
En ny metod för regelförenkling inom den inre marknaden utarbetades
under våren. Den nya metoden går under benämningen SLIM (Simpler
Legislation for the Intemal Market). I syfte att lättare kunna tillämpa
detta program antog kommissionen i början av året allmänna riktlinjer för
sin lagstiftning. Riktlinjerna lades fram i en rådsresolution om SLIM-
projektet vilken lanserades av kommissionen på inre marknadsrådet i
maj. Den 8 juli antog inre marknadsministrama resolutionen.
Satsningen utgör även en del av kommissionsordförande Jacques
Santers förtroendepakt för sysselsättning (se avsnitt 12.1.2) och
välkomnades av Europeiska rådet i Dublin (se avsnitt 2.2). Det nya med
SLIM-projektet är bl.a. att ett antal experter från medlemsstaternas
förvaltningar och näringsliv har sammanförts i små grupper som leds av
kommissionen. Fyra sektorer valdes ut i den första fasen: Intrastat
(systemet för insamling av handelsstatistik), byggproduktdirektivet,
ömsesidigt erkännande av examensbevis och direktivet om
prydnadsväxter. I slutrapporten från kommissionen om arbetet i de fyra
SLIM-gruppema var kommissionen positiv till arbetsmetoderna och de
konkreta resultat som blev utfallet. Under hösten beslutade inre
marknadsrådet att SLIM-projektet skall gå vidare i en andra fas under
våren 1997. Sverige anser att kommissionen genom sitt SLIM-inititativ
har visat på en framkomlig väg att effektivisera den inre marknaden och
stödjer därför en fortsättning av SLIM-arbetet.
Under slutet av året lämnade kommissionen sin årliga rapport ”Bättre
lagstiftning 1996” i enlighet med uppdrag från Europeiska rådet i
Edinburgh 1992. Rapporten tar sin utgångspunkt i närhets- och
proportionalitetsprincipema. Bland annat följs den förenklingsprocess
som påbörjats inom fem sektorer: energi, miljölagstiftning, den
gemensamma jordbrukspolitiken, särskilda åtgärder för små- och
medelstora företag samt förenkling av olika ursprungsregler. Rapporten
diskuterades vid Europeiska rådets möte i Dublin.
Under hösten presenterade kommissionen en rapport om den inre
marknadens effektivitet och följder. I rapporten framgår att många
åtgärder inom den inre marknaden ännu inte har fått full verkan. Trots
detta har de ekonomiska effekterna hittills varit uppmuntrande:
- ökad konkurrens inom både tillverknings- och tjänstesektorn,
- ökad takt i den industriella omstruktureringen, vilket har lett till
fördelar i form av ökad konkurrenskraft,
- ett större utbud av varor och tjänster till lägre priser,
- snabbare och billigare leveranser mellan länderna tack vare större
rörlighet mellan medlemsstaterna både för arbetstagare och för
personer som inte är ekonomiskt verksamma (inklusive studenter och
pensionärer).
52
Beräkningar av dessa förändringars övergripande ekonomiska Skr. 1996/97:80
konsekvenser tyder på att genomförandet av den inre marknaden
medfört ökad handel mellan medlemsstaterna, fler utländska
investeringar i EU, lägre inflation, en ökning av EU-ländemas
bruttonationalprodukt samt att fler arbetstillfällen skapats än vad som
skulle varit fallet utan den inre marknaden.
Förseningar i tillämpningen och genomförandet av den inre
marknadens regler i de enskilda länderna begränsar dock de positiva
bidragen till tillväxt, konkurrenskraft och ökad sysselsättning. Vidare
understryks vikten av att de ekonomiska aktörerna, dvs. företag och
konsumenter, tar ansvar för att göra det mesta möjliga av den inre
marknaden. Rapporten fick ett positivt mottagande när den presenterades
på inre marknadsrådet i november. Rapporten överlämnades till
Europeiska rådet i Dublin, som betonade den viktiga roll den inre
marknaden har för att befrämja tillväxt och sysselsättning i EU.
År 1994 antogs dels en resolution om administrativt samarbete mellan
myndigheterna i medlemsländerna, dels en om upprättandet av
kontaktpunkter för små och medelstora företag. I januari 1996 lade
kommissionen fram en lägesrapport till rådet och Europaparlamentet om
samarbete mellan förvaltningar som rör genomförande av lagstiftningen
för den inre marknaden. Rapporten antogs av rådet. Kommissionen har
därefter tagit ytterligare initiativ till att förstärka och aktivera samarbetet
såväl mellan myndigheter som mellan företag och myndigheter.
Dessutom ges privatpersoner ökade möjligheter att framföra sina
klagomål. Som ett led i detta arbete lade kommissionen därför fram en
resolution om samarbete mellan förvaltningar för att genomföra den
lagstiftning som rör den inre marknaden. Resolutionen fick ett positivt
mottagande på inre marknadsrådsmötet i maj och antogs slutligen den 8
juli 1996. Som ett led i detta arbete pågår i Sverige för närvarande en
studie av hur EU på bästa sätt skall kunna utveckla och förbättra
möjligheterna till samarbete.
År 1995 utlovade kommissionens ordförande Jacques Santer i sitt tal till
Europaparlamentet att insatser skulle göras för att utöka medborgarnas
möjligheter att bättre utnyttja den inre marknaden. Kommissionen tog
därefter initiativ till ett informationsprojekt som döptes till Medborgarnas
Europa. Syftet med projektet är att ge allmänheten saklig och
lättillgänglig information om vad medlemskapet i EU innebär - vilka
möjligheter som erbjuds men också vilka begränsningar som finns.
Informationsprojektet har medfört att tio informationsbroschyrer inom
olika områden presenteras under hösten 1996 och våren 1997. De som
givits ut under 1996 handlar om att arbeta i ett annat EU-land, att flytta
53
till ett annat EU-land, och att studera, yrkesutbilda sig eller forska i ett Skr. 1996/97:80
annat EU-land. Kostnaden for informationssatsningen under 1996 upp-
gick till 24 miljoner ecu. Under våren 1997 kommer resterande
broschyrer att presenteras.
Samtliga broschyrer kan beställas genom ett 020-nummer på alla EU:s
språk. Önskas ytterligare information kan detaljerade faktablad beställas
om ett särskilt lands förhållanden (på det egna modersmålet). Faktabladet
innehåller även hänvisning till den myndighet som kan svara på
ytterligare frågor.
Sverige är positivt till informationssatsningen. Ett nära samarbete har
bedrivits mellan Europeiska kommissionens kontor i Stockholm,
Europaparlamentet, departementen och de berörda myndigheterna i
Sverige i arbetet med faktagranskning och utformningen av texter.
Kommissionen presenterade 1995 ett förslag till ändring av
upphandlingsdirektiven. Ändringarna är en följd av det upphandlings-
avtal som slutits i samband med avtalet om den nya världshandels-
organisationen WTO. Detta avtal har beteckningen GPA (Government
Procurement Agreement). Förslaget innebär att GPA-reglema skall
införlivas i upphandlingsdirektiven.
Sverige delar kommissionens ståndpunkt att reglerna bör införlivas, för
att åstadkomma så enkla regler som möjligt. Ändringsförslaget har
behandlats i en rådsarbetsgrupp. Europaparlamentet har behandlat
förslaget och avvisat det. Kommissionen har därför omarbetat förslaget
och det togs upp på inre marknadsrådets möte den 26 november. Det nya
förslaget har lämnats till Europaparlamentet för en ny granskning.
I november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om offentlig
upphandling. Grönboken skall stimulera till en omfattande debatt om
offentlig upphandling inom EU. Kommissionen räknar med att därefter
utarbeta en handlingsplan med de åtgärder som bör vidtas för att stärka
regelverkets effektivitet och för att bättre uppnå gemenskapspolitikens
mål på upphandlingsområdet. Genom grönboken bjuds intressenter in att
lämna skriftliga synpunkter före den 31 mars 1997.
Konkurrensfrågorna har sedan länge stor betydelse inom EU. Under året
har ett tillägg utarbetats till samarbetsavtalet mellan USA och EU om
tillämpningen av parternas konkurrenslagstiftningar. Tillägget innebär att
samarbetet fördjupas genom att förfarandet med ”positiv hövlighet”
utökas. Vidare har ett avtal rörande samarbete om tillämpningen av
partemas konkurrenslagstiftningar utarbetats mellan Canada och EU.
Förhandlingar om dessa avtal har inte kunnat slutföras under 1996.
Översynen av förordningen om kontroll av företagskoncentrationer,
(EG) nr 4064, har fortsatt. I början av 1996 presenterade kommissionen
54
en grönbok med förslag om en sänkning av omsättningsgränsema. I Skr. 1996/97:80
september lades ett förslag fram för rådet. Översynen har även omfattat
bestämmelser om behandling av en anmälan i flera medlemsstater och
om samföretag, s.k. joint ventures. Förslagen diskuterades på
industrirådet i november 1996.
Rådet har fattat en rad beslut om s.k. gruppundantag. Ett
gruppundantag är en förordning om att vissa särskilt angivna typer av
avtal som i sig är förbjudna undantas från konkurrenslagstiftningen
eftersom de framstår som relativt harmlösa eller rent av positiva från
konkurrenssynpunkt.
Ett gruppundantag för tekniköverföring har antagits. Det har ersatt de
tidigare gällande gruppundantagen för patentlicensavtal respektive s.k.
know-how-licensavtal. Det nya gruppundantaget skall säkra en effektiv
tillämpning av konkurrensreglerna på licensavtal, samtidigt som onödiga
administrativa pålagor undviks och rättssäkerheten för företagen
garanteras. Ett syfte är också att bidra till spridande av ny teknik.
Ett gruppundantag, som bl.a. avser samråd om passagerare och
frakttaxor i regelbunden luftfart, har ändrats så att gruppundantaget för
frakttaxoma har tagits bort från förordningen. De befintliga avtalen och
samordnade förfaranden om frakttaxor skall ha ändrats senast den 30 juni
1997.
Kommissionen har i ett tillkännagivande angivit i vilka fall
kommissionen normalt inte kommer att förelägga böter och i vilka fall
bötesnivån kan sänkas för företag som eventuellt lämnar information om
en illegal kartell. Tillkännagivandet har tillkommit för att kommissionen
lättare skall fa kunskap om och kunna komma till rätta med kartell-
samarbete.
Kommissionen har föreslagit att handläggningen skall ske hos den
nationella konkurrensmyndigheten i de fall en nationell marknad är
särskilt berörd. I Sverige är denna myndighet Konkurrensverket. Ett
tillkännagivande om en marknadsdefinition har diskuterats med
medlemsstaterna. Vidare har en revidering av tillkännagivandet för s.k.
bagatellavtal diskuterats. Bagatellavtal är konkurrensbegränsande avtal
av mindre betydelse som faller utanför konkurrenslagstiftningen.
Kommissionen samarbetar med medlemsstaternas konkurrens-
myndigheter i handläggningen av enskilda konkurrensärenden som rör
prövning av konkurrensbegränsande samarbete, företagsförvärv eller
missbruk av en dominerande ställning. Under 1996 inkom mer än 500
nya ärenden till kommissionen. Beslut fattades bl.a. rörande samarbete
mellan banker, rederier och telekommunikationsföretag. Ett av de
viktigare ärendena rörde ett samarbete (Atlas-Phoenix) mellan France
Telecom och det tyska telemonopolet, som godkändes efter åtaganden av
såväl parterna som de berörda regeringarna. Beträffande företagsförvärv
fann kommissionen bl.a. att sammanslagningen mellan två företag inom
den finländska dagligvaruhandeln, Kesko och Tuko, inte kunde
godkännas. Likaså förbjöds två förvärv rörande industrivaror.
55
Skr. 1996/97:80
EG:s regler om statligt stöd syftar till att förhindra att nationella
stödåtgärder till foretag får konkurrenssnedvridande effekter som strider
mot det gemensamma intresset. Bestämmelserna om stöd till olika
ändamål preciseras fortlöpande av kommissionen efter samråd med
medlemsstaterna. Under året har sådana reviderade och nya riktlinjer for
stöd fastställts på en rad områden. Bland dessa kan nämnas: stöd för
forskning och utveckling, stöd till små och medelstora företag, stöd inom
syntetfiberområdet samt villkor för försäljning av offentligt ägd mark.
Vidare har reglerna om s.k. försumbart stöd uppdaterats. Försumbart stöd
är sådant stöd som består av ett relativt begränsat belopp och som inte
kräver anmälan till kommissionen.
På initiativ av det irländska ordförandeskapet diskuterades på
industrirådet i november 1996 möjligheterna att närmare precisera
omfattningen och inriktningen av den övervakningsuppgift som
kommissionen har på statsstödsområdet. Enligt de gällande reglerna skall
kommissionen förhandsgranska allt planerat statsstöd, med undantag
endast för s.k. försumbart stöd. Sverige har ställt sig principiellt positivt
till framtida och mer preciserade förslag från kommissionen i enlighet
med EG-fördragets artikel 94. Syftet är att tydligare avgränsa när det
skall anses nödvändigt för kommissionen att förhandsgranska planerade
stödåtgärder i medlemsstaterna. Enligt ambitionerna skulle
kommissionen kunna avlastas en mängd rutinartade, men resurskrävande,
ärenden. Tillgängliga resurser kan därmed utnyttjas effektivare för de
stödärenden där riskerna för konkurrenssnedvridningar är mer märkbara.
Ett antal svenska ärenden har varit föremål för granskning av
kommissionen under året. Ett exempel på ett nytt stöd där kommissionen
lämnat godkännande är det särskilda miljardprogram för omställning i
ekologiskt hållbar riktning som följde av regeringens förslag i den s.k.
sysselsättningspropositionen. Godkännande har även lämnats till de
ändringar som regeringen vidtagit i enlighet med kommissionens villkor
när det gäller det arbetsmarknadspolitiska rekryteringsstödet. I ett antal
andra fall är kommissionens prövning ännu inte avslutad. Det gäller t.ex.
i ärendet där civila helikopterföretag framfört klagomål till
kommissionen om militärens medverkan i landstingens upphandling av
ambulanshelikoptertjänster samt för vissa regionalpolitiska stöd.
Det till EG-domstolen överklagade stödärendet om flygbolaget Air
France har ännu inte avgjorts. Den svenska regeringen har tidigare
beslutat att intervenera till förmån för överklaganden av Storbritannien,
SAS och ett antal andra europeiska flygbolag. Ärendet avvaktar för
närvarande muntlig förhandling.
Under våren 1996 togs kommissionens omarbetade förslag till förordning
om stadgar för europabolag upp vid ett rådsarbetsgruppsmöte. Något
arbete beträffande detta förslag hade dessförinnan inte ägt rum under det
56
svenska medlemskapet. Det senaste publicerade förslaget härrör från år Skr. 1996/97:80
1991 (OJ 1991 C 176/1. dessutom föreligger ett reviderat utkast från år
1993: 5269/93 SE 7). Till förslaget är kopplat ett förslag till direktiv om
information till och samråd med arbetstagarna i europabolaget. Det
fortsatta arbetet vad gäller förslaget, liksom vad gäller de parallella
förslagen till förordningar om europeiska kooperativa företag, europeiska
föreningar respektive europeiska ömsesidiga bolag, blockeras av
motsättningar mellan medlemsstaterna rörande direktivförslaget.
Kommissionen tog i slutet av år 1995 ett initiativ till att försöka lösa
konflikten (initiativet presenteras i avsnitt 11.4.4). Initiativet har varit
föremål för en bred debatt men någon lösning har inte uppnåtts. Under
hösten år 1996 tillsatte kommissionen en högnivågrupp för att om möjligt
komma till en lösning. Vid inre marknadsrådsmöten under våren och
hösten 1996 har information om det pågående arbetet lämnats.
I avvaktan på att denna blockering löses har under år 1996 förslagen
till förordningar om europeiska föreningar och europeiska ömsesidiga
företag varit föremål för behandling i en rådsarbetsgrupp.
1 februari 1996 överlämnade kommissionen till rådet och parlamentet
ett omarbetat förslag till ett trettonde bolagsrättsligt direktiv, KOM (95)
655 slutlig. Direktivförslaget behandlar liksom de tidigare förslagen bl.a.
frågan om hur den som erbjuder sig att köpa upp poster av aktier och
andra värdepapper i bolag skall utforma och offentliggöra erbjudandet.
Även i det nya förslaget har särskilt frågan om s.k. erbjudandeplikt
uppmärksammats. Erbjudandeplikt innebär att den som erbjuder sig att
köpa upp en så stor del av andelarna i bolaget att hans delägande kommer
att överskrida en viss gräns är skyldig att erbjuda sig att förvärva även de
återstående andelarna. Det nya direktivförslaget är ett ramdirektiv och
överlämnar åt medlemsstaterna att på flera punkter, bl.a. när erbjudande-
plikten skall inträda, avgöra vad som är en lämplig reglering. Frågan om
erbjudandeplikt är emellertid fortfarande kontroversiell och bl.a. Sverige
har varit kritiskt till regler om erbjudandeplikt.
Under sommaren 1996 lade kommissionen fram en grönbok angående
revisorns roll, ställning och ansvar i den Europeiska unionen, KOM (96)
338 slutlig. Bakgrunden till grönboken är den betydelse som, enligt
kommissionen, en harmonisering av reglerna om revision och revisorer
har för att genomföra den inre marknaden. En förutsättning för att
intressenter i medlemsstaterna skall kunna lägga reviderade
redovisningar från företag inom unionen till grund för beslut om
investeringar m.m. är att revisionens omfattning uppfyller vissa
gemensamma krav. Dessutom, framhåller kommissionen, kan av-
saknaden av en gemensam uppfattning på gemenskapsnivå om revisorns
roll, ställning och ansvar leda till försämrade möjligheter för företag
inom unionen att få tillgång till den internationella kapitalmarknaden. I
grönboken tas bl.a. följande upp: frågor som rör definitioner av
lagstadgad revision och revisionsberättelsens innehåll, revisorns
oberoende och ställning inom företaget samt revisorns civilrättsliga
ansvar.
Grönboken behandlades på en konferens i början av december 1996
vid vilken Sverige deltog.
57
Kommissionen tog år 1995 initiativ till internationell harmonisering på Skr. 1996/97:80
redovisningens område (se KOM (95) 508 slutlig). Detta har lett till att
frågor av detta slag under år 1996 har behandlats i den s.k.
kontaktkommittén för redovisningsfrågor. Sverige har deltagit i detta
arbete.
Byggfrågor ingår i EU:s kompetensområde medan samarbetet i
bostadspolitiska frågor sker informellt.
Byggfrågor
Regeringen har i november beslutat att anta övergripande politiska
riktlinjer för det svenska EU-arbetet inom byggområdet. Målet är att
skapa fri rörlighet för byggprodukter på den inre marknaden för att
därigenom uppnå en kostnadseffektiv konkurrens. I detta arbete skall
Sverige verka för att följande beaktas:
- miljö, hälso- och säkerhetsfrågor,
- resurshushållningsaspekter,
- tillgänglighet och användbarhet,
- arkitektonisk kvalitet, kulturmiljöaspekter och varsamhetskrav,
- fönktionsanpassning och förenklad byggreglering.
EU-arbetet under året har främst rört byggproduktdirektivet,
89/106/EEG, som antogs 1991, vilket omfattar både byggnader och
anläggningar. Direktivet syftar till att främja och underlätta fri handel
med byggprodukter och målsättningen är att dessa skall erhålla en
europeisk standard, s.k. CE-märkning. Arbetet med att genomföra
direktivet går dock trögt och ännu finns inga CE-märkta produkter. Inom
brandområdet har framsteg emellertid gjorts och medlemsländerna har
enats om ett gemensamt provningsförfarande.
Som ett led i arbetet med att öka frihandeln med byggprodukter förde
Sverige under 1995 fram ett förslag om att genomföra en europeisk
bostadsmässa. På en sådan mässa skall företag inom unionen ges
möjlighet att visa att det går att producera hälsosamma och miljöriktiga
bostäder till rimliga kostnader. En europeisk bostadsmässa bör kunna
bidra till att skapa en helhetssyn på bygg- och bostadsfrågorna inom EU.
Därigenom skapas förutsättningar för en väl fungerande inre marknad när
det gäller byggsektorn. Regeringen tillkallade under december 1996 en
särskild utredare som har till uppgift att aktivt och i samarbete med
byggsektorns aktörer t.o.m. år 1998 arbeta för att en europeisk
bostadsmässa skall arrangeras i Sverige.
Bostadsfrågor
Vid FN:s världskonferens om boende, bebyggelse och stadsutveckling,
Habitat II, i Istanbul den 3-14 juni 1996 antogs ett globalt handlings-
58
program for boende, bebyggelse och stadsutveckling med sikte på 2000- Skr. 1996/97:80
talets första årtionden. Även om dessa frågor inte direkt omfattas av det
formella EU-samarbetet har de traditionellt hållits samman av de
ministrar som ansvarar för bostadspolitik och/eller bebyggelseplanering.
Habitat II har således stått på dagordningen vid de flesta av EU:s
bostadsministermöten både före och efter konferensen.
Det årliga informella bostadsministermötet den 24-25 oktober i Dublin
hade huvudtemat Bostäder åt socialt utslagna. Enligt mötets slutsatser är
det nödvändigt att lägga stor vikt vid den sociala dimensionen i allt EU-
arbete.
Om kommissionen anser att en medlemsstat inte har uppfyllt sina
skyldigheter enligt EG-fördraget eller andra rättsakter gäller enligt artikel
169 i fördraget att kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter
att ha givit den berörda staten tillfälle att komma in med sina synpunkter.
Därefter far kommissionen föra ärendet vidare till EG-domstolen. Det
första steget i det formella överträdelseförfarandet är alltså att
kommissionen genom en s.k. formell underrättelse ger medlemsstaten
tillfälle att komma in med synpunkter på det påstådda fördragsbrottet.
Kommissionen inledde under 1996 formella överträdelseförfaranden
mot Sverige i sju olika fall. Vid årets slut hade inte något ärende
avancerat längre än att kommissionen lämnat över den formella
underrättelsen till Sverige.
Två av de formella underrättelserna hänger samman med den svenska
regleringen på bilavgasområdet. I den ena gör kommissionen gällande
att de svenska reglerna rörande privatimport av bilar strider mot reglerna
i EG-fördraget om varors fria rörlighet. I den andra hävdar
kommissionen att kravet på svenskt avgasgodkännande för registrering
av fordon i Sverige strider mot rådets direktiv 70/156/EEG om
typgodkännande och mot direktiven på bilavgasområdet. Kommissionen
anser även att den svenska systemet med lägre skatt för bilar i miljöklass
1 inte är förenligt med bilavgasdirektiven. Diskussioner pågår med
kommissionen om att finna lösningar på dessa frågor som både
tillgodoser de svenska miljökraven och överensstämmer med EG-rätten.
Det skall också nämnas att kommissionen lagt fram förslag till skärpta
avgaskrav för personbilar samt skärpta gränsvärden för motorbränslen för
2000-talet (Auto-Oil). Förslaget innehåller bestämmelser om
tillverkaransvar och hållbarhetskrav som i stora delar överensstämmer
med det svenska systemet. (Se även kapitel 23).
Kommissionen har vidare lämnat över en formell underrättelse
beträffande det svenska förbudet mot användningen av trikloretylen och
metylenklorid. Kommissionen anser att förbudet strider mot reglerna om
varors fria rörlighet. Sverige hävdar att förbudet är motiverat av
hälsoskäl och att andra, mindre farliga alternativ finns tillgängliga på
marknaden.
59
En annan formell underrättelse handlar om genomförandet av Skr. 1996/97:80
direktivet 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som
fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet
av sändningsverksamheten för television (TV-direktivet). Kommissionen
gör gällande att Sverige inte uppfyller direktivets krav på åtgärder för att
skydda minderåriga från skadliga TV-sändningar. Sverige anser att de
aktuella bestämmelserna i direktivet är genomförda bl.a. genom
bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen
(1996:844).
Kommissionen har vidare inlett ett formellt förfarande mot Sverige
med anledning av att Sprängämnesinspektionen inte har accepterat tankar
för biogas, tillverkade i plast. I en annan formell underrättelse hävdar
kommission att direktivet 93/75/EEG om skyldigheter för fartyg som
fraktar farliga eller förorenande ämnen inte är riktigt genomfört. I båda
dessa sistnämnda ärenden har regeringen i kontakter med kommissionen
redovisat förslag till lösningar som tillgodoser både de svenska intressena
och kommissionens synpunkter.
Slutligen gör kommissionen i en formell underrättelse gällande att
Sverige inte anmält genomförande av 63 direktiv inom olika områden. I
svaret på den formella underrättelsen har Sverige redovisat att 49 av
direktiven har genomförts och anmälts och att återstående direktiv
kommer att genomföras under våren 1997.
Den fria rörligheten för varor inom EU skall säkerställas antingen genom
principen för ömsesidigt erkännande av likvärdiga nationella regler eller
genom att varorna uppfyller kraven i harmoniserad lagstiftning. De
gemensamma reglerna inom tullområdet är en förutsättning för varors
fria rörlighet.
Huvuddelen av EG:s tullagstiftning finns i tullkodexen, förordning (EG)
nr 2913/92 och dess tillämpningsföreskrifter samt tulltaxan, förordning
(EG) nr 2658/87. Tullunionens regelverk bemyndigar i vissa fall
medlemsländerna att utfarda nationella tillämpningsbestämmelser.
Exempel på nationell lagstiftning är tullagen (1994:1550) samt lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m.
60
Den 19 december antog rådet det femåriga aktionsprogrammet Tull 2000.
Det övergripande målet för detta program är att främja den inre
marknadens funktionssätt. EU:s tullprocedurer och kontroller måste
fungera stömingsfritt och samtidigt garantera säkerheten för EU:s
medborgare och företag. Procedurer och kontroller skall bidra till att
skydda gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt
borga för enhetlighet och konkurrensneutralitet. Åtgärdsprogrammet
skall också verka för öppenhet vid tillämpning av EG:s tullagstiftning.
Problem som uppstår skall identifieras och tullprocedurer och kontroller
vid EU:s yttre gräns effektiviseras. Programmet innehåller, efter förslag
från svensk sida, även skrivningar om förenkling av tullprocedurer och
regelverk. Nya arbetsmetoder som främjar en effektivare tull-
administration skall utvecklas, t.ex. genomförande av riskanalyser och
företagsrevisioner, samt utveckling och användning av modem
informationsteknik.
Tull 2000 skall genomföras framför allt genom ökat samarbete inom
utbildningsområdet, bl.a. inom ramen för EU:s gemensamma tull-
utbildningsprogram (det s.k. Matthaeus-programmet), och genom
förstärkt utbyte av information och erfarenheter mellan tullmyndigheter
och näringsliv.
Inre marknadsrådet antog vid möte den 25 oktober en rådsresolution om
förenkling och rationalisering av gemenskapens tullbestämmelser och
tullförfaranden. Resolutionen innebär att den deklaration om behovet av
förenkling av gemenskapens tullagstiftning som EU:s generaltull-
direktörer på svenskt initiativ enades om vid möte i Stockholm fått
politiskt stöd. I resolutionen konstateras bl.a. att tullagstiftningen måste
moderniseras och göras tydligare och tullformalitetema göras mindre
komplicerade. Det är av yttersta vikt att tullförvaltningama kan utföra
sina uppgifter effektivt och på ett sätt som leder till minskade kostnader
både för dem själva och den lagliga handeln. Kommissionen uppmanas
att utarbeta en strategisk åtgärdsplan för förenklingsarbetet. Vidare
uppmanas tullmyndigheterna att använda modernast tänkbara metoder
och teknik i arbetet, t.ex. datateknik, riskanalys och revisionsmetoder och
att utveckla dessa i nära samarbete med näringslivet.
Arbetet med att förenkla reglerna om aktiv förädling (tullförfarande
med ekonomisk verkan) har påbörjats. En kommissionsrapport med
förslag till förenklingar av lagstiftningen har diskuterats mellan
kommissionen och företrädare för såväl myndigheter som näringsliv. En
administrativ förenkling för tullpension och tullkvoter har introducerats
vad gäller utformningen av rådsförordningarna, vilket underlättar för
såväl kommissionen som myndigheter och näringsliv.
Skr. 1996/97:80
61
Transitering av varor i Europa (varorna passerar genom ett land till ett
annat) sker bl.a. inom ramen för gemenskapens transiteringssystem och
det gemensamma transiteringssystemet, vilket utöver EU-ländema även
omfattar EFTA-ländema och, sedan den 1 juli 1996, Polen, Ungem,
Tjeckien och Slovakien.
Problem med bedrägerier i samband med transitering av framför allt
högbeskattade produkter har uppmärksammats under året och lett till ett
flertal åtgärder. Sålunda beslutades att tillfälligt förbjuda användningen
av s.k. samlad säkerhet för transitering av sprit, cigaretter och vissa
livsmedelsprodukter. Vidare skärptes kraven vad gäller garantibeloppet
vid användning av samlad säkerhet. Ytterligare en åtgärd var att en
tillfällig undersökningskommitté tillsattes av Europaparlamentet för att
granska påstådda överträdelser av gemenskapsrätten eller fall av
missförhållanden vid tillämpningen av gemenskapsrätten inom ramen för
gemenskapens transiteringssystem. Kommittén förväntas avge sin
slutrapport i början av 1997. På initiativ av kommissionen påbörjades
dämtöver ett arbete med att reformera transiteringsordningama på kortare
sikt i avvaktan på att dessa datoriseras. Arbetet syftar till att få till stånd
ett effektivare och säkrare transiteringsforfarande. Detta skall främst ske
genom att handläggningstidema kortas och tullmyndigheternas kontroll
över transiteringama förbättras. Kommissionen räknar med att avge en
rapport över arbetet i mars 1997.
För att effektivisera arbetet med transiteringsoperationema och försöka
förhindra bedrägerier och andra oegentligheter pågår sedan 1993 ett
projekt för att datorisera transiteringsordningama. Meningen är att de ca
3 000 tullkontor som är behöriga att handlägga transiteringsoperationer
skall bindas samman i ett datanät. I november 1995 antog rådet en
resolution där kommissionen och medlemsstaterna uppmanades att
fortsätta arbetet med datoriseringen genom att anslå nödvändiga
finansiella och personella resurser för projektet. Under 1996 har arbetet
med att beskriva och avgränsa systemet pågått. Detta arbete beräknas
vara färdigt i början av 1997 varefter det är tänkt att systemet under en
tid skall utvecklas och prövas i ett antal pilotländer.
I november 1996 paraferades ett avtal mellan EG och Norge om
tullsamarbete. Avtalet ger en kompletterande gemenskapsrättslig grund
för de delar av det svensk-norska gränstullsamarbetsavtalet som faller
under första pelaren. Avtalet innebär bl.a. att norska tulltjänstemän far
befogenhet att utföra tullformaliteter i enlighet med gemenskapens
tullagstiftning, att Norge har samma skyldighet som EU-ländema att
tillämpa nuvarande och kommande gemenskapslagstiftning när norska
myndigheter utför tulluppgifter enligt avtalet samt att tullmyndigheten i
Norge och tullmyndigheterna i Sverige respektive Finland skall ingå
administrativa överenskommelser för att genomföra avtalet.
Skr. 1996/97:80
62
Skr. 1996/97:80
Administrativt tullsamarbete inom ramen för gemenskapskompetensen
mellan EU-medlemsländema och kommissionen regleras av
rådsförordning (EEG) nr 1468/81. Med anledning av det nya tull-
informationssystemet måste rådsförordningen moderniseras, och
kommissionen har under året presenterat ändringsförslag som resulterat i
en gemensam ståndpunkt som antagits av ministerrådet. Parlamentets
yttrande i frågan avvaktas innan slutligt beslut kan fattas.
Kommissionen fick under 1993 mandat att förhandla med EU:s största
handelspartner om administrativa tullsamarbetsavtal inom ramen för
gemenskapskompetensen. Förhandlingar har under året avslutats med
Sydkorea och USA.
Under året blev det obligatoriskt att tillämpa direktiven om elektro-
magnetisk kompatibilitet, 89/836/EG, och anordningar för förbränning av
gasformiga bränslen, 90/396/EG. Dessa direktiv är utformade enligt den
s.k. nya metoden, vilket innebär att produkter dels måste uppfylla
direktivens krav, dels vara CE-märkta för att få släppas ut på marknaden.
Rådet har under året antagit ytterligare ett nya metoden-direktiv
omfattande energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar för
hushållsbruk, 96/57/EG. Tillämpning av direktivet blir obligatorisk den 4
september 1999. Antalet direktiv enligt den nya harmoniseringsmetoden
uppgår f.n. till 18. Rådet nådde under 1996 fram till en gemensam
ståndpunkt i en fråga om förslag till nya metoden-direktiv om marin
utrustning, samt tryckbärande anordningar (se om det sistnämnda
direktivarbetet i avsnitt 11.3.3).
Harmoniseringsarbetet på produktområden som inte är reglerade enligt
den nya metoden har också fortsatt men framför allt inriktats på
revidering av existerande lagstiftning. Exempelvis har ett antal äldre
direktiv på motorfordonsområdet anpassats till den tekniska
utvecklingen. Ett nytt direktiv om sidokollisionsskydd, 96/27/EG, har
också antagits. Inom livsmedelsområdet pågår ett arbete med revidering
av existerande direktiv, exempelvis naturliga mineralvatten, choklad, sylt
och modersmjölksersättning. Under året har ytterligare två direktiv om
specialdestinerade livsmedel antagits (spannmålsbaserade livsmedel och
barnmat för spädbarn, 96/5/EG, och småbarn, samt livsmedel avsedda att
användas i energibegränsande dieter, 96/8/EG, för viktminskning; se
vidare kapitel 20 om livsmedel).
63
Som ett komplement till den nya harmoniseringsmetoden har EU
utvecklat en helhetssyn för provning och besiktning. För att bestyrka att
direktivens krav på produkter uppfylls skall samma grundläggande
principer tillämpas och erbjuda valfrihet mellan olika kontroll-
förfaranden. Vidare förordas en samordning av producenternas frivilliga
och obligatoriska kontroll. Ackreditering av provnings- och kontroll-
organ utgör en viktig faktor för att skapa det nödvändiga förtroendet för
hur kontrollen utövas.
En fungerande marknadskontroll av produkters säkerhet är även en
viktig del av förtroendet för den inre marknaden, då möjligheten att utöva
gränskontroll har begränsats.
För att öka förståelsen och öka samarbetet mellan medlemsstaterna
rörande de olika systemen för marknadskontroll har regeringen tagit
initiativ till en europeisk konferens om marknadskontroll. Konferensen
planeras till hösten 1997 och kommer att vända sig till samtliga
medlemsstater.
Systemet med ackreditering och certifiering har nu börjat tillämpas
även utanför de rent tekniska områdena. Under år 1996 har ett system för
ackreditering av granskare av offentlig upphandling etablerats inom EU.
Inom områdena standardisering, provning och certifiering,
ackreditering, kvalitetssäkring samt metrologi har EU/EFTA via Phare-
programmets två delprogram, de s.k. PRAQ-91 och PRAQ-92, lämnat
tekniskt bistånd till länder i Central- och Östeuropa. Programmens
budget uppgick till totalt 7,3 miljoner ecu. En ny överenskommelse
nåddes i november 1995 om ett tredje program, PRAQ III, som sträcker
sig under fyra år, t.o.m. 1999.1 programmet deltar 13 mottagarländer och
budgeten uppgår till 30 miljoner ecu. Målsättningen är att effektivisera
och utveckla principerna för bedömning av överensstämmelse samt an-
passning av den nationella lagstiftningen i mottagarländerna. Åtgärderna
är förberedelser inför en utökad gemensam marknad.
För att underlätta marknadstillträdet och därmed främja handeln har
EU de senaste åren förhandlat med vissa tredje länder om ömsesidigt
erkännande av provning och certifiering (s.k. MRA = mutual recognition
agreements) inom sektorer där det finns föreskrifter med krav på
provning, certifiering m.m. Förhandlingarna med Australien, Nya
Zeeland, Israel och Schweiz befinner sig i slutskedet samtidigt som
förhandlingarna med Canada går raskt framåt. I november 1996 hölls ett
möte i Chicago i den s.k. affärsmannadialogen. Dödläget mellan EU och
USA, som inträtt i slutet av 1995 på grund av skiljaktiga uppfattningar
om sektorerna läkemedel och medicinteknisk utrustning, kunde brytas
vid mötet.
Israel berörs endast av en sektor, god laboratoriesed på kemikalie-
området. Schweiz har ett mer omfattande avtal än övriga tredje länder.
Avtalet täcker ett femtontal sektorer. I avtalen med Australien och Nya
Zeeland och i förhandlingarna med Canada och USA ingår
telekommunikationsutrustning, läkemedel, medicinteknisk utrustning, el
64
och elektromagnetisk kompatibilitet. Även fritidsbåtar och radiosändare Skr. 1996/97:80
föreslås tas in i avtalet för USA och Canada samt för Canada även god
laboratoriesed för kemikalier. I avtalen med Australien och Nya Zeeland
ingår tryckkärl och maskiner. Avtalet med Australien täcker bildelar;
avtalsförslaget med Schweiz gäller motorfordon.
I slutet av året presenterade kommissionen ett meddelande om EU:s
yttre handelspolitik som rörde tekniska regler och bedömning av överens-
stämmelse. Det länge aviserade dokumentet innehåller fyra delar som
behandlar respektive WTO, MRA, tekniska assistansprogram och
samarbete på föreskriftsområdet. I meddelandet behandlas även MRA i
förhållande till de öst- och centraleuropeiska länderna. Ungern och
Tjeckien diskuterar för närvarande MRA med EU.
På standardiseringsområdet har ett antal dokument presenterats under
året. Bland dem återfinns ett faktadokument med statistik om
standardiseringsarbetet under de senaste tio åren samt meddelanden om
en bredare användning av standardisering i gemenskapspolitiken och
standardiseringens roll inom informationsteknologiområdet. Allmänna
diskussioner om dessa frågor har förts vid ett antal rådsmöten.
Kommissionen har under året bl.a. diskuterat nya modeller för
finansiering och samarbetsformer med de europeiska
standardiseringsorganen.
Utvecklingen av standardiseringsarbetet i de central- och östeuropeiska
länderna har stötts inom ramen för PRAQ-91, PRAQ-92 och PRAQ III-
pro grammen.
Direktiv 83/189/EEG innefattar bland annat en informationsprocedur för
förslag till tekniska föreskrifter. Under året anmälde medlemsstaterna
522 nationella förslag. För svensk del anmäldes 33 förslag.
Invändningarna rörde bl.a. förslag om explosiva varor, förpackningar,
klorerade lösningsmedel, avgas- respektive bullerkrav på båtmotorer och
vissa fordon samt regler för fartyg. Sverige avlämnade kommentarer till
ett brittiskt förslag om förpackningar och till portugisiska förslag om
telekommunikationsutrustning.
I juli presenterade kommissionen ett förslag till ändring av direktivet
med innebörd att vissa tjänster inom informationssamhället skulle
omfattas. Ett första möte i en särskild arbetsgrupp hölls om förslaget i
slutet av året.
Under året har ett informationsförfarande som gäller från 1 januari
1997 inom det icke harmoniserade området införlivats i den svenska
lagstiftningen. Informationsförfarandet gäller ömsesidigt informations-
utbyte beträffande nationella åtgärder som innebär undantag från
principen om fri rörlighet för varor inom gemenskapen.
65
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
Den s.k. 83/189-kommittén sammankallades fyra gånger under 1996. Skr. 1996/97:80
Bland de frågor som diskuterades kan nämnas standarders rättsliga status,
rammandat för standarder på konsumentområdet, återkallande av
presumtion om överensstämmelse med direktivkrav för en harmoniserad
standard samt domen i målet C-194/94. Domen avkunnades av EG-
domstolen i april och innebär att icke anmälda nationella föreskrifter inte
får tillämpas.
EG reglerna på tjänsteområdet syftar till att förbättra möjligheterna för
medborgare och företag att fritt kunna utöva näringar inom tjänstesektorn
i andra medlemsländer på lika villkor som landets egna medborgare och
företag.
Det finansiella tjänsteområdet omfattar bank-, försäkrings- och värde-
pappersfrågor. EU ägnade under 1996 stor uppmärksamhet åt många
frågor på detta område. Nedan följer en redogörelse under respektive
huvudrubrik av de viktigaste frågorna som behandlades under året.
Vissa frågor rör emellertid samtliga områden och de redovisas under
denna rubrik. Hit hör arbetet i den år 1994 särskilt inrättade arbets-
gruppen för frågor om finansiella konglomerat, dvs. företagsgrupper som
består av såväl försäkringsföretag som kreditinstitut och värdepappers-
företag.
I en gemensam arbetsgrupp för redovisning och upplysning om
finansiella instrument behandlas derivat och övriga finansiella
instrument. Syftet är att nå enighet om lämpliga redovisnings- och
upplysningsregler och att bedöma behovet av ändringar i främst bank-
redovisningsdirektivet. Två möten har hållits under 1996. Även direktivet
93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitutioner
är föremål för revidering i en kommissionsarbetsgrupp.
I verksamhetsberättelsen för 1995 redogjordes för direktivförslaget KOM
(88) 4 slutlig om rekonstruktion, likvidation och konkurs i kreditinstitut
(regeringens skrivelse 1995/96:190 s. 69). Arbetet i rådsarbetsgruppen
har pågått under 1996 och förslaget är fortfarande aktuellt.
Den 4 december 1995 antog rådet en gemensam ståndpunkt avseende
direktivförslaget om gränsöverskridande betalningar (EGT nr C 353,
30.12.1995, s. 52). Förslaget behandlades under våren 1996 av
parlamentet. Parlamentets andra läsning föranledde 14 ändringsförslag.
På grund av detta sammankallades förlikningskommittén och i november
1996 enades rådet och parlamentet. Enligt direktivförslaget skall
66
medlemsstaterna infora regler om skyldighet för banker och andra institut Skr. 1996/97:80
som bedriver gränsöverskridande betalningsförmedling att informera
kunderna om villkoren för en sådan förmedling. För att
betalningsförmedlingen skall bli snabbare föreslås att det får ta, om
parterna inte kommer överens om något annat, högst sex dagar för
pengarna att komma fram till mottagaren. Därutöver finns bestämmelser
som ger beställaren rätt att få tillbaka sina pengar om betalnings-
uppdraget av någon anledning inte skulle fullföljas. Det ursprungliga
direktivförslaget omfattade betalningar om högst 25 000 ecu (30 000 ecu
efter en övergångstid om två år) samt begränsade bankens återbetalnings-
skyldighet till 10 000 ecu. Sverige har verkat för högre beloppsgränser.
Enligt förlikningsresultatet omfattar direktivförslaget betalningar om
högst 50 000 ecu samt begränsar bankens återbetalningsskyldighet till 12
500 ecu. Utan att vinna gehör för sin ståndpunkt har Sverige verkat för
att gränsen för bankens återbetalningsskyldighet skall vara högre. I övrigt
stöder Sverige förslaget.
Kommissionen har under 1996 lämnat två förslag till ändringar i
direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut. I
direktivförslaget KOM (95) 709 slutlig föreslås en förlängning till år
2001 av en undantagsbestämmelse, som innebär att lån med säkerhet i
form av panträtt i kommersiella fastigheter i vissa fall skall fa riskviktas
till 50 procent. Huvudregeln innebär att sådana fordringar skall risk-
viktas till 100 procent. Sverige motsätter sig en förlängning av
undantagsbestämmelsen. Vidare innebär förslaget att värdepapperiserade
hypotekslån (Mortgage Backed Securities) vid riskviktningen skall
jämställas med fastighetslån förenade med panträtt i fastigheten. Sverige
stöder förslaget i denna del.
Ändringarna i direktivförslaget, KOM (96) 183 slutlig, innebär en
anpassning av EG:s kapitaltäckningsregler om kreditrisker till Basel-
kommitténs ändrade rekommendationer. Enligt förslaget skall bl.a. de
metoder som används för att beräkna kapitaltäckningen utvidgas till att
avse även aktie- och råvaruderivat samt derivatkontrakt avseende ädla
metaller för derivatinstrument.
Kommissionen lade i oktober 1995 fram ett förslag till direktiv, KOM
(95) 406 slutlig, om kompletterande tillsyn över försäkringsföretag som
ingår i en försäkringsgrupp. Direktivförslaget syftar till att åstadkomma
ett bättre system för kontroll av den finansiella stabiliteten i försäkrings-
företag som ingår i försäkringsgrupper. EG:s nuvarande solvensregler för
försäkringsföretag tar endast sikte på det enskilda företaget. Inom en
grupp av försäkringsföretag kan t.ex. ”samma” kapital tillgodoräknas
flera gånger vid beräkningen av företagens solvensmarginal, s.k. double-
gearing. Genom direktivförslaget försöker man komma till rätta med bl.a.
detta. Förslaget innehåller vidare regler om informationsplikt för
försäkringsföretag, övervakning av affärstransaktioner inom gruppen
samt samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter. Skr. 1996/97:80
Sverige stöder i huvudsak direktivförslaget.
Kommissionen lämnade under sommaren 1996 ett förslag till direktiv,
KOM (96) 193, om avvecklingens slutgiltighet och säkerheter vid
betalningar. Syftet med förslaget är att stödja ett effektivt och väl
fungerande betalningssystem. Dessutom syftar förslaget till att bidra till
det finansiella systemets stabilitet genom att skydda detta för olika typer
av systemrisker, t.ex. att en betalningsavveckling måste backas på grund
av en deltagares konkurs. Sverige anser att även avveckling av
värdepapper bör omfattas samt att direktivets tillämpningsområde bör
inskränkas till att avse auktoriserade system för avveckling av
betalningar och värdepappersaffarer.
I skrivelsen om verksamheten i EU under 1995 redogjordes för tre
direktivförslag som lämnats av kommissionen (skr. 1995/96:190 s. 70 f.).
Dessa förslag är fortfarande aktuella.
Vad gäller kommissionens förslag om system för ersättning till
investerare, KOM (94) 585, föreslog Europaparlamentet i mars 1996
vissa ändringar i rådets gemensamma ståndpunkt. Rådet intog en
avvisande hållning till ändringsförslagen. En förlikningsprocedur
inleddes under hösten 1996 och en förlikning träffades i december.
Regeringen tillsatte i augusti 1996 (dir. 1996:63) en utredning med
uppdrag att utarbeta ett förslag till svenskt system för ersättning till
investerare.
Förberedelserna för en avreglering av telemarknaden inom EU fr.o.m. år
1998 har pågått sedan slutet av 1980-talet. Sverige har sedan inträdet i
unionen deltagit aktivt i denna process och är i princip positivt inställt till
det gemensamma regelverk som utformas. Telelagen (1993:597) är i stort
sett i överensstämmelse med EG:s regelverk, men vissa justeringar
kommer att bli nödvändiga.
Under året har det hållits fyra rådsmöten. Däremellan har frågorna
beretts i rådets arbetsgrupper samt i den s.k. ONP-kommittén (ONP =
Open NetWork Provision, sv. översätta. Tillhandahållande av öppna nät),
som är ett rådgivande organ till kommissionen. Ministerrådet har
bearbetat ett antal förslag som syftar till att anpassa det nuvarande
regelverket till en liberaliserad marknad fr.o.m. den 1 januari 1998.
Rådet har bl.a. antagit en gemensam ståndpunkt om kommissionens
förslag till direktiv om samtrafik, KOM (95) 379. Direktivförslaget
preciserar de skyldigheter som skall gälla för att medlemsländerna skall
öppna de allmänt tillgängliga telenäten för samtrafik med andra
operatörer, såväl från det egna landet som från andra medlemsländer.
Principer anges för hur kostnader för samtrafik skall beräknas, samt hur
68
eventuella kostnader för samhällsomfattande tjänster skall fördelas. Skr. 1996/97:80
Resultatet av parlamentets andra läsning innebär att förslaget kommer att
bli föremål för förlikningsförfarande mellan rådet och parlamentet.
Rådet har vidare antagit en gemensam ståndpunkt om kommissionens
förslag, KOM (95) 543, till ändringar i ramdirektiv 90/387/EEG om
tillhandahållande av öppna nät. Ändringarna i direktivet innehåller bl.a.
reviderade definitioner och krav på en effektiv strukturell separering
mellan den reglerande funktionen och alla aktiviteter som är förknippade
med ägarskap eller kontroll i de fall staten har ett visst mått av ägande i
teleföretaget.
Rådet har i samband med förslaget till ändringar i ramdirektivet om
tillhandahållande av öppna nät även antagit en gemensam ståndpunkt om
kommissionens förslag till ändringar i direktiv 92/44/EEG om
tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser. Direktivet
fastställer att inga tekniska restriktioner far finnas för anslutning av olika
förhyrda förbindelser med varandra eller till ett allmänt tillgängligt
telenät. Ändringarna syftar bl.a. till att säkerställa att alla användare,
under harmoniserade villkor, har tillgång till förbindelser från åtminstone
en operatör. Förslagen till ändringar i ramdirektivet respektive i
direktivet om förhyrda förbindelser var i slutet av året föremål för en
andra läsning i Europaparlamentet.
Rådet har antagit en gemensam ståndpunkt om förslaget till direktiv
om tillståndsgivning. Förslaget syftar till att skapa ett övergripande
regelverk för allmänna auktorisationer och individuella tillstånd att
bedriva televerksamhet. Dock finns, med närhetsprincipen som grund,
viss valfrihet för medlemsstaterna att utforma sina egna tillstånds-
givningssystem inom ramen för regelverket. Förslaget till direktiv
behandlades i slutet av året av parlamentet i en andra läsning.
En gemensam ståndpunkt har även antagits om kommissionens förslag
till ändringar i direktivet om behandling av personuppgifter och skydd
för privatlivet inom telekommunikationsområdet, det s.k. dataskydds-
direktivet. Direktivet syftar till att fastställa vissa rättigheter och
skyldigheter för abonnenter respektive operatörer när det gäller vilka data
och personuppgifter som får publiceras. Förslaget till direktiv
behandlades under slutet av året av parlamentet i en andra läsning.
Under hösten 1996 har rådet antagit en gemensam ståndpunkt om
kommissionens förslag till parlaments- och rådsbeslut angående åtgärder
på området för personliga satellitbaserade personkommunikations-
tjänster. Syftet med beslutet är att harmonisera frekvenskoordineringen
för dessa tjänster på europeisk nivå för att Europa skall följa med i
utvecklingen av satellitbaserad telekommunikation. Förslaget till beslut
behandlades i slutet av året av parlamentet i en andra läsning.
Under senare delen av året har rådet diskuterat kommissionens förslag
till nytt taltelefonidirektiv. Förslaget avser i första hand att göra det
nuvarande telefonidirektivet tillämpligt för alla operatörer på en
liberaliserad telemarknad samt att förtydliga innehållet av s.k.
samhällsomfattande tjänster (tillgängliga för alla till ett rimligt pris) i takt
med utvecklingen på området. Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser
om att ett fast, allmänt tillgängligt telenät och en taltelefonitjänst skall
69
tillhandahållas inom medlemsstaten. Vidare skall medlemsstaten Skr. 1996/97:80
säkerställa att det finns bestämmelser för abonnemangsavtal, taxe- och
debiteringsprinciper, kostnadsredovisning, nummerupplysningstj änster
och telefonautomater. Förslaget kommer att fortsatt beredas i
rådsarbetsgruppen under år 1997 i syfte att tillämpas fr.o.m. år 1998.
I anslutning till kommissionens direktiv 90/388/EEG om konkurrens
på marknaderna för teletjänster, det s.k. tjänstedirektivet, har
kommissionen under året beslutat direktiv 96/2/EG om ändring av
direktiv 90/388/EEG med avseende på mobil- och person-
kommunikation. Direktivet innebär att alla restriktioner för mobil-
operatörer att etablera och använda egen eller annans infrastruktur
avskaffas, samt att alla operatörer får möjlighet att erbjuda mobila
teletjänster fr.o.m. den 1 januari 1996. Kommissionen har även utfärdat
direktiv 96/19/EG om anpassning av tjänstedirektivet till situationen med
full konkurrens efter år 1998. Direktivet innebär att även taltelefoni och
teleinfrastruktur omfattas av tjänstedirektivets regler.
Under året har rådet antagit en gemensam ståndpunkt om kommissionens
förslag (KOM (95) 244 slutlig, till beslut om ett antal riktlinjer för
transeuropeiska nät på teleområdet. Riktlinjerna skall ange hur bidrag
skall fördelas till projekt på teleområdet, såsom förstudier och
utredningar kring teleapplikationer, utveckling av nät, användar-
utveckling inom universitet och forskningscentrum, distansarbete och
distansundervisning. Programmet omfattar en budget om 278 miljoner
ecu under fyra år. Bidrag skall fördelas enligt rådets förordning (EG) nr
2236/95. Resultatet av parlamentets andra läsning innebär att beslutet
kommer att bli föremål för förlikningsförfarande mellan rådet och
parlamentet.
Den 26 juli 1995 beslutade kommissionen att lägga fram ett förslag till
direktiv om gemensamma regler för utvecklingen av posttjänster i
gemenskapen och för förbättring av servicekvaliteten. Under år 1996 har
kommissionens förslag till direktiv diskuterats vid arbetsgruppsmöten
och vid fyra rådsmöten. Diskussionen har mest rört frågan om tidpunkten
och omfattningen av avregleringen. Vid Europeiska rådets möte i Dublin
uppmanades telekommunikationsrådet att fortsätta sin granskning av
förslaget till postdirektiv och att fatta beslut före årets slut. Den 18
december 1996 antog rådet ett förslag som i korthet innebär att medlems-
staterna kan behålla sina monopol fram till år 2003. Vidare diskussioner
om en stegvis avreglering skall återupptas under år 2000. Förslaget
antogs med kvalificerad majoritet och med stöd från kommissionen.
Sverige samt ytterligare två medlemsstater röstade mot förslaget. I den
föregående diskussionen framförde Sverige sin åsikt om behovet av klara
70
och tydliga regler för marknaden och dess operatörer. Rådet gav de Skr. 1996/97:80
ständiga representanternas kommitté, Coreper, i uppgift att slutföra
arbetet med direktivet under våren 1997.
Kommissionen har också lämnat ett förslag till riktlinjer för
tillämpningen av EG-fördragets konkurrensregler på postområdet.
Riktlinjerna är inte bindande utan skall tjäna som vägledning för
medlemsländerna, postoperatörer, kunder m.fl. De första reaktionerna
från medlemsstaterna på förslaget blev kraftiga och det beslutades att
offentliggörandet av det slutliga tillkännagivandet skulle skjutas upp tills
ett beslut fattats om direktivet.
Kommissionen lade i juni 1996 fram ett förslag till rådsbeslut om ett
första flerårigt program till stöd för europeisk turism - Philoxenia (1997—
2000). Till grund för förslaget till program ligger dels utvärderingen av
den genomförda handlingsplanen (1993-1995), dels den grönbok om
turismens framtida roll i unionen som kommissionen lade fram våren
1995.
Programmets grundläggande syfte är att stimulera den europeiska
turismens kvalitet och konkurrenskraft, så att den bidrar till tillväxt och
sysselsättning. Det ursprungliga programförslaget har fyra delmål:
förbättra kunskaperna inom turismområdet, förbättra de rättsliga och
ekonomiska villkoren för turismen, öka den europeiska turismens kvalitet
och öka antalet turister från tredje land.
Programförslaget har behandlats vid sex rådsarbetsgruppsmöten och
har resulterat i ett kompromissförslag från ordförandeskapet (Irland) som
Sverige accepterat. Kompromissförslaget innebär framför allt att
delmålet “öka antalet turister från tredje land” tas bort samt att budgeten
halveras från 25 till 12,5 miljoner ecu. Vid två tillfallen, i november och
december, har rådsmöten aviserats för beslut om Philoxenia. Båda
gångerna har mötena skjutits upp på grund av att Tyskland meddelat sin
avsikt att rösta emot förslaget. Beslut kommer sannolikt att kunna fattas
under det nederländska ordförandeskapet.
Den fria rörligheten för personer är en betydelsefull rättighet som gör det
möjligt för EU-medborgare att flytta inom unionen. Varje EU-
medborgare har även rätt att bedriva ekonomisk verksamhet och
tillhållahanda tjänster i en annan EU-medlemsstat. En grundläggande
förutsättning för bl.a. den fria rörligheten är att varje EU-medborgare
som flyttar inom unionen inte skall diskrimineras på grund av sitt
medborgarskap. Frågor om social trygghet och etableringsrätt är av stor
betydelse för den fria rörligheten för personer.
71
Skr. 1996/97:80
Den sociala dimensionen är ett sammanhängande begrepp for åtgärder
som syftar till att motverka negativa sociala effekter av den ökade
konkurrensen på den inre marknaden samt att främja en positiv social
utveckling. Den sociala dimensionen omfattar i första hand medborgare i
deras egenskap av arbetstagare. Arbetskraftens fria rörlighet, social-
försäkringsskydd för den som flyttar och ömsesidigt erkännande av
examina är centrala områden i den sociala dimensionen. Minst lika
1
viktigt är samarbetet på jämställdhets-, arbetsrätts- och arbetsmiljö-
områdena samt utvecklingen av dialogen med arbetsmarknadens parter.
Därutöver inrymmer den sociala dimensionen åtgärder kopplade till
strävan att minska de regionala obalanserna inom gemenskapen samt
även åtgärder till stöd för ungdomar, äldre och funktionshindrade på
arbetsmarknaden.
Inom områden som omfattas av den sociala dimensionen har EU och
medlemsländerna s.k. delad kompetens. Beslut fattas i huvudsak på
nationell nivå. Endast då de föreslagna målen inte kan uppnås av
medlemsländerna själva förs besluten upp på gemenskapsnivå. EU kan
besluta om lagstiftning, främst på arbetsmiljö-, arbetsrätts- och
jämställdhetsområdena, eller om ekonomiskt stöd till sysselsättnings- och
utbildningsskapande åtgärder. Därutöver kan medlemsstaterna enas om
samarbetsprogram av olika slag.
Genom avtalet om socialpolitik, i anslutning till Unionsfördragets
sociala protokoll, gavs arbetsmarknadens parter och de kollektivavtal
dessa sluter en förstärkt roll. Om parterna så önskar kan de med stöd av
den nämnda överenskommelsen sluta avtal på gemenskapsnivå. För
konkreta exempel på tillämpning av förhandlingsinstitutet enligt avtalet
om socialpolitik hänvisas till avsnitten 11.4.3. och 11.5.5.
Genom EG-fördraget skapades Ekonomiska och sociala kommittén,
ESK. (Se avsnitt 38.6) I ESK ingår företrädare för arbetsmarknadens
parter. På Jacques Delors initiativ inleddes år 1985 den s.k. Val
Duchesse-dialogen mellan den europeiska fackföreningen EFS och
arbetsgivarorganisationerna UNICE och CEEP och kommissionen. Dessa
överläggningar har därefter formellt förankrats genom artikel 118b i EG-
fördraget. Med stöd av denna artikel skall kommissionen sträva efter att
utveckla dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare på europeisk nivå
så att den, om parterna så önskar, kan leda till ”avtalsreglerade
relationer”.
Genom avtalet om socialpolitik, antaget vid Europeiska rådets möte i
Maastricht 1991, och det till avtalet fogade protokollet har parternas rätt
till samråd och förhandling stärkts betydligt (se även avsnitt 11.1).
Parterna har under året aktivt medverkat i EU-arbetet på
sysselsättningsområdet. Det gäller framför allt uppföljningen av
Europeiska rådets slutsatser i Essen inom sysselsättningsområdet 1994
och arbetet med den europeiska förtroendepakten for sysselsättning (se Skr. 1996/97:80
avsnitt 12.1.2 och 12.1.6). Som exempel kan nämnas rundabords-
konferensen i Bryssel i april och trepartskonferensen i Rom i juni under
1996.
Vid ett möte med sociala dialogkommittén i november 1996 antog
UNICE, CEEP och EFS ett uttalande som utgör ett samlat svar på
kommissionens meddelande om en förtroendepakt för sysselsättning (se
även avsnitt 12.1.4). I september 1996 offentliggjorde kommissionen ett
meddelande, KOM (96) 448 slutlig, i syfte att vidareutveckla, effektivi-
sera och stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk
nivå. Kommissionen ville stimulera en debatt om hur det framtida
samarbetet skall utformas och uppmanade därför arbetsmarknadens
parter, berörda EU-institutioner och medlemsländerna att kommentera
detta dokument före årets slut. Remissynpunkterna kommer att ligga till
grund för ett andra meddelande, som kommissionen avser att lägga fram
under 1997.
I december 1996 beslutade rådet att inrätta en kommitté för
sysselsättnings- och arbetsmarknadsfrågor. Kommittén skall fungera som
stöd- och beredningsorgan för arbetsmarknads- och socialministrarna i
arbetet med sysselsättningsfrågor. Kommittén skall:
- följa utvecklingen på sysselsättningsområdet i gemenskapen,
- övervaka medlemsstaternas sysselsättnings- och arbetsmarknads-
politik,
- underlätta informations- och erfarenhetsutbytet mellan medlems-
staterna sinsemellan samt med kommissionen samt
- sammanställa rapporter och utarbeta förslag till rådet.
Kommitténs arbete skall samordnas med det arbete som bedrivs inom
ramen för kommittén för ekonomisk politik och även upprätthålla
erforderliga kontakter med den permanenta sysselsättningskommittén.
Kommittén skall bestå av två ordinarie ledamöter samt två suppleanter
per medlemsstat samt två ledamöter och två suppleanter från
kommissionen.
Kommissionen skall tillhandahålla kommitténs sekretariat, och mötena
organiseras av rådssekretariatet. Antalet möten förväntas uppgå till sex
till åtta per år. Det första sammanträdet ägde rum den 29 januari 1997.
Kommissionen antog i juli 1996 en grönbok med titeln ”Leva och arbeta
i informationssamhället - Människan i centrum”, KOM (96) 389.
73
I grönboken tas upp frågor om vad det framväxande informations- Skr. 1996/97:80
samhället innebär för det framtida arbetslivet, för tillväxt och
sysselsättning, för levnadsförhållandena samt den sociala samman-
hållningen. Syftet är att stimulera debatten om utvecklingen av det
europeiska informationssamhället och att rikta uppmärksamheten på
nyckelfrågor som rör arbetsorganisationen, sysselsättningen och den
sociala sammanhållningen. Avsikten är “att formulera en samling
allmänna gemenskapsståndpunkter för hur det europeiska informations-
samhället skall byggas”. Grönboken är mot den bakgrunden tänkt att
främja gemensamma initiativ på europeisk nivå och att stimulera en
medborgerlig dialog främst med icke-statliga organisationer.
Inhämtandet av synpunkter på grönboken inleddes officiellt vid en
konferens i Dublin i slutet av september. Ett svenskt yttrande, som har
tagits fram gemensamt mellan Arbetsmarknadsdepartementet och Social-
departementet och i samråd med andra berörda departement, har lämnats.
Vid arbetsmarknads- och socialministrarnas möte den 24 september 1996
beslutades i sak en gemensam ståndpunkt till ett rådsdirektiv om ändring
av direktivet 90/394/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid
exponering för carcinogener (cancerframkallande ämnen) i arbetet. Den
gemensamma ståndpunkten antogs slutligt den 2 december 1996.
Ändringarna innebär framför allt att ett gränsvärde för bensen (1 ppm
med övergångsregel på 3 ppm) och en definition av gränsvärde förs in i
direktivet samt att vissa tillägg görs när det gäller definitionen av
carcinogener och upptag genom huden.
Antagandet av den gemensamma ståndpunkten far betraktas som en
framgång bl.a. när det gäller att påbörja en utveckling av bindande
gränsvärden på europeisk nivå. Att det gick att komma fram till en
gemensam ståndpunkt gjorde det också möjligt att i rådsarbetet komma i
gång med behandlingen av ett direktiv om kemiska ämnen (se avsnitt
11.3.2).
Rådet uppmanade kommissionen att under 1997 se över och komma
med förslag till ytterligare ändringar av direktiv 90/394/EEG vad avser
mutagena (som förändrar arvsmassan) ämnen, trädamm och motsvarande
ämnen samt införlivande av bestämmelser om vinylklorid och asbest.
Detta arbete har påbörjats.
Kommissionen lade redan år 1993 fram ett första förslag till ett nytt
rådsdirektiv om skydd av arbetstagare mot risker vid användning av
kemiska ämnen i arbetet. Förslaget reviderades år 1994. I oktober 1996
74
förde det irländska ordförandeskapet upp frågan i rådsarbetet. Irland lade
då fram ett förslag om en gemensam ståndpunkt som innebar relativt
omfattande ändringar i förhållande till förslaget från 1994.
Det föreslagna direktivet avses ersätta tre direktiv: det första
ramdirektivet, som består av tre delar, nämligen rådets direktiv
80/1107/EEG om skydd för arbetstagare mot risker för exponering för
kemiska, fysikaliska och biologiska agenser (verkande krafter), rådets
direktiv 82/605/EEG om skydd mot risker för bly vid exponering i
arbetet och arbetsmoment samt rådets direktiv 88/364/EEG om arbetar-
skydd genom förbud mot vissa agenser. Direktivet kommer därigenom
att bli ett omfattande och centralt arbetsmiljödirektiv om användningen
av kemiska ämnen i arbetet.
Sverige ser mycket positivt på att frågan om ett direktiv om kemiska
ämnen har tagits upp i rådsarbetet. Arbetet kommer att fortsätta under
1997.
En gemensam ståndpunkt om ett parlaments- och rådsdirektiv om
tryckbärande anordningar beslutades av rådet i mars 1996. Direktivet
skall antas med stöd av artikel 100a i EG-fördraget som ett produkt-
direktiv med de grundläggande säkerhetskrav m.m. som skall gälla för att
tryckkärl och andra tryckbärande anordningar skall få släppas ut på
marknaden inom gemenskapen.
Parlamentet har vid sin andra läsning föreslagit ett flertal ändringar i
förhållande till den gemensamma ståndpunkten. Rådet har enhälligt
beslutat att inte anta parlamentets ändringar i deras helhet.
Förlikningsförfarande enligt artikel 189b 3-6 i EG-fördraget har därmed
inletts.
Tryckbärande anordningar är viktiga från säkerhetssynpunkt.
Harmoniseringen av krav på sådana anordningar är därför av betydelse
för att åstadkomma en säker arbetsmiljö samtidigt som handelshinder
undanröjs. Sverige och övriga nordiska medlemsländer har fått beaktat
särskilda krav på fastbränsleeldade varmvattenpannor som är en
företrädesvis nordisk företeelse.
Den 16 december 1996 antog Europaparlamentet och rådet direktivet om
utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av
tjänster. Direktivet gäller i de fall då ett företags anställda tillfälligt
skickas ut för att utföra arbete i en medlemsstat.
Enligt direktivet skall medlemsstaterna se till att, oavsett vilket lands
lag som är tillämplig på anställningsförhållandet, det berörda företaget
Skr. 1996/97:80
75
garanterar sina anställda de anställningsvillkor som gäller i värdlandet för Skr. 1996/97:80
arbete av samma karaktär. Direktivet skall dock tillämpas endast på vissa
särskilt uppräknade anställningsvillkor och endast under den förut-
sättningen att dessa villkor slagits fast genom normer av viss karaktär.
Direktivet påverkar inte ländernas inhemska bestämmelser om rätten att
vidta fackliga stridsåtgärder.
Sverige hade önskat ett bredare tillämpningsområde för direktivet. Det
måste dock betecknas som en framgång att ett direktiv kunde beslutas i
detta komplicerade ämne, trots hårt motstånd från ett par medlemsländer.
Rådets direktiv 77/187/EEG, det s.k. överlåtelsedirektivet, innehåller
föreskrifter om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av
företag, verksamheter och delar av verksamheter. Direktivet är genomfört
i svensk rätt (skr. 1994/95:123, bet. 1994/95:AU4, se prop. 1994/95:102).
Kommissionen presenterade 1994 ett förslag till ändring av direktivet.
Syftet med omarbetningen var i huvudsak att precisera tillämpnings-
området, särskilt såvitt avser entreprenadsituationer, att göra direktivet
mer flexibelt vid överlåtelser i insolvenssituationer och att samordna
lydelsen med ändringar som gjorts i andra direktiv.
Sveriges huvudståndpunkt har varit att inte motsätta sig att direktivet
omarbetas. Omarbetningen far dock inte medföra att direktivets
tillämpningsområde inskränks i förhållande till vad som gäller i dag.
Förslaget behandlades under 1996 av Europaparlamentets utskott för
sociala frågor och sysselsättning. Vid utskottets sammanträde den 12
november 1996 antogs ett förslag till resolution, av vilket det framgår att
utskottet anser att någon förändring av direktivets tillämpningsområde
inte bör göras. Europaparlamentet antog förslaget till resolution i januari
1997.
Kommissionen har valt att använda avtalet om socialpolitik för att
komma framåt i fråga om arbetsvillkor för deltidsanställda och tillfälligt
anställda. Målet är att åstadkomma regler som inte diskriminerar dessa
kategorier i förhållande till heltids- och tillsvidareanställda.
I september 1995 inleddes samrådet med arbetsmarknadens parter.
Efter denna första samrådsomgång drog kommissionen slutsatsen att det
var önskvärt med åtgärder på gemenskapsnivå och tog i april 1996
initiativ till den andra fasen i samrådet. Parterna fick ta ställning till ett
förslag från kommissionen och ange om de ville inleda förhandlingar
enligt artiklarna 3 och 4 i avtalet om socialpolitik. Dessa förhandlingar
inleddes den 21 oktober 1996 och skall vara slutförda inom nio månader.
76
Kommissionen offentliggjorde i november 1995 ett meddelande om
information till och samråd med arbetstagare. Meddelandet innehåller en
analys av resultatet av försök som gjorts under många år att upprätta
regler på gemenskapsnivå vad gäller information till, samråd med och
deltagande av arbetstagare. Meddelandet skall ses mot bakgrund av en
mångårig blockering av förslagen om stadgor för europeiska bolag och
andra europeiska associationsformer. Kommissionen drar den generella
slutsatsen att de förslag som lagts fram med regler om information till
och samråd med arbetstagarrepresentanter har haft framgång, medan de
förslag som inriktats på att tillämpa modeller på gemenskapsnivå för
deltagande av arbetstagare har misslyckats. Med anledning av detta
ställer kommissionen frågan om det inte finns skäl att tillämpa ett nytt
synsätt på de angivna frågorna.
Tillvägagångssättet har hittills varit mångskiftande, men borde enligt
kommissionen kunna förenklas. Det skulle t.o.m. kunna bli fråga om
endast två allmänna ramverk på europeisk nivå vad gäller information till
och samråd med arbetstagare. Det ena skulle i så fall reglera de trans-
nationella aspekterna (ett sådant finns, genom direktivet om europeiska
företagsråd,) och det andra skulle behandla problemet på nationell nivå.
Kommissionens meddelande diskuterades under våren och sommaren i
en bred krets, bl.a. inom rådet, i Europaparlamentet, i Ekonomiska och
sociala kommittén och bland arbetsmarknadens parter på Europanivå.
Under hösten tillsatte kommissionen en expertgrupp som har till uppgift
att fördjupa sig i frågan och ge kommissionen underlag för dess
ställningstagande till den fortsatta hanteringen. Åtgärder från
kommissionen väntas under 1997.
Från svensk sida har arbetet mottagits med tillfredsställelse, men
regeringen har samtidigt framhållit att det är viktigt att det på detta
område endast blir fråga om minimiregler och inte harmoniserad
lagstiftning.
Jämställdhetsfrågoma har fått stor uppmärksamhet i EU-samarbetet
under 1996. Medel har beviljats till en rad samarbetsprojekt inom ramen
för EU:s fjärde handlingsprogram för jämställdhet. Rådet (social- och
arbetsmarknadsministrarna, inklusive jämställdhetsministrama) har
behandlat och antagit flera nya rättsakter och fört politiska diskussioner i
frågor som rör positiv särbehandling och bevisbördans placering i mål
om könsdiskriminering. Behandlingen av jämställdhetsfrågoma
kulminerade vid rådsmötet den 2 december 1996 då ett flertal beslut
fattades och då rådet, för första gången, bestod av en majoritet kvinnor.
Rådet har även haft sin årliga diskussion i frågor som hänger samman
med uppföljningen av FN:s kvinnokonferens i Peking.
Sammantaget innebär detta ett förstärkt politiskt åtagande för
jämställdhet och förbättrade villkor i riktning mot jämställdhet mellan
Skr. 1996/97:80
77
kvinnor och män inom EU. Sverige har varit pådrivande i samarbetet. Skr. 1996/97:80
Sverige har också verkat för att jämställdhetsfrågoma skall finnas med på
dagordningen vid EU:s regeringskonferens.
Jämställdhetsfrågoma i EU-samarbetet finns även redovisade i
regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:41) om jämställdhets-
politiken.
En styrkommitté följer tillämpningen av rådets handlingsprogram för
jämställdhetsarbetet inom EU för åren 1996-2000 som antogs den 22
december 1995. Programmet syftar främst till erfarenhetsutbyte,
spridande av goda exempel i jämställdhetsarbetet och stöd till projekt.
Programmets prioriterade områden är bl.a. jämställdhet på arbets-
marknaden och i ekonomin, förvärvsarbete och föräldraskap, köns-
fördelningen i beslutande organ, förbättrade möjligheter för kvinnor att
utnyttja sina rättigheter enligt EG-rätten på jämställdhetsområdet, samt
metoder och modeller för integrering av ett jämställdhetsperspektiv på
alla politikområden.
Styrkommittén har bl.a. till uppgift att fatta beslut om de
samarbetsprojekt mellan medlemsländerna som skall beviljas medel med
anledning av programmet. I september fattade kommittén beslut om
medel till ett 70-tal projekt inom ramen för de prioriterade områdena. Tre
svenska projekt erhöll stöd. Flera svenska organisationer och
myndigheter deltar även som samarbetspartner i projekt som startades i
andra medlemsländer.
Under året har rådet behandlat ett förslag från kommissionen, KOM (96)
93 slutlig, om ändringar i direktiv 76/207/EEG om genomförandet av
principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till
anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Förslaget
föranleddes av EG-domstolens dom i mål C-450/93 Eckhard Kalanke
mot Freie Hansestadt Bremen, och syftar enligt kommissionen till att
klarlägga rättsläget när det gäller likabehandlingsprincipens förenlighet
med positiv särbehandling.
Domstolen underkände i Kalanke-fallet nationella regler som
“undantagslöst och ovillkorligt” ger företräde till kvinnor vid anställning
eller befordran i offentlig tjänst inom sektorer där de är under-
representerade, dvs. inte utgör minst hälften av de anställda av olika rang
i den berörda personalkategorin. Vid behandlingen i rådsarbetsgruppen
kunde enighet inte nås om kommissionens förslag. Sverige, liksom ett
flertal andra medlemsländer, har ansett att förslaget inte är tillräckligt
långtgående eftersom det inte medger full frihet för medlemsländerna att
använda alla former av positiv särbehandling.
En allmän uppfattning bland många medlemsländer, inklusive Sverige,
har också varit att man inte bör föregripa regeringskonferensens
78
behandling av jämställdhetsfrågoma (se vidare under 11.5.7). Vid Skr. 1996/97:80
rådsmötet den 2 december rådde enighet om att inte ändra lika-
behandlingsdirektivet utan att i stället avvakta det pågående
förhandlingsarbetet inom ramen för regeringskonferensen. Flertalet
ministrar betonade vikten av principen om positiv särbehandling. Sverige
betonade bl.a. att det är angeläget att EG-rätten inte lägger hinder i vägen
för de medlemsländer som önskar föra en mer långtgående jämställdhets-
politik. De politiska diskussionerna i frågan om positiv särbehandling
fortsätter i rådet under våren 1997.
Vid rådsmötet den 2 december träffades även en politisk överens-
kommelse, i avvaktan på parlamentets yttrande, om texten i ett
kommande direktiv om bevisbördans fördelning i mål om köns-
diskriminering. Ett förslag i denna fråga lades första gången fram av
kommissionen år 1988 men enhällighet uppnåddes inte.
Kommissionens nya förslag, KOM (96) 340 slutlig, lades fram i början
av år 1996, sedan samråd med arbetsmarknadens parter på Europanivå
enligt avtalet om socialpolitik visat att parterna inte önskade kollektiv-
avtalsreglera frågorna om bevisbördan. Bakgrunden till förslaget är att
regler i flera medlemsländer lägger hela bevisbördan på käranden när det
gäller könsdiskrimineringsmål, t.ex. mål om lika lön.
Enligt den svenska jämställdhetslagen, liksom liknande reglering i bl.a.
Finland och en del andra medlemsländer, är bevisbördan delad mellan
käranden och svaranden. Den politiska överenskommelsen i rådet innebär
bl.a. att medlemsstaterna blir skyldiga att införa regler om delad
bevisbörda i mål som rör frågor som regleras dels i EG-fördragets artikel
119 om lika lön, dels i direktiven om lika lön (75/117/EEG), lika-
behandling i arbetslivet (76/207/EEG), och om skydd för gravida
arbetstagare (92/85/EEG) samt i det nyligen antagna föräldraledighets-
direktivet (se avsnitt 11.5.5). Bevisbördedirektivet kommer även att
innehålla en definition av begreppet indirekt diskriminering. Direktivet
förmodas antas under våren 1997.
Sverige ansåg förslaget vara tillfredsställande. Vid rådsmötet gjorde
dock Sverige och Finland en gemensam skriftlig markering om att det
hade varit önskvärt att den träffade överenskommelsen kunnat gå längre
för att säkerställa att käranden inte skall behöva visa att svaranden haft ett
diskriminerande syfte för att det skall kunna vara fråga om
könsdiskriminering.
Rådet antog den 2 december 1996 ändringar i direktiv 86/378/EEG av
den 24 juli 1986 om genomförandet av principen om likabehandling av
kvinnor och män i fråga om företags- och yrkesbaserade system för
social trygghet. Kommissionens förslag, KOM (95) 186 slutlig, för-
79
anleddes bl.a. av domstolens dom i målet C-262/88 Barber mot Guardian Skr. 1996/97:80
Royal Exchange Assurance Group, där EG-domstolen förklarade att alla
former av företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet utgör
lön i den mening som avses i artikel 119 i EG-fördraget om lika lön för
kvinnor och män för lika arbete.
Ändringarna syftar till att försäkra att direktivet är förenligt med artikel
119 i EG-fördraget såsom den har tolkats av EG-domstolen samt till att
nå ökad klarhet om tillämpningen av direktivet.
Sveriges huvudinställning har varit att det är viktigt att EG-reglema är
klara och förutsebara. Svenska regler påverkas inte av ändringarna.
Den 3 juni 1996 antog rådet ett direktiv (96/34/EG) om föräldraledighet.
Syftet med direktivet är att genomföra det ramavtal med
minimiföreskrifter om bl.a. föräldraledighet som träffades i slutet av år
1995 mellan arbetsmarknadens parter på Europanivå, enligt den procedur
som föreskrivs i Unionsfördragets avtal om socialpolitik (artiklarna 3 och
4). Det var första och hitintills enda gången som ett kollektivavtal har
slutits på europeisknivå enligt Unionfördraget. Enligt avtalet och
direktivet skall alla arbetstagare ha en individuell rätt till minst tre
månaders föräldraledighet. Rätten till ledighet skall i princip inte kunna
överlåtas. Arbetstagaren skall också ha rätt till ledighet på grund av
trängande familjeskäl vid sjukdom eller olycksfall.
Att kollektivavtalet och direktivet har kunnat komma till stånd far
anses som ett mycket viktigt steg mot jämställdhet inom EU, inte minst
därför att även faders rätt till föräldraledighet erkänns.
Den 2 december 1996 antog rådet även en rekommendation om
balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen samt en
resolution om jämställdhet i de europeiska strukturfonderna. Rekom-
mendationen uppmanar bl.a. medlemsländerna att prioritera en ökad
kvinnorepresentation och lyfter fram vikten av att EU:s institutioner
utvecklar en strategi för att åstadkomma en balanserad könsfördelning i
institutionerna, det senare på förslag av Sverige. I resolutionen om
jämställdhet i strukturfonderna uppmanar rådet bl.a. kommissionen och
medlemsländerna att göra fortsatta ansträngningar för att integrera ett
jämställdhetsperspektiv i verksamhet som stöds genom fondema.
Den 3 september 1996 presenterade Sverige i förhandlingarna vid EU:s
regeringskonferens ett skriftligt förslag till fördragsändringar på
jämställdhetsområdet. Detta skedde sedan Sverige aktivt drivit och fått
80
gehör för att dessa frågor skulle finnas med som en särskild Skr. 1996/97:80
dagordningspunkt vid förhandlingarna.
Det svenska förslaget, som presenterades för riksdagens EU-nämnd
den 30 augusti, har tre huvudbeståndsdelar. Sverige anser att jämställdhet
mellan kvinnor och män bör vara ett centralt mål för EU. Detta bör enligt
det svenska förslaget komma till uttryck i artikel 2 i EG-fördraget och
artikel B i Unionsfördraget. För det andra bör principen att alla aktiviteter
som gemenskapens institutioner bedriver skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv, fördragsfästas i artikel 3 i EG-fördraget.
Slutligen, och inte minst, bör EG-fördragets nuvarande artikel 119
utvidgas och göras till ett eget avsnitt samt omfatta, inte som nu endast
frågor om lika lön, utan även frågor om likabehandling av kvinnor och
män i arbetslivet i övrigt. Där bör även anges att positiv särbehandling är
tillåten i syfte att skynda på utvecklingen mot jämställdhet mellan
kvinnor och män. En legal bas för samarbetet på jämställdhetsområdet
finns också med i det svenska förslaget.
Jämställdhetsfrågoma har därefter behandlats vid ett par
förhandlingstillfallen under regeringskonferensen. Det svenska förslaget
har fått ett förhållandevis positivt mottagande. Det står klart att många
medlemsländer önskar förstärka jämställdhetsfrågoma i fördraget även
om inriktningen kan skilja mellan länderna. Utsikterna att någon form av
förstärkning skall komma till stånd är dock relativt goda.
För att underlätta den fria rörligheten av personer har EU regler för
samordning av medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Det innebär i
stort att en arbetstagare med familj har rätt att ta med sig de sociala
förmåner som intjänats vid arbete i en medlemsstat i de fall vederbörande
flyttar till ett annan medlemsstat samt rätt till sociala förmåner i
värdlandet.
När det gäller EU:s regler för samordningen av medlemsstaternas sociala
trygghetssystem, i huvudsak förordning (EEG) nr 1408/71, har rådet
fattat beslut om att förordningen skall ändras och uppdateras. Det innebär
att de fjorton förordningar med ändringar i förordning (EEG) nr 1408/71,
som beslutats sedan föregående uppdatering av förordningen år 1983,
förs samman till en enhetlig och rättsligt bindande text.
Politisk enighet har också uppnåtts om ett av kommissionen överlämnat
förslag, KOM (96) 452 slutlig, till ändring i förordning (EEG) nr 1408/71
som bl.a. innebär en utökad rätt till sjukvård för försäkrade som studerar i
en annan medlemsstat. Något beslut har inte fattats i avvaktan på
parlamentets yttrande.
Medlemsstaterna har inte kunnat enas om kommissionens förslag, KOM
(95) 735 slutlig, till samordningsregler för förtidspension av arbets-
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
marknadsskäl. Förslaget innebär bl.a. att den som beviljats rätt till en sådan Skr. 1996/97:80
förmån i en medlemsstat far fortsätta att uppbära förmånen även vid
bosättning i en annan medlemsstat.
Enighet har inte heller kunnat uppnås om kommissionens förslag, KOM
(95) 734 slutlig, om utvidgad rätt till arbetslöshetsförmåner när den
arbetslöse söker arbete i en annan medlemsstat.
I samarbete med kommissionen stod Sverige i juni som värd för en
konferens om förordning (EEG) nr 1408/71 om social trygghet för
migrerande arbetare, med anledning av förordningens 25-årsjubileum.
Syftet med konferensen var att ta till vara de erfarenheter som gjorts samt
få igång en diskussion om förenkling och modernisering av förordningen.
Kommissionsledamoten Flynn öppnade konferensen tillsammans med
statsrådet Klingvall.
Under det gångna året påbörjades en bred debatt om den sociala
trygghetens framtid. Den grundar sig på kommissionens meddelande,
KOM (95) 466 slutlig, vilket behandlar en rad olika frågor med
anknytning till social trygghet. Ministerrådet (arbetsmarknads- och
socialministrarna) prioriterade en diskussion om kopplingen mellan de
sociala trygghetssystemens utformning och sysselsättningen, som ett
bidrag till diskussionerna om en sysselsättningsstrategi. Rådet gav också
prioritet åt en diskussion om frågor om social trygghet för migrerande
arbetare. Sverige har särskilt understrukit betydelsen av social-
försäkringssystemens utformning för att stödja arbetslinjen. Årets debatt
utmynnade i en resolution om de sociala trygghetssystemens roll i
kampen mot arbetslöshet.
Inom EG finns ett stort antal direktiv som syftar till att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster, sammanlagt
närmare femtio. Huvuddelen av direktiven omfattar särskilda yrkes-
områden och innebär en harmonisering av lagstiftningen. De flesta är
mycket gamla. De två senaste direktiven är antagna med hänsyn till
subsidiaritetsprincipen och är mer generella till sin karaktär. Syftet med
dem är att undanröja de hinder för den fria rörligheten för personer som
medlemsländernas olika krav på kompetensbevis för att utöva en viss
yrkesverksamhet utgör. Den form av hinder som dessa personer kan möta
är att ett annat land har särskilda restriktioner för en viss yrkesutövning,
som innebär att yrkesutövaren måste ha ett särskilt nationellt behörighets-
eller kompetensbevis.
82
Skr. 1996/97:80
Det finns i dag två direktiv som underlättar för advokater att arbeta
utomlands: dels ett direktiv som rör advokaters rätt att erbjuda tjänster
dels ett generellt direktiv om erkännande av examens- och
kompetensbevis. Kommissionen har utarbetat ett direktivförslag, KOM
(94) 572 slutlig, om att underlätta advokatyrkets praktisering i annan
medlemsstat än i den där man erhöll auktorisation. Europaparlamentet
avgav i juni 1996 vid första behandlingen i medbestämmandeförfarandet
sitt yttrande över förslaget. Kommissionen har godtagit de viktigaste av
parlamentets ändringar och kommit med ett ändrat förslag till direktiv,
KOM (96) 446 slutlig.
Kommissionens ursprungliga förslag var, enligt Sverige och några
andra medlemsländer, inte tillräckligt långtgående. Det nya förslaget
innebär att en advokat som vill driva advokatverksamhet i ett annat
medlemsland än hemlandet fritt kan välja att verka under sitt hemlands
titel eller integrera sig i värdlandets advokatorganisation. Begränsningen
av rätten att verka under hemlandets titel till en period av fem år har
tagits bort. Det nya förslaget innebär vidare att det blir lättare att vinna
inträde i värdlandets advokatorganisation för den som har verkat där i
minst tre år.
Förslaget behandlar också utövande av advokatverksamhet i
advokatgrupp (i bolag eller andra sammanslutningar) under gemensamt
namn och som anställd.
Det nya förslaget har behandlats vid ett par möten. Många
medlemsstater, däribland Sverige, är positiva till de ändringar som gjorts
i det nya förslaget när det gäller rätten till stadigvarande etablering.
Någon enighet i arbetsgruppen i den delen finns dock ännu inte. Även i
andra avseenden finns reservationer från olika medlemsstater mot
förslaget. Sverige har framfört en invändning som handlar om
möjligheten att upprätthålla det svenska förbudet för advokater att verka
som anställd hos annan än advokat.
Kommissionen lade redan 1994 fram ett förslag till ändring i det så
kallade läkardirektivet (93/16/EEG) om underlättande av läkares fria
rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och
andra behörighetsbevis. Avsikten med förslaget är att införa ett
kommittéförfarande som möjliggör en smidig uppdatering av för-
teckningarna över medicinska specialiteter och motsvarande utbildnings-
längder genom att beslutanderätten läggs på kommissionen.
Enighet har inte kunnat uppnås mellan Europaparlamentet och rådet
bl.a. när det gäller vilken typ av verkställighetskommitté som skall
inrättas.
En förlikningskommitté enligt artikel 189b.3 i EG-fördraget kommer
att sammankallas.
83
Kommissionen har lämnat en rapport till Europaparlamentet och rådet
om tillämpningen av den generella ordningen för erkännande av
examens- och kompetensbevis, KOM (96) 46 slutlig.
Kommissionens slutsats är att direktiven har haft stor betydelse för att
underlätta rörligheten på arbetsmarknaden och uppskattar att minst
11 000 personer har fått sina kompetensbevis erkända med stöd av
direktiven under tvåårsperioden 1993-1994. Sveriges rapport till
kommissionen visar att rörligheten är störst mellan de nordiska länderna.
Kommissionen lade under 1996 fram ett förslag, KOM (96) 22 slutlig,
till ett tredje generellt direktiv som syftar till att ersätta 35 av de äldsta
etableringsdirektiven, varav flera är från 1960-talet. Kommissionens
förslag innebär ingen saklig ändring av direktiven förutom vad avser
förslag till procedur för uppföljning av hur direktiven tillämpas. Syftet
skall dock vara att nå ett förenklat system som knyter an till de befintliga
generella direktiven. För närvarande behandlas förslaget i Europa-
parlamentet.
Kommissionens initiativ om förenkling av den befintliga lagstiftning
inom den inre marknaden omfattade också ömsesidigt erkännande av
examina (se avsnitt 11.1). Översynen omfattade de direktiv för enskilda
yrkessektorer som antagits under åren 1975-1985. Många av dessa
direktiv är delvis omoderna och systemet är mycket tungrott. Till varje
direktiv är knutet en rådgivande grupp med uppgift att följa tillämp-
ningen. Majoriteten av ledamöterna i SLIM-gruppen vill ha kvar de
särskilda sektorsdirektiven men anser att de rådgivande kommittéerna
bör bli effektivare. Frågan om att införliva sektorsdirektiven med de två
generella direktiven avvisas av gruppen men bör ändå behandlas igen när
nästa stora översyn av de generella direktiven skall göras 1999.
Rådet har under året antagit en resolution om lika möjligheter för
personer med funktionshinder. Resolutionen bygger bl.a. på FN:s
standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
delaktighet och jämlikhet, och på principen om s.k. mainstreaming, dvs.
att varje politikområde också skall väga in handikappaspekter.
Resolutionen avser även EU:s institutioner.
Sverige har verkat för att handikappfrågorna skall uppmärksammas på
regeringskonferensen. Bakgrunden är att många EG-beslut, t.ex. en rad
produktdirektiv, påverkar funktionshindrade personer på olika sätt,.
Sverige har deltagit i EU:s tredje åtgärdsprogram för att främja
integrering av personer med funktionshinder, HELIOS II. Programmet
bygger i stor utsträckning på erfarenhets- och informationsutbyte. Ett
resultat av detta arbete är ett antal rapporter inom olika temaområden
Skr. 1996/97:80
84
samt en guide om god praxis som presenterats av programmets Skr. 1996/97:80
underliggande arbetsgrupper. Under året har en pristävling om bästa
handikapprojekt arrangerats inom HELIOS-programmet. Sverige erhöll
ett guld- och ett silverpris i denna tävling. En nationell HELIOS-dag har
arrangerats.
HELIOS II upphörde den 31 december 1996. Något nytt program på
handikappområdet har inte föreslagits.
Under år 1996 har en rad resolutioner diskuterats och antagits. En
resolution om rökning förtjänar särskild uppmärksamhet då hälsorådet,
som under en rad år inte kunnat enats om ett reklamförbud för
tobaksprodukter, här enades kring vikten av att uppmärksamma rökning
som en central folkhälsofråga. Vidare har en resolution om vikten av att
beakta hälsoskyddskrav i allt unionens arbete antagits.
Den framför allt inom jordbruksområdet dominerande frågan om BSE
(galna ko-sjukan) har också diskuterats av hälsoministrama. Överförbar
svampliknande hjärnsjukdom (TSE) har vid två tillfallen diskuterats av
hälsoministrama. De har enats om att fortsätta uppmärksamma denna
fråga och noga ta del av fortsatt forskning m.m. inom området.
Inom ramen för kommissionens högnivågrupp om folkhälsa har
Sverige varit ordförande i en arbetsgrupp om möjligheterna att integrera
hälsoskyddsaspekter i arbetet inom andra politikområden.
Fyra folkhälsoprogram har antagits under året. Det är ett program mot
cancer, ett mot aids och andra smittsamma sjukdomar, ett program om
folkhälsoinformation och undervisning samt ett program för att
förebygga narkotikamissbruk inom ramen för verksamheten på folkhälso-
området. Folkhälsoinstitutet resp. Smittskyddsinstitutet har huvud-
ansvaret för genomförandet av programmen.
Under år 1996 har rådet behandlat ett förslag till program om
hälsoövervakning, KOM (96) 581 slutlig. En gemensam ståndpunkt
antogs vid hälsorådet den 14 maj. Kommissionen har därefter kommit
med ett reviderat förslag till program.
Kommissionen presenterade i mars 1996 ett förslag till upprättande av
ett epidemiologiskt nätverk för övervakning och kontroll av smittsamma
sjukdomar, KOM (96) 78 slutlig. Förslaget har diskuterats vid de två
hälsoministerråden under året.
Det ovan nämnda programmet mot narkotika syftar till att främja
samarbetet kring förebyggande åtgärder på narkotikaområdet. Det
omfattar bl.a. informations- och erfarenhetsutbyte, datainsamling,
85
forskning och utvärdering. Programmet sträcker sig t.o.m. år 2000. Skr. 1996/97:80
Budgeten uppgår till 27 miljoner ecu.
En framgångsrik narkotikastrategi måste inriktas mot att minska både
utbudet och efterfrågan. Artikel 129 i EG-fordraget utgör grunden for
narkotikasamarbetet på folkhälsoområdet.
En arbetsgrupp under Europeiska rådet har arbetat med att utveckla den
globala narkotikastrategin och studerat i vilken mån en harmonisering av
lagstiftningen i de olika medlemsstaterna skulle kunna medverka till
narkotikabekämpningen. Ytterligare en arbetsgrupp har tagit fram ett
handlingsprogram på narkotikaområdet för Latinamerika och Karibien.
Dessa rapporter överlämnades till Europeiska rådet vid dess möte i
Dublin i december 1996.
EU har inrättat ett särskilt europeiskt centrum för kontroll av narkotika
och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta
information om narkotika och narkotikaberoende i medlemsstaterna för
att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen.
Centret presenterade sin första årsrapport under 1996. (Se även avsnitt
32.8 och 34.2.)
Statsrådet Wallström skrev i juni 1996 till kommissionsledamoten
Pådraig Flynn och föreslog att kommissionen skall ta initiativ till att göra
jämförande undersökningar och analyser av alkoholproblemens
omfattning i samtliga EU länder. Från kommissionen har man låtit förstå
att Sverige i samverkan med något annat EU-land lämpligen kunde ta på
sig denna uppgift. Sverige sonderar för närvarande med Finland
möjligheten av att gemensamt åta sig detta arbete. Statsrådet Wallström
har också informellt tagit upp alkoholfrågan med EU-ländemas
hälsoministrar.
Ungdom för Europa
EU:s samarbete på ungdomsområdet omfattar enligt Unionsfördraget
främst stöd till ungdoms- och ungdomsledarutbyte. Huvuddelen av
aktiviteterna sker inom programmet Ungdom för Europa, där det
nuvarande programmet sträcker sig över perioden 1995-1999 och har en
budget på sammanlagt 126 miljoner ecu. Fler än 2000 svenska ungdomar
har deltagit i programmet under 1996. Ansvaret att som nationellt kontor
administrera det svenska deltagandet i programmet har under året flyttats
från Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte till Ungdomsstyrelsen.
86
Skr. 1996/97:80
Europeisk volontärtjänst för ungdomar
Under året har det huvudsakliga intresset inom ungdomsområdet varit
riktat mot kommissionens initiativ om en särskild volontärtjänst för
ungdomar. Kommissionen har påbörjat en försöksverksamhet, ett s.k.
pilotprojekt om europeisk volontärtjänst för ungdomar. Genom projektet
ges ekonomiskt stöd för att ungdomar i åldern 18-25 år skall kunna
tjänstgöra som volontärer i ett annat medlemsland under 6-12 månader
inom ramen för projekt med samhällsnyttig verksamhet. Pilotprojektet
riktar sig såväl till föreningar som till kommuner och andra lokala organ
som är intresserade av att ta emot eller skicka ut unga volontärer.
Projektet hade under 1996 en budget på 15 miljoner ecu och kommis-
sionen avser att fortsätta verksamheten även under 1997. I Sverige har
projektet administrerats av Ungdomsstyrelsen.
I december 1996 överlämnade kommissionen för beslut till rådet och
parlamentet ett förslag om ett nytt flerårigt program för Europeisk
volontärtjänst för ungdomar under perioden 1998-2002. Förslaget, som
delvis utgår från pilotprojektets inriktning, inbegriper stöd till
volontärtjänst för ungdomar såväl i en annan medlemsstat som i länder
utanför EU. Förslaget inbegriper även stöd till innovativa nätverk inom
volontärområdet samt till entreprenörsinriktade projekt för hemvändande
volontärer. Programmets budget föreslås uppgå till 60 miljoner ecu för de
två första åren. Behandlingen av förslaget kommer att påbörjas under det
nederländska ordförandeskapet våren 1997.
Under Italiens ordförandeskap fortsatte diskussionen på idrottsområdet
inför regeringskonferensen. Ett viktigt möte genomfördes i maj med
representanter från medlemsländernas jämte EES-ländemas regerings-
kanslier och idrottsrörelsen. Vid mötet enades man om att närmare
studera ett antal frågor som man ansåg särskilt viktiga vad gäller idrotten
och EG-fördraget. Dessa ansågs bl.a. vara skillnaden mellan professionell
och icke-professionell idrott, skillnaden mellan idrottsföreningar och
företag, idrottsorganisationemas autonomi, TV-rättigheter och idrottens
finansiering.
Dessa frågeställningar ligger bl.a. till grund för regeringens beslut i
oktober att tillsätta en arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet med
uppgift att kartlägga och analysera hur idrotten påverkas av EG-
fördraget. Arbetsgruppen skall i sitt arbete utgå ifrån ett svenskt intresse
att värna och utveckla den sammanhållna och demokratiskt organiserade
folkrörelseidrotten i Sverige. I arbetsgruppen ingår företrädare för såväl
regeringskansliet som idrottsrörelsen.
Inom ramen för det irländska ordförandeskapets högprioriterade
engagemang i kampen mot droger berördes idrottsområdet.
87
Under året har genom det s.k. Eurathlonprogrammet Europeiska Skr. 1996/97:80
kommissionen lämnat 2 miljoner ecu i stöd till totalt 175 projekt i vilka
svenska idrottsföreningar fick 48 900 ecu för deltagande i 5 projekt.
Kommissionen meddelade i december, vid sitt årliga forum för
idrottsliga frågor, att man inom en nära framtid avser att klargöra sin roll
och sina mål inom idrottsområdet för rådet och Europaparlamentet.
Sysselsättningsfrågan har under de senaste åren kommit att bli alltmer
uppmärksammad och var under 1996 föremål för intensivt arbete i EU,
dels inom ramen för regeringskonferensen, dels i det reguljära råds-
arbetet. Sverige har verkat för att sysselsättningspolitiken skall bedrivas
inom ramen för den ekonomiska politiken inriktad på en långsiktigt
hållbar utveckling, som bygger på en god produktivitetsutveckling och
tillväxt.
Vid Europeiska rådets möte i Bryssel 1993 antogs en handlingsplan
baserad på kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning. Europeiska rådet deklarerade i slutsatserna från mötet att
avsikten var att rådet skulle göra en årlig uppföljning av handlingsplanen
i december varje år. Sedan Brysselmötet har nya initiativ inom syssel-
sättningsområdet tillkommit både i det reguljära arbetet i ministerrådet
och vid Europeiska rådets möten.
Kommissionens vitbok från 1993 förutsätter en öppen ekonomi och
baseras på de generella ekonomisk-politiska principer om sunda
offentliga finanser, stabila priser och växelkurser, som kännetecknar en
stark ekonomi.
Rapport från kommissionen om de ömsesidigt gynnsamma effekterna av
en ökad samordning av den makroekonomiska och strukturella politiken
Vid Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 enades stats och
regeringscheferna om att en studie skulle göras av den ömsesidigt
gynnsamma effekt som kan uppnås genom en förstärkt samordning av
den ekonomiska politiken och strukturpolitiken. En första rapport om
detta lämnades till Madridmötet i december 1995. I syfte att uppfylla
mandatet från Cannes lämnade kommissionen sin slutliga rapport, KOM
(96) 8 slutlig, till Europeiska rådets möte i Dublin 1996. Rapporten
analyserar EU som en ekonomisk enhet och poängterar att ett integrerat
synsätt på sysselsättningspolitiken bör medföra att de ömsesidigt
88
gynnsamma effekterna av makroekonomisk politik och strukturpolitik Skr. 1996/97:80
maximeras. I den förklaring om sysselsättningspolitik som antogs i
Dublin uttalade stats- och regeringscheferna sitt stöd för rapporten.
Rapport från högnivågruppen för konkurrenskraftsfrågor
I slutsatserna från mötet i Essen 1994 angav Europeiska rådet sin avsikt
att fästa fortsatt uppmärksamhet vid unionens konkurrenskraft.
Kommissionen inrättade 1994 en grupp på hög nivå för konkurrens-
kraftsfrågor. Denna lämnade rapporter till Europeiska rådet inför mötena
i Cannes respektive Madrid. Denna s.k. Ciampi-grupp lämnade en tredje
rapport till mötet i Florens i juni 1996. Utifrån sina praktiska erfarenheter
redovisade gruppen vad som kan göras för att förbättra unionens
konkurrenskraft. Rapporten behandlade i huvudsak arbetsmarknaden. I
sin ljärde och sista rapport, som överlämnades av den senaste ord-
föranden Percy Bamevik inför mötet i Dublin, koncentrerade gruppen sitt
arbete på EU:s position i en alltmer globaliserad världsekonomi. Det
framhölls att Europa måste använda ökad frihandel som ett redskap för
att förbättra konkurrenskraften.
Meddelande från kommissionen till Europeiska rådet -
Gör arbetsmarknaden en tjänst!
Inom ramen för förtroendepakten för sysselsättning (se avsnitt 12.1.2)
presenterade kommissionen ett meddelande till Europeiska rådet i
Dublin, KOM (96) 6 slutlig. I meddelandet, vilket noterades av
Europeiska rådet, försöker kommissionen utröna hur det bäst kan
säkerställas att tjänstesektorns ekonomiska och sysselsättningsskapande
möjligheter utnyttjas maximalt. I syfte att nå fram till en åtgärdsplan har
kommissionen för avsikt att under våren 1997 lägga fram en vitbok om
tjänster. Denna är tänkt att utgöra en grund för en bred debatt vid
Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997.
Vid Europeiska rådets möte i Florens den 21-22 juni 1996 presenterade
kommissionens ordförande ett förslag till en europeisk förtroendepakt för
sysselsättning, KOM (96) 1 slutlig (se avsnitt 2.1). Huvudmålet med
förtroendepakten är att skapa en bred samsyn bland medlemsstaternas
regeringar, arbetsmarknadens parter och EU:s institutioner om en
sysselsättningsstrategi. I förslaget betonas att tillväxten i Europa måste
stärkas för att det skall vara möjligt att få ner arbetslösheten. Den väg
som anvisas i strategin är dels att öka effektiviteten och konkurrens-
kraften i den europeiska ekonomin, dels att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt. I förtroendepakten går kommissionen igenom vad som
konkret behöver göras i olika hänseenden. För vart och ett av de förslag
som framförs anges uttryckligen vilka aktörer som bär ansvaret för
genomförandet. Framställningen i denna del är strukturerad under fyra
89
rubriker: makropolitiken, den inre marknaden, reformer av arbets- Skr. 1996/97:80
marknaderna, samt den politik som genomfors med strukturfonderna. Vid
Europeiska rådets möte i Dublin i december gjordes en första avstämning
över hur väl strategin i förtroendepakten fungerat.
Vid Europeiska rådets möte i Turin i mars 1996 presenterade Frankrikes
president ett memorandum om en social modell for Europa. Bakgrunden
till det franska förslaget är behovet av att förankra ett engagemang för
EU bland medborgarna. Enligt Frankrike bör unionen fokusera på frågor
som främst berör unionens medborgare, såsom sysselsättning, säkerhet
och miljö. Som en uppföljning av Frankrikes initiativ i Turin bildades i
april en s.k. högnivågrupp med uppgift att följa upp Europeiska rådets
slutsatser om sysselsättning. Gruppens arbete resulterade i en läges-
rapport riktad till Europeiska rådet i Dublin, vilken omfattade en
inventering av åtgärder inom sysselsättningsområdet.
I anslutning till denna rapport, och som en uppföljning av president
Chiracs memorandum om en social modell för Europa, presenterade
Frankrike ytterligare ett dokument som vidareutvecklade och preciserade
initiativet från Turin. Europeiska rådet i Dublin kom att beakta förslagen
i syfte att lägga en större betoning på EU:s mänskliga dimension.
I vitboken från Brysselmötet underströks behovet av att etablera en
dialog mellan arbetsmarknadens parter på lämpliga nivåer (se avsnitt
11.1.1). Parternas roll betonas även genomgående i kommissionens
förtroendepakt. Arbetsmarknadens parter möttes i Dublin den 29
november där de antog en gemensam förklaring om kommissionens
förtroendepakt för sysselsättning. Förklaringen utgör ett samlat positivt
svar på kommissionens initiativ och noterades i slutsatserna från
Europeiska rådets möte i Dublin (se avsnitt 11.1.1).
Inom ramen för arbetet med de transeuropeiska näten har under året
gjorts betydande framsteg, framför allt fastställande av riktlinjer för
energi, transport och telekommunikationsnät (se avsnitt 10.3, 16.6 och
18.2). Därutöver har många individuella projekt gjort framsteg och en
särskild grupp (Kinnock-gruppen) har tillsatts för att studera offentligt-
privat partnerskap (public/private partnerships). När kommissionens
förtroendepakt presenterades omnämndes de transeuropeiska nätens
sysselsättningsskapande betydelse.
Ekofinrådet diskuterade under hösten 1996 en höjning av anslagen till
de transeuropeiska näten, men medlemsländerna lyckades inte enas.
Sveriges ståndpunkt vid detta tillfälle var att kommissionens förslag
90
kunde accepteras om en större del än vad som föreslogs finansierades Skr. 1996/97:80
genom omprioriteringar från början, dvs. att en mindre del av satsningen
på 1 miljard ecu skulle lämnas ofinansierad.
Nationella sysselsättningsprogram
Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 ombads
medlemsländerna utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram
utifrån rekommendationer på fem nyckelområden (utbildningens roll for
att stärka sysselsättningen, en sysselsättningsintensiv tillväxt, minskade
indirekta arbetskraftskostnader, en effektivare arbetsmarknadspolitik
samt förstärkta insatser for utsatta grupper). Vid Europeiska rådets möte i
Madrid i december 1995 och i Florens i juni 1996 ombads länderna att i
sina sysselsättningsprogram prioritera vissa områden, vilka utgör en
vidareutveckling av fempunktsprogrammet från Essen (se avsnitt 12.2.2).
Vid Europeiska rådets möte i Dublin antogs en förklaring som väntas
komma att styra det fortsatta arbetet med de nationella sysselsättnings-
programmen (se nedan).
Gemensam rapport om sysselsättning
Vid Europeiska rådets möte i Essen ombads rådet (i dess sammansättning
av ekonomi och finansministrar och i dess sammansättning av
arbetsmarknadsministrar) och kommissionen att rapportera årligen till
Europeiska rådet om utvecklingen inom sysselsättningsområdet. En
gemensam rapport om detta (den s.k. enhetsrapporten om sysselsättning)
lämnades till Dublinmötet. En interimsrapport hade dessförinnan lämnats
till Europeiska rådets möte i Florens. På grundval av Essenstrategin
ställde sig Europeiska rådet i Dublin bakom den analys som gjordes i
enhetsrapporten om sysselsättning. I slutsatserna från Dublin framhålls
att sysselsättningen är EU:s och medlemsstaternas viktigaste fråga, och
for att understryka sitt engagemang antog Europeiska rådet Dublin-
förklaringen om sysselsättning. I slutsatserna från Dublinmötet återfinns
ett resonemang som direkt återspeglar rekommendationerna i enhets-
rapporten om behovet av:
- en fortsättning av den makroekonomiska strategin för ekonomisk
tillväxt och sysselsättning,
- ökade ansträngningar för att modernisera varu- och tjänste-
marknaderna och utnyttja nya källor till sysselsättning,
- fokus på arbetsmarknadens effektivitet och på investeringar i
mänskliga resurser,
- utvecklande av mer sysselsättningsvänliga skattesystem och sociala
skyddssystem,
- en förstärkning av samspelet mellan makroekonomiska och Skr. 1996/97:80
strukturella politiska åtgärder i medlemsländernas fleråriga
sysselsättningsprogram.
I den enhetsrapport som lämnades till Europeiska rådet i Dublin i
december 1996, vilken kom att utmynna i Dublinförklaringen om
sysselsättning, har flera frågor som Sverige drivit fått stort utrymme. En
aktiv arbetsmarknadspolitik och betydelsen av det livslånga lärandet
betonas tydligt. Vidare betraktas sysselsättnings- och arbetsmarknads-
politiken som integrerade delar av den ekonomiska politiken. Som
framgått av det svenska fleråriga sysselsättningsprogrammet lägger
Sverige tyngdpunkten vid aktiva åtgärder och att rikta fokus på behovet
av att sårbara grupper - arbetslösa kvinnor, arbetslösa unga och
långtidsarbetslösa - måste ges speciellt stöd. Däremot läggs mindre vikt
vid passiva åtgärder.
Sverige fäster mycket stor vikt vid den gemensamma uppföljning av
Essenbeslutet som rådet, kommissionen, medlemsstaterna och parterna
genomför. Europeiska rådet har vid ett flertal möten framhållit att hänsyn
bör tas till respektive lands specifika ekonomiska och sociala situation.
Det är således en sak för varje medlemsland att bedöma den egna
situationen och att välja var tyngdpunkten i det nationella sysselsättnings-
programmet skall ligga.
Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 bekräftades att
kampen mot arbetslöshet skall vara den viktigaste uppgiften. Samtidigt
framfördes farhågor för att arbetslösheten i högre grad blivit strukturell
till sin natur. Det beslöts att ansträngningarna bör ökas till förmån för
unga, långtidsarbetslösa och kvinnor, som är särskilt hårt drabbade av
arbetslöshet. I det svenska nationella sysselsättningsprogrammet redo-
visades utvecklingen utförligt för dessa tre grupper och de insatser som
den svenska regeringen vidtagit för att bekämpa arbetslösheten bland
dem. Av programmet framgår att den svenska sysselsättningspolitiken är
en integrerad del av den ekonomiska politiken inriktad på en långsiktigt
hållbar utveckling, som bygger på en god produktivitetsutveckling och
tillväxt. En sådan utveckling når man inte, enligt svensk mening, genom
att i första hand subventionera lågproduktiva verksamheter eller att öka
inkomstklyftorna i samhället. Sverige lägger särskild vikt vid åtgärder
inriktade på att underlätta expansion och nyanställningar, samt för att öka
flexibiliteten, bl.a. genom att stärka arbetskraftens kompetens och
konkurrensförmåga.
92
Skr. 1996/97:80
En högt prioriterad fråga
Sverige har prioriterat sysselsättningsfrågan högt i regeringskonferensen
(se kapitel 3). Vid utrikesministermötet i juni presenterades, inom ramen
för regeringskonferensen, de svenska idéerna om en ny avdelning om
sysselsättning i fördraget, och vid chefsförhandlarmötet den 23-24
september offentliggjorde Sverige ett textförslag om sysselsättning. Vid
det senare mötet liksom vid utrikesministermötet den 1 oktober och vid
toppmötet i Dublin den 5 oktober stod det klart att en majoritet av
medlemsstaterna var eniga om att föra in en text om sysselsättning i
fördraget. Det fanns även en övervikt bland medlemsstaterna för det
svenska förslaget att placera de nya bestämmelserna om sysselsättning i
en särskild avdelning efter avdelning VI om ekonomisk politik i Unions-
fördraget.
Det svenska förslaget
Sverige föreslår att gemensamma mål och procedurer, liksom ett
gemensamt åtagande att följa vissa principer, skall slås fast i den nya
avdelningen om sysselsättning. Sysselsättningspolitiken skall bedrivas i
överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna. Ett övervaknings-
förfarande skall introduceras enligt principerna för den multilaterala
övervakningen och slutsatserna från Essen. En särskild sysselsättnings-
kommitté bör upprättas för att förbättra samordningen av medlems-
staternas sysselsättningspolitik. Det svenska förslaget medför varken att
kompetensen över sysselsättningspolitiken flyttas till gemenskapen,
ökade transfereringar över EU-budgeten eller ändringar av regelverket
om EMU.
Europeiska rådets möte i Dublin
Till Europeiska rådets möte i Dublin presenterade det irländska
ordförandeskapet ett sammanhållet förslag till nytt fördrag (se kapitel 3).
Ordförandeskapets förslag innehöll en text om sysselsättning som har
många likheter med det svenska förslaget. Bland annat föreslogs att en ny
avdelning om sysselsättning bör placeras efter avdelning VI i
Unionsfördraget.
Arbetet med att harmonisera skatterna inom EU har pågått en lång tid.
Det gäller företrädesvis de indirekta skatterna där gemenskapens
ansträngningar lett till förhållandevis långtgående resultat. På andra
93
områden som beskattning av individer och foretag går arbetet emellertid Skr. 1996/97:80
långsammare.
Sverige, liksom Finland, fick vid anslutningen till EU möjlighet att
tillämpa vissa begränsningar i fråga om privatpersoners införsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror. Undantaget utformades i överens-
stämmelse med ett redan gällande undantag för Danmark. Den nuvarande
regleringen innebär att de kvantiteter alkoholdrycker och tobaksvaror
som en privatperson far föra in till Sverige utan att betala svensk
punktskatt är begränsade till 1 liter sprit eller 3 liter s.k. starkvin eller
mousserande vin, 5 liter vin och 15 liter öl samt 300 cigaretter eller 150
cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram röktobak.
Kommissionen har hävdat att de nordiska undantagen löper ut vid
utgången av år 1996. Sverige har däremot hävdat att det svenska
undantaget inte har en bestämd sluttidpunkt.
Rådet beslutade i december 1996 att de nordiska länderna skall få
fortsätta att tillämpa de införselrestriktioner för alkoholdrycker och
tobaksvaror som de har i dag. De danska och finländska undantagen skall
vara helt avvecklade vid utgången av år 2003. Sverige far i stället behålla
den nuvarande regleringen. En översyn skall göras före den 30 juni år
2000.
Samtidigt gjorde rådet ett protokollsuttalande som innebär att om
Sverige vid översynen får sitt undantag förlängt till en tidpunkt som
ligger bortom den 31 december 2003 skall Danmark och Finland
erbjudas motsvarande förlängning.
På initiativ av Ekofinrådet tillkallades i april 1996 en särskild
högnivågrupp under kommissionsledamoten Montis ledning och med en
representant från varje medlemsstat, med uppgift att överväga beskatt-
ningen inom unionen. I november behandlade Ekofinrådet den rapport
som kommissionen lämnat på grundval av gruppens arbete, och det
beslutades att rapporten skulle presenteras för Europeiska rådet vid dess
möte i Dublin i december.
I kommissionens rapport anges bl.a. följande slutsatser. Det finns ett
behov av en arbetsgrupp ledd av kommissionen, där skattesystemen inom
EU:s medlemsstater kan diskuteras vidare. Arbetet med ett utökat
samarbete mellan skattemyndigheter i olika medlemsländer måste
påskyndas. I detta sammanhang framhålls särskilt att arbetet med 1989
års direktivförslag om beskattningen av sparandet måste återupptas.
Vidare skall arbetet för att motverka illojal skattekonkurrens
intensifieras. Kommissionen åtar sig att ta nya initiativ när det gäller att
presentera förslag för att undanröja skattehinder vid gränsöverskridande
verksamhet. Som ett första område där kommissionen avser att lägga
94
fram ett nytt förslag anges ett direktiv om förbud mot källskatter på Skr. 1996/97:80
ränte- och royaltybetalningar.
Kommissionen pekar också ut andra områden där arbetet måste
behandlas med större kraft. Särskilt kan nämnas programmet för ett nytt
gemensamt mervärdesskattesystem. Större policyfrågor som den tidigare
nämnda arbetsgruppen kan granska är dubbelbeskattningsavtalens roll
och funktion, lättnader i beskattningen av små och medelstora företag,
samspelet mellan skatter och socialavgifter samt beskattningen av
internationella tjänster och effekterna av ny teknologi.
Kommissionen har aviserat att man snart kommer att presentera
riktlinjer om bruket av miljö- och energiskatter. Här betonas att en
gemensam handlingsplan måste upprätthållas inom EU för att man skall
uppnå målet att begränsa utsläppen av koldioxid.
Ett gemensamt momssystem
I juli 1996 presenterade kommissionen ett dokument betecknat ”Ett
gemensamt momssystem”, ett program för den inre marknaden, KOM
(96) 328.1 dokumentet beskrivs vilka åtgärder som enligt kommissionens
uppfattning måste vidtas för att en övergång från nuvarande
momssystem, baserat på en destinationsprincip för beskattningen, till en
beskattning enligt ursprungsprincipen skall kunna genomföras inom EG.
Redovisningen åtföljs av en tidsplan för åren 1996-1999 där det anges i
vilken ordning kommissionen avser att lämna förslag till rådet om
harmoniseringsåtgärder vad gäller skattesatser, skattebas m.m. allt i syfte
att möjliggöra övergången. Enligt kommissionen kan ett nytt system
träda i kraft tidigast två år efter beslut i rådet.
Direktiv om lågmoms på blommor
I juni 1996 antog rådet ett kommissionsförslag som tillåter medlems-
länderna att fram till dess att ett nytt momssystem trätt i kraft införa en
reducerad skattesats för försäljning av snittblommor, andra produkter
från blomsterodling och vedbränsle.
Särskilda momsregler för guld
Under det gångna året har medlemsländerna i en arbetsgrupp i rådet
diskuterat förutsättningarna för att undanta sådant guld som är avsett för
investeringsändamål från moms. Till grund för diskussionerna ligger ett
direktivförslag från år 1992, KOM (92) 441.
Standardskattesatsen för moms
Skr. 1996/97:80
I december 1996 beslöt rådet att den lägsta nivån for standardskattesatsen
på moms även fortsättningsvis skall vara 15 procent. Beslutet gäller för
åren 1997-1998.
Beskattningsland för telekommunikationstjänster
Sverige har tillsammans med övriga EU-länder ansökt hos kommissionen
om åtgärder som gör det möjligt att införa regler som förhindrar att tele-
kommunikationstjänster undgår moms genom att dessa tjänster tillhanda-
hålls från platser utanför EU.
Kommissionen har under 1996 utarbetat ett förslag till nytt
energibeskattningsdirektiv, som man har för avsikt att presentera i början
av 1997.
Bakgrunden utgörs av att alla tidigare försök att nå en överens-
kommelse på EU-nivå om ett separat energi- och koldioxidskattedirektiv
har misslyckats. Efter Ekofinrådets möte i mars 1996 fick kommissionen
fria händer att utforma ett förslag till nytt energibeskattningsdirektiv.
Med hänsyn till tidigare erfarenheter anser kommissionen att förslaget
bör bygga på en integrering av det nu gällande mineraloljedirektivet och
det reviderade förslaget till energi- och koldioxidskattedirektiv som
diskuterades under 1995. Tanken är att mineraloljedirektivet skall utökas
till samtliga energiprodukter.
EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskapens samtliga förväntade
inkomster och utgifter. I viss utsträckning kan också utgifter för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt samarbetet inom
rättsliga och inrikes frågor hanteras inom ramen för EU-budgeten.
Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs
av avgifter från medlemsländerna. Övriga inkomster utgörs av eventuellt
överskott från föregående år, diverse gemenskapsskatter, räntor på böter,
EES-ländemas bidrag och diverse övriga inkomster.
Egna medel definieras i rådets beslut om systemet för gemenskapernas
egna medel, beslut 94/728/EG, Euratom. Den sammanlagda avgiften från
medlemsländerna till gemenskapsbudgeten består av fyra huvud-
komponenter: tullar, särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter,
96
mervärdeskattebaserad avgift samt en avgift beräknad på brutto- Skr. 1996/97:80
nationalinkomsten.
Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna medel för
Europeiska gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten.
Medlemsländerna far dock behålla 10 procent av uppburna medel för att
täcka administrativa kostnader i samband med uppbörden.
Särskilda tullar på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på
sockerproduktionen vilka tas ut i enlighet med EG:s regelverk utgör i
likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskaps-
budgetens egna medel. Även för dessa avgifter gäller att medlemslandet
får behålla 10 procent av uppbörden för att täcka administrativa
kostnader kopplade till uppbörden.
Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EU:s budget
beräknas som en procentuell andel av en prognos för medlemslandets
mervärdesskattebas för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen
korrigeras härvid för (godkända) avvikelser från och variationer inom
EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålls.
Uttaget var för 1996 högst satt till 1,32 procent av momsbasen. Det
faktiska uttaget fastställs i EU-budgeten för respektive år. Efter avslutat
budgetår korrigeras för skillnader mellan den prognos budgeten
balanserades på och utfallet för mervärdesskatten.
Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas
på en prognos för medlemslandets BNI till marknadspriser för
budgeteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av
gemenskapens samlade BNI mot bakgrund av återstående finansierings-
behov sedan övriga komponenter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i
efterhand med hänsyn till utfall.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 träffades en
överenskommelse om gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering
under perioden 1993-1999. Överenskommelsen har därefter formali-
serats i rådets beslut om gemenskapens egna medel, beslut 94/728/EG,
Euratom, vilket under 1996 antogs i enlighet med bestämmelserna i
fördraget. Beslutet fastställer budgetens maximala volymutveckling
genom att fastställa taket för utvecklingen för uttaget av egna medel.
Taket är fastställt i förhållande till gemenskapens samlade brutto-
nationalinkomst (BNI). Beslutet innebär att budgetens högsta möjliga
omslutning under perioden ökar från 1,20 procent till 1,27 procent av
BNI. Principerna för fördelningen mellan medelsslagen fastställs också i
egna medelsbeslutet. Där anges en successiv förskjutning av tyngd-
punkten från den mervärdesskattebaserade avgiften mot BNI-avgiften.
Detta tar sig uttryck i att uttaget beräknat på mervärdesskattesatsen under
perioden 1995-99 minskas i lika steg från 1,4 procent 1994 till 1 procent
1999, samt att taket i förhållande till BNI för mervärdesskattebasen som
beräkningsunderlag under samma period för medlemsländer med BNI
per capita lägre än 90 procent av gemenskaps genomsnittet sänks till 50
procent 1995 och för övriga i lika steg under perioden från 55 procent till
50 procent av BNI 1999. Detta innebär att uttaget i förhållande till
medlemsländernas BNI, som är en restpost, ökas, vilket är uttryck för en
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
önskan att åstadkomma större progressivitet i uttaget från medlems- Skr. 1996/97:80
länderna. I beslutet förlängs också den brittiska budgetreduktionen.
För svensk del innebär beslutet att den svenska andelen av
finansieringen av budgeten kan förväntas öka under perioden.
Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av
medlemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften
enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen.
Avgiften för 1996 uppgick enligt preliminärt utfall till 16 705 miljoner
kronor. Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen
motsvarade 3 617 miljoner kronor. Nettoavgiften blev därmed 13 088
miljoner kronor.
EU:s budget omfattade år 1996 86,6 miljarder ecu i så kallade
antagandebemyndiganden, vilket motsvarar ca 735 miljarder kronor.
Ungefär hälften av utgifterna går till jordbruksstöd under utgiftskategori
1 och omkring en tredjedel till olika former av strukturstöd såsom
regional- och arbetsmarknadsstöd under utgiftskategori 2. EU-budgeten
finansierar dessutom olika åtgärder som hänger samman med den inre
marknaden, t. ex. forskning och utveckling, miljöåtgärder, kulturstöd och
infrastrukturinvesteringar. Vidare finansieras utrikespolitiska åtgärder,
främst i form av bistånd samt administrationskostnaderna för EU:s olika
institutioner. Dessa tre utgiftskategorier tar i anspråk ca 5 procent vardera
av EU-budgeten.
EU-budgetens inriktning och nivå avgörs av tre saker. Det första är de
ramar för de fem utgiftskategoriema och ramen för de totala utgifterna
som går under namnet de finansiella perspektiven. För det andra bestäms
inriktningen och i stor utsträckning nivån på utgifterna inom ramen för
den ordinarie lagstiftningsprocessen inom EU. För det tredje spelar EG:s
egen årliga budgetprocess en viktig roll för att slutligt avgöra nivån på
utgifterna.
En central fråga för EU-budgeten under 1996 var att rådet och
Europaparlamentet beslutade om en besparing i 1997 års budget på 2
miljarder ecu (ca 17 miljarder kronor) jämfört med kommissionens
ursprungliga budgetförslag. Hälften av besparingen faller ut på
jordbruksområdet och hälften på regionalpolitiken. Sammantaget svarar
dessa båda områden för ca 80 procent av EU:s budget. Besparingen
innebär att den överbudgetering som tidigare skett på dessa
utgiftsområden minskas.
Sverige driver en återhållsam budgetpolitik inom EU, och förbättrad
budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel är en prioriterad
fråga för Sverige. Besparingen innebär bland annat att de svenska
avgiftsinbetalningama under 1997 minskar med i storleksordningen 400
miljoner kronor. Besparingen ligger således väl i linje med de svenska
intressena.
98
Med återflöde brukar normalt avses de utgifter på EU:s budget som riktar
sig mot ett särskilt medlemsland. Det är inte möjligt att beskriva hela EU-
budgeten i sådana termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte heller
upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt
avläsbart. Återflödet är dock intressant som ett uttryck för hur man
använder de resurser som medlemsländerna genom sina betalningar till
budgeten ställer till EU:s förfogande. För 1996 finns dock ännu inga
sammanställningar över budgetens utfall i detta perspektiv.
På statsbudgeten bruttoredovisas det återflöde som administreras av
svenska myndigheter, dvs. betalningarna från kommissionen redovisas
mot inkomsttitel, medan de utbetalningar svenska myndigheter gör på
kommissionens vägnar redovisas mot anslag på statsbudgetens
utgiftssida. Alla betalningar från kommissionen av detta slag till svenska
myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000. Man kan alltså där få en
uppfattning om storleksordningen av återflödet som administreras av
svenska myndigheter ett visst år beskrivet i termer av kommissionens
utbetalningar. Det är dock viktigt att påpeka att svenska myndigheter inte
administrerar samtliga utgifter på EU-budgeten vilka riktar sig mot
Sverige och alltså skulle ingå i termen återflöde. Det preliminära utfallet
för inkomsttitel 6000 1996 uppgår till 6,9 miljarder kronor. Den
gemensamma jordbrukspolitiken svarade för 5,3 miljarder av detta,
strukturfonderna för 1,5 miljarder kronor.
Vad gäller strukturpolitiken är utfallet för ett enskilt år något
missvisande eftersom utformningen av strukturfondsbeslutet innebär att
ett visst belopp görs tillgängligt för Sverige under perioden 1995-1999,
men att utfallet fördelat över åren kan variera beroende på de beslutade
programmens utformning och betalningstidpunkter. Tillgängligt belopp
för hela femårsperioden motsvarar i genomsnitt 2,5 miljarder kronor per
år.
Ett område där EU-budgetens utgifter inte administreras med hjälp av
svenska myndigheter är forskningspolitiken. För forskningspolitiken
gäller dessutom att en förutsättning för att erhålla EU-medel är att flera
medlemsländer deltar i projektet. Det är därför mycket svårt att uttala sig
om hur stor del av utgifterna som avser Sverige. Tillgängliga uppgifter
visar att under 1995 fördelades 25 procent av det fjärde ramprogrammets
totala budget. Enligt preliminära uppgifter deltog svenska forskare och
företag i 2 625 ansökningar. Detta innebär att drygt 20 procent av det
totala antalet ansökningar innehöll minst en svensk part. I förhållande till
budgeten för den första ansökningsomgången, vilken uppgår till 2 850
miljoner ecu (drygt 24 miljarder kronor), uppskattas Sveriges andel
uppgå till mer än 3 procent. Den svenska andelen skulle därmed uppgå
till runt 700 miljoner kronor.
Skr. 1996/97:80
99
Kontrollen över hur EU:s budgetmedel används har under senare år blivit
en uppmärksammad fråga. EG-fördraget föreskriver att medlemsstaterna
skall bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska
intressen. Medlemsstaterna har också förbundit sig att låta nationella
förvaltningar samarbeta med kommissionen för att skydda medlems-
staterna mot bedrägerier.
En straffrättslig konvention om skydd för EU:s finansiella intressen
(bedrägerikonventionen) skrevs under av medlemsstaterna den 26 juli
1995. Konventionen innebär att staterna åtar sig att straffbelägga olika
former av bedrägerier som skadligt kan påverka EU:s budget.
Ett första protokoll till konventionen med bestämmelser om korruption
undertecknades den 27 september 1996 (EGT C 313, 23.10.1996, s. 1).
Medlemsländerna åtar sig i protokollet bl.a. att kriminalisera vad vi kallar
mutbrott och bestickning av tjänstemän, såväl nationella som EU-
tjänstemän, som kan skada EU:s finansiella intressen. Sådana handlingar,
liksom medhjälp och anstiftan till dem, skall beläggas med effektiva
påföljder. Sverige har redan en mycket långtgående kriminalisering av
dessa brott; endast på någon eller några få punkter kan vi komma att
behöva skärpa vår lagstiftning på grund av åtagandet.
I både bedrägerikonventionen och det första protokollet ges EG-
domstolen en roll som lösare av tolkningstvister mellan medlemsstater
och mellan medlemsstater och kommissionen. Den 29 november 1996
undertecknades dessutom ett särskilt protokoll om möjlighet att inhämta
förhandsbesked från EG-domstolen om tolkning av de båda
instrumenten.
En konvention om korruption har också utarbetats under året.
Konventionens bestämmelser överensstämmer till stora delar med vad
medlemsstaterna kommit överens om genom bedrägerikonventionen och
det första protokollet. Korruptionskonventionen går emellertid längre då
någon koppling inte görs mellan korruption och skada för EU:s finanser.
Den enda utestående frågan är om EG-domstolen skall ges en roll som
uttolkare av konventionen.
Den arbetsgrupp som tagit fram dessa instrument har under året också
diskuterat ett andra protokoll till bedrägerikonventionen. Detta innehåller
främst regler om ansvar för juridiska personer för sådana EU-bedrägerier
som begås i dess verksamhet och om en roll för kommissionen i
brottsundersökningar rörande EU-bedrägerier. Arbetet är ännu inte
slutfört.
I november 1996 beslutade rådet enhälligt en ny förordning (EG)
nr 2185/96 om kommissionens kontroller på plats i medlemsstaterna i
syfte att skydda gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier
och andra oegentligheter, ”kontrollförordningen”. Denna förordning kan
ses som en följd av rådets förordning (EG) nr 2988/95 om skydd av
gemenskapernas finansiella intressen i vilken lämnas mycket över-
gripande bestämmelser om genomförandet av kontroller. Sverige har
aktivt drivit på arbetet i förhandlingarna om förordningen och välkomnar
dess innehåll.
Genom kontrollförordningen ges kommissionens inspektörer rätt att
utföra kontroller på plats i medlemsstaterna i tre fall. Dels när det är fråga
om mer omfattande eller gränsöverskridande oegentligheter eller där
oegentlighetema kan involvera aktörer i flera medlemsstater. Dels när en
enskild medlemsstats kontroller behöver förstärkas för att säkerställa en
likvärdig skyddsnivå inom hela gemenskapen. Dels på begäran från en
berörd medlemsstat. Kommissionen skall vid dessa tillfallen få tillträde
till alla berörda bidragsmottagare/motsvarande och ges tillgång till
samma dokument som nationella tjänstemän har. De senare får alltid
delta i kontrollerna om de ansvariga nationella myndigheterna så önskar.
Kommissionen skall också upprätta sina rapporter på ett sådant sätt att de
kan användas som grund för åtgärder på nationell nivå, t.ex. i en rättslig
process. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1997.
Kommissionen beslutade 1995 om ett program för en förbättrad finansiell
styrning och kontroll av gemenskapens medel: SEM 2000 (vilket står för
Sound and Efficient Financial Management). Ansvariga för programmet
är den svenska kommissionsledamoten Anita Gradin och hennes
finländske kollega Erkki Liikanen.
Programmet delades in i tre faser där de två första utgör åtgärder inom
kommissionen. Dessa genomfördes under 1995 och 1996. Exempel på
vidtagna åtgärder är ett ökat ansvar till varje berört generaldirektorat för
dess del av budgeten åtföljt av krav på inrättande av särskilda finans-
kontrollfunktioner och utvärderingsenheter. Vidare skall kommissionens
samtliga förslag till nya program vara försedda med klara mål och också
granskas av den särskilda bedrägeribekämpningsenheten. Intemrevisions-
funktionen inom kommissionen renodlas och förstärks.
I fas 3, som inleddes 1996, har behandlats sådana frågor som kräver
medlemsstaternas medverkan. Detta skall ses i ljuset av att ca 80 procent
av EU-budgetens medel administreras i medlemsstaterna. Arbetet har
101
genomförts under 1996 i en särskild grupp bestående av personliga Skr. 1996/97:80
representanter för medlemsstaternas finansministrar under delat
ordförandeskap av kommissionsledamöterna Gradin och Liikanen.
Sverige företräddes av budgetchefen i Finansdepartementet. Gruppen
koncentrerade sitt arbete till sex områden: förbättrad budgetering och
uppföljning av utgifter, förstärkt finansiell kontroll inom struktur-
fondsområdet, klarare regler för vad som får finansieras med struktur-
fondsmedel, åtgärder för att göra regelverken så säkra mot bedrägeri som
möjligt, höjd omfattning och kvalitet på utvärderingar samt utökad
tillämpning av finansiella sanktioner.
Kommissionen överlämnade i november 1996 en slutrapport från
gruppens arbete till rådet innehållande en mängd slutsatser och rekom-
mendationer. Rapporten välkomnades av såväl Ekofinrådet som
Europeiska rådet i Dublin i december. Kommissionen har nu att arbeta
vidare med åtgärderna. Gruppen med de personliga representanterna
kommer att behållas för att löpande följa arbetet. Ett redan uppnått
resultat av SEM 2000 i Sverige är att ett samarbete mellan
kommissionens intemrevision och intemrevisionen vid de nationella
myndigheter som svarar för regionalfonden (NUTEK), jordbruksfonden
(Jordbruksverket) och socialfonden (Arbetsmarknadsverket) forma-
liserats genom bilaterala avtal.
Revisionsrätten presenterade i november 1996 en årsrapport och en
revisionsförklaring om huruvida redovisningen av EU-budgeten är
rättvisande och tillförlitlig samt ifall de underliggande transaktionerna
varit korrekta. Båda rapporterna avser budgetåret 1995. Rätten har också
avgivit två specialrapporter.
I årsrapporten konstaterar revisionsrätten att de brister den funnit i sin
granskning i stort är desamma som noterades i föregående års rapport vad
gäller t.ex. bidrag som betalas ut utan adekvat underlag eller till ändamål
som :nte är bidragsberättigade, avsaknad av klara mål, bristande
utvärderingar och svag styrning av för frekvent användning av under-
konsulter och mellanhänder som engageras att agera å kommissionens
vägnar. Samtidigt noteras förbättringar inom t.ex. jordbruksområdet, där
resultatet av ett effektivare redovisnings- och kontrollsystem börjar visa
sig, och inom Phare-programmet. Revisionsrätten konstaterar också att
flera av de brister som iakttagits behandlas inom kommissionens program
SEM 2000 och därför bör komma att begränsas.
Rådets beredning av dessa rapporter inleddes först i januari 1997.
Beredningen kommer att avslutas med en rekommendation till Europa-
parlamentet om huruvida kommissionen bör ges ansvarsfrihet för
genomförandet av budgeten 1995. Parlamentet väntas ta ställning i frågan
i april 1997.
102
Skr. 1996/97:80
På transportområdet skall EG-fördragets övergripande mål uppnås inom
ramen för en gemensam transportpolitik. I detta syfte skall rådet fatta
beslut om gemensamma regler för transporter till, från och genom
medlemsstaternas territorier, villkor för utländska företag som utför
transporter i en medlemsstat, åtgärder för att förbättra transportsäkerheten
och andra lämpliga bestämmelser.
De transportpolitiska diskussionerna under året har färgats starkt av
kommissionens grönbok ”För en rättvis och effektiv prissättning inom
transportsektorn - politiska alternativ vid intemalisering av de externa
kostnaderna för transporter i Europeiska unionen”. Grönboken, som kom
ut under våren, behandlar olika sätt att åstadkomma en samhälls-
ekonomiskt grundad prissättning på transporttjänster, detta för att
transportkonsumentema skall ges incitament att anpassa sin konsumtion
med utgångspunkt i de verkliga transportkostnaderna. I grönboken
konstateras att europeisk transportpolitik befinner sig vid en skiljeväg
där trängsel, miljöeffekter och olyckor tornar upp sig som överskuggande
problem. Det blir alltmer uppenbart att politikens nuvarande inriktning
inte är långsiktigt hållbar. Kommissionen anser att ett ökat utnyttjande av
samhällsekonomiskt utformade trafikavgifter måste bli en viktig
beståndsdel i en politik för att komma till rätta med dessa problem.
Regeringen konstaterade i sitt yttrande till kommissionen över
grönboken i augusti 1996 att de principer för prissättning av transporter
som förordas i grönboken i stort överensstämmer med den i Sverige
gällande trafikpolitiken och de principer för trafikens kostnadsansvar
som lagts fast av riksdagen. Regeringen stöder därför i huvudsak de
rekommendationer som grönboken ger när det gäller tillämpningen av
ekonomiska styrmedel i transportsektorn och uppmanar kommissionen
att i sitt fortsatta arbete bygga vidare på den grund som grönboken ger.
Den högnivågrupp för telematik på transportområdet, dvs.
informationsteknik tillämpad inom trafiken, som inrättades 1995 på
initiativ av rådet har under året fortsatt sin verksamhet. Gruppen har
samlats tre gånger under 1996. Ett antal olika bakgrundsdokument med
medlemsländernas prioriteringar och konkreta förslag på vad som bör
göras har framställts. Arbetet med att förbereda ett direktiv inom området
har inletts av gruppen. Prioriteringarna för det gemensamma EU-arbetet
inom området med tillhörande åtgärdsplan är slutförda. Även en början
till policy för transportinformatikområdet har lagts fram. Däri ingår bl.a.
trafikinformation via radio, standardiserade avgiftsupptagningssystem
som är möjliga att använda i hela Europa, utbyte av data mellan
103
trafikinformationscentraler samt hur förare skall hantera den nya Skr. 1996/97:80
tekniken. Gruppen fungerar också som ett slags styrgrupp för andra
närliggande aktiviteter och lämnar rekommendationer inför beslut inom
området när det är nödvändigt att medlemsländerna kommer överens.
Kollektivtrafikfrågor i EU
I sitt svar med anledning av kommissionens grönbok ”En kollektivtrafik
för alla” har regeringen välkomnat kommissionens initiativ och är
generellt sett positiv till en större satsning på kollektivtrafiken.
Regeringen har dock sagt sig vara tveksam till om kommissionen bör fa
ett större mandat än att stimulera informationsutbyte och stödja mer
forskning och utveckling på området.
Trafiksäkerhet
År 1991 inrättade kommissionen en högnivågrupp för trafiksäkerhet, i
första hand för att ta fram ett nytt trafiksäkerhetsprogram, men också för
att utgöra ett forum för beredning av trafiksäkerhetsfrågor inom EU.
Under året har kommissionens arbetsgrupper redovisat rapporterna
”Alkohol, droger, medicin och bilkörning”, ”Trafikutbildning och träning
av unga förare” samt ”Rekommenderade trafiksäkerhetsåtgärder inom det
interurbana vägnätet”.
Sverige har under året samrått med främst de nordiska länderna och
Nederländerna i frågor som rör väginformatik, tunga fordon och styr-
medel för ökad trafiksäkerhet m.m. Sverige har dessutom tillsammans
med Storbritannien inlett ett program med gemensamma krocktest av
personbilar i syfte att skapa underlag för bättre konsumentupplysning
inom området.
Motorfordonsfrågor
Under 1996 antogs två viktigare direktiv om motorfordon: direktiv
96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell
trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon,
samt direktiv 96/27/EG om skydd för passagerare i motorfordon vid
sidokollision m.m. Genom den lydelse som direktiv 96/53/EG slutligt har
fatt kan Sverige behålla de 24 meter långa lastbilarna i nationell trafik.
Flera närbesläktade frågor förväntas bli reglerade i direktiv som kan
komma att antas inom kort. Detta gäller förslag till direktiv om massa
och dimensioner för tunga fordon, om två- och trehjuliga motorfordon,
104
om frontalkollisionsskydd och om ändring av direktiv 77/143/EEG om Skr. 1996/97:80
återkommande kontroll av motorfordon med tillhörande släpvagnar.
Kommissionens kommitté for anpassning till teknisk utveckling på
motorfordonsområdet har under våren 1996 fattat ett beslut om skärpning
av de direktiv som reglerar frågor om bilbälten. Bland annat kommer ett
krav på att bilbälten skall finnas på alla sittplatser i olika fordons-
kategorier.
De flesta frågor som rör motorfordonsutrustning behandlas först i ECE
(Ekonomiska kommittén för Europa), som är ett europeiskt organ under
Förenta nationerna, för att sedan införlivas i gemenskapsrätten genom
direktiv. 1958 års ECE-överenskommelse håller nu på att revideras för att
möjliggöra att EU blir medlem i organisationen.
Persontransporter
Under hösten har två förslag från kommissionen om persontransporter
behandlats i rådet. Det gäller dels ett förslag till förordning om villkor för
att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en
annan medlemsstat än den där de är hemmahörande (cabotage), dels ett
förslag till förordning om ändring i förordning (EEG) nr 684/92 om
villkoren för internationell persontransport med buss. Båda förslagen
syftar till att ytterligare liberalisera persontransporterna i EU. Enligt
förslagen skall inte hänsyn tas till skadeverkningar för järnvägstrafik vid
prövning av ansökan om tillstånd till internationell linjetrafik och
tillstånd till cabotage vid sådan linjetrafik. Sverige har verkat för att en
sådan möjlighet skall ges. I december 1996 enades transportministrarna
om innehållet i gemensamma ståndpunkter beträffande de två förslagen
på sådant sätt att svenska intressen har tillgodosetts i viss utsträckning.
Vägtransportavtal med länder utanför EU
Kommissionen har under året förhandlat med Schweiz på landtransport-
området i syfte att bland annat få tillträde för 40-tons lastbilar.
Förhandlingarna har erbjudit stora svårigheter och flera viktiga frågor är
fortfarande olösta, särskilt vad gäller frågan om vägavgifter.
Den viktigaste åtgärden för järnvägstrafiken under 1996 är
kommissionens vitbok ”En strategi för vitalisering av gemenskapens
järnvägar”, som presenterades i juli 1996. Det avsnitt i vitboken som rönt
största intresset är förslaget att tillskapa ”Fria järnvägar för frakt”.
Förslaget innebär i denna del att medlemsstaterna skall välja ut ett antal
lovande järnvägssträckor på vilka operatörerna skall få erforderliga
tillstånd och tåglägen på samma gång. Man skall vidare se till att infra-
strukturav giftema är korrekta och attraktiva samt reducera de
fördröjningar vid gränserna som beror på administrativa förfaranden.
105
Sverige har en positiv inställning till förslaget om fria järnvägar för Skr. 1996/97:80
godstrafik.
EU börjar också satsa på kombinerad järnvägs- och vägtransporttrafik.
Pilotåtgärdema för kombitransportområdet (PACT) inleddes 1992.
PACT som inrättades på försöksbasis för en femårsperiod tilldelades
endast en liten budget. För 1996 har 5 miljoner ecu anslagits. Ett nytt
PACT-program arbetas nu fram och kommer att omfatta ett strukturellt
program grundat på en förordning. Syftet med en utveckling av
kombitransporter är att stimulera en övergång från befintlig eller
potentiell trafik på landsväg till järnväg m.m.
Arbetet med att slutföra de år 1995 beslutade åtgärderna för de inre
vattenvägarna har pågått under 1996. Det har gällt rådets direktiv om ett
system för befraktning och prissättning för nationella och internationella
transporter på de inre vattenvägarna, men även frågor om strukturella
förbättringar inom inlandssjöfarten liksom vissa stöd till transporter på de
inre vattenvägarna.
Rådet har under året diskuterat ett förslag till direktiv om bestämmelser
och standarder för passagerarfartyg. Förslaget syftar bl.a. till att den
internationella sjösäkerhetskonventionen bör utsträckas till att omfatta
även nationell trafik. Ett beslut i frågan kan förväntas under 1997. Vidare
lämnade kommissionen i december ett förslag till direktiv om registrering
av ombordvarande på passagerarfartyg.
I mars 1996 presenterade kommissionen det från år 1995 utlovade
sjöfartspolitiska idéförslaget ”Mot en ny sjöfartspolitik”.
Kommissionen menar att kraftfulla åtgärder bör sättas in i alla EU:s
medlemsstater för att stärka konkurrenskraften gentemot utomstående
stater. Dessa har, enligt kommissionen, en konkurrensmässigt mer
gynnad situation dels genom att de kan driva sina fartyg med lägre
bemanningskostnader, dels genom att de många gånger helt enkelt inte
uppfyller gällande internationella sjösäkerhetsregler. Bland annat genom
att utnyttja fartyg med understandard far man lägre kostnader.
Kommissionen menar att den europeiska sjöfartsnäringen som helhet på
sikt kan vara hotad och viktiga arbetstillfällen gå förlorade om inte
gemensamma åtgärder sätts in. Ett program i fyra punkter läggs fram
106
med en stark betoning på att påverka främst den globala sjösäkerheten. Skr. 1996/97:80
Kommissionen har i denna fråga valt att be medlemsstaterna om
skriftliga synpunkter. Den svenska regeringen lämnade sitt svar under
september 1996. Regeringen betonade vikten av att skapa en gemensam
plattform inom EU på sjöfartsområdet inte minst beroende på den mycket
starka konkurrensen från rederier utanför EU. Den pågående
utflaggningen av fartyg bör man försöka bryta.
En resolution om en strategi för konkurrenskraften i unionens sjöfart
antogs vid ministerrådets möte den 12-13 december 1996. Arbetet har
präglats av starka motsättningar medlemsstaterna emellan.
Den under 1995 av rådet beslutade resolutionen om närsjöfart har
överlämnats för synpunkter till Europaparlamentet och slutligt antagits av
rådet under 1996. För svensk del kan nämnas att sjöfartens miljöfrågor
nu även berörs i resolutionen.
Rådet har under år 1'996 slutligt antagit direktiv 96/67/EG om tillträde till
marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen.
Direktivet innebär successiva regler om öppnande av marknaden för
marktjänster vid större flygplatser inom gemenskapen under åren 1998—
2001. Vissa tidsbegränsade undantag medges av bl.a. säkerhets- och
utrymmesskäl. Rätt till egenhantering i terminaler (expeditionstjänst) för
flygbolag garanteras oavsett flygplatsens storlek från år 1998. Direktivet
skall vara genomfört i svensk rätt senast under hösten 1997.
Arbetet med att reformera den institutionella basen för en gemensam
europeisk flygtrafikledningsorganisation har fortsatt inom EU liksom
inom de europeiska samarbetsorganisationema inom luftfarten, ECAC
och Eurocontrol. Kommissionen har presenterat dels en vitbok med en
beskrivande analys av flygtrafikens kapacitetsproblem, dels ett förslag till
förhandlingsmandat om medlemskap för EU i Eurocontrol. Eurocontrol
föreslås bli den gemensamma flygtrafikledningsorganisationen med
kraftigt stärkta beslutsfunktioner och utökade ansvarsområden. Sverige
stöder de övergripande målsättningarna i kommissionens arbete men
frågan om EU:s medlemskap är fortfarande utestående. Ett viktigt
svenskt krav är att vi medges behålla vårt integrerade civila/militära
107
flygtrafikledningssystem. Rådet väntas komma att ta ställning till Skr. 1996/97:80
förhandlingsmandatet under år 1997.
Rådet har under året bemyndigat kommissionen att inleda luftfarts-
förhandlingar med Förenta staterna. Slutmålet är att skapa ett gemensamt
lufttrafikområde över Nordatlanten. Mandatet omfattar i sin första fas
vissa frågor om regelverket. Fyra särskilda arbetsgrupper har under året
arbetat med att förbereda förhandlingen. Vid en första förhandlings-
omgång fanns företrädare med från medlemsstaterna samt från Norge och
Canada. Arbetet med att förbereda fortsatta förhandlingar pågår, och
kommissionen räknar med att en ny förhandiingsomgång kan komma till
stånd någon gång under våren 1997.
Rådet har vidare under år 1996 även bemyndigat kommissionen att
inleda luftfartsförhandlingar med tio central- och östeuropeiska stater,
inklusive de baltiska länderna. Syftet är att utvidga den inre marknaden
på luftfartsområdet, vilket avses ske stegvis där liberalisering och
harmonisering av regelverk skall utföras parallellt. Sverige har stött ett
förslag om att medlemsstaterna ensamma far sluta bilaterala avtal med
enskilda öststater fram till dess ett slutligt multilateralt avtal är klart.
Slutligen skall här nämnas att förhandlingar också pågår med Schweiz
om luftfart. Dessa förhandlingar är dock sammankopplade med frågor
om vägtransporter (se avsnitt 16.3.1).
Efter ett tyskt initiativ i rådet har kommissionen presenterat ett förslag till
strategi för förbättrad flygsäkerhet inom unionen. Strategin följdes vid
ministerrådet i december där förslaget presenterades av kommissionen.
Förslaget innebär att medlemsstaterna åläggs att genomföra utökade
rampinspektioner av flygplan från länder utanför EU, en gemensam data-
bas inrättas för att lokalisera säkerhetsbrister, experthjälp skall erbjudas
till tredje land, och att kommissionen och medlemsstaterna skall kunna
meddela flygförbud för flygbolag som inte uppfyller säkerhetskraven.
Sverige har, liksom övriga medlemsstater, välkomnat kommissionens
förslag.
Rådet bemyndigade i juni 1996 kommissionen att inleda förhandlingar
med Eurocontrol och Europeiska rymdstyrelsen om ett avtal om
utarbetande av ett europeiskt bidrag till inrättandet av ett globalt system
för satellitnavigering. Syftet med avtalet är att Europa skall kunna till-
handahålla tjänster för satellitnavigering som, i möjligaste mån, skall
svara mot alla civila användares operationella behov, oberoende av andra
former av radionavigering och radiopositionering. Sverige har stött
inriktningen av kommissionens förslag.
Rådet har under 1996 behandlat ett forslag till förordning om statistisk
rapportering om lufttransport av passagerare, frakt och post. Förslaget är,
liksom tidigare beslut om statistik inom andra transportslag, en upp-
följning av kommissionens vitbok från 1992 om den framtida transport-
politiken, där värdet av information om transportflöden av personer och
gods betonas. Gemensam ståndpunkt har uppnåtts i alla frågor utom
frågan om förordningens tillämplighet i Gibraltar.
Kommissionen lade i februari 1996 fram ett förslag till förordning om
luftföretagens ersättningsansvar vid olyckor.
Ersättningsansvaret vid internationell luftfart har sedan 1930-talet
reglerats genom vissa internationella konventioner. Dessa innebär att
flygbolagen har rätt att begränsa sitt ersättningsansvar vid olyckor.
Kommissionen har ansett det lämpligt att harmonisera ansvaret vid
luftfartsolyckor inom den inre luftfartsmarknaden. Kommissionen har
vidare menat att de nuvarande begränsningsbeloppen är för låga med
hänsyn till dagens ekonomiska och sociala normer och att det är lämpligt
att slopa alla ansvarsgränser. Kommissionens förslag innebär att det inte
skall finnas någon rätt för flygbolagen att begränsa ansvaret vid
luftfartsolyckor. Flygbolagens ansvar skall vara strikt upp till ett belopp
motsvarande cirka 1 miljon svenska kronor. Vid högre krav skall flyg-
bolaget kunna undgå krav i den överskjutande delen om bolaget visar att
bolaget eller dess anställda har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att
undvika skadan eller att det var omöjligt att vidta sådana åtgärder. Den
skadelidande eller de anhöriga skall kunna fa ett förskottsbelopp i nära
anslutning till olyckan.
Rådet enades om innehållet i en gemensam ståndpunkt i frågan vid
transportministrarnas möte i december 1996.
Under året har följande tre beslut om transeuropeiska nät för transporter,
TEN-T, behandlats inom EU:
- Europaparlamentets och rådets beslut 96/1692/EG om gemenskapens
riktlinjer för utbyggnad av de transeuropeiska transportnäten,
- kommissionens beslut om ekonomiskt stöd till prioriterade TEN-
projekt,
- kommissionens förslag till utökning av de finansiella ramarna för
TEN-budgeten.
Rådets förordning (EG) nr 2236/95 om allmänna regler för
gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät är
gemensam för transport-, tele- och energinäten och utgör den rättsliga
grunden för det ekonomiska stöd som genom årliga beslut i finansierings-
Skr. 1996/97:80
109
kommittén fördelas till projekt av gemensamt intresse. I 1996 års EU- Skr. 1996/97:80
budget finns avsatt 280 miljoner ecu till TEN-T. Av dessa har drygt 11
miljoner ecu anvisats till följande svenska projekt:
- utredningar om uppgradering av järnvägen Nordlänken (Göteborg-
Öxnered),
- utredningar om uppgradering av Södra stambanan,
- projektbidrag till delar av Västkustbanan,
- utredningar av väg E 6 genom Göteborg och Mölndal,
- utredningar om tredje rullbanan på Arlanda,
- projektbidrag till de svenska landanslutningama till Öresunds-
förbindelsen,
- utredningar om kombiterminaler m.m. i tre svenska hamnar
(Göteborg, Stockholm/Nynäshamn och Trelleborg).
Sverige har tillsammans med andra nordeuropeiska länder erhållit stöd på
ca 900 000 ecu till det s.k. Vikingprojektet som behandlar ett gemensamt
radiodatasystem för vägtrafikinformation.
Vidare har Sverige och Danmark erhållit 9 miljoner ecu till
räntesubventioner för vissa av lånen avsedda för Öresundsförbindelsen.
Under 1996 har på kommissionens förslag diskuterats en utökning av
de finansiella ramarna för stöd till TEN-T under femårsperioden 1995—
1999 med 1,2 miljarder ecu från det tidigare beslutade 1,8 miljarder ecu.
En majoritet i Ekofin-rådet accepterade inte detta förslag vilket
resulterade i att den tidigare beslutade finansiella ramen kvarstod.
Kommissionen har också påbörjat ett arbete som syftar till att utvidga
TEN-T till länder som för närvarande ansöker om medlemskap i EU.
Sverige har under 1996 verkat för att gemensamma säkerhetsregler för
transport av farligt gods skall antas. Under året har rådet antagit ett
direktiv om transport av farligt gods på järnväg (96/49/EG) och ett om
säkerbetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg och inre
vattenvägar (96/3 5/EG). I anslutning till direktivet om säkerhetsrådgivare
har under året behandlats ett direktivförslag om krav på träning och prov
för säkerhetsrådgivare.
Vidare har nationella avvikelser till direktivet om transport av farligt
gods på väg (94/55/EG) diskuterats med kommissionen.
Genom beslut den 23 juli 1996 antog rådet direktiv 96/47/EG om ändring
av direktiv 91/439/EEG om körkort, som innebär bl.a. att en alternativ
gemenskapsmodell för körkort av kontokortsformat införts fr.o.m. den 1
juli 1996. Denna ändring har Sverige verkat för alltsedan vi blev
medlemmar av EU. Ändringen innebär bl.a. att vi slipper införa ett
110
sexsidigt papperskörkort, som inte skulle fungera som identitetshandling. Skr. 1996/97:80
Svenska önskemål om körkortets utformning har därmed tillgodosetts.
EU:s näringspolitik skall säkerställa att nödvändiga förutsättningar finns
för industrins konkurrensförmåga. Unionens insatser skall inriktas på att
påskynda industrins anpassning till strukturförändringar och främja ett
gynnsamt näringslivsklimat.
Det finns en tydlig ambition inom gemenskapen att föra en generell
näringspolitik som syftar till att skapa ett gott näringslivsklimat. Detta
framgår av den resolution om förstärkning av gemenskapens industriella
konkurrenskraft, vilken rådet antog 1994. Resolutionen fungerar som en
utgångspunkt för många av de näringspolitiska diskussionerna.
Emellertid finns det på vissa håll en strävan efter en mer branschinriktad
politik. Sverige arbetar för att den generella näringspolitiken skall vara
tongivande inom gemenskapen. I vissa fall kan det emellertid vara
motiverat att belysa vissa branscher.
Näringspolitiken har under 1996 varit föremål för diskussioner i rådet
vid fyra tillfallen. En av dessa koncentrerades till frågor rörande
informationssamhället och behandlas i kapitel 29.
I generaldirektörs gruppen för industrifrågor diskuteras idéer, förslag
och förberedelser för utformning av näringspolitiska åtgärder och
program. Under 1996 har bl.a. främjande av europeisk konkurrenskraft,
informationssamhället, försvarsindustrin samt s.k. benchmarking åter-
kommit på dagordningen.
Unionens näringsministrar hade i maj en konferens med närings-
ministrarna från partnerländema runt Medelhavet. Det var en aktivitet
inom ramen för det ekonomiska och finansiella partnerskapet i
Barcelonadeklarationen och ministrarna diskuterade bl.a. hur industriellt
samarbete skulle kunna underlättas och förbättras (se även 33.8).
Kommissionen presenterade i mars 1996 ett förslag om ett tredje flerårigt
program för små och medelstora företag inom Europeiska unionen
(1997-2000). Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996 uppmanade
medlemsländerna att anta programmet innan årets slut, vilket också
skedde på industrirådsmötet den 14 november 1996.
Programmet drar upp riktlinjer för kommissionens och medlems-
ländernas arbete. Det föreslagna programmet är i stora delar en
fortsättning på det gamla som löpte ut den 31 december 1996.
Programmet handlar om samarbete genom kontaktmässoma Euro- Skr. 1996/97:80
partenariat och Interprise, information till små och medelstora foretag
genom nätverket Euro Info Centre och utbyte av erfarenheter inom olika
områden. Även kvinnors företagande liksom unga entreprenörer
uppmärksammas i programmet. Kommissionen föreslog att den
kommitté som tidigare funnits, med befogenheter att besluta om åtgärder
inom ramen för programmet, endast skulle bli rådgivande.
Sverige anser att programmet generellt sett är bra. Särskild hänsyn har
tagits till hur programmet hittills fungerat i Sverige och hur programmet
fungerat i förhållande till närhetsprincipen. Goda erfarenheter finns från
Europartenariat och Interprise. Att kvinnors företagande uppmärksammas
i större utsträckning än tidigare har Sverige välkomnat.
På ministerrådets möte den 14 november 1996 beslutades budgeten till
127 miljoner ecu, vilket var i linje med svensk ståndpunkt. Beslut
fattades även om att den kommitté som är knuten till programmet skall
vara en förvaltande kommitté. Sverige har framhållit att små och
medelstora företag är viktiga bl.a. för sysselsättningen.
Under 1996 har Integrerade programmet för små och medelstora
företag och hantverkssektom uppdaterats. Dess främsta syfte är att
förbättra samordningen i redan föreslagna eller antagna åtgärder och
program och på så sätt öka effektiviteten i småföretagspolitiken. Några
åtgärder är dock nya och avser främst erfarenhetsutbyte mellan
medlemsländerna.
Sverige anser att programmet generellt sett är bra. För att uppnå
samordningsvinster och kostnadseffektivitet har Sverige föreslagit att
pilotprojekt inom ramen för Integrerade programmet i största möjliga
utsträckning bör samordnas med andra program. Förslagets slutliga
utformning stämmer väl överens med de svenska ståndpunkterna.
Ett av gemenskapens s.k. gemenskapsinitiativ, Småföretagsinitiativet,
godkändes av kommissionen under 1996. Småföretagsinitiativet vänder
sig till små och medelstora företag inom målområdena 2, 5b och 6 (se
kapitel 22). Det skall komplettera redan existerande program för små och
medelstora företag. Initiativet omfattar därför ett antal specifika områden
såsom marknadsutveckling, användning av r.y teknik och miljöstrategier.
Arbetet med en rådsresolution rörande läkemedelsindustrin och
rådsslutsatser rörande tekoindustrin, som redovisades i regeringens
skrivelse 1995/96:190, avslutades i början av 1996. Både resolutionen
och slutsatserna antogs av industrirådet i mars 1996.
Kommissionen presenterade våren 1996 ett meddelande om den
europeiska kemiska industrins konkurrenskraft. I meddelandet beskrivs
kemiindustrin inom gemenskapen och ett antal åtgärder för att förbättra
dess konkurrenskraft redovisas. Det handlar om åtgärder för att förbättra
den rättsliga ramen, att garantera en effektiv konkurrens, att förstärka
immateriella investeringar, industriellt samarbete, yrkesutbildning m.m..
Rådsslutsatsema som baseras på kommissionens meddelande innefattar
112
ett antal operativa slutsatser och ett förslag till åtgärdsprogram. Skr. 1996/97:80
Rådsslutsatsema har diskuterats i rådets industriarbetsgrupp under
sommaren och hösten 1996 och antogs av industrirådet i november.
Kommissionen presenterade i juni 1996 ett meddelande om
konkurrenskraften hos den europeiska tekoindustrins underleverantörer. I
meddelandet ges en beskrivning av sektorns omfattning och situation
samt vilka utmaningar företagen möter. Efter en redovisning av EU-
program som kan utnyttjas av tekoindustrins underleverantörer for en
ökad konkurrenskraft och kommissionens arbete inom området,
utmynnar meddelandet i ett antal slutsatser om bl.a. industriellt samarbete
och främjandet av immateriella inventeringar samt förslag om att bilda en
arbetsgrupp med representanter för de aktuella företagen och deras
anställda. Ordförandeskapet utarbetade ett förslag till rådsslutsatser med
kommissionens meddelande som huvudsaklig grund. Dessa rådsslutsatser
diskuterades i rådets industriarbetsgrupp under sommaren och hösten
1996, varefter de antogs av industrirådet vid dess novembermöte.
Inom ramen för samarbetsorganisationen OECD, har ett avtal träffats
mellan EU, Japan, Norge, Sydkorea och USA, som i princip innebär att
allt statligt stöd till varvsindustrin skall upphöra fr.o.m. ingången av år
1996. Avtalet har emellertid ännu inte trätt i kraft, eftersom USA ännu
inte deponerat sitt ratifikationsinstrument hos OECD.
Som en följd av OECD-avtalet har rådet under hösten 1995 fattat
beslut om två förordningar, som införlivar avtalets regler i gemenskaps-
rätten. Förordningarna behandlar förbud dels mot statligt stöd till
varvsindustrin, dels mot s.k. skadlig prissättning. Förordningarna skall
träda i kraft den dag som OECD-avtalet träder i kraft. För tiden fram till
denna dag har rådet beslutat att förlänga och fortsätta tillämpa det s.k.
sjunde varvsdirektivet, dock längst t.o.m. den 31 december 1997.
Under året har kommissionen inrättat en ny enhet för skogsindustriella
frågor inom kommissionens generaldirektorat III.
Den permanenta skogskommittén och dess underkommittéer inom
generaldirektorat VI har under året diskuterat förslag till reglering av
handel och kontroll av skogsutsädesmaterial, lämnat bidrag till projektet
om skydd av skogar mot försurning och skogsbrand. Kommittén har även
påbörjat en diskussion kring utvärdering av stödet till skogsbruksåtgärder
inom jordbruket enligt förordningen (EEG) nr. 2080/92. Ett svenskt
program enligt denna förordning godkändes av kommittén i december.
Det av Europaparlamentet initierade arbetet med förslag till
gemenskapsåtgärder på skogsområdet som komplement till nationell
skogspolitik har fortsatt under året. I slutet av januari 1997 beslutade
Europaparlamentet att av kommissionen begära förslag till sådana
åtgärder. Parlamentet uttalar sig bl.a. för ekonomiska förstärkningar av
befintliga stöd till skogsvård och forskning. Sverige har starkt motsatt sig
en gemensam skogspolitik av hänsyn till de vitt skilda förhållandena
inom EU, inte minst i fråga om vad begreppet skogspolitik innebär och
skogsnäringens olika betydelse i medlemsländerna. Sverige har också
hävdat att skogsbruk skall kunna bedrivas utan statliga subventioner.
Arbetet har hittills dock inte resulterat i några konkreta beslut om
gemenskapsåtgärder utöver de som redan finns.
113
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
EU har deltagit i arbetet inom den mellanstatliga skogspanelen som Skr. 1996/97:80
upprättats inom ramen för uppföljningsarbetet av FN:s miljö- och
utvecklingskonferens. Panelens arbete skall resultera i konkreta förslag
till FN:s extra generalförsamling i juni 1997 om skogliga åtgärder på
nationell, regional och global nivå. Sverige deltar aktivt i detta arbete.
EU och dess medlemsstater deltar också i arbetet inom den
Internationella tropiska timmer-organisationen. Det nya tropiska timmer-
avtalet (ITTA 1994) träder i kraft den 1 januari 1997. Avtalet är
undertecknat av både producent- och konsumentländer och reglerar i
första hand handelsfrågor.
Enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG), ibland kallat Parisfördraget, är allt företags-
stöd som finansieras av medlemsstaterna förbjudet (vissa stålprodukter
undantagna).
För att göra stöd möjligt i vissa fall och i enlighet med gemenskapens
intresse har EKSG sedan år 1981 upprättat en serie uppförandekoder för
statliga stödåtgärder. Uppförandekoder reglerar under vilka förut-
sättningar som undantag får beviljas. Den senaste koden utfärdades år
1991 och gäller t.o.m. 1996. En ny kod skall täcka hela perioden fram till
år 2002 då Parisfördraget upphör att gälla. Arbetet med att formulera en
ny kod inleddes hösten 1995 och kunde avslutas vid ministermötet den
14 november 1996, då enighet uppnåddes i sakfrågorna.
En väsentlig ändring jämfört med nu gällande kod utgör möjligheten
att erhålla visst ökat miljöstöd. Ett sådant stöd kopplas till strikt över-
vakning utförd av oberoende experter. Övervakningen skall styrka
bedömningsgrunden för stödberättigande dvs. att en tänkt investering är
helt hänförlig till miljöskydd och inte utgör en dold kapacitetshöjning
under täckmanteln miljö.
Andra väsentliga ändringar utgör möjligheten för stålföretagen att
kunna genomföra s.k. delvisa nedläggningar. Det innebär att stöd, under
mycket strikta förutsättningar och kontroller, kan komma att ges även till
företag som direkt eller indirekt kontrolleras av, eller själva direkt eller
indirekt kontrollerar, ett företag som i sin tur är ett stålföretag. Vidare har
kommissionen erhållit rätt att vid fall av misstänkt olagligt stöd till ett
företag kräva tillbaka stödet eller avbryta utdelning av stöd.
Sammantaget ser Sverige positivt på den nya stödkoden, som i allt
väsentligt sammanfaller med vad Sverige verkat för inom området.
I mars 1992 lade kommissionen fram tre förslag till rådsförordningar
KOM (91) 273 slutlig, med stadgar för europeiska (ideella) föreningar,
för europeiska kooperativa föreningar och för europeiska ömsesidiga
bolag. Till förordningsförslagen är kopplade förslag till direktiv med
114
bestämmelser om de anställdas medinflytande i de olika associations- Skr. 1996/97:80
formerna. Förslagen skall göra det möjligt for företag som drivs i
respektive associationsform att utnyttja den inre marknadens fördelar på
samma villkor som gäller för andra företag.
Förslagen skall beredas i samarbete med Europaparlamentet och
Ekonomiska och sociala kommittén, vilka båda har varit starkt
pådrivande när det gäller tillkomsten av förslagen. Förslagen är
paralleller till det tidigare förslaget om europeiska aktiebolag och har,
trots långvariga och stora ansträngningar, ännu inte lett fram till något
beslut.
Kommissionsförslagen har behandlats i en rådsarbetsgrupp. Under det
italienska ordförandeskapet våren 1996 behandlades förslaget till
förordning om europeiska föreningar. Under det irländska ordförande-
skapet hösten 1996 behandlades förslaget till förordning om europeiska
ömsesidiga bolag.
Vissa framsteg har gjorts vad gäller dessa förslag. Beträffande
förslaget till förordning om europeiska kooperativa föreningar har dock
inget möte hållits under 1996.
Det fortsatta arbetet vad gäller samtliga förslag blockeras fortfarande
av motsättningar om direktivet om arbetstagarnas inflytande.
Kommissionen tog i slutet av år 1995 ett initiativ till att försöka lösa
konflikten. Initiativet har varit föremål för en bred debatt men någon
lösning har inte uppnåtts. Under hösten år 1996 tillsatte kommissionen en
högnivågrupp för att om möjligt komma fram till en lösning.
Kommissionen presenterade 1994 ett förslag till ett flerårigt program
för kooperativa företag, ömsesidiga bolag och föreningar och stiftelser i
gemenskapen (1994-1996). Oenighet har därefter rått bland medlems-
länderna i hur programmet administrativt skall förverkligas. Diskussioner
har förts huruvida programmet skall integreras i det fleråriga programmet
för små och medelstora företag eller vara ett självständigt program.
Frågan har varit uppe för diskussion under första halvåret 1996 men
någon lösning har inte kommit till stånd.
Sverige anser att förslaget till program generellt sett är mycket bra och
har under 1996, för att underlätta att programmet antas, släppt sin
reservation som förordade en integrering av programmet i det fleråriga
programmet för små och medelstora företag till förmån för ett
självständigt program.
Energi är inget gemensamt politikområde i EU. Samarbetet omfattar
dock, genom Unionsfördragets förändring av EG-fördraget som trädde i
kraft 1993, åtgärder på energiområdet. Bland annat har samarbetet
handlat om olika direktiv inom ramen för en gemensam el- respektive
gasmarknad. Andra frågor som aktualiserats är bl.a. transeuropeiska nät
inom energisektorn och olika program för effektivare energianvändning.
115
Arbetet inom energiområdet präglades under det italienska ordförande-
skapet av ansträngningarna att nå en lösning av frågan om gemensamma
regler för en inre marknad för el (elmarknadsdirektivet). Vid
energirådsmötet den 20 juni 1996 nåddes politisk enighet om innehållet i
direktivet, 96/92/EG. Europaparlamentet godkände förslaget utan
ändringar varefter rådet slutligen antog direktivet den 19 december 1996.
Medlemsländerna har två år på sig att införliva direktivet i nationell
lagstiftning. Sverige har varit pådrivande i arbetet med direktivet som
ligger väl i linje med den reformering av den svenska elmarknaden som
ägde rum den 1 januari 1996.
Direktivet innehåller gemensamma regler för investeringar och handel
med el. Syftet är att skapa en gemensam marknad med fri handel och rätt
för elföretag att etablera sig i alla medlemsländer.
När det gäller handeln innebär reglerna att större kunder efter en
övergångsperiod skall ha rätt att välja leverantör. Varje medlemsland
skall utse kunder som har rätt att fritt välja leverantör, s.k. berättigade
kunder. Sex år efter att direktivet har införlivats skall varje medlemsland
ha öppnat ca en tredjedel av sin nationella marknad för konkurrens.
Medlemsländerna far välja mellan två system för att organisera
marknaden: förhandlat nättillträde (där t.ex. en producent och en större
kund har rätt att förhandla med nätägaren om att mot ersättning fa
utnyttja hans nät) eller ett mer centraliserat s.k. ensamköparsystem där en
central aktör (ensamköparen) fungerar som mellanhand i alla avtal
mellan producenter och kunder.
När det gäller investeringar innebär reglerna att det råder etablerings-
frihet för nya kraftverk. Även här far medlemsländerna välja mellan två
procedurer: antingen en tillståndsprocedur, där var och en som uppfyller
objektiva kriterier avseende t.ex. markanvändning och miljökrav, har rätt
att investera, eller en anbudsprocedur där ett land som behöver ny
produktionskapacitet anordnar en anbudstävling där företagen i alla
medlemsländer far delta. I båda systemen får medlemsländerna tillämpa
särskilda regler för investeringar i t.ex. fömybar energi och kraftvärme.
Direktivet innehåller vidare en rad skydds- och undantagsregler. Bland
annat far medlemsländerna ålägga elföretag att utföra allmännyttiga
tjänster av olika slag (t.ex. att leverera till alla kunder som begär det, att
reglera priset till mindre kunder etc.). Det finns också regler som syftar
till att åstadkomma ömsesidighet i handeln mellan medlemsländerna.
Under det irländska ordförandeskapet inleddes behandlingen av
kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en inre
marknad för gas (gasmarknadsdirektivet). Direktivförslaget har samma
syfte och är uppbyggt på motsvarande sätt som elmarknadsdirektivet. Det
finns dock betydande skillnader mellan el- och gasmarknadema inom
EU. Av speciell betydelse är att vissa länder är betydande producenter av
gas, medan andra enbart är köpare. I Sverige och en del andra länder
svarar gas för en blygsam del av den samlade energiförsörjningen.
Vid energirådsmötet i december antogs slutsatser i anledning av
gasmarknadsdirektivet. Slutsatserna är relativt allmänt hållna, och
Skr. 1996/97:80
116
innebär bl.a. att frågor om marknadsöppning och behandling av Skr. 1996/97:80
långsiktiga kontrakt måste analyseras ytterligare.
I EG-fördraget anges att upprättande och utveckling av transeuropeiska
nät för energi (TEN), avseende bl.a. infrastrukturer på energiområdet,
skall stimuleras. Detta skall ske genom att gemenskapen anvisar
allmänna riktlinjer för TEN och föreslår åtgärder för att skapa en gynn-
sammare situation för utbyggnad av nät. Under våren 1996 antogs ett
rådsbeslut avseende stöd till studier av TEN för el och gas. I juni antogs
ett beslut om en serie riktlinjer för transeuropeiska nät inom energi-
sektorn, 1254/96/EG. I en bilaga till beslutet finns en vägledande
förteckning över projekt av gemensamt intresse. Sådana projekt kan
under vissa förhållanden beviljas ekonomiskt stöd till förstudier.
Kommissionen föreslog sommaren 1996 att den vägledande
förteckningen skulle uppdateras. I den uppdaterade förteckningen, som
godkändes av rådet i början av december, ingår några för Sverige viktiga
TEN-projekt. Det gäller bl.a. en studie av en förstärkning av
elförbindelsema Sverige-Norge och en studie av uppbyggnad och ut-
veckling av förbindelser mellan gasnäten i Norge-Danmark-Sverige-
Finland-Ryssland-Baltikums för att skapa ett integrerat gasledningsnät,
den s.k. nordiska gasaxeln.
Sverige har ställt sig bakom arbetet med att stödja tillkomsten av TEN
på energiområdet. Etableringen av el- och gasnät är en viktig förut-
sättning för tillkomsten av en inre marknad för energi.
I slutet av året antog rådet ett fortsatt program för effektiv
energianvändning (SAVE II), 96/737/EG. Budgeten, som ursprungligen
av kommissionen föreslagits bli 150 miljoner ecu, beslutades till 45
miljoner ecu. Sverige verkade, tillsammans med åtta andra länder, för att
programmet skulle få en större budget.
Under år 1996 har även ett direktiv om energieffektivitetskrav för
elektriska kylskåp och frysar, 96/57/EG, antagits liksom rådsslutsatser
om energifrågans klimatpolitiska konsekvenser. Vidare har arbetet med
uppföljningen av den europeiska energistadgan förts framåt genom rådets
och kommissionens beslut om EU:s ratificering av energistadgefördraget.
Efter parlamentets beslut, som väntas i början av år 1997, finns utsikter
att fördraget skall träda i kraft under andra halvåret 1997.
Kommissionen presenterade i slutet av året en grönbok om en strategi
för fömybar energi.
117
Skr. 1996/97:80
Den gemensamma jordbrukspolitiken, ofta benämnd med förkortningen
CAP av engelska Common Agricultural Policy, är som helhet EU:s mest
omfattande samarbetsområde. Politikens övergripande mål anges i EG-
fördraget. Politiken genomförs med stöd av gränsskydd mot tredje land,
interna marknadsregleringar, exportsubventioner samt struktur- och
regionalpolitiska åtgärder. Grundläggande är den gemensamma
finansieringen över EU-budgeten.
År 1992 reformerades stora delar av den gemensamma jordbruks-
politiken. Syftet var att förbättra balansen på marknaden, garantera ökad
stabilitet i det enskilda lantbruket och ge jordbrukarna en klarare bild av
framtidsutsikterna. Reformen innebar att priserna sänktes, i en första
omgång på bl.a. spannmål och nötkött, för vilket jordbrukarna
kompenserades med direkta arealbidrag och djurbidrag. Övergången från
prisstöd till direkt inkomststöd var en principiell nyhet även om den inte
genomfördes fullt ut.
Ur svensk synvinkel var reformen år 1992 ett steg i rätt riktning men
inte tillräckligt långtgående. Sveriges allmänna inställning är att en
förändring av EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall sikta mot en
minskad användning av marknadsregleringar och en sänkning av pris-
nivån på jordbruksprodukter och livsmedel. Produktionsbegränsningar
och kvoteringar skall successivt avvecklas i kombination med viss
kompensation till jordbrukarna under en övergångsperiod. För åtgärder
som är motiverade av regionalpolitiska och miljöpolitiska skäl bör
ersättning utgå till jordbrukarna i särskild ordning.
Kommissionens vitbok om strategin för en reform av jordbruks-
politiken som presenterades vid Europeiska rådets möte i Madrid år 1995
gav en viktig impuls för det fortsatta reformarbetet. Under 1996 års
förhandlingar om de priser som tillämpas inom jordbrukspolitiken i fråga
om prisstöd hävdade Sverige, bl.a. med hänvisning till vitboken, att en
mer långsiktig strategi borde prägla hanteringen av jordbrukspriserna,
vilket bl.a. innebär en gradvis anpassning till prisnivån på världs-
marknaden. Det kan konstateras att insikten om att den gemensamma
jordbrukspolitiken behöver genomgå en långsiktig reform i en mer
marknadsorienterad inriktning också har vuxit i medlemsstaterna, inte
minst mot bakgrund av de problem som Bovin Spongiform Encefalopati,
(BSE, den s.k. galna ko-sjukan) förorsakat produktionen av nötkött.
I november anordnade kommissionen en konferens för landsbygds-
utveckling i Cork på Irland. Konferensens ämne var unionens politik för
en hållbar utveckling av landsbygden. Konferensen kan också ses som ett
inslag i den pågående diskussionen om den gemensamma jordbruks-
politikens framtid.
Budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken uppgick år 1996 till
40,8 miljarder ecu, vilket motsvarar knappt 350 miljarder kronor.
118
Jordbruksbudgeten utgör hälften av EU:s totala budget. Av det Skr. 1996/97:80
budgeterade beloppet utnyttjades preliminärt 39 miljarder ecu (ca 330
miljarder kronor). Underutnyttjande ett år kan leda till lägre avgift for
medlemsstaterna följande år. Av den totala jordbruksbudgetens utflöde
gick knappt en fjärdedel till Frankrike. Sveriges andel av utflödet
uppgick till ca 1,5 procent (5,3 miljarder kronor). Som jämförelse kan
nämnas att av Sveriges avgift till EU:s budget kan ca hälften, vilket
motsvarade ca 8,5 miljarder kronor, anses ha gått till jordbruksbudgeten.
Ett viktigt led i Sveriges strävan att reformera den gemensamma
jordbrukspolitiken utgör arbetet i den parlamentariska kommittén för
reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Under 1996 har två
av kommitténs expertgrupper presenterat var sin rapport - Effekter av
EU:s jordbrukspolitik (SOU 1996:136) och Konsekvenser för den
gemensamma jordbrukspolitiken av WTO-åtagandena och en öst-
utvidgning (SOU 1996:171) - som bidrar till att ytterligare utveckla och
fördjupa argumenten för en förändring av den gemensamma jordbruks-
politiken.
Att gå vidare med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken
och att utveckla jordbrukssektorn är stora utmaningar för EU. En annan
utmaning är utvidgningen av unionen. Ett samarbete på det jordbruks-
politiska området har inletts mellan regeringarna i Danmark, Finland,
Sverige och de baltiska staterna. Syften är att stödja och hjälpa de
baltiska länderna inför de förestående medlemskapsförhandlingama.
Det agromonetära systemet, dvs. det särskilda växelkurssystem som
används för jordbruksstöd, innebar under år 1996 för Sveriges del två
revalveringar (uppskrivningar) av den omräkningskurs som används när
gemensamma priser och stöd skall omvandlas från ecu till kronor. Detta
fick som följd att de institutionella jordbrukspriserna sjönk i kronor
räknat. Som kompensation får Sverige ge ett stöd till jordbrukssektorn
som finansieras av EU. För den första revalveringen, som ägde rum i
januari, skall 173 miljoner kronor betalas ut under tre år. Regeringen har
beslutat att detta belopp skall ges till kollektiva åtgärder av intresse för
sektorn, främst till forskning och utveckling samt vissa marknads-
främjande åtgärder. Kommissionen har godkänt det svenska förslaget. En
andra revalvering ägde rum i juli. Denna kommer att leda till
stödutbetalningar om totalt 316,6 miljoner kronor fördelat på tre år.
Något beslut om fördelningen har ännu inte fattats.
På grund av BSE införde Sverige förbud mot införsel av nötkött och
nötköttsprodukter från Storbritannien. Efter en inledande minskning av
importen till Sverige av kött från andra EU-länder (ingen import förekom
från Storbritannien) ökade importen under andra halvåret. De svenska
producentpriserna kom att tillhöra de lägsta i EU.
Sverige har fortsatt att verka för att all användning av antibiotika i
produktionsstimulerande syfte skall förbjudas. Under året beslutade EU:s
ständiga foderkommitté att avoparcin skall förbjudas som tillsats i
119
djurfoder från och med den 1 april 1997 (se avsnitt 19.6). Dessutom Skr. 1996/97:80
beslutade jordbruksrådet att hormonanvändningen inom animalie-
produktionen skall förbjudas med vissa undantag.
Utökat miljöstöd
Det svenska miljöprogrammet för jordbruket i enlighet med rådets
förordning (EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket
som är anpassade till de krav som skyddet av miljön och vidmakt-
hållandet av natur- och kulturlandskapet ställer har börjat tillämpas fullt
ut. Programmet skall framför allt medverka till att miljömålen för
jordbruket uppfylls. Intresset från lantbrukarnas sida har i allmänhet varit
stort, även om antalet ansökningar har varierat mellan de olika åtgärderna
i programmet. Särskilt programåtgärden för bevarande av värdefulla
natur- och kulturmiljövärden har mötts med ett större intresse än väntat.
Kommissionen har därför godkänt en ändring i programåtgärden i syfte
att möjliggöra för alla ersättningsberättigade sökande att få del av stödet.
I enlighet med vad som beskrivits budgetpropositionen för år 1997
kommer regeringen att föreslå kommissionen att miljöprogrammet från
år 1997 utökas med 600 miljoner kronor till totalt 2,1 miljarder kronor
inklusive unionens medfinansiering. Sveriges anslutningsfördrag ger
möjlighet till en sådan utökning. Det utökade programmet syftar till att
stödja och stimulera vallproduktionens miljöfördelar.
Ekologisk djurhållning
Kommissionen föreläde rådet ett förslag om ändring av rådets förordning
(EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och
uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel. Förslaget innebär
att förordningen även skall innefatta ekologisk djurhållning.
Nitratdirektivet
Regeringen har under år 1996 anmält till kommissionen hur direktiv
91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jord-
bruket har genomförts i Sverige. De genomförda åtgärderna syftar till att
minska risken för människor och miljö till följd av kväveförluster från
jordbruket.
Gränsvärde för kadmium
För det svenska gränsvärdet för kadmium i fosforgödsel gäller enligt
avslutningsfördraget en fyraårig övergångsperiod som löper ut den 31
december 1998. Under år 1996 intensifierade Sverige arbetet för att
kunna behålla gränsvärden efter det att övergångsperioden löpt ut.
120
Stöd till skogsbruksåtgärder inom jordbruket
Sverige har under året utarbetat ett program enligt rådets förordning
(EEG) nr 2080/92 om en gemenskapsordning för stöd till skogs-
bruksåtgärder inom jordbruket. Programmet omfattar dels plantering av
lövträd på åkermark i Götalands och Svealands slättbygder, dels
vitaliseringsgödsling av skogsmark i områden som särskilt drabbats av
försurning. Programmet är utformat enligt riksdagens beslut (skr.
1995/96:100, bet. 1995/96:JoU7, prop. 1995/96:76). Det omfattar åren
1997-2000, och den totala kostnaden beräknas till 140 miljoner kronor
varav EU svarar för hälften. Kommissionen godkände programmet i
slutet av år 1996.
Landsbygdsutveckling
En svensk delegation med företrädare för lokal, regional och central nivå
deltog i den europeiska konferensen för landsbygdsutveckling som
anordnades av kommissionen i Cork på Irland den 7-9 november 1996.1
den s.k. Cork-deklarationen sammanfattas diskussionen vid konferensen.
Där anges i ett tiopunktsprogram en tänkbar inriktning av unionens
politik för en hållbar utveckling av landsbygden.
Mål 5a-åtgärder (strukturstöd till jordbruket)
Syftet med mål 5a inom EU:s struktur- och regionalpolitik är att främja
omstrukturering inom jordbruk och fiske. Mål 5a omfattar 208 miljoner
ecu från Europeiska jordbruksfondens utvecklingssektion under perioden
1995-1999. Av dessa avser 40 miljoner ecu åtgärder för struktur-
förändringar inom fiskets område. Regeringen gjorde i december 1996
bedömningen att det inte kommer att vara möjligt att medfmansiera hela
det återstående beloppet på 168 miljoner ecu för 5a åtgärder inom
statsbudgetens utgiftsområde 23. I en skrivelse till kommissionen har
regeringen därför föreslagit en omfördelning av 46 miljoner ecu från mål
5a till bl.a. målen 5b och 6 samt gemenskapsinitiativen LEADER och
INTERREG (se avsnitt 22.2).
Regeringen utarbetade ett förslag till investeringsstöd till företagare
med jordbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag enligt förordning
(EEG) nr 2328/91 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet.
Förslaget är utformat enligt riksdagens beslut (skr. 1995/96:307, bet.
1995/96:FiU15, prop. 1995/96:222). Stödet skall i princip ersätta
landsbygdsstödet i fråga om investeringsbidrag till jordbruksföretag i
norra Sverige. Det skall även öppna möjligheten att fa bidrag i hela
Sverige för miljö- och djurskyddsinvesteringar samt för kompletterande
verksamhet inom turism hantverk eller förädling och försäljning av
gårdens produkter. Kostnaden uppskattas till 120 miljoner kronor per år
under perioden 1997-1999 inklusive medfinansiering från EU.
Övriga åtgärder inom ramen för mål 5a som tillämpas i Sverige är
kompensationsbidrag till mindre gynnade områden, investeringsstöd till
livsmedelsindustrin samt startstöd till yngre jordbrukare. Dessa är nu
Skr. 1996/97:80
121
godkända av kommissionen och har börjat att tillämpas. I februari 1996 Skr. 1996/97:80
fattade kommissionen beslut om nationellt stöd till jordbruket i norra
Sverige. Tillsammans med miljöstödet och kompensationsbidraget utgör
detta det nya Norrlandsstödet.
Under år 1996 har BSE-krisen varit den dominerande frågan (se avsnitt
19.7). En annan viktig fråga var Finlands begäran att få lämna ökat
nationellt stöd till bl.a. äggnäringen och konsekvenserna av detta för den
svenska äggproduktionen.
Mjölk
På mjölkområdet innebär systemet med mjölkkvoter en produktions-
begränsning för den enskilda mjölkproducenten. Fördelningen av
landskvoten för mjölk har i princip slutförts under år 1996. Inför kvotåret
1996/97 återstod ca 58 miljoner kilo att fördela. De producenter som fick
del av den återstående kvoten var de som under åren 1991-1993 slaktat ut
kor på grund av leukos, och mjölkproducenter som under åren 1991—
1993 startat eller utökat sin mjölkproduktion. Dessutom gjordes ett
generellt tillägg till samtliga aktiva producenter i region 1 (stödområde 1,
2a och 2b). En mindre kvantitet av den nationella kvoten återstår i den
nationella reserven.
Under hösten beslutade Jordbruksverket att genomföra en extra
handelsomgång med mjölkkvoter i region 1. Utfallet av handels-
omgången blev att efterfrågan (30 miljoner kg) var mycket större än
utbudet (3 miljoner kg).
Kött
Som en följd av BSE-krisen beräknades under år 1996 nötkötts-
konsumtionen i EU minska från 7,5 miljoner ton till 6,6 miljoner ton och
produktionen från 8,0 miljoner ton till 7,7 miljoner ton. Inledningsvis
sjönk producentpriserna kraftigt för att sedan återhämta sig under hösten.
I Sverige steg priset något på nötkött eftersom konsumenterna valde bort
importerat kött. Importen ökade emellertid under sensommaren och
hösten, vilket tillsammans med en normal högsäsong för slakt pressade
tillbaka de svenska avräkningsprisema som kom att tillhöra de lägsta i
EU.
EU:s lammköttsmarknad hade, med undantag för Finland och till viss
del Sverige ett mycket bra år med stabila och höga priser. Den positiva
utvecklingen kan till stor del hänföras till BSE-problemen i
nötköttssektom. Konsumenterna valde bort nötköttet till förmån för andra
köttslag, såsom lamm-, gris och fagelkött. Under hösten 1996 beslutade
kommissionen om stöd för privat lagring av lammkött i Finland. Den
finländska lammköttsmarknaden lider av stora strukturella problem med
mycket låga priser. De svenska priserna har under hösten 1996 varit
122
enbart marginellt högre än under år 1995, varför Sverige i november Skr. 1996/97:80
lämnade in en begäran om lagringsstöd för lammkött. Kommissionen
avslog emellertid begäran med motiveringen att prisnivån inte var
exceptionellt låg jämfört med andra medlemsländer.
Marknadssituationen för griskött inom EU har karaktäriserats av
sjunkande priser i Sverige och Finland samtidigt som producenter i
övriga EU har erhållit rekordhöga avräkningspriser. Den svaga svenska
marknaden har främst berott på ett ökat importtryck från bl.a. Danmark
och Finland.
Ägg
Liksom under år 1995 har den svenska marknadssituationen för ägg
påverkats negativt av importen av finländska ägg. Finlands möjlighet att
under en övergångsperiod lämna ett nationellt stöd till bl.a.
äggproduktionen anses ha bidragit till problemen på den svenska
marknaden. Finland fick under år 1996 kommissionens tillstånd att
minska nedtrappningen av sitt nationella stöd jämfört med
kommissionens ursprungliga beslut. Detta har ökat oron inom
äggnäringen i Sverige.
Sverige har haft ett tvåårigt undantag från EU:s handelsnormer för ägg
som skulle ha upphört vid utgången av år 1996. Sverige har fått detta
undantag förlängt till utgången av 1997.
Bearbetade jordbruksprodukter
I syfte att ge exportörer av bearbetade jordbruksprodukter samma
förutsättningar som konkurrenter utanför EU ges industrin i unionen
tillgång till jordbruksråvaror till världsmarknadspris. Utjämningssystemet
bygger på att tull tas ut vid import och att bidrag betalas ut vid export.
En av de viktigare frågorna för Sverige har varit förhandlingarna om
ett temporärt avtal mellan EU och Norge i syfte att behålla den
existerande handeln med bearbetade jordbruksprodukter. Ett avtal under-
tecknades i december 1996. De nya reglerna för importtullar mellan EU
och Norge tillämpas retroaktivt från den 1 september 1996.
I fråga om vegetabilier inriktades diskussionen främst på trädeskravet
samt behovet av att utsträcka 1992 års jordbruksreform till att omfatta
fler produktområden. Beslut fattades om en reformering av marknads-
ordningama för frukt och grönsaker. Enighet kunde inte nås om en
reformering av marknadsordningama för vin och för bananer. Ett nytt
försök gjordes utan resultat att uppnå enighet om behovet av att inrätta en
särskild marknadsordning för potatis.
Den obligatoriska uttagsplikten för träda sänktes, för regleringsåret
1997/98, för både s.k. fastliggande och roterande arealuttag till fem
procent. Orsaken var de mycket små globala lagren av spannmål och allt
123
högre spannmålspriser. Sverige stödde beslutet men förde också fram Skr. 1996/97:80
forslag om en mer radikal förändring av marknadsordningen för spann-
mål, bl.a. i syfte att avveckla såväl exportbidrag som de exportavgifter
som tillämpats till följd av det höga världsmarknadspriset. Den mycket
goda spannmålsskörden under år 1996 har nu förändrat situationen inom
EU samtidigt som världsmarknadspriserna har fallit.
Reformering av marknads ordningarna för frukter och grönsaker
Jordbruksrådet antog i juli de nya marknadsordningama för farska
respektive bearbetade frukter och grönsaker. Förslagen hade behandlats
vid ett stort antal ministerråd och rådsarbetsgruppsmöten sedan hösten
1995. Marknadsordningen för färska frukter och grönsaker syftar till att
bl.a. minska en överskottsproduktion genom att efter en övergångsperiod
kraftigt begränsa gemenskapsstödet för återköp av frukt och grönsaker. I
stället skall stöd lämnas till producentorganisationer vars roll härmed
kommer att kunna stärkas.
Ett syfte med starka producentorganisationer är att utbudet
koncentreras. EU skall delfinansiera s.k. driftsfonder som producent-
organisationerna kan använda till bl.a. marknadsföring, förbättrad
produktkvalitet och utveckling av miljövänlig odlingsteknik. Efter kritik
från en majoritet av medlemsländerna, däribland Sverige, fastslog rådet
att medlemsländerna har valfrihet i fråga om erkännande av
producentorganisationer. Marknadsordningen för bearbetade produkter
av frukt och grönsaker innebär i huvudsak en konsolidering av den
tidigare marknadsordningen.
Förslag till ändringar av marknadsordningen för bananer
Kommissionen presenterade under våren 1996 ett konsoliderat förslag till
ändring av marknadsordningen för bananer baserat på kommissionens
rapport om tillämpningen av denna marknadsordning. Till följd av
unionens utvidgning år 1995 föreslås en höjning av kvoten för import
från tredje land och en ändring av fördelningen av kvoten mellan de olika
kategorierna importörer. Därutöver föreslås bl.a. att möjlighet skall ges
till nya aktörer på EU-marknaden att under vissa förutsättningar bli
överflyttade till den kategori som består av traditionella aktörer. Efter
behandling i en rådsarbetsgrupp och i Särskilda jordbrukskommittén
framkom det att frågan behåller sin kontroversiella karaktär och att en
nära förestående lösning inte är att vänta. Marknadsordningen är föremål
för en panelbehandling i världshandelsorganisationen WTO, vars rapport
kan väntas tidigast i mars 1997. Panelens rapport förutspås kräva att EU
reformerar sin bananregim på ett mer genomgripande sätt, något som
också vore önskvärt ur svensk synvinkel.
Genmodifierade grödor
Rådets direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer i miljön anger att om någon medlemsstat
invänder mot ett förslag att godkänna en viss gröda skall kommissionen
fatta beslut enligt ett speciellt röstningsförfarande, varvid kommissionen
skall biträdas av en föreskrivande kommitté. Kommissionen skall fatta
beslut med kvalificerad majoritet. Om beslut inte kan fattas skall
kommissionen föreslå rådet vilka åtgärder som bör vidtas. Rådet skall
fatta beslut med kvalificerad majoritet. Om rådet inte fattar något beslut
skall kommissionen besluta i ärendet.
Under år 1996 har rådet fattat beslut i fråga om marknadsgodkännande
av genmodifierade sojabönor, rosésallat, raps och majs. I samtliga fall
framfördes invändningar och omröstning skedde. Alla produkter utom
majs godkändes med kvalificerad majoritet. I fråga om majs kunde rådet
inte enas, varför kommissionen beslutade godkänna den gentekniskt
modifierade majsen. Detta skedde efter en långdragen process där tre
vetenskapliga kommittéer tillkallades och där frågan komplicerades
ytterligare genom starka handelspolitiska påtryckningar.
Sammanfattningsvis tenderar hanteringen av gentekniskt modifierade
grödor och andra produkter att bli alltmer arbetskrävande. Behovet av
rutiner som förenklar hanteringen med behållen säkerhet är stort.
Kommissionen har initierat en process för att tillsammans med de
behöriga myndigheterna i medlemsstaterna se över möjligheten att
förbättra kommunikationen mellan myndigheterna och åstadkomma ett
mer enhetligt beslutsfattande i medlemsstaterna. Sverige är i princip
positivt till en sådan utveckling (se avsnitt 23.1.4).
Hormoner, foder och fodertillsatser
Under år 1995 var frågan om hormonanvändning inom animalie-
produktionen en av de dominerande frågorna på området och
diskuterades vid flera ministerrådsmöten. Under våren 1996 beslutade
jordbruksrådet om ett paket med två direktiv och en förordning om
hormoner. Genom direktiv 96/22/EG förbjuds användningen av
hormoner i annat än i terapeutiskt eller zootekniskt syfte. De hormoner
som är tillåtna i detta syfte specificeras i direktivet. Även hormoner som
över huvud taget inte får användas specificeras. Genom direktivet
fortsätter således det förbud mot användning av hormoner i tillväxt-
befrämjande syfte som redan tidigare gällde inom EU. Också importen
från tredje land av kött som producerats med tillväxtbefrämjande
hormoner förbjuds genom direktivet. I direktiv 96/23/EG anges hur
kontrollen av hormoner och liknande substanser i levande djur och
animaliska livsmedel skall organiseras i medlemsstaterna. Genom
förordning (EG) nr 894/96 ändrades förordning (EEG) nr 805/68 om den
Skr. 1996/97:80
125
gemensamma marknaden för nötkött skärps reglerna för utbetalning av Skr. 1996/97:80
handjursbidrag till uppfödare som avslöjats med att använda otillåtna
substanser.
De skäl som gemenskapen anför som motivering för att inte tillåta
import av kött som producerats med tillväxtbefrämjande hormoner, dvs.
intresset att skydda människors och djurs hälsa, anses av de exporterande
länderna - USA, Australien, Nya Zeeland och Canada - inte vara
vetenskapligt vedertagna. Importförbud anses därför strida mot
internationella handelsavtal. De exporterande länderna har av den
anledningen fått frågan hänskjuten till en panel i Världshandels-
organisationen för att det skall prövas om importförbudet står i
överensstämmelse med gällande internationella handelsavtal. Ett utslag
av panelen kan sannolikt inte påräknas förrän i april 1997. Den
förlorande parten har därefter ytterligare 90 dagar på sig att lämna förslag
om vilka åtgärder som man ämnar vidta.
Under år 1995 förbjöd jordbruksrådet användningen av antibiotika-
substansen avorparcin till mjölkkor i hela EU. Danmark har också
förbjudit all användning av substansen. Tyskland fattade samma beslut i
januari 1996. Under året beslöt EU:s ständiga foderkommitté att godta
kommissionens förslag om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om
fodertillsatser. Det innebär att användningen av avoparcin som
fodertillsats i djurfoder förbjuds från och med den 1 april 1997.
Handelsdirektiv för nötkreatur och svin
Kommissionens förslag om ändring av direktiv 64/432/EEG om
hälsoproblem i handeln med nötkreatur och svin har under år 1996
diskuterats i en rådsarbetsgrupp. Mot bakgrund av att framsteg gjorts i
harmoniseringen på veterinärområdet och att direktivet har ändrats
många gånger, har ett förslag utarbetats för att förenkla och konsolidera
direktivet. Förslaget innehåller bl.a. regler om ett system för
epidemiologisk övervakning, ett nätverk, som skall vara frivilligt för
medlemsländerna. Medlemsländer som inför detta nätverk skall ansöka
hos kommissionen för att få aet godkänt. Om nätverket blir godkänt
behöver ett land eller en del av ett land inte testa för tuberkulos, brucellos
och leukos innan djur sänds iväg, vare sig mottagarlandet är med eller
inte i ett nätverk och oavsett mottagarlandets status. Enligt nuvarande
direktiv kan tilläggsgarantier sökas för alla sjukdomar som nötkreatur
och svin är känsliga för, med undantag för anmälningspliktiga sjukdomar
som regleras av EG-lagstiftningen. Förslaget innebär att tilläggsgarantier
endast kan erhållas för ett fåtal uppräknade sjukdomar. Vid behandlingen
i jordbruksrådet i december 1996 fanns ett förslag som accepterades av
medlemsländerna med en kvalificerad majoritet.
Förenklade veterinära bestämmelser
Kommissionen har presenterat en guide för förenkling av de veterinära
föreskrifter som berör produkter av animaliskt ursprung för livsmedels-
ändamål. Producenternas ansvar kommer att betonas tydligare.
126
Skr. 1996/97:80
Tilläggsgarantier
Vid förhandlingarna om medlemskap i EU begärde Sverige
tilläggsgarantier för ett antal djursjukdomar som inte förekommer i
landet eller som omfattas av våra kontrollprogram. Kommissionen skulle
så snart som möjligt pröva ansökningarna om tilläggsgarantier for dessa
sjukdomar. I avvaktan på beslut från kommissionen fick Sverige under
ett år från dagen for anslutningsfördragets ikraftträdande tillämpa de
nationella bestämmelserna for dessa sjukdomar. Sverige har beviljats
tilläggsgarantier för aujeszkys sjukdom (svin) och sjukdomen IBR/IPV
hos nötkreatur. Beträffande sjukdomarna SVC hos karp och EDS-76 hos
fjäderfä gäller det beslut som EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA)
fattat till dess att kommissionen fattar något beslut. Slutligen har Sverige
beviljats sjukdomsfrihetsstatus för bovin tuberkulos, bovin brucellos
samt newcastlesjukan. Vad gäller sjukdomarna PRRS och klassisk
svinpest har Sverige fått en treårig övergångstid från dagen för
anslutningsfördragets ikraftträdande. I avvaktan på kommissionens
prövning av övriga ansökningar har Sverige enligt anslutningsfördraget
rätt att tillämpa de införselbestämmelser som gällde före medlemskapet.
Avelsfrågor
Rådet beslutade den 23 juli 1996 att utse ett referensorgan
(INTERBULL) med ansvar för samarbetet vid harmoniseringen av
provningsmetodema och bedömningen av resultaten hos renrasiga
avelsdjur av nötkreatur. INTERBULL finns vid Sveriges lantbruks-
universitet, institutionen for husdjursforädling och sjukdomsgenetik i
Uppsala. Finansieringen av INTERBULL återstår fortfarande att lösa.
Sverige har deltagit i möten med kommissionens arbetsgrupp i
avelstekniska frågor. Diskussionerna har bl.a. handlat om att genomföra
reglerna i direktiv 94/28/EG om intyg för import av avelsdjur, sperma,
ägg och embryon.
Lägsta djurskyddskrav för kalvar
Under rådsmötet i december 1996 antogs ett förslag om ändring av
direktiv 61/929 EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav for
kalvar. Ändringarna innebar bl.a. krav på större kalvboxar. Vidare skall
kalvar äldre än åtta veckor hållas i grupp i stället för att vistas i ensambox
under hela uppfodningsperioden.
Höns
Sverige har verkat för att fa fram en rapport om djurskyddskrav for höns.
Under senhösten publicerade kommissionen en rapport från
vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén om välfärd hos värphöns.
Sverige kommer fortsättningsvis att driva frågan aktivt.
127
Regeringskonferensen
I EU:s regeringskonferens har Sverige drivit frågan om ett förstärkt
djurskydd. Den svenska ståndpunkten är att fördragstexten bör ändras så
att djur inte skall betraktas som ”varor” utan som levande varelser.
Förekomsten av BSE, den s.k. galna-kosjukan, inom EU och de
ekonomiska konsekvenserna av sjukdomen för köttproduktionen inom
gemenskapen påverkade under delar av år 1996 närmast allt arbete i EU.
BSE har fatt formen av en epizooti (farsot hos djur) i Storbritannien,
medan den endast visat sig sporadiskt i några andra medlemsstater som
importerat nötkött eller i djurfodret använt mjöl, tillverkat av kött från
Storbritannien. Det finns misstankar om ett samband mellan BSE och
några dödsfall i Creutzfeld-Jacobs sjukdom (CJD) hos människor.
Vid Europeiska rådets möte i Florens nåddes en princip-
överenskommelse om att förverkliga en plan för att utrota sjukdomen i
Storbritannien och för att hjälpa uppfödarna. Europeiska rådet ansåg att
problemet med BSE måste lösas på vetenskaplig väg och med respekt för
konsumenternas rättigheter och skyddet för människors hälsa.
Genom kommissionens beslut 96/239/EG infördes förbud att från
Storbritannien till någon annan medlemsstat föra ut levande nötkreatur,
sperma, embryon, kött eller produkter från nötkreatur som slaktats i
landet och som kan komma in i näringskedjan för människor eller djur,
eller för användning i medicinska, farmaceutiska eller kosmetiska
produkter. Utförselförbudet inkluderade även kött- och benmjöl
tillverkade av övriga däggdjursarter. Gelatin som producerats enligt en
viss fastställd process, vissa talgprodukter samt tjursperma undantogs
från utförselförbudet genom beslut 96/362/EG (genom detta beslut kom
alltså även tredje land att omfattas av utförseb/exportrestriktionema).
En radikal skärpning av kraven på processbetingelser för bearbetning
av avfall från däggdjur införs i och med att kommissionens beslut
96/449/EG träder i kraft den 1 april 1997. Dessa processbetingelser
tillämpas redan i Sverige.
Genom tre kommissionsbeslut godkändes planerna för bekämpning -
utrotning - av BSE i Portugal (96/381/EG), Storbritannien (96/385/EG)
och Frankrike (97/18/EG).
För att minska risken för framtida fall av CJD och öka konsumenternas
förtroende för nötkött, skall nötkreatur i Storbritannien som är äldre än
30 månader vid slakt destrueras. Vidare skall selektiv utslaktning ske av
högriskbesättningar.
Jordbruksrådet fattade i juni 1996 beslut om 850 miljoner ecu i
inkomststöd till nötköttsproducentema. Beloppet skall betalas ut som ett
tilläggsbidrag med 23 ecu för handjur och med 27 ecu för am- och dikor
för vilka erhållits bidrag år 1995. Vidare skall medlemsländerna fa
disponera totalt 269 miljoner ecu för nationellt beslutade åtgärder, varav
Sveriges andel gör 5 miljoner ecu. Sverige har valt att fördela dessa
Skr. 1996/97:80
128
medel till handjurs- respektive am- och dikoproducentema. Därutöver har
medlemsländerna rätt att tillskjuta ett lika stort belopp från den nationella
budgeten, vilket dock Sverige har avstått från.
I slutet av oktober beslutade jordbruksrådet om åtgärder på kort sikt för
att skapa balans mellan utbud och efterfrågan i nötköttssektom. I
samband med att det sistnämnda beslutet togs deklarerade rådet att beslut
om långsiktiga förändringar av nötköttssektom skall fattas senast i
december 1997. Som ett led i arbetet med en mer långsiktig reform
deklarerade rådet likaså, efter förslag från Sverige, att större hänsyn
måste tas till konsumentintresset vid den framtida utformningen av
nötköttssektom. De totala budgetkonsekvenserna för nötköttssektom till
följd av BSE under år 1996 kan uppskattas till 1 234 miljoner ecu. Den
totala nötköttsbudgeten för år 1996 uppgick till 6 692 miljoner ecu, vilket
innebär en ökning med 22,6 procent jämfört med den ursprungliga
budgeten. Dessutom finns en BSE-reserv på 198 miljoner ecu som inte
utnyttjats.
Den svenska inställningen i finansieringsfrågan har varit att beslut om
ytterligare stöd till nötköttssektom skall vara budgetneutrala, dvs.
finansieras via motsvarande neddragningar av andra jordbruksstöd. Rådet
beslutade dock utnyttja det utrymme som fanns tillgängligt i budgeten.
På livsmedelsområdet har ett flertal olika förslag diskuterats under året,
bl.a. om tillsatser i livsmedel, märkning och bestrålning av livsmedel. En
av de större frågorna under året har varit ett förslag till förordning om
nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser. Sverige har ansett det vara
viktigt att området regleras och kunde i december 1996 rösta ja till
förlikningskommitténs förslag. Vidare anser Sverige att det är positivt att
en diskussion om ursprungsmärkning av livsmedel nu kommit till stånd
inom EU och att kommissionen nu har lagt fram ett förslag till förordning
om märkning av nötkött.
Ett förslag till ändring av rådets direktiv 79/112/EEG om märkning av
livsmedel har under året varit föremål för förlikning mellan rådet och
Europaparlamentet. Vid förlikningskommittémötet i oktober 1996 enades
kommittén om ett gemensamt utkast till direktiv. Ändringarna omfattar
bl.a. bestämmelserna om den beteckning under vilken ett livsmedel
saluhålls, språket i märkningen, mängddeklaration av vissa ingredienser,
stärkelse som kan innehålla gluten samt livsmedel som består av en enda
ingrediens. Ändringarna innebär förbättringar från konsumentsynpunkt.
Sverige har vid flera tillfällen tagit upp frågan inom EU om
ursprungsmärkning av livsmedel. I oktober 1996 överlämnade
kommissionen ett förslag till förordning om märkning av nötkött och
Skr. 1996/97:80
129
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
nötköttsprodukter till rådet. Förslaget innehåller regler om frivillig Skr. 1996/97:80
märkning av nötkött och nötköttsprodukter. Förslaget innebär att om
märkning görs skall detta ske i enlighet med bestämmelserna i
förordningen. Enligt förslaget skall nötkött och nötköttsprodukter kunna
märkas med uppgift om ursprungsland, region och information om
utfodring, m.m. Förslaget har diskuterats i arbetsgrupper och på ett
ministerrådsmöte under hösten, varvid den svenska hållningen varit att
vissa uppgifter i märkningen, såsom ursprung, ras och
uppfödningsförhållanden, bör vara obligatoriska.
I samband med att rådet i juni 1994 fattade beslut om ett direktiv om
användning av färgämnen respektive sötningsmedel i livsmedel beslutade
rådet en ändring i ramdirektivet om tillsatser som ger möjligheter för
medlemsländerna att behålla nationella förbud mot en del tillsatser i vissa
traditionella livsmedel. Europaparlamentets och rådets beslut i december
1996 omfattar 15 produkter från 9 länder. För svenskt vidkommande
innebär beslutet att Sverige far behålla sitt förbud mot färgämnen i saft.
I december 1996 antog rådet ett direktiv om ändringar i direktiv
94/35/EG om sötningsmedel för användning i livsmedel. Ändringarna
innebär bl.a. att vissa redan godkända sötningsmedel tillåts i fler
livsmedelsgrupper. Sverige hade inga invändningar mot förslaget utom
vad gällde en föreslagen utvidgning av godkännandet för sötningsmedlet
cyklamat i fler produktgrupper. Mot bakgrund därav röstade Sverige nej
till förslaget.
Den svenska anmälan enligt den s.k. miljögarantin - artikel 100a i EG-
fördraget om azofårgämnen och sötningsmedlet cyklamat - har ännu inte
prövats av kommissionen.
Rådet och Europaparlamentet antog i oktober 1996 förordning (EG) nr
2232/96 om gemenskapsregler för aromämnen som används eller är
avsedda att användas i eller på livsmedel. Med aromämnen avses ämnen
som används för att ge livsmedel lukt och/eller smak. I förordningen
fastställs de allmänna kriterierna för användning av aromämnen och
proceduren för fastställande av godkända aromämnen. Förordningen
innebär att en lista skall fastställas över vilka aromämnen som far
användas.
Rådet och Europaparlamentet beslutade i oktober 1996 om ändring av
rådets direktiv 80/777/EEG om naturliga mineralvatten. Ändringen
innebär bl.a. att det blir obligatoriskt att märka naturliga mineralvatten
130
med uppgift om vattnets tekniska sammansättning, t.ex. natriuminnehåll. Skr. 1996/97:80
Ändringen innebär att ozonbehandling av naturliga mineralvatten skall
vara tillåten i syfte att avlägsna vissa oönskade ämnen från vattnet. Om
vattnet genomgått sådan behandling skall detta framgå av märkningen.
Sverige röstade mot förslaget. Den svenska hållningen var att
ozonbehandling av naturliga mineralvatten inte är förenlig med
direktivets definition att naturliga mineralvatten skall vara obehandlade.
Vidare ansåg Sverige att eventuella risker för att hälsovådliga
biprodukter bildas vid ozonbehandling borde ha utretts närmare innan
behandlingsmetoden godkändes.
Kommissionen har påbörjat en förenkling av vissa
livsmedelsstandarder. Avsikten är att endast de huvudkrav som är
nödvändiga skall preciseras för att tillförsäkra den fria rörligheten av
varor inom EU. Kommissionen har lämnat förslag i fråga om ändring av
direktiven för kakao- och chokladvaror, vissa former av socker, honung,
juice och nektar, mjölkpulver och kondenserad mjölk, kaffeextrakt,
cikoriaextrakt och sylt samt gelé och marmelad. Sverige anser att detta är
bra men att man generellt skall sträva efter att inte ha alltför detaljerade
vertikala standarder, dvs. standarder för vissa varugrupper, utan i största
möjliga mån använda och hänvisa till horisontella, alltså generella
standarder.
Bestämmelser om livsmedel för särskilda näringsändamål finns i rådets
direktiv 89/398/EEG. I en bilaga till direktivet finns en lista med nio
olika kategorier av livsmedel för särskilda näringsändamål för vilka
bestämmelser skall fastställas av kommissionen genom särdirektiv. Som
ett led i detta arbete beslutade kommissionen, efter godkännande av den
ständiga livsmedelskommittén, i februari 1996 dels direktiv 96/8/EG om
livsmedel avsedda att användas i energibegränsade dieter för vikt-
minskning, dels direktiv 96/5/EG om spannmålsbaserade livsmedel och
barnmat för spädbarn och småbarn. Sverige röstade nej till det
sistnämnda direktivet vid omröstningen i den Ständiga livsmedels-
kommittén. Skälet till Sveriges hållning var bl.a. att direktivet omfattar
ett mycket brett produktsortiment. Mot bakgrund härav blir de ställda
kraven alltför generella. Vid samma tidpunkt beslutade kommissionen
också ändringar i direktivet om modersmjölksersättningar. Sverige
motsatte sig även detta förslag. Skälet var att ändringen medger att
modersmjölksersättning som tillverkats av delvis hydrolyserade proteiner
skall fa marknadsföras med påstående om t.ex. minskad risk för allergi
mot mjölkproteiner.
Kommissionen presenterade år 1992 ett förslag till förordning om nya
livsmedel och nya livsmedelsingredienser, s.k. novel foods. Med novel
131
foods avses livsmedel som inte tidigare i någon större utsträckning Skr. 1996/97:80
konsumerats inom gemenskapen och som hänför sig till vissa angivna
kategorier, bl.a. livsmedel som innehåller genetiskt modifierade
organismer. Rådet antog i oktober 1995 en gemensam ståndpunkt.
Sverige röstade nej till den gemensamma ståndpunkten mot bakgrund av
att kraven på märkning enligt svensk uppfattning inte var tillräckliga.
Europaparlamentet föreslog därefter vissa ändringar i den gemensamma
ståndpunkten som bl.a. syftade till att öka kraven på märkning.
Ändringsförslagen accepterades inte av rådet och frågan blev föremål för
förlikning. Förlikningskommittén kom den 27 november 1996 överens
om ett utkast till förordning. Rådet antog i december förordningen i
enlighet med förlikningskommitténs utkast. För att förordningen skall bli
slutligt antagen skall den även antas av Europaparlamentet.
Förslaget innebär bl.a. att bestämmelser fastställs som gäller när nya
livsmedel skall släppas ut på den gemensamma marknaden. Vad gäller
märkning skall den slutliga konsumenten informeras om följande:
- alla de livsmedelsegenskaper, såsom sammansättning, näringsvärde
eller näringsmässiga effekter och avsedd användning av livsmedlet,
som medför att ett nytt livsmedel inte längre är likvärdigt med ett
redan befintligt livsmedel.
- vilka ämnen i det nya livsmedlet som inte finns i en redan befintlig,
jämförbar livsmedelsprodukt och som kan ha effekter på hälsan hos
vissa befolkningsgrupper eller mot vilka det kan framföras etiska
betänkligheter samt
- förekomsten av en organism som är genetiskt modifierad.
Kommissionen presenterade år 1988 ett förslag till direktiv om
bestrålning av livsmedel. Parlamentet sade emellertid nej till bestrålning
av andra livsmedel än örter och kryddor. Efter flera kompromissförslag
har ännu ett förslag utarbetats under år 1996. Detta skiljer sig från det
tidigare förslaget huvudsakligen genom att medlemsländer som har
förbud mot bestrålning av livsmedel får möjlighet att upprätthålla
förbudet till dess att en förteckning över vilka livsmedel som skall fa
behandlas med joniserande strålning är komplett. Förslaget förefaller
även lämna en öppning till de medlemsländer som idag tillåter
behandling av fler livsmedel än de som kan komma att finnas på den
slutliga förteckningen. Kommissionen skall gå igenom de nationella
tillstånd som är i kraft senast den 31 december 2000 och föreslå rådet
lämpliga åtgärder.
Enligt förslaget skall ett livsmedel som har behandlats med joniserande
strålning märkas (”första generationens livsmedel”). Detta gäller redan i
dag. Om en bestrålad produkt används som ingrediens i ett livsmedel
skall uppgift om detta åtfölja ingrediensens namn i innehålls-
deklarationen (”andra generationens livsmedel”). Några nedre mängd-
begränsningar anges inte i detta fall. Enligt förslaget skall uppgift
dessutom lämnas om ingredienser i en sammansatt ingrediens bestrålats,
132
nämligen om mängden av den bestrålade ingrediensen överstiger en Skr. 1996/97:80
procent av den fardiga produkten (”tredje generationens livsmedel”).
Sverige har vid förhandlingarna principiellt motsatt sig bestrålning av
livsmedel och understrukit att de svenska bestämmelserna är riksdags-
bundna. Vad gäller märkning är den svenska ståndpunkten att bestrålade
ingredienser skall märkas även om de ingår i sammansatta ingredienser
och mängden är mindre än en procent av den färdiga produkten.
EU:s nu gällande bestämmelser om kvaliteten på vatten avsett att
användas som dricksvatten finns i rådets direktiv 80/778/EEG. Direktivet
har i många delar varit till stor nytta inom EU:s medlemsländer men har
också blivit ifrågasatt bl.a. därför att det är mycket detaljerat och leder till
illegalitet vid överskridande av uppsatta gränsvärden. Syftet med ett nytt
förslag som presenterats under år 1996 är att förenkla, uppdatera och
konsolidera det gällande direktivet.
Förslaget omfattar allt vatten, antingen i sitt ursprungliga tillstånd eller
efter beredning, avsett att drickas eller för andra hushållsändamål. Vidare
avses allt vatten som används i livsmedelsproducerande företag för
tillverkning, bearbetning, konservering eller saluförande av produkter
eller ämnen som är avsedda som människoföda. Direktivet skall även
gälla dricksvatten som distribueras mellan medlemsstater. Förslaget
omfattar däremot inte naturliga mineralvatten, vatten för medicinskt
bruk, vatten uteslutande avsett för sådant hushållsändamål som varken
direkt eller indirekt påverkar de berörda konsumenternas hälsa eller
dricksvatten från en enskild täkt som försörjer 15 hushåll eller färre om
inte vattnet utbjuds till försäljning.
Det nya förslaget är hälsorelaterat och man kan låta lokala förhållanden
fa avgöra hur de nationella bestämmelserna skall utformas. Direktivet är
ett s.k. minimidirektiv vilket innebär att medlemsländerna far utöka
undersökningarna och ställa upp strängare gränsvärden än dem som
direktivet anger. Vid gränsvärdesättning har hänsyn tagits till världs-
hälsoorganisationens (WHO) rekommendationer där det varit socialt,
ekonomiskt och tekniskt möjligt. Man föreslår liksom WHO att
gränsvärdena för bly och koppar skall sänkas. Bekämpningsmedel
behandlas i förslaget striktare än vad WHO gör. Förslaget innebär inte
några omfattande förändringar för Sverige.
Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) är en fullt utvecklad
gemenskapspolitik, en av de få som, i likhet med jordbruket, inom
gemenskapens länder har gemensamma bestämmelser som omfattar
fiskerinäringens alla aspekter, från havet till konsumenten. När den
gemensamma fiskeripolitiken hade tillämpats i tio år underkastades den
133
1992 och 1993 en fullständig omprövning, något som medförde betyd- Skr. 1996/97:80
ande anpassningar och ändringar i den. Nya riktlinjer fastställdes och nya
åtgärder vidtogs; en ny grundläggande lagstiftning utarbetades och nya
instrument infördes på förvaltningens område och för stödet till
fiskerisektom. Under år 1996 har detta arbete fortsatt.
Nya fiskeriavtal med de baltiska länderna
I och med Sveriges och Finlands medlemskap i EU har gemenskapen
under år 1995 och 1996 förvaltat tre olika EU-avtal med vart och ett av
de tre baltiska länderna; ett EU-avtal för de ursprungliga tolv
medlemsländerna, ett avtal för Sverige och ett för Finland. Detta har
inneburit både praktiska och administrativa problem för samtliga
inblandade parter, varför avtalen under år 1996 omförhandlades till
gemensamma EU-avtal.
De nya avtalen bygger i stor utsträckning på de tidigare tolv EU-
avtalen, varigenom EU bl.a. köper fiskekvoter från de baltiska länderna.
Ett problem i sammanhanget var hur dessa kvoter internt skulle fördelas
mellan de berörda medlemsländerna, Sverige, Danmark, Finland och
Tyskland, med tanke på de olika system som tillämpats i de tidigare
avtalen. I de svenska avtalen förekom t.ex. inga kvotköp, utan avtalen
byggde på ett rent utbyte av fiskekvoter. Vid rådsmötet i december kunde
man efter svåra förhandlingar nå en överenskommelse om en ny intern
fördelning av kvoter inom EU.
Det norska s.k. naboavtalet
Liksom andra bilaterala fiskeriavtal förvaltas Sveriges bilaterala avtal
med Norge av EU. Genom detta avtal överför Norge sedan år 1978
fiskekvoter till Sverige att fiskas i norsk ekonomisk zon i Nordsjön. Då
Sverige inte kunde acceptera de kvoter som Norge erbjöd EU år 1996
framförhandlades under året en underhandsöverenskommelse med Norge
som ger Sverige ökad stabilitet vad gäller framtida kvotöverföringar.
Genom denna överenskommelse kunde EU för Sveriges räkning erhålla
tillfredsställande kvoter även för åren 1996 och 1997.
Fisket av atlanto/skandisk sill i Nordostatlanten
Trots långvariga förhandlingar lyckades inte EU under år 1996 nå en
överenskommelse med de övriga berörda parterna inom
Nordostatlantiska fiskeriorganisationen om en kvot av det växande
beståndet av atlanto/skandisk sill på internationellt vatten i
Nordostatlanten. EU fastställde därför för året en autonom och ofördelad
EU-kvot på 150 000 ton att fiskas inom detta vattenområde. Sverige
kunde därmed för första gången på lång tid bedriva ett omfattande
sillfiske i området. Detta är av betydelse mot bakgrund av de omfattande
134
nedskärningar av sillfisket i Nordsjön och Skagerrak som beslutades Skr. 1996/97:80
under året.
För år 1997 kunde parterna inom Nordatlantiska fiskeriorganisationen
nå en överenskommelse om en sillkvot på totalt 1,5 miljon ton (varav
EU:s kvot uppgår till 130 000 ton).
FN-konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd och långvandrande
fiskbestånd
Förenta nationernas konferens om fiskbestånd som rör sig både inom och
utanför ekonomiska zoner (gränsöverskridande bestånd) och bestånd av
långvandrande arter avslutades i augusti 1995. FN:s generalförsamling
antog konventionen i december 1995.
Konventionen har formen av ett tillämpningsavtal till bestämmelserna i
Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, om
bevarande och förvaltning av sådana bestånd.
Gemenskapen undertecknade konventionen i juni 1996 tillsammans
med ett flertal EU-medlemstater, däribland Sverige.
Venedigkonferensen
För Medelhavet finns inte några gemensamma fiskeregler för de länder
som nyttjar fiskeresursema. Europeiska kommissionen anordnade därför
en diplomatkonferens om samarbete om bevarande och förvaltning av
fiskeriresursema i Medelhavet den 27-29 november 1996. Syftet var bl.a.
att följa upp konferenserna på Kreta (december 1994) och i Barcelona
(november 1995). En deklaration om det framtida samarbetet på fiskets
område kunde antas.
Deltagande länder var Medelhavsregionens kuststater och tredje länder
som fiskar i Medelhavet. Inom EU deltog Sverige och nio andra
medlemsländer. Sverige anser att Medelhavssamarbetet är viktigt bl.a.
mot bakgrund av det arbete som pågår på våra breddgrader inom ramen
för Visbyprocessen i Östersjön och Nordsjökonferensen. Samarbete för
att bevara regionens marina resurser är vidare av vikt eftersom FN-
konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd och långvandrande
fiskbestånd och uppförandekoden om ansvarsfullt fiske bör genomföras i
de regionala fiskeriorganen.
Totala tillåtna fångstmängder
Rådet antog i december 1996 en förordning om fastställande, för vissa
bestånd och grupper för bestånd, av totala tillåtna fangstmängder för år
1997 och på vilka villkor de far fiskas. Sverige röstade i rådet nej till
förordningen.
135
Flexibel kvotförvaltning
Rådet har antagit en förordning, (EG) nr 847/96, som möjliggör en
flexibilitet på tio procentenheter i utnyttjandet av fiskekvoterna från ett år
till ett annat. Varje land kan därigenom låna eller spara en del av sin
fiskekvot till påföljande år. Därmed åtgärdas problemet med outnyttjade
respektive överskridna kvoter i slutet av året. Om ett land överskridit sin
årliga tillåtna landningskvot tillkommer utöver den andel av kvoten som
skall återbetalas även ett avdrag på kommande års kvot. Om överfisket
upprepas med över tio procentenheter bestraffas landet med ytterligare ett
avdrag på tre procentenheter av den överfiskade andelen av kvoten.
Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1997.
Tekniska regleringar av fisket
Kommissionen lade under året ett förslag om tekniska åtgärder för att
bevara fiskeresursema. Syftet med förslaget är att minska fångsterna av
ungfisk, att förbättra selektiviteten i fiskeredskapen samt att begränsa
fiskeriverksamheten i vissa områden och under vissa tider. Förslaget har
varit föremål för diskussion och ett beslut väntas under våren 1997.
Kontrollbestämmelser
Kommissionen lade under år 1996 ett förslag om satellitövervakning av
gemenskapens fiskefartyg. Syftet med förslaget är att göra övervakningen
av fisket effektivare. Vid fiskerirådet i december 1996 fattades ett
politiskt beslut i frågan. Bland andra Sverige motsatte sig att systemet
införs. Slutligt beslut skall fattas under våren 1997.
EU-stöd till kontrollåtgärder år 1996-2000
Mot bakgrund av de senare årens minskande fiskeresurser och för höga
fiskekapacitet antog rådet i december 1995 ett förslag om avsevärd
ökning av EU:s medfinansiering av medlemsländernas kontrollkostnader.
Under den innevarande femårsperioden bidrar EU med totalt 205
miljoner ecu (motsvarande 35-50 procent av kostnaderna), bl.a. till
investeringar och ökad utbildning. Sverige ansökte om medfinansiering
med 103 miljoner kronor (ca 8,8 miljoner ecu). För år 1996 beviljades
Sverige ett maximalt bidrag på 24 miljoner kronor.
Fiskeriministrama antog ett ändringsförslag (rådets förordning (EG) nr
2406/96) rörande EG-bestämmelsema om marknadsnormer för fiskeri-
produkter (farskhetskategorier m.m.). Den nya förordningen syftar bl.a.
till att höja kvaliteten på de produkter som säljs på EU-marknaden. Från
och med den 1 januari 2000 kommer produkter av lägre kvalitet, s.k.
kategori B, inte längre att vara berättigade till ekonomisk kompensation
Skr. 1996/97:80
136
från gemenskapens budget. Sverige stödde denna förändring. De Skr. 1996/97:80
fiskprodukter som säljs av svenska producentorganisationer omfattas så
gott som uteslutande av kategori A och extra. Sverige fick också gehör
för att införa särskilda farskhetskriterier för den s.k. kokräkan, som är en
unik regional svensk produkt.
PESCA -programmet
I mars 1996 godkände kommissionen det operativa programmet för
gemenskapsinitiativet PESCA i Sverige utanför mål 6-området. Syftet
med PESCA-programmet är att underlätta hanteringen av de sociala och
ekonomiska konsekvenser som svårigheterna inom fiskerinäringen ger
upphov till. Detta program innebär stödåtgärder på 3,97 miljoner ecu.
Inom programmet har de områden som blir föremål för PESCA-stöd
identifierats. Förutom från EG:s fond för fiskets utveckling finansieras
stöden i PESCA-programmet även från EG:s regionalfond och socialfond
(se även avsnitt 22.2).
Fleråriga utvecklingsprogram för fiskeflottan (MAGP III och MGPIV)
De fleråriga utvecklingsprogrammen används av EU som ett instrument
för att begränsa och omstrukturera den gemensamma fiskeflottan för att
stå i bättre balans med fiskresursema. Till och med år 1996 pågick det
tredje programmet (MAGP III) för detta ändamål. Sverige skall enligt
MAGP III reducera sin fiskeflottas kapacitet med 8 procent vad gäller
tonnage och motorstyrka, vilket beräknas bli uppfyllt. År 1996 har
kommissionen lagt fram förslag till ett fjärde utvecklingsprogram (MGP
IV) med långtgående krav på nedskärningar av fiskeflottan med stora
socioekonomiska följdverkningar. Med anledning av medlemsstaternas
stora motstånd mot kommissionens förslag lade det irländska
ordförandeskapet fram ett kompromissförslag. Vid rådsmötet den 20
december 1996 kunde inte fiskeministrama nå ett beslut om MGP IV för
gemenskapens fiskerisektor för perioden den 1 januari 1997 till den 31
december 2002. MGP IV fortsätter att behandlas under 1997.
Inom EU råder stora skillnader i ekonomisk utvecklingsnivå mellan olika
regioner. Alltsedan Romfördraget undertecknades 1957 är emellertid en
gradvis utjämning av dessa skillnader ett viktigt mål för EU:s
verksamhet.
Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste
instrumentet för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk
137
utveckling mellan regionerna i EU och på så sätt skapa en högre grad av Skr. 1996/97:80
social och ekonomisk sammanhållning inom unionen. Dessutom är
minskade regionala skillnader en nödvändighet om alla regioner inom
unionen till fullo skall kunna dra nytta av den inre marknaden, och andra
tillväxtinriktade åtgärder, som tillsammans med bl.a. den tekniska
utvecklingen verkar i centraliserande riktning.
EU:s regional- och strukturpolitik kanaliseras via fyra strukturfonder:
regionalfonden, socialfonden, jordbruksfonden och fiskefonden. Av
medlen från dessa fonder avsätts ca 90 procent till sju olika mål för
regional- och strukturpolitiken. Målen innefattar kriterier för när EU:s
regional- och strukturpolitik kan komma i fråga. Av de sju målen är alla
utom mål 1 aktuella för Sveriges del. Vidare avsätts 9 procent av medlen
till ett antal s.k. gemenskapsinitiativ, samt 1 procent till pilotprojekt m.m.
Under perioden 1995-1999 kommer Sverige att sammanlagt ta emot ca
1,4 miljarder ecu från strukturfonderna. Ett villkor för att medel från
fondema skall betalas ut är att det kompletteras med svenska offentliga
medel, samt i vissa fall privata medel. Insatserna sker inom ramen för
särskilda program, s.k. samlade programdokument, som utarbetats av
regionala eller nationella myndigheter och som fastställts i förhandlingar
mellan EU och Sverige.
För mål 2, 5b och 6 gäller att regionala beslutsgrupper, med status som
egna myndigheter, fattar beslut om EU-medel till enskilda projekt. För
beslut inom mål 3 har regionala partnerskap inrättats för att bistå
länsarbetsnämnderna. Beslut om projekt inom mål 4 fattas av Svenska
EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling i
samverkan med regionala partnerskap.
Särskilda övervakningskommittéer har inrättats med uppgift att ge
riktlinjer för, följa upp och utvärdera hur programmen genomförs.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är kommittésekretariat
för mål 2 och mål 6, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) för mål 3, Svenska
EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling för mål 4
samt Glesbygdsverket för mål 5b.
Mål 2 syftar till omvandling av regioner som påverkats av industriell
tillbakagång. I Sverige har fem mål 2-områden avgränsats: norra
Norrlandskusten, Ångermanlandskusten, Bergslagen, Fyrstad och delar
av Blekinge. Mål 2-områdena får 160 miljoner ecu från strukturfonderna
under perioden 1995-1999. Till detta kommer svensk offentlig
medfinansiering som uppgår till 350 miljoner ecu samt privata medel.
138
Under året har tre möten hållits i övervakningskommittéerna för vart och Skr. 1996/97:80
ett av de fem områdena. Viktiga punkter vid dessa möten har varit att
följa utvecklingen i programmen samt upphandling av utvärdering av
respektive program. Vid det senaste övervakningskommittémötet i
respektive mål 2-område presenterades en första rapport av utvärderama.
Beslutsfattandet i mål 2-områdena har kommit i gång på allvar under
1996. Besluten om fördelning av de offentliga medlen i de fem mål 2-
områdena under året fördelar sig enligt följande vid prognostillfället den
1 november 1996 (1 ecu = 8,20 kronor):
mål 2-område
Norra Norrlandskusten
Ångermanlandskusten
Bergslagen
Fyrstad
Blekinge
totalt per program
i miljoner kronor
169,0
114,0
271,0
151,0
55,0
varav EU-medel
i miljoner kronor
47,0
40,7
75.4
42.4
19,0
Ett antal projekt har således beviljats stöd inom ramen för mål 2. Stöd har
bl.a. utgått till ett projekt där ett antal mindre företag inom verkstads-
industrin gått samman i ett nätverk med syfte att stärka den egna
utvecklingen, bl.a. vad gäller internationalisering, marknadsföring,
kvalitetssäkring och produktutveckling.
Mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på arbetsmarknaden, bekämpa
långtidsarbetslöshet och stödja personer som riskerar att uteslutas från
arbetsmarknaden. De svenska mål 3-insatsema är inriktade på
kompetensutveckling, skapande av sysselsättning via datortek/
aktivitetscentrum, vägledning och rådgivning, utveckling av små och
medelstora företag samt hjälp till egen företagarverksamhet. Mål 3-
programmet ligger väl i linje med den svenska s.k. arbetslinjen, där syftet
är att engagera de arbetssökande i aktiva åtgärder som platsförmedling,
rådgivning och utbildning för att de snabbt skall komma in på
arbetsmarknaden.
Sverige har för mål 3 under programperioden 1995-1999 tilldelats 347
miljoner ecu från Europeiska socialfonden. Till detta skall läggas
nationell medfinansiering med 424 miljoner ecu.
Övervakningskommittén för mål 3 har under år 1996 sammanträtt tre
gånger och bl.a. beslutat att ge en oberoende utvärderare i uppdrag att
utvärdera programmet. Kommittén har vidare fastställt kriterier för
projekturval och fördelning av tekniskt stöd m.m.
139
I slutet av november 1996 hade 2 403 ansökningar om projekt kommit Skr. 1996/97:80
in till länsarbetsnämnderna. Av dessa hade 653 bifallits och 909
avslagits; beslut om övriga 841 ansökningar hade ännu inte fattats.
Antalet deltagare under programperioden beräknas uppgå till ca
160 000. I slutet av 1996 hade 25 000 personer deltagit i projekt inom
ramen för mål 3.
Mål 4 syftar till att ge kompetensutveckling till anställda som på grund
av strukturella förändringar hotas av arbetslöshet. Målgruppen är
anställda i företag med upp till 49 anställda, men kan i vissa fall omfatta
anställda i företag med upp till 250 anställda. Sverige har som enda EU-
land fått utvidga målgruppen till att även omfatta anställda inom vård och
omsorg i offentlig sektor. Det svenska mål 4-programmet är dessutom
unikt genom att det är inriktat på kompetensutveckling, som går hand i
hand med att arbetsformerna nu ändras. Av dem som omfattas av
kompetensutvecklingsinsatser skall hälften vara kvinnor.
Europeiska kommissionen antog i februari 1996 ett samlat
programdokument för mål 4 i Sverige. Under programperioden 1996-
1999 bidrar Europeiska socialfonden med 173 miljoner ecu. Den statliga
nationella medfinansieringen är lika stor. Med företagens egen
finansiering omfattar mål 4-programmet kompetensutvecklingsinsatser
för drygt 5 miljarder kronor.
Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling
är ansvarig myndighet för mål 4, även kallat Växtkraft Mål 4.1 varje län,
med undantag av Jämtlands län, finns en regional kommitté bestående av
bl.a. arbetsmarknadens parter som tillsammans med programkontorets
regionala organisation svarar för genomförandet av insatserna under en
övervakningskommitté med uppgift att ge riktlinjer för, följa upp och
utvärdera genomförandet av programmet.
Deltagande anställda och företag involveras i en process i två steg. I
det första steget görs en analys av vilken kompetensutveckling och
organisationsförändring som behövs. Analysen läggs till grund för en
handlingsplan. För att kunna sätta igång utvecklingsprojekt, ges
utbildning och kompetensutveckling till nyckelpersoner i företaget. I det
andra steget genomförs kompetensutvecklingsinsatsema för de anställda.
Företaget står för hälften av kostnaderna. Europeiska socialfonden och
svenska staten svarar för den andra hälften av kostnaderna.
Tre övervakningskommittémöten har hållits under år 1996. Beslut har
bl.a. fattats om att ge en oberoende utvärderare i uppdrag att utvärdera
programmet. En annan fråga som aktualiserats under året är hur systemet
för utbetalningar och den regionala administrationen kan modifieras för
att den stora mängden ansökningar skall kunna behandlas effektivare.
Programmet började fungera praktiskt under augusti 1996. Det har
sedan dess rönt stor efterfrågan och under året genererat ca 5 000
ansökningar i Steg 1 varav ca 3 000 blivit beviljade per den 31 december
140
1996. Vid slutet av året hade ca 115 000 anställda i småföretag berörts Skr. 1996/97:80
varav 40 procent är kvinnor.
Under hela programperioden beräknas mål 4 programmet involvera ca
240 000 anställda i ca 30 000 företag.
Mål 5a behandlas under avsnitt 19.3.
Mål 5b syftar till utveckling av landsbygdsområden. Sverige har fem mål
5b-områden: Västerbotten/Gävleborg/Dalama, Västra Sverige, Sydöstra
Sverige, Gotland samt Skärgården (omfattar bebodda öar utan fast
landförbindelse). Mål 5b omfattar 138 miljoner ecu från strukturfonderna
under perioden 1995—1999. Till detta kommer svensk offentlig med-
finansiering, som uppgår till 322 miljoner ecu, samt privata medel. Under
året har två möten hållits i var och en av de fem övervaknings-
kommittéerna. Vid den första serien möten togs bl.a. beslut om arbets-
ordning, riktlinjer för teknisk assistans, riktlinjer för beslutsgrupper samt
inriktning på utvärdering. Vid årets andra mötesrunda har huvud-
punkterna varit förändringar av indikatorer i de samlade program-
dokumenten samt prognosredovisning.
Beslutsfattandet i mål 5b-områdena har påbörjats under året. Besluten
om offentlig medelsfördelning i de fem mål 5b-områdena under 1996
fördelar sig enligt följande vid prognostillfallet den 30 september 1996
(1 ecu = 8,20 kronor):
|
totalt per program |
varav EU-medel i miljoner kronor | |
|
Västerbotten/ | ||
|
Gävleborg/Dalama |
29,1 |
10,2 |
|
Västra Sverige |
90,7 |
24,1 |
|
Sydöstra Sverige |
50,6 |
14,5 |
|
Gotland |
11,0 |
3,3 |
|
Skärgården* |
- |
- |
♦Inga beslut fattade vid mättillfället. Beslutsgruppen hade sitt första sammanträde i december.
Verksamheten i mål 5b ligger i en cykel som ligger ca sex månader
senare än mål 2 och mål 6. Projektverksamheten är därför hittills relativt
blygsam i de flesta mål 5b-regioner med undantag för Västra Sverige
som har en markant högre beslutsvolym. Beslutsfattandet har dock tagit
fart under de sista månaderna av 1996. Merparten av de hittills fattade
141
projektbesluten rör stöd till företagande samt insatser för att utveckla Skr. 1996/97:80
turismen.
Mål 6 syftar till utveckling av glest befolkade områden. Mål 6 berör 43
kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Västemorrlands, Jämtlands,
Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län. Den ekonomiska ramen från
EU uppgår till 252 miljoner ecu under perioden 1995-1999. Programmet
omfattar lika mycket i svensk offentlig medfinansiering. Därutöver
förutsätts vissa privata medel.
Övervakningskommittén för mål 6 har hållit fyra möten under 1996.
Frågor som behandlats under året är bl.a. godkännande av urvalskriterier
för de samlade programdokumenten, beslut om fördelning av medel för
1995-1996 och 1997 till de länsvisa beslutsgrupperna samt upphandling
av och en första rapport från extern utvärderare.
Under 1996 har beslut tagits om offentlig medelsfördelning uppgående
till 1 272,9 miljoner kronor, varav 550 miljoner kronor utgörs av EU-
medel.
Mål 6-programmet har en stor bredd både vad gäller stödberättigade
åtgärder, möjliga typer av stödmottagare och storlek på stöd.
Projektägare återfinns inom små och medelstora företag, organisationer,
stiftelser, kommuner, landsting och stat. Storleken på stöd till enskilda
projekt har varierat från några tusen kronor till 90 miljoner kronor. Det
mest omfattande projektet, i medel räknat, som beviljats stöd under året
är Miljö- och rymdforskningsinstitutet i Kiruna.
Av strukturfondsmedlen används ca 9 procent för s.k. gemenskaps-
initiativ som initieras av kommissionen och som omfattar insatser inom
ett antal områden gemensamma för hela unionen. Under 1996 har arbetet
kommit i gång på allvar med de åtta gemenskapsinitiativ som berör
Sverige och som presenteras nedan.
Gemenskapsinitiativen styrs på samma sätt som målprogrammen via
övervakningskommittéer som skall ge riktlinjer för, följa upp och
utvärdera hur programmen genomförs. Själva programdokumenten
benämns operativa program, OP. Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) är kommittésekretariat för INTERREG II A, INTERREG II C,
KONVER, URBAN och småföretagsinitiativet, Glesbygdsverket för
LEADER II, Svenska EU-programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling för ADAPT, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) för
EMPLOYMENT samt Fiskeriverket för PESCA.
Sverige omfattas av sammanlagt åtta INTERREG II A-program med
syfte att stärka och utveckla det gränsregionala samarbetet mellan
regioner i Sverige, Danmark, Norge, Finland och Ryssland.
Kommissionen godkände den 30 april det svensk-danska Öresunds-
142
programmet. Den 23 juli godkändes de svensk-norska programmen ”Ett
gränslöst samarbete”, ”Inre Skandinavia” och ”Nordens gröna bälte”.
Slutligen godkände kommissionen den 30 juli de svensk-finsk-norska
programmen ”Nordkalotten” och ”Kvarken-MittSkandia”, det svensk-
finska programmet ”Skärgården” samt det svensk-finsk-norsk-ryska
programmet ”Barents”. De åtta INTERREG II A-programmen omfattar
för svensk del 39,47 miljoner ecu från strukturfonderna, till vilket skall
läggas en lika stor del i nationell offentlig medfinansiering. Därutöver
tillkommer privat medfinansiering.
Under året har de första mötena i interregionala beslutsgrupper och
övervakningskommittéer för INTERREG II A-programmen hållits. Vid
dessa möten togs bl.a. beslut om arbetsordning, riktlinjer för den inter-
regionala beslutsgruppen samt om procedurerna för upphandling av
externa utvärderare för programmen.
Under våren 1996 beslutade kommissionen att inrätta INTERREG II C
med syfte att stödja fysisk planering och regional utveckling i
medlemsstaterna.
Sverige ingår i två INTERREG II C-regioner:
- Östersjön: delar av Sverige, Danmark, Tyskland samt Finland, och där
övriga till Östersjön angränsande icke-medlemsländer ges möjlighet
att delta i arbetet. EU bidrar för svensk del med 5,58 miljoner ecu, och
lika mycket tillkommer i form av nationell finansiering.
- Nordsjön: delar av Sverige, Danmark, Tyskland, Nederländerna och
Storbritannien samt Norge. EU bidrar för svensk del med 1,5 miljoner
ecu, och lika mycket tillkommer i nationell finansiering.
Under andra halvåret 1996 har i Sverige ett intensivt arbete påbörjats
med att, tillsammans med övriga berörda länder, utarbeta program för de
ovan nämnda INTERREG II C-områdena.
LEADER II syftar till att utveckla människors initiativkraft och
engagemang för att stimulera en fortsatt ekonomisk utveckling av
landsbygden. LEADER II genomförs i Sverige inom ramen för två
operativa program, ett för mål 6-området och ett för mål 5b-områdena.
Kommissionen godkände det operativa programmet för LEADER II i
mål 5b den 28 juni och för LEADER II i mål 6 den 30 juli. LEADER II i
mål 6-området omfattar 4,3 miljoner ecu från strukturfonderna. I mål 5b-
områdena uppgår EU-medlen till 12,3 miljoner ecu. Den nationella med-
finansieringen uppgår i mål 6-området till 50 procent och i mål 5b-
områdena till 70 procent. Insatserna sker via s.k. LAG (LAG = Local
Action Group) som genomför projekt i geografiskt avgränsade områden.
Regeringen godkände i september 1996 totalt tolv LAG, varav tre i mål
6-området och nio i mål 5b-regionema.
EMPLOYMENT syftar till att öka möjligheterna till arbete för
handikappade, utsatta grupper och ungdomar samt öka jämställdheten på
arbetsmarknaden. Kommissionen godkände den 12 december 1995 ett
operativt program för initiativet. Europeiska socialfonden bidrar med
totalt 24 miljoner ecu, fördelat på två ansökningsomgångar, under
programperioden. Vidare tillkommer nationell medfinansiering om ca 27
Skr. 1996/97:80
143
miljoner ecu. Projekten i den första ansökningsomgången startade under Skr. 1996/97:80
det första halvåret 1996.
Projekten är transnationella, vilket innebär att de genomförs i
samarbete med projekt i andra länder. Detta ställer krav på samordning
inom unionen när det gäller ansökningstider m.m. Övervaknings-
kommittén för EMPLOYMENT är gemensam med mål 3. Tre samman-
träden har hållits under år 1996.
ADAPT syftar till att underlätta för anställda att klara arbets-
marknadens förändrade krav, skapa nya arbetstillfällen och stärka
företagens konkurrensförmåga. Kommissionen godkände den 22
december 1995 ett operativt program för initiativet. Europeiska social-
fonden bidrar med totalt 13,1 miljoner ecu fördelat på två ansöknings-
omgångar. Den nationella medfmansieringen uppgår till ca 15 miljoner
ecu. Liksom EMPLOYMENT omfattar ADAPT transnationella
utvecklingsprojekt. De första projekten inom initiativet startade under
våren 1996. Övervakningskommittén, som är gemensam med mål 4, har
under året sammanträtt vid tre tillfallen.
KONVER syftar till att bidra till ekonomisk utveckling i regioner som
sedan länge är starkt beroende av försvarssektom. I Sverige berörs
kommunerna Karlskoga och Karlsborg. Kommissionen godkände den 30
juli det operativa programmet för KONVER som omfattar 3,26 miljoner
ecu från strukturfonderna och lika mycket från svenska offentliga
finansiärer under perioden 1996-1999. Privata medel tillkommer.
Övervakningskommittén för KONVER är gemensam med Mål 2
Bergslagen, och det första mötet i denna övervakningskommitté hölls i
november.
Småföretagsinitiativet vänder sig till små och medelstora företag inom
målområdena 2, 5b och 6 och omfattar ett antal specifika områden såsom
marknadsutveckling, användning av ny teknik och miljöstrategier.
Kommissionen godkände det operativa programmet den 30 juli. EU
bidrar med 17,2 miljoner ecu. Lika mycket skall komma från nationell
offentlig finansiering. Dessutom tillkommer 14,36 miljoner ecu från
privata aktörer. Det första mötet i övervakningskommittén för små-
företagsinitiativet hölls i december (se även kapitel 17.2).
URBAN syftar till att angripa problem i stadsområden och förorter. I
Sverige berörs ett antal stadsdelar i Malmö kommun. Kommissionen
godkände den 9 december det operativa programmet för URBAN som
omfattar 4,97 miljoner ecu för perioden 1996-1999. Till detta kommer en
lika stor medfinansiering från svenska offentliga aktörer.
PESCA syftar till att främja ökad variation inom näringslivet på orter
som varit starkt beroende av fiskerinäringen. Fem områden
(Norrlandskusten, ostkusten, sydkusten, västkusten samt insjön Vänern)
berörs av initiativet. Kommissionen godkände den 5 mars 1996 det
operativa programmet. För PESCA bidrar EU med 3,97 miljoner ecu.
Nationell offentlig finansiering och privat finansiering uppgår till 2,67
miljoner ecu respektive 3,90 miljoner ecu. Det första mötet i över-
vakningskommittén för PESCA hölls i maj, och ett andra möte genom-
fördes i oktober (se avsnitt 21.4).
144
23 Miljö
Skr. 1996/97:80
EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön,
skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt
samt främja åtgärder på internationell nivå. Miljöfrågorna har funnits på
gemenskapens dagordning sedan 1972 då det första handlings-
programmet för miljön antogs. Romfördraget kom att omfatta skyddet för
miljön först genom den europeiska enhetsakten 1987. Formerna för den
gemensamma miljöpolitiken utvecklades ytterligare när Unionsfördraget
trädde i kraft år 1993.
Under 1996 har hållits fyra miljöministerrådsmöten. Vidare
arrangerades i juli ett informellt ministermöte om avfallsfrågor. En rad
viktiga frågor har varit föremål för diskussion och beslut under året.
I detta avsnitt redogörs för behandlingen inom EU av de av Sverige
prioriterade frågorna för miljöarbetet enligt regeringens skrivelse till
riksdagen om svenska prioriteringar i EU:s miljöarbete (skr.
1994/95:167).
Under 1995 fick kommissionen på svenskt initiativ i uppdrag av rådet att
utarbeta en särskild försumingsstrategi för EU med målet att utsläppen av
försurande ämnen inte skall överskrida den kritiska belastningsgränsen
för vad naturen tål. Förslaget till strategi skall läggas fram för rådet under
våren 1997. Sverige har under året deltagit aktivt i det förberedande
arbetet genom täta kontakter med kommissionen och deltagande i de två
förberedande möten som ägt rum. En svensk nationell expert har ställts
till kommissionens förfogande för att arbeta med utformningen av
strategin.
Inför klimatkonventionens nästa partsmöte i december 1997 har en
särskild förhandlingsgrupp bildats med uppgift att arbeta fram ett förslag
till protokoll med nya mål och åtaganden för industriländerna. I en
särskild ad hoc-grupp under ministerrådet bereds EU:s positioner inför
klimatkonventionens möten. Ad hoc-gruppen arbetar också med EU:s
interna klimatstrategi. I arbetet inom klimatkonventionen har EU
framfört att ett långsiktigt mål bör vara att koldioxidhalten i atmosfären
skall hållas väl under 550 ppm. För att stabilisera halten vid den nivån
måste de globala koldioxidutsläppen minska med 50 procent. Detta skulle
kräva ännu större utsläppsbegränsningar för industriländerna. Ett stort
arbete har också lagts ned på att beskriva och föreslå olika åtgärder inom
samtliga berörda samhällssektorer, och rörande samtliga växthusgaser.
EU har vidare preciserat vilka av åtgärdsområdena som bör bli föremål
för gemensamma eller samordnade åtgärder för industriländerna. I det
sammanhanget har Sverige lett arbetet med de ekonomiska styrmedlen
145
10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
och skogsfrågoma. Sverige har även med framgång drivit frågan om att Skr. 1996/97:80
med hjälp av s.k. gemensamt genomförande skapa ett incitament för icke
industriländer att anta bindande åtaganden. Vad gäller EU:s interna
klimatstrategi har arbetet fokuserats på två frågor:
- Inom vilka områden behövs en gemensam lagstiftning för att
nedbringa utsläppen av växthusgaser?
- Vilka miljömål kan EU som helhet anta för åren 2005, 2010 respektive
2020?
Detta arbete är inte slutfört och kommer liksom EU:s interna
bördefördelning att bli föremål för nya överväganden under 1997.
Två direktivförslag har utvecklats inom det s.k. auto/oil-programmet,
vilket är ett samarbete mellan kommissionen och företrädare för bränsle-
och biltillverkarna. Förslagen lades fram av kommissionen i juni 1996
och gäller skärpta avgaskrav för personbilar från år 2001 och
kvalitetskrav på bensin och dieselbränsle från år 2000. För personbilar
föreslås även preliminära gränsvärden år 2005. Förhandlingarna om
direktivförslagen började under hösten 1996 och förväntas avslutas under
1997. En framgång för Sverige var att kommissionen föreslår att
gemenskapen skall införa hållbarhetskrav i kombination med tillverkar-
ansvar i likhet med vad Sverige tillämpar.
I juni antog ministerrådet en gemensam ståndpunkt beträffande
förslaget till avgaskrav för större dieseldrivna arbetsmaskiner, KOM (95)
350 slutlig. Parlamentet och kommissionen anslöt sig utan invändningar
till rådets position. Jämfört med kommissionens förslag förbättrades
direktivet på ett par viktiga punkter. Sverige initierade och fick gehör för
att de europeiska avgaskraven bör harmoniseras med USA, vilket innebär
ett väsentligt skärpt gränsvärde för kväveoxider. Även tre andra svenska
synpunkter rönte framgång. Det finns således ingen artikel i direktivet
som inskränker medlemsländernas rättighet att utnyttja ekonomiska
styrmedel för att introducera bättre teknik. Kommissionen åtog sig att
lägga fram ett förslag om ytterligare en skärpt kravnivå för de
arbetsmaskiner som omfattas av direktivet. Direktivet skall även vidgas
till att omfatta mindre arbetsfordon och arbetsredskap.
Kommissionen har under året lagt fram ett förslag till gemensam
strategi för att reducera utsläpp av koldioxid från personbilar och för-
bättra bränsleekonomin. Rådsslutsatsema i anledning av strategin, som
antogs vid miljöministrarnas möte i juni, upptar som mål för år 2005 ett
genomsnittligt koldioxidutsläpp för nya bilar om 120 g/km. Om målet
inte till fullo kan uppnås till år 2005 kan tidsperioden utsträckas till
senast år 2010. Vidare ges kommissionen i uppdrag att snarast påbörja
förhandlingar med bilindustrin om en överenskommelse om en minsk-
ning av koldioxidutsläpp för nya bilar som säljs inom EU. Sådana
förhandlingar påbörjades under 1996.
146
I förhandlingarna om medlemskap i EU bestämdes att Sverige skulle
undantas från skyldigheten att tillämpa vissa bestämmelser i de direktiv
som rör bl.a. klassificering och märkning av farliga ämnen och preparat
samt begränsning av saluförande och användning av farliga ämnen
(begränsningsdirektivet). Undantaget är tidsbegränsat och löper ut den 31
december 1998. Under tiden skall EU se över sina regler. Under året har
kommissionen haft två överläggningar med de nya medlemsländerna om
läget beträffande de olika övergångslösningama på kemikalieområdet.
Sådana möten kommer att äga rum även under den resterande delen av
övergångstiden.
Kommissionen har under året lagt fram ett nytt förslag till direktiv om
klassificering och märkning av farliga preparat, KOM (96) 347. Förslaget
innebär att EU:s regler skärps på några av de punkter där Sverige har
undantag. Vidare har ett antal av Sveriges undantag beträffande klassifi-
ceringen av vissa farliga ämnen fatt sin lösning genom att de vid över-
synen i kommittéer har klassificerats strängare än tidigare. Översynen har
påbörjats av bestämmelserna om saluförande och användning av farliga
ämnen på områden där Sverige har fått undantag (t.ex. kadmium och
tenorganiska föreningar) och kommissionen bedömer att den kommer att
vara slutförd före den 31 december 1998.
Under våren pågick intensiva diskussioner om förslaget till det s.k.
biociddirektivet i rådets miljöarbetsgrupp. Detta direktiv syftar till att
reglera prövning och godkännande av bekämpningsmedel. Enligt
direktivförslaget skall det ske en prövning av verksamma ämnen på
gemenskapsnivå och en efterföljande prövning av produkter på nationell
nivå. En förutsättning för att en produkt skall kunna godkännas är att det
verksamma ämnet har godkänts och uppförts på en särskild lista. När en
produkt har godkänts av ett medlemsland skall den i princip godkännas i
de andra medlemsländerna, såvida dessa inte kan åberopa särskilda
objektiva förhållanden som medför en annan bedömning.
Sverige verkade i dessa förhandlingar bland annat för att substitutions-
principen (vilken innebär att farliga ämnen, där så är möjligt, skall
ersättas av mindre farliga ämnen) skall tillämpas vid prövningen på
gemenskapsnivå av verksamma ämnen. Vid miljöministrarnas möte den
26 juni antogs en gemensam ståndpunkt som bl.a. innebar att principen
infördes i direktivet. Denna princip tas också upp av kommissionen i ett
nytt direktivförslag om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska
ämnen. Här bör även nämnas att industriministrarna i november antog
rådsslutsatser om den europeiska kemiindustrins konkurrenskraft, i vilka
bl.a. substitutions- och försiktighetsprinciperna framhölls.
I juli 1996 lade kommissionen fram ett meddelande om en reviderad
strategi för avfallshanteringen inom gemenskapen. Under hösten
förberedde rådets miljöarbetsgrupp en rådsresolution om avfallspolitik
med kommissionens strategi som bas. Rådsresolutionen antogs vid
Skr. 1996/97:80
147
miljöministermötet i december. Den innebär bl.a. att producentansvaret Skr. 1996/97:80
läggs fast som en grundprincip inom EU, att EU skall verka för en
minskning av antalet avfallstransporter och att varje land skall ta ansvar
för sitt eget avfall. Dessutom understryks i resolutionen att material-
återvinning skall prioriteras före energiåtervinning när så är miljömässigt
motiverat. Vidare lyckades man vid rådsmötet i december anta det
slutliga beslutet om kommissionens förslag om ett förbud mot export av
farligt avfall från EU till icke OECD-länder, KOM (95) 143 slutlig.
Främst de nordiska länderna var pådrivande i denna fråga. Beslutet
innebär samtidigt en anpassning till Baselkonventionen om transporter av
farligt avfall.
I september antogs rådets direktiv 96/59/EG om bortskaffande av
PCB/PCT, vilket är en svåmedbrytbar kemikalie som använts i bl.a.
transformatorer, lysrör och fogmassa. Direktivet ersätter direktiv
76/403/EEG. Bestämmelserna från 1976 visade sig vara otillräckliga (de
innehöll t.ex. inte något förbud mot återanvändning), och teknikens
utveckling har gjort det möjligt att förbättra förutsättningarna för att
bortskaffa PCB/PCT. Vid förhandlingarna om Sveriges medlemskap i
EU antogs en förklaring om att Sverige fick behålla sina strängare krav
om PCB/PCT i avvaktan på detta direktiv.
Sverige har under året anmält 225 områden som särskilda
skyddsområden enligt direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda
fåglar. Därmed har en bättre täckning åstadkommits, och Sverige kan nu
sägas ligga främst inom EU vad gäller uppfyllandet av detta direktiv.
Dessa områden ingår nu i det europeiska ekologiska nätverket Natura
2000.
Regeringen har under 1996 även anmält förslag till områden som enligt
bestämmelserna i direktivet 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer
samt vilda djur och växter skall väljas ut som områden av
gemenskapsintresse. I december 1995 anmälde Sverige 563 områden och
i juni 1996 ytterligare 77. En anmälan av de senare ingick som
förutsättning för Sveriges bidragsansökan till EU:s s.k. LIFE-fond om
medel för att skydda och vårda vissa av dessa områden (se vidare nedan,
avsnitt 23.2.2)
Regeringen ställde sig under året bakom ett förslag från
Naturvårdsverket att komplettera de ovanstående två direktiven med
nordiska arter och naturtyper för att få dem bättre anpassade till svenska
och finländska förhållanden. Arbetet har bedrivits en längre tid och har
nu rönt framgång genom att kommissionen stöder de föreslagna
förändringarna vad gäller art- och habitatdirektivet. Om komplet-
teringarna godkänns av rådet och parlamentet beräknas ändringarna
kunna träda i kraft i mitten av 1997.
Tillämpningen inom EU av konventionen om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES), som
regleras i en rådsförordning från 1982, har utsatts för omfattande
148
internationell och intern kritik. Vid miljöministermötet i december 1996
antogs en förordning som den 1 juni 1997 skall ersätta 1982 års
förordning. Den nya rådsförordningen om skyddet av arter av vilda djur
och växter genom kontroll av handeln med dem utgör en minimireglering
och ger medlemsstaterna möjligheter att vidta strängare skyddsåtgärder.
Vissa djur och växter som inte omfattas av CITES eller har ett begränsat
skydd enligt konventionen kommer att omfattas av den nya
förordningens strängaste skyddsregler. Regleringen omfattar även handel
och transport inom EU. Vidare införs en möjlighet att på gemenskapsnivå
förbjuda eller på annat sätt reglera handel med utomeuropeiska djur och
växter som utgör ekologiska hot mot de europeiska arterna. Dessutom
förstärks den gemensamma gränskontrollen och informations-
skyldigheten mellan medlemsstaterna inbördes och med Europeiska
kommissionen.
Inom ramen för konventionen om biologisk mångfald hölls den tredje
partskonferensen i november 1996. EU presenterade en väl
sammanhållen syn på de ämnesområden som togs upp till diskussion.
Den viktigaste frågan på dagordningen, som tagits upp på svenskt
initiativ, var den biologiska mångfalden inom jordbrukets ekosystem.
Konferensen enades om ett beslut som innebär klara erkännanden av den
biologiska mångfaldens betydelse för jordbruksproduktionen och av de
moderna produktionsmetodernas negativa effekter på den biologiska
mångfalden. Vidare lades fast arbetsuppgifter och rekommendationer
riktade till parterna i syfte att främja en utveckling av
produktionsmetoder och odlingssystem som bevarar och hållbart nyttjar
den biologiska mångfalden. Besluten som fattades vid partsmötet om den
biologiska mångfalden i jordbruket och inom andra ämnesområden
innehåller åtskilliga framåtsyftande inslag. Flera av dem byggde på
svenska förslag och kunde fastställas genom dessas förankring inom EU.
Under 1996 påbörjades också förhandlingar om ett biosäkerhetsprotokoll
som framförallt skall syfta till regler om gränsöverskridande för-
flyttningar av genetiskt modifierade organismer. Inom EU har under året
påbörjats ett arbete med att formulera en gemensam linje inför
förhandlingarna 1997.
Under året har pågått ett arbete med att revidera direktiv 90/219/EEG
om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer i
syfte att förenkla de administrativa prövningsrutinema med bibehållen
hög miljösäkerhet. Medlemsländerna enades i princip om förändringarna
vid miljörådsmötet i december. Beslut om en gemensam ståndpunkt har
dock inte fattats eftersom Europaparlamentet ännu inte har yttrat sig i
frågan. Sverige har drivit en aktiv och framgångsrik linje för att förslaget
till förenklade prövningsrutiner inte skall leda till en ökad risk för miljö
och hälsa. Sverige har fatt gehör för sina ståndpunkter i viktiga frågor.
Således har kriterier för klassificering av organismer för alla riskklasser
tagits fram, relevanta begrepp är definierade, informationskraven har
stärkts och möjligheten till myndighetskontroll är adekvat.
Skr. 1996/97:80
149
Skr. 1996/97:80
Kommissionen, som 1992 antog det femte åt gärdsprogrammet på
miljöområdet, Mot en hållbar utveckling, har under året lämnat en
översynsrapport samt gett förslag till aktionsplan för det fortsatta
genomförandet av programmet, KOM (95) 625 slutlig. Syftet med
aktionsplanen är att påskynda genomförandet av EU:s femte åtgärds-
program för miljön. Aktionsplanen indelas i fem prioriterade områden
samt övriga frågor som också skall uppmärksammas. Inom de
prioriterade områdena görs i sin tur ett antal mer preciserade
prioriteringar. De fem prioriterade områdena i aktionsplanen är följande:
öka miljöhänsynen inom andra politikområden, utveckla miljöpolitiska
styrmedel, förbättra tillämpningen av miljölagama, öka medvetenheten
om hållbar utveckling samt det internationella samarbetet.
I förhandlingarna har Sverige verkat för att aktionsplanen skall
kompletteras med tydligare målformuleringar och krav på resultat som
skall vara uppnådda inom en viss angiven tidsperiod. Dessutom har
Sverige framhållit fyra områden där det är särskilt angeläget att ange
tydliga mål och ställa krav på konkreta resultat. Dessa områden är
jordbruks-, försurnings- och kemikaliepolitiken samt ekonomiska styr-
medel. Vidare har Sverige strävat efter att Östersjösamarbetet skall ägnas
särskild uppmärksamhet.
Aktionsplanen skall antas av både rådet och parlamentet genom
medbeslutande. I Sverige har aktionsplanen remissbehandlats. I den
gemensamma ståndpunkt som överenskoms av miljöministrarna i
december har Sverige lyckats fa med bl.a. en prioritering av översynen av
EU:s kemikalieregler och utveckling av en kemikaliestrategi inom EU.
Andra viktiga svenska frågor som fördes in i handlingsprogrammet var
t.ex. miljöarbetet i Östersjöområdet, försumingspolitiken och miljö-
hänsyn vid offentlig upphandling. Under 1997 kommer parlamentet att
avge sitt andra yttrande, och ett slutligt beslut förväntas tas.
LIFE är en miljöfond vars mål är att bidra till utvecklingen och
genomförandet av EU:s miljöpolitik. Fonden skall främst stödja pilot-
och demonstrationsprojekt av innovativ karaktär samt naturvårdsåtgärder.
I juli antogs en ny förordning för fonden, (EG) nr 1404/96, vilken gäller
från och med 1996 till och med 1999. Referensbeloppet för genom-
förandet under de fyra åren är 450 miljoner ecu. Det årliga anslaget skall
godkännas av budgetmyndigheten. Innan utgången av 1997 skall rådet
granska och eventuellt ändra beloppet. Av fondmedlen fördelas 46
procent till naturvårdsåtgärder och skall vara kopplade till genomförande
av Habitat- och fågeldirektiven och bildandet av det ekologiska nätverket
Natura 2000 (LIFE-Natur). Lika stor del används till andra åtgärder för
150
att genomfora gemenskapens miljöpolitik. Resterande medel används till Skr. 1996/97:80
stöd till länder som angränsar till Medelhavet och Östersjön (5 procent),
utöver de länder som har associationsavtal, samt till åtgärder för att
analysera, utvärdera och sprida information om LIFE-projekt (3 procent).
När det gäller miljöskyddsprojekt tillföll under året 2,8 miljoner ecu
(ca 23 miljoner kronor) av totalt 43,3 miljoner ecu (6,5 procent av
budgeten) svenska projekt. Den svenska andelen av budgeten var året
innan endast 1 procent. Fyra projekt beviljades stöd: ”lokalt deltagande i
uthållig skogsskötsel baserad på landskapsanalys” (Skogsstyrelsen), ”nytt
sätt att bekämpa blomning av kortlivade makroalger” (länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län), ”Tandla-å-projektet” (Eskilstuna kommun)
samt ”Våtmarker i jordbruksområden” (Lunds kommun). Beträffande
naturvårdsprojekt lyckades Sverige fa en relativt stor andel av den totala
ramen. 4,9 miljoner ecu (ca 40 miljoner kronor) av totalt 43,4 miljoner
ecu tillföll svenska projekt (8,8 procent av budgeten). De tre projekt som
fick bidrag gällde skydd och restaurering av delar av Stora alvaret på
Öland, bildande av nya naturreservat i Gagnefs kommun samt inköp och
skydd av ett antal andra värdefulla skogsområden, s.k. västlig tajga.
Rådet fattade i maj 1996 det slutliga beslutet om att anta direktiv
96/29/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för
skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår
till följd av joniserande strålning. Direktivet lägger fast högsta tillåtna
doser som är förenliga med tillräckligt hälsoskydd, högsta tillåtna
exponering och kontamination samt grundläggande principer för
hälsokontroll av arbetstagarna.
Under året har även pågått ett arbete med att revidera rådets direktiv
84/466/Euratom om fastställande av grundläggande strålskyddsåtgärder
för personer som genomgår medicinsk undersökning eller behandling.
Revideringen skall ses mot bakgrund av nya vetenskapliga och tekniska
rön, det nyss nämnda direktivet om grundläggande säkerhetsnormer och
de erfarenheter som gjorts när 1984 års direktiv genomfördes.
Kommissionens förslag KOM (96) 465 slutlig behandlas för närvarande i
rådets arbetsgrupp för atomfrågor, och slutbehandling sker sannolikt
någon gång under första hälften av 1997.
EU medverkar såväl i kommissionen för hållbar utveckling (CSD) som i
förberedelserna inför det extra möte, UNGASS, som FN:s general-
församling skall hålla i slutet av juni 1997. Extramötet har till uppgift att
analysera och värdera genomförandet av Agenda 21, dvs. det
handlingsprogram om miljö och hållbar utveckling som antogs av
Riokonferensen år 1992. Med utgångspunkt i analysen skall UNGASS
vidare lämna förslag om dels det fortsatta genomförandet av Agenda 21,
151
dels arbetsprogram för CSD. CSD:s femte möte i april 1997 kommer att Skr. 1996/97:80
vara ett förhandlingsmöte inför UNGASS.
Kommissionen presenterade hösten 1996 en s.k. plattform med
riktlinjer för EU:s agerande inför UNGASS. Plattformen har utgjort
underlag för de rådsslutsatser som EU:s miljöministrar antog vid
decembermötet. Slutsatserna anger rådets riktlinjer och prioriteringar på
olika områden. Rådet understryker att EU-ståndpunkter inom ramen för
UNGASS måste utvecklas fram till juni 1997 med beaktande av
resultaten av viktiga förberedande möten och rapporter liksom av andra
konferenser som äger rum före UNGASS.
Vid miljörådsmötet i oktober 1996 beslutade miljöministrarna att EU
under 1997 skall ha avslutat sitt förfarande vad gäller godkännande av
Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gräns-
överskridande sammanhang. Konventionen har ännu inte trätt i kraft,
men det första partsmötet är planerat att hållas under sommaren 1997.
Några medlemsländer, däribland Sverige, har redan ratificerat
konventionen.
I regeringens skrivelse 1995/96:30 om EU:s regeringskonferens 1996
konstateras att miljöfrågorna bör prioriteras av Sverige. Dessa frågor har
under 1996 diskuterats på chefsförhandlamivå vid fyra tillfallen.
Sverige lade i september fram ett eget förslag till ändringar i fördragen.
Förslagen inriktas på fyra viktiga frågor: hållbar utveckling anges som ett
grundläggande mål för gemenskapen; särskilda miljömål införs för
viktiga politikområden (jordbruk, transporter, transportnät);
substitutionsprincipen anges som ett mål för gemenskapens miljöpolitik;
förhållandet mellan miljöregler och den inre marknaden klarläggs, bl.a.
när det gäller rätten att tillämpa strängare krav i fall då det finns
harmoniserade EG-regler.
Flertalet av de svenska förslagen återspeglas mer eller mindre
fullständigt i det irländska utkastet till fördragstext, som lades fram för
Europeiska rådet i december efter årets förhandlingar. Liknande förslag
har lagts fram av andra medlemsstater. Inför de fortsatta förhandlingarna
kan således konstateras att diskussionerna hittills har klarlagt att
miljöfrågorna kommer att spela en viktig roll på dagordningen för
konferensen.
Under året har flera arbeten utförts för att belysa frågor som rör
konsekvenserna för miljön av EU:s kommande utvidgning.
Naturvårdsverket anordnade i november ett seminarium med de baltiska
staterna om EU-tillnärmningen beträffande miljölagstiftningen. Vidare
har Stockholms internationella miljöinstitut (SEI) under året utfört en
särskild studie om miljökonsekvenserna av EU-medlemskap för Estland,
Lettland, Litauen och Polen.
152
På räddningstjänstområdet, som är en del av det internationella miljö-
och transportarbetet, pågår ett omfattande samarbete. Det avser bl.a.
industri-, kemikalie- eller miljöolyckor och transport av farligt gods (se
avsnitt 16.7).
Rådet beslutade i december om det direktiv som skall ersätta det
tidigare s.k. Seveso-direktivet om industriolyckor, direktiv 82/501/EEG.
Det nya direktivet kommer att innebära en mer långtgående
harmonisering av åtgärderna för att förebygga allvarligare olyckor i
verksamheter som hanterar farliga ämnen.
Direktivet innebär krav på åtgärder för att begränsa följderna för
människor, miljö och egendom av en eventuell olycka. Det omfattar hela
hanteringen inom industrin, inte bara tillverkning och lagring som
tidigare. Sverige fick under arbetet med direktivet gehör för att
myndigheternas information skall hållas tillgänglig för allmänheten i
syfte att uppnå största möjliga öppenhet. Vidare skall enligt svenskt
initiativ kommissionen ges i uppdrag att genomföra en grundlig översyn
av vilka tröskelvärden för miljöfarliga ämnen som bör tillämpas.
Behandlingen av ett kommissionsförslag om gemenskapsåtgärder för
främjande av räddningstjänst har inte kunnat slutföras till följd av
Storbritanniens blockering med anledning av den s.k. galna ko-sjukan.
EU-samarbetet skall enligt EG-fördraget bidra till att en hög konsument-
skyddsnivå uppnås genom tillnärmning av medlemsstaternas bestäm-
melser som syftar till att upprätthålla den inre marknaden och fa den att
fungera. EU kan också göra särskilda insatser som understöder och
kompletterar medlemsstaternas politik.
Det övergripande målet för svensk konsumentpolitik i EU är att ge
konsumenterna en stark ställning på marknaden och att främja
konsumenternas intressen och inflytande i ett integrerat Europa.
Samtidigt skall det vara möjligt att bibehålla och utveckla nivån på
svensk konsumentpolitik.
Konsumentpolitiken har fatt en tydligare plats i unionen sedan den
våren 1995 fick ett eget generaldirektorat. Frågornas betydelse har
därigenom understrukits, och det finns numera ett naturligt forum för att
bättre kunna ta till vara konsumentintresset. Inte desto mindre har
Sverige i den pågående regeringskonferensen drivit frågan om att
förstärka EG-fördraget i syfte att ytterligare stärka konsumenternas
intressen.
Under 1996 har två konsumentrådsmöten ägt rum. En av de mer
långsiktiga frågorna under 1996 var arbetet med kommissionens treåriga
Skr. 1996/97:80
153
konsumentpolitiska program. Kommissionen och ordförandeskapet höll Skr. 1996/97:80
under hösten seminarier om konsumenten och informationssamhället och
om s.k. allmännyttiga tjänster samt en offentlig utfrågning om finansiella
tjänster. Under hösten presenterade ordförandeskapet ett dokument om
utsatta konsumentgrupper.
Regeringskonferensen
Ett förslag till förstärkning av konsumentpolitiken i fördraget behandlas
for närvarande inom ramen för EU:s regeringskonferens. Sverige anser
att det behövs en tydligare plattform for att garantera långsiktighet i det
konsumentpolitiska arbetet. Sverige anser vidare att det bör klargöras att
konsumentområdet utgör ett självständigt politikområde och att
konsumentintresset på ett klarare sätt bör integreras i gemenskaps-
politiken på andra områden. Konsumenterna bör även uttryckligen
tillförsäkras skydd för sina rättsliga intressen och det bör framgå att de
skall beredas möjlighet att utöva inflytande. Vidare bör det stå som ett
uttryckligt mål för EU:s konsumentpolitik att sådana produktions- och
konsumtionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön
och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.
Konsumentpol itiska prioriteringar
Kommissionen antog den 31 oktober 1995 ett nytt konsumentpolitiskt
program för perioden 1996-1998 (se regeringens skrivelse 1995/96:190).
Under våren 1996 beslutade rådet att anta gemensamma slutsatser om
kommissionens program.
I slutsatserna betonas vikten av att genomföra och förenkla den
befintliga lagstiftningen samt att, vid behov, lagstifta. I syfte att stärka
konsumenternas förtroende for den gemensamma marknaden bör
förenklingar särskilt ske vad gäller gränsöverskridande handel. Vidare
framhålls att konsumentaspekten skall beaktas inom alla viktiga
politikområden liksom att det är viktigt med utbildning och information.
Det konstateras att konsumentintresset särskilt skall uppmärksammas när
det gäller området finansiella tjänster. Kommissionen anmodas att
analysera eventuella konsumentproblem som kan uppkomma efter
avregleringar på det område som har fått benämningen nödvändighets-
tjänster eller allmännyttiga tjänster.
Vidare framhålls vikten av hög matkvalitet, insatser for att alla
konsumenter skall kunna utnyttja informationssamhället samt utsatta
gruppers särskilda behov. Behovet av tillräcklig konsumentrepresentation
på gemenskapsnivå understryks, liksom behovet av åtgärder som
stimulerar ett uthålligt konsumtionsmönster. Det senare exemplifieras
med information om miljöpåverkan och utvecklingen av ett gemensamt
miljömärkningssystem. Det framhålls också att EU skall hjälpa länderna i
Central- och Östeuropa respektive utvecklingsländerna att utveckla
konsumentpolitiken.
Sverige stödde rådets slutsatser men verkade under arbetets gång for
en resolution som på ett tydligare sätt skulle gett uttryck for rådets
154
viljeinriktning och mål för arbetet under de närmaste tre åren. En sådan Skr. 1996/97:80
skulle ha möjliggjort en uppföljning och utvärdering av kommissionens
arbete. Det svenska arbetet resulterade bl.a. i att konsumentforskning och
information om livsmedel omnämns som viktiga frågor.
Utsatta konsumentgrupper
Det irländska ordförandeskapet har presenterat ett dokument om utsatta
konsumentgrupper. I dokumentet beskriver ordförandeskapet vilka
grupper som är utsatta och hur dessa inte kan utnyttja den inre
marknaden fullt ut. I texten föreslås vissa lösningar och studier av hur
marknadsmekanismerna misslyckas med att tillvarata de utsatta
gruppernas intressen. De lösningar som föreslås är ändringar i
konsumentkreditdirektivet, större tillgång till ny teknik, information för
utsatta grupper samt rätt till utbildning.
Sverige anser att det var bra av irländska ordförandeskapet att
uppmärksamma de utsatta konsumentgrupperna. Bland annat togs frågan
om förbud mot reklam riktad till barn upp inom ramen för denna
diskussion på konsumentrådsmötet i november.
Prisinformation
Under våren uppnådde rådet en gemensam ståndpunkt för
direktivförslaget om prisinformation till konsumenter. Sverige har drivit
frågan om jämförpriser och är tillfreds med det innehåll som direktivet
nu har fått. Detta innebär att det svenska jämförprissystemet kan behållas.
Det kommer i fortsättningen troligen att bilda norm för jämförpris-
systemet inom EU. Europaparlamentet har ännu inte avgett sitt andra
yttrande över direktivförslaget.
Jämförande reklam
Vidare har ett direktivförslag om reklam som innehåller jämförelser
behandlats under året. För att handelshinder skall undanröjas har
förslaget utformats som ett maximidirektiv och innebär att jämförelser
med konkurrenter eller varor i reklamen som huvudregel skall vara
tillåtna. Förslaget var inledningsvis så utformat att det fanns en risk för
att de svenska reglerna om otillbörlig marknadsföring inte skulle kunna
tillämpas på reklam som innehåller en jämförelse.
Efter svenska insatser har förslaget utformats så att medlemsstaterna
fortfarande kan ingripa mot reklam som är otillbörlig från andra
utgångspunkter än själva jämförelsen. Europaparlamentet avlämnade i
oktober sitt andra yttrande om förslaget. I en första behandling i råds-
arbetsgruppen var en majoritet av medlemsstaterna negativa till
huvuddelen av parlamentets ändringsförslag. Aktörer på den svenska
marknaden har till skillnad mot i flera andra medlemsstater relativt
155
långtgående möjligheter att använda jämförande reklam i marknads- Skr. 1996/97:80
foringen. Sveriges mål är därför att denna möjlighet skall kunna
bibehållas i så stor utsträckning som möjligt.
TV-reklam riktad till barn
Direktivet om gränslösa TV-sändningar (89/552/EEG) är under översyn
(se även avsnitt 28.3). Direktivet som skall möjliggöra fri rörlighet för
TV-sändningar över gränserna innehåller bl.a. regler om reklam. Sverige
har aktivt verkat för ett införande av förbud mot TV-reklam riktad till
barn. Sverige driver även denna fråga inom ramen för de diskussioner om
s.k. utsatta konsumentgrupper som under det irländska ordförandeskapet
påbörjats i rådsarbetsgruppen.
Affärskommunikation
Kommissionen presenterade i maj 1996 en grönbok om affärs-
kommunikation. Affärskommunikation omfattar, enligt kommissionens
definition, alla typer av reklam, direkt marknadsföring, sponsring,
sälj främjande åtgärder och PR. I grönboken föreslås en metod för att
förbättra bedömningen av proportionaliteten inom den framtida lag-
stiftningen om affärskommunikation. Vidare föreslås att en kommitté
skall inrättas med representanter från de olika medlemsstaterna.
Kommittén skulle bl.a. kunna bidra till att säkerställa att framtida
nationella initiativ överensstämmer med gemenskapens lagar. Dessutom
föreslås att en central kontaktpunkt inrättas inom kommissionen för att
förbättra informationen om bl.a. lagstiftning inom EU. Enligt
kommissionen utnyttjas inte fördelarna med den inre marknaden fullt ut
på grund av olikheter i medlemsstaternas lagar.
Sverige har uttalat stark kritik mot grönboken och pekat på att det finns
brister i problembeskrivningen och att grönboken har ett ensidigt
angreppssätt. Det är endast näringslivets intresse av fri rörlighet över
gränserna som förs fram, och konsumentperspektivet behandlas över
huvud taget inte i grönboken. Sverige har vidare framfört att de problem
som diskuteras i grönboken i stället borde kunna lösas med en höjning av
marknadsföringsnivån och en harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning t.ex. när det gäller otillbörlig marknadsföring.
Förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen
Kommissionen presenterade i början av 1996 ett förslag till direktiv om
ansökan om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas
intressen. Direktivet har under året diskuterats i rådsarbetsgruppen.
Direktivet syftar till att det skall bli lättare att stoppa
gränsöverskridande överträdelser av vissa särskilt angivna direktiv på
konsumentområdet, som har sitt ursprung i en medlemsstat men får
156
verkan i en annan. Detta vill man uppnå genom att organisationer och Skr. 1996/97:80
offentliga organ ges rätt att fora talan i andra medlemsstater än den egna
och att nationella rättsmedel skall kunna användas när överträdelser sker
oavsett i vilken medlemsstat överträdelsen far verkan. En rad olösta
frågor kvarstår, bl.a. om direktivet skall omfatta kollektiva eller
individuella intressen, vilka direktiv och bestämmelser som skall
omfattas, om den nationella lagstiftningen genom vilken direktiven
införlivats skall få tillämpas fullt ut (inbegripet ett strängare
konsumentskydd) samt vilka organ som skall fa föra talan.
Sverige anser att problemen med gränsöverskridande överträdelser på
konsumentområdet löses bäst om talan kan föras i det medlemsland där
överträdelsen har fått effekt med tillämpning av det landets lag, och att
möjligheter att verkställa avgöranden i andra medlemsländer ges för
dessa fall.
Handlingsplan för tvistlösning
Vid konsumentrådets möte den 25 november antogs rådets slutsatser om
handlingsplanen för tvistlösning. Syftet med handlingsplanen är att ge
konsumenten en möjlighet att få sin rätt prövad vid gränsöverskridande
tvister och underlätta tvistlösning utanför och i domstol. Pilotprojekt
kommer att genomföras i områden med mycket gränsöverskridande
handel. Det är frivilligt för medlemsstaterna att delta i dessa projekt.
Sverige är positivt till att tvistlösning över gränserna underlättas och att
pilotprojekt genomförs i syfte att finna lämpliga former för snabbare och
enklare tvistlösning över gränserna.
Konsumentkrediter
Ett förslag till ändring i konsumentkreditdirektivet har diskuterats under
året. Syftet med de föreslagna ändringarna är att skapa enhetlig beräkning
av den effektiva räntan i de olika medlemsstaterna och skapa en
gemensam symbol för denna. Diskussioner som förts i rådsarbetsgruppen
har visat att en majoritet av medlemsstaterna är negativa till såväl en
gemensam symbol för den effektiva räntan som ett krav att denna skall
anges med minst två decimaler. Det nuvarande förslaget innebär dels att
ingen gemensam symbol för den effektiva räntan införs, dels att den
effektiva räntan skall anges med minst en decimal. Ränteårets längd skall
enligt förslaget vara 365 dagar (366 vid skottår) eller 365,25 dagar.
Sverige anser att det är positivt att det läggs fast en enhetlig beräknings-
grund för den effektiva räntan och stöder de ändringar som föreslås.
Finansiella tjänster
Kommissionen presenterade i juni 1996 en grönbok om finansiella
tjänster. Grönboken omfattar ett antal konsumentpolitiska frågor inom
157
området finansiella tjänster, särskilt vad avser distansförsäljning. Skr. 1996/97:80
Kommissionen redogjorde för grönboken på konsumentrådsmötet den 25
november och informerade om det fortsatta arbetet. Grönboken har varit
föremål för remissbehandling, och en offentlig utfrågning hölls i
november.
Kommissionen menade vid rådsmötet att remissomgången och
utfrågningen har visat att det finns behov av att förenkla existerande
regelverk men även av att överväga nya direktiv, t.ex. om skydd för den
svagare avtalsparten, tvistlösning, överskuldsättning och eventuellt även
om grundläggande rättigheter när det gäller bank- och försäkringstjänster.
Gränsöverskridande betalningar
Ett direktivförslag om gränsöverskridande betalningar som rör
konsumenter och småföretagare har under året behandlats av såväl rådet
som parlamentet. Syftet är att förbättra kvaliteten på betalningar över
gränserna (se vidare avsnitt 10.1.1).
Distansavtal
Ett direktivförslag som behandlats under året rör distansavtal. Avsikten
är att stärka konsumentskyddet vid köp av varor och tjänster då säljare
och köpare inte träffar varandra när avtalet ingås, t.ex. vid telefon-, TV-
och postorderförsäljning. Förslaget innehåller bl.a. bestämmelser om
ångervecka, krav på skriftlig information, samt hur lång tid det får ta
innan leverans sker. Direktivets utformning gör att detta passar dåligt för
vissa typer av avtal. Därför omfattas inte finansiella tjänster (bl.a.
krediter och försäkringar), köp i varuautomater, avtal om fast egendom
eller köp vid auktion.
Sverige har gett sitt stöd åt direktivförslaget men haft en rad
detaljsynpunkter. Förlikningsförhandlingar genomfördes under hösten.
Direktivet har antagits i januari 1997. Medlemsstaterna har tre år på sig
att genomföra direktivet.
Köp av varor
Kommissionen presenterade i september 1996 ett direktivförslag om
konsumenters köp av varor. Direktivförslaget syftar till att säkerställa en
lägsta konsumentskyddsnivå vad gäller fel i varor som konsumenter
köper. Bakgrunden är att medlemsstaternas lagar skiljer sig starkt från
varandra på detta område, vilket medför svårigheter inte minst i den
gränsöverskridande handeln.
Förslaget innehåller regler om vad som är fel i en vara, konsumentens
rätt vid fel (påföljder), preskription av felansvaret och konsumentens
reklamationsskyldighet. Vidare föreslås en presumtion för ursprungligt
fel om felet upptäcks inom sex månader och en rätt för säljaren att vända
158
sig till tidigare led i försäljningskedjan. Det finns också en bestämmelse Skr. 1996/97:80
om innebörden av och krav på garantier. Enligt förslaget skall det bli
fråga om en internationellt tvingande ordning.
Sverige har en positiv grundinställning till förslaget i dess huvuddelar.
Det är dock angeläget att konsumenträttsliga gemenskapsregler utformas
så att konsumentintressena skyddas på bästa sätt utan onödiga ingrepp i
nationella rättsordningar. Denna synpunkt får betydelse när förslaget
skall behandlas i sina enskildheter.
Kommissionen har under år 1996 genomfört en översyn av
miljömärkningsförordningen som reglerar användandet av unionens
gemensamma symbol för miljömärkta produkter, en stiliserad blomma.
Arbetet har präglats av tröghet och stark kritik mot kommissionens sätt
att hantera frågan.
De svenska synpunkterna på den nuvarande förordningen har främst
gällt brister i formerna för kriterieutveckling och oklar rollfördelning
mellan olika aktörer - kommissionen, medlemsländerna, behöriga organ
och intressegrupper. Vikten av att förbättra konsument- och miljö-
organisationernas inflytande har särskilt framhållits samt att medlems-
ländernas erfarenheter måste tas tillvara på ett bättre sätt än tidigare.
Kommissionen har planer på att inrätta en ny från kommissionen
fristående organisation för miljömärkning. Ett stort antal länder inklusive
Sverige har uttryckt kritik mot ordningen att behandla förslag till en
förändrad förordning innan man vet i vilken organisation den skall
fungera. Ett förslag till förordning antogs dock i december av
kommissionen.
Kritiken har även gällt bristen på information till, konsultationer med
och förankring av förslag hos medlemsländerna. Miljömärkning är enligt
svensk uppfattning ett styrmedel som kräver en dynamisk marknad, och
marknaden finns i medlemsländerna. Ett framgångsrikt system förutsätter
hög trovärdighet och detta i sin tur förutsätter att alla berörda aktörer
aktivt deltar i arbetet.
Under året har kriterier för fyra produktgrupper fastställts. Totalt finns
nu kriterier för tolv produktgrupper men endast inom fyra av dessa har
licenser beviljats. På den europeiska marknaden finns bara ett trettiotal
produkter märkta med EU-blomman, främst målarfärger.
För att den inre marknaden skall fungera effektivt måste medlems-
staternas immaterialrättsliga lagstiftning på en del områden tillnärmas
genom åtgärder på gemenskapsnivå. Under år 1996 har sådana rättsakter
därför antagits, t.ex. ett direktiv om rättsligt skydd för databaser och en
förordning om tilläggsskydd för växtskyddsmedel. Dessutom har
159
förhandlingar ägt rum om tillnärmande av den immaterialrättsliga Skr. 1996/97:80
lagstiftningen på vissa ytterligare områden, t.ex. om mönsterskydd och
om biotekniska uppfinningar.
Sverige verkar för att regler om immaterialrätt skall beslutas på
gemenskapsnivå endast i de frågor där det verkligen behövs, och att det
skall finnas en balans mellan rättighetshavamas individuella intressen
och de samhällsintressen som kan ha betydelse. Sverige verkar också
genomgående för principen om global konsumtion.
Under 1996 har kommissionens förslag till direktiv om rättsligt skydd för
mönster behandlats vidare i en rådsarbetsgrupp. Däremot har förslaget till
en förordning om mönsterskydd inte diskuterats i arbetsgruppen,
eftersom Europaparlamentet ännu inte yttrat sig över detta.
Arbetet med direktivförslaget inriktades under det irländska
ordförandeskapet på att rådet skulle anta en gemensam ståndpunkt i
november. Detta lyckades dock inte. Orsaken var främst menings-
skiljaktigheter mellan medlemsstaterna och kommissionen i fråga om den
s.k. reparationsregeln. Kommissionen i likhet med Europaparlamentet
menar att mönsterrätten för reservdelar till bl.a. bilar av konkurrensskäl
måste begränsas, så att tillverkning av kopior tillåts på vissa särskilda
villkor. Flertalet medlemsstater har funnit detta oacceptabelt. De har i
stället velat undanta reservdelsmarknaden från harmoniseringen. Denna
meningsmotsättning - i kombination med att en medlemsstat hade en
reservation på en helt annan punkt - ledde till att rådet inte kunde anta
någon gemensam ståndpunkt.
Sverige har framfört omfattande kritik mot kommissionens förslag på
flera punkter. Särskilt viktigt har det för svensk del varit att slå vakt om
en hög grad av särprägel som förutsättning för att ett mönster över huvud
taget skall kunna bli föremål för en ensamrätt. I slutfasen av de formella
och informella förhandlingarna inför rådsmötet utarbetades
kompromisser som i stor utsträckning gick Sverige till mötes.
Det är ännu oklart hur direktivförslaget fortsättningsvis kommer att
behandlas.
Rådet antog i juni 1996 Europaparlamentets och rådets förordning om
införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel (EG) nr 1610/96.
Genom förordningen införs en möjlighet att ansöka om ett
tilläggsskydd för ett redan patentskyddat växtskyddsmedel. Tilläggs-
skyddet söks i varje medlemsland där ett sådant skydd önskas och träder i
kraft vid utgången av patentets giltighetstid. Det omfattar en period av
högst fem år och har samma rättsverkan som patentet. Förordningen
motsvarar i allt väsentligt innehållet i en redan gällande EG-förordning
om tilläggsskydd för läkemedel.
160
Sverige, som redan före medlemskapet i EU hade nationella regler om Skr. 1996/97:80
tilläggsskydd för läkemedel, hade inget att erinra mot att ett sådant skydd
också infördes för växtskyddsmedel. Sverige var följaktligen för att
förordningen antogs. Förordningen har föranlett vissa följdändringar i
patentlagen (1967:837), SFS 1996:889 (skr. 1995/96:252, bet.
1995/96:LU24, prop. 1995/96:179). Dessa ändringar innebär att
förordningen kompletteras med nationella regler om ansökningsavgift för
tilläggsskyddet och om straffansvar för intrång i den rätt skyddet ger.
Rådet utsåg under år 1996 en chef för unionens växtsortmyndighet, som
därefter kunde fullfölja handläggningen av många av de ansökningar om
EG-växtförädlarrätt som kommit in sedan april 1995. Cirka 2 000
ansökningar beviljades under året.
Vidare beslutade rådet i december 1996 att växtsortmyndigheten, som
temporärt bedrivit sin verksamhet i Bryssel, skall lokaliseras till Ångers i
Frankrike. Slutligen beslutade rådet under december att ensamrätten till
potatissorter skall kunna upprätthållas i maximalt 30 år i stället för hittills
gällande 25 år.
Sammanställningar av uppgifter och annat material, databaser, har inte ett
tillräckligt immaterialrättsligt skydd i alla medlemsstater, och dessutom
skiljer sig skyddet åt från stat till stat. Dessa olikheter har negativa
inverkningar på den inre marknadens funktion, och för att undanröja dem
antog Europaparlamentet och rådet direktiv 96/9/EG av den 11 mars
1996 om rättsligt skydd för databaser som skall vara genomfört senast
den 1 januari 1998. Harmoniseringen skall uppnås genom att direktivet
bestämmer förutsättningarna för att databaser skall ha immaterialrättsligt
skydd. Det skall enligt direktivet krävas en intellektuell prestation för att
databasen skall få upphovsrättsligt skydd. För databaser som inte når upp
till kravet på intellektuell prestation men som är resultatet av en väsentlig
investering skall det finnas ett särskilt sorts skydd. En annan grundtanke
med direktivet är att låta medlemsstaterna själva bestämma vilka
inskränkningar som av samhälleliga skäl skall göras i rättigheterna utom i
vissa för gemenskapen betydelsefulla avseenden. Ett genomförande av
direktivet kräver endast smärre ändringar av svensk rätt.
Kommissionens förslag till direktiv om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar, KOM (95) 661 slutlig, har under våren och försommaren
behandlats i en rådsarbetsgrupp. Förslaget går ut på att medlemsstaternas
patentlagstiftning om biotekniska uppfinningar skall harmoniseras.
161
11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
Framfor allt syftar förslaget till att åstadkomma enhetlighet kring frågan Skr. 1996/97:80
om i vilken utsträckning sådana uppfinningar skall vara patenterbara.
Bestämmelserna i direktivförslaget ligger väl i linje med den gällande
svenska patentlagen.
Arbetet i arbetsgruppen har nu avstannat i avvaktan på Europa-
parlamentets första yttrande, som väntas under första halvåret 1997.
EU skall bidra till utveckling av utbildning av god kvalitet genom att
främja samarbetet mellan medlemsländerna och genomföra en
yrkesutbildningspolitik som stödjer och kompletterar medlemsländernas
insatser. Gemenskapen och medlemsstaterna skall också verka för
internationellt samarbete inom utbildningsområdet.
År 1996 igångsattes samtliga verksamheter i utbildningsprogrammen
Sokrates för skola och högre utbildning och Leonardo da Vinci för
yrkesutbildning. Under året genomfördes också ett stort antal aktiviteter
inom ramen för Europeiska året för livslångt lärande.
Utbildningsministrarna har under året mötts två gånger i rådet och även
haft flera informella möten. Dialogen med de associerade länderna i
Central- och Östeuropa har fortsatt och beslut har fattas om förlängning
av Tempusprogrammet för stöd till dessa länder. Utbildningsministrarna
har även antagit flera resolutioner och slutsatser om olika frågor av
gemensamt intresse.
Utbildningsprogrammen, som genomförs 1995-1999, har fått ett positivt
mottagande och utvecklats i enlighet med förväntningarna. Sverige har
hävdat sig väl i de olika delprogrammen i Sokrates: Erasmus för högre
utbildning, Comenius för skolan samt språkprogrammet Lingua. Sverige
har också goda resultat i Leonardo da Vinci och intresset har överlag
varit mycket stort för båda programmen.
Utbildningsdepartementet har under hösten 1996, i samarbete med
berörda parter, utarbetat en rapport om utfallet för Sveriges del av
Leonardoprogrammet. Rapporten skall tillsammans med rapporter från
övriga medlemsländer utgöra underlag för den interimistiska
utvärderingsrapport som kommissionen skall lämna till rådet och Europa-
parlamentet i slutet av 1997.
Under hösten inledde kommissionen även den översyn av budgeten för
Sokrates som rådet och Europaparlamentet förutsatte i samband med
programbeslutet. Rapport med eventuella åtgärdsförslag skall föreligga
våren 1997.
Europeiska året för livslångt lärande inleddes med en konferens i
Venedig i februari, anordnad av det italienska ordförandeskapet, och av-
slutades i Dublin i december med en konferens som det irländska
ordförandeskapet svarade för.
Under året genomfördes i medlemsländerna närmare 3000 aktiviteter
för att uppmärksamma betydelsen av livslångt lärande. 1 Sverige fick 21
projekt ekonomiskt stöd, varav tolv erhöll stöd från EU. Projekten avsåg
bl.a. konferenser, informationskampanjer, TV-serier, en vandrings-
utställning och framställning av en skrift om erfarenheter av livslångt
lärande. Därutöver har logotypen för året använts i ett 20-tal
sammanhang.
Europeiska året för livslångt lärande kommer att följas upp med
studier, expertutbyten m.m. inom ramen för Sokratesprogrammet.
Det irländska ordförandeskapet gjorde till sin huvudfråga insatser för
att främja livslångt lärande och i november antog utbildningsministrarna
rådsslutsatser om en strategi för detta. Rådet konstaterar där bl.a. att det
krävs motivationsskapande åtgärder och ett brett utbud av inlärnings-
möjligheter samt att grunden läggs i den reguljära utbildningen.
Kommissionen uppmanas att inom ramen för Sokrates och Leonardo
uppmuntra informations- och erfarenhetsutbyte inom området. I övrigt
slår rådet endast fast vissa grundläggande principer, medan tänkbara
åtgärder anges i en bilaga som efterföljande ordförandeskap skall kunna
vidareutveckla om de önskar.
I november antogs också rådsslutsatser om skoleffektivitet, i
bemärkelsen att främja goda skolresultat och därmed lägga grunden till
livslångt lärande. Även dessa slutsatser har formen av ramdokument för
ett mera långsiktigt arbete. Som grundläggande principer anges att
skolan, för att ge alla elever utbildning av god kvalitet, från förskola till
vuxenutbildning måste vidta olika slag av riktade åtgärder till förmån för
dem som löper störst risk att misslyckas. Vidare krävs samverkan mellan
skolan, kommunen och andra myndigheter samt medverkan av elever och
föräldrar i skolans arbete.
Som ett komplement till slutsatserna om livslångt lärande antogs även
rådsslutsatser om utveckling av närsamhället genom utbildning, där
kommissionen ges i uppdrag att initiera en studie om åtgärder som
vidtagits i medlemsländerna med detta syfte.
Den vitbok om utbildning för kunskapssamhället som kommissionen lade
fram i slutet av 1995 diskuterades för första gången vid det informella
ministermötet i februari 1996 och i maj antog rådet preliminära slutsatser
om kommissionens förslag. I slutsatserna betonar rådet bl.a. att vissa av
förslagen inte kan accepteras av medlemsländerna samt att eventuella
beslut om nya samarbetsområden kan bli aktuella först 1997 och efter en
bred debatt i medlemsländerna och EU:s institutioner.
Skr. 1996/97:80
163
Kommissionen har dock under 1996 tagit olika initiativ för att pröva Skr. 1996/97:80
och vidareutveckla sina åtgärdsförslag, bl.a. genomförande av
pilotprojekt i utbildningsprogrammen samt ett antal expertkonferenser
kring vitbokens olika målområden
Utbildningsdepartementet har, utifrån ett särskilt utarbetat diskussions-
underlag, under hösten inhämtat synpunkter på vitboken från ett stort
antal instanser.
Med utgångspunkt i de förslag till utvecklingsåtgärder som presenterades
i början av 1996 av kommissionens särskilda arbetsgrupp om multimedia
för utbildning antog utbildningsministrarna i maj en resolution avseende
detta område. I resolutionen rekommenderas medlemsländerna att satsa
på bl.a. lärarutbildning, forskning och stödstrukturer. Kommissionen
uppmanas t.ex. efter ett svenskt initiativ, att uppmuntra pilotprojekt om
ett europeiskt skoldatanät
Europeiska rådet inbjöd i sina slutsatser från toppmötet i Florens i juni
1996 kommissionen att skyndsamt utarbeta en handlingsplan för lärande i
informationssamhället. Planen lades fram i oktober och är särskilt
inriktad på skolan. Den omfattar utvecklingsåtgärder inom fyra områden:
ett europeiskt skoldatanät, undervisningsmetoder och läromedia, lärar-
utbildning samt information. Sverige tog i december tillsammans med
kommissionen och andra medlemsländer, initiativ till ett skoldatanät.
I december offentliggjorde kommissionen en inbjudan till
projektansökningar avseende multimedia för utbildningsändamål, som
bl.a. avser uppföljning av handlingsplanen. Inbjudan är gemensam för
utbildningsprogrammen, vissa delprogram inom fjärde ramprogrammet
för forskning och utveckling samt programmen Media II och Info2000.
Projekten startar år 1997.
Kommissionen lade 1994 fram ett meddelande om möjligheterna att
främja samverkan mellan erkännande av examensbevis för akademiska
och yrkesmässiga ändamål. Medan det yrkesmässiga erkännandet av
examens- och kompetensbevis vilar på rättslig grund (EG-fördraget samt
sekundärlagstiftning) tillhör det akademiska erkännandet den nationella
utbildningspolitiken. Syftet med kommissionens initiativ är att undanröja
hinder på detta område för den fria rörligheten för personer.
En sammanfattning av medlemsländernas m.fl. synpunkter på
initiativet presenterades i mars 1996. I maj antog utbildningsministrarna
rådsslutsatser, där kommissionen anmodas att särskilt utvärdera
möjligheterna att införa en bilaga till examensbevisen som beskriver
genomförda studier och att fastställa förfaranden som kan underlätta
tvistlösning i erkännadefrågor.
164
Arbetsmarknadsministrarna antog i juni en resolution om Skr. 1996/97:80
utbildningsbevis från yrkesutbildning, där vissa riktlinjer anges för vad
utbildningsbevisen bör omfatta for att vara så användbara som möjligt for
innehavaren och presumtiva arbetsgivare. Kommissionen skall kunna
stödja ett utvecklingsarbete på detta område i utbildningsprogrammen.
I oktober 1996 presenterade kommissionen en grönbok om
administrativa, skattemässiga och andra hinder för rörlighet över
gränserna for dem som deltar i EU:s utbildnings- och forskningsprogram
samt angränsande verksamheter. I grönboken utvecklar kommissionen de
tankar om den fria rörligheten som 1995 framfördes i grönboken om
innovation och vitboken om utbildning för kunskapssamhället.
Kommissionen föreslår också olika slag av insatser såväl i programmen
som på nationell nivå. Reella åtgärdsförslag läggs dock fram tidigast till
sommaren 1997 och efter diskussion i medlemsländerna och berörda EU-
fora.
Utbildningsministrarna antog vid rådsmötet i november ett uttalande
om vikten av åtgärder inom bl.a. utbildningsområdet för att ge barn en
trygg uppväxt och förhindra att de utnyttjas sexuellt. Rådet välkomnar ett
informationsutbyte om hur denna fråga hanteras i medlemsländerna och
att kommissionen underlättar arbetet genom att göra en undersökning av
frågan.
Den expertgrupp som haft i uppgift att analysera parametrarna för det
fortsatta utbildningssamarbetet, den s.k. reflektionsgruppen, presenterade
sin slutrapport vid det informella ministermötet i december. Hur
rapporten skall följas upp bestäms i början av år 1997.
Vid rådsmötet den 21 november 1996 beslöt utbildningsministrarna att
ändra sitt beslut från 1993 om Tempus II, som avser utveckling av den
högre utbildningen i Central- och Östeuropa samt forna Sovjetunionen.
Programmet, som skulle ha avslutats 1998, förlängs därmed till år 2000.
För de associerade ländernas del kommer programmet att inriktas på att
förbereda dem för deltagande i Sokrates och Leonardo samt medlemskap
i EU.
I samband med rådsmötet hölls ett informellt möte med de associerade
länderna, där framför allt förberedelserna för deras deltagande i
utbildningsprogrammen diskuterades.
I maj hölls även en konferens vid Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen
i Turin för utbildnings- och arbetsmarknadsministrarna i EU och de
associerade, central- och östeuropeiska länderna.
I enlighet med besluten om Sokrates och Leonardo ingicks 1996 avtal
med Malta och Cypern om medverkan i programmen. Deltagandet skall
ske på villkor motsvarande dem som gäller för EFTA/EES-ländema.
165
Samarbetet utökades under året också med övriga länder kring Skr. 1996/97:80
Medelhavet.
År 1996 startade vidare den projektverksamhet inom högre utbildning
och yrkesutbildning som omfattas av avtalen mellan EU och USA
respektive Canada.
För samarbetet inom forskning och teknisk utveckling skall gemenskapen
ha som mål att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för
industrin inom gemenskapen, att främja utvecklingen av dennas
internationella konkurrensförmåga och att underlätta alla forsknings-
insatser som anses nödvändiga enligt andra kapitel i EG-fördraget.
Forskningsministrama har mötts tre gånger under 1996 och bl.a.
godkänt ett tillägg till det fjärde ramprogrammet för forskning och
teknisk utveckling samt samarbetsavtal med Sydafrika. År 1996 inleddes
också förberedelsearbetet inför det femte ramprogrammet.
År 1996 är det andra året som det fjärde ramprogrammet för forskning
och utveckling har fungerat fullt ut. Det svenska deltagandet har ökat
markant i de flesta särprogrammen. Framför allt gäller detta programmen
industri- och materialteknik samt marina vetenskaper och teknologier.
Utfallet för svenska deltagare har också varit gott i särprogrammet
transport och i det socio-ekonomiska programmet. Den svenska andelen
av den totala programbudgeten har ökat.
Av svenska deltagare utgör universiteten drygt 40 procent, vilket
innebär en viss minskning jämfört med det tredje ramprogrammet.
Företagen har ökat sitt deltagande till 37 procent och även instituten har
ökat sitt deltagande. Totalt deltar Sverige redan i fler projekt i det fjärde
ramprogrammet, drygt 700 projekt, än i det tredje.
I januari 1996 presenterade kommissionen ett förslag om tillägg till det
fjärde ramprogrammet. Förslaget byggde på ett internt arbete inom
kommissionen, utfört inom ramen för ett antal arbetsgrupper, s.k. task
forces. Förslaget var ursprungligen på 700 miljoner ecu men reviderades
av kommissionen till 100 miljoner ecu. Medlen föreslås användas till
arbetet med den nya generationens flyg, forskning om överförbar
spongiform encefalopati inklusive vaccin och virus, intermodala
transporter, utbildningsmultimedia, miljö/vatten och forskning om
minröjning.
166
Vid rådsmötet i december 1996 antog forskningsministrama en Skr. 1996/97:80
gemensam ståndpunkt om tillägget. I början av januari 1997 anslöt sig
Sverige och Nederländerna till denna.
I juli presenterade kommissionen ett första dokument om utformningen
av det femte ramprogrammet. Dokumentet var av övergripande, mer
policybetonad karaktär. Flera frågeställningar behandlades, bl.a. behovet
av koncentration och flexibilitet. I slutet av mars 1997 avser
kommissionen att lägga fram det slutliga förslaget om femte ram-
programmet.
I juni 1996 överlämnade Sverige sina preliminära synpunkter på det
femte ramprogrammet. Där betonades att Sverige i förberedelsearbetet
skall verka för att det femte ramprogrammet inte blir större än det nu
pågående fjärde. Sverige skall verka för en prioritering av följande
områden: miljö, miljövänliga och säkra transporter och miljövänlig
produktion, energi, forskning som stöder ökad användning av
informationsteknik i servicesektorn och den offentliga sektorn, en
förstärkning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och ett
ökat inslag av sådan forskning i andra program, samt industri- och
materialforskning. Sverige föreslår även särskilda åtgärder för att öka
deltagandet av små och medelstora företag.
Våren 1996 presenterade kommissionen en grönbok om innovation.
Syftet med grönboken är att identifiera de faktorer som gynnar eller
missgynnar innovationsverksamhet i gemenskapen och att föreslå
konkreta åtgärder som ökar innovationskapaciteten i unionen. Grönboken
ligger till grund för den handlingsplan för innovation i Europa som
kommissionen presenterade i december 1996.
Utbildningsdepartementet har hållit ett seminarium om grönboken och
i ett brev delgett kommissionsledamoten Cresson synpunkter på den. I
brevet framhöll Sverige bl.a. att åtgärder för innovation inte enbart bör
avse näringslivet utan också den offentliga sektorn.
Vid forskningsrådsmötet den 25 mars 1996 enades ministrarna om en
resolution om utsikterna för det internationella samarbetet inom
forskning och teknisk utveckling. I resolutionen fastslås bl.a. att
Europeiska unionen bör arbeta för att stärka Europas konkurrensförmåga
och utveckla teknologi för framtida marknader, att utveckla partnerskap
inom forskning och teknik med EU:s grannländer, att ta sin del av
ansvaret och bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet för att lösa
167
2000-talets stora problem, att främja forsknings- och utvecklings- Skr. 1996/97:80
verksamhet som gynnar en hållbar tillväxt i utvecklingsländerna samt att
dela med sig av information inom forskning och teknik och bidra till
storforskningsprojekt och spjutspetsteknologi.
Vid rådsmötet den 5 december 1996 skrev forskningsministrama under
ett avtal om samarbete mellan EU och Sydafrika inom forskning och
utveckling.
Kommissionen har även inlett förhandlingar med USA om ett bilateralt
avtal inom vetenskap och teknologiområdet.
Under 1996 har avtalet med Israel om vetenskapligt och tekniskt
samarbete trätt i kraft. Det innebär bl.a. att Israel deltar i det ijärde
ramprogrammet likvärdigt med EES-ländema och att Israel lämnar ett
finansiellt tillskott till budgeten.
Kulturministrarna har under år 1996 mötts två gånger i rådet. Rådsarbetet
har präglats av fortsatta diskussioner om kulturprogrammen Ariane och
Raphael, den audiovisuella garantifonden och TV-direktivet. Beslut har
fattats om Kalejdoskop-programmet. Rådet och kommissionen har tagit
initiativ till studier och utvecklingsarbete i frågor av gemensamt intresse
för medlemsländerna. Rådet har även diskuterat hur kulturen kan ges en
mer framträdande roll i EU-arbetet. Under år 1997 väntas en första
diskussion om en revidering av kulturprogrammen.
Kalejdoskop
Till 1996 års stödfördelning inkom totalt 716 ansökningar, varav 124
erhöll sammanlagt 600 000 ecu. Därav avsåg nära 5 miljoner ecu stöd till
fem mer omfattande projekt. Sverige är huvudarrangör för fyra projekt
som sammanlagt tilldelades 196 713 ecu (3,5 procent av 1996 års stöd).
Sverige är dessutom medarrangör i 13 projekt som sammanlagt
tilldelades 902 986 ecu (16,2 procent av 1996 års stöd). Därutöver
fördelades 500 000 ecu till den europeiska ungdomsorkestern, 250 000
ecu till den europeiska barockorkestem, 600 000 ecu till kultur-
huvudstaden Köpenhamn och 120 000 ecu till kulturmånaden i St.
Petersburg. Sammanlagt har således drygt 7 miljoner ecu fördelats under
Kalejdoskop-programmet 1996.
Ariane
Under 1996 fördelades totalt 2 022 miljoner ecu till pilotprojekt. Sju
svenska förlag erhöll stöd för översättning till svenska av sammanlagt 16
titlar, vilket utgör en sjättedel av totalt 95. Översättningsstödet uppgick
168
till totalt 531 362 ecu, varav de svenska forlagen erhöll 114 712 ecu Skr. 1996/97:80
(16 procent). Tre utländska förlag erhöll stöd för översättning av
sammanlagt tre svenskspråkiga författare.
Därtill utgick 44 stöd till samarbetsprojekt, fortbildning av litterärt
verksamma och andra projekt för böcker och läsning. Sverige hade ett
sådant stöd på 70 000 ecu och var medarrangör i fyra projekt.
Inom pilotprojektet finns även EU:s pris för författare och översättare,
Aristeion.
Raphael
Under år 1996 har temana varit bl.a. bevarande av kulturarvet inom
barocken och arkeologin samt ökad tillgänglighet till museernas
kulturarv. För varje projekt finns krav på att minst tre medlemsländer
deltar. Av totalt 495 ansökningar har 147 projekt beviljats stöd inom en
ram av 10 miljoner ecu. Sverige är ansvarig samordnare för två av dessa
projekt som sammanlagt tilldelades 125 000 ecu (1,3 procent av 1996 års
stöd). Sverige deltar härutöver i ytterligare fem projekt som sammanlagt
tilldelades 263 000 ecu (2,6 procent av 1996 års stöd).
MEDIA II
Under 1996 har ansökningsomgångar ägt rum inom samtliga tre program
utbildning, distribution och utveckling. Under året fördelades
sammanlagt 60 miljoner ecu. Av totalt 60 ansökningar till utbildnings-
programmet beviljades 32 projekt stöd, varav det inte fanns någon svensk
ansökan. Av 256 beviljade ansökningar inom utvecklingsprogrammet var
7 svenska. Av 425 beviljade ansökningar inom distributionsprogrammet
var 25 svenska.
Garantifonden
Kommissionen lade i november 1995 fram ett förslag till garantifond för
stöd till europeisk audiovisuell produktion. Fondens kapital föreslogs bli
200 miljoner ecu, varav EU-budgeten skall täcka 90 miljoner ecu och
resten skall tas från den privata finansiella marknaden. Kommissionens
förslag har inte vunnit stöd bland medlemsländerna. Kritiken har främst
avsett fondens inriktning på produktioner från större länder och
språkområden, bristen på intresse från privata finansiärer och problemen
att få fonden att fungera enligt kommersiella principer.
Ordförandeskapet lade under oktober 1996 fram ett kompromissförslag
om en försöksverksamhet under fem år där EU:s budgetinsats begränsas
till 60 miljoner ecu. Det nya förslaget är något bättre från de små
ländernas synpunkt. Sverige har dock avvisat kompromissförslaget bl.a.
med hänvisning till att det inom fonden inte går att uppfylla kravet på att
169
projekten måste uppfylla vissa kommersiella kriterier samtidigt som Skr. 1996/97:80
hänsyn skall tas till små länder och små produktionsbolag.
Nya initiativ från kommissionen
Kommissionen har tagit en rad initiativ på medieområdet som berör flera
politikområden. Det gäller bl.a. nya audiovisuella tjänster, nya medier
och Internet. Kommissionen har bl.a. presenterat en grönbok om skydd
av minderåriga och av mänsklig värdighet i samband med audiovisuella
tjänster, och ett meddelande om olagligt och skadligt innehåll på Internet.
I bägge dokumenten diskuteras alternativa åtgärder. Kulturministrarna
välkomnade grönboken och meddelandet vid rådsmötet i december 1996.
Rådet har noterat att kommissionen avser att samråda grundligt med de
berörda parterna under 1997.
Det direktiv som brukar kallas ”TV utan gränser”, 89/552/EEG, trädde i
kraft år 1989 och syftar till att säkerställa fri rörlighet för TV-sändningar.
Enligt direktivet skall det medlemsland som svarar för en viss sändning
se till att denna följer landets lagar, och att den uppfyller minimireglerna
i direktivet. De mottagande länderna skall säkerställa fri mottagning och
inte hindra vidaresändning av TV-program från andra medlemsländer.
Direktivet innehåller regler om europeiska programkvoter, reklam och
sponsring, skydd för barn och ungdom samt rättelse av felaktiga
sakuppgifter.
Kommissionen har sett över direktivet och lagt fram förslag om
ändringar. Förslaget innebär bl.a. att reglerna om befogenhet att utöva
rättskipning förtydligas, att reglerna om europeiska programkvoter blir
mer tvingande samt att det införs särskilda regler om försäljningsprogram
i TV. Kulturrådet fattade beslut om en gemensam ståndpunkt i juni 1996.
Beslutet innebär att kvotsystemet behålls oförändrat, men att det skall ses
över efter fem år. En kontaktkommitté skall upprättas för att underlätta
tillämpningen av direktivet.
Kommissionen har åtagit sig att genomföra en studie om barn och
reklam. Sverige röstade som enda land mot den gemensamma stånd-
punkten, eftersom vi inte fick gehör för en skärpning av reglerna om TV-
reklam till barn.
Parlamentet har yttrat sig om den gemensamma ståndpunkten och lagt
fram 29 ändringsförslag. Bl.a. föreslår parlamentet regler som skall
motverka att viktiga sportevenemang endast blir tillgängliga i krypterade
TV-sändningar. Ett förlikningsförfarande mellan ministerrådet och
parlamentet förutses i början av år 1997.
Rådet antog i december ett direktiv om tekniska förändringar av
direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts
bort från en medlemsstats territorium.
Skr. 1996/97:80
Enligt fördragets artikel 128.4 (kulturartikeln) skall gemenskapen även
beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser
i fördraget. Kommissionen presenterade i juni 1996 en första rapport om
beaktande av kulturaspekter inom EU:s politikområden. Rådet antog i
december 1996 en resolution om integrering av kulturaspekter inom EU:s
politikområden som uppföljning till kommissionens rapport. Genom
resolutionen ger rådet kommissionen i uppdrag att förbättra bevakningen
och samordningen av kulturfrågorna.
Rådet har under 1996 tagit initiativ till studier och utvecklingsarbete bl.a.
vad gäller alla medborgares tillgång till kultur och bibliotekens använd-
ning av elektronisk publicering. I rådets eller kommissionens regi har
expertkonferenser hållits om bl.a. Medelhavets kulturarv, fattigdom och
tillgång till kultur, multimedia och kulturarv, den europeiska musik-
industrin, och arkivfrågor. Rådet har bl.a. diskuterat kommissionens
första studie om musik i Europa, reglerna om fasta respektive fria
bokpriser i medlemsländerna samt förutsättningarna för de s.k. public
service-företagen inom radio och TV.
Att stödja framväxten av informationssamhället har stått högt på EU:s
politiska dagordning sedan vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning antogs av kommissionen 1993.
Kommissionen tillsatte därefter under 1994 den s.k. Bangemann-
gruppen som skulle granska idéerna i vitboken och lämna förslag till hur
dessa skulle kunna genomföras. Denna grupp presenterade sina förslag i
en rapport, ”Europé and the global information society”, vid Europeiska
rådets möte på Korfu i maj 1994.
Under 1996 genomfördes många aktiviteter med anknytning till
informationssamhället inom kommissionen. Bland annat presenterade
man ett flertal meddelanden och två grönböcker som alla berörde olika
aspekter av informationssamhället. Detta arbete syftade bl.a. till att
förbereda en uppdatering av åtgärdsplanen från 1994.
Industrirådsmötet som hölls i oktober 1996 ägnades uteslutande åt
informationssamhället. En resolution om framtida policyprioriteringar för
informationssamhället antogs av rådet. Detta är ett tämligen allmänt
hållet dokument där rådet identifierar ett antal områden för vidare arbete.
Sverige framhöll särskilt vikten av att ett regelverk är stabilt, att alla
människor bereds möjlighet att vara delaktiga i informationssamhället, att
det är mycket viktigt att liberaliseringen av telekommunikations-
171
marknaden fortlöper enligt planerna samt att den elektroniska handeln Skr. 1996/97:80
betyder mycket.
I ett utkast till ny åtgärdsplan som presenterades i december pekar
kommissionen ut fyra huvudområden:
- förbättring av företagens villkor, bl.a. genom att liberalisera av
telemarknaden inom EU samt säkra nödvändiga villkor för elektronisk
handel,
- investering i framtiden genom att betona utbildningsdimensionen i
informationssamhället. Kommissionen har bl.a. presenterat
dokumentet ”Att lära i informationssamhället”. Satsningar måste även
göras på det livslånga lärandet för att alla skall kunna anpassa sig till
det växande informationssamhället,
- placering av människan i centrum i informationssamhället (se avsnitt
11.2.2). Kommissionen har tagit fram grönboken, ”Leva och arbeta i
informationssamhället: Människan i centrum” som för närvarande
remissbehandlas. Kommissionen konstaterar även att ett stort antal nya
arbetstillfällen kommer att skapas till följd av utvecklingen i tjänste-
och innehållsindustrin, särskilt genom nya affarsaktiviteter såsom
elektronisk handel och skapande av multimediainnehåll,
- betydelsen av globala regler som en viktig del i informationssamhället.
Dessa regler avser bl.a. upphovsrätt, person- och dataskydd, stötande
och skadligt material på Internet och liknande datanät,
informationssäkerhet, frekvenser m.m. Att sluta avtal om bastjänster
på telekommunikationsområdet inom ramen för arbetet i
världshandelsorganisationen WTO är av största betydelse för att
sådana grundregler skall fastställas.
Sverige är ett av de länder som kommit längst i avregleringen av
telemarknaden. Under det industrirådsmöte som hölls i den 8 oktober
framhöll Sverige bl.a. vikten av att fortsätta arbetet med att öppna den
europeiska telemarknaden. Sverige tillhör därutöver den grupp av länder
som mer aktivt deltar i EU:s arbete med informationssamhället.
Internet utvecklas i snabb takt och antalet användare ökar lavinartat.
Samtidigt ökar intresset för att kontrollera innehållet. Pedofilskandalen i
Belgien väckte teleministramas intresse för att snabbt fa fram effektiva
åtgärder mot att sprida olagligt och stötande material. Den 28 november
1996 antog telekommunikationsrådet en resolution om Internet. I
resolutionen konstateras att olagligt material huvudsakligen bör hanteras
inom ramen för nationell kriminallagstiftning. Det som är olagligt utanför
Internet är också olagligt på Internet. Skyddet av yttrandefriheten är
centralt samtidigt som man vill ge konsumenterna möjligheten att sålla
172
bort material som kan upplevas som stötande. Enligt resolutionen skall
medlemsstaterna medverka till att foretagen som levererar Intemet-
tjänster tar fram gemensamma uppföranderegler, och uppmuntra
användningen av en teknisk standard som gör det möjligt att med en
programvara filtrera det material som finns på Internet. Programvaru-
standarden PICS (Platform for Internet Content Selection)
rekommenderas. Svenska IT-företagens organisation har redan påbörjat
arbetet med att ta fram gemensamma uppföranderegler för aktörerna på
den svenska marknaden.
Två dokument som varit av betydelse för resolutionen är grönboken
om skyddet av minderåriga och av mänsklig värdighet (se avsnitt 28.2)
samt kommissionens meddelande om olagligt och skadligt innehåll på
Internet som ger en rad exempel på möjliga och rimliga åtgärder för att
hantera olagligt och stötande material på Internet.
Skr. 1996/97:80
EU:s utrikesrelationer kan indelas i tre större delområden: gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik, gemensam handelspolitik, och bistånds-
politik. Under det gångna året har EU:s engagemang fördjupats på alla
dessa områden och Sverige har aktivt tagit del i arbetet. Detta har gällt
inte minst främjande av mänskliga rättigheter samt EU:s engagemang i
Östersjösamarbetet, fredsprocesserna i det forna Jugoslavien och
Mellanöstern samt krisen i området kring de stora sjöarna i Afrika. EU:s
samarbete med USA och Canada breddades samtidigt som EU:s
förbindelser med Ryssland och länderna i Central- och Östeuropa
utvecklades, de sistnämnda i ljuset av EU:s framtida utvidgning.
Unionen har fortsatt att spela en viktig roll vad avser reformeringen av
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. På svenskt initiativ har under
året ett brett och övergripande reformförslag utarbetats, vilket syftar till
att stärka FN.
EU är en de viktigaste aktörerna i den globala handelspolitiken.
Sverige har tillsammans med andra handelsliberala medlemsländer verkat
och fått gehör för en frihandelsvänlig inriktning på unionens
gemensamma handelspolitik. Under 1996 har EU kommit att framstå
som en av de främsta förespråkarna för frihandel och utveckling av det
multilaterala handelspolitiska regelverket inom världshandels-
organisationen WTO.
En intensiv dialog om utvecklings- och biståndsfrågor pågår mellan
EU:s medlemsländer. Sverige har bl.a. strävat efter en effektivisering och
en kvalitetshöjning av EU:s internationella utvecklingssamarbete.
Genom Unionsfördraget etablerade medlemsländerna ett samarbete på
det utrikes- och säkerhetspolitiska området (GUSP). Samarbetet sker
inom den s.k. andra pelaren, som är mellanstatlig till sin karaktär och
inom vilken beslut fattas med enhällighet. Inom ramen för GUSP möts
utrikesministrarna regelbundet för att diskutera utrikespolitiska frågor. På
tjänstemannanivå bereds frågorna inom EU:s politiska kommitté (POCO)
samt därunder inom ett antal olika GUSP-arbetsgrupper.
De instrument som står till unionens förfogande inom ramen för
GUSP definieras i Unionsfördragets avdelning V, artiklarna J 1-11.
Under 1996 har EU haft en uttalad ambition att tillämpa dessa instrument
i syfte att öka effektiviteten och kontinuiteten i unionens utrikespolitik.
Sverige har under den pågående regeringskonferensen aktivt deltagit i
de diskussioner som inletts om hur ett stärkande av den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken skall kunna bidra till detta.
Inom ramen för GUSP har medlemsländerna genomfört demarscher
och enats om s.k. gemensamma ståndpunkter (artikel J 2) i en rad olika
Skr. 1996/97:80
174
frågor av såväl tematisk som geografisk karaktär, bl.a. om sanktioner mot Skr. 1996/97:80
Burma (Myanmar), om förbindelserna med Cuba och om restriktioner i
vapenexport till Afghanistan.
Genom beslut om gemensamma åtgärder enligt artikel J 3 har särskilda
sändebud för fredsprocessen i Mellanöstern och för krisen i området
kring de stora sjöarna i Afrika utsetts. Också EU:s insatser på andra
områden, bl.a. till stöd för genomförandet av fredsavtalet för det foma
Jugoslavien, har föranlett beslut om gemensamma åtgärder. Därutöver
har EU i ett beslut enligt artikel J 4.2 ombett Västeuropeiska unionen
(VEU) att utreda förutsättningarna för en insats i området kring de stora
sjöarna i Afrika.
Gemensamma ståndpunkter och åtgärder samt GUSP-deklarationer
finns förtecknade i bilaga 4.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken hör till de centrala
frågorna under den regeringskonferens som inleddes i mars 1996.
Ambitionen hos medlemsstaterna är att stärka EU:s förmåga på detta
område. Frågor som diskuteras i regeringskonferensen är bl.a.
krishantering, förändrade beslutsregler, förbättrad analys- och
planeringsförmåga och EU:s externa representation.
Det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU har under året varit inriktat
på aktuella frågor med relevans för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken.
Till dessa frågor hör EU:s framtida utvidgning till Central- och
Östeuropa, där Sverige framhållit vikten av en gemensam förhandlings-
start för samtliga kandidatländer. En viktig del av verksamheten har
bestått i regelbundna dialogmöten med kandidatländerna. Relationerna
med Ryssland och Ukraina har fortsatt att ta form under året genom att
ytterligare steg tagits i uppföljningen av EU:s handlingsplaner för dessa
länder. Genomförandet av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina jämte
återuppbyggnadsarbetet har också varit viktiga frågor, liksom
förberedelserna inför toppmötet inom Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) i Lissabon om det framtida europeiska
säkerhetssamarbetet. Ytterligare frågor rör de transatlantiska relationerna
inklusive EU:s utrikespolitiska dialog med USA, förbindelserna med
Medelhavsländerna samt arbetsrelationen mellan EU och VEU.
I regeringskonferensen har Sverige och Finland gemensamt lagt fram
ett förslag med syfte att öka EU:s förmåga till krishantering. Sverige och
Finland vill ge EU förbättrade möjligheter att ta initiativ exempelvis till
en fredsbevarande styrka ledd av Västeuropeiska unionen, som sätts in på
grundval av ett mandat från FN eller OSSE. För att uppnå detta föreslås
att humanitära insatser och militär krishantering skrivs in i fördragets
artikel J 4 som medlemskapsuppgifter. I förslaget ingår också att alla EU-
medlemmar skall fa rätt att delta på lika villkor i krishanterings-
operationer som EU beslutar om och VEU genomför.
175
Som ett led i arbetet att effektivisera GUSP diskuteras i regerings-
konferensen frågan om en förändring av de nuvarande beslutsreglema,
t.ex. möjligheten att fatta fler beslut med kvalificerad majoritet. Sverige
har förklarat sig berett att pröva om enhällighetsprincipen kan
modifieras. En förutsättning är dock att vetorätten bibehålls i frågor av
vitalt nationellt intresse.
Samtliga medlemsstater har pekat på behovet av en förstärkt analys-
och planeringsfunktion för GUSP. Enligt svensk uppfattning skall denna
ha som uppgift att ge underlag för gemensamma beslut, utveckla den
långsiktiga planeringen och ge tidig förvarning om potentiella konflikter.
Ett grundläggande syfte med funktionen är att stärka gemenskaps-
perspektivet.
Flera länder framhåller också behovet av att EU har ett gemensamt
ansikte när det gäller att företräda unionen i kontakter med omvärlden.
Sverige ställer sig inte avvisande till denna tanke, under förutsättning
bl.a. att funktionen i första hand ses som ett stöd för ordförandeskapet
och inte resulterar i en oklar ansvarsfördelning inom GUSP.
Inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik intar de mänskliga
rättigheterna en framträdande plats. Samarbetet kring dessa frågor är
intensivt och frågor om mänskliga rättigheter kommer in som ett viktigt
element i ett ökat antal utrikes- och biståndspolitiska överväganden.
Stärkandet och skyddet för de mänskliga rättigheterna ses som en viktig
konfliktförebyggande och fredsbevarande insats. EU:s politik i detta
avseende stämmer väl överens med Sveriges traditionella syn på dessa
frågor.
Under det 52:a mötet i Geneve med FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna var EU huvudförslagsställare eller medförslagsställare till
ett stort antal resolutioner. Bland de tematiska resolutionerna märks den
om barnets rättigheter. Vidare hade EU ansvar för flera resolutioner om
situationen för mänskliga rättigheter i enskilda länder, bl.a. Iran, Irak,
Burma (Myanmar) m.fl. EU introducerade tillsammans med bl.a. USA ett
förslag om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, men som
följd av ett procedurbeslut kom detta inte upp till sakbehandling.
Under 1996 har EU intagit gemensamma ståndpunkter rörande bl.a.
utvecklingen i Burma och situationen för mänskliga rättigheter i Östra
Timor. EU har gjort ett flertal uttalanden om mänskliga rättigheter i
enskilda länder. Frågan om dödsstraffet har tagits upp vid ett antal
uppvaktningar.
EU var starkt engagerat vid Världskongressen mot kommersiell sexuell
exploatering av barn, vilken hölls i Stockholm i augusti. Kongressen har
följts upp genom konkreta förslag till åtgärder för dels i EU:s interna
arbete, dels det globala samarbetet.
Under FN:s 51:a generalförsamling 1996 höll EU flera s.k.
gemensamma anföranden bl.a. om barnets rättigheter. EU var huvud-
förslagsställare eller medförslagsställare till centrala resolutioner om bl.a.
Skr. 1996/97:80
176
barnets rättigheter och förhållanden för mänskliga rättigheter i enskilda Skr. 1996/97:80
länder, bland dem i Irak, Iran och Cuba.
Ett prioriterat område för EU har också varit att försöka få till stånd
ökade resurser inom FN för arbetet med de mänskliga rättigheterna.
Vidare verkar EU aktivt för att fler stater skall ansluta sig till de
grundläggande konventionerna om mänskliga rättigheter. Ett intensivt
arbete ägnas frågan att motverka reservationer till internationella
instrument för mänskliga rättigheter, särskilt folkrättsligt otillåtna
reservationer.
Sökandet efter bättre former för stöd till fältinsatser som gäller skydd
för och främjande av de mänskliga rättigheterna har under året fått en
ökad prioritet. Detta har bl.a. kommit till uttryck genom övervakare av
mänskliga rättigheter som EU ställt till förfogande för de insatser som
Högkommissarien för de mänskliga rättigheterna bedriver främst i
Rwanda och Burundi, samt genom finansiellt stöd för Högkommissariens
blivande kontor för mänskliga rättigheter i Colombia.
Även inom OSSE har EU agerat på de mänskliga rättigheternas
område. Vid OSSE:s granskningskonferens i Wien i november gjorde EU
flera inlägg. Mycket uppmärksammat blev anförandet om dödsstraffet
och det samtidigt av EU framlagda dokument som systematiskt
kartlägger förekomsten av dödsstraff i de 55 OSSE-statema.
EU:s agerande under året har mycket kommit att präglas av försöken
att finna nya former för dialog med andra länder och regioner om frågor
om mänskliga rättigheter i syfte att uppnå ett ökat genomförande av
länders internationella åtaganden för mänskliga rättigheter i nationell
politik.
Inom nedrustningsområdet förekom under året ett nära samarbete inom
EU. I den inledande allmänna debatten i FN:s generalförsamlings första
utskott, där nedrustningsfrågorna behandlas, höll ordförandelandet i EU
ett gemensamt anförande. EU:s medlemsländer röstade på samma sätt om
18 av de 24 resolutioner som förelädes för omröstning i general-
församlingen. I 3 fall var röstfördelningen mellan EU-ländema helt
splittrad med såväl ja-röster som nej-röster och avståenden. Detta gällde
bl.a. resolutionen om Internationella domstolens rådgivande yttrande om
lagligheten av hot om eller användning av kärnvapen. Sverige och Irland
röstade ja till denna resolution.
Allmänna rådet antog den 1 oktober 1996 en gemensam åtgärd om
antipersonella landminor. Syftet var att förstärka de åtgärder som EU
redan vidtagit för att bekämpa den urskillningslösa användningen världen
över av antipersonella minor och att bidra till att lösa de problem som
redan förorsakats av dessa vapen. Målet är en effektiv internationell
överenskommelse om ett världsomfattande förbud för dessa vapen så
snart som möjligt.
Ett nära samråd har ägt rum under året mellan medlemmarna i EU
inom ramen för konventionerna om biologiska och kemiska vapen. Den
177
12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
25 juni 1996 antog allmänna rådet en gemensam ståndpunkt om Skr. 1996/97:80
konventionen om biologiska vapen. Syftet var dels att förbättra efter-
levnaden av konventionens icke-spridningsbestämmelser, dels att främja
ett framgångsrikt genomforande av förhandlingarna om att stärka
konventionen genom en legalt bindande s.k. verifikationsregim.
Demarscher genomfördes i olika huvudstäder. Ett intensivt samarbete
mellan EU-ländema har också ägt rum inom ramen för arbetet i den
ad hoc-grupp som har till uppgift att utarbeta en verifikationsregim för
konventionen samt inför och under konventionens ljärde gransknings-
konferens. I granskningskonferensens allmänna debatt höll ordförande-
skapet i EU ett för unionen gemensamt anförande.
Vad avser konventionen om kemiska vapen har EU-ländema
gemensamt uttalat den vikt man fäster vid att konventionen träder i kraft
tidigt. Samtliga EU-länder har utfäst sig att tillträda konventionen innan
den träder i kraft. Inom ramen för arbetet i förberedande kommissionen
för Organisationen för förbud mot kemiska vapen har ett omfattande
samarbete ägt mm mellan EU-ländema.
Arbetet för att stärka det internationella atomenergiorganets, IAEA:s,
safeguardssystem - det s.k. 93+2-programmet - fortsatte under året
genom förhandlingar om ett s.k. modellprotokoll. Arbetet utgör ett viktigt
element i stärkandet av den internationella icke-spridningsregimen på
kämvapenområdet. I samband med förhandlingarna har nära samråd ägt
mm mellan medlemmarna i EU.
Regeringscheferna enades i mars 1996 i Turin om en gemensam åtgärd
enligt vilken EU skall delta i KEDO (The Korean Peninsula Energy
Development Organization). Målsättningen är att bidra till en
övergripande lösning av frågan om spridning av kärnvapen på den
koreanska halvön. Den 1 oktober 1996 beslutade allmänna rådet om
kommissionens förhandlingsmandat för förhandlingarna med KEDO om
medlemskap för Euratom där. Förhandlingar har inletts om Euratoms
deltagande i denna organisation.
Mellan EU-ländema sker ett regelbundet och mycket omfattande sam-
arbete i FN-frågor. Medlemsstaternas delegationer i FN-huvudstädema
New York, Geneve, Wien, Nairobi m.fl. förbereder och samordnar under
ordförandeskapets ledning EU:s ställningstaganden, anföranden m.m. i
praktiskt taget alla aktuella frågor (se avsnitt 30.2, 30.3 och 30.6). Ett
intensivt samarbete förekommer också vid större konferenser, vissa
fackorgans styrelsemöten och kommittémöten etc. EU är därigenom
sedan ett antal år en av huvudaktörerna i FN.
Sverige upprätthåller sin traditionellt mycket aktiva roll i FN-
sammanhang. Som medlem i den betydelsefulla EU-gruppen kan Sverige
178
sägas ha vunnit i inflytande, även om den nationella profilen kanske i Skr. 1996/97:80
vissa fall blivit mindre framträdande. Huvudregeln är att när det råder
enighet i en fråga framförs enbart denna EU:s gemensamma ståndpunkt,
medan det annars står varje medlemsland fritt att i samråd med
ordförandeskapet framföra egna nationella synpunkter.
EU-samordningen sträcker sig inte till FN:s säkerhetsråd, utan varje
medlem svarar där for sina egna ställningstaganden. I Unionsfördraget
sägs att medlemsstater som också är medlemmar av säkerhetsrådet skall
“rådgöra med varandra” och “hålla övriga medlemsstater fullt
informerade”. EU-samordningen sträcker sig inte heller till styrelse-
arbetet i de frivilligfinansierade fondema och programmen, som t.ex.
UNDP (FN:s utvecklingsprogram), UNFPA (FN:s befolkningsfond) och
UNICEF (FN:s barnfond), eftersom bidragsgivningen sker på nationell
basis.
Det nordiska samarbetet i FN är fortsatt mycket omfattande. Det
innefattar informationsutbyte, gemensamt analys- och förankringsarbete,
och i förekommande fall, samfällda initiativ. En gemensam nordisk profil
upprätthålls när så är möjligt. Detta sker antingen genom att de nordiska
länder som inte är EU-medlemmar ansluter sig till EU:s linje eller genom
särskilda nordiska framträdanden.
EU:s medlemsländer har under 1996 koncentrerat sig på frågor rörande
OSSE:s insatser i f.d. Jugoslavien och förberedelser for det toppmöte
som ägde rum i Lissabon i december. Andra frågor som varit föremål för
ingående behandling är t.ex. OSSE:s insatser i Estland och Lettland,
organisationens medverkan i fredsprocessen i Tjetjenien samt insatserna
för att stödja demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter i
medlemsländerna. Vidare har EU fört diskussioner om hur OSSE:s
administrativa funktioner skall kunna stärkas. Rustningskontrollffågoma
i OSSE är inte föremål för EU-samordning.
EU stödde OSSE.s arbete med att genomföra valen i Bosnien-
Hercegovina bl.a. genom en gemensam aktion som finansierade
deltagandet av 500 valövervakare, vilket var en viktig förutsättning för
att kunna genomföra valen. EU har också tagit initiativ för att stödja
regionalt samarbete i Balkanregionen.
Inför toppmötet i Lissabon utarbetade EU ett förslag inom ramen för
arbetet med en ”allomfattande säkerhetsmodell för det 21 :a århundradet”
vilket behandlade OSSE:s roll i det framtida europeiska säkerhets-
samarbetet. Svenska prioriteringar med betoning av OSSE:s centrala roll
för konfliktförebyggande insatser, stöd för återuppbyggnad efter en
konflikt samt betoning på demokratistöd och mänskliga rättigheter
återspeglas väl i förslaget.
EU har regelbundet samråd med associeringsländema om OSSE-
frågor.
179
Inom den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken GUSP finns ett
informationsutbyte och en dialog kring allmänna gemensamma kriterier
för krigsmaterielexport. Åtta kriterier har identifierats. Under år 1996
fördes diskussioner om tolkningen av dessa. Syftet är att en samsyn om
tillämpningen successivt skall växa fram. Sverige verkar för en restriktiv
tolkning. Artikel 223 i EG-fördraget gör det dock fortsatt möjligt för
medlemsstaterna att undanta produktion och handel med krigsmateriel
från EU:s gemensamma regler. Samarbetet inom EU präglas därför av
förhållandet att varje EU medlem har sin egen nationella lagstiftning i
fråga om krigsmaterielexport.
Även exportkontrollen av strategiska produkter, som inte räknas till
krigsmateriel, s.k. varor med dubbla användningsområden (dual use-
produkter), är föremål för informationsutbyte inom ramen för GUSP.
Samtliga EU:s medlemsstater är medlemmar i de fyra existerande globala
exportkontrollarrangemangen; Nuclear Suppliers’ Group (kontrollerar
export av varor och teknologi som kan användas för tillverkning av
kärnvapen), Australiengruppen (biologiska och kemiska vapen),
missilteknologikontrollregimen samt det s.k. Wassenaar-arrangemanget
(exportkontroll av både krigsmateriel och dual use-produkter). EU-
ländema utarbetar gemensamma ståndpunkter inför möten inom ramen
för exportkontrollarrangemangen.
EU har en gemensam förordning (EG) nr 3381/94 om kontroll av
strategiska produkter, som tillämpas sedan den 1 juli 1995. Förordningen
syftar till fri rörlighet för sådana produkter (med vissa undantag) inom
EU samt exportkontroll gentemot tredje land. Till följd av tillkomsten av
Wassenaar-arrangemanget har rådet under 1996 beslutat om vissa
ändringar och uppdateringar av bilagorna till förordningen.
Tillämpningen av förordningen om exportkontroll för dual use-produkter
diskuteras regelbundet i en särskild samordningsgrupp för detta
ändamål.
I GUSP-arbetsgruppen för administrativa frågor diskuteras ämnen som
rör medlemsländernas utrikesförvaltningar ur ett organisatoriskt,
resursmässigt och administrativt perspektiv.
En uppgift i arbetsgruppen är t.ex. att bereda frågor om sam-
lokaliseringsprojekt i tredje land, dvs. att genom lokal gemenskap och
nyttjande av gemensamma administrativa stödtjänster söka nå
kostnadseffektiva lösningar.
Arbetsgruppen diskuterade och utbytte även erfarenheter av
genomförda organisationsförändringar i medlemsländernas utrikes-
förvaltningar samt av verksamhetsplanering, -styrning och -uppföljning.
Sverige har genom sin nyligen genomförda omorganisation och den nya
verksamhetsplaneringsprocessen inom den svenska utrikesförvaltningen
aktivt kunnat bidra till diskussionen på detta område. Arbetsgruppens
Skr. 1996/97:80
180
arbete i denna fråga återges bl.a. i rapporten ”Presidency reports on Skr. 1996/97:80
structural reforms and the introduction av performance indicators in
ministries of foreign affairs”, vilken lades fram under det irländska
ordförandeskapet.
Samarbetet har också under året omfattat hälso- och sjukvårdsområdet,
bl.a. frågan om hur medlemsländerna bättre kan nyttja varandras sjuk-
vårdskliniker i tredje land.
Inom arbetsgruppen har ett samarbete även ägt rum i fråga om
utbildning av nyantagna diplomater, växeltjänstgöring i medlems-
ländernas utrikesförvaltningar samt i frågor om medföljande till
diplomatiska tjänstemän. På denna senare punkt har Sverige mycket
aktivt kunnat bidra till erfarenhetsutbytet i arbetsgruppen.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
diskuteras frågor som rör folkrättsliga och ceremoniella regler för
umgänget mellan stater, särskilt tolkningen av 1961 års Wienkonvention
om diplomatiska förbindelser.
Arbetet omfattade under 1996 framförallt jämförelser av praxis på
immunitets- och privilegieområdet syftande till harmonisering där sådan
är möjlig och lämplig, samt bevakning av utvecklingen i icke-
medlemsländer som misstänks bryta mot Wienkonventionen. Bland annat
har frågor om förvärvsarbete för familjemedlemmar till ambassad-
personal stationerad i andra medlemsländer och villkor för viss
ambassadpersonal från tredjeland belysts. Andra frågor som behandlades
var kriterier för att erkänna utländska honorärkonsuler, utländska
ambassaders skulder och säkerhetssituationen för medlemsländernas
ambassader i tredje land. Samarbetet har givit Sverige värdefulla
erfarenheter för det fortsatta protokollära arbetet.
Den gemensamma handelspolitiken är en grundpelare i EU-samarbetet.
Tack vare den styrka som ett gemensamt agerande ger är EU, vid sidan
av USA, den viktigaste aktören i den globala handelspolitiken. EU:s
handel med tredje land redovisas i bilaga 7.2.
I frågor som berör den gemensamma handelspolitiken fattas besluten
av gemenskapen med kvalificerad majoritet och blir bindande för
medlemsstaterna. Kommissionen företräder medlemsländerna på de
områden som omfattas av den gemensamma handelspolitiken. De
handelspolitiska frågorna behandlas främst i den s.k. 113-kommittén,
som har fått sitt namn efter EG-fördragets artikel 113 om den
gemensamma handelspolitiken.
En viktig målsättning för unionen är att befästa och utveckla det
multilaterala handelspolitiska regelverket inom ramen för världshandels-
181
organisationen WTO. Förberedelserna infor WTO:s första minister- Skr. 1996/97:80
konferens i Singapore i december har under året upptagit en stor del av
unionens interna arbete.
Vidare har ett omfattande nät av avtal med andra länder ingåtts.
Sverige, som är starkt utrikeshandelsberoende, har ett stort intresse av ett
öppet internationellt handelssystem. Sveriges handel med EU:s
medlemsländer redovisas i bilaga 7.1. Sverige har sedan inträdet i EU
arbetat för att påverka samarbetet i frihandelsvänlig riktning. Genom
medlemskapet har Sveriges möjligheter att påverka den internationella
handelspolitiska utvecklingen totalt sett ökat. Godkännandet av
informationsteknikavtalet är ett konkret exempel på att frihandeln i
världen ökar (se avsnitt 31.2). Inom vissa områden, som exempelvis
handel med teko- och jordbruksprodukter samt tillämpningen av
antidumpningsinstrumentet, har dock medlemskapet medfört
försämringar för svenskt vidkommande.
Tillsammans med övriga handelsliberala länder inom EU och den i
grunden frihandelsvänliga Europeiska kommissionen har Sverige fortsatt
att verka för en förstärkning av det multilaterala handelspolitiska
regelverket och för att EU:s bilaterala och regionala avtal far en
frihandelsvänlig inriktning.
Världshandelsorganisationen WTO har verkat i två år. Beslutet om att
bilda WTO var en följd av den senaste förhandlingsomgången (rundan) i
allmänna tull- och frihandelsavtalet GATT, den s.k. Uruguayrundan.
WTO har därmed fr.o.m. den 1 januari 1995 övertagit GATT:s roll som
sammanhållande organisation för den multilaterala handelspolitiken. I
WTO ingår även varuhandelsavtalet GATT som en av organisationens tre
pelare. De andra två är tjänstehandelsavtalet GATS och avtalet om
immaterialrätt TRIP:s. WTO:s första år kunde betecknas som ett
övergångsår från GATT.
WTO. s arbete under 1996
Medlemsantalet har ökat under 1996 och från och med den 1 januari
1997 har WTO 129 medlemsländer. Detta kan jämföras med 77 vid
WTO:s start den 1 januari 1995 och med GATT:s 125 signatärer i
december 1994. Ett trettiotal länder står i kö för att ansluta sig, varav ett
antal för världshandeln viktiga länder såsom Kina, Taiwan och Ryssland.
För svenskt vidkommande har även de tre baltiska staternas anslutning
till WTO högsta prioritet.
182
Mycket av arbetet inom WTO det gångna året har ägnats åt att Skr. 1996/97:80
genomfora de olika avtalen från Uruguayrundan. Detta arbete kommer att
pågå en bra bit in på 2000-talet och fortsätta att utgöra en central uppgift
under de närmaste åren.
I december 1996 hölls WTO:s första ministerkonferens. Minister-
konferenser skall enligt WTO:s stadgar äga rum vartannat år.
EU:s deltagande i WTO. s första ministerkonferens i Singapore
WTO:s första ministerkonferens avhölls i Singapore 9-13 december och
utgjorde en god indikation på den vikt som läggs vid WTO. Ministrar,
eller motsvarande, från i princip samtliga medlemsländer och
kandidatländer deltog i överläggningarna.
Förberedelsearbetet för ministerkonferensen upptog en mycket stor del
av WTO:s arbete under 1996, och därmed också en avgörande del av
EU:s arbete på det handelspolitiska området. För EU:s del påbörjades
arbetet med att formulera målsättningarna för konferensen redan i slutet
av 1995.
EU kunde, trots vissa skillnader i uppfattningar mellan
medlemsländerna om hur arbetet för ökad frihandel skall bedrivas, uppnå
enighet om relativt offensiva målsättningar på flertalet områden. Detta
fastställdes i riktlinjer som antogs av rådet den 29 oktober. De områden
där EU inte kunde uppnå en tillräckligt stark frihandelsvänlig profil
motsvarande svenska målsättningar var i huvudsak de traditionella
problemområdena; jordbruk samt textil och konfektion (teko). Vad gäller
handel och arbetsvillkor förespråkade Sverige att frågan skulle behandlas
i en arbetsgrupp i WTO och att Internationella arbetsorganisationen
(ILO) skulle ges möjlighet att framföra sina synpunkter på denna fråga
vid konferensen. Främst på grund av brittiskt motstånd var det dock inte
möjligt att uppnå enighet i EU om tydliga skrivningar angående WTO:s
möjlighet att stödja ILO.
EU kunde genom de fastlagda offensiva målsättningarna agera
påtryckare inom en rad områden under ministerkonferensen - bland
annat miljö, konkurrens, förenklingar av handelsprocedurer, investeringar
och förbättrat marknadstillträde för de minst utvecklade länderna. EU
kom därmed tydligt att framstå som en av de främsta förespråkarna för
frihandel och för en utveckling av det multilaterala handelspolitiska
regelverket.
EU var således pådrivande vad gäller de nya frågorna på den
handelspolitiska dagordningen och fördjupat arbete på redan existerande
arbetsområden. Målsättningen hos flertalet andra medlemsländer,
inklusive större delen av u-landsgruppen, var att konferensen skulle
fokusera på genomförandet av de i Uruguayrundan uppnådda resultaten.
USA, som traditionellt varit mycket aktivt i GATT/WTO, höll en
betydligt lägre profil än vad som varit fallet i tidigare internationella
handelsförhandlingar. USA koncentrerade sig främst på
informationsteknikavtalet, förhandlingar om bastelekommunikations-
tjänster samt frågan om handel och arbetsvillkor.
183
Slutresultatet får utifrån EU:s och Sveriges målsättningar betecknas Skr. 1996/97:80
som tillfredsställande, även om de uppställda målsättningarna inte kunde
uppnås till alla delar. Samtliga frågor som EU velat lyfta fram återfinns i
slutdeklarationen. Det var viktigt att WTO:s ledande roll på det
handelspolitiska området befästes och att besluten från Uruguayrundan
kommer att genomföras fortsätta som planerat. Särskilt glädjande var att
beslut kunde fattas mellan ett begränsat antal länder om att eliminera
tullarna på ett stort antal elektronikkomponenter och produkter. Detta är
ett område där Sverige varit pådrivande alltsedan vårt inträde i EU (se
nedan). Dessutom gavs positiva signaler inför avslutningen av
förhandlingarna vad gäller handel med teletjänster. Övriga positiva
element var att ministrarna enades om ett uttalande om grundläggande
arbetsvillkor. Ett arbete kommer att inledas inom områdena konkurrens
och investeringar samt förenklingar av handelsprocedurer. Även på
området offentlig upphandling skall ett nytt arbete inledas i syfte att söka
utveckla det existerande avtalet.
Samtidigt kan konstateras att vissa skrivningar inte blev så långtgående
som Sverige önskat. På investeringsområdet hade Sverige och EU velat
åstadkomma en tydligare uttalad målsättning om inledande av
förhandlingar och inte bara ett analytiskt arbete. På miljöområdet hade
det varit önskvärt med större framsteg inom ramen för det arbete som
pågått i WTO de senaste två åren. De nuvarande skrivningarna bekräftar
endast nuvarande arbete och ger kommittén i uppdrag att fortsätta sitt
arbete. Även vad gäller grundläggande arbetsvillkor hade Sverige
föredragit en tydligare skrivning om WTO:s roll och stöd till ILO-
arbetet.
Basteleförhandlingarna
WTO/GATS-förhandlingama om en liberalisering av handeln med
bastelekommunikationstjänster kunde inte avslutas inom utsatt tidsram
(30 april 1996), utan fick förlängas till den 15 februari 1997. Huvud-
skälet till att ett avtal inte kunde uppnås var att USA inte ansåg att
tillräckligt många länder hade gjort tillräckligt långtgående
liberaliseringsåtaganden.
Efter att förhandlingarna återupptogs i juli 1996 kunde vissa framsteg
göras i fråga om några av de utestående tekniska frågorna. I ett försök att
förmå andra WTO-länder att förbättra sina bud presenterade EU och
USA samtidigt, i mitten av november, reviderade bud. Vid WTO:s
ministermöte i Singapore aviserade flera länder att de avsåg att följa EU:s
och USA:s exempel. Det för Sverige allt överskuggande målet, att få till
stånd ett multilateralt avtal om bastelekomtjänster, förverkligades genom
att förhandlingen framgångsrikt fördes till ett slut inom de utsatta
tidsramarna, dvs. den 15 februari 1997.
Informationsteknikavtal
Frågan om ett informationsteknikavtal (ITA), som syftar till att eliminera
tullarna på ett antal elektronikkomponenter och produkter, väcktes redan
184
under 1995. Förhandlingarna kom dock inte att inledas förrän under Skr. 1996/97:80
1996 då WTO-förhandlingar om tullsänkningar för dessa produkter
ingick i kompensationsförhandlingama som en följd av EU:s utvidgning.
Sedan inträdet i EU har Sverige gett högsta prioritet för tullsänkningar
för elektronikkomponenter, då detta inneburit stora kostnadsökningar för
svensk industri. Sverige har varit pådrivande inom EU för att få till stånd
ett avtal under 1996. En principöverenskommelse uppnåddes i anslutning
till WTO:s ministerkonferens i Singapore. Avtalet innebär att tullen tas
bort på dessa produkter i fyra steg med början den 1 juli 1997.
Tullnivåema binds i WTO och sätts i förhållande till alla länder, dvs.
även dem som inte anslutit sig till avtalet. En förutsättning för avtalet är
dock att ca. 90 procent av all handel med produkterna omfattas, vilket
innebär att flertalet av världens största handelsnationer måste ansluta sig.
Textil och konfektion
Som EU-medlem har Sverige sedan den 1 januari 1995 tillämpat EU:s
tekopolitik med begränsningar mot ett trettiotal länder och övervakning
mot ytterligare ett tjugotal. Enligt Uruguayrundans tekoavtal skall en
gradvis avveckling av alla tekorestriktioner mellan länderna i WTO ske i
fyra steg och vara avslutade år 2005. Under 1996 fattade EU beslut om
vilka varukategorier som för gemenskapens del skall ingå i andra steget.
Detta kunde ske först efter segslitna förhandlingar. Beslutet kritiserades
från svensk sida såsom inte tillräckligt långtgående och meningsfullt.
Sverige driver tillsammans med andra frihandelsvänliga medlemsländer
linjen att snarast möjligt trappa ned EU:s begränsningar på tekoområdet.
Sverige anser att restriktioner på tekoområdet är till förfång inte bara för
exportörländema utan i minst lika hög grad för importörländemas
konsumenter. Kommissionen och ett antal medlemsländer vill däremot
inte gå fram snabbare med liberaliseringarna, eftersom tekosektom spelar
en viktig roll i många medlemsländer.
Under hösten 1996 har Sverige vid två tillfällen tagit upp EU:s
temporärt återinförda tullar för export av två varukategorier från Litauen,
nämligen T-shirtar och blusar, för vilka de s.k. tulltaken hade passerats.
Under överläggningarna i Bryssel nödgades Sverige dock konstatera att
stöd endast gavs från Finland, varför någon ändring av beslutet inte kom
till stånd. Vidare har Sverige, liksom några andra medlemsländer, uttalat
sig mot kommissionens förslag i december 1996 att ensidigt införa
begränsningar på vissa textilvaror från Ryssland. Åtgärden genomfördes i
avvaktan på en eventuell förhandlingslösning, eftersom det dittills-
varande textilbegränsningsavtalet löpte ut vid årsskiftet.
Sverige samordnar sitt agerande inom FN:s konferens för handel och
utveckling UNCTAD med sina samarbetspartner inom EU. I UNCTAD
förekommer både blandad och s.k. exklusiv gemensam kompetens,
185
eftersom vissa delar av UNCTAD:s verksamhet ligger utanför den Skr. 1996/97:80
gemensamma handelspolitiken.
På initiativ av EU-ländema kunde en omfattande reform av
UNCTAD:s verksamhet fastställas vid den ministerkonferens (UNCTAD
IX) som hölls i Sydafrika våren 1996. Där fastslogs att UNCTAD:s
huvuduppgift är att genom analys och tekniskt bistånd stimulera och bistå
u-ländema till att delta i det multilaterala handelssystemet. Samtidigt
lades grunden for effektivisering och reformering av UNCTAD:s
mellanstatliga arbete, bl.a. genom färre möten och fokusering av arbetet
på ett fåtal ämnen. Inom det tekniska biståndet ges en ökad inriktning
mot de minst utvecklade länderna. Reformarbetet har sedan fortsatt under
1996 efter UNCTAD IX. Sverige har som en aktiv deltagare i EU-kretsen
verkat för ytterligare effektivisering och konkretisering av verksamheten.
Ett av UNCTAD:s arbetsområden, där gemenskapen har exklusiv
kompetens, är inom det s.k. generella preferenssystemet GSP
(Generalized System of Preferences). GSP, som är UNCTAD:s viktigaste
framgång, innebär att u-ländemas export till i-ländema erhåller särskilt
förmånlig tullbehandling. Den 1 januari 1995 införde EU ett reviderat
GSP-system för industrivaror. Förmånerna ges genom en procentuell
nedsättning av den s.k. mest gynnad nations-tullen, som varierar
beroende på industrivarornas känslighetsgrad. Den 1 januari 1997
kommer ett reviderat system för jordbruksvaror enligt samma principer
som för industrivarusystemet, att träda i kraft. Såväl industri- som
jordbrukssystemet ger Gemenskapen möjlighet att tillfälligt upphäva
GSP-tullförmånema för ett land t.ex. vid förekomst av tvångsarbete. Två
klagomål från Internationella fackföreningsrörelsen har hittills inkommit
som gäller förekomsten av tvångsarbete i Pakistan och Burma
(Myanmar). Rådet kommer under 1997 att på grundval av
rekommendationer från kommissionen, besluta om GSP-förmånema
tillfälligt ska upphävas för Burma. Sverige fortsätter att delta i det
internationella råvarusamarbetet. Den tidigare höga profilen har dock
under 1990-talet alltmer ersatts av en betydligt lägre aktivitetsnivå på
grund av ändrade politiska och ekonomiska förutsättningar. Tron på
regleringstänkande har successivt fått vika föi marknadsanpassade
lösningar på råvarusektoms problem.
I den mån internationella råvaruavtal innehåller reglerande
mekanismer utgör de en del av den gemensamma handelspolitiken, och
då har EU exklusiv kompetens. För andra råvaruavtal gäller blandad
kompetens. Råvaruavtal med blandad kompetens mellan
medlemsländerna och EU gäller kaffe, kakao, naturgummi, jute, tropiskt
timmer och spannmål. EU:s medlemsländer söker genom ett omfattande
samrådsförfarande uppträda gemensamt på hela råvarufältet.
Sedan hösten 1995 pågår förhandlingar i OECD om ett multilateralt avtal
om investeringar (MAI). Avsikten är att avtalet ska föreligga till OECD:s
ministermöte våren 1997. Målet för förhandlingarna är ett multilateralt
186
avtal med en hög standard vad gäller investeringsliberalisering och skydd Skr. 1996/97:80
av investeringar samt en effektiv tvistlösningsmekanism. Även icke
OECD länder ska kunna ansluta sig till avtalet. I förhandlingarna deltar
samtliga OECD länder samt Europeiska gemenskaperna. EG och
kommissionen bedriver ett nära samarbete vid förhandlingarna. Det
ligger i Sveriges intresse att ett avtal nås och att icke OECD länder
ansluter sig till det. Sverige stöder och deltar därför aktivt i
förhandlingarna.
Arbetet i EU har under året präglats dels av att inleda och påverka arbetet
i den nybildade kommittén för regionala handelsavtal i WTO, dels av
med att förbereda WTO:s ministerkonferens i Singapore på detta område.
Grundprincipen i WTO är mest-gynnad-nationsbehandling, dvs. lika-
behandling. Undantag medges dock för regionalt samarbete i form av
frihandelsavtal och tullunioner på villkor att dessa uppfyller vissa
kriterier. De flesta handelsnationer är part i något regionalt avtal. EU har
genom sin tullunion från 1957 varit en av föregångarna. Även Sverige,
som sedan 1 januari 1995 ingår i EU:s tullunion, har genom EFTA-
avtalet från 1960 en lång tradition av att arbeta för frihandel - både i
multilaterala och regionala sammanhang.
Att ett arbete nu inletts inom WTO:s regionala kommitté innebär ett
steg framåt när det gäller att få till stånd stringenta och effektiva
granskningar av de regionala avtal som notifierats i WTO. Under året har
sju möten hållits varvid bl.a. granskningen av EU:s utvidgning (EU-15),
EU:s Europaavtal samt tullunionen med Turkiet påbörjats. Inom EU
pågår en diskussion om hur unionen skall ställa sig till fortsatta regionala
avtal. Sveriges uppfattning är att EU bör utnyttja den möjlighet till
handelsliberaliseringar som regionala avtal ger. En viktig förutsättning är
dock att avtalen konstrueras så att de uppfyller WTO:s regler.
Kommissionen aviserade under hösten avsikten att under 1997 lägga
fram ett nytt direktivförslag om harmonisering av icke konkurrensutsatt
exportkreditförsäkring. Förslaget väntas bl.a. baseras på de synpunkter
som rådsarbetsgruppen för exportkrediter framförde i en rapport som
antogs av allmänna rådet i december 1995. Medlemsländerna gavs under
1996 tillfälle att, innan ett slutligt förslag fastställs, informellt framföra
synpunkter. Syftet med detta arbete är att skapa lika konkurrensvillkor
mellan exportörer i de olika EU-ländema.
Kommissionen sände i november ut ett nytt förslag till meddelande om
försäkring av s.k. marknadsmässiga exportkreditrisker. Medlemsländerna
uppmanades att inkomma med synpunkter på förslaget. Från svensk sida
kommer sådana synpunkter att insändas i början av 1997. Om dessa
regler infors, kommer Exportkreditnämndens verksamhet på det aktuella Skr. 1996/97:80
området att behöva ses över.
EU:s omfattande verksamhet för att begränsa påstått dumpad import från
tredje länder har fortsatt under år 1996. Beslut om slutliga anti-
dumpningstullar har fattats i ett tjugotal fall. Sverige har under året
fortsatt ansträngningarna att begränsa dessa åtgärder. Detta har skett
- i den löpande hanteringen av dumpningsärenden, där Sverige har
verkat for avveckling av beslutade åtgärder och kritiskt granskat
förslag om nya åtgärder,
- i samarbete med likasinnade medlemsstater, med vilka diskuterats
möjliga förändringar av politiken, bl.a. medel att få till stånd ett större
hänsynstagande till handelns, konsumenternas och de industriella
förbrukarnas intressen och
- i dialog med den ansvarige kommissionären, där Sverige lämnat
förslag om önskvärda förändringar.
En viss rörelse i den önskade riktningen har under året kunnat skönjas,
men fortsatta ansträngningar kommer att vara nödvändiga under lång tid.
Motståndet mot förändringar är betydande hos flera medlemsländer och
delar av den europeiska industrin.
Utvecklingssamarbetet är en integrerad del av unionens samlade externa
politik och skall enligt Unionsfördraget vara ett komplement till
medlemsstaternas nationella politik. Målsättningarna för den
gemensamma politiken är en varaktig ekonomisk och social utveckling i
utvecklingsländerna, integration av utvecklingsländerna i världs-
ekonomin samt kamp mot fattigdomen i utvecklingsländerna. Dessutom
skall biståndspolitiken bidra till att utveckla demokratin och respekten för
de mänskliga rättigheterna. Målsättningarna överensstämmer med
svenska biståndspolitiska prioriteringar.
Unionens utvecklingssamarbete hör formellt till EG:s befogenheter.
Samarbetet är således överstatligt. Beslut tas av rådet med kvalificerad
majoritet i samarbete med Europaparlamentet genom samarbets-
proceduren. Samarbetet finansieras dels över den reguljära EU-budgeten,
dels genom särskilda bidrag från medlemsstaterna till Europeiska
utvecklingsfonden (EUF). Det budgetfinansierade biståndet, som uppgår
till ca 55 procent av EU:s totala bistånd, omfattar biståndet till Asien,
Latinamerika och icke-medlemsländer i Medelhavsområdet samt
livsmedels- och miljöbistånd, katastrofhjälp, stöd genom enskilda
organisationer m.m. Biståndet genom EUF går till de s.k. AVS-ländema
(Afrika, Västindien och Stilla havsregionen) och uppgår till ca 45 procent
188
av det totala EU-biståndet. EU:s bistånd (inklusive samarbetet med Skr. 1996/97:80
Central- och Östeuropa) uppgick år 1996 till ca 5,05 miljarder ecu. Det är
tre gånger större än det svenska biståndet och når fler än 100 länder. Det
samlade bistånd som ges dels över EU:s budget, dels över medlems-
ländernas nationella budgetar, svarar för mer än 60 procent av
västländernas samlade bistånd. Utvecklingssamarbetet inom ramen för
Lomé-konventionen finansieras med medel ur EUF.
EU-medlemskapet ger Sverige möjlighet att direkt påverka
inriktningen på EU:s gemensamma utvecklingssamarbete. En intensiv
dialog om utvecklings- och biståndsfrågor pågår inom unionen, och
genom ökat erfarenhetsutbyte och nya kunskaper kan effektiviteten i
biståndet öka.
En strategi för Sveriges agerande i EU:s internationella utvecklings-
samarbete presenterades i november 1996 i riksdagen. Strategin kan
grovt indelas i dels metodfrågor, dels ämnesområden.
Vad beträffar metodfrågor ger Sverige högsta prioritet åt effektivitets-
och kvalitetsfrågor i EU-arbetet. Sverige arbetar för ökad insyn, öppenhet
och förenkling. Sverige vill också se ökad målstyrning i stället för
detaljstyrning från medlemsstaterna och arbetar därför för bättre
landstrategier och policyhantering i EU:s utvecklingssamarbete. EU:s
biståndsorganisation kan bli effektivare och samordningen kan förbättras.
Sverige vill gärna se mer av svenskt biståndskunnande i kommissionen.
De svenska biståndsmålen skall genomsyra Sveriges agerande i EU
precis som i andra biståndssammanhang. Av detta följer att områdena
fattigdomsbekämpning, demokrati och mänskliga rättigheter, jämställd-
het och miljö prioriteras av Sverige även i EU:s utvecklingssamarbete.
Då omfattningen och betydelsen av humanitärt bistånd och konflikt-
hantering avsevärt ökat de senaste åren prioriteras även det. EU:s arbete
med livsmedelssäkerhet är resursslukande och inte helt utan problem,
varför Sverige har ökat uppmärksamheten på denna sektor. Sverige lyfter
vidare fram betydelsen av enskilda organisationer.
Europeiska byrån för humanitärt bistånd (ECHO) är den största enskilda
givaren av internationellt humanitärt bistånd. Cirka 40 procent av det
totala humanitära biståndet kanaliseras genom ECHO. ECHO är verksam
i ett 60-tal länder. Budgeten år 1996 uppgick till 679 miljoner ecu. Av
ECHO:s bistånd går 67 procent till enskilda organisationer, 17 procent
till FN-organ, 14 procent till egna projekt och 2 procent till övriga
utgifter. Av FN-organen är FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och
FN:s Världslivsmedelsprogram (WFP) EU:s viktigaste samarbetspartner.
Under året antogs en förordning för humanitärt bistånd och en verk-
ställighetskommitté upprättades. Kommissionen lade fram dokumentet
189
”Länken mellan humanitärt bistånd, rehabiliteringsbistånd och Skr. 1996/97:80
utveckling”. Slutsatserna i dokumentet skall ses som inledning till en
process som syftar till att inom EU skapa bättre beredskap för att
förebygga och möta kriser i utvecklingsländer. Vissa länder har valts ut
för försöksverksamhet: Angola, Liberia, Somalia, området kring de stora
sjöarna i Afrika, Haiti, Guatemala, El Salvador, Kambodja, Afghanistan,
Georgien, Armenien och Azerbajdzjan.
Rådsbehandlingen av förslagen KOM (95) 290 och KOM (95) 292 slutlig
till förordningar om bistånd via enskilda organisationer som påbörjades
år 1995, kunde inte avslutas under år 1996 på grund av oenighet kring
vilken maktfördelning som skall råda mellan kommissionen och
medlemsländerna. Ett stort antal budgetlinjer är öppna för enskilda
organisationer, varav den viktigaste reglerar samfinansiering mellan EU
och enskilda organisationer av projekt som stöder social och ekonomisk
utveckling, utveckling av mänskliga resurser och institutionellt stöd till
lokala samarbetsorgan i utvecklingsländerna. Under år 1996 har inom
denna budgetlinje 175 miljoner ecu beviljats enskilda organisationer,
varav 2,7 miljoner ecu till svenska enskilda organisationer.
Projekthanteringen inom generaldirektoratet för utvecklingsfrågor (GD
VIII) av ansökningar från enskilda organisationer är mycket omfattande
med 800 ansökningar per år och uppföljning och kontroll av 2 000-3 000
pågående projekt. Handläggningen behöver rationaliseras, och olika
initiativ har tagits för att hitta lösningar. Bland annat hölls ett seminarium
i Stockholm under våren 1996 med deltagande från kommissionen,
svenska enskilda organisationer och Sida för att presentera den svenska
modellen med ramavtal. Ett förslag till förändring av avtalsformerna har
utarbetats och presenterades för den ansvariga kommissionsledamoten i
juni 1996. Behandlingen av förslaget är ännu inte slutförd.
Unionen är en stor givare av livsmedelsbistånd och år 1995 uppgick
denna typ av bistånd till 646 miljoner ecu. Av den totala summan
användes cirka en tredjedel till direkt bistånd från kommissionen till
mottagarländerna och två tredjedelar till indirekt bistånd kanaliserat via
olika FN-organ och enskilda organisationer.
Rådet har under året beslutat om en ny förordning om livsmedels-
bistånd, (EG) nr 1292/96. Förordningen är en sammanställning av ett
antal förordningar som tidigare styrde livsmedelsbiståndet inom unionen.
Genom den nya förordningen skall större hänsyn tas till den lokala
produktionen och marknaden vid givande av livsmedelsbistånd. Således
skall triangulär och lokal upphandling främjas för att det lokala
jordbruket skall utvecklas och stärkas. Detta är en fråga som Sverige
drivit aktivt.
190
Skr. 1996/97:80
Rådet beslutade i december 1996 att ett jämställdhetsperspektiv skall
prägla allt utvecklingssamarbete, både kommissionens och medlems-
ländernas bistånd. Beslutet innebär att all analys vid förberedelser av
insatser, liksom genomförande och utvärdering, skall genomsyras av en
jämställdhetssyn och att såväl kvinnor som män skall delta i alla led i
utvecklingssamarbetet.
Ett expertgruppsmöte hölls under 1996 i kommissionens regi i syfte att
bl.a. utveckla indikatorer som kan mäta huruvida ett förstärkt jämställd-
hetsperspektiv blir tydligt i utvecklingsarbetet. Sverige spelar en aktiv
och pådrivande roll i syfte att stärka kommissionens kapacitet på detta
område.
EU har fortsatt att spela en viktig roll vad avser reformeringen av FN:s
ekonomiska och sociala verksamhet. På svenskt initiativ har under året en
bred och övergripande ståndpunkt om reformer utarbetats. Därmed kan
EU komma att spela en än mer aktiv och pådrivande roll vad avser
reformeringen av FN. Den gemensamma ståndpunkten inriktas på att
stärka FN bl.a. genom att effektivisera och konsolidera verksamheten.
EU:s ståndpunkt framfördes i ett brev till FN:s generalsekreterare och har
av EU överlämnats till en rad huvudstäder i såväl i-länder som u-länder.
Rådet har under år 1996 behandlat kommissionens förslag att unionen
skall inleda samarbete för att stödja utvecklingsländers arbete att
utveckla, genomföra samt utvärdera program och projekt på
befolkningsområdet. Samarbetet skall vara baserat på principen att
individer och familjer skall kunna fatta välunderbyggda beslut om antalet
barn och tiden mellan födslarna. Programmet skall, bl.a. genom
utbildning av kvinnor, bidra till att skapa de sociokulturella och
ekonomiska förutsättningar som krävs för att fatta sådana beslut.
Programmet skall hjälpa till att utveckla och omstrukturera hälsovårds-
systemen så att tillgången till och kvaliteten på hälsoservice förbättras
och därigenom hälsoriskerna minskar för kvinnor och barn.
EU:s förslag saknade inledningsvis den helhetssyn som genomsyrar
handlingsprogrammet från Kairo. Genom bl.a. svenskt agerande har
förslaget nu en bra inriktning. De viktigaste svenska synpunkterna, t.ex.
ungdomars roll och våld mot kvinnor, är nu inkluderade. Förslaget
kommer under år 1997 upp för en andra läsning i rådet.
191
Det förslag som år 1995 lades fram av kommissionen om samarbete
mellan nordliga och sydliga länder om bekämpning av narkotika och
narkotikaberoende behandlades under år 1996 av rådet (första läsningen).
Förslaget avser i huvudsak att ge stöd till utvecklingsländer när de
upprättar och genomför nationella handlingsplaner som skall identifiera
mål, strategier och prioriteringar för narkotikabekämpningen i landet.
Planen skall omfatta ett integrerat angreppssätt som spänner över olika
discipliner och sektorer, t.ex. förebyggande åtgärder, polissamarbete,
kontroll av handel och utveckling av alternativa grödor. Detta skall
enligt förslaget ske i nära samarbete med FN:s narkotikaprogram
(UNDCP). Förslaget skall färdigbehandlas under år 1997.
Allmänna rådet antog i mars och oktober 1996 gemensamma åtgärder om
antipersonella minor. Den ena åtgärden avsåg ett bidrag på 3,6 miljoner
ecu till FN:s frivilliga fond för minröjningsbistånd och syftade till
upprättandet av minröjningscentrum i Bosnien-Hercegovina och
Kroatien. Syftet med den andra var bl.a. att bekräfta unionens avsikt att
fortsätta sitt stöd till den humanitära minröjningen. Ytterligare 7 miljoner
ecu avsattes för ändamålet, varav hälften avsett för den nämnda fonden.
Dessa medel kommer i tillägg till de ca 25 miljoner ecu som EU under
året anvisade för minröjningsinsatser och stöd till minornas offer via
olika biståndsanslag. Utvecklingsrådet antog i november 1996 en
resolution om tillskapandet av en integrerad och samordnad gemensam
politik som ett led i kampen mot de antipersonella minorna. Avsikten är
att stärka de lokala insatserna och tillförsäkra långsiktigt stöd från
givarna.
EU lämnar makrofinansiellt stöd i form av obundna långfristiga lån till
vissa tredje länder som genomför ekonomiska stabiliseringsprogram. De
länder som kommer i fråga för denna typ av stöd är i första hand
nuvarande och blivande associeringsländer och i andra hand vissa länder
i Medelhavsregionen och västliga republiker i forna Sovjetunionen.
Makrofinansiellt stöd har hittills utgått i första hand till reformländer i
Central- och Östeuropa. Behoven bland flertalet av dessa länder har dock
minskat i takt med att den makroekonomiska balansen har återställts.
Under året har inga nya makrofinansiella insatser gjorts. Ett formellt
beslut om stöd till Moldavien om 15 miljoner ecu har fattats (efter
principbeslut 1995). Insatser i Bulgarien, Makedonien och Ukraina har
förberetts, men ännu inte lett till beslut. EU beslutade år 1996 att häva ett
lån till Slovakien om 130 miljoner ecu.
Skr. 1996/97:80
192
Europeiska investeringsbanken (EIB) finansierade projekt utanför EU Skr. 1996/97:80
för 2 294 miljoner ecu under år 1996. Av dessa härrör 2 190 miljoner ecu
från EIB:s egna medel och 104 miljoner ecu från EU:s budget eller från
medlemsländernas budgetmedel (Europeiska utvecklingsfonden). Under
1996 finansierade banken projekt i 50 länder utanför EU. Huvudsakligen
finansierades projekt i Central- och Östeuropa och Medelhavsregionen.
Sverige har under åren 1995 och 1996 aktivt medverkat till att förändra
det garantisystem som ligger till grund för EIB:s utlåning till tredje land.
Genom det nya systemet kommer banken att dels stå för en ökad del av
risken vid utlåning till vissa projekt i tredje land, dels att uppmuntras att i
högre grad engagera sig i projekt utan statliga garantier.
Mot bakgrund av den dramatiska händelseutvecklingen i området kring
de stora sjöarna i Afrika beslutade utvecklingsrådet i november 1996 om
omedelbart stöd på 10 miljoner ecu för flyktingar som återvänder till
Rwanda, samt en heltäckande aktionsplan för EU.s bistånd till regionen.
Sverige fick i detta sammanhang gehör för yrkanden om att inta ett
långsiktigt perspektiv i arbetet med detta område.
Även i övrigt har Sverige tagit initiativ till och fatt gehör för flera
viktiga frågor. En uppföljning av OECD:s utvärdering av EU:s bistånd är
en fråga som Sverige driver.
Vid utvecklingsrådets möte i maj 1996 fattades bl.a. beslut om
rådsslutsatser rörande operationell koordinering, dvs. samordning i
mottagarländerna, decentraliserat bistånd samt migration och utveckling.
Vid rådet antogs även en resolution om miljökonsekvensbedömningar
samt gemensam ståndpunkt för förordningar om flyktingstöd till Asien
och Latinamerika, miljöinsatser i utvecklingsländer samt hiv/aids-
relaterade projekt. Rådet antog även en förordning om humanitärt
bistånd.
Vid utvecklingsrådet i november 1996 beslutades om rådsslutsatser om
jämställdhetsaspekter i katastrofförebyggande insatser, akuta katastrofer
och återuppbyggnad (238/1/96). Rådet antog även en resolution om
mänsklig och social utveckling och EU:s utvecklingssamarbete
(11503/96) samt en resolution om minröjning (11576/96).
Dessutom har kommissionen under 1996 presenterat dokument som
avses behandlas under år 1997 om kopplingen mellan katastrofhjälp,
återuppbyggnad och utveckling.
Inom ramen för Lomé-konventionen samarbetar EU med de 70 s.k. AVS-
ländema i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet. Samarbetet
finansieras utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag till
Europeiska utvecklingsfonden (EUF).
193
13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
Under året har förhandlingarna om programmen för EU:s bistånd inom
ramen för Lomé-konventionen för perioden 1996-2000 (med ett belopp
på 12,97 miljarder ecu från EUF) praktiskt taget slutförts, varigenom
nationella program för 63 länder förhandlats fram. Sverige har särskilt
drivit fattigdomsbekämpning, jämställdhet, miljö, givarsamordning,
kapacitetsuppbyggnad och resultatanalys i utvecklingssamarbetet. Dessa
önskemål har beaktats av kommissionen. Det fortsatta arbetet inom EU:s
utvecklingssamarbete med dessa frågor (särskilt fattigdomsbekämpning
och jämställdhet) kommer att följas upp från svensk sida så att
intentionerna förverkligas.
I slutet av juni ägde det årliga ministermötet mellan EU och AVS-
ländema rum i Apia i Västsamoa. Mot bakgrund av att frågor av mer
teknisk än politisk natur stod på dagordningen valde EU-ländema att låta
sig representeras på tjänstemannanivå.
Den reviderade fjärde Lomé-konventionen, som antogs vid ett extra
ministermöte i Mauritius i november 1995 och som godkändes av
riksdagen år 1995 (skr. 1995/96:257, bet. 1995/96:UU 24, prop.
1995/96:36) har ännu inte trätt i kraft eftersom endast ett fåtal länder,
såväl bland EU-ländema som bland AVS-ländema, har ratificerat
konventionen. Sverige ratificerade konventionen den 13 juni 1996.
Nuvarande Lomé-konvention (Lomé IV) löper ut i februari år 2000.
Förhandlingar mellan EU och AVS-ländema skall inledas senast i
september 1998 (jämför Lomé-konventionen, artikel 366). För att initiera
och underlätta kommande diskussioner och förhandlingar presenterade
kommissionen vid utvecklingsrådet i november en grönbok om
relationerna mellan EU och AVS-ländema inför det tjugoförsta
århundradet, KOM (96) 570 slutlig.
EU:s förbindelser med tredje land och regionala organisationer är
omfattande. Huruvida EU eller det enskilda medlemslandet skall ingå
avtal eller på annat sätt utveckla förbindelserna med tredje land eller
internationella sammanslutningar är avhängigt EU:s grundfördrag.
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)
Medlemmar i EFTA är Schweiz, Norge, Island och Liechtenstein
(”EFTA-ländema”). De tre sistnämnda (”EFTA-statema”) deltar i EES.
Liechtenstein inträdde i EES i maj 1995.
För Sveriges förbindelser med våra nordiska grannländer Norge och
Island, vilka tillsammans svarar för en betydande del av Sveriges yttre
ekonomiska förbindelser och även i övrigt står oss mycket nära, utgör
Skr. 1996/97:80
194
EES-avtalet ett omfattande ramverk. Från svensk sida bedöms det Skr. 1996/97:80
löpande EES-arbetet vara en viktig länk till EFTA-statema och
prioriteras således.
EES innebär att väsentliga delar av regelverket för EU:s inre marknad
även gäller i och gentemot de tre EFTA-statema. Dessutom innefattas ett
antal s.k. angränsande politikområden, t.ex. forskning, utbildning och
statistik, samt även utrikespolitisk dialog i EES-samarbetet. EES reglerar
vidare frihandel mellan EFTA-statema och EU, samt EFTA-statema
sinsemellan.
Som EU-medlem är Sverige fortfarande egen avtalspart i EES-avtalet.
Sedan inträdet i EU företräds Sverige dock - liksom övriga EU-länder -
huvudsakligen av kommissionen i det löpande arbetet.
Två gånger under året har EU- och EFTA-statema mötts på
ministernivå. Detta sker i EES-rådet, vars huvuduppgift är att ge
övergripande politisk vägledning för samarbetet, men som även utnyttjas
för en dialog om utrikespolitiska spörsmål. Vid årets första möte, i juni
1996, kunde EES-rådet bl.a. notera att EES-avtalet fungerar väl, att
fortsatta framsteg gjorts i fråga om att införliva gemenskapslagstiftning i
EES-avtalet samt att den utrikespolitiska dialogen inom ramen för EES
utvecklats. Vid det andra mötet, i december 1996, kunde EES-rådet
konstatera att samarbetet fortsatt att fungera väl under året och
understryka vikten av EFTA-statemas deltagande i förverkligandet av
den inre marknaden.
Av de frågor som har behandlats i EES under året kan särskilt nämnas
handel med förädlade jordbruksprodukter, veterinära gränskontroller,
ursprungsregler och ömsesidigt erkännande av provningsresultat samt
sj öfartstransporter.
Ny relevant EU-lagstiftning för den inre marknaden skall i princip
alltid föras över även till EES-avtalet genom beslut i gemensamma EES-
kommittén, som möts månadsvis. EES-kommittén är ett viktigt forum för
ömsesidigt informationsutbyte. Mycket av det löpande arbetet sker i olika
undergrupper.
Sektorförhandlingar med Schweiz
Då Schweiz år 1992 valde att ställa sig utanför EES regleras mycket av
unionens - och alltså Sveriges - handel med Schweiz alltjämt av det
bilaterala frihandelsavtal mellan EG och Schweiz som fanns redan före
EES.
De bilaterala s.k. sektorförhandlingar som inleddes i slutet av 1994
mellan EU och Schweiz, i syfte att knyta Schweiz närmare EU:s inre
marknad, fortsatte under 1996, men kunde inte slutföras under året.
Förhandlingarna rör sju sektorer: offentlig upphandling, forskning och
utveckling, ömsesidigt tekniskt erkännande, förädlade jordbruks-
produkter, luft- och landtransporter samt personers fria rörlighet. EU
eftersträvar en samlad, balanserad förhandlingslösning.
Ett genombrott i förhandlingarna om personers fria rörlighet skedde
mot slutet av året. Därefter återstod endast att finna en lösning för
195
landtransportema, den sektor som bl.a. på grund av trafiken genom Skr. 1996/97:80
Alperna visat sig vara den svåraste att komma överens om.
EU:s förbindelser med Estland, Lettland och Litauen under år 1996
påverkades i hög grad av utvecklingen under föregående år. Då hade de
tre baltiska staterna tagit flera stora steg mot integration med den
västeuropeiska gemenskapen. Frihandelsavtalen trädde i kraft och
associeringsavtal (s.k. Europaavtal) undertecknades kort därefter. De
senare är viktiga både politiskt och ekonomiskt, inte minst därför att i
dem ställs medlemskap i utsikt. På hösten samma år ansökte de tre
baltiska länderna om EU-medlemskap (EU:s utvidgning behandlas
generellt i kapitel 4).
EU:s bistånd till de baltiska staterna har också fått en tydligare
förmedlemskapskaraktär än tidigare. Inom Phare-programmet, kom-
missionens biståndsprogram för de centraleuropeiska och baltiska
staterna, har mellan 16 och 20 procent av 1996 års ramar för Estland,
Lettland och Litauen avsatts for olika insatser med uttalat syfte att
underlätta en framtida anslutning till den inre marknaden. Den totala
budgeten 1996 för Estland var 26 miljoner ecu, för Lettland 32 miljoner
ecu och för Litauen 47 miljoner ecu. Utöver förmedlemskapsfrågoma
ägnade årsprogrammen för de baltiska staterna uppmärksamhet åt bl.a.
förvaltningsbistånd, småföretagsutveckling och miljö.
Kommissionen har, tillsammans med de tre länderna, utarbetat ett
program för det rättsliga och inrikes samarbetet, i första hand med syfte
att förbättra bevakningen av deras gränser i öster. Dessa blir, vid ett
framtida EU-medlemskap, unionens yttre gränser. Programmet, för vilket
man under år 1996 avsatte 6 miljoner ecu, genomförs i nära samverkan
med EU:s medlemsstater, särskilt i Östersjöregionen, och förutsätter även
insatser i Ryssland och Vitryssland inom ramen för biståndet till dessa
länder.
Gränsfrågoma i Baltikum har också uppmärksammats i regelbundna
arbetsgruppsmöten och sammanträffanden med cheferna för utrikes-
ministeriernas politiska avdelningar, där EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik bereds. Under år 1996 har man bland annat ägnat
uppmärksamhet åt den estnisk-ryska gränsen och i viss mån även åt
frågan om avgränsningen till sjöss mellan Lettland och Litauen.
Gränserna är ännu inte slutgiltigt reglerade. Sverige har starkt engagerat
sig för att bidra till att lösa de ännu olösta gränsfrågoma, bl.a. genom att
påverka utformningen av EU:s politik i dessa frågor.
Vid Östersjöstatemas regeringschefsmöte i Visby i maj 1996 framlade
Europeiska kommissionen ett policydokument, SEC (96) 608, i vilket
behovet av samordnade insatser för regionens utveckling understryks.
196
Dokumentet, som går under beteckningen Östersjöinitiativet, markerar Skr. 1996/97:80
klart EU:s ökade intresse för området.
Kommissionen ingår sedan starten år 1992 som medlem i Östersjö-
statemas råd, som är ett mellanstatligt samarbetsorgan på utrikes-
ministemivå. De stater som är medlemmar är Danmark, Estland, Finland,
Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland, Sverige och Tyskland.
Engagemanget från EU:s sida för Östersjöfrågoma har ökat i och med att
Sverige och Finland blivit medlemmar i EU. Tillsammans med Danmark
och Tyskland, som tog initiativet till Östersjöstatemas råd, har Sverige
och Finland kunnat verka för en starkare integrering av Östersjöområdet i
det europeiska sammanhanget. Inte minst under det svenska
ordförandeskapet i Östersjöstatemas råd 1995/96 togs en rad initiativ till
projekt inom områdena mellanfolkligt samarbete, inklusive medborgerlig
säkerhet, ekonomiskt samarbete samt miljö.
En viktig aspekt på detta regionala samarbete är att även Ryssland
ingår i Östersjöstatemas råd. Härigenom erbjuds goda möjligheter att
genom förstärkt samarbete grannländer emellan bidra till en ökad
stabilitet i området.
Det regionala samarbetet är ett av de viktigaste inslagen i regeringens
Östersjöpolitik. EU och dess medlemsstater visar ett starkare engage-
mang för detta samarbete genom att ställa sig bakom kommissionens
Östersjöinitiativ, som tillsammans med slutdokumentet från Visby-
toppmötet och det handlingsprogram som antogs vid det påföljande mötet
med Östersjöstatemas råd i Kalmar i juli 1996 bidrar till ett brett och
samlat grepp på Östersjösamarbetet.
Kommissionen bidrar också till genomförandet av Visby-processen
dels genom ett aktivt deltagande i den av statsministrarna initierade
aktionsgruppen mot organiserad brottslighet, dels genom att under
verksamhetsåret 1996/97 inneha ordförandeskapet i Östersjöstatemas
råds ekonomiska arbetsgrupp. Kommissionen har bl.a. utarbetat ett
förslag till ett näringslivsråd i syfte att aktivera olika ekonomiska aktörer
i regionen.
EU har också medverkat till Östersjösamarbetet genom sina egna
program för gränsöverskridande regionalt samarbete. Det år 1995
antagna femåriga indikativa programmet för sådant samarbete med
Phare-ländema i regionen har förstärkts, dels genom ökning av anslagen
år 1996 till de tre baltiska staterna (från 3 till 5 miljoner ecu för Estland
och Lettland, från 4 till 6 miljoner ecu för Litauen - för Polen gällde 4
miljoner ecu för år 1996, lika mycket som ursprungligen anvisats), dels
genom en höjning av det belopp som avsatts för den särskilda fonden för
småskaliga projekt i regional eller lokal regi, Baltic Small Projects
Facility (från 5 miljoner ecu under år 1995 till 14 miljoner ecu totalt
under de båda åren 1996 och 1997). Särskilt den sistnämnda fonden och
det närbesläktade s.k. Östersjö-fönstret i det generella region- och
kommunsamarbetsprogrammet Ecos Ouverture har blivit en klar
framgång. Av 1995 års medel, som fördelats under år 1996, har
sammanlagt 48 projekt erhållit bidrag, däribland 13 med svenskt
deltagande.
Av betydelse för det framtida samarbetet i Östersjöregionen är att det Skr. 1996/97:80
under år 1996 har inrättats ett program för gränsöverskridande regionalt
samarbete även inom Tacis, kommissionens program för Ryssland och
övriga OSS-länder (se avsnitt 33.5).
EU:s förbindelser med länderna i Centraleuropa fortsätter att byggas ut
och fördjupas i enlighet med den strategi som antogs vid Europeiska
rådets möte i Essen 1994. Denna strategi syftar till att förbereda och bana
väg för ett EU-medlemskap för dessa länder och de baltiska staterna. De
viktigaste verktygen är associeringsavtalen (Europaavtalen), den
strukturerade dialogen, vitboken för laganpassning och bistånds-
programmet Phare. Europaavtalen med Polen, Ungern, Tjeckien,
Slovakien, Bulgarien och Rumänien har trätt i kraft. Ett avtal med
Slovenien skrevs under i juni 1996 och skall nu ratificeras av parterna.
Från den 1 januari 1997 och fram till dess att Europaavtalet med
Slovenien träder i kraft är avsikten att tillämpa ett interimsavtal som
reglerar handel och handelsrelaterade frågor, dvs. sådana frågor som
ligger inom gemenskapens kompetens.
Europaavtalens mål är att skapa en struktur för politisk dialog, främja
ökning av handeln, etablera goda ekonomiska relationer, ge en ram för
tekniskt och ekonomiskt bistånd från EU, underlätta kulturellt samarbete
och allmänt medverka till gynnsamma förutsättningar för
associeringsländemas gradvisa integration i gemenskapen. För varje
associeringsland har inrättats associeringsråd, associeringskommittéer
och olika undergrupper. Samarbetet i dessa organ under år 1996 har i
stort sett varit framgångsrikt.
Ett stort problemområde har varit frågan om anpassning av
Europaavtalen på jordbruksområdet med anledning av EU:s utvidgning
med Sverige, Finland och Österrike samt den s.k. Uruguayrundan. Här
har Sverige kraftfullt hävdat att det i förmedlemskapsstrategin ingår att
associeringsländerna bereds ökat tillträde till marknaden i EU, och den
svenska inställningen har delvis vunnit stöd. I december 1996 antog
Coreper med kvalificerad majoritet ett förslag till ministerrådet att
godkänna en helhetslösning, som bl.a. innebar att kvoten för export av
kreatur till EU höjdes. Sverige stödde detta förslag men uttalade
tillsammans med några andra länder att beslutet ändå inte motsvarar EU:s
ansvar gentemot de associerande länderna.
Som en del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har
EU:s medlemsländer i en särskild arbetsgrupp för Centraleuropa
behandlat situationen och utvecklingen i kandidatländerna. Gruppen har i
sitt arbete fokuserat uppmärksamheten på demokrati- och
minoritetsfrågor, som är viktiga beståndsdelar i de kriterier som kommer
att gälla för prövning av kandidatländernas ansökningar om EU-
medlemskap.
198
Samarbetsprogrammen
Skr. 1996/97:80
Phare-programmets roll i strategin för att förbereda de associerade
centraleuropeiska staterna för ett framtida EU-medlemskap har betonats
allt starkare. De insatser som görs inom programmet (totalt 1 223
miljoner ecu år 1996) innefattar sålunda bl.a. bistånd till institutions-
uppbyggnad, lagtillnärmning och infrastrukturutveckling. Det kontor i
Bryssel för informationsutbyte och experthjälp i lagtillnärmningsfrågor
(TAIEX), varom beslut togs år 1995, har börjat fungera. Utöver sina
bilaterala insatser för att underlätta de centraleuropeiska och baltiska
ländernas EU-anpassning deltar Sverige aktivt i det arbete som bedrivs
av TAIEX. De särskilda programmen för gränsöverskridande regionalt
samarbete, som också är av betydelse för integrationen, har utvidgats så
att de inte endast omfattar samverkan mellan EU:s medlemsstater och
angränsande delar av Phare-ländema utan också mellan gränsregioner i
två eller flera Phare-länder (Credo-programmet). Också det Phare-
samarbete med de associerade länderna inom det rättsliga och inrikes
området som börjat utformas under året har betydelse för tillnärmningen.
Vid sidan av de projekt som avser att underlätta ett framtida
medlemskap har Phare ägnat stor uppmärksamhet åt utvecklandet av små
och medelstora företag, förbättringar inom den sociala sektorn och
miljösamarbete. Särskilt på de båda sistnämnda områdena har Sverige
varit pådrivande.
Ryssland
Relationerna till Ryssland intar en central roll i EU:s utrikespolitiska
samarbete. Ett gott förhållande mellan EU och ett demokratiskt Ryssland
är av avgörande betydelse för stabiliteten i Europa. EU verkar därför
aktivt för ett partnerskap med Ryssland i syfte att stärka de demokratiska
och ekonomiska reformprocesserna där och förbättra respekten för
mänskliga rättigheter. Ett annat övergripande mål är att integrera
Ryssland i europeiska samarbetsstrukturer och undvika att nya skiljelinjer
skapas i Europa. Sverige deltar aktivt i utformandet av EU:s samlade
Rysslandspolitik.
EU:s s.k. interimsavtal med Ryssland motsvarar den handelspolitiska
delen av EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland vilket
brutits ut och ingåtts separat i avvaktan på ratifikation av det större
avtalet (jämför nedan). Detta interimsavtal trädde i kraft den 1
februaril996. Vid rådsmötet den 13 maj antogs EU:s handlingsplan för
Ryssland, vilken fastställde konkreta åtgärder på kort och på lång sikt för
att förverkliga EU:s tidigare antagna Rysslandsstrategi, vilken i sin tur
bygger på partnerskaps- och samarbetsavtalet. Handlingsplanen är
indelad i fem samarbetsområden: demokratiska reformer, ekonomi,
rättsliga och inrikes frågor, europeisk säkerhet samt utrikespolitik.
199
EU har agerat i Tjetjenien-frågan i förhållande till Ryssland. Under Skr. 1996/97:80
1996 har detta framför allt skett genom ett antal uttalanden med
anledning av händelseutvecklingen i utbrytarrepubliken. I sina kontakter
med ryska myndigheter liksom i sina uttalanden har EU vid upprepade
tillfallen uttryckt sitt stöd för OSSE:s stödgrupp i Groznyj och framhållit
den roll denna kan spela i ansträngningarna att nå en politisk lösning av
konflikten.
Ukraina och Vitryssland
EU ägnade betydande uppmärksamhet åt relationerna till Ukraina under
1996, liksom under tidigare år. Ett fritt, självständigt Ukraina med väl
utvecklad demokrati, marknadsekonomi, väl utvecklade mänskliga
rättigheter och kämvapenfrihet bidrar till denna stabilitet. Sverige har i
EU-arbetet aktivt stött dessa mål och denna inriktning.
Ett interimsavtal mellan EU och Ukraina om handel och
handelsrelaterade frågor trädde i kraft den 1 februari 1996. EU avgav
vidare vid president Kutjmas besök i Bryssel i maj en deklaration om
unionens Ukrainapolitik. Under hösten utarbetades också en
handlingsplan för Ukraina, som antogs vid allmänna rådets möte den 6
december.
Handlingsplanen är till skillnad från den ryska relativt kortfattad och
prioriterar bl.a. stöd till demokratiska och ekonomiska reformer,
utvecklande av handel och ekonomiskt samarbete, stöd för inlemmande
av Ukraina i den europeiska säkerhetsarkitekturen och stärkande av den
politiska dialogen, stöd till regionalt samarbete och reformering av
energisektorn.
Ett påtagligt problem i EU:s dialog med Ukraina har varit kravet att
Tjemobylanläggningen skall stängas. En principöverenskommelse härom
med regeringen i Kiev har undertecknats. Det är av stort intresse för
svensk del att problemet löses, och Sverige har aktivt stött de
ansträngningar som gjorts.
Under 1996 har EU haft anledning att fokusera också på utvecklingen i
Vitryssland. Förändringarna beträffande mänskliga rättigheter och
demokrati har under året gått i negativ riktning. Sverige har stött ett
flertal demarscher och uttalanden som gjorts med anledning av
missförhållanden i landet såväl då det gällt press- och yttrandefrihet som
konstitutionaliteten i den folkomröstning som genomfördes i november,
vilken bl.a. gav till resultat att sittande parlament tvingades avgå. Den i
EU bordlagda frågan om ikraftträdande av ett interimsavtal med
Vitryssland har inte kunnat aktualiseras. Europaparlamentet har också
rekommenderat frysning av stora delar av det planerade biståndet i
avvaktan på en mer positiv utveckling.
OSS-länderna i Kaukasus och Centralasien
Även gentemot övriga länder i f.d. Sovjetunionen syftar EU:s politik till
att främja en utveckling mot ökad stabilitet i regionen. Sverige har
bidragit till utformningen av EU:s relationer med länderna i Kaukasus
200
och Centralasien, bl.a. genom att som väsentliga element fora fram Skr. 1996/97:80
utvecklandet av demokrati och marknadsekonomi, upprätthållandet av
respekten för mänskliga rättigheter samt biläggandet av konflikter i
områdena.
Partnerskaps- och samarbetsavtal
Enligt ministerrådets beslut den 5 oktober 1992 är EU i princip villigt att
sluta partnerskaps- och samarbetsavtal med samtliga stater i före detta
Sovjetunionen. (De tre baltiska staterna har dock kommit i fråga för s.k.
Europaavtal.) Under 1996 ingicks partnerskaps- och samarbetsavtal
mellan EU och dess medlemmar å ena sidan och Armenien,
Azerbajdzjan, Georgien och Uzbekistan å den andra (liknande avtal
ingicks 1994 med Ryssland, Ukraina och Moldova och 1995 med
Kazakstan, Kirgistan och Vitryssland). I avtalen finns föreskrifter om
politisk dialog, varuhandel, affärsverksamhet och investeringar,
betalningar och kapital, konkurrens- och immaterrialrättsliga regler samt
brottsförebyggande, kulturellt och finansiellt samarbete. I det handels-
politiska avsnittet tillerkänner parterna varandra mest-gynnad-nations-
behandling.
Partnerskaps- och samarbetsavtalen skall ratificeras av samtliga
kontrakterande parter, en procedur som kan ta upp till ett par år i anspråk.
För tiden fram till avtalens ikraftträdande kan interimsavtal om handel
och handelsrelaterade frågor tillämpas. Interimsavtal har undertecknats
med Ryssland, Ukraina och Vitryssland, paraferats med Armenien,
Azerbajdzjan, Kazakstan, Kirgistan, Moldova och Uzbekistan samt trätt i
kraft med Ryssland och Ukraina.
Vad avser partnerskaps- och samarbetsavtalen med Ryssland, Ukraina
och Moldova ingicks dessa alltså 1994, dvs. året före Sveriges inträde i
EU. Sverige måste nu tillsammans med de båda andra nya medlemmarna
Finland och Österrike bli parter i dessa tre avtal. Detta sker genom
anpassningsprotokoll, vilka förutses kunna undertecknas av samtliga
kontrakterande parter under våren 1997. Protokollen måste därefter
ratificeras av samtliga parter.
Under 1996 ratificerade Sverige partnerskaps- och samarbetsavtalen
med Kazakstan, Kirgistan och Vitryssland.
Barentssamarbetet
Sverige övertog ordförandeskapet för Barents euro-arktiska råd
(Barentsrådet) vid ett utrikesministermöte i Petrozavodsk i Ryssland den
6 november 1996. Barentsrådet bildades i januari 1993. Rådet består av
utrikesministrarna i de fem nordiska länderna och Ryssland samt en
representant för Europeiska kommissionen. Canada, Frankrike, Italien,
Japan, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tyskland och USA är
observatörer.
Vid övertagandet av ordförandeskapet framhöll Sverige bl.a. behovet
av stärkta band mellan EU och Barentsrådet. Vid ett möte i november i
Bryssel i anslutning till förberedelserna inför Europeiska rådets möte i
201
Dublin aktualiserades från svensk sida tanken på ett särskilt EU-initiativ Skr. 1996/97:80
för Barentsregionen liknande det som utarbetats för Östersjöområdet.
Kommissionen har hittills visat särskilt intresse för områdena miljö och
kärnsäkerhet, men även för gränshandelsfrågor. Genom Tacis- och
Interregprogrammen har ansenliga finansieringsstrukturer upprättats till
förmån för bl.a. Barentsregionen.
Tekniskt bistånd till länderna i OSS
EU lämnar tekniskt bistånd till Ryssland och övriga OSS-stater genom
Tacis-programmet. Den nya förordning för programmet som utarbetades
1995 kunde godkännas i juni 1996. Därmed var det också möjligt att ta i
bruk vissa nya instrument, exempelvis programmen för närings-
livssamarbete och gränsöverskridande regionalt samarbete, som tidigare
endast kunnat användas i biståndet till Phare-ländema. Vidare har miljö
blivit en prioriterad sektor. För Sveriges geografiska närområde är
särskilt det gränsöverskridande regionala samarbetet (Tacis-CBC) av
betydelse, eftersom det ökar möjligheterna till samverkan i Östersjö-
regionen som helhet. Det första årsprogrammet för Tacis-CBC kom av
praktiska skäl att koncentreras till landgränserna mellan Ryssland och
Finland respektive de baltiska staterna, men samarbete över havsgränser
(särskilt med S:t Petersburgs- och Kaliningradregionema) är uttryckligen
inkluderat i Tacis-programmet och kommer att ingå i de framtida
programmen, om goda projekt finns.
Under 1996 har indikativa flerårsprogram (totalt 2 224 miljoner ecu
under fyra år) godkänts för så gott som samtliga Tacis-länder. För 1996
har således drygt 550 miljoner ecu stått till förfogande. Liksom tidigare
har, förutom till programmen för de enskilda länderna, medel avsatts till
det särskilda kämsäkerhetsprogrammet, till s.k. horisontella program och
till sådana program som med fördel kan utnyttjas av flera stater
samtidigt.
Under 1996 har betydande ansträngningar och resurser från EU:s håll
lagts ned på att stödja fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina. Bistånds-
och återuppbyggnadsfrågor var i fokus under 1996, liksom de svåra
flyktingfrågorna som berör hela regionen.
EU deltog som huvudaktör, vid sidan av USA, Världsbanken och
OSSE, i de konferenser som hölls under 1996 om genomförandet av
fredsavtalets civila delar. Inför mötet med Rådet för fredsavtalets
genomförande (Peace Implementation Council - PIC) som hölls i
London den 4-5 december 1996 om den fortsatta fredsprocessen i
Bosnien-Hercegovina utarbetades riktlinjer för genomförandet av
fredsavtalet. I riktlinjerna föreslogs bl.a. en tvåårig konsolideringsplan
för Bosnien-Hercegovina och en detaljerad aktionsplan för 1997.
Dessutom betonades parternas eget ansvar för fredsprocessen och
behovet av att ställa krav på parterna för att de skall komma i åtnjutande
202
av bistånd från EU och andra givare. EU:s riktlinjer kom att utgöra ett Skr. 1996/97:80
avgörande bidrag till konferensen. Sverige deltog aktivt i processen och
betonade, förutom kravet på samarbete från parterna, bl.a. vikten av att
förstärka den Höge Representantens ställning, att tidsperspektivet vad
gäller genomförandet av fredsavtalets civila delar måste vara långt och
uthålligheten stor, samt att flyktingar och intemflyktingar ges möjlighet
att återvända till sina hemorter.
EU fattade i oktober 1996 beslut om en s.k. regional ansats gentemot
länderna i f.d. Jugoslavien, exklusive Slovenien, samt Albanien. Den
regionala ansatsen, som Sverige aktivt varit med om att utforma, rör
ländernas närmande till EU och är tänkt att utgöra ett instrument för
påverkan av de olika länderna mot bakgrund av deras vilja att närma sig
EU. Vissa kriterier skall gälla för ett gradvis närmande och för
upprättande av avtalsmässiga förbindelser med EU. Syftet från EU:s håll
är ytterst att bidra till en fredlig utveckling i regionen. Sverige har
betonat att Europeiska kommissionen bör inleda det konkreta arbetet med
den regionala ansatsen utan dröjsmål och att medlemsstaterna skall hållas
informerade om processen.
EU:s administration av staden Mostar avslutades den 31 december
1996. Ansvaret för administrationen av staden överlämnades till
folkvalda lokala representanter, och en uppgörelse nåddes om att den
Höge Representanten skulle överta ansvaret för den internationella
närvaron i Mostar. Viktiga insatser har gjorts av EU i Mostar på bl.a.
återuppbyggnadsområdet. Stora problem återstår emellertid vad gäller
samarbete och försoning mellan folkgrupperna i staden. EU beslutade i
december 1996 att låta en mindre grupp stanna kvar t.o.m. april 1997 för
avslutande hantering av EU:s tillgångar.
I samband med valen i Bosnien-Hercegovina i september 1996 knöts
delar av EU:s observatörsgrupp ECMM till OSSE, och EU fattade beslut
om en gemensam åtgärd avseende stöd till den omfattande valöver-
vakning som var nödvändig.
EU:s medlemsstater har under året med enad stämma uttryckt oro för
situationen för oberoende medier i både Kroatien och Förbunds-
republiken Jugoslavien. Särskild oro har under den sista delen av 1996
uttryckts för situationen i Förbundsrepubliken Jugoslavien efter de lokal-
val som hölls i november och myndigheternas beslut att ogiltigförklara
resultatet i vissa distrikt där oppositionspartier segrat. EU:s medlems-
stater har i olika uttalanden enhälligt fördömt myndigheternas agerande
och uppmanat regimen att respektera demokratins spelregler.
Vad gäller EU:s förhållande till Förbundsrepubliken Jugoslavien i
övrigt, och mer specifikt vad gäller situationen i Kosovo, kan nämnas att
EU under 1996 aktivt drivit ett förslag om EU-närvaro i någon form i
Kosovo, där den etniska och politiska situationen är känslig. Det är EU:s
uppfattning att en EU-närvaro i där skulle kunna bidra till en positiv
politisk utveckling. Förslaget har inte vunnit något gehör hos den
jugoslaviska regeringen. EU har också i kontakter med denna förespråkat
att Kosovo skall återfå politisk autonomi inom Förbundsrepubliken
Jugoslavien.
203
Situationen i östra Slavonien i Kroatien har diskuterats kontinuerligt Skr. 1996/97:80
vid olika EU-möten under 1996. EU har uttryckt stöd för FN:s arbete i
området.
Utveckl ingssamarbete
EU har alltsedan krigsutbrottet 1991 varit den största biståndsgivaren i
f.d. Jugoslavien. Insatserna i Bosnien-Hercegovina under 1996 mot-
svarade 440 miljoner ecu. Insatserna har varit inriktade på humanitärt
bistånd, utveckling av det civila samhället (bl.a. stöd till återvändande,
oberoende media, mänskliga rättigheter, valprocessen), återuppbyggnad
samt övergång till marknadsekonomi. Beslutet vid London-konferensen
den 4-5 december 1996 att lägga ökad vikt på samarbetsviljan från
parternas sida blir ett viktigt inslag i det fortsatta biståndsarbetet.
Ekonomisk återhämtning och återvändande av flyktingar är två
områden som prioriterats av EU inför den fortsatta fredsprocessen i
Bosnien-Hercegovina. Europeiska kommissionen planerar därför att
tillsammans med Världsbanken sammankalla en givarkonferens för
Bosnien-Hercegovina i början av 1997.
Sverige har betonat betydelsen av samordning mellan olika givare och
drivit principerna att mottagarna själva har ansvar för återuppbyggnaden,
att stöd skall vara utformat som hjälp till självhjälp och att bistånd skall
villkoras till bl.a. respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och
demokrati.
Handelspolitiska relationer
EU:s handelspolitiska relationer till länderna i f.d. Jugoslavien har
präglats av krigssituationen i området. Efter fredsavtalet för Bosnien-
Hercegovina och efter upphörandet av sanktionerna mot Förbunds-
republiken Jugoslavien har möjligheterna till en normalisering stärkts.
EU har sedan 1991 givit Makedonien (Fyrom), Kroatien, Bosnien-
Hercegovina och Slovenien ensidigt marknadstillträde till EU för vissa
varor i enlighet med det avtal som tidigare gällde för hela det forna
Jugoslavien. Avtalet upphörde 1995 och har förlängts i avvaktan på att
mer långtgående bilaterala avtal kan förhandlas fram respektive träda i
kraft. Arrangemanget omfattar inte Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Läget där och den jugoslaviska regeringens agerande har lett till att EU
beslutat att inte låta landet komma i åtnjutande av generösare kvoter
under 1996.
Ett handels- och samarbetsavtal mellan EU och Makedonien
paraferades i juni 1996. Avtalet kunde inte undertecknas 1996 på grund
av förseningar i översättningsarbetet.
Tullunionsavtalet mellan EU och Turkiet trädde i kraft den 1 januari
1996. Relationerna mellan EU och Turkiet har dock inte fatt den positiva
204
utveckling som båda parter hade hoppats på. Såväl EU som Turkiet har
under året uttryckt besvikelse över att åtaganden i samband med avtalet
inte har infriats.
Tullunionsavtalet föregicks av en större debatt. Bristen på respekt för
de mänskliga rättigheterna i Turkiet sågs som det viktigaste hindret för
avtalet. Turkiska regeringsföreträdare hade gjort klara utfästelser om att
respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen
skulle utvecklas i positiv riktning. I juli 1995 antog det turkiska
parlamentet en grundlagsreform som innehöll lagändringar i riktning mot
ökad demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Den turkiska
regeringen underströk vid flera tillfallen att förändringarna skulle ses som
en början på ett långsiktigt och långtgående reformarbete. Dessa
utfästelser blev avgörande för att såväl ministerrådet som Europa-
parlamentet röstade för en tullunion.
Löftena om en förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna i
Turkiet har dock inte infriats. Demokratiseringssituationen är fortfarande
otillfredsställande. Den turkiska regeringen har presenterat lagförslag i
positiv riktning, men merparten har ännu inte tagits upp för behandling i
parlamentet.
I Europaparlamentets resolution om Turkiet från september 1996,
liksom i budgetbehandlingen i oktober, kom mänskliga rättigheter ånyo i
fokus. Resolutionen är mycket kritisk till att reformerna uteblivit. I
resolutionen uppmanas Europeiska kommissionen att blockera allt
finansiellt bistånd till Turkiet (utom bistånd för mänskliga rättigheter och
demokatisering).
Inom ramen för EU har Sverige tillsammans med bl.a. Finland och
Danmark varit pådrivande om bristerna i respekten för mänskliga
rättigheter i Turkiet och ställt krav på att Turkiet måste genomföra de
reformer som utlovats.
Tullunionsavtalet är förknippat med ett finansiellt stödprogram.
Motstånd från främst Grekland, men även Europaparlamentet, har
medfört att det blivit omöjligt att betala ut stödprogrammet. Avtalet har
också visat sig vara mer förmånligt för EU än för Turkiet. Under 1996
har det turkiska handelsunderskottet gentemot EU ökat med 70 procent.
Turkiet har i dialogen med EU uttryckt sin besvikelse över detta.
Under 1996 har Turkiet intensifierat ansträngningarna att närma sig
EU och har gjort anspråk på att behandlas som ett av EU:s kandidat-
länder. Sedan år 1963 har Turkiet ett associeringsavtal med EU. Detta
avtal kan dock inte liknas vid dem som EU för några år sedan ingick med
central- och östeuropeiska länder, och som innehåller ett tydligt
medlemskapsperspektiv och därför kallas Europaavtal.
Turkiet ansökte om medlemskap i EG år 1987. Medlemsländerna och
kommissionen har dock valt att lämna denna ansökan obeaktad. I
kommissionens yttrande från år 1989 konstateras att förutsättningar för
att inleda förhandlingar om medlemskap då inte förelåg.
Det associeringsrådsmöte som EU skulle ha hållit med Turkiet i mars
1996 uppsköts på grund av konflikten mellan Grekland och Turkiet om
de s.k. klippöarna Imia/Kardak. Ett associeringsrådsmöte med Turkiet
planeras äga rum under våren 1997.
Skr. 1996/97:80
205
Partnerskapet Europa - Medelhavet etablerades vid Barcelona-
konferensen den 28 november 1995. Partnerskapets syfte är att skapa en
bas för samarbetet mellan EU och tolv icke-medlemsländer i Medelhavs-
regionen, nämligen Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel,
Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den
palestinska myndigheten.
Samarbetet skall omfatta politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt
och finansiellt stöd till partnerländema och utbyte på de kulturella,
sociala och tekniska områdena. Den politiska dialogen skall främja
utvecklingen av demokratiska institutioner och respekten för mänskliga
rättigheter. Den skall också tjäna som instrument för säkerheten i
regionen.
Under 1996 har partnerländema, inom ramen för den politiska
dialogen, enat sig om att genomföra ett antal förtroende- och säkerhets-
skapande åtgärder, t.ex. upprättandet av ett nätverk mellan Europa och
Medelhavsländerna för försvarsinrättningar och för politiska institut samt
ett system för förhindrande och bemästrande av katastrofer. Därutöver
har EU och partnerländema börjat diskutera formerna för ökad stabilitet
och säkerhet runt Medelhavet.
Inom ramen för det ekonomiska och finansiella partnerskapet pågår
arbete med att bedöma investeringshinder och att främja investeringar
hos de tolv sydliga partnerländema i Medelhavsregionen. En analys av
dessa länders behov i fråga om ekonomisk modernisering är under
utarbetande. Ett arbete pågår även för att öka den privata sektorns
engagemang i partnerskapet. Exempel på möten som hållits under året är
ett toppmöte mellan industriförbund (Marocko, december 1996) och ett
bankforum (Tunisien, december 1996). För att förbättra samarbetet håller
ett antal nätverk på att upprättas, t.ex. mellan handelskamrar,
handelsmässor och exportfrämjande organisationer.
Under året har ministermöten hållits om lokal vattenförsörjning i
Medelhavsområdet (Frankrike, november 1996), om inrättandet av ett
forum för energifrågor, samt om rationell förvaltning av fiskebeståndet i
Medelhavet (Italien, december 1996). Möten har även hållits för att
diskutera gemensamma projekt med anknytning till sjötransporter i
Medelhavet samt för att utveckla samarbete rörande vetenskap och
teknik.
Inom ramen för partnerskapet i sociala och kulturella frågor har EU
arrangerat en ministerkonferens om kulturarv (Italien, april 1996) samt
om informationssamhället (Italien, maj 1996).
En uppföljning till den konferens om behovet av en dialog mellan
kulturer och religioner som hölls i Stockholm i juni 1995 (det s.k. Euro-
Islam-initiativet) hölls i Jordanien i juni 1996. Konferensen arrangerades
gemensamt av Sverige och Jordanien.
Frihandel och ekonomiskt stöd är två viktiga komponenter i EU:s
politik för Medelhavsområdet. EU har inlett förhandlingar om
associeringsavtal med en rad Medelhavsländer i syfte att på sikt skapa ett
frihandelsområde runt Medelhavet. Som ett första steg skall frihandel för
Skr. 1996/97:80
206
industrivaror vara införd till år 2010. Avtal med Israel, Marocko och Skr. 1996/97:80
Tunisien slöts under 1995 och ratificerades av Sverige under 1996.
Ratificeringsprocessen i EU-ländema har inte avslutats, varför avtalen ej
har trätt i kraft. Med Egypten, Jordanien och Libanon pågår
förhandlingar. Ett interimistiskt associeringsavtal mellan EU och PLO
har paraferats. Kommissionen har även påbörjat samtal med Syrien.
För att Medelhavspolitiken skall ge de positiva effekter som
eftersträvas krävs också att de berörda Medelhavsländerna sluter
frihandelsavtal sinsemellan. Enligt svensk syn bör EU verka för att
underlätta denna process.
Sveriges bidrag till Medelhavspolitiken har bland annat gått ut på att
betona vikten av en friare handel med jordbruksprodukter samt att
säkerställa associeringsavtalens förenlighet med WTO:s regelverk. Enligt
detta skall väsentligen all handel, inklusive jordbruksprodukter, omfattas
av frihandel för att godkännas av WTO. Problemen med att slutföra
förhandlingarna med Egypten, Jordanien och Libanon sammanhänger i
hög grad med svårigheterna att fastställa hur stor EU:s import av
jordbruksprodukter skall vara från dessa länder.
Sveriges inställning är att associeringsavtalen skall reflektera
Barcelonakonferensens anda och skapa en grogrund för en hållbar
ekonomisk utveckling i södra och östra Medelhavsområdet.
Associeringsavtalen kommer att ställa stora krav på rationaliseringar och
nyinvesteringar inom industrisektorn för att de associerade länderna skall
kunna möta konkurrensen från EU när tullarna på industrivaror stegvis
avvecklas fram till och med år 2010.
Vid Europeiska rådets möte i Cannes 1995 beslutade EU att anslå 4
685 miljoner ecu under åren 1995-1999 till utvecklingssamarbete med
länderna i Medelhavsregionen. Beslutet innebär att EU:s
Medelhavsbistånd under 1996 har utgjort en knapp fjärdedel av biståndet
via den reguljära budgeten. Det svenska bidraget till Medelhavsbiståndet
är en del av den svenska medlemsavgiften och uppskattas för 1996 ha
uppgått till 170 miljoner kronor. Det belopp som EU avsatt för fem-
årsperioden 1995-1999 inkluderar redan beslutat bistånd till Cypern,
Malta, Turkiet, UNRWA (FN:s organ för hjälp till palestinska
flyktingar), fredsprocessen i Mellanöstern (dvs. till palestinierna,
kurderna, samt i mycket begränsad omfattning forna Jugoslavien).
Återstoden, ca 3 424 miljoner ecu, regleras genom den s.k. MEDA-
förordningen, som anger beslutsformerna och huvudområdena för
biståndssamarbetet. Beslut om att stödja projekt fattas av en kommitté,
där medlemsstaterna är representerade.
MED A-förordningen trädde i kraft i augusti 1996. Sverige har verkat
för att förordningstexten skall resultera i:
- stort inflytande för medlemsstaterna i beslutsprocessen,
- fyllig och regelbunden information från kommissionen,
- tydliga och effektiva regler för upphandling samt öppenhet i
upphandi ingsförfaranden,
- krav på utvärderingar av programmet och
- hänsyn till miljö- och könsrollsaspekter samt fattigdomsbekämpning.
Unionens Mellanöstempolitik har som övergripande mål att, genom stöd
till parterna i fredsprocessen, bidra till att fred och säkerhet uppnås i
regionen. Parterna har kommit att alltmer betona Europas roll. EU har på
olika sätt ökat sin närvaro i regionen, liksom effektiviteten i sina politiska
och ekonomiska ansträngningar för att fredsprocessen skall lyckas.
Sverige har varit en aktiv aktör för att främja denna roll i regionen.
Sverige verkade bl.a. för att unionen intog en fast hållning i frågor som
gäller den israeliska bosättningspolitiken, avspärrningarna och
Jerusalems framtida status. EU:s Medelhavspolitik öppnade nya
möjligheter för svenska insatser även i denna region.
Unionens roll som viktig partner i fredsprocessen blev kanske mest
känd genom EU:s åtagande att ansvara för övervakningen av det
palestinska valet i januari 1996. Chef för EU:s valenhet var svensken
Carl Lidbom.
Vid Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996 antogs en deklaration
med syfte att manifestera EU:s fortsatta stöd till fredsprocessen. I slutet
av september träffade EU:s trojka den palestinske presidenten Yassir
Arafat. EU utlovade vid detta möte finansiellt stöd till palestinierna för
de ekonomiska problem som de israeliska avspärrningarna på
Västbanken och Gaza förorsakat. Ett bistånd om 20 miljoner ecu
utlovades till den palestinska myndigheten. Sverige omfördelade
samtidigt bilateralt 5 miljoner dollar budgetstöd till palestinierna. Rådet
antog den 1 oktober 1996 en deklaration som innehöll en uppmaning till
Israel att uppfylla ingångna avtal och att visa återhållsamhet i
bosättningspolitiken. Rådet betonade vidare att säkerhet endast skapas
genom samarbete.
Vid Europeiska rådets extra möte i Dublin den 5 oktober utsåg
regeringscheferna ett EU-sändebud för att följa fredsprocessen i
Mellanöstern. Den spanske ambassadören Miguel Angel Moratinos erhöll
detta uppdrag. Hans mandat syftar till att i nära kontakt med USA och
partema (Israel och den palestinska myndigheten) söka bidra till
fredsprocessens fortskridande.
EU var även 1996 ordförande i den multilaterala arbetsgruppen för
regional ekonomisk utveckling i Mellanöstern. Unionsmedlemmama
fortsatte genomföra utlovade projekt i enlighet med den s.k.
Köpenhamnsplanen inom sektorerna kommunikationer och transport,
energi, turism, jordbruk, finansiella marknader och investeringar, handel,
hälsovård och utbildning samt nätverksbyggande och information.
Sverige bidrog till arbetet genom att i samarbete med den palestinska
myndigheten arrangera handelspolitiska seminarier. Sverige deltog även
aktivt i den senaste regionala konferensen för Mellanöstern och
Nordafrika som hölls i Kairo i november 1996. Konferensen syftade bl.a.
till att stödja fredsprocessen i Mellanöstern genom att stärka ekonomiskt
samarbete mellan länderna i regionen.
Under en längre tid har ett frihandelsavtal mellan EU och Gulf-statema
(Gulf Cooperation Council, GCC) diskuterats. Vid det sjätte
ministermötet inom ramen för samarbetet mellan EU och GCC i
Skr. 1996/97:80
208
Luxemburg i april 1996 fattades beslut om att återaktivera Skr. 1996/97:80
förhandlingarna om ett frihandelsavtal samt att intensifiera den politiska
dialogen mellan EU och Gulf-statema.
Sverige deltar aktivt i EU:s kritiska dialog med Iran. Målet för denna
är främst att söka förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i
Iran.
Genom en aktiv dialog med de afrikanska staterna i en rad frågor och
omfattande stöd inom olika områden söker EU bidra till en positiv
politisk, social och ekonomisk utveckling i Afrika. Vid sidan av ett
betydande utvecklingssamarbete av mera traditionellt slag har insatserna
under senare år i ökad utsträckning riktats mot områden som demokrati
och mänskliga rättigheter.
Det ökade afrikanska intresset och engagemanget för
konfliktförebyggande och konfliktlösning välkomnas av EU. Insatser
inom detta område har blivit ett allt viktigare inslag i EU:s förbindelser
med enskilda stater och regionala organisationer i Afrika.
Även på andra områden har samarbetet mellan EU och regionala
organisationer fortsatt att fördjupas. Ett andra möte mellan EU- och
SADC-ländemas (Southern African Development Community)
utrikesministrar hölls i Windhoek i oktober 1996. Dialogen mellan EU
och SADC och dennas betydelse för integrationssträvandena i södra
Afrika samt olika konkreta samarbetsförslag stod på agendan.
Situationen i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter i Nigeria
har inte förbättrats under året. EU:s sanktioner från 1993 och 1995
förlängdes därför i november 1996 för en ny period om sex månader.
Rådet har beslutat om en gemensam åtgärd för stöd åt
demokratiprocessen och de planerade allmänna valen i Zaire.
EU har under 1996 ökat sitt engagemang i området kring de stora
sjöarna. Ett omfattande humanitärt bistånd lämnas till hemvändande
flyktingar och till rehabilitering (se kapitel 32). Bidrag ges även till
observatörer av de mänskliga rättigheterna och till den internationella
krigsförbrytartribunalen för Rwanda med säte i Arusha, Tanzania. Sedan
krisens början 1994 har EU och dess medlemsländer bidragit med ca 755
miljoner ecu.
En viktig del av EU:s samarbete är att stödja ländernas egna
försoningssträvanden och säkerställa de förpliktelser som ingåtts. EU:s
särskilde representant, Aldo Ajello, har under året fortsatt sina
ansträngningar att nå en fredlig lösning av konflikten. EU fortsätter att
verka för en internationell konferens under FN:s och OAU:s (den
afrikanska enhetsorganisationen) ledning med syftet att inom ramen för
ett regionalt och globalt samarbete söka angripa krisens grundorsaker.
Vad gäller Sydafrika fick kommissionen den 25 mars i uppdrag att
utöver förhandlingarna om ett brett samarbete också förhandla om ett
frihandelsavtal. Förhoppningen är att förhandlingarna skall kunna inledas
i början av år 1997. Sverige, som verkat för att Sydafrika skall ges största
209
14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
möjliga tillträde till EU-marknaden, lade i samband med beslutet om Skr. 1996/97:80
förhandlingsmandatet ned rösten och uttalade tillsammans med
Storbritannien kritik mot de många undantagen på jordbruksområdet.
Förhandlingarna omfattar även Sydafrikas partiella anslutning till
Lomé-konventionen. De två delarna är dock förhandlingstekniskt och
innehållsmässigt knutna till varandra, varför de utdragna förhandlingarna
på frihandelsområdet även försvårar det övriga förhandlingsarbetet.
Genom en förordning som utvecklingsrådet antog den 22 november
gavs det utvecklingssamarbete som pågår sedan två år med Sydafrika en
rättslig grund. Detta samarbete sker inom ramen för det europeiska
programmet för återuppbyggnad och utveckling i Sydafrika, vars budget
uppgår till 130 miljoner ecu per år. Kommissionen har åtagit sig att
avsätta upp till 500 miljoner ecu till programmet fram till år 1999.
Det transatlantiska samarbetet har fördjupats ytterligare under 1996. Den
gemensamma deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet
mellan EU och USA i Madrid i december 1995 spänner över ett brett falt
av samarbetsområden: utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomi, handels-
politik och kulturutbyte.
Sverige anser stärkandet av det transatlantiska samarbetet vara en
mycket högt prioriterad uppgift. Samarbetet har tydlig bäring inte bara på
enskilda sakområden utan även på den övergripande säkerhetssituationen
i Europa och på etablerandet av en global säkerhetsordning.
Handlingsplanen mellan EU och USA är mest konkret inom det
handelspolitiska området. Inom ramen för detta samarbete har det
upprättats en affarsmannadialog. Ett möte hölls i Chicago i november
1996, då även representanter för svenskt näringsliv deltog. Denna dialog
har bl.a. varit pådrivande i förhandlingarna inom två centrala områden -
avtalet om ömsesidigt godkännande av respektive länders provnings-
resultat för olika produkter samt undertecknandet av ett informations-
teknikavtal (se även kapitel 31).
Sverige menar att parterna gemensamt skall verka för att främja det
multilaterala handelssystemet och Världshandelsorganisationen. Fram-
gångarna vid ministermötet i Singapore i december 1996 är ett bevis för
den vikt som kan tillmätas det transatlantiska samarbetet.
Ett centralt diskussionstema under året var de amerikanska
sanktionslagama, Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act (”Helms-
Burton”) och Iran-Libya Sanctions Act (”d'Amato”). Enligt EU:s
uppfattning rymmer dessa oacceptabla extraterritoriella element. Den 28
oktober beslutade därför allmänna rådet att som motåtgärd anta en
gemensam anti-bojkottlagstiftning. Denna har formen av dels en EG-
förordning, dels en gemensam åtgärd. Vidare beslutade allmänna rådet
den 1 oktober att begära en tvistlösningspanel inom WTO, i vilken
Helms-Burtonlagens överensstämmelse med de internationella handels-
reglerna skall prövas. WTO beslutade om panelbehandling den 20
november.
210
Sverige instämmer i att den amerikanska sanktionslagstiftningen har en Skr. 1996/97:80
oacceptabel extraterritoriell utformning. Ett gemensamt EU-agerande
mot detta, framfor nationella åtgärder, är viktigt för att upprätthålla ett
effektivare tryck mot USA i denna fråga. Sverige välkomnar därför
beslutet om en gemensam anti-bojkottlagstiftning, samt även beslutet om
att begära en tvistlösningspanel inom WTO.
En gemensam handlingsplan och deklaration mellan EU-Canada
kunde undertecknas den 17 december 1996. Förhandlingarna drog ut på
tiden, främst på grund av oenighet om fiskeresurser.
Sverige välkomnar att en gemensam deklaration och handlingsplan
mellan EU och Canada nu undertecknats och att möjligheter därmed
skapats för en ytterligare konkretisering av samarbetet.
Den regelbundna politiska dialogen mellan EU och Latinamerika
inleddes i början av 1980-talet. Sedan dess har årliga ministermöten
hållits med Centralamerika (s.k. San José-konferenser) och med Rio-
gruppen, vilken omfattar Sydamerika och Mexico med de
centralamerikanska länderna som observatörer.
I samband med Europeiska rådets möte i Madrid undertecknades i
december 1995 ett allmänt hållet regionalt ramavtal mellan EU och
Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay (Mercosur-ländema) som
på sikt syftar till ett interregionalt frihandelsavtal i överensstämmelse
med WTO:s regler. En gemensam deklaration antogs genom vilken
parterna bl.a. åtagit sig att inleda en politisk dialog.
Det första mötet med den blandade kommittén som inrättades genom
arbetet mellan EU och Mercosur-ländema ägde rum i juni år 1996 i
Bryssel och det första i underkommittén för handelsfrågor i november
1996 i Belo Horizonte i Brasilien. EU företräddes vid båda dessa möten
av kommissionen, Sverige deltog som observatör.
Utöver vad som mer detaljerat redovisas nedan har EU varit aktivt i
Latinamerika, såväl med politiskt stöd (t.ex. valobservation vid valen i
Nicaragua) som med utvecklingssamarbete.
Chile
Vid mötet med Europeiska rådet i Florens i juni undertecknades ett nytt
samarbetsavtal mellan EU och Chile i syfte att skapa ett förstärkt och
utvidgat samarbete samt öka och diversifiera handeln och
investeringarna. Båda parter har förklarat sig ha som slutligt mål att
uppnå en politisk och ekonomisk associering, grundad på ökat politiskt
samarbete och en gradvis ömsesidig liberalisering av handeln i
överensstämmelse med WTO:s regler och med hänsynstagande till vissa
varors känslighet.
Mexico
Skr. 1996/97:80
Förbindelserna mellan EU och Mexico regleras för närvarande av ett
ramavtal från år 1991. I maj 1995 antogs en gemensam politisk
deklaration av EU och Mexico om en intensifiering av det ömsesidiga
samarbetet i allmänpolitiska, ekonomiska, kommersiella samt handels-
och biståndspolitiska termer. Allmänna rådet antog, efter långa
diskussioner, den 13 maj 1996 ett förhandlingsmandat med syfte att
etablera ett nytt utvidgat samarbetsavtal. Sverige har i de interna EU-
förhandlingama om ett förhandlingsmandat stött förslaget till upprättande
av ett frihandelsavtal i en enda etapp i enlighet med WTO:s regler, vilket
även legat i linje med Mexicos egna önskemål. Det slutliga mandatet
innebar dock en kompromisslösning som förutser ett frihandelsavtal först
i en andra etapp. Förhandlingar med Mexico påbörjades i oktober 1996.
Cuba
I november 1995 inledde EU en sonderande politisk dialog med Cuba i
syfte att undersöka om förutsättningar fanns för ett djupare samarbete
som på sikt skulle kunna leda till ett samarbetsavtal. Under våren 1996
konstaterades att de politiska förhållandena i Cuba inte tillät en vidare
utveckling i relationerna mellan EU och Cuba, vilket också deklarerades
vid Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996. I början av oktober
1996 återupptogs behandlingen av frågan om Cuba inom EU. Det ansågs
finnas behov av att diskutera nya vägar för EU:s relationer med Cuba,
samtidigt som det fanns en önskan att lyfta fram EU:s engagemang för
mänskliga rättigheter och demokrati i Cuba mot bakgrund av EU:s
kraftfulla agerande och åtgärder mot den amerikanska Helms-
Burtonlagen.
Den 2 december antog rådet en gemensam ståndpunkt vilken klargör
EU:s politik visavi Cuba. EU önskar se framsteg mot en övergång till en
pluralistisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna samt en ekonomisk politik som är avsedd att
leda till en hållbar återhämtning och förbättring av det kubanska folkets
levnadsstandard. Den gemensamma ståndpunkten kommer att fullföljas
genom en resultatinriktad och konstruktiv dialog. EU kommer att ge sitt
stöd till framsteg i riktning mot demokrati, däribland genom en eventuell
förhandling om ett samarbetsavtal. Ett avtal skulle i enlighet med EU:s
praxis innehålla en suspensionsklausul vid fall av allvarliga brott mot vad
som är stadgat angående mänskliga rättigheter.
Euro-asiatisk dialog
Den 1-2 mars 1996 hölls ett toppmöte i Bangkok, Thailand, mellan EU
och tio asiatiska länder. Mötet var inledningen på den process av
212
närmande mellan Europa och Asien som kallas Asia-Europe Meeting Skr. 1996/97:80
(ASEM). Från Europa deltog EU-ländema och Europeiska
kommissionen medan Asien representerades av Brunei, Filippinerna,
Indonesien, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam (ASEAN-
ländema) samt Japan, Kina och Sydkorea.
Bangkokmötet uppfattades som en framgång och under de två
mötesdagama presenterades en rad förslag om hur det ekonomiska,
politiska och kulturella samarbetet kan främjas, t.ex. genom bildandet av
Asia-Europe Foundation (som bl.a. skall verka för ett intensifierat utbyte
av studenter och forskare mellan de två kontinenterna); Business Forum,
åtgärder för att underlätta handel och investeringar; upprättande av ett
nätverk av tankesmedjor; samarbete för att motverka internationell
droghandel.
Bland ASEM-deltagama finns förutsättningar för att kunna etablera en
fördjupad dialog mellan Europa och Asien. ASEM ger oss möjlighet att
stärka de ekonomiska kontakterna med några av världens mest
snabbväxande ekonomier och samtidigt kunna utveckla en dialog kring
politiska ämnen av gemensamt intresse.
EU:s politik gentemot Kina
EU har i sin Kina-strategi formulerat målet att verka för att Kina
inlemmas i det internationella samfundet och konstruktivt engageras i
arbetet för fred och säkerhet samt för efterlevnad av internationella
konventioner om mänskliga rättigheter och icke-spridning av kärnvapen
etc. Sverige deltar aktivt i utformandet av EU:s Kina-politik.
Den 5 november 1996 uttryckte EU sin bestörtning över den fällande
dom och det påföljande straff som riktades mot den kinesiske dissidenten
Wang Dan i Peking. Den 14-15 november hölls ett EU-Kina
blandkommissionsmöte i Peking där bl.a. bilaterala handelsproblem och
förhandlingarna om Kinas anslutning till WTO behandlades.
Kvotering av import från Kina
Vid upprättandet av EG:s inre marknad infördes gemensamma
begränsningskvoter mot Kina, bl.a. för import av vissa industrivaror samt
en del andra produkter som jordbruksvaror och teko. Sverige uppnådde i
anslutningsförhandlingarna en uppjustering av dessa kvoter motsvarande
importen från de nya medlemsländerna.
Under 1996 diskuterades i EU en översyn av kvotsystemet mot Kina.
Sverige var pådrivande i liberaliserande riktning och erhöll stöd av
kommissionen och en erforderlig kvalificerad majoritet av övriga
medlemsländer för en total avveckling av EG-kvoten för handskar.
Eftersom importen av handskar från Kina utgjorde så mycket som 80
procent av Sveriges totala handskimport 1994 innebar borttagandet av
begränsningen ett bidrag till kampen för lugnare prisutveckling på
konsumtionsvaror i landet. Sverige avser att verka för fortsatt avveckling
av resterande begränsningar för EU:s import av lätta industrivaror från
Kina.
213
Avtal med Sydkorea
Skr. 1996/97:80
Efter forhandlingar som avslutades i slutet av 1995 har ombud för
Europeiska gemenskapen och Republiken Korea enats om ett ramavtal
om handel och samarbete mellan EG och dess medlemsstater å ena sidan,
och Republiken Korea å den andra sidan. Avtalet undertecknades vid
allmänna rådets möte den 28 oktober 1996.
Efter avtalsförhandlingar som pågått i flera år har kommissionen
presenterat ett utkast till avtal mellan EU och Korea om upphandling av
telekommunikationsutrustning. Avtalet motsvarar våra intressen och
välkomnas av Sverige. Kommissionen siktar på att avtalet skall
ratificeras i maj 1997.
EU:s relationer till Sydostasien
I Sydostasien framträder ASEAN-ländema som allt viktigare aktörer på
den globala arenan, inte minst ekonomiskt, varför ett behov av att
uppgradera det nuvarande samarbetsavtalet mellan EU och ASEAN från
1980 har uppstått. För att utveckla relationerna med denna dynamiska
tillväxtregion görs förberedelser för att påbörja förhandlingar om ett
vidgat samarbete som bättre återspeglar det allt mer växande ömsesidiga
utbytet inom företrädesvis handel och investeringar. Detta fördjupade
samarbete borde också inkludera politiska frågor och mer bygga på
tanken om partnerskap.
Även Vietnam kommer som nybliven ASEAN-medlem att innefattas
av samarbetet mellan EU och ASEAN. Helt nyligen har det också
slutförts förhandlingar om samarbetsavtal mellan EU och Laos respektive
Kambodja.
Mot bakgrund av den under 1996 alltmer försämrade politiska
situationen i Burma har EU:s kritik av den burmesiska militärregimen
skärpts. EU-ländema gick den 5 juli 1996 ut med en deklaration i vilken
man protesterade mot den försämrade politiska situationen och den
bristande respekten för de mänskliga rättigheterna, och uppmanade
militärregimen att påbörja en dialog med Aung San Suu Kyi och den
demokratiska oppositionen. EU beslutade dessutom om krigsmaterial-
embargo och ett upphörande av icke-humanitärt bistånd till Burma. Som
en uppföljning antog EU:s ministerråd den 29 oktober en gemensam
ståndpunkt om Burma. Denna innefattar bl.a. visumförbud från EU:s sida
för medlemmar i militärregimen och i militär- och säkerhetsstyrkorna.
Dessutom förmedlas en varning att ytterligare åtgärder inte är uteslutna
om läget i Burma försämras ytterligare.
EU:s ministerråd antog i juni 1996 en gemensam ståndpunkt om Östra
Timor. Dess budskap är att man genom dialog skall nå en helhetslösning
i Östtimorfrågan samt att man måste förbättra situationen beträffande
respekten för de mänskliga rättigheterna i Östra Timor.
214
EU:s Indien-meddelande
Skr. 1996/97:80
Kommissionen presenterade under 1996 ett meddelande om relationerna
till Indien. Meddelandet och medlemsstaternas slutsatser av detta ligger
nu till grund för EU:s avsikt att intensifiera såväl de ekonomiska som de
politiska relationerna. Samarbetet inkluderar säkerhetspolitik, ned-
rustning och fredsbevarande, miljöfrågor, bekämpning av fattigdom,
respekt för mänskliga rättigheter, främjande av demokrati samt handels-
liberaliseringar i enlighet med WTO:s regelverk. EU håller regelbundna
blandkommissionsmöten med Indien och kommer nu även att upprätta en
expertgrupp.
EU:s samarbetsavtal med Pakistan och Bangladesh
EU:s förhandlingsmandat för dessa länder har behandlats gemensamt då
mandaten är identiska. Avtalen är av traditionell karaktär och inkluderar
upprättande av en biandkommission mellan EU och Pakistan respektive
Bangladesh.
EU:s relationer till andra länder i Sydasien
Ett blandkommissionsmöte mellan EU och Nepal ägde rum i Katmandu i
november. Ett ramavtal har ingåtts för samarbete om mänskliga
rättigheter, demokratiska principer och FN-frågor. EU-ländema beslöt i
december att införa ett vapenembargo mot Afghanistan, och i Sri Lankas
huvudstad Colombo är en europeisk handelskammare under uppbyggnad.
Under 1996 ingicks dessutom ett s.k. Memorandum of Understanding
mellan kommissionen och South Asian Association for Regional Co-
operation gällande handelsliberaliseringar.
Japan är EU:s näst största handelspartner. Endast varuutbytet med USA
är större. EU:s handelspolitik gentemot Japan är aktiv och har i hög grad
inriktats på konkreta marknadsöppningar. I de handelspolitiska
kontakterna behandlas både strukturella och sektoriella frågor. Japan
försöker å sin sida skapa en motvikt till de nära handelsförbindelser man
har med USA genom en mer regelbunden och intensiv dialog med EU.
Ministerrådet antog 1988 riktlinjer för EU:s Japanpolitik vilket senare
utmynnade i en gemensam deklaration som omfattade såväl ekonomiska
som allmän- och säkerhetspolitiska frågor. Dialogen har härigenom
formaliserats och intensifierats. Årliga toppmöten hålls, vid vilka bl.a.
utvidgning av samarbetet i FN och andra internationella organisationer
står högt på dagordningen.
En gemensam utvärderingsmekanism skapades 1993, inom vilken man
på statistisk väg analyserar vilka faktorer som verkar hämmande på
handeln mellan EU och Japan. Sektorer som prioriteras av Sverige, t.ex.
halvledare, bildelar och elektriska maskiner och apparater har tagits in i Skr. 1996/97:80
analysarbetet.
EU har vidare aktivt bidragit när det gäller administrativ avreglering i
Japan. Avregleringsarbetet och forsöken att åstadkomma marknads-
öppningar för EU-företag görs parallellt. Sverige har bidragit till båda
dessa processer. Svenska företags specifika problem har framförts och
stöd har givits till problemområden som är gemensamma för EU-företag.
Kommissionen satsar sedan 1994 betydande resurser på export-
främjande åtgärder och utbildningsprogram i Japan. En expertgrupp för
exportfrämjande åtgärder diskuterade hösten 1996 den framtida
inriktningen av mässor, delgeationsresor och informationsaktiviteter
(1997-2001). En svensk samordnare från näringslivet är utsedd för dessa
aktiviteter.
I syfte att öka kunskaperna i det japanska språket och insikten om
förhållanden på den japanska marknaden, anordnas sedan 1979
utbildningsprogram i EU:s regi för företagsrepresentanter från medlems-
staterna. Svenska företag deltar i detta. Vid det femte toppmötet mellan
EU och Japan i Tokyo den 30 september uttrycktes tillfredsställelse över
den senaste tidens gynnsamma utveckling av de bilaterala kontakterna.
Under 1996 har förhandlingar om ett samarbetsavtal mellan EU och
Australien pågått. Förhandlingarna har ännu inte avslutats på grund av
skiljaktiga uppfattningar om bl.a. behovet av en klausul om mänskliga
rättigheter - som numera ingår regelmässigt i EU:s avtal med tredje land.
EU och Nya Zealand har framförhandlat ett avtal inom animalieområdet.
Ett liknande avtal för vinområdet har ännu inte kunnat slutföras. Även
Nya Zealand önskar fa till stånd ett samarbetsavtal med EU men frågan
torde inte komma att aktualiseras innan samarbetsavtalet med Australien
är avklarat.
216
Medlemsstaternas samarbete i rättsliga och inrikes frågor är reglerat i
avdelning VI i EU-fördraget och kallas också för EU:s tredje pelare.
Syftet med samarbetet är att förverkliga unionens mål att uppnå fri
rörlighet för personer samtidigt som säkerheten och tryggheten för
medborgarna säkerställs. Samarbetet äger rum i frågor som rör asyl och
invandring, polis- och tullsamarbete samt civil- och straffrätt.
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är mellanstatligt till sin natur,
vilket bl.a. innebär att rådets beslut fattas med enhällighet och att
genomförandet av de åtgärder som beslutas sker i enlighet med medlems-
staternas nationella regler. Någon normgivningskompetens har med
andra ord inte förts över till unionen på det sätt som är fallet med
samarbetet i EG (första pelaren). På samma sätt som inom EU i övrigt
leds arbetet av rådet, som vid de tillfällen när rådet sammanträder på
detta område består av medlemsstaternas justitie- och inrikesministrar.
Under rådet finns ett tjugotal arbetsgrupper och kommittéer som
behandlar de olika sakfrågorna och förbereder dessa för beslut i rådet.
Rådets beslut utgörs av gemensamma åtgärder, gemensamma stånd-
punkter och resolutioner. Även rekommendationer och andra former av
beslut förekommer. Ett särskilt betydelsefullt instrument på detta område
är vidare konventioner, vilka upprättas av rådet och undertecknas av
medlemsstaterna.
Arbetet med att bekämpa den internationella brottsligheten har
prioriterats under år 1996, bl.a. genom fördjupat polis- och tullsamarbete
på flera områden. Det löpande samarbetet sker i särskilda arbetsgrupper
för bl.a. Europol, narkotika och organiserad brottslighet, polissamarbete
och tullsamarbete.
En av de viktigaste frågorna på det här området under året har varit att
bana väg för ett snabbt ikraftträdande av Europolkonventionen och att
förstärka samarbetet i kampen mot narkotika och annan organiserad
brottslighet. I juni undertecknades ett tilläggsprotokoll till Europol-
konventionen som löste den segslitna frågan om EG-domstolens
behörighet att tolka konventionens bestämmelser. Därmed skapades
förutsättningar för att konventionen kan ratificeras av samtliga medlems-
stater och därmed möjliggöra för Europol att som planerat komma i gång
med sin verksamhet under år 1998.
Vad gäller samarbetet mot narkotika och organiserad brottslighet
antogs under hösten ett antal åtgärder.
Exempel på sådana åtgärder på narkotikaområdet är:
Skr. 1996/97:80
1) en gemensam åtgärd i syfte att med tillnärmning av lagstiftning och
praktisk tillämpning bekämpa narkotikamissbruk och olaglig narko-
tikahandel,
2) en resolution om straff för grova brott på narkotikaområdet,
3) en resolution om utökat samarbete mellan polis och tull i kampen mot
inflödet av narkotika.
Vidare sammanställdes en rapport om den organiserade brottsligheten
inom unionen år 1995.
Europolkonventionen undertecknades av medlemsstaterna i juli 1995. I
juli 1996 undertecknades ett tilläggsprotokoll som ger varje medlemsstat
som så önskar möjlighet att låta sina nationella domstolar inhämta
förhandsavgörande från EG-domstolen om konventionens tolkning (EGT
C 299, 9.10.1996). Samtliga medlemsstater utom Storbritannien har
förklarat sig ha för avsikt att använda sig av denna möjlighet.
Konventionen och protokollet skall nu ratificeras av samtliga
medlemsstater för att träda i kraft, och i rådet har medlemsstaterna uttalat
målsättningen att konventionen skall ratificeras av samtliga medlems-
stater under år 1997.
Förberedelserna i övrigt för inrättandet av Europol har fortsatt under
året. Sålunda har i den särskilda rådsarbetsgruppen för Europolfrågor ett
intensivt arbete ägt rum i syfte att utarbeta bl.a. de tillämpnings-
föreskrifter som enligt konventionen krävs för att Europols arbete skall
komma i gång i praktiken. Det gäller:
- arbetsordning för styrelsen,
- personalreglemente,
- budget- och ekonomiföreskrifter,
- föreskrifter om de nationella sambandsmännens rättigheter och
skyldigheter i förhållande till Europol,
- sekretessregler för Europols datoriserade registersystem,
- regler för hanteringen av analysfiler,
- överenskommelse om immunitet och privilegier samt
- arbetsordning för det gemensamma dataövervakningsorganet.
Arbetet med styrelsens arbetsordning slutfördes redan under år 1995, och
arbetet med föreskrifterna om de nationella sambandsmännens rättigheter
och skyldigheter samt budget- och ekonomiföreskriftema har slutförts
under år 1996. Reglerna om hanteringen av analysfilema var föremål för
intensiva överväganden under andra halvåret 1996 och arbetet ser ut att
kunna slutföras inom kort. Vidare har under året enighet nåtts om
principerna för utformningen av sekretessreglerna för Europols
datasystem. Även beträffande personalföreskriftema har arbetet i det
218
närmaste slutförts. Principerna för budget- och ekonomiföreskriftema har Skr. 1996/97:80
också diskuterats ingående under året och är i stort sett klara.
Sammantaget har alltså arbetet med tillämpningsföreskrifterna - och
även förberedelserna i övrigt för Europols inrättande - förts framåt under
året på ett sådant sätt att det finns goda förutsättningar för att Europol
snabbt skall kunna komma i gång med sin verksamhet när konventionen
och tilläggsprotokollet har ratificerats.
Den svenska ratifikationsprocessen löper som planerat. En
departementspromemoria om Europol remitterades i början av mars 1997
(Ds 1997:20) och en proposition kommer att föreläggas riksdagen i sådan
tid att beslut om ratifikation och erforderliga lagändringar skall kunna
fattas före årets slut.
I avvaktan på att Europols verksamhet kommer i gång finns en
provisorisk samarbetsstruktur i form av Europols narkotikaenhet (ENE),
som sedan januari 1994 är verksam i Haag. ENE:s mandat har under år
1996 utökats från att avse frågor om narkotikahandel, illegala
immigrationsnätverk, illegal handel med nukleärt och radioaktivt
material samt handel med stulna fordon till att omfatta också frågor om
människohandel (EGT L 342, 31.12.1996, s. 5).
Vid ENE finns bl.a. sambandsmän från medlemsstaternas nationella
polis- och tullmyndigheter. Sverige har en sambandsman från polisen och
en från tullen.
En grupp nationella experter har av Europeiska rådet haft i uppdrag att se
till att den handlingsplan för kampen mot drogmissbruk som antogs inom
unionen år 1995 blir genomförd. I en rapport, som överlämnades till
Europeiska rådet i Dublin i december 1996, har expertgruppen redovisat
ett sextiotal förslag till konkreta åtgärder. För det fortsatta arbetet föreslås
att uppmärksamheten under år 1997 särskilt skall riktas mot problemet
med syntetiska droger, åtgärder för att förstärka de yttre gräns-
kontrollerna och mot penningtvätt samt forskningens betydelse för
kampen mot droger och drogmissbruk.
I rapporten redogör expertgruppen också för i vilken utsträckning en
eventuell harmonisering av lagstiftningen i de olika medlemsstaterna
skulle kunna bidra till en minskning av användning av och illegal handel
med droger. Europeiska rådet anslöt sig till slutsatserna i rapporten och
underströk vikten av fortsatt arbete bl.a. med samverkan mellan
nationella brottsbekämpande organ och med åtgärder mot penningtvätt.
Efter förslag av rådsarbetsgruppen för narkotika och organiserad
brottslighet antogs vidare under året en rad åtgärder som beslutades av
rådet inom ramen för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor:
1) En gemensam åtgärd (96/750/RIF) där medlemsstaterna förbinder sig
att genom tillnärmning av såväl lagstiftning som praktisk tillämpning
bekämpa narkotikamissbruk samt att förhindra och bekämpa olaglig
narkotikahandel (EGT L 342, 31.12.1996, s. 6). På svenskt initiativ
219
har särskilt understrukits att de föreslagna åtgärderna inte utgör hinder Skr. 1996/97:80
för den allmänna princip enligt vilken en medlemsstat får upprätthålla
eller förstärka sin nationella politik i kampen mot narkotika på sitt
territorium. Den gemensamma åtgärden är alltså förenlig med
Sveriges strävan att även fortsättningsvis bedriva en mycket sträng och
restriktiv narkotikapolitik
2) En resolution (97'/C 10/02) om utdömande av straff vid grova brott
avseende narkotikahandel, enligt vilken medlemsstaterna skall
säkerställa att deras nationella lagstiftning för grova fall av olaglig
narkotikahandel ger möjlighet att utdöma frihetsberövande straff som
ligger i nivå med de strängaste frihetsberövande straffen för andra
brott av motsvarande svårhetsgrad (EGT C 10, 11.1.1997, s. 3).
3) En resolution (96/C 375/01) om utökat samarbete mellan polis och tull
i kampen mot inflödet av narkotika till unionen (EGT C 375,
12.12.1996, s. 1).
4) En gemensam åtgärd (96/602/RIF) enligt vilken medlemsstaterna
förbinder sig att utöka samarbetet med utstationerade sambandsmän.
Särskilt utpekade områden för detta samarbete är bl.a. producent- och
transitländer för narkotika (EGT L 268, 19.10.1996).
5) En resolution (96/C 375/02) om åtgärder mot s.k. drogturism, som
skall bekämpas genom förbättrat informationsutbyte, samordnade
operativa åtgärder och en effektivisering av överflyttandet av lagföring
i brottmål (EGT C 375, 12.12.1996, s. 3).
6) En resolution (96/C 389/01) med åtgärder för att bekämpa och
avveckla olaglig odling och framställning av narkotika inom unionen.
Enligt resolutionen skall medlemsstaterna utbyta underrättelse-
information och expertkunskaper, samarbeta genom sina respektive
laboratorier på området och anordna gemensamma kurser och
seminarier (EGT C 389, 23.12.1996).
7) En gemensam åtgärd (96/699/RIF) om utbyte av information om
kemisk profilanalys av narkotika (EGT L 322, 12.12.1996, s. 5).
8) En gemensam åtgärd om samarbete för att förhindra illegal
narkotikahandel via den s.k. Balkanrutten (beslutad den 20 december
1996).
9) Överenskommelse om ett gemensamt system för att mäta ett narkotiskt
preparats renhet, vilket är ett hjälpmedel för att identifiera ett preparats
ursprung (överenskommen den 28 november 1996).
10) Gemensam åtgärd (96/698/RIF) om samarbete mellan nationella
tullmyndigheter och privata företag i kampen mot narkotika-
brottslighet, bl.a. i fråga om transporter av s.k. prekursorer (EGT L
322, 12.12.1996, s. 3).
Under året har också ett flertal seminarier om narkotikabekämpning ägt
rum inom ramen för samarbetet i EU, bl.a. i frågor om samarbete mellan
tull och polis och om åtgärder mot syntetiska droger och penningtvätt.
Inom ramen för samarbetet mot den organiserade brottsligheten har
åtgärder vidtagits som riktar sig även mot annan brottslighet än illegal
narkotikahantering, t.ex. mot terrorism, människohandel och sexuella
övergrepp mot barn. I stor utsträckning har detta skett genom åtgärder på
220
det straffrättsliga området, men också inom polis- och tullsamarbetet har Skr. 1996/97:80
åtgärder beslutats som riktar sig inte bara mot narkotika utan mot
organiserad brottslighet över huvud taget, t.ex. den nämnda gemensamma
åtgärden om utökat samarbete med utstationerade sambandsmän. Också
arbetet på igångsättandet av Europol, liksom det samarbete i övrigt som
har ägt rum på polis- och tullområdet, är naturligtvis betydelsefullt i
kampen mot den organiserade brottsligheten.
Arbetet i den särskilda rådsarbetsgruppen för polissamarbete, som bl.a.
ägnar sig åt tekniska frågor, resulterade under året i bl.a. en inventering
av de åtgärder som medlemsländerna har vidtagit för att genomföra den
år 1995 antagna resolutionen om telefonavlyssning. Arbetet med att
lägga fast gemensamma ståndpunkter för polisiär medverkan i freds-
bevarande uppdrag fortsatte. Det pågick också ett angeläget arbete med
att upprätta en enhetlig radiokommunikationsstandard för polis- och
räddningstjänst. Vidare beslutades en rekommendation (96/C 131/01) om
riktlinjer for att förebygga och bekämpa oroligheter i samband med
fotbollsmatcher (EGT C 131, 3.5.1996, s.l). Denna rekommendation
har redan visat sig vara till stor nytta vid genomförandet av större
fotbollsarrangemang. Arbetet med att ta fram en gemensam handbok för
utförandet av s.k. kontrollerade leveranser av narkotika fortsatte under
året. När det gäller icke-tekniska samarbetet har man koncentrerat sig på
frågor som rör polisutbildning samt bistånd och samarbete med öst-
staterna.
Ett viktigt inslag i verksamheten under året har varit att finna lämpliga
former för samarbetet mellan EU och International Law Enforcement
Academy (ILEA), som är en internationell polisskola med säte i
Budapest för utbildning av poliser i de central- och östeuropeiska
länderna. Några länder, däribland Sverige, har fatt i uppdrag att ta fram
en alternativ kursplan.
På svenskt initiativ ägde vidare ett seminarium om brottsförebyggande
åtgärder rum i Stockholm i maj 1996.1 Stockholm arrangerades också en
poliskonferens med deltagande av rektorerna för de nationella
polishögskolorna i Europa. Under året ägde också ett antal andra
seminarier och konferenser rum på andra håll inom EU, bl.a. om
fredsbevarande verksamhet, bedrägerier på telekommunikationsområdet,
idrottsvåld, rättsmedicin samt kemiska profilanalyser av narkotika.
I oktober 1996 antog rådet en gemensam åtgärd (96/637/RIF) om ett
utbildnings-, utbytes- och samarbetsprogram avseende identitets-
handlingar (Sherlock) och i december 1996 en gemensam åtgärd
(97/12/RIF) om ett gemensamt program för utbyte, utbildning och
samarbete mellan myndigheter med ansvar för brottsbekämpning (Oisin).
Även under år 1996 har frågor om åtgärder mot terrorism stått på
dagordningen.
221
Skr. 1996/97:80
Under året genomfördes ett antal gemensamma kontrollaktioner mot den
illegala trafiken av narkotika. Besluten rörande dessa aktioner togs av
rådsarbetsgruppen för tullsamarbete.
I syfte att intensifiera kampen mot den illegala handeln med narkotika
beslutades en gemensam åtgärd om samarbete mellan nationella
tullmyndigheter och privata företag som bl.a. innebär utbyte av
information i samband med transporter av s.k. perkursorer.
Vidare ingicks en överenskommelse om ett närmare samarbete mellan
tull och polis inom unionen för att effektivisera kampen mot narkotika. I
överenskommelsen ingår bl.a. gemensamma utbildningsprogram och
samverkan i samband med införskaffande av viss utrustning.
Rådsarbetsgruppen för tullsamarbete har under året biträtt i arbetet
med att sammanställa en handbok över medlemsländernas arbete vad
avser metoden kontrollerade leveranser av narkotika.
Arbetet på en ny konvention om ömsesidigt bistånd mellan nationella
tullmyndigheter fortsatte under år 1996 och koncentrerades i huvudsak på
en omarbetning av 1967 års konvention på området, den s.k.
Neapelkonventionen.
Rådet beslutade en gemensam åtgärd (96/610/RIF) om att upprätta och
föra ett register över specialiserad kompetens, skicklighet och
sakkunskap när det gäller att bekämpa terrorism (EGT L 273,
25.10.1996). Syftet med registret är att den kompetens som
medlemsstaternas nationella organ har utvecklat för att möta olika
terroristhot skall kunna göras tillgänglig för alla medlemsstater.
Terrorismarbetsgruppen har under året också diskuterat en gemensam
handlingsplan för att upprätta registret. Arbetsgruppen har även arbetat
med att upprätta det årliga hotbildsdokumentet i vilket en analys görs
över terror; smhotbilden inom EU. Under 1996 hölls vidare ett
seminarium om användningen av informationsteknik inom terrorist-
organisationer, och vid ett annat seminarium var ämnet utvecklingen av
vapen och annan teknik inom sådana organisationer.
Vid ett möte med ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor i juni 1995
föreslog Sverige att den särskilda beredningskommittén för samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor (den s.k. K.4-kommittén) skulle fa i uppdrag
att kartlägga det brottsförebyggande arbetet inom EU och föreslå
eventuella ytterligare åtgärder. Förslaget godkändes av rådet.
Som ett led i fullgörandet av ministrarnas uppdrag anordnade Sverige i
maj 1996 ett seminarium i ämnet med deltagande från medlemsstaterna.
222
En rapport om seminariet redovisades vid ministermötet i juni, och Skr. 1996/97:80
K.4-kommittén behandlade därefter frågan om hur arbetet skulle drivas
vidare. Vid ministerrådets sammanträde för inrikes och rättsliga frågor i
november uttalade Sverige att arbetet borde gå vidare med att försöka
finna en struktur för det fortsatta brottsförebyggande arbetet inom EU
och att en möjlig väg kunde vara att utforma ett rättsligt instrument, t.ex.
en gemensam åtgärd.
Sverige har genom medlemskapet i EU bl.a. åtagit sig att på de områden
som rör civilrättsligt och straffrättsligt samarbete tillträda ett antal
konventioner som var i kraft inom EU när Sverige blev medlem. Den 29
november 1996 undertecknade EU:s medlemsländer två avtal som
reglerar Sveriges tillträde till Bryssel- och Romkonventionema. Under
sommaren 1996 kunde rådsarbetsgruppen för utlämningsfrågor enas om
en andra konvention om utlämning för brott mellan EU:s medlemsstater,
som undertecknades av medlemsstaterna den 27 september 1996.
Sverige har genom medlemskapet i EU förbundit sig att tillträda två
betydelsefulla konventioner på den internationella privat- och
processrättens område. Det gäller dels 1968 års konvention om domstols
behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område
(Brysselkonventionen), dels 1980 års konvention om lag tillämplig på
avtalsförpliktelser (Romkonventionen).
Brysselkonventionen innehåller dels regler om domstolars inter-
nationella behörighet (jurisdiktion), dels regler om erkännande och
verkställighet av domar på privaträttens område. Reglerna innebär att
enhetliga jurisdiktionsregler tillämpas inom hela EU-området och att en
dom som har meddelats i ett av länderna normalt skall erkännas och
verkställas i de övriga länderna inom unionen.
Romkonventionen gäller avtalsförpliktelser och innehåller regler om
vilket lands lag som skall tillämpas på sådana förpliktelser när det
uppkommer ett val mellan rättsordningarna i olika länder. Syftet med
konventionen är främst att staterna skall ha gemensamma bestämmelser
om detta. På så vis uppnås större säkerhet och förutsebarhet för
avtalsparterna. Samtidigt underlättas arbetet för domstolar och andra
myndigheter.
Båda konventionerna blir värdefulla inslag i den svenska rätts-
ordningen. Ett svenskt tillträde till Brysselkonventionen innebär inga
radikala förändringar eftersom Sverige redan har tillträtt 1988 års
Luganokonvention, som innehåller i stort sett identiska bestämmelser.
223
EU:s medlemsstater undertecknade den 29 november 1996 två Skr. 1996/97:80
anslutningsavtal som reglerar Sveriges, Finlands och Österrikes tillträde
till Brysselkonventionen och Romkonventionen (EGT C 15, 15.1.1997, s.
1 resp. 10). Propositioner med förslag om att konventionerna införlivas
med svensk rätt och med forslag till de övriga lagändringar som krävs
kommer att överlämnas till riksdagen under 1997.
Brysselkonventionen är från 1968 och rör domstolars behörighet och
verkställighet av domar på privaträttens område. Sedan 1994 pågår arbete
på en ny konvention (”Brysselkonventionen II”), som skall täcka delar av
familjerättens område och till sin struktur likna Brysselkonventionen.
Den nya konventionen skall ge enhetliga regler för vilket lands
domstolar som skall kunna pröva frågor om äktenskapsskillnad och
annan upplösning av äktenskap samt sådana frågor om vårdnad om barn
och umgänge med barn som har samband med äktenskapsmålet. Sådana
frågor skall inte kunna prövas samtidigt i olika länder och med kanske
olika resultat som följd. Vidare skall konventionen leda till att länderna i
EU erkänner och accepterar varandras avgöranden utan att göra någon
egen prövning. Konventionen skall däremot inte behandla frågan om
vilket lands lag som skall tillämpas, inte heller harmonisera ländernas
materiella regler om t.ex. äktenskapsskillnad och vårdnad.
Sedan arbetet under en tid gått mycket långsamt tog det fart under
1996. Det finns förhoppningar att det skall kunna avslutas under år 1997.
I september 1993 utformade rådet riktlinjer för en rådsarbetsgrupp om
utlämning för brott. Arbetsgruppens uppgift har varit att utarbeta ett
förslag till en konvention som skall göra utlämningsförfarandet mellan
medlemsstaterna enklare och smidigare än det som följer av 1957 års
Europarådskonvention om utlämning för brott. Mot bakgrund av att
många frågor, bl.a. utlämning av egna medborgare och utlämning för
politiska brott, visade sig kontroversiella och svårlösta fick arbetsgruppen
i uppdrag att separat utarbeta en konvention om ett förenklat utlämnings-
förfarande vid samtycke. Konventionen, vilken undertecknades i mars år
1995 (EGT C 78, 30.3.1995, s.l), har ännu inte trätt i kraft.
Lagstiftningsarbetet med anledning av konventionen har pågått under
1996 och en proposition med förslag till svensk ratificering läggs fram
för riksdagen våren 1997.
Rådsarbetsgruppen kunde efter långdragna förhandlingar enas under
sommaren 1996 om en andra konvention om utlämning för brott mellan
EU:s medlemsstater, som undertecknades av medlemsstaterna den 27
september 1996 (EGT C 313, 23.10.1996, s.l 1). Konventionen behandlar
bl.a. utlämning för politiska brott, strafftrösklar, utlämning av egna
224
medborgare samt undantag från kravet på dubbel straffbarhet och från Skr. 1996/97:80
specialitetsprincipen.
Sverige har under arbetet med de båda konventionerna verkat för att
bestämmelserna skall få en sådan utformning att de blir praktiska och
enkla att tillämpa.
När den förklarande rapporten (som utarbetas av medlemsstaterna
gemensamt) väl är upprättad kommer det sedvanliga arbetet med
ratifikation och erforderlig lagstiftning att påbörjas, vilket för Sveriges
del beräknas ske under år 1997.
Efter beslut av gemenskapens justitieministrar 1989 bildades en
arbetsgrupp för att, inom ramen för artikel 220 i EG-fördraget,
åstadkomma en konvention på det insolvensrättsliga området. Under åren
1994 och 1995 intensifierades arbetet med detta projekt och i september
1995 kunde överenskommelse om en konventionstext nås. I november
1995 undertecknades konventionen av tolv medlemsstater. De övriga tre,
Storbritannien, Irland och Nederländerna, hade tiden fram till och med
den 24 maj 1996 på sig för att underteckna konventionen. Irland och
Nederländerna undertecknade konventionen inom den utsatta tiden,
däremot inte Storbritannien. Det är för dagen osäkert om och när
förhandlingarna om konventionen kan slutföras. Arbetet med en rapport
som närmare beskriver innebörden av konventionens olika artiklar, en
s.k. förklarande rapport, slutfördes i början av år 1996.
Konventionen omfattar konkurs, rekonstruktion, ackord, m.fl.
insolvensrättsliga förfaranden. Vilka olika nationella förfaranden som
närmare bestämt faller under konventionens tillämpningsområde anges i
en bilaga som utgör en integrerad del av konventionen. Den huvudsakliga
innebörden av konventionen är att en gäldenär skall försättas i konkurs
där denne har sina huvudsakliga intressen (där gäldenären är bosatt eller
styrelsen har sitt säte). En sådan konkurs omfattar samtliga gäldenärens
tillgångar inom EU. Den utsedda förvaltaren har behörighet att agera
inom hela unionen. Konventionen öppnar också möjligheten att i vissa
fall inleda territoriellt eller nationellt begränsade förfaranden. I övrigt
innehåller konventionen ett stort antal lagvalsregler, dvs. regler som
anger vilket lands lag som skall tillämpas på olika frågor i ett
insolvensförfarande.
1965 års Haagkonvention om delgivning i utlandet av handlingar i mål
och ärenden av civil eller kommersiell natur har tillträtts av ett 30-tal
länder i och utanför Europa. Inom EU har frågan väckts om inte
Haagkonventionens system med centralorgan i varje land för mottagande
och ibland även för avsändande av delgivningshandlingar är omständligt
och att det skulle vara snabbare och effektivare med mera direkta
225
15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
kontakter mellan tjänstemän och myndigheter som skall utföra Skr. 1996/97:80
delgivningama.
I enlighet med rådets beslut i oktober 1993 bildades en arbetsgrupp
med uppdrag att finna ett förenklat och snabbare men ändå rättssäkert sätt
att skicka delgivningshandlingar till utlandet. Arbetet med en ny
konvention som skall gälla mellan EU:s medlemsstater närmar sig nu sitt
slut.
Konventionen lägger ökad tonvikt vid ett decentraliserat system men är
ändå flexibel. För svensk del kommer konventionen inte att innebära
några påtagliga förändringar.
En arbetsgrupp har arbetat på ett förslag till konvention om hur beslut om
återkallelse av rätten att framföra fordon skall kunna få rättsverkan även i
andra medlemsstater än det där beslutet om vägran att godkänna ett
utländskt körkort har meddelats. Arbetet har varit svårt, främst med
hänsyn till den olika synen på sådana beslut. I flera medlemsstater ses ett
sådant beslut som en straffrättslig påföljd, medan Sverige och vissa andra
medlemsstater betraktar besluten som administrativa ingripanden. Under
året gjordes väsentliga framsteg i arbetet men det är ännu inte slutfört.
Under år 1996 utarbetades en resolution om enskilda som samarbetar
med rättsväsendet i kampen mot den organiserade internationella
brottsligheten. Syftet med resolutionen, som initierades av det italienska
ordförandeskapet, är att uppmuntra användningen av informatörer från
den organiserade brottsligheten i kampen mot densamma. Resolutionen
innehåller bl.a. uppmaningar till medlemsstaterna att överväga
möjligheten att införa förmåner för informatörer som samarbetar med
rättsväsendet och att vidta skyddsåtgärder för sådana informatörer och
personer som står dessa nära. Resolutionen är ännu inte formellt antagen.
Mellan medlemsstaterna och staterna i Öst- och Centraleuropa samt de
baltiska staterna (kandidatländerna) fortsatte under året den s.k.
strukturerade dialogen i frågor om rättsligt samarbete i syfte att bekämpa
internationell organiserad brottslighet.
Under 1996 tog vidare Europeiska rådet initiativ till bildandet av en
s.k. högnivågrupp som skall föreslå de åtgärder som skall utgöra basen
för EU:s framtida arbete mot den internationella organiserade brottslig-
heten.
I arbetet mot den organiserade brottsligheten har också en rad åtgärder
vidtagits inom särskilda områden, t.ex. i fråga om narkotika (se ovan)
och människohandel och sexuella övergrepp mot barn (se nedan).
I oktober 1996 beslutade rådet en gemensam åtgärd (96/636/RIF) om
ett stimulans- och utbytesprogram för rättstillämpare i EU:s medlems-
stater (Grotius).
226
Skr. 1996/97:80
Bedrägeri och korruption
En straffrättslig konvention om skydd för EU:s finansiella intressen
(bedrägerikonventionen) undertecknades i juli 1995. Konventionen
innebär att staterna åtar sig att straffbelägga olika former av bedrägerier
som skadligt kan påverka EU:s budget.
Ett första protokoll till konventionen med bestämmelser om korruption
undertecknades i september 1996 (EGT C 313, 23.10.1996, s. 1).
Medlemsstaterna åtar sig i protokollet bl.a. att kriminalisera vad som i
Sverige kallas mutbrott och bestickning av tjänstemän, såväl nationella
som EU-tjänstemän, som kan skada EU:s finansiella intressen. Sådana
handlingar, liksom medhjälp och anstiftan, skall beläggas med effektiva
påföljder. Sverige har redan en mycket långtgående kriminalisering av
dessa brott; endast på någon eller några få punkter kan skärpt lagstiftning
komma att behövas på grund av åtagandena i protokollet.
I både bedrägerikonventionen och det första protokollet ges EG-
domstolen en roll som tvistlösare vid oenighet medlemsstater emellan om
konventionens tillämpning. I november 1996 undertecknades ett särskilt
tilläggsprotokoll om möjlighet for EG-domstolen att avge också
förhandsavgöranden om konventionens tolkning.
En särskild konvention om korruption har också utarbetats under året.
Konventionens bestämmelser överensstämmer till stora delar med vad
medlemsstaterna redan har kommit överens om i bedrägerikonventionen
och det första protokollet. Korruptionskonventionen går emellertid längre
i det att det inte finns någon koppling till skada för EU:s finanser. En
fråga återstår att lösa, nämligen frågan om EG-domstolens roll enligt
konventionen.
Den rådsarbetsgrupp som har tagit fram dessa instrument har också
diskuterat ett andra protokoll till bedrägerikonventionen. Detta innehåller
främst regler om juridiska personers ansvar for EU-bedrägerier som
begås i dess verksamhet. Arbetet med detta protokoll är ännu inte
slutfört.
Arbetet med den svenska ratificeringen pågår. När rådets arbete med
den förklarande rapporten är klar, vilket beräknas ske i början av år 1997,
kommer Justitiedepartementets arbete på en departementspromemoria
om konventionen och tilläggsprotokollet om förhandsavgöranden att
slutföras. Denna promemoria kommer sedan att remitteras, varefter en
proposition om godkännande och erforderlig lagstiftning kommer att
föreläggas riksdagen. Enligt planerna kommer riksdagen att behandla
propositionen under år 1997.
Rasism och främlingsfientlighet
Rådet har under året antagit en gemensam åtgärd (96/443/RIF) för att
bekämpa rasism och främlingsfientlighet (EGT L 185, 24.7.1996, s. 5).
Den gemensamma åtgärden syftar till att åstadkomma ett effektivare
rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om rasistisk och
liknande brottslighet. De gärningar som avses är bl.a. sådana som i
227
Sverige redan är kriminaliserade som hets mot folkgrupp (16 kap. 8 § Skr. 1996/97:80
brottsbalken).
År 1995 inrättades i EU en arbetsgrupp för att behandla frågan om en
effektivisering av den internationella rättshjälpen i brottmål. Arbets-
gruppen behandlar huvudsakligen frågor om utökade möjligheter till
direkt kommunikation mellan de olika staternas myndigheter och mellan
dessa och enskilda medborgare i ärenden som rör internationell
rättshjälp, förenklade förfaranden vid framställningar om bevis-
upptagning, användandet av modem teknik i samband med vittnesförhör
på begäran av främmande stat samt villkor m.m. vid framställningar om
husrannsakan, beslag och förverkande/återställande av egendom som
tillskansats genom brott. Även frågor om bl.a. hemlig teleavlyssning och
gränsöverskridande brottsutredningar är aktuella i arbetsgruppen.
Arbetet syftar till att åstadkomma en konvention som kompletterar
1959 års Europarådskonvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Det är
för dagen oklart vilka frågor den nya konventionen kommer att täcka och
om alla de frågor som aktualiseras i arbetsgruppen kommer att regleras.
Gruppens arbete är högt prioriterat.
I det arbetsprogram som reglerar samarbetet i rättsliga och inrikes frågor
under perioden 1996-1998 anges människohandel som en prioriterad
övergripande fråga.
Mot bakgrund av de tragiska händelserna som uppdagades i Belgien i
augusti 1996 där barn kidnappats, utnyttjats sexuellt och mördats, och där
det finns misstankar om att barn sålts för att utnyttjas för sexuella
ändamål, har en rad åtgärder vidtagits:
En gemensam åtgärd har beslutats (formellt antagen av rådet den 25
februari 1997) som innebär att:
- allt sexuellt utnyttjande av barn, inklusive handel med barn, skall vara
straffbart och beivras med effektiva och avskräckande straff som står i
proportion till det begångna brottet,
- även innehav av barnpornografi skall vara straffbart,
- sexuellt utnyttjande av vuxna där tvång, bedrägeri eller annat
otillbörligt påtryckningsmedel har använts, samt handel med vuxna i
vinstsyfte för sexuella ändamål, skall vara straffbart och beivras med
effektiva proportionella och avskräckande straff,
- hinder mot effektiv bestraffning av sexuellt utnyttjande av barn som
sker utomlands, s.k. sexturism mot barn, skall avskaffas,
- erforderliga möjligheter skall skapas att på annat sätt, t.ex. genom
förverkande av vinster som uppstått, ingripa mot människohandel och
sexuellt utnyttjande av barn,
228
- offer för människohandel och sexuellt utnyttjande av barn skall kunna Skr. 1996/97:80
höras inför domstol, även om de inte har rätt att vistas i
medlemsstaten,
- det nationella samarbetet mellan myndigheter och andra som har som
uppgift att bekämpa människohandel och sexuellt utnyttjande av barn
skall förstärkas, och
- informationsutbyte samt internationellt polisärt och annat rättsligt
samarbete för att bekämpa människohandel och sexuellt utnyttjande av
barn skall prioriteras och förstärkas.
På detta område beslutade rådet under år 1996 även följande:
1) Gemensam åtgärd (96/748/RIF) om utvidgat mandat för Europols
narkotikaenhet (ENE) till att också omfatta frågor om människohandel
(EGT L 342, 31.12.1996, s. 14). ENE skall föra ett register över
personer som har särskilda kunskaper som är användbara för att
bekämpa internationellt organiserad brottslighet, varvid människo-
handel skall prioriteras.
2) En gemensam åtgärd (96/700/RIF) om att kompetensen hos de
personer i medlemsländerna som har till uppgift att bekämpa
människohandel och sexuellt utnyttjande av barn skall utvecklas
genom ett utbildnings- och stödprogram (Stop) för perioden 1996—
2000 som omfattar 6,5 miljoner ecu (EGT L 232, 12.12.1996, s. 7).
3) En resolution om olagligt och stötande material på Internet (se avsnitt
29.2) och ett uttalande om vikten av att barn får en trygg uppväxt och
att det förhindras att de utnyttjas sexuellt.
Även inom kommissionen har frågan haft hög prioritet och en mängd
åtgärder vidtogs under året. Bland annat anordnade kommissionen en
konferens om handel med kvinnor i Wien i juni 1996 och utfärdade
meddelanden om kvinnohandel som syftar till sexuellt utnyttjande, KOM
(96) 567, och om kampen mot turism där barn utnyttjas sexuellt, KOM
(96) 547.
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor på det område som gäller asyl
och invandring var intensivt under år 1996, särskilt i fråga om villkor för
att passera EU:s yttre gräns och villkor för tredjelandsmedborgares inresa
och vistelse i EU. Också beträffande viseringsfrågor, som i stora delar
inte faller inom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor utan tillhör
gemenskapsrätten, har arbetet fortskridit under året och ett antal beslut
har fattats av rådet.
229
Skr. 1996/97:80
Konventionen, som innehåller regler för hur personkontroll vid EU:s
yttre gräns skall genomföras, är ännu inte fardigförhandlad och några
egentliga framgångar i förhandlingsarbetet under år 1996 kan heller inte
rapporteras. De viktigaste utestående frågorna är alltjämt konventionens
territoriella tillämpning och frågan om tredjelandsmedborgares rätt till fri
rörlighet.
I Dublinkonventionen från år 1990 regleras den s.k. första
asyllandsprincipen. Första asyllandsprincipen går i korthet ut på att en
asylsökande förväntas söka asyl i det första land där denna möjlighet står
till buds och att det i första hand är detta land som skall pröva en
asylansökan. Konventionen kommer förmodligen att inom kort ha
ratificerats av samtliga de tolv medlemsstater som undertecknade
konventionen. Sverige kommer att ansluta sig till konventionen och en
proposition om detta kommer att föreläggas riksdagen så snart
konventionen har ratificerats av samtliga signatärstater.
På svenskt initiativ antog rådet i december en gemensam åtgärd
(97/11/RIF) om en enhetlig modell för uppehållstillstånd (EGT L 7,
10.1.1997 s. 1). Den gemensamma åtgärden innebär att medlemsstaterna
i framtiden skall ha enhetligt utformade bevis om uppehållstillstånd som
bl.a. uppfyller mycket höga krav i fråga om garantier mot efterbildningar
och förfalskningar. Åtgärden syftar till att underlätta personkontroller vid
gränserna och försvåra förfalskningar av inresedokument. För närvarande
används ca 200 olika bevis om uppehållstillstånd inom ETJ.
Diskussionerna på det här området har under året främst rört
mottagningsvillkor för asylsökande, inkl, särskilda villkor för ensamma
asylsökande barn.
En översyn av arbetsmetoderna har pågått inom det samarbetsorgan på
asylpolitikens område som kallas Centrum för information, diskussion
och utbyte i asylfrågor. Denna översyn skall resultera i en rapport med
riktlinjer för att effektivisera arbetet med asylfrågor.
230
Inga nya rättsakter på viseringsområdet har tillkommit under 1996. Det
gemensamma viseringsmärket som beslutades i en förordning (rådets
förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om enhetlig utformning
av visumhandlingar) började användas i september 1996. Det nya
viseringsmärket, som i princip helt har ersatt det gamla svenska, är
betydligt bättre skyddat mot förfalskningar.
Rådet antog i september 1996 en rekommendation (96/C 304/01) om
kamp mot olaglig anställning av tredjelandsmedborgare (EGT C 304,
14.10.1996). I rekommendationen slås fast att tredjelandsmedborgare
som har för avsikt att arbeta i en medlemsstat skall ha uppehålls- och
arbetstillstånd. Vidare föreskrivs att det skall finnas påföljder för
arbetsgivare som anställer arbetstagare utan arbetstillstånd och personer
som hjälper arbetstagare att ta sig in i medlemsstaterna för att arbeta
illegalt. Rådet har vidare under året enats om ett beslut om uppföljning av
redan godkända rättsakter om olaglig invandring m.m. Medlemsstaterna
skall årligen redovisa hur de nationellt genomför av rådet fattade beslut.
I oktober 1996 antog rådet en gemensam ståndpunkt (96/622/RIF) om
bistånds- och informationsuppdrag i gränsnära områden. Syftet med
bistånds- och informationsuppdragen är att bekämpa olaglig invandring
genom att bistå tjänstemän som är lokalt ansvariga för kontroller på
avgångsflygplatser.
En översyn har vidare gjorts under året av arbetsmetoderna inom
Centrum för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passage
av gränser och invandring, vilket kommer att resultera i en rapport som
skall ange riktlinjer för effektivisering.
Under 1996 bearbetades ett utkast till konvention om upprättande av det
s.k. Eurodac, som skall bli ett datoriserat fingeravtryckssystem där
asylsökandes fingeravtryck skall kunna registreras.
Under 1996 genomfördes vidare ett pilotprojekt med utbytes-
tjänstgöring för tjänstemän i medlemsstaterna. Projektet berörde tre
områden - asyl, invandring och yttre gränskontroller - och bestod i dels
utbytestjänstgöring i en annan medlemsstat, dels seminarieverksamhet.
Skr. 1996/97:80
EG-fördraget omfattar inte några regler om gemensamma åtaganden vad
gäller rasism och främlingsfientlighet. Problem med främlingsfientlighet
231
och rasism har dock kommit att uppmärksammas inte bara nationellt utan Skr. 1996/97:80
även av EU.
År 1995 antog ministerrådet två resolutioner i syfte att bekämpa rasism
och främlingsfientlighet. Den ena rör sysselsättningsområdet och de
sociala områdena och den andra rör utbildningssystemet.
I och med att dessa resolutioner antogs inleddes ett arbete på
gemenskapsnivå med de gemensamma problem som finns på området
och som alltmer har kommit att uppmärksammas av medlemsstaterna.
Under år 1996 har ministerrådet beslutat att utlysa år 1997 som
Europaåret mot rasism samt att inrätta ett ”observatorium” mot rasism
och främlingsfientlighet.
I juli 1996 beslutade ministerrådet att utlysa år 1997 som Europaåret mot
rasism. Under året kommer aktiviteter att genomföras både på europeisk
nivå och inom varje medlemsland.
På den europeiska nivån kommer bl.a. att arrangeras internationella
konferenser och expertmöten för att främja erfarenhetsutbyte om metoder
och strategier för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och
antisemitism. Regeringen har tillsatt en nationell samordningskommitté
för att initiera, leda och samordna de svenska aktiviteterna under
Europaåret mot rasism. I kommittén ingår personer med förankring i en
rad olika samhällsområden, såsom näringslivet, fackliga organisationer,
skolan, kultur och medier. Enligt de direktiv som regeringen har beslutat
om skall kommittén bl.a. arbeta med opinionsbildning, främja lokala
aktiviteter, utarbeta och sprida material om hur man kan arbeta för
öppenhet och tolerans mellan människor med olika etnisk bakgrund samt
sprida idéer och erfarenheter. Härutöver skall kommittén uppmuntra
företag, folkrörelser, myndigheter och kommuner att överväga och ta
ställning till hur man bör förhålla sig till och agera i det mångkulturella
samhället.
EU:s rådgivande kommission mot rasism och främlingsfientlighet har
föreslagit att det skall inrättas ett s.k. observatorium mot rasism och
främlingsfientlighet. Avsikten är att observatoriet skall samla in
information om rasism och främlingsfientlighet på vissa samhälls-
områden, analysera dessa fenomens omfattning, orsaker och följd-
verkningar samt informera gemenskapen om detta.
Vid Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996 beslutades att ett
sådant observatorium skall inrättas. Därefter har diskussioner fortsatt om
bl.a. observatoriets konkreta arbetsuppgifter, dess juridiska grund och Skr. 1996/97:80
dess samarbete med Europarådet.
Ministerrådet har under året antagit en gemensam åtgärd (96/443/RIF)
for att bekämpa rasism och främlingsfientlighet (EGT L 185, 24.7.1996
s. 5). Den gemensamma åtgärden syftar till att åstadkomma ett
effektivare rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om
rasistisk och liknande brottslighet. De gärningar som avses är bl.a. sådana
som i Sverige är kriminaliserade som hets mot folkgrupp (16 kap. 8 §
brottsbalken).
Skr. 1996/97:80
Institutionernas funktion i EU-samarbetet och verksamheten i de olika
institutionerna redovisas som komplement och bakgrund till redogörelsen
i övrigt för samarbetet i unionen under det gångna året.
Svenskan är ett av de elva officiella EU-språken. Att hävda svenskans
ställning som ett av de officiella språken är av stor principiell betydelse
för Sverige.
Genom Sveriges medlemskap i EU kan svenskar tjänstgöra i EU:s
institutioner. Arbetet med att rekrytera svenskar till institutionerna har
hittills i hög grad koncentrerats till tjänster på chefsnivå, även om övriga
tjänstenivåer i ökad omfattning uppmärksammats. Mot bakgrund av
hittills uppnådda resultat torde det vara möjligt att planenligt fylla de
svenska kvoterna under de fem första medlemskapsåren.
Samarbetet i EU bedrivs inom olika institutioner och fackorgan.
Institutionernas funktion, men också huvuddragen i deras verksamhet
under år 1996, redovisas som bakgrund till skrivelsens redogörelse för
verksamheten inom samarbetets olika politikområden.
De politiska riktlinjerna för unionens utveckling fastställs av
Europeiska rådet. Europeiska rådet består av medlemsländernas stats-
eller regeringschefer samt Europeiska kommissionens ordförande,
biträdda av medlemsländernas utrikesministrar samt en medlem av
kommissionen.
Funktion
Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande organ, är det forum där
medlemsländerna för fram, diskuterar och sammanjämkar sina
synpunkter. Rådet fattar beslut på grundval av kommissionens förslag.
Rådet består av en regeringsledamot från varje land. Utrikesministrarna
möts i allmänna rådet som regel en gång i månaden, liksom ekonomi-
och finansministrarna i ekofinrådet. Därutöver hålls ett stort antal
fackministerrådsmöten.
Arbetets karaktär är ett resultat av en mångårig utveckling. Efter hand
har en ökad användning av majoritetsröstning införts. Denna beslutsform
tillämpas nu för mer än tre ljärdedelar av alla beslut. Röstreglema i rådet
vid beslut med kvalificerad majoritet bygger på att varje stat har ett visst
röstetal, som varierar mellan två och tio röster. Sverige har fyra av de
totalt 87 rösterna.
De ständiga representanternas kommitté, Coreper, förbereder rådets
arbete med hjälp av ett stort antal rådsarbetsgrupper där medlems-
234
länderna företräds av tjänstemän. Vid sidan av Coreper finns andra Skr. 1996/97:80
förberedande organ med särskilda ansvarsområden: Politiska kommittén
(den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken), K 4-kommittén
(rättsligt och inrikes samarbete), Monetära kommittén (ekonomisk och
monetär politik), Särskilda jordbrukskommittén (den gemensamma
jordbrukspolitiken) och den s.k. 113-kommittén (den gemensamma
handelspolitiken).
Verksamhet
Rådet har under 1996 haft ca 350 aktiva arbetsgrupper på olika områden,
inklusive arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
och samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Rådet har sammanträtt 88
gånger i sina olika sammansättningar och vid dessa antagit 58 direktiv,
247 förordningar och 179 beslut. Därtill kommer ett antal informella
ministermöten då rådet inte kan fatta beslut men som ger ministrarna
möjlighet till politisk diskussion.
Budgeten för 1996 avsåg 2 422 anställda. Driftskostnaden 1996 var
budgeterad till 307 miljoner ecu.
Sverige har under det gångna året fortsatt varit pådrivande i arbetet för
att uppnå en högre grad av öppenhet, bl.a. vad beträffar rådets
lagstiftande arbete. Av särskild betydelse för rådets framtida funktion och
verksamhet - inte minst i perspektivet av den kommande utvidgningen -
är givetvis också de diskussioner som inom ramen för
regeringskonferensen förs om de institutionella frågorna, såsom röst-
viktningen, utökad användning av kvalificerad majoritet, tröskel för
kvalificerad majoritet, och formerna för samarbetet mellan rådet och
Europaparlamentet i beslutsprocessen.
Funktion
Europeiska kommissionen har tjugo ledamöter. Dessa skall i sitt arbete
agera i unionens samlade intresse. Varje ledamot är ansvarig för politiken
inom ett eller flera generaldirektorat. Varje medlem av kommissionen
utses för en period om fem år. Den nuvarande kommissionen tillträdde i
januari 1995. Anita Gradin nominerades av regeringen till den första
svenska ledamoten av kommissionen.
Kommissionen är ett opartiskt organ som skall se till att fördragen och
de beslut som fattas på grundval av dessa tillämpas korrekt. Endast
kommissionen har rätt att ta initiativ till lagstiftning. I fråga om det
mellanstatliga samarbetet har kommissionen med några undantag samma
rätt som de individuella medlemsstaterna att lägga fram förslag.
Kommissionen spelar därmed en viktig roll för unionens utveckling.
Kommissionen är även Europeiska unionens verkställande organ. Det
innebär att kommissionen utfärdar tillämpningsföreskrifter till vissa
235
bestämmelser, tillämpar bestämmelserna i fördragen i enskilda fall samt Skr. 1996/97:80
förvaltar de budgetmedel som anslagits för gemenskapsåtgärder.
Verksamhet
I kommissionens arbetsprogram för 1996 angavs följande fyra
huvudområden som de mest prioriterade:
- att arbeta för ökad sysselsättning - kampen mot arbetslöshet måste
fortsatt drivas med stor målmedvetenhet,
- att förverkliga EMU och införa en gemensam valuta,
- att utnyttja de möjligheter som den inre marknaden erbjuder - bland
annat genom en förbättring av de europeiska företagens
konkurrenskraft,
- att utveckla unionens förbindelser med länder utanför EU.
Driftsbudgeten för 1996 omfattade 16 449 anställda. Inom ramen för
forskningsbudgeten fanns ytterligare anställda. Inom andra funktioner
under kommissionen fanns ytterligare 688 anställda. Kommissionens
driftsbudget 1996 uppgick till totalt 2,7 miljarder ecu.
Funktion
Europaparlamentet har lagstiftande befogenheter och budgetmakt samt
utövar demokratisk kontroll över verksamheten inom unionen. Under
senare år har parlamentets makt successivt stärkts. Genom
Unionsfördraget fick parlamentet ökat inflytande i form av
medbeslutande med rådet i stora delar av lagstiftningsområdet
(huvudsakligen för den inre marknaden), rätt att utnämna en europeisk
ombudsman samt att godkänna en nyutnämnd kommission. Parlamentets
samtycke krävs bl.a. för att uppta nya medlemsländer i unionen, ingå
associationsavtal med tredje länder samt sluta internationella
överenskommelser av större ekonomisk betydelse.
Europaparlamentet har 626 ledamöter, varav 22 från Sverige (se bilaga
9.1). Ledamöterna väljs sedan år 1979 genom direkta allmänna val.
Mandatperioden är fem år. Nästa val till parlamentet äger rum år 1999.
Ledamöterna representerar sina väljare och röstar individuellt. Flertalet
ledamöter ingår i någon av de sju politiska partigrupper som spelar en
viktig roll i parlamentets arbete. Övriga ledamöter ingår i kategorin
grupplösa. Den partipolitiska tillhörigheten är viktigare än nationaliteten.
Parlamentet väljer talman och andra företrädare bland sina
medlemmar. År 1996 var den tyske socialdemokratiske ledamoten Klaus
Hänsch talman. Arbetet bedrivs i utskott med ansvar för olika sak
områden. Utskotten avger betänkanden som utgör grund för
plenardebatter och omröstningar.
236
Verksamhet
Skr. 1996/97:80
Parlamentet har under året varit särskilt aktivt när det gällt mänskliga
rättigheter, miljö, hälsa och sociala frågor samt konsumentskydd. Frågan
om EU:s relationer till Turkiet har varit en av de viktigaste enskilda
frågorna. Svenska ledamöter från samtliga partigrupper har varit aktiva
på miljöområdet, särskilt för regler för biocider, farligt avfall och
kemikalier. De har också särskilt uppmärksammat Östersjösamarbetet
samt sökt påverka opinionen i parlamentet i restriktiv riktning på
narkotikaområdet. Två tillfälliga undersökningsutskott har under året
arbetat på att kartlägga dels förekomsten av bedrägerier på
transitområdet, dels ansvarsfrågan och hanteringen av den kris som BSE,
den s.k. galna ko-sjukan, gav upphov till.
Under år 1996 hölls val i Österrike och Finland, vilket påverkade den
politiska sammansättningen i parlamentet.
Parlamentets budget för 1996 avsåg 4 095 anställda. Parlamentets
driftskostnad 1996 var budgeterad till 803 miljoner ecu.
Funktion
EG-domstolens huvudsakliga uppgift är att tolka och döma i tvister om
tillämpningen av EG-rätten. Domstolens avgöranden är bindande för
medlemsstaterna. Domstolar och rättstillämpande myndigheter i
medlemsstaterna har att följa de vägledande avgöranden som EG-
domstolen träffar.
Målen vid domstolen är av olika slag. De vanligaste är mål om
förhandsavgörande. På begäran av nationella domstolar i medlems-
staterna lämnar domstolen bindande uttalanden om tolkningen av
fördragen eller giltigheten och tolkningen av rättsakter som har beslutats
av EG:s institutioner. En annan måltyp vid domstolen är mål om
fördragsbrott, där kommissionen eller andra medlemsstater kan väcka
talan mot en medlemsstat som har underlåtit att uppfylla sina åtaganden
enligt fördraget. Därutöver finns mål där talan väckts om ogiltighet av
rättsakter som har beslutats av institutionerna.
En förstainstansrätt som prövar vissa typer av mål är också knuten till
EG-domstolen. Såväl EG-domstolen som förstainstansrätten består av 15
domare, en från varje medlemsstat. I EG-domstolen finns också åtta
generaladvokater.
Verksamhet
Medlemsstaterna har i likhet med vissa av EG:s institutioner möjlighet att
yttra sig i mål om förhandsavgörande. I vissa typer av mål finns det
också en möjlighet för medlemsstaterna att intervenera, dvs. föra talan till
stöd för en av de ordinarie parterna i målet. För medlemsstaterna är det
viktigt att kunna utnyttja dessa möjligheter. Det gäller inte bara i de mål
237
där den nationella lagstiftningen är direkt berörd utan även i andra mål Skr. 1996/97:80
som kan påverka Sveriges inhemska lagstiftning.
Under år 1996 fick EG-domstolen ta emot 256 begäran om
förhandlingsavgöranden från nationella domstolar. Av dessa kom fyra
från svenska domstolar. De mest aktiva domstolarna länderna i detta
hänseende är de i Italien (70 mål) och i Tyskland (66 mål). Den svenska
regeringen yttrade sig i 16 mål om förhandsavgörande under året. Den
andra dominerande måltypen i domstolen var direktstämda mål i vilka en
institution eller medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat eller
institution. 132 sådana talan väcktes under året. Den svenska regeringen
väckte inte själv talan i något mål med beslutade att intervenera i fyra av
dem.
EG-domstolens budget för 1996 omfattade 953 anställda.
Driftskostnaden var budgeterad till 170 miljoner ecu.
I bilaga 2.1 redogörs for viktigare mål som Sverige tagit aktiv del i. I
bilaga 2.2 redogörs för viktigare domar som EG-domstolen har meddelat
under år 1996.
Funktion
Revisionsrätten är EU:s externa revisionsorgan som svarar för
granskningen av hur medlen på EU:s budget används och redovisas samt
redovisningen för de institutioner som gemenskapen upprättat. Den
prövar också om inkomsterna och utgifterna är förenliga med regelverken
och om den ekonomiska förvaltningen skett på ett sunt sätt. I detta ligger
normalt att granska om målen uppfyllts och huruvida systemen för
administration och kontroll är ändamålsenliga. Revisionsrättens
granskningar sker dels vid respektive EU institution, dels på plats i de
länder där gemenskapsmedlen administreras eller används. På nationell
nivå sker granskningen med bistånd av landets externa revisionsorgan.
Revisionsrättens mandat prövas för närvarande under regerings-
konferensen. Rätten har här föreslagit att den skall kunna gå till EG
domstolen om den vid en revision inte får tillgång till den information
den behöver och har rätt till för att kunna slutföra sin granskning. Vidare
anser rätten att den bör ges en mer generellt fastslagen rätt att granska
samtliga gemenskapsmedel.
Verksamhet
Revisionsrättens rapporter utgör det viktigaste underlaget när rådets skall
ta ställning till om det skall rekommendera Europaparlamentet att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet för dess genomförande av budgeten. I mars
1996 beslutade rådet att rekommendera att kommissionen beviljades
ansvarsfrihet för budgetåret 1994. Till beslutet fogades emellertid en rad
kommentarer om vilka åtgärder som rådet ansåg behövde vidtas av
kommissionen med anledning av revisionsrättens iakttagelser.
238
Under 1996 har revisionsrätten avgivit två s.k. specialrapporter (om Skr. 1996/97:80
Medelhavsprogrammen och Mostar-administrationen). I november
presenterades årsrapporten som innehåller en sammanfattning av rättens
iakttagelser om genomförandet av budgeten 1995. Vid samma tillfälle
presenterades även den s.k. årliga förklaringen. Revisionsrätten har även
lämnat en mängd yttranden på förslag till nya rådsförordningar m.m.
Budgeten för 1996 avsåg 503 anställda. Driftsbudgeten för 1996
uppgick till 56 miljoner ecu.
Funktion
Ekonomiska och sociala kommittén (ESK) består av företrädare för olika
grupper från de ekonomiska och sociala områdena. Här finns
representanter från tillverkning, jordbruk, transportföretag, arbetstagare,
köpmän, hantverkare, fria yrken och allmänna samhällsintressen. Dessa
är i sin tur indelade i tre grupper: en för arbetsgivare, en för arbetstagare
och en för övriga intressen. ESK:s uppgift är att liksom parlamentet delta
i beslutsproceduren genom att avlämna yttrande över kommissionens och
rådets förslag. Kommittén skall på detta sätt tillförsäkra att samhällets
viktigaste intressegrupper bereds tillfälle att ge sin syn på förslagen.
Kommitténs yttranden är dock endast rådgivande.
ESK:s medlemmar nomineras av varje medlemsstat som ger rådet en
namnlista på kandidater. Rådet inhämtar därefter ett yttrande från
kommissionen. ESK har 222 medlemmar, varav 12 stycken är från
Sverige. Dessa 12 representerar SAF, SACO, LO, TCO, LRF,
Industriförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet
Svensk Handel, Sveriges Konsumentråd, Kooperativa Institutet och
Handikappförbundens Samarbetsorgan. De svenska ledamöterna framgår
av bilaga 9.3.
Verksamhet
Under 1996 hade ESK nio plenarmöten samt en mängd möten i de nio
utskotten och kommitténs arbetsgrupper. ESK har behandlat en rad
viktiga frågor bl.a. inom social- och arbetsmarknadsområdet. Till
exempel har kommittén behandlat frågan om förtroendepakten om
sysselsättning. På nordiskt initiativ har ESK utgett en årsrapport om EU:s
relationer till Östersjöområdet.
Funktion
Regionkommittén utgörs av 222 ledamöter utsedda för fyra år.
Kommitténs ledamöter representerar olika regionala och lokala organ i de
239
femton medlemsstaterna. Regionkommittén är ett rådgivande organ som Skr. 1996/97:80
konsulteras före beslut i ministerrådet eller i kommissionen. Kommittén
håller plenarsessioner 4-5 gånger per år. Den operativa verksamheten
äger rum i 8 olika utskott samt ett särskilt utskott för den pågående
regeringskonferensen.
De svenska ledamöterna i regionkommittén utnämns av ministerrådet
på förslag av regeringen. De nomineras av Svenska Kommunförbundet
respektive Landstingsförbundet. De svenska ledamöterna framgår av
bilaga 9.4.
Verksamhet
Regionkommittén har under det gångna året haft fem plenarmöten.
Viktiga områden för den svenska delegationen har varit sysselsättnings-
problemen, strukturpolitiken, utbildning och jämställdhet. Flera av de
svenska delegaterna har som rapportörer ansvarat för utarbetandet av sju
yttranden som har överlämnats till kommissionen och rådet. De mest
betydelsefulla yttrandena har varit Margareta Wallin-Johanssons om
Vitboken om utbildning, Joakim Ollens Bedömning av finansiella och
administrativa konsekvenser för regionala och lokala organ av EG-
lagstiftning samt Bengt Holgerssons yttrande om EU:s nuvarande och
framtida unionspolitik för Östersjöområdet med särskild betoning på
lokala och regionala aspekter.
Regeringskonferensen har varit en viktig fråga för den svenska
delegationen. Den har utarbetat en egen deklaration, som har överlämnats
till representanter för den svenska regeringen och till övriga medlemmar i
regionkommittén. Deklarationens huvudpunkt är att regionkommittén bör
ges en förstärkt fristående och politiskt rådgivande ställning.
Funktion
Europeiska investeringsbanken (EIB) är EU:s finansieringsinstitution
med uppgift att erbjuda finansiering i syfte att främja integrationen.
EIB:s huvudsakliga uppgift är att finansiera projekt inom unionen, men
banken gör även insatser i tredje land (se avsnitt 32.10). Sverige blev
delägare i samband med medlemskapet.
Verksamhet
EIB:s samlade utlåning under 1996 uppgick till 23,2 miljarder ecu, varav
90 procent gick till projekt inom unionen. EIB:s utlåning till tredje land
uppgick till 2,3 miljarder ecu.
Sedan medlemskapet har banken finansierat 14 projekt i Sverige och
den sammanlagda utlåningen uppgår till 9 630 miljoner kronor, varav lån
för 7 182 miljoner kronor undertecknades 1996. De viktigaste låntagarna
240
är Banverket, Telia och Öresundskonsortiet. Banken finansierar projekt Skr. 1996/97:80
som uppgår till minst 25 miljoner ecu och bidrar med högst 50 procent av
projektkostnaden. För mindre projekt använder EIB finansiella mellan-
händer. EIB erbjuder finansiering som ligger obetydligt över bankens
upplåningskostnad. För att möjliggöra denna utlåning mobiliserar banken
kapital på de internationella marknaderna.
Bankens styrelse består av representanter för samtliga medlemsländer.
Styrelsen har sammanträtt nio gånger under 1996. Statssekreterare Leif
Pagrotsky var svensk styrelserepresentant fram till regerings-
ombildningen 1996 och har efterträtts av Svante Öberg. Finansminister
Erik Åsbrink sitter i EIB:s högsta beslutande organ, guvemörsrådet, och
deltog vid bankens årsmöte.
Funktion
Europeiska investeringsfonden (EIF), som upprättades 1994, har till
uppgift att lämna garantier för utlåning till infrastrukturprojekt samt till
små och medelstora företag. EIF ägs av EIB, kommissionen och
finansiella institutioner i medlemsländerna. Dess totala kapital uppgår till
2 miljarder ecu.
Verksamhet
På årsmötet 1996 beslutades att fonden dessutom ska ha möjlighet att ta
ägarandelar i fonder, andra finansiella instrument eller direkt i projekt
som ligger inom ramen för EIF:s verksamhetsområde. Under 1996 har
fonden garanterat lån för 833 miljoner ecu, huvudsakligen till projekt
inom ramen för de transeuropeiska nätverken (78 procent av garanterat
lån).
Allt fler svenska tjänstemän får arbete i EU:s institutioner, och det
svenska språket används som ett av de elva officiella EU-språken vid
möten och skriftväxling. Som ny medlemsstat med ett litet språk har
Sverige gått igenom en relativt bekymmersam inledningsfas när det
gäller tillgången och kvaliteten på tolkning och översättning. Läget
stabiliserades dock betydligt under 1996. Rekryteringen av svenskar till
institutionerna har i stort löpt planenligt under året och de flesta
tjänsterna på högre chefsnivå för svenskar är nu tillsatta. Statskontoret
241
16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
har under året redovisat sin bedömning av den svenska stats- Skr. 1996/97:80
förvaltningens ändamålsenlighet i ett EU-perspektiv.
Genom det svenska anslutningsfördraget fick svenska versioner av
grundfördragen lika giltighet som versioner på övriga medlemsstaters
officiella språk. Därmed blev svenskan ett av de elva officiella EU-
språken. Att hävda svenskans ställning som ett av de officiella språken är
av stor principiell betydelse för Sverige. God kommunikation på det egna
språket med EU:s institutioner är ett effektivt medel for fortsatta
strävanden efter större öppenhet i och djupare demokratisk förankring av
EU-samarbetet. Regeringen fortsätter därför att fästa största vikt vid att
tolkning och översättning till och från svenska skall fungera på ett
fullgott sätt inom institutionerna. De svårigheter som ett nytt språk
medför för institutionerna har dock märkts tydligt även under Sveriges
andra år som medlemsstat. Situationen har emellertid fortlöpande
förbättrats i takt med utbyggnaden av tolk- och översättningstjänsten.
Utbildning av konferenstolkar med EU-inriktning har skett i två
omgångar vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet.
Läsåret 1993/94 godkändes 7 av 11 studerande och under läsåret 1995/96
ytterligare 12 av 14 studerande. En tredje utbildningsomgång äger rum
under 1997.
Inom EU sker tolkning alltid till tolkens modersmål. Det behövs därför
i princip två typer av tolkar. Ett minimikrav för en fullt utbyggd svensk
tolktjänst är att antalet tolkar är likvärdigt med det som tillämpas för
andra jämförbara språk. Med utgångspunkt från vad som gäller för den
danska tolktjänsten kommer det att behövas runt 30 fast anställda och ett
trettiotal frilansande tolkar med svenska som modersmål. Till detta
kommer ett antal konferenstolkar som kan tolka från svenska till övriga
språk.
Kommissionens avdelning för tolktjänster tillhandahåller tolkar för alla
institutioner, med undantag av Europaparlamentet och EG-domstolen
som rekryterar själva, i slutet av året var 12 tolkar, som arbetar till
svenska och har svenska som modersmål eller likvärdiga kunskaper,
anställda vid kommissionen. Av dessa var 4 var fast anställda och 8
anställda på tvåårskontrakt. Dessutom fanns 15 frilanstolkar att tillgå, och
5 tolkar var under utbildning i Bryssel. Vad gäller tolkar som arbetar från
svenska var tillgången ca 30. En omfattande intemutbildning pågår
fortlöpande.
Det beräknade antalet översättare är i det närmaste uppnått vid
kommissionen. Av 100 planerade översättare fanns i slutet av året 60 på
plats i Bryssel och Luxemburg och 28 i Stockholm. När översättnings-
tjänsten är fullt utbyggd kommer knappt 100 000 sidor text per år att
översättas till svenska, varav ca 20 procent genom frilansöversättning.
De tolkar som är anställda vid kommissionens avdelning för
tolktjänster arbetar som nämnts även vid rådet. Utbyggnaden av över-
sättningstjänsten hos rådet har gått långsammare än hos kommissionen.
242
Så sent som under våren 1996 fanns endast 17 svenska översättare på
plats (av 50 planerade översättare och granskare). Mot slutet av året
förbättrades dock situationen, och den svenska översättningsavdelningen
kommer troligen att vara fullt utbyggd från och med våren 1997.
Europaparlamentet hade i slutet av året 16 svenska tolkar anställda,
varav 9 på tidsbegränsade kontrakt. 27 frilanstolkar stod till förfogande
och 7 tolkar var under utbildning som bekostas av parlamentet. Tolkning
från svenska kunde erbjudas av 99 tolkar. Av dessa hade 24 danska som
modersmål. Parlamentets svenska översättningsavdelning var vid årets
slut fullt utbyggd med 30 översättare. För de övriga språken finns 45
tjänster per avdelning, men man har för avsikt att reducera styrkan for
dessa till 30 tjänster per avdelning.
De språkprinciper som fastställts gälla som svensk policy har under
året givits ut i ett cirkulär (EU-sekr./cirk. 6:1996) med riktlinjer for hur
de som företräder Sverige i olika EU-forum skall förhålla sig i situationer
då en fullgod tolk- eller översättningstjänst inte erbjuds av EU:s
institutioner. En särskild utredare med uppdrag att föreslå hur lag-
stiftningsarbetet i EU skall organiseras med avseende på svenska språkets
användning har verkat under året (Svenskan i EU, SB 1995:3).
Arbetet med att rekrytera svenskar till EU-institutionema har hittills i hög
grad koncentrerats till tjänster på chefsnivå, även om övriga tjänstenivåer
i ökad omfattning uppmärksammats. När det gäller prioritering av
områden for chefstjänster har tre måldokument styrt arbetet: regerings-
förklaringen i oktober 1994, regeringens uttalade prioriteringar från den
17 november 1994 samt regeringsförklaringen i mars 1996. På flertalet
prioriterade områden har Sverige nu erhållit chefstjänster.
Totalt reserveras i EU-institutionema ca 1 000 tjänster for Sverige. Vid
utgången av 1996 hade 509 svenskar anställts på fasta tjänster. Mål-
sättningen är att ha fyllt chefskvotema vid utgången av år 1997 och
övriga kvoter vid utgången av år 1999. Efter två medlemskapsår har
samtliga toppchefstjänster, tio av tolv direktörstjänster och hälften av
enhetschefstjänstema tillsatts. Vidare har 3/4 av de svenska handläggar-
tjänstema, 2/3 av tolk- och översättartjänstema och närmare hälften av
övriga tjänster tillsatts. Mot bakgrund av hittills uppnådda resultat torde
det vara möjligt att planenligt fylla de svenska kvoterna under de fem
första medlemskapsåren.
För att kunna följa den svenska EU-rekryteringen och for att underlätta
kontakterna mellan svenska intressenter och svenska EU-tjänstemän,
finns ett dataregister i vilket alla svenskar som tillträtt fasta eller
temporära EU-tjänster införs. Registret omfattar även nationella experter.
Det svenska inflytandet över tjänstetillsättningarna inskränker sig till
de högsta chefsbefattningarna. På enhetschefsnivå har regeringen ett
inflytande över vilka tjänster som skall utlysas for svenska medborgare,
däremot inte över utnämningarna. Alla tjänster från enhetschefsnivå och
Skr. 1996/97:80
243
därunder utannonseras bl.a. i svenska dagstidningar och är öppna för ett Skr. 1996/97:80
fritt ansökningsförfarande.
De tjänster på toppchefsnivå som reserverats för Sverige fylldes redan
under 1995. Under 1996 har chefsrekryteringen inriktats på direktörs-
och enhetschefsnivåema.
De för Sverige avdelade direktörstjänstema i parlamentet och råds-
sekretariatet är tillsatta, i parlamentet en tjänst inom press och
information och i rådet en tjänst för inre marknadsfrågor. I
kommissionen har hittills åtta direktörstjänster bemannats med svenskar
inom följande områden: utrikesekonomiska relationer, konkurrens,
jordbruk med inriktning på budget- och finanskontroll,
personal/administration, miljö/kämsäkerhet, fmanskontroll och rätts-
frågor. Den åttonde tjänsten återfinns i den svenska kommissions-
ledamotens kabinett. Sverige kan räkna med ytterligare högst två
direktörstjänster i kommissionen.
På enhetschefsnivå har rådet och parlamentet hittills rekryterat vardera
en svensk. Parlamentet avser att göra ytterligare rekryteringar under
1997. Fjorton svenskar hade i december 1996 erhållit enhetschefstjänster
i kommissionen. Ytterligare fem svenska rekryteringar pågår. Tre tjänster
som reserverats för Sverige 1996 har ännu inte utlysts. Ca sju
enhetschefstjänster skall härutöver ställas till Sveriges förfogande enligt
vad som överenskommits med kommissionen.
Chefsrekryteringen kommer sannolikt inte att vara helt avslutad vid
utgången av 1997. Flertalet kvarvarande tjänster kommer dock att
bemannas under det kommande året.
Uttagningsprov har anordnats för de ca 150 handläggartjänster som
reserverats för svenska kandidater. Institutionerna genomförde
omfattande rekryteringar under 1996. Vid årets slut hade 103 svenskar
tillträtt handläggartjänster och ytterligare ett tjugotal erbjudits tjänster.
183 svenska tolkar och översättare fanns i tjänst i december 1996.
Ytterligare ett hundratal behöver rekryteras. I kategorierna handläggar-
assistenter, sekreterare och teknisk personal, med ca 400 tjänster
reserverade för Sverige, har hittills 186 svenskar anställts.
Två tredjedelar av de fast anställda svenskarna är kvinnor. Per kategori
fördelar sig kvinnor och män enligt följande:
- topptjänster: 3 kvinnor, 5 män,
- direktörer: 3 kvinnor, 7 män,
- enhetschefer: 8 kvinnor, 11 män,
244
- handläggare: 44 kvinnor, 59 män, Skr. 1996/97:80
- tolkar/översättare: 118 kvinnor, 65 män,
- handläggarassistenter, sekreterare, teknisk personal: 171 kvinnor, 15
män.
Regeringen har nominerat kandidater till samtliga åtta topptjänster samt
till sju direktörstjänster. Dessa tjänster är bemannade med sex kvinnor
och nio män. Till tre direktörstjänster samt till övriga tjänster, från
enhetschefsnivå och nedåt, har rekryteringarna genomförts utan svenskt
inflytande.
EU-institutionema anlitar nationella experter som sakkunniga på
specifika områden för en tidsbegränsad tjänstgöring upp till tre år. Det
stora flertalet experter tjänstgör i kommissionen. En rimlig svensk andel
av de totalt 600 experttjänstema är 35 tjänster, en nivå som överskreds
under andra halvåret 1996. Sverige eftersträvar att placera så många
experter som möjligt i syfte att fa kontaktpunkter i områden som är
politiskt prioriterade från svensk sida. De nationella experterna utgör,
inte minst under EU-medlemskapets inledningsfas, ett värdefullt
komplement till de svenskar som rekryteras till fasta tjänster.
Vid utgången av 1996 tjänstgjorde 42 svenskar, 14 kvinnor och 28
män, som nationella experter, varav 40 i kommissionen. Dessa fördelade
sig på 19 av kommissionens 26 generaldirektorat. Elva departement hade
experter placerade från det egna departementet och/eller från under-
liggande myndigheter.
Statskontoret har på regeringens uppdrag studerat statsförvaltningens
arbete med EU-frågor. Rapporten ”EU-medlemskapets effekter på svensk
statsförvaltning” (1996:7) överlämnades till regeringen i mars 1996.
Underlag för rapporten har skapats genom enkäter till departementen och
förvaltningsmyndigheterna. Ett stort antal tjänstemän har dessutom
utfrågats i personliga intervjuer.
Granskningen har bl.a. gällt hur förhållandet mellan departementen och
förvaltningsmyndigheterna påverkats av medlemskapet i EU. Hur
fungerar samordningen och vilka styrinstrument har använts? Stats-
kontoret har också studerat hur förvaltningsmyndigheternas organisation
och arbetsformer utvecklats.
Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts i utredningsarbetet
bedömer Statskontoret att den svenska förvaltningsmodellen är ända-
målsenlig i ett EU-perspektiv och att den medför flera fördelar i det
praktiska arbetet.
245
Rapporten har bildat underlag för det interna utvecklingsarbetet med Skr. 1996/97:80
EU-frågor i regeringskansliet.
De frågeställningar som redovisats i ovan nämnda rapport diskuterades
vid ett uppföljande seminarium mellan departementen i november 1996.
Som grund för departementens erfarenhetsutbyte vid seminariet hade ett
begränsat antal uppföljande intervjuer genomförts.
246
Skr. 1996/97:80
Bilaga 1.1
|
Förordningar, direktiv och beslut | |||
|
beteckning |
datum |
förordning/direktiv/beslut samt ärendemening |
dep |
|
(EG) nr |
20-06-96 |
Förordning om humanitärt bistånd. |
UD |
|
(EG) nr |
22-11-96 |
Rådets förordning om skydd mot följderna av tillämpning av |
UD |
|
(EG) nr |
25-11-96 |
Förordning om fastställande enligt artikel 1.7 i rådets |
UD |
|
96/35/EG |
03-06-96 |
Direktiv om utnämning av och kompetens hos |
K |
|
96/49/EG |
23-07-96 |
Direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om |
K |
|
(EG) nr |
02-12-96 |
Förordning: Ändring och uppdatering av förordning (EEG) nr |
S |
|
96/2/EG |
16-01-96 |
Direktiv om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende |
K |
|
96/19/EG |
13-03-96 |
Direktiv om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende |
K |
|
96/27/EG |
20-05-96 |
Direktiv om skydd för passagerare i motorfordon vid |
K |
|
96/35/EG |
03-06-96 |
Direktiv om utnämning av och kompetens hos |
K |
|
96M9/EG |
23-07-96 |
Direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om |
K |
|
96/47/EG |
23-07-96 |
Direktiv om ändring av direktiv 91/439/EEG om körkort (Det |
K |
|
96/48/EG |
23-07-96 |
Direktiv om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska |
K |
|
96/49/EG |
23-07-96 |
Direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om |
K |
|
96/53/EG |
25-07-96 |
Direktiv om största tillåtna dimensioner i nationell och |
K |
|
96/67/EG |
15-10-96 |
Direktiv om tillträde till marknaden för marktjänster på |
K |
|
(EG) nr |
25-06-96 |
Förordning om det europeiska national- och |
Fi |
|
96/42/EG |
25-06-96 |
Direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG om ett |
Fi |
247
Skr. 1996/97:80
Bilaga 1.1
|
(EG) nr |
25-06-96 |
Förordning om det europeiska national- och |
Fi |
|
96/95/EG |
20-12-96 |
Direktiv om ändring, med avseende på grundskattesatsen |
Fi |
|
(EG) nr |
20-12-96 |
Förordning om statistik över arbetskraftskostnaders nivå och |
Fi |
|
(EG) nr |
20-12-96 |
Förordning om statistik rörande företagsstrukturer. |
Fi |
|
96/99/EG |
30-12-96 |
Direktiv om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna |
Fi |
|
96/663/EG |
21-11-96 |
Beslut om ändring av beslut 93/246/EG om antagande av |
U |
|
746/96/EG |
24-04-96 |
Förordning om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning |
Jo |
|
1357/96/EG |
08-07-96 |
Förordning om tilläggsbetalningar under 1996 av de bidrag |
Jo |
|
(EG) nr |
18-07-96 |
Beslut om godkännande av alternativa |
Jo |
|
96/463/EG |
23-07-96 |
Beslut om att utse ett referensorgan som skall ansvara för |
Jo |
|
1598/96/EG |
30-07-96 |
Förordning om undantag från förordning (EEG) nr 1765/92 |
Jo |
|
1555/96/EG |
30-07-96 |
Förordning om tillämpningsföreskrifter för system med |
Jo |
|
1556/96/EG |
30-07-96 |
Förordning om införande av ett system med importlicenser |
Jo |
|
(EG) nr |
30-07-96 |
Förordning om aktiverande volymer för tilläggs- importtull för |
Jo |
|
(EG) nr |
28-10-96 |
Förordning om den gemensamma organisationen av |
Jo |
|
2222/96/EG |
18-11-96 |
Förordning om ändring av förordning 805/68/EEG om den |
Jo |
|
2406/96/EG |
26-11-96 |
Förordning om fastställande av gemensamma |
Jo |
|
2443/96/EG |
17-12-96 |
Förordning om ytterligare åtgärder för direkt inkomststöd till |
Jo |
|
96/34/EG |
03-06-96 |
Direktiv om ramavtalet om föräldrarledighet. |
A |
|
96/71/EG |
16-12-96 |
Direktiv om utstationering av arbetstagare i samband med |
A |
|
(EG) nr |
31-01-96 |
Förordning om tillämpningen av fördragets artikel 85.3 på |
N |
|
96/57/EG |
03-09-96 |
Direktiv om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och |
N |
248
Skr. 1996/97:80
Bilaga 1.1
|
96/737/EG |
16-09-96 |
Beslut om ett flerårigt program för att främja en effektiv |
N |
|
97/15/EG |
09-12-96 |
Beslut om ett tredje flerårigt program för små och |
N |
|
96/92/EG |
19-12-96 |
Direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för |
N |
|
96/29/ EUROATOM |
14-05-96 |
Direktiv om grundläggande säkerhetsstandarder för skydd |
M |
|
(EG) nr 96/69 |
08-07-96 |
Direktiv om ändring av direktiv 70/220/EEG om tillnärmning |
M |
|
(EG) nr |
16-07-96 |
Förordning om ändring av förordning (EEG) 1973/92 om |
M |
|
96/59/EG |
16-09-96 |
Direktiv om bortskaffande av polyklorerande bifenyler (PCB) |
M |
|
96/62/EG |
27-09-96 |
Direktiv om bedömning och säkerställande av luftkvaliteten. |
M |
|
(EG) nr 96/61 |
24-09-96 |
Direktiv om samordnade åtgärder för att förebygga och |
M |
249
Skr. 1996/97:80
Bilaga 1.2
|
Rekommendationer, yttranden och meddelanden | |||
|
beteckning |
datum |
rekommendation/yttrande/meddelande samt ärende- |
dep |
|
96/C 374//01 |
12-11-96 |
Resolution om en strategi för blodsäkerhet och |
S |
|
96/C 374/04 |
12-11-96 |
Resolution om minskning av rökning i Europeiska |
S |
|
96/C 386/02 |
02-12-96 |
Resolution utfärdad av rådet och företrädarna för |
s |
|
97/C 12/01 |
20-12-96 |
Resolution utfärdad av rådet och företrädarna för |
s |
|
KOM (95) 601 slutlig |
12-01-96 |
Grönboken “Ett trafiknät för alla - Att förverkliga |
K |
|
KOM (95) 691 slutlig |
21-02-96 |
Grönboken “För en rättvis och effektiv prissättning inom |
K |
|
KOM (96) 421 slutlig |
30-07-96 |
Vitboken “En strategi för vitalisering av gemenskapens |
K |
|
CSE (96)1 |
05-06-96 |
Kommissionens meddelande: Insatser för sysselsättning i |
Fi |
|
KOM (96) 328 slutlig |
22-07-96 |
Ett gemensamt momssystem - ett program för den inre |
Fi |
|
KOM (96) 546 |
22-10-96 |
Beskattningen inom Europeiska unionen. |
Fi |
|
KOM (96) 583 slutlig |
27-11-96 |
Kommissionens grönbok om offentlig upphandling: |
Fi |
|
25-03-96 |
Rådets resolution om utsikter för internationellt samarbete |
U | |
|
06-05-96 |
Rådets slutsatser om vitboken "Lära och lära ut - på väg |
U | |
|
06-05-96 |
Rådets resolution om pedagogisk programvara för |
U | |
|
06-05-96 |
Rådets slutsatser om överensstämmelse inom |
U | |
|
KOM (96) 332 |
20-08-96 |
Utforma framtiden: Europeisk forskning i medborgarnas |
U |
|
KOM (96) 462 |
02-10-96 |
Utbildning-forskning: Grönbok om hinder för rörlighet. |
U |
|
KOM (96) 471 |
02-10-96 |
Meddelande om lärande i informationssamhället- |
U |
|
21-11-96 |
Rådets slutsatser om en strategi för livslångt lärande. |
U | |
|
21-11-96 |
Rådets slutsatser om skoleffektivitet-principer och |
U | |
250
Skr. 1996/97:80
Bilaga 1.2
|
1110/94/EG |
05-12-96 |
Gemensam ståndpunkt (fastställd i januari 1997) inför |
U |
|
KOM (95) 688 |
20-12-95 |
Grönbok om förändringsprocessen i Europa och inom EU |
U |
|
KOM (96) 160 slutlig |
17-04-96 |
Kommissionens meddelande om beaktandet av kulturella |
Ku |
|
25-07-96 |
Rådets resolution om alla medborgares tillgång till kultur. |
Ku | |
|
KOM (96) 483 slutlig |
16-10-96 |
Grönboken om skydd av minderåriga och mänsklig |
Ku |
|
EGT C 45/96 |
17-02-96 |
Gemenskapsramar för statligt stöd till forskning och |
N |
|
EGT C 68/96 |
06-03-96 |
Kommissionens meddelande om försumbart stöd. |
N |
|
28-03-96 |
Rådets slutsatser om den internationella utvecklingens |
N | |
|
28-03-96 |
Rådets resolution om genomförandet av riktlinjer för |
N | |
|
EGT C |
22-04-96 |
Rådets resolution om samordning av |
N |
|
Rådsdok. |
07-05-96 |
Rådets resolution om vitboken "Energipolitik inom |
N |
|
96/C/203/02 |
25-06-96 |
Rådets resolution om industriellt samarbete med andra |
N |
|
EGT C |
08-07-96 |
Rådets resolution om förenklad lagstiftning och |
N |
|
EGT C |
08-07-96 |
Rådets resolution om samarbete mellan förvaltningar för |
N |
|
96/C 207/04 |
18-07-96 |
Kommissionens meddelande om befrielse från eller |
N |
|
EGT C |
23-07-96 |
Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och |
N |
|
14-11-96 |
Rådets slutsatser om den europeiska bilindustrin inkl, |
N | |
|
14-11-96 |
Rådets slutsatser om en industriell konkurrenskraftspolitik |
N | |
|
14-11-96 |
Rådets slutsatser om konkurrenskraften hos den |
N | |
|
14-11-96 |
Rådets slutsatser om Benchmarking the competitiveness |
N | |
|
KOM (96) 520 |
Kommissionens rapport “Den inre marknadens följder och |
N | |
|
KOM (96) 576 |
20-11-96 |
Meddelande från kommissionen: Energi för framtiden |
N |
|
EGT C 18 17.1.97 |
09-12-96 |
Rådets resolution om att till fullo utnyttja små och |
N |
Skr. 1996/97:80
Bilaga 1.2
|
EGT 96/C |
22-04-96 |
Rådets rekommendation om riktlinjer för att förebygga och |
In |
|
KOM (96) 192/2 |
08-05-96 |
Kommissionens grönbok om affärskommunikation på den |
In |
|
KOM (96) 209 |
22-05-96 |
Kommissionens grönbok: Finansiella tjänster; Att tillgodose |
In |
|
EGT 96/C |
23-07-96 |
Resolution utfärdad av rådet och medlemsstaternas |
In |
|
KOM (96) 399 |
30-07-96 |
Kommissionens meddelande om revidering av |
M |
|
KOM (96) 561 slutlig |
Kommissionens meddelande om miljöavtal. |
M | |
|
KOM (96) 540 |
Grönbok om framtidens bullerpolitik. |
M | |
|
KOM (96) 500 |
Kommissionens meddelande om genomförande av |
M | |
|
KOM (96) |
Grönbok/meddelande om metanutsläpp. |
M |
Skr. 1996/97:80
Bilaga 2.1
Som framgår i avsnitt 38.4 yttrade sig den svenska regeringen i 16 mål
under 1996. Därutöver intervenerade regeringen i fyra fall.
Det mål som tilldrog sig det största allmänna intresset under året var
det mål om förhandsavgörande i vilket Landskrona tingsrätt har ställt
frågan om Systembolaget AB:s monopol att sälja alkoholdrycker till
konsumenter är förenligt med gemenskapsrättens regler om fri rörlighet
för varor. I målet har under hösten 1996 muntlig förhandling hållits. Vid
den vidhöll Sverige sin tidigare inställning att detaljhandelsmonopolet är
att betrakta som ett försälj ningsarrangemang som inte träffas av artikel
30 i EG-fördraget. Dom kan förväntas tidigast under första halvåret 1997.
Den 27 juni 1996 meddelade EG-domstolen dom i ett mål (C-293/94)
där frågan var om godkännande i en medlemsstat av en produkt som
innehåller biocider ger en rätt att saluföra produkten i en annan
medlemsstat. Sverige hävdade i målet att en annan medlemsstat måste ha
rätt att ställa upp krav på nationellt godkännande när det är motiverat
med hänsyn till intresset av att skydda människors hälsa eller miljön.
Domstolen kom till slutsatsen att sådana nationella bestämmelser kan
vara befogade enligt artikel 36 i EG-fördraget, men att test som har gjorts
i en medlemsstat inte skall behöva göras om.
I en dom den 26 september 1996 (mål C-43/95) förklarade EG-
domstolen att en svensk lagregel, enligt vilken en utländsk part i en
rättegång är skyldig att ställa säkerhet för processkostnader, inte är
förenlig med principen om likabehandling som finns i artikel 6 i EG-
fördraget.
Länsrätten i Kopparbergs län har frågat EG-domstolen om reglerna om
premieskatt på livförsäkring som meddelats i försäkringsrörelse utanför
Sverige är förenliga med EG-rätten och då särskilt principen om
likabehandling. Regeringen hävdar i målet att premieskatten, även om
den tek tiskt innebär en annorlunda beskattning av sparande i utländska
än i inhemska försäkringar, till effekt och syfte upprätthåller neutralitet
mellan sparande i inhemska och utländska försäkringar.
EG-domstolens mål C-228/94 rörde bl.a. räckvidden av vad som skall
anses ingå i begreppet social trygghet i direktiv 79/7/EG om
likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. I sin dom
den 11 juli 1996 kom EG-domstolen till den, också av den svenska
regeringen förfäktade, slutsatsen att direktivet inte omfattar mer än
system för social trygghet och socialhjälp. En nationell lokal om ett
rabatt system inom lokaltrafiken ansågs inte falla inom direktivets
tillämpningsområde.
Målen C-267/95 och C-268/95 rörde räckvidden av principen om EES-
vid konsumtion av patent för läkemedel. I målet förespråkade Sverige att
principen om konsumtion kunde frångås när det föreligger
omständigheter av rättslig och/eller etisk karaktär som begränsar
möjligheten för patenthavaren att sälja produkten i en viss stat där
253
prisnivån är betydligt lägre än i övriga medlemsländer. I sin dom den 5
december 1996 avvisade EG-domstolen möjligheten att ta hänsyn till
etiska förpliktelser. Domstolen slog fast att endast en rättslig skyldighet
att marknadsföra ett läkemedel i en stat där fullgott patentskydd saknas
kan motivera ett undantag från konsumtionsprincipen.
Länsrätten i Stockholms län har begärt förhandsavgörande i en fråga
som rör de svenska reglerna om tillverkaransvar enligt bilavgaslagen
(1986:1386) och om de är förenliga med EG-fördraget och EG:s direktiv
om typgodkännande av bilar. Frågan avser 12 § första stycket 9
bilregisterkungörelsen (1972:2054). Enligt bestämmelsen krävs för
registrering i Sverige av en bil som omfattas av ett EG-typgodkännande
även ett intyg om att kraven i bilavgasförordningen är uppfyllda. För ett
sådant intyg krävs, förutom vad som gäller för ett EG-typgodkännande,
att tillverkaren har en representant i Sverige, från vilken ansvar kan
utkrävas för fel i avgasreningssystemet, och att tillverkaren gentemot
bilägarna har åtagit sig att svara för eventuella fel i
avgasreningssystemet. Dom i målet har ännu inte meddelats.
Kammarrätten i Sundsvall har begärt förhandsavgörande av EG-
domstolen i frågan huruvida en svensk regel, som innebär att en utländsk
medborgare förlorar rätten till föräldrapenning om han eller hon flyttar
från Sverige, är förenlig med EG-rätten. Den svenska regeringen hävdar i
målet att en finsk kvinna som erhöll föräldrapenning i Sverige och
flyttade till Finland skall fortsätta vara berättigad till svensk
föräldrapenning, eftersom hennes rätt till föräldrapenning grundade sig
på en anställning i Sverige.
Den svenska regeringen har även yttrat sig i ett mål om möjligheten att
anlita ombud för att för eget bruk ta in punktskattepliktiga varor (alkohol,
tobak, mineraloljor) från länder med lägre punktskatter på sådana varor.
Sverige hävdar att det inte är tillräckligt att en person ger någon i
uppdrag att transportera varan för att den skall beskattas enbart i
inköpslandet. För detta krävs att varan skall transporteras av
privatpersonen själv. Målet är ännu inte avgjort.
Även tillåtligheten av den svenska lagen (1994:1704) om lageravgift
på vissa jordbruksprodukter har kommit under EG-domstolens prövning.
Det är länsrätten i Jönköpings län som har begärt förhandsavgörande om
avgiften på socker som fanns i lager när Sverige blev medlem i EU. Den
svenska regeringen hävdar i målet att lageravgiften inte är ett otillåtet
ingripande i marknadsordningen för socker eftersom den beslutades före
Sveriges medlemskap.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 2.1
254
Skr. 1996/97:80
Bilaga 2.2
* C-441/93, Panagis Pafitis m.fl. mot Trapeza Kentrikis Ellados m.fl.,
dom 12 mars 1996
Associationsrätt. Direktiv 77/91. Ändring av ett
bankaktiebolags kapital. Direkt effekt av artiklarna 25.1 och 29.3 i
direktivet. Missbruk av rättighet.
* C-42/95, Siemens AG mot Henry Nold, dom 19 november 1996,
Ökning av kapital, naturabidrag, företrädesrätt, upphävande.
* C-44/95, The Queen mot Secretary of State for the Environment, ex
parte Royal Society for the Protection of Birds, dom 11 juli 1996.
Direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar. Direktiv 92/43/EEG
om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Avgränsning av
särskilda skyddsområden. Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig
bedömning. Ekonomiska och sociala hänsyn.
* C-72/95, AannemersbedrijfP.K. Kraaijeveld BVm.fl. mot
Gedfeputeerde Staten van Zuid-Holland, dom 24 oktober 1996. Miljö.
Direktiv 85/337/EEG. Bedömning av vissa offentliga och privata projekts
inverkan på miljön.
* C-25/94, Kommissionen mot EU-rådet, dom den 19 mars 1996.
Ogiltighetstalan. FAO, konvention om fiske, medlemsstaternas rösträtt.
* C-61/94, Kommissionen mot Tyskland, dom den 10 september,
International Dairy Agreement.
* C-268/94, Portugal mot EU-rådet, dom den 3 december 1996.
Ogiltighetstalan. Samarbetsavtalet mellan EG och Indien.
Utvecklingssamarbete. Respekt för mänskliga rättigheter och
demokratiska principer. Samarbete på områdena energi, turism, kultur,
drogmissbrukskontroll, skydd för immateriella rättigheter. EG:s
kompetens. Rättslig grund.
* C-299/94, Anglo Irish Beef Processors International m.fl. mot Minister
for Agriculture, Food and Forestry, dom 28 mars 1996
Rörliga exportbidrag. Frisläppande av en säkerhet. Resolution från
Förenta nationernas säkerhetsråd.
255
* C-84/95, Bosphorus Hava Yullari Turizm ve Ticaret AS mot Minister
for Transport, Energy and Communications m.fl., dom 30 juli 1996.
Embargo mot Federala republiken Jugoslavien (Serbien-Montenegro).
Beslag av flygplan.
* C-277/94, Z Taflan-Met m.fl. mot Bestuur van de Sociale
Verkeringsbank och O Akol mot Bestuur van de Nieuwe Algemene
Bedrijfsvereniging. Associeringsavtal EEG-Turkiet. Beslut av
associeringsrådet. Social trygghet. Ikraftträdande. Direkt effekt.
* C-194/94, CIA Security International mot Signalson SA m.fl., dom 30
april 1996. Tolkning av artikel 30 i EG-fördraget och av direktiv
83/189/EEG om ett informationsförfarande beträffande tekniska
standarder och föreskrifter.
* C-427/93, C-429/93 och C-436/93, Bristol-Myers Squibb m.fl. mot
Paranova AS, dom 11 juli 1996. Direktiv 89/104/EEG om tillnärmningen
av medlemsstaternas varumärkeslagar. Artikel 36 i EG-fördraget.
Ompaketering av märkesvaror.
* C-71/94, C-72/94 och C-73/94, Eurim-Pharm Arzneimittel GmbH mot
Beiersdorf AG m.fl., dom 11 juli 1996. Ompaketering av märkesvaror.
Artikel 36 i EG-fördraget.
* C-232/94, MPA Pharma GmbH mot Rhåne-Poulenc Pharma GmbH,
dom 11 juli 1996. Ompaketering av märkesvaror. Artikel 36 i EG-
fördraget.
* C-201/94, The Queen mot The Medicines Control Agency, ex parte
Smith & Nephew Pharmaceuticals Ltd och mellan Primecrown Ldt och
The Medicines Control Agency, dom 12 november 1996. Farmaceutiska
specialiteter. Parallellimport. Direkt effekt av direktiv 65/65/EEG.
Tillstånd att saluföra.
* C-313/94, F.lli Graffione SNC mot Ditta Fransa, dom 26 november
1996. Förbud mot att använda ett varumärke i en medlemsstat. Förbud
mot att importera en produkt med samma varumärke från en annan
medlemsstat. Artikel 30 i EG-fördraget och varumärkesdirektivet.
C-267/95 och C-268/95, Merck mfr, dom den 5 december 1996. Spaniens
och Portugals anslutningsakt, Tolkning av artiklarna 47 och 209 -
Övergångsperiodens utgång. Artiklarna 30 och 36 i fördraget i EG-
fördraget. Parallellimport av icke patentbara farmaceutiska produkter.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 2.2
* C-101/94, Kommissionen mot Italien, dom den 6 juni 1996.
Medlemsstats fördragsbrott. Handel med överlåtelsebara säkerheter.
256
* C-473/93, Kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg, dom den 2 Skr. 1996/97:80
juli 1996. Medlemsstats fördragsbrott. Anställning i offentlig tjänst. Bilaga 2.2
* C-173/94, Kommissionen mot Konungariket Belgien, dom den 2 juli
1996. Medlemsstats fördragsbrott. Anställning i offentlig tjänst.
* C-290/94, Kommissionen mot Republiken Grekland, dom 2 juli 1996.
Medlemsstats fördragsbrott. Anställning i offentlig tjänst.
* C-222/94, Kommissionen mot Förenade kungariket, dom den 10
september 1996. Medlemsstats fördragsbrott. TV-direktivet, jurisdiktion
över programföretag.
* C-l 1/95, Kommissionen mot Belgien, dom den 10 september 1996.
Medlemsstats fördragsbrott. Sändning av program via kabel.
* C-214/94, Ingrid Boukhalfa mot Förbundsrepubliken Tyskland, dom 30
april 1996. Medlemsstats medborgare verksam i tredje land. Arbetstagare
som är lokalt anställd vid en annan medlemsstats ambassad i detta tredje
land. Särbehandling jämfört med lokalt anställda som är medborgare i
den medlemsstat där utlandsrepresentationen är belägen.
Gemenskapsrättens tillämplighet. Icke-diskriminering på grund av
nationalitet.
* C-193/94, Brottmål mot Sofia Skanavi och Konstantin
Chryssanthakopoulos, dom 29 februari 1996, (1996)ECR 1-929. Fri
rörlighet för personer. Skyldighet att företa utbyte av körkort. Påföljder.
* C-308/94, Office national de Femploi mot Heidemarie Naruschawicus,
dom 1 februari 1996.
Social trygghet för migrerande arbetstagare. Rådets förordning (EEG) nr
1408/71. Anställd som är bosatt i en annan medlemsstat än den stat som
är behörig. Arbetslöshetsförmåner.
* C-206/94, BrennetAG mot Vittorio Paletta, dom 2 maj 1996. Social
trygghet. Godkännande av arbetsoförmåga.
* C-84/94, Förenade Kungariket mot EU-rådet, dom den 12 november
1996. Ogiltighetstalan. Direktiv 93/104/EG, arbetstid, artikel 118a i EG-
fördraget.
* C-39/94, Syndicat francais de 1'Express International (SFEI) mot La
Poste m.fl., dom 11 juli 1996. Statligt stöd. Nationella domstolars
behörighet när frågan samtidigt prövas av kommissionen. Begreppet
statligt stöd. Följderna av att artikel 93.3 sista meningen i EG-fördraget
åsidosätts.
257
17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
* C-241/94, Frankrike mot Kommissionen, dom den 26 september 1996.
Ogiltighetstalan. Begreppet stat enligt artikel 92.1 i EG-fördraget.
Statliga interventioner av social karaktär.
* C-311/94, IJssel-Vliet Combinatie BVmot Minister van Economische
Zaken, dom 15 oktober 1996. Statligt stöd till byggande av en trålare.
* C-197/94 och C-252/94, Société Bautiaa mot Directeur des services
Fiscaux des Ländes och Société francaise maritime mot Directeur des
servicesfiscaux du Finistére, dom 13 februari 1996. Artikel 7.1 i direktiv
69/335/EEG. Indirekta skatter på kapitalanskaffning. Avgift på
kapitaltillskott. Bolagsfusion. Undantag från avgiftsplikt.
* C-283/94, C-291/94 och C-292, Denkavit Internationaal BV, VITIC
Amsterdam BV och Vormeer BV mot Bundesamtfur Finanzen, dom den
17 oktober 1996. Införlivande av direktivet 90/435/EEG avseende
gemensamt bevattningssystem för moderbolag och dottebolag i olika
medlemsstater..
* Förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du Pécheur mot
Tyskland och The Queen mot Secretary of State for Transport ex parte
Factortame Ldt m.fl., dom 5 mars 1996. Principen om en medlemsstats
ansvar för skada som har vållats enskilda genom sådana överträdelser av
gemenskapsrätten som kan tillskrivas denna medlemsstat. Överträdelser
som kan tillskrivas den nationella lagstiftaren. Förutsättningar för statens
ansvar. Skadeståndets omfattning.
* C-392/93, The Queen mot HM Treasury ex parte British
Telecommunications plc, dom 26 mars 1996
Skadeståndsskyldighet i fall av oriktigt införlivande av direktiv
90/531/EEG
* C-5/94, The Queen mot Ministry of Agruculture, Fischeries and Food
ex parte Hedley Lomas, dom 23 maj 1996. Angående tolkningen av
artiklarna 34 och 36 i EG-fördraget och principen om statens
utomobligatoriskt skadeståndsansvar för överträdelse av
gemenskapsrätten.
* Förenade målen C-178/94, C-179/94, C-188/94, C-189/94 och C-
190/94, Erich Dillenkofer m.fl. mot Förbundsrepubliken Tyskland, dom 8
oktober 1996.
Direktiv 90/314/EEG om paketresor, semesterpaket och andra
paketarrangemang. Underlåtenhet att införliva, medlemsstats ansvar och
skadeståndsskyldighet.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 2.2
258
* C-457/93, Kuratoriumför Dialyse undNierentransplantation eVmot
Johanna Lewark. dom 6 februari 1996. Indirekt diskriminering.
Kompensation för deltagande i utbildning som innebär att ledamöter i
företagsnämnder ges erforderliga kunskaper för utövandet av sina
uppdrag.
* C-13/94, P/S mot Cornwall, dom 30 april 1996, uppsägning av
transsexuell.
* C-228/94, Stanley Charles Atkins mot Wretkin District Council,
Department of Transport, dom 11 juli 1996. Jämlikhet mellan kvinnor
och män. Nedsättning av avgifterna för allmänna färdmedel. Materiella
tillämpningsområdet för direktiv 79/7/EEG. Samband med pensionsålder.
* C-143/93, Gebroeders van Es Douane Agenten BV mot Inspecteur der
Invoerrechten en Accijnzen, dom 13 februari 1996. Verkan av
upphävandet av en av rådets förordningar i fråga om en av
kommissionens tulltaxeförordningar grundad på ovannämnda förordning.
Kommissionens utrymme för skönsmässiga bedömningar vid utfärdandet
av en tulltaxe-förordning.
* C-122/94, Kommissionen mot EU-rådet, dom den 29 februari 1996.
Den gemensamma jordbrukspolitiken. Statligt stöd. Ogiltighetstalan.
* C-58/94, Konungariket Nederländerna mot EU-rådet, dom den 30 april
1996. Talan om ogiltig-
förklaring. Reglering av allmänhetens tillgång till rådets handlingar.
* C-271/94, Europaparlamentet mot EU-rådet, dom den 26 mars 1996.
Ogiltigförklaring av rådets beslut 94/445/EG ang Edicom. Rättslig grund.
* C-303/94, Europaparlamentet mot EU-rådet, dom den 18 juni 1996.
Direktiv om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden.
Parlamentets befogenheter.
* Yttrande 2/94, den 28 mars 1996,
Gemenskapens anslutning till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna
Skr. 1996/97:80
Bilaga 2.2
* C-191/94, AGF Belgium mot Kommissionen, dom den 28 mars 1996.
Ogiltighetstalan. Privilegier. Immunitet. Tillägg till motorförsäkring.
259
* C-298/94, Annette Henke mot Gemeinde Schierke,
Verwaltungsgemenschafi "Broeken", dom 15 oktober 1996. Skydd för
arbetstagares rättigheter vid företagsöverlåtelse. Överlåtelse av vissa
kommunala förvaltningsuppgifter till ett organ som för detta ändamål
inrättats av flera kommuner.
C-68/95, T.Port GmbH & Co. KG mot Bundesanstalt fur Landwirtschaft
und Ernährung, dom 26 november 1996.
Bananer. Gemensam organisation av marknaden. Importreglering. Fall
där det föreligger svårigheter av en känslig natur. Bedömning av
giltigheten. Interimistiska åtgärder.
* C-238/94, José Garcla m.fl. mot Miutuelle de prévoyance sociale
d'Åquitaine m.fl., dom den 26 mars 1996. Annan direkt försäkring än
livförsäkring. Rådets direktiv 92/49/EEG. Tillämpningsområde.
* C-191/94, AGF Belgium mot EG, dom den 28 mars 1996. Privilegier,
motorförsäkringspremier.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 2.2
260
Tilläggsprotokoll till avtalet mellan Europeiska ekonomiska
gemenskapen och Republiken Island till följd av Republiken Österrikes,
Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till
Europeiska unionen undertecknat den 26 januari 1996 (EGT L 34
13/2/96).
Avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska
gemenskapen och Staten Israel undertecknat den 23 mars 1996 (EGT C
228 7/8/96, L 209 19/8/96).
Ramavtal om samarbete i syfte att som slutlig målsättning förbereda en
politisk och ekonomisk associering mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan,
undertecknat den 21 juni 1996 (EGT L 209 19/8/96, C 258 5/9/96).
Avtal om slutförande av förhandlingar mellan Europeiska gemenskapen
och Förenta staterna enligt artikel XXIV.6 undertecknat den 22 juli 1996
(EGT L 344 30/12/95).
Avtal om slutförande av förhandlingar mellan Europeiska gemenskapen
och Canada enligt artikel XXIV.6 undertecknat den 16 oktober 1996
(EGT L 334 20/12/95).
Interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska
gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Republiken Slovenien, å andra
sidan, undertecknat den 11 november 1996 (EGT L 344 31/12/96).
Avtal genom brevväxling mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan,
och Konungariket Norge, å andra sidan, om protokoll 2 till avtalet mellan
Europeiska ekonomiska gemenskapens och Konungariket Norge
undertecknat den 20 december 1996 (EGT L 345 31/12/96).
Skr. 1996/97:80
Bilaga 3
261
Marocko Skr. 1996/97:80
Europa-Medelhavsavtal om upprättande av associering mellan Bilaga 3
Europeiska gemenskaperna och deras medlemsländer, å ena sidan, och
Konungariket Marocko, å andra sidan. Undertecknat den 26 februari
1996.
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och
deras medlemsländer, å ena sidan, och Azerbajdzjan, å andra sidan.
Undertecknat den 22 april 1996.
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och
deras medlemsländer, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan.
Undertecknat den 22 april 1996.
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och
deras medlemsländer, å ena sidan, och Armenien, å andra sidan.
Undertecknat den 22 april 1996.
Europaavtal om upprättande av associering mellan Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsländer, å ena sidan, och Slovenien, å
andra sidan. Undertecknat den 10 juni 1996.
Ramavtal om handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsländer, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan.
Undertecknat den 28 oktober 1996.
Avtal om vetenskapligt och teknologiskt samarbete mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemssländer, å ena sidan, och Republiken
Sydafrika, å andra sidan. Undertecknat den 5 december 1996.
Avtal mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks
regering och Färöarnas landsstyre, å andra sidan. Undertecknat den 6
december 1996.
262
Skr. 1996/97:80
Bilaga 4
FEU=Fördraget om Europeiska Unionen
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 FEU avseende export av vapen
till f.d. Jugoslavien.
1996-02-26, beslut nr 96/184/GUSP; EGT L 58 (960307)
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 FEU avseende lyftande av
restriktioner för ekonomiska och finansiella förbindelser med FRY
(Serbien och Montenegro), FN:s skyddade zoner och områden i
Republiken Bosnien-Herzegovina under bosnienserbiskt kontroll.
1996-12-09, beslut nr 96/708/GUSP; EGT L 328 (1996-12-18)
Rådsbeslut avseende en gemensam ståndpunkt enligt J.2 FEU om
förlängning av dem gemensamma ståndpunkten 95/544/GUSP angående
Nigeria.
1996-06-03, beslut nr 96/361/GUSP, EGT L 143 (960615)
Rådsbeslut angående en gemensam ståndpunkt enligt J.2 FEU om
förlängning av den gemensamma ståndpunkten 95/544/GUSP angående
Nigeria.
1996-11-25, beslut nr 96/677/GUSP, EGT L 315 (1996-12-04)
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 FEU angående förberedelserna
inför den fjärde översynskonferensen för BTWC-konventionen.
1996-06-25, beslut nr 96/408/GUSP, EGT L 168 (1996-07-06).
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 FEU angående Östra Timor.
1996-06-25, beslut nr 96/407/GUSP, EGT L 168 (1996-07-06).
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 FEU angående Myanmar/Burma.
1996-10-28, beslut nr 96/635/GUSP, EGT L 287 (1996-11-08)
263
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 FEU avseende införande av
embargo mot Afghanistan gällande vapen, ammunition och militär
utrustning.
1996-12-16, beslut nr 96/746/GUSP, EGT L 342 (1996-12-31)
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 FEU avseende Cuba.
1996-12-02, beslut nr. 96/697/GUSP, EGT L 322 (1996-12-12)
Gemensam ståndpunkt enligt artikel J.2 angående ändringar av
bestämmelser avseende embargot mot Irak.
Gemensam åtgärd av den 22 november 1996 antagen av rådet på
grundval av artiklarna J.3 och K.3 FEU om åtgärder om skydd mot
följderna av extraterritoriell tillämpning av lagstiftning som antas av
tredje land, och åtgärder som grundar sig härpå eller är en följd av denna
lagstiftning. (EGT L 309 29/11/96 s. 7).
1996-12-17, beslut nr 96/741/GUSP, EGT L 337 (1996-12-27)
Rådsbeslut om gemensam åtgärd enligt artikel J.3 FEU avseende stöd till
valprocessen i Bosnien-Hercegovina.
1996-06-10, beslut nr 96/406/GUSP, EGT L 168 (96-07-06)
Rådsbeslut om gemensam åtgärd enligt artikel J.3 FEU avseende
utnämningen av ett särskilt EU-sändebud för Mostar.
1996-07-15, beslut nr 96/442/GUSP, EGT L 185 (96-07-24)
Rådsbeslut om gemensam åtgärd enligt artikel J.3 FEU avseende
interimistiska frågor rörande den gradvisa avvecklingen av EU:s
administration i Mostar.
1996-07-26, beslut nr 96/476/GUSP, EGT L 195 (96-08-06)
Rådsbeslut om ikraftträdande av den gemensamma aktionen
96/442/GUSP.
1996-08-09, beslut nr 96/508/GUSP, EGT L 212 (96-08-21)
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 gällande utnämningen av ett särskilt
EU-sändebud för området kring de Stora Sjöarna.
1996-03-25, beslut nr 96/250/GUSP, EGT L 87 (94-04-04)
Skr. 1996/97:80
Bilaga 4
264
Rådsbeslut om förlängning av den gemensamma åtgärden enligt artikel
J.3 96/250/GUSP, gällande utnämningen av ett särskilt EU-sändebud för
området kring de stora sjöarna.
1996-07-15, beslut nr 96/441/GUSP, EGT L 185 (96-07-24)
Rådsbeslut angående de finansiella implikationerna av det förlängda
mandatet för EU:s sändebud för området kring de Stora Sjöarna, utsedd
genom den gemensamma åtgärden 96/250/GUSP.
1996-10-01, beslut nr 96/589/GUSP, EGT L 260 (96-10-12)
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 FEU avseende stöd till den
demokratiska övergångsprocessen i Zaire.
1996-11-11, beslut nr 96/656/GUSP, EGT L 300 (96-11-25)
Rådsbeslut avseende upprättandet och tillämpningen av den
gemensamma aktionen i området kring de stora sjöarna.
1996-11-22, beslut nr 96/670/GUSP, EGT L 312 (96-12-02)
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 FEU avseende området kring de stora
sjöarna.
1996-11-22, beslut nr 96/669/GUSP, EGT L 312 (96-12-02)
Upprättande och tillämpning av EU:s gemensamma aktion i området
kring de stora sjöarna.
1996-11-19, beslut nr 11855/96, Rådsbeslut (art J.4.2 FEU)
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 gällande utnämningen av ett särskilt
EU-sändebud för fredsprocessen i Mellanöstern.
1996-11-25, beslut nr 96/676/GUSP, EGT L 315 (96-12-04)
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 avseende antipersonella minor.
1996-10-01, beslut nr 96/588/GUSP, EGT L 260 (96-10-12)
Rådsbeslut som kompletterar beslut 95/170/PESC om gemensam åtgärd
avseende antipersonella minor.
1996-03-25, beslut nr 96/251/GUSP, EGT L 87 (96-04-04)
Gemensam åtgärd enligt artikel J.3 FEU avseende EU:s deltagande i
Korean Energy Development Organization (KEDO).
1996-03-05, beslut nr 96/195/GUSP, EGT L 63 (96-03-13)
Skr. 1996/97:80
Bilaga 4
265
Rådsbeslut om ändring av rådsbeslut 94/942/GUSP avseende gemensam
åtgärd enligt artikel J.3 FEU gällande kontroll av export av dual-use
produkter.
96-02-16, beslut nr 96/173/GUSP, EGT L 52 (96-03-01) samt rättelse
EGT L 168 (96-07-06)
Rådsbeslut om ändring av rådsbeslut 94/942/GUSP avseende gemensam
åtgärd enligt artikel J.3 gällande kontroll av export av dual-use produkter.
1996-06-27, beslut nr 96/423/GUSP, EGT L 176 (96-07-13)
Rådsbeslut om ändring av rådsbeslut 94/942/GUSP avseende gemensam
åtgärd enligt artikel J.3 gällande kontroll av export av dual-use produkter.
1996-10-22, beslut nr 96/613/GUSP, EGT L 278 (96-10-30)
Rådsbeslut om ändring av rådsbeslut 94/942/GUSP avseende gemensam
åtgärd enligt artikel J.3 gällande kontroll av export av dual-use produkter.
1996-10-28, beslut nr 96/100/GUSP, EGT L 34 (97-02-04)
Skr. 1996/97:80
Bilaga 4
|
Deklaration |
Land |
Ämne |
Datum |
|
001 * ordf/EU |
Haiti |
Presidentvalet |
960111 |
|
002 * ordf/EU |
Guatemala |
Presidentvalet |
960112 |
|
003 * ordfTEU |
Burundi |
Väldet |
960116 |
|
004 ordfTEU |
Tjetjenien |
Krisen/ |
960118 |
|
005 ordfTEU |
Palestina |
Allmänna val |
960122 |
|
006 * ordf/EU |
Sierra Leone |
Statskupp |
960124 |
|
007 EU |
Niger |
Statskupp |
960129 |
|
008 * ordfTEU |
Mexico |
Kampen mot våld |
960205 |
|
009 ordfTEU |
Sri Lanka |
Attentat i Colombo |
960206 |
|
010 ordfTEU |
Iran |
7-årsdagen av Fatwan mot Salman |
960213 |
|
011 ordfTEU |
F.d. Jugoslavien |
EU:s administra- |
960214 |
|
012 ordfTEU |
Nigeria/ |
Tvisten om Bakassi- |
960220 |
|
013 EU |
Kuba |
Nedskjutande av två |
960226 |
|
014 EU |
Israel |
Attentat i Jerusalem |
960226 |
|
015 EU/ ** EES- EFTA |
F.d. Jugoslavien |
Vapenexport gemensam aktion |
960228 |
|
016 EU/ ** Cypern o |
F.d. Jugoslavien |
Vapenexport gemensam aktion |
960228 |
266
|
017 ♦ ♦ |
EU/ CÖE |
F.d. Jugoslavien |
Vapenexport gemensam aktion |
960228 |
|
018 |
EU |
F.d. Jugoslavien |
Romkonferensn 17- |
960226 |
|
019 |
ordf/EU |
Israel |
Attentat i Jerusalem |
960303 |
|
020 |
ordfTEU |
F.d. Jugoslavien |
Oberoende media |
960306 |
|
021 |
ordf/EU |
Bangladesh |
Politisk kris |
960305 |
|
022 |
ordfTEU |
Ekvatorial- |
Val |
960306 |
|
023 |
ordf/EU |
Taiwan |
Kinesisk |
960308 |
|
024 |
ordfTEU |
Mellanöstern |
Fredsprocessen |
960310 |
|
025 |
ordfTEU |
Afghanistan |
Fortsatta strider |
960314 |
|
026 |
EU |
Ryssland |
Läget i Tjetjenien |
960325 |
|
027 |
ordf/EU |
Slovakien |
Ratificering av vänskaps- avtal med |
960403 |
|
028 |
* ordf/EU |
Angola |
Toppmötet i Libreville |
960404 |
|
029 |
ordf/EU |
Sierra Leone |
Välkomna fria och |
960404 |
|
030 |
ordf/EU |
FRY |
EU:s erkännande av |
960409 |
|
031 |
* ordf/EU |
Pelindaba-avtalet |
Undertecknande av |
960412 |
|
032 |
ordf/EU |
Liberia |
Strider i Monrovia |
960411 |
|
033 |
ordf/EU |
Nordkorea |
Brott mot stillestånds- avtalet |
960412 |
|
034 |
ordf/EU |
Mellanöstern |
Spänning i Galiléen |
960415 |
|
035 |
* EU |
CTBT-avtalet |
Förhandlingar |
960422 |
|
036 |
EU |
Libanon |
Försämrat läge i |
960422 |
|
037 |
ordf/EU |
Egypten |
Mord på grekiska |
960422 |
|
038 |
ordf/EU |
Paraguay |
Stöd till president |
960424 |
|
039 |
ordf/EU |
Palestina |
Ändringar i den |
960426 |
|
040 |
ordf/EU |
Libanon |
Eldupphör |
960429 |
|
041 |
ordf/EU |
Sydkorea |
Fyrparts-samtal för |
960429 |
|
042 |
ordf/EU |
Dominikanska Republiken |
Val-övervakning- |
960510 |
|
043 |
* EU |
Antipersonella minor |
Översyns- |
960513 |
|
044 |
EU |
Liberia |
Humanitära läget |
960513 |
|
045 |
ordf/EU |
Ukraina |
5-årsdagen av självständig- |
960521 |
|
046 |
♦ ♦ |
Albanien |
Parlamentsval |
960520 |
|
047 |
* ordf |
Tjetjenien |
Fredsplan |
960531 |
Skr. 1996/97:80
Bilaga 4
267
|
048 |
ordf |
Ukraina |
Förstörelse av kärnvapen |
960612 |
|
049 |
ordf |
Ryssland |
Presidentvalet-första |
960617 |
|
050 |
ordf |
Nedrustning |
Utvidgning av konferensen - nya |
960619 |
|
051 |
ordf |
Burundi |
Stora sjöarna - fred i |
960620 |
|
052 |
ordf/EU |
Saudiarabien |
Bombattentat i Dhahran |
960628 |
|
053 |
ordfTEU |
F.d. Jugoslavien |
Val i Mostar |
960702 |
|
054 |
* ordf/EU |
Burma |
Det politiska läget, |
960705 |
|
055 |
ordf/EU |
Ryssland |
Presidentvalet |
960705 |
|
056 |
* ordf/EU |
Ukraina |
Ny grundlag antagen |
960705 |
|
057 |
ordf/EU |
Burundi |
Arusha-toppmötet |
960705 |
|
058 ** EU/ |
Östra Timor |
Antagande av gemensam |
960711 | |
|
059 |
EU |
Burundi |
Yaoundé- |
960712 |
|
060 |
EU |
Turkiet |
Förbindelser med |
960715 |
|
061 |
ordf/EU |
Burundi |
Massakern i Bugendana |
960723 |
|
062 ** EU/ EES-EFTA, |
BTWC |
Anslutning t EU:s |
960624 | |
|
063 |
ordf/EU |
Burundi |
Militär statskupp |
960726 |
|
064 |
ordf/EU |
Mostar |
Stadens |
960726 |
|
065 |
* ordf/EU |
Tadjik istan |
Samtal mellan tadjikiska grupper |
960729 |
|
066 |
* ordf/EU |
Sri Lanka |
Terroristers |
960730 |
|
067 |
* ordf/EU |
Niger |
Presidentval -första |
960731 |
|
068 |
* ordf/EU |
Guatemala |
Freds-processen |
960806 |
|
069 |
ordf/EU |
Swaziland |
Översynen av författningen |
960806 |
|
070 |
* ordf/EU |
Kärnvapenprov |
Provstopps- avtal |
960807 |
|
071 |
ordf/EU |
Tjetjenien |
Läget- eldupphör |
960816 |
|
072 |
ordf/EU |
USA |
d’Amato -lag- stiftningen |
960821 |
|
073 |
ordf/EU |
Cypern |
Våldet |
960816 |
|
074 |
ordf/EU |
Burundi |
Läget i landet |
960819 |
|
075 |
* ordf/EU |
Kärnvapenprov |
Provstopps- avtal |
960821 |
|
076 |
ordf/EU |
Tjetjenien |
Förhandlingar och |
960823 |
|
077 |
ordf/EU |
Kroatien/FRY |
Normalisering av |
960826 |
Skr. 1996/97:80
Bilaga 4
268
Skr. 1996/97:80
|
078 ordfTEU |
Filippinerna |
Fredssamtal |
960902 |
|
079 ordf/EU |
Sexuell exploatering |
Resultat av Stockholms- |
960906 |
|
080 ordf/EU |
Bosnien- |
Valprocessen |
960917 |
|
081 ordfTEU |
Guatemala |
Kamp mot korruptionen |
960925 |
|
082 ordfTEU |
Liberia |
Återtagande av freds-process |
960926 |
|
083 ordf/EU |
Mellanöstern |
Freds-processen |
961001 |
|
084 * ordfTEU |
Chile |
Carmelo Soria |
961009 |
|
085 ordfTEU |
Koreanska halvön |
Intrång av nordkoreansk u-båt |
961017 |
|
086 ordf/EU |
Gambia |
Presidentval |
961015 |
|
087 ordf/EU |
Cypern |
Obeväpnad |
961016 |
|
088 * ordfTEU |
Vitryssland |
Försämring av det |
961018 |
|
089 * ordf/EU |
Zaire |
Läget i Syd-Kivu |
961021 |
|
090 ordf/EU |
Afghanistan |
Väpnade oroligheter |
961028 |
|
091 ordf/EU |
Zaire |
Läget i Syd-Kivu |
961025 |
|
092 * ordf/EU |
Zambia |
Val av president och |
961031 |
|
093 ordfTEU |
Ghana |
Val av president och |
961105 |
|
094 ordf/EU |
Kina |
Domen mot Wang Dang |
961105 |
|
095 * ordf/EU |
Kemiska vapen |
Konventionens |
961105 |
|
096 ordf/EU |
Venezuela |
Incidenter i fängelse |
961107 |
|
097 ** ordfTEU |
Burma |
Anslutning till EU:s |
961107 |
|
098 ordfTEU |
Guatemala |
Avbrott i freds- |
961108 |
|
099 ordfTEU |
Burma |
Angrepp mot ledare |
961118 |
|
0100 * ordf/EU |
Zambia |
Valen den 18 oktober 1996 |
961120 |
|
0101 ordf/EU |
Georgien |
Val i Abkhazien |
961121 |
|
0102 ordf/EU |
F.d. Jugoslavien |
Lokala val |
961122 |
|
0103 ordf/EU |
Kroatien |
Radio 101 iZagreb |
961122 |
|
0104 ordf/EU |
Iran |
Förbindelser EU- |
961125 |
|
0105 ordf/EU |
Vitryssland |
Läget, folk- grundlagen |
961125 |
|
106 ordf/EU |
Tjetjenien |
Överenskommelse |
961125 |
|
0107 ordf/EU |
Nicaragua |
Allmänna val |
961129 |
|
0108 ordf/EU |
F.d. Jugoslavien |
Läget efter kommunalvalen |
961202 |
269
|
0109 ordfTEU |
F.d. Jugoslavien |
Läget efter ogiltig- kommunal- valen |
961204 |
|
0110 EU/ |
Afghanistan |
Vapenembargo, |
961217 |
|
0111 * ordfTEU |
Central- afrikanska |
Försämring av läget |
961212 |
|
0112 * ordf/EU |
Burma |
Polisvåld |
961213 |
|
0113 * ordfTEU |
Ghana |
President- och parlamentsval |
961216 |
|
0114 * ordfTEU |
Peru/Ecuador |
Överens-kommelse |
961217 |
|
0115* ordf/EU |
Peru |
Gisslan |
961218 |
|
0116* ordfTEU |
Guatemala |
Fredsavtal |
961220 |
Skr. 1996/97:80
Bilaga 4
• ordf Uttalande av ordförandeskapet.
• ordfTEU Uttalande av ordförandeskapet i EU:s namn.
• EU Uttalanden av EU.
• * Uttalanden till vilka de associerade länderna i Central- och
Östeuropa, Cypern och Malta samt EES/EFTA-ländema
anslutit sig.
• *♦ Gemensamma uttalanden.
270
|
beteckning |
datum |
ståndpunkt eller åtgärd samt ärendemening |
dep |
|
7520/96 |
06-06-96 |
Gemensam åtgärd: En gemensam referensram för |
Ju |
|
96/443/RIF |
15-07-96 |
Gemensam åtgärd av den 15 juli på grundval av artikel K.3 |
Ju |
|
96/700/RIF s. 7 |
29-11-96 |
Gemensam åtgärd om upprättande av program för stöd |
Ju |
|
96/747/RIF |
29-11-96 |
Gemensam åtgärd om att upprätta och föra register över |
Ju |
|
97/C 15/02 |
29-11-96 |
Tillträdeskonvention till Romkonventionen: Konvention om |
Ju |
|
97/C 15/01 |
29-11-96 |
Tillträdeskonvention till Brysselkonventionen: Konvention |
Ju |
|
96/699/RIF |
29-11-96 |
Gemensam åtgärd om utbyte av information om kemisk |
Ju |
|
96/610/RIF EGT nr L 373 21.10.1996 |
29-11-96 |
Gemensam åtgärd om upprättande av kompetenskatalog |
Ju |
|
96/C 375/01 |
29-11-96 |
Resolution om att utarbeta avtal om polis- och |
Ju |
Skr. 1996/97:80
Bilaga 5
|
96/C 375/02 |
29-11-96 |
Resolution om åtgärder mot narkotikaturism inom |
Ju |
|
(officiell |
29-11-96 |
Protokoll om förhandsavgörande av Europeiska |
Ju |
|
97/C 10/02 |
14-12-96 |
Resolution om utdömande av straff vid grova brott |
Ju |
|
96/C 389/01 |
16-12-96 |
Resolution om åtgärder för att bekämpa och avveckla |
Ju |
|
96/748/RIF |
16-12-96 |
Gemensam åtgärd om att utvidga ENE:s mandat till att |
Ju |
|
96/750/RIF s. 6 |
17-12-96 |
Gemensam åtgärd om tillnärmning av Europeiska |
Ju |
272
Skr. 1996/97:80
Bilaga 6
Med EU-budgeten avses i skrivelsen gemenskapens allmänna budget.
Den finansierar i dag huvudsakligen åtgärder inom det ekonomiska och
sociala samarbetsområdet samt merkostnaderna för EU:s institutioner att
administrera arbetet inom de andra pelarna. Utöver gemenskapsbudgeten
finns tre andra finansiella instrument, inom ramen för fristående insti-
tutioner. Dessa institutioner är Europeiska investeringsbanken (EIB),
Lomékonventionema och Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).
EU-budgetens omslutning för 1996 är budgeterad till ca 81,9 miljarder
ecu, vilket motsvarar ca 700 miljarder svenska kronor vid en kurs på 8,50
kr/ecu.
Jordbrukstullar
|
och sockeravgifter |
2,0 |
|
Tullavgift |
12,8 |
|
Momsavgift |
35,5 |
|
BNI-avgift |
21,8 |
|
Diverse |
9,8 |
|
Summa |
81,9 |
Utgifter (miljarder ecu)
|
Jordbruksstöd |
41,3 |
|
Strukturfonder |
26,0 |
|
Interna åtgärder |
4,8 |
|
Utrikesåtgärder |
4,7 |
|
Administration |
4,1 |
|
Diverse |
1,0 |
|
Summa |
81,9 |
273
18 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
Skr. 1996/97:80
Bilaga 7.1
|
Statistik över |
Varuexport, bestämmelseland | |
|
Sveriges handel |
Värde jan-aug |
Andel |
|
medlemsländer |
Förändr. | |
|
1995 1996 |
i% | |
Varuimport, avändnings land
Förändr. Värde jan-aug Andel
i% 1995 1996 i% i%
|
Europa |
276247,9 |
265518,2 |
72,5 |
-4 |
249862,3 |
239759,9 |
83,7 |
-4 |
|
EU-länder |
223909,2 |
210126,1 |
57,4 |
-6 |
210613,5 |
201375,7 |
70,3 |
-4 |
|
Belgien och | ||||||||
|
Luxemburg |
14987,1 |
15957,6 |
4,4 |
6 |
10829,8 |
10349,0 |
3,6 |
-4 |
|
Danmark |
23173,5 |
22536,2 |
6,2 |
-3 |
20700,4 |
21014,5 |
7,3 |
2 |
|
Finland |
17626,8 |
18449,5 |
5,0 |
5 |
17346,7 |
16218,1 |
5,7 |
-7 |
|
Frankrike |
19747,1 |
16831,3 |
4,6 |
-15 |
15797,1 |
15822,9 |
5,5 |
0 |
|
Grekland |
1664,7 |
1377,2 |
0,4 |
-17 |
491,6 |
778,6 |
0,3 |
58 |
|
Irland |
2192,9 |
2391,8 |
0,7 |
9 |
3671,8 |
3524,3 |
1,2 |
-4 |
|
Italien |
13361,1 |
11880,6 |
3,2 |
-11 |
9059,9 |
9565,5 |
3,3 |
6 |
|
Nederländerna |
20266,6 |
19721,7 |
5,4 |
-3 |
20799,2 |
20985,0 |
7,3 |
1 |
|
Portugal |
1887,1 |
1804,8 |
0,5 |
-4 |
2477,9 |
2196,9 |
0,8 |
-11 |
|
Spanien |
7064,3 |
7497,6 |
2,0 |
6 |
3339,4 |
3847,7 |
1,3 |
15 |
|
Storbritannien |
35792.1 |
33996,0 |
9,3 |
-5 |
27554,7 |
28542,3 |
10,0 |
4 |
|
Tyskland |
48409,6 |
42754,3 |
11,7 |
-12 |
60004,8 |
53703,9 |
18,7 |
-11 |
|
Österrike |
4619,1 |
3975,1 |
1,1 |
-14 |
3396,8 |
3140,3 |
1,1 |
-8 |
|
Ej landfördelad | ||||||||
|
EU-handel |
13117,2 |
10952,4 |
3,0 |
-17 |
15143,4 |
11686,8 |
4,1 |
-23 |
|
övriga Europa |
52338,7 |
55392,1 |
15,1 |
6 |
39248,8 |
38384,3 |
13,4 |
-2 |
|
övriga världsdelar |
91998,9 |
100500,1 |
27,5 |
+9 |
49222,3 |
46788,8 |
16,3 |
-5 |
|
Totalt |
368246,8 3660183 100,0 |
-1 |
299084,6 286548,7 100,0 |
-4 | ||||
Källa: SCB
För foretag som exporterar och importerar varor från länder utanför EU
(3:e land) kan till statistiken användas uppgifter ur de exportanmälningar
och importdeklarationer som foretagen lämnar till tullen i samband med
ut-/infÖrsel av varor. Den delen av varuhandeln svarade for ca 43 %
respektive ca 30 % av värdet for den total exporten och importen under
januari-augusti 1996.
Totala varuvärdet for handeln med EU-länder är beräknat med hjälp av
två dataunderlag. Det huvudsakliga (ca 95 %) underlaget är direkt
insamlade månadsvisa uppgifter från foretag som har en årlig utförsel
eller införsel av varor med EU om minst 900 000 kronor. De uppgifter
företagen lämnar är redovisade på varor (samma varuindelning som vid
handel utanför EU) och EU-land. Datainsamlingen, som genomförs av
Tullverket, är utformad som en särskild statistik undersökning - Intrastat.
274
Undersökningen har för närvarande ett svarsbortfall genom att vissa
uppgiftsskyldiga företag ej har lämnat uppgifter. Svarsbortfallet och
varuhandeln för företag som inte är uppgiftsskyldiga (företag med årlig
varuhandel med EU lägre än 900 000 kronor) uppskattas genom att
använda uppgifter från momsdeklarationen. Uppgiften avser endast
värdet av varuförvärv och -leverans med EU som företaget lämnar på
momsdeklarationen för varje månad. För dessa företag saknas därmed
uppgifter hur denna EU-handel är fördelad på varor och länder.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 7.1
275
Skr. 1996/97:80
Bilaga 7.2
EXPORT IMPORT
|
Viktigare |
Värde i miljarder ecu |
% förändring |
Värde i miljarder ecu |
% förändring | ||||
|
EU |
därav |
EU |
därav |
EU |
därav |
EU |
därav | |
|
Totalt 1995 |
569,0 |
24,9 |
9,2 |
20,0 |
544,7 |
15,6 |
54 |
-3,6 |
|
Jan-jun 1996 |
296,4 |
164 |
6,0 |
18,7 |
284,8 |
9,2 |
4,9 |
54 |
|
USA |
54,6 |
3,2 |
8,4 |
22,9 |
57,2 |
2,0 |
8,4 |
19,7 |
|
Japan |
17,5 |
1,3 |
10,1 |
35,6 |
26,2 |
0,9 |
-5,1 |
-12,3 |
|
EFTA1 |
34,8 |
2,8 |
-0,6 |
- |
35,9 |
2,0 |
0,8 | |
|
CEEC2 |
33,1 |
1,2 |
17,9 |
21,2 |
23,7 |
0,7 |
3,3 |
-3,7 |
|
oss3 |
11,5 |
0,4 |
21,2 |
26,3 |
12,1 |
0,3 |
-7,2 |
-0,8 |
|
Afrika |
26,1 |
0,5 |
3,6 |
25,3 |
0,1 |
4,5 | ||
|
Latinamerika |
16,6 |
0.2 |
0,3 |
38,6 |
15,5 |
0,4 |
4,5 |
-0,8 |
|
DAE* |
33,3 |
1,7 |
3,0 |
25,9 |
27,7 |
0,7 |
7,4 |
-0,6 |
|
Kina |
6,5 |
0,5 |
0,1 |
- |
13,8 |
0,5 |
13,1 | |
|
Övr. Asien5 |
32,8 |
1,1 |
7,9 |
- |
26,2 |
0,5 |
12,4 |
- |
|
Oceanien |
7,2 |
0,5 |
10,7 |
4,7 |
0,06 |
27,0 | ||
|
AVS6 |
9,2 |
0,2 |
6,6 |
63,6 |
10,6 |
0,1 |
7,9 |
-16,0 |
|
Medelhavsregionen |
34,1 |
0,9 |
9,7 |
30,6 |
24,7 |
0,2 |
5,7 |
0,5 |
|
ASEAN7 |
19,0 |
1,0 |
5,8 |
- |
18,1 |
,02 |
8,6 | |
|
OPEC' |
20,0 |
0,7 |
0,9 |
52,3 |
20,7 |
0,4 |
3,1 |
13,3 |
|
nafta’ |
59,9 |
3,2 |
3,4 |
- |
63,0 |
1,9 |
4,6 |
- |
Källa: Eurostat
1. Schweiz, Norge, Island, Lichtenstein
2. Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungem, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Lettland, Litauen, Estland, Slovenien, Kroatien, Bosnien-
Herzegovina, Serbien, FYROM
3. Oberoende Staters Samvälde
4. Singapore, Taiwan, Hong Kong, Syd Korea, Thailand, Malaysia
5. Libanon, Syrien, Irak, Iran, Gaza, Jordanien, Saudi-Arabien, Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten, Oman, Yemen,
Afghanistan, Pakistan, Indien, Bangladesh. Maldivena, Sri Lanka, Nepal, Bhutan, Burma, Laos, Vietnam. Kambodja, Indonesien,
Brunei, Filippinerna, Mongoliet, Nord Korea, Macao
6. Afrika, Västindien och Stillahavsomiädet
7. Thailand, Indonesien, Malaysia, Brunei, Singapore, Filippinerna, Vietnam
8. Organisationen för oljeexporterade länder
9. Nordamerikanska frihandelsområdet - USA, Canada, Mexico
Statistiken över EU:s handel med tredje land bygger på de
exportanmälningar och importdeklarationer som företagen lämnar till tullen
i samband med ut- och införsel av varor. Sammanställningar av dessa
uppgifter överförs till EU:s statistikkontor Eurostat där gemenskapens
statistik utarbetas.
Ovanstående tabell är ett utdrag från Eurostats databas för utfallet fram
till och med juni 1996.1 dessa siffror ingår inte Österrikes handel med tredje
land.
Vidare saknas siffror för Grekland och Nederländerna
avseende juni månad. Vissa jämförelsesiffror för
Sverige har inte heller kunnat tas fram från databasen.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 7.2
277
INLEDNING
Vid sitt möte i Florens den 21-22 juni 1996 inledde Europeiska rådet sina
överläggningar med ett åsiktsutbyte med Europaparlamentets ordförande, Klaus
HÄNSCH, enades om strategiska riktlinjer för sysselsättning, tillväxt och
konkurrenskraft, fattade ytterligare beslut om förberedelser för övergången till den
monetära unionen, enades om ett antal frågor inom området rättsliga och inrikes
frågor och yttre förbindelser samt gav en ny impuls till regeringskonferensen'.
För att det skall gå att fortsätta i oförändrad takt och med tanke på de uppgifter
som unionen står inför under den kommande perioden ansåg Europeiska rådet att
det skulle vara önskvärt att hålla ett särskilt möte med Europeiska rådet i oktober
och välkomnade det kommande irländska ordförandeskapets beredvillighet att
anordna och stå som värd för ett sådant möte.
Det noterade även de viktiga framsteg som har gjorts inom ett antal områden, som
kultur och audiovisuella frågor, utbildning, hälsa, socialpolitik och miljö.
I. SYSSELSÄTTNING OCH TILLVÄXT - EN INTEGRERAD STRATEGI
Europeiska rådet anser att arbetslösheten befinner sig på en oacceptabelt hög nivå
och att kampen för sysselsättning måste förbli det mest prioriterade området för
unionen och dess medlemsstater.
Med stöd av den strategi som det uppnåddes enighet om i Essen samt vitboken
diskuterade Europeiska rådet i detalj tillväxt och sysselsättning på grundval av
kommissionens meddelande "Insatser för sysselsättning i Europa: en
förtroendepakt", den gemensamma interimsrapporten om sysselsättning samt de
övriga presenterade dokumenten, inklusive slutsatserna från trepartskonferensen
om tillväxt och sysselsättning i Rom den 14-15 juni 1996 och Frankrikes
memorandum om en social modell för Europa.
Strategin för att skapa arbetstillfällen och genomförandet av den skall ges nya
impulser genom att de konvergerande riktlinjer som dragits upp i de framlagda
bidragen utnyttjas. Europeiska unionens institutioner, regeringar och regionala och
lokala myndigheter samt arbetsmarknadens parter måste alla vidta konkreta
åtgärder för tillväxt och sysselsättning inom ramen för en integrerad strategi. I
överensstämmelse med kommissionens strategi är det nödvändigt att påbörja en
öppen och flexibel process som gör det möjligt för alla berörda att göra specifika
åtaganden inom sina respektive ansvarsområden för att skapa en för
sysselsättningen gynnsam makroekonomisk ram, maximalt utnyttja den inre
marknadens möjligheter, påskynda reformer på arbetsmarknaden och bättre
utnyttja unionens politik till förmån för tillväxt och sysselsättning.
Europeiska rådet ansluter sig till de allmänna riktlinjer för gemenskapens och
medlemsstaternas ekonomiska politik som rådet har lagt fram och anmodar rådet
att fullborda dem. Europeiska rådet understryker att hög och stabil icke
inflationsdrivande ekonomisk tillväxt på medellång sikt är av väsentlig betydelse
för att märkbart och varaktigt minska gemenskapens oacceptabelt höga
arbetslöshet och att bekämpa hotet om social utslagning.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
1 Till slutsatserna hör bilagor som på grund av utrymmesskäl inte kan återges.
278
Det påpekar att trovärdiga, på förhand aviserade och socialt välavvägda insatser
för att minska stora obalanser i budgeten kommer att möjliggöra att förtroendet
återställs, att den förväntade återhämtningen förvandlas till en varaktig
tillväxtprocess på medellång sikt som skapar arbetstillfällen och att det sker en
sund övergång till EMU den 1 januari 1999. Europeiska rådet uppmanar därför
medlemsstaterna till ökade insatser för att konsolidera budgeten, med beaktande
av de allmänna principer som redan har fastslagits, och särskilt att minska
utgifterna snarare än att öka inkomsterna, att omfördela utgifterna på ett sätt som
uppmuntrar till immateriella investeringar i mänskligt kapital och i forskning och
utveckling, innovationer och den infrastruktur som är nödvändig för
konkurrenskraften, samt att prioritera en aktiv sysselsättningspolitik. I detta
sammanhang uppmanar Europeiska rådet även arbetsmarknadens parter att
fortsätta att främja en lönepolitik som gynnar sysselsättning och konkurrenskraft.
Europeiska rådet betonar än en gång den inre marknadens väsentliga bidrag för
att främja tillväxt och sysselsättning. Det
uppmanar medlemsstaterna att påskynda det fullständiga genomförandet av
direktiven om den inre marknaden, särskilt inom områdena offentlig
upphandling, investeringstjänster och försäkringar,
anmodar rådet att påskynda åtgärderna för antagande av stadgan för
Europabolag och den rättsliga ramen för biotekniska uppfinningar och
betonar vikten av de inom rådet nyligen ingångna överenskommelserna om
den inre elmarknaden och telekommunikationer, och uppmanar rådet att
vidta ytterligare åtgärder för att uppnå en större liberalisering på dessa
områden,
- uppmanar kommissionen att förelägga rådet de första resultaten av sitt
initiativ till konkreta förenklingsåtgärder (SLIM) före årets utgång,
- anmodar rådet att anta den nya handlingsplanen för små och medelstora
företag före utgången av 1996 för att stärka deras utvecklingspotential, så att
de fullt ut skall kunna dra nytta av den inre marknaden och på så sätt mer
effektivt bidra till att skapa arbetstillfällen,
- uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för åtgärder som rör
innovationer,
- anmodar rådet att före Europeiska rådets möte i Dublin lägga fram en
rapport om utvecklingen av skattesystemen inom unionen med hänsyn till
behovet att skapa skattemässiga förutsättningar som stimulerar företagande
och att skapa arbetstillfällen samt främja en effektivare miljöpolitik.
Europeiska rådet betonar vikten av det nyligen ingångna avtal mellan
Europaparlamentet och rådet om gemenskapsriktlinjer för utvecklingen av det
transeuropeiska transportnätet som kompletterar det avtal som ingicks i
februari 1996 inom energisektorn. Det noterar den spanska och den portugisiska
regeringens förslag att ändra det prioriterade projekt nr 8 på lista 1 från Essen till
att bli ett transportsystem mellan Portugal och Spanien och det övriga Europa.
Europeiska rådet är övertygat om att de transeuropeiska näten, utvecklingen av de
små och medelstora företagen samt vetenskaplig och teknisk forskning på ett
väsentligt sätt kan bidra till att skapa arbetstillfällen och öka konkurrenskraften. I
detta sammanhang noterar det följande förslag som kommissionens ordförande har
lagt fram:
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
279
- Omfattningen av jordbruksriktlinjen kommer att förbli oförändrad.
Strukturfondsrubriken kommer också att förbli oförändrad.
- Taket för utgiftsåtaganden i rubrik 3 (inre politik) kommer att höjas med 1
miljard ecu under perioden 1997-1999 och i huvudsak avse prioriterade
transportinfrastruktumät. Budgetbetalningar som är förknippade med detta
kommer dock att ske inom de nuvarande gränserna för det övergripande tak
som tidigare har överenskommits för faktiska utgifter
(betalningsbemyndiganden).
- Denna höjning av taket kommer att åtföljas av en ytterligare åtgärd för
omfördelning av de disponibla anslagen inom rubrik 3 till förmån för de
berörda sektorerna, vilket skulle göra det möjligt att öka de totala disponibla
medlen med 1,2 miljarder ecu.
Europeiska rådet kommer att beakta dessa förslag i enlighet med de obligatoriska
kraven på budgetåtstramning och de relevanta förfarandena.
Europeiska rådet noterar möjligheten att koncentrera strukturpolitiken på att
skapa arbetstillfällen i enlighet med kommissionens rekommendationer, utan att
äventyra de grundläggande principerna, de gällande rättsliga ramarna och
beloppen i strukturfonderna. Det stöder särskilt en prioritering av användning av
tillgängliga marginaler till stöd för små och medelstora företag i samarbete med
EIB samt stöd till lokala sysselsättningsinitiativ. Det noterar att kommissionen
kommer att rapportera om tillämpningen av dessa principer före Europeiska rådets
möte i Dublin.
För att främja gemensamma ansträngningar för att lokalt skapa arbetstillfällen och
utveckling uppmanar Europeiska rådet varje medlemsstat att där det är möjligt
välja ut regioner eller städer som skulle kunna fungera som kandidater för
pilotprojekt för regionala och lokala sysselsättningspakter, i syfte att genomföra
sådana pakter under 1997, med ett partiellt stöd från de tillgängliga marginalerna
enligt strukturpolitiken. I detta sammanhang ser Europeiska rådet fram emot
slutsatserna från konferensen om lokala sysselsättningsinitiativ som skall anordnas
av det irländska ordförandeskapet i november 1996. Arbetsmarknadsreformer
skall påskyndas när det gäller offentliga arbetsförmedlingar och yrkesutbildning.
Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att ta initiativ för att förbättra
integreringen av unga, långtidsarbetslösa samt arbetslösa kvinnor på
arbetsmarknaden, främja livslångt lärande och utveckla flexibilitet i
arbetsorganisationen och arbetstiden. Beträffande det senare noterar Europeiska
rådet med tillfredsställelse att arbetsmarknadens parter nu formellt har förklarat
sig beredda att förhandla i denna fråga. Medlemsstaterna och eventuellt
arbetsmarknadens parter bör granska socialförsäkringssystemen med hänsyn till
skapandet av arbetstillfällen.
Europeiska rådet betonar vikten av lika möjligheter för kvinnor och män och
förbättrade levnadsförhållanden.
Europeiska rådet understryker informationssamhällets möjligheter för utbildning,
för arbetsorganisation och för skapande av arbetstillfällen.
Europeiska rådet understryker att utbildningssystemen, inklusive yrkesutbildning i
Europeiska unionen kommer att behöva genomgå en omfattande anpassning. Det
noterar att kommissionen har för avsikt att lägga fram ett förslag om tillgång till
och erkännande av färdigheter förvärvade genom ett livslångt lärande. Det skulle
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
280
också välkomna en undersökning från kommissionen om lärlingsutbildningens roll
för att skapa arbetstillfällen. Dessutom uppmanar det kommissionen att snabbt
utarbeta en handlingsplan för initiativet "Utbildning i informationssamhället".
Europeiska rådet understryker betydelsen av att underlätta de ungas integrering i
arbetslivet och har i detta sammanhang med intresse noterat idén om en europeisk
frivilligtjänst.
Europeiska rådet noterar arbetet med att införa ett system med gemensamma
indikatorer som bör göra det möjligt att kontrollera det ekonomiska utfallet när det
gäller att skapa arbetstillfällen och hur arbetsmarknaden fungerar. Det noterar
också kommissionens förslag om att inrätta en kommitté för sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitik, vilket rådet skall behandla så snart som möjligt.
Europeiska rådet förväntar sig att den årliga gemensamma rapporten till
Europeiska rådet i Dublin innehåller en utvärdering av genomförandet av de
fleråriga nationella programmen, samt en redogörelse för vilka fördelar som följer
av en samordnad strategi för strukturella och ekonomiska åtgärder. Dessutom
kommer rådet att granska initiativet från kommissionens ordförande till en
förtroendepakt.
Europeiska rådet ber högnivågruppen som har inrättats för ändamålet att fortsätta
att samordna det arbete som utförs på sysselsättningsområdet och att i detta
sammanhang behandla de övriga förslag som finns i Frankrikes memorandum om
en social modell för Europa.
II. EKONOMISKA OCH MONETÄRA UNIONEN
Europeiska rådet välkomnar de fortlöpande framsteg som har gjorts när det gäller
att i god tid förbereda den tredje etappen av EMU. Det noterar framstegen i fråga
om konvergens och de ansträngningar som har gjorts för att rätta till återstående
obalanser i de offentliga finanserna. Därför bekräftar det att den tredje etappen av
EMU kommer att inledas den 1 januari 1999 enligt överenskommelsen i Madrid,
vilket innebär att den utvärdering som anges i artikel 109j i EG-fördraget inte
kommer att bli nödvändig. Det godkänner lägesrapporten från Ekofm-rådets möte i
Luxemburg den 3 juni 1996, som är grundad på det givande mötet i Verona och
som koncentreras på budgetdisciplin under den tredje etappen och på
förbindelserna mellan de medlemsstater som deltar och de medlemsstater som inte
deltar i euro-området.
Europeiska rådet anmodar rådet och, inom deras respektive behörighetsområden,
kommissionen och Europeiska monetära institutet att fortsätta arbetet med den nya
frivilliga växelkursmekanismen, förbindelserna mellan de medlemsstater som
deltar och de medlemsstater som inte deltar i euro-området och budgetstabiliteten
under tredje etappen av EMU för att kunna lägga fram slutsatser som visar på
ytterligare betydande framsteg för Europeiska rådet i Dublin. I enlighet med
slutsatserna från Europeiska rådet i Madrid bör det förberedande tekniska arbetet
med de rättsliga ramarna för euron också vara slutförda före årets utgång.
Europeiska rådet uppmanar kommissionen att lägga fram de nödvändiga förslagen
i detta avseende, och rådet att rapportera till Europeiska rådet i Dublin.
III. RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
Europeiska rådet löste den sista återstående frågan som rör upprättandet av
Europol, vilket innebär att Europeiska gemenskapernas domstol ges möjlighet att
lämna förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen. Därför
uppmanar det medlemsstaterna att ratificera konventionen och protokollet inom en
mycket nära framtid. I detta sammanhang ber det också rådet att så snart som
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
281
möjligt överväga en liknande lösning om domstolens behörighet att tolka
konventionerna om skyddet av finansiella intressen och användningen av
informationsteknik för tulländamål (CIS).
Europeiska rådet betonar den avgörande betydelsen av ett förstärkt samarbete
mellan medlemsstaterna i kampen mot narkotika och organiserad brottslighet.
Med beaktande av hur allvarliga narkotikaproblemen är upprepar Europeiska rådet
betydelsen av att snabbt slutföra studien rörande en harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning och dess effekt när det gäller att minska
konsumtionen av och den illegala handeln med narkotika. Det uppföljande
seminariet om jämförelser mellan och tillämpning av nationell lagstiftning om
narkotika som i mars 1996 organiserades av ordförandeskapet, kommissionen och
Europaparlamentet har tagit fram det nödvändiga underlaget.
Europeiska rådet förklarar på nytt att det vid Europeiska rådets möte i Dublin
kommer att undersöka vilka framsteg som gjorts när det gäller tillämpningen av
den rapport från expertgruppen för narkotikafrågor som godkändes vid Europeiska
rådet möte i Madrid.
Särskilt efter det fransk-brittiska initiativ som gäller Västindien och som nu även
omfattar Latinamerika uppmanar Europeiska rådet ministerrådet och
kommissionen att inom ramen för sina respektive kompetensområden genomföra
rekommendationerna i fråga om dessa regioner, när så är lämpligt i samarbete med
unionens amerikanska och kanadensiska samarbetsparter. Det uppmanar också
rådet och kommissionen att snabbt färdigställa den rapport som Europeiska rådet
begärde i Madrid, genom att identifiera vad som återstår att göra när det gäller
unionens samarbete med Latinamerika för att bekämpa narkotika. Europeiska
rådet understryker också att det är nödvändigt att intensifiera samarbetet med
länderna i Central-och Östeuropa och med Ryssland.
När det gäller konventionen mellan unionens medlemsstaters om passerandet av
deras yttre gränser, beklagar Europeiska rådet att de återstående problemen inte
har kunnat lösas. Det begär därför att ökade ansträngningar görs för att nå en
lösning på dessa problem så att arbetet med utkastet skall kunna avslutas före årets
utgång.
Europeiska rådet välkomnar de betydande framsteg som gjorts beträffande
antagandet av en konvention som avser att underlätta utlämning mellan
medlemsstaterna, vilket är av största vikt i kampen mot organiserad brottslighet,
inbegripet terrorism. Det uppmanar rådet att göra sitt yttersta för att säkerställa att
konventionen skall kunna ingås före juni månads utgång.
Europeiska rådet bekräftar på nytt unionens beslutsamhet att med största fasthet
bekämpa rasism och främlingsfientlighet och godkänner principen om
inrättandet av ett europeiskt observationscentrum. Det anmodar rådet att granska
de rättsliga och budgetära villkoren för ett framtida observationscentrum och
förbindelserna mellan detta och Europarådet samt att ge den rådgivande
kommittén för frågor om rasism och främlingsfientlighet i uppdrag att fortsätta sitt
arbete till dess att observationscentrumet har inrättats.
IV. SUBSIDIARITET
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse interimsrapporten om tillämpningen
av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema. Det uppmanar
gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att förstärka sin verksamhet i
detta hänseende och ser fram emot att kommissionen lämnar en fullständig rapport
i Dublin.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
282
V. REGERINGSKONFERENSEN
Europeiska rådet noterar att de överläggningar som hittills har hållits i konferensen
på grundval av riktlinjerna från Turin har gjort det möjligt att ställa de viktigaste
frågorna i fokus. Konferensens överläggningar under denna första etapp
återspeglas i den rapport som har upprättats på uppdrag av ordförandeskapet och
som utan att föregripa förhandlingarna ger en bedömning av situationen avsedd för
det kommande ordförandeskapet inför de fortsatta överläggningarna.
Analysen av frågorna har för närvarande nått tillräckligt långt. Konferensen kan nu
ägna sig åt att söka efter balanserade lösningar på de politiska huvudfrågor som
har tagits upp. Europeiska rådet räknar med att vid sitt möte i Dublin visa på
avgörande framsteg när det gäller att följa den tidsplan som fastställdes i Turin,
vilket innebär att konferensen kan avslutas i mitten av 1997.
Mot denna bakgrund ber Europeiska rådet det irländska ordförandeskapet att i
grova drag utarbeta ett utkast till en översyn av fördragen inför mötet i Dublin,
vilket särskilt skall ta upp följande målsättningar:
Föra unionen närmare medborgarna i synnerhet genom att
= motsvara deras förväntningar när det gäller att uppfylla målet att nå
en hög sysselsättningsnivå samtidigt som social trygghet garanteras, undersöka hur
unionen kan få en grundval för bättre samarbete och samordning i syfte att stärka
nationell politik; det bör dessutom undersökas hur insatserna från regeringarna och
arbetsmarknadens parter kan göras effektivare och samordnas bättre genom
fördraget,
= göra skyddet av miljön mer effektivt och enhetligt på unionsnivå för
att säkerställa en hållbar utveckling,
= åstadkomma insyn och öppenhet i unionens arbete,
= stärka det europeiska medborgarskapet, utan att ersätta det nationella
medborgarskapet, samtidigt som medlemsstaternas nationella identitet och
traditioner respekteras,
= respektera deras grundläggande rättigheter,
= uppfylla deras behov av säkerhet, vilket innebär att väsentligt
förbättra medlen och instrumenten mot terrorism, organiserad brottslighet och
illegal handel med narkotika, samt den politik som gäller alla aspekter av asyl,
visering och invandring i syfte att skapa ett gemensamt rättsområde i detta
sammanhang.
- Stärka och utvidga räckvidden för unionens gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik, vilket särskilt innebär en behandling av följande frågor för
att uppnå större konsekvens och effektivitet:
= Det effektivaste samspelet mellan de olika aktörerna, i enlighet med
den roll som de tilldelas genom fördraget, vid utformningen och genomförandet av
unionens yttre åtgärder (Europeiska rådet, rådet, kommissionen, ordförandeskapet,
medlemsstaterna, och om det visar sig lämpligt en ny funktion i GUSP).
= Bättre konsekvens mellan en reformerad GUSP och en förstärkt
extern ekonomisk insats.
= Förfaranden och villkor för beslutsfattande, inbegripet möjligheten
om huruvida regeln om enhällighet kan mjukas upp.
= Medel som gör det möjligt att garantera en säker och snabb
finansiering av beslutade åtgärder.
= Unionens säkerhets- och försvarsdimension och särskilt möjligheten
att i fördraget skriva in mål som stämmer överens med Petersberguppgiftema.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
283
= Närmare band mellan Europeiska unionen och VEU, även i syfte att
avgöra frågan om deras framtida förbindelser till följd av resultaten från NATO-
mötet i Berlin i juni.
= En eventuell klausul om politisk solidaritet.
Slutligen säkerställa, också inför utvidgningen, att institutionerna fungerar
väl, samtidigt som deras nödvändiga jämvikt respekteras, liksom
effektiviteten i beslutprocessen, vilket särskilt innebär ett beaktande av
följande:
= För rådet: Räckvidden för röstning med kvalificerad majoritet,
vägning av röster och tröskeln för beslutsfattande med kvalificerad majoritet.
= För kommissionen: Nomineringssättet och sammansättningen.
= För Europaparlamentet: De förfaranden som reglerar dess deltagande
i lagstiftningsprocessen samt dess politiska och övervakande roll.
= För EG-domstolen: Förstärka dess roll och dess arbetssätt.
= För unionen i dess helhet: Medel för att säkerställa en korrekt
tillämpning av subsidiaritetsprincipen, frågan om tillräckliga resurser, vidare
beaktande av räckvidden och villkoren för utökat samarbete, frågan om de
nationella parlamentens bidrag, antingen enskilt eller kollektivt, till Europas
integrering.
Slutligen uppmanar Europeiska rådet regeringskonferensen att söka finna alla
möjliga sätt att förenkla fördragen så att allmänheten lättare kan förstå unionens
mål och sätt att fungera.
VI. BOVIN SPONGIFORM ENCEFALOPATI (BSE)
Europeiska rådet välkomnar det dokument från kommissionen som anger dess
ståndpunkt i fråga om ramen för utrotandet av BSE hos boskap i Förenade
kungariket och återupprättandet av en inre marknad för nötkött. Det medger att
kommissionens dokument nu gör det möjligt att fortsätta uppföljningen i enlighet
med de förfaranden som anges i det. Inom denna ram föreskrivs det vilka åtgärder
som Förenade kungariket för närvarande vidtar och förbinder sig att vidta i
framtiden för att påskynda utrotandet av sjukdomen, och som när de har
genomförts kommer att medföra en stegvis lättnad i de restriktioner som för
närvarande gäller för export av nötköttsprodukter från Förenade kungariket till
resten av Europeiska unionen och tredje land. Europeiska rådet uppmanar
kommissionen att föreslå lämpliga beslut när den anser att de nödvändiga
villkoren, grundade på vetenskapliga och tekniska utlåtanden, har uppfyllts.
Sådana beslut kommer att fattas enbart och uteslutande med tanke på allmän hälsa
och utifrån objektiva vetenskapliga kriterier samt på grundval av kommissionens
bedömning, enligt gällande förfaranden, att dessa kriterier har uppfyllts.
Europeiska unionen understryker betydelsen av att ett tillräckligt stöd ges till de
producenter som allvarligt berörs av den minskade konsumtionen av nötkött och
effekten på marknadspriserna. Kommissionen har lagt fram en ändringsbudget
som innehåller 650 miljoner ecu tillsammans med en reserv på 200 miljoner ecu
som kan anslås för stöd till marknaden för nötkött. Europeiska rådet beslutar för
sin del att ett anslag på 850 miljoner ecu skall beviljas för stöd till de europeiska
uppfödare som allvarligt berörs av denna kris.
Ordförandeskapet förklarade att om ett tredje land under tiden begär en leverans
av brittiskt nötkött uteslutande för den inhemska marknaden, skall en sådan
begäran granskas av kommissionen inom den totala ramen efter samråd med
lämpliga vetenskapliga och veterinära kommittéer.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
284
VII. UTVIDGNING
Europeiska rådet noterar rådets rapport om förbindelserna med de associerade
länderna i Central- och Östeuropa under det första halvåret 1996 och betonar
vikten av strategin för att förbereda anslutningen, där Slovenien nu ingår.
Europeiska rådet erinrar om sina slutsatser från Madrid och upprepar
nödvändigheten av att snarast möjligt efter det att regeringskonferensen avslutats
få tillgång till kommissionens yttranden och rapporter om utvidgningen som
efterlystes i Madrid, så att det inledande skedet av förhandlingarna kan
sammanfalla med inledandet av förhandlingarna med Cypern och Malta sex
månader efter det att regeringskonferensen har avslutats under beaktande av
resultaten från den.
VIII. UNIONENS YTTRE ÅTGÄRDER
Europeiska rådet antog de bifogade förklaringarna om f.d. Jugoslavien,
Mellanöstern och Ryssland. Det välkomnar undertecknandet i Florens av
partnerskaps- och samarbetsavtalet med Uzbekistan och ramavtalet om samarbete
med Chile.
1. Turkiet
Europeiska rådet, som påminner om besluten av den 6 mars 1995, betonar att det
prioriterar ett stärkande och fördjupande av relationerna med Turkiet och ser fram
emot att lämpliga förutsättningar skapas snarast möjligt för att ett framgångsrikt
associeringsråd skall kunna hållas.
2. Mellanöstern
Europeiska unionen vädjar till de länder som ännu inte har beslutat att stödja
fredsprocessen att göra det utan dröjsmål.
I detta sammanhang åsyftar unionen särskilt Iran, som unionen nyligen haft
ytterligare ett möte med inom den kritiska dialogen. Europeiska unionen förväntar
sig att denna dialog leder till konkreta resultat även när det gäller icke-spridning,
terrorism och mänskliga rättigheter, inbegripet frågan om Salman Rushdie.
Europeiska rådet, som särskilt erinrar om ministermötet i Luxemburg den 22 april
1996, uttrycker tillfredsställelse över det ökade samarbetet med Gulfstatema.
3. Medelhavet
Europeiska rådet, som betonar den stora vikt som det fäster vid Europeiska
unionens Medelhavsdimension, uttrycker sin tillfredsställelse med de betydande
och balanserade framsteg som har gjorts under första halvåret 1996 vid
genomförandet av förklaringen om Europa-Medelhavspartnerskapet och
arbetsprogrammet genom en rad möten på alla nivåer. Det anser att den avtalade
handlingsplanen - vars syfte är att gradvis uppnå samförstånd om ett antal initiativ
som gäller förebyggande diplomati, goda grannrelationer samt förtroendeskapande
och säkerhetsfrämjande åtgärder - är ett viktigt resultat. Den kan också bereda väg
för att på sikt utforma en Europa-Medelhavspakt som är avsedd att bidra till att
befästa fred och stabilitet i Medelhavsområdet.
Europeiska rådet understryker Meda-förordningens betydelse för utvecklingen av
närmare relationer med länderna i Medelhavsområdet och anmodar rådet att vidta
göra allt som står i dess makt för att snarast möjligt anta förordningen.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
4. Regionalt samarbete i Europa
285
Europeiska rådet erinrar om det centraleuropeiska initiativets (CEI) betydelse,
välkomnar att det nyligen har utvidgats och uppmanar kommissionen att lägga
fram en rapport för Europeiska rådet i Dublin om lämpliga initiativ för ett
intensivare samarbete.
Europeiska rådet välkomnar de olika initiativ som håller på att utarbetas i syfte att
stärka samarbetet i sydöstra Europa. Det stöder särskilt genomförandet av det
initiativ för stabilitet som togs i Royaumont.
Europeiska rådet uttrycker även sin tillfredsställelse med det initiativ för
Östersjöregionen som kommissionen lade fram vid regeringschefskonferensen i
Visby. Europeiska rådet upprepar vikten av att unionens strategi för
Östersjöregionen genomförs på ett effektivt sätt, bland annat när det gäller behovet
av att ytterligare utveckla unionens relationer med Ryssland.
5. Latinamerika och Västindien
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse att förbindelserna med
Latinamerika och Västindien har utvecklats märkbart, särskilt genom
- framstegen i relationerna med Mercosur,
- den högtidliga Florensförklaringen om ett förnyande av San José-processen
mellan Europeiska unionen och Centralamerika samt
Cochabambaförklaringen,
- de förestående förhandlingarna med Mexiko,
- utsikterna till förbindelser med Andinska gemenskapen,
- EU-trojkans möte i Kingston i maj 1996 med CARIFORUM-länderna i
Västindien.
Europeiska rådet beklagar att politiska omständigheter på Kuba inte har med gett
ytterligare framsteg i relationerna mellan EU och Kuba. Det hoppas att den
politiska situationen på Kuba utvecklas så, att de villkor som krävs för sådana
framsteg kommer att skapas.
6. Relationer mellan EU och USA
Europeiska rådet tog del av en rapport från Europeiska rådets och kommissionens
respektive ordförande om toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta
staterna i Washington den 12 juni 1996. Det välkomnade framstegen när det gäller
att genomföra den nya transatlantiska agendan och den gemensamma
åtgärdsplanen mellan EU och USA i enlighet med rapporten från högnivågruppen
samt prioriteringarna för de kommande sex månaderna.
Trots den positiva utvecklingen av och de resultat som har uppnåtts i
förbindelserna mellan parterna på båda sidor av Atlanten upprepar Europeiska
rådet sin djupa oro över de extraterritoriella effekterna av "Cuban Liberty and
Democratic Solidarity (Libertad) Act" som Förenta staterna antagit och liknande,
ännu ej fastlagd, lagstiftning i fråga om Iran och Libyen. I detta avseende hävdar
det sin rätt och sin avsikt att reagera till försvar för Europeiska unionens intresse
när det gäller denna lagstiftning och all annan sekundär lagstiftning om bojkott
med extraterritoriella effekter.
7. Asien
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
286
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över det första toppmötet mellan
Asien och Europa i Bangkok den 1-2 mars, vilket var en historisk vändpunkt i
relationerna mellan de två kontinenterna. Det uppmanar rådet att på ett konkret
sätt följa upp det politiska, ekonomiska och handelsmässiga samarbete som
beslutades i Bangkok.
Europeiska rådet betonar vikten av att utveckla en långsiktig politik för unionen
gentemot Kina. Europeiska rådet, som erkänner Kinas ansträngningar, inte bara
när det gäller att omstrukturera sin ekonomi utan även när det gäller att börja
utveckla rättssäkerheten, efterlyser en större respekt för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter. 1 detta avseende bekräftar Europeiska rådet unionens vilja
att fortsätta att föra en konstruktiv dialog med Kina.
8. Afrika
Europeiska rådet är alltjämt oroat över det våld som fortsätter att känneteckna
utvecklingen i regionen vid de stora sjöarna, särskilt Burundi. Europeiska unionen
ger sitt fulla stöd till såväl Förenta nationernas och Afrikanska
enhetsorganisationens som regionala ledares och andra berörda framträdande
personers ansträngningar för fred, och har i detta syfte utsett ett särskilt sändebud
för regionen vid de stora sjöarna. Europeiska rådet uppmanar alla parter i Burundi
att samarbeta med den tidigare presidenten Nyerere och stödja dennes
ansträngningar att finna en väg till fred som alla kan godta. Samtidigt som
Europeiska rådet välkomnar dessa internationella insatser fortsätter det att stödja
sammankallandet av en internationell konferens under gemensam ledning av FN
och OAU för att på ett övergripande sätt behandla de grundläggande orsakerna till
krisen och säkerställa att gjorda åtaganden respekteras.
Europeiska rådet stöder den pågående demokratiseringsprocessen i Zaire som
syftar till att möjliggöra fria och demokratiska val i enlighet med den ram och
tidsplan som anges av de institutioner som ansvarar för övergången till demokrati.
Europeiska unionen är beredd att bistå Zaire med att förbereda och organisera
valen.
Europeiska rådet erkänner sitt intresse av det initiativ som för närvarande studeras
i rådet om möjligheten av ett europeisk-afrikanskt toppmöte som syftar till att
förstärka fred och demokrati i Afrika.
9. Säkerhet
Europeiska rådet understryker den växande betydelsen av säkerhetsaspekterna i
EU-initiativen inom GUSP, noterar med tillfredsställelse motsvarande större
betonande av säkerhet i dess dialog med partner och välkomnar att förbindelserna
mellan EU och VEU stimulerats under senare tid, men konstaterar att de måste
utvecklas vidare. Det välkomnar de beslut som i juni fattades av Nordatlantiska
rådet i Berlin om att utveckla den europeiska säkerhets- och försvarsidentiteten.
10. WTO
Europeiska rådet uppmanar rådet att så snart som möjligt fastställa kommissionens
förhandlingsmandat för ministerkonferensen i Singapore när det gäller såväl
oavslutade affärer som nya frågor för att uppnå ett tillfredsställande och balanserat
resultat för Europeiska gemenskapen. Det uppmanar rådet att lägga fram en
rapport vid Europeiska rådets möte i Dublin om utvecklingen av handelspolitiken
och gemenskapens preferensavtal.
EUROPEISKA RÅDETS FÖRKLARING OM F.D. JUGOSLAVIEN
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
287
Europeiska rådet välkomnar de framsteg som har konstaterats under de första sex
månaderna av genomförandet av fredsavtalet i Bosnien-Hercegovina. Det
berömmer de berörda internationella institutionernas betydande insatser, särskilt
den höge företrädarens, IFOR:s, OSSE:s och Förenta nationernas insatser. Det
erinrar också om Europeiska unionens och de enskilda medlemsstaternas
väsentliga bidrag till fredsprocessen, både på det militära och på det civila
området.
Europeiska rådet stöder fullt ut resultatet av utvärderingskonferensen (PIC) i
Florens den 13—14 juni. Det stöder i synnerhet konferensens rekommendation om
att valen i Bosnien-Hercegovina bör äga rum den 14 september, om inte annat
följer av det bekräftande beslut som OSSE skall fatta. Europeiska rådet uppmanar
parterna att vidta nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina åtaganden, särskilt i
fråga om rörelsefrihet och tillgång till offentliga media, inklusive oberoende
television, för att säkerställa förutsättningar för fria och rättvisa val. Europeiska
unionen kommer att bidra till valprocessen genom EG:s övervakningsdelegation
(ECMM) och på grundval av den gemensamma åtgärd för övervakning av valen
som rådet (allmänna frågor) antog den 10 juni. Framgångsrikt genomförda val
kommer att möjliggöra inrättande och utveckling av nya politiska institutioner i
landet i enlighet med fredsavtalet. Detta är väsentligt för befästandet av ett enat
och demokratiskt Bosnien-Hercegovina. Europeiska rådet betonar att federationen
är ett väsentligt element för att uppnå detta mål och tillbakavisar alla försök att
återuppliva Herceg-Bosnas regeringsstrukturer.
Europeiska rådet understryker vikten av valen i Mostar, vilka är avsedda att äga
rum den 30 juni, och uppmanar alla parter att fullt ut förbinda sig att stödja
valprocessen. Efter framgångsrikt genomförda val och under förutsättning att de
nyvalda ledningarna visar att de verkligen engagerar sig för en återförening av
staden och samarbete med Europeiska unionens förvaltning i Mostar, kommer
Europeiska unionen att överväga en förlängning av förvaltningens uppdrag under
ytterligare en begränsad period, innan staden åter integreras i
genomförandestrukturema i fredsavtalet.
Europeiska rådet understryker behovet av ett fullständigt samarbete från alla
parters sida med den internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien
och kommer att ansluta sig till det internationella samfundet när det gäller att på
mycket nära håll övervaka att detta sker. Europeiska rådet påminner om att enligt
fredsavtalet far de som tribunalen anklagar inte kandidera till offentliga
befattningar. Därför upprepar det utvärderingskonferensens (PIC) begäran av den
14 juni att herr Karadzic skall avlägsnas från den politiska arenan.
Europeiska unionen anser att återuppbyggnaden är avgörande för att stödja
försoning och främja ett gradvis återgående till normalt liv i Bosnien-Hercegovina.
Europeiska unionen ger ett betydande bidrag till det internationella ekonomiska
biståndet och kommer att fortsätta att stödja den ekonomiska återhämtningen och
återuppbyggnaden av landet. I detta avseende kommer inte någon part att
diskrimineras under förutsättning att den fullt ut rättar sig efter sina skyldigheter
enligt fredsavtalet. EU anser att ursprungsländernas beredvillighet att låta alla
flyktingar återvända är ett av kriterierna för deltagande i återuppbyggnads- och
utvecklingsprogrammen.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
Europeiska unionen kommer att utveckla sina förbindelser med länderna i området
i enlighet med den riktlinje som antogs av rådet (allmänna frågor) den 26 februari
och presenterades för regeringarna i området av rådets ordförande och
288
kommissionens ordförande under deras gemensamma besök i regionen den 7- Skr. 1996/97:80
8Juni- Bilaga 8.1
Europeiska rådet erinrar om ordförandeskapets förklaring av den 9 april om
erkännandet av Federala republiken Jugoslavien. Det uttrycker en förhoppning om
att Belgrad-myndighetemas ytterligare åtgärder inom de områden som anges i
förklaringen, särskilt beträffande Kosovo, kommer att göra det möjligt att utveckla
goda förbindelser med Federala republiken Jugoslavien, samt att förbättra
Belgrads ställning inom det internationella samfundet.
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse med undertecknandet av avtalet om
subregional vapenkontroll den 14 juni i Florens. Det uppmanar parterna att vidta
nödvändiga åtgärder for att genomföra avtalet, vilket skulle underlätta inledandet
av nästa förhandlingsomgång om regional vapenkontroll. Europeiska rådet
påminner parterna om att det internationella samfundet kommer att stå fast vid ett
verkligt genomförande och en verklig kontroll av avtalet for att garantera att det
inte kan uppstå någon ny konflikt i f.d. Jugoslavien.
Europeiska rådet välkomnar de värdefulla framsteg som har gjorts vid
genomförandet av det grundläggande avtalet av den 12 november 1995 om östra
Slavonien och lovordar de ansträngningar som i detta avseende har gjorts av
Förenta nationernas övergångsadministration. Europeiska unionen kommer att
stödja den ekonomiska återhämtningen och återuppbyggnaden i östra Slavonien.
Det konstaterar med tillfredsställelse resultaten av demilitariseringsprocessen och
uppmanar parterna att fredligt genomföra samtliga övriga bestämmelser i det
grundläggande avtalet som, genom att garantera full respekt för mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter, säkerställer flyktingars rätt att återvända
och regionens multietniska karaktär.
EUROPEISKA RÅDETS FÖRKLARING OM FREDSPROCESSEN I
MELLANÖSTERN
1. Europeiska rådet bekräftar med skärpa att freden i Mellanöstern är av
fundamentalt intresse for Europeiska unionen. Fredsprocessen är den enda
vägen mot säkerhet och fred for Israel, palestinierna och grannstaterna.
Europeiska unionen upprätthåller sitt fulla stöd for den. Europeiska
unionens mål, tillsammans med medaktörema, är att Israel och dess grannar
skall kunna leva inom säkra, erkända och garanterade gränser och att
palestiniernas legitima rättigheter respekteras.
2. Europeiska unionen uppmuntrar likaledes alla parter att på nytt engagera sig
i fredsprocessen, att respektera och fullt ut genomföra alla tidigare ingångna
överenskommelser och att återuppta förhandlingar så snart som möjligt på
grundval av de principer som tidigare godtagits av alla parter inom ramen
for Madrid- och Osloprincipema. Dessa täcker alla frågor om vilka partema
har enats om att förhandla, inbegripet Jerusalem, och noterar betydelsen av
detta för partema och det internationella samfundet, inte minst
nödvändigheten av att respektera de fastställda rättigheterna för religiösa
institutioner.
3. Europeiska unionen påminner om de väsentliga principer som ett
framgångsrikt avslutande av förhandlingarna skall grundas på. De omfattas
av FN:s säkerhetsråds resolutioner 242, 338 och 425. Nyckelprincipema -
självbestämmande för palestinierna, med allt vad detta innebär, och land
mot fred - är väsentliga for att en rättvis, omfattande och varaktig fred skall
kunna uppnås.
289
19 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
4. På denna grund kommer Europeiska unionen att fortsätta att stödja ett
återupptagande inom kort av de slutliga förhandlingar om status som
inleddes den 5 maj och förhandlingarna mellan Israel och Syrien liksom
inledandet av förhandlingar mellan Israel och Libanon med full respekt för
Libanons territoriella integritet, oavhängighet och suveränitet. Europeiska
unionen uttrycker sitt fortsatta stöd för eldupphör mellan Israel och
Libanon.
5. Europeiska unionen anser att de åtaganden som parterna har gjort i fråga om
säkerhet är viktiga. Den välkomnar det samarbete som de palestinska
myndigheterna har utvidgat till att omfatta Israel på detta område.
Europeiska unionen fördömer alla terroristdåd och kommer att fortsätta att
stödja parterna i deras kamp mot terrorismen och dess utövare och dess
politiska, ekonomiska och sociala orsaker.
6. Europeiska unionen erkänner de allvarliga effekter som den nyligen
företagna stängningen av gränsen har för den palestinska ekonomin. Den
välkomnar den nyligen genomförda partiella lättnaden i gränsfrågan.
Europeiska unionen, som erkänner Israels säkerhetsbehov, uppmanar Israel
att fullständigt häva de återstående restriktionerna.
7. Europeiska unionen vädjar till alla parter i regionen att undvika och
förhindra åtgärder som negativt skulle kunna påverka ett framgångsrikt
återupptagande av förhandlingarna och sålunda hindra fredsprocessen.
8. Europeiska unionen hyllar de ledare i regionen som har valt
ffedsaltemativet. Den kommer att fortsätta att göra allt för att säkerställa att
det redan påbörjade arbetet fullföljs och bringas till ett slut.
EUROPEISKA RÅDETS FÖRKLARING OM RYSSLAND
Europeiska rådet bekräftar på nytt Europeiska unionens fasta föresats att fortsätta
att stödja reformprocessen i Ryssland. Europeiska rådet är medvetet om de många
gemensamma utmaningarna, och ser fram emot att ett demokratiskt Ryssland, som
delar samma värderingar, på ett konstruktivt sätt fullt ut skall delta när det gäller
att möta dessa utmaningar. Europeiska rådet välkomnar att den första omgången
av presidentvalet i Ryssland har ägt rum, vilket visar landets fasta
ställningstagande för demokrati. Det framgångsrika genomförandet av valet och
befästandet av demokratin i Ryssland kommer att bidra till att förstärka fred,
stabilitet och säkerhet i Europa. Europeiska rådet hoppas att detta kommer att
skapa en ännu bättre grund för den fortsatta utvecklingen av förbindelserna mellan
Europeiska unionen och Ryssland.
Europeiska rådet upprepar på nytt den grundläggande vikt det fäster vid den
fortsatta utvecklingen av nära förbindelser och ett stabilt partnerskap mellan
Europeiska unionen och Ryssland och manar till en snar ratificering av det
partnerskaps- och samarbetsavtal (PCA) som utgör grunden för dessa förbindelser,
så att det kan träda i kraft så snart som möjligt.
Därför välkomnar Europeiska rådet de allt bättre förbindelserna, som särskilt har
konstaterats genom ikraftträdandet av interimsavtalet den 1 februari 1996 och
rådets antagande av handlingsplanen den 13 maj 1996. Denna handlingsplan, som
omfattar stöd till den demokratiska processen, ekonomiskt samarbete, säkerhet och
utrikes förbindelser samt rättsliga och inrikes frågor, kommer att genomföras
skyndsamt och effektivt i fullt samarbete med de ryska myndigheterna. Det utgör
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
290
grunden för ett fortsatt fruktbart samarbete och en förstärkning av förbindelserna
mellan Europeiska unionen och Ryssland. Tacis-programmet är viktigt för att
främja den ekonomiska övergången och demokratin i Ryssland och en stor hjälp
vid genomförandet av handlingsplanen.
Europeiska rådet anser att Rysslands anslutning till Europarådet utgör ytterligare
ett steg för att befästa de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna
i Ryssland.
Europeiska unionen betonar sitt intresse av att Ryssland fullständigt engageras i
uppbyggnaden av en omfattande europeisk säkerhetsstruktur, inom vilken
Ryssland har sin givna plats, och den avser att bidra till att detta mål uppnås.
Därför stöder den en fortsatt dialog med Ryssland inom de europeiska
säkerhetsorganen, särskilt mellan Ryssland och NATO. Den noterar med
tillfredsställelse Rysslands samarbete i europeiska och internationella frågor,
däribland genomförandet av fredsavtalen i Dayton och Paris och dess bidrag till
IFOR.
Dokument som bifogas ordförandeskapets slutsatser
(Florens den 21-22 juni 1996)
- Lägesrapport från Ekofin-rådet till Europeiska rådet om förberedelserna för
den tredje etappen av EMU (dok. 7940/96)
- Ordförandeskapets slutsatser från trepartskonferensen om sysselsättning och
tillväxt (Rom den 14—15 juni 1996)(dok. 8315/96)
- Rådets rapport om förbindelserna med de associerade länderna i Central-
och Östeuropa under första halvåret 1996 (dok. 8169/96 PECOS 81)
Ordförandeskapets och kommissionens gemensamma rapport om
uppföljning av Barcelonakonferensen (dok. 7987/96 + ADD 1 + ADD 2
(fen))
- Europeiska unionens handlingsplan för Ryssland (dok. 6440/96 + COR 1)
- Ordförandens uttalande efter det första Europa-Asien-mötet i Bangkok
den 1-2 mars 1996 (dok. 5576/96)
- Förklaring om Europeiska universitetsinstitutet i Florens
(SN 216/96 REV 2)
- Ordförandeskapets lägesrapport om arbetet i regeringskonferensen
(dok. CONF 3860/1/96 REV 1)
- Europeiska rådets rapport till Europaparlamentet om Europeiska unionens
framsteg under 1995
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.1
291
I. INLEDNING
Europeiska rådet som sammanträdde i Dublin den 13-14 december 1996 fattade
flera viktiga beslut för Europeiska unionens fortsatta utveckling.1
Europeiska rådet
• gjorde ytterligare avgörande framsteg när det gäller den ekonomiska och
monetära unionen,
• fastställde en rad åtgärder som skall genomföras på nationell nivå och
gemenskapsnivå i syfte att öka sysselsättningen,
• antog Dublinförklaringen om sysselsättningen,
• välkomnade det irländska ordförandeskapets allmänna ram för ett utkast till
revidering av fördragen som en god grundval för den sista fasen i
regeringskonferensen som bör avslutas i Amsterdam i juni 1997,
• antog en rad viktiga åtgärder inom området för rättsliga och inrikes frågor
och enades i synnerhet om metoder för att bekämpa de gissel som narkotika,
organiserad brottslighet, inbegripet terrorism, och sexuellt utnyttjande av
barn utgör,
• gjorde en översyn av unionens åtgärder när det gäller yttre förbindelser.
Europeiska rådet inledde sina överläggningar med ett åsiktsutbyte med Klaus
HÄNSCH, Europaparlamentets ordförande, om de viktigaste diskussionsfrågoma
vid detta möte. Det tackade Klaus HÄNSCH, som kommer att avgå i januari nästa
år, för hans värdefulla bidrag till främjandet av ett konstruktivt samarbete mellan
institutionerna.
Ett möte hölls också i dag mellan stats- och regeringscheferna och
utrikesministrarna i de associerade länderna i Central- och Östeuropa, inklusive de
baltiska staterna, samt Cypern. Vid överläggningarna fördes en bred diskussion
om dessa slutsatser och om rättsliga och inrikes frågor, särskilt kampen mot
narkotika och organiserad brottslighet.
H. EKONOMISKA OCH MONETÄRA UNIONEN
I. Ekonomiska och monetära unionen
Europeiska rådet välkomnar de ytterligare avgörande framsteg som har gjorts i
förberedelserna inför EMU, som kommer att inledas den 1 januari 1999.
• Överenskommelse har nåtts om strukturen för den nya
växelkursmekanismen.
• De brådskande aspekterna av de rättsliga ramarna för eurons användning har
slutförts för att antas inom kort.
• Överenskommelse har nåtts om principerna och huvuddragen i den
stabilitets- och tillväxtpakt som skall säkerställa budgetdisciplin inom EMU.
Till slutsatserna hör bilagor som på grund av utrymmesskäl inte kan återges.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
292
Europeiska rådet uppmanar därför enträget institutioner, offentliga myndigheter Skr. 1996/97:80
och alla marknadsaktörer att intensifiera sina förberedelser inför startdatumet Bilaga 8 2
den 1 januari 1999.
Europeiska rådet välkomnar Ekofm-rådets utmärkta rapport (bifogad) om
förberedelserna inför den tredje etappen av EMU, som helt överensstämmer med
slutsatserna från Madrid och Florens, och det uppskattar bidragen från
kommissionen och Europeiska monetära institutet (EMI) inom deras respektive
kompetensområden. Innehållet i denna rapport kan göras till föremål för
parlamentariska reservationer.
I synnerhet
- stöder Europeiska rådet slutsatserna om den nya växelkursmekanismen
(ERM2) så som den föreslagits av Ekofin-rådet och EMI. Det uppmanar
Ekofm-rådet att till Europeiska rådets möte i juni 1997 utarbeta ett utkast till
resolution där de grundläggande komponenterna i ERM2 fastställs i enlighet
med vad som fastställdes 1978 i fråga om den nuvarande ERM. EMI
uppmanas att parallellt utarbeta ett utkast till avtal mellan centralbankerna
som skall föreläggas Europeiska centralbanken och centralbankerna i de
medlemsstater som inte ingår i euroområdet,
- understryker Europeiska rådet behovet av att säkerställa varaktig
budgetdisciplin under den tredje etappen av EMU och välkomnar den
överenskommelse som nåtts om stabilitets- och tillväxtpakten. Det
anmodar Ekofm-rådet att noggrant studera kommissionens förslag till två
förordningar, den ena om förstärkning av övervakningen och samordningen
av den offentliga sektorns finanser, och den andra om påskyndning och
klarläggning av genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott.
Det uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till förordning om
icke-deltagande medlemsstater. Dessutom uppmanar det Ekofm-rådet att
utarbeta ett utkast till resolution om den stabilitets- och tillväxtpakt som
skall antas av Europeiska rådet i juni 1997 och som redogör för
medlemsstaternas, kommissionens och rådets åtaganden att strikt tillämpa
fördraget och de rättsliga bestämmelserna om budgetstabilitet. Europeiska
rådet noterar att när resolutionen har antagits, kommer rådet att anta
respektive förordningar,
- välkomnar Europeiska rådet Ekofm-rådets enighet med de två förordningar
som fastställer de rättsliga ramarna för euron som ordförandeskapet
kommer att offentliggöra. Det uppmanar rådet att utan dröjsmål anta den
första förordningen på grundval av artikel 235 i EG-fördraget. Den andra
förordningen kommer att antas av rådet snarast möjligt under 1998 när
beslutet om vilka medlemsstater som skall ingå i euroområdet väl har
fattats.
Vid rådets möte där stats- och regeringscheferna deltog fattades beslutet i enlighet
med förfarandet i artikel 109j.3 i EG-fördraget, och rådet bekräftar att det
förfarande som fastställs i artikel 109j.4 kommer att tillämpas snarast möjligt
under 1998 inför starten av den tredje etappen av EMU den 1 januari 1999.1 detta
sammanhang välkomnar Europeiska rådet medlemsstaternas avsikt att under 1997
ytterligare minska underskotten i de offentliga finanserna i syfte att uppnå den
höga grad av varaktig konvergens som krävs för att delta i valutaunionen, och det
understryker behovet av varaktig konvergens under den tredje etappen.
Europeiska rådet understryker vikten av stabila växelkurser för att uppnå
konvergens och för att den inre marknaden skall fungera väl och välkomnar
293
20 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
följaktligen varmt den finska markens inträde i ERM den 12 oktober 1996 och den Skr. 1996/97:80
italienska lirens återinträde den 24 november 1996. Bilaga 8 2
Europeiska unionen understryker behovet av att göra euron mer konkret för
medborgarna. I detta avseende välkomnar det valet av utseende på eurosedlama
som presenterats av Europeiska monetära institutet. Det välkomnar också att
kommissionen skall organisera en tävling om myntens utformning, vilket innebär
att valet av utseende kommer att kunna göras under det nederländska
ordförandeskapet.
Stats- och regeringscheferna beslutade att på nytt utse baron
Alexandre LAMFALUSSY till ordförande i Europeiska monetära institutet från
och med den 1 januari 1997 till och med den 30 juni 1997. De beslutade att utse
dr Willem Frederik DUISENBERG, ordförande i "De Nederlandsche Bank", till
ordförande i Europeiska monetära institutet från och med den 1 juli 1997 fram till
inrättandet av Europeiska centralbanken.
2. SEM 2000 (Sund och effektiv förvaltning)
Europeiska rådet stödde rådets slutsatser av den 2 december 1996 om de
personliga företrädarnas rapport om en sund ekonomisk förvaltning.
Det bekräftade åter sitt stöd för kommissionens SEM 2000-initiativ och
välkomnade allmänt rekommendationerna i rapporten som utgör ett viktigt
åtgärdsprogram for att förbättra den ekonomiska förvaltningen av EU:s utgifter i
samverkan mellan kommissionen och medlemsstaterna.
Europeiska rådet uppmanade rådet och kommissionen att rapportera om
framstegen i genomförandet av rekommendationerna till dess möte i
december 1997.
m. SYSSELSÄTTNING
1. Tillväxt och sysselsättning i Europa - vägen framåt
Kampen mot arbetslösheten är främst medlemsstaternas ansvar, men även en
prioriterad uppgift for unionen. Europeiska rådet hade en djupgående diskussion
om tillväxt- och sysselsättningsstrategin som baserades på rådets och
kommissionens gemensamma rapport om sysselsättningen, kommissionens
lägesrapport om initiativet "Insatser for sysselsättning i Europa - en
förtroendepakt" och det gemensamma bidraget från arbetsmarknadens parter om
den förtroendepakt de antog i Dublin den 29 november. Under överläggningarna
har det också beaktat förslagen i president Chiracs memorandum om en europeisk
social modell i syfte att lägga en större betoning på unionens mänskliga
dimension.
På grundval av Essen-strategin ställer sig Europeiska rådet bakom den analys som
görs i den gemensamma rapporten och uppmanar medlemsstaterna att fullfölja
denna strategi med beslutsamhet och konsekvens. Det begär fortsatt stöd for denna
strategi från alla berörda aktörer på europeisk, nationell och lokal nivå, inbegripet
arbetsmarknadens parter, och bekräftar åter vikten av lika möjligheter.
För att understryka sitt engagemang for denna strategi har Europeiska rådet antagit
Dublinförklaringen om sysselsättningen (bifogad), som återspeglar
rekommendationerna i den gemensamma rapporten om behovet av
• en fortsättning av den makroekonomiska strategin for ekonomisk tillväxt
och sysselsättning enligt överenskomna riktlinjer för den ekonomiska
politiken,
294
• ökade ansträngningar för att modernisera marknaderna for varor och tjänster
och utnyttja nya källor till sysselsättning,
• fokusering på arbetsmarknadens effektivitet och på investeringar i
mänskliga resurser,
• utvecklande av mer sysselsättningsvänliga skattesystem och sociala
skyddssystem,
• en förstärkning av samspelet mellan makroekonomiska och strukturella
politiska åtgärder i medlemsstaternas fleråriga sysselsättningsprogram.
Det uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt inom ramen för den
nya sysselsättnings- och arbetsmarknadskommittén och ekonomisk-politiska
kommittén ytterligare utveckla instrumenten för en effektiv övervakning och
utvärdering av sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken och fastställa god
praxis. I synnerhet bör gemensamma indikatorer för sysselsättningen utvecklas
ytterligare och möjligheterna till benchmarking utredas.
Europeiska rådet välkomnar de positiva reaktionerna på initiativen till regionala
sysselsättningspakter och är ytterst angeläget om att de 60 projekt som föreslagits
av medlemsstaterna snarast genomförs.
Europeiska rådet understryker åter den inre marknadens avgörande betydelse för
att främja tillväxt och sysselsättning i unionen. Det är i detta hänseende avgörande
att stärka konkurrenskraften hos små och medelstora företag. Samtidigt som det
noterar de framsteg som har gjorts på detta område kvarstår oron för förseningar i
överföringen och genomförandet av ett antal direktiv. Det uppmärksammar
kommissionens avsikt att inför Europeiska rådet i Amsterdam lägga fram en
handlingsplan och en tidsplan som omfattar alla åtgärder som måste vidtas för att
säkerställa den inre marknadens samtliga potentiella fördelar innan den tredje
etappen av EMU inleds.
Europeiska rådet noterade kommissionens rapport om utvecklingen av
skattesystem som det uppmärksammades av Ekofm-rådet och som understryker
behovet av ytterligare ansträngningar i denna fråga. Europeiska rådet välkomnade
kommissionens avsikt att fortsätta diskussionerna i en arbetsgrupp för
skattepolitik, där särskild uppmärksamhet skall fästas vi>l de effekter som denna
politik har på sysselsättningen.
Europeiska rådet välkomnar kommissionens planer när det gäller innovation och
utveckling av informationssamhället och ser dem som viktiga bidrag till den
framtida utvecklingen av unionens konkurrenskraft. För att säkerställa att alla
medborgare ges lika möjligheter att delta i och dra fördel av informationssamhället
är investeringar i utbildning av avgörande betydelse. Europeiska rådet anser att
unionens konkurrenskraft bör övervakas och utvärderas regelbundet med
användande av internationellt bästa praxis i enlighet med slutsatserna om
benchmarking som antogs av rådet (industri).
Europeiska rådet upprepar vikten av att förenkla regelverket och begär i samband
härmed att SLIM-initiativet (Simpler Legisiation for the Intemal Market) skall
utökas. Det understryker att det är nödvändigt, både för medlemsstaterna och för
gemenskapsinstitutionerna, att sträva efter att minska företagens
administrationskostnader, särskilt för de små och medelstora företagen, och
uppmanar rådet att i detta hänseende följa upp sin resolution om förenkling av
lagstiftning och administration inom den inre marknaden.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
295
Posttjänsterna är en viktig beståndsdel i unionens infrastrukturella
kommunikationer. Utvecklandet av den inre marknaden för posttjänster har en
väldig ekonomisk och social betydelse. Europeiska rådet välkomnar de intensiva
ansträngningar som hittills gjorts för att genomföra lämpliga åtgärder, men
beklagar att rådet inte har nått någon gemensam ståndpunkt. Det uppmanar rådet
att före årets slut fatta ett beslut med beaktande av det arbete som redan utfördes
vid dess möte den 28 november 1996.
Europeiska rådet uppmanar Europaparlamentet, rådet och kommissionen att vidta
alla nödvändiga åtgärder för att möjliggöra ett omedelbart beslut om en
liberalisering av posttjänsterna. De samhällsomfattande tjänsterna inom
postsektom måste förbli tryggade.
Europeiska rådet erkänner den betydelse som genomförandet av de
transeuropeiska näten har. Det samtycker till förslaget från den portugisiska och
den spanska regeringen att det prioriterade projekt nr 8 i lista 1 från Europeiska
rådet i Essen kommer att bli den multimodaia länken mellan Portugal/Spanien och
övriga Europa.
2. Subsidiaritet och proportionalitet
Europeiska rådet bekräftar vikten av att säkerställa att institutionerna
genomgående tillämpar subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema i alla
lagförslag. Det välkomnar kommissionens rapport från 1996 "Bättre lagstiftning"
om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema, samt om
förenkling och konsolidering av lagstiftningen. Europeiska rådet uppmanar
kommissionen att före utgången av 1997 lägga fram en rapport om de framsteg
som gjorts.
IV. REGERINGSKONFERENSEN
Europeiska rådet välkomnade ordförandeskapets allmänna skiss till ett utkast till
revidering av fördragen. Den gör det möjligt för förhandlingarna att nu gå in i sin
avslutande fas.
Europeiska rådet har också beaktat det brev som den tyske förbundskanslern och
den franske presidenten nyligen skrev, och som kommer att bli ett viktigt bidrag
till konferensens fortsatta arbete.
Europeiska rådet bekräftar åter vikten av att konferensen avslutas i Amsterdam i
juni 1997. Ordförandeskapets dokument kommer att vara en god grund för det
arbete som väntar. Som framgår av dokumentet förblir delegationerna fria att
argumentera för sina egna förslag och tala för sin sak under de vidare
förhandlingarna.
När konferensen nu går in i sin sista och avgörande fas måste den på alla områden
eftersträva ett balanserat resultat som svarar mot de mål och ambitioner som
Europeiska rådet har ställt upp för den. Det är utomordentligt viktigt att unionen
står rustad att möta framtidens utmaningar när den förbereder sig för
tjugohundratalet.
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse konferensens framsteg med att
fastställa de ändringar i fördraget som kan göra unionen mer lyhörd för
medborgarnas behov och bekräftar åter de mål som formulerades i Florens på detta
område.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
296
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse den särskilda vikt som
ordförandeskapets dokument har lagt vid området för rättsliga och inrikes frågor.
Europeiska rådet har i dag
enats om ett antal viktiga beslut inom ramen för de befintliga
fördragsbestämmelser som återges i avsnitt V i dessa slutsatser. Det ber
regeringskonferensen att, med beaktande av den allmänna skiss till ett utkast till
revidering av fördragen som ordförandeskapet lagt fram, arbeta för att uppnå en
överenskommelse om bättre möjligheter att agera vad gäller visering, asyl,
invandring, passage av yttre gränser, kampen mot narkotika och internationell
brottslighet, inbegripet terrorism, övergrepp mot barn och människohandel. För
detta ändamål bör Europol ha operativa funktioner att utövas i samverkan med de
nationella myndigheterna. Dessa frågor är ytterst angelägna för medborgarna i alla
medlemsstater och unionen måste fa resurser för att kunna agera kraftfullt på dessa
områden.
Europeiska rådet bekräftade också det mål som sattes upp i Florens om att
utveckla unionens yttre åtgärder. Unionen måste öka sina möjligheter att
säkerställa att dess yttre åtgärder är enhetliga och verkningsfulla i alla avseenden,
och den måste förbättra sina beslutsförfaranden om den skall kunna spela en roll i
världen som motsvarar dess ansvar och potential. Europeiska rådet noterade de
förfaringssätt som ordförandeskapet i sitt dokument angivit på relevanta områden,
inbegripet möjligheten att upprätta en ny funktion för att stärka den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitikens profil och förbindelserna med VEU.
Institutionella frågor kommer att vara centrala under nästa fas i förhandlingarna.
Unionen behöver förbättra sin förmåga att fatta beslut och att agera. Detta gäller
redan nu, och det kommer att bli än mer nödvändigt när unionen går vidare för att
utöka antalet medlemmar. Unionen måste ha begripliga, genomskådliga
demokratiska förfaranden och starka och effektiva institutioner vilka i
medborgarnas ögon äger legitimitet.
Europeiska rådet noterar att ordförandeskapets dokument, som ett gensvar på
många delegationers åsikt att vissa frågor inte slutgiltigt kan avgöras förrän i ett
senare skede av konferensen, inte innehåller några texter i fördragsform om frågan
om flexibilitet och vissa
känsliga, institutionella frågor, även om dokumentet ger en analys av frågorna och
visar på de valmöjligheter som finns. Under konferensens nästa fas måste alla
institutionella frågor lösas, särskilt frågorna om kommissionens storlek,
Europaparlamentets roll, en gemensam sammanslutning av nationella parlament,
rådets omröstningsmekanismer och domstolens sätt att fungera, med iakttagande
av den balans som alltid har varit ett viktigt särdrag i det europeiska bygget.
Europeiska rådet noterar också de framsteg som hittills har gjorts i granskningen
av förslagen till fördragsbestämmelser som möjliggör mer flexibla lösningar vilka
kan leda till ett utökat samarbete på lämpliga områden i enlighet med
överenskomna villkor. Denna fråga har stor betydelse och Europeiska rådet ber
konferensen att ägna den särskild uppmärksamhet.
Europeiska rådet betonar starkt att unionens framtid och framgången för den
kommande utvidgning som den har förbundit sig till är beroende av att alla dessa
frågor far en tillfredsställande lösning.
Europeiska rådet ber konferensen att utveckla det viktiga förslaget att, med
beaktande av internationella fördrag, ändra fördragen så att det fastställs som en
klar princip att ingen medborgare i en medlemsstat får söka asyl i en annan
medlemsstat.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
297
Europeiska rådet noterar också det förslag som tre delegationer gemensamt lämnat Skr. 1996/97:80
in efter det att ordförandeskapets dokument lades fram om att de särskilda Bilaga 8.2
egenskaper som utmärker regionerna i unionens yttersta randområden skall föras
in i fördraget och ber konferensen att studera det.
Slutligen ber Europeiska rådet konferensen att på grundval av det förberedande
arbete som redan gjorts fortsätta ansträngningarna för att lägga fram en betydligt
förenklad version av fördragen i syfte att göra dem mer lättlästa och lättare att
förstå för unionens medborgare.
Detta måste göras så att fördragens regelverk inte ifrågasätts, och så att
pelarstrukturen bibehålls och resultatet av konferensen inte försenas.
V. RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
Europeiska rådet bekräftar sitt åtagande att upprätthålla och utveckla Europeiska
unionen som ett område som kännetecknas av frihet, säkerhet och rättvisa genom
att fullt ut använda alla de instrument som föreskrivs i Fördraget om Europeiska
unionen.
1. Kampen mot narkotika
Europeiska rådet välkomnar rådets rapport om de betydande framsteg som gjorts
sedan det senaste mötet i Florens och godkänner rapportens förslag till åtgärder.
Europeiska rådet välkomnar den överenskommelse som träffats om en gemensam
åtgärd om tillnärmning av lagstiftning och arbetsmetoder för polis,
tullmyndigheter och rättsliga myndigheter i kampen mot narkotikamissbruk och
olaglig narkotikahandel och resolutionerna om straffutmätning för allvarliga
narkotikabrott, om bekämpning av narkotikaturism och narkotikatillverkning och -
odling som ett konkret uttryck för en gemensam politisk vilja. Det välkomnar
också antagandet av programmet om gemenskapsåtgärder för att förebygga
narkotikaberoende.
Europeiska rådet understryker att detta är ett första steg och att den dynamik som
har uppnåtts måste bibehållas och utvecklas ytterligare på dessa grunder, särskilt
genom
- en fortsatt undersökning av möjligheterna för ytterligare harmonisering av
lagstiftning, i den utsträckning det kan fastställas att man är överens om
behovet av en sådan, i
förening med ett förstärkt samarbete mellan institutionerna och
medlemsstaterna. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att
uppmärksamma det särskilda problem som syntetiska droger utgör,
- en fortsatt översyn av ytterligare samarbete mellan brottsbekämpande organ
för att bekämpa olaglig narkotikahandel,
- ett fullständigt genomförande av direktivet om penningtvätt och av
möjligheterna att utvidga det till att gälla andra relevanta yrkeskategorier
och organ som inte tillhör den traditionella finansiella sektom,
- att rådet och kommissionen utvecklar det bidrag som forskningen kan ge
genom att ta upp de medicinska och socioekonomiska aspekterna av
narkotikamissbruk samt hur narkotikamissbruk kan upptäckas,
- ett kraftfullt genomförande av handlingsplanen för att bekämpa narkotika i
Västindien samt genomförande av den överenskomna uppföljningen av den
rapport som utarbetats av den grupp experter som sändes till Latinamerika,
298
- en vidare utveckling av den strukturerade dialogen med de associerade
länderna i Central- och Östeuropa om narkotikafrågor; motsvarande
samarbete med Ryska federationen, vilket påbörjades under det nuvarande
ordförandeskapet, bör fortsätta,
- i enlighet med ett förslag av president Chirac och premiärminister Major
utforska sätt att stödja republiker i Centralasien att med hjälp av TACIS-
programmet bekämpa olaglig transit och framställning av narkotika.
Samarbetet med transatlantiska partner på dessa områden skall också fortsätta och
vid behov förbättras.
Europeiska rådet bekräftar att det prioriterar varaktiga och samordnade insatser i
kampen mot narkotika, med fullt och konsekvent utnyttjande av samtliga
instrument som unionen förfogar över.
Europeiska rådet uppmanar ministerrådet att före utgången av 1997 göra en första
utvärdering av de åtgärder som har vidtagits i syfte att stärka och komplettera
dessa åtgärder.
2. Kamp mot organiserad brottslighet
Europeiska rådet understryker sin fasta beslutsamhet att bekämpa den organiserade
brottsligheten och understryker unionens behov av en konsekvent och samordnad
strategi.
Europeiska rådet välkomnar ordförandeskapets rapport om en intensifiering av
kampen mot organiserad brottslighet och beslutar att skapa en arbetsgrupp på hög
nivå för att utarbeta en övergripande handlingsplan med konkreta
rekommendationer, inbegripet realistiska tidsplaner för arbetets genomförande.
Arbetsgruppen bör granska alla aspekter av kampen mot den organiserade
brottsligheten med den klara förutsättningen att gruppen skall hänskjuta alla frågor
som berör en fördragsändring till regeringskonferensen, vilken behandlar
fördragsändringar på detta område som en prioritet. Arbetsgruppen på hög nivå
bör avsluta sitt arbete i mars-april 1997.
Europeiska rådet anmodar ministerrådet att, för att snabbt genomföra de åtgärder
som ordförandeskapet föreslog i sin rapport, förstärka sitt sekretariat genom att
inrätta en grupp med nationella experter och praktiker med specialistkunskap som
skall arbeta under en begränsad tid.
Som en praktisk åtgärd i kampen mot internationell brottslighet manar Europeiska
rådet till snarast möjliga ratificering av konventionerna om
tullinformationssystemet, bedrägerier och utlämning med tillhörande protokoll
samt, före 1997 års utgång, Europolkonventionen och
dess tillhörande protokoll. Det framhäver också vikten av att konventionen om
inbördes rättshjälp i brottmål snart ingås.
Europeiska rådet uppmanar ministerrådet och kommissionen att vidta effektiva
och sammanhängande insatser för att ta itu med missbruk av den nya
kommunikationstekniken, bland annat Internet.
3. Sexuellt utnyttjande av barn och människohandel
Europeiska rådet uttrycker sin avsky för sexuellt utnyttjande av barn och
människohandel och förbinder sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda
de mest utsatta människorna i samhället. Det välkomnar överenskommelsen om en
gemensam åtgärd som fastställer en gemensam inställning i fråga om övergrepp
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
299
mot barn och förbättrar det rättsliga samarbetet. Andra gemensamma åtgärder för Skr. 1996/97:80
att utöka polissamarbetet genom att öka Europols narkotikaenhets behörighet och Bilaga 8 2
upprätta expertcentrum för utredning av sådana brott antogs. Gemenskapsmedel
har ställts till förfogande för att bekämpa dessa avskyvärda brott.
Europeiska rådet uppmanar ministerrådet och kommissionen att aktivt genomföra
dessa åtgärder och överväga ytterligare nödvändiga åtgärder.
4. Kampen mot terrorism
Europeiska rådet fördömer utan förbehåll alla terrorattacker och fortsätter att noga
uppmärksamma det hot som terrorismen utgör både inom och utanför unionen. EU
arbetar därför i nära samarbete med andra internationella partner och
internationella organisationer för att se över och justera åtgärder som redan
vidtagits mot detta hot och, vid behov, vidta nya åtgärder. Av detta skäl upprepar
medlemsstaterna sin vilja till ett nära samarbete i denna fråga, och Europeiska
rådet betonar vikten av att detta sker.
5. Rasism och främlingsfientlighet
Europeiska rådet välkomnar de framsteg som har gjorts sedan mötet i Florens och
anmodar ministerrådet att fullfölja sitt arbete med avsikt att snarast upprätta ett
europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet som skall
nära samarbeta med Europarådet.
6. Yttre gränser
Europeiska rådet fäster återigen uppmärksamheten vid behovet av att snabbt lösa
de återstående frågorna när det gäller utkastet till konvention om personers
passage av unionsmedlemsstatemas yttre gränser.
VI. UTVIDGNING
Kommissionen informerade Europeiska rådet om de framsteg som den gjort när
det gäller yttranden och andra rapporter om utvidgningen enligt vad som begärdes
av den i Madrid. Europeiska rådet välkomnar kommissionens försäkran om att
dessa dokument samt meddelandet om unionens framtida finansiella ram kommer
att finnas tillgängliga omedelbart efter det att regeringskonferensen avslutats. Det
bekräftar den tidtabell för utvidgningsprocessen som fastställdes vid dess möte i
Madrid. Europeiska rådet uppmärksammar rådets rapport om genomförandet
under andra halvåret 1996 av föranslutningsstrategin. Det uppmärksammar också
kommissionens ansträngningar att stärka det nuvarande genomförandet av denna
strategi. Vidare välkomnar det kommissionens avsikt att lägga fram förslag för en
allmän förstärkning av föranslutningsstrategin tillsammans med dess yttranden och
andra rapporter som är under utarbetande.
VII. UNIONENS YTTRE ÅTGÄRDER
Europeiska rådet antog de bifogade förklaringarna om f.d. Jugoslavien och
fredsprocessen i Mellanöstern.
RYSSLAND
Europeiska rådet uttrycker sin solidaritet med det ryska folket när det genomför
sitt historiska val till förmån för demokrati, rättsstatsprincipen och
marknadsekonomi. Europeiska rådet upprepar att unionen är beredd att hjälpa
Ryska federationen att möta de utmaningar som fortfarande kvarstår, särskilt
genom avtalet om partnerskap och samarbete, EU:s handlingsplan för Ryssland
och genom att snarast bereda tillträde för Ryssland i WTO och andra
internationella forum.
Europeiska rådet välkomnar varmt president Jeltsins viktiga beslut att dra tillbaka
alla ryska trupper från Tjetjenien och det nyligen ingångna avtalet mellan de
300
tjetjenska ledarna och den ryske premiärministern. Det noterar avsikten att val Skr. 1996/97:80
skall hållas i Tjetjenien den 27 januari 1997. Europeiska rådet uttrycker sitt Bilaga 8 2
fortsatta stöd till det viktiga arbete som OSSE:s stödgrupp utför i Tjetjenien.
UKRAINA
Europeiska rådet välkomnar rådets antagande av handlingsplanen för Ukraina,
vilket visar den vikt som unionen lägger vid sina förbindelser med Ukraina och
dess önskan att utveckla ett närmare samarbete inom ramen för avtalet om
partnerskap och samarbete.
Europeiska rådet erinrar om sitt bestämda engagemang i genomförandet av det
samförståndsavtal som ingåtts med Ukraina om en slutgiltig avveckling av
kärnkraftverket i Tjemobyl senast år 2000. Det välkomnar de ukrainska
myndigheternas stängning av reaktor nummer ett som ett viktigt steg i denna
riktning.
VITRYSSLAND
Europeiska unionen uppmärksammar med stor oro utvecklingen i Vitryssland,
särskilt vad beträffar folkomröstningen om den nya författningen. Europeiska
unionen önskar se ett Vitryssland som slår vakt om demokratiska principer,
mänskliga rättigheter och marknadsekonomi och som deltar fullt ut i Europa.
Europeiska rådet uppmanar ledarskapet i Vitryssland att återupprätta en fullvärdig
respekt för internationellt accepterade demokratiska och konstitutionella principer
och förfaranden och hoppas att ledarskapet kommer att godkänna unionens förslag
om ett undersökningsuppdrag. Avsaknad av framsteg på dessa områden skulle ha
en negativ inverkan på förbindelserna mellan Vitryssland och Europeiska unionen
och på unionens stöd för Vitrysslands inträde i Europarådet.
EUROPARÅDET
Europeiska rådet anser att Europarådet spelar en avgörande roll när det gäller att
upprätthålla normer för mänskliga rättigheter och stödja en pluralistisk demokrati.
Det ser fördelar i att, i samarbete med andra internationella institutioner, till fullo
utnyttja Europarådets sakkunskap och mekanismer för att främja dessa mål.
Organisationens toppmöte 1997 kommer att utgöra ett viktigt tillfälle för att se
över de framsteg som gjorts på dessa områden.
REGIONALT SAMARBETE I EUROPA
Europeiska rådet noterar det allt större utbudet i Europa av regional verksamhet
som sträcker sig från Ishavet till Svarta havet. I detta sammanhang välkomnar
Europeiska rådet kommissionens rapport om det centraleuropeiska initiativet som
lagts fram som svar på dess begäran i Florens. Det noterar att kommissionen
kommer att lägga fram återkommande rapporter till rådet angående dessa
regionala initiativ.
MEDELHAVET
Europeiska rådet bekräftar på nytt att det ger hög prioritet till Europeiska unionens
Medelhavsdimension och uttrycker sin tillfredsställelse med den betydande och
balanserade utvecklingen av Europa-Medelhavspartnerskapet under det år som
gått sedan Barcelonaförklaringen antogs.
Arbetet med att genomföra principerna i Barcelonaförklaringen kommer att
fortsätta i det politiska och säkerhetsmässiga partnerskapet, särskilt genom
åtgärdsplanen, i syfte att anta unionens och Medelhavsområdets stadga.
TURKIET
Europeiska rådet bekräftar åter den vikt som det lägger vid en ytterligare
utveckling av EU:s ekonomiska såväl som politiska förbindelser med Turkiet. Det
301
21 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 80
noterar emellertid med beklagande att vissa allvarliga frågor återstår att lösa när
det gäller dessa förbindelser. Europeiska rådet välkomnar den turkiska regeringens
deklarerade avsikt att vidta åtgärder för att förbättra situationen i fråga om de
mänskliga rättigheterna. I fråga om ett närmare partnerskap med Europeiska
unionen betonar det nödvändigheten av att de strängaste normerna vad gäller
mänskliga rättigheter efterlevs.
Europeiska rådet uppmanar ordförandeskapet att i enlighet med rådets uttalande av
den 15 juli 1996 fortsätta sina ansträngningar för att främja en godtagbar lösning
av
situationen i området kring Egeiska havet i enlighet med fastställda internationella
normer samt att fortsätta kontakterna med den turkiska regeringen i syfte att snart
hålla ett möte med associeringsrådet.
Europeiska rådet uppmanar enträget Turkiet att använda sitt inflytande för att
bidra till en lösning av Cypemfrågan i enlighet med FN:s säkerhetsråds
resolutioner.
FÖRBINDELSERNA MELLAN EU OCH USA
Europeiska rådet noterar att toppmötet mellan EU och USA i Washington den 16
december kommer att infalla på årsdagen för antagandet i Madrid av den nya
transatlantiska agendan och den gemensamma åtgärdsplanen för EU och USA och
förväntar sig att detta skall bli ännu en milstolpe i förbindelserna mellan EU och
USA. Det välkomnar den kvalitativa förbättring som detta har inneburit under det
senaste året såväl principiellt som i praktiken.
Europeiska rådet bekräftar åter de mål som det delar med USA när det gäller att
främja mänskliga rättigheter, demokratiska värden och grundläggande friheter i de
delar av världen där dessa inte iakttas på ett adekvat sätt, men även sin övertygelse
om att dessa mål bör eftersträvas med andra medel än unilaterala åtgärder som
vidtages på bekostnad av nära partner som delar samma värderingar.
Europeiska rådet bekräftar åter det grundläggande bidrag som ett nära partnerskap
mellan EU och USA kan utgöra för internationell stabilitet, säkerhet och välstånd
och den betydelse som den transatlantiska dialogen har i detta sammanhang för att
genom ett stabilt samarbete mellan EU och USA fördjupa och utvidga
förbindelserna dem emellan.
FÖRBINDELSERNA MELLAN EU OCH KANADA
Europeiska rådet välkomnar överenskommelsen om texten till en gemensam
förklaring och om en handlingsplan, som kommer att ytterligare förbättra
samarbetet mellan EU och Kanada för att uppnå gemensamma mål och på
grundval av djupt rotade gemensamma värderingar.
DE STORA SJÖARNA
Europeiska rådet uttrycker djup oro över det fortsatta våldet i regionen vid de stora
sjöarna, inte endast i östra Zaire utan även i Burundi. Det välkomnar
återvändandet av ett stort antal flyktingar, men betonar att det är nödvändigt att
underlätta ett frivilligt hemvändande för de återstående flyktingarna och att
påbörja återanpassnings- och återuppbyggnadsinsatser. Det erinrar om de
ansenliga ansträngningar som EU gjort när det gäller att uppfylla humanitära
behov. Under tiden kräver det fortsatta humanitära nödläget, särskilt i östra Zaire,
snabba och beslutsamma insatser från det internationella samfundet. Europeiska
rådet understryker behovet av en flexibel strategi mot bakgrund av de snabbt
växlande omständigheterna på platsen och är enigt om att det är viktigt att snabbt
ta itu med följderna av dessa förändringar för genomförandet av FN:s
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
302
säkerhetsråds resolutioner om upprättandet i humanitärt syfte av en tillfällig
multinationell styrka. I detta hänseende konstaterar Europeiska rådet på nytt
Europeiska unionens vilja att fullt ut och skyndsamt bidra till dessa
ansträngningar, i enlighet med den gemensamma åtgärden av
den 22 november 1996, associeringsrådets beslut av samma datum samt VEU-
ministramas uttalande av den 19 november 1996. Det välkomnar kommissionens
förslag till ett strategiskt och allomfattande åtgärdsprogram för EU-stöd till
regionen vid de stora sjöarna.
Europeiska rådet välkomnar de regionala ledarnas initiativ att försöka lösa
problemen i östra Zaire genom dialog. Det hoppas att de vid det andra Nairobi-
toppmötet med statscheferna i regionen den 16 december kan bygga vidare på de
principer som redan har överenskommits dem emellan, däribland den avgörande
betydelsen av att Zaires territoriella integritet och suveränitet respekteras, i strävan
efter en fredlig lösning av konflikten. Eftersom det inser hur viktig valprocessen är
för regionens stabilitet, upprepar det unionens åtagande att ta sin del av ansvaret
för att stödja denna process så att den kan avslutas framgångsrikt i Zaire genom
den gemensamma åtgärd som antogs den 11 november 1996 och ser fram emot att
den senare genomförs snart och skyndsamt.
Europeiska rådet upprepar sin uppfattning att hela regionens problem endast kan
lösas på politisk väg. Europeiska unionen kommer att, särskilt genom dess
särskilda sändebud, fortsätta att stödja de regionala ledarnas ansträngningar och
främja en dialog mellan de olika stridande parterna i regionen. Europeiska rådet
bekräftar på nytt sitt stöd för ett snart sammankallande av en internationell
konferens under FN:s och Afrikanska enhetsorganisationens gemensamma
beskydd som på ett övergripande sätt skall behandla de grundläggande orsakerna
till krisen för att på så sätt fä till stånd en fredlig, varaktig och allomfattande
lösning på konflikterna i regionen.
ÖSTTIMOR
Europeiska rådet välkomnar de initiativ som har tagits inom Europeiska unionen
för att förbättra den östtimorianska befolkningens situation, levnadsförhållanden
och mänskliga rättigheter. Det bekräftar åter sitt stöd till alla ansträngningar som
kan leda till en rättvis, allomfattande och internationellt godtagbar lösning där den
timorianska befolkningens intressen och legitima förväntningar respekteras fullt ut
i enlighet med internationell rätt. Europeiska rådet hoppas att samtalen under FN:s
generalsekreterares beskydd kommer att leda till betydande framsteg på vägen mot
en lösning av Östtimor-frågan.
KUBA
EU vill se att framsteg görs mot en övergång till en pluralistisk demokrati, respekt
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt en ekonomisk
politik som är avsedd att leda till en hållbar återhämtning och förbättring av det
kubanska folkets levnadsstandard. Den gemensamma ståndpunkt som rådet antog
den 2 december kommer att fullföljas genom en resultatinriktad och konstruktiv
dialog. EU kommer att ge sitt stöd till framsteg i riktning mot demokrati, däribland
genom en eventuell förhandling om ett samarbetsavtal. Ett avtal skulle i enlighet
med EU:s praxis innehålla en suspensionsklausul vid fall av allvarliga brott mot
bestämmelserna om mänskliga rättigheter.
ÖVERLÄMNANDE AV HONGKONG OCH MACAO
Europeiska rådet bekräftade på nytt Europeiska unionens starka engagemang för
framtida fred och välstånd i den speciella administrativa regionen (SAR) i
Hongkong i Folkrepubliken Kina som skall inrättas i juli nästa år och Europeiska
unionens vilja att göra allt den kan för att bidra till ett smidigt överlämnande.
Europeiska unionen värnar om för fortsatt starka förbindelser med SAR i
världshandelsorganisationen och i alla de andra sammanhang där SAR kommer att
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
303
vara självständig enligt grundlagen (Basic Law). Europeiska rådet betonade
Europeiska unionens fulla stöd för den särskilda ställning som SAR och dess
medborgare kommer att ha i alla avseenden, inklusive deras rättighet till
representativa demokratiska institutioner som redan upprättats. Europeiska rådet
begärde att kommissionen någon gång under 1997 skall föreslå hur ett nära
ekonomiskt samarbete skall kunna garanteras bäst.
Europeiska rådet noterar det positiva sätt på vilket processen för överlämnandet
har utvecklats i Macao. Det hoppas att genomförandet av den gemensamma
förklaring av Kina och Portugal som undertecknades 1987 kommer att fortsätta att
bidra till utveckling och social stabilitet i området för ett smidigt överlämnande av
regeringsmakten i december 1999. Det hoppas också att respekten för de
grundläggande principerna i den gemensamma förklaringen fortsätter efter detta
datum.
WTO
Europeiska rådet noterade med tillfredsställelse resultaten av den första ordinarie
WTO-konferensen på ministernivå, som skall äga rum vartannat år och som hölls i
Singapore den 9-13 december 1996 och vid vilken Europeiska unionen åter igen
visade den vikt som den lägger vid det multilaterala handelssystemet och vid att
WTO fungerar effektivt.
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över den förnyade impuls som
WTO-konferensen på ministernivå i Singapore har inneburit för liberaliseringen av
världshandeln. Det välkomnar särskilt utökningen av WTO:s arbetsprogram till att
omfatta frågor som Europeiska unionen fastställt som prioriterade. Det välkomnar
också genombrottet för informationsteknikprodukter och uppmanar
tredjeländerpartner att i så stor utsträckning som möjligt delta i det slutliga avtal
som skall träffas senast den 15 mars 1997. Europeiska rådet välkomnar även den
fortsatta dynamiken för att förhandlingarna om grundläggande
telekommunikationer skall avslutas i februari 1997.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
Europeiska rådet välkomnar kommissionens initiativ till en ny strategi för
marknadstillträde och uppmanar gemenskapen och medlemsstaterna till
samordnade åtgärder för att öppna nya marknader i tredje land.
När det gäller rapporten om hur gemenskapens handelspolitik och förmånsavtal
utvecklas, noterade Europeiska rådet att ministerrådet kommer att kunna slutföra
den under sitt möte i februari för att kunna lägga fram den i Amsterdam.
VIII. HUVUDKONTOR FÖR BYRÅER OCH KONTOR
Europeiska rådet noterade de framsteg som gjorts i verkställigheten av det beslut
som Europeiska rådet fattade i Bryssel i oktober 1993 om var byråerna och
kontoren skulle vara belägna. Rådet godkände kommissionens beslut av
den 10 december 1996 att planera för en tidig förflyttning av personalen vid
Europeiska byrån för besiktning på veterinär- och växtskyddsområdet (OICVP) till
Irland, som ett första steg, och därefter till Grange, Meath, till lokaler som de
irländska myndigheterna skall ställa till förfogande där.
Europeiska rådet uppmanade enträget de olika institutionerna att vidta lämpliga
åtgärder för att säkerställa att de resurser som behövs för att verkställa
kommissionens beslut frigörs.
Rådet noterar också slutsatserna från rådets möte (jordbruk) den 18 november
1996 om bemanningen av OICVP och uppmanade enträget de olika institutionerna
att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att tillräckliga resurser frigörs för
bemanningen så att unionen kan fullgöra sina övervakande uppgifter.
304
Addendum
Europeiska rådet har noterat följande rapporter från ordförandeskapet/rådet:
- Rapporten till Europeiska rådet om narkotika.
Rådets rapport om genomförda satsningar på området för rättsliga och
inrikes frågor.
- Ordförandeskapets rapport om intensifiering av kampen mot den
organiserade brottsligheten.
SEM 2000 (sund ekonomisk förvaltning): rådets slutsatser och rapport från
de personliga företrädarna.
Europeiska rådet noterade också följande rapporter från Europeiska
kommissionen:
1. Europa som en ekonomisk enhet.
2. Den gemensamma marknadens följder och effektivitet.
3. "Gör arbetsmarknaden en tjänst!".
4. Det globala informationssamhället: Europa i främsta ledet.
5. Innovation i Europa: en första handlingsplan.
6. Europas plats i världen: Ciampi-gruppens fjärde rapport.
7. Transeuropeiska nät.
8. Bättre lagstiftning (rapport om tillämpningen av subsidiaritets- och
proportionalitetsprincipema samt om förenkling och konsolidering).
Skr. 1996/97:80
Bilaga 8.2
305
Skr. 1996/97:80
Bilaga 9.1
Svenska ledamöter av Europaparlamentet under 1996. De 22 svenska
ledamöterna innehar följande platser :
Birgitta Ahlqvist (s): Ledamot i Utskottet för kultur, ungdomsfrågor,
utbildning och media (C 12) samt Utskottet för kvinnors rättigheter (C 19).
Suppleant i Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt (C7).
Ledamot i Delegationen för förbindelser med Ryssland (D2).
Jan Andersson (s): Ledamot i Utskottet för socialfrågor och
sysselsättning (C8). Suppleant i Utskottet för utveckling och samarbete
(C 13) samt budgetkontrollutskottet (C 15). Vice ordförande i
Delegationen till det blandade parlamentariska utskottet EU-Slovakien
(DM7).
Anneli Hulthén (s): Ledamot i Utskottet för miljö, folkhälsa och
konsumentskydd (Cll). Suppleant i Utskottet för socialffågor och
sysselsättning (C8). Ledamot i Delegationen för förbindelser med
Estland, Lettland och Litauen (D5).
Maj-Lis Lööw (s): Ledamot i Utskottet för medborgerliga fri- och
rättigheter och inrikesfrågor (C 14). Suppleant i Utskottet för
institutionella frågor (C 16). Ledamot i Delegationen till det blandade
parlamentariska utskottet EU-Ungem (DM5). Ledamot i den
Gemensamma församlingen av Europaparlamentets ledamöter för
konvention mellan stater i Afrika, Västindien och Stilla Havet och
Europeiska unionen (AVS-EU).
Maj Britt Theorin (s): Ledamot i Utskottet för utrikes-, säkerhets- och
försvarsfrågor (Cl). Ledamot i den Tillfälliga undersökningskommittén
för gemenskapens transiteringssystem (CT). Suppleant i Utskottet för
externa ekonomiska förbindelser (C6). Ledamot i Underutskottet för
säkerhet och nedrustning (SCIA). Ledamot i Delegationen för
förbindelser med Sydafrika (D21).
Tommy Waidelich (s): Ledamot i Budgetutskottet (C3). Suppleant i
Utskottet för transport och turism (CIO). Ledamot i Delegationen för
förbindelser med Magrebländema och Arabiska magrebunionen (D8).
Sören Wibe (s): Ledamot i Utskottet för regionalpolitik (C9). Suppleant
i Utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (C4). Ledamot i
Delegationen för förbindelser med Schweiz, Island och Norge (D6).
306
Staffan Burenstam Linder (m): Ledamot i Utskottet för utrikes-,
säkerhets-, och försvarsfrågor (Cl). Suppleant i Utskottet för ekonomi,
valutafrågor och industripolitik (C4) samt i Underutskottet för monetär
politik (SC4). Ledamot i Delegationen för förbindelser med Estland,
Lettland och Litauen (D5).
Gunilla Carlsson (m): Ledamot i Utskottet för ekonomi, valutafrågor
och industripolitik (C4). Suppleant i Utskottet för forskning, teknologisk
utveckling och energi (C5). Vice ordförande i delegationen till
Europeiska ekonomiska samarbetsrådets (EES) gemensamma
parlamentarikerkommitté (DM10).
Charlotte Cederschiöld (m): Ledamot i Utskottet för medborgerliga
fri- och rättigheter och inrikesfrågor (C 14). Suppleant i Utskottet för
institutionella frågor (C 16). Ledamot i Delegationen för förbindelser med
Japan (Dl5).
Per Stenmarck (m): Ledamot i Utskottet för transport och turism (CIO).
Suppleant i Budgetutskottet (C3). Ledamot i Delegationen för
förbindelser med Schweiz, Island och Norge (D6).
Ivar Virgin (m): Ledamot i Utskottet för miljö, folkhälsa och
konsumentskydd (Cll). Suppleant i Utskottet för jordbruk och
landsbygdens utveckling (C2). Ledamot i Delegationen till det blandade
parlamentariska utskottet EU-Polen (DM4).
Per Gahrton (mp): Ledamot i Utskottet för utrikes- och försvarsfrågor
(Cl). Suppleant i Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd
(Cll).
Ulf Holm (mp): Ledamot i Utskottet för forskning, teknologisk
utveckling och energi (C5). Suppleant i Utskottet för kultur,
ungdomsfrågor, utbildning och media (C 12). Ledamot i Delegationen för
förbindelser med ASEANzs medlemsländer, länderna i Sydostasien och
Sydkorea (D19).
MaLou Lindholm (mp): Ledamot i Utskottet för medborgerliga fri- och
rättigheter och inrikesfrågor (C 14). Suppleant i Utskottet för rättsliga
frågor och medborgarrätt (C7). Ledamot i Delegationen till det blandade
parlamentariska utskottet EU-Polen (DM4).
Skr. 1996/97:80
Bilaga 9.1
307
Inger Schörling (mp): Ledamot i Utskottet för socialfrågor och
sysselsättning (C8). Suppleant i Utskottet för institutionella frågor (C 16).
Ledamot i Delegationen för förbindelser med Estland, Lettland och
Litauen (D5).
Hadar Cars (fp): Ledamot i Utskottet för institutionella frågor (C16)
och i Utskottet för kvinnors rättigheter (C 19). Suppleant i Utskottet för
utrikes- säkerhets- och försvarsfrågor (Cl). Ledamot i Delegationen för
förbindelser med Mashrekländema och Gulfstatema (D9). Andre vice
ordförande i Delegationen till det blandade parlamentariska utskottet EU-
Bulgrien (DM9).
Hans Lindqvist (c): Ledamot i Utskottet för ekonomi, valutafrågor och
industripolitik (C4). Suppleant i Underutskottet för monetär politik (SC4)
och i Utskottet för regionalpolitik (C9). Ledamot i Delegationen till det
blandade parlamentariska utskottet EU-Slovakien (DM7).
Karl Erik Olsson (c): Ledamot i Utskottet för miljö, folkhälsa och
konsumentskydd (Cll) samt Fiskeriutskottet (C 17). Suppleant i
Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (C2) samt i
Budgetkontrollutskottet (C 15). Ledamot i Delegationen för förbindelser
med Kina (D16).
Marianne Eriksson (v): Ledamot i Utskottet för transport och turism
(CIO). Suppleant i Utskottet för kvinnors rättigheter (C 19) och i den
Tillfälliga undersökningskommittén för gemenskapens
transiteringssystem (CT). Ledamot i Delegationen för förbindelser med
Ryssland (D2) samt i Delegationen till det blandade parlamentariska
utskottet EU-Bulgarien (DM9).
Jonas Sjöstedt (v): Ledamot i Utskottet för institutionella frågor (C16).
Suppleant i Utskottet för regionalpolitik (C9). Ledamot i Delegationen
till det blandade parlamentariska utskottet EU-Slovakien (DM7) samt i
Delegationen till Europeiska ekonomiska samarbetsområdets (EES)
gemensamma parlamentarikerkommitté, (DM10).
Jörn Svensson (v): Ledamot i Utskottet för ekonomi, valutafrågor och
industripolitik (C4). Suppleant i Budgetutskottet (C3). Ledamot i
Delegationen för förbindelser med Estland, Lettland och Litauen (D5)
och i Delegationen för förbindelser med Centralamerika och Mexico
(D13). Arbetar därutöver med frågor rörande jordbruk och offentlig
sektor.
Skr. 1996/97:80
Bilaga 9.1
308
Skr. 1996/97:80
Bilaga 9.2
1996 hade kommissionen följande ledamöter:
Ordförande
Generalsekretariatet
Rättstjänsten
Analys- och prognosgruppen
Allmänna tjänsteinspektionen
Gemensamma tjänsten för tolkning och konferenser
Talesmannen
Monetära frågor (tillsammans med Yves-Thibault de Silguy)
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt mänskliga
rättigheter (tillsammans med Hans van den Broek)
Institutionella frågor och mellanstatliga konferenser (tillsammans med
Marcelino Oreja)
Vice ordförande
Yttre förbindelser med Nordamerika, Australien, Nya Zeeland, Japan,
Kina, Korea, Hongkong, Macao och Taiwan
Den gemensamma handelspolitiken
Förbindelser med OECD och Världshandelsorganisationen (WTO)
Vice ordförande
Yttre förbindelser med södra Medelhavsområdet, Mellanöstern,
Latinamerika och Asien (utom Japan, Kina, Korea, Hongkong, Macao
och Taiwan), inbegripet frågor rörande utvecklingsbistånd.
Ledamot av kommissionen
Industrifrågor
Informations- och telekommunikationsteknik
Ledamot av kommissionen
Konkurrens
309
Ledamot av kommissionen
Yttre förbindelser med länderna i Öst- och Centraleuropa och de länder
som uppstått ur före detta Sovjetunionen samt Mongoliet; Turkiet,
Cypern, Malta och andra europeiska länder
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt mänskliga
rättigheter (enligt överenskommelse med ordföranden)
Utrikestjänsten
Ledamot av kommissionen
Yttre förbindelser med statema i Afrika. Västindien och
Stillahavsområdet (AVS), Sydafrika, inbegripet frågor rörande
utvecklingsbistånd
Lomékonventionen
Ledamot av kommissionen
Sysselsättning och sociala frågor
Förbindelser med Ekonomiska och sociala kommittén
Ledamot av kommissionen
Förbindelser med Europaparlamentet
Förbindelser med medlemsstaterna vad avser öppenhet, kommunikation
och information
Kulturella och audiovisuella frågor
Publikationsbyrån
Institutionella frågor och förbindelser med regeringskonferensen 1996
(enligt överenskommelse med ordföranden)
Ledamot av kommissionen
Frågor i samband med invandring samt rättsliga och inrikes frågor
Förbindelser med ombudsmannen
Ekonomisk styrning
Bedrägeribekämpning
Ledamot av kommissionen
Vetenskap, forskning och utveckling
Gemensamma forskningscentret Utbildning, yrkesutbildning och ungdom
Ledamot av kommissionen
Miljö
Kärnsäkerhet
Skr. 1996/97:80
Bilaga 9.2
Ledamot av kommissionen
Regionalpolitik
Förbindelser med Regionkommittén
Sammanhållningsfonden (enligt överenskommelse
med Neil Kinnock och Ritt Bjerregaard)
Ledamot av kommissionen
Transporter (inbegriper de transeuropeiska nätverken)
Ledamot av kommissionen
Den inre marknaden
Finansiella tjänster
Tull och indirekta skatter
Direkta skatter
Ledamot av kommissionen
Jordbruk och landsbygdens utveckling
Ledamot av kommissionen
Fiske
Konsumentpolitik
Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd
Ledamot av kommissionen
Ekonomiska och finansiella frågor
Monetära frågor (enligt överenskommelse med ordföranden)
Lån och investeringar
Statistikkontoret
Ledamot av kommissionen
Budget
Personal och administration
Översättning och informationsteknik
Ledamot av kommissionen
Energi och Euratoms försörjningskontor
Små och medelstora företag
Turism
Skr. 1996/97:80
Bilaga 9.2
Ekonomiska och sociala kommittén hade 1996 följande svenska ledamöter:
|
Margareta Regnell |
Uno Westerlund TCO |
|
Christina Lundh Företagarnas Riksorganisation |
Anders Lönnberg SACO |
|
Sture Lindmark Grossistförbundet Svensk Handel |
Staffan Nilsson LRF |
|
Lars Kritz Industriförbundet |
Jan Olsson Kooperativa Institutet |
|
Leif Hägg LO |
Christina Wahrolin Handikappförbundets Samarbetsorganisation |
|
Lars Nyberg LO |
Turid Ström Sveriges Konsumentråd |
312
Regionkommittén hade 1996 följande svenska ledamöter/ersättare:
Skr. 1996/97:80
Bilaga 9.4
Ledamöter:
Roger Kaliff (s), Kalmar (ordf)
Evalisa Birath (s), Stenungsund
Göran Färm (s), Norrköping
Bengt Holgersson (s), Lund
Gun-Britt Mårtensson (s), Östersund
Margot Wikström (s), Umeå
Christina Tallberg (s), Stockholm
Joakim Ollén (m), Malmö (v ordf)
Bengt Mollstedt (m), Göteborg
Anders Gustav (m), Solna
Lars Nordström (fp), Solna
Kent Johansson (c), Skara
Ersättare :
Ann Beskow (s), Orsa
Lars Bjurström (s), Solna
Endrick Schubert (s), V. Frölunda
Siwert Nordvall (s), Kiruna
Ulla Olander (s), Skövde
Ulla Pettersson (s), Visby
Sture Sandberg (s), Gävle
Anders Knape (m), Karlstad
Margareta Wallin-Johansson (m),
Vagnhärad
Catarina Segersten-Larsson (m), Kil
Ulla Norgren (fp), Sundsvall
Arne Jonsson (c), Norrköping
313
UTRIKESDEPARTEMENTET
Skr. 1996/97:80
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds,
Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1996.
gotab 53043, Stockholm 1997