Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 12 december 1996
Göran Persson
Margot Wallström
(Socialdepartementet)
Den 12 november 1996 träffade företrädare för staten och Landstingsför-
bundet en överenkommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen för år 1997. Överenskommelsen har sin grund i den s.k.
Dagmarreformen som genomfördes år 1985.
Överenskommelsen omfattar 1 169 miljoner kronor, som skall för-
delas mellan landets 26 sjukvårdshuvudmän. Detta skall ställas i relation
till de drygt 91 miljarder kronor som landstingen själva via landstings-
skatten använder för att finansiera hälso- och sjukvården. Statens bidrag
genom dessa medel har därmed huvudsakligen betydelse som signal- och
stimulansmedel gentemot sjukvårdshuvudmännen.
Tillgänglighet för alla är ett nyckelbegrepp i överenskommelsen för år
1997 och patientens ställning i vården skall stärkas. Det innebär bl.a. att
vårdgarantin förändras och inriktas på att förbättra tillgängligheten för
alla patienter.
Landstingen skall stimuleras till att skapa en bättre dialog mellan
politiker, administratörer och personal inom hälso- och sjukvården om
resursanvändningen och resultaten inom vården. Det arbete som på-
börjats med att föra kvalitetsregister, analysera orsaker till köer, förbättra
information till patienterna, utveckla arbetsorganisationen till stöd för ett
mer patientfokuserat arbete osv. skall fortsätta.
Som följd skall huvuddelen av Dagmarmedlen användas för att stimu-
lera utvecklingen av metoder för att följa upp, utvärdera och bedöma
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 66
sjukvårdens effekter inom tre huvudområden; en kunskapsbaserad hälso-
och sjukvård, verksamhetsutveckling och informationsförsörjning.
Liksom för år 1996 lämnas särskild ersättning för medicinska rehabi-
literings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Ersätt-
ningen är dock lägre för år 1997 jämfört med föregående år, i enlighet
med riksdagens beslut i samband med den s.k. vårpropositionen.
På motsvarande sätt som för år 1996 lämnas också vissa verksamhets-
stöd, bl.a. till Handikappinstitutet och rikssjukvård för HIV-smittade.
Skr. 1996/97:66
Skr. 1996/97:66
1 Ärendet och dess beredning ..........................4
2. Överenskommelsen för år 1997 i huvuddrag ...............4
2.1 Ersättningsbelopp .............................4
2.2 God tillgänglighet och patientens möjlighet till delaktighet 5
2.3 Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, verksamhets-
utveckling och informationsförsörjning...............6
2.4 Rehabiliterings- och behandlingsinsatser..............7
2.5 Vissa särskilda ersättningar.......................9
Bilaga Överenskommelse om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997 .............9
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 december 1996 ............................... 28
1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 66
Den 12 november 1996 träffade företrädare för staten och Landstingsför-
bundet en överenkommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen för år 1997. Denna redovisas i sin helhet i bilaga till överens-
kommelsen.
Överenskommelsen har sin grund i den s.k. Dagmarreformen, som
genomfördes år 1985. Dessförinnan lämnade staten till sjukvårdshuvud-
männen ett antal prestations- eller invånarrelaterade ersättningar från
sjukförsäkringen och direkta statsbidrag till den psykiatriska vården.
Sedan 1980-talets mitt har statens bidrag till den kommunala sektorn
justerats och förändrats. Detta innebär också att de medel som omfattas
av den s.k. Dagmar-överenskommelse successivt har reducerats och
inordnats i det generella statsbidraget till landstingen. Överenskommel-
sen för år 1997 omfattar därmed 1 169 miljoner kronor.
Såväl Landstingsförbundets styrelse som regeringen har godkänt
överenskommelsen. Detta skedde den 14 november 1996.
Landstingsförbundet har genom en protokollsanteckning reserverat sig
mot den av staten ensidigt beslutade neddragningen av den ekonomiska
ramen för överenskommelsen för år 1997 i förhållande till den för år
1996. Landstingsförbundet hänvisar i detta sammanhang till överenskom-
melsen våren 1996 om den kommunala ekonomin, där "regeringen åtar
sig att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå även under
åren 1997 och 1998".
Skr. 1996/97:66
Utgiftsramen för år 1997 uppgår till sammanlagt 1 169 miljoner kronor.
Detta är, jämfört med föregående år, 185 miljoner kronor mindre. An-
ledningen till detta är den besparing på motsvarande belopp som riks-
dagen beslutade om enligt regeringens förslag i den ekonomiska vår-
propositionen 1996 (prop. 1995/96:150).
Följande ersättningar lämnas enligt överenskommelsen för år 1997
(miljoner kronor).
Den ekonomiska omfattningen av överenskommelsen för år 1997
Skr. 1996/97:66
1 Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård
|
1.1 Nationellt |
25,5 |
Mkr | |
|
varav SBU |
10,5 | ||
|
kvalitetsregister |
15 | ||
|
1.2 Regionalt |
550 |
Mkr | |
|
2 Verksamhetsutveckling | |||
|
2.7 Nationellt |
15 |
Mkr | |
|
2.2 Regionalt |
100 |
Mkr | |
|
3 Informationsförsörjning | |||
|
3.1 Nationellt |
22 |
Mkr | |
|
varav MARS (förlagsdel) |
4,0 | ||
|
EpC |
2,5 | ||
|
Särskilda medel för in- | |||
|
formationsförsörjning |
9,5 | ||
|
Producentobunden | |||
|
läkemedelsinfo |
6,0 | ||
|
3.2 Regionalt |
140 |
Mkr | |
|
3.2.1 Informationssystem för pat och | |||
|
allmänhet |
6 |
Mkr | |
|
4 Rehabiliterings- och behandlingsinsatser |
250 |
Mkr | |
|
5 Vissa särskilda ersättningar |
60,5 |
Mkr | |
|
varav | |||
|
5.1 Handikappinstitutet |
51,0 | ||
|
5.2 Rikssjukvård för HIV-smittade |
7,75 | ||
|
5.3 Vissa patientöverföringar |
0,75 | ||
|
5.4 Handledning för kiropraktorer | |||
|
och naprapater |
1,0 | ||
|
Summa: |
1 |
169 |
Mkr |
God tillgänglighet till hälso- och sjukvård är en central del i parternas
överenskommelse för år 1997. Människor måste kunna känna tilltro till
att hälso- och sjukvården finns tillgänglig när man behöver den. Ett
förnyat åtagande, som grundas på modernt kvalitetstänkande och där ny
kunskap utnyttjas, bör byggas upp långsiktigt för att stärka patientens
ställning.
I sin ursprungliga utformning infördes vårdgarantin för att lösa kö-
problem inom vården i en tid, när det fortfarande fanns outnyttjad kapa-
citet på många håll. Extramedel från staten till insatser av detta slag och
strukturella förändringar inom vården, t.ex. den s.k. ÄDEL-reformen,
bidrog till att köerna också kortades. Men utvärderingar har visat att
effekten var kortvarig. Många - inte minst bland hälso- och sjukvårds-
personalen - har också ifrågasatt varför just dessa åtgärder skulle priori-
teras. Detta ifrågasättande förstärktes i samband med att Prioriterings-
utredningen presenterade sitt slutbetänkande. Mot denna bakgrund har
parterna enats om en förnyad vårdgaranti som tar sikte på att öka till-
gängligheten för alla patienter och som innebär en fortsatt utveckling av
den förändring som påbörjades under år 1996.
Primärvården är basen i hälso- och sjukvården. Tillgängligheten till
sådan vård skall garanteras landets invånare. Den enskilde skall kunna
komma i kontakt med primärvården samma dag som han söker en sådan
kontakt. Om patienten behöver träffa en läkare skall en tid för detta
erbjudas inom åtta dagar. När patientens problem inte kan lösas inom
primärvården utan han eller hon behöver remitteras vidare, skall tid för
sådan specialistkonsultation erbjudas inom tre månader - i vissa fall
inom en månad. Om det efter en sådan konsultation konstateras att det
behövs någon särskild behandlingsinsats, skall den påbörjas utan dröjs-
mål enligt vägledande principer för prioriteringar och urval.
Det är viktigt att patienterna aktivt kan delta i beslut som rör den
egna behandlingen. En förutsättning för detta är att informationen till
dem och deras anhöriga förbättras. Det gäller information om såväl till-
gängligheten i vården som om den egna sjukdomen, möjligheter till
behandling, vad man som patient själv kan göra m.m.
Patienternas möjligheter att få likvärdig, kunskapsbaserad vård i hela
landet skall stärkas genom bl.a. nationella riktlinjer för god medicinsk
praxis. Arbetet har påbörjats under år 1996 och sådana riktlinjer finns
numera framtagna för diabetes. Utifrån sådana riktlinjer utformas där-
efter regionala och lokala vårdprogram på vilkas grundval individuella
överenskommelser kan slutas mellan den enskilde patienten och vård-
givaren.
Genom överenskommelsen vill parterna stimulera sjukvårdshuvudmän,
chefer och all personal inom vården att utveckla metoder för ett konti-
nuerligt kvalitetsutvecklingsarbete. De största rationaliseringsvinsterna
nås sannolikt genom att hälso- och sjukvårdspersonalen själv med hjälp
av forskningsrön diskuterar och enar sig om vad som är "rätt" insatser
vid olika sjukdomstillstånd. För närvarande är det mycket stora skillna-
der i medicinsk praxis, dvs. vad som faktiskt görs, mellan olika geo-
grafiska områden, medicinska enheter och enskilda läkare. Detta är inte
acceptabelt bl.a. mot bakgrund av målet för hälso- och sjukvården som
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är en god hälsa och en vård
på lika villkor för hela befolkningen.
Skr. 1996/97:66
Lokala uppföljningssystem för att dokumentera och analysera verk- Skr. 1996/97:66
samhetens ändamålsenlighet måste utvecklas och etableras hos sjuk-
vårdshuvudmännen. Ny kunskap måste också snabbt kunna integreras i
det dagliga arbetet.
För att stödja utvecklingsarbetet inom dessa områden har parterna
enats om att avsätta sammanlagt 575,5 miljoner kronor, varav 25,5
miljoner kronor på nationell nivå och 550 miljoner kronor på regional
nivå.
Nuvarande personal- och organisationsstruktur behöver förändras för
att stödja den kunskapsutvecklande arbetsplatsen. Ett mer patientorien-
terat arbetssätt förutsätter att utvecklingsinsatserna av såväl ledare som
alla medarbetare inriktas på att bryta den traditionella hierarkiska orga-
nisation och det revirtänkande som fortfarande utmärker hälso- och sjuk-
vården. Under år 1997 har parterna enats om att avsätta 15 miljoner
kronor för att stimulera ett försöks- och utvecklingsarbete inom detta
område.
Ytterligare 100 miljoner kronor avsätts på regional nivå för att stimu-
lera utvecklingen av arbetsorganisationen så att personalens kompetens
på alla nivåer bättre kan tas tillvara.
En hälso- och sjukvård som i än högre grad än i dag är patientorien-
terad och kunskapsbaserad förutsätter att informationsförsörjningen ut-
vecklas och att ny informationsteknologi utnyttjas i så stor utsträckning
som möjligt. Parterna har också enats om att på nationell nivå avsätta
22 miljoner kronor under år 1997 för detta ändamål. Medlen skall bl.a.
användas för att inom Socialstyrelsen bygga ut faktabasen MARS och
Epidemiologiskt Centrum (Epc) och för att utveckla nationella kvalitets-
register.
Många patienter klagar på att de får för dålig information om sin
sjukdom, vad de eventuellt själva kan göra för att lindra sina besvär,
vilka behandlingsalternativ det finns etc. Många sjukvårdshuvudmän har
på allvar uppmärksammat detta och gör stora satsningar för att förbättra
informationen och involvera patienterna och deras anhöriga i utveck-
lingen av vården. För att ytterligare stimulera huvudmännens utveck-
lingsinsatser har parterna enats om att avsätta 140 miljoner kronor för att
stärka möjligheterna att med informationsteknologi stödja en patient-
fokuserad och kunskapsbaserad utveckling.
Sedan år 1991 har särskilda medel årligen avsatts inom ramen för ersätt-
ningarna från sjukförsäkringen för rehabiliterings- och behandlingsinsat-
ser inom hälso- och sjukvården. Syftet har varit att öka kapaciteten inom
området medicinsk rehabilitering för att snabbare återföra människor till
arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt.
I Dagmaröverenskommelsen för år 1996 bedömde parterna att detta
stimulansbidrag borde finnas kvar under åren 1996 - 1998. Detta skedde
mot bakgrund av en utvärdering, där bl.a. vikten av en mer långsiktig
projektplanering än en ettårig sådan framhölls. Även om de slutliga
1** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 66
beloppen skulle bestämmas senare menade parterna att minst 250
respektive 150 miljoner kronor skulle avsättas för åren 1997 respektive
1998 för att vissa mer långsiktiga projekt skall kunna slutföras.
Regeringen behandlade i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150) frågan om de särskilda medlen från sjukförsäkringen för
medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser fr.o.m. år 1997.
Regeringen ansåg att den samverkan mellan försäkringskassorna och
sjukvårdshuvudmännen som kommit till stånd med stöd av sådana medel
numera kan anses så etablerad att den i huvudsak förutsätts kunna ske
med befintliga resurser. En neddragning av de särskilda stimulansmedlen
med 185 miljoner kronor år 1997 och 200 miljoner kronor år 1998
respektive år 1999 ansågs därför motiverad.
Parterna har mot denna bakgrund enats om att ersättningsbeloppet för
år 1997 för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och
sjukvården skall vara 250 miljoner kronor.
Parterna har också kommit överens om särskilda ersättningar till vissa
specifika verksamheter för år 1997. För Handikappinstitutets verksamhet
lämnas således ersättning med 51 miljoner kronor. Till Stockholms läns
landsting lämnas en ersättning på 7,75 miljoner kronor för rikssjukvård
för HIV-smittade. Dessutom avsätts på motsvarande sätt som i gällande
överenskommelse 750 000 kronor för vissa patientöverföringar och en
miljon kronor för kiropraktorers och naprapaters praktiktjänstgöring hos
sjukvårdshuvudmännen.
Skr. 1996/97:66
SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET
1996-11-12
Skr. 1996/97:66
Bilaga
Den svenska hälso- och sjukvårdens mål är en god hälsa och vård på
lika villkor för hela befolkningen. I många avseenden har vi idag en
hälso- och sjukvård på internationellt jämförelsevis hög kvalitativ nivå.
De senaste årens samhällsekonomiska utveckling har dock begränsat
även hälso- och sjukvårdssektorns möjligheter. Till en del har de ekono-
miska begränsningarna lindrats genom att sjukvårdens produktivitet
kraftigt förbättrats.
Inför de kommande åren står hälso- och sjukvården inför stora ut-
maningar. Nya krav kommer att ställas genom den medicinska och tek-
niska utvecklingen, samtidigt som behoven kommer att växa i takt med
att andelen äldre i befolkningen ökar. Det är angeläget att hälso- och
sjukvården kan möta dessa nya krav och behov. För att finna vägar för
detta behövs arenor där förtroendevalda och de i hälso- och sjukvården
professionellt verksamma möts för att skapa förståelse för varandras
villkor och finna nya lösningar.
Regeringen har i budgetpropositionen uttalat att utvecklingen inom
hälso- och sjukvården kommer att följas särskilt. Kommittén om hälso-
och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) har särskilt
uppdrag att till regeringen redovisa framtida resursbehov. Med utgångs-
punkt från detta underlagsmaterial skall en bedömning göras kring vilka
resurser hälso- och sjukvården behöver för att ge en god vård åt alla
med hög tillgänglighet. Regeringen kommer också att lägga förslag med
utgångspunkt från Prioriteringsutredningens betänkande.
Bred enighet råder om att bibehålla hälso- och sjukvården på en kva-
litativt hög nivå och samtidigt finna utrymme för ett fortsatt utvecklings-
arbete. Vi vill att svensk hälso- och sjukvård också fortsättningsvis skall
ligga i framkanten av den medicinska utvecklingen. Samtidigt vill vi
gynna en utveckling, som leder till att patientens ställning stärks. God
tillgänglighet, valfrihet, god omvårdnad och rätt till bra information är
viktiga delar i en patientfokuserad utveckling. Den gemensamma ambi-
tionen är att korta vårdköerna inom alla områden!
Den svenska hälso- och sjukvårdens kostnader uppgår till drygt 91 000
miljoner kronor. Denna överenskommelse omfattar 1 169 miljoner kronor.
Överenskommelsens syfte är att ge en plattform för en nationellt önsk-
värd riktning för de kommande årens utveckling. Vidare att genom stat-
ligt stöd stimulera vissa utvecklingsaktiviteter och att finansiera delar av
hälso- och sjukvårdens stödfunktioner som medicinska kvalitetsregister
och uppföljnings- och utvärderingsarbete. Överenskommelsen skall bidra
till en långsiktigt hållbar utveckling och ligga till grund för kommande
överläggningar om hälso- och sjukvårdens utveckling.
Hälso- och sjukvården är en betydelsefull del av välfärdspolitiken i vårt
land. Det är viktigt för människor att känna tilltro till att hälso- och
sjukvården finns tillgänglig när man är i behov av lindring, omvårdnad
och behandling. Det är sjukvårdens uppgift att möta dessa behov, att
skapa trygghet och att visa respekt för individernas självbestämmande.
Detta ställer höga krav på kompetens hos såväl hälso- och sjukvårdens
ledare som medarbetare.
För att öka förutsättningarna för hälso- och sjukvården att möta
dagens och morgondagens behov och krav är det angeläget att förnya
formerna för de statliga ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen.
Hälso- och sjukvården måste stimuleras till att i snabbare takt än hittills
öka fokuseringen på patienters uttalade och outtalade behov. Omvårdna-
dens roll för detta måste stärkas. Människors kunskaper om moderna rön
och metoder måste tillvaratas, och dialogen mellan patienter och
vårdgivare stärkas.
Vårdgarantin i sin ursprungliga utformning har på många sätt spelat
ut sin roll - nyligen publicerat matieral har visat att den inte stimulerar
till önskade resultat. Ett förnyat åtagande - med en klar fokusering på
patienterna, grundat på modernt kvalitetstänkande och utnyttjande av ny
kunskap bör byggas upp långsiktigt för att stärka patientens ställning.
Därför tar den nya vårdgarantin sikte på att öka tillgängligheten för alla
patienter.
Det ska finnas en god tillgänglighet i hälso- och sjukvården. Det är
primärvården som är ansvarig för de första kontakterna och ska erbjuda
hjälp samma dag, antingen på telefon eller genom besök. Läkarbesök
ska erbjudas inom åtta dagar. När så erfordras ska primärvården biträda
med hänvisning till spec ia listvård för patientbesök inom tre månader.
För patienter med oklar diagnos ska besöket hos specialist ske inom en
månad. Utifrån de bedömningar som gjorts i primärvården eller av
specialistläkare ska behandling påbörjas utan dröjsmål enligt vägledande
principer för urval och prioriteringar. Om inte den egna sjukvårdshuvud-
mannen kan erbjuda vården inom ovan nämnda tidsramar har patienten
rätt att söka vård hos annan sjukvårdshuvudman.
Regeringen kommer att senare presentera sina förslag med anledning
av Prioriteringsutredningen. Parterna är ense om att formerna för hur
riksdagens beslut i dessa avseenden skall genomföras skall behandlas
inför kommande överenskommelser.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
En förutsättning för att patienten skall kunna delta aktivt i beslut som rör
den egna behandlingen är att kunskap och information om tillgänglig-
heten i vården, om köer och väntetider hos olika vårdgivare, om vård-
10
program och vårdinnehåll för olika diagnoser utvecklas och blir tillgäng-
lig. Möjligheterna för patienten att välja vårdgivare och/eller behand-
lingsmetod kan på så sätt öka. Målsättningen är att jämförbara data från
olika vårdgivare, inom landstingsområdet och inom sjukvårdsregionerna,
skall finnas lätt tillgängliga som underlag för patienternas ställningsta-
gande i olika frågor.
En utvecklad patientinformation kan innehålla följande delar:
- vårdprogram för sjukdomen eller diagnosen,
- information om vårdorganisationen,
- information om köer och väntetider,
- andra kvalitetsparametrar,
- information om vilka krav man som patient kan ställa sjukvårds-
huvudmannen,
- patientorganisationer och patientföreningar,
- hjälpmedel och sociala förmåner, m m.
För närvarande pågår ett arbete med att utveckla informationssystem för
patienter och allmänhet i vilket ett tiotal landsting är engagerade. Par-
terna är överens om att stödja det fortsatta utvecklingsarbetet och åter-
kommer till detta i senare avsnitt.
För att stärka patientens möjligheter att få likvärdig, kunskapsbaserad
vård i hela landet är nationella riktlinjer för god medicinsk praxis (ti-
digare benämnda vårdprogram) under utveckling. Arbetet har påbörjats
av Socialstyrelsen under år 1996. Regionala och lokala vårdprogram
skall baseras på dessa riktlinjer allt eftersom sådana finns tillgängliga. På
grundval av vårdprogrammen ska sedan individuella överenskommelser
(tidigare benämnda vårdkontrakt) slutas mellan den enskilde patienten
och vårdgivaren.
De första nationella riktlinjerna som utarbetas gäller diagnostik och
behandling av diabetes. Dessa skall ligga till grund för regionala och
lokala vårdprogram och individuella överenskommelser. Arbetet har varit
mer tidskrävande än vad parterna inledningsvis beräknade. Överenskom-
melsen för år 1996 har i denna del därför ännu inte helt kunnat infrias.
Parterna är dock överens om vikten av att detta arbete fullföljs. Svenska
Diabetesförbundet stöder denna uppfattning och har också påtalat vikten
av att tidsutrymme ges för arbetets genomförande.
Parterna är också överens om att utvecklingsarbetet med att fastställa
nationella riktlinjer för ytterligare diagnoser eller sjukdomstillstånd där
det finns konsensus om adekvata metoder för diagnostik och behand-
lingsåtgärder skall fortsätta och ges en hög prioritet. De ekonomiska och
organisatoriska konsekvenser, som olika metoder och rutiner leder till i
den kliniska tillämpningen, skall också belysas i de nationella rikt-
linjerna.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
11
Parterna är överens om att det fortsatta utvecklingsarbetet med na-
tionella riktlinjer skall ha sin utgångspunkt i de förslag som regeringen
lägger utifrån Prioriteringsutredningens slutliga betänkande.
De enskilda patienternas individuella beslut och överenskommelser
med vårdgivaren om fortsatt vård och behandling (tidigare benämnda
vårdkontrakt) skall ha sin grund i de nationella riktlinjerna och sjuk-
vårdshuvudmännens vårdprogram. De individuella överenskommelserna
syftar till att patienten aktivt skall kunna följa och påverka vården, be-
handlingen och rehabiliteringen. Det skall också framgå hur olika be-
handlingsinsatser bör samordnas och vilken samverkan som behövs
mellan vårdgivarna, patienten och hans eller hennes anhöriga.
Sjukvården är en kunskapsintensiv verksamhet där nya metoder och
tekniker ständigt utvecklas. För att dess resurser skall utnyttjas på bästa
sätt och befolkningen erbjudas bästa möjliga vård är det av stor vikt att
verksamheten utformas i enlighet med den kunskap som finns om såväl
gamla som nya metoders resultat och effektivitet.
Det finns en stor variation mellan olika vårdgivare och kliniker vad
gäller medicinsk praxis vid en och samma åkomma. Detta är ett numera
väldokumenterat faktum, bl.a. genom uppföljnings- och utvärderingsin-
satser som skett inom ramen för de s.k. Dagmaröverenskommelserna.
Förhållandet är otillfredställande såväl mot bakgrund av det övergripande
målet för svensk hälso- ochsjukvård - en god vård på lika villkor - som
ur resurshänseende. I en situation med finansiella restriktioner och otill-
fredställda vårdbehov hos vissa patientgrupper är det särskilt angeläget
att tillgängliga resurser används på bästa sätt.
Såväl bland berörda myndigheter och organisationer på nationell nivå
som bland sjukvårdshuvudmännen på regional och lokal nivå har stora
insatser gjorts för att följa upp, utvärdera och nå konsensus om medi-
cinskt vård- och behandlingsarbete. Men ett sådant fortlöpande arbete
måste ske med större systematik, där det också ingår att dokumentera
och analysera de resultat hälso-och sjukvården åstadkommer i vården av
enskilda patienter. Parterna är överens om vikten av att stödja en sådan
utveckling. Detta kräver insatser på såväl nationell som regional nivå.
Det fortsatta utvecklingsarbete med nationella riktlinjer för god medi-
cinsk praxis och med god tillgänglighet skall grundas på den kunskap
och kompetens som redan finns. Det gäller bl a Socialstyrelsens arbete
med kunskapsöversikter och samsyn för vissa diagnoser och sjukdomar
(state of art), SBU's teknologi-värderingar, de nationella kvalitets-
registren och Spris kompetens när det gäller verksamhetsuppföljning på
kliniknivå och variationer i medicinsk praxis samt informationsteknologi.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
12
Parterna är överens om att som ett led i det fortsatta utvecklings-
arbetet förstärka vissa insatser inom detta område.
SBU.s uppdrag att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik och
förmedla resultatet av denna verksamhet underlättas enligt parterna av att
sjukvårdshuvudmännen både är representerade i myndighetens styrelse
och i väsentlig utsträckning bidrar till finansieringen. För att öka SBU:s
möjligheter att omsätta sina slutsatser i den praktiska hälso- och sjuk-
vården och göra det möjligt för SBU att lämna ersättning för expertmed-
verkan från sjukvårdshuvudmännen, har medel avsatts sedan 1995. Bi-
draget till SBU uppgick 1996 till 10,5 milj kronor. Parterna är ense om
att år 1997 avsätta motsvarande belopp samt att det även för åren där-
efter är angeläget att avsätta belopp i minst denna storleksordning.
De nationella kvalitetsregistren hos sjukvårdhuvudmännen är viktiga
kunskapskällor för kvalitetsutvecklingsarbetet. Det finns ett trettiotal
sådana register, t.ex för höftledsplastiker och ögonsjukvård, vilka har
utvecklats med stöd av de s k informationsförsörjningsmedlen inom
ramen för Dagmaröverenskommelserna. Utvecklingsarbetet på nationell
nivå leds av en grupp med representanter från Landstingsförbundet,
Svenska Läkaresällskapet och Socialstyrelsen. En framgångsrik utveck-
ling av de nationella kvalitetsregistren förutsätter dock att kliniker hos
samtliga sjukvårdshuvudmän i landet ansluter sig till registren och att
respektive huvudman som ansvarar för ett nationellt register upplever ett
mervärde för det lokala kvalitetsarbetet att hålla ett sådant.
Parterna är överens om att arbetet med att utveckla nationella kvali-
tetsregister hos sjukvårdshuvudmännen skall fortsätta och avsätter
15 miljoner kronor för detta ändamål.
Den snabba kunskapsutvecklingen och ökade krav från såväl patienter,
medborgare, medarbetare och finansiärer kräver system för ständigt
lärande/fortbildning och metoder för att introducera och använda ny kun-
skap samt utmönstra omodern kunskap i det dagliga arbetet. Det gäller
såväl medicinsk praxis som en effektiv organisation och resursanvänd-
ning i hälso- och sjukvården.
Det är angeläget att sjukvårdshuvudmännen de närmaste åren, med
stöd av berörda organisationer och myndigheter på nationell nivå och i
dialog med kliniskt verksam hälso- och sjukvårdspersonal, utvecklar
ändamålsenligheten i sjukvården ur ett patientperspektiv. Landstingsför-
bundet åtar sig att stödja sina medlemmar i detta arbete bl.a. genom att
skapa arenor där tillfällen ges för dialog mellan förtroendevalda, admi-
nistratörer och personal för att bredda kunskapsunderlaget och erfaren-
hetsutbytet.
Lokala uppföljningssystem för att dokumentera och analysera verk-
samhetens ändamålsenlighet måste utvecklas och etableras hos sjuk-
vårdshuvudmännen. Den kunskap ett uppföljningssystem genererar ger
underlag för fortsatt agerande och för strategier i syfte att utveckla sjuk-
vårdens kvalitet och resultat.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
13
För att påskynda en utveckling där ny kunskap snabbare integreras i
det dagliga arbetet är parterna överens om att ge hög prioritet åt utveck-
lingsarbete med denna inriktning. På regional nivå avsätts 550 miljoner
kronor för detta ändamål. Sjukvårdshuvudmännen, med Landstingsför-
bundet som samordnare, skall årligen till staten rapportera vilka större
aktiviteter som genomförts.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
Modernt kvalitetstänkande innebär att varje verksamhet fokuseras på
dem man finns till för, i hälso- och sjukvården i första hand patienterna.
Detta innebär bl.a. att ledares och medarbetares kompetens och förmåga
till samverkan och resultatorientering måste utvecklas fortlöpande.
Sjukvårdens inre arbete påverkas för närvarande i hög grad av den
snabba kunskapsutvecklingen kombinerad med ökade krav från patienter,
allmänheten och övriga intressenter. Det behövs system för ständigt
lärande och former för att anpassa de nya kunskaperna till det dagliga
arbetet. Ledare måste rekryteras och tränas att kunna leda och ta tillvara
alla medarbetares kompetens med dessa förutsättningar. Den befintliga
personal- och organisationsstrukturen behöver förändras i syfte att stödja
den kunskapsutvecklande arbetsplatsen. Organisation och styrformer på-
verkas. Nätverk, kommunikation och delaktighet i små och stora beslut
kommer i fokus. Dessa förändringar ger underlag för flera initiativ och
engagemang i det egna arbetet och stärker inriktningen mot mer patient-
orienterade arbetssätt.
Reformsträvanden inom hälso- och sjukvårdssektorn under senare år har
antingen handlat om de stora strukturer och styrsystem som omger sjuk-
vården (ersättningsformer, konkurrensinslag) eller lokala, vårdorganisa-
toriska förändringar (färre platser, vårdkedjearbete). Det är nu dags att
ändra perspektiv och i högre grad förskjuta tyngdpunkten i utvecklings-
arbetet mot patienten och hans/hennes behov.
Ett patientorienterat arbetssätt förutsätter att utvecklingsinsatserna när
det gäller såväl ledare som alla medarbetare inriktas på att bryta den
traditionella hierarkiska organisation och det revirtänkande som fort-
farande karaktäriserar hälso- och sjukvården. För att stimulera ett för-
söks- och utvecklingsarbete på nationell nivå inom detta område är par-
terna överens om att under år 1997 avsätta 15 miljoner kronor.
14
Personalens engagemang och kompetens är de viktigaste tillgångarna
inom hälso- och sjukvården. Att vidmakthålla och utveckla dessa till-
gångar är av central betydelse för att hälso- och sjukvårdens mål ska
kunna uppnås.
De senare årens reformsträvanden och snabba förändringstakt samt
utvecklingen mot ett mer patientorienterat arbetssätt ställer stora krav på
personalens flexibilitet och understryker behovet av fort- och vidareut-
bildning. Den viktigaste motivationskällan för kompetensutveckling är
vidgat ansvar och vidgade arbetsuppgifter. Parterna är överens om att
arbetsorganisationen måste utvecklas så att personalens kompetens på
alla nivåer bättre kan tas tillvara och avsätter för detta ändamål 100
miljoner kronor till utvecklingsarbete under år 1997.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
En viktig förutsättning för att uppnå en hälso- och sjukvård som i ännu
högre grad än idag är patientorienterad och kunskapsbaserad är att in-
formationsförsörjningen utvecklas och att ny informationsteknologi ut-
nyttjas i så stor utsträckning som möjligt.
Kraven på förbättrad kvalitet och bättre resursutnyttjande inom hälso-
och sjukvården medför att vissa sjukvårdsverksamheter koncentreras
samtidigt som primärvård och annan öppenvård ökar i omfattning. I
detta sammanhang är det angeläget att den nya informationsteknologin
(IT) utnyttjas. IT ger stora möjligheter att stärka förändrings- och för-
nyelsearbetet inom hälso- och sjukvården inte minst när det gäller att
utveckla samarbetet mellan bassjukvård och den högspecialicerade vår-
den. Spri har också regeringens uppdrag att efter samråd med berörda
intressenter lämna förslag till IT-program inom hälso- och sjukvården
och lämna förslag till programmets finansiering.
IT har gett förutsättningar för att inom Socialstyrelsen bygga ut en
faktadatabas (MARS) med aktuell information om kunskapsläget för
vissa diagnoser och sjukdomar. Det är dock ett omfattande och kostnads-
krävande arbete att uppdatera och hålla kunskapsunderlaget i databasen
aktuellt. Hittills har arbetet finansierats inom Socialstyrelsens ramanslag.
Parterna är dock överens om att det är viktigt att stimulera sjukvårds-
huvudmännens användning av databasen. Detta kan ske genom att de
också bidrar till att finansiera den. Parterna har därför enats om att av-
sätta fyra miljoner kronor för detta ändamål under år 1977. En sådan
medfinansiering innebär också att sjukvårdshuvudmännen skall kunna
påverka databasens utveckling och användning.
15
Epidemiologiskt Centrum (EpC) vid Socialstyrelsen har till uppgift att
följa, analysera och rapportera om utbredning och utveckling av befolk-
ningens hälsa, sjukdomar, sociala situation, vårdutnyttjande och riskfak-
torer för sjukdomar och sociala problem. För att EpC Bättre skall kunna
fullgöra sitt uppdrag inom hälso- och sjukvårdsområdet är det angeläget
att nationella öppenvårds- och skaderegister kan utvecklas. Parterna har
enats om att 2,5 miljoner kronor avsätts för detta ändamål under år
1997.
För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad
informationsförsörjning m.m. lämnas år 1996 en ersättning med sam-
manlagt 21 miljoner kronor inklusive medlen som används för att ut-
veckla nationella kvalitetsregister. Parterna är överens om att för år
1997, utöver de medel som, av vad som framgått ovan, avsätts för na-
tionella kvalitetsregister, avsätta 9,5 miljoner kronor för utvecklings-
arbete om informationsförsörjning. Medlen skall användas enligt de rikt-
linjer och för de ändamål som den nationella styrgruppen anger.
Landstingen kommer att från 1997 och 1998 få ett utökat ansvar för
läkemedel i öppen vård. Läkemedelskommittéerna är sjukvårdshuvud-
männens organ för att nå en rationell och kostnadseffektiv läkemedels-
hantering. Den nuvarande läkemedelsinformationen behöver i samband
härmed utökas och utvecklas. Verksamheten skall i huvudsak bestå av
värderande produktmonografier för nya läkemedel och indikationer, att
utarbeta utbildningsmaterial och att utbilda vidareinformatörer. Nya pre-
sentationsformer genom bl.a. modern informationsteknologi bör tas till-
vara.
Parterna är ense om att avsätta sex miljoner kronor för producento-
bunden läkemedelsinformation under år 1997. Medlen disponeras av
Läkemedelsverket. Verket skall se till att det finns en arbetsgrupp, som
löpande deltar i diskussionerna om hur den producentobundna läke-
medelsinformationen till läkemedelskommittéerna utformas och organise-
ras. I arbetsgruppen skall ingå representanter för sjukvårdshuvudmännen
och deras läkemedelskommittéer.
Arbetet med att belysa och synliggöra variationerna i tillgängligheten
inom olika områden måste intensifieras. Landstingsförbundet har, i sam-
arbete med Samverkansnämnden i den södra regionen och landstingen i
denna region, startat ett projekt som syftar till att precisera kraven på
uppgifter för att följa köer och väntetider för olika diagnosgrupper.
Dessa uppgifter skall ingå som en del av uppföljningen och styrningen
såväl på den lokala nivån som på mer övergripande nivåer. En modell
för regional uppföljning av väntetider skall också prövas i projektet. På
sikt bör erfarenheterna från detta och liknande projekt leda till att olika
intressenter, inklusive patienterna, får tillgång till information om köer
och väntetider i hela landet.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
16
För närvarande pågår ett arbete för att utveckla ett informationssystem
för patienter och allmänhet - en fulltextdatabas med koppling till såväl
MARS -databasen som Spris referensdatabas. Ett tiotal landsting deltar i
arbetet med Östergötlands läns landsting som drivande och samman-
hållande. Apoteksbolaget och Landstingsförbundet är också engagerade.
Parterna är överens om att utvecklingsarbetet bör stödjas och avsätter
därför sex miljoner kronor för ändamålet.
Parterna har vidare enats om att avsätta 140 miljoner kronor att dispo-
neras av sjukvårdshuvudmännen för att stärka möjligheterna att med
informationsteknologi stödja en patientfokuserad och kunskapsbaserad
utveckling.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
I överenskommelsen för år 1996 enades parterna om att - bl.a. på basis
av resultaten en fristående utvärdering av medlens användning - de
särskilda medlen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser skulle fin-
nas kvar för år 1996. Med hänsyn till att olika utredningar förväntades
komma med förslag inom rehabiliteringsområdet var parterna ense om
att under de närmaste åren pröva om det finns skäl att ersätta denna
ursprungligen temporära stimulans för medicinska rehabiliterings- och
behandlingsinsatser med ett långsiktigt system som stadigvarande stärker
drivkraftern för sjukvårdshuvudmännen att uppmärksamma och prioritera
insatser av betydelse för en bättre medicinsk rehabilitering och lägre
ohälsokostnader. Parterna enades därför om att detta stimulansbidrag
borde finnas kvar under åren 1997 och 1998. De slutliga beloppen skulle
bestämmas senare, men minst 250 respektive 150 miljoner kronor skulle
avsättas för att göra det möjligt att slutföra vissa mer långsiktiga projekt.
Regeringen behandlade i sin ekonomiska vårproposition (prop.
1995/96:150) frågan om de särskilda medlen från sjukförsäkringen för
medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser fr.o.m. år 1997.
Regeringen konstaterade att försäkringskassorna under ett antal år inom
ramen för statens överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen disponerat särskilda medel
för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser.
Regeringen ansåg att denna samverkan med sjukvårdshuvudmännen
numera kan anses så etablerad att den i huvudsak förutsätts kunna ske
med befintliga resurser. En neddragning av de särskilda stimulansmedlen
med 185 miljoner kronor år 1997 och 200 miljoner år 1998 respektive år
1999 ansågs därför motiverad.
Parterna har nu med hänvisning till överenskommelsen för år 1996
enats om att ersättningsbeloppet för år 1997 för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården skall vara 250 miljoner
kronor.
17
* Handikappinstitutet
* Rikssjukvård för HIV-smittade
* Vissa patientöverföringar
* Handledning av kiropraktorer och naprapater
För Handikappinstitutets verksamhet lämnas särskild ersättning med
51 miljoner kronor per år enligt en årlig, separat överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet. Ersättningen betalas ut av Riks-
försäkringsverket.
En särskild utredare har av regeringen fått i uppdrag att bl.a. pröva
vilka förändringar som bör genomföras i fråga om institutets framtida
finansiering. Utredaren skall presentera sitt uppdrag före utgången av år
1996. Eventuella förändringar kan därmed tidigast träda i kraft den
1 januari 1998. Parterna har mot denna bakgrund enats om att för år
1997 lämna en särskild ersättning med nominellt oförändrat belopp, dvs
51 miljoner kronor.
Inom Stockholms läns landsting finns den enda vårdinrättning i landet
för dem som tvångsvårdas enligt bestämmelserna i smittskyddslagen och
som är HIV-smittade eller har utvecklat aids. Inrättningen tar emot
patienter från hela landet. Stockholms läns landsting har under tidigare
år fått ersättning för denna verksamhet genom de s.k. Dagmaröverlägg-
ningarna. Parterna är överens om att 7,75 miljoner kronor utbetalas till
Stockholms läns landsting för denna verksamhet under år 1997.
Sedan år 1991 har det funnits en bilateral överenskommelse om patient-
över flyttningar mellan Sverige och Finland.
Den 1 oktober 1996 trädde den Nordiska konventionen om socialt
bistånd och sociala tjänster i kraft. En viktig nyhet i konventionen gäller
flyttning till ett annat nordiskt land för långvarig vård och behandling.
Flyttningarna skall underlättas om den enskildes livssituation förbättras
och huvudmännen ges befogenheter att sinsemellan komma överens om
kostnadsfördelningen av den fortsatta vården.
Med anledning av att konventionen nu trätt i kraft kommer den
tidigare bilaterala överenskommelsen att sägas upp. Det tidigare betal-
ningsansvaret kvarstår dock för de personer som redan före nyss nämnda
datum förts över från Sverige till Finland, inalles nio stycken. Parterna
har enats om att för år 1997 avsätta 750 000 kronor för ändamålet.
Parterna är okså eniga om att utreda om en fortsatt finansiering enligt
Dagmaröverenskommelsen är lämplig eller om annan finansiering för
Skr. 1996/97:66
Bilaga
18
dessa personers vård bör sökas från och med år 1998. De personer som
berörs kan vara patienter som efter de s.k. Ädel- och psykiatrireformerna
faller inom kommunernas ansvarsområde.
Sedan några år tillbaka lämnas ersättning till sjukvårdshuvudmännen för
kiropraktorers praktiktjänstgöring inom den offentliga vården. Från och
med innevarande år, 1996, lämnas motsvarande ersättning för naprapa-
ters praktiktjänstgöring till följd av att också de har möjligheter att söka
yrkeslegitimation efter praktiktjänstgörning. Parterna är överens om att
avsätta en miljon kronor för detta ändamål även under år 1997.
Frågan om att föra över administrationen av ålders- och förtidspensionä-
rernas avgifter vid sjukhusvård från försäkringskassorna och Riksförsäk-
ringsverket utreds för närvarande av parterna. Arbetet avses vara slutfört
i sådan tid att frågan slutgiltigt kan behandlas i slutet av år 1996. Om
parterna kan enas om en sådan överföring bör denna ske tidigast fr.o.m.
år 1998.
Skr. 1996/97:66
Bilaga
Den ekonomiska omfattningen av överenskommelsen för år 1997 och
medelsfördelning framgår av bilaga 1. Till sitt innehåll och struktur
skiljer sig överenskommelsen från tidigare år. Detta är en följd av att de
medel som står till förfogande fr.o.m. år 1997, i enlighet med vad par-
terna är överens om, i ökad utsträckning skall användas för att genom-
föra aktiviteter för att utveckla, följa upp och utvärdera hälso- och sjuk-
vårdens ändamålsenlighet, resultat och kvalitet.
Ersättningarna enligt punkterna 1.2 Kunskapsbaserad hälso- och sjuk-
vård - regional nivå, 2.2 Verksamhetsutveckling - regional nivå och 3.2
Informationsförsörjning - regional nivå (bilaga 1) slås samman och för-
delas till sjukvårdshuvudmännen för år 1997 enligt vad som framgår av
bilaga 2. Bidragen utbetalas av Socialstyrelsen med en tolftedel för varje
månad i efterskott.
Ersättning enligt 1.1 - Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård - na-
tionell nivå utbetalas i enlighet med överenskommelse mellan Lands-
tingsförbundet och SBU samt mellan Landstingsförbundet och Social-
styrelsen om medlens användning.
Ersättning enligt 3.1 Informationsförsörjning - nationell nivå utbetalas
av Socialstyrelsen i enlighet med överenskommelse mellan Landstings-
förbundet och Socialstyrelsen om medlens användning.
Ersättning enligt 3.2.1 utbetalas av Socialstyrelsen efter rekvisition
kvartalsvis till Östergötlands läns landsting.
19
Ersättning enligt 4 Rehabiliterings- och behandlingsinsatser utges efter
särskild rekvisition av försäkringskassan efter det att en särskild
överenskommelse träffats mellan försäkringskassan och huvudmannen
om medlens användning. Ersättningens fördelning framgår av bilaga 3.
Ersättning enligt 5.1 Handikappinstitutets verksamhet utbetalas utan
särskild rekvisition månadsvis i efterskott av Riksförsäkringsverket.
Ersättningar enligt 5.2 riksjukvård för HIV-smittade utbetalas till
Stockholms läns landsting utan särskild rekvisition månadsvis i efter-
skott.
Ersättningar enligt 5.3 - 5.4 Vissa särskilda ersättningar utbetalas när
villkoren för respektive ersättning är uppfyllda.
Överenskommelsen gäller under förutsättning att den godkänns av
regeringen och Landstingsförbundets styrelse. Erforderliga tillämpnings-
anvisningar utarbetas av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen i
samråd med Landstingsförbundet. Vidare har parterna träffat särskilda
överenskommelser om dels finansieringen av Handikappinstitutet för år
1997, underbilaga 4, dels administrationsbidraget för privata vårdgivare,
underbilaga 5.
Överenskommelsen blir giltig när den godkänts av regeringen och
Landstingsförbundets styrelse.
För staten För Landstingsförbundet
Ulf Westerberg Monica Sundström
Skr. 1996/97:66
Bilaga
Underbilaga 1-3
20
Skr. 1996/97:66
Bilaga
LANDSTINGS
FÖRBUNDET
Protokollsanteckning
Landstingsförbundet får för sin del göra följande reservation till denna överens-
kommelse.
Förbundet kan inte acceptera den av staten ensidigt verkställda neddragning med
185 miljoner av den ekonomiska ramen för överenskommelsen i förhållande till
den för år 1996. Statens företrädare har inte presenterat någon sakligt grundad
motivering för neddragningen. En medelsneddragning i angiven storleksordning
innebär i dagens ekonomiska situation en ytterligare påfrestning för landstingen.
Landstingsförbundet hänvisar till överenskommelsen våren 1996 om den kom-
munala ekonomin, där ”regeringen åtar sig att hålla statsbidragen på en nomi-
nellt oförändrad nivå även 1997 och 1998.”
Förbundet har under överläggningarna framfört förslag om hur medelsindrag-
ningen åtminstone till en del skulle kunna kompenseras. Detta förslag går ut på
att de allmänna försäkringskassorna medges ekonomiskt utrymme, i minst sam-
ma omfattning som neddragningen, att disponeras för åtgärder på rehabilite-
rings-/behandlingsområdet vilka skulle kunna möjliggöra en sänkning av det s k
ohälsotalet.
21
Skr. 1996/97:66
Underbilaga 1
1 Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård
|
1.1 Nationellt |
25,5 |
Mkr | |
|
varav SBU |
10,5 | ||
|
kvalitetsregister |
15 | ||
|
7.2 Regionalt |
550 |
Mkr | |
|
2 Verksamhetsutveckling | |||
|
2.7 Nationellt |
15 |
Mkr | |
|
2.2 Regionalt |
100 |
Mkr | |
|
3 Informationsförsörjning | |||
|
3.1 Nationellt |
22 |
Mkr | |
|
varav MARS (förlagsdel) |
4,0 | ||
|
EpC |
2,5 | ||
|
Särskilda medel för in- | |||
|
formationsförsörjning |
9,5 | ||
|
Producentobunden | |||
|
läkemedelsinfo |
6,0 | ||
|
3.2 Regionalt |
140 |
Mkr | |
|
3.2.1 Informationssystem för pat och | |||
|
allmänhet |
6 |
Mkr | |
|
4 Rehabiliterings- och behandlingsinsatser |
250 |
Mkr | |
|
5 Vissa särskilda ersättningar |
60,5 |
Mkr | |
|
varav | |||
|
5.1 Handikappinstitutet |
51,0 | ||
|
5.2 Rikssjukvård för HIV-smittade |
7,75 | ||
|
5.3 Vissa patientöverföringar |
0,75 | ||
|
5.4 Handledning för kiropraktorer | |||
|
och naprapater |
1,0 | ||
|
Summa: |
1 |
169 |
Mkr |
22
|
Sjukvårdshuvudman |
Miljoner kronor | |
|
AB |
Stockholm |
155 |
|
C |
Uppsala |
26 |
|
D |
Södermanland |
23 |
|
E |
Östergötland |
37 |
|
F |
Jönköping |
28 |
|
G |
Kronoberg |
16 |
|
H |
Kalmar |
22 |
|
K |
Blekinge |
14 |
|
L |
Kristianstad |
26 |
|
M |
Malmöhus |
51 |
|
N |
Halland |
24 |
|
0 |
Bohus |
29 |
|
P |
Älvsborg |
40 |
|
R |
Skaraborg |
25 |
|
S |
Värmland |
25 |
|
T |
Örebro |
25 |
|
U |
Västmanland |
23 |
|
w |
Dalarna |
26 |
|
X |
Gävleborg |
26 |
|
Y |
Västernorrland |
23 |
|
Z |
Jämtland |
12 |
|
AC |
Västerbotten |
23 |
|
BD |
Norrbotten |
24 |
|
I |
Gotland |
5 |
|
MM |
Malmö |
22 |
|
OG |
Göteborg |
40 790 |
23
|
Sjukvårdshuvudman |
Miljoner kronor | |
|
AB |
Stockholm |
43 |
|
C |
Uppsala |
7 |
|
D |
Södermanland |
9 |
|
E |
Östergötland |
12 |
|
F |
Jönköping |
8 |
|
G |
Kronoberg |
4 |
|
H |
Kalmar |
7 |
|
K |
Blekinge |
5 |
|
L |
Kristianstad |
8 |
|
M |
Malmöhus |
15 |
|
N |
Halland |
6 |
|
0 |
Bohus |
9 |
|
P |
Älvsborg |
12 |
|
R |
Skaraborg |
6 |
|
S |
Värmland |
9 |
|
T |
Örebro |
8 |
|
U |
Västmanland |
8 |
|
w |
Dalarna |
9 |
|
X |
Gävleborg |
10 |
|
Y |
Västernorrland |
8 |
|
z |
Jämtland |
4 |
|
AC |
Västerbotten |
9 |
|
BD |
Norrbotten |
9 |
|
I |
Gotland |
1 |
|
MM |
Malmö |
9 |
|
OG |
Göteborg |
15 250 |
24
SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET
1996-11-12
Skr. 1996/97:66
Underbilaga 4
I anslutning till 2 § i avtalet den 24 mars 1977 mellan staten och Lands-
tingsförbundet om Handikappinstitutet har parterna träffat följande
överenskommelse för år 1997.
1 För Handikappinstitutets finansiering har parterna tillfört institutets
fond 51 milj, kr för 1997 års verksamhet. Beloppet tillförs fonden i
enlighet med överenskommelsen om vissa ersättningar från sjukförsäk-
ringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1997. Beloppet utbetalas av
Riksförsäkringsverket med en tolftedel för varje månad i efterskott.
2 Medel som ingår i Handikappinstitutets fond disponeras - med de
undantag som följer av punkterna 3 och 4 nedan - av institutets styrelse
för verksamheten i enlighet med institutets stadgar.
Anmärkning: Styrelsen bör i sammanhanget beakta vad som stadgas
om utredningsarbete på regeringens respektive sjukvårdshuvudmännens
uppdrag.
3 Från institutets fond skall utbetalas 5 500 000 kr för år 1997 till
Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolags (SUB) verksamhet.
4 Av Handikappinstitutets fond skall för år 1997 avdelas 4 000 000 kr
att av institutets styrelse disponeras för att initiera och stimulera tillverk-
ningen av vissa handikapphjälpmedel, för vilka föreligger svårigheter att
etablera produktion på gängse villkor. Medlen får även användas som
förlustgaranti. Härutöver får institutet möjlighet att utnyttja 4 000 000 kr
såsom förlustgaranti i samband med beställningar av hjälpmedel. Er-
forderliga avtal för genomförande härav skall tecknas av SUB i nära
samarbete med institutet.
Överenskommelsen blir giltig när den godkänts av regeringen och
Landstingsförbundets styrelse.
För staten För Landstingsförbundet
Ulf Westerberg Monica Sundström
25
SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET
1996-11- 12
Skr. 1996/97:66
Underbilaga 5
Efter överläggningar mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvud-
männen har överenskommelse träffats om hur ersättningen till sjukvårds-
huvudmännen för administrationen av ersättningar till privata läkare och
sjukgymnaster år 1997 skall fördelas.
Administrationen av ersättningar till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster fördes över från försäkringskassorna och Riksförsäkrings-
verket till landstingen den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:195, bet.
1994/95:SoU24, rskr. 1994/95:383). Under förutsättning att riksdagen
godkänner regeringens förslag i prop. 1996/97:1, utgiftsområde 9, A 2.
Bidrag till hälso- och sjukvård, skall 32,8 miljoner kronor år 1997 föras
över till landstingen som ersättning för nämnda administrationskostnader.
Parterna har enats om att ersättningen för nämnda administrations-
kostnader skall fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen enligt vad som
framgår av bilaga. Ersättningen utbetalas utan särskild rekvisition kvar-
talsvis i förskott av Socialstyrelsen.
Överenskommelsen blir giltig när den har godkänts av regeringen och
Landstingsförbundets styrelse.
För staten För Landstingsförbundet
Ulf Westerberg Monica Sundström
Bilaga: Fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen av administrationser-
sättning
26
|
Sjukvårdshuvudman |
Milj kr |
|
AB |
8,01 |
|
C |
0,85 |
|
D |
1,11 |
|
E |
1,62 |
|
F |
0,48 |
|
G |
0,52 |
|
H |
0,77 |
|
K |
0,29 |
|
L |
0,84 |
|
M |
1,98 |
|
N |
0,50 |
|
O |
0,82 |
|
P |
0,67 |
|
R |
0,49 |
|
S |
1,04 |
|
T |
0,55 |
|
U |
0,43 |
|
w |
0,91 |
|
X |
0,47 |
|
Y |
1,10 |
|
Z |
0,54 |
|
AC |
1,00 |
|
BD |
0,88 |
|
I |
0,16 |
|
MM |
2,42 |
|
OG |
4,35 |
|
SUMMA |
32,80 |
27
Skr. 1996/97:66
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Blomberg, Andersson, Ulvskog, Sundström, Johansson, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Wallström
Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:66 Redogörelse för en överenskom-
melse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997
gotab 52777, Stockholm 1996
28