Prop.
1996/97:61
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 mars 1997
Lena Hjelm-Wallén
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i telelagen och i lagen om tele-
terminalutrustning. Ändringarna syftar dels till att uppnå de telepolitiska
målen på ett bättre sätt än i dag, dels till att anpassa lagstiftningen efter
den framväxande regleringen inom EG.
Den grundläggande telepolitiken föreslås ligga fast. De telepolitiska
målen föreslås emellertid bli förtydligade genom att det i lagen anges att
telefonitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris samt att alla skall
få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor.
Telelagens regler om tillståndsplikt föreslås kompletterade med regler
om anmälningsplikt för alla operatörer, även dem med verksamhet av
mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik föreslås skärpas. Hårdare
krav ställs på operatörer med ett betydande inflytande på marknaden,
t.ex. vad gäller kostnadsredovisning. Tillsynsmyndigheten föreslås fa
utökade befogenheter, bl.a. skall den få rätt att besluta vid tvist mellan
operatörer angående villkor för samtrafik.
Post- och telestyrelsen föreslås fa en utökad tillsynsroll samt ett tydli-
gare ansvar som sektorsmyndighet på teleområdet.
Avtalet mellan staten och Telia AB om särskilda åtaganden förlängs
inte efter den 1 juli 1997. Avtalet ersätts med generella regler.
Lagen om teleterminalutrustning ändras så att tillsynsmyndigheten
skall kunna hindra eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
Prop. 1996/97:61
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................4
2 Lagtext....................................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)......................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning............................................. 20
3 Ärendet och dess beredning..................................................................22
4 Nuvarande ordning...............................................................................23
5 Allmänna utgångspunkter för en fortsatt telereglering........................26
5.1 Bakgrund...................................................................................26
5.2 Övergripande målsättningar för telepolitiken...........................30
5.3 De telepolitiska målen...............................................................31
6 Statens ansvar på teleområdet..............................................................35
6.1 Utgångspunkter för statens ansvar............................................35
6.2 Avgränsningar av statens ansvar...............................................37
6.3 Nuvarande avtal mellan staten och Telia..................................39
6.4 Samhällsomfattande tjänster.....................................................41
6.4.1 Definitionen av samhällsomfattande tjänster...........41
6.4.2 Finansieringen av samhällsomfattande tjänster.......44
6.5 Totalförsvarets behov samt åtgärder mot allvarliga
fredstida störningar....................................................................46
6.6 Funktionshindrade personers behov..........................................49
7 Ändringar i telelagen............................................................................53
7.1 Tillståndsprövning och villkor..................................................53
7.2 Samtrafik...................................................................................56
7.2.1 Allmänt om regleringen, skyldigheten att
bedriva samtrafik.....................................................56
7.2.2 Kostnadsbaserade samtrafiktaxor............................59
7.2.3 Krav på särredovisning av samtrafik och accessnät 63
7.2.4 Utvidgade befogenheter för tillsynsmyndigheten.... 65
7.3 Taxesättning.............................................................................69
7.4 Nummer-, adress - och katalogfrågor.........................................75
7.4.1 Katalog och nummerupplysningstjänst för telefoni. 75
7.4.2 Samlad databas för dataadresser och PTS ansvar
för e-post- planen för Internet..................................77
7.4.3 Nummerplaner, nummerportabilitet och lika
tillträde.....................................................................78
7.5 Övriga frågor.............................................................................79
7.5.1 Tekniska planer, servicekodplanen och
nätgränssnitt.............................................................79
7.5.2 Straffbestämmelser..................................................80
7.5.3 Utlämnande av uppgifter.........................................81
7.5.4 Samutnyttjande av anläggningar..............................82
8 Ändringar i lagen om teleterminalutrustning.......................................83
9 Statens deltagande i satellitorganisationerna........................................85
10 Post- och telestyrelsens uppgifter...................... 87
11 Författningskommentar......................................................................92
11.1 Förslaget till lag om ändring i telelagen (1993:597)...............92
11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning............................................................103
Bilaga 1 Departementspromemorians lagförslag................................104
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig
över promemorians förslag....................................................119
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................120
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................................................137
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1997.......139
Rättsdatablad.........................................................................................140
Prop. 1996/97:61
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i telelagen (1993:597),
2. lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning.
Prop. 1996/97:61
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)
dels att 34 § skall upphöra att gälla,
delsa.lt 1, 2, 5-8, 10, 12, 13, 15-21,23,27, 31-33 och 35-37 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tio nya paragrafer, 4 a, 4 b, 17 a, 17 b,
20 a-20 d, 32 a och 33 a §§, samt närmast före 4 a § en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild,
data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller
genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt
anordnad ledare,
teletjänst-, förmedling av tele-
meddelande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där
abonnentanslutning upprättas med
hjälp av radio,
telefonitjänst: teletjänst bestående
i överföring av tal och som medger
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild,
data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller
genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt
anordnad ledare,
teletjänst: förmedling av telemed-
delande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där
abonnentanslutning tillhandahålls
via radio i en mobil nätanslutnings-
punkt,
telefonitjänst: teletjänst bestående
överföring av telefaxmeddelanden
samt datakommunikation via låg-
hastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av
telemeddelanden via telenät eller
tillhandahållande av förbindelser
för sådan verksamhet,
telenät: anläggning för förmed-
ling av telemeddelanden.
i överföring av tal och som medger
överföring av telefaxmeddelanden
samt datakommunikation via låg-
hastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av
telemeddelanden via telenät eller
tillhandahållande av nätkapacitet,
telenät: anläggning avsedd för
förmedling av telemeddelanden,
nätkapacitet: överföringskapacitet
i telenät eller del därav,
hyrd förbindelse: nätkapacitet
mellan nätanslutningspunkter som
avses i rådets direktiv 92/44/EEG
av den 5 juni 1992 om tillhanda-
hållande av öppna nät för förhyrda
förbindelser,
samtrafik: fysisk och logisk sam-
mankoppling av telenät som möjlig-
gör att teletjänster som tillhanda-
hålls i telenäten fungerar mellan
alla användares nätanslutnings-
punkter, såväl fasta som mobila,
och där användarna ges möjlighet
att få tillgång till tjänster som till-
handahålls i näten.
Prop. 1996/97:61
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program
i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första me-
ningen yttrandefrihetsgrundlagen.
Bestämmelserna i lagen syftar
till att enskilda och myndigheter
skall få tillgång till effektiva tele-
kommunikationer till lägsta möj-
liga samhällsekonomiska kostnad.
Häri ligger bl.a. att var och en
skall fa möjlighet att från sin sta-
digvarande bostad eller sitt fasta
verksamhetsställe utnyttja telefo-
nitjänst inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät.
Bestämmelserna i lagen syftar till
att enskilda och myndigheter skall fa
tillgång till effektiva telekommuni-
kationer till lägsta möjliga samhälls-
ekonomiska kostnad. Häri ligger
bl.a.
1. att var och en skall fa möjlighet
att från sin stadigvarande bostad
eller sitt fasta verksamhetsställe ut-
nyttja telefonitjänst till ett rimligt
pris inom ett allmänt tillgängligt
telenät,
2. att alla skall få tillgång till te-
letjänster på likvärdiga villkor, samt
3. att telekommunikationerna skall
vara uthålliga och tillgängliga under
kriser och krig.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet Prop. 1996/97:61
som regeringen bestämmer får be- som regeringen bestämmer får be-
sluta att enskilda och myndigheter sluta att enskilda och myndigheter
skall tillförsäkras tillgång till tele- skall tillförsäkras tillgång till tele-
tjänster eller fasta teleförbindelser tjänster eller nätkapacitet genom
|
genom statlig upphandling. |
statlig upphandling. Anmälningsplikt 4a§ Följande tjänster får inom ett all- 1. telefonitjänst till fast nätan- 2. mobil teletjänst, 3. annan teletjänst som kräver till- 4. nätkapacitet. Regeringen eller, efter regeringens 4b§ Regeringen eller den myndighet |
Tillstånd enligt denna lag krävs
för rätten att inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahålla
1. telefonitjänst eller mobil tele-
tjänst, om verksamheten har en
omfattning som med avseende på
utbredningsområde, antalet använ-
dare eller annat jämförbart för-
hållande är betydande, eller
2. fasta teleförbindelser, om
upplåtelsen görs av nätets ägare
eller av någon annan som dispone-
Förutom anmälan enligt 4 a §
krävs tillstånd enligt denna lag för
rätten att inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahålla telefo-
nitjänst till fast nät anslutningspunkt,
mobil teletjänst eller nätkapacitet,
om verksamheten har en omfattning
som med avseende på utbrednings-
område, antalet användare eller
annat jämförbart förhållande är
betydande.
rar kapacitet i nätet och tillhanda-
håller sådana förbindelser i en
omfattning som är betydande.
Tillstånd far avse ett visst område eller hela landet.
Frågor om tillstånd prövas av Frågor om tillstånd prövas av
den myndighet som regeringen be- tillsynsmyndigheten,
stämmer (tillståndsmyndigheten).
Tillståndsmyndigheten skall efter Tillsynsmyndigheten skall efter
ansökan meddela förhandsbesked ansökan meddela förhandsbesked
om tillstånd enligt 5 § behövs för om tillstånd enligt 5 § behövs för
viss televerksamhet. Ett förhands- viss televerksamhet. Ett förhands-
besked gäller för den tid och under besked gäller för den tid och under
de förutsättningar i övrigt som an- de förutsättningar i övrigt som anges
ges i beskedet. i beskedet.
Tillståndsmyndigheten far medge Tillsynsmyndigheten far i enskilda
undantag från tillståndsplikten en- fall medge undantag från tillstånds-
ligt 5 §, om det finns särskilda plikten enligt 5 §, om det finns sär-
skäl. I sådant fall får tillstånds- skilda skäl.
plikten ersättas med en anmäl-
ningsplikt.
Regeringen eller den myndighet Om det behövs för att följa ut-
som regeringen bestämmer får vecklingen på telekommunikations-
meddela föreskrifter om anmäl- området, får regeringen eller, efter
ningsplikt för den som inom ett all- regeringens bemyndigande, tillsyns-
mänt tillgängligt telenät tillhanda- myndigheten meddela föreskrifter
håller teletjänster som inte omfat- om att den som inom ett allmänt
tas av tillståndsplikten enligt 5 §. tillgängligt telenät bedriver tele-
verksamhet som inte omfattas av
anmälningsplikten enligt 4 a § skall
lämna upplysningar om verksam-
heten.
Beslut och föreskrifter om an-
mälningsplikt får meddelas endast
i den utsträckning som det behövs
från allmän synpunkt för att följa
utvecklingen på telekommunika-
tionsområdet.
Ett tillstånd skall återkallas om verksamheten bedrivs i strid med denna
lag eller i strid med föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd
av lagen och avvikelsen inte kan anses vara av mindre betydelse. Om inte
Prop. 1996/97:61
särskilda skäl föreligger får dock återkallelse ske först sedan tillståndsha-
varen har lämnats tillfälle att vidta rättelse.
Gäller avvikelsen endast en viss del av verksamheten får återkallelsen
begränsas till denna del.
Återkallelse får även ske om för-
utsättningarna för att meddela till-
stånd inte längre föreligger eller om
tillståndshavaren begär det.
Om tillståndet återkallas, får till-
synsmyndigheten besluta hur verk-
samheten skall avvecklas.
Prop. 1996/97:61
När fråga uppkommer om att meddela tillstånd att inom ett allmänt
tillgängligt telenät tillhandahålla nya eller väsentligt ändrade mobila te-
letjänster och det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för
verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva
sådan verksamhet, skall prövningen ske efter ett förfarande med allmän
inbjudan till ansökan.
Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en mobil
teletjänst utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd med-
delas utan att pågående användning begränsas. Inbjudningsförfarandet
skall då avse endast det frekvensutrymme som härigenom blivit tillgäng-
ligt.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller, efter regeringens
som regeringen bestämmer får bemyndigande, tillsynsmyndigheten
meddela föreskrifter om de sakliga får meddela föreskrifter om de
grunder som skall tillämpas vid sakliga grunder som skall tillämpas
prövning enligt denna paragraf. vid prövning enligt denna paragraf.
Tillstånd enligt 5 § att driva tele-
verksamhet får förenas med vill-
kor.
Tillståndsvillkor kan avse bl.a.
skyldighet för tillståndshavare
1. att på vissa villkor tillhanda-
hålla telefonitjänst åt var och en
som efterfrågar denna tjänst,
2. att med beaktande av tillgäng-
lig kapacitet på vissa villkor till-
handahålla fasta teleförbindelser åt
den som efterfrågar sådana,
Tillstånd enligt 5 § att driva tele-
verksamhet får förenas med villkor
om skyldighet för tillståndshavare
1. att på vissa villkor tillhanda-
hålla telefonitjänst till fast nätan-
slutningspunkt åt var och en som
efterfrågar denna tjänst,
2. att med beaktande av tillgänglig
kapacitet tillhandahålla nätkapacitet
på vissa villkor åt den som
efterfrågar sådan,
' Senaste lydelse 1995:465.
2 Senaste lydelse 1996:416.
3. att bedriva verksamheten un-
der de förutsättningar som följer
av de internationella överenskom-
melser som Sverige har biträtt,
4. att i verksamheten ta hänsyn
till handikappades behov av sär-
skilda teletjänster,
5. att medverka till att telemed-
delanden kan förmedlas till sam-
hällets alarmerings- och rädd-
ningstjänst,
6. att beakta totalförsvarets be-
hov av telekommunikationer under
höjd beredskap,
7. att årligen redovisa sin verk-
samhet i de delar som berörs av
tillståndet efter för verksamheten
särskilt avpassade principer samt
att ställa redovisningen till förfo-
gande för tillståndsmyndigheten
eller den som anvisas av myndig-
heten,
8. att på skäliga villkor till annan
tillståndshavare lämna ut sådana
publicerade uppgifter om enskildas
teleabonnemang som inte omfattas
av tystnadsplikt enligt 25 § första
stycket 1 denna lag, samt
9. att på skäliga villkor i egen
telekatalog publicera och i sin
verksamhet till allmänheten lämna
ut uppgifter om enskildas teleabon-
nemang hos annan tillstånds-
havare i den utsträckning de inte
omfattas av tystnadsplikt enligt
lag.
3. att tillhandahålla information
om verksamhetens ägare,
4. att bedriva verksamheten var-
aktigt och med god kapacitet och
kvalitet,
5. att på ett visst sätt fullgöra vad
som föreskrivs i 17 a eller 20 b §,
6. att på skäliga villkor i egen te-
lekatalog publicera uppgifter om
enskildas teleabonnemang hos an-
mälningspliktig i den utsträckning
de inte omfattas av tystnadsplikt
enligt lag, samt
7. att utan särskild ersättning upp-
rätthålla telefonautomater i en om-
fattning som i fråga om antal och
geografisk utbredning tillgodoser
allmänhetens behov.
Prop. 1996/97:61
Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor
att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 14 a §.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller, efter regeringens
som regeringen bestämmer far bemyndigande, tillsynsmyndigheten
meddela föreskrifter om tillstånds- meddelar närmare föreskrifter om
villkor. det sätt på vilket tillståndsvillkoren
skall fullgöras.
Den som inom ett allmänt till- Den som inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahåller te- gängligt telenät tillhandahåller tele-
letjänster eller fasta teleförbindel- tjänster eller nätkapacitet skall se till
ser skall tillgodose rimliga krav på att verksamheten uppfyller rimliga
teknisk säkerhet i verksamheten. krav på god funktion och teknisk
säkerhet.
Prop. 1996/97:61
Tillståndshavare enligt denna
lag far, vid sidan av normala
kommersiella villkor, inte ställa
upp andra krav för anslutning till
telenät än sådana som är nödvän-
diga för att möjliggöra samverkan
mellan teletjänster eller som be-
hövs för att förebygga att nätet
eller dess användare skadas eller
att nätets drift störs.
Den som bedriver verksamhet som
är anmälningspliktig enligt 4 a § far,
vid sidan av normala kommersiella
villkor, inte ställa upp andra krav för
anslutning till telenät än sådana som
är nödvändiga för att möjliggöra
samverkan mellan teletjänster eller
som behövs för att förebygga att nä-
tet eller dess användare skadas eller
att nätets drift störs.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller, efter regeringens
som regeringen bestämmer far bemyndigande, tillsynsmyndigheten
meddela närmare föreskrifter om far meddela närmare föreskrifter om
krav enligt 15 och 16 §§. krav enligt 15 och 16 §§.
Den som bedriver anmälnings-
pliktig verksamhet enligt 4 a § är
skyldig
1. att bedriva verksamheten under
de förutsättningar som följer av de
internationella överenskommelser
som Sverige har biträtt,
2. att i verksamheten ta hänsyn till
handikappades behov av särskilda
teletjänster,
3. att medverka till att telemed-
delanden kan förmedlas till sam-
hällets alarmerings- och rädd-
ningstjänst,
4. att beakta totalförsvarets behov
av telekommunikationer under höjd
beredskap,
5. att årligen redovisa sin verk-
samhet i de delar som omfattas av
anmälningsplikten efter principer
som är särskilt avpassade för verk-
samheten samt ställa redovisningen
till förfogande för tillsynsmyndig-
heten eller den som anvisas av myn-
digheten,
10
6. att på skäliga villkor till någon
annan som för nummerupplysnings-
ändamål begär det lämna ut sådana
uppgifter om enskildas teleabon-
nemang som inte omfattas av tyst-
nadsplikt enligt 25 § första stycket 1
denna lag,
7. att på skäliga villkor i sin verk-
samhet till allmänheten lämna ut
uppgifter om enskildas teleabonne-
mang hos någon annan anmäl-
ningspliktig i den utsträckning de
inte omfattas av tystnadsplikt enligt
lag, samt
8. att på begäran av myndighet
lämna upplysningar om verksam-
heten för statistikändamål.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, tillsynsmyndigheten
meddelar närmare föreskrifter om i
vilken utsträckning krav enligt första
stycket skall fullgöras och det sätt på
vilket detta skall ske.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, tillsynsmyndigheten
får föreskriva att den som har
tillstånd enligt 5 § och har en do-
minerande ställning på den svenska
marknaden skall redovisa viss del av
den verksamhet som berörs av till-
ståndet avskild från annan verk-
samhet.
Tillståndshavares taxor for an- Tillståndshavares taxor för an-
vändning av telefonitjänst till en vändning av telefonitjänst mellan
fast anslutningspunkt inom ett all- fasta nätanslutningspunkter inom ett
mänt tillgängligt telenät och för allmänt tillgängligt telenät och för
tillhandahållande av fasta teleför- tillhandahållande av nätkapacitet
bindelser inom ett sådant nät skall inom ett sådant nät skall grunda sig
grunda sig på tillståndshavarens på tillståndshavarens kostnader,
kostnader. Taxorna skall hållas Taxorna skall hållas allmänt till-
allmänt tillgängliga av tillstånds- gängliga av tillståndshavama.
havama.
Regeringen far, utan hinder av Regeringen far, utan hinder av
18 §, föreskriva att taxor för telefo- 18 §, föreskriva att taxor för telefo-
Prop. 1996/97:61
11
nitjänst till en fast anslutnings- nitjänst mellan fasta nätanslut- Prop. 1996/97:61
punkt inom ett allmänt tillgängligt ningspunkter inom ett allmänt till-
telenät inte får överstiga en viss gängligt telenät inte far överstiga en
nivå. viss nivå.
Den som har tillstånd enligt 5 §
att tillhandahålla telefonitjänst
inom ett allmänt tillgängligt tele-
nät är skyldig att på begäran be-
driva samtrafik med motsvarande
verksamhet som drivs av en annan
tillståndshavare eller av den som
är anmälningsskyldig. Om sam-
trafik upprättas med en anmäl-
ningsskyldig, har tillståndshavaren
rätt till samtrafik med motsvarande
verksamhet som drivs av den
anmälningsskyldige.
Ersättningen för förmedling av
telefonitjänster enligt första stycket
skall vara rättvis och skälig med
hänsyn till kostnaderna for presta-
tionerna. Vid beräkning av ersätt-
ningen får skälig hänsyn tas till
kostnader för särskilda uppgifter
enligt upplåtarens tillståndsvillkor.
Den som tillhandahåller teletjänst
som är anmälningspliktig enligt
4 a § är skyldig att på begäran be-
driva samtrafik med annan som till-
handahåller teletjänst som är an-
mäld enligt nämnda paragraf. Det-
samma gäller den som inom ett all-
mänt tillgängligt telenät tillhanda-
håller annan teletjänst i en omfatt-
ning som med avseende på utbred-
ningsområde, antalet användare
eller annat jämförbart förhållande
är betydande.
Ersättning för samtrafik avseende
telefonitjänst till fast nätanslut-
ningspunkt skall vara rättvis och
skälig med hänsyn till kostnaderna
för prestationen. Detsamma gäller
för samtrafik avseende telefonitjänst
till mobil nät anslutningspunkt, om
den bedrivs av någon som är an-
mäld enligt 4 b §. För annan sam-
trafik får marknadsmässiga villkor
bestämmas.
Den som inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahåller an-
nan teletjänst än telefonitjänst i
sådan omfattning som avses i 5 §
första stycket 1 är skyldig att, om
så begärs, på marknadsmässiga
villkor bedriva samtrafik med en
tillståndshavare eller en anmäl-
ningsskyldig som tillhandahåller
teletjänster enligt denna lag. Om
samtrafik upprättas med en an-
mälningsskyldig har den som på
begäran har medgett samtrafik rätt
till samtrafik med motsvarande
verksamhet som drivs av den an-
mälningsskyldige.
Den som inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahåller te-
lejänst är inte skyldig att bedriva
Tillsynsmyndigheten får i enskilda
fall medge undantag från skyldig-
heten enligt första stycket om den
12
samtrafik i den mån sådan trafik begärda samtrafiken i beaktansvärd
skulle i beaktansvärd utsträckning utsträckning skulle begränsa den
begränsa hans möjlighet att i den samtrafikskyldiges verksamhet,
egna verksamheten utnyttja den
nätkapacitet han förfogar över.
Den som bedriver samtrafik skall
anmäla sådana tekniska föränd-
ringar i nätet som påverkar sam-
trafiken till tillsynsmyndigheten i god
tid före genomförandet.
Utöver vad som följer av 20 § är
den som tillhandahåller teletjänst
som är anmälningspliktig enligt
4 a § och är anmäld enligt 4 b §
skyldig
1. att tillgodose varje rimlig be-
gäran om sammankoppling med
telenät för samtrafik,
2. att publicera sina taxor för
samtrafik,
3. att erbjuda likvärdiga villkor till
alla som begär samtrafik,
4. att på begäran lämna sådan
information som är nödvändig för
överenskommelser om samtrafik,
5. att ge in avtal om samtrafik till
tillsynsmyndigheten, samt
6. att i sin redovisning av rörelsen
hålla intäkter och kostnader för
samtrafik avskilda från intäkter och
kostnader för annan verksamhet.
Den som är anmäld enligt 4 b §
skall på begäran av tillsynsmyndig-
heten styrka att ersättning för sam-
trafik är sådan som sägs i 20 §
andra stycket första meningen.
Om en taxa som avses i första
stycket 2 inte stämmer överens med
denna lag eller med tillståndsvillkor
eller föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen, får tillsynsmyndig-
heten besluta att den skall ändras på
ett visst sätt.
Prop. 1996/97:61
13
Om det finns synnerliga skäl, får
tillsynsmyndigheten för att tillgo-
dose ändamål av väsentligt allmänt
intresse besluta att den som tillhan-
dahåller teletjänst som är anmäl-
ningspliktig enligt 4 a § skall be-
driva samtrafik med annan som ut-
övar sådan verksamhet.
Tillsynsmyndigheten får därvid
fastställa nödvändiga villkor för
samtrafiken.
Den som tillhandahåller nätkapa-
citet inom ett allmänt tillgängligt
telenät är, när någon annan som
tillhandahåller sådan nätkapacitet
begär det, skyldig att medverka till
sammankoppling av telenätet med
dennes telenät för att upprätta sam-
manhängande förbindelser i näten.
Beträffande sådan sammankopp-
ling skall bestämmelserna om sam-
trafik i 20 a, 20 b första stycket 3 -5
och andra stycket samt 20 c §§ till-
lämpas.
Nummerplaner skall upprättas i Regeringen eller, efter regering-
syfte att främja effektiva telekom- ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
munikationer. heten fastställer nummerplaner och
Nummerplanerna fastställs av får meddela föreskrifter om pla-
regeringen eller den myndighet nerna och deras användning,
som regeringen bestämmer.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för nummer-
planerna och får ta initiativ till att
ändra dessa.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller, efter regeringens
som regeringen bestämmer far bemyndigande, tillsynsmyndigheten
föreskriva om skyldighet för den far föreskriva om skyldighet att
som bedriver televerksamhet eller betala avgift för tillsynsmyndig-
ansöker om tillstånd att bedriva hetens verksamhet enligt denna lag
sådan verksamhet eller ansöker om för den som enligt lagen
förhandsbesked enligt 7 § att betala
Prop. 1996/97:61
14
avgift för tillståndsmyndighetens 1. bedriver verksamhet som är Prop. 1996/97:61
verksamhet enligt denna lag. anmäld enligt 4 a §,
2. anmäler sådan verksamhet,
3. ansöker om tillstånd, eller
4. ansöker om förhandsbesked.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får fö-
reskriva att den som bedriver verk-
samhet som är anmäld enligt 4 a §
skall betala avgift för finansiering
av beredskapsåtgärder på tele-
kommunikationsområdet.
Den som driver televerksamhet och därvid har fatt del av eller tillgång
till uppgift som avses i 25 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift, som avses i 25 § 1. uppgift som avses i 25 § första
första stycket 1, till en myndighet
som i ett särskilt fall behöver en
sådan uppgift för delgivning enligt
delgivningslagen (1970:428), om
myndigheten finner att det kan an-
tas att den som söks för delgivning
håller sig undan eller att det annars
finns synnerliga skäl,
2. uppgift, som avses i 25 §
första stycket 1 och som angår
misstanke om brott, till åklagar-
myndighet, polismyndighet eller
någon annan myndighet som har
att ingripa mot brottet, om fängelse
är föreskrivet för brottet och detta
enligt myndighetens bedömning
kan föranleda arman påföljd än
böter,
stycket 1 till en myndighet som i ett
särskilt fall behöver en sådan upp-
gift för delgivning enligt delgiv-
ningslagen (1970:428), om myndig-
heten finner att det kan antas att den
som söks för delgivning håller sig
undan eller att det annars finns syn-
nerliga skäl,
2. uppgift som avses i 25 § första
stycket 1 och som angår misstanke
om brott till åklagarmyndighet,
polismyndighet eller någon annan
myndighet som skall ingripa mot
brottet, om fängelse är föreskrivet
för brottet och detta enligt myndig-
hetens bedömning kan föranleda
annan påföljd än böter,
3. uppgift som avses i 25 § första stycket 3 och som angår misstanke
om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myn-
dighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år,
4. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till en kronofogdemyndig-
het som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten fin-
ner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett
ärende,
5. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till en skattemyndighet som
behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift
Senaste lydelse 1995:1368.
15
eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen
(1991:481), om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig bety-
delse för handläggningen av ett ärende,
6. uppgift som avses i 25 § första
stycket 1 till polismyndighet, om
myndigheten finner att uppgiften
behövs i samband med underrät-
telse, efterforskning eller identifie-
ring vid olyckor eller dödsfall eller
för att myndigheten skall kunna full-
göra uppgift som avses i 12 § po-
lislagen (1984:387),
7. uppgift som avses i 25 § första
stycket 1 till polismyndighet eller
åklagarmyndighet, om myndigheten
finner att uppgiften behövs i ett sär-
skilt fall för att myndigheten skall
kunna fullgöra underrättelseskyldig-
het enligt 31 § tredje stycket lagen
(1964:167) med särskilda bestäm-
melser om unga lagöverträdare.
Prop. 1996/97:61
Tillståndsmyndigheten skall ha
tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och av de föreskrifter
och villkor som har meddelats
med stöd av lagen.
Tillståndsmyndigheten har rätt
att for tillsynen
1. på begäran fa de upplys-
ningar och handlingar som be-
hövs, och
2. få tillträde till områden, lo-
kaler och andra utrymmen, dock
inte bostäder, där verksamhet
som omfattas av denna lag be-
drivs.
Tillståndsmyndigheten har rätt
att få verkställighet hos kronofog-
demyndigheten av beslut som av-
ser åtgärder för tillsynen enligt
andra stycket.
Tillsynsmyndigheten skall ha till-
syn över efterlevnaden av denna lag
och av de föreskrifter och villkor
som har meddelats med stöd av la-
gen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att för
tillsynen
1. på begäran fa de upplysningar
och handlingar som behövs, och
2. få tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen, dock inte bo-
städer, där verksamhet som omfattas
av denna lag bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få
verkställighet hos kronofogdemyn-
digheten av beslut som avser åtgär-
der för tillsynen enligt andra stycket.
Därvid gäller bestämmelserna i ut-
sökningsbalken om sådan verkstäl-
lighet som avses i 16 kap. 10 § den
balken.
16
Prop. 1996/97:61
Tillståndsmyndigheten skall vid
tillsynen ägna särskild uppmärk-
samhet åt att avtal om samtrafik
och om upplåtelse av fasta
teleförbindelser träffas i enlighet
med denna lag och meddelade
tillståndsvillkor samt åt att
överenskommelser ingås angåen-
de användningen av nummer-
resurser enligt fastställda num-
merplaner.
Uppkommer tvist som rör vz/Z-
kor för samtrafik eller i övrigt
tillämpning av lagen eller av
föreskrifter eller tillståndsvillkor
som har meddelats med stöd av
lagen, skall tillståndsmyndigheten
skyndsamt undersöka förhål-
landena och, om särskilda skäl
inte talar för annat, medla mellan
parterna. I tvist som nu sagts kan
tillståndsmyndigheten på begäran
av part yttra sig över om
erbjudna tekniska, operationella
och ekonomiska villkor för sam-
trafik eller uthyrning av fasta
teleförbindelser är godtagbara.
Tillsynsmyndigheten skall vid till-
synen ägna särskild uppmärksamhet
åt att avtal om samtrafik och om
upplåtelse och sammankoppling av
nätkapacitet träffas i enlighet med
denna lag och meddelade
tillståndsvillkor samt åt att
användningen av nummerkapacitet
sker enligt fastställda nummer-
planer.
Uppkommer tvist som rör tillämp-
ning av lagen eller av föreskrifter
eller tillståndsvillkor som har med-
delats med stöd av lagen, skall till-
synsmyndigheten skyndsamt under-
söka förhållandena och, om
särskilda skäl inte talar för annat,
medla mellan parterna. Myndigheten
får i en sådan tvist yttra sig på
begäran av en part.
Om det pågår förhandling som rör
villkor för samtrafik, skall till-
synsmyndigheten på begäran av en
part bestämma en tidsgräns inom
vilken förhandlingen skall vara av-
slutad. Om förhandlingen inte är
avslutad inom tidsgränsen, skall
myndigheten medla mellan par-
terna.
Tillståndsmyndigheten får med-
dela de förelägganden och förbud
som behövs för efterlevnaden av
denna lag eller av tillståndsvillkor
eller föreskrifter som har medde-
lats med stöd av lagen. Sådana
förelägganden och förbud får för-
Tillsynsmyndigheten far meddela
de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av denna
lag eller av tillståndsvillkor eller
föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Vid tvist om samtrafikvillkor eller
17
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
enas med vite. villkor om sammankoppling av nät-
kapacitet enligt 20 d § skall tillsyns
myndigheten på ansökan av en
part, i den mån detta är nödvändigt
för att lagen eller tillståndsvillkor
eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas,
föreskriva vad som skall gälla
mellan parterna i de frågor som
tvisten gäller.
Tillsynsmyndigheten får förelägga
den som bedriver anmälningspliktig
verksamhet i strid mot denna lag
eller mot föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen att helt eller
delvis upphöra med verksamheten.
Myndigheten får därvid besluta hur
verksamheten skall avvecklas.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. utan tillstånd bedriver verk-
samhet som är tillståndspliktig
enligt denna lag,
2. begär eller tar emot ersättning
efter ett högre pris än som är med-
givet i en föreskrift som avses i
19 §, eller
3. inte följer en myndighets begä-
ran att lämna uppgifter enligt 27 §.
Bestämmelser om ansvar för den
som bryter mot den tystnadsplikt
som föreskrivs i 25 eller 26 § finns
i brottsbalken.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot den tystnadsplikt
som föreskrivs i 29 § döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.
Bestämmelser om ansvar för den
som bryter mot den tystnadsplikt
som föreskrivs i 25 eller 26 § finns i
brottsbalken.
Prop. 1996/97:61
18
36 §
Förelägganden och förbud
enligt denna lag far förenas med
vite
Den som inte har rättat sig efter
ett vitesföreläggande enligt 33 §
eller som har överträtt ett vites-
förbud enligt samma paragraf får
inte dömas till ansvar enligt
denna lag för en gärning som
omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
Prop. 1996/97:61
Tillståndsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut enligt
enligt denna lag eller enligt före- denna lag eller enligt föreskrifter
skrifter som regeringen har med- som regeringen har meddelat med
delat med stöd av lagen för över- stöd av lagen för överklagas hos
klagas hos länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Beslut som inte avser återkallelse av tillstånd eller påförande av avgift,
gäller omedelbart om inte annat har bestämts.
Tillståndsmyndigheten och dom-
stol som prövar ett överklagande
för bestämma att ett beslut om
återkallelse av tillstånd skall gälla
omedelbart, om det finns särskilda
skäl för det.
Tillsynsmyndigheten och domstol
som prövar ett överklagande för be-
stämma att ett beslut om återkallelse
av tillstånd skall gälla omedelbart,
om det finns särskilda skäl för det.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Den som vid ikraftträdandet har tillstånd enligt 5 § skall anses ha
anmält verksamheten enligt 4 a §. Andra som vid ikraftträdandet bedriver
verksamhet som är anmälningspliktig enligt 4 a § skall senast den 1 no-
vember 1997 anmäla verksamheten till tillsynsmyndigheten.
3.1 ärenden som gäller ansökan om tillstånd gäller de nya bestämmel-
serna v'd prövning efter ikraftträdandet.
4. Föreskriften i 37 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats före ikraftträdandet.
19
Härigenom föreskrivs att 5-7 och 12 §§ lagen (1992:1527) om teletermi-
nalutrustning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den myndighet som regeringen Den myndighet som regeringen
bestämmer utövar tillsyn över ef- bestämmer utövar tillsyn över ef-
terlevnaden av denna lag och av terlevnaden av denna lag och av
föreskrifter som har meddelats med föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen. stöd av lagen (tillsynsmyndigheten).
Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen
1. på begäran fa de upplysningar och handlingar som behövs,
2. fa tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bo-
städer, och
3. hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut teleterminal-
utrustning få tillgång till sådan utrustning för kontroll.
Myndigheten får för genomfö- Tillsynsmyndigheten far för ge-
rande av den tillsyn som avses i nomförande av den tillsyn som av-
5 § andra stycket meddela de före- ses i 5 § meddela de förelägganden
lägganden som behövs. Ett sådant och förbud som behövs. Sådana fö-
föreläggande far förenas med vite, relägganden och förbud far förenas
med vite.
7§
Myndigheten har rätt att fa verk-
ställighet hos kronofogdemyndig-
heten av beslut som avser åtgärder
för tillsynen enligt 5 § andra
stycket.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få
verkställighet hos kronofogdemyn-
digheten av beslut som avser åtgär-
der för tillsynen enligt 5 § andra
stycket. Därvid gäller bestämmel-
serna i utsökningsbalken om sådan
verkställighet som avses i 16 kap.
10 § den balken.
Tillsynsmyndighetens beslut om Tillsynsmyndighetens beslut en-
förelägganden enligt 6 § far över- ligt denna lag far överklagas hos
klagas hos länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
20
Beslut enligt denna lag som inte Prop. 1996/97:61
avser påförande av avgift gäller
omedelbart, om inte annat har be-
stämts.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Föreskriften i 12 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet har meddelats före ikraftträdandet.
21
I mars 1993 lade den tidigare regeringen fram ett förslag till telelag och
en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. (prop. 1992/93:200).
I enlighet med riksdagens beslut trädde en telelag i kraft den 1 juli 1993
(bet. 1992/93 :TU30, rskr. 1992/93:443). Samtidigt ombildades Telever-
ket till Telia AB.
I propositionen Funktionshindrades tillgång till teletjänster (prop.
1995/96:86, bet. 1995/96:TU9, rskr. 1995/96:128) aviserade regeringen
en samlad översyn av telelagen under år 1996.
Under år 1995 och våren 1996 redovisades ett antal rapporter som be-
lyser utvecklingen på telemarknaden samt hur telelagen och dess till-
lämpning har fungerat. Av dessa rapporter har två tillkommit på uppdrag
av regeringen: Riksrevisionsverkets rapport Två år med telelagen
(1995:31) och Närings- och teknikutvecklingsverkets rapport Teletjänster
och IT-användning i Sverige (NUTEK R 1995:38). Båda dessa rapporter
har remissbehandlats.
I departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla
(Ds 1996:38) behandlas bl.a. frågor som belyses i rapporterna. De
lagförslag som läggs fram i promemorian återfinns i bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig hos Kommunikationsdepartementet (dnr K96/2437/1).
Regeringen beslutade den 21 september 1995 att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att analysera förutsättningar för samt lämna förslag
till en nationell katalog för teleadresser. Utredningen, som antog namnet
Katalogutredningen, överlämnade i juni 1996 sitt betänkande Nationell
teleadresskatalog (SOU 1996:94). Betänkandet har remissbehandlats.
Remissyttrandena finns tillgängliga hos Kommunikationsdepartementet
(dnr K96/2394/1).
Post- och telestyrelsen (PTS) har på regeringens uppdrag utrett frågor
som rör dels en framtida reglering av slutkundstaxor och samtrafikpriser
på teleområdet, dels överlåtelse av fastighetsnät för bostadsändamål.
Uppdragen har redovisats i rapporter under hösten 1996 (dnr
K96/2437/1, dnr K96/3226/1). Synpunkter på den förstnämnda rapporten
har inhämtats vid en hearing den 23 oktober 1996. Den senare rapporten
har inte remissbehandlats.
I en promemoria upprättad inom Kommunikationsdepartementet före-
slås en avgiftsfinansiering av beredskapsåtgärder inom telekommunika-
tionsområdet (dnr K96/3644/1). Promemorian har remissbehandlats.
I en skrivelse den 14 oktober 1996 föreslår Rikspolisstyrelsen en änd-
ring av reglerna i telelagen om utlämnande av uppgifter till polisen (dnr
K96/3746/RS). Skrivelsen har remissbehandlats.
Regeringen kommer i denna proposition att behandla dels de ändringar
i telelagen och i lagen om teleterminalutrustning som föreslagits i pro-
memorian, dels vissa av Katalogutredningens förslag till ändringar i te-
lelagen. Promemorians förslag om ändringar i lagen om radiokommuni-
kation kommer att behandlas av regeringen senare under år 1997.
Prop. 1996/97:61
22
Lagrådet
Prop. 1996/97:61
Regeringen beslutade den 16 januari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i det remitterade lagförslaget.
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Dess-
utom har vissa redaktionella ändringar gjorts i texten.
Lagreglering på teleområdet
Nu gällande telepolitiska mål fastställdes av riksdagen år 1993 i samband
med behandlingen av förslaget till telelag och en förändrad verksamhets-
form för Televerket m.m. (prop. 1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr.
1992/93:443, i texten fortsättningsvis återgiven som 1993 års telelags-
proposition). Målen bygger på de mål som fastställdes dels i 1988 års
telepolitiska beslut (prop. 1987/88:118, bet. 1987/88:TU28, rskr.
1987/88:402), dels i samband med behandlingen av propositionen Nä-
ringspolitik och tillväxt (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU28, rskr.
1990/91:369).
Det övergripande telepolitiska målet kommer till uttryck i 2 § telelagen
(1993:597):
”Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall
få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. att var och en skall få
möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta
verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt
telenät.”
Utöver det övergripande målet gäller de tidigare beslutade telepolitiska
målen.
Vad gäller telefonitjänsten fastslås i telelagen att den skall vara av så-
dan kvalitet att även telefaxmeddelandcn och datakommunikation via
låghastighetsmodem kan förmedlas.
Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för
och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommuni-
kationsområdet såsom ett medel att uppnå det angivna syftet. Lagen in-
nehåller bestämmelser bl.a. om tillståndsplikt, tillståndsprövning, till-
ståndsvillkor, taxor, samtrafik, nummerplanering och tillsyn.
Tre kategorier tjänster är tillståndspliktiga under förutsättning att verk-
samheten har en omfattning som är betydande och tillhandahålls inom ett
allmänt tillgängligt telenät: telefonitjänst, mobil teletjänst samt fasta tele-
förbindelser. Ett tillstånd far förenas med villkor, bl.a. skyldighet att på
vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar
den, att i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrade personers behov
av särskilda teletjänster och att beakta totalförsvarets behov av telekom-
munikationer vid höjd beredskap. PTS prövar frågor om tillstånd.
23
Lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning innehåller bestämmelser Prop. 1996/97:61
om krav på sådan utrustning.
Avtalet mellan staten och Telia
I samband med bolagiseringen av Televerket tecknade staten och det bli-
vande Telia ett avtal om särskilda åtaganden för perioden den 1 juli 1993
t.o.m. den 31 december 1996. Det har nu förlängts att gälla till utgången
av juni 1997. Avtalet syftar till att övergångsvis, i liberaliseringens in-
ledningsskede, säkerställa att vissa telepolitiska mål uppfylls.
Avtalet innehåller förpliktelser om bl.a. pristak för telefonitjänster,
tillhandahållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd och överlå-
telse av fastighetsnät. Enligt avtalet förbinder sig Telia också att inte be-
gära ersättning för eventuella underskott som följer av att bolaget tillhan-
dahåller telefonitjänst till enhetliga taxor.
PTS har av regeringen utsetts att övervaka att avtalet efterlevs.
EG:s reglering
Ett flertal rättsakter har beslutats inom ramen för den pågående liberali-
serings- och harmoniseringsprocessen inom EG. I juni 1990 antogs två
direktiv som är grundläggande för denna process: Rådets direktiv
90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprättandet av den inre marknaden
för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät, det s.k. ONP-ramdi-
rektivet (EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 1) och kommissionens direktiv
90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för te-
letjänster, det s.k. tjänstedirektivet (EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 10). Ett
annat grundläggande direktiv för en liberaliserad telemarknad kommer
att bli direktivet om gemensamma bestämmelser för tillståndsgivning
inom telekommunikationsområdet (gemensam ståndpunkt, (EG) nr 7/97,
EGT nr C 41, 10.2. 1997, s. 48). Direktivet kommer att antas slutligt
under år 1997.
Tjänstedirektivet har ändrats flera gånger, senast genom kommissio-
nens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv
90/388/EEG med avseende på genomförandet av full konkurrens på
marknaderna för teletjänster (EGT nr L 74, 22.3.1996, s. 13). Enligt detta
direktiv är medlemsstaterna skyldiga bl.a. att senast den 1 januari 1998
avskaffa exklusiva och speciella rättigheter avseende tillhandahållandet
av teletjänster, inklusive taltelefoni.
Syftet med ONP-ramdirektivet är att genom harmoniserade principer
och villkor skapa en . marknad för konkurrerande leverantörer av tele-
tjänster. Med ramdirektivet som grund har två direktiv antagits: Rådets
direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna
nät för förhyrda förbindelser (EGT nr L 165, 19.6.1992, s. 27) och Euro-
paparlamentets och rådets direktiv 95/62/EG av den 13 december 1995
om tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni (EGT nr L 321,
24
30.12.1995, s. 6). Ett tredje direktiv om samtrafik utarbetas för närva-
rande, detta kommer att antas under år 1997.
Syftet med taltelefonidirektivet är bl.a. att uppnå harmoniserade villkor
för tillhandahållande av taltelefoni inom gemenskapen. Direktivet inne-
håller bl.a. bestämmelser för abonnemangsavtal, taxe- och debiterings-
principer, kostnadsredovisning, nummerupplysningstjänster, telefon-
automater och telefonkort.
Kommissionen har under år 1995 och år 1996 lämnat förslag till änd-
ringar i ONP-ramdirektivet och i direktivet om förhyrda förbindelser
(gemensam ståndpunkt (EG) nr 58/96, EGT nr C 315, 24.10.1996, s. 41)
samt förslag till ett nytt taltelefonidirektiv (KOM(96) 419 slutlig). Änd-
ringarna i ramdirektivet avser bl.a. reviderade definitioner samt krav på
en effektiv strukturell separering mellan den reglerande funktionen och
alla aktiviteter som är förknippade med ägarskap eller kontroll i de fall
staten bibehåller ett visst mått av ägande i telebolaget. Ändringarna i tal-
telefonidirektivet syftar till att dels göra det tillämpligt på alla operatörer
på en liberaliserad marknad, dels förtydliga innehållet av samhällsom-
fattande tjänster i takt med utvecklingen på området. I förslaget föreslås
också att samhällsomfattande tjänster skall erbjudas till ett rimligt pris
(med samhällsomfattande tjänster avses en minimiuppsättning tjänster
som är tillgängliga för alla användare oavsett var de bor och som tillhan-
dahålls till ett rimligt pris). Intäktsbortfall på grund av för låga priser i
vissa områden får inte kompenseras genom ökade priser i andra områden,
med undantag för justeringar i syfte att uppnå kostnadsorienterade taxor.
Direktivet om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser
fastställer att inga tekniska restriktioner far finnas för anslutning av olika
förhyrda förbindelser med varandra eller till ett allmänt tillgängligt tele-
nät. Direktivet syftar till att säkerställa att alla användare har tillgång till
förbindelser från åtminstone en operatör. Genom ändringarna betonas
principen om icke-diskriminering ytterligare. Samma villkor skall t.ex.
gälla för såväl externa som interna kunder inom teleorganisationen.
Förslaget till direktiv om samtrafik (gemensam ståndpunkt (EG) nr
34/96, EGT nr C 220, 29.7.1996, s.13), som även inkluderar principer för
finansiering av samhällsomfattande tjänster, preciserar de skyldigheter
som skall gälla för medlemsländerna att öppna de allmänt tillgängliga
telenäten för samtrafik med andra operatörer, såväl från det egna landet
som från andra medlemsländer. Principer anges för hur kostnader för
samtrafik skall beräknas samt hur eventuella kostnader för samhällsom-
fattande tjänster skall fördelas.
Förslaget till direktiv om tillståndsgivning syftar till att skapa ett över-
gripande regelverk för allmänna auktorisationer och individuella tillstånd
att bedriva televerksamhet. Avsikten är att villkoren för allmänna aukto-
risationer skall vara specificerade på förhand och att ingen särskild pröv-
ning av televerksamheten skall behöva ske. Det skall vidare vara befogat
att utfärda individuella tillstånd utöver de allmänna auktorisationema i de
fall verksamhetens bedrivande förutsätter vissa behov, såsom behov av
nummer och frekvenser, men också för att ålägga företaget vissa skyl-
digheter såsom tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster m.m.
Prop. 1996/97:61
25
Samtliga nu angivna förslag till nya rättsakter måste vara genomförda i Prop. 1996/97:61
medlemsstaternas rättsordningar den 1 januari 1998.
Orsaker till översynen av regleringen
Telelagen har varit i kraft i tre och ett halvt år. Under dessa år har ut-
vecklingen gått mycket snabbt framåt. Det är främst tre inbördes samver-
kande faktorer som driver på utvecklingen inom telebranschen och som
motiverar att teleregleringen nu ses över: den fortsatta tekniska utveck-
lingen, den marknadsmässiga utvecklingen samt internationaliseringen.
De viktigaste erfarenheterna av de tre gångna åren är att konkurrensen
utvecklats framför allt på mobil- och utlandstelefoniområdena. Konkur-
rensen har lett till nya tjänster och i vissa fall lägre priser. Den snabba
tekniska utvecklingen har medfört en allt större integrering av tidigare
åtskilda tillämpningar som tal-, bild- och datakommunikation.
Telefoni på lokal nivå har inte varit utsatt för samma starka konkurrens
som utlandstelefonin. Svårigheterna att åstadkomma en effektiv konkur-
rens i dessa delar sammanhänger med den kontroll över det s.k. access-
nätet, dvs. anslutningarna till de enskilda abonnenterna som Telia har.
Tillämpningen av telelagen har på några punkter inte fungerat helt till-
fredsställande. Det gäller bl.a. samtrafikregleringen, där förhandlingarna
mellan Telia och dess motparter blivit utdragna och där Post- och telesty-
relsen (PTS) inte haft möjlighet att ingripa annat än genom medling. Vi-
dare har rollfördelningen mellan PTS och Konkurrensverket framstått
som delvis oklar.
Översynen av telelagen syftar till att anpassa regleringen till den ut-
veckling som skett på telemarknaden med hänsyn tagen till de erfaren-
heter som uppnåtts under de gångna åren. Teleregleringen måste dess-
utom anpassas till den reglering som växer fram inom ramen för EU.
Det är viktigt att regleringen är i takt med den snabba utvecklingen på
teleområdet. Även om de grundläggande principerna ligger fast kan tele-
regleringen i framtiden komma att behöva justeras i vissa avseenden allt-
eftersom marknaden och infrastrukturen ändras.
Utvecklingen på teleområdet — Sverige i ett internationellt perspektiv
Sverige är med 68 linjer per 100 invånare världens telefontätaste land.
Nästan 99 % av den svenska befolkningen har tillgång till telefon. Sam-
26
talsprisema är samtidigt bland världens lägsta. Även när det gäller andra
serviceindikatorer som leveranstider för abonnemang, felavhjälpningsti-
der m.m. visar siffror - om än något svårjämförbara - att Sverige har en
tätposition.
Också på mobiltelefonisidan ligger Sverige i topp när det gäller antal
abonnemang per invånare. Då marknaden är under ständig tillväxt blir
siffrorna snabbt föråldrade, men sommaren 1996 fanns 24 abonnemang
per 100 invånare. Motsvarande siffra år 1995 var för EU som helhet 6,5
och för USA 9,5. Även på detta område ligger Sverige prismässigt för-
hållandevis lågt. En priskorgsjämförelse från år 1994 visar att de svenska
mobiltelefoniprisema ligger cirka 30 % under snittet för industriländerna.
Utsträcks jämförelserna till andra områden som ISDN och Internet,
som är förhållandevis nya företeelser, framträder svårigheter att hitta
jämförbar statistik (ISDN är ett s.k. digitalt flertjänstnät där man med
speciell teleterminalutrustning ansluten till nätet i en nätterminal kan be-
driva helt digital trafik där tal, text, ljud och bild överförs över en och
samma ledning). ISDN har inte fått en lika stor spridning i Sverige som i
vissa andra länder som USA, Tyskland och Storbritannien. Den begrän-
sade spridningen förklaras i viss mån av att det svenska, på AXE-tekni-
ken baserade telefonnätet, möjliggjort tilläggstjänster som inte funnits
tillgängliga i dessa andra länder. ISDN introducerades också förhållan-
devis sent i Sverige.
Uppskattningsvis var fjärde svensk har tillgång till Internet hemma el-
ler på jobbet, och 10 % använder Internet minst en gång i veckan. Endast
USA och de nordiska grannländerna uppvisar en motsvarande spridning.
Det som framför allt karaktäriserar teleområdet är att det är en växande
marknad. Telia har, trots sjunkande priser och trots att det på vissa områ-
den förlorat marknadsandelar, behållit och t.o.m. något ökat sina omsätt-
ningssiffror i absoluta termer. De viktigaste konkurrenterna på området
för fast telefoni är Tele2 AB, som uppskattningsvis har 20 % av ut-
landstelefonimarknaden, samt Telenordia AB och France Telecom/Glo-
bal One, som båda ingår i större internationella allianser och som i första
hand riktar in sig på företagsmarknaden.
På mobiltelefonisidan är konkurrensen hård. Telia Mobile AB domi-
nerar alltjämt om de analoga NMT-systemen och det digitala GSM-sys-
temet vägs samman. Sett till endast GSM-systemet har Telia Mobile
dock fått betydande konkurrens från Comviq och Europolitan.
Utvecklingen på teleområdet ur ett konsumentperspektiv
Den ovan beskrivna utvecklingen har inneburit många fördelar för kon-
sumenterna. Samtalstaxorna på framför allt utlands- och fjärrtelefoni har
sjunkit kraftigt och konsumenterna har fatt tillgång till ett alltmer varierat
utbud av tjänster. Studier som gjorts av hur servicen fungerar på tele-
marknaden (bl.a. PTS rapport Regionala konsekvenser av avregleringen
på telemarknaden, maj 1996) visar att Telia och Tele2 mer än väl klarar
de servicekrav avseende leveranstid av abonnemang, tid för felavhjälp-
ning, framkomlighet m.m. som ställts upp i tillståndsvillkoren. Det före-
Prop. 1996/97:61
27
kommer inga påtagliga skillnader mellan tätort och glesbygd i detta avse-
ende.
AXE-systemet i Telias telefonnät har fortsatt att byggas ut så att mer
än 96 % av alla abonnenter nu kan ta del av de tjänster som detta system
möjliggör. Genom en successiv uppgradering av tekniken förbättras
också möjligheterna till datakommunikation via modem. Vid telelagens
tillkomst betraktades en överföringskapacitet på 2 400 bitar per sekund
som en slags standardkapacitet, i dag används en hastighet på 28 800
bitar per sekund på de flesta håll (Bitar, ”bittar”, är dataspråk för binära
siffror, 1/0). Den successivt ökade kapaciteten, i kombination med stadigt
sjunkande priser, har medfört allt bättre möjligheter till kommunikation
över Internet. Detta återspeglas också i det kraftigt ökande antalet Inter-
netabonnemang.
ISDN introducerades år 1993, och inledningsvis var priserna för en an-
slutning höga, framför allt i glesbygd. Priserna har sedan sjunkit kraftigt,
och genom minskningen av antalet s.k. ISDN-zoner till två har också
prisskillnaden mellan tätort och glesbygd minskat betydligt.
Utvecklingen har ur konsumentperspektiv således varit synnerligen po-
sitiv. Fortfarande finns dock vissa områden som ännu inte upplevt för-
bättringar i samma grad. Detta gäller bl.a. priserna på lokaltelefoni, som
ökat påtagligt de senaste åren, glesbygdstäckningen för mobiltelefoni, där
vissa delar av landet ännu inte täcks av något av de mobila näten, samt
den ännu inte fullbordade spridningen av AXE, där knappt 4 % av abon-
nenterna ännu inte omfattas av systemet.
Prisökningarna på lokaltelefonin förklaras till stor del av att lokaltele-
fonin tidigare varit kraftigt subventionerad i förhållande till långdistans-
telefonin. Emellertid kan man också peka på att området inte varit före-
mål för konkurrens i någon nämnvärd utsträckning. Detta beror bl.a. på
att de samtrafi ka v gifter som Telia hittills tagit ut av konkurrerande ope-
ratörer har varit högre än Telias egna lokaltelefonitaxor.
Lokaltelefoniprisema kan vid det här laget anses ha nått en nivå som
ligger i paritet med de verkliga kostnaderna. Med fortsatta effektivitets-
förbättringar, i kombination med samtrafikavgifter som inte stänger ute
konkurrenter, kan man förvänta en viss prispress även på detta område.
Även vad avser mobiltelefonitäckningen går utvecklingen åt rätt håll.
De olika GSM-näten har nu en täckning som i stort sett motsvarar NMT
900-nätet, och konkurrensen mellan operatörerna driver dem till fortsatt
utbyggnad.
Telia beräknas ha fullgjort utbyggnaden av AXE-systemet i telefonnä-
tet under år 1998. Vidare har Telia nu inlett ett arbete med att etablera en
nationell bredbandsstruktur. Med bredbandskommunikation menas
kommunikation med en överföringskapacitet som överstiger 2 000 000
bitar per sekund. Detta möjliggör bl.a. överföring av rörliga bilder, som
är den mest kapacitetskrävande kommunikationsformen. Denna satsning
kommer enligt Telia att innebära att 98 % av landets hushåll år 2004 har
tillgång till bredbandstjänster. Dessa hushåll kan då åtnjuta
kommunikationsmöjligheter som vida överträffar dem som är möjliga via
låghastighetsmodem eller vanlig ISDN-anslutning. Telia har för avsikt att
Prop. 1996/97:61
28
påbörja utbyggnaden av bredbandskommunikation inom de områden som Prop. 1996/97:61
ännu inte nåtts av AXE-utbyggnaden.
Uppfyllandet av de telepolitiska målen
Det övergripande telepolitiska målet är att enskilda och myndigheter
skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Detta mål innebär bl.a. att var och en från
sin stadigvarande bostad eller fasta verksamhetsställe skall kunna ut-
nyttja telefonitjänst. Andra viktiga delmål som riksdagen beslutat är att
telesystemet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande, att det skall
bidra till regional balans och möjliggöra sociala hänsynstaganden samt
att det skall vara uthålligt i kriser och i krig.
Vad gäller det övergripande målet framgår av beskrivningen i avsnittet
ovan att Sverige i en internationell jämförelse har synnerligen effektiva
telekommunikationer, samt att tillgängligheten till dessa är tämligen god.
Genom den öppnade svenska marknaden har ett stort antal aktörer etable-
rats som alla bidrar till att ge spridning åt alltmer avancerade kommuni-
kationsmöjligheter. Spridningen av t.ex. Intemetabonnemang visar att
den avancerade tekniken heller inte är begränsad till en liten krets använ-
dare.
Målet att var och en skall ha tillgång till telefonitjänst kan sedan länge
anses vara nöjaktigt uppfyllt. Som anges ovan har 99 % av Sveriges hus-
håll tillgång till telefon. Vidare klarar telefonoperatörema i allt väsentligt
de servicekrav som ställts på dem i deras tillstånd.
Snarare än att tillgången till telefonitjänst som sådan skulle vara ett
problem handlar det om att spridningen av vissa tjänster inte är fullstän-
dig. Den ännu inte fullbordade AXE-utbyggnaden innebär att en mindre
andel abonnenter ännu inte har tillgång till tilläggstjänster som vidare-
koppling, återuppringning vid upptaget m.m. En annan nackdel för icke
AXE-abonnenter är att de inte kan få teletjänster förmedlade av andra
operatörer, vilket innebär en begränsning i mångfalden. Riksdagens re-
visorers rapport Uppföljning av post- och telepolitiska mål (1995/96:5)
pekar vidare på att de serviceindikatorer som operatörerna redovisar, som
visserligen uppfyller kraven i tillstånden, inte finns nedbrutna per sta-
tionsområde. Detta gör att regionala skillnader i servicekvalitet inte kan
bedömas.
Vad avser delmålet att telesystemet skall bidra till ett effektivt resurs-
utnyttjande i samhället får man åter peka på Sveriges ledande position i
förhållande till andra länder. Framsteg inom svensk tele- och elektronik-
industri, ledda av bolag som Ericsson AB, i kombination med en fram-
synt och utvecklingsfrämjande telepolitik har gjort att både mer grund-
läggande telekommunikationer som fast och mobil telefoni och mer
avancerade sådana som data- och videokommunikation håller en synner-
ligen hög standard och en god spridning. Detta har berett vägen för till-
lämpningar som videokonferenser, distansarbete och telemedicin, till-
lämpningar som alla bidrar till en effektivare kommunikation och därmed
ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser.
29
Den regionala balansen har till stor del berörts ovan. Den kan samman-
fattas med att den är bra men att den kan bli bättre vad avser AXE-ut-
byggnad, mobiltelefonitäckning och möjligheter till datakommunikation.
Vad avser målet om socialt hänsynstagande är den enskilt viktigaste
aspekten funktionshindrade personers tillgång till teletjänster. Detta har
tillgodosetts dels genom att PTS med biträde av Handikappinstitutet
upphandlar tjänster som t.ex. texttelefoni, dels genom forskningsinsatser
som leds av Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Vidare har
PTS vid tillståndsgivningen till operatörerna möjlighet att ställa upp vill-
kor för rätten att tillhandahålla telefonitjänst. Därutöver kan nämnas att
ett arbete pågår, lett av PTS, med att öka medvetenheten och kunskapen
om funktionshindrade personers behov vid standardisering av teletjänster
och apparater.
Målet om telekommunikationernas uthållighet i kristider och i krig,
slutligen, kan bedömas som väl tillgodosett genom den upphandlings-
modell som PTS tillämpar. Det bör också framhållas att en viktig orsak
till att telenätens säkerhet förbättras är operatörernas eget intresse av att
skydda sig mot avbrott.
Väl fungerande telekommunikationer och ett brett utbud av teletjänster i
hela landet är en nödvändig förutsättning för medborgarnas välfärd och
ger goda betingelser för näringslivet. Betydelsen av telekommunikationer
ökar i takt med informationsteknologins utbredning inom allt fler
samhällssektorer.
Det övergripande målet för statens telepolitik är att alla, enskilda och
myndigheter, i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva tele-
kommunikationer. Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för
att det övergripande målet skall kunna uppfyllas. Telelagen är i detta av-
seende ett grundläggande verktyg. En väl avvägd telereglering skapar
förutsättningar för en effektiv telemarknad samtidigt som den ger möj-
ligheter att tillgodose grundläggande behov av telekommunikationer hos
användarna.
Regleringen skall vara enkel och tydlig, utan att styra alltför mycket i
detalj. Ingripanden bör i första hand inrikta sig på områden där markna-
den inte fungerar och om det finns en risk för att de telepolitiska målen
inte uppfylls. Utvecklingen har visat att det i vissa avseenden finns ett
behov av att tydliggöra den statliga styrningen på teleområdet. Det har
framförts kritik att staten blandar ihop sina roller som ägare och lagstift-
are. Det är viktigt att regleringen är tydlig och neutral i förhållande till de
olika aktörerna på området. De telepolitiska målen bör därför uppnås
genom lagstiftning och dess tillämpning i form av tillståndsgivning och
tillsyn och inte genom ägardirektiv till vissa aktörer på marknaden. Häri-
genom tillgodoses också kravet i ONP-ramdirektivet om effektiv struktu-
rell separering mellan statens roll som regulator och rollen som ägare.
Erfarenheterna av telelagens effekter på telemarknaden har visat på
behov av förändringar. Det är av betydelse för mångfalden och valfrihe-
Prop. 1996/97:61
30
ten för konsumenterna att det finns goda förutsättningar för de aktörer
som verkar på området. Möjligheterna för andra aktörer vid sidan av
Telia att erbjuda sina tjänster behöver ses över, så att konsumenterna än
bättre kan åtnjuta fördelarna av en effektiv marknad. Det är dock inte
aktuellt att helt överlåta utvecklingen till marknaden. Ansvaret för att
hela landet, även de glesast befolkade områdena, har fullgoda telekom-
munikationer kommer även fortsättningsvis att ligga på staten. Konkur-
rensen bör ses som ett bland flera medel att uppnå de telepolitiska målen.
Telemarknaden är en mycket dynamisk marknad. Den tekniska ut-
vecklingen driver fram nya och bättre produkter. Fler aktörer på markna-
den sätter en press på priserna och tvingar fram nytänkande, och en ökad
internationalisering innebär att telekommunikationerna inte längre är na-
tionella utan globala. I en sådan föränderlig värld är det svårt att för en
alltför lång tid låsa fast lagstiftningen och definitionen av vilka tjänster
som samhället skall garantera som självklara och nödvändiga för alla. I
1993 års telelagsproposition slogs fast att med telefoni avses taltelefoni,
telefax och datakommunikation via låghastighetsmodem. Denna defini-
tion står sig fortfarande och uppfyller det basbehov som konsumenterna
har. Definitionen stämmer också väl överens med den avgränsning som
gjorts inom EU vilket innebär att vi har ett samstämmigt begrepp inom
Europa. Det är däremot viktigt att såväl regelverk som statens ansvar
analyseras med jämna mellanrum för att kunna anpassas till den förän-
derliga värld som telekommunikationer utgör.
Regeringens förslag: De telepolitiska målen förtydligas i vissa avse-
enden. Det övergripande telepolitiska målet skall alltjämt vara att en-
skilda och myndigheter i landets olika delar skall ha tillgång till ef-
fektiva telekommunikationer. Detta innebär att telekommunika-
tionerna skall bidra till regional balans, att de skall vara öppna och
flexibla, att de skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället
samt att de i sig skall vara effektiva.
Inom ramen för det övergripande målet föreslås att tre specifika mål
formuleras:
- Var och en skall ha möjlighet att till ett rimligt pris, från sin stadig-
varande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe, utnyttja telefo-
nitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.
- Alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor.
- Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under
kriser och i krig.
Konkurrensen skall fortsatt vara ett viktigt medel att uppnå de tele-
politiska målen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Prop. 1996/97:61
31
Remissinstanserna: Ett stort antal instanser ställer sig bakom prome-
morians förslag till reviderade telepolitiska mål. Vissa vill dock se en del
förtydliganden och kompletteringar.
Kommunförbundet och Kommunförbundet Kronoberg anser att defini-
tionen av vad som menas med effektiva telekommunikationer bör göras
tydligare. Socialstyrelsen och Handikappinstitutet anser att de förtydli-
gade målen behöver kompletteras med förslag till konkreta åtgärder.
Skyldigheter vad gäller tjänster till personer med funktionshinder bör
enligt dessa regleras mycket tydligt och konkret. Övergripande målsätt-
ningar räcker inte.
Handikappförbundens Samarbetsorgan framhåller att det tydligare
måste framgå att det övergripande målet, liksom målet om tillgång på
likvärdiga villkor, även gäller funktionshindrade. Handikappombuds-
mannen framför liknande synpunkter, och anser att det bör framgå direkt
ur lagtexten eller i propositionen till ny telelag att målet om tillgång på
likvärdiga villkor särskilt avser funktionshindrade personer.
Europolitan finner inga skäl att särskilt lyfta fram delmålen rörande
tillgänglighet till likvärdiga villkor samt tillgänglighet under kriser och
krig framför andra delmål som anges i texten. Dessa delmål bör därför
inte anges i 2 § telelagen såsom föreslagits.
RR V pekar på ett motsatsförhållande mellan vissa av målen och kon-
kurrensen som medel att uppnå målen. Detta gäller t.ex. målet att telefo-
nitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris. Detta motsatsförhål-
lande diskuteras inte alls i promemorian, trots att den i praktiken ägnar
huvuddelen åt olika ingrepp i marknaden för att säkra målen.
Telia ansluter sig till nu gällande telepolitiska mål, som de anser lämp-
ligt formulerade.
Konkurrensverket och ett antal operatörer skulle vilja att konkurren-
sens betydelse framhävs ännu tydligare. Comviq och Tele2 anser att te-
lelagens 2 § och 3 § bör slås samman. Europolitan och Telenordia anser
att konkurrensen i lagtexten skall anges som ”det viktigaste medlet” att
uppnå lagens syften.
Statskontoret saknar en diskussion av tänkbara politiska ambitionsni-
våer för att åstadkomma en bred spridning av mer kraftfulla tekniker,
t.ex. bredbandskommunikation. Även Stattel-delegationen skulle vilja se
en förhöjd ambitionsnivå, där det borde anges sorn ett uttryckligt mål att
höja Sveriges konkurrenskraft. Den föreslagna formuleringen att konkur-
rensen skall vara ”ett fortsatt viktigt medel” anser delegationen vara för
tam.
SITO och Ericsson anser att telepolitik inte bör blandas ihop med andra
politikområden, exempelvis försvars-, social- eller regionalpolitik. Skriv-
ningarna i promemorian är inte helt entydiga på denna punkt, menar
SITO. Enligt Ericssons uppfattning bör regionalpolitiska önskemål, för-
svarets krav samt funktionshindrade personers behov tillgodoses genom
särskild upphandling och finansieras över statsbudgeten. Kostnader för
detta bör inte tas ut av operatörerna, anser Ericsson.
Skälen för regeringens förslag: De telepolitiska målen, som i stora
delar varit desamma sedan år 1988, har varit ändamålsenliga som rikt-
märken för att långsiktigt tillgodose samhällets behov i den föränderliga
Prop. 1996/97:61
32
telemarknaden. Något motiv att ändra dessa mål på något påtagligt sätt Prop. 1996/97:61
finns därför inte. Däremot finns det behov av att samla och förtydliga
målen.
Riksdagen har fastställt målen i tre olika sammanhang, i samband med
behandlingen av propositionerna Inriktning av telepolitiken (prop.
1987/88:118, bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88:402), Näringspolitik och
tillväxt (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :TU28, rskr. 1990/91:369) samt
1993 års telelagsproposition. Målen har därigenom blivit något svår-
överblickbara. Ett förtydligande av målen är viktigt bl.a.för att de skall
bli lättare att följa upp.
Det övergripande målet
Det övergripande telepolitiska målet föreslås vara, i likhet med tidigare,
att enskilda och myndigheter i landets olika delar skall ha tillgång till
effektiva telekommunikationer.
Det övergripande målet innebär följande, utan inbördes rangordning.
- Telekommunikationerna skall bidra till regional balans.
- Telekommunikationerna skall vara öppna och flexibla samt främja
mångfald och valfrihet för användarna.
- Telekommunikationerna skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande i
samhället.
- Telekommunikationerna skall i sig vara effektiva, vilket bl.a. innebär
att de skall främja samverkan mellan operatörer, samt att de skall bi-
dra till skapandet av nya, kostnadseffektiva och högkvalitativa tele-
tjänster.
De specifika målen
Utöver det övergripande målet föreslås tre specifika mål som är mer
konkreta till sin karaktär. De specifika målen är följande.
- Var och en skall ha möjlighet att till ett rimligt pris, från sin stadigva-
rande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe, utnyttja telefonitjänst
inom ett allmänt tillgängligt telenät.
- Alla skall ha tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor.
- Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under
kriser och i krig.
Det första målet innebär att statens ansvar for telefonitjänsten som en
samhällsomfattande tjänst tydliggörs och avgränsas från övriga typer av
teletjänster. En skillnad från nuvarande formulering i 2 § telelagen
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
(1993:597) avseende telefonitjänsten är tillägget ”till ett rimligt pris”. Det
pris som avses är priset för konsumenterna. Se avsnitt 7.3.
Det andra målet innebär att en särskild tonvikt läggs på att olika grup-
per i samhället med särskilda behov skall kunna ha tillgång till teletjäns-
ter. De som närmast avses är funktionshindrade personer, men även
andra grupper, t.ex. äldre med särskilda behov, omfattas.
Det tredje målet slutligen, om telekommunikationernas uthållighet och
tillgänglighet i kriser och i krig, innebär ingen egentlig förändring i för-
hållande till tidigare. Betydelsen av att upprätthålla funktionssäkerheten i
telesystemet bör dock uppmärksammas mer i en situation med allt fler
samtrafikerande operatörer och med mer varierade kommunikationsfor-
mer.
De telepolitiska målen har som framgår ett tydligt konsumentpers-
pektiv. Detta innebär att PTS i sin tillämpning av telelagen skall ha ett
övergripande ansvar för att konsumentintressena enligt de telepolitiska
målen uppfylls. En viktig del i konsumentintresset är att skapa förutsätt-
ningar för en effektiv konkurrens, där PTS befogenheter vad gäller bl.a.
fastställandet av samtrafikvillkor har stor betydelse.
Konkurrensens roll
Konkurrensen kommer även i fortsättningen att vara ett viktigt medel i
uppfyllandet av de telepolitiska målen. Dess roll blir dels att bidra till
mångfald och valfrihet för användarna, dels att skapa kostnadseffektivitet
i tillhandahållandet av teletjänsterna.
Ambitionen är att generell reglering, dvs. konkurrenslagstiftning,
marknadsföringslagstiftning m.m., skall vara styrande även för telemark-
naden. Under ett övergångsskede, med en aktör på marknaden som starkt
dominerar såväl tjänster som infrastruktur, finns det emellertid behov av
en särskild sektorreglering.
En i vissa avseenden skärpt reglering av samtrafiken införs för att kon-
kurrensen skall bli ett effektivt medel att uppnå de telepolitiska målen.
Denna reglering är i samklang med de regler som kommer att gälla inom
EU fr.o.m. den 1 januari 1998.
I beskrivningen av det övergripande målet ovan anges att samverkan
mellan operatörer bör främjas. Sådan samverkan måste ske inom ramen
för konkurrenslagen. Det bör framhållas att det inte behöver råda någon
motsättning mellan denna samverkan å ena sidan, och konkurrens mellan
operatörerna i tillhandahållandet av teletjänsterna å andra sidan. Samver-
kan kan avse tekniska aspekter på nyttjandet av infrastrukturen, t.ex.
standarder som skall användas i gränssnitten (dvs. kontaktytan) mellan
olika nät, samarbete om master och adressering, medan konkurrensen
skall gälla utbudet av samt priset och kvaliteten på tjänsterna.
Prop. 1996/97:61
34
Prop. 1996/97:61
Regeringens bedömning: Statens ansvar bör bedömas mot bakgrund
av den snabba tekniska utvecklingen och den pågående integreringen
mellan olika tekniker. Statens roll bör vara att fastställa mål för tele-
politiken och nödvändiga riktlinjer för att uppnå målen.
Regeringen kommer att se över förutsättningarna för en närmare
samordning av lagstiftningen om ljudradio, television och televerk-
samhet.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: PTS framhåller att konsekvenserna av den i pro-
memorian påtalade konvergensen mellan teie-, multimedie- och rund-
radioområdena redan visat sig och att justeringar kan komma att behöva
göras inom 3-5 år. SITO framhåller att regelverket redan nu behöver ses
över till följd av konvergensen. Liknande synpunkter framförs av Telia,
Folkrörelserådet, Svenska kabel-TV-föreningen och Teracom.
RRV anser att detaljreglering så långt möjligt bör undvikas, men fram-
håller samtidigt att behovet av reglering inte är begränsat till de områden
där konkurrensen inte fungerar.
Telenordia frågar sig, mot bakgrund av Telias planer att uppgradera
accessnätet (dvs. anslutningarna till de enskilda abonnenterna), varför
promemorian inte redan i dag föreslår en särskild reglering av in-
frastrukturen.
Skälen för regeringens bedömning: Den tekniska utvecklingen går
mycket snabbt framåt. Den traditionella telefonin har vidareutvecklats
och framtidens sätt att kommunicera sker genom alltmer avancerade
former av informationsteknik. Regeringen har i sin proposition om åtgär-
der för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik
(prop,1995/96:125) - IT-propositionen - pekat ut Sveriges fortsatta väg
in i informations- och kunskapssamhället.
De flesta visioner om morgondagens IT-system tar fasta på tre viktiga
sammanhängande utvecklingslinjer som brukar sammanfattas under ru-
brikerna konvergens, integrering och universalitet. Med konvergens av-
ses att den tekniska utvecklingen minskar eller helt eliminerar skillna-
derna mellan tele. data och media. Med integrering avses att olika medier
som text, tal, ljud och bild kan hanteras parallellt och med universalitet
att olika tjänster och nät kan erbjudas och nås överallt. Med andra ord
kan olika slag av innehåll såsom text, stillbilder, ljud och rörliga bilder
komma att hanteras samtidigt och förmedlas genom olika slag av
distributionssystem, vilket leder till ett närmande mellan olika tjänster.
Det framtida kommunikationssystemet kommer sannolikt att känne-
tecknas av en växande teknisk enhetlighet i de fasta näten, av att gränsen
mellan fast och mobil tillgänglighet suddas ut och av att näten och tjäns-
35
tema blir alltmer sofistikerade. Det är i denna miljö som nya använd-
ningsområden och tillämpningar av informationsteknik förväntas växa
fram i snabb takt under de kommande åren.
I den föränderliga värld som skissats ovan måste statens roll och upp-
gifter fortlöpande anpassas till samhällsutvecklingen i stort och till
grundläggande strukturförändringar. Statsmakterna skall ge riktlinjer till
marknadens aktörer genom politiskt fastställda mål. Dessa riktlinjer skall
förenas med valfrihet för användarna och med en marknadsmässig ut-
veckling av nät, tillämpningar och tjänster. För att bli verkningsfulla
måste de övergripande riktlinjerna i stor utsträckning utformas i interna-
tionell samverkan. Här har staten en roll när det gäller att bevaka
Sveriges intressen på IT-området och ta initiativ på områden där den na-
tionella beslutsrätten inte längre räcker till.
Sverige har inte, som många andra länder i Europa, använt detaljregle-
ring för att t.ex. skapa konkurrens inom olika områden av samhällseko-
nomin. Sverige har heller inte valt att i onödan reglera marknader som
redan har konkurrens. Även fortsättningsvis bör detta förhållningssätt
vara riktmärke för statens agerande. Statens roll bör vara att fastställa
mål for telepolitiken och nödvändiga riktlinjer för att uppnå målen.
Den snabba teknikutvecklingen kan inom en snar framtid ha förändrat
förutsättningarna för samhällets ansvar kraftigt. I den framtid som skissas
ovan, med en långtgående sammansmältning av nuvarande tekniker, kan
lagstiftningen behöva ändras. Lagstiftaren bör därför fortlöpande följa
utvecklingen for att vid behov kunna se över regleringen.
IT-kommissionen har i sina tilläggsdirektiv (dir. 1996:46) bl.a. fatt i
uppgift att följa hur utbyggnaden av infrastrukturen i form av tele- och
datakommunikationsnät fortskrider samt hur medier utvecklas. Vidare
har IT-kommissionen nyligen bildat ett rättsligt observatorium med upp-
gift att följa den rättsliga utvecklingen på området och att ha ett helhets-
perspektiv på förändringsbehovet. Även PTS kommer, som till-
synsmyndighet, att följa den tekniska utvecklingen noga och informera
regeringen om utvecklingen kräver ändringar i nuvarande lagstiftning.
Behov av framtida förändringar som redan nu kan förutses är en när-
mare samordning av regleringen om ljudradio, television och televerk-
samhet. De tekniska förutsättningarna for en integrerad tele- och rund-
radioverksamhet finns redan i dag. Emellertid krävs det omfattande in-
vesteringar innan integrerade tjänster kan börja erbjudas i större utsträck-
ning. Vidare är det inte helt klart hur bred efterfrågan kommer att bli på
dessa integrerade tjänster. Det finns därför skäl att avvakta med en för-
ändring av lagstiftningen i denna del. För att utreda behovet av och förut-
sättningarna for en samordning av lagstiftningarna avser emellertid rege-
ringen att tillsätta en utredning under våren 1997.
Av intresse i detta sammanhang är Mediekommitténs (dir. 1994:104)
arbete. Kommittén utreder tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-
grundlagens tillämplighet på nya medier såsom Internet. Huruvida dessa
grundlagar är tillämpliga påverkar vilka möjligheter som finns att lag-
stifta på området. Kommitténs arbete bör inte föregripas.
Ett annat område där förändringar kan förutses gäller tillgången till in-
frastruktur. Beredskap bör finnas for att i en framtida situation säkerställa
Prop. 1996/97:61
36
att konkurrerande operatörer har tillgång till nödvändig infrastruktur på
icke-diskriminerande villkor. Ett exempel på krav som kan komma att
aktualiseras är möjligheten till samtrafik för bredbandstjänster till kost-
nadsbaserade taxor.
Regeringens bedömning: Teleregleringen bör även fortsättningsvis
hållas åtskild från regleringen av utsändning till allmänheten av ljud-
radioprogram och annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket yttrande-
frihetsgrundlagen. Liksom tidigare föreslås också att regleringen en-
dast skall avse förmedling av telemeddelanden, inte dess innehåll.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser har uttryckt synpunkter
kring promemorians avgränsning att inte räkna in datakommunika-
tionstjänster, exempelvis e-post, bland de tillståndspliktiga tjänsterna.
Bland annat Länsrätten i Stockholms län anser att datakommunika-
tionstjänster i vart fall borde bli anmälningspliktiga. ÖCB framhåller att
den totala spridningen av tjänsten inte är den från totalförsvarssynpunkt
viktiga bedömningsgrunden, utan dess betydelse. Även KFB anser att
datakommunikationstjänstemas än så länge begränsade spridning inte
kan anses vara ett fullgott argument mot att inte tillståndsbelägga
tjänsten. Bristen på kunskap om konsekvenserna av en utvidgning gör att
KFB ändå stödjer en avvaktande hållning i denna fråga.
Statskontoret anser att konkurrensen på datakommunikationsområdet
är god och att det därför av konkurrensskäl inte är motiverat med ytterli-
gare reglering. Statskontoret instämmer därför i att datakommunikation i
dagsläget inte bör vara tillståndspliktigt, men anser att frågan bör stude-
ras av Intemetutredningen (se nedan).
Skälen for regeringens bedömning: Den snabba tekniska utveck-
lingen och integreringen av de olika användningsområdena kommer i en
framtid troligen att kräva er? annan lagstiftning än den som finns i dag.
Ännu är det dock långt ifrån klart i vilken riktning de olika integrations-
trendema går. I avvaktan på de i föregående avsnitt diskuterade utred-
ningarna (bl.a. Mediekommittén) föreslås i detta sammanhang ingen änd-
ring av teleregleringens omfattning, utan den skall tills vidare endast om-
fatta överföring av telemeddelanden och inte dess innehåll.
Att i telelagstiftningen inbegripa sändningar till allmänheten av ljudra-
dio och annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket yttrandefrihets-
grundlagen ansågs inte lämpligt vid telelagens tillkomst (1993 års tele-
lagsproposition s. 83). Mot bakgrund av ovanstående resonemang före-
slås för närvarande inte att någon annan bedömning görs. Bestämmel-
serna om lagens tillämpningsområde enligt 1 § telelagen (1993:597) samt
undantaget att med televerksamhet inte avses utsändningar i ljudradio
eller liknande, föreslås således fortsätta gälla.
Prop. 1996/97:61
37
De tjänster som enligt ovan diskuterade avgränsningar faller inom ra- Prop. 1996/97:61
men för teleregleringen regleras i telelagen. Dessa regler gäller telenätens
öppenhet, funktionalitet och säkerhet samt upprätthållandet av nummer-
planer. Tillhandahållande av nätkapacitet (med nätkapacitet avses det-
samma som fasta teleförbindelser, se närmare författningskommentaren
till 1 §) och teletjänster som tillhandahålls inom ett allmänt tillgängligt
telenät omfattas av dessa krav.
Marknadsutvecklingen har inneburit att andra tjänster vid sidan om de
nu tillståndspliktiga tjänsterna utvecklats snabbt. Detta gäller framför allt
elektronisk post och annan data-, bild- och talkommunikation som till-
handahålls över telefonnäten. I den utsträckning låghastighetsmodem kan
användas för förmedling av dessa tjänster faller de inom ramen för tele-
fonitjänsten, eftersom denna enligt definitionen i 1 § telelagen skall
medge datakommunikation via låghastighetsmodem. Frågan är emellertid
om datatjänster som tillhandahålls separat, t.ex. elektronisk post och
andra Intemettjänster, är av sådan betydelse att de bör regleras med till-
ståndsplikt generellt i stället för som nu, endast när de erbjuds tillsam-
mans med telefonitjänsten såsom en del av denna.
Internet har vuxit lavinartat på senare år och allt pekar på att detta
kommer att bli ett mycket viktigt informations- och kommunikationsnät i
det framtida samhället. Just den starka tillväxten och den snabba förän-
derligheten i dess användning är emellertid ett skäl att avvakta något med
en reglering. Det är inte helt okomplicerat att identifiera vilka Inter-
nettjänster som skulle behöva resp, inte behöva tillståndsbeläggas.
Ett viktigt skäl för att närmare följa upp Intemets utveckling är säker-
heten i systemet. Ju fler stora organisationer och viktiga samhällsfunk-
tioner som blir beroende av att kunna kommunicera över Internet, desto
mer motiverat skulle det vara att ålägga operatörerna att uppfylla sär-
skilda säkerhetskrav. Statskontoret har mot denna bakgrund den 26 sep-
tember 1996 fått regeringens uppdrag att utreda hur den svenska delen av
Internet bör vara strukturerad och organiserad för att motsvara ökande
krav på bl.a. säkerhet och uthållighet. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 oktober 1997.
Inom EU har en debatt förts om hur olagligt och skadligt material kan
hanteras på Internet. I november 1996 enades teleministerrådet om en
resolution där EU:s medlemsstater förklarar sig villiga att verka för att
initiera och stödja självregleringsprocesser riktade mot olagligt och
skadligt material samt aktivt delta i internationellt samarbete i frågan. I
Sverige har arbetet med gemensamma etiska regler för IT-branschen re-
dan startats på initiativ av Svenska IT-företagens organisation (SITO).
Mot bakgrund av ovanstående föreslås i detta sammanhang ingen yt-
terligare reglering av Internet eller datakommunikationstjänster. Det bör
dock påpekas att reglerna i telelagstiftningen i övrigt är tillämpliga. Detta
innebär bl.a. att tillhandahållande av dessa tjänster, liksom alla teletjäns-
ter som tillhandahålls inom ett allmänt tillgängligt telenät, måste följa
bestämmelserna om krav på teknisk säkerhet enligt 15 § telelagen. Vi-
dare omfattas de operatörer som tillhandahåller den nätkapacitet som
Internet utnyttjar av tillståndsplikt och därmed förenade krav.
38
Regeringens förslag: De telepolitiska målen uppnås genom lagstift-
ning och dess tillämpning i form av tillståndsgivning och tillsyn och
inte genom separata avtal mellan staten och operatörer.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Promemorians förslag stöds av ett stort antal
remissinstanser.
Konkurrensverket har en kommentar till promemorians ståndpunkt att
rätten till tredjepartsservice för abonnentväxlar - för närvarande reglerat i
avtalet mellan staten och Telia - bör kunna lösas inom ramen för konkur-
renslagstiftningen. Konkurrensverket framhåller att det som regel inte går
att på förhand uttala sig huruvida ett agerande är oförenligt med konkur-
renslagen.
Några remissinstanser tar upp frågan om åtskiljande av statens ägar-
resp. regulatorsroll. Stattel-delegationen anför att en uppdelning genom
att förlägga frågorna till skilda departement kan vara en tillfällig lösning i
avvaktan på en privatisering av Telia. Enligt delegationen är emellertid
statens viktigaste roll att verka för att Sverige får goda tele-
kommunikationer och i jämförelse med detta är ägarrollen underordnad.
SITO anser det olämpligt att statens ägaransvar utövas av Kommunika-
tionsdepartementet. Detta skapar enligt SITO ständig misstänksamhet
mot att departementet tar hänsyn till den egna affärsverksamheten vid
bedömningar av hur det generella regelsystemet skall utformas. Även
Lantmäteriverket, Europolitan, Telenordia och Ericsson anser att man
bör särskilja ägar- och regulatorsrollen.
Några remissinstanser kommenterar den fortsatta regleringen av tele-
fonautomater i glesbygd. Kommunförbundet anser att staten bör upp-
handla denna tjänst om den inte inräknas bland de samhällsomfattande
tjänsterna. Kommunförbundet Kronoberg anser, med hänvisning till de
relativt låga kostnaderna för att upprätthålla telefonautomater i glesbygd,
att det inte är motiverat med någon som helst förändring vad gäller Telias
skyldighet att upprätthålla telefonautomater. Räddningsverket och Folk-
rörelserådet betonar vikten av att teleservice genom olönsamma telefon-
automater far minst samma utbredning som i dag. Telia ser emellertid
inget behov av särskild reglering av telefonautomater i glesbygd.
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att reglerna för statens
handlande är tydliga, öppna och förutsägbara för samtliga parter, annars
uppstår osäkerhet om vilka spelregler som gäller på marknaden. Ett steg i
denna riktning är förtydligandet att de telepolitiska målen bör uppnås
genom lagstiftning och inte genom avtal mellan staten och operatörer.
RRV har i sin rapport Två år med telelagen framhållit att de särskilda
krav som staten i avtalet ställt på Telia har förhindrat PTS att ställa andra
krav på Telia i tillståndsvillkoren.
Inriktningen på att styrning skall ske genom lagstiftning stämmer
överens med de riktlinjer som utarbetas inom EU.
Telia har genom avtalet åtagit sig förpliktelser inom följande områden.
Prop. 1996/97:61
39
- Taxor för telefonitjänst till fast anslutningspunkt inom allmänt till-
gängligt telenät (innehåller förpliktelser om pristak och lågförbrukar-
taxa).
- Olönsamma telefonautomater i glesbygd.
- Beräkning av ersättning för samtrafik med anledning av särskilda
uppgifter enligt tillståndsvillkor.
- Överlåtelse av fastighetsnät.
- Tredjepartsservice på kontorsväxlar.
- Säkerhetsskydd.
Som framgår nedan bedömer regeringen att samtliga frågor i avtalet,
bör regleras på annat sätt än genom avtal.
Vad avser den första punkten ovan föreslås i avsnitt 7.3 att den nuva-
rande, i avtal fastställda prisregleringen ersätts med en generellt gällande
prisreglering.
Vad gäller tillhandahållandet av olönsamma telefonautomater i gles-
bygd framhålls i 1993 års telelagsproposition att dessa telefonautomater i
första hand bör ses som nödtelefoner och att behovet av automaterna bör
utredas närmare, bl.a. mot bakgrund av utbredningen av mobiltelefoner.
Enligt EG-kommissionens förslag till nytt taltelefonidirektiv kommer
krav att ställas på medlemsstaterna att tillhandahålla telefonautomater i
en rimlig omfattning. Detta krav kan därvid, enligt EG:s kommande till-
ståndsdirektiv, ingå som ett villkor i operatörers tillstånd.
Regeringen anser att det även fortsättningsvis skall finnas telefonau-
tomater som i fråga om antal och utbredning tillgodoser allmänhetens
behov. Regeringen föreslår att detta säkerställs genom tillståndsvillkor
och att upprätthållandet sker utan särskild ersättning. Inledningsvis bör
ett sådant villkor ställas enbart på Telia. Vid utformandet av villkoren bör
utgångspunkten vara att uppnå en utbredning av telefonautomater som i
huvudsak motsvarar utbredningen av de telefonautomater som, med vissa
justeringar under avtalsperioden, finns förtecknade i det nuvarande avta-
let mellan staten och Telia. Behovet av telefonautomater är dock inte sta-
tiskt. Den alltmer ökande utbredningen av mobiltelefoni kan vägas in i
bedömningen av behovet av telefonautomater. Regeringen avser därför
att ge PTS i uppdrag att närmare utreda vilka kriterier som bör gälla för
säkerställande av telefonautomater.
När det gäller frågan om ersättning för samtrafik med anledning av
särskilda uppgifter enligt tillståndsvillkor faller detta inom ramen för
regleringen av samhällsomfattande tjänster. Med särskilda uppgifter av-
ses tillhandahållandet av telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt åt var
och en som efterfrågar denna tjänst. Som framgår av avsnitt 6.4.2 före-
slås i dagsläget ingen särskild finansiering av de samhällsomfattande
Prop. 1996/97:61
40
tjänsterna. Detta innebär att det inte kommer att bli aktuellt att reglera
finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna genom avtal.
När det gäller överlåtelse av fastighetsnät var syftet med överlåtelse-
villkoret i avtalet framför allt att skapa bättre konkurrensförutsättningar
på marknaden för kontorsväxlar eftersom merparten av nyinstallationer
av växlar i realiteten var utbyte av gamla växlar i fastighetsnät ägda av
Televerket. Ett antal större och medelstora företag har utnyttjat rätten att
överta näten.
Avtalet var tänkt som en övergångslösning för att skapa bättre konkur-
rensförutsättningar. Regeringen bedömer att det inte föreligger något be-
hov av fortsatt reglering av överlåtelse av fastighetsnät för företag vare
sig i avtal eller i tillståndsvillkor. Överlåtelser av dessa nät bör efter den
1 juli 1997 således bli en uppgörelse mellan berörda parter på normala
kommersiella villkor.
Frågan om överlåtelse av fastighetsnät för bostäder har under senare
tid aktualiserats. Några utomstående intressenter har hört av sig till Telia
och begärt att få överta fastighetsnät för bostäder. Regeringen gav den
19 september 1996 PTS i uppdrag att utreda de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för att i lag eller på annat sätt reglera detta.
Av PTS utredning framgår att tvångsöverlåtelser av fastighetsnät för
bostäder är förenat med uppenbara problem från såväl teknisk, ekono-
misk, integritetsmässig och driftsäkerhetsmässig synpunkt. Vidare fram-
går det att vissa rättsliga frågor, bl.a. om ansvaret för att telefonitjänsten
tillhandahålls åt var och en som efterfrågar detta, är svårbedömbara. Med
nuvarande underlag finner regeringen inte det motiverat att föreslå en
reglering i lagtext eller i avtal. Regeringen avser emellertid att noga följa
utvecklingen.
Rätten till tredjepartsservice för abonnentväxlar bör kunna lösas inom
ramen för konkurrenslagstiftningen. Överträdelser mot avtalet i denna
fråga kan samtidigt utgöra en överträdelse mot konkurrenslagens regler
om missbruk av dominerande ställning (19 §). Av detta skäl förefaller det
överflödigt att särskilt reglera denna fråga i ett avtal.
Avtalets regler om säkerhetsskydd tillgodoses numera genom säker-
hetsskyddslagen (1996:627).
Genom ett tillägg den 20 december 1993 till avtalet mellan staten och
Telia om överlåtelse av Televerkets verksamhet regleras förvaltningen av
rättigheter och skyldigheter i satellitorganisationerna Intelsat, Inmarsat
och Eutelsat enligt detta avtal. Satellitfrågor behandlas i avsnitt 9.
Prop. 1996/97:61
Regeringens bedömning: Bland de samhällsomfattande tjänsterna
skall även fortsättningsvis endast telefonitjänst mellan fasta nätanslut-
ningspunkter inräknas. Nuvarande definition av telefonitjänsten, dvs.
41
överföring av tal med möjlighet till överföring av telefaxmeddelanden
och datakommunikation via låghastighetsmodem. bibehålls.
En framtida utvidgning av de tjänster som skall räknas in bland de
samhällsomfattande tjänsterna bör baseras på en bred efterfrågan. En
utvidgning av tjänsterna bör vidare inte låsas till en särskild teknik.
Prop. 1996/97:61
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Länsrätten i
Stockholms län, Konsumentverket, Landstingsförbundet, Banverket, Kon-
kurrensverket, Europolitan och Telia ställer sig bakom promemorians
förslag avseende samhällsomfattande tjänster. SEKO och Handikappin-
stitutet delar uppfattningen att de samhällsomfattande tjänsterna inte skall
kopplas till viss teknik. Handikappinstitutet menar att det viktiga i stället
är att ange funktioner som skall ingå. Texttelefoni är därvid en självklar
funktion.
KFB och RRV anser att hänvisningen till att en utvidgning skall base-
ras på en bred efterfrågan bör kompletteras med idéer kring hur denna
efterfrågan kan utvecklas.
NUTEK anser att avgränsningen av samhällsomfattande tjänster till
enbart telefonitjänster och fasta förbindelser kommer att göra det svårt att
uppnå målen om tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor och om
regional balans om telelagen förväntas gälla under längre tid. NUTEK
framför vidare kritik mot de invändningar som promemorian anför mot
att utöka omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna. Vad gäller
promemorians argument att endast den dominerande operatören skulle ha
råd att bygga ut nätet, och därmed hindra konkurrensneutraliteten, hävdar
NUTEK att alternativet i så fall kan bli att ingen bygger ut och att man
därmed helt avstår från teknikens landvinningar. Avseende promemo-
rians argument att en utökning som knyts till en viss teknik kan leda till
stora felinvesteringar menar NUTEK att uteblivna investeringar kan vara
ett minst lika stort misstag.
Kommunförbundet anser att statens passiva hållning när det gäller att
ställa krav på operatörerna att tillhandahålla tjänster av högre kvalitet än
telefoni kan leda till att kommunerna tvingas finansiera operatörernas
utbyggnad i regioner där en fungerande konkurrens inte finns. Genom att
dessa tjänster (t.ex. ISDN, ADSL och ATM) inte i dag omfattas av krav
på rättvis eller skälig samtrafikersättning kan samverkan med lokala och
regionala myndigheter leda till att det inom vissa regioner kommer att
råda monopol på moderna teletjänster.
Sveriges Konsumentråd anser att funktionshindrade personers behov
bör ingå bland de samhällsomfattande tjänsterna i så måtto att tjänsterna
blir lika tillgängliga for funktionshindrade personer som for andra utan
högre avgift. Handikappförbundets samarbetsorgan anser att de sam-
hällsomfattande tjänsterna inte kan begränsas till taltelefonitjänsten så-
som den nu definieras. För personer som inte kan tala eller höra måste
samhället garantera möjligheter till text- och bildkommunikation. Syn-
skadades Riksförbund anför mot bakgrund av EG-kommissionens defini-
42
tion av samhällsomfattande tjänster att de synskadade ingår i den grupp
som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna.
Telia och Europolitan tycker att begreppet samhällsomfattande tjänster
skall preciseras till att gälla telefonitjänst till fast anslutningspunkt.
Skälen for regeringens bedömning: Samhällsomfattande tjänster är
en översättning av det i EU-sammanhang använda engelska begreppet
universal service. Med samhällsomfattande tjänster avses sådana tjänster
som skall tillhandahållas alla användare oavsett var de bor till ett rimligt
pris. För Sveriges del har traditionellt telefonitjänsten mellan fasta nätan-
slutningspunkter räknats som en sådan samhällsomfattande tjänst.
Tillhandahållandet av telefoni som en samhällsomfattande tjänst säker-
ställs för närvarande genom ett villkor i Telias tillstånd. Detta villkor
gäller till utgången av år 1999. Även efter detta datum kommer vars och
ens tillgång till telefoni till ett rimligt pris att säkerställas i lag.
För en närmare diskussion kring själva begreppet rimligt pris, se av-
snitt 7.3.
Den nuvarande definitionen av telefonitjänsten, såsom den återges i 1 §
telelagen (1993:597), täcker in överföringsmöjligheter av telefaxmedde-
landen samt datakommunikation via låghastighetsmodem. Kritik har rik-
tats mot denna definition då den dels baseras på specifika terminalutrust-
ningar (telefax, modem), dels inte tar hänsyn till att kommunikationerna
utvecklas så snabbt att såväl telefax som låghastighetsmodem riskerar att
bli föråldrade företeelser. Ett antal remissinstanser har även framfört att
omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna bör utvidgas till att
innehålla mer än telefonitjänster, exempelvis datakommunikation till
högre hastigheter.
Regeringen anser dock att definitionen av telefonitjänsten tills vidare
bör vara oförändrad. Även om definitionen kan sägas vara kopplad till
viss typ av utrustning, är det ändå själva tjänsten (tal- och telefaxöver-
föring samt datakommunikation) som definitionen riktar in sig på.
Regeringen instämmer i påståendet att man inom en inte alltför avläg-
sen framtid troligtvis kommer att använda andra och mer kraftfulla typer
av kommunikationsmedel än telefax och modem. Begreppet låghastig-
hetsmodem är emellertid ett relativt flexibelt begrepp. Överföringshas-
tigheten ökar i takt med teknikutvecklingen vilket innebär att det som
betraktas som låg hastighet successivt höjs.
I takt med den snabba tekniska utvecklingen måste statens roll och om-
fattningen av de samhällsomfattande tjänsterna fortlöpande anpassas.
Som nämndes tidigare måste lagstiftaren fortlöpande följa utvecklingen
för att kunna se över lagstiftningen vid behov. Regeringen anser emeller-
tid att begreppen telefax och låghastighetsmodem tills vidare kan anses
vara relevanta och tillräckligt väl definierade för att vara föremål för ett
särskilt statligt ansvar.
När det gäller remissinstansernas synpunkter om utökning av de tjäns-
ter som skall ingå i samhällsomfattande tjänster måste det tas i beaktande
att en för tidigt beslutad utökning kan leda till att användare och hushåll
betalar för tjänster som de inte efterfrågar. Det kan samtidigt innebära en
subvention till användare som skulle kunna betala marknadspriser. Vi-
dare kan en utökning av samhällsomfattande tjänster som knyts till en
Prop. 1996/97:61
43
viss teknik (t.ex. ISDN), innan man kunnat konstatera vare sig dess tek-
niska livslängd eller den efterfrågan som finns på tekniken, innebära ris-
ker för stora felinvesteringar.
Vad gäller just ISDN bör det framhållas att det är en teknik bland flera
och att det i dagsläget klarar en överföringshastighet på 2 gånger 64 000
bitar per sekund. Det finns utrustning som via den vanliga koppartråden
ut till hushållen klarar överföringshastigheter på upp till 8 000 000 bitar
per sekund. Under år 1998 räknar Telia med att klara överföringshastig-
heter på 25 000 000 bitar per sekund.
Då utvecklingen på telemarknaden är mycket dynamisk kan självfallet
inte omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna vara statisk. Re-
geringen anser dock att en bred efterfrågan bör vara utgångspunkten för
en utökning av dessa tjänster. Innan en sådan efterfrågan kunnat konsta-
teras bör endast telefonitjänsten ingå bland de samhällsomfattande
tjänsterna. Det är också viktigt att inte låsa sig till en viss teknik. Det är
tjänsten som sådan som skall vara samhällsomfattande. Vilken teknik
som används skall inte regleras. En samhällsstyming av tekniken kan
medföra felbedömningar och risker för stora felinvesteringar.
Regeringens överväganden ligger väl i linje med den definition av
samhällsomfattande tjänst som framgår av förslagen till samtrafikdirektiv
och nytt taltelefonidirektiv.
Handikapporganisationerna har framhållit att tjänster avsedda för
funktionshindrade bör ingå bland de samhällsomfattande tjänsterna. Det
är emellertid viktigt att framhålla att de samhällsomfattande tjänsterna
skall gälla alla och inte rikta sig mot någon särskild grupp.
Regeringens bedömning: I dagsläget bör ingen särskild finansiering
av de samhällsomfattande tjänsterna införas. En sådan bör emellertid
kunna övervägas om konkurrenssituationen på telemarknaden ändras
påtagligt eller om de ekonomiska villkoren för Telia att tillhandahålla
samhällsomfattande tjänster ändras, t.ex. till följd av en förändrad
pris- och samtrafikreglering.
Om det uppkommer behov av ersättning för de samhällsomfattande
tjänsterna eller om dessa tjänster i framtiden tillhandahålls av fler ope-
ratörer, bör en solidarisk finansieringsmodell väljas.
Prop. 1996/97:61
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Banverket, Comviq, Europolitan, Telenordia och
Konkurrensverket anser, i likhet med promemorian, att Telia inte är i be-
hov av särskild finansiering för de samhällsomfattande tjänsterna. Om en
särskild finansiering skulle bli aktuell i framtiden, anser Comviq och
Europolitan att detta skall ske genom en för ändamålet upprättad fond,
varifrån tjänsterna upphandlas i konkurrens.
Telias grundinställning är att eventuella underskott som beror på krav
att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster skall finansieras solidariskt
44
av alla som tillhandahåller telefonitjänst. Telia ser dock för närvarande
inget behov av ersättning för samhällsomfattande tjänster, även om kost-
naderna för tillhandahållandet enligt Telia är högre än enligt den i pro-
memorian återgivna rapporten av konsultföretaget Analysys. Situationen
kan dock snabbt förändras om Telia belastas med olika slags krav från
statens sida.
Riksrevisionsverket finner ett par risker med den möjliga framtida fi-
nansieringsmodell som presenteras i promemorian. Dels skulle en om-
fattande administrativ apparat byggas upp som inte står i proportion till
vad de samhällsomfattande tjänsterna kostar, dels är det att gå händel-
serna i förväg att redan nu presentera en upphandlingsmodell motsva-
rande den som nyligen föreslagits vad gäller postverksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning
förefaller nettokostnaden för tillhandahållandet av telefonitjänsten inom
olönsamma områden vara blygsam. Enligt en rapport utförd av konsult-
företaget Analysys uppgår den totala kostnaden för olönsamma områden
och olönsamma kunder till runt 1 % av Telias omsättning för telefoni-
verksamhet, eller en halv procent av hela Teliakoncemens omsättning.
I dagsläget föreslås därför ingen särskild finansiering av de samhälls-
omfattande tjänsterna. Två delvis sammanhängande skäl talar emellertid
för att en viss beredskap bör finnas för att införa en särskild finansiering.
För det första kan konkurrenssituationen på telemarknaden ändras så
att Telia inte längre erhåller en lika stor del av de totala intäkterna på
telefonimarknaden. I det läget kan det inte längre anses rimligt att Telia
skall stå för hela kostnaden för att tillhandahålla telefonitjänsten även där
det inte är kommersiellt motiverat, även om kostnaden är begränsad.
För det andra kan de nu föreslagna förändringarna i regleringen av
samtrafiktaxor och slutkundspriser (se avsnitt 7) leda till att de samhälls-
omfattande tjänsterna blir en relativt sett större börda. Intäkterna i mer
konkurrensutsatta områden kan minska, samtidigt som kravet på rimligt
pris gör det svårare än i dag att kompensera intäktsminskningar genom
höjningar i icke konkurrensutsatta områden.
Även en striktare samtrafikreglering, med hårdare krav på redovis-
ningsmässig separation och med taxor som baseras på andra kalkylmo-
deller än den hittills gällande självkostnadsmodellen, kan innebära för-
ändrade ekonomiska förutsättningar för tillhandahållandet av samhälls-
omfattande tjänster.
Det bör emellertid framhållas att effekterna av förändrade regler för
prissättning och samtrafik också kan leda till minskade kostnader för
samhällsomfattande tjänster, genom en ökad efterfrågan och därmed
högre intäkter, såväl i lönsamma som icke lönsamma områden.
Om Telia visar att kostnaden för att tillhandahålla telefonitjänsten åt
alla är så stor att en finansiering är motiverad avser regeringen att åter-
komma med förslag om en särskild finansiering. Ett sådant förslag kom-
mer enligt regeringens nuvarande bedömning att innebära en skyldighet
för alla anmälningsskyldiga operatörer att betala en avgift. Denna avgift
bör tas ut i förhållande till operatörens omsättning eller på annan likvär-
dig objektiv grund. Den grundläggande servicen bör sedan upphandlas.
Prop. 1996/97:61
45
Det beskrivna avgiftssystemet överensstämmer i stort med den modell Prop. 1996/97:61
som återfinns i EG:s forslag till samtrafikdirektiv.
Regeringens forslag: Regeringen eller den myndighet regeringen be-
stämmer bemyndigas att ta ut en offentligrättslig avgift för att finansi-
era åtgärder mot allvarliga fredstida störningar på teleområdet. Övriga
beredskapsåtgärder upphandlas även fortsättningsvis med medel från
statsbudgeten.
Bakgrund: Förslaget har presenterats i en separat promemoria upp-
rättad inom Kommunikationsdepartementet (dnr K96/3644/1). Prome-
morians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmakten, ÖCB och PTS stöder förslaget.
PTS betonar att arbetet med att genomföra de aktuella åtgärderna även i
fortsättningen bör upphandlas av PTS av kostnads- och effektivitetsskäl.
Konkurrensverket (KV) tillstyrker i princip strävan efter robusthet i
näten förutsatt att avgifterna inte far utgöra något etablerings- eller kon-
kurrenshinder. KV understryker också att eventuell kompensation för
dessa kostnader för operatören inte bör fa tas ut via samtrafikavgiften.
Dock, menar KV, kan man förvänta sig att den eller de operatörer som
drabbas kommer att kompensera sig på annat sätt via abonnemangs- eller
samtalsavgifter och att det är viktigt för statsmakterna att vara uppmärk-
samma på prishöjningar på grund av detta.
Telia påpekar att företaget redan sedan länge vidtagit och kontinuerligt
vidtar alla åtgärder som är kommersiellt motiverade för att skydda trafi-
ken mot avbrott och avlyssning och för att försvåra manipulation av in-
formationen. Telia anser inte att företaget skall behöva bekosta skydd
utöver vad drift under normala förhållanden kräver. Telia ställer sig
också tveksamt till huruvida det föreslagna systemet är i enlighet med
EG:s direktiv 96/19 om full konkurrens på teleområdet samt förslag till
tillståndsdirektiv.
Om förslaget ändå genomförs, måste det vara konkurrensneutralt och
inte bara omfatta operatörer med betydande inflytande på relevant mark-
nad. Kompensation för de kostnader företaget åsamkas måste, om de inte
far tas ut via samtrafikavgiftema, i stället täckas genom påslag på abon-
nentavgiften eller via samtalsavgiftema. Annars kommer det att belasta
ägaren genom minskad avkastning.
Telia anser det vidare rimligt att företaget, om systemet införs, bör fa
vara med och påverka vilka åtgärder som skall genomföras. En begräns-
ning bör också införas så att avgiften inte ökar över tiden.
Telenordia tillstyrker fördelningsprincipema för det ansvar som skall
läggas på operatörerna.
Tele2, Comviq, MFS, Europolitan och Tele8 är mycket kritiska till för-
slaget. Flera av dessa framför uppfattningen att det samhällsintresse som
46
förväntas tillgodoses till följd av det utökade ansvaret för beredskaps-
tjänster i fredstid typiskt sett är ett ansvar som inte skall övervältras på
operatörer utan i stället finansieras inom ramen för statsbudgeten. Om
förslaget ändå genomförs är det viktigt att upphandlingsmodellen även
fortsättningsvis tillämpas, samt att kompensation för avgiftsuttaget inte
får ske via samtrafikavgiftema.
Även Banverket har svårt att se några fördelar med den föreslagna ny-
ordningen och anser att verket redan i dag är med och finansierar mer-
parten av nödvändiga åtgärder till 50 %.
RRV ser en del problem förknippade med förslaget, bl.a. vad gäller
frågan om avgränsning mellan vad som är rimligt att belasta operatörerna
med och vad staten bör ta på sitt ansvar mot bakgrund av att operatörerna
redan vidtar åtgärder för att minska sårbarheten i näten. Vidare ser RRV
problem med avgränsningen av begreppet ”betydande marknadsinfly-
tande” och ”relevant marknad” eftersom uppgifter om operatörerna och
deras verksamhet ogärna lämnas ut och marknadssituationen dessutom
kan förändras snabbt.
RRV ifrågasätter den av giftskonstruktion som föreslås eftersom den
kan leda till en mängd problem. I stället föreslår RRV att de nödvändiga
åtgärderna täcks genom att lägga en avgift på nätägama, vilka sedan far
kompensera sig via egen trafik eller genom uthyrning av nätkapacitet då
kompensation kan tas ut i förhållande till nätutnyttjande. Fördelen skulle
vara att det skulle bli lättare att bedöma vilka företag som skall omfattas
av avgiften.
Skälen för regeringens förslag: Telekommunikationerna skall vara
uthålliga såväl i fredstid som under kriser och i krig. Inriktningen av be-
redskapsplaneringen på teleområdet har senast lagts fast genom 1996 års
totalförsvarsbeslut (prop. 1996/97:4,bet. 1996/97:FöU 1, rskr. 1996/97:36).
I fredstid har inte minst operatörerna ett intresse av att telenäten utfor-
mas och är försedda med sådana skyddsanordningar att en kontinuerlig
och stömingsfri drift kan upprätthållas. I en krigssituation blir kraven på
skydd givetvis större och delvis av en annan art. Det kan t.ex. gälla full-
träffsskydd, något som operatörerna under normala förhållanden inte kan
anses ha behov av.
Den hittillsvarande principen har varit att operatörerna själva svarar för
det fredstida skyddet medan staten via statsbudgeten finansierar de extra
åtgärder som behövs för att skydda nätet i en krigssituation. Finansie-
ringsansvaret har således varit väl definierat utifrån begreppen krig resp,
fred. PTS upphandlar totalförsvarsåtgärder till kostnadsbaserade priser av
operatörerna i kombination med upphandling av vissa anläggningar i
konkurrens. Denna metod har varit effektiv både när det gäller en ökad
säkerhet för funktionen i krig och när det gäller ett effektivt utnyttjande
av statliga medel.
Sedan ett antal år har emellertid hotbilden mot Sverige delvis ändrat
karaktär, vilket beskrivs i propositionerna Totalförsvar i förnyelse (prop.
1995/96:12), Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 (prop. 1996/97:4) samt
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (prop.
1996/97:11). I propositionerna framhåller regeringen att de senaste årens
utveckling medför att vi i dag måste teckna en bredare bild av tänkbara
Prop. 1996/97:61
47
risker, hot och påfrestningar. Exempel på sådana hot är fredstida terro-
rism och sabotage. En fråga som därmed uppstår är hur man skall skilja
på åtgärder som avser beredskapen inför krig och åtgärder som avser be-
redskap mot terrorism och sabotage i fred. Vissa åtgärder mot fredstida
störningar finansieras redan i dag av operatörerna. Gränsdragningen är
inte helt lätt. Det handlar snarare om en gråzon där vissa åtgärder som
ändå måste vidtas för att skydda mot angrepp i krig även skyddar mot
sabotage och terroristangrepp i fred, medan andra åtgärder kan avse en
annan typ av skydd mot just de fredstida hoten.
Oavsett var denna gräns dras, bedömer regeringen det som rimligt att
operatörerna är med och finansierar de åtgärder som bedöms nödvändiga
för att skydda det fasta allmänt tillgängliga telenätet mot terrorism och
sabotage i fred. Detta bör ske genom att en offentligrättslig avgift tas ut
av teleoperatörer med betydande inflytande på marknaden. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås fa bemyndigan-
de att ta ut en sådan avgift.
I propositionen Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 har regeringen före-
slagit att avgifterna för beredskapsåtgärder mot allvarliga fredstida hot
och påfrestningar bör uppgå till en nivå om 100 miljoner kronor per år.
Avgiftssystemet föreslås träda i kraft den 1 juli 1997 och avgiftsintäk-
terna beräknas för år 1997 till 50 miljoner kr. Regeringen har vidare
framhållit att avgifterna skall hållas på en sådan nivå att de inte kan anses
utgöra någon form av etablerings- och konkurrenshinder. En lämplig ut-
gångspunkt är därvid begreppet betydande marknadsinflytande som före-
kommer i flera förslag till EG-direktiv på teleområdet, bl.a. i förslagen
till samtrafikdirektiv och nytt taltelefonidirektiv. Definitionen förklaras i
författningskommentaren till nya 4 b § telelagen.
Fördelningen av den finansiella bördan på de operatörer som kommer
ifråga för avgiftsuttag bör ske i proportion till resp, operatörs omsättning.
De operatörer som blir föremål för avgiftsuttag far heller inte indirekt
låta dessa avgifter belasta andra operatörer genom t.ex. påslag på
sam trafikavgifterna.
RRV har i sitt remissvar ifrågasatt förslaget till avgiftskonstruktion.
RRV har bl.a. framhållit problemet med att avgränsa avgiftsskyldigheten
till företag med ”betydande marknadsinflytande”. RRV anser att en sådan
konstruktion ger små och nya operatörer en konkurrensfördel, även
mindre operatörer borde bära sin del av kostnaderna. Regeringen anser
emellertid att den anförda skillnaden mellan nätägare och övriga operatö-
rer i allt mindre utsträckning föreligger. RRV tenderar även att överskatta
de nya operatörernas lönsamhet och konkurrensförutsättningar.
Det samlade avgiftsuttagets storlek bör årligen beslutas av regeringen.
Enligt PTS preliminära beräkningar bör åtgärder som faller inom den
definierade kategorin kunna rymmas inom de ramar som har angivits i
prop. 1996/97:4. PTS skall återkomma till regeringen med bedömningar
av den fortsatta omfattning som kan krävas för att en god beredskapsnivå
skall uppnås och därmed lämplig kostnadsomfattning. Regeringen kan
därför ha anledning att återkomma till riksdagen i denna fråga. Bered-
skapsinvesteringar i samband med utbyggnad av näten kommer troligen
att avta med tiden då en fullgod robusthet har uppnåtts.
Prop. 1996/97:61
48
Den nuvarande upphandlingsmodellen där PTS upphandlar tjänster, ut-
rustning m.m. bedöms som mest kostnadseffektiv och skall även fortsätt-
ningsvis tillämpas. Intäkter och kostnader förknippade med den avgifts-
fmansierade upphandlingen skall särredovisas löpande samt i PTS årsre-
dovisning. I årsredovisningen skall PTS redovisa de åtgärder som upp-
handlats och effekterna härav. Då avgiften för teleberedskapen är en
offentligrättslig avgift bör anslaget B 7 Funktionen Telekommunika-
tioner bruttobudgeteras. Detta innebär att avgiften inbetalas till
statsbudgetens inkomstsida och motsvaras av anslag på statsbudgetens
utgiftssida. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i tilläggs-
budgeten angående budgetkonsekvenserna av detta. Utgifterna för tele-
beredskapen far varken överstiga eller understiga vad som inlevererats
mot inkomsttitel. Vid fastställandet av avgiftsnivån bör därför hänsyn
kunna tas till eventuella överskott resp, underskott av avgiftsinkomster.
Avgiftsuttaget skall motsvara kostnaden för PTS upphandling över viss
tid.
Regeringens förslag: Funktionshindrade personers behov av goda
telekommunikationer skall liksom i dag tillgodoses genom statlig
upphandling, genom tillståndsvillkor samt genom fortsatt stöd till
forskningsinsatser. En samordning sker emellertid så att PTS far ett
helhetsansvar för upphandlingen av de tjänster som funktionshindrade
personer behöver. Anslaget för funktionshindrade personers behov på
post- och telesidan utformas så att PTS friare kan prioritera mellan
olika post- och teletjänster.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: NUTEK, Folkrörelserådet och Europolitan
stödjer promemorians förslag. Synskadades riksförbund ställer sig bakom
förslaget att PTS ges ett helhetsansvar. Socialstyrelsen,
Handikappombudsmannen och Handikappinstitutet tillstyrker förslaget
att upphandlingsansvaret för förmedlingen av texttelefonitjänsten
överflyttas från Socialstyrelsen till PTS. Socialstyrelsen stödjer därtill
förslaget om ett samlat anslag på post- och teleområdet.
Telia framhåller att finansieringen av funktionshindrade personers be-
hov av teletjänster bör behandlas som en socialpolitisk fråga och därför
bör finansieras via statsbudgeten.
Flera instanser, framför allt handikapporganisationer, framför emeller-
tid allmän kritik mot förslaget att behålla den nuvarande ordningen, vari-
genom funktionshindrade personers behov tillgodoses genom upphand-
ling. Kritiken gäller främst att förslagen i alltför hög grad innebär en an-
passning till EU samt att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen inte
utretts.
Synskadades riksförbund framhåller att kärnproblemet är att principen
om ”allas” lika rätt att få sina behov tillgodosedda strider mot EU:s prin-
Prop. 1996/97:61
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
ciper om fri konkurrens. Förbundet ser som enda lösning en lagreglering
och ett förändrat synsätt inom EU. Även Handikappombudsmannen och
Handikappinstitutet anser att Sverige bör verka för en förändring av EU-
regleringen (i första hand samtrafik- och terminaldirektiven), bl.a. för att
medlemsstaterna skall kunna ställa handikappanpassade krav på termi-
nalutrustning samt för att möjliggöra tillämpning av ansvars- och finansi-
eringsprincipen.
Såväl Handikappinstitutet som Socialstyrelsen hade förväntat sig en
närmare diskussion kring ansvars- och finansieringsprincipen i prome-
morian, eftersom en sådan hade ställts i utsikt enligt prop. 1995/96:86
Funktionshindrades tillgång till teletjänster. Även HSO och Sveriges
Konsumentråd anser att ansvars- och finansieringsprincipen skall
tillämpas snarare än upphandlingsmodellen.
Domstolsverket och Stattel-delegationen anser att Statskontoret, och
inte PTS, skall ges ansvaret för upphandling av tjänster för funktions-
hindrade.
RRV anser att det måste klargöras om det överflyttade ansvaret från
Socialstyrelsen till PTS också innebär att anslaget på 156 miljoner kronor
flyttas över.
Skälen för regeringens förslag: Funktionshindrade personers behov
tillgodoses i dag dels genom upphandling, dels genom tillståndsvillkor
för tillhandahållare av telefonitjänst varvid dessa erhåller kompensation.
Regeringen anser att detta är ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt
att uppfylla de telepolitiska målen.
Funktionshindrade personers behov av telekommunikationer behand-
lades i prop. 1995/96:86 Funktionshindrades tillgång till teletjänster. I
propositionen refererades förslag som presenterats i Handikapputred-
ningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) och i
Statskontorets rapport Finansiering av handikappstöd på teleområdet
(september 1993).
Handikapputredningen föreslog bl.a. att den s.k. ansvars- och finansie-
ringsprincipen införs på teleområdet. Denna innebär i korthet att teleope-
ratörerna skall ta ansvar för att teletjänsterna och teleutrustningen är an-
passad till funktionshindrade personers behov, samt att operatörerna
själva skall finansiera denna anpassning. Finansieringen borde ske i form
av en fond till vilken operatörerna betalar.
Statskontoret ansåg i sin rapport att en avtalslösning är att föredra
framför en fondlösning om ansvars- och finansieringsprincipen skall till-
lämpas. Avtalslösningen skulle innebära att operatörerna tillhandahåller
nummerupplysning och förmedlingstjänst för texttelefonsamtal i egen
regi eller genom avtal med andra operatörer. Statskontoret menade dock
att en avtalslösning med en stark part och några små kan medföra svårig-
heter. I ett övergångsskede förordades därför en lösning som innebär att
PTS tar in en särskild avgift från operatörerna och upphandlar handi-
kappstödet på teleområdet.
I propositionen instämde regeringen i Statskontorets slutsats att en
fond inte är nödvändig för att uppnå de mål som Handikapputredningen
eftersträvar med sitt förslag. Regeringen ansåg emellertid i nämnda pro-
position, i likhet med flertalet remissinstanser till Statskontorets rapport,
Prop. 1996/97:61
50
att en avtalslösning inte bör inforas, då det inte är ett realistiskt alternativ
under överskådlig tid p.g.a den rådande marknadssituationen med en
dominerande operatör.
I propositionen aviserades att regeringen senast år 1997, i samband
med översynen av telelagen, skulle återkomma med sin syn på ansvars-
och finansieringsprincipen.
Regeringens nu presenterade förslag innebär att funktionshindrade per-
soners behov även fortsättningsvis betalas via statsbudgeten. Någon till-
lämpning av ansvars- och finansieringsprincipen föreslås således inte.
Ett införande av ansvars- och finansieringsprincipen skulle i princip
innebära att tjänster avsedda för funktionshindrade personer skulle ingå
bland de samhällsomfattande tjänsterna. Ur funktionshindrade personers
synvinkel skulle det innebära fördelar, såtillvida att de kan ha tillgång till
teletjänster utan extra kostnader och utan att funktionshindrade personer
som grupp känner sig utpekade genom den riktade åtgärd som upphand-
lingen innebär. Principen innebär vidare att funktionshindrade personer
blir mindre beroende av att statliga budgetmedel årligen avsätts för deras
behov.
Flera skäl kan emellertid framföras mot ett införande av ansvars- och
finansieringsprincipen på teleområdet. Ett system där operatörernas kost-
nader för tillhandahållande av tjänster anpassade för personer med funk-
tionshinder skall beräknas och där kostnaderna sedan skall fördelas rätt-
vist mellan operatörerna och dess abonnenter innebär att en kontrollappa-
rat måste skapas. Problem kan vidare uppstå med att åstadkomma en av-
gränsning av tjänsterna till de personer som verkligen är i behov av dem.
Antingen måste en tillsynsmyndighet i detalj föreskriva vilka typer av
funktionshinder som skall anses motivera ett kostnadsfritt eller kost-
nadsreducerat tillhandahållande, eller så ikläder sig operatörerna en
myndighetsroll genom att själva bedöma vilka personer som skall
komma i åtnjutande av tjänster kostnadsfritt eller till nedsatt pris.
I avsnitt 6.4 framhålls de problem som uppstår om de samhällsomfat-
tande tjänsterna knyts till en viss teknik. En samhällsstyming av tekniken
kan leda till felbedömningar och risker för stora felinvesteringar. Dessa
problem gör sig också gällande om ansvars- och finansieringsprincipen
skulle införas.
I anslutning till ovan kan nämnas att Kommissionen i sitt dokument
om samhällsomfattande tjänster (KOM(96)73) har angivit att finansie-
ringen av funktionshindrade personers behov av goda telekommunika-
tioner i första hand bör vara en socialpolitisk fråga för resp, medlemsstat.
Regeringen anser sammanfattningsvis att upphandling visat sig vara ett
bra sätt att hålla kostnaderna nere, och att ett upphandlingsförfarande
även fortsättningsvis bör tillämpas för att tillförsäkra funktionshindrade
personer tillgång till effektiva telekommunikationer.
Regeringen har i budgetprop. 1996/97:1 föreslagit att Socialstyrelsens
upphandlingsansvar för förmedling av samtal mellan tal- och texttelefo-
ner överförs till PTS i enlighet med Riksdagens revisorers förslag i rap-
porten Uppföljning av post- och telepolitiska mål (1995/96:5). Härige-
nom åstadkoms en effektivisering och de vinster som uppnås bör kunna
användas för att ytterligare förbättra för funktionshindrade personer. För
Prop. 1996/97:61
51
bl.a. detta ändamål har 54,9 miljoner kr överförts från utgiftsområde 9,
anslaget D 8 Ersättning för texttelefoner till utgiftsområde 22 anslaget
C 2 Upphandling av särskilda samhällsåtaganden. som disponeras av
PTS.
Slutligen föreslås att anslaget för funktionshindrade personers behov
på post- och telesidan utformas så att PTS, med eventuellt biträde av
Handikappinstitutet, fritt skall kunna prioritera inom vilket område som
särskilda satsningar bör ske. Medel som tidigare varit öronmärkta för
t.ex. postområdet skall således kunna användas för upphandling av
tjänster på teleområdet och vice versa. Medel skall heller inte
specialdestineras till någon särskild tjänst. Resultatet av en sådan lösning
är att flexibiliteten i anslaget ökar och att PTS år från år kan prioritera
viktiga delområden. Härigenom far också PTS möjlighet att satsa på
eventuella nya och mer effektiva tjänster.
Regeringen har i regleringsbrev för året 1997 begärt av PTS en
redovisning av vilka åtgärder som vidtagits och vilka resultat som
uppnåtts inom ramen för det aktuella anslaget.
RRV och Stattel-delegationen framhåller att Statskontoret, snarare än
PTS, bör ha upphandlingsansvaret för tjänster åt funktionshindrade. Re-
geringen bedömer emellertid att PTS har upparbetat en värdefull erfa-
renhet på området och att förslaget att ge PTS upphandlingsansvaret lig-
ger i linje med inriktningen att ge PTS ett helhetsansvar som sek-
torsmyndighet på teleområdet.
Prop. 1996/97:61
52
Prop. 1996/97:61
Regeringens förslag: Den nuvarande modellen för tillståndsgivning
bibehålls huvudsakligen, dock med vissa modifieringar, bl.a. för att
anpassas till de EG-regler som föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari
1998.
Ett generellt krav på anmälningsplikt införs för tillhandahållandet
inom ett allmänt tillgängligt telenät av telefonitjänst, mobil teletjänst,
andra teletjänster som kräver tilldelning ur en nummerplan för telefoni
samt nätkapacitet. En anmälan skall dock inte föranleda någon sär-
skild prövning av verksamheten på förhand.
Den som har anmält sig får samma möjlighet till samtrafik som till-
ståndshavare har enligt gällande bestämmelser.
Vissa villkor som enligt nuvarande bestämmelser far ställas i till-
stånd för tillhandahållande av telefonitjänst, mobil teletjänst eller nät-
kapacitet kommer i stället att gälla generellt för alla anmälningsplik-
tiga. Detta gäller bl.a. villkor rörande hänsyn till funktionshindrade
personers behov av särskilda teletjänster och förmedling av nödsamtal
till alarmerings- och räddningstjänst.
Vissa nya krav kan ställas som tillståndsvillkor. Dessa gäller bl.a. att
upprätthålla telefonautomater i en omfattning som i fråga om antal och
geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens behov.
Promemorians förslag: Överensstämmer i övervägande del med rege-
ringens förslag. I promemorian föreslås att tillståndsplikten avseende
tillhandahållandet av nätkapacitet (ersätter det nuvarande begreppet fasta
teleförbindelser) begränsas till att avse endast operatörer som har ett be-
tydande inflytande på marknaden. Förslaget innehåller inte heller rege-
ringens förslag att sådana andra teletjänster än telefonitjänster och mobila
teletjänster, som kräver tilldelning ur en nummerplan skall omfattas av
anmälningsplikt.
Remissinstanserna: Följande instanser stödjer i princip promemorians
förslag avseende tillståndsgivning: Länsrätten i Stockholms län, Kommu-
nikationsforskningsberedningen, Riksrevisionsverket, NUTEK, Konkur-
rensverket, Europolitan, Svenska Kraftnät och Teracom.
PTS anser att kravet på tillstånd för fasta teleförbindelser först när
marknadsandelen överstiger 25 % knappast är ändamålsenligt utifrån
syftet med tillståndsplikten och väsentligt skulle minska möjligheterna
att åstadkomma en fungerande konkurrens. PTS anser därvid att även
mindre operatörer kan vara av väsentlig betydelse. Vidare anser PTS att
anmälningsplikten bör omfatta även sådana teletjänster som kräver till-
53
delning ur en nummerplan eller annan plan för teleadresser, t.ex. betal-
teletjänster.
Konsumentverket ser det som angeläget att de generella och individu-
ella tillståndsvillkor som föreslås kunna ställas verkligen används för att
uppnå förbättringar för konsumenterna. Det bör vidare finnas utrymme
att vid behov löpande revidera eller införa nya villkor.
Telia kan inte se att förslagen till tillståndsdirektiv innebär att det
svenska tillståndssystemet kommer att behöva ändras. Regeringen bör
avvakta den slutgiltiga utformningen av EG:s regler innan förslag till
ändringar i det svenska tillståndssystemet läggs fram.
Telenordia instämmer i promemorians förslag att minska omfattningen
av tillståndsplikten i telelagen. Indelningen i anmälningsplikt, tillstånds-
plikt, anmälan till EG-kommissionen m.m. anser dock Telenordia vara
onödigt komplicerad.
Handikappinstitutet framför, med anledning av promemorians förslag
till skyldigheter för anmälningspliktiga enligt 17a§, att det är mycket
viktigt att funktionshindrade personers speciella behov tillgodoses.
Skälen för regeringens förslag: I 1993 års telelagsproposition anges
(s. 89) motiven för en tillståndsplikt på teleområdet. För att säkerställa
telesystemets grundläggande funktion behöver staten utöva styrning och
kontroll samt ha tillsyn inte bara över en operatör som tidigare utan över
flera. Dessutom behöver deras inbördes samverkan styras. Ett system
med tillståndsplikt ansågs därför vara det som mest verksamt främjade
uppfyllelsen av de telepolitiska målen samtidigt som det gav utrymme för
en nödvändig flexibilitet.
I propositionen anges som en utgångspunkt för regleringen att till-
ståndskravet inte skall omfatta fler verksamhetsgrenar än vad som är
nödvändigt för att säkerställa att de grundläggande målen för lagtillämp-
ningen uppfylls.
Mot denna bakgrund är enligt nuvarande bestämmelser telefonitjänst,
mobil teletjänst samt fasta teleförbindelser tillståndspliktiga om tjänst-
erna tillhandahålls inom ett allmänt tillgängligt telenät i en betydande
omfattning.
Skälen som anges i 1993 års telelagsproposition avseende tillstånds-
plikt och en avgränsning av denna ti’l verksamheter av betydande om-
fattning är fortfarande relevanta. Reglerna i telelagen behöver dock an-
passas till det kommande EG-direktivet som bygger på en allmän aukto-
risation och individuella tillstånd i vissa fall. En självklar utgångspunkt
måste vara att inte skapa en längre gående individuell tillståndsplikt än
vad som är nödvändigt då denna i sig utgör ett etableringshinder som inte
bör inrättas om inte särskilda skäl föreligger. En annan utgångspunkt
skall vara att de krav som måste ställas på operatörerna för att uppfylla
de telepolitiska målen i huvudsak skall framgå av lagen eller annan för-
fattning.
Tillämpningen av telelagen och det nuvarande tillståndssystemet har
inneburit en omfattande tillståndsprövning med i vissa fall långa hand-
läggningstider. Detta kan dock vara en följd av initiala problem vid till-
lämpningen av en ny lagstiftning.
Prop. 1996/97:61
54
Även om det har framgått att den omfattande tillståndsprövningen i sig
inte varit avgörande för konkurrensutvecklingen på telemarknaden finns
det ytterligare anledning att modifiera systemet för tillståndsgivning i
syfte att underlätta etablering och bedrivande av televerksamhet.
Den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller telefo-
nitjänst, mobil teletjänst, andra teletjänster som kräver tilldelning ur en
nummerplan för telefoni samt nätkapacitet skall vara berättigad till detta
om en anmälan sker hos tillsynsmyndigheten. De anmälningspliktiga
måste följa bestämmelserna i telelagen bl.a. vad gäller krav på medver-
kan vid förmedling av nödsamtal till samhällets alarmerings- och rädd-
ningstjänst, särskilda arrangemang för funktionshindrade och för total-
försvarets behov samt tekniska villkor för nätgränssnitt i samband med
samtrafik (med nätgränssnitt avses kontaktytan mellan två telenät). Vissa
av dessa krav ställs enligt nuvarande bestämmelser endast för sådan
verksamhet som enligt lagen omfattas av tillståndplikt, men bör gälla
även för anmälningspliktiga.
De som har anmält sig skall fa samma möjlighet till samtrafik på kost-
nadsbaserade villkor som tillståndshavare har enligt nuvarande bestäm-
melser, se närmare härom i avsnitt 7.2.
En anmälan bör innehålla information om vilken verksamhet som av-
ses bedrivas. Någon särskild prövning på förhand av verksamheten skall
inte ske. Tillsynsmyndigheten bör dock vid en anmälan bekräfta att an-
mälan inkommit och registrerats. Det bör sedan falla inom ramen för den
ordinarie tillsynsverksamheten att kontrollera att den anmälda verksam-
heten bedrivs i enlighet med lagen och om den behöver tillstånd enligt
5 §. De nuvarande bestämmelserna för tillståndsplikt för tillhandahål-
lande av telefonitjänst, mobil teletjänst eller nätkapacitet föreslås, med
vissa språkliga och redaktionella justeringar, bibehållas. Vissa nya vill-
kor föreslås kunna ställas som tillståndsvillkor. Dessa villkor gäller bl.a.
att upprätthålla telefonautomater i en omfattning som i fråga om antal
och geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens behov, att på visst
sätt fullgöra vad som föreskrivs i 20 b § samt att tillhandahålla informa-
tion om verksamhetens ägare.
De föreslagna modifieringarna av systemet för tillståndsgivning avser
att skapa tydligare och enklare regler för bedrivande av televerksamhet.
Genom att på förhand tydligare fastställa under vilka villkor televerk-
samhet är anmälningspliktig kan etablering av ny televerksamhet för-
enklas. Dessutom blir systemet mer öppet för insyn vilket förbättrar
rättssäkerheten samt underlättar granskningen och tillsynen. Själva till-
ståndsprövningen blir också mindre omfattande, vilket ger tillsynsmyn-
digheten mer tid och resurser åt tillsynen.
Prop. 1996/97:61
55
Prop. 1996/97:61
Regeringens förslag: Den grundläggande skyldigheten att bedriva
samtrafik enligt 20 § telelagen (1993:597) utvidgas till att gälla även
dem som är anmälningspliktiga och tillhandahåller teletjänster inom
ett allmänt tillgängligt telenät. Tillståndshavare och andra anmäl-
ningspliktiga skall således på begäran bedriva samtrafik med annan
anmälningspliktig för sådan tjänst.
Vidare ställs ytterligare krav på operatörer med betydande inflytande
på den relevanta marknaden, bl.a. vad gäller skyldighet att styrka att
avgifterna är kostnadsbaserade samt att tillgodose alla rimliga önske-
mål om sammankoppling med nätet vad avser geografiska hopkopp-
lingspunkter, nivåer, nätprotokoll etc. De åläggs också att publicera
standardprislistor. Principen om icke-diskriminering lagregleras.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har några invänd-
ningar mot att den grundläggande skyldigheten att tillhandahålla samtra-
fik enligt 20 § telelagen behålls.
Telia anser att nuvarande system med affärsmässiga förhandlingar
fungerar bra och att någon ytterligare reglering på denna punkt inte be-
hövs.
PTS påpekar att tillsynsmyndigheten bör kunna bevilja undantag från
samtrafikskyldigheten i vissa fall, t.ex. om den operatör som fatt en begä-
ran om samtrafik på grund av tekniska svårigheter eller brist på nätkapa-
citet har svårt att tillhandahålla den begärda tjänsten. Förutsättningen för
sådant undantag är emellertid att det finns tekniska och kommersiellt
likvärdiga alternativ.
PTS betonar vidare vikten av att samtrafikskyldigheten i enlighet med
taltelefonidirektivets (95/62/EG) artikel 10 även gäller till förmån för
tjänsteleverantörer med s.k. special network access, t.ex. leverantörer av
betalteletjänster.
Förslaget om att operatörer med betydande inflytande på den relevanta
marknaden skall åläggas en uttalad skyldighet att tillgodose krav vad
avser hopkopplingspunkter, nätprotokoll etc. får stöd av remissinstan-
serna. SITO framhåller emellertid att den föreslagna rimlighetsbedöm-
ningen avseende tekniska villkor för samtrafik bör stödjas av en grund-
läggande föreskrift om krav på lika behandling av alla som begär samtra-
fik.
Även de strängare kraven på öppenhet och insyn välkomnas överlag,
även om det framförs en del farhågor eller krav på förtydliganden från
olika håll. Telenordia anser att skyldigheten att inlämna gällande samtra-
fikavtal som omnämns i promemorian även bör fa stöd i lagtexten.
56
Kammarrätten i Stockholm anser att operatörernas informationsskyl-
dighet behöver klarläggas för att undvika tillämpningssvårigheter.
SITO, Telenordia, Ericsson liksom Tele8 vill att lagen tydligare beto-
nar informationsplikten mellan samtrafikerande operatörer. Främst gäller
detta förändringar i nätet, där information bör ges i så god tid att de an-
passningar som är nödvändiga hinner göras i nätet. Europolitan och
Telenordia föreslår också att det skall slås fast tydligare att taxor och
villkor för samtrafik skall vara offentliga.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens principiella inställning
är att telemarknaden i huvudsak skall regleras genom generell lagstift-
ning och att den telespecifika regleringen bör hållas på ett minimum. Er-
farenheten visar emellertid att det kan ta många år innan en marknad där
det tidigare rått monopol stabiliseras och de initiala konkurrensproble-
men är lösta. Regeringen anser därför att en särskild sektorsreglering
behövs under en övergångsperiod. En i vissa avseenden skärpt reglering
av samtrafiken är nödvändig för att uppnå de telepolitiska målen.
Samtrafiken är en förutsättning för ett effektivt telesystem på en öppen
marknad. För att telekommunikationerna skall kunna betraktas som ef-
fektiva måste abonnenterna kunna nå varandra, oavsett vilken operatör de
är anslutna till och vilket allmänt tillgängligt nät denne utnyttjar. Flertalet
abonnenter i Sverige, inte minst hushåll, är fortfarande direktanslutna
endast till Telia och, i mindre utsträckning, indirekt anslutna till en annan
operatör. Detta innebär t.ex. att en kund hos Tele2 även måste vara abon-
nent hos Telia för att kunna utnyttja Tele2:s tjänster. Därefter är det möj-
ligt att slå ett särskilt prefix, 007, och på så vis fa sitt samtal förmedlat
och fakturerat av Tele2. Konkurrenterna är således synnerligen beroende
av samtrafik med Telia för att kunna tillhandahålla sina tjänster.
Den grundläggande skyldighet som fastställs i 20 § telelagen bör där-
för kvarstå i huvudsak oförändrad. Regeringen föreslår emellertid ett
förtydligande av samtrafikskyldigheten genom införandet av en defini-
tion i telelagen av själva begreppet samtrafik.
Samtrafikskyldighetens omfattning bör ta sin utgångspunkt i de tele-
politiska målen. Dessa innebär bl.a., som framgår av avsnitt 5.3, att an-
vändare i olika delar av landet skall ha tillgång till effektiva telekommu-
nikationer, att telekommunikationerna skall vara öppna och flexibla och i
sig vara effektiva. För att användare på ett effektivt sätt skall kunna fa
tillgång till tjänster i andra nät är det således av betydelse att samtrafiken
inte endast inbegriper själva överföringen av telemeddelanden mellan
olika operatörers nät, utan också att nödvändiga driftsmässiga och admi-
nistrativa rutiner finns så att det väsentliga, nämligen tjänsten, verkligen
kan erbjudas och levereras över näten. Samtrafikskyldigheten gäller öm-
sesidigt, dvs. parterna är skyldiga att bedriva samtrafik med varandra. Se
vidare författningskommentaren till 1 och 20 §§.
En faktisk förändring i samtrafikskyldigheten föreslås också av rege-
ringen, nämligen att skyldigheten till samtrafik skall omfatta alla som
tillhandahåller anmälningspliktiga teletjänster.
Tjänsteleverantörer (t.ex. av betalteletjänster) behandlas inte särskilt i
1993 års telelagsproposition. Denna typ av tjänster har emellertid vuxit
snabbt under senare år. Leverantörer som tillhandahåller sådana tjänster
Prop. 1996/97:61
57
och som tilldelas nummer ur nummerplanen för telefoni föreslås omfattas
av anmälningsplikt. Därav följer att de har samma möjlighet att bedriva
samtrafik som övriga anmälningspliktiga. Jämför rätten till särskild
nätanslutningspunkt enligt artikel 10 i taltelefonidirektivet (95/62/EG).
Skyldigheten att på begäran bedriva samtrafik gäller, liksom tidigare,
även den som i betydande omfattning tillhandahåller andra teletjänster än
sådana som är anmälningspliktiga inom ett allmänt tillgängligt telenät,
t.ex. paketkopplade datatjänster (X.25).
Regeringen instämmer i PTS bedömning att det kan komma att uppstå
situationer då undantag från samtrafikskyldigheten måste kunna medde-
las. Främst gäller detta då tekniska hinder uppstår eller t.ex. kapaciteten i
operatörens nät inte räcker till. Detta gäller redan enligt telelagen (20 §
fjärde stycket). Undantagsmöjligheten bör dock uttryckligen göras bero-
ende av ett särskilt beslut av tillsynsmyndigheten i varje enskilt fall. I en
undantagssituation torde det vara en fördel för den mindre operatören,
som i normalfallet begär samtrafik med en betydande operatör, att den
senare måste utverka myndighetens tillstånd att bli befriad från samtra-
fikskyldigheten.
Regeringen anser det vidare rimligt att organisationer med ett bety-
dande inflytande på marknaden åläggs särskilda krav att inte diskrimi-
nera övriga operatörer. Operatörerna skall därför om möjligt tillgodose
alla rimliga krav på sammankoppling med nätet, inklusive speciella öns-
kemål om hopkopplingspunkter och gränssnitt. Ett liknande krav finns
uttryckt i 1993 års telelagsproposition (s. 139), där det sägs att operatö-
rens önskemål om anslutningsnivå och antalet anslutningspunkter bör
beaktas i största möjliga utsträckning.
Vilket signalprotokoll som erbjuds en operatör avgör t.ex. vilka tjäns-
ter denne i sin tur kan erbjuda sina kunder. Det sätt på vilket hopkoppling
sker påverkar kostnaderna för samtrafik. Dessa är således mycket vä-
sentliga krav för att åstadkomma likvärdiga förutsättningar för alla. Som
påpekats i tidigare avsnitt har Telia fortfarande ett de facto-monopol på
accessnätet, dvs. nätet av anslutningar till de enskilda abonnenterna.
Detta förhållande måste så långt möjligt kompenseras genom strikta krav
på likabehandling och möjlighet till kontroll.
Företag med ett betydande inflytande på marknaden är enligt förslaget
till samtrafikdirektiv skyldiga att tillämpa principen om icke-diskrimine-
ring när villkor för samtrafik erbjuds. Med icke-diskriminering avses att
alla som efterfrågar samtrafik under likartade förhållanden skall erbjudas
jämförbara priser och villkor. Särskilt angeläget är att externa parter inte
diskrimineras i förhållande till enheter inom den egna organisationen,
med vilka de externa parterna konkurrerar. Olika avgifter för olika parter
kan dock accepteras om det kan motiveras utifrån typen av anslutning
eller av andra objektiva skäl. Regeringen anser det därför viktigt att detta
grundläggande krav på likabehandling kommer till uttryck i lagtexten.
Enligt förslaget till samtrafikdirektiv skall operatörer med ett bety-
dande inflytande på marknaden också åläggas att publicera listor över
standardpriser för samtrafik, där de i samtrafiken ingående komponen-
terna finns nedbrutna enligt marknadens behov. En samtrafikerande ope-
ratör skall bara behöva betala för just den funktion som begärs.
Prop. 1996/97:61
58
Före förhandling om samtrafik skall en operatör med ett betydande in-
flytande också tillhandahålla all övrig nödvändig information, inklusive
upplysning om kända framtida förändringar av intresse för motparten.
När avtalet är slutet skall det ges in till tillsynsmyndigheten och blir som
allmän handling offentlig i den mån den inte innehåller uppgifter som är
sekretessbelagda enligt sekretesslagen.
Prop. 1996/97:61
Regeringens förslag: Det generella kravet på kostnadsbaserade sam-
trafikavgifter för telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt föreslås
omfatta även den som tillhandahåller mobiltelefonitjänst och som har ett
betydande inflytande på marknaden. Kostnader för särskilda uppgifter
som ålagts operatören, t.ex. för samhällsomfattande tjänster far inte tas
ut via samtrafikavgifter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens forslag.
Remissinstanserna: PTS redovisade i oktober resultatet av den utred-
ning om beräkning av samtrafiktaxor den gjort på uppdrag av regeringen
(dnr K96/2437/1). PTS föreslår i korthet att den nuvarande kalkylmo-
dellen baserad på självkostnad som grund tills vidare bibehålls, men att
en successiv övergång kan ske till en beräkningsmodell baserad på fram-
åtsyftande särkostnader i takt med att metoder för detta utvecklas. Princi-
perna bör dock redan nu modifieras så att särkostnadema för samtrafiken
utgör grunden för ersättningsanspråken. Därutöver skall ersättningen
kunna omfatta en viss andel av de gemensamma kostnader som uppstår
till följd av nödvändiga åtgärder för tillhandahållande av samtrafik.
Synpunkter på kraven på kostnadsbasering och hur dessa skall beräk-
nas har framförts dels i skriftliga remissvar, dels vid en hearing den
23 oktober 1996. Flera remissinstanser betonar samtrafiktaxomas
avgörande betydelse för konkurrensen.
Konkurrensverket anser att PTS bör ha möjlighet att fastställa samtra-
fikprisema på en nivå som gynnar nya aktörer. Verket påpekar också att
ett åtskiljande av accessnätet från övriga Telia egentligen vore en bättre
lösning.
Comviq menar att krav på kostnadsbasering endast bör ställas på den
dominerande aktören eftersom övriga aktörer i många fall, åtminstone
under ett uppbyggnadsskede, kan ha mycket höga kostnader, vilket skulle
kunna innebära att de tvingas ta ut samtrafikavgifter som vida överstiger
dagens nivå.
Telia anser att regeringen helst bör avvakta utvecklingen inom EU vad
avser beräkningsprinciper för samtrafik innan några förändringar görs i
den svenska regleringen. I princip ställer sig dock Telia bakom PTS för-
slag till beräkningsmetoder.
Telenordia efterlyser större möjlighet för operatören att själv välja den
struktur för debitering av samtrafik som passar företaget bäst och att
Telia bör ha bevisbördan för att de kostnader som tas med i beräkning-
59
ama verkligen är de särkostnader som uppstår till följd av begärd
samtrafik.
Flera remissinstanser (RSL COM, SITO, Tele8, Enator Dotcom.
Telenordia m.fl.) påpekar att det inte är samtrafikprisema i sig som är det
viktigaste för övriga operatörers möjlighet att bedriva verksamhet utan
relationen mellan samtrafikpriset och Telias slutkundstaxor. Det faktum
att samtrafikpriset länge överstigit slutkundspriset på närsamtal uppges
vara huvudorsak till att någon konkurrens inte uppstått på denna mark-
nad.
Även Stattel-de legationen menar att kostnadsbaseringsbegreppet spelat
ut sin roll och pekat på det meningslösa i att försöka fastställa en
operatörs exakta kostnad för att producera eller terminera ett samtal.
Statskontoret påpekar att frågan om konkurrensneutrala samtrafikav-
gifter inte kan reduceras till en redovisningsmässig uppgift, utan att rege-
ringen framför allt bör ta ställning till konsekvenserna av att samtrafik-
avgiftema är för höga eller för låga.
Förslaget om att inkludera även mobiltelefonioperatörer med bety-
dande marknadsinflytande i kravet på kostnadsbaserade samtrafiktaxor
får stöd av RRV, Europolitan och Comviq är kritiska till förslaget och
anser det principiellt fel att reglera en marknad med hård konkurrens.
Europolitan anser emellertid att om kostnadsbaseringskravet enligt 20 §
skall gälla så bör ”förmedling av den mobila telefonitjänsten” bytas ut
mot ”förmedling av telefonitjänst till mobil anslutningspunkt”.
SITO, Europolitan och Telenordia anser att kravet på kostnadsbaserad
samtrafikersättning bör utsträckas till att omfatta inte bara telefonitjänst
och fasta teleförbindelser, utan även andra tjänster som tillhandahålls
över det fasta nätet.
Ett förslag som också framfördes vid hearingen och som fick visst stöd
var att koppla samtrafikavgiften till slutkundspriset. I stället för att rela-
tera samtrafiktaxoma till kostnaderna för samtrafiken med alla de svårig-
heter det medför, borde samtrafikavgiften enligt det synsättet fastställas
som en procentuell andel av dominantens slutkundspris. Siffran 50 %
nämndes därvidlag.
Skäl för regeringens förslag: Prissättningen av samtrafik är inte helt
okomplicerad eftersom en stor andel av kostnaderna är fasta och gemen-
samma och fördelningen av dem på enskilda samtal kan göras på ett
godtyckligt sätt. Detta, i kombination med grundprincipen om affärsmäs-
siga förhandlingar och hittills begränsade befogenheter för PTS att såväl
styra beräkningsprincipema som att ingripa och fatta beslut, har gjort en
del samtrafikkonflikter mycket svårlösta.
Konkurrensen är ett viktigt medel för att åstadkomma mångfald i utbu-
det av telekommunikationstjänster, prispress, bättre service och valfrihet
för telekundema. Relationen mellan samtrafiktaxan och slutkundspriset
är därför, som påpekats från många håll, av fundamental betydelse för
möjligheten att konkurrera. Detta behandlas bl.a. i rapporten Nästa steg i
telepolitiken (Ds 1996:29), som gjorts av ekonomerna Lars Hultkrantz
och Maria Bergendahl-Gerholm på uppdrag av Expertgruppen för studier
i offentlig ekonomi (ESO). I rapporten (fortsättningsvis kallad ESO-
rapporten), som analyserar konkurrensförutsättningarna på marknaden
Prop. 1996/97:61
60
för fast telefoni, belyses den s.k. klämeffekten, dvs. det faktum att Telias
samtrafikavgifter hittills varit så höga att de i flera fall överskrider slut-
kundspriset. Detta förhållande har effektivt motverkat konkurrens fram-
för allt på närsamtal, som är den volymmässigt största delen av telefonin.
En radikal åtgärd för att komma tillrätta med problemet kan då tyckas
vara att sätta upp ett relationskriterium för samtrafikavgiften som en viss
procent av slutkundspriset. Detta skulle garantera en positiv bruttovinst
för alla och säkerligen stimulera konkurrensen på alla samtalsslag.
Det finns emellertid uppenbara nackdelar och risker med det. Dels
skulle det innebära att konkurrenterna knyts till den dominerande opera-
törens prissättning vilket knappast gynnar variation i taxestrukturen. Dels
finns det en uppenbar risk att ett system där parterna enas om att samtra-
fikavgiften skall utgöra en viss procent av samtalspriset driver priserna
uppåt. Ju högre samtalspriser, desto mer kommer alla parter att få i brut-
tovinst. Det ligger nära till hands att befara att det med ett sådant system
på sikt skulle komma att utvecklas priskarteller.
Ytterligare ett påtagligt skäl emot en sådan struktur är det faktum att
EG:s reglering kräver kostnadsorientering, och Sverige är som medlem i
EU skyldigt att införa dessa regler i den nationella lagstiftningen. Det är
viktigt att inför år 1998. då merparten av telemarknaderna inom EU skall
avregleras och det öppnas en gemensam marknad för teletjänster, skapa
någorlunda likartade principer för såväl beräkning av taxorna som övriga
villkor för samtrafik. Kostnadsorientering skulle kunna tolkas som ett
något lindrigare krav än kostnadsbasering, vilket är det begrepp som an-
vänds här och som är liktydigt med det som anges i 20 § telelagen, dvs.
att ersättning för samtrafik skall vara rättvis och skälig med hänsyn till
kostnaderna för prestationen. Så är dock inte fallet om man ser till vilka
krav som förslaget till samtrafikdirektiv innehåller.
Ett par remissorgan har framfört att kravet på kostnadsbasering av
samtrafiktaxoma bara bör omfatta operatörer med betydande inflytande
på marknaden. Motiveringen är att nya operatörer med mycket höga in-
vesteringskostnader annars kan tvingas ta ut samtrafikavgifter som blir
högre än Telias, vilket i sin tur skulle försvåra parternas förhandlingar.
Det förtjänar därför påpekas att syftet med kravet på kostnadsbasering är
att förhindra att någon operatör försvårar samtrafik eller i övrigt hindrar
konkurrens genom att ta ut alltför höga avgifter, dvs. att det sätts en övre
gräns för samtrafikavgiftema. Däremot står det alla operatörer fritt att ta
ut avgifter som ligger lägre.
Kravet på kostnadsbaserade samtrafiktaxor i telelagen omfattar alla
tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänst, vilket har ansetts avse
endast telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt. Regeringen ser inga
skäl att ändra nu gällande ordning. Däremot bör kravet, för att harmoni-
sera den svenska lagstiftningen med EG:s, utsträckas till att gälla även de
mobiloperatörer som av myndigheten bedömts ha ett betydande infly-
tande på marknaden.
Kostnadsbasering är inget exakt definierat begrepp. Enligt 1993 års
telelagsproposition (s. 139) avses härmed att avgifterna för samtrafik
skall fastställas med de faktiska kostnaderna som grund. I beräknade
kostnader bör ingå även en rimlig avkastning på investerat kapital, lik-
Prop. 1996/97:61
61
som avskrivningar, dvs. en slags självkostnadskalkyl. Den som tillhanda-
håller samtrafik skall också kunna ställa krav på skälig lönsamhet. Detta
är den metod som hittills tillämpats i Sverige och då främst av Telia.
Självkostnadskalkylen innebär emellertid, som bl.a. framhållits i ESO-
rapporten. ett visst mått av godtycke då historiska kostnader skall förde-
las på enskilda samtal. Den utredning som PTS gjort på regeringens upp-
drag har studerat för- och nackdelar med såväl självkostnadsmetoden
som alternativa kostnadsberäkningsmetoder. PTS drar slutsatsen att den
metod som på engelska kallas Long Run Average Incremental Costing
(LRAIC) skulle kunna spegla de relevanta särkostnadema för samtrafik
på ett bättre sätt än den nuvarande självkostnadsmetoden och på sikt san-
nolikt leda till lägre samtrafiktaxor. Metoden innebär att man använder
kostnaderna för framtida ytterligare kapacitetsutbyggnad som utgångs-
punkt, snarare än de historiska kostnaderna. Samma slutsats har också
flera andra, av varandra oberoende, utredningar kommit fram till (t.ex.
brittiska regleringsmyndigheten Oftel och ovan nämnda ESO-rapport).
De olika beräkningsmetoderna håller också på att utvärderas av EG-
kommissionen, och riktlinjer för beräkning av samtrafikavgifter planeras
att publiceras under år 1997. Enligt preliminära uppgifter från kommis-
sionen kommer den i riktlinjerna sannolikt att rekommendera en över-
gång till LRAIC-kalkylering.
Ett problem med de alternativa kalkyleringsmetodema, t.ex. LRAIC, är
att de än så länge är outvecklade och att det kan vara svårt i början att
finna rätt avvägningar. Enligt PTS bedömning bör därför självkost-
nadskalkylen tills vidare användas som utgångspunkt för beräkningarna,
och att man avvaktar något med att börja tillämpa en ny beräkningsmetod
till dess riktlinjer kommer från kommissionen eller praxis utvecklas.
Regeringen instämmer i PTS bedömning och anser att det på sikt bör
finnas möjlighet att använda andra sätt att beräkna kostnaderna för sam-
trafik än självkostnadskalkylen.
Bevisbördan för att samtrafiktaxoma är kostnadsbaserade föreslås, lik-
som i förslaget till samtrafikdirektiv, läggas på betydande operatörer.
Detta innebär i praktiken att operatörer som omfattas av kravet alltid
måste hålla en beredskap att på begäran från tillsynsmyndigheten kunna
visa sina kostnadskalkyler och underlag för dessa. Det blir operatörens
uppgift att framlägga utredning till styrkande av att taxorna är kostnads-
baserade, varefter det blir myndighetens sak att bedöma det framlagda
bevismaterialet. En särskild bestämmelse härom införs i lagen.
Att hitta ett lämpligt sätt att fördela kostnaderna för samtrafik är som
framgår av ovanstående en komplicerad procedur. Det ligger alltid nära
till hands för konkurrenter till en dominerande operatör att misstänka
operatören för diskriminering t.ex. av konkurrerande operatörer i förhål-
lande till den egna organisationen. Ett sätt att förenkla problematiken,
som föreslagits av bl.a. Konkurrensverket, vore att strukturellt separera
accessnätet från övriga Telia för att därmed åstadkomma en neutral be-
handling av alla operatörer. Detta förslag behandlas under nästa avsnitt
om särredovisning.
Enligt 20 § telelagen får samtrafikavgiftema inkludera ersättning för
särskilda åtaganden enligt tillståndshavarens villkor. I förslaget till sam-
Prop. 1996/97:61
62
trafikdirektiv ges medlemsländerna viss valfrihet när det gäller finansie-
ringen av samhällsomfattande tjänster, genom en fond eller via samtra-
fikavgifter. Direktivet anger vad som far räknas in i den totalkostnad som
får finansieras kollektivt via andra operatörer. Syftet är därmed att
undvika att olika länder kräver kollektiv finansiering av eventuella övriga
extra åtaganden som de valt att lägga på operatörerna och därigenom
skapar hinder för marknadsinträde.
Regeringen bedömer, i det fall en kollektiv finansiering av särskilda
åtaganden för samhällsomfattande tjänster blir aktuell, att denna bör tas
ut i form av en särskild avgift för alla anmälningsskyldiga operatörer.
Avgiften bör beräknas i förhållande till operatörens omsättning eller på
annan likvärdig objektiv grund. Den grundläggande servicen bör sedan
upphandlas. Huvudskälet till att finansieringen inte bör ske genom sam-
trafikavgifter är att avgifterna för samtrafik resp, för tillhandahållande av
samhällsomfattande tjänster så långt som möjligt bör renodlas.
Regeringen föreslår därför att bestämmelsen i 20 § om ersättning via
samtrafikavgiftema för eventuella särskilda åtaganden utgår.
Regeringens förslag: För att underlätta myndighetens kontroll åläggs
alla operatörer som bedriver samtrafik och som har ett betydande in-
flytande på marknaden att ha separat redovisning av samtliga kostna-
der och intäkter för samtrafik. Krav får ställas på den dominerande
operatören att redovisa viss del av verksamheten avskild från annan
verksamhet.
Prop. 1996/97:61
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstansernas: SIKA. Europolitan, Global One, Svenska
Kraftnät, Telenordia, Stattel-delegationen, m.fl. remissinstanser stöder
kravet på separat redovisning. Telia påpekar vikten av att detta krav även
omfattar organisationer som har betydande inflytande inom annan
bransch än telebranschen.
Tele2 tror inte att särredovisning får någon praktisk betydelse om det
inte kopplas till ett förbud för Telia att av slutkunden ta ut samma pris för
tjänsterna som Telia själva betalar internt inom bolaget till sin nätenhet.
Ett mycket stort antal remissorgan, bl.a. Konkurrensverket, Kommun-
förbundet samt de flesta operatörer vid sidan om Telia, förespråkar en
radikalare lösning innebärande att Telias accessnät (dvs. nätet av anslut-
ningar till enskilda abonnenter), som utgör ett de facto-monopol, bör av-
skiljas i eget bolag för att åstadkomma verklig konkurrensneutralitet.
Konkurrensverket anser dessutom att Telias kabel-TV-nät, Telia InfoMe-
dia Tele Vision AB, bör skiljas från koncernen eftersom Telia är domine-
rande även på denna marknad. Som ensamägare till i princip all övrig
access har Telia ännu inte haft några direkta incitament att utnyttja den
potential för telefoni som kabel-TV-nätet utgör.
63
Stattel-delegationen påpekar vikten av en externt kontrollerad Prop. 1996/97:61
bokföringsmässig avskiljning av accessnätet inom Telia. Stattel poäng-
terar också det angelägna i att konkurrerande operatörer försäkras till-
gång till nyare förbindelsekapacitet i Telias nät, t.ex. digital-X-line och
framtida ATM-baserade tjänster.
Folkrörelserådet föreslår att frågan om accessnätets huvudmannaskap
utreds förutsättningslöst med utgångspunkt i att en väl fungerande kon-
kurrens på marknaden eftersträvas. RRV menar att frågan om en organi-
satorisk lösning bör kunna tas upp igen om samtrafiken inte utvecklas
tillfredsställande. SIKA finner argumentationen mot ett avskiljande av
accessnätet föga övertygande, men intar en avvaktande hållning i brist på
en mer ingående analys av konsekvenserna.
TCO delar promemorians bedömning att ett avskiljande av accessnätet
från Telia skulle göra mer skada än nytta.
Skäl för regeringens förslag: Enligt EG-kommissionens förslag till
samtrafikdirektiv skall alla operatörer med betydande inflytande på
marknaden som tillhandahåller telefonitjänst mellan fasta nätanslut-
ningspunkter vara skyldiga att hålla redovisningen av intäkter och kost-
nader för samtrafik åtskild från övrig redovisning. Detta krav på särredo-
visning syftar till att åstadkomma bättre insyn och underlätta kontroll.
Kravet omfattar även organisationer som har exklusiva och speciella rät-
tigheter inom en annan bransch än telebranschen och som tillhandahåller
samtrafik.
Regeringen finner kraven i förslaget till samtrafikdirektiv väl motive-
rade. Genom en ökad insyn och kontroll kan man undvika långdragna
konflikter, som förekommit hittills, om samtrafiktaxomas storlek. För
tillsynsmyndigheten kommer kravet på separat redovisning av samtrafik-
kostnader att underlätta arbetet med bl.a. tillsyn och konfliktlösning.
Redan inför bolagiseringen av Televerket år 1993 fördes en diskussion
om ett eventuellt avskiljande av accessnätet (dvs. nätet av anslutningar
till de enskilda abonnenterna) eller alternativt Telias hela nät. De hu-
vudargument för ett avskiljande som senare framförts i flera rapporter
och av flera remissinstanser, är Telias dominerande ställning och avsak-
naden av öppenhet i beräkningar av kostnader samt bristande konkur-
rensneutralitet.
I ESO-rapporten Nästa steg i telepolitiken skisseras olika möjligheter
att kompensera för denna dominans genom ett avskiljande av de delar av
verksamheten som inte är konkurrensutsatta i någon nämnvärd grad,
främst accessnätet. En avskiljning av accessnätet skulle enligt rapporten
kunna ske på fyra olika sätt:
1. separat ekonomisk redovisning,
2. ett eget bolag inom Telia,
3. ett separat externt bolag men under samma ägare (staten),
4. ett separat externt bolag under annan ägare.
En sådan avskiljning skulle kunna medföra såväl för- som nackdelar.
Bland fördelarna kan framför allt nämnas en mer konkurrensneutral för-
handlingsposition för marknadens alla parter, inklusive Telia. Genom att
accessbolaget skulle teckna avtal med alla underlättas också kontroll och
Telia skulle därmed undgå misstankar om favorisering av det egna för-
säljningsbolaget. Ett avskiljande av accessnätet i någon form skulle också
tvinga fram en tydlig avgränsning av detta näts början och slut, vilket
skulle underlätta kontroll av kostnadsbilden vid eventuella diskussioner
kring prissättning.
Ytterligare ett skäl som framförts som argument för en strukturell se-
paration är att Telias planerade satsning på bredbandskapacitet till hus-
hållen, som bygger på tillgången till accessnätet, eventuellt i kombination
med kabel-TV-nätet, ytterligare kan förstärka den dominans Telia har
och t.o.m. utvidga denna dominans till att gälla andra tjänster än telefoni.
Det finns emellertid också starka skäl som talar emot en avskiljning,
åtminstone i dess mer långtgående form. Dels förlorar Telia samdrifts-
fördelar, t.ex. genom dubblering av servicepersonal, dels kan det inne-
bära en fördyring totalt sett genom ytterligare administrativ överbyggnad.
Det har också ofta framhållits av Telia att accessnätet är mycket dyrt att
underhålla. Om så är fallet är utsikterna för lönsamhet i det separata
accessbolaget små med litet utrymme för investeringar, såvida bolaget
inte kompenserar sig för detta genom att ta ut extra avgifter av de andra
operatörerna för att finansiera framtida investeringar. Detta riskerar att
hämma den tekniska utvecklingen alternativt fördyra tjänsterna för
abonnenterna.
Regeringens bedömning är att det så småningom kommer att utvecklas
konkurrens på accessnätet. Dels kommer detta att åstadkommas genom
utbyggnad av ny infrastruktur så som nu sker i en hel del kommuner, dels
genom radiolösningar (markbaserade eller satellit) och inte minst genom
att kabel-TV-näten kan kompletteras med utrustning som möjliggör
telefoni.
Ytterligare en faktor som talar mot ett avskiljande av accessnätet är att
inget av de europeiska telebolagen som utgör konkurrenter till Telia har
gjort ett sådant ingrepp. Det är viktigt att Telia far samma verksamhets-
förutsättningar som övriga stora teleoperatörer i Europa. Regeringen an-
ser att ett avskiljande av acessnätet avsevärt skulle försvaga bolaget och
därmed minska allmänhetens möjligheter att fa tillgång till god teleser-
vice. Regeringens samlade bedömning är således att ett fysiskt avskil-
jande av accessnätet inte bör göras. Däremot föreslår regeringen att krav
skall kunna ställas på en dominerande operatör att särredovisa viss del av
sin verksamhet. För att öka insyn och kontroll kan med stöd av bemyn-
digandet i 17 b § en dominerande operatör bl.a. åläggas att särskilt redo-
visa intäkter och kostnader för accessnätet.
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten far utvidgade befogen-
heter på ett antal punkter. Den kan kräva ändringar i publicerade stan-
dardprislistor om taxorna inte stämmer överens med lagen. Till-
synsmyndigheten skall vidare kunna ålägga operatörer att bedriva
samtrafik om viktiga samhällsintressen så kräver. Den skall också på
Prop. 1996/97:61
65
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
begäran av endera parten sätta tidsgränser för förhandlingar om sam-
trafikvillkor samt, om förhandlingarna inte är avslutade inom tids-
gränsen, medla mellan parterna. Tillsynsmyndigheten skall på ansökan
av en part inom sex månader fatta det beslut som behövs för att sam-
trafik skall kunna bedrivas enligt lagen. Ett sådant beslut överklagas
liksom andra beslut av tillsynsmyndigheten till allmän förvaltnings-
domstol.
Prop. 1996/97:61
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Förslaget att ge tillsynsmyndigheten ökade befo-
genheter far ett brett stöd bland operatörerna med undantag av Telia som
menar att nuvarande system fungerar bra, att samtrafikavtal framför allt
bör vara en kommersiell angelägenhet mellan parterna och att det därför
inte är befogat att utöka PTS befogenhet på denna punkt. Telia menar
också att regeringen bör avvakta det slutliga ställningstagandet rörande
samtrafikdirektivet innan beslut om ändrad reglering tas. Även TCO an-
ser att det är omotiverat att ge PTS utvidgade befogenheter.
Comviq vill särskilt betona tidsfaktorn och menar att tre månader bör
räcka innan PTS kan fatta beslut. Global One och Telenordia vill ut-
sträcka PTS befogenheter ifråga om samtrafik till att gälla även tillhanda-
hållandet av fasta förbindelser. Banverket ställer sig tveksamt till om
ändring av standardavtal skall ges retroaktiv verkan. Tele2, Comviq och
Telenordia liksom SITO efterlyser sanktionsmöjligheter samt uttryckliga
bestämmelser om skadeståndsskyldighet vid brott mot telelagen.
PTS och Konkurrensverket stöder också förslaget om utökade befo-
genheter. PTS framhåller dock att den ökade beslutsrätten bör begränsas
till en tillämpning av den tvingande förvaltningsrättsliga lagstiftningen
om tillståndsvillkor m.m. PTS anmärker också att ett beslut om ett sam-
trafikavtal inte kan betraktas som en del av ett sådant avtal utan snarare
som ett förvaltningsbeslut som reglerar förhållandet mellan parterna i
avsaknad av ett giltigt avtal på det aktuella området. PTS menar att det
bör betonas i lagtexten att rätten att föreskriva om villkor för samtrafik
har till syfte att stimulera konkurrensen och att säkerställa funktionalitet i
telesystemet.
Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Stockholms län ifrågasät-
ter det lämpliga i att tillsynsmyndigheter ges befogenheter att föreskriva
vad som skall ingå i ett samtrafikavtal. Kammarrätten avstyrker att PTS
på offentligrättslig grund ges rätt att ersätta innehållet i ett civilrättsligt
avtal. Konsekvenserna av ett sådant förfarande anser kammarrätten, lik-
som även Statskontoret, bör analyseras mer.
Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att bedriva samtrafik är
helt avgörande för att det övergripande telepolitiska målet, att alla skall
ha tillgång till effektiva telekommunikationer, skall kunna säkerställas på
en konkurrensutsatt telemarknad. Mot denna bakgrund och med
beaktande av att en dominerande operatör inte alltid har ett naturligt
kommersiellt intresse av att ingå samtrafikavtal med andra som bedriver
66
konkurrerande verksamhet föreligger ett starkt samhällsintresse av en
effektiv ordning för tvistlösning.
I lagen föreskrivs nu att tillsynsmyndigheten skall ägna särskild upp-
märksamhet åt att samtrafikavtal kommer till stånd. Om det uppkommer
tvist om villkor som rör samtrafik skall myndigheten skyndsamt under-
söka förhållandena och, om särskilda skäl inte talar för annat, medla
mellan parterna. Myndigheten har därvid möjlighet att på begäran av part
yttra sig över om erbjudna villkor för samtrafik är godtagbara (32 §).
Tillsynsmyndigheten kan däremot inte fatta för parterna bindande beslut i
dessa frågor. I lagstiftningsärendet vid telelagens tillkomst diskuterades
om tillsynsmyndighetens medlings- och yttrandemöjlighet skulle komp-
letteras med någon form av tvistlösning. Ingående kunskap i teletekniska
frågor ansågs som en förutsättning för förståelse av problemställning-
arna. Likaså måste ekonomiska bedömningar av olika slag göras om ett
kostnadsorienterat pris skulle kunna bestämmas. Regeringen bedömde att
det förelåg ett behov av särskild sakkunskap (prop. 1992/93:200 s. 152).
Olika lösningar övervägdes och en form av legalt skiljeförfarande för-
ordades. Mot en sådan ordning talade dock de allmänna strävandena mot
enhetlighet och samordning av domstolsväsendet. En principiell utgångs-
punkt var att en fristående specialdomstol skall accepteras endast om det
finns mycket starka skäl för en särreglering inom ett visst rättsområde.
De skäl som talade för att skapa en särskild ordning för tvistlösning på
teleområdet var visserligen starka. Med beaktande av de synpunkter som
förts fram under översynen i specialdomstolsfrågan avstod emellertid
regeringen att lägga fram en lösning som innebar att det tillskapades en
s.k. domstolsliknande nämnd för avgörande av tvistefrågor på teleom-
rådet (a. prop. s. 153).
Dessa överväganden i fråga om specialdomstolar har alltjämt bärkraft.
Ett stort antal remissinstanser har dock tillstyrkt promemorians förslag
att ge tillsynsmyndigheten ökade befogenheter. Enligt regeringens be-
dömning är det också mot bakgrund av samtrafikens betydelse för säker-
ställandet av det övergripande telepolitiska målet av väsentlig betydelse
att samtrafik ytterst kan framtvingas genom medverkan av myndighet.
Regeringen har vidare att beakta de skyldigheter som följer av
Sveriges medlemskap i EU. Genom rådets direktiv 90/388/EEG av den
28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster, det s.k.
tjänstedirektivet, har EG-kommissionen använt sig av sin befogenhet
enligt art. 90.3 i Romfördraget att avskaffa exklusiva och speciella
rättigheter på teleområdet. Direktivet har ändrats flera gånger, senast
genom direktivet om full konkurrens (96/19/EG). I detta senare direktiv
anges i art. 4 a. 3 andra stycket att medlemsstaterna, om affars-
förhandlingar inte leder till ett avtal inom en skälig tidsfrist, på begäran
av part skall fatta ett motiverat beslut i vilket de nödvändiga
driftsmässiga och ekonomiska villkoren för och kraven på en sådan
samtrafik fastslås. Motsvarande bestämmelse finns i EG-kommissionens
förslag till parlaments- och rådsdirektiv om samtrafik. Ministerrådet har
antagit en gemensam ståndpunkt över förslaget. Enligt detta skall
myndigheten vid en tvist om samtrafik på begäran av part vidta åtgärder
Prop. 1996/97:61
67
för att lösa tvisten (art. 9.5). Europaparlamentet har inte föreslagit några
ändringar i den gemensamma ståndpunkten när det gäller tvistlösningen.
Med beaktande av det anförda föreslår regeringen att tillsynsmyndig-
heten vid tvist om villkor som rör samtrafik på ansökan av part skall
meddela det beslut som behövs för efterlevnaden av lagen. Denna befo-
genhet skall i enlighet med förslaget till samtrafikdirektiv gälla även vid
tvist om villkor som rör sammankoppling av nätkapacitet enligt 20 d §
telelagen. Det är således fråga om att förvaltningsbeslut med tillämpning
av telelagens regler träder i stället när parterna inte lyckas sluta avtal om
samtrafik. Tillsynsmyndighetens beslut kan liksom andra beslut enligt
lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Se i övrigt författnings-
kommentaren till 33 § telelagen. Dessa frågor bör inom myndigheten
avgöras av befattningshavare som inte tagit del i tillsyns- eller med-
lingsärendet. Regeringen avser att meddela närmare föreskrifter om detta
i förordningsform efter vidare överväganden.
Enligt direktivförslaget skall tillsynsmyndigheten fatta beslut inom sex
månader. Denna skyldighet för tillsynsmyndigheten behöver dock inte
föreskrivas genom lag. Comviq föreslår att tidsgränsen minskas till tre
månader för att underlätta för den part som vill komma i gång med
verksamheten. Regeringen instämmer i Comviqs bedömning att tidsfak-
torn är viktig. Tillsynsmyndigheten är enligt förvaltningslagen
(1986:223) skyldig att handlägga varje ärende där enskild är part så en-
kelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det är
dock inte befogat att sätta en så snäv tidsgräns med tanke på det svåra
utrednings- och analysarbete som ofta är förknippat med en komplicerad
samtrafikkonflikt.
Denna befogenhet för tillsynsmyndigheten kommer även att fa bety-
delse för att underlätta konkurrensen på samtrafikområdet. Erfarenhe-
terna sedan telelagens tillkomst visar att nuvarande bestämmelser när det
gäller samtrafik inte riktigt har varit tillfyllest för att åstadkomma full
konkurrens. Telia har behållit sin dominans på när- och regionsamtalen.
Samtrafikförhandlingama har varit långdragna.
Regeringens bedömning är därför att tillsynsmyndigheten bör fa ökade
befogenheter även på ett antal andra punkter för att åstadkomma en ökad
effektivitet i samtrafikförfarandet. Detta är också i linje med förslaget till
samtrafikdirektiv, där regleringsmyndigheten ges en mycket central roll.
EG-kommissionens förslag stöds även i denna del av Europaparlamentet.
Tillsynsmyndigheten skall således på begäran av endera parten sätta
tidsgränser för när en samtrafikförhandling skall vara avslutad. Om för-
handlingen misslyckas, är myndigheten skyldig att medla mellan par-
tema.
Om synnerliga skäl föreligger skall tillsynsmyndigheten också ha be-
fogenhet att tvinga två operatörer att bedriva samtrafik. Ett sådant beslut
måste dock förutsätta att viktiga samhällsintressen, främst målet om
effektiva telekommunikationer för alla, står på spel.
Operatörer med betydande inflytande på marknaden åläggs att publi-
cera sina taxor för samtrafik. Om taxorna inte överensstämmer med lagen
far tillsynsmyndigheten möjlighet att begära ändring av taxorna.
Prop. 1996/97:61
68
Om PTS i samband med sin granskning av till myndigheten inlämnade
samtrafikavtal finner villkor som kan tänkas vara i strid med konkur-
renslagen bör myndigheten ha en skyldighet att uppmärksamma Konkur-
rensverket på förhållandet.
Det har från flera remissinstanser framförts att telelagen bör komplet-
teras med någon typ av sanktioner efter mönster bl.a. i konkurrenslagen.
Denna fråga kräver dock ytterligare analys och beredning. Ett sådant för-
slag kan därför inte tas upp i detta lagstiftningsärende utan får övervägas
i annat sammanhang.
Flera remissinstanser har också påtalat att tillsynsmyndigheten bör ha
samma befogenheter vid tvister om upplåtelse av nätkapacitet som vid
samtrafiktvister. En sådan befogenhet följer inte av något EG-direktiv.
Enligt regeringens bedömning föreligger inte heller samma behov av en
sådan möjlighet till bindande konfliktlösning när det gäller upplåtelse av
nätkapacitet. Regeringen vill därför inte nu föreslå att tillsynsmyndig-
heten far sådana befogenheter även på detta område. Däremot föreslås
reglerna for samtrafik gälla även vid tvist som kan uppstå vid samman-
koppling av nät för tillhandahållande av nätkapacitet.
Prop. 1996/97:61
Regeringens bedömning: Tillhandahållandet av telefonitjänsten skall
ske till rimligt pris. Bedömningen av vad som skall avses med rimligt
pris bör göras utifrån ett konsumentperspektiv.
Kravet på rimligt pris innebär samtidigt att vissa geografiska varia-
tioner i taxorna bör kunna medges. Sänkningar av taxor i vissa regio-
ner skall emellertid inte kompenseras genom höjningar i andra regio-
ner.
Telelagens 18 och 19 §§ utgör utgångspunkter för en fortsatt pris-
reglering sedan statens avtal med Telia, och den däri ingående pris-
taksregleringen, löpt ut den 1 juli 1997.
Med stöd av 19 § avser regeringen att infora ett pristak på domine-
rande operatörers abonnemangsavgifter avseende telefoni mellan fasta
nätanslutningspunkter för hushåll och företag med direkttelefon. PTS
ges i uppdrag att löpande följa prisutvecklingen.
Bakgrund: I promemorian diskuteras begreppet rimligt pris, och pro-
memorians bedömning överensstämmer med regeringens. Vad gäller
prisregleringen i övrigt ger promemorian endast en övergripande rekom-
mendation att inte reglera de konkurrensutsatta delarna av marknaden.
PTS har på regeringens uppdrag utrett hur en prisreglering kan utfor-
mas, som på ett bättre sätt än dagens modell tillvaratar användarnas in-
tressen och säkerställer konkurrensneutraliteten. I rapporten diskuteras
ett antal alternativa former för prisreglering. Det som föreslås är antingen
ett förstärkt krav på lågförbrukarabonnemang i kombination med vilande
pristak eller en reglering av hushållens när- och regionsamtal, enbart eller
69
i kombination med abonnemangsavgiften, knutet till utvecklingen av
nettoprisindex (NPI).
Remissinstansernas synpunkter: Beträffande promemorians förslag
om rimligt pris för samhällsomfattande tjänster anser Europolitan att
definitionen av ”rimligt pris” är oklar varför en tydligare definition ef-
terlyses. Länsrätten i Stockholms län skulle ha sett som en fördel om be-
greppet rimligt pris kunde preciseras i samarbete med EG-kommissionen
och medlemsstaterna.
Riksrevisionsverket menar att de olika utgångspunkterna för bedöm-
ningen av rimlighet leder till ett otydligt resonemang, vilket kan leda till
tolkningsproblem.
Sveriges Konsumentråd anser att promemorians diskussion om att reg-
leringen av priset skall ske från användarsynpunkt inte är tillräckligt ut-
vecklad. Den omständigheten att prishöjningar inte föranleder uppsäg-
ning av abonnemang eller minskning av bruket av tjänsterna kan inte
användas som utgångspunkt för bedömningen av rimligheten i taxorna.
Telia anser, i likhet med promemorian, att geografiska prisvariationer
bör få förekomma inom rimliga gränser. NUTEK, Glesbygdsverket,
Kommunförbundet, Sveriges Konsumentråd, Folkrörelserådet, Telenord-
ia och Global One kritiserar dock i större eller mindre utsträckning
förslaget att tillåta geografiska prisvariationer.
Enligt NUTEK kommer geografiska prisvariationer att leda till regio-
nala obalanser, med risk för att kommunerna kommer att bygga egna nät
för att kunna erbjuda sina invånare rimlig tillgång till mer avancerade
datakommunikationstjänster. NUTEK anser vidare att promemorians
jämförelse med andra grundläggande produkter som inte är prisreglerade
(baslivsmedel, kläder, husgeråd etc.) är missvisande, eftersom det hand-
lar om områden där infrastrukturen inte kan delas på flera individer.
Folkrörelserådet, som betraktar annat än marginella geografiska prisvari-
ationer som helt oacceptabla, avvisar också jämförelsen med baslivsme-
del, kläder och husgeråd.
Telenordia anser att Telia under inga omständigheter får tillåtas diffe-
rentiera taxorna förrän PTS utrett och genomfört principer om särredo-
visning av accessnät (dvs. nätet av anslutningar till de enskilda abonnen-
terna) och om samtrafikavgifter.
Flera remissinstanser instämmer i promemorians förslag att inte reglera
konkurrensutsatta teletjänster. Länsrätten, NUTEK, Folkrörelserådet,
SEKO och Landstingsförbundet ställer sig bakom de resonemang kring
prisreglering som förs i promemorian.
Fe/ia instämmer i promemorians krav på kostnadsbasering av samtals-
taxorna, men anser det i övrigt inte vara motiverat med någon prisregle-
ring alls. Med rådande marknadskrafter bedömer Telia inte att det finns
någon risk att taxorna kommer att höjas till orimliga nivåer och man före-
slår därför att även 19 § i telelagen utgår.
SITO och Ericsson anser att om prisreglering trots allt måste införas så
skall den vara tidsbegränsad.
Banverket är kritiskt till principen att kräva kostnadsbasering av alla
operatörer, då det enligt verket leder till en byråkratisering som gynnar
Prop. 1996/97:61
70
de stora aktörerna och de små aktörerna förhindras att tillämpa en flexi-
bel prissättning.
PTS påpekar att det bör framgå att enbart taxor för samtal som sker
mellan fasta nätanslutningspunkter skall ha krav på kostnadsbasering.
Flera remissinstanser framhåller att relationen mellan kostnaden för
tjänsterna, inte minst samtrafikkostnaden, och slutkundstaxor måste tas i
beaktande när krav på rimlighet fastställs. T.ex. menar Tele2 att Telia
inte bör tillåtas ta ut samma priser av sina slutkunder som de tar av kon-
kurrenter som begär samtrafik med Telia.
Europolitan anser att förhållandet mellan kravet på kostnadsbasering
och kriteriet ”rimligt pris” är oklart och bör förtydligas. Telenordia anser
att PTS bör ges rätt att godkänna Telias ändringar i teletaxorna till slut-
kund samt att telelagen bör innehålla ett uttryckligt förbud mot under-
prissättning.
Vad gäller PTS utredning om framtida prisreglering upprepades delvis
samma synpunkter som redovisas ovan vid en hearing som Kommunika-
tionsdepartementet anordnade den 23 oktober 1996. Några synpunkter
återges nedan.
Telia redogjorde för en utredning av utvecklingen på telemarknaden
som bl.a. visar att samtalstaxorna i Sverige ligger mycket lågt internatio-
nellt sett, att konkurrensen ökat avsevärt räknat i samtrafiktillväxt och
samtalsminuter utanför Telia samt att telefonitjänsten inte är särskilt
priskänslig. Telias budskap var att något behov av prisreglering inte
längre föreligger. Telia hävdade att det framför allt är nuvarande pris-
reglering som motverkat konkurrensen, eftersom det förhindrat bolaget
att höja närsamtalen till den nivå de egentligen bör ha i förhållande till
kostnaderna.
Stattel-delegationen framhöll vikten av att i en eventuell prisreglering
framför allt värna om den bräckliga konkurrensen. Prisreglering bör vara
i en form som följer den allmänna prisutvecklingen och som omfattar alla
kundgrupper, även småföretag.
Konkurrensverket betonade vikten av stabilitet och tydlighet i prisreg-
leringen samt att staten klargör vilket syftet med regleringen är. Verket
frågar sig också när eller utifrån vilka kriterier det i PTS utredning för-
slagna ”vilande pristaket” skulle träda ikraft. PTS svarade att det inte
skulle utgöra något problem att uppställa sådana kriterier om denna mo-
dell väljs.
Kommunförbundet opponerade sig mot kombinationen höga abonne-
mangsavgifter och låga samtalskostnader och menade att det finns risk att
många kan komma att behöva säga upp sina abonnemang på grund av för
höga fasta kostnader.
Skälen för regeringens bedömning: I 1993 års telelagsproposition
(s. 78) framhålls vikten av att telefoni skall tillhandahållas under sådana
villkor att alla har råd att utnyttja tjänsten. Detta övervägande ligger i
linje med definitionen av samhällsomfattande tjänster enligt förslaget till
nytt taltelefonidirektiv, där kommissionen föreslår att telefonitjänsten
skall erhållas till ett rimligt pris.
Prop. 1996/97:61
71
Rimligt pris för telefonitjänst
Prop. 1996/97:61
Att definiera vad som avses med rimligt pris är naturligtvis en bedöm-
ningsfråga, men ett par viktiga utgångspunkter bör vara följande.
- Rimligheten i priset bör ses utifrån konsumentens perspektiv. En ut-
veckling av kostnaderna där en allt större andel av användarna av pri-
vatekonomiska skäl avstår från att utnyttja telefonitjänsten kan inte
accepteras. I syfte att säkerställa att priset är rimligt på vissa grund-
läggande tjänster som inte är konkurrensutsatta i någon nämnvärd grad
bör en fortsatt prisreglering gälla.
- Hänsyn bör även tas till kostnaderna för tillhandahållandet av tjäns-
terna. Om den tekniska utvecklingen leder till kostnadssänkningar bör
dessa också leda till sänkningar i priset för tjänsterna. Vidare bör inte
investeringar i infrastruktur och tjänster, vars syfte är att tillhandahålla
mer sofistikerade tjänster än telefonitjänsten, påverka priset på själva
telefonitjänsten.
- Alltför stora prisvariationer mellan regioner eller mellan olika mark-
nadssegment i tillhandahållandet av mer eller mindre likvärdiga
tjänster bör inte accepteras. Genomsnittspriser bör vara styrande: om
taxor i t.ex. storstadsområden sjunker till följd av en effektiv konkur-
rens och de genomsnittliga taxorna därmed sjunker, bör inte taxorna i
regioner där samma grad av konkurrens inte råder släpa påtagligt efter,
utan följa den genomsnittliga utvecklingen.
Av den sistnämnda punkten ovan framgår att regeringen anser att geo-
grafiska variationer i taxorna bör tillåtas, vilket är en avvikelse från tidi-
gare praxis. Kravet på enhetliga taxor finns i dagens läge visserligen inte
angivet i telelagen, men vissa avsnitt i 1993 års telelagsproposition
(s. 112-113) kan tolkas som att enhetlighet i vissa avseenden ändå skall
gälla. Det är denna tolkning Post- och telestyrelsen har gjort vid medde-
landet av Telias tillstånd. Där anges som villkor för tillståndet att telefo-
nitjänsten skall tillhandahållas på likartade villkor, vilket dock medger att
olika villkor kan gälla för olika kundkategorier eller för samma kundka-
tegori i olika marknadssituationer.
Regeringen anser att det är viktigt att se till att telemarknaden blir en
marknad där konsumenterna erbjuds mångfald och valfrihet och där pris
och produktutveckling tillåts följa de principer som gäller för andra
marknader. Onödig reglering kan leda till skevheter i prisbildningen och
kan hämma produktutvecklingen, vilket på sikt missgynnar konsumen-
terna.
Ett enhetligt pris, utan möjligheter att sänka priser i regioner eller i
marknadssegment där konkurrensen är hårdare, leder inte bara till att an-
vändarintressena i dessa regioner eller segment blir lidande, utan också
att samtliga användare går miste om positiva effekter. Genom att priset
inte tillåts sjunka någonstans kommer heller inte genomsnittspriset att
sjunka, vilket med den föreslagna tillämpningen annars skulle leda till
72
prissänkningar även för de mindre hårt konkurrensutsatta regionerna och
segmenten. Ytterligare ett argument för en geografisk prisdifferentiering
är att den dominerande operatören måste tillåtas möta konkurrensen i de
områden där konkurrensen är hårdast.
Fortsatt prisreglering
Syftet med en prisreglering av fast telefoni är i första hand att skydda
konsumenterna mot för höga priser. En prisreglering bör samtidigt inte
vara så utformad att den motverkar konkurrens.
För att skydda främst hushållsabonnentema mot alltför snabba höj-
ningar av samtalstaxorna i samband med telelagens ikraftträdande ingick
som en del i avtalet mellan staten och Telia ett särskilt pristak på föränd-
ringar av nettoprisindex minskat med en procentenhet på en korg av
tjänster bestående av abonnemang och samtliga samtalsslag.
PTS har i sin uppföljning av pristaket under perioden 1993-1996 fun-
nit att taxorna för när- och regionsamtal under perioden ökat med 102 %
räknat i löpande priser, dvs. en fördubbling. Långdistans- eller fjärrsam-
talen har samtidigt minskat med drygt en tredjedel, eller 36 %. Abonne-
mangsavgifterna per kvartal har under samma period ökat med drygt
20 % för privatpersoner medan de i princip varit oförändrade för före-
tagskunder med direkttelefon. Avgifterna för den senare gruppen var re-
dan ombalanserade innan den nuvarande prisregleringen infördes. Tax-
orna för utlandssamtalen har under dessa tre år minskat med 5-10 % per
år på de vanliga samtalsprisema, en total minskning med närmare 30 %.
Räknar man in effekterna av olika prisplaner blir minskningen ännu mer
markant.
Siffrorna visar att en kraftig s.k. ombalansering av priserna skett från
utlands- och långdistanssamtal till lokalsamtal och abonnemangsavgifter.
Det bör då hållas i minnet att de tidigare prissättningarna innebar en
kraftig obalans mellan kostnader och intäkter för olika samtalsslag.
Denna obalans hade sitt ursprung i dåvarande tekniska förutsättningar
samt en medveten politik att subventionera lokaltrafik genom att sätta
extra höga priser på långdistanstrafik. Vidare har EG-kommissionen i
direktivet om full konkurrens 96/19/EG ansett att en sådan prispolitik
står i strid med konkurrensreglerna i Romfördraget.
Ombalanseringen har på kort sikt inneburit negativa effekter på de
hushåll som ringer många närsamtal. För att uppnå långsiktigt effektiva
telekommunikationer är det dock viktigt att undvika de snedvridningar
som kraftiga subventioner mellan olika samtalsslag innebär.
Telia uppger att ombalanseringen nu i princip är genomförd. De juste-
ringar som återstår bör enligt bolagets bedömning vara genomförda un-
der första hälften av år 1997.
Statens avtal med Telia, och den däri ingående pristaksregleringen,
löper ut den 1 juli 1997. Utgångspunkten för en fortsatt prisreglering bör
vara telelagens 18 § och 19 §. I 18 § föreskrivs att taxor för telefonitjänst
mellan fasta nätanslutningspunkter inom ett allmänt tillgängligt telenät
skall grunda sig på tillståndshavarens kostnader. Enligt 19 § far rege-
Prop. 1996/97:61
73
ringen rätt att, utan hinder av 18 §, föreskriva att dessa taxor inte far
överstiga en viss nivå.
Enligt regeringens bedömning talar marknadssituationen inom telefo-
niområdet, med en ensam aktör som dominerar marknaden med ca 90 %,
för en fortsatt reglering av priset för vissa telefonitjänster.
I likhet med vad som uttalas i promemorian och av flertalet remissin-
stanser anser regeringen att en reglering av konkurrensutsatta tjänster är
obehövlig. Hit hör definitivt utlands- och fjärrsamtalen. Beträffande de
tjänster som inte är föremål för konkurrens för närvarande i någon nämn-
värd grad, nämligen abonnemang samt när- och regionsamtal, har PTS
angivit olika alternativ för hur dessa kan regleras.
Viktigt för bedömningen av behovet av fortsatt prisreglering är att de
investeringar som görs för att tillhandahålla ytterligare tjänster vid sidan
om telefonitjänsten inte leder till fördyringar i tillhandahållandet av
själva telefonitjänsten.
Såvitt regeringen nu kan bedöma kommer abonnemangen inte att ut-
sättas för någon nämnvärd konkurrens under överskådlig tid. En prisreg-
lering bör därför omfatta abonnemangsavgifter. Därigenom säkerställs att
kostnaden för tillgången till telefonitjänsten hålls på en rimlig nivå. Det
finns däremot inte tillräckliga skäl att låta en sådan reglering omfatta
även priserna för när- och regionsamtal, trots att det ännu inte föreligger
någon nämnvärd konkurrens på dessa områden. Utrymmet att höja taxor-
na på dessa tjänster torde nämligen vara begränsat. Det viktigaste skälet
för detta är att successivt sänkta samtrafikavgifter - bl.a. till följd av
ovan föreslagna ändringar i samtrafikreglema - kommer att innebära att
det sannolikt räcker med en relativt begränsad höjning i närsamtalstax-
oma för att sådana marginaler skall uppstå att det lönar sig för konkur-
renter att gå in på marknaden. Den därvid uppkomna konkurrensen kan i
sin tur förmodas begränsa utrymmet för ytterligare prishöjningar. Ett
ytterligare skäl är att abonnenten har möjlighet att påverka sin
samtalskostnad genom att anpassa ringandet.
Regeringen avser därför att i en förordning utforma ett pristak där
abonnemangsavgiften hos operatörer med dominerande ställning på den
relevanta marknaden endast far förändras i takt med prisutvecklingen,
mätt i nettoprisindex. De abonnemang som avses är hushåll och företag
med direkttelefon. Pristaket skall också gälla de kringtjänster som är för-
knippade med abonnemang.
I dagsläget kommer pristaket i praktiken endast att omfatta Telia. I takt
med att övriga operatörer etablerar egen infrastruktur med direktanslut-
ning till abonnenterna är det emellertid inte uteslutet att en annan opera-
tör än Telia kan bli dominerande på en avgränsad marknad.
Ett argument som skulle kunna anföras mot ett pristak på abonne-
mangsavgiften är att kostnaderna för att tillhandahålla och upprätthålla
själva anslutningen, dvs. accesskostnaden, inte helt täcks av abonne-
mangsintäktema. Detta resonemang framförs bl.a. av Telia, som menar
att det förekommer ett s.k. accessunderskott.
Den fördelning av kostnaderna som Telia refererar till är emellertid
inte en självklar modell utan baserar sig i stor utsträckning på tradition.
Merparten av kostnaderna för att tillhandahålla telefoni är som nämnts
Prop. 1996/97:61
74
fasta, givet en viss kapacitet. Att täcka fasta kostnader, eller i realiteten i
detta fall en del av de fasta kostnaderna, med en öronmärkt fast intäkt är
ingen självklarhet. Argumentet att abonnemangsavgiften måste höjas för
att täcka accesskostnaden kan därför starkt ifrågasättas.
För att uppnå en tillfredsställande bevakning av målen om rimligt pris
och om likvärdiga villkor är det viktigt att prisutvecklingen på telefo-
nitjänsten noga följs ur ett konsumentperspektiv. Regeringen avser att i
PTS instruktion ålägga myndigheten att följa utvecklingen av telefonipri-
sema inom olika regioner och för olika abonnentkategorier samt årligen
redovisa den i samband med sin årsredovisning. Särskild uppmärksamhet
bör därvid läggas på effekterna av eventuella prisförändringar för särskilt
utsatta grupper som t.ex. funktionshindrade personer och äldre. PTS bör
dock även däremellan uppmärksamma regeringen på om priserna snabbt
förändras i en för vissa konsumentgrupper ogynnsam riktning. Rege-
ringen avser att årligen rapportera om utvecklingen till riksdagen.
Den föreslagna regleringen bör i första hand gälla under tre-fyra år.
Erfarenheten av tidigare prisreglering på teleområdet har visat att en så-
dan tidsperiod är en optimal tid för en prisreglering, eftersom det dröjer
en viss tid för regleringen att få effekt. Under perioden kommer en över-
syn av hela pristakskonstruktionen att göras. Regeringen avser att ge
PTS i uppdrag att till den 1 september 1999 bl.a. analysera hur eventuella
rationaliseringar eller tekniska förändringar hos Telia påverkat kostna-
derna för tillhandahållandet av telefonitjänsten och prissättningen på bo-
lagets övriga, icke prisreglerade tjänster samt hur marknaden påverkats.
Prop. 1996/97:61
Regeringens förslag: Kravet att lämna ut publicerad abonnentinfor-
mation utsträcks till att gälla alla anmälningsskyldiga operatörer. In-
formationen skall göras tillgänglig för allmänheten genom en num-
merupplysningstjänst. Operatören skall på skäliga villkor lämna ut re-
gister med informationen till den som för nummerupplysningsändamål
begär det.
Katalogutredningens förslag: Utöver regeringens förslag vill utreda-
ren att en tryckt katalog med geografisk indelning skall spridas utan sär-
skild avgift till alla abonnenter i regionen, inte bara egna kunder. Dess-
utom vill utredaren att teleoperatörerna tvingas samverka för att åstad-
komma en komplett nummerupplysning.
Remissinstanserna: Det råder stor enighet om behovet av att tillskapa
en möjlighet att i ett sammanhang få tillgång till uppgifter om samtliga
operatörers abonnenter. Däremot framförs kritik mot förslaget att tvinga
fram kataloger i tryckt form. Remissinstanserna pekar på möjligheten att
använda tekniska lösningar t.ex. CD-ROM som gör det onödigt med ett
75
definitivt krav på tryckt katalog. Dessutom framhåller man att kostna-
derna for att tillhandahålla en tryckt katalog kan bli orimligt höga och att
en sådan inte är miljövänlig. Ett stort antal av remissinstanserna vill se
Post- och telestyrelsen som den yttersta garanten för att en samlad kata-
log kommer till stånd.
Skälen for regeringens forslag: Förslaget syftar främst till att ge
grundläggande förutsättningar for den som vill skapa en sammanhållen
nummerupplysningstjänst. Syftet med detta är i sin tur att underlätta an-
vändarnas sökning av teleadresser. På sikt bör ambitionen vara att göra
alla teleadresser, oavsett om det är telefoni eller data, sökbara i ett sam-
manhang. Regeringen ser liksom utredaren den framtida katalogen som
datorbaserade delkataloger, vilka via datakommunikation samverkar så
att de för en användare uppfattas som en och samma katalog. Regeringen
delar utredarens uppfattning att det i dagsläget inte går att skapa en sådan
katalog. På kort sikt måste behovet av en samlad katalog troligtvis lösas
med en gemensam databas.
Regeringens förslag innebär i huvudsak att det som tidigare var regle-
rat med tillståndsvillkor for Telia nu föreslås omfatta alla som har an-
mälningsplikt. Skyldigheten att tillhandahålla katalog kommer dock fort-
sättningsvis att regleras enbart genom tillståndsvillkor.
En operatör skall på skäliga villkor lämna ut sitt register till den som
begär det för nummerupplysningsändamål. Bestämmelsen om skälighet
är ett nödvändigt led om en eller flera sammanhållna nummerupplys-
ningstjänster skall kunna åstadkommas. Den som tar initiativ till att
skapa en katalogtjänst måste kunna göra detta på affärsmässiga grunder.
Utan ett krav på skälighet kan det bli svårt för aktörerna att komma fram
till uppgörelser som gör det möjligt att bygga en samlad nummerupplys-
ningstjänst.
Den tryckta telefonkatalogen som ges ut av Telia fyller givetvis en
nödvändig funktion för tillhandahållandet av effektiva telekommunika-
tioner, men regeringen anser att detta inte är skäl nog for att tvinga andra
operatörer att ge ut en tryckt katalog. För andra operatörer än Telia är det
tveksamt om nyttan med tryckt katalog uppväger kostnaden. Även om en
katalog skall tillhandahållas kostnadsfritt finns det risk för kostnadsöver-
vältring på konsumenterna. Det finns dessutom ett ökande antal abon-
nenter som lika gärna eller hellre tar emot en digitaliserad katalog. Den
typ av aktörer som i dag ger ut lokala telefonkataloger såsom t.ex. Lokal-
delen kommer att få en utmärkt källa for katalogproduktion med en ge-
mensam databas. Dessa produkter finansieras vanligtvis med annonser
och är kostnadsfria för användarna.
Regeringens förslag innebär inget krav på att teleoperatörerna skall
samverka för att åstadkomma en gemensam databas för nummerupplys-
ning. Regeringen kommer dock att uppdra åt PTS att se över förutsätt-
ningarna för hur en gemensam nummerdatabas kan skapas. Detta är en
lösning som förordas av ett flertal remissinstanser som vill se PTS som
den yttersta garanten for att en nummerdatabas kommer till stånd. Num-
merupplysning via en gemensam databas bör ske till ett for konsumenten
rimligt pris.
Prop. 1996/97:61
76
Regeringens bedömning: Med hänsyn till en pågående utredning om
Internet avvaktar regeringen med ställningstaganden till förslagen om
en samlad databas med elektroniska postadresser och om ansvaret för
namn- och adressplan till elektronisk post på Internet.
Prop. 1996/97:61
Katalogutredningens och promemorians förslag: Katalogutredning-
ens förslag går ut på att den som tilldelas kapacitet i namn- och
adressplan för e-post, dvs. registrerat en e-postdomän, är skyldig att föra
register över de e-postadresser som skall publiceras. Om domäninneha-
varen är en e-postoperatör avgör abonnenten om adressen skall publice-
ras. Om domäninnehavaren är annan organisation, som har domänen för
eget bruk, t.ex. egna anställda, avgör domäninnehavaren vilka adresser
som skall publiceras.
Domäninnehavaren är skyldig att publicera sitt register. Utredaren fö-
reslår inte i detalj formerna för publicering, men förutsätter att uppgif-
terna skall vara åtkomliga via datakommunikation och att branschen kan
samverka så att användare kan söka på ett enda ställe. Utredaren pekar på
det av branschen nyligen startade Katalogforum som en lämplig plats för
att nå en överenskommelse om samverkan.
Domäninnehavare skall vara skyldig att lämna ut sitt register på skä-
liga villkor till den som begär det för adressupplysningsändamål.
Post- och telestyrelsen skall fortlöpande följa arbetet. Senast den
1 september 1997 skall PTS rapportera till regeringen om kravet på
katalog för datakommunikationsområdet uppfyllts. Har det inte skett
föreslås att tvingande regler införs.
I promemorian föreslås att PTS, som redan har ansvaret för namn- och
adressplanen för X.400, även far ansvaret för namn- och adressplanen för
e-post på Internet.
Remissinstanserna: Liksom i fallet med en samlad katalog för tele-
foni vill många remissinstanser se PTS som en garant för att en funge-
rande katalogtjänst kommer till stånd. I övrigt vill en övervägande del av
remissinstanserna i det längsta undvika reglering till förmån för frivilliga
lösningar.
Skälen till regeringens bedömning: I dag är det Kungliga Tekniska
högskolan (KTH) som på uppdrag av Informationstekniska Standardise-
ringen inom Standardiseringsorganisationen i Sverige (SIS-ITS) tilldelar
domännamn inom X.400 systemet. PTS har ett övergripande ansvar för
denna namn- och adressplan. När det gäller namn- och adressplan för
e-post på Internet anser sig PTS inte ha något ansvar i dagsläget.
Ansvaret för tilldelning av och registrering av domännamn ligger på en
tjänsteman vid KTH, (SUNET-KTH), som utför detta på uppdrag av
Internet NetWork Information Center (INIC), som är den globala
Intemet-organisationen. En klart övervägande del av dagens e-posttrafik
sker med stöd av Intemet-adresser.
77
I promemorian föreslås att PTS skall få ansvaret för namn- och
adressplanen för den svenska delen av Internet. Frågan om staten skall ta
ett ansvar för planen och var ett sådant ansvar bör läggas utreds för när-
varande av Statskontoret (regeringsbeslut 26 september 1996, dnr
K.96/3411/1). I riktlinjerna sägs att Statskontoret skall bedöma om den
nuvarande administrationen av Internet är adekvat, eller om den bör or-
ganiseras på annat sätt. Utredningen skall vara klar till den 1 oktober
1997.
Mot bakgrund av ovanstående bör ställningstagandena i dessa frågor
avvakta det uppdrag som Statskontoret genomför för närvarande.
Tillgången till nummer är en grundförutsättning för att kunna tillhanda-
hålla telefoni till egna kunder, dvs. att ha abonnenter som är direktan-
slutna till det egna nätet. I direktivet om full konkurrens 96/19/EG skall
alla medlemsstater senast den 1 juli 1997 ha omstrukturerat sina num-
merplaner så att de medger tilldelning av nummer till nytillkomna ope-
ratörer.
Att utarbeta en helt ny nummerplan är ett mycket omfattande arbete
som just har inletts av PTS och beräknas vara fullt genomfört först efter
sekelskiftet. Den svenska nummerplanen som fastställdes 1994 innebar
en övergångsslösning för att kunna tillhandahålla nummer till de nya
operatörerna och baserades på en anpassning av förutvarande Televerkets
nummerplan. Alla operatörer tilldelas numera nummerkapacitet på lik-
värdiga villkor.
Men även de kunder som är direktanslutna till en operatör, t.ex. Telia,
kan på samtalsbasis utnyttja en annan operatör, t.ex. Tele2, genom att slå
ett prefix (i Tele2:s fall 007). Även prefixen bör vara ”likvärdiga” i fråga
om längd och komplexitet. I fråga om prefix föreligger emellertid en si-
tuation med provisoriska och delvis icke likvärdiga lösningar. Så har t.ex.
Telenordia och Global One fyrsiffriga prefix (0087 resp. 0086) och på
senare tid tillkomna operatörer kan t.o.m. få femsiffriga prefix (som t.ex.
First Telecom Europé 00808). Enligt ett beslut av ministerrådet 1992
skall hela unionen 1998 övergå till ett gemensamt internationellt prefix
00 (92/264/EEG), varvid alla operatörsvalsprefix måste justeras. Vid det
tillfallet kommer en helt konkurrensneutral lösning baserad på förval, s.k.
lika tillträde, att införas.
Av mycket stor betydelse för konkurrensen mellan operatörer är också
möjligheten till nummerportabilitet. Med detta menas att en abonnent
som väljer att byta operatör får, inom vissa ramar, behålla sitt gamla
nummer. Att byta ett invant eller kommersiellt inarbetat nummer är både
obekvämt och för större företag ganska dyrbart. För vissa privatpersoner
kanske det också innebär ett rent känslomässigt motstånd. Allt detta
sammantaget missgynnar givetvis nya operatörer som vill konkurrera
med den dominerande och sedan många år tillbaka etablerade operatören
i ett land.
Prop. 1996/97:61
78
Frågan om nummerportabilitet har uppmärksammats i flera EG-direk-
tiv. I förslaget till samtrafikdirektiv fastslås att nummerportabilitet skall
vara infort i alla större befolkningscentra senast den 1 januari 2003. Detta
kan tyckas sent med tanke på att den europeiska telemarknaden skall vara
liberaliserad senast den 1 januari 1998. En anledning är att EG-kommis-
sionen bedömt att det kommer ta flera år innan alla medlemsländer har
möjlighet att leva upp till kravet. Många länder kommer dock att ha in-
fört nummerportabilitet långt innan år 2003, flera redan under 1998 -
1999. Ytterligare ett skäl till förseningen är att det länge rått oenighet om
vad det kan komma att kosta samt hur dessa kostnader bör fördelas mel-
lan operatörerna. Flera utredningar i olika länder under senare år har
dock visat att kostnaderna sannolikt inte blir så höga som först befarades,
även om det fortfarande råder delade meningar om hur beräkningarna
skall göras. De cost-benefit-analyser som gjorts avseende införandet av
nummerportabilitet, visar dock i samtliga fall att nyttan för samhället
överstiger kostnaderna.
Som ett underlag för kommande ställningstaganden om nummerfrågor
publicerade EG-kommissionen i slutet av 1996 en grönbok där såväl frå-
gor kring nummerplaner som nummerportabilitet behandlas. 1 grönboken
föreslås bl.a. att senaste införandedatumet skall flyttas fram till år 2000,
något som enligt PTS inte skulle orsaka Sverige några egentliga problem.
Grönboken är för närvarande föremål för en konsultationsprocess.
I Sverige utreder PTS bl.a. olika alternativa tekniska lösningar samt
hur kostnaderna skall fördelas mellan berörda operatörer för att införa
nummerportabilitet. Myndigheten avser att under våren inkomma med en
skrivelse i frågan till regeringen.
Enligt regeringen bör möjligheten till nummerportabilitet införas sna-
rast möjligt. Vissa ekonomiska och juridiska frågor återstår dock ännu att
lösa. Därefter avser regeringen att återkomma med förslag om införande
av nummerportabilitet i Sverige. En ambition bör vara att möjlighet till
nummerportabilitet mellan fastnätsoperatörer skall vara införd i större
befolkningscentra samt för digital mobiltelefoni och frisamtalstjänster
senast 1 januari 1999.
Prop. 1996/97:61
Regeringens förslag: PTS ges möjlighet att vid behov utförda före-
skrifter dels om tekniska planer, servicekodplanen och vissa standar-
der för gränssnitt, dels rörande andra viktiga funktionella områden
som rör nätet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Promemorians förslag har inte föranlett några
särskilda kommentarer. Endast Telia ifrågasätter varför PTS skall ges de
79
föreslagna vidgade befogenheterna och menar att utarbetandet av tek-
niska planer m.m. är områden som väl lämpar sig för branschöverens-
kommelser.
Skälen för regeringens förslag: PTS har i dag ett ansvar för att det
finns ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. För att
nätet även i fortsättningen, i en situation med ett flertal operatörer som
bygger egna nät och tillhandahåller tjänster, skall kunna anses vara öppet
och sammanhållet krävs att vissa nätfunktioner samordnas av ett fristå-
ende organ. Nätfunktionema finns angivna i olika tekniska planer, t.ex.
planen för signalpunktskoder rörande nätsignalsystem (både nationella
och internationella) och planen för mobila nätkoder enligt 1TU-T rekom-
mendation E.212.
Utöver tekniska planer finns också en servicekodplan. Den innehåller
uppsättningar av servicekoder för användarprocedurer för olika tjänster,
speciellt tilläggstjänster. Exempel på dessa är ”samtal väntar” och
”medflyttning” (medflyttning har aktiveringsproceduren *21*b-nr#, där
21 står för själva servicekoden). I ett utkast till ETSl-standard (prETS
300 738) anges att servicekodema 10 till 19, som är avsedda för nationell
användning, skall tilldelas av den nationella regleringsmyndigheten.
Dessutom finns det andra funktionella områden som är viktiga för att
telenätet även fortsättningsvis skall vara sammanhållet och också upp-
fattas av slutanvändama som sådant. Detta gäller särskilt tonbesked inom
allmänt tillgängliga telenät och textbesked (cause codes) som förekom-
mer inom digitala flertjänstnät (ISDN). När det gäller tonbesked har EG-
kommissionen gett ett mandat till ETSI att utarbeta en teknisk rapport
som eventuellt kommer att leda till en standard. I dag saknas speciella
standarder som specificerar dessa funktionella områden. Detta kan till
viss del utläsas i svenska standarder som används för typgodkännande av
teleterminalutrustning. men en sådan ordning kan inte anses tillfredsstäl-
lande, speciellt inte för nya teleoperatörer.
Lagen och förordningen bör utformas på ett sådant sätt att det blir
möjligt för PTS att utfärda föreskrifter om dessa planer när det finns ett
påvisbart behov. Den närmare specificeringen av standarden kan sedan
utföras av en arbetsgrupp inom Informationstekniska standardiseringen
(ITS), eller motsvarande organisation, som har rätt kompetens.
För att samtrafiken mellan operatörerna skall kunna fungera på ett till-
fredsställande sätt föreslås PTS också få ett bemyndigande att vid behov
föreskriva om vissa standarder som skall gälla i gränssnittet, dvs. kon-
taktytan, mellan olika operatörers nät. Detta tas även upp under avsnitt
7.2.
Prop. 1996/97:61
Regeringens förslag: Samtliga straffbestämmelser i 34 § telelagen ut-
mönstras ur lagen.
80
Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att straffbestäm- Prop. 1996/97:61
melsen beträffande den som bryter mot en föreskrift som avses i 19 §
skulle behållas.
Remissinstanserna: Endast Riksåklagaren har yttrat sig över prome-
morians förslag. Riksåklagaren förordar att samtliga straffbestämmelser i
telelagen tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Kriminaliseringen som metod för att
söka hindra överträdelse av olika normer i samhället bör användas med
stor försiktighet. Rättsväsendet bör inte belastas med sådant som har
ringa eller inget straffvärde. Kriminalisering är vidare inte det enda och
inte heller det mest effektiva medlet för att motverka oönskade beteen-
den. Det allmännas resurser för brottsbekämpning bör koncentreras på
sådana förfaranden som kan föranleda påtaglig skada eller fara och som
inte kan bemötas på annat sätt (jfr. prop. 1994/95:23 s. 52 ff).
Utvecklingen på flera lagstiftningsområden, bl.a. inom bank- och vär-
depapperslagstiftningen, har gått mot att ersätta straffbestämmelser med
vitesförfaranden. Även på teleområdet torde vitesförelägganden vara en
betydligt effektivare metod för att upprätthålla efterlevnaden av lagen än
att föreskriva straff. Tillräckliga skäl saknas för att behålla en straffbe-
stämmelse som rör den som utan tillstånd bedriver tillståndspliktig verk-
samhet. I stället föreslås att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att ingripa
med vitesförelägganden mot den som bedriver sådan verksamhet. Se vi-
dare kommentaren till 33 a §.
Med hänsyn till att myndighet som begär uppgifter enligt 27 § ges
möjlighet med stöd av 36 a § att förena sitt föreläggande med vite före-
slås att kriminaliseringen av en vägran att följa en sådan begäran slopas.
I promemorian föreslås att straffbestämmelsen beträffande den som
begär eller tar emot ersättning efter ett högre pris än som är medgivet i en
föreskrift som avses i 19 § skall behållas. Riksåklagaren har emellertid
anfört att vitessanktioner är en effektivare metod än kriminalisering även
i detta fall. Regeringen delar den bedömningen och föreslår därför att
samtliga straffbestämmelser i 34 § telelagen utmönstras ur lagen.
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 27 § telelagen som reglerar i
vilken omfattning tystnadsplikten enligt 25 § får brytas utvidgas till att
omfatta även situationer när en polismyndighet fullgör sin underrätt-
elseskyldighet enligt 12 § polislagen och vid olyckor eller dödsfall.
Tystnadsplikten bryts även när polismyndighet eller åklagarmyndighet
behöver uppgiften för att fullgöra skyldighet enligt 31 § tredje stycket
lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
Bakgrund: Enligt 25 § första stycket telelagen föreligger tystnadsplikt
för den som i televerksamhet fått del av eller tillgång till bl.a. uppgift om
teleabonnemang, varmed bl.a. avses vilket telefonnummer en viss person
har. Enligt 27 § kan dock en uppgift av detta slag lämnas ut till bl.a.
81
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
polisen, nämligen dels för delgivning under vissa förutsättningar (p:l),
dels när det föreligger misstanke om brott av en viss svårighetsgrad och
det bedöms att brottet kan föranleda annan påföljd än böter (p.2).
Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse föreslagit en utökad skyldighet för
teleoperatörer att lämna ut uppgift om hemliga telefonnummer. Det gäller
när polisen skall fullgöra sin skyldighet enligt 31 § tredje stycket lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare att un-
derrätta barnets vårdnadshavare. Motsvarande behov för polisen att ha
tillgång till telefonnummer föreligger enligt styrelsen när någon som är
under arton år har tagits om hand med stöd av 12 § polislagen (1984:387)
för att därefter lämnas ut till förälder eller annan vårdnadshavare. Även i
ett antal situationer där polisen enligt 2 § 4 polislagen fullgör sina skyl-
digheter att hjälpa eller ge service gentemot allmänheten kan i bland fö-
religga ett berättigat behov för polisen att kunna få tillgång till någons
teleabonnemang. Det kan gälla underrättelse eller efterforskning eller
identifiering vid olyckor eller dödsfall eller när ägare till hittegods skall
informeras. Rikspolisstyrelsen föreslår att 27 § telelagen kompletteras
med en skyldighet för teleoperatören att på begäran lämna ut uppgift om
teleabonnemang till polisen, när uppgiften behövs enligt 31 § tredje
stycket lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller i
ett särskilt fall är nödvändig för att polisen skall kunna fullgöra uppgift
som avses i 2 § 4 eller 12 § polislagen.
Skrivelsen har vid remissbehandling fatt ett blandat mottagande. Riks-
åklagaren och Post- och telestyrelsen har tillstyrkt förslaget eller lämnat
det utan erinran. Europolitan och Telia har motsatt sig att förslaget införs
i telelagen. Comviq kan möjligen beträffande polisens underrättelse-
skyldighet enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöver-
trädare /och polislagen se att intresset av att bryta telehemligheten över-
träffar skyddsvärdet av dessa uppgifter.
Skälen för regeringens förslag: Den i Rikspolisstyrelsens framställ-
ning begärda utvidgningen av möjligheterna att ta del av hemliga tele-
abonnemang enligt 27 § telelagen till att också omfatta uppgifter som be-
hövs enligt 31 § tredje stycket lagen med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare och 12 § polislagen anser regeringen vara väsentlig
för att polisen effektivt skall kunna utföra de uppgifter dessa lagrum krä-
ver. Detsamma gäller vid underrättelse, efterforskning eller identifiering
vid olyckor eller dödsfall. Utredning enligt 31 § lagen med särskilda be-
stämmelser om unga lagöverträdare kan göras av polis eller åklagare.
Möjlighet att fa tillgång till uppgift om teleabonnemang bör därför gälla
även åklagarmyndighet. Regeringen föreslår att en bestämmelse med den
innebörden införs i 27 § telelagen. Däremot framstår en utvidgning som
omfattar polisens generella serviceskyldighet enligt 2 § 4 polislagen som
alltför omfattande som grund för att bryta tystnadsplikten.
I departementspromemorian anges att PTS bör uppmuntra till samut-
nyttjande av anläggningar samt att tvingande lagstiftning kan övervägas
Prop. 1996/97:61
82
om samutnyttjande ändå inte kommer till stånd. Även om de flesta re- Prop. 1996/97:61
missinstanser är positiva till ett ökat samutnyttjande av anläggningar,
ställer sig flera negativa till en tvingande lagstiftning. Som skäl anges
bl.a. att olika operatörer har olika strategier och nätstrukturer och att de
därför inte alltid klarar av att samlokalisera.
Regeringen instämmer i remissinstansernas synpunkter. En tvingande
lagstiftning övervägs därför inte för närvarande inom regeringen.
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ges befogenhet att hindra
eller begränsa marknadstillträde för teleterminalutrustning och med-
dela förelägganden om tillbakadragande av sådan utrustning i de fall
utrustningen inte uppfyller krav som följer av lagen eller av föreskrif-
ter som meddelats med stöd av lagen. Myndighetens beslut skall gälla
omedelbart.
Promemorians förslag: Promemorian innehåller inget förslag om att
tillsynsmyndighetens beslut skall gälla omedelbart.
Remissinstanserna: Av remissinstanserna är det endast Kammarrät-
ten i Stockholm som har haft erinringar mot förslaget. Kammarrätten
ifrågasätter om inte ett beslut om förbud är av så ingripande karaktär att
beslutet omgående bör underställas en domstolsprövning. Det behövs
också klargöranden avseende frågan om ett förbud skall gälla omedelbart
eller först när det underliggande myndighetsbeslutet har vunnit laga kraft.
Skälen för regeringens förslag: Rådets direktiv 91/263/EEG om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning
och ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse, ändrat
senast genom rådets direktiv 93/97/EEG (terminaldirektivet) föreskriver
att terminalutrustning skall uppfylla följande s.k. väsentliga krav för att
fa placeras på marknaden och användas (art. 4):
- Användarsäkernet och säkerhet för personal vid företag som driver
allmänt tillgängliga telenät i den utsträckning dessa krav inte omfattas
av lågspänningsdirektivet (73/23/EEG).
- Krav på elektromagnetisk kompatibilitet såvitt de är specifika för ter-
minalutrustning.
- Skydd mot skada på allmänt tillgängligt telenät.
- Effektivt utnyttjande av frekvensspektrumet där så är lämpligt.
- Samverkan mellan terminalutrustningar och utrustning i ett allmänt
tillgängligt telenät samt samverkan mellan terminalutrustningar, där så
är motiverat.
83
Direktivet innehåller vidare en säkerhetsklausul (art. 8) som föreskri-
ver att en medlemsstat skall, om den upptäcker att terminalutrustning inte
överensstämmer med relevanta väsentliga krav när den används på rätt
sätt och för det ändamål som tillverkaren avsett, vidta alla lämpliga åt-
gärder för att dra tillbaka sådana produkter från marknaden eller för att
begränsa eller hindra att de släpps ut på marknaden.
Direktivets bestämmelser har i huvudsak införlivats genom lagen
(1992:1527) om teleterminalutrustning och föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen. Enligt 5 § första stycket utövar den myndighet rege-
ringen bestämmer tillsyn över efterlevnaden av lagen och av föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen. Tillsynsmyndigheten har rätt att
för tillsynen på begäran fa de upplysningar och handlingar som behövs,
fa tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder,
och hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut terminalut-
rustning få tillgång till sådan utrustning för kontroll (5 § andra stycket).
Enligt 6 § får tillsynsmyndigheten för genomförandet av den tillsyn som
avses i 5 § andra stycket meddela de förelägganden som behövs. Ett så-
dant föreläggande får förenas med vite.
Dessa bestämmelser ger inte tillsynsmyndigheten befogenhet att hindra
eller begränsa marknadstillträde för teleterminalutrustning eller meddela
förelägganden om tillbakadragande av sådan utrustning vid brist på över-
ensstämmelse med de väsentliga krav som terminaldirektivet föreskriver.
Direktivet är därmed i detta avseende inte införlivat med svensk rätt så-
vitt avser andra aspekter än skada på person eller egendom. I dessa se-
nare avseenden är produktsäkerhetslagen (1988:1604) tillämplig.
Bestämmelser som ger tillsynsmyndigheten samtliga de befogenheter
som följer av terminaldirektivet bör lämpligen tas in i lagen om teleter-
minalutrustning och i de andra föreskrifter som meddelas med stöd av
lagen. Detta föreslås ske genom att man i 6 § bemyndigar tillsynsmyn-
digheten att för den tillsyn som avses i 5 § meddela de förelägganden och
förbud som behövs för efterlevnaden av lagen eller av föreskrifter som
meddelas med stöd av lagen. Beslutet bör gälla omedelbart utan hinder
av att det inte vunnit laga kraft.
Enligt Kammarrätten i Stockholm kan det inte uteslutas att ett förbud
enligt 6 § mycket väl kan få till konsekvens att den till vilket förbudet
riktas helt kan hindras i sin näringsverksamhet. Kammarrätten har därför
ifrågasatt om inte ett sådant beslut om förbud är av så ingripande karaktär
att det omgående bör underställas en domstolsprövning.
Även om beslut enligt 6 § i vissa fall kan bli mycket ingripande för den
som berörs av förbudet är det enligt regeringens bedömning tillräckligt
från rättssäkerhetssynpunkt att beslutet kan överklagas till domstol, som
också har möjlighet att förordna att beslutet i avvaktan på ett slutligt av-
görande tills vidare inte skall gälla. Beträffande övriga författningsänd-
ringar hänvisas till författningskommentaren.
Prop. 1996/97:61
84
Prop. 1996/97:61
Regeringens bedömning: Staten bör även fortsättningsvis delta som
part i satellitorganisationerna Eutelsat, Inmarsat och Intelsat. Statens
uppgift skall vara att se till att satellitorganisationerna, i första hand
Inmarsat, tillhandahåller de tjänster som Sverige enligt andra konven-
tioner förbundit sig att tillhandahålla.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: NUTEK och Teracom ställer sig bakom prome-
morians förslag. Teracom framhåller, angående promemorians förslag att
avtalet mellan staten och Telia om Telias signatärskap skall förlängas i
tre år, att staten i avtalet bör tillförsäkras rätt att säga upp avtalet innan
treårsperiodens slut när möjligheterna öppnas till anslutning för flera sig-
natärer per land och/eller möjligheter ges till direkt tillträde.
Skälen för regeringens bedömning: De internationella satellitkon-
ventionema Intelsat, Inmarsat och Eutelsat har alla formen av mellan-
statliga konventioner. Varje konvention är uppdelad på en huvudöver-
enskommelse, avsedd att ingås mellan stater, och en driftsöverenskom-
melse, avsedd att ingås mellan staterna eller av dem utsedda telekommu-
nikationsorgan (signatären). Intelsats huvudsyfte är att på kommersiell
grundval upplåta rymdsektorskapacitet för allmänna internationella tele-
kommunikationer mellan alla delar av världen. Inmarsat har till syfte att
tillhandahålla en rymdsektor för att förbättra de maritima telekommuni-
kationerna. I Inmarsats tjänsteutbud ingår emellertid också land- och
aeromobil trafik. Eutelsats huvudsyfte är att tillhandahålla en rymdsektor
för internationella allmänna telekommunikationer i Europa. Satellitsys-
temet används till 80 % för TV-distribution.
Sverige inträdde i Intelsat år 1972, i Inmarsat år 1979 och i Eutelsat år
1983. Enligt avtalet mellan staten och Telia innehar Telia som signatär
rättigheter och skyldigheter enligt de tre konventionernas driftsöverens-
kommelser. Sveriges inträde i Intelsat motiverades bl.a. (prop. 1971:149,
s. 16ff) med satellitteknikens betydelse för att utvidga telekommunika-
tionerna till alla delar av världen samt Sveriges framträdande roll i det
internationella samarbetet på telekommunikationsområdet. Sverige hade
även deltagit i de tidigare provisoriska arrangemangen för satellitsamar-
betet.
Som skäl till inträdet i Inmarsat år 1979 angavs bl.a. (prop.
1978/79:166, s. I4ff) att satellittekniken avsevärt kan förbättra sjöfartens
telekommunikationer och härigenom förbättra sjösäkerheten och sjö-
folkets sociala situation. Vidare var uppfattningen att automatiserad tra-
fik bl.a. via satellit på sikt kan bidra till att förbättra ekonomin i den pers-
onalkrävande kustradiorörelsen. Även industripolitiska skäl och bety-
delsen av inflytande i Inmarsat framhölls som motiv för inträde i organi-
sationen.
Som skäl för inträdet i Eutelsat år 1983 angavs (prop. 1982/83:173,
s. 7f) angelägenheten av att fortsätta det västeuropeiska samarbetet på
rymdteknologins område samt Sveriges framträdande roll i det intema-
85
tionella samarbetet på telekommunikationsområdet och deltagandet i det
nära nordiska samarbetet i dessa frågor.
Enligt avtalet om överlåtelse av Televerkets verksamhet mellan staten
och Telia innehar Telia rättigheter och skyldigheter som signatär enligt
de tre konventionernas driftsöverenskommelser. Avtalet innebär även,
om så tillåts av resp, satellitorganisation, att annan operatör ges samma
möjligheter som Telia att få tillgång till satellitkapacitet.
Diskussioner pågår för närvarande i samtliga tre satellitorganisationer
om att anpassa strukturerna till att bli mer öppna för konkurrens. Proble-
met är att organisationerna i dag har omständliga beslutsstrukturer som
inte längre är anpassade till den snabba och allt mer kommersiellt inrik-
tade utvecklingen på området. I diskussionerna belyses även stat-
ens/partens framtida roll i organisationerna. Förändrade beslutsstrukturer
kan leda till att denna roll blir av mer övervakande karaktär och som
garant för bevarande av vissa basfunktioner. Vidare förs diskussioner om
att tillåta fler operatörer/signatärer från varje medlemsland samt att även
tillåta direkt tillträde till satellitkapacitet för andra operatörer än signatä-
ren, dvs. utan krav på medlemskap i organisationen.
Sverige bör även fortsättningsvis ha intresse av deltagande i de tre
satellitorganisationerna. Generellt har staten ett intresse av en väl funge-
rande telefonitjänst som medger telefonering till hela världen. Då detta
kräver satellitkapacitet har staten ett intresse i att tillförsäkra i Sverige
verksamma operatörer tillgång till och inflytande i satellitorganisatio-
nerna.
På sjöfartsområdet har Sverige tillträtt den internationella sjösäker-
hetskonventionen SOLAS (Safety of Life at Sea) som bl.a. innehåller
krav på tillhandahållande av generella radiokommunikationer mellan
land och fartyg. Detta upprätthålls bl.a. genom satellitkapacitet via
Inmarsat.
På luftfartsområdet pågår diskussioner både internationellt och natio-
nellt om en övergång från markbaserade navigationshjälpmedel till satel-
litbaserade.
Staten har ett övergripande intresse av den satellitkapacitet som orga-
nisationerna genererar. Detta avser särskilt Inmarsat med avseende på
den maritima radiokommunikationen.
Mot den givna bakgrunden bör staten även fortsättningsvis delta som
part i de tre satellitorganisationerna. Statens uppgift bör vara att tillför-
säkra att de tjänster som Sverige enligt andra konventioner förbundit sig
att tillhandahålla upprätthålls av satellitorganisationerna, i första hand
Inmarsat. Detta innebär att staten som part bör koncentrera sitt intresse
på organisationernas samhällsuppgift, dvs. den verksamhet som syftar till
att tillhandahålla satellitkapacitet som gynnar det allmänna, t.ex. till-
gången till radiokommunikation via Inmarsat.
Sverige bör därmed kunna stödja de förändringar av organisationerna
som innebär att strukturerna blir mer anpassade till en kommersiellt in-
riktad verksamhet, men där parterna/staterna behåller en övergripande
kontroll över organisationernas samhällsuppgift. Denna kontroll bör dock
inte gå längre än vad som hittills är fallet.
Prop. 1996/97:61
86
Staten bör även fortsättningsvis tillförsäkra tillträde för minst en
svensk signatär per satellitorganisation. I annat fall är det, enligt gällande
konventioner, parten som far ta över signatärens roll. Mot bakgrund av
organisationernas struktur och att signatärema är ansvariga för den
kommersiella driften av organisationerna, inklusive investeringarna, är
det inte lämpligt att staten även har denna roll. Staten har, genom PTS,
emellertid övertagit ansvaret för de funktioner av myndighetskaraktär
som åvilar signatären, t.ex. godkännande av jordstationer och s.k. koor-
dinerings ärenden.
Regeringen har i avsnitt 6.3 angivit att de telepolitiska målen i huvud-
sak bör uppnås genom lagstiftning. Separata avtal mellan staten och ope-
ratörer bör därför undvikas. Ett undantag från denna princip är avtal av-
seende förvaltningen av ansvaret för åtagandena i satellitorganisatio-
nerna. Relationen mellan staten och operatören avseende deltagandet som
part resp, signatär i Eutelsat, Inmarsat och Intelsat är, som framgår av
beskrivningen ovan, av sådan karaktär att avtal lämpar sig bättre än
föreskrifter från statens sida.
Avtalet mellan staten och Telia i denna fråga bör således i huvudsak
kvarstå oförändrat. Enligt avtalet förbinder sig Telia att utan särskild er-
sättning skriftligen till resp, satellitorganisation anmäla och medge att
sådana operatörer som är erkända enligt den internationella telekon-
ventionen eller som har tillstånd enligt telelagen ges möjlighet att genom
direktkontakt med resp, organisaton träffa avtal om tillgång till efter-
frågad satellitkapacitet. Avtalet bör ändras så att även den som tillhan-
dahåller anmälningspliktig verksamhet enligt 4 a § kan ges tillgång till
satellitkapacitet.Om satellitorganisationernas strukturer förändras kan det
även bli aktuellt med direkta avtal mellan staten och andra operatörer.
Detta kan påverka avtalet mellan staten och Telia.
Prop. 1996/97:61
Regeringens förslag: Post- och telestyrelsen (PTS) skall i högre grad
än tidigare fungera som en sektorsmyndighet på teleområdet. PTS
skall ha ett övergripande ansvar för att telemarknaderna fungerar ef-
fektivt ur såväl konsument- som konkurrensperspektiv. Myndigheten
ges därför vidgade befogenheter på ett antal punkter.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Följande remissorgan stödjer promemorians för-
slag om utökade och förtydligade tillsynsuppgifter för PTS: Länsrätten i
Stockholms län, FOA, RRV, NUTEK, Folkrörelserådet, Banverket, Euro-
politan, Global One, Telenordia, Svenska Kraftnät, Teracom och SEKO.
Telia anser att de behov av samordning, tillsyn och rapportering som
anges i promemorian är betydligt överdrivna. Någon närmare analys och
87
värdering av utökat myndighetsengagemang på telemarknaden redovisas
inte.
Handikappförbundens Samarbetsorgan noterar med tillfredsställelse
promemorians förslag om PTS tillsyn ur ett användarperspektiv, vilket
bl.a. innebär att PTS i sin årliga uppföljning särskilt noga skall granska
funktionshindrade personers tillgång till telekommunikationer. Även
Handikappinstitutet är positivt till den årliga uppföljningen, liksom det
promemorian diskuterar om samhällsåtaganden på teleområdet.
Socialstyrelsen är positiv till PTS föreslagna samordningsroll gentemot
Konkurrensverket och Konsumentverket. En samordning med Handi-
kappombudsmannen saknas dock enligt Socialstyrelsen.
PTS anser att möjligheten att yttra sig enligt nuvarande 32 § bör gälla
samtliga tvister enligt lagen.
Såväl PTS, RR V, Statskontoret och Ericsson framhåller problemet med
PTS resurser för att klara de utökade uppgifterna. Ericsson anser även att
Konkurrensverket bör tilldelas tillräckliga resurser och kompetens för att
klara sina uppgifter snabbt. Enligt Statskontoret har frågan behandlats
mycket översiktligt i promemorian.
RRV anför därutöver att de årliga rapporteringarna, bl.a. om regionala
konsekvenser, inte skall rapporteras i PTS årsredovisning som promemo-
rian föreslår. Detta bör göras separat och inte anges knapphändigt i års-
redovisningen. RRV har haft anmärkningar på det stora omfånget på PTS
årsredovisning och anser att den skall begränsas till att ge en god bild av
myndighetens arbete under det gångna året.
Statskontoret framhåller såsom en viktig förutsättning för en effektiv
tillsyn att de företag som är föremål för tillsyn avkrävs väldefmierade
uppgifter om verksamheten. Promemorian analyserar inte hur rapporte-
ringskraven bör utformas.
Socialstyrelsen anser att promemorian inte ger tillräcklig vägledning
beträffande tillsynen över att de särskilda behov som personer kan ha blir
tillgodosedda. Socialstyrelsen anser vidare att PTS bör fa samma typ av
utvidgade befogenheter att föreskriva vad som skall ingå i avtal mellan
operatörer avseende åtgärder för funktionshindrade som PTS har vad
gäller samtrafiken.
Comviq anser att handläggningstidema hos PTS och övriga till-
synsmyndigheter måste bli kortare om deras beslut skall ha någon positiv
effekt på konkurrensen.
Handikappinstitutet anser att det i PTS roll som samordnande sektors-
myndighet också bör ingå att driva på det svenska arbetet med europeisk
och internationell standardisering på området.
Skälen för regeringens förslag: Post- och telestyrelsen (PTS) skall
enligt sin nuvarande instruktion främja ett effektivt telesystem enligt fast-
lagda telepolitiska mål, främja en sund konkurrens, övervaka prisutveck-
lingen samt följa den tekniska utvecklingen. Statsmakterna har fastlagt
regionala och sociala mål för teleområdet. Syftet är att utjämna regionala
och sociala skillnader mellan invånare i glesbygd och tätort samt mellan
olika grupper av människor i samhället. På en konkurrensutsatt marknad
är det inte längre en utan flera aktörers skyldighet att bidra till att målen
uppnås. För närvarande uppnås vissa av de telepolitiska målen genom ett
Prop. 1996/97:61
88
avtal mellan staten och Telia. Då de telepolitiska målen i första hand
skall uppnås med lagstiftning bör PTS roll som övervakare av uppfyllan-
det av de telepolitiska målen stärkas. PTS bör således få rollen som sekt-
orsmyndighet på teleområdet med de samordningsuppgifter, utrednings-
uppgifter och rapporteringsskyldigheter som detta innebär. Myndigheten
bör också fa vidgade befogenheter på ett antal punkter, bl.a. skall den på
begäran av part meddela beslut enligt lagen vid tvister om villkor för
samtrafik. Tillämpningen av telelagen och det nuvarande tillståndssyste-
met har inneburit en omfattande tillståndsprövning med i vissa fall långa
handläggningstider. Riksdagens revisorer har framfört förslag angående
uppföljning av post- och telepolitiska mål (1995/96:RR10). Revisorerna
ansåg att årligen återkommande krav på rapporteringar borde föras in i
PTS instruktion. Regeringen avser att mot bakgrund härav se över myn-
dighetens instruktion.
Europolitan anser att något krav på prövningstillstånd inte bör införas i
telelagen med hänsyn till den stora betydelse för en operatör som
tillsynsmyndighetens beslut kan ha.
Prövningstillstånd föreskrivs normalt i mål där beslut av förvaltnings-
myndighet skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Mål enligt
telelagen skiljer sig inte på något väsentligt sätt från andra sådana mål-
typer. Regeringen föreslår därför att det i telelagen införs en bestämmelse
om att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Av
övergångsbestämmelserna framgår att detta krav inte gäller om till-
synsmyndighetens beslut har fattats före ikraftträdandet.
A nsvarsområde
Regeringen anser att PTS skall vara sektorsmyndighet på teleområdet.
Det innebär att följa utvecklingen och bevaka att alla invånare i landet far
effektiva telekommunikationer till ett rimligt pris. Myndigheten bör ha
ett övergripande ansvar för att telemarknaden fungerar effektivt ur såväl
konsument- som konkurrensperspektiv. PTS skall vidare fa en
samordnande och sammanhållande funktion gentemot Konsumentverket
och Konkurrensverket beträffande konsument- och konkurrensfrågor på
telemarknaden. Detta innebär bl.a. att PTS skall ta initiativ till
regelbundna avstämningsmöten mellan myndigheterna samt ansvara för
att kunskap som är baserad på samtliga myndigheters erfarenheter byggs
upp över utvecklingen på teleområdet. Sektorsmyndigheten bör även ha
ett övergripande ansvar för information om t.ex. beslut om föreskrifter,
tidsplaner för viktiga händelser i den närmaste framtiden, eventuella
förändringar av frekvensfördelning m.m.
I PTS uppgift att följa utvecklingen på telemarknaden ingår också att
följa den tekniska utvecklingen vad avser teletjänster samt tjänster på
angränsande områden såsom data och media. PTS skall följa den pågå-
ende integrationen på tele-, data- och medieområdena, även om den stat-
liga regleringen av dessa områden delvis faller utanför myndighetens
direkta ansvarsområde. Detsamma gäller IT-kommissionens arbete.
Myndigheten skall vidare i god tid informera regeringen om utvecklingen
Prop. 1996/97:61
89
på dessa marknader föranleder behov av ändringar av lagstiftningen eller
andra åtgärder från statsmakternas sida.
I PTS ansvar ingår att tillgodose totalförsvarets och funktionshindrade
personers behov av teletjänster. PTS skall även i fortsättningen säker-
ställa detta genom upphandling med medel över statsbudgeten, undantag
är vissa beredskapsåtgärder som är till nytta för operatörerna i fredstid.
Enligt beredskapsförordningen (1994:242) är PTS funktionsansvarig
myndighet för funktionen Telekommunikationer.
Tillsynsverksamheten
PTS skall bevaka att alla far tillgång till effektiva telekommunikationer
till ett rimligt pris. Bevakningen ur ett användarperspektiv innebär bl.a.
att årligen följa upp prisutvecklingen för olika tjänster samt kontrollera
att prisregleringen följs. Detta bör ske bl.a. genom uppföljning av upp-
handling av tjänster för funktionshindrade personer samt en uppföljning
av forskarinsatser liksom de frivilliga insatserna från operatörernas sida.
I bevakningen skall vidare ingå att följa upp hur olika abonnentgruppers
behov tillgodoses samt särskilt noga granska funktionshindrade personers
tillgång till teletjänster.
Bevakningen över målet om uthålliga och tillgängliga telekommunika-
tioner under kriser och i krig består i bl.a. tillsyn över efterlevnaden av de
föreskrifter som PTS får meddela om den fredstida planeringen för
totalförsvarets behov av telekommunikationer. Utbudet och kvaliteten på
olika tjänster samt eventuella regionala skillnader bör särskilt analyseras
och följas upp. Slutligen bör PTS, ur ett användarperspektiv, utvärdera
den information som ges kring tjänsterna och i samband med detta sam-
råda med Konsumentverket angående anmälningar på området.
PTS skall även bedriva tillsyn ur ett konkurrensperspektiv. Även fort-
sättningsvis bör det ankomma på PTS att i tillsynsarbetet analysera och
följa upp de problem som finns för en effektiv och sund konkurrens på
telemarknaden och genomföra eller föreslå nödvändiga förändringar i
föreskrifter, tillståndsvillkor, lagstiftning m.m. i detta avseende.
För att uppnå en effektiv tillsyn är det viktigt att PTS utökar samarbe-
tet med övriga myndigheter som har betydelse för telekommunikatio-
nerna. Detta gäller särskilt Konsumentverket och Konkurrensverket.
Konsumentverket har, bl.a. genom de anmälningar som kommer in,
betydelsefull kunskap och information om vilka problem de enskilda
abonnenterna på teleområdet har. Konkurrensverket har utöver sin
allmänna erfarenhet från fall rörande underprissättning och annat
missbruk av dominerande ställning också värdefull information om
tvister m.m. mellan företag i telefrågor.
Genom ett utökat och bredare samarbete med dessa myndigheter ska-
pas möjligheter för PTS att effektivisera tillsynsarbetet. PTS bör bl.a.
mer aktivt ta del av utredningar av förhållanden som ligger bakom de
anmälningar på teleområdet som inkommer till Konsumentverket resp.
Konkurrensverket. PTS bör även bistå Konsumentverket resp.
Prop. 1996/97:61
90
Konkurrensverket i deras arbete med sina kunskaper om telemarknaden
och telesystemet som helhet.
En viktig del i en effektiv tillsyn är att inhämta tillförlitlig och relevant
information. Den nuvarande telelagen ger tillsynsmyndigheten rätt att på
begäran fa de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Denna befogenhet blir än viktigare i samband med att tillsynsmyn-
digheten enligt förslagen i avsnitt 7.2 skall ha tillgång till information
avseende principerna för kostnadsberäkningar för samtrafik, standard-
priser och villkor, medlingsärenden samt avtal mellan två parter. Utöver
den löpande tillsynen av att televerksamhet bedrivs i enlighet med lagen
och med tillståndsvillkoren skall PTS även årligen analysera konkurrens-
situationen på olika delmarknader samt avrapportera detta till regeringen.
En särskild betoning bör läggas på befintliga eller nya svårigheter eller
hinder för marknadstillträde. Detta arbete bör bedrivas i samarbete med
Konkurrensverket.
PTS skall vidare kräva insyn i samtliga samtrafikavtal och granska
dessa. Om PTS finner villkor i avtalen som misstänks strida mot konkur-
renslagen skall detta anmälas till Konkurrensverket. Teknikutvecklingen
och dess implikationer på konkurrenssituationen skall noga följas. Sär-
skilt noga bör utvecklingen på de delar av marknaden som inte är kon-
kurrensutsatta i någon nämnvärd grad bevakas.
Samhällsåtaganden
PTS uppgifter avseende funktionshindrade personers behov gäller tjänst-
er som är av speciell vikt för funktionshindrade personers tillgång till
effektiva telekommunikationer. Speciellt viktiga tjänster är t.ex. num-
merupplysningstjänster samt förmedling av texttelefoni. Myndigheten
organiserar även den standardiseringsgrupp som har till uppgift att öka
medvetenheten och kunskapen om funktionshindrade personers behov
vid standardisering av teletjänster och terminaler samt säkra att handi-
kappaspektema beaktas i det nationella och internationella standardise-
ringsarbetet. Vid behov kan PTS även fortsättningsvis upphandla biträde
från främst Handikappinstitutet och Informationstekniska standardise-
ringen (ITS).
Uppgiften som funktionsansvarig myndighet innebär bl.a. ansvar för
samordning av beredskapsförberedelser. PTS skall även fortsättningsvis
upphandla beredskapsåtgärder som långsiktigt leder till en minskad sår-
barhet för samhället i en krigssituation och vid svåra påfrestningar på
samhället i fred. Myndigheten skall planera efter dialog med de vikti-
gaste avnämarna: Försvarsmaktens högkvarter, Överstyrelsen för civil-
beredskap (ÖCB), Militärbefälhavama (MB) och Civilbefälhavama
(CB). Även i fortsättningen skall PTS ha dialoger med teleoperatörena
angående vilka sårbarheter som finns inom funktionen och hur de kan
åtgärdas i samband med utbyggnad av nät och i samband med teknikbyte.
Liksom tidigare ansvarar ÖCB för att lämna förslag samt vid behov fö-
reslå ändringar i gränsdragningen mellan funktioner och myndigheters
ansvar om avvägning mellan funktioner till regeringen.
Prop. 1996/97:61
91
Återrapportering
Prop. 1996/97:61
PTS skall förse regeringen med de uppgifter och den information som
krävs enligt instruktion, regleringsbrev och särskilda uppdrag. Riksda-
gens möjligheter att långsiktigt styra utvecklingen förutsätter en löpande
information från regeringen om hur de telepolitiska målen uppfylls. PTS
skall i enlighet med Riksdagens revisorers förslag (RR 1995/96:RR10
s. 47) årligen, i samband med årsredovisningen, rapportera till regeringen
regionala konsekvenser av avregleringen på teleområdet med avseende
på servicegrad, prisutveckling och tjänsteutbud. I samband med sin års-
redovisning skall PTS även lämna en redovisning avseende klagomål
som allmänheten framfört till operatörerna samt en värdering av de olika
typer av klagomål som framförts till operatörerna under det aktuella året
samt omfattningen av dessa klagomål. PTS bör särskilt ange omfatt-
ningen av de klagomål som är relaterade till de regionala och sociala
målen.
Inom totalförsvars- och handikappområdena skall PTS årligen redo-
göra för resultatet av upphandlingsarbetet. Redovisningen skall innehålla
en analys av utfallet av upphandlingen och en beskrivning av de eventu-
ella ändringar som gjorts med anledning av utvecklingen. Riksrevi-
sionsverket (RRV), Statskontoret samt PTS har i sina remissvar framhål-
lit att de nya uppgifter myndigheten åläggs torde medföra ett ökat resurs-
behov. Regeringen har i sitt förslag till förvaltningsanslag till PTS prop.
1996/97:1, utgiftsområde 22, tagit hänsyn till de utökade uppgifter myn-
digheten kommer att fa i och med ändringarna av såväl telelagen som
postlagen.
1 §
Paragrafen innehåller definitioner av vissa begrepp som används i lagen.
Definitionen av mobil teletjänst förtydligas på så sätt att den avser tjänst
där abonnentanslutningen tillhandahålls via radio i en mobil nätanslut-
ningspunkt. Därigenom tydliggörs att begreppet inte omfattar s.k. fast
radioaccess, dvs. där en fast nätanslutningspunkt upprättas med hjälp av
radio i accessnätet. Med telenät avses - liksom tidigare - en anläggning
som är avsedd för förmedling av teletjänster. Ett telenäts omfattning kan
variera högst avsevärt. Under definitionen faller exempelvis även enstaka
stationer, som drivs av en operatör i syfte att tillhandahålla teletjänster
genom samtrafik med andra operatörer. Ett och samma fysiska nät kan
också innehålla delar av olika (logiska) nät för olika ändamål. Vad som
skall betraktas som ett nät eller en del av ett nät i lagens mening far avgö-
92
ras i det enskilda fallet. Någon skillnad för lagens tillämpning torde be-
dömningen härav inte medföra.
Någon definition av vad som utgör ett allmänt tillgängligt telenät före-
slås inte i detta lagstiftningsärende. Begreppet som sådant finns definie-
rat i tjänstedirektivet (90/388/EEG). Därmed avses telenät, vari tele-
tjänster eller nätkapacitet tillhandahålls allmänheten. Med begreppet all-
mänheten avses inte nödvändigtvis alla och envar, utan tillgängligheten
kan vara begränsad av objektiva omständigheter, t.ex. till ett geografiskt
område, en viss marknad eller viss kategori användare.
Begreppet nätkapacitet definieras i enlighet med Lagrådets förslag
som överföringskapacitet i telenät eller del därav och avser detsamma
som det tidigare använda uttrycket fasta teleförbindelser. Genom den nya
benämningen markeras tydligare att begreppet omfattar alla former av
överföringskapacitet i telenät: allt från större sammanhängande system
till enstaka förbindelser samt även rent fysiska ledningar utan elektronisk
utrustning, s.k. svart fiber. Den ändrade terminologin föranleder en änd-
ring även i definitionen av televerksamhet. Det bör understrykas att
någon saklig ändring inte är avsedd. I televerksamhet ingår liksom tidi-
gare förmedling av telemeddelanden såväl för egen som för annans
räkning.
Den särskilda definitionen av hyrd förbindelse avser att inom begrep-
pet nätkapacitet urskilja sådana förbindelser, som regleras särskilt i ONP-
direktivet om förhyrda förbindelser (92/44/EEG). En hänvisning till di-
rektivet bör därför göras i definitionen av begreppet.
En definition av samtrafik införs i lagen. Samtrafik innebär dels att te-
lenät sammankopplas, dels att sammankopplingen medger att teletjänster
fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter, såväl fasta som
mobila, och att alla användare har möjlighet att nå tjänster som till-
handahålls i de olika näten. Det sistnämnda innebär exempelvis att i
samtrafiken ingår utväxling av telemeddelanden i båda riktningarna, så-
väl till som från den samtrafikerandes nät. Sammankoppling från ett tele-
nät till ett annat nät sker vid en hopkopplingspunkt mellan näten vars
tekniska egenskaper definieras genom ett s.k. gränssnitt. Att alla skall ges
möjlighet att få tillgång till de tjänster som erbjuds i näten och att tjäns-
terna skall fungera kan dessutom innebära ett krav på tillhandahållande
av administration och driftsmässiga aktiviteter och funktioner såsom en
del av samtrafikskyldigheten. Exempel på sådana aktiviteter är fakture-
ring och avräkning. Se närmare om samtrafikskyldigheten under kom-
mentaren till 20 §.
2§
Paragrafen ansluter till de telepolitiska målen, vilka behandlas under av-
snitt 5.3. Där anges att tre specifika mål bör lyftas fram inom ramen för
det övergripande målet om effektiva telekommunikationer. Detta har
kommit till uttryck i lagtexten. Statens ansvar för telefonitjänsten föreslås
omfatta även att tillhandahållandet skall ske till ett rimligt pris. Innebörd-
en härav berörs i avsnitt 6.4.
Prop. 1996/97:61
93
4a§
Paragrafen är ny. Den föreskriver att den som inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahåller telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt, mo-
bil teletjänst, nätkapacitet eller teletjänst som kräver tilldelning av kapa-
citet ur en nummerplan för telefoni enligt 21 § far bedriva sådan verk-
samhet först efter anmälan hos tillsynsmyndigheten. Skälen för att en
anmälningsplikt införs behandlas i avsnitt 7.1. Regeringen föreslår att
den ansvariga myndigheten på området skall benämnas tillsynsmyndig-
heten för att bättre beskriva myndighetens samlade verksamhet inom ra-
men för telelagen. De tre förstnämnda verksamheterna har sin motsva-
righet i 5 § och är således tillståndspliktiga om de tillhandahålls i en om-
fattning som avses där. Den sistnämnda verksamheten omfattar t. ex. be-
talteletjänster som tillhandahålls utan att det samtidigt tillhandahålls fast
eller mobil telefonitjänst.
En anmälan kan ske på flera olika sätt. Exempelvis borde en verksam-
het som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 5 § i allmänhet anses
anmäld enligt 4 a §.
Någon prövning av förutsättningarna för att kunna bedriva den an-
mälda verksamheten skall inte ske från myndighetens sida i samband
med att en anmälan tas emot. En annan sak är att en ansökan om tillstånd
eller nummertilldelning kräver den prövning en sådan ansökan föranled-
er. Tillsynsmyndigheten far dock anledning när den tagit emot en anmä-
lan att inom ramen för sin tillsynsverksamhet bl.a pröva om verksamhe-
ten kräver tillstånd enligt 5 § och underrätta företaget om så är fallet.
4b§
Företag med ett betydande inflytande på den svenska marknaden åläggs
enligt 20 b § vissa ytterligare skyldigheter i fråga om samtrafik. Enligt
förslaget till samtrafikdirektiv skall den nationella regleringsmyndighe-
ten hos EG-kommissionen anmäla de företag som har ett sådant bety-
dande inflytande.
Direktivet innehåller viss ledning för bedömningen om vad som avses
med betydande inflytande. Om ett företag har mer än 25 % av en relevant
telekommunikationsmarknad i det geografiska område i en medlemsstat
inom vilket företaget far vara verksamt föreligger enligt direkhvet en
presumtion för att företaget i fråga har ett betydande inflytande på mark-
naden. Ett sådant inflytande kan dock anses föreligga även om andelen
av den relevanta marknaden är lägre än 25 %. Förhållandena kan även
vara sådana att företaget inte skall anses ha ett betydande inflytande trots
att det har mer än 25 % av den relevanta marknaden.
Vid bedömningen skall beaktas bl.a. företagets möjlighet att påverka
förhållandena på den aktuella marknaden, företagets omsättning i för-
hållande till marknadens storlek, företagets inflytande över slutanvän-
damas möjlighet att få tillgång till den aktuella tjänsten, samt dess eko-
nomiska resurser och erfarenhet på marknaden. Av ingressen till direkti-
vet framgår att myndigheten bör ta hänsyn även till bl.a. företagets inter-
nationella anknytning och till den situation som råder på den berörda
marknaden. Det omfattningskriterium som avses här är sålunda ett annat
än det som enligt 5 § föranleder krav på tillstånd.
Prop. 1996/97:61
94
Vid bedömningen av vad som skall anses som relevant marknad kan Prop. 1996/97:61
ledning hämtas från konkurrenslagstiftningen.
5§
Paragrafen har genomgått vissa redaktionella forändringar, bl.a. för att
anpassa den till ny terminologi. Inga förändringar i sak är åsyftade.
6-7§§
Ändringarna föranleds av att tillståndsmyndigheten nu benämns till-
synsmyndigheten. Se närmare kommentaren till 4 a §. Förhandsbesked
kan avse endast tillståndsskyldighet, inte anmälningsplikt.
8§
Enligt första stycket far tillsynsmyndigheten liksom tidigare i enskilda
fall meddela undantag från tillståndsplikten. Enligt andra stycket far till-
synsmyndigheten meddela föreskrifter om upplysningsskyldighet för viss
televerksamhet om det behövs från allmän synpunkt för att följa utveck-
lingen på telekommunikationsområdet. Det gäller verksamhet som inte
omfattas av anmälningsplikten enligt 4 a §.
10 §
Enligt nuvarande lydelse kan återkallelse av tillstånd ske endast om verk-
samheten bedrivs i strid med lagen. Enligt det nya tredje stycket föreslås
att ett tillstånd kan återkallas även när förutsättningarna för att meddela
tillstånd enligt lagen inte längre föreligger. Detta innebär att tillsyns-
myndigheten kan återkalla ett tillstånd om verksamheten inte längre i
något av de avseenden som anges i 5 § är betydande. Ett tillstånd bör
dock inte återkallas om inte verksamhetens omfattning bedöms ligga be-
tydligt under vad som enligt 5 § är betydande. Återkallelse bör inte heller
komma i fråga om minskningen av verksamhetens omfattning bedöms
vara av endast tillfällig natur.
Ett tillstånd kan med stöd av tredje stycket återkallas även när förut-
sättningarna för att meddela tillstånd enligt 11 resp. 12 §§ inte längre
föreligger. Tillstånd skall enligt 11 § meddelas om inte den sökan-de
saknar förutsättningar att bedriva verksamheten varaktigt och med god
kapacitet och kvalitet. Utrymmet för att med stöd enbart av detta förhåll-
ande återkalla ett tillstånd torde emellertid vara ganska begränsat. I fråga
om 12 § torde förhållandena i huvudsak regleras av tillståndsvillkoren.
Tillsynsmyndigheten far även möjlighet att återkalla ett tillstånd om till-
ståndshavaren begär det.
Flera remissinstanser har tagit upp frågan om väsentliga förändringar
hos den som meddelats tillstånd, t.ex. en ändrad ägarbild. Ett tillstånd
enligt telelagen meddelas en viss fysisk eller juridisk person. Det innebär
att ett tillstånd inte kan överlåtas. Den som avser att förvärva en rörelse
som bedriver tillståndspliktig verksamhet måste därför ansöka om till-
stånd. Om det däremot är fråga om en ändrad ägarbild eller om andra
väsentliga förändringar hos tillståndshavaren åvilar det tillsynsmyndig-
heten att i sin tillsynsverksamhet bedöma vilka följder denna förändring
får för tillståndshavarens förutsättningar att bedriva televerksamheten
95
framgent. Detta underlättas genom att tillståndshavare föreslås genom
tillståndsvillkor bli skyldiga att tillhandahålla information om verksam-
hetens ägare. Den bedömning som därvid skall göras är i princip den-
samma som vid tillståndsprövning enligt 11 § eller i förekommande fall
12 § jämte de vid tillståndet knutna villkoren. Enligt fjärde stycket kan
tillsynsmyndigheten vid behov bestämma hur verksamheten skall av-
vecklas.
12 §
I bemyndigandet anges nu att det är till tillsynsmyndigheten som reger-
ingen kan delegera möjligheten att meddela föreskrifter.
13 §
Det kommande tillståndsdirektivet medför att paragrafen måste anpassas
i flera avseenden. Det måste framgent uttömmande anges vilka frågor
som far regleras i form av villkor. Flera av de områden som nu är upp-
räknade i paragrafen kan enligt förslaget till direktiv inte längre regleras
enbart genom tillståndsvillkor. Det gäller punkterna 3-7. Dessa frågor
kommer i stället att regleras direkt av lagen och de föreskrifter som med-
delas med stöd av lagen. Se härtill kommentaren till 17 a §. Direktivet
medger dock att samma frågor även regleras genom tillståndsvillkor.
Punkterna 3-5 följer av förslaget till tillståndsdirektiv. I punkt 6, vil-
ken delvis motsvaras av punkt 9 enligt nu gällande lydelse, behålls kravet
på publicering av telekatalog. Nummerupplysningsskyldigheten och nu-
varande punkt 8 rörande tillståndshavares skyldighet att lämna ut upp-
gifter till annan tillståndshavare förs över till 17 a §. Se närmare avsnitt
7.4. Enligt punkt 7 ges tillsynsmyndigheten möjlighet att ställa upp som
villkor för tillstånd att telefonautomater skall upprätthållas i viss ut-
sträckning. Se närmare härom under avsnitt 6.3.
I tredje stycket har befogenheten att meddela föreskrifter förtydligats.
15 §
Enligt bestämmelsen skall den som inom ett allmänt tillgängligt telenät
tillhandahåller teletjänster eller nätkapacitet se till att verksamheten upp-
fyller rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet. Därigenom ges
utrymme för tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om tekniska
planer, servicekodplaner, vissa standarder för gränssnitt och andra frågor
som rör funktionen i nätet. Se i övrigt avsnitt 7.5.
16 §
Bestämmelsen föreslås utvidgas så att inte bara den som bedriver verk-
samhet som kräver tillstånd utan även den som bedriver annan anmäl-
ningspliktig verksamhet enligt 4 a § omfattas.
17 §
Se kommentaren till 12 §.
Prop. 1996/97:61
96
17 a §
Paragrafen är ny. I denna upptas sådant som tidigare enbart reglerades
genom tillståndsvillkor med stöd av 13 §. I enlighet med det kommande
tillståndsdirektivet omfattas alla som driver verksamhet som är anmäl-
ningspliktig enligt 4 a § av bestämmelserna i denna paragraf. Genom
skyldigheten för operatörerna att för statistikändamål lämna upplysningar
om verksamheten far tillsynsmyndigheten möjlighet att uppfylla krav på
årlig rapportering till regeringen avseende bl.a. regionala konsekvenser
av konkurrensen på teleområdet och de klagomål från allmänheten som
framförts.
I andra stycket anges att närmare föreskrifter kan meddelas om i vilken
utsträckning krav enligt första stycket skall fullgöras och det sätt på vil-
ket detta skall ske.
17 b §
Paragrafen är ny. Enligt denna får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att den som har tillstånd enligt 5 § och
har en dominerande ställning på den svenska marknaden skall redovisa
viss del av den verksamhet som berörs av tillståndet avskild från annan
verksamhet. Begreppet dominerande ställning på marknaden avses ha
samma innebörd som inom konkurrenslagstiftningen.
Endast Telia har för närvarande en sådan ställning på den svenska
telemarknaden. Genom bestämmelsen blir det möjligt att ställa krav på
särredovisning av intäkter och kostnader som har samband med det s.k.
accessnätet. Förslaget är motiverat i avsnitt 7.2.3.
18 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på kostnadsbasering av
taxor för användning av telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter
och för tillhandahållande av nätkapacitet. Ingen ändring i sak är avsedd.
19 §
Paragrafen har utan ändring i sak anpassats till den nya terminologin.
20 §
Bestämmelserna i paragrafen reglerar den s.k. samtrafikskyldigheten.
Definitionen på samtrafik finns i 1 §. Som framgår där innefattar skyldig-
heten att bedriva samtrafik en skyldighet att förmedla telemeddelanden
såväl till som från egna nät och även mellan egna nät. Skyldigheten om-
fattar bl.a. ett krav på att träffa samtrafikavtal på vissa villkor. Detta är
emellertid inte tillräckligt. För att tillgodose kraven på ett sammanhållet
telesystem av telenät, där alla kan nå varandra och alla kan tillhandahålla
teletjänster, far inte heller utnyttjandet av samtrafiken motverkas eller
förhindras genom andra åtgärder sedan avtal har ingåtts. Exempelvis kan
den som vägrar eller ställer upp orimliga villkor för att medverka i eller
tillhandahålla administration eller driftsmässiga aktiviteter och funktio-
ner såsom fakturering eller avräkning i allmänhet inte sägas uppfylla sin
samtrafikskyldighet. Ett annat sätt att motverka utnyttjandet av samtrafi-
ken kan vara att särbehandla vissa samtalsslag, t.ex. samtal till andra ope-
Prop. 1996/97:61
97
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
ratörers nät. Huruvida sådana förfaranden innebär ett avsteg från samtra-
fikskyldigheten får avgöras från fall till fall av tillsynsmyndigheten.
Samtrafikskyldigheten innebär i vissa fall även en skyldighet att tillgo-
dose rimliga krav på s.k. särskild nätanslutningspunkt enligt art. 10 i tal-
telefonidirektivet (95/62/EG), se även under 20 a §.
Skyldigheten att bedriva samtrafik, som regleras i första stycket, har
utvidgats till att gälla den som tillhandahåller teletjänst som är anmäl-
ningspliktig enligt 4 a §. Enligt det förslag som remitterades till Lagrådet
gällde skyldigheten i förhållande till den som bedriver motsvarande verk-
samhet, om denna är anmäld hos tillsynsmyndigheten. Regeringen delar
Lagrådets uppfattning att det med den föreslagna lydelsen kan upp-
komma viss tvekan om vad som åsyftas med uttrycket motsvarande verk-
samhet. Föreskriften bör därför som Lagrådet förordat förtydligas. Med
den lydelse som Lagrådet föreslagit blir dock samtrafikskyldigheten allt-
för vidsträckt. Skyldigheten att på begäran bedriva samtrafik bör gälla
endast i förhållande till den som tillhandahåller teletjänst som är anmäld
enligt 4 a §, dvs. sådan verksamhet som anges i första till tredje punkten i
paragrafen.
Samtrafikskyldigheten gäller även den som inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahåller annan teletjänst än telefonitjänst i en betydande
omfattning. Den senare förpliktelsen, som tidigare reglerades i tredje
stycket, omfattar efter ändringen de teletjänster som inte kräver kapacitet
i nummerplan för telefoni, t.ex. datakommunikationstjänster och
tilläggstjänster som t.ex. nummerpresentation.
I andra stycket regleras frågan om ersättning för samtrafik. Ändringen
innebär att kravet på att taxor för samtrafik avseende förmedling av tele-
fonitjänst skall vara rättvisa och skäliga med hänsyn till kostnaderna för
prestationen utvidgas till att gälla även samtrafik avseende telefonitjänst
till mobil nätanslutningspunkt, om den bedrivs av någon som är anmäld
enligt 4 b §. Se avsnitt 7.2.2. På förslag av Lagrådet har en föreskrift
lagts till om att marknadsmässiga villkor far bestämmas för samtrafik
avseende andra teletjänster än telefonitjänsten. Föreskriften har sin mot-
svarighet i nuvarande tredje stycket. Tillsynsmyndigheten far därmed
viss hållpunkt för sådana förvaltningsbeslut som kan meddelas enligt
33 § andra stycket. Detta innebär inte att myndigheten skall fastställa vad
som är marknadsmässigt. Detta ankommer på marknadens aktörer genom
avtal. Myndigheten far dock ett visst utrymme att vidta åtgärder för att
förhindra krav på ersättning eller andra villkor som ter sig uppenbart
oskäliga från marknadsmässiga utgångspunkter.
Begränsningen av samtrafikskyldigheten enligt tredje stycket behålls
men görs uttryckligen beroende av tillsynsmyndighetens beslut i varje
enskilt fall. Se även avsnitt 7.1.1.
20 a §
Paragrafen är ny. I bestämmelsen föreskrivs att den som bedriver samtra-
fik skall anmäla sådana tekniska förändringar i nätet som påverkar sam-
trafiken till tillsynsmyndigheten i god tid före genomförandet. Vad som
kan anses som god tid får avgöras i det enskilda fallet med hänsyn till
arten och omfattningen av de planerade förändringarna.
Prop. 1996/97:61
98
20 b §
Paragrafen är ny och innehåller mot bakgrund bl.a. av det kommande
EG-direktivet på samtrafikområdet ytterligare skyldigheter i fråga om
samtrafik för den som har ett betydande inflytande på marknaden. Så-
dana företag skall enligt förslaget till 4 b § anmälas till EG-kommissio-
nen.
Utöver den grundläggande skyldigheten enligt 20 § att på begäran be-
driva samtrafik skall dessa företag enligt första punkten i första stycket
tillgodose varje rimlig begäran om sammankoppling med telenät. Med
detta avses att även mera speciella önskemål om sammankoppling vad
gäller exempelvis hopkopplingsnivå och hopkopplingspunkter skall till-
godoses om begäran är rimlig. Detta krav anses med stöd av uttalanden i
1993 års telelagsproposition i princip gälla även i dag. Det föreslås nu fa
uttryckligt lagstöd.
Företag med betydande inflytande åläggs vidare enligt andra punkten
att publicera sina standardprislistor för samtrafik. Av tredje stycket fram-
går att tillsynsmyndigheten kan besluta att ändring skall ske i den publi-
cerade listan om den innehåller villkor som inte överensstämmer med
lag.
I tredje punkten fastslås att principen om icke-diskriminering måste
iakttas när villkor om samtrafik erbjuds. Detta innebär bl.a. att för en lik-
värdig tjänst sämre villkor inte får erbjudas konkurrenter än t.ex. egna
dotterbolag.
Genom förde punkten införs för denna kategori operatörer en skyldig-
het att på begäran lämna sådan information som är nödvändig för över-
enskommelser om samtrafik. Det kan gälla tekniska specifikationer, nät-
struktur, nätgränssnitt, hopkopplingspunkter m.m. Skyldigheten omfattar
även administrativa funktioner såsom faktureringsrutiner.
Vidare blir enligt femte punkten dessa företag skyldiga att lämna in de
avtal om samtrafik som ingås till tillsynsmyndigheten.
Krav ställs enligt sjätte punkten på separat redovisning av samtrafik-
verksamheten. Se i övrigt avsnitt 7.2.3.
I andra stycket av paragrafen intas en särskild regel om bevisbördans
placering för samtrafikersättning avseende telefonitjänst till fast och mo-
bil nätanslutningspunkt i enlighet med förslaget till samtrafikdirektiv.
Den omfattar endast operatörer med ett betydande inflytande på markna-
den. I direktivförslaget sägs att bevisbördan för att samtrafikavgiftema
härrör från verkliga kostnader skall ligga hos den organisation som till-
handahåller samtrafik och att den nationella regleringsmyndigheten kan
ålägga en organisation att fullständigt styrka sina samtrafikavgifter (art.
7.2). Se närmare härom under avsnitt 7.2.2. Bestämmelsen är utformad i
enlighet med Lagrådets förslag.
20 c §
Paragrafen är ny och följer av förslaget till samtrafikdirektiv. Bestäm-
melsen är behandlad i avsnitt 7.2.4. Tillämpningsområdet för bestäm-
melsen är begränsat och den torde sällan komma att tillämpas.
Prop. 1996/97:61
99
20 d§
Enligt förslaget till samtrafikdirektiv räknas även sammankoppling av
nätkapacitet in under begreppet samtrafik. En sådan sammankoppling är
naturligtvis nödvändig som grund för att bedriva samtrafik. Det finns
emellertid anledning att hålla isär dessa begrepp. Samtrafik har nämligen
inte samma innebörd när det gäller tillhandahållande av nätkapacitet som
i fråga om teletjänster. Vad gäller nätkapacitet är det fråga om att fysiskt
sammankoppla egen överföringskapacitet med sådan som disponeras av
en annan teleoperatör och därmed erbjuda möjlighet till förmedling av
telemeddelanden, snarare än att aktivt förmedla sådana meddelanden.
Den sammankoppling som avses här syftar till att endast tillhandahålla
nätkapacitet. Skyldigheten att medverka till en sådan sammankoppling
regleras därför särskilt i lagen. Andra stycket hänvisar till att tillämpliga
bestämmelser om samtrafik gäller även sammankoppling av nätkapacitet.
21 §
Paragrafen har sammanförts till ett stycke. Nummerplaner kan upprättas
antingen genom föreskrift eller genom förvaltningsbeslut. Enligt nuva-
rande lydelse skall planerna upprättas i syfte att främja effektiva tele-
kommunikationer. Av 2 § framgår dock att bestämmelserna i lagen syftar
till att enskilda och myndigheter skall fa tillgång till effektiva telekom-
munikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta syfte
skall naturligtvis alltid beaktas vid tillämpning av lagen. Någon särskild
föreskrift härom behöver därför inte tas in i denna paragraf.
23 §
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om möjlighet att ta ut
avgifter för att finansiera tillsynsmyndighetens verksamhet.
Beträffande andra stycket hänvisas till avsnitt 6.5.
27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser som bryter tystnadsplikten enligt
25 §. Enligt förslaget far polismyndighet och åklagarmyndighet utöver
vad som följer av 1-3 punkterna tillgång till uppgift rörande hemligt tele-
abonnemang när den behövs för att myndigheten skall kunna fullgöra
sådana uppgifter som anges i punkterna 6 och 7. Härutöver har vissa re-
daktionella ändringar vidtagits i punkterna 1 och 2.
31 §
Enligt den nuvarande lydelsen av andra stycket torde inte kronofogde-
myndigheten ha någon befogenhet att utöva tvång. Genom hänvisningen
till utsökningsbalken blir bl.a. dennas bestämmelser om tvång i 2 kap.
17 § tillämpliga. Av 37 § följer att beslut enligt denna paragraf gäller
omedelbart om inte annat har bestämts.
32 §
Enligt nuvarande lydelse av paragrafens andra stycke skall tillsynsmyn-
digheten om tvist uppkommer som rör tillämpning av lagen skyndsamt
undersöka förhållandena och, om inte särskilda skäl talar för annat,
Prop. 1996/97:61
100
medla mellan partema. Myndigheten har härutöver en möjlighet att yttra
sig i tvisten på begäran av en part. Denna yttrandemöjlighet är dock in-
skränkt till om erbjudet villkor för samtrafik eller uthyrning av nätkapa-
citet är godtagbart. Genom ändringen har tillsynsmyndigheten på begäran
av en part möjlighet att yttra sig i tvisten i samtliga medlingsfall enligt
lagen. Paragrafen har i övrigt anpassats till ny terminologi.
32 a §
Paragrafen är ny. Den innehåller särskilda bestämmelser om samtrafik
föranledda av det kommande samtrafikdirektivet. Pågår förhandling om
villkor för samtrafik skall tillsynsmyndigheten på begäran av en part be-
stämma en tidsgräns inom vilken förhandlingen skall vara avslutad. En
tidsgräns medför en viss press på parterna att driva förhandlingarna ef-
fektivt i syfte att snabbt komma överens. Vilken tid som skall bestäm-
mas far bedömas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet.
Om tidsgränsen passeras utan att parterna har kommit överens om alla
villkor för avtalet är tillsynsmyndigheten skyldig att medla mellan parter-
na. Om myndigheten har satt en tidsgräns skall den normalt avvakta att
denna löpt ut innan medling inleds. Med stöd av den allmänna bestäm-
melsen om medling vid tvister i 32 § har myndigheten emellertid möjlig-
het att, om förhållandena påkallar det, inleda medling trots att tidsfristen
inte löpt ut. Det kan exempelvis vara fallet om det är uppenbart att en av
parterna obstruerar förhandlingen.
33 §
Vitesbestämmelsen i första stycket överförs till 36 §.
En utgångspunkt på samtrafikområdet är att sådana avtal sluts efter
sedvanliga kommersiella förhandlingar mellan operatörerna. Avtalsfri-
heten är emellertid inskränkt genom tvingande regler i olika avseenden.
Ersättning för samtrafik avseende såväl fast som mobil telefonitjänst
skall vara kostnadsbaserad och tillsynsmyndigheten har vid tvist möjlig-
het att medla. Regeringen föreslår nu regler - särskilt beträffande dem
som har ett betydande inflytande på marknaden - som ytterligare be-
gränsar parternas avtalsfrihet. I paragrafens andra stycke ges sålunda
tillsynsmyndigheten en befogenhet att vid tvist om samtrafikvillkor eller
villkor om sammankoppling av nätkapacitet enligt 20 d § på ansökan av
part meddela ett förvaltningsbeslut som reglerar förhållandet mellan par-
terna i de avseenden som parterna själva inte lyckats avtala om. Förvalt-
ningsbeslutet träder i stället för avtalsvillkor i den utsträckning det är
nödvändigt för att samtrafik skall kunna bedrivas enligt lagen. Myndig-
heten skall därvid tillämpa telelagens regler och meddela det beslut som
behövs för efterlevnaden av lagen, i förekommande fall förenat med ett
vitesföreläggande. Vid beslutet är myndigheten inte bunden av parternas
yrkanden. Beslutet kan i likhet med andra beslut enligt lagen överklagas
till allmän förvaltningsdomstol. Beträffande partsställningen efter över-
klagande, se kommentaren under 37 §. Om en ansökan inte har föregåtts
av medling av tillsynsmyndigheten bör myndigheten först undersöka om
en sådan kan få parterna att komma överens.
Prop. 1996/97:61
101
33 a §
Paragrafen är ny. Enligt denna ges tillsynsmyndigheten möjlighet att fö-
relägga den som bedriver anmälningspliktig verksamhet i strid mot lagen
eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen att helt eller del-
vis upphöra med verksamheten. Ett sådant beslut kan i vissa fall fa långt-
gående konsekvenser för den enskilde och bör därför meddelas endast
sedan andra mindre ingripande åtgärder har visat sig verkningslösa. Ett
föreläggande skall givetvis bara avse den lagstridiga delen av verksam-
heten om den låter sig avgränsas. Bestämmelsen gäller all anmälnings-
pliktig verksamhet och således även tillståndshavare. Beträffande dessa
blir det dock naturligen aktuellt att i första hand överväga om tillståndet
helt eller delvis skall återkallas.
34-35 §§
34 § upphävs. Se närmare härom under avsnitt 7.5. Paragrafens andra
stycke överförs till 35 §.
36 §
Eftersom straffbestämmelserna i 34 § upphävs är 36 § i nuvarande ly-
delse inte längre erforderlig.
I denna paragraf intas i stället bestämmelser om vite. Om det skulle bli
aktuellt att döma ut vite kan myndigheten ansöka om detta hos länsrätten
i enlighet med lagen (1985:206) om viten.
37 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande m.m. Enligt vad
som numera blivit vedertaget i detta sammanhang anges att myndighet-
ens beslut skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, jfr 14 § lagen
(1971:389) om allmänna förvaltningsdomstolar. Krav på prövningstill-
stånd införs vid överklagande till kammarrätten, se även avsnitt 10.
Enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen, som trädde i kraft den 1 maj
1996, skall om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut
den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart
sedan handlingarna överlämnats till domstolen. Av 33 § i lagen följer att
myndigheten därigenom får rätt att överklaga domstolens beslut. Förde-
len med en tvåpartsprocess är framför allt att utredningsmaterialet blir
fylligare genom parternas dialog. Syftet med att ge förvaltningsmyndig-
heter rätt att överklaga förvaltningsdomstols avgörande är främst att ut-
rymmet för prejudikatsbildning vidgas. Dessutom minskar risken för att
materiellt oriktiga avgöranden blir bestående (se prop. 1995/96:22 s. 75).
När det gäller överklagande av beslut som tillsynsmyndigheten med-
delat enligt 33 § andra stycket telelagen far dessa skäl inte samma styrka
eftersom det alltid förekommer två enskilda parter med motstående in-
tressen i ärendet hos tillsynsmyndigheten. Dessa kommer att ha parts-
ställning även i länsrätten om ena parten eller båda överklagar. Mot bak-
grund av det starka samhällsintresset som ligger bakom tillsynsmyndig-
hetens vidgade befogenheter i denna fråga är det dock väsentligt att även
myndigheten far ställning som part.
Prop. 1996/97:61
102
Övergångsbestämmelser
Prop. 1996/97:61
Genom andra punkten anses den som vid ikraftträdandet har tillstånd
enligt 5 § redan ha anmält sin verksamhet enligt 4 a §. Eftersom det inte
förekommer någon som har anmälningsplikt enligt nuvarande bestäm-
melser är det inte erforderligt att meddela övergångsbestämmelser för
denna situation. Den som vid ikraftträdandet bedriver anmälningspliktig
verksamhet enligt de nya bestämmelserna far skäligt rådrum att anmäla
verksamheten till tillsynsmyndigheten.
5§
En definition av tillsynsmyndigheten införs i lagen.
6§
Ändringen i bestämmelsen har motiverats i avsnitt 8.
7§
Beträffande ändringen i andra meningen hänvisas till kommentaren under
31 § telelagen.
12 §
Enligt förslaget blir det möjligt att överklaga samtliga tillsynsmyndig-
hetens beslut som meddelas enligt lagen. I andra stycket föreslås efter
mönster i telelagen att myndighetens beslut normalt gäller omedelbart. Se
närmare härom i avsnitt 8. Beträffande övriga ändringar hänvisas till
kommentaren under 37 § telelagen.
103
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)
dels att 2, 5-8, 10, 13, 15, 16, 18, 20-23, 25, 31-34 och 37 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 4 a, 5 a, 17a, 17 b,
20 a-20 c, 32 a-32 c, 36 a och 36 b §§ samt närmast före 36 b § en ny
rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i lagen syftar till
att enskilda och myndigheter skall
få tillgång till effektiva telekom-
munikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Häri
ligger bl.a. att var och en skall fa
möjlighet att från sin stadigvarande
bostad eller sitt fasta verksamhets-
ställe utnyttja telefonitjänst inom
ett allmänt tillgängligt telenät.
§
Bestämmelserna i lagen syftar till att
enskilda och myndigheter skall få
tillgång till effektiva telekommuni-
kationer till lägsta möjliga samhälls-
ekonomiska kostnad. Häri ligger
bl.a.
1. att var och en skall fa möjlighet
att till ett rimligt pris från sin sta-
digvarande bostad eller sitt fasta
verksamhetsställe utnyttja telefo-
nitjänst inom ett allmänt tillgängligt
telenät,
2. att alla skall få tillgång till tele-
tjänster på likvärdiga villkor, samt
3. att telekommunikationerna skall
vara uthålliga och tillgängliga un-
der kriser och krig.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far besluta
att enskilda och myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster
eller fasta teleförbindelser genom statlig upphandling.
Den som inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahåller telefo-
nitjänst, mobil teletjänst eller fasta
teleförbindelser får bedriva sådan
verksamhet först efter anmälan hos
den myndighet som regeringen be-
stämmer (tillsynsmyndigheten).
104
5§ Prop. 1996/97:61
Tillstånd enligt denna lag krävs for Tillstånd enligt denna lag krävs for Bilaga 1
rätten att inom ett allmänt tillgäng- rätten att inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahålla ligt telenät tillhandahålla
1. telefonitjänst eller mobil teletjänst, om verksamheten har en omfatt-
ning som med avseende på utbredningsområde, antalet användare eller
annat jämförbart förhållande är betydande, eller
2. fasta teleförbindelser, om upp- 2. fasta teleförbindelser, om upplå-
låtelsen görs av nätets ägare eller telsen görs av någon som är anmäld
av någon annan som disponerar enligt 5 a §.
kapacitet i nätet och tillhandahål-
ler sådana förbindelser i en om-
fattning som är betydande.
Tillstånd får avse ett visst område eller hela landet.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall hos Eu-
ropeiska gemenskapernas kommis-
sion anmäla de företag som bedriver
televerksamhet och har ett bety-
dande inflytande på den svenska
marknaden.
Frågor om tillstånd prövas av den Frågor om tillstånd prövas av
myndighet som regeringen be- tillsynsmyndigheten,
stämmer (tillståndsmyndigheten).
Tillståndsmyndigheten skall efter Tillsynsmyndigheten skall efter an-
ansökan meddela förhandsbesked sökan meddela förhandsbesked om
om tillstånd enligt 5 § behövs för anmälan enligt 4 a § eller tillstånd
viss televerksamhet. Ett förhands- enligt 5 § behövs för viss televerk-
besked gäller för den tid och under samhet. Ett förhandsbesked gäller
de förutsättningar i övrigt som an- för den tid och under de förutsätt-
ges i beskedet. ningar i övrigt som anges i beskedet.
Tillståndsmyndigheten far medge Tillsynsmyndigheten får medge un-
undantag från tillståndsplikten en- dantag från anmälningsplikten enligt
ligt 5 §, om det finns särskilda 4 a § eller tillståndsplikten enligt
skäl. I sådant fall får tillstånds- 5 §, om det finns särskilda skäl. Till-
plikten ersättas med en anmäl- ståndsplikten får därvid ersättas
105
ningsplikt.
med en anmälningsplikt.
Regeringen eller den myndighet Om det behövs för att följa utveck-
som regeringen bestämmer far lingen på telekommunikationsområ-
meddela föreskrifter om anmäl- det far regeringen eller den myndig-
ningsplikt för den som inom ett het som regeringen bestämmer
allmänt tillgängligt telenät tillhan- meddela föreskrifter om skyldighet
dahåller teletjänster som inte om- för den som inom ett allmänt till-
fattas av tillståndsplikten enligt gängligt telenät tillhandahåller te-
5 §. letjänster som inte omfattas av an-
mälningsplikten enligt 4 a § att
Beslut och föreskrifter om anmäl- lämna upplysningar om verksamhe-
ningsplikt får meddelas endast i ten.
den utsträckning som det behövs
från allmän synpunkt för att följa
utvecklingen på telekommunika-
tionsområdet.
Ett tillstånd skall återkallas om verksamheten bedrivs i strid med denna
lag eller i strid med föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd
av lagen och avvikelsen inte kan anses vara av mindre betydelse. Om inte
särskilda skäl föreligger far dock återkallelse ske först sedan tillstånds-
havaren har lämnats tillfälle att vidta rättelse.
Gäller avvikelsen endast en viss del av verksamheten far återkallelsen
begränsas till denna del.
Återkallelse får även ske om till-
ståndshavaren begär det eller om
verksamheten har upphört.
Om tillståndet återkallas får till-
synsmyndigheten besluta hur av-
vecklingen av verksamheten skall
ske.
Tillstånd enligt 5 § att driva tele- Tillstånd enligt 5 § att driva tele-
verksamhet får förenas med vill- verksamhet far förenas med villkor
kor. om skyldighet för tillståndshavare
Tillståndsvillkor kan avse bl.a.
skyldighet för tillståndshavare.
1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som ef-
terfrågar denna tjänst,
2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet på vissa villkor tillhanda-
hålla fasta teleförbindelser åt den som efterfrågar sådana,
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
106
3. att bedriva verksamheten under
de förutsättningar som följer av de
internationella överenskommelser
som Sverige har biträtt,
4. att i verksamheten ta hänsyn till
handikappades behov av särskilda
teletjänster,
5. att medverka till att telemedde-
landen kan förmedlas till samhäl-
lets alarmerings- och räddnings-
tjänst,
6. att beakta totalförsvarets behov
av telekommunikationer under
höjd beredskap,
7. att årligen redovisa sin verk-
samhet i de delar som berörs av
tillståndet efter för verksamheten
särskilt avpassade principer samt
att ställa redovisningen till förfo-
gande för tillståndsmyndigheten
eller den som anvisas av myndig-
heten,
8. att på skäliga villkor till annan
tillståndshavare lämna ut sådana
publicerade uppgifter om enskildas
teleabonnemang som inte omfattas
av tystnadsplikt enligt 25 § första
stycket 1 denna lag, samt
9. att på skäliga villkor i egen tele-
katalog publicera och i sin verk-
samhet till allmänheten lämna ut
uppgifter om enskildas teleabon-
nemang hos annan tillståndshavare
i den utsträckning de inte omfattas
av tystnadsplikt enligt lag.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
3. att på skäliga villkor till annan
tillståndshavare lämna ut sådana
publicerade uppgifter om enskildas
teleabonnemang som inte omfattas
av tystnadsplikt enligt 25 § första
stycket 1 denna lag,
4. att på skäliga villkor i egen tele-
katalog publicera och i sin verksam-
het till allmänheten lämna ut upp-
gifter om enskildas teleabonnemang
hos annan tillståndshavare i den ut-
sträckning de inte omfattas av tyst-
nadsplikt enligt lag,
5. att tillhandahålla information i
fråga om verksamhetens ägare,
6. att bedriva verksamheten varak-
tigt och med god kapacitet och kva-
litet, samt
107
7. att på visst sätt fullgöra vad som
föreskrivs i 20 a §.
Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor att
på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 14 a §.
Tillståndsvillkor skall vara berätti-
gade och inte mer omfattande eller
ingripande än nödvändigt for att
uppnå syftet med villkoren.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far som regeringen bestämmer får med-
meddela föreskrifter om tillstånds- dela föreskrifter om det sätt på vil-
villkor. ket tillståndsvillkoren skall fullgö-
ras.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
Den som inom ett allmänt till- Den som inom ett allmänt tillgäng-
gängligt telenät tillhandahåller te- ligt telenät tillhandahåller teletjäns-
letjänster eller fasta teleförbindel- ter eller fasta teleförbindelser skall
ser skall tillgodose rimliga krav på tillgodose rimliga krav på funktio-
teknisk säkerhet i verksamheten. nalitet och teknisk säkerhet i verk-
samheten.
Tillståndshavare enligt denna lag
får, vid sidan av normala kommer-
siella villkor, inte ställa upp andra
krav för anslutning till telenät än
sådana som är nödvändiga för att
möjliggöra samverkan mellan tele-
tjänster eller som behövs för att
förebygga att nätet eller dess an-
vändare skadas eller att nätets drift
störs.
Den som bedriver verksamhet som
är anmälningspliktig enligt 4 a § far,
vid sidan av normala kommersiella
villkor, inte ställa upp andra krav för
anslutning till telenät än sådana som
är nödvändiga för att möjliggöra
samverkan mellan teletjänster eller
som behövs för att förebygga att
nätet eller dess användare skadas
eller att nätets drift störs.
Den som bedriver verksamhet som
är anmälningspliktig enligt 4 a § är
skyldig
1. att bedriva verksamheten under
de förutsättningar som följer av de
internationella överenskommelser
som Sverige har biträtt,
2. att i verksamheten ta hänsyn till
handikappades behov av särskilda
108
teletjänster,
3. att medverka till att telemedde-
landen kan förmedlas till samhällets
alarmerings- och räddningstjänst,
4. att beakta totalförsvarets behov
av telekommunikationer under höjd
beredskap, samt
5. att årligen redovisa sin verksam-
het i de delar som omfattas av an-
mälningsplikten efter för verksam-
heten särskilt avpassade principer
samt ställa redovisningen till förfo-
gande för tillsynsmyndigheten eller
den som anvisas av myndigheten.
Regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om det sätt på
vilket, samt i vilken utsträckning,
krav enligt första stycket skall full-
göras.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får före-
skriva att den som har tillstånd en-
ligt 5 § och har en dominerande
ställning på den svenska marknaden
skall redovisa viss del av den verk-
samhet som berörs av tillståndet
avskild från annan verksamhet.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
Tillståndshavares taxor för an-
vändning av telefonitjänst till en
fast anslutningspunkt inom ett all-
mänt tillgängligt telenät och för
tillhandahållande av fasta teleför-
bindelser inom ett sådant nät skall
grunda sig på tillståndshavarens
kostnader. Taxorna skall hållas
allmänt tillgängliga av tillstånds-
havarna.
Den som bedriver verksamhet som
är anmälningspliktig enligt 4 a §
skall för användning av telefo-
nitjänst till en fast anslutningspunkt
inom ett allmänt tillgängligt telenät
och för tillhandahållande av fasta
teleförbindelser inom ett sådant nät
tillämpa taxor som grundar sig på
kostnaderna för tjänsten. Taxorna
skall hållas allmänt tillgängliga av
de anmälningsskyldiga.
109
Den som har tillstånd enligt 5 § att
tillhandahålla telefonitjänst inom
ett allmänt tillgängligt telenät är
skyldig att på begäran bedriva
samtrafik med motsvarande verk-
samhet som drivs av en annan till-
ståndshavare eller av den som är
anmälningsskyldig. Om samtrafik
upprättas med en anmälningsskyl-
dig, har tillståndshavaren rätt till
samtrafik med motsvarande verk-
samhet som drivs av den anmäl-
ningsskyldige.
Ersättningen för förmedling av
telefonitjänster enligt första stycket
skall vara rättvis och skälig med
hänsyn till kostnaderna för presta-
tionerna. Vid beräkning av ersätt-
ningen får skälig hänsyn tas till
kostnader för särskilda uppgifter
enligt upplåtarens tillståndsvillkor.
Den som inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahåller an-
nan teletjänst än telefonitjänst i
sådan omfattning som avses i 5 §
första stycket 1 är skyldig att, om
så begärs, på marknadsmässiga
villkor bedriva samtrafik med en
tillståndshavare eller en anmäl-
ningsskyldig som tillhandahåller
teletjänster enligt denna lag. Om
samtrafik upprättas med en anmäl-
ningsskyldig har den som på begä-
ran har medgett samtrafik rätt till
samtrafik med motsvarande verk-
samhet som drivs av den anmäl-
ningsskyldige.
Den som är anmälningsskyldig en-
ligt 4 a § och tillhandahåller telefo-
nitjänst inom ett allmänt tillgängligt
telenät är skyldig att på begäran be-
dria samtrafik med motsvarande
verksamhet som drivs av en annan
anmälningsskyldig.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
Ersättningen för förmedling av tele-
fonitjänster till en fast anslutnings-
punkt enligt första stycket skall vara
rättvis och skälig med hänsyn till
kostnaderna för prestationerna. Det-
samma skall gälla för förmedling av
mobiltelefonitjänster och för sam-
mankoppling av fasta teleförbindel-
ser om dessa tjänster tillhandahålls
av någon som är anmäld enligt 5 a §
Den som inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahåller annan
teletjänst än som avses i första och
andra stycket i sådan omfattning
som avses i 5 § första stycket 1 är
skyldig att, om så begärs, på mark-
nadsmässiga villkor bedriva samtra-
fik med en anmälningsskyldig enligt
4 a §. Om samtrafik upprättas med
en anmälningsskyldig har den som
på begäran har medgett samtrafik
rätt till samtrafik med motsvarande
verksamhet som drivs av den an-
mälningsskyldige.
Den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller teletjänst är
inte skyldig att bedriva samtrafik i den mån sådan trafik skulle i beak-
tansvärd utsträckning begränsa hans möjlighet att i den egna verksamhe-
ten utnyttja den nätkapacitet han förfogar över.
110
20 a § Prop. 1996/97:61
Utöver vad som följer av 20 §, skall Bilaga 1
den som inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahåller telefo-
nitjänst eller fasta teleförbindelser
och är anmäld enligt 5 a §
1. tillgodose varje rimlig begäran
om tillträde till telenätet för sam-
trafik,
2. publicera taxor för samtrafik,
3. erbjuda lika villkor för likvärdiga
tjänster till alla som begär samtra-
fik.
4. lämna all information som är
nödvändig för att främja överens-
kommelser om samtrafik, samt
5. i sin redovisning av rörelsen
hålla intäkter och kostnader som
har samband med samtrafik avskild
från annan verksamhet.
Om en taxa som avses i första
stycket inte överensstämmer med
denna lag eller med föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får
tillsynsmyndigheten besluta att den
skall ändras på visst sätt.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om rättigheter
och skyldigheter enligt 20 §.
Om det föreligger synnerliga skäl
får tillsynsmyndigheten för att till-
godose ändamål av väsentligt all-
mänt intresse besluta att den som
bedriver verksamhet som är anmäl-
ningspliktig enligt 4 a § skall be-
driva samtrafik med motsvarande
verksamhet som bedrivs av en annan
anmälningsskyldig.
111
Tillsynsmyndigheten får därvid fast- Prop. 1996/97:61
ställa nödvändiga villkor för samtra- Bilaga 1
fiken.
Nummerplaner skall upprättas i Regeringen eller den myndighet som
syfte att främja effektiva telekom- regeringen bestämmer skall upp-
munikationer. rätta nummerplaner och andra
planer för teleadresser.
Nummerplanerna fastställs av Regeringen eller den myndighet som
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
som regeringen bestämmer. föreskrifter om nummerplaner och
nummeranvändning och om planer
Regeringen eller den myndighet för teleadresser och användning av
som regeringen bestämmer far sådana planer.
meddela föreskrifter för nummer-
planerna och får ta initiativ till att
ändra dessa.
Den som tillhandahåller teletjäns-
ter inom ett allmänt tillgängligt
telenät eller i samtrafik med ett
sådant telenät är skyldig att följa
fastställda nummerplaner.
Den som tillhandahåller teletjänster
inom ett allmänt tillgängligt telenät
eller i samtrafik med ett sådant tele-
nät är skyldig att följa fastställda
nummerplaner och andra planer för
teleadresser.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
föreskriva om skyldighet för den
som bedriver televerksamhet eller
ansöker om tillstånd att bedriva
sådan verksamhet eller ansöker
om förhandsbesked enligt 7 § att
betala avgift för tillståndsmyn-
dighetens verksamhet enligt denna
lag.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far före-
skriva om skyldighet för den som
bedriver televerksamhet eller ansö-
ker om tillstånd att bedriva sådan
verksamhet eller ansöker om för-
handsbesked enligt 7 § att betala
avgift för tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt denna lag.
Den som i televerksamhet har fått
del av eller tillgång till
1. uppgift om teleabonnemang,
2. innehållet i ett telemeddelande,
eller
25 §
Den som i televerksamhet har fatt
del av eller tillgång till
1. uppgift om ett teleabonnemang
eller en teleadress,
2. innehållet i ett telemeddelande,
eller
112
3. annan uppgift som angår ett 3. annan uppgift som angår ett sär- Prop. 1996/97:61
särskilt telemeddelande får inte skilt telemeddelande far inte obehö- Bilaga 1
obehörigen fora vidare eller ut- rigen föra vidare eller utnyttja det
nyttja det han fatt del av eller till- han fått del av eller tillgång till.
gång till.
Tystnadsplikt enligt första stycket gäller inte i förhållande till den som
har tagit del i utväxlingen av ett telemeddelande eller som på annat sätt
har sänt eller tagit emot ett sådant meddelande.
Tystnadsplikt i fråga om uppgifter Tystnadsplikt i fråga om uppgifter
som avses i första stycket 1 och 3 som avses i första stycket 1 och 3
gäller inte heller i förhållande till gäller inte heller i förhållande till
innehavare av ett abonnemang innehavare av ett abonnemang eller
som använts för ett telemedde- en teleadress som använts för ett
lande. telemeddelande.
Tillståndsmyndigheten skall ha
tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och av de föreskrifter
och villkor som har meddelats
med stöd av lagen.
Tillståndsmyndigheten har rätt att
för tillsynen
Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och
av de föreskrifter och villkor som
har meddelats med stöd av lagen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att för
tillsynen
1. på begäran fa de upplysningar och handlingar som behövs, och
2. fa tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bo-
städer, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att fa Tillsynsmyndigheten har rätt att fa
verkställighet hos kronofogde- verkställighet hos kronofogdemyn-
myndigheten av beslut som avser digheten av beslut som avser åtgär-
åtgärder för till synen enligt andra der för tillsynen enligt andra stycket,
stycket. Därvid gäller bestämmelserna i ut-
sökningsbalken om sådan verksam-
het som avses i 16 kap. 10 § den
balken.
Tillståndsmyndigheten skall vid
tillsynen ägna särskild uppmärk-
samhet åt att avtal om samtrafik
och om upplåtelse av fasta tele-
förbindelser träffas i enlighet med
denna lag och meddelade till-
ståndsvillkor samt åt att överens-
Tillsynsmyndigheten skall vid tillsy-
nen ägna särskild uppmärksamhet åt
att avtal om samtrafik och om
upplåtelse av fasta teleförbindelser
träffas i enlighet med denna lag och
meddelade tillståndsvillkor samt åt
användningen av nummerresurser
8 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 61
kommelser ingås angående an- enligt fastställda nummerplaner och
vändningen av nummerresurser andra planer för teleadresser.
enligt fastställda nummerplaner.
Uppkommer tvist som rör villkor
för samtrafik eller i övrigt till-
lämpning av lagen eller av före-
skrifter eller tillståndsvillkor som
har meddelats med stöd av lagen,
skall tillståndsmyndigheten skynd-
samt undersöka förhållandena
och, om särskilda skäl inte talar
för annat, medla mellan parterna.
1 tvist som nu sagts kan till-
ståndsmyndigheten på begäran av
part yttra sig över om erbjudna
tekniska, operationella och eko-
nomiska villkor för samtrafik eller
uthyrning av fasta teleförbindelser
är godtagbara.
Pågår förhandling som rör villkor
för samtrafik, skall tillsynsmyndig-
heten på begäran av part bestämma
en tidsgräns inom vilken förhand-
lingen skall vara avslutad. Myndig-
heten får också på begäran av part
bestämma tekniska, driftsmässiga
och ekonomiska villkor som skall
ingå i avtalet. Om förhandlingen
inte är avslutad inom tidsgränsen,
eller om annars förhållandena på-
kallar det, skall tillsynsmyndigheten
medla mellan parterna.
Uppkommer tvist vid förhandling
om villkor som rör samtrafik skall
tillsynsmyndigheten avgöra tvisten
om någon av parterna begär det.
Uppkommer tvist som rör annat än
villkor för samtrafik och som rör
tillämpning av lagen eller av före-
skrifter eller tillståndsvillkor som
har meddelats med stöd av lagen,
skall tillsynsmyndigheten skyndsamt
undersöka förhållandena och, om
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
114
särskilda skäl inte talar för annat,
medla mellan parterna. I tvist som
nu sagts kan tillsynsmyndigheten på
begäran av part yttra sig över om
erbjudna tekniska, drifismässiga och
ekonomiska villkor för uthyrning av
fasta teleförbindelser är godtag-
bara.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
33
Tillståndsmyndigheten far med-
dela de förelägganden och förbud
som behövs för efterlevnaden av
denna lag eller av tillståndsvillkor
eller föreskrifter som har medde-
lats med stöd av lagen. Sådana
förelägganden och förbud får för-
enas med vite.
Tillsynsmyndigheten far meddela de
förelägganden och förbud som be-
hövs för efterlevnaden av denna lag
eller av tillståndsvillkor eller före-
skrifter som har meddelats med stöd
av lagen.
34
Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som med upp-
såt eller av oaktsamhet
1. utan tillstånd bedriver verk-
samhet som är tillståndspliktig
enligt denna lag,
2. begär eller tar emot ersättning
efter ett högre pris än som är
medgivet i en föreskrift som avses
i 19 §, eller
Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet begär eller tar
emot ersättning efter ett högre pris
än som är medgivet i en föreskrift
3. inte följer en myndighets begä-
ran att lämna uppgifter
enligt 27 §.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som
föreskrivs i 25 eller 26 §§ finns i brottsbalken.
Tillsynsmyndigheten skall förelägga
den som utan tillstånd bedriver tele-
verksamhet som är tillståndspliktig
enligt 5 § att upphöra med verksam-
heten. Detsamma gäller om anmäl-
ningspliktig verksamhet enligt 4 a §
bedrivs utan att en sådan anmälan
gjorts. Tillsynsmyndigheten får be-
sluta hur avvecklingen av verksam-
115
|
heten skall ske. Prop. 1996/97:61 Bilaga 1 År det osäkert om viss verksamhet Bestämmelserna i 31 § andra och Vite 36 b § Förelägganden och förbud enligt 37 § | |
|
Tillståndsmyndighetens |
beslut Tillsynsmyndighetens beslut enligt |
enligt denna lag eller enligt före- denna lag eller enligt föreskrifter
skrifter som regeringen har med- som regeringen har meddelat med
delat med stöd av lagen far över- stöd av lagen far överklagas hos
|
klagas hos länsrätten. |
allmän förvaltningsdomstol. Pröv- Vid överklagande av tillsynsmyn- |
Beslut som inte avser återkallelse av tillstand eller paförande av avgift,
gäller omedelbart om inte annat har
Tillståndsmyndigheten och dom-
stol som prövar ett överklagande
far bestämma att ett beslut om
återkallelse av tillstånd skall gälla
omedelbart, om det finns särskilda
skäl för det.
bestämts.
Tillsynsmyndigheten och domstol
som prövar ett överklagande far be-
stämma att ett beslut om återkallelse
av tillstånd skall gälla omedelbart,
om det finns särskilda skäl för det.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Företag som vid ikraftträdandet har tillstånd enligt 5 § skall anses
ha gjort en anmälan enligt 4 a §. Beträffande andra företag som vid
116
ikraftträdandet bedriver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 4 a § Prop. 1996/97:61
träder föreskriften om anmälan i kraft den 1 september 1997. Bilaga 1
3.1 ärenden som gäller ansökan om tillstånd gäller de nya bestämmel-
serna vid prövning efter ikraftträdandet.
4. Tillståndsvillkor som meddelats enligt äldre bestämmelser äger
fortsatt giltighet till dess annat meddelas, dock längst till den 1 juli 1998.
5. Föreskriften i 37 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats före ikraftträdandet.
117
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
Prop. 1996/97:61
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1527) om teleterminal-
utrustning att 6, 7, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Myndigheten får för genomförande
av den tillsyn som avses i 5 §
andra stycket meddela de föreläg-
ganden som behövs. Ett sådant
föreläggande får förenas med vite.
Myndigheten får för genomförande
av den tillsyn som avses i 5 § med-
dela de förelägganden och förbud
som behövs. Ett sådant föreläggande
får förenas med vite.
Myndigheten har rätt att få verk-
ställighet hos kronofogdemyndig-
heten av beslut som avser åtgärder
för tillsynen enligt 5 § andra
stycket.
Myndigheten har rätt att få verkstäl-
lighet hos kronofogdemyndigheten
av beslut som avser åtgärder för till-
synen enligt 5 § andra stycket. Där-
vid gäller bestämmelserna i utsök-
ningsbalken om sådan verkställighet
som avses i 16 kap. 10 § den balken.
Tillsynsmyndighetens beslut om Tillsynsmyndighetens beslut enligt
förelägganden enligt 6 § får över- denna lag får överklagas hos allmän
klagas hos länsrätten. förvaltningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Föreskriften i 12 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet har meddelats före ikraftträdandet.
118
Efter remiss har yttranden över departementspromemorian inkommit från
Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i
Stockholms län, Domstolsverket, Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrel-
sen, Datainspektionen, Kommerskollegium, Internationella Handels-
kammarens Svenska Nationalkommitté (ICC). Försvarsmakten, Försva-
rets forskningsanstalt (FOA), Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB),
Statens räddningsverk, Post- och telestyrelsen (PTS), Banverket, Statens
institut för kommunikationsanalys (SIKA), Kommunikationsforsk-
ningsberedningen (KFB), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV),
Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Glesbygdsverket (GBV), Radio-
och TV-verket, Granskningsnämnden för radio och TV, Konkurrensver-
ket (KV), Boverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Konsumentverket (KO), Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Lantmäte-
riverket, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Konsumentråd, Datalagsutredningen, Stattel-delegationen (Stattel),
Svenska IT-företagens organisation (SITO), Näringslivets telekommitté,
Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO), Synskadades Riksförbund
(SRF), Folkrörelserådet, SOS Alarmering AB, MobilTeleLeverantörema
(MTL), Telia AB, Tele2 AB, Comviq GSM AB, Europolitan AB, Global
One AB, MFS Communications AB (MFS), Enator/Dotcom AB,
Telenordia AB, RSL COM Sweden AB (RSL COM), Tele8 AB, Svenska
Kraftnät AB, Ericsson AB, Posten AB, Svenska Kabel-TV-föreningen,
Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB (SvT), Teracom Svensk
Rundradio AB (Teracom), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Facket för Service och Kommunikation (SEKO), Socialstyrelsen,
Handikappombudsmannen (HO), Handikappinstitutet (HI), Landstings-
förbundet samt Elsäkerhetsverket.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 2
119
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)
dels att rubriken närmast före 34 § samt 34 och 36 §§ skall upphöra att
gälla,
dels att 1, 2, 5-8, 10, 12, 13, 15-21, 23, 27, 31-33, 35 och 37 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas elva nya paragrafer, 4 a-4 b, 17 a-
17 b, 20 a-20 d, 32 a, 33 a och 36 a §§ samt närmast före 4 a, 35 och
36 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild,
data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller
genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt
anordnad ledare,
teletjänst: förmedling av tele-
meddelande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där
abonnentanslutningen upprättas
med hjälp av radio,
telefonitjänst: teletjänst bestående
i överföring av tal och som medger
överföring av telefaxmeddelanden
samt datakommunikation via låg-
hastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av
telemeddelanden via telenät eller
tillhandahållande av förbindelser
för sådan verksamhet.
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild,
data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller
genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt
anordnad ledare,
teletjänst: förmedling av telemed-
delande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där
abonnentanslutningen tillhanda-
hålls via radio i en mobil nätan-
slutningspunkt,
telefonitjänst: teletjänst bestående
i överföring av tal och som medger
överföring av telefaxmeddelanden
samt datakommunikation via låg-
hastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av
telemeddelanden via telenät eller
tillhandahållande av nätkapacitet,
120
telenät: anläggning för förmed-
ling av telemeddelanden.
telenät: anläggning avsedd för
förmedling av telemeddelanden,
nätkapacitet: telenät eller del
därav,
hyrd förbindelse: nätkapacitet
som består av sådan överfö-
ringskapacitet mellan nätanslut-
ningspunkter som avses i rådets
direktiv 92/44/EEG av den 5 juni
1992 om tillhandahållande av
öppna nät för förhyrda förbindel-
ser,
samtrafik: fysisk och logisk sam-
mankoppling av telenät som möjlig-
gör att teletjänster som tillhanda-
hålls i telenäten fungerar mellan
alla användares nätanslutnings-
punkter, såväl fasta som mobila,
och där användarna ges möjlighet
att få tillgång till tjänster som till-
handahålls i näten.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Bestämmelserna i lagen syftar till
att enskilda och myndigheter skall
fa tillgång till effektiva telekom-
munikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Häri
ligger bl.a. att var och en skall fa
möjlighet att från sin stadigvarande
bostad eller sitt fasta verksamhets-
ställe utnyttja telefonitjänst inom
ett allmänt tillgängligt telenät.
Bestämmelserna i lagen syftar till
att enskilda och myndigheter skall
fa tillgång till effektiva telekom-
munikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Häri
ligger bl.a.
1. att var och en skall få möjlighet
att från sin stadigvarande bostad
eller sitt fasta verksamhetsställe
utnyttja telefonitjänst till ett rimligt
pris inom ett allmänt tillgängligt
telenät,
2. att alla skall få tillgång till te-
letjänster på likvärdiga villkor,
samt
3. att telekommunikationerna
skall vara uthålliga och tillgängliga
under kriser och krig.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far be- som regeringen bestämmer far be-
sluta att enskilda och myndigheter sluta att enskilda och myndigheter
skall tillförsäkras tillgång till tele- skall tillförsäkras tillgång till tele-
tjänster eller fasta teleförbindelser tjänster eller nätkapacitet genom
genom statlig upphandling. statlig upphandling.
121
Anmälningsplikt
Följande tjänster får inom ett all-
mänt tillgängligt telenät tillhan-
dahållas först efter anmälan till den
myndighet som regeringen bestäm-
mer (tillsynsmyndigheten):
1. telefonitjänst till fast nätan-
slutningspunkt,
2. mobil teletjänst,
3. annan teletjänst som kräver
tilldelning av kapacitet ur nummer-
plan för telefoni enligt 21 §, samt
4. nätkapacitet.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela föreskrifter om
undantag från anmälningsplikten.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
hos Europeiska gemenskapernas
kommission anmäla de företag som
bedriver televerksamhet och har ett
betydande inflytande på den sven-
ska marknaden.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Tillstånd enligt denna lag krävs
för rätten att inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahålla
1. telefonitjänst eller mobil tele-
tjänst, om verksamheten har en
omfattning som med avseende på
utbredningsområde, antalet använ-
dare eller annat jämförbart för-
hållande är betydande, eller
2. fasta teleförbindelser, om upp-
låtelsen görs av nätets ägare eller
av någon annan som disponerar
kapacitet i nätet och tillhandahåller
sådana förbindelser i en omfattning
som är betydande.
Förutom anmälan enligt 4 a §,
krävs tillstånd enligt denna lag för
rätten att inom ett allmänt tillgäng-
ligt telenät tillhandahålla telefo-
nitjänst till fast nätc.nslutnings-
punkt, mobil teletjänst eller nätka-
pacitet om verksamheten har en
omfattning som med avseende på
utbredningsområde, antalet använ-
dare eller annat jämförbart för-
hållande är betydande.
Tillstånd far avse ett visst område eller hela landet.
122
Frågor om tillstånd prövas av den Frågor om tillstånd prövas av
myndighet som regeringen bestäm- tillsynsmyndigheten,
mer (tillståndsmyndigheten).
Tillståndsmyndigheten skall efter Tillsynsmyndigheten skall efter
ansökan meddela förhandsbesked ansökan meddela förhandsbesked
om tillstånd enligt 5 § behövs for om tillstånd enligt 5 § behövs for
viss televerksamhet. Ett forhands- viss televerksamhet. Ett förhands-
besked gäller för den tid och under besked gäller för den tid och under
de förutsättningar i övrigt som anges de förutsättningar i övrigt som an-
i beskedet. ges i beskedet.
Tillståndsmyndigheten far medge Tillsynsmyndigheten far f en-
undantag från tillståndsplikten enligt skilda fall medge undantag från
5 §, om det finns särskilda skäl. I tillståndsplikten enligt 5 §, om det
sådant fall får tillståndsplikten finns särskilda skäl.
ersättas med en anmälningsplikt.
Regeringen eller den myndighet Om det behövs för att följa ut-
som regeringen bestämmer får med- vecklingen på telekommunika-
dela föreskrifter om anmälningsplikt tionsområdet, får regeringen eller,
för den som inom ett allmänt efter regeringens bemyndigande,
tillgängligt telenät tillhandahåller tillsynsmyndigheten meddela före-
teletjänster som inte omfattas av skrifter om att den som inom ett
tillståndsplikten enligt 5 §. allmänt tillgängligt telenät bedri-
ver televerksamhet som inte om-
fattas av anmälningsplikten enligt
4 a § skall lämna upplysningar om
verksamheten.
Beslut och föreskrifter om anmäl-
ningsplikt får meddelas endast i den
utsträckning som det behövs från
allmän synpunkt för att följa utveck-
lingen på telekommunikationsom-
rådet.
Ett tillstånd skall återkallas om verksamheten bedrivs i strid med denna
lag eller i strid med föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd
av lagen och avvikelsen inte kan anses vara av mindre betydelse. Om inte
särskilda skäl föreligger far dock återkallelse ske först sedan tillståndsha-
varen har lämnats tillfälle att vidta rättelse.
Gäller avvikelsen endast en viss del av verksamheten får återkallelsen
begränsas till denna del.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Återkallelse får även ske om för-
utsättningarna för att meddela till-
123
stånd inte längre föreligger eller
om tillståndshavaren begär det.
Om tillståndet återkallas får till-
synsmyndigheten besluta hur verk-
samheten skall avvecklas.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
När fråga uppkommer om att meddela tillstånd att inom ett allmänt
tillgängligt telenät tillhandahålla nya eller väsentligt ändrade mobila te-
letjänster och det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för
verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva
sådan verksamhet, skall prövningen ske efter ett förfarande med allmän
inbjudan till ansökan.
Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en mobil
teletjänst utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd med-
delas utan att pågående användning begränsas. Inbjudningsförfarandet
skall då avse endast det frekvensutrymme som härigenom blivit tillgäng-
ligt.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller, efter regering-
som regeringen bestämmer far ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
meddela föreskrifter om de sakliga heten far meddela föreskrifter om
grunder som skall tillämpas vid de sakliga grunder som skall till-
prövning enligt denna paragraf. lämpas vid prövning enligt denna
paragraf.
Tillstånd enligt 5 § att driva tele- Tillstånd enligt 5 § att driva tele-
verksamhet far förenas med villkor, verksamhet far förenas med villkor
Tillståndsvillkor kan avse bl.a. om skyldighet för tillståndshavare
skyldighet för tillståndshavare
1. att på vissa villkor tillhanda- 1. att på vissa villkor tillhanda-
hålla telefonitjänst åt var och en som hålla telefonitjänst till fast nätan-
efterfrågar denna tjänst, slutningspunkt åt var och en som
2. att med beaktande av tillgänglig efterfrågar denna tjänst,
kapacitet på vissa villkor till- 2. att med beaktande av tillgäng-
handahålla fasta teleförbindelser åt lig kapacitet tillhandahålla nätka-
den som efterfrågar sådana, pacitet på vissa villkor åt den som
3. att bedriva verksamheten under efterfrågar sådan,
de förutsättningar som följer av de 3. att tillhandahålla information
internationella överenskommelser om verksamhetens ägare,
som Sverige har biträtt, 4. att bedriva verksamheten var-
4. att i verksamheten ta hänsyn till aktigt och med god kapacitet och
handikappades behov av särskilda kvalitet,
teletjänster, 5. att på visst sätt fullgöra vad
5. att medverka till att telemed- som föreskrivs i 17 a eller 20 b §§,
delanden kan förmedlas till sam- 6. att på skäliga villkor i egen
1 Senaste lydelse 1995:465.
2 Senaste lydelse 1996:416.
124
hällets alarmerings- och rädd-
ningstjänst,
6. att beakta totalförsvarets behov
av telekommunikationer under höjd
beredskap,
7. att årligen redovisa sin verk-
samhet i de delar som berörs av
tillståndet efter för verksamheten
särskilt avpassade principer samt
att ställa redovisningen till förfo-
gande för tillståndsmyndigheten
eller den som anvisas av myndig-
heten,
8. att på skäliga villkor till annan
tillståndshavare lämna ut sådana
telekatalog publicera uppgifter om
enskildas teleabonnemang hos an-
mälningspliktig i den utsträckning
de inte omfattas av tystnadsplikt
enligt lag, samt
7. att utan särskild ersättning
upprätthålla telefonautomater i en
omfattning som i fråga om antal
och geografisk utbredning tillgo-
doser allmänhetens behov.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
publicerade uppgifter om enskildas
teleabonnemang som inte omfattas
av tystnadsplikt enligt 25 § första
stycket 1 denna lag, samt
9. att på skäliga villkor i egen te-
lekatalog publicera och i sin verk-
samhet till allmänheten lämna ut
uppgifter om enskildas teleabon-
nemang hos annan tillståndshavare
i den utsträckning de inte omfattas
av tystnadsplikt enligt lag.
Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor
att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 14 a §.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller, efter regering-
som regeringen bestämmer far med- ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
dela föreskrifter om tillståndsvillkor. heten meddelar närmare föreskrif-
ter om det sätt på vilket tillstånds-
villkoren skall fullgöras.
|
15 § |
Den som inom ett allmänt till- Den som inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahåller gängligt telenät tillhandahåller
teletjänster eller fasta teleförbindel- teletjänster eller nätkapacitet skall
ser skall tillgodose rimliga krav på se till att verksamheten uppfyller
|
teknisk säkerhet i |
rimliga krav på god funktion och |
Tillståndshavare enligt denna lag Den som bedriver verksamhet
far, vid sidan av normala kommer- som är anmälningspliktig enligt
siella villkor, inte ställa upp andra 4 a § far, vid sidan av normala
krav för anslutning till telenät än kommersiella villkor, inte ställa
125
10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 61
sådana som är nödvändiga för att upp andra krav för anslutning till
möjliggöra samverkan mellan tele- telenät än sådana som är nödvän-
tjänster eller som behövs för att fö- diga för att möjliggöra samverkan
rebygga att nätet eller dess använ- mellan teletjänster eller som be-
dare skadas eller att nätets drift hövs för att förebygga att nätet
störs. eller dess användare skadas eller
att nätets drift störs.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela närmare föreskrifter om
krav enligt 15 och 16 §§.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten far meddela närmare före-
skrifter om krav enligt 15 och
16§§.
Den som bedriver anmälnings-
pliktig verksamhet enligt 4 a § är
skyldig
1. att bedriva verksamheten un-
der de förutsättningar som följer
av de internationella överenskom-
melser som Sverige har biträtt,
2. att i verksamheten ta hänsyn
till handikappades behov av sär-
skilda teletjänster,
3. att medverka till att telemed-
delanden kan förmedlas till sam-
hällets alarmerings- och rädd-
ningstjänst,
4. att beakta totalförsvarets be-
hov av telekommunikationer under
höjd beredskap,
5. att årligen redovisa sin verk-
samhet i de delar som omfattas cv
anmälningsplikten efter principer
som är särskilt avpassade för verk-
samheten samt ställa redovis-
ningen till förfogande för till-
synsmyndigheten eller den som
anvisas av myndigheten,
6. att på skäliga villkor till någon
annan som för nummerupplysning-
sändamål begär det lämna ut så-
dana uppgifter om enskildas tele-
abonnemang som inte omfattas av
tystnadsplikt enligt 25 § första
stycket 1 denna lag,
7. att på skäliga villkor i sin
126
verksamhet till allmänheten lämna
ut uppgifter om enskildas tele-
abonnemang hos någon annan
anmälningspliktig i den utsträck-
ning de inte omfattas av tystnads-
plikt enligt lag, samt
8. att på begäran av myndighet
lämna upplysningar om verksam-
heten för statistikändamål.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten meddelar närmare föreskrif-
ter om i vilken utsträckning krav
enligt första stycket skall fullgöras
och det sätt på vilket detta skall
ske.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får föreskriva att den som
har tillstånd enligt 5 § och har en
dominerande ställning på den
svenska marknaden skall redovisa
viss del av den verksamhet som
berörs av tillståndet avskild från
annan verksamhet.
Tillståndshavares taxor för an- Tillståndshavares taxor för an-
vändning av telefonitjänst till en fast vändning av telefonitjänst mellan
anslutningspunkt inom ett allmänt fasta nätanslutningspunkter inom
tillgängligt telenät och för tillhanda- ett allmänt tillgängligt telenät och
hållande av fasta teleförbindelser för tillhandahållande av nätkapaci-
inom ett sådant nät skall grunda sig tet inom ett sådant nät skall grunda
på tillståndshavarens kostnader, sig på tillståndshavarens kostnader.
Taxorna skall hållas allmänt till- Taxorna skall hållas allmänt till-
gängliga av tillståndshavama. gängliga av tillståndshavama.
Regeringen far, utan hinder av Regeringen får, utan hinder av
18 §, föreskriva att taxor för telefo- 18 §, föreskriva att taxor för telefo-
nitjänst Zz7/ en fast anslutningspunkt nitjänst mellan fasta nätanslut-
inom ett allmänt tillgängligt telenät ningspunkter inom ett allmänt till-
inte far överstiga en viss nivå. gängligt telenät inte far överstiga
en viss nivå.
127
Den som har tillstånd enligt 5 § att
tillhandahålla telefonitjänst inom ett
allmänt tillgängligt telenät är skyldig
att på begäran bedriva samtrafik med
motsvarande verksamhet som drivs
av en annan tillståndshavare eller av
den som är anmälningsskyldig. Om
samtrafik upprättas med en anmäl-
ningsskyldig, har tillståndshavaren
rätt till samtrafik med motsvarande
verksamhet som drivs av den anmäl-
ningsskyldige.
Ersättningen för förmedling av
telefonitjänster enligt första stycket
skall vara rättvis och skälig med
hänsyn till kostnaderna for presta-
tionerna. Vid beräkning av ersätt-
ningen får skälig hänsyn tas till
kostnader för särskilda uppgifter
enligt upplåtarens tillståndsvillkor.
Den som inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahåller an-
nan teletjänst än telefonitjänst i så-
dan omfattning som avses i 5 §
första stycket 1 är skyldig att, om så
begärs, på marknadsmässiga villkor
bedriva samtrafik med en tillstånds-
havare eller en anmälningsskyldig
som tillhandahåller teletjänster en-
ligt denna lag. Om samtrafik upp-
rättas med en anmälningsskyldig har
den som på begäran har medgett
samtrafik rätt till samtrafik med
motsvarande verksamhet som drivs
av den anmälningsskyldige.
Den som inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahåller te-
lejänst är inte skyldig att bedriva
samtrafik i den mån sådan trafik
skulle i beaktansvärd utsträckning
begränsa hans möjlighet att i den
egna verksamheten utnyttja den nät-
kapacitet han förfogar över.
Den som tillhandahåller tele-
tjänst som är anmälningspliktig
enligt 4 a § är skyldig att på begä-
ran bedriva samtrafik med den
som bedriver motsvarande verk-
samhet som är anmäld enligt 4 a §.
Detsamma gäller den som inom ett
allmänt tillgängligt telenät till-
handahåller annan teletjänst i en
omfattning som med avseende på
utbredningsområde, antalet an-
vändare eller annat jämförbart
förhållande är betydande.
Ersättning för samtrafik avseende
telefonitjänst till fast eller mobil
nätanslutningspunkt skall vara
rättvis och skälig med hänsyn till
kostnaderna för prestationen.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Tillsynsmyndigheten får i en-
skilda fall medge undantag från
skyldigheten enligt första stycket
om den begärda samtrafiken i be-
aktansvärd utsträckning skulle
begränsa den samtrafikskyldiges
verksamhet.
128
Den som bedriver samtrafik
skall anmäla sådana tekniska
förändringar i nätet som påver-
kar samtrafiken till tillsynsmyn-
digheten i god tid före genomfö-
randet.
Utöver vad som följer av 20 §, är
den som tillhandahåller teletjänst
som är anmälningspliktig enligt
4 a § och är anmäld enligt 4 b §
skyldig
1. att tillgodose varje rimlig be-
gäran om sammankoppling med
telenät för samtrafik,
2. att publicera sina taxor för
samtrafik,
3. att erbjuda likvärdiga villkor
till alla som begär samtrafik,
4. att på begäran lämna sådan
information som är nödvändig för
överenskommelser om samtrafik,
5. att ge in avtal om samtrafik till
tillsynsmyndigheten, samt
6. att i sin redovisning av rörel-
sen hålla intäkter och kostnader
för samtrafik avskilda från intäkter
och kostnader för annan verksam-
het.
Den som är anmäld enligt 4 b §
skall på begäran av tillsynsmyn-
digheten styrka att ersättningen för
samtrafik är sådan som sägs i 20 §
andra stycket.
Om en taxa som avses i första
stycket 2 inte stämmer överens med
denna lag eller med tillståndsvill-
kor eller föreskrifter som medde-
lats med stöd av lagen, får till-
synsmyndigheten besluta att den
skall ändras på visst sätt.
Om det finns synnerliga skäl får
tillsynsmyndigheten för att tillgo-
dose ändamål av väsentligt all-
mänt intresse besluta att den som
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
129
bedriver verksamhet som är an-
mälningspliktig enligt 4 a § skall
bedriva samtrafik med annan som
bedriver sådan verksamhet.
Tillsynsmyndigheten får därvid
fastställa nödvändiga villkor för
samtrafiken.
Den som tillhandahåller nätkapa-
citet inom ett allmänt tillgängligt
telenät är skyldig att på begäran
medverka till sammankoppling av
telenätet med andra telenät för att
upprätta sammanhängande förbin-
delser i näten.
Beträffande sådan sammankopp-
ling skall bestämmelserna om sam-
trafik i 20 -20 c §§ tillämpas.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Nummerplaner skall upprättas i Regeringen eller, efter regering-
syfte att främja effektiva telekom- ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
munikationer. heten fastställer nummerplaner
och får meddela föreskrifter om
Nummerplanerna fastställs av re- planerna och deras användning,
geringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter för nummerpla-
nerna och får ta initiativ till att
ändra dessa.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far fö-
reskriva om skyldighet för den som
bedriver televerksamhet eller ansö-
ker om tillstånd att bedriva sådan
verksamhet eller ansöker om för-
handsbesked enligt 7 § att betala
avgift för tillståndsmyndighetens
verksamhet enligt denna lag.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får föreskriva om skyldighet
att betala avgift för tillsynsmyndig-
hetens verksamhet enligt denna lag
för den som enligt lagen
1. bedriver verksamhet som är
anmäld enligt 4 a §, eller
2. anmäler sådan verksamhet,
eller
3. ansöker om tillstånd, eller
4. ansöker om förhandsbesked.
130
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får fö-
reskriva att den som bedriver verk-
samhet som är anmäld enligt 4 a §
skall betala avgift för finansiering
av beredskapsåtgärder på tele-
kommunikationsområdet.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Den som driver televerksamhet och därvid har fatt del av eller tillgång
till uppgift som avses i 25 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift, som avses i 25 § första stycket 1, till en myndighet som i ett
särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivnings-
lagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som
söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga
skäl,
2. uppgift, som avses i 25 § första stycket 1 och som angår misstanke
om brott, till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myn-
dighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för
brottet och detta enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan
påföljd än böter,
3. uppgift som avses i 25 § första stycket 3 och som angår misstanke
om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myn-
dighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år,
4. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till en kronofogdemyndig-
het som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten fin-
ner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett
ärende,
5. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till en skattemyndighet som
behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift
eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen
(1991:481), om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig bety-
delse för handläggningen av ett ärende,
6. uppgift som avses i 25 § första
stycket 1 till polismyndighet, om
myndigheten finner att uppgiften
behövs i samband med underrät-
telse, efterforskning eller identifie-
ring vid olyckor eller dödsfall eller
för att myndigheten skall kunna
fullgöra uppgift som avses i 12 §
polislagen (1984:387),
7. uppgift som avses i 25 § första
stycket 1 till polismyndighet eller
åklagarmyndighet, om myndigheten
Senaste lydelse 1995:1368.
131
finner att uppgiften behövs i ett
särskilt fall för att myndigheten
skall kunna fullgöra underrättelse-
skyldighet enligt 31 § tredje stycket
lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträ-
dare.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Tillståndsmyndigheten skall ha
tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och av de föreskrifter och villkor
som har meddelats med stöd av
lagen.
Tillståndsmyndigheten har rätt att
för tillsynen
1. på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs, och
2. fa tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen, dock inte bo-
städer, där verksamhet som omfattas
av denna lag bedrivs.
Tillståndsmyndigheten har rätt att
fa verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser
åtgärder för tillsynen enligt andra
stycket.
Tillsynsmyndigheten skall ha till-
syn över efterlevnaden av denna
lag och av de föreskrifter och vill-
kor som har meddelats med stöd av
lagen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att
för tillsynen
1. på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs, och
2. fa tillträde till områden, loka-
ler och andra utrymmen, dock inte
bostäder, där verksamhet som om-
fattas av denna lag bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att
fa verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser
åtgärder för tillsynen enligt andra
stycket. Därvid gäller bestämmel-
serna i utsökningsbalken om sådan
verksamhet som avses i 16 kap.
10 § den balken.
Tillståndsmyndigheten skall vid
tillsynen ägna särskild uppmärk-
samhet åt att avtal om samtrafik och
om upplåtelse av fasta teleförbin-
delser träffas i enlighet med denna
lag och meddelade tillståndsvillkor
samt åt att överenskommelser ingås
angående användningen av num-
merresurser enligt fastställda num-
merplaner.
Uppkommer tvist som rör vHSor
för samtrafik eller i övrigt tillämp-
ning av lagen eller av föreskrifter
eller tillståndsvillkor som har med-
delats med stöd av lagen, skall till-
ståndsmyndigheten skyndsamt un-
dersöka förhållandena och. om sär-
Tillsynsmyndigheten skall vid
tillsynen ägna särskild uppmärk-
samhet åt att avtal om samtrafik
och om upplåtelse och samman-
koppling av nätkapacitet träffas i
enlighet med denna lag och med-
delade tillståndsvillkor samt åt att
användningen av nummerkapacitet
sker enligt fastställda nummerpla-
ner.
Uppkommer tvist som rör
tillämpning av lagen eller av
föreskrifter eller tillståndsvillkor
som har med-delats med stöd av
lagen, skall tillsynsmyndigheten
skyndsamt undersöka förhållande-
na och, om särskilda skäl inte talar
132
skilda skäl inte talar för annat, för annat, medla mellan parterna,
medla mellan parterna. I tvist som Myndigheten får i en sådan tvist
nu sagts kan tillståndsmyndigheten yttra sig på begäran av en part,
på begäran av part yttra sig över om
erbjudna tekniska, operationella och
ekonomiska villkor för samtrafik
eller uthyrning av fasta teleförbin-
delser är godtagbara.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Om det pågår förhandling som
rör villkor för samtrafik, skall till-
synsmyndigheten på begäran av en
part bestämma en tidsgräns inom
vilken förhandlingen skall vara
avslutad. Om förhandlingen inte är
avslutad inom tidsgränsen, skall
myndigheten medla mellan par-
terna.
Tillståndsmyndigheten far med-
dela de förelägganden och förbud
som behövs för efterlevnaden av
denna lag eller av tillståndsvillkor
eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen. Sådana föreläg-
ganden och förbud får förenas med
vite.
Tillsynsmyndigheten far meddela
de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av denna
lag eller av tillståndsvillkor eller
föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Vid tvist om samtrafikvillkor
eller villkor om sammankoppling
av nätkapacitet enligt 20 d § skall
tillsynsmyndigheten på ansökan av
en part, i den mån detta är nöd-
vändigt för att tillförsäkra att la-
gen eller tillståndsvillkor eller fö-
reskrifter som meddelats med stöd
av lagen efterlevs, föreskriva vad
som skall gälla mellan parterna i
de frågor som tvisten gäller.
Tillsynsmyndigheten får före-
lägga den som bedriver anmäl-
ningspliktig verksamhet i strid mot
denna lag eller mot föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen
att helt eller delvis upphöra med
verksamheten. Myndigheten får
133
därvid besluta hur verksamheten
skall avvecklas.
Straff m.m.
Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet
1. utan tillstånd bedriver verk-
samhet som är tillståndspliktig
enligt denna lag,
2. begär eller tar emot ersättning
efter ett högre pris än som är med-
givet i en föreskrift som avses i 19 §,
eller
3. inte följer en myndighets begä-
ran att lämna uppgifter enligt 27 §.
Bestämmelser om ansvar för den
som bryter mot den tystnadsplikt
som föreskrivs i 25 eller 26 §§ finns
i brottsbalken.
Straff
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot den tystnadsplikt
som föreskrivs i 29 § döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.
Bestämmelser om ansvar för den
som bryter mot den tystnadsplikt
som föreskrivs i 25 eller 26 §§
finns i brottsbalken.
Den som inte har rättat sig efter
ett vitesföreläggande enligt 33 §
eller som har överträtt ett vitesför-
bud enligt samma paragraf får inte
dömas till ansvar enligt denna lag
för en gärning som omfattas av fö-
reläggandet eller förbudet.
Vite
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Förelägganden och förbud enligt
denna lag får förenas med vite.
134
Tillståndsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut en-
enligt denna lag eller enligt före- ligt denna lag eller enligt föreskrif-
skrifter som regeringen har med- ter som regeringen har meddelat
delat med stöd av lagen far över- med stöd av lagen far överklagas
klagas hos länsrätten. hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
Beslut som inte avser återkallelse av tillstånd eller påförande av avgift,
gäller omedelbart om inte annat har bestämts.
Tillståndsmyndigheten och dom-
stol som prövar ett överklagande får
bestämma att ett beslut om återkal-
lelse av tillstånd skall gälla ome-
delbart, om det finns särskilda skäl
för det.
Tillsynsmyndigheten och domstol
som prövar ett överklagande far
bestämma att ett beslut om återkal-
lelse av tillstånd skall gälla ome-
delbart, om det finns särskilda skäl
för det.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Den som vid ikraftträdandet har tillstånd enligt 5 § skall anses ha
anmält verksamheten enligt 4 a §. Andra som vid ikraftträdandet bedriver
verksamhet som är anmälningspliktig enligt 4 a § skall senast den 1 no-
vember 1997 anmäla verksamheten till tillsynsmyndigheten.
3. I ärenden som gäller ansökan om tillstånd gäller de nya bestämmel-
serna vid prövning efter ikraftträdandet.
4. Föreskriften i 37 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats före ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 12 §§ lagen (1992:1527) om teletermi-
nalutrustning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Myndigheten far för genomfö-
rande av den tillsyn som avses i 5 §
andra stycket meddela de föreläg-
ganden som behövs. Ett sådant fö-
reläggande far förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten får för ge-
nomförande av den tillsyn som av-
ses i 5 § meddela de förelägganden
och förbud som behövs. Sådana fö-
relägganden och förbud far förenas
med vite.
135
Myndigheten har rätt att få verk- Tillsynsmyndigheten har rätt att fa
ställighet hos kronofogdemyndig- verkställighet hos kronofogdemyn-
heten av beslut som avser åtgärder digheten av beslut som avser åtgär-
för tillsynen enligt 5 § andra der för tillsynen enligt 5 § andra
stycket. stycket. Därvid gäller bestämmel-
serna i utsökningsbalken om sådan
verkställighet som avses i 16 kap.
10 § den balken.
Tillsynsmyndighetens beslut om Tillsynsmyndighetens beslut en-
förelägganden enligt 6 § får över- ligt denna lag far överklagas hos
klagas hos länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag som inte
avser påförande av avgift, gäller
omedelbart om inte annat har be-
stämts.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 3
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
136
Prop. 1996/97:61
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-01-30
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 16 januari 1997 (Kommunikationsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i telelagen (1993:597),
2. lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Peter Holm.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i telelagen (1993:597)
1 §
I paragrafens andra stycke definieras televerksamhet som förmedling av
telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av nätkapacitet. Orden
telenät och nätkapacitet är inte synonyma. Så som definitionerna av telenät
resp, nätkapacitet är utformade kan det emellertid förefalla som om det i båda
fallen är fråga om en anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden;
nätkapacitet anges vara telenät eller del därav. I författningskommentaren
anges att nätkapacitet avser detsamma som det tidigare använda uttrycket
fasta förbindelser. Härmed avsågs förbindelser där hyresmannen enligt avtal
disponerar över viss överföringskapacitet för förmedling av telemeddelanden
(prop. 1992/93:200 s. 302). I förslaget till definition av hyrd förbindelse talas
om nätkapacitet som består av viss överföringskapacitet. Lagrådet vill ifråga-
sätta om inte definitionen av nätkapacitet blir mer adekvat med lydelsen
”överföringskapacitet i telenät eller del därav”.
20 §
Paragrafen behandlar skyldigheten att på begäran bedriva samtrafik, vilken
föreslås åvila bl.a. den som tillhandahåller teletjänst som omfattas av anmäl-
ningsplikt enligt den nya 4 a §. Skyldigheten skall enligt den föreslagna
lydelsen gälla i förhållande till den som bedriver motsvarande verksamhet,
om denna är anmäld hos tillsynsmyndigheten enligt 4 a §.
På grund av anknytningen till 4 a § och det sätt på vilket den paragra-
fen har utformats - i dess första stycke anges under fyra särskilda punk-
ter vilka tjänster som far tillhandahållas först efter anmälan - synes viss
tvekan kunna uppkomma om vad som åsyftas med uttrycket
”motsvarande verksamhet”. Avsikten torde inte kunna vara att samtrafik-
skyldigheten skall gälla endast i den mån båda kontrahenterna tillhanda-
137
håller tjänster som är att hänföra under en och samma punkt i 4 a § första
stycket. Lydelsen bör dock enligt Lagrådets mening förtydligas.
Lagrådet förordar att första meningen i första stycket av förevarande
paragraf ges följande lydelse: ”Den som tillhandahåller teletjänst som är
anmälningspliktig enligt 4 a § är skyldig att på begäran bedriva samtrafik
med annan som utövar verksamhet som är anmäld enligt nämnda para-
graf’.
I andra stycket föreskrivs enligt förslaget att ersättning för samtrafik
avseende telefonitjänst till fast eller mobil nätanslutningspunkt skall vara
rättvis och skälig med hänsyn till kostnaderna för prestationen. Detta
överensstämmer i huvudsak med andra stycket första meningen i nuva-
rande lydelse. Däremot föreslås ingen motsvarighet till nuvarande tredje
stycket till den del detta innebär att annan samtrafik än sådan som avser
telefonitjänst skall bedrivas på marknadsmässiga villkor. I lagrådsremis-
sen har inte angetts något skäl till att sistnämnda föreskrift inte föreslås
få någon motsvarighet, men det far anses framgå av motiven att någon
ändring i sak inte är åsyftad.
Den berörda föreskriften får anses fylla en funktion så till vida att den
förhindrar krav på ersättning och andra villkor som inte ter sig rimliga
från marknadsmässiga utgångspunkter. En sådan föreskrift ger därmed
också tillsynsmyndigheten en viss hållpunkt för medling enligt 32 §
andra stycket och för sådana förvaltningsbeslut som avses kunna
meddelas enligt det föreslagna nya andra stycket i 33 §. Övervägande
skäl synes därför tala för att föreskriften i tredje stycket får en mot-
svarighet även i den ändrade regleringen.
Lagrådet föreslår med hänvisning till det anförda att andra stycket
kompletteras med följande mening: ”För annan samtrafik får marknads-
mässiga villkor bestämmas.”
20b §
Godtas Lagrådets förslag vid 20 § andra stycket bör hänvisningen till det
stycket i förevarande paragrafs andra stycke begränsas till att avse dess
första mening.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1996/97:61
Bilaga 4
138
Prop. 1996/97:61
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1997
Närvarande:, statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden, Tham,
Åsbrink, Schori, Uusmann, Ulvskog, Östros
Föredragande: Ines Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1996/97:61 Översyn av telelagen
(1993:597) m.m.
139
Prop. 1996/97:61
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Översyn av telelagen, |
2,4 a, 8, 12, 17, 17 a, 17 b, 21, 23 §§ |
gotab 53101, Stockholm 1997
140