Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 21 november 1996
Göran Persson
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
Prop.
1996/97:54
I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en
väpnad styrka om högst 510 personer till förfogande som ett svenskt
bidrag till en multinationell fredsstyrka efter IFOR med uppgift att
medverka till det fortsatta genomförandet av fredsöverenskommelsen för
Bosnien-Hercegovina, när Förenta nationernas säkerhetsråd bemyndigat
FN:s medlemsstater att upprätta en sådan styrka.
Kostnaderna för den svenska insatsen beräknas uppgå till högst 399
miljoner kronor under år 1997.
1 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 54
Prop. 1996/97:54
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Ärendet och dess beredning....................... 4
3 Allmän beskrivning av läget i Bosnien-Hercegovina .... 4
4 FN:s fredsfrämjande insatser i f.d. Jugoslavien......... 6
5 Den nuvarande IFOR-styrkan...................... 6
6 Den fortsatta fredsprocessen....................... 7
7 Multinationell fredsstyrka efter IFOR ................ 8
8 Avtalsfrågor.................................. 9
9 Svensk medverkan ............................. 9
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 21 november 1996 ............................... 12
Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att regeringen ställer en väpnad styrka om högst 510 personer
till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka
efter IFOR med uppgift att medverka till det fortsatta genomförandet av
fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina, när Förenta nationernas
säkerhetsråd bemyndigat FN:s medlemsstater att upprätta en sådan styrka,
2. medger att regeringen, om kostnaderna överstiger 399 miljoner
kronor, överför medel från anslaget A 1 Försvarsmakten.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen mot bakgrund av ärendets
brådskande natur beslutar att förkorta motionstiden till sju dagar.
Prop. 1996/97:54
1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 54
I regeringens proposition 1995/96:113 Svenskt deltagande i fredsstyrka i
f.d. Jugoslavien föreslog regeringen att riksdagen skulle ge sitt
medgivande till att en väpnad styrka ställdes till förfogande som ett
svenskt bidrag till den multinationella fredsstyrkan IFOR. Propositionen
bifölls av riksdagen den 15 december 1995 (bet. 1995/96:UU4, rskr.
1995/96:109). IFOR:s uppdrag har varit att medverka till genomförandet
av den fredsöverenskommelse för Bosnien-Hercegovina som
undertecknades den 14 december 1995 i Paris av företrädare för Bosnien-
Hercegovina, Kroatien och Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1031 den 15 december 1995 skall
det mandat som ligger till grund för IFOR ses över ett år efter det att
IFOR övertagit ansvaret i Bosnien-Hercegovina från FN:s skyddsstyrka
UNPROFOR samt ställning tas till om mandatet skall förlängas eller ej.
IFOR övertog ansvaret från UNPROFOR den 20 december 1995.
Frågan om en förnyad insats efter IFOR har diskuterats bland
truppbidragare sedan en tid tillbaka. Det förväntas att säkerhetsrådet under
december 1996 antar en resolution vari medlemsstaterna ges mandat att
upprätta en multinationell fredsstyrka efter IFOR med uppgift att
medverka till det fortsatta genomförandet av fredsöverenskommelsen för
Bosnien-Hercegovina.
Förberedelser för ett svenskt deltagande i den nya fredsstyrkan har
redan inletts. Kontakter med Nordatlantiska försvarsorganisationen NATO
och FN samt de stater som förväntas ingå i styrkan har tagits.
Diskussioner pågår vidare om den militära och rättsliga strukturen för det
svenska deltagandet. I dessa diskussioner har samråd skett med
Försvarsmakten.
Det är av stor vikt att fredsstyrkan efter IFOR kan påbörja sitt uppdrag
i omedelbar anslutning till att den nuvarande IFOR-styrkans mandat
upphör. Planering och samordning mellan de stater som kan förväntas
ingå i fredsstyrkan efter IFOR måste därför ske i förväg utifrån vissa
antaganden. Detta gör att ärendet har beretts skyndsamt och att förslag
måste föreläggas riksdagen redan innan resolutionen från FN:s
säkerhetsråd föreligger. Ärendet medför ingen lagstiftning och någon
remissbehandling har inte skett.
Prop. 1996/97:54
En allomfattande fredsöverenskommelse för Bosnien-Hercegovina
undertecknades i Paris den 14 december 1995 av företrädare för Bosnien-
Hercegovina, Kroatien och Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Överenskommelsen tillkom efter ett intensivt internationellt
förhandlingsarbete och syftar till att skapa långsiktig fred och stabilitet i
Bosnien-Hercegovina. Överenskommelsen skulle också lägga en grund för
demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och ekonomisk Prop. 1996/97:54
utveckling i landet.
En grundprincip i överenskommelsen var att Bosnien-Hercegovina
skulle bestå som en enad och suverän stat bestående av två delar, dels den
bosnisk-kroatiska federationen, dels den serbiska republiken. En
fördelning av territoriet inom Bosnien-Hercegovina gjordes. Enligt denna
tilldelades den bosnisk-kroatiska federationen 51 procent och den serbiska
republiken 49 procent därav. En multinationell fredsstyrka IFOR skulle
medverka i överenskommelsens genomförande bland annat genom att
upprätta en separationszon mellan de stridande parterna (se vidare avsnitt
5).
Överenskommelsen innehöll konstitutionella principer enligt vilka
centrala regeringsstrukturer skulle upprättas i huvudstaden Sarajevo.
Vidare ingick bestämmelser om mänskliga rättigheter, fria val och
flyktingars rätt att återvända. I enlighet med överenskommelsen utsågs en
Hög Representant med uppgift att övervaka och samordna genomförandet
av de civila delarna av överenskommelsen. FN:s flyktingkommissarie
fick uppgifter vad gällde flyktingars återvändande och Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, fick uppdrag vad gällde
rustningskontroll och övervakning av allmänna och fria val i Bosnien-
Hercegovina.
Ansträngningarna att genomföra fredsöverenskommelsen har givit
skiftande resultat. Striderna kunde stoppas och den militära uppgiften att
skilja de stridande parterna åt och upprätta en separationszon löstes
relativt snabbt av IFOR. Val till presidentrådet, parlamentet m.m., som
senare bekräftades av OSSE, kunde hållas den 14 september 1996 i
enlighet med fredsöverenskommelsen. De planerade lokalvalen sköts dock
upp. Överenskommelser om normalisering, inklusive upprättande av
diplomatiska förbindelser, har ingåtts dels mellan Kroatien och
Förbundsrepubliken Jugoslavien den 23 augusti 1996, dels mellan
Bosnien-Hercegovina och Förbundsrepubliken Jugoslavien den 3 oktober
1996.
Misstron mellan de olika ledarskapen och mellan befolkningsgrupperna
i Bosnien-Hercegovina kvarstår emellertid och läget är fortfarande spänt
på flera håll i landet. Även om IFOR:s närvaro verkar avhållande på
parterna, kan det inte uteslutas att nya strider omsider bryter ut.
Rörelsefriheten mellan den bosnisk-kroatiska federationen och den
serbiska republiken är ytterst begränsad och flyktingåtervandring i större
skala har hittills inte kommit till stånd.
Genomförandet av fredsöverenskommelsens civila delar har
intensifierats efter de allmänna valen i Bosnien-Hercegovina. Det faktiska
upprättandet av de nya gemensamma institutionerna har stött på betydande
svårigheter. Först efter utdragna förhandlingar och påtryckningar från det
internationella samfundet kunde det nya presidentrådet hålla sitt första
möte. De lokalval som skulle ha hållits tillsammans med övriga allmänna
val den 14 september 1996 har skjutits upp två gånger på grund av
tvister beträffande tillämpningen av bestämmelserna och andra problem.
Prop. 1996/97:54
FN:s skyddsstyrka UNPROFOR, som inrättades av FN:s säkerhetsråd
under våren 1992, avslutade sin verksamhet i Bosnien-Hercegovina vid
årsskiftet 1995/96. Sverige deltog i denna fredsbevarande insats med drygt
1000 soldater i en nordisk bataljon.
FN:s mission i Bosnien-Hercegovina UNMIBH upprättades i slutet av
december 1995.1 denna ingår FN:s civilpolisstyrka IPTF med huvudsaklig
uppgift att utbilda och övervaka lokala polisstyrkor i Bosnien-
Hercegovina. Närmare 1 700 civilpoliser ingår i IPTF, varav 40 från
Sverige. I UNMIBH ingår även en enhet med uppgift att bistå parterna
med minröjning.
Sedan årsskiftet 1992/93 finns en fredsbevarande FN-styrka i
Makedonien UNPREDEP. Detta är första gången FN-styrkor utplaceras
i förebyggande syfte. För närvarande deltar Sverige i UNPREDEP med
ca 40 soldater ingående i en nordisk bataljon.
I januari 1996 upprättade FN:s säkerhetsråd en fredsbevarande insats i
östra Slavonien i Kroatien UNTAES. Denna har bl.a. haft till uppgift att
övervaka den demilitarisering av området som parterna överenskom i ett
särskilt avtal från november 1995. Sveriges bidrag till UNTAES uppgår
för närvarande till tio civilpoliser och fem militära observatörer.
FN:s säkerhetsråd har även tillsatt en observatörsgrupp UNMOP, som
har till uppgift att övervaka demilitariseringen av Prevlakahalvön i
Kroatien. Sverige bidrar för närvarande med två observatörer i denna.
IFOR-insatsen grundar sig på ett mandat från FN:s säkerhetsråd. I
resolution 1031, enhälligt antagen av säkerhetsrådet den 15 december
1995, bemyndigades FN:s medlemsstater att i samarbete med NATO
upprätta den multinationella fredsstyrkan IFOR med uppgift att medverka
till genomförandet av fredsöverenskommelsen i Bosnien-Hercegovina.
IFOR uppmanades även att regelbundet rapportera till säkerhetsrådet.
Säkerhetsrådet beslöt vidare att, ett år efter det att IFOR övertagit
ansvaret i Bosnien-Hercegovina från FN:s skyddsstyrka UNPROFOR, se
över det bemyndigande som givits i resolutionen samt ta ställning till om
bemyndigandet skulle förlängas eller ej. Den 20 december 1995 övertog
IFOR ansvaret från UNPROFOR.
IFOR, som leds av NATO, är indelad i tre divisioner ledda av
Frankrike, Storbritannien respektive USA. En nordisk-polsk brigad,
inkluderande en svensk bataljon, ingår i den amerikanskledda divisionen.
Utöver Sverige deltar Danmark, Finland, Norge och Polen i denna brigad.
Under slutet av år 1996 har en lettisk kontingent tjänstgjort tillsammans
med den svenska bataljonen. Dessutom har en litauisk kontingent deltagit
i den danska bataljonen.
Under år 1996 har IFOR som mest omfattat ca 60 000 man från såväl Prop. 1996/97:54
NATO- som icke-NATO-medlemmar, bl.a. Ryssland. Det svenska
deltagandet i IFOR uppgår för närvarande till ca 840 man. De flesta ingår
i den svenska bataljonen. Därtill kommer en mindre del i brigadens
stabskompani. Svensk personal ingår också i en underhållsenhet placerad
i Ungern. Svenska officerare tjänstgör vid brigadstaben och andra staber
inom IFOR.
IFOR:s primära uppgifter enligt fredsöverenskommelsen har varit att vid
behov åtskilja parternas militära styrkor, upprätta en separationszon och
övervaka denna. I överenskommelsen ger parterna sitt uttryckliga
medgivande till att IFOR placeras i området. Uppdraget har därigenom
liknat traditionell fredsbevarande verksamhet. En skillnad är dock att
IFOR:s mandat grundar sig på en resolution antagen av FN:s säkerhetsråd
med stöd av kapitel VII i FN-stadgan (resolution 1031). Detta betyder att
styrkan, i syfte att genomföra sitt mandat, har befogenhet att vid behov
tillgripa militära tvångsmedel som går utöver strikt självförsvar.
IFOR har även haft en understödjande uppgift för civila och humanitära
delar förknippade med fredsöverenskommelsen såsom att bistå IPTF samt
OSSE, UNHCR och andra organisationer i Bosnien-Hercegovina. IFOR
har vidare givit stöd till UNTAES.
Fredsimplementeringsrådet PIC, som är det huvudsakliga internationella
forum där fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina behandlas, håller sin
tredje konferens i London den 4-5 december 1996. Avsikten med mötet
är att fastställa villkor och tidsplaner för det fortsatta genomförandet av
fredsöverenskommelsen.
Bland de frågor som avses behandlas vid den kommande konferensen
finns frågan om hur de nya gemensamma institutionerna i Bosnien-
Hercegovina skall stärkas och utvecklas samt hur respekten för de
mänskliga rättigheterna skall säkras. Likaså är det nödvändigt att avsevärt
förbättra det allmänna civila säkerhetsläget i landet. En acceptabel
trygghetsnivå måste uppnås för alla befolkningsgrupper i hela landet och
rörelsefrihet måste garanteras. Den Höge Representantens funktion som
samordnare av genomförandet av fredsavtalets civila delar bör stärkas
ytterligare för att arbetet skall kunna bedrivas mer effektivt. Flyktingar
måste beredas möjlighet att återvända till sina hem.
Äteruppbyggnadsinsatsema kommer även fortsättningsvis att i stor
utsträckning fokuseras på att återställa infrastrukturella funktioner,
inklusive reparation och nybyggnation av bostäder. Ökade satsningar
kommer dessutom att göras på att bygga upp ekonomin och att stödja
inrättandet och stärkandet av demokratiska strukturer. Det är viktigt att
tidsperspektivet för detta är realistiskt.
Även om väpnade strider inte pågår i dag i Bosnien-Hercegovina, är det
nödvändigt för en fortsatt positiv utveckling att, steg för steg, stadigt och
målmedvetet föra fredsprocessen framåt. Trycket på parterna måste
upprätthållas i fråga om att stå fast vid ingångna överenskommelser, att Prop. 1996/97:54
ta eget ansvar för fredsprocessen och att samarbeta med varandra och det
internationella samfundet, exempelvis i fråga om skiljedom rörande staden
Brcko och krigsförbrytartribunalen i Haag. Tidsperspektivet när det gäller
fredsprocessen måste vara långt och uthålligheten stor.
Genomförandet av fredsöverenskommelsens civila och militära delar
måste även i fortsättningen nära samordnas. De internationella
ansträngningarna på de civila och militära områdena utgör komponenter
i en och samma fredsprocess.
FN:s säkerhetsråd förväntas i december 1996 bemyndiga FN:s
medlemsstater att upprätta en multinationell fredsstyrka efter IFOR med
uppgift att medverka till det fortsatta genomförandet av
fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina. Fredsstyrkan beräknas
uppgå till 25 000-30 000 personer och förväntas alltjämt ledas av NATO.
Sedan början av november 1996 har NATO:s Europakommando
LANDCENT övertagit det markoperativa kommandot för IFOR. Inom
NATO planeras även att fredsstyrkan skall ledas från Sarajevo av en
amerikansk befälhavare, troligen chefen för LANDCENT.
Enligt planerna kommer fredsstyrkan att bestå av tre reducerade
divisioner ledda av Frankrike, Storbritannien och USA. En reducerad
nordisk-polsk brigad, inkluderande en svensk bataljon, skall enligt
planerna även i fortsättningen ingå i den amerikanskledda divisionen.
Utöver Sverige förväntas Danmark, Finland, Norge och Polen delta i den
nordisk-polska brigaden. En lettisk kontingent planeras tjänstgöra
tillsammans med den svenska bataljonen också under delar av år 1997.
Det är regeringens avsikt att det svenska deltagandet i huvudsak skall
utgöras av en reducerad bataljon. Styrkan skall även fortsättningsvis
utgöra en del av Försvarsmaktens utlandsstyrka.
Fredsstyrkans huvuduppgifter förväntas i stort sammanfalla med IFOR:s,
dvs. att övervaka separationszonen samt upprätthålla rörelsefrihet och
säkerhet i Bosnien-Hercegovina. IFOR opererar på grundval av att
parterna i fredsöverenskommelsen har givit sitt uttryckliga medgivande till
att en multinationell styrka placeras i området. För den nya fredsstyrkan
förutses att ett motsvarande medgivande ges av de nya regeringsorganen
i Bosnien-Hercegovina. Uppdraget kommer därigenom också i framtiden
att likna traditionell fredsbevarande verksamhet. Till skillnad från sådan
verksamhet kommer dock fredsstyrkans mandat, liksom IFOR:s, att
grunda sig på en resolution antagen av FN:s säkerhetsråd med stöd av
kapitel VII i FN-stadgan. Detta betyder att fredsstyrkan, vid behov, kan
tillgripa militära tvångsmedel som går utöver strikt självförsvar.
På basis av säkerhetsrådets mandat kommer enhetliga uppträdanderegler
att fastställas för fredsstyrkan. Dessa förutsätts inte skilja sig nämnvärt
från dem som gällt för IFOR och kommer därigenom att ge den nya
fredsstyrkan samma möjlighet till ett kraftfullt militärt uppträdande.
En utgångspunkt är alltjämt att uppgifterna for förbanden kommer att Prop. 1996/97:54
anpassas till deras utbildning, utrustning och graden av samövning med
andra nationer. Vidare förutsätts att samtliga deltagande förband lyder
under en enhetlig befalsstruktur. En sådan är väsentlig för operationens
effektivitet och truppens säkerhet. Inriktningen är att den svenska
bataljonens uppgifter inte skall förändras nämnvärt. Den svenska
bataljonen organiseras i syfte att, förutom rörlig patrullering, kunna utföra
ammunitions- och minröjning. Uppdragets karaktär gör det angeläget att
truppen har kunskaper om den politiska situationen i landet, mänskliga
rättigheter, humanitär rätt och flyktingfrågor.
Sveriges deltagande i en multinationell fredsstyrka efter IFOR förutsätts
regleras genom ett avtal om deltagande mellan Sverige och NATO. Det
kan förväntas att gällande avtal mellan Sverige och NATO rörande det
svenska deltagandet i IFOR, liksom andra avtal som Sverige ingått i detta
sammanhang, förlängs vid ett svenskt deltagande i fredsstyrkan efter
IFOR.
Regeringens förslag: Riksdagen medger att regeringen ställer en
väpnad styrka om högst 510 personer till förfogande som ett
svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka efter IFOR med
uppgift att medverka till det fortsatta genomförandet av
fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina, när Förenta
nationernas säkerhetsråd bemyndigat FN:s medlemsstater att
upprätta en sådan styrka. Riksdagen medger även att regeringen, om
kostnaderna överstiger 399 miljoner kronor, överför medel från
anslaget A 1 Försvarsmakten.
Skälen för regeringens förslag: Det finns ett uppenbart behov av en
fortsatt internationell militär närvaro i Bosnien-Hercegovina efter IFOR.
Striderna har visserligen stoppats och parterna skilts från varandra av
IFOR. Stora internationella ansträngningar har gjorts för att driva på
genomförandet av fredsöverenskommelsens civila delar i Bosnien-
Hercegovina. Val har hållits och uppbyggnaden av nya strukturer har
påbörjats. Parterna har inlett ett samarbete med varandra.
Många svårigheter återstår emellertid att bemästra. De lokala valen har
tills vidare skjutits upp. Misstron mellan de olika befolkningsgrupperna
är betydande och läget är fortfarande spänt på flera håll i Bosnien-
Hercegovina. Rörelsefriheten mellan den bosnisk-kroatiska federationen
och den serbiska republiken är ytterst begränsad och flyktingåtervändandet Prop. 1996/97:54
har inte kommit i gång i större skala.
IFOR:s närvaro har verkat avhållande på parterna. Utan en kraftfull
internationell militär närvaro i Bosnien-Hercegovina skulle strider snabbt
kunna återuppstå. En fortsatt internationell militär närvaro är därför
nödvändig for att förhindra nya strider och ytterligare lidanden för den
redan mycket hårt drabbade civilbefolkningen. Genomförandet av
fredsöverenskommelsens civila delar kräver också i fortsättningen en
internationell militär närvaro som kan skänka allmän stabilitet åt
situationen i landet. Det är viktigt att genomförandet av
fredsöverenskommelsens civila delar nära samordnas med de militära
komponenterna, och att fredsstyrkan efter IFOR ses som en del av en
sammanhållen politik från det internationella samfundet, syftande till att
skapa långsiktig fred och stabilitet i f.d. Jugoslavien.
Sverige har lämnat omfattande bidrag till fredsansträngningama i f.d.
Jugoslavien, bland annat genom att bidra med trupp till FN:s
fredsbevarande operationer och IFOR. Sverige har även lämnat stöd till
OSSE:s arbete, i synnerhet till valprocessen, och aktivt deltagit i det
diplomatiska arbetet rörande konflikten. De svenska insatserna har utgjort
ett viktigt bidrag till fredsprocessen. Detta gäller inte minst inom IFOR,
där Sveriges medverkan har rönt uppskattning.
Förutom insatserna på de militära och diplomatiska områdena har
Sverige varit en av de största bidragsgivarna vad gäller humanitär hjälp
och återuppbyggnadsinsatser i f.d. Jugoslavien. Sammanlagt uppgår de av
Sverige finansierade biståndsinsatserna hittills till över 1,3 miljarder
kronor. Sverige har dessutom givit över 82 000 flyktingar från f.d.
Jugoslavien permanent uppehållstillstånd, varav 59 000 från Bosnien-
Hercegovina.
Mot denna bakgrund finns det starka skäl för svenskt deltagande i en
multinationell fredsstyrka efter IFOR, som en del av fortsatt aktiv svensk
medverkan i de internationella ansträngningarna att åstadkomma en
långsiktig och stabil fred i f.d. Jugoslavien.
Svensk medverkan i en fredsstyrka efter IFOR bör även ses i ett vidare
säkerhetspolitiskt perspektiv. Sverige får tillfälle att aktivt och konkret
tillsammans med Ryssland, andra europeiska stater och USA fortsatt delta
i gemensamma ansträngningar för att skapa fred och säkerhet i Europa.
Sverige ges också tillfälle att utveckla samarbetet med NATO inom ramen
för en fredsfrämjande insats.
Regeringen anser att mandatet för fredsstyrkan efter IFOR i Bosnien-
Hercegovina måste grundas på en resolution i FN:s säkerhetsråd. Det är
troligt att detta mandat kommer att gälla i cirka ett år, med möjlighet till
förlängning. Styrkan bör ha ett brett internationellt deltagande. Såvitt
gäller ledningen av insatsen framstår NATO:s strukturer som den enda
realistiska möjligheten. Styrkan behöver inte vara lika omfattande som
IFOR, men en slagkraftig och avhållande kapacitet måste bibehållas för
att styrkan skall åtnjuta respekt. Det är väsentligt att Sverige far god insyn
i och inflytande över både den politiska och militära planeringen av
insatsen och dess operativa genomförande, bland annat genom permanent 1 o
stabsmedverkan i fredsstyrkans ledningsstrukturer. Det är vidare av vikt
att säkra fortsatt samverkan inom den nordisk-polska brigaden. Den Prop. 1996/97:54
svenska styrkan bör liksom för närvarande i huvudsak verka i nordöstra
Bosnien-Hercegovina.
Med beaktande av att fredsstyrkans mandat efter IFOR i allt väsentligt
förväntas vara detsamma som gäller för den nuvarande IFOR-styrkan gör
regeringen bedömningen att det, liksom vad gällde för deltagande i
nuvarande IFOR, för svenskt deltagande i styrkan erfordras medgivande
av riksdagen enligt 10 kap 9 § första stycket 1 regeringsformen. Några
lagstiftningsåtgärder för deltagandet är inte påkallade.
Regeringen har i budgetproposition 1996/97:1 för 1997 föreslagit att ett
ramanslag anvisas under utgiftsområdet 6 Totalförsvar benämnt A2
Fredsfrämjande truppinsatser. På anslaget föreslås riksdagen anvisa
472 526 000 kronor. Anslaget skall möjliggöra för regeringen att på
mandat av FN eller OSSE medverka med trupp i fredsfrämjande och
humanitära insatser.
Kostnaden för svenskt deltagande om högst 510 personer har beräknats
för år 1997 till högst 399 miljoner kronor. Enligt den planering och de
förberedelser som vidtagits kommer en reducerad svensk bataljon att vara
organiserad per den 1 februari 1997.
Kostnaden per soldat blir lägre i fredsstyrkan efter IFOR jämfört med
nuvarande IFOR-styrka, då de förutsedda uppgifterna medger att
förbandets beväpning och fordonsutrustning kan göras lättare och rörligare
och därmed mindre kostnadskrävande. I beloppet ingår kostnader för att
återställa den medförda materielen till stridsdugligt skick. Kostnaden för
avveckling och hemtransport liksom för eventuella totalhaverier ingår
dock ej utan förutsätts finansieras över anslaget A 2.
Om kostnaderna för insatsen under 1997 i övrigt överstiger den
beslutade nivån på 399 miljoner kronor anser regeringen att detta skall
finansieras genom överföring av medel från anslaget A 1 Försvarsmakten.
11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 november 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros.
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar proposition 1996/97:54 Svenskt deltagande i
fredsstyrka efter IFOR i Bosnien-Hercegovina.
gotab 52703, Stockholm 1996
12