Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen
Stockholm den 23 januari 1997
Göran Persson
Anna Lindh
(M i lj ödepartem entet)
Skr.
1996/97:50
I denna skrivelse beskrivs regeringens arbete under år 1996 med
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle med vissa framåtblickar
(Avsnitt I och II). En viktig del är att tydliggöra de olika
samhällssektorernas ansvar för hushållningen med naturresurser och för
att integrera miljöhänsyn i sin verksamhet Skrivelsen skall ses som en
lägesbeskrivning av regeringens pågående arbete med att ta fram
miljöstrategier för ett antal olika samhällssektorer, där ett antal förslag
kommer att lämnas under år 1997 och år 1998. Regeringen har också
nyligen tillsatt en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling
OECD har gjort en ingående översyn av Sveriges miljöarbete. Som svar
på OECD:s rekommendationer presenteras i avsnitt III ett antal åtgärder.
I bilaga 1 redovisas en sammanfattning av Statens kärnkraftsinspektions
och Statens strålskyddsinstituts årliga rapport till regeringen över
säkerhets- och skyddsläget vid de svenska kärnkraftverken.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 50
Skr 1996/97:50
Innehållsförteckning
I EN POLITIK FÖR EN EKOLOGISKT
HÅLLBAR UTVECKLING 3
II SAMHÄLLSSEKTORERNA OCH MILJÖN 6
1 Ekonomisk tillväxt och miljö 6
2. Kommunikationer 11
3. Jordbruk 19
4. Fiske 24
5. Skogsbruk 27
6. Rennäring 31
7. Energi 33
8 Varuproduktion 37
9 Konsumtionsfrågor 49
10. Samhällsplanering 51
11. Byggande och bostäder 55
12. Försvaret 58
13. Arbetsmarknadspolitisk sektor 62
14. Utbildning, forskning och utveckling 65
15. Kultur 71
16. Lokalt och regionalt miljöarbete 74
17. Internationellt miljösamarbete 76
18. Internationellt utvecklingssamarbete 85
19. Handel och miljö 88
20. Miljöledningssystem inom statsförvaltningen 90
21. Ny miljölagstiftning 90
III ÅTGÄRDER AVSEENDE OECD:s
REKOMMENDATIONER 92
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 113
Bilaga 1
Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken 1995-96
Bilaga 2
Aktiviteter med inriktning eller påverkan på
Ekologiskt hållbar utveckling
Skr 1996/97:50
Regeringsförklaringen av den 17 september 1996 framhåller att "Sverige
skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i
strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Välståndet skall
byggas på en effektivare användning av naturresurserna - energi, vatten,
råvaror." Regeringsförklaringen säger dessutom bl.a. att "Statsför-
valtningens miljöarbete skall utvecklas till ett föredöme".
De gångna 25 årens miljövårdsarbete har inneburit att den fortgående
miljöförstöringen i vårt land har bromsats upp och i viktiga avseenden
vänts. Industriutsläppen fortsätter att minska och avfallet nyttiggörs i allt
större utsträckning. Luft och vatten är betydligt renare Våra bestånd av
havsörnar, sälar och uttrar återhämtar sig. Den direkta miljöpåverkan från
industriell verksamhet är nu ett mindre allvarligt hot för vår svenska
miljö, även om betydande risker kvarstår bl.a. vid spridningen av vissa
miljöfarliga kemikalier.
Hushållningen med naturresurser har förbättrats. Vattenanvändningen
har minskat kraftigt sedan 1960-talet. Energianvändningen har vant i stort
sett konstant sedan mitten av 1970-talet samtidigt som produktionen har
växt. Den uppvärmda ytan i bostäder och lokaler har ökat med nära 40%.
Kretslopp sluts och återbruket av resurser ökar.
På det nationella planet fokuseras arbetet allt mer på de diffusa
utsläppen och på miljöpåverkan från varor och från ämnen som är spridda
och har långsiktig påverkan.
Politiken för hållbar utveckling kommer också i allt högre grad att
utformas mom ramen för EU-samarbetet, gemensamt med övriga EU-
länder. Flera av de miljöproblem vi har i Sverige orsakas till betydande
del av utsläpp och nedfall från Europa norr om Alperna och Karpaterna.
Fortsatta åtgärder för att minska utsläppen och spridningen av
föroreningar i ett nordeuropeiskt perspektiv är därför viktiga för att
skydda den svenska miljön. Arbetet mom EU är en mycket viktig del i
detta. Därvid kan våra erfi-renheter vara till stor hjälp Sveriges
miljöarbete i EU under år 1996 redovisas närmare i regeringens skrivelse
om arbetet i EU.
I ett globalt perspektiv är det emellertid fortfarande långt kvar innan
vårt samhälle är i balans med de förutsättningar som naturen och jordens
resurser kan tillhandahålla. De globala klimatförändringarna, hotet mot
ozonskiktet, spridningen av miljöfarliga ämnen, hoten mot den biologiska
mångfalden, försurningen av vatten- och markområden, övergödningen
av haven och en ojämn fördelning av jordens resurser är några exempel
på akuta problem. Allt tydligare framstår det att grunden till miljö-
problemen ligger i vår bristande förmåga att hushålla med och rätt
använda våra naturresurser
Ett ekologiskt hållbart samhälle är ett samhälle där mänsklig verksam-
het inte skadar hälsa, klimat eller ekosystem. Det är ett samhälle som är
inriktat på fömybara resurser och som hushållar med de resurser som står
till buds så att de räcker åt alla, i dag och i framtiden. 3
Detta speglas i Brundtlandkommissionens definition av hållbar utveck-
ling som en utveckling där dagens generation kan tillgodose sina behov Skr 1996/97:50
utan att försvåra för morgondagens generationer att tillgodose sina
Riodeklarationen betonar också att en hållbar utveckling, förutom att
vara anpassad till ekologiska ramar också måste innefatta ekonomisk
tillväxt, social välfärd, sysselsättning och kulturell identitet Detta breda
perspektiv gäller i särskild grad för utvecklingsländerna För de redan rika
länderna har uppgiften att begränsa den alltför stora miljöbelastningen
och konsumtionen en särskild tyngd Teknisk utveckling med ekologiskt
hållbar profil, anpassning av livsstilar och förstärkt fördelningspolitik är
viktiga instrument för en hållbar utveckling Regeringens första uppdrag
efter valet år 1994 var ekonomin. Statens finanser är på väg att bringas
i balans. Saneringen av de offentliga finanserna måste fullföljas för att
insatser inom andra områden skall vara hållbara Denna utgångspunkt är
nödvändig för att skapa långsiktig hållbarhet, och inte bara kortsiktiga
lösningar
En väsentlig uppgift är nu att utforma en politik för ekologisk ut-
hållighet. En ekologiskt hållbar utveckling innebär betydligt mer än
traditionell miljövård. Det är att väva in miljö och resurshushållning tidigt
i olika beslut och handlingsprogram Det är att skapa en tillväxt som
bygger på ekologiska hänsyn. Det är att handla långsiktigt.
En förutsättning för omställningen är att miljöhänsyn och resurshus-
hållning integreras i alla samhällsprocesser. De olikasamhällssektorerna
måste därför ta ett ökat ansvar. Däri ligger både att följa sektorns miljö-
påverkan och resursanvändning och att utforma olika åtgärder så att de
vid sidan om sitt huvudsyfte aktivt bidrar till att minska belastningen på
miljön och förbättra hushållningen med naturresurserna. Det gäller att
formulera konkreta mål för verksamheterna även i fråga om ekologisk
hållbarhet och kontinuerligt följa upp resultaten.
Vissa statliga myndigheter har därutöver ett särskilt sektorsansvar som
innebär att mer aktivt påverka alla sektorns samhällsaktörer att utveckla
sitt arbete i riktning mot hållbar utveckling. Dit hör bl.a. trafikverken och
verk med anknytning till näringslivet och areella näringar
I de närmaste årens politik måste därför kraven på hållbar utveckling
prägla såväl samhällsplaneringen som konkreta åtgärder i sektorer som
energianvändning/försörjning, jord- och skogsbruk, transporter, bostads-
och lokalförsörjning m.m. Dessa avser att främja tillväxten och
sysselsättningen. Samtidigt skapas förutsättningar för en hemmamarknad
för näringlivets utveckling.
Miljö- och utvecklingsfrågorna påverkas i allt högre grad av vad som
sker i omvärlden. Därför krävs att Sverige fortsatt intar en aktiv och
pådrivande roll inom det globala och regionala miljö- och
utvecklingssamarbetet. Särskilt viktigt är den internationella uppföljningen
av Riokonferensen, klimatförhandlingarna, EU:s regeringskonferens, öst-
ländernas miljöanpassning som ett led i tillnärmningsprocessen till EU,
EU:s försurningsstrategi, Östersjö- och Osteuropasamarbetet samt den s.k.
Environment for Europe-processen.
Framgång i det internationella arbetet förutsätter att Sverige bedriver
en egen kraftfull politik för ekologiskt hållbar utveckling. Regenngsför- 4
klanngama från den nuvarande regeringen anger också tydligt en sådan
ambition. Steget från miljöpolitik till en bredare politik för ekologiskt Skr. 1996/97:50
hållbar utveckling tillsammans med regeringens ambitioner gör att de nu
gällande målen inte täcker fältet och att de insatta åtgärderna är otill-
räckliga.
Utöver ett antal pågående utredningar (se bilaga 2) har regeringen till-
satt en särskild delegation för ekologiskt hållbar utveckling inom rege-
ringskansliet med två huvuduppgifter. Den skall utveckla en för samhälls-
sektorerna gemensam plattform med en sammanhängande målstruktur
som innefattar såväl miljömål som mål för användning av och försörjning
med naturresurser. Delegationen skall vidare utveckla de första stegen i
ett brett och långsiktigt investeringsprogram för ekologisk hållbarhet och
ökad sysselsättning. Avsikten är att ramarna för detta program skall
läggas fast i vårpropositionen 1997. En samlad politik för ekologisk håll-
barhet kommer att presenteras i sina huvuddrag i anslutning till budget-
propositionen i september 1997. Konkreta åtgärder kommer även att
presenteras i särskilda propositioner Bl a. planeras en energiproposition
till våren 1997 och en miljöproposition våren 1998.
Naturvårdsverket har redovisat de nu gällande miljömålen och i vilken
grad de uppnåtts i en rapport (4646:1996). Av sammanlagt ca 170 olika
beslutade mål har ca 90 följts upp. Hälften av dessa har nåtts eller
kommer att nås medan läget i övrigt visar betydande gap mellan mål och
verklighet. Mot den bakgrunden arbetar Naturvårdsverket och Agenda 21-
kommittén med en fördjupad översyn av miljömålen och förslag till
delmål för 20-hundratalet. De nya målen skall bidra till en höjd
ambitionsnivå i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Resultatet
kommer att redovisas i den nämnda miljöpropositionen.
Skr. 1996/97:50
Regeringen bedriver ett aktivt arbete kring ekologiskt hållbar utveckling
inom olika samhällssektorer. I det följande beskrivs nuläget inom resp,
sektor, pågående arbete i relation till gällande miljömål och utvecklingen
av miljöarbetet inom sektorn
Regeringens sammanfattning: Den ekonomiska politiken kan
indirekt påverka miljön i både positiv och negativ riktning Positivt
då olika typer av miljöproblem kan påverkas av t.ex skatter och
negativt då enskilda delar av den ekonomiska politiken som en
bieffekt kan medföra ett överutnyttjande av miljön och natur-
resurserna. För att så långt som möjligt undvika negativa miljö-
effekter, är det därför viktigt att på ett tidigt stadium analysera
miljökonsekvenserna av de åtgärder som har tydlig anknytning till
miljön. Det pågår också arbete med att utveckla metoder för att
väga in miljövärden i nationalräkenskaperna.
En annan mycket viktig del i den ekonomiska politiken är att via
skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar hänsyn till
miljön i sitt agerande. I många fall är skatter och avgifter det mest
kostnadseffektiva sättet att påverka mängden utsläpp Sverige är
sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda miljöskatter
och -avgifter och är t.ex. ett av få länder som tillämpar kol-
dioxidskatter Avgift på kväveoxidutsläpp samt skatter på svavel-
utsläpp och naturgrus är andra exempel på ekonomiska styrmedel
inom miljöområdet. Skatteväxlingskommittén har undersökt möjlig-
heterna att öka miljörelateringen i skattesystemet och presenterar
sina slutsatser i början av år 1997.
Den ekonomiska politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning,
stabila priser och rättvis fördelning. Den stora utmaningen utgörs i dag
av den höga arbetslösheten. Den ekonomiska politiken skall utformas med
hänsyn till medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid
mening. Ett centralt mål för tillväxtpolitiken är en varaktigt hög och
ekologiskt långsiktigt hållbar tillväxt.
Under en lång period dominerad av industrialiseringen, medförde till-
växten i produktionen ofta ökade utsläpp av miljöfarliga ämnen och ökad
användning av energi och andra resurser. Under de senaste decennierna
har förändringar i tillväxtmönstret, orsakade av bl.a miljöpolitik och ökat
miljömedvetande, medverkat till att luckra upp sambandet mellan produk-
tionstillväxt och negativa miljöeffekter. Det finns emellertid ett fortsatt
behov av förbättringar och ökad resurseffektivitet.
Den ekonomiska politiken påverkar individer och organisationer genom
bl a. lagstiftning, skatter, avgifter, offentligt finansierad verksamhet och
transfereringar. Sådana åtgärder fastställer hushållens och företagens
handlingsutrymme och påverkar deras beteende genom förändrade priser
och incitament. Även om det inte är avsikten kan enskilda delar av den
ekonomiska politiken som en bieffekt medföra ett överutnyttjande av
miljön och naturresurserna. Utformningen av den ekonomiska politiken
har på så sätt stor betydelse för förutsättningarna för hållbar utveckling
Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium analysera och i beslutsfat-
tandet beakta miljökonsekvenser av de åtgärder som har tydlig anknyt-
ning till miljön
Skr 1996/97:50
Miljöpolitiken bör vara så effektiv som möjligt och ta hänsyn till
samhällsekonomiska vinster och kostnader Miljöpolitiken bör därför ut-
formas så kostnadseffektivt som möjligt, dvs. att given miljöeffekt uppnås
till så låg kostnad som möjligt. Fler miljöinsatser blir då möjliga att
genomföra och samhällsekonomiskt lönsamma.
Miljöpolitiken bör vidare utformas på ett så konkurrensneutralt sätt som
möjligt. Genom effektiv konkurrens kan ett högt omvandlingstryck för
ökad tillväxt och sysselsättning åstadkommas till nytta för konsumenterna. 7
Konkurrensneutrala lösningar skapar förutsättningar att effektivt uppnå de
uppställda miljömålen. Det är angeläget att målen för de båda politik- Skr. 1996/97:50
områdena så långt möjligt tillgodoses i förhållande till varandra
I en svensk miljöstrategi bör också ingå att bidra till att minska globala
eller regionala miljöproblem genom åtgärder i länder där utvecklingen
ännu inte kommit lika långt som i Sverige. Det är ibland mer kostnads-
effektivt att reducera utsläppen i dessa länder än i Sverige Ett aktivt
nationellt miljöarbete är naturligtvis också viktigt, inte minst för vår tro-
värdighet när Sverige verkar för höjd ambitionsnivå i det internationella
miljösamarbetet
En väl avvägd miljöpolitik innebär att förutsättningarna för en effektiv
resursanpassning ökar. Genom att man på ett tidigt stadium tar hänsyn till
långsiktiga effekter kan viktiga misstag undvikas. Miljökvalitet är en
viktig del i människors välfärd. Det innebär att när miljövärden tydliggörs
i det ekonomiska beslutsfattandet skapas förutsättningar för en totalt sett
högre välfärd i samhället.
Ansträngningarna att integrera miljöfrågor i den ekonomiska politiken
försvåras dock i dag av att det fortfarande råder brist på informations-
verktyg för att på ett tidigt stadium väga in miljöaspekter i beslutsfattande
på olika nivåer. Miljövärden uttrycks i begränsad grad i monetära termer,
och när så är fallet är uppskattningarna ofta behäftade med osäkerheter
Denna brist på beslutsunderlag skapar en risk för att miljöförändringar
under- eller övervärderas i miljöpolitiken i förhållande till vad en korrekt
samhällsekonomisk bedömning skulle ge.
En politik för hållbar utveckling bör bygga på att det finns inbyggda
säkerhetsmarginaler och metoder för att på rätt beslutsnivå hantera
miljöbelastningen. Vid strukturella analyser och olika konsekvensbeskriv-
ningar och -analyser är det aktuellt att även beakta miljöaspekter I ut-
formningen av vissa specifika ekonomisk-politiska beslut, t.ex vid
fastställandet av skatter och subventioner med potentiella särskilda
effekter på miljön, är det viktigt att miljökonsekvensanalyser utförs. Däi ■
emot är det svårt att genomgående göra miljökonsekvensanalyser i
utformningen av den generella ekonomiska politiken. För det första är det
svårt att kvantifiera den exakta effekten av den ekonomiska politiken på
tillväxt, strukturomvandling och resursanvändning. Vidare råder stor
osäkerhet om miljöeffekten på marginalen av ökad tillväxt eller struktur-
förändringar. Utvecklingen av gröna räkenskaper och liknande analys-
metoder är emellertid betydelsfulla i detta sammanhang.
Ekonomiska styrmedel
Idealet är att alla miljöeffekter är internaliserade i prisema genom ekono-
miska styrmedel eller annan miljöpolitik. I detta fall kommer hänsyn till
miljön automatiskt att tas när den generella ekonomiska politiken utfor-
mas. Kostnaden för den miljöskada som uppstår av en ökad ekonomisk
aktivitet finns då redan inbyggd i prissystemet. Alla ekonomins aktörer 8
blir medvetna om och får signaler att göra mer miljöanpassade val. En
viktig aspekt för att hushållningen med miljön skall bli så effektiv som Skr 1996/97:50
möjligt är att miljöproblem hanteras nära den punkt där den negativa
miljöpåverkan uppstår Träffsäkerheten blir då som störst Viktigt är
också att alla aktörer möter samma kostnader för en given miljöpåverkan
Miljöpolitiken är då konkurrensneutral och utsläppsminskmngar kommer
att ske där det kostar minst att genomföra dem Detta medför svårigheter
vid globala miljöproblem. Enskilda, särskilt små länder har endast
begränsade möjligheter att påverka den globala utsläppsmvån För att få
till stånd en rättvis fördelning av utsläppsminskningarna och kostnads-
effektiva åtgärder är därför internationellt samarbete mycket viktigt.
Sveriges medlemskap i EU medför vidgade möjligheter för Sveriges
arbete med de internationella miljöfrågorna Samtidigt är det angeläget att
utforma den nationella miljöpolitiken så att eventuella negativa effekter
på t.ex. internationell konkurrenskraft och investeringsvilja minimeras.
När det gäller valet mellan olika styrmedel är miljöskatter eller avgifter
i många fall mest kostnadseffektivt Ytterligare en viktig fördel med
miljöskatter och -avgifter är att de skapar drivkrafter för kontinuerliga
miljöförbättringar En reglering tvingar utsläppama att uppfylla en given
nivå, medan skatter och avgifter ger premier för att även gå längre. Detta
utgör en särskild stimulans för teknikutveckling. Miljöskatter och -
avgifter är lämpliga för utsläpp som man inte behöver ha exakt kontroll
På
Principer om sektorsansvar bör tillämpas på ett sådant sätt att
miljöproblem åtgärdas på rätt nivå och så att kostnadseffektivitet
underlättas dvs. så att åtgärder mot en given miljöpåverkan kostar lika
mycket oavsett i vilken verksamhet den sker. Det är därmed angeläget att
kostnads-nytta-resonemang förs inte bara inom sektorerna utan även
mellan dem.
Ett instrument för att kunna analysera tillväxtens effekter på miljön är de
miljöanpassade nationalräkenskaper som utvecklas av Konjunkturinstitutet
och Statistiska centralbyrån. Med hjalp av de modeller och metoder som
utvecklas inom detta arbete är avsikten att bättre mäta sambanden mellan
ekonomisk utveckling och belastningen på miljön, i både fysiska och
ekonomiska termer För närvarande görs värderingar av kväveutsläpp och
materialflöden. En rapport om arbetet skall lämnas under år 1997.
Ställning kan därmed tas till fortsättningen av detta arbete i samband med
de miljöpolitiska besluten år 1998. Sverige driver också på EG-
kommissionens planerade förslag om gröna räkenskaper
Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda
miljöskatter och -avgifter. Som ett av få länder tillämpar Sverige kol-
dioxidskatt. Skatten är hög i internationell jämförelse. Det är viktigt att
observera att även skatter som inte har miljörelaterade namn kan ha
miljöstyrande effekter. Detta är fallet med energiskatten, som har liknande
styreffekter som koldioxidskatten
Avgift på kväveoxidutsläpp samt skatter på svavel innehåll i eldnings- 9
olja och naturgrus är andra ekonomiska styrmedel inom miljöområdet
Sverige genomförde i samband med den stora skattereformen 1990- Skr 1996/97:50
1991 en s.k. grön skatteväxling genom att skatten på arbete reducerades
i utbyte mot ökade miljöskatter Skatteväxlingskommittén (Fi 1994:11)
har haft i uppdrag att analysera de befintliga energi- och miljöskatternas
samhällsekonomiska effekter Denna utvärdering skall ligga till grund för
en analys av förutsättningarna för och effekterna av olika slag av skatte-
växling Kommitténs slutbetänkande redovisas i slutet av januari 1997
Dessutom avlämnades sex expertrapporter i ett delbetänkande i juli 1996
(SOU 1996:117).
I de pågående energiöverläggningarna diskuteras bl.a olika styrmedel
för att öka effektiviteten i energianvändningen, vilket kan komma att leda
till förslag till förändringar i bl.a. energibeskattningen (Se avsnitt 7
Energi.)
Det pågår för närvarande en översyn av vägtrafikens samlade
beskattning (Fil996:11) Översynen skall koncentreras till vad som är den
lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt, energi-
och koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med
avseende på trafiksäkerhet och miljö.
Regeringen har aviserat införande av avfallsskatt Deponiskatte-
utredningen har nyligen lämnat sitt slutbetänkande (Fi 1996:139) och lagt
ett förslag om avfallsskatt Betänkandet är på remiss
Koldioxidskattepropositionen (prop. 1996/97 :29) innebär en fördubbling
av industrins koldioxidskatt och lättnadsregler för energiintensiv industri
Riksdagen har ännu mte tagit ställning till propositionen eftersom EU-
institutionema ännu granskar om förslaget är förenligt med EG-rätten
Kommissionen hade mte några invändningar mot det svenska förslaget
vad avser statsstödsreglema. Dessutom skall regler enligt mineralolje-
direktivet behandlas av Rådet, samt statsstödsregler enligt Kol- och
stålunionen behandlas av Kommissionen
Inom EU pågår arbete med att utveckla ett nytt energibeskatt-
ningsdirektiv, som innebär integrering av nuvarande mineraloljedirektiv
och tidigare diskuterade energi- och koldioxidskattedirektiv
En proposition kommer att läggas om vägavgifter för tunga fordon.
Förändringarna i beskattningen av förmånsbilar (se prop 1996/97:19,
bet. 1996/97 FiUl, rskr. 1996/97:53) innebär att skatten nu har en starkare
miljöprofil genom att bensin för privat användning skall betalas av bil-
innehavaren.
Miljöskatten på inrikesflyg är inte längre något effektivt styrmedel.
Dessutom har avregleringen av den civila luftfarten gjort det allt svårare
att tillämpa skatten på ett rättvist sätt. Skatten avförs därför från årsskiftet
och ersätts i stället av ett system som ger bättre miljöstyrning.
Offentlig upphandling är ytterligare ett instrument som kan användas
för att förändra produktions- och konsumtionsmönster Genom olika
åtgärder uppmuntras svensk förvaltning att utnyttja de möjligheter som
finns i dag mom ramen för lagen om offentlig upphandling
(SFS 1992:1528) till miljöanpassning av upphandlingarna Detta arbete
beskrivs närmare i avsnitt 8 Varuproduktion, Offentlig upphandling av
varor och tjänster. 10
Sverige driver också frågan om ökade möjligheter att ställa miljökrav
Skr 1996/97:50
vid offentlig upphandling i översynen av EU:s direktiv på området.
2. KOMMUNIKATIONER
Regeringens sammanfattning: Regeringens bedömning är att
arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste drivas
vidare på ett kraftfullt sätt. Luftföroreningarna från transportsektorn
bidrar till såväl globala som regionala och lokala miljöproblem
Vidare leder infrastrukturens markbehov till intrång och barriär-
effekter i natur- och kulturlandskapen.
Åtgärder för att skapa ett miljöanpassat transportsystem kräver
effektiva styrmedel Det gäller krav på fordon, fartyg och flygplan
och på bränslen, överenskommelser om reducerad bränsleför-
brukning, krav på miljökonsekvensbeskrivningar på systemnivå vid
utveckling av infrastrukturen, en ökad användning av ekonomiska
styrmedel och en förbättrad konsumentinformation m.m Informa-
tionsteknik bör kunna bli ett verkningsfullt hjälpmedel. Satsningar
på kollektivtrafik, tillgång till alternativa bränslen och biobränslen
samt en planering för ett transportsnålt samhälle är också viktiga
åtgärder.
Transporter genererar utsläpp till luften av svavel- och kväveoxider, vilka
är en grundläggande orsak till försurning. Kväveföreningar bidrar dess-
utom till övergödning av mark och vatten. Utsläppen av koldioxid och
andra växthusgaser förstärker den naturliga växthuseffekten och kan på
sikt påverka hela klimatsystemet. Infrastrukturens markbehov leder till Skr. 1996/97:50
intrång och barriäreffekter i natur- och kulturlandskapen. Vidare ger
trafiken upphov till lokala miljöproblem som t.ex kraftiga koncentra-
tioner av bilavgaser i tätorter samt buller
I 1988 års trafikpolitiska beslut anges fem delmål för trafikpolitiken,
varav ett rör miljön Detta delmål säger bl.a. att transportsystemet ska
utvecklas så att en god miljö och en långsiktigt god hushållning med
naturresurser främjas
Riksdagen har uttalat att transportsektorn skall bidra till att de natio-
nella miljömålen uppnås. Naturvårdsverket gör beräkningar med anknyt-
ning till de nationella målen för utsläpp till luften
En miljöanpassning av transportsystemet utgör en stor utmaning.
Hösten 1994 inleddes ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Banverket,
Boverket, Kommunikationsforskningsberedningen, Luftfartsverket,
NUTEK, Sjöfartsverket, SIKA, Vägverket samt Bilindustriföreningen och
Petroleuminstitutet för att skapa en gemensam plattform i det fortsatta
arbetet med att åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem - det s.k.
MaTs-arbetet I samverkan har parterna formulerat miljömålen i ett 25-30
årsperspektiv och utvecklat förslag till olika åtgärder
Trafikverken redovisar årligen, i miljörapporter, transportsektorns luft-
utsläpp och andra miljöeffekter. I miljörapporterna redovisas vilka åtgär-
der som vidtagits för att minska miljöeffekterna
Under förutsättning att transportsektorn skall stå för sin del av de totala
utsläppsminskningarna kan man konstatera att målet om en minskning av
koldioxidutsläppen inte kommer att uppnås För övriga klimatpåverkande
gaser uppfyller transportsektorn målet om minskning, utom när det gäller
dikväveoxid.
Vägtrafikens utsläpp av svaveldioxid har minskat i samma grad som de
totala utsläppen Någon motsvarande minskning har dock inte skett inom
sjöfarten, vilket gör att transportsekton: inte klarar sin del av riksdagens
mål för de totala svaveldioxidutsläppen. Inte heller målet för minskning
av kväveoxidutsläppen har nåtts Vägtrafikens utsläpp har minskat, medan
utsläppen inom sjöfart och flyg har ökat
Transportsektorn bedöms klara sin del av målet om minskning av
flyktiga organiska kolväten, främst till följd av minskade utsläpp inom
vägtrafiken.
Antalet människor som utsätts för höga bullernivåer har minskat, men
de långsiktiga bullermålen bedöms inte kunna uppnås mom överskådlig
tid.
Miljöanpassningen av transportsystemet bör ske på ett sådant sätt att de
trafikpolitiska målen om tillgänglighet, effektivitet och regional balans
främjas och näringslivets konkurrenskraft bevaras. En samordnad översyn
av trafikpolitiken ger förutsättningar för detta
12
Ny teknik och renare bränslen leder bl.a. till effektivare energi- Skr 1996/97:50
användning och minskade utsläpp till luften av miljö- och hälsoskadliga
ämnen. Samverkan mellan transportslag bör utvecklas Transportarbete
bör utföras med det transportmedel som har låg energiförbrukning och på
övrigt sätt har låg miljöpåverkan. En integrering av transport- och
markanvändningsplanenng är också nödvändig för att på sikt åstadkomma
ett miljöanpassat transportsystem
Kostnadsansvar och ekonomiska styrmedel
Inom EU driver Sverige frågan om en rättvis och effektiv prissättning på
transporter
Förhandlingar pågår om en svensk anslutning till avtalet om ett regio-
nalt vägavgiftsystem avseende tunga lastfordon (eurovinjettsystemet), som
är träffat mellan Beneluxländerna, Danmark och Tyskland En proposition
planeras under första halvåret 1997.
I rådsbehandlingen av ett förslag till nytt direktiv om fordonsskatter
och vägavgifter för tunga lastfordon förordar Sverige en differentiering
av vägavgifterna beroende på fordonens miljöpåverkan och slitage på in-
frastrukturen.
Kollektivtrafik
Under våren 1997 lägger regeringen en proposition om kollektivtrafiken.
Dennas ställning i trafiksystemet har försvagats under senare tid, framför
allt i tätorterna. Regeringen avser att ta fram ett förslag som bl.a. syftar
till att öka tillgängligheten till kollektivtrafiken och därmed göra den mer
attraktiv.
Inriktningen av infrastrukturen, trafikbuller m m
I december 1996 lade regeringen en proposition om infra-
strukturinriktning för framtidens transporter (prop 1996/97:53). Den
inriktning för trafikverkens infrastrukturplaner för åren 1998-2007 som
regeringen föreslår innebär en ökad miljöanpassning av transportsystemet
Investeringsnivån på järnvägsnätet förslås bli fortsatt hög. Förut-
sättningarna för godstågstrafiken föreslås förbättras och satsningen på
snabba förbindelser fortsätta. På vägnätet föreslås investeringar i mindre
grad ske genom byggande av nya vägar och mer genom att förbättra
befintligt vägnät. Vissa av dessa investeringar syftar till att förbättra
miljöförhållandena längs vägnätet
Målet är att åtgärderna i infrastrukturen skall vara kretsloppsanpassade
samt att intrång och barriäreffekter mimmeras. Vidare redovisar regering-
en sm uppfattning om riktvärden för buller från spår- och flygtrafiken.
Underlag här har bl.a. varit de redovisningar av regeringsuppdrag vilka
initierades i propositionen 1993/94:215 Handlingsplan mot buller. För att 13
minska trafikbullret i befintlig bostadsbebyggelse föreslås särskilda åt-
gärdsprogram omfattande åtgärder för buller från väg, tåg och flygtrafik. Skr. 1996/97:50
En utvecklad regional planeringsprocess föreslås bl.a för att öka sam-
ordningen av planer för infrastrukturåtgärder och annan planering i sam-
hället. Den regionala planeringsprocessen väntas bl a. leda fram till ett
särskilt regionalt miljöprogram för miljöåtgärder invid befintliga tran-
sportanläggningar Särskilda stimulansbidrag för miljöåtgärder längs
befinliga kommunala vägar föreslås.
Bränslen
Utredningen om alternativa bränslens och biandbränslens miljöegenskaper
(M 1995:06) skall bl.a. lämna förslag till hur dessa bränslen bör
behandlas vid miljöklassning samt jämföra olika alternativbränslen och
deras miljö- och hälsoegenskaper. Resultatet av utredningen skall bl.a
användas i Kommunikationskommitténs (K 1995:01) arbete
Ett forskningsprogram om biobaserade drivmedel drivs i
Kommunikationsforskningsberedningens regi och syftar till att påskynda
de biobaserade drivmedlens marknadsintroduktion
Inom EU driver Sverige frågan om regler för bränslekvalitet, bl.a i
samband med behandlingen av det s.k. Auto/Oil-programmet
Naturvårdsverket redovisade den 1 juli 1996 rapporten Bättre miljö-
egenskaper hos bensin - Miljöklass 1 till regeringen. Rapporten innehåller
två förslag till förbättrad bränslekvalitet för bensin. Det ena innebär 2
volymprocent bensen, 75 ppm svavel och 13 volymprocent olefiner. En
sådan förbättring bör enligt rapporten kunna uppnås genom ett frivilligt
åtagande från branschen. Det andra förslaget innebär 1 volymprocent
bensen, 50 ppm svavel och 9 volymprocent olefiner och bör enligt rap-
porten genomföras genom ändring i lagen (1985:426) om kemiska pro-
dukter och lagen (1994:1776) om skatt på energi med skattedifferen-
tiering. Remissinstanserna har varit övervägande positiva till införande av
bättre bensinkvalitet.
Ett genomförande av det andra förslaget är angeläget men kan behöva
en viss genomförandetid. Regeringen driver frågan om en förbättrad
bensinkvalitet i förhandlingarna om ett nytt bränsledirektiv inom EU. Det
första förslaget med ett frivilligt åtagande om förbättrad bränslekvalitet
från branschens sida kan medverka till att förbättra förutsättningarna för
arbetet med bränsledirektivet. Enligt regleringsbrev för 1997 skall Natur-
vårdsverket därför i samverkan med främst Konsumentverket fortsätta
överläggningarna med branschen om frivillig introduktion av bättre
bensinkvalitet med målsättningen att minst uppnå föreslagna kravnivåer.
Fordon
Sverige har ett miljöklassystem för fordon. Naturvårdsverket har nyligen
föreslagit ett utvecklat system, där fler bedömningsparametrar ingår.
Kommunikationsforskningsberedningens program för el- och elhybrid-
fordon skall utveckla, prova och utvärdera ny teknik och system för
användning av dessa fordon. Programmen löper över fyra år och omfattar 14
120 miljoner kronor.
Olika styrmedel, bl a. en förbättrad konsumentinformation, bör Skr 1996/97:50
utvecklas så att introduktionen av bilar med goda miljö- och
säkerhetsegenskaper gynnas (Se även avsnitt 9 Konsumentfrågor.)
Inom EU driver Sverige aktivt frågor om avgaskrav på arbetsmaskiner
och skärpta avgaskrav på bilar. EG-lagstiftningen bör på sikt täcka samt-
liga motorslag och vara så utformade att de leder till att endast maskiner
med låga utsläpp under hela sin livslängd släpps ut på marknaden Sveri-
ge verkar för medlemsstaternas rätt att utveckla system för att gynna
introduktionen av fordon med mycket goda avgasegenskaper
Miljökontrollen vid den årliga bilbesiktningen bör förbättras och på sikt
omfatta en test som bättre återspeglar utsläppen under normala kör-
förhållanden. Kontroll av fordonens avgasutsläpp på väg avses att införas
under 1997.
Åtgärder bör tas fram för ökad efterlevnad av regler som är viktiga från
miljö- och säkerhetssynpunkt, t.ex. lastbilars last och hastighet
På hösten 1997 kommer FN:s ekonomiska kommission för Europa att
hålla en konferens om transporter och miljö. En viktig fråga för konferen-
sen är förslaget till ändring av Wienkonventionen från 1968 om
fordonskrav för internationelt vägtrafik. Ändringen kommer att göra det
möjligt att ställa miljökrav på tunga fordon i internationell trafik mellan
ECEs medlemsstater Sverige stödjer denna utveckling
Sjöfart
I budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) redogör regeringen
för ett förslag om miljödifferentiering av sjöfartsavgiftssystemet
Sjöfartsverket, Sveriges redareförbund och Sveriges hamn- och
stuvareförbund slöt i april 1996 en överenskommelse om minskade
utsläpp genom installation av katalysatorer och användning av lågsvavligt
bränsle. Inom ramen för arbetet i IMO driver Sverige frågan om
erkännande av Östersjöregionen som ett kontrollområde för svavel-
emissioner från fartyg. Svavelhalten i fartygsbränsle skulle därmed
begränsas till maximalt 1,5 procent i Öste sjöområdet
Arbetet med att minska utsläppen av luftföroreningar och annan miljö-
påverkan från sjöfarten drivs vidare internationellt, bl.a inom EU,
International Mantime Organisation (IMO) och Helsingforskommissionen
(HELCOM). I mars 1996 antog HELCOM en strategi som består av ett
ingående och omfattande regionalt samarbete för uppbyggnad, utveckling
och harmonisering av mottagningssystem för fartygsgenererat avfall i
hamnar runt Östersjön Inom ramen för arbetet i IMO driver Sverige
frågan om erkännande av Östersjöregionen som ett kontrollområde för
svavelemissioner från fartyg Svavelhalten i fartygsbränsle skulle därmed
begränsas till maximalt 1,5 procent i Östersjöområdet
Regeringen beslutade i oktober 1996 att tillkalla en utredare med
uppgift att göra en utvärdering av gällande regler för de ingripanden som
kan bli aktuella när ett oljeutsläpp har skett till sjöss. Utredaren skall göra
en översyn av de författningar som finns på området samt föreslå åtgärder
för att effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp
15
Fritidsbåtar
Skr 1996/97:50
Regeringen har anmält förslag till avgas- och bullerkrav för fritidsbåtar
till EU-kommissionen
Utredningen om fntidsbåtstrafikens kostnadsansvar m.m. (SOU
1996:170) föreslår bl.a att ett nät av båttvättanläggningar byggs upp
längs kusten under en femårsperiod för att begränsa användningen av
giftiga båtbottenfärger Därefter föreslås förbudet mot användandet av
metallbaserade bottenfärgar utsträckas till hela Östersjökusten
Luftfart
Den hittills gällande miljöskatten på inrikesflyg upphör från den 1 januari
1997 (prop 1996/97:14). Den planeras under år 1997 också att ersättas
med en utökad bullerdifferentiermg av landningsavgifterna och att land-
ningsavgiften relateras även till flygplanens avgasutsläpp
Arbetet med luftfartens miljöfrågor bedrivs förutom i EU även mom
International Civil Aviation Organisation (ICAO)
Transporttelematik
Delegationen för transporttelematik (K 1994:08) har bedömt de vinster
som informationsteknik kan ge miljö, samhälle och individ Slut-
betänkandet lämnades till regeringen den 7 januari 1997.
Som ett led i att uppnå ett miljöanpassat och effektivt transportsystem
och nollvisionen för trafiksäkerhet kan transporttelematik bli ett verk-
ningsfullt hjälpmedel. Vägavgifterna skulle kunna differentieras i tid och
rum
Transporttelematikdelegationens förslag bör ligga till grund för ett fort-
satt arbete med syfte att utnyttja informationsteknik för att minska trafik-
sektorns miljöpåverkan och förbättra trafiksäkerheten
MaTs-si marbetet
Miljöanpassat transportsystem (MaTs) är ett gemensamt projekt mellan
Naturvårdsverket, trafikverken, företrädare för transportforskningen och
bil- och petroleumindustrin Utgångspunkten för MaTs-arbetet är att
definiera miljömålen för transportsektorn och åtgärder för att nå ett miljö-
anpassat transportsystem.
MaTs-samarbetet har nu lämnat in slutrapport till Kommuni-
kationskommittén (SNV rapport 4638). Samarbetet har koncentrerats till
de miljömässiga aspekterna Det fortsatta arbetet bör enligt slutrapporten
inriktas på att finna så kostnadseffektiva utformningar som möjligt av ett
miljöanpassat transportsystem
En slutsats mom MaTs-samarbetet är att förändringen mot ett miljö-
anpassat transportsystem måste bedrivas på flera fronter och av ett stort
antal aktörer. För att bli framgångsrikt måste det fortsatta arbetet under-
stödjas av en konsekvent politik som skapar goda förutsättningar för att
åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem.
16
Trafikverkens sektorsansvar
Skr 1996/97:50
Trafikverken (Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket)
har ett sektorsansvar för miljöpåverkan från transportsektorn Detta har
resulterat i ett intensivare miljöarbete såväl inom respektive verk som
mellan trafikverken och Naturvårdsverket Trafikverkens årliga gemen-
samma miljörapport, där jämförelser görs mellan utsläpp från de olika
transportslagen, och MaTs-projektet är exempel på samarbete mellan ver-
ken. (Se även avsnitt 9 Konsumentfrågor.)
Ett viktigt styrmedel som behöver utredas är en förbättrad
konsumentinformation Konsumentverket, Vägverket och Naturvårds-
verket har ett gemensamt uppdrag inom detta område
Nytt trafikpolitiskt beslut 1998
Regeringen avser att under våren 1998 lägga en proposition med förslag
till nytt trafikpolitiskt beslut. Ett av huvudsyftena med Kommunikations-
kommitténs arbete är att lämna underlag till en proposition som kan
främja transportsystemets miljöanpassning.
Frågor om mål och vilka olika faktiska åtgärder som står till buds för att
uppnå dessa analyseras av Kommunikationskommittén och skall redovisas
i dess slutbetänkade i mars 1997. Kommittén utgår från de miljömål som
MaTs-projektet har tagit fram. Dessa mål bygger på kunskap om vad
naturen och människornas hälsa långsiktigt tål och är utformade dels som
slutmål och dels som etappmål Målen har brutits ned på respektive
transportslag.
Klimatfrågan
Sverige deltar i förberedelsearbetet till miljö- och transportkonferensen
som skall arrangeras i november 1997 av FN:s ekonomiska kommission
för Europa.
Kommunikationskommittén betonar i sitt delbetänkande Ny kurs i
trafikpolitiken (SOU 1996:26) att det krävs flera typer av åtgärder för att
klara koldioxidmålen: höjd koldioxidskatt, minskning av fordonens speci-
fika bränsleförbrukning och en snabb introduktion av biobaserade driv-
medel. För att nå miljömålen om t.ex. kväveoxid och flyktiga organiska
kolväten krävs skärpta avgasregler. För att nå målen om buller och
avgashalter krävs åtgärder i tätorternas trafiksystem
Trafik- och klimatkommittén sade i sitt slutbetänkande i juni 1995
(SOU 1995:64) att ett långsiktigt mål för koldioxidutsläppen behöver
formuleras när energipolitiken har lagts fast och när det finns ett
internationellt avtal om hur mycket olika länder ska minska sina utsläpp
av växthusgaser
17
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 50
Skr 1996/97:50
I kapitel 16 behandlas utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet
närmare I de aktionsprogram som diskuterades av statsministrarna vid
mötet i Visby i maj 1996 och i miljöministrarnas deklaration från sitt
möte i Saltsjöbaden i september 1996 framhålls behovet och vikten av att
de olika samhällssektorerna tar ansvar för arbetet med en uthållig
utveckling inom sektorn Utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjö-
området som nu har påbörjats bygger på denna princip
Transportsektorn är särskilt viktig när det gäller uthållig utveckling i
Östersjöområdet. Transporterna innebär en stor belastning på regionens
miljö men är också intimt förknippade med den ekonomiska tillväxt som
kan förväntas i Östersjöområdet Det innebär att kraven på transport-
sektorn från miljösynpunkt är tvåfaldiga. Dels skall man förebygga att en
ökad ekonomisk tillväxt i regionen ökar miljöpåverkan, dels skall man
reducera den miljöpåverkan som nu sker till en nivå som är förenlig med
uthållig utveckling. Detta kommer att kräva kraftfulla insatser på flera
fronter
År 1994 avlämnade en arbetsgrupp under Östersjöregionens
transportministrar en rapport till ministrarna om uthållig utveckling inom
transportsektorn Våren 1997 står Tyskland värd för den tredje transport-
ministerkonferensen i Östersjöregionen
HELCOM tog år 1996 beslut om rekommendation (17-1) avseende
begränsningar av utsläpp från transportsektorn
I det andra aktionsprogrammet som antogs av CBSS (Council of the
Baltic Sea States) vid dess möte i Kalmar 1996 deklarerar länderna att
transportsektorn kraftigt skall reducera sm miljöbelastning och utarbeta
ett aktionsprogram för uthållig utveckling inom transportsektorn
18
Skr 1996/97:50
Regeringens sammanfattning: Jordbrukets markanvändning har
väsentlig betydelse för att bibehålla kontinuiteten i det öppna
odlingslandskapet och skapar variation med en rikedom av olika
naturtyper och arter som gynnas av hävden Jordbruket kan dock
genom negativ miljöpåverkan belasta ekosystemen och utarma den
biologiska mångfalden och markens bördighet. Växtnänngsförluster
(kväve, fosfor) från jordbruksproduktion bidrar till övergödning av
vattendrag, sjöar och hav. Användning och hantering av bekämp-
ningsmedel samt tillförsel av kadmium till miljön genom han-
delsgödsel medför hälso- och miljörisker
Jordbruket kan därför sägas vara både en förutsättning för och en
riskfaktor för en god miljö. Jordbruket har också en stor potential
för recirkulation av energi och material och har därför möjlighet att
spela en viktig roll i byggandet av ett långsiktigt hållbart samhälle
Inom jordbruket fortsätter arbetet med att miljöanpassa
verksamheten, både nationellt och inom EU genom att påverka den
gemensamma jordbrukspolitiken. Regeringen förfogar över en
mängd åtgärdsförslag och lämpliga styrmedel för att genomföra
dessa. En samlad redovisning planeras att föreläggas riksdagen
senare i år
Jordbruket är en av de sektorer som i stor utsträckning påverkas av EU
via den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Detta präglar Sveriges
förutsättningar för framgång i arbetet med att miljöanpassa jordbruket
Sverige delar den kritik som riktats mot den nuvarande politiken, inte
minst mot oakgrund av de negativa miljöeffekterna, och anser att det är
angeläget med förändringar. Även i ljuset av en eventuell östutvidgning
av den Europeiska unionen behöver den gemensamma jordbrukspolitiken
förändras. En förändring av politiken kan också underlätta en miljöan-
passning av det östeuropeiskajordbruket. En parlamentarisk utredning (Jo
1995:06) har uppdraget att förbereda en svensk position inför den
framtida utformningen av CAP, bl.a. när det gäller miljöfrågorna Vidare
analyseras bl.a. i vilken utsträckning miljövillkor kan kopplas till produk-
tionsstöd.
Regeringen arbetar också inom EU med att få gehör för konstruktiva
förslag om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket Om sådana förslag
genomförs kan stor miljöeffekt uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Detta
kan t.ex. gälla arbetet med att begränsa antalet godkända bekämpnings-
medel liksom arbetet med att utarbeta strategier för användningen av
bekämpningsmedel i jordbruket. Regeringen arbetar också inom den på-
gående regeringskonferensen (IGC) för att den gemensamma jordbruks-
19
politiken (CAP) skall förses med ett miljömål, genom en ändring i Skr. 1996/97:50
grundtraktaten
Den svenska livsmedelspolitikens miljömål, som lades fast år 1990, är
att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera
jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och använd-
ning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur-
och kulturmiljövärden bevaras. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av
central betydelse för flora och fauna och för att stärka den genetiska
mångfalden. Jordbruket skall således beakta behovet av en god miljö och
en långsiktig hushållning med naturresurserna (prop. 1989/90:146)
Dessa övergripande miljömål har i olika sammanhang bildat
utgångspunkt för formulering av olika verksamhetsmål som skall fungera
som ledstjärnor för sektorns miljöarbete I möjligaste mån har målen
gjorts mätbara och uppföljningsbara för att ge ett mått på i vilken ut-
sträckning jordbruket miljöanpassas När det gäller målen för den
biologiska mångfalden har dessa preciserats i det svenska miljö-
programmet för jordbruket. Inom Naturvårdsverket pågår en systemstudie
om det framtida jordbruket som kommer att presenteras våren 1997
Studien kan komma att ge bättre underlag för att nå miljömålen.
Miljöprogrammet, som under år 1996 genomförts i sin helhet, består av
tre delprogram och innehåller åtgärder för att bevara biologisk mångfald,
odlingslandskapets kulturvärden och ett öppet odlingslandskap, åtgärder
mom miljökänsliga områden samt främjande av ekologisk produktion
Även information, utbildnings- och demonstrationsprojekt för jordbrukare
och skogsägare med jordbruksmark omfattas. Miljöprogrammet har
utformats i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2078/92 och
medfinansieras till hälften från EG-budgeten. Totalt omfattar det
befintliga miljöprogrammet 1 500 miljoner kronor
Intresset har varit störst för delprogrammen för bevarande av
odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturvärden samt främjande
av ekologisk odling. Särskilt stort var intresset för stödet för bevarande
av värdefulla natur- och kulturmiljöer Antalet ansökningar har överträffat
prognosen och därmed budgeterade medel för åtgärden. För att uppnå
målen med miljöprogrammet i sin helhet har därför en budgetbegränsning
av stödet behövt göras.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1996/97:1) föreslagit att
ytterligare 300 miljoner kronor avsätts av nationella medel (600 miljoner
kronor inklusive EU:s medfinansienng) till en utökning av
miljöprogrammet som avser att stödja och stimulera vallodling p.g.a. dess
miljöfördelar, bl.a. avseende växtnäringsläckaget och kretsloppsanpass-
ning av jordbrukets driftsformer. Under förutsättning att miljöprogrammet
utökas i enlighet med regeringens förslag kommer jordbrukets
miljöprogram därmed att omfatta totalt 2 100 miljoner kronor per år
Ett förslag till svenskt program för skogsbruksåtgärder har överlämnats
till EG-kommissionen för godkännande Programmet, som har utformats
i linje med miljömålet för jordbruket, skall bidra till att öka den
biologiska mångfalden på åkermark inom södra Sveriges slättbygder.
Programmet, som löper på fyra år, beräknas kosta 20 miljoner kronor per 20
år inklusive EU:s medfinansiering. Det planeras att påbörjas under år
1997.
De miljöåtaganden som jordbrukare gör, inom ramen för
miljöprogrammet eller skogsprogrammet, ersätts motsvarande den kostnad
eller det inkomstbortfall som åtagandet innebär. Utöver sådana
miljöersättningar (inklusive information och utbildning) används även
miljöskatter på bekämpningsmedel och handelsgödsel som ekonomiska
styrmedel. Därtill kommer försöks- och utvecklingsverksamhet, forskning
samt lagstiftning
Bekämpningsmedel
Ett andra åtgärdsprogram med syfte att minska risker för människa och
miljö avslutades år 1996. Målet för programmet är att användningen av
aktiv substans i bekämpningsmedel skall reduceras med 75% utifrån
genomsnittet för perioden 1981-1985 Prognosen för att målet skall nås
verkar god Ett nytt handlingsprogram för perioden 1997-2001 har
redovisats till regeringen av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen
V äxtnäringläckage
Målet har vant att belastningen från mänsklig verksamhet på haven ska
minska med 50% till år 1995 För jordbrukets del har Naturvårdsverket
gjort beräkningar som tyder på att växtnäringsläckaget har minskat med
25-30% jämfört med år 1985. Förslag till ytterligare åtgärder har
presenterats av Naturvårdsverket i samråd med Jordbruksverket. Frågan
utreds vidare och slutliga förslag lämnas sommaren 1997. En särskild
utredare har tillsatts för att se på hur vattenfrågor kan behandlas och
administreras avrinningsområdesvis. Utredningens resultat presenteras i
juni 1997.
Ekologisk produktion
Målsättningen är att 10 procent av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad
år 2000. Jordbruksverket har presenterat en aktionsplan för hur målet ska
nås. Odlingen nådde troligen 5-6 procent år 1996 Goda möjligheter finns
att målet nås genom marknadens ökade efterfrågan på ekologiskt odlade
produkter, men också med hjälp av olika åtgärder som arealersättning
inom jordbrukets miljöprogram, information och utbildning samt försöks-
och utvecklingsverksamhet och forskning.
EG-kommissionen har presenterat ett förslag till regelverk för ekologisk
djurhållning på gemenskapsnivå. Sverige arbetar för att regelverket skall
baseras på höga krav beträffande etik och djurmiljö
Ammoniak
Målet om en 25-procentig reduktion av ammoniakavgången från
jordbruket i södra och västra Sverige till år 1995, baserat på 1990 års
nivå, har inte nåtts. Reglerande åtgärder i syfte att minska avgången har
trätt i kraft under år 1995. Ytterligare beslutade åtgärder införs fram till
Skr 1996/97:50
21
den 1 januari 1998. Jordbruksverket har i uppdrag att till mars 1997 Skr. 1996/97:50
utvärdera möjligheten att uppnå en reduktion med 50 procent i Götaland
och Svealands slättbygder
Kadmium
Sverige har till följd av anslutningsfördraget med EU övergångs-
bestämmelser om gränsvärde för kadmiumhalten i fosforgödsel. Undan-
taget löper ut år 1998. Sverige arbetar aktivt för att EG-kommissionens
översyn av regelverket skall möjliggöra att Sverige även fortsättningsvis
kan behålla gränsvärdet. Sverige betonar behovet av reningsteknik för
kadmium och behovet av en marknad för kadmiumrenade gödselmedel
Detta kan skapas om ett gränsvärde införs på gemenskapsnivå.
En aktionsplan för bevarande av biologisk mångfald inom jordbruket har
presenterats av Jordbruksverket. Aktionsplanen behandlar tillsammans
med övriga handlingsprogram beträffande ekologisk odling, bekämpnings-
medelsanvändning m.fl jordbrukets påverkan på den biologiska mång-
falden. Aktionsplanen innehåller en mängd åtgärdsförslag för att Sverige
ska leva upp till de intentioner som konventionen om biologisk mångfald
förpliktigar till Planen svarar i princip på vilka åtgärder som bör genom-
föras, tidsplan och beräknad kostnad. Inom ramen för miljöersättnings-
programmet för jordbruket har delar av de föreslagna åtgärderna genom-
förts. Vidare har en kompletterande utredning om växtgenetiska resurser
inom jordbruket remissbehandlats och bereds f.n. inom regeringskansliet
Ett flertal aktionsplaner och handlingsprogram har, som framgår av den
tidigare beskrivningen, avrapporterats till regeringen under år 1996.
Under år 1997 kommer ytterligare handlingsprogram och utredningar att
presenteras so.n har återverkningar på jordbrukets miljöarbete såsom
handlingsprogram för minskat växtnärmgsläckage, minskad ammoniak-
avgång, utredning om avrinningsområden samt förslag till miljööver-
vakningens fortsatta inriktning. Vidare skall en första utvärdering av
miljöprogrammet för jordbruket redovisas med förslag till hur
miljöprogrammet kan förbättras. I uppdraget ingår att lämna förslag till
ett nytt delprogram för resurshushållande jordbruk inom ramen för det
konventionella jordbruket.
Mot bakgrund av det omfattande underlag och de många åtgärdsförslag
regeringen nu förfogar över avseende jordbrukets miljöpåverkan, avser
regeringen återkomma till riksdagen med förslag till hur jordbruket
ytterligare kan miljöanpassas, utifrån principen om sektorsintegrerat
miljöansvar. Denna samlade redovisning avseende jordbrukssektorn
planeras till hösten 1997.
På samma sätt som miljöersättningsprogrammet utvärderas för när-
varande, kommer den gemensamma jordbrukspolitikens samlade miljö-
22
effekter löpande utvärderas och följas upp. I ett långsiktigt arbete har Skr. 1996/97:50
Jordbruksverket tillsammans med Naturvårdsverket och Riksantikvarie-
ämbetet sedan början av 1990-talet följt miljöeffekterna av livsmedels-
politiken. Erfarenheterna av detta arbete kommer att tas till vara i det nya
utvärderingsuppdrag som regeringen har gett berörda myndigheter. I det
sammanhanget skall eventuella målkonflikter i jordbrukspolitikens olika
delar uppmärksammas när det gäller möjligheterna att nå miljömålen
Utvärderingsarbetet syftar till att förbättra underlaget för att bedöma
behovet av förändringar av tillgängliga styrmedel. God målstyrning av in-
satta åtgärder medför bättre kostnadseffektivitet. Även för att ta ställning
till om gällande miljömål behöver revideras, omvärderas eller komplet-
teras, behövs en kontinuerlig utvärdering och uppföljning göras av i
vilken utsträckning befintliga miljömål har uppfyllts. För miljöåtgärder
som grundas på initiativ och medel från den Europeiska Gemenskapen
arbetar Sverige för bättre insyn och tillgänglighet till andra medlemstaters
miljöåtgärder och utfallet av dessa. Sverige arbetar också, t.ex. inom
ramen för OECD: s jordbruksarbete, med miljöindikatorer inom jordbruket
som ett medel för att kvantifiera miljöpåverkan och objektivt värdesätta
odlingslandskapets miljöer. Uppföljningen av FAO:s toppmöte om global
livsmedelssäkerhet, som ägde rum i november 1996, kommer sannolikt
att på det nationella planet integreras i arbetet med att miljöanpassa det
svenska jordbruket.
I östra delen av Östersjöområdet har jordbrukssektorn undergått en
avsevärd förändring sedan sovjetssystemets fall och de baltiska repub-
likernas självständighet. Jordbruksproduktionen har minskat drastiskt och
därmed även miljöbelastningen. En omstrukturering pågår och i samband
med ett ekonomiskt uppsving kan jordbruksproduktionen åter öka. De
framtida miljöeffekterna beror i hög grad på hur det nya jordbruket
kommer att bedrivas
Jordbruket i västländerna fortsätter att belasta Östersjön och andra
vatten i regionen i hög utsträckning Jordbruket har inte kunnat uppnå det
50 procentiga reduktionsmålet enligt HELCOMS:s ministerdeklaration
från år 1988. Ett fortsatt åtgärdsarbete är nödvändigt.
Inom HELCOM pågår en utveckling av ett annex till Helsingfors-
konventionen till skydd av Östersjöns miljö avseende åtgärder inom jord-
brukssektorn. Polen är projektansvarig för detta arbete liksom för utveck-
lingen av ett utvidgat program för att miljöanpassa jordbruket i regionen.
Annexet avses att antas av HELCOM:s ministermöte år 1998.
Arbetet inom ramen för en Agenda 21 för Östersjöområdet bör kunna
koncentreras på det arbete som pågår inom HELCOM, dels vad avser
utvecklingen av ett jordbruksannex och aktionsprogrammet, dels inom
ramen för arbetet med att stärka åtgärdsprogrammet för att återställa
Östersjöns ekologiska balans. Sverige bör fortsätta med att stödja detta
arbete liksom Polens projektledarskap genom att ställa resurser till
förfogande 23
Skr 1996/97:50
Regeringens sammanfattning: Fisket i sig själv innebär ett
nyttjande av en i huvudsak självreproducerande naturresurs. Det är
därför av största vikt att nyttjande sker med beakande av bästa
tillgängliga vetenskapliga fakta samt genom lämpliga åtgärder för
bevarande och förvaltning och för att säkerställa ett optimalt
nyttjande av fiskbestånden De mest betydelsefulla åtgärderna för
en god beståndsvård är fastställandet av fångstnivåer och tekniska
åtgärder för att skydda ungfisk och att undvika bi fångster av inte
önskade arter. Den för EU gemensamma fiskeripolitiken bygger på
principer som syftar till ett ansvarsfullt nyttjande av de levande
marina och akvatiska resurserna. Likalydande principer finns i ett
flertal internationella överenskommelser på fiskets område Sverige
verkar aktivt för att dessa principer skall tillämpas fullt ut
Ett stort antal faktorer kan påverka fiskbestånden i våra vatten.
I havsmiljön är eutrofieringen av våra kustområden och hela
egentliga Östersjön ett av de allvarligaste hoten mot fiskbestånden
I sötvattensmiljön är försurningen det allvarligaste problemet. Det
är av stor vikt att utsläppen av organiskt material, växtnäringsäm-
nen, försurande substanser och miljögifter minskas för att återställa
de marina och akvatiska ekosystemen.
Miljöstörningar utgör ett allvarligt hot mot ett uthålligt fiske eftersom d,e
minskar tillgången på de för fisket intressanta arterna eller gör fisken
mindre lämplig som livsmedel. En angelägen uppgift, när det gäller att
främja och skapa förutsättningar för ett hållbart fiske, är därför att bevara
eller återställa goda miljöförhållanden i hav, sjöar och vattendrag
Yrkesfiskets miljöeffekter
Effekter på ekosystemet av olika fiskeaktiviteter kan uppträda på många
olika sätt i tid och rum Yrkesfisket nyttjar en resurs i en föränderlig
miljö. En viktig miljöeffekt följer av själva syftet med fisket, nämligen
att fiske orsakar dödlighet på målarter, men också ger bifangster av såväl
fisk som andra organismer. Även djurarter högre upp i näringskedjan
(t.ex. sjöfåglar) och längre ned i näringskedjan (t.ex. bottenfaunan) kan
påverkas av fiske. Ett alltför omfattande fiske kan leda till att bestånden
reduceras till nivåer när det inte längre blir lönsamt med fortsatt fiske
Det är därför sällsynt att överfiske leder till utrotning av arter. Ett
undantag är den vilda laxen i Östersjön som påverkas av ett fiske som är
dimensionerat efter den rika förekomsten av odlad lax.
24
Skr. 1996/97:50
Fritidsfiskets miljöeffekter
Sport- och husbehovsfisket kan ge upphov till olika slags miljöeffekter,
dels sådana som är unika för fritidsfisket, dels sådana som är mer eller
mindre gemensamma för allt friluftsliv Även om fritidsfiskaren inte har
resurser av samma omfattning som yrkesfiskaren kan ett högt fisketryck
ändå uppkomma i vissa vatten Då fisket många gånger inriktas på stora
individer finns en risk för selektivt fiske på snabbväxande arter
Exempelvis kan nämnas det ökade fisket i strömmande vatten efter t.ex
öring, som har medfört en minskning av mängden större öringar
Vattenbrukets miljöeffekter
Odling av fisk för konsumtion är förknippat med påverkan av miljön
Med hänsyn till de möjliga miljöeffekterna är större odlingar av fisk
anmälnings- eller tillståndspliktigt enligt miljöskyddslagen. Tillstånds-
myndigheten har därvid att pröva om ett aktuellt vattenområde tål den
belastning för miljön som ett planerat vattenbruk medför samt föreskriva
om skyddsåtgärder och villkor för verksamheten så att miljöstörningar
undviks så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljö-
mässigt motiverat
Den gemensamma fiskeripolitiken
EU:s gemensamma fiskeripolitik har tillämpats sedan år 1983. De all-
männa målen för den gemensamma fiskeripolitiken är att skydda och
bevara de levande marina akvatiska resurser som är tillgängliga och far
utnyttjas. Målen syftar även till att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på
ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala
förhållanden som i assar sektom. Vidare skal! hänsyn tas till följderna för
det marina ekosystemet och särskilt till producenternas och konsumen-
ternas krav. För förvaltningen av fiskerresurserna har ett gemenskaps-
system inrättats. Systemet syftar till en varaktig balans mellan resurser
och nyttjande inom de olika fiskeområdena.
EU:s fiskeripolitik har utformats för att ge ett maximalt skydd för
bestånd som riskerar att överutnyttjas. Politiken grundar sig på
vetenskaplig och ekonomisk information som lämnas av Vetenskapliga,
tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och
Internationella rådet för havsforskning (ICES). Vidare innebär den
gemensamma fiskeripolitiken att omedelbara åtgärder vid behov kan vid-
tas på gemenskapsnivå. Ett aktuellt exempel är de i år kraftigt reducerade
kvoterna för sill i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt som med kort varsel
beslutades till följd av aktuella vetenskapliga rön
Inom den gemensamma fiskeripolitiken diskuteras för närvarande ett
förslag om införande av tekniska åtgärder för bevarande av fiske-
resursema som framförallt syftar till bevarande av ungfisk samt att för-
25
bättra fiskeredskapens selektivitet Skr. 1996/97:50
Inom ramen för Fiskenkommissionen för Östersjön har en arbetsgrupp
tillsatts för att utarbeta en aktionsplan för bevarandet av den vilda iaxen
i Östersjön
EU har undertecknat samt ratificerat FN:s havsrättskonvention,
undertecknat FN-konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd och
vandrande arter, undertecknat FAO s internationella uppförandekod för
ansvarsfullt fiske samt FAO överenskommelsen om internationella beva-
rande- och förvaltningsåtgärder för högsjöfisket den s.k. flaggkonven-
tionen.
Nationella mål
Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är att vi skall utnyttja våra
vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de långsiktigt medverkar till
vår livsmedelsförsörjning och vårt välstånd i övrigt
En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av
fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. En
god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för produktion
av fisk på icke traditionellt vis, dvs. i form av odling. En väl avvägd
hushållning främjar även sportfisket som är en viktig form för friluftsliv
och rekreation. Övergripande mål som även gäller fiskets område anges
bl.a i propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90).
För fiskesektorn har också särskilt följande miljömål och miljöriktlinjer
tidigare lagts fast. Enligt propositionen Strategi för biologisk mångfald
(prop. 1993/94:30) är målen att naturligt förekommande arter i havs- och
vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade popula-
tioner. Målen för natur- och miljövården mom fiskets område innebär att
fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall kunna bevaras i
livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. I detta ingår bl.a. att slå
vakt om alla fiskarter i landet. I princip likalydande formuleringar finns
i Vissa fiskeripolitiska frågor (prop. 1993/94:158).
Fiskeriverket har utarbetat en aktionsplan för biologisk mångfald på
fiskets område. I aktionsplanen redovisas pågående utredningar samt
framtida åtgärdsmål uppdelade på olika vattenområden, sötvatten, kust-
vatten och utsjövatten.
Åtgärder under 1997
Under 1997 kommer de nämnda konventionerna och multilaterala avtalen
att följas upp. En nationell ratificermgsprocess av FN-konventionen om
vandrande fiskbestånd och vandrande arter kommer att verkställas.
Eventuellt kommer uppföljningen av FAO:s toppmöte om global livs-
medelssäkerhet att ha implikationer på fiskets område.
Fiskerikommissionen för Östersjön skall vid ett extra möte i februari
ta ställning till en aktionsplan för bevarandet av Östersjölaxen
Fiske- och Miljöministrarna i Nordsjön kommer att mötas i mars för att
besluta om den långsiktiga inriktningen i frågor som rör sambandet 26
mellan fisket och Nordsjöns marina ekosystem
Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald kommer att utgöra Skr. 1996/97.50
ett av underlagen för en redovisning av arbetet med biologisk mångfald
inom jordbruks- och fiskesektorerna som planeras föreläggas riksdagen
under nästa år
Vid mötet med CBSS (Council för the Baltic Sea States) i Kalmar år
1996 antogs, på uppdrag av statsministrarna vid deras möte i Visby i maj
år 1996, tre aktionsprogram för utvecklingen i Östersjöområdet. I det
tredje aktionsprogrammet ombeds Fiskerikommissionen för Östersjön att
utveckla ett omfattande program för uthålligt fiske i Östersjön. Vid
Fiskerikommissionens 22:a årliga möte beslutades att en särskild grupp
skulle tillsättas för att utarbeta en aktionsplan för laxfiskevården i linje
med önskemålet från CBSS möte i Kalmar 1996. Aktionsplanen skall
behandlas vid ett extra möte med Fiskerikommissionens i februari 1997.
I det fortsatta arbete bör en harmonisering med utvecklingen av en
Agenda 21 för Östersjöregionen eftersträvas och i relevanta delar i
samarbete med HELCOM. Därvid bör för särskilt skyddsvärda fiskarter
handlingsplaner för ett resursanpassat fiske upprättas.
Regeringens sammanfattning: Genom 1993 års skogspolitiska
beslut introducerades ett miljömål jämställt med skogspolitikens
produktionsmål. Skogsnäringen har engagerat sig starkt i att öka
sina miljökunskaper och att tillämpa dem praktiskt. Hela det
skogspolitiska beslutet utvärderas för närvarande av Skogsstyrelsen
och Naturvårdsverket. Regeringen kommer att för riksdagen redovi-
sa resultatet av utvärderingen under år 1998, i vissa delar möjligen
tidigare
De svenska skogarna har sedan århundraden haft stor ekonomisk
betydelse för landet som källa för olika förnödenheter för landsbygds-
befolkningen, industrin och för exporten Skogsnäringen är en av våra
basnäringar som numera genom en modern skogsindustri och export över
stora delar av världen genererar stora nettoexportinkomster till landet,
större än någon annan näring, och ger sysselsättning och inkomster åt
många människor
Skogsbrukets stora betydelse genom årerihar skapat en djup insikt hos
det svenska folket om nödvändigheten av att hushålla med skogsresursen
I olika grad har statsmakterna också föreskrivit sådan hushållning i
lagstiftningen Dessa föreskrifter tog emellertid sikte endast på bevarande
•och utveckling av skogsproduktionen
27
Först i mitten av 1970-talet började behovet av miljöhänsyn i Skr. 1996/97:50
skogsbruket uppmärksammas i de skogspolitiska besluten De föreskrifter
som beslutades var dock mycket begränsade sedda i dagens perspektiv
Bestämmelserna var dock ett första uttryck för vad som sedan har kommit
att benämnas sektorsansvar för miljön
Något skydd för skogsmarken som produktionsresurs finns inte.
Skogsvårdslagstiftmngen hindrar inte att skogsmarken tas i anspråk för
annat än virkesproduktion. Intressen som önskar exploatera skogsmark för
annan användning än skogsbruk har alltså företräde framför den lång-
siktiga, hållbara skogshushållningen
Skogsbruk bedrivs sedan länge aktivt över praktiskt taget hela vår
skogsareal. Styrkan av miljöpåverkan varierar med typ av ingrepp och
grad av häsynstagande. Sett över tiden har stora förändringar skett 1800-
talets omfattande miljöförändringar genom skogsplanteringar av ljung-
hedar och betesmarker har i dag inte någon motsvarighet i vårt land
1950-talets jättelika kalhyggen är också historia. Uppmärksamheten nu
riktar sig mera mot behovet av att vid skogsbruk bevara en biologisk
mångfald i skogsmiljön.
1993 års skogspolitik
Genom 1993 års skogspolitiska beslut togs ett helhetsgrepp i linje med
de överenskommelser som träffades vid FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Den nya skogspolitiken bygger
sålunda uttryckligen på principerna om brukande, bevarande och hållbar
utveckling av skogarna, de s.k. Skogsprinciperna
Jämfört med tidigare har riksdagen nu lagt fast ett miljömål för
skogsbruket vid sidan av produktionsmålet. Dessa båda mål skall vara 28
jämställda.
Produktionsmålet för skogsbruket är att skogen och skogsmarken skall Skr. 1996/97:50
utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god
avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga
om användningen av vad skogen producerar.
Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens naturgivna
produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk
variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och
djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva
under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och
naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska
och sociala värden skall värnas
Skogspolitikens medel för att nå dessa mål är av olika slag. De
innefattar lagstiftning, kunskapsförsörjning och statligt ekonomiskt stöd.
Den viktigaste lagstiftningen är skogsvårdslagstiftningen och naturvårds-
lagstiftningen. Kunskapsförsörjningen, som i den nya skogspolitiken har
fatt en väsentligt ökad tyngd, omfattar inventeringar, utbildning och
forskning samt rådgivning och information. Det staliga ekonomiska stödet
är av mindre omfattning och betydelse
Skogsbrukets och skogsmyndigheternas sektorsansvar för miljön
behandlades ingående i 1993 års skogspolitiska beslut och har därefter
kompletterats med preciseringar i både riksdagsbeslut och regeringsbeslut.
Principerna för sektorsansvaret bygger på 1991 års miljöpolitiska beslut.
Skogspolitikens miljömål är en central del i detta ansvar. I lagstiftningen
kommer sektorsansvaret till uttryck både i skogsvårdslagstiftningen och
i naturvårdslagstiftningen. Rådgivning, information och utbildning är nöd-
vändiga redskap för att skogsägarna skall kunna leva upp till kraven på
sektorsansvar. En mycket stor del av Skogsvårdsorganisationens verksam-
het består i att föra ut kunskaper om sektorsansvaret för miljön och hur
det kan tillgodoses
1993 års skogspolitiska beslut trädde i kraft den 1 januari 1994
Miljömålet och olika arrangemang kring detta har fått en stark anslutning
från enskilda skogsägare, skogsbolag, bransch- och intresseorganisationer
och myndigheter. Det har också rönt omfattande intresse utomlands
Utbildnings- och informationsmaterial om svensk skogspolitik är efter-
frågat över hela världen
Internationella skogsfrågor behandlas i de s.k. skogsprinciperna som
antogs vid Riokonferensen år 1992 och i kapitel 11 i Agenda 21. År 1995
tillsatte FN:s kommission för hållbar utveckling en mellanstatlig panel för
skogsfrågor som skulle diskutera ytterligare förslag till åtgärder för ett
globalt hållbart skogsbruk på grundval av de skogsprmciper som antogs
av världens länder vid Riokonferensen. Sverige deltar aktivt i detta arbete
och verkar för att genomföra och fördjupa skogsprinciperna med sikte på 29
en ny global överenskommelse för hållbart skogsbruk. Sverige verkar
internationellt för att skogsbruk bedrivs uthålligt till gagn för nuvarande Skr 1996/97:50
och kommande generationer, för att minskningen av världens skogs-
resurser hejdas och för att naturens mångfald bevaras Formerna för detta
måste bestämmas nationellt av hänsyn till de ekonomiska, sociala, kul-
turella och naturgivna skillnaderna mellan regioner och länder
I enlighet med vad som anmäldes för riksdagen år 1993 följs det
skogspolitiska beslutet upp av Skogsstyrelsen. I de delar uppföljningen
avser miljöfrågor görs den i samarbete med Naturvårdsverket. En samlad
redovisning skall göras till regeringen i januari 1998 Redan vid årsskiftet
1996/97 har dock en uppföljning av skyddet för den biologiska mång-
falden inkl utvecklingen i fråga om reservatavsättningen redovisats av
myndigheterna. Miljövårdsberedningen har fatt i uppdrag att med dessa
redovisningar som grund senast juli 1997 yttra sig över i vilken
omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver utökas och
former för att åstadkomma detta
Skogsstyrelsen har i likhet med Jordbruksverket, Fiskeriverket,
Boverket och Naturvårdsverket utarbetat en aktionsplan för biologisk
mångfald. Aktionsplanen har remissbehandlats och därefter diskuterats vid
tre regionala seminarier. Den redovisar de olika åtgärder som Skogs-
styrelsen anser behöver vidtas för att skogspolitikens miljömål skall nås.
De flesta åtgärder som redovisas ingår i Skogsvårdsorganisationens
uppgifter
Som nämnts har skogsnäringen engagerat sig starkt i frågor som rör
skogsbrukets miljömål. En sådan fråga gäller formerna för långsiktig
planering av ett skogsbruk, där stark betoning läggs på bevarande av
olika miljöer och arter. Flera stora skogsägande företag arbetar med s k
ekologisk landskapsplanering. Formerna för detta arbete skiljer sig något
mellan företagen. På så sätt erhålls en bred erfarenhet som grund för
framtida justeringar. Det enskilda mindre skogsbrukets särskilda förut-
sättningar möjliggör inte en direkt tillämpning av storskogsbrukets
modeller. Försök pågår därför med anpassade planermgsmodeller. En
ekologisk verksamhetsplanering av något slag är nödvändig i vårt land
där skogsbruk bedrivs över så gott som hela skogsarealen Den svenska
politiken för bevarande av en biologisk mångfald i skogen bygger därför
på hänssynstagande av olika grad där mycket stor vikt läggs på åtgärder
i samband med avverkning och skogsvård Miljömålet i skogsbruket kan
sålunda inte nås enbart genom totalskydd av vissa arealer, en linje som
följs i många andra länder. Det svenska planeringssystemet har rönt stort
intresse utomlands
En annan fråga av internationellt intresse är miljömärkning av
skogsindustriprodukter inkl, miljöcertifiering av skogsbruk Den interna-
tionella debatten handlar bl.a. om på vilken nivå certifiermgssystem skall
utformas, detalj en ngsgraden och statsmakternas inflytande I Sverige, där
frågan blivit högaktuell genom krav från stora köparländer som
Storbritannien och Tyskland, har vi valt att låta marknadsaktörerna arbeta
med frågan utan inblandning av staten Det pågår sålunda ett arbete med
att utifrån kriterier uppställda av organisationen Forest Stewardship
Council (FSC) utforma en nationell standard för miljöcertifiering av 30
skogsbruk. Två frågor som särskilt uppmärksammas sammanhänger med
det stora antalet skogsbrukare i vårt land och med virkesimporten till Skr. 1996/97:50
svensk skogsindustri. Arbetet görs i en särskild grupp med företrädare för
skogsnäringen, miljöorganisationerna, arbetstagarna och samerna. Avsik-
ten är att slutföra arbetet under första halvåret 1997
Det är regeringens avsikt att för riksdagen redovisa resultatet av
uppföljningen av 1993 års skogspolitiska beslut Mot bakgrund av den
rapporteringstidpunkt som är fastställd kan en helhetsredovisning göras
först under år 1998. Eventuellt kan en delredovisning bli aktuell under år
1997
OECD:s granskning av svensk miljövårdspolitik inklusive dess
rekommendationer rörande skogsbruket och miljön behandlas i avsnitt III
Regeringens sammanfattning: Genom de förslag och bedömningar
som regeringen redovisat i prop. 1995/96:226 om hållbar utveckling
i landets fjällområden har en god grund lagts för rennäringens
ansvar för hushållningen med naturresurser.
Renskötsel är en areell näring som bedrivs extensivt i den norra delen av
Sverige. Enligt 65 § första stycket rennäringslagen (1971:437) skall vid
renskötsel skälig hänsyn tas till andra intressen
Vid renskötselns utövande kan det förekomma konflikter med
naturvårdens intressen, särskilt med hänsyn till den rationalisering och
mekanisering som skett inom rennäringen under de senaste decennierna.
Därtill kommer att renskötseln i stor utsträckning bedrivs på marker som
är särskilt känsliga för påverkan. Bestämmelsen i 65 a § rennäringslagen
innebär att det ställs sä; skilda krav på rennäringen om att ta hänsyn till
naturvårdens och kulturmiljövårdens intresse så att verksamheten bedrivs
på det sätt som naturen tål i ett långsiktigt perspektiv.
Den miljöpåverkan som i första hand kan uppkomma avser för högt
betestryck, bete på från naturvårdssynpunkt känsliga områden och
terrängkörning på barmark med motorforden
I prop. 1995/96:226 om hållbar utveckling i landets fjällområden
föreslog regeringen att det skall införas ett miljömål i rennäringslagen
(1971:437). Rennäringen skall enligt förslaget bedrivas så att natur-
betesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga upprätthålls och att mar-
kerna uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska
mångfalden bevaras.
Miljömålet innebär att samebyarnas betesuttag, renantal och hjord-
sammansättmng skall vara anpassade till betesmarkernas långsiktiga
produktionsförmåga och bevarande av den biologiska mångfalden. Att
detta miljömål uppfylls är en mycket viktig fråga för såväl rennäringens
framtid som för den biologiska mångfalden. Därigenom bidrar detta Skr 1996/97:50
miljömål också till att stärka en verksamhet som är av central betydelse
för att långsiktigt säkra den samiska kulturen Miljömålet innebär sam-
tidigt att kraven på hänsyn till miljön vid rennäringens utövande görs
tydliga. Hänsynen gäller inte enbart själva renbetet utan även påverkan
på naturmiljön av rennäringens anläggningar och driftsformer.
Av hänsyn till den faktiska betestillgången över en längre tidsperiod är
det viktigt att det fastställda renantalet inte överskrids. År 1993 infördes
ett antal bestämmelser i rennäringslagen som ger förbättrade möjligheter
att kontrollera samebyns renantal.
Vidare har berörda länsstyrelser i samråd med berörda samebyar getts
i uppdrag att upprätta åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen
Regeringen har i den nämnda propositionen uttalat att samebyarnas
markanvändningsredovisnmgar skall kompletteras med information om
speciellt värdefulla eller känsliga områden för renskötseln, naturvården
och kulturminnesvården Detta gör redovisningarna mer operativa för
samebyns egen planering av driften liksom för samråd och planering.
Från år 2000 bör enligt propositionen endast fordon som uppfyller
särskilda krav vad gäller marktryck vid barmarksköming vara tillåtna.
Naturvårdsverket har fatt i uppdrag att efter samråd med Vägverket
utforma föreskrifter för terrängfordon om högsta marktryck.
32
Skr 1996/97:50
Regeringens sammanfattning: All användning och tillförsel av
energi innebär miljöpåverkan. Det gäller bl.a påverkan på klimatet,
försurning och katastrofrisker
Utsläpp av koldioxid, som är den viktigaste klimatpåverkande
gasen, härrör till övervägande del från förbränning av fossila
bränslen. Detta innebär att en verkningsfull strategi för begränsning
av koldioxidutsläppen måste inriktas på energianvändningen För-
bränning ger även upphov till utsläpp av svavel- och
kväveföreningar, vilket är en grundläggande orsaken till försurning.
Sveriges energisystem har de senare åren blivit mer effektivt och
utsläppen av luftföroreningar har minskat avsevärt En fortsatt
utveckling och omställning av energisystemet är dock nödvändig
för att ytterligare minska dess negativa miljöeffekter. Förutom en
vidareutveckling av de nationella styrmedlen krävs en internationell
samordning för att åtgärda miljöproblem av regional och global
karaktär.
För att åtgärda problemen är det bl.a. viktigt
- att Sverige driver på i arbetet med att formulera EU:s klimat-
strategi. Syftet med arbetet bör vara att ett protokoll till FN:s
Klimatkonvention kan antas i december 1997 innehållande
bindande åtaganden om begränsningar av utsläpp och gemensamma
åtgärder för att minska dess utsläpp.
- att Sverige agerar pådrivande för att arbetet med EU:s
försurnmgsstrategi slutförs, i syfte att utsläppen av försurande
ämnen mom EU kan minskas till den kritiska belastningsnivån.
- att ytterligare åtgärder vidtas för att minska svenska utsläpp av
försurande ämnen.
All användning och tillförsel av energi innebär miljöpåverkan. Det gäller
bl.a. påverkan på klimatet, försurning, katastrofrisker, oljespill från tank-
fartyg och lokalt eller regionalt betingade miljöstörningar från exempelvis
vatten- och vindkraftverk. Inom klimatområdet är ett stort problem
befarade klimatförändringar som en följd av den s.k. växthuseffekten
Jordens klimat förändras som en följd av utsläpp av växhusgaser som
koldioxid, metan, kvävedioxid, ozon samt olika stabila klorflourkarboner
Ungefär fyra femtedelar av de nuvarande koldioxidutsläppen från
mänsklig verksamhet härrör från förbränning av fossila bränslen. Detta
innebär att en verkningsfull begränsning av koldioxidutsläppen måste
inriktas på användningen av fossila bränslen och drivmedel Utsläpp av
försurande ämnen från energisystemet för med sig problem med
försurning av mark och vatten. Detta beror dels på utsläpp av svavel, där
utsläppen till närmare 90 procent kommer från länder i Sveriges närhet,
33
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 50
dels på egna utsläpp av framför allt kväveoxid där Sverige inte ännu har Skr 1996/97:50
uppnått sitt nationella utsläppsmål
Småskalig vedeldning ger i många fall upphov till stora utsläpp av
oförbrända ämnen Naturvårdsverket och Boverket har lämnat förslag till
åtgärder. Utredningen remissbehandlas f.n.
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). Beslutet grundade sig
i allt väsentligt på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Riktlinjerna omfattar bl a. vissa
program för omställning och utveckling av energisystemet
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i
Sverige. Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i
största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och
fömybara, energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav
skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och
utveckling av all energiteknik
En parlamentarisk kommission - Energikommissionen - tillsattes
sommaren 1994 (dirN1994:67, dir.N 1994:120). Kommissionens uppgift
var bl a att granska de pågående programmen för omställning och
utveckling av energisystemet samt att analysera behovet av förändringar
och ytterligare åtgärder. Energikommissionen redovisade sitt slut-
betänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) i december
1995 som remitterades våren 1996.
För närvarande pågår överläggningar om energipolitiken mellan
riksdagspartierna. Syftet med överläggningarna är att på grundval av 1991
års överenskommelse, Energikommissionens betänkande och remissvaren
på detta nå en bred parlamentarisk överenskommelse om den framtida
energipolitiken. Regeringen avser att under våren 1997 återkomma till
riksdagen med en proposition om energipolitiska riktlinjer m.m
I anslutning till Riokonferensen år 1992 undertecknades FN:s ramkon-
vention om klimatförändring. Konventionen kom till för att förhindra
globala klimatförändringar till följd av utsläpp av s.k. växthusgaser, detta
kan utgöra ett allvarligt hot mot ekosystemens överlevnad och
världsekonomins utveckling - bl a. genom befarade ändrade förutsätt-
ningar för odling och näringsidkande. Konventionen syftar till att minska
klimtförändringama genom att reglera utsläppen av växthusgaser, framför
allt vad gäller användning av fossila bränslen. Från klimatsynpunkt spelar
det ingen roll varifrån utsläppen sker I-länderna har hittills svarat för den
största delen av utsläpp från fossila bränslen, men u-ländernas andel 34
förväntas dominera i framtiden. Klimatpolitiken förutsätter därför ett
globalt samarbete, som grundas på effektivitet och rättvisa
Jämfört med övriga länder har Sverige en låg andel fossila bränslen i
energisystemet. Knappt 40 procent av den svenska energitillförseln utgörs
av fossila bränslen Genomsnittet för OECD-ländema är över 80 procent
Inom den svenska elproduktionen utgör de fossila bränslena endast ca 5
procent.
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska
klimatpolitiken (prop. 1992/93: JoU 19, rskr 1992/93: 361) Där fastlades den
nationella strategin att koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras
på 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska. Beslutet omfattar en
klimatstrategi för energiområdet
Inför FN:s klimatkonventions nästa partsmöte är EU:s positioner för
närvarande under utarbetande. Parallellt bedrivs även ett arbete för en
EU-strategi för klimatfrågorna
De svenska klimatpolitiska insatserna inom energiområdet koncentreras,
utöver koldioxidbeskattnmgen av fossila bränslen, till två områden: dels
forskning och utveckling samt tillämpning i Sverige av energieffektiv
teknik och teknik för att utnyttja förnybara energikällor, dels insatser för
energieffektivisermg och övergång till förnybara energikällor i Baltikum
och Östeuropa
En utgångspunkt för den svenska klimatstrategin är att klimatpolitiken
bör utformas i ett internationellt perspektiv och innefatta ett aktivt
internationellt arbete Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan
vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till kostnads-
ansvar, nuvarande utsläpp per invånare och tidigare åtgärder Inom ramen
för FN:s konvention för klimatförändringar pågår just nu ett arbete för att
förstärka konventionen Protokollet, som förväntas antas i Kyoto i
december 1997, skall innefatta såväl åtgärder som kvantitativa åtagande
om utsläppsbegränsningar för åren 2005, 2010 och 2020. Sverige deltar
aktivt i den arbetsgrupp under EU:s ministerråd som har tillsatts för att
förbereda dessa förhandlingar och för att utforma EU:s interna
klimatstrategi.
Programmet för effektivare energianvändning m.m i de baltiska
staterna m.fl. har till huvudsakligt syfte att bidra till minskade globala
koldioxidemissioner och ge underlag för en bedömning av möjligheterna
till s.k. gemensamt genomförande (joint implementation) inom ramen för
klimatkonventionen Programmet administreras av Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK). Totalt har sedan år 1993 anslagits
närmare 300 miljoner kronor för detta program. Närmare 50 projekt har
genomförts, främst avseende energihushållning och konvertering från
oljeeldning till biobränslen. Insatserna har huvudsakligen gjorts i de
baltiska staterna
De svenska utsläppen av koldioxid från energisektorn minskade kraftigt
under 1970- och 1980-talen. Under 1990-talets första år ökade utsläppen
något, delvis på grund av en ökad industriell produktion. Även industrins
användning av förnybara bränslen ökade under perioden. Preliminära
Skr. 1996/97:50
35
siffror för år 1995 visar dock att koldioxidutsläppen från energisektorn Skr 1996/97:50
återigen är nere på 1990 års nivå
En bedömning av de framtida utsläppen av koldioxid blir beroende av
vilka antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen och
framtidens energisystem. Av särskild betydelse är hur en avveckling av
kärnkraften genomförs
Energikommissionen har bedömt att det mål som riksdagen har ställt
upp, om att utsläppen av koldioxid skall stabiliseras till år 2000 och
därefter minska, inte kommer att kunna uppnås med dagens styrmedel.
Det gäller särskilt minskningen efter år 2000. Ytterligare åtgärder för att
begränsa utsläppen är enligt kommissionen nödvändiga om målen skall
nås. Samma slutsatser drar Naturvårdsverket i sin utredning "Sverige mot
minskad klimatpåverkan” rapport nr 4634. Naturvårdsverket pekar på
kostnadseffektiva åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid
Naturvårdsverket föreslår också begränsning av HFC/FC-föreningar
Förslaget remissbehandlas för närvarande.
NUTEK har i rapporten (R 1996:57) Internationellt klimatarbete - Ur
ett svenskt perspektiv diskuterat konsekvenserna för Sverige av tänkbara
framtida bindande åtaganden inom ramen för klimatkonventionen, med
tonvikt på Sveriges särskilda förutsättningar i förhållande till andra
OECD-länder NUTEK:s beräkningar visar att kostnaderna för samhället
är kraftigt beroende av hur åtagandena formuleras
Utsläppen av försurande ämnen från energisystemet har minskat kraftigt
under de senaste decennierna Utsläppen av svavel från förbränning i
fasta anläggningar minskade med 90 procent mellan åren 1980 och 1994
Under samma period minskade utsläppen av kväveoxider från dessa
anläggningar med drygt 50 procent
En rad styrmedel finns för att begränsa utsläppen av försurande ämnen
från energisystemet. Det gäller bl.a. skatt på utsläpp av svavel, avgift på
utsläpp av kväveoxider från förbränningsanläggningar, reglering av högsta
tillåtna svavelhalt i bränslen och riktlinjer för utsläpp vid prövning enligt
miljöskyddslagen. Enligt regeringens bedömning har dessa styrmedel varit
effektiva. Överväganden sker nu om ytteiligare åtgärder för att re lucera
försurande utsläpp. Liksom vad gäller utsläppen av koldioxid är det
betydelsefullt hur en avveckling av kärnkraften genomförs
Sveriges energisystem har effektiviserats. Denna utveckling är till stor
del ett resultat av styrmedel såsom lagstiftning, regleringar, skatter,
avgifter och åtgärder för att främja utveckling av ny teknik med mindre
skadlig påverkan på miljön. En fortsatt utveckling av energisystemet är
nödvändig för att minska dess negativa miljöeffekter Förutom en vida-
reutveckling av de nationella styrmedlen för energieffektivisering och
fömybar energi krävs ett internationellt samarbete för att åtgärda mil-
jöproblem av regional och global karaktär. För att åtgärda problemen är
det bl.a. viktigt att Sverige agerar pådrivande i det internationella arbetet,
vilket bl.a. omfattar EU:s klimatstrategi, EU:s försurningsstrategi samt de
kommande protokollen om kväveoxider, tungmetaller och persistenta
ämnen under FN:s konvention för långväga gränsöverskridande luftför-
oreningar. Vidare bör ytterligare åtgärder vidtas för att minska Sveriges 36
egna utsläpp av försurande ämnen
Skr. 1996/97:50
Regeringens sammanfattning: Den varuproducerande sektorn
bidrar till många olika typer av miljöpåverkan, varav de allvar-
ligaste är linjära materialflöden, ineffektiv resursanvändning samt
spridning av skadliga ämen till luft, mark och vatten En stor del
av det avfall som deponeras i dag utgörs av gruv- och
industriavfall Näringslivet kan därför bidra till en hållbar
utveckling på ett avgörande sätt genom att kretsloppsanpassa
produktionsprocesserna, utveckla nya, miljöanpassade produkter,
minska mängden avfall samt reducera avfallets farlighet och åter-
ställa förorenade områden. Detta ger också näringslivet en god och
långsiktig ekonomisk utveckling samt är positivt för konkurrens-
kraft och på sikt sysselsättning
Regeringens arbete är dels inriktat på att utveckla och förstärka
lagstiftningen, dels på att förbättra förutsättningarna för marknadens
möjligheter att driva på utvecklingen av miljöanpassade processer
och produkter. En varaktig samverkan mellan närings- och
miljöpolitiken syftar bl.a. till att fokusera och stimulera efterfrågan
på miljöanpassad teknik och miljöanpassade produkter, och till att
öka tillgången till miljörelaterad information hos olika aktörer på
marknaden. Producenterna av varor måste i ökad utsträckning ta
ansvar för den miljöpåverkan som varorna orsakar under hela deras
livscykel inkl, transporter och energiförbrukning. Arbetet med
kretsloppsanpassning fortsätter därför genom att producentansvaret
utökas till fler produktgrupper. Miljölagarna förstärks och samlas
i en miljöbalk. Kemikaliepolitiken liksom avfallshanteringen ses
över.
Industriell verksamhet påverkar miljön på många sätt, genom t.ex. råvaru-
utvinnmg, utsläpp till luft, mark och hav, liksom avfall, markexploatering
och buller. Gränsdragningen för vad som är varuproduktion är inte själv-
klar, då varuproduktion sker i viss mening även i andra sektorer än den
rent industriella, såsom inom jord- och skogsbruksektorerna och i
energisektorn. Dessutom orsakar konsumtionen av varor och tjänster
liknande, men även andra, miljöproblem. I ett kretsloppsperspektiv blir
det därför angeläget att koppla samman varu- och tjänsteproduktion med
konsumtion och avfall.
Naturvårdsverket har analyserat miljöpåverkan av varuproduktion-
konsumtion ur ett kretsloppsperspektiv. Med ett sådant perspektiv blir
sektorns största miljöproblem linjära materialflöden, överkonsumtion och
spridning av skadliga ämnen via produkter och sektorn bidrar därför till
flera miljöproblem i relativt hög grad
37
Synen på miljöarbetet har i hög grad förändrats över tiden Från början Skr. 1996/97:50
stod punktutsläppen i centrum för uppmärksamheten och många
förbättringar har skett inom industrin under de senaste decennierna
Utsläppen har på vissa områden mer än halverats, t.ex vad gäller utsläpp
av svaveldioxider och klorerade organiska ämnen. Allt fler företag
övergår till att se mer på användningen av resurser, hur
produktionsprocesser kan förändras och vilka miljöegenskaper produkter-
na har i användnings-, avfalls- och återvinningsleden Det gäller dock att
inte begränsa sig till inverkan av enskilda processer eller produkter i
framtiden utan snarare se på hur hela ekologiska system påverkas av
mänsklig verksamhet
Trots en delvis förändrad inställning till miljöarbetet visar utsläppsstatistik
från Naturvårdsverket att industrin eller industrins processer svarar för
fortsatt stora andelar av de totala utsläppsmängdema, med runt 40 procent
av svaveldioxidutsläppen, ca 7 procent av koldioxid-utsläppen och ca 16
procent av utsläppen av flyktiga organiska kolväten. Av utsläppen till
Östersjön kommer t ex. drygt 10 procent av kväve, samt knappt 30
proc.ent av fosforutsläppen, från industrin. Av det avfall som går till
' deponering är den helt övervägande viktandelen gruvavfall, följd av avfall 38
från skogsindustrin, "övriga metaller och metallvaror" samt "livsmedels-,
dryckes- och tobaksindustrin". Avfallet skapar också efter- Skr. 1996/97:50
behandlingsbehov
Det är påfallande att det inte finns något enkelt samband mellan hur
mycket miljöpåverkan samhället utövar och vilket genomslag detta far i
form av faktiska effekter Ett ekologiskt system kan under lång tid
utsättas för en kraftig belastning utan att några egentliga effekter uppstår,
tack vare att buffertmekanismer träder i funktion och förhindrar genom-
slag. Plötsligt kan man emellertid nå en punkt där gränsen är nådd vars
omfattning och exakta inträffande i tiden är svåra eller rent av omöjliga
att förutsäga på förhand
Mot denna bakgrund kan och far vårt agerande med avseende på
miljöproblemen inte baseras enbart på vad som kan förutsägas med
säkerhet. Arbetet måste i högre grad inriktas på att kunna förebygga
risker och förbättra förutsättningarna för marknadens möjligheter att driva
på utvecklingen av miljöanpassade produkter och processer, sett ur ett
kretsloppsperspektiv
Eftersom denna sektor påverkar miljön på en rad olika sätt är de flesta
mål antagna av riksdag och regering tillämpbara på sektorn Miljömålen
har emellertid hittills i begränsad grad brutits ner till mål som riktas
särskilt till varuproduktionsssektorn. Många av miljömålen riktar sig mer
eller mindre explicit till den producerande industrin, t ex. sägs att
"åtgärder inom... och industrin skall inriktas mot ett resurssnåll
kretsloppssamhälle". Ett exempel där både varor och tjänster inkluderas
är riksdagens miljömål för konsumentpolitiken "att sådana konsumtions-
och produktionsmönster skall utvecklas som minskar påfrestningarna pä
miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling" (se vidare avsnitt
9 Konsumentfrågor). Därtill hör en mängd begränsningsmål för olika
utsläpp och kemikalier samt många mål om avfall och återvinning, t.ex.
att "utsläppen av svaveldioxid frän processindustrin skall halveras mellan
1983 och 1995" och "utsläppen av kväveoxider till luft skall minska med
30% mellan 1980 och 1995"
För den första typen av övergripande mål är det svårt att utvärdera hur
långt sektorn har uppfyllt sina åtaganden. För den andra typen av mål,
som är mer avgränsade och lättare att följa upp har varierande resultat
uppnåtts, t.ex har ovannämnda svaveldioxid- och kväveoxidmål mer eller
mindre uppfyllts (se delavsnittet om förändring av utsläppen över tiden)
Regeringen gav år 1991 Naturvårdsverket i uppdrag att upprätta ett
tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor Målet för
programmet är att det för varje miljöstörande anläggning skall finnas
moderna och ändamålsenliga villkor. Vidare skall utsläppen till början av
2000-talet ha begränsats till sådana nivåer att miljön inte tar skada och
hälsan inte påverkas av de aktuella utsläppen Emellertid måste man 39
normalt räkna med att det 1 närområdet runt en större anläggning finns
någon form av negativ påverkan. Skr. 1996/97:50
I ett regionalt perspektiv bidrar många anläggningar till de skador som
t ex. eutrofienng, försurning, oxidantbildning samt utsläpp av metaller
och stabila organiska ämnen ger I ett globalt perspektiv kan utsläppen
bidra till de problem som finns med t.ex. klimatpåverkan och ozon-
uttunnmg. Varje enskild anläggnings bidrag är ofta litet men för att nå
många av de uppsatta miljömålen är det nödvändigt att minska utsläppen
från ett stort antal punktkällor
Naturvårdsverket har i juli 1996 avlämnat en lägesrapport om
prövningen (rapport 4587 Miljöstörande anläggningar) Utsläppen från de
aktuella anläggningarna har jämfört med år 1990 minskat Speciellt
framträdande är detta för utsläppen av klorerad organisk substans från
skogsindustrin Vidare har utsläppen av metaller, svavel- och kväveoxider
samt lösningsmedel reducerats betydligt Bidragen från större svenska
anläggningar till olika miljöhot såsom försurning, eutrofiering, oxidant-
bildning och påverkan från persistenta organiska ämnen har därigenom
minskat. Även utsläppen i vår omvärld har minskat och därmed
belastningen på Sverige
Den positiva trenden med minskad belastning av flertalet luft- och
vattenföroreningar till trots återstår det i de flesta fall mycket arbete innan
utsläppen når nivåer som inte innebär skada på biologisk mångfald,
naturresurser och på konstruktioner eller konstföremål.
Påverkan på hälsan på grund av utsläpp från större anläggningar är
begränsad jämfört med den som andra aktiviteter i samhället ger upphov
till, t.ex. trafiken I närheten av de flesta anläggningar är påverkan på
hälsan liten Alla lokala hälsoproblem är dock inte lösta, bl.a kan man
notera att bullret från vissa anläggningar är högre än Naturvårdsverkets
riktlinjer och att luktolägenheter förekommer Det kan vidare finnas ett
bidrag till regional påverkan på hälsan även om det är litet jämfört med
bidraget från vägtrafikens utsläpp
Även om svenska punktkällor bara bidrar till en viss del av våra
miljöproblem måste arbetet fortsätta med att begränsa dessa utsläpp. Det
är bl.a. viktigt att Sverige föregår med gott exempel för att i det
internationella arbetet kunna vara pådrivande för att minska utsläpp från
andra länder som påverkar oss.
För att kunna skapa en miljöanpassad utveckling av näringslivet krävs
insatser från många olika håll. Avsikten är inte att detaljreglera en sådan
utveckling utan att stimulera och katalysera processer som ger företagen
möjligheter att hantera miljöfrågor på ett effektivt sätt. Arbetet syftar bl.a
till att fokusera och stimulera efterfrågan på miljöanpassad teknik och
miljöanpassade produkter, och till att öka tillgången till miljörelaterad in-
formation hos olika aktörer på marknaden. Det är också angeläget att
utforma styrmedel som främjar dynamik i såväl själva produktionen som
beträffande tillskapandet av nya användningsområden för återvunnet
material. 40
Regeringen är inriktad på en varaktig samverkan mellan näringspolitik
och miljöpolitik präglad av en helhetssyn på miljö och tillväxt. Arbetet Skr 1996/97:50
omfattar kunskapsökning om "miljösektorn", en offentlig upphandlings-
politik för varor, tjänster och teknik som instrument i miljö- och
näringspolitiken och förbättrade förutsättningar för informationssystem
om miljöpolicy och miljöpåverkan Vidare omfattar arbetet producent-
ansvar, en drivande svensk insats för teknoiogispndning och investeringar
för bättre miljö och tillväxt i Östersjöregionen
Miliömarknadens omfattning
För att öka kunskapen om miljösektorn, inkluderande verksamhet både
i den renodlade miljötekniksektorn (avfallshantering, återvinning, renings-
teknik och emissionsmätningar) och verksamhet där miljöfrågorna är en
drivkraft för utvecklingen, gav regeringen Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) ett uppdrag som resulterade i rapporten "Miljödriven teknik-
utveckling".
Flera internationella studier visar på tillväxttakter på 5-8 procent årligen
i miljötekniksektorn Storleken på den svenska renodlade miljöteknik-
sektorn är liten (runt 15 000 anställda och 15 miljarder i omsättning) och
effekten av en sådan utveckling blir totalt därför inte så stor på syssel-
sättning och tillväxt IVA:s kartläggning visar dock att svenskt näringsliv
har goda förutsättningar att bli ledande på miljöområdet i stort och att
den största potentialen till teknikutveckling och tillväxt finns i miljö-
drivna företag i vid bemärkelse.
Myndigheternas miljökrav är fortsatt den främsta drivkraften för
företagen att miljöanpassa sin verksamhet, enligt IVA-studien Ett resultat
som även OECD:s program för teknologi och miljö kom fram till några
år tidigare Det ökade miljömedvetandet bland konsumenterna har dock
under senare år blivit en allt starkare drivkraft för företagen att
miljöanpassa produkter och produktionsprocesser (se vidare avsnitt 9
Konsumentfrågor). Denna bild återfinns också i Gothenburg Research
Institutes MiljöBarometer, en enkätundersökning av svenska företags
miljöstrategier som genomförs vartannat år. Detta innebär att allt större
ekonomiska värden står på spel, vilket medför att miljöfrågan blir av
strategisk betydelse för alla företag.
Miljöhänsyn skapar inte fler arbeten direkt, däremot ses det som en
nödvändighet att miljöanpassa sig för att bevara sin konkurrenskraft och
behålla sina anställda. Utan en satsning på miljön minskar konkurrens-
kraften och ännu fler arbeten kan försvinna. Utredningen pekade också
på att statliga insatser i vissa fall kan vara nödvändiga för att underlätta
för utvecklingen av ny teknik eller skapandet av marknader för nya
produkter och processer, t.ex. genom offentlig upphandling av varor,
tjänster och teknik
41
Skr. 1996/97:50
Offentlig upphandling av varor och tiänster
Offentlig upphandling av varor och tjänster har hittills använts endast i
begränsad utsträckning som instrument för att driva på miljöanpassningen
av produkter även om lagstiftningen ger utrymme för detta. När den
offentliga sektorn som helhet börjar ställa konsekventa miljökrav kommer
företag och dess produkter att behöva utvecklas. Producenterna far
incitament att styra mot mer miljöanpassade produkter och tjänster, vilket
kan bidra till framtida konkurrensfördelar och tillväxt
Mot denna bakgrund tillsatte regeringen en särskilt utredare
(NI995:114) att kartlägga och analysera den offentliga sektorns upphand-
ling av varor och tjänster med miljöpåverkan I februari 1996 inkom
betänkandet SOU 1996:23 "Offentlig upphandling en miljöfråga"
Utredningen visade att omfattningen av offentlig upphandling är minst
280 miljarder per år (försvaret exkluderat) och att graden av miljö-
anpassning i upphandlingen var relativt begränsad, med vissa undantag
Utredaren pekade ut områden där möjligheterna och nyttan av att ställa
miljökrav är störst (byggsektorn, elektronik, energi för uppvärmning,
kemikalier, livsmedel, och transporter). För att öka inslagen av
miljöhänsyn i upphandlingen föreslogs bl.a att regeringen skulle ge ett
uppdrag till myndigheterna att miljöanpassa sin upphandling och
ändringar i kommunallagen Utredaren pekade också ut hur viktig
inköparens roll är i dessa sammanhang. Det krävs en kompetensupp-
byggnad och en ökad förståelse hos inköpare för hur upphandling kan
driva på utvecklingen, liksom att verktyg utvecklas för att hjälpa
inköparen
1 propositionen 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera
arbetslösheten till år 2000 (sysselsättningspropositionen), aviserade
regeringen ett uppdrag till ett antal myndigheter att återrapportera sina
erfarenheter vid tillämpning av lagen om offentlig upphandling vad gäller
miljöanpassningen av sm upphandling. Denna uppgift ingår i ett vidare
uppdrag som regeringen beslutade om i december 1996 och som innebär
att miljöhänsyn i stort skall integreras i statlig förvaltning, enligt ett
förslag i SOU 1996:112, Integrering av miljöhänsyn inom den statliga
förvaltningen (se avsnitt 20 Miljöledningssystem inom statsförvaltningen)
Integrering av miljöhänsyn sker genom att i ett första skede införa
miljöledningssystem i tjugotalet pilotmyndigheter. Myndigheterna far här
också i uppdrag att redovisa frågor avseende miljöanpassning av sin
upphandling. För att underlätta för offentliga inköpare har en vägledning
utarbetats av Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Nämnden för
offentlig upphandling. Dessutom kommer viss utbildning av inköpare att
genomföras inom ramen för pilotprojektet. (Se vidare avsnitt 20
Miljöledningssystem )
Offentlig teknikupphandling och andra åtgärder för främjande av
miljöanpassad teknik
42
Utöver upphandling av varor och tjänster kan staten också teknikupp-
handla, för att driva på marknaden att utveckla och introducera ny teknik Skr. 1996/97:50
eller nya system som kan lösa specifika problem med stor
samhällsrelevans
I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) föreslogs att en
delegation för miljöteknik skall tillkallas med uppgift att föra ut miljö-
anpassad teknik på marknaden och främja användandet av sådan. Under
hösten utsågs Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik
(N96/2633). I december redovisade delegationen ett förslag till strategi
där bl.a. teknikupphandling ingår Områden har identifierats där tillgång
till miljöanpassad teknik är särskilt angelägen - transporter, byggsektorn,
livsmedel och marksanering. Strategin innehåller också konkreta förslag
på vad som mer bör göras för att främja utvecklingen av miljöanpassad
teknik, t.ex. genom utbildning och seminarier Under 1997 kommer
delegationen att i huvudsak arbeta med att genomföra sitt förslag till
strategi.
Regeringen planerar också att se över möjligheter och hinder för svensk
export på miljömarknaden, åtgärder för att främja export av svenskt
miljökunnande, liksom, om och i så fall hur, man bör ställa miljökrav vid
exportstöd.
Informationsinsatser
Behovet av tillgänglig och trovärdig information om den miljöpåverkan
som orsakas av företag växer hos en rad marknadsaktörer, exempelvis
företagsanalytiker, kunder, uppköpare, banker, försäkringsbolag, etc. Detta
ställer nya krav på informationens innehåll och utformning
Allt fler företag presenterar fristående miljöredovisning eller tar med
miljöinformation i årsberättelsen Redovisningskommittén (JU 1991:71,
1996:4) har på regeringens uppdrag lagt förslag till hur redovisningen av
miljöanknuten information kan ges en fastare förankring i det finansiella
redovisningsområdets regelverk, SOU 1996:57. Utredningen har föreslagit
ett särskilt upplysningskrav i årsredovisningens förvaltningsberättelse för
de företag som bedriver anmälningspliktig eller tillståndsphktig miljö-
farlig verksamhet enligt miljöskyddslagen
Finansiella institutioner har särskilda, och växande behov av
information för att väga in miljörisker i beslut om krediter och
investeringar. En särskild utredare tillkallades för att kartlägga tillgängliga
källor till miljöinformation och deras relevans för banker och andra
finansiella aktörer (M 1996:34). Utredaren fick i uppdrag att föreslå om,
och i så fall hur ett gemensamt system för sammanställning och analys
av miljöinformation skulle kunna utvecklas, och vilken'roll staten bör
spela i detta sammanhang. Betänkandet (SOU 1997:4) överlämnades i
mitten av januari 1997 och i detta föreslås bl a. att de redan existerande
kreditupplysmngsföretagen utvidgar sin verksamhet till att även omfatta
miljöinformation Detta bör ske i nära samarbete med Naturvårdsverket
och andra berörda myndigheter
43
Skr 1996/97 50
Miljöledningssystem
Miljöledningssystem förkommer i allt större omfattning i näringslivet
Mest kända är ISO 14001 som är ett internationellt standardiserat system
och EMAS (Environmental Management and Audit Scheme) som är EU:s
miljöledningssystem.
EMAS bygger på frivilligt deltagande från industrin och har till syfte
att förbättra och bedöma industrins miljöarbete och tillhandahålla
offentlig information. Förordningen omfattar i första hand industrin men
arbete pågår i syfte att utvidga den till att omfatta även andra
samhällssektorer
Den initiala tids- och kostnadsåtgången för att ansluta sig till EMAS
skulle kunna innebära svårigheter för främst småföretag att följa med i
utvecklingen. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har därför
uppdraget att informera små och medelstora företag om
miljöledningssystem och stimulera projekt i landet som hjälper till att
sprida kunskap om främst EMAS.
Bl a har en "miljölinje" inrättats dit företag kan vända sig med frågor
Dessutom har stöd getts till olika projekt i landet som arbetar med att
hjälpa företag i sitt miljöarbete
Hittills har 14 anläggningar i Sverige EMAS-registrerats och mer än
500 anläggningar i EU. Anslutningen förväntas fortsätta i snabb takt
Antalet miljökontrollanter uppgår för närvarande till ca 150 i EU, varav
fem stycken är svenska. I Sverige är det SWEDAC som ackrediterar
miljökontrollantema och AB Svenska Miljöstymingsrådet som registrerar
de svenska anläggningarna. Regeringen bedömer det väsentligt att
svenska småföretag inte halkar efter i utvecklingen och NUTEK :s och
Miljöstymingsrådets fortsatta arbete är av central betydelse
Regeringen har beslutat att det är angeläget att genomföra en snar
försöksverksamhet med att utvidga EMAS till andra sektorer. Försöks-
verksamheten bygger på frivillig överenskommelse mellan AB Svenska
M ljöstymingsrådet och olika branschorgan och behöver därför mte
regleras i lag. Regeringen anser också att en relativt bred
försöksverksamhet bör eftersträvas. Miljöstymingsrådet har föreslagit att
sektorerna transport, skogsbruk, bygg- och anläggning samt fastighetsför-
valtning skall omfattas av försöksverksamheten. Under år 1998 kommer
en utvärdering av EMAS-förordningen att göras.
ISO 14 001 är en nyligen fastställd internationell standard för
miljöledningssystem men med samma struktur som den sen länge
använda ISO 9000-serien inom kvalitetssäkring. ISO 14 001 utgör
underlag för frivillig certifiering Systemet är anpassat för användning
mom alla typer av verksamheter och har alltså ett bredare
anvädningsområde än EMAS. I ISO 14 001 finns inte kravet på en
offentlig miljöredovisning. De flesta industriföretag som bygger upp
system för miljöledning kommer att integrera ISO 14 001 och EMAS
EU-kommissionen väntas under våren komma att utpeka ISO 14 001 som
lämpligt miljöledningssystem inom EMAS
44
Miljöhänsyn i det svenska standardisermgsarbetet
Skr 1996/97:50
Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att föreslå hur
miljöhänsyn kan integreras i det svenska standardisermgsarbetet
(N 1996:93). Utredaren skall
- definiera miljöaspekter och redovisa metoder för tillämpning av dessa
i standardisermgsarbetet,
- föreslå hur den svenska standardiseringsorgamsationen och svenska
tekniska experter på ett kostnadseffektivt sätt kan bidra till att
miljömässiga hänsyn tas i allt standardisermgsarbete och
- utarbeta en handlingsplan som dels omfattar allt standardisermgsarbete,
dels prioriterar områden där svenska aktörer bör kunna nå resultat på kort
och medellång sikt
Förslagen skall också ta hänsyn till kretsloppstänkande samt erfaren-
heter mom svenskt och internationellt standardisermgsarbete Utredningen
skall redovisas i juni 1997
I kapitel 16 behandlas utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet
närmare
I arbetet med att utveckla en Agenda 21 för Östersjöområdet spelar
näringslivet en stor roll. Som redovisats tidigare har de svenska utsläppen
från industriell produktion minskat betydligt över de senaste 25-30 åren
Även om målet att inga skadliga utsläpp skall ske från industrin före
sekelskiftet inte kommer att uppnås så kan belastningen från industriell
produktion ändå förväntas att ha nått en låg nivå i början på 2000-talet
i alla de västliga länderna runt Östersjön. Det gäller dock inte för
industrin i Östeuropa. Gamla anläggningar tillåts fortfarande ha en hög
utsläppsnivå liksom en ineffektiv energianvändning. Industristrukturen är
föråldrad och det kommer att krävas en genomgripande omstrukturering
under en längre tidsperiod
De länder som önskar medlemskap i EU och som upprättat
associationsavtal med EU har redan börjat arbetet med att anpassa sin
lagstiftning till EU:s Ett stort arbete står för dörren men konsekvenserna
kan bli mycket gynnsamma då östländerna anpassar sig till EU:s
utsläppskrav. Sverige har en viktig roll i att bistå östländerna i detta
anpassningsarbete. Det gäller inte bara att uppnå väsentligt bättre
utsläppsförhållanden för gamla anläggningar men också att förändra
industristrukturen till en energisnålare och effektivare kravbild
En hållbar utveckling kan dock inte uppnås enbart genom att begränsa
utsläppen från produktionen utan arbetet måste också utsträckas till en
effektivare användning av naturresurserna liksom varornas egenskaper i
ett kretsloppsperspektiv
Sverige kan lämna väsentliga bidrag i denna omställningsprocess Dels
är direkt bistånd viktigt, exempelvis i form av program för s.k clean
production Dels bidrar svenskt näringsliv genom exempelvis
företagskontaker, miljökrav på underleverantörer och genom regionalt
samarbete via olika organisationer till en industriell omdaning. Det finns
45
potential för ökning inom båda dessa områden
Producentansvar
År 1994 infördes producentansvar för förpackningar, returpapper och
däck. SNV har i början av 1996 inkommit med rapporten:
Producentansvar - det första steget, som innehåller en utvärdering av hur
producentansvaret hittills fortlöpt i ett antal kommuner och man pekar på
förslag till förbättringar av producentansvaret avseende samspelet mellan
kommuner och producenter/materialbolag.
Regeringen fattade i oktober 1996 beslut om följande förändringar vad
beträffar redan infört producentansvar:
obligatoriskt samråd införs i förordning (1994:1235) om
producentansvar för förpackningar och i förordning (1994:1205) om
producentansvar för returpapper Producenten skall samråda med
kommunen i frågor som rör insamlingssystem för bortforsling av
förpacknmgsavfall samt returpapper
I returpappersförordningen införs samma lydelse som i förpacknings-
förordningen, dvs att hushåll och andra skall sortera ut returpapper och
lämna det för insamling i de insamlingssystem som producenterna
tillhandahåller Genom ändringen förtydligas producentens skyldighet att
tillhandahålla insamlingssystem. Regeringen beslutade i juni 1996 om att
notifiera ett förslag till införlivande av EU:s förpackningsdirektiv i form
av ny förordning om förpackningar. Förslaget innehåller bl.a en höjning
av återvinningsmvåerna för förpackningar från och med år 2001.
En förordning om producentansvar för bilar har utarbetats och
notifierats till EU under hösten 1996. Målet är att producentansvaret skall
träda i kraft den 1 januari 1998. Ikraftträdandet kan förskjutas beroende
på att notifieringsprocessen inom EU kan dra ut på tiden
Regeringen har under året mottagit Kretsloppsdelegationer.s rapport
med förslag till producentansvar i byggsektorn. Delegationen föreslår bl a.
obligatorisk besiktning av miljöfarligt avfall vid åtgärder som alstrar
bygg- och rivningsavfall samt att allt sådant avfall måste omhändertas av
auktoriserade s.k. återvinnare Rapporten har remissbehandlats
Kretsloppsdelegationen (M1993: A) överlämnade i april 1996 sitt förslag
till ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter
(Kretsloppsdelegationens rapport 1996:12) till regeringen Rapporten har
remitterats och regeringen kommer under år 1997 att se över hur ett
kretsloppsanpassat system för hanteringen av uttjänta elektriska och
elektroniska produkter skall utformas
Regeringen tillsatte under våren 1995 en utredning för att se över
insamlingen av miljöfarliga batterier och möjligheten till en snabbare
övergång från miljöfarliga batterier till mindre miljöfarliga (M1995 64)
Utredningen "Batterierna en laddad fråga" SOU1996 8, överlämnades till
regeringen i februari 1996. Betänkandet har remitterats. Ett nytt regelverk
för batterier beräknas träda i kraft under första halvåret 1997
Skr 1996/97:50
46
Kretsloppsdelegationen skall enligt sina direktiv (dirM1993:67) ut- Skr 1996/97:50
forma en strategi för utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle
med producentansvar för varor. Strategin redovisas till regeringen i
februari 1997. Regering beslutade i oktober 1996 om tilläggsdirektiv för
Kretsloppsdelegationen Delegationen skall i sitt fortsatta arbete föreslå
en strategi för en kretsloppsanpassad varuproduktion, utarbeta förslag till
krav på varor som skall släppas ut på marknaden, föreslå producentansvar
för möbler samt inventera framlagda förslag till utnyttjande av biomassa
och därvid klargöra om det råder balans mellan olika förslag till biomas-
seuttag och tillgång på biomassa. I arbetet som skall vara slutfört juni
1998, ingår också att göra en kartläggning av i vilken omfattning
producenterna har förändrat sitt beteende till en mer kretsloppsanpassad
hantering av resurserna.
Kemikalier
Ett internationellt högnivåmöte om kemikaliesäkerhet mellan företrädare
för större internationella kemiföretag och regenngsrepresentanter hölls i
Stockholm i början av året. Mötet kom till stånd på initiativ från
regeringen. Vid mötet enades parterna om en gemensam deklaration om
kemikaliesäkerhet.
Regeringen har under året tillsatt en kommitté som mot bakgrund av
ändrade förutsättningar såsom Sveriges medlemskap i EU och en
eventuellt förändrad riskbild från användningen av kemiska ämnen, skall
göra en översyn av kemikaliepolitiken och ge förslag till hur
kemikaliepolitiken skall förändras (Ml996:40). I uppdraget ingår också
att göra en helhetsbedömning av miljöpåverkan av PVC. Kommittén
skall redovisa sitt uppdrag senast juni 1997.
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har på regeringens
uppdrag utarbetat förslag till hur riskerna med PVC kan minskas
Uppdragen har remissbehandlats. Ärendena bereds nu i regeringskansliet.
EU:s miljöministerråd har uppnått en gemensam position om det s.k
bioci.'direktivet. Detta direktiv kommer att reglera prövning och
utvärdering av andra bekämpningsmedel än jordbrukets bekämpnings-
medel (som prövas enligt ett befintligt direktiv). Mycket tack vare ett
aktivt arbete från främst Sveriges och Danmarks sida har
substitutionsprincipen inarbetats som en av grunderna vid
tillståndsprövningen. Dessutom pågår inom Kommissionen arbete med att
fa ut växtskyddsdirektivet i praktisk tillämpning. Detta direktiv är till sin
uppbyggnad en parallell till biociddirektivet. Kemikalieinspektionen har
att bevaka att den svenska ambitionsnivån i bekämpmngsmedels-
prövningen kan upprätthållas. Rådet antog också under hösten ett direktiv
om bortskaffande av PCB/PCT. Direktivet kommer att införlivas i svensk
lagstiftning
Arbete som är relaterat till Sveriges undantag inom kemikalieområdet
pågår inom flera av kommissionens arbetsgrupper och kommittéer Flera
frågor som rör klassificering och märkning av kemikalier har fatt en för
Sverige tillfredsställande lösning. Ytterligare andra löses om det av 47
kommissionen överlämnade förslaget till nytt direktiv om klassifiermg
och märkning av farliga beredningar antas För undantagen till det s.k. Skr 1996/97:50
begränsningsdirektivet pågår en översyn inom EU Regeringen liksom
dess myndigheter har kontinuerliga kontakter med företrädare för
kommissionen och andra medlemsstater i denna fråga De svenska
undantagen löper ut den 31 december 1998, och målet för det svenska
agerandet är att EU skall anta regler i paritet med de svenska innan
övergångsperiodens slut
Regeringen avser vidare att driva på för att fa en samlad strategi för
kemikaliearbetet inom EU.
Regeringen har under året uppdragit åt Kemikalieinspektionen att
kartlägga riskerna samt utveckla kriterier för innehåll av kemikalier i
textilier Uppdraget skall redovisas i februari 1997
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har i uppdrag att följa hur
kvicksilveravvecklingen går samt att lämna förslag till åtgärder 1 juni
1996 lämnades en delredovisning till regeringen. Uppdraget slutredovisas
juli 1998. Kemikalieinspektionen har också haft i uppdrag att följa
avvecklingen av amalgam inom tandvården. Detta uppdrag redovisades
till regeringen juli 1996. De tre kvicksilverrapporterna har
remissbehandlats
Naturvårdsverket har vidare i uppdrag att redovisa ett åtgärdsprogram
för effektivare och heltäckande insamling av uttjänta varor och produkter
som innehåller kvicksilver Uppdraget redovisas till regeringen under
1999. I detta uppdrag ingår att ge förslag till slutförvar av kvicksilver
som delredovisas i september 1997
Inom UNEP (UN Environmental Programme) pågår förhandlingar om
att göra den frivilliga PIC-proceduren (Prior Informed Consent) till en
bindande konvention. Proceduren är ett informationsutbytessystem för
handel med farliga kemikalier. Förhandlingarna kommer att avslutas
under 1997
Inom IFCS (Intergovernmental Forum on Chemical Safety) har på
beställning av UNEPs styrelse en utvärdering gjorts av stabila organiska
miljögifter s.k POPs (persistent organic pollutants) Utvärderingen skall
presenteras för UNEPs styrelse i januari 1997. Sverige har deltagit aktivt
i arbetet för att få till stånd en konvention om användarbegränsningar och
utsläppsreduktion av de 12 farligaste POPsen.
Inom LRTAP (Long Range Transboundary Air Pollution) konventionen
pågår förhandlingar om ett regionalt protokoll för POPs. Förutom de 12
ämnen som ingår i UNEP:s arbete ingår ytterligare några ämnen i
LRTAP-arbetet. Förhandlingarna beräknas vara avslutade under 1997.
Avfall
Regeringen tillsatte i mars 1995 en utredare för att ta fram ett konkret
förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som
deponeras (Fil995:37). Utredningen SOU 1996:139 redovisades till
regeringen i oktober 1996. Betänkandet remissbehandlas i januari 1997
Regeringen uppdrog i september 1995 åt Naturvårdsverket att föreslå
kvantitativa mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering som 48
bygger på avfallets egenskaper Uppdraget redovisades augusti 1996, och
har remissbehandlats under hösten 1996.
Regeringens sammanfattning: Inom hushållsssektorn finns en stor
potential när det gäller arbetet med hållbar utveckling. Arbetet med
att underlätta för konsumenterna att spela en mer aktiv roll när det
gäller att motverka miljöproblemen bör kunna ge goda resultat
Miljöproblemen beror i högre grad än tidigare på de enskilda människor-
nas dagliga livsföring. Exempelvis visar, enligt Naturvårdsverkets rapport
"Biff och Bil", överslagsberäkningar att hushållen står för nära hälften av
de svenska utsläppen. Enligt utsläppsstatistik från Naturvårdsverket står
hushållen för ca 40 procent av växthusgaserna, 30 procent av
kväveoxiderna, 50 procent av utsläppen av flyktiga organiska ämnen, 40
procent av kväveutsläppen, 50 procent av fosforutsläppen till haven,
mellan 25 och 45 procent av utsläppen av ozonnedbrytande ämnen, 40-50
procent av metallutsläppen och 25-35 procent av utsläppen av organiska
miljögifter Det rör sig om utsläpp från hushållens transporter,
elanvändning, uppvärmning av bostäder, avlopp (där dock en del av
utsläppen av både kväve, fosfor och metaller härrör från industrier, som
är anslutna till avloppsreningsverken) och utsläpp från varor. Det som
tillskrivs hushållssektorn tillskrivs säkerligen i många fall även andra
sektorer. Det är dock klart att den enskildes agerande ofta är avgörande.
Det är därför viktigt att fler konsumenter blir medvetna om betydelsen av
att handla - i dubbel bemärkelse - miljöanpassat och att efterfrågan på
marknaden leder till att de varor som produceras belastar miljön så lite
som möjligt.
En viktig konsumentpolitisk uppgift är därför att underlätta för
konsumenterna att bedöma miljökonsekvenserna av sitt agerande samt att
länka in människorna i konsumtionsmönster som är så lite miljöbelastan-
de som möjligt.
Konsumentsektorns miljömål
I propositionen Aktiv konsumentpolitik (prop. 1994/95: 140), som
riksdagen antog i juni 1995 (bet. 1994/95: LU32, rskr. 1994/95:438),
anges som ett av de fyra målen för konsumentpolitiken att sådana
konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestning-
arna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling
Förutsättningar för miljöanpassning
Spännvidden på de problem som konsumenterna kan ställas inför är stor
4 Riksdagen 1996/97. I samt. Nr 50
Skr. 1996/97:50
49
Det kan röra sig om att det inte produceras eller marknadsförs Skr 1996/97:50
miljöanpassade alternativ, att nya fakta och nya tekniker inte är kända
och att bostäder inte planeras på ett sådant sätt att konsumenterna har
praktiska möjligheter att leva upp till sina ambitioner etc. Ett särskilt
problem är att det finns en tendens att informationen till konsumenterna
splittras när det gäller olika aspekter på en vara eller en tjänst. Det kan
gälla pris, kvalitet, säkerhet, energiåtgång och andra miljöaspekter.
Samhälleliga strukturer kan naturligtvis vara av stor betydelse för att
konsumenternas beteende skall kunna bli mer miljöanpassat Detta gäller
exempelvis beträffande avfallshantering samt inom transportområdet
Glädjande nog har konsumenternas medvetenhet om sambandet mellan
konsumtion och miljö stadigt ökat och människor är i dag villiga att ta
ett större ansvar för miljön. Inom hushållssektorn finns en stor potential
när det gäller arbetet med hållbar utveckling. Arbetet med att underlätta
för konsumenterna att spela en mer aktiv roll när det gäller att motverka
miljöproblemen bör kunna ge goda resultat
Planerade och pågående åtgärder
Genom miljömärkningen finns ett instrument, som hjälper konsumenterna
att påverka Statskontoret har utrett vissa frågor rörande organisationen
i Sverige när det gäller det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen, och
EU:s miljömärkning, den stiliserade blomman Remissbehandlingen är
slutförd och beredning pågår. En proposition avses läggas under hösten
1997 med förslag rörande miljömärkningsverksamhetens hemvist och
organisation.
Konsumentverket arbetar sedan lång tid med frågor som rör miljö- och
konsumtion T ex provas olika konsumentprodukter med hänsyn till bl a
energiförbrukning och olika miljöaspekter. Informationsinsatser genom-
förs för att underlätta för konsumenterna att fatta väl avvägda inköps-
beslut. Vidare ingriper Konsumentverket mot vilseledande användning av
miljöargument i reklam
Kons .menternas val av bil är av betydelse för miljön. Enligt
Konsumentverkets riktlinjer, som nyligen reviderats efter överläggningar
med Bilindustriföreningen, måste bränsleförbrukning, miljöklass och kol-
dioxidutsläpp anges i marknadsföringen
Regeringen tillkallade i mars 1995 en särskild utredare med uppgift att
utreda hur miljömålet i konsumentpolitiken skall uppnås samt lägga fram
förslag till en åtgärdsinriktad handlingsplan. Betänkandet Konsumenterna
och miljön (SOU 1996:108) överlämnades i juni 1996 Betänkandet har
remissbehandlats. Flera av förslagen är tvärsektoriella, varför nära sam-
arbete med andra departement kommer att äga rum. Bl.a. behandlas
frågor rörande varor, transporter och boende
I propositionen Aktiv konsumentpolitik nämns att Konsumentverket bör
få ett mer uttalat ansvar för en sammanhållen miljöinformation till
konsumenterna I betänkandet Konsumenterna och miljön föreslås ett
sektorsansvar för Konsumentverket för miljömålet i konsumentpolitiken
50
Skr 1996/97:50
Miljömålets precisering
Den beredning av betänkandet Konsumenterna och miljön som för
närvarande pågår skall leda till en presentation av en åtgärdsinnktad
handlingsplan, i vilken miljömålet i konsumentpolitiken konkretiseras och
preciseras.
Regeringen har gett Konsumentverket och Vägverket i uppdrag att i
samarbete med Naturvårdsverket från och med år 1997 ge ut en samlad
konsumentinformation om bilar, vilken skall omfatta system för märkning
av bilar som bedömer utsläpp av miljöskadliga ämnen, bränsleför-
brukning, trafiksäkerhet och övrig information av intresse för konsumen-
terna Informationen skall utformas så att den underlättar konsumenternas
val av bilar med goda trafiksäkerhets- och miljöegenskaper samt beaktar
det hushållsekonomiska perspektivet.
Regeringens sammanfattning: Miljöhänsyn skall prägla planer och
beslut om användningen av mark och vatten. Ett viktigt mål är att
öka förståelsen för natur- och kulturmiljöns värden i stadsland-
skapet. Ett ökat samarbete mellan olika planeringsnivåer och en
samordning av sektorsplaneringen är nödvändig för att samhälls-
planeringen skall kunna medverka till en hållbar utveckling
Mål
I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m., NRL uttrycks
samhällets grundläggande syn på vad som är en från ekologisk, social och
samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med marken, vattnet och
den fysiska miljön i övrigt. NRL skall tillämpas vid beslut enligt de
sektorlagar som är knutna till NRL I förslaget till miljöbalk ingår
bestämmelserna i NRL Avsikten är att stärka sambandet mellan miljö-
skydd och reglerna för hushållning med naturresurser. Förutsättningarna
förbättras för en samordnad och sektorsövergripande planering av använd-
ningen av mark och vatten som är inriktad mot en hållbar utveckling.
Plan- och bygglagen (1987:10, PBL) reglerar kommunala beslut om
mark- och vattenanvändningen. Bestämmelserna i PBL syftar till att med
beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsut-
veckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god
och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och
för kommande generationer Planläggningen skall, med beaktande av Skr. 1996/97:50
natur-och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse,
grönområden, kommunikationsleder och andra anlägningar Även en från
social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en
långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och
råvaror skall främjas.
Under senare tid har arbetet med att förändra och modernisera PBL
framför allt riktats in på ökad miljöhänsyn i planeringen De förändringar
i PBL som trädde i kraft den 1 januari 1996 är exempel på sådan
utvidgad miljöhänsyn.
För att planeringsprocessen skall kunna bidra till en god miljö och ett
ekologiskt hållbart samhälle krävs övervägda beslut och ett förbättrat
beslutsunderlag. Det gäller att i planeringen öka medvetenheten om
konsekvenserna för miljön av olika beslut Ett viktigt mål är att öka
förståelsen för natur- och kulturmiljöns värden i stadslandskapet.
Ett bättre samarbete mellan olika planeringsnivåer och en ökad
samordning av sektorsplaneringen är också nödvändig för att
samhällsplaneringen samlat och verkningsfullt skall bidra till en hållbar
utveckling.
Pågående utredningar m.m.
Länsstyrelsen i Stockholms län har regeringens uppdrag (M95/311/7) att
samordna frågor om skydd, förvaltning, vård och utveckling av landets
hittills enda nationalstadspark Ulnksdals-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
I en rapport (1996:2) till regeringen redovisas arbetsläge och inriktningen
av det fortsatta arbetet. En samverkansgrupp med företrädare för
52
kommunerna och fastighetsförvaltare inrättas. Det fortsatta arbetet Skr. 1996/97:50
omfattar bl.a. utvecklade beskrivningar av natur- och kulturvärdena,
åtgärder för att öka tillgängligheten och minska de negativa
konsekvenserna av trafiken. En gemensam syn kring principer om skydd,
vård, förvaltning och utveckling skall utvecklas. Rapporten har
remitterats. Flertalet remissinstanser anser att rapporten ger en riktig
beskrivning av pågående verksamhet inom samverkansområdet och en
realistisk bild av det fortsatta arbetet. Vissa sektorsinstanser framhåller
emellertid vikten av att även vetenskapliga och ideella organisationer får
ett reellt inflytande i samverkansgruppen Bl.a. Boverket påpekar att det
inte framgår hur diskussioner skall föras med exploatörerna, Vägverket,
Banverket m fl. Bl.a. Stockholms kommun anser att staten bör initiera en
nationalstadsparksfond vars avkastning går till skötsel och stärkande av
nationalstadsparken. När ytterligare erfarenhet vunnits om tillämpningen
av NRL s bestämmelser om nationalstadsparker eller när det är påkallat
av andra skäl avser Länsstyrelsen att återkomma till regeringen om
särskilda ställningstaganden av regering och riksdag krävs
På regeringens uppdrag skall Länsstyrelsen tillsammans med Solna och
Stockholms kommuner lämna en fördjupad redovisning för förändrings-
och komplettenngsområdena kring södra Brunnsviken till regeringen
senast den 1 januari 1998
Utredningen om nationalstadsparker (M1995:04)har i mars 1996
överlämnat sitt betänkande Nationalstadsparker (SOU1996:38) till
regeringen Utredningen föreslår att två områden i Uppsala och
Trollhättans kommuner skall skyddas som nationalstadsparker. Utredning-
en har remissbehandlats. Innan regeringen tar slutlig ställning till
utredningens förslag skall de båda kommunerna redovisa sin syn på de
föreslagna nationalstadsparkernas värden och skyddsbehov.
Våren 1996 lämnade regeringen en proposition till riksdagen med ett
samlat förslag till åtgärder bl.a. rörande snöskotertrafik, rennäring och
fysisk planering för att främja en hållbar utveckling i landets fjällområden
(prop. 1995/96.226, bet 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63). Regeringen har
därefter givi •. de fyra berörda länsstyrelserna ett flertal uppdrag angående
samråd och underlag med anledning av de förslag som presenterats i
propositionen
I oktober 1996 överlämnade Miljövårdsberedningen sitt betänkande
Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden (SOU 1996:153) till
regeringen. I betänkandet görs en analys av miljösituationen i Sveriges
skärgårdsområden och lämnas förslag till åtgärder för en hållbar ut-
veckling i dessa områden. Beredningens betänkande är nu föremål för en
bred remissbehandling
I tilläggsdirektiv år 1994 fick Plan-och byggutredningen (Ml992:03)
i uppdrag att undersöka möjligheterna att stärka sambanden mellan den
kommunala översiktliga planeringen och detaljplaneringen, särskilt med
hänsyn till ökade miljökrav. Utredningen fick samtidigt i uppdrag att se
över va-lagen. I uppdraget ingick att särskilt pröva kommunens skyldig-
het att ordna vatten och avlopp, undersöka möjligheterna att bättre
samordna kommunens ansvar med den enskilde fastighetsägarens i syfte 53
att i ökad omfattning fa till stånd ett bättre resursutnyttjande och lokala
kretsloppsanpassade lösningar samt överväga möjligheterna att anpassa Skr. 1996/97:50
avgifter och taxa till miljö- och naturresursförhållanden Plan- och
byggutredningen har nyligen redovisat sitt slutbetänkande Översyn av
PBL och VA-lagen (SOU 1996:168). Utredningens betänkande remissbe-
handlas för närvarande.
Inom EU pågår ett samarbete med att ta fram ett European Spatial
Development Perspecti ve, ESDP (Det Europeiska Planenngsperspektivet)
som har som mål en ekonomisk och social sammanhållning samt en
långsiktigt bärkraftig utveckling Vad gäller natur- och kulturlandskapet
syftar ESDP-insaterna till ökad hänsyn till det europeiska natur- och
kulturarvet genom bevarande, men också utveckling av landskapet. Ett
första ESDP-utkast skall föreligga i juni 1997. Inom ramen för
gemenskapsinitiativet INTERREG II C ges möjligheter till transnationell
planenngssamverkan i projektform som syftar till en hållbar
samhällsutveckling. Inom både EU och OECD deltar Sverige i arbete som
har den hållbara staden som ett bärande tema
Vid ett möte i Saltsjöbaden i oktober 1996 antog planministrarna i
länderna i Östersjöregionen en handlingsplan för det fortsatta samarbetet
mom Östersjövisionen samt gemensamma rekommendationer för kust-
zonsplanermgen. Samhällsplaneringen gavs därmed en tydlig uppgift att
medverka i arbetet med att förverkliga en Agenda 21 för Östersjön
Regeringen verkar för en ökad samordning av de olika insatserna på
planeringsområdet inom EU och internationellt.
Ytterligare studier och analyser behövs mom följande områden:
* bebyggelsestruktur som främjar en ekologiskt hållbar utveckling
* utvecklat underlag om miljövärden, främst natur-och kulturvärden, som
måste beaktas i den fysiska planeringen och i enskilda beslut
* kopplingen mellan pågående Agenda 21-arbete i kommunerna och
fysisk planering
* utvecklandet av en sektorsamordnande planering på regional nivå som
förenar regional utveckling och fysisk planering och som främjar en håll-
bar samhällsutveckling
* en ökad samordning såväl mellan samhällssektorer som planerings-
nivåer
54
Regeringens sammanfattning: Ett övergripande mål vid
uppförande, brukande och underhåll av byggnader bör vara
resurshushållning. En förutsättning för detta är att arbete inleds med
att ta fram metoder och standarder för provning av begagnat
byggmaterial. Därvid skapas förutsättningar för att de återanvända
och återvunna byggprodukterna blir lämpliga för sitt ändamål och
byggnaderna kan fungera i alla avseenden Även i europasamarbetet
har Sverige prioriterat dessa frågor.
Byggande och bostäder påverkar miljön i flera avseenden och under lång
tid. Omfattande naturresurser och energivolymer tas i anspråk vid
tillverkning av byggmaterial och inredning, för att uppföra byggnaden,
under brukstiden och fram till rivning
Byggnader tar mark i anspråk under avsevärd tid. Naturresurser som
skog, vatten, sten och grus används för att tillverka byggmaterial som
byggnaden skall bestå av. Omfattande energimängder går åt för
tillverkning av byggmaterialen och uppförandet av själva byggnaden Vid
användning av byggnaderna krävs energi för uppvärmning, för att driva
olika tekniska hjälpmedel i kontorshus, i bostadshus för matförvaring,
matlagning etc. Stora mängder avloppsvatten och avfall produceras i
bostäder och andra byggnader
Övergripande miljömål för att främja en hållbar utveckling inom
området byggande och bostäder uttrycks i byggreglerna. I lagen (1994:87)
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. anges samhällets krav
på byggnadsverk som uppförs eller ändras. Kraven skall vidmakthållas
under en ekonomiskt rimlig livslängd Bland kraven kan nämnas:
- bärförmåga, stadga, beständighet
- skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö
- energihushållning och värmeisolering
- hushållning med vatten och avfall
Ett övergripande mål vid uppförande, brukande och underhåll av
byggnader bör vara resurshushållning. Samtidigt måste byggnader kunna
fungera för avsett ändamål, dvs. byggnaderna måste fungera som system
Störs helhetssynen på byggnader, t.ex. så att energihushållning prioriteras
ensidigt riskerar vi att inomhusluften försämras, vilket kan leda till ohälsa
och att byggnader förstörs.
Återanvändning och återvinning av byggmaterial måste också ske med
urskiljning och kunskap om i byggnaden befintligt material - även den
återanvända, återvunna byggprodukten måste vara lämplig för sitt ända-
mål. I plan- och bygglagen har införts krav på rivningsplan och
kvalitetsansvarig vid rivning av byggnader.
Olika byggmaterial och komponenter i en byggnad bör så långt möjligt
Skr. 1996/97:50
55
vara likvärdiga vad gäller beständighet. Arbetet med bestämning av Skr 1996/97:50
beständigheten hos byggmaterial och komponenter bör därför intensifie-
ras. En förutsättning för att återanvändmng och återvinning av bygg-
material och komponenter skall få större genomslagskraft är att
byggsektorns aktörer har kunskap och vilja att se resurshushållning som
en ledstjärna i verksamheten
Den bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande, Bostadspolitik
2000 - från produktions- till boendepolitik (SOU 1996:156), bl.a uttryckt
uppfattningen att miljökrav skall tillgodoses vid all ny- och ombyggnad
Endast projekt som uppfyller kraven i gällande miljölagstiftning föreslås
få statsbidrag Vidare anser utredningen att boendets miljöfrågor behöver
samordnas på olika nivåer Betänkandet remissbehandlas för närvarande
Allergier och överkänslighet har ökat och inomhusmiljöns bidrag till
detta måste undanröjas. Fukt och bristande ventilation måste åtgärdas
Medel för att öka byggsysselsättningen har använts för att stimulera
sådana åtgärder sedan januari 1995
Europas bygg- och bostadsministrar har tagit gemensamma initiativ för
att styra utvecklingen mot ett ekologiskt bostadsbyggande. Från svenskt
håll har bl.a. förts fram att en gemensam EU-bomässa bör hållas som ett
led i dessa strävanden.
Vid FN:s konferens om boende, bebyggelse och stadsutveckling,
Habitat II, som ägde rum i Istanbul i juni 1996, antogs ett globalt
handlingsprogram för boende, bebyggelse och stadsutveckling, den s.k.
Habitat-agendan Där anges att en hållbar utveckling av städer och bo-
platser förutsätter sociala, kulturella, ekonomiska och miljömässiga
hänsyn I den svenska nationalrapporten Shaping Sustainable Homes in
an Urbanizing World (SOU 1996:48) som lämnades till Förenta
Nationerna anges de utmaningar som behöver hanteras i svensk politik
och samhällsplanering för att grunden ska kunna läggas för en hållbar
utveckling av våra städer och boplatser
Boverket har fått i uppdrag att i samråd med andra berörda myndigheter
och organisationer belysa kunskapsläget m m beträffande följande:
* ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende Här ingår bl.a ekolo-
giskt och miljöanpassat byggande samt olika miljö- och hälsoklassningar
av byggnader
* återanvändning och återvinning i byggandet
* elöverkänslighet
Uppdraget skall slutredovisas till regeringen under år 1998.
En särskild utredare har tillkallats för att bl.a belysa frågor om
kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningen (NI996:07). Kvalitet
i hela byggprocessen bör leda till god inomhusmiljö och effektivt
resursutnyttjande. Redovisning skall ske senast i oktober 1997.
En särskild utredare har även tillkallats för att göra en översyn av den
statliga myndighetsorgamsationen inom plan-, bygg- och bostadsväsendet.
Kretsloppsdelegationen har till regeringen lämnat förslag beträffande
56
producentansvar i byggsektorn, (se avsnitt 8 Varuproduktion). Bygg- Skr 1996/97:50
sektorn har redovisat hur de i första hand frivilligt skall starta en ny form
av producentansvar i byggandet. En viktig förutsättning för detta är att fa
till stånd fungerande andrahandsmarknader för övningsmaterial
Vid materialval måste man ta hänsyn till såväl att byggmaterial skall vara
skonsamma mot vår natur som att de inte skall ge upphov till ohälsa i
den färdiga byggnaden. Målkonflikter av olika slag kan uppstå, t ex vid
återanvändning av byggmaterial Därför bör kostnadskonsekvenser för
byggande och förvaltning av byggnader vid återanvändning av
byggmaterial liksom detta materials funktion och användbarhet för olika
ändamål klarläggas. Vidare bör metoder och standarder för provning av
begagnat material utarbetas
Under avsnitt 13 Arbetsmarknadspolitik sektor beskrivs programmet
för miljöförbättring om en miljard kronor som innebär stöd till bl a
byggsektorn
Allmänt om miljöns betydelse för hälsan
Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt på att förebygga ohälsa genom
att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Åtgärder för
förbättrad vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och
utbildning samt en generellt hög levnadsstandard har på ett avgörande sätt
bidragit till att många sjukdomar kraftigt har minskat i omfattning. En del
åtgärder har emellertid varit svåra att genomföra eller har inte finansierats
i tillräcklig utsträckning. Luftföroreningar inomhus och utomhus,
föroreningar och smittämnen i vatten och föda, buller samt radon är
exempel på faktorer i miljön som påverkar människors hälsa i Sverige
idag Nya risker kommer sannolikt att uppstå på grund av nya kemikalier,
ny teknik och förändrade mikroorganismer.
Miljöhälsoutredningen har i sitt betänkande (SOU 1996:124) "Miljö för
en hållbar hälsoutveckling" lämnat ett förslag till ett nationellt
handlingsprogram för att minska hälsorisker i miljön. Förslaget till
handlingsprogram baseras på en omfattande genomgång av dagens
kunskap om samband mellan faktorer i miljön och sjukdomar och annan
ohälsa.
Miljöhälsoutredningen bedömde att följande problemområden är de
mest betydande i Sverige när det gäller kopplingen miljö och hälsa
* Astma och luftvägsbesvär till följd av luftföroreningar inomhus och
utomhus,
* Lungcancer på grund av luftföroreningar, radon och tobaksrök (passiv
rökning),
* Maligna melanom (elakartade hudtumörer) på grund av ogynnsamma
solvanor, 57
* Upplagring av svämedbrytbara ämnen i människokroppen och i
näringskedjor, samt
* Olycksfall och skador
Därutöver tillkommer många hälsobesvär som inte är livshotande men
berör stora delar av befolkningen, främst bullerstörningar och mag-tarm
besvär från födoämnes- och vattenföroreningar.
Arbete med nationella miljö- och hälsoplaner pågår i ett stort antal
länder i WHO:s Europaregion. Detta arbete kan ge en viktig plattform för
stärkt internationellt samarbete vad gäller miljörelaterade hälsofrågor
Mål
Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande mål som riksdagen
har antagit för miljöpolitiken. Flera av de befintliga nationella miljömålen
har relevans för hälsa, t.ex när det gäller utsläpp från trafiken, buller och
avveckling eller minskade utsläpp av vissa enskilda kemiska ämnen
I Miljöhälsoutredmngens (SOU1996:124) förslag till nationellt hand-
lingsprogram för att minska hälsorisker i miljön föreslås ett antal
hälsorelaterade miljökvalitetsmål, metoder och åtgärdsinriktningar Det
övergripande målet för handlingsprogrammet är en miljö för en hållbar
hälsoutveckling. Miljöhälsoutredmngens betänkande kommer att remiss-
behandlas i början av år 1997
Regeringens sammanfattning: Införandet av miljöledningssystem
för Försvarsmakten har påbörjats och arbetet genomförs nu stegvis
Försvarsmakten har utarbetat en miljöplan som behandlar
begränsningar av utsläpp av växthusgaser och ozonnedbrytande
ämnen, användning och spridning av miljöskadliga ämnen, miljö-
krav vid upphandling, begränsningar av buller m.m. Förutom inom
den militära sidan så har även miljöarbetet nom fredsrädd-
ningstjänsten intensifierats.
Det internationella miljöarbetet inom försvarssektorn spelar en
alltmer betydelsefull roll, framförallt inom ramen för CCMS
Regeringen redovisade i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp
2, frågor om försvarets miljöfrågor för riksdagen.
Inom försvarssektorn är Försvarsmakten den dominerande myndigheten
och den myndighet som utövar den tydligaste påverkan på miljön. Den
år 1993 fastlagda miljöpolicyn för Försvarsmakten genomförs nu stegvis
Inom ramen för genomförandet av miljöpolicyn har Försvarsmakten
tillsammans med Naturvårdsverket utarbetat en sektorrapport. Rapporten
beskriver Försvarsmaktens verksamhet och dess miljöpåverkan utifrån av
Skr. 1996/97 50
58
Naturvårdsverket 14 identifierade miljöhot. Vidare redovisas, i tillämpliga Skr 1996/97:50
delar, Försvarsmaktens andel av den samlade miljöpåverkan i riket
Med utgångspunkt i sektorrapporten har Försvarsmakten även utarbetat
och i augusti 1996 fastställt ÖB:s miljöplan I planen belyses Försvars-
maktens miljöpåverkan och redovisas miljömål. Vidare redovisas åtgärder
för att bidra till en minskad miljöpåverkan från Försvarsmaktens sida
Försvarsmakten redovisar bl.a följande mål.
* Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen skall mimmeras. Avveck-
lingsplaner för CFC och halon skall upprättas senast år 1997.
* Utsläppen av växthusgaser från fossila bränslen skall begränsas i
jämförelse med 1995 års utsläpp. Senast år 1999 skall Försvarsmakten
därför ha gått över till miljöklassade drivmedel. När nya fordon anskaffas
skall miljöpåverkan beaktas
* Försvarsmaktens energiförbrukning skall minskas i förhållande till 1995
års förbrukning För att kunna genomföra detta skall förbrukningen av
olja, el, drivmedel och fjärrvärme på lokal nivå ha kartlagts senast år
1997.
* Försvarsmaktens användning och spridning av miljöskadliga ämnen
skall mimmeras. Ett led i detta är att senast år 1997 ha tagit i bruk ett
register över miljöfarliga ämnen på såväl central som lokal nivå.
* Kretsloppsprincipen, försiktighetsprincipen och principen om bästa
möjliga teknik skall tillämpas så långt möjligt. Vid materielbeställningar
skall därför ställas miljökrav på producenterna Senast år 2000 skall blyfri
ammunition vara introducerad vid grundutbildningen av värnpliktiga
* Inom ramen för sin huvuduppgift skall Försvarsmakten arbeta för att
begränsa buller.
* Utbildningen av samtliga miljöhandläggare skall vara genomförd senast
år 1997.
Utöver denna grundläggande, centrala plan skall Försvarsmakten
utarbeta miljöplaner för övriga nivåer inom myndigheten. Miljöpolicyn
och ÖB:s miljöplan utgör de första stegen i införandet av ett
miljöledningssystem för Försvarsmakten.
I fråga om genc nfört arbete har Försvarsmakten anmält att arbetet med
att förbättra miljömedvetandet inom organisationen har prioriterats.
Miljöhandläggare har utsetts vid förbanden.
Försvarsmakten har lämnat en lägesredovisning om försvarets miljö-
farliga lämningar. 2 300 objekt har identifierats och kategoriserats i enlig-
het med Naturvårdsverkets riskklassificering. Inget objekt har kunnat
hänföras till den farligaste riskklassen. Flertalet objekt är ofarliga. En
preliminär saneringsplan har redovisats. Ytterligare undersökningar krävs
i fråga om dumpad ammunition och under budgetåret 1997 beräknas detta
kunna redovisas för regeringen Samtliga berörda länsstyrelser och
kommuner har informerats om lämningarnas lokalisering och risk-
klassificenng
Samtliga landets flottiljflygplatser har miljöprövats av
Koncessionsnämnden för miljöskydd. Nämndens beslut har i flertalet fall
överklagats till regeringen. Det kan här erinras om att regeringens
proposition om infrastrukturinriktningen för framtida transporter i 59
december 1996 (prop 1996/97:53) behandlar även frågor om buller från
militär flygverksamhet Vidare genomför Försvarsmakten en frivillig Skr 1996/97:50
miljöprövning av försvarets skjutfält En sådan prövning pågår för
närvarande vid ett 25-tal fält
Försvarsmakten har vidare anmält att utvecklingen inom miljöområdet
leder till ökade krav på miljöanpassning och begränsningar av miljöfarlig
verksamhet för Försvarsmakten Denna utveckling innebär att
Försvarsmakten belastas med ökade kostnader för att genomföra sin verk-
samhet och/eller begränsningar i möjligheterna att producera krigsförband
och förbereda för uppgifter i krig. Regeringen vill i sammanhanget därför
erinra om riksdagens tidigare beslut i frågor som rör försvaret och miljön,
bl a UNCED-beslutet år 1994 (prop 1993/94:111 s 57-58,
bet 1993/94: JoU 19, rskr 1993/94:256) Enligt regeringens mening är det
angeläget att en rimlig avvägning görs mellan miljö- och försvars-
intressena
I totalförsvarspropositionen redovisade regeringen för riksdagen även
Försvarets forskningsanstalts (FOA) förslag till miljöstrategi för Försvars-
makten Förslaget har utarbetats av FOA inom ramen för FOA:s forsk-
ning för regeringens behov. I rapporten redovisas det militära försvarets
miljöpåverkan med utgångspunkt i de 14 hot som Naturvårdsverket har
identifierat Förslaget till miljöstrategi innebär bl.a. att målet i miljöhän-
seende för det militära försvarets utveckling bör vara ett ekologiskt håll-
bart försvar Försvarsmakten skall, med beaktande av sektorns speciella
förutsättningar, bidra till att de nationella miljömålen uppfylls. Ett kost-
nads-nyttaresonemng bör föras inom försvarssektorn och i förhållande till
andra sektorer Åtgärder bör genomföras i prioritetsordning
Regeringen anslöt sig i totalförsvarspropositionen till rapportens förslag
och ansåg att miljöstrategin utgör en bra grund för Försvarsmaktens
långsiktiga arbete. En del frågor fordrade emellertid, enligt regeringens
mening, ytterligare överväganden. Inom ramen för den nämnda forsk-
ningen för regeringens behov har FOA fortsatt studierna om ett
ekologiskt hållbart försvar.
I fråga om den vidare inriktningen av arbetet angav regeringen i
totalförsvarspropositionen att Försvarsmakten bör fortsätta miljöutbild-
ningen inom organisationen Utsläppen av fossila bränslen och andra
miljöskadliga ämnen bör begränsas ytterligare. Vid anskaffningen av
materiel m m bör kretslopps-, substitutions- och försiktighetsprinciperna
beaktas så långt möjligt. Vidare bör främst Försvarsmakten, men även
andra myndigheter mom försvarssektorn, enligt regeringens mening ut-
veckla ett miljöledningssystem. Regeringen har i regleringsbrevet för
budgetåret 1997 uppdragit åt Försvarsmakten att senast den 1 mars 1997
redovisa en plan för införande av ett miljöledningssystem inom myndig-
heten. Regeringen har vidare i regleringsbrevet uppdragit åt Försvars-
makten och Försvarets materielverk att utarbeta ett förslag till policy för
miljöanpassad upphandling av försvarsmatenal
Regeringen har i december 1996 uppdragit åt Försvarets materielverk
att ingå i ett pilotprojekt inom vilket ett tjugotal myndigheter skall
påbörja utveckling avmiljöledmngssystem. Pilotmyndigheterna skall även
redovisa frågor kring miljöanpassning av sin upphandling 60
Vid sidan om miljöarbetet inom Försvarsmakten skall de miljöpolicyar
som upprättats för Fortifikationsverket, Försvarets materielverk respektive Skr 1996/97:50
Försvarets forskningsanstalt stegvis implementeras
Även inom fredsräddningstjänsten har miljöarbetet intensifierats. Så skall
även Statens räddningsverk ingå i pilotprojektet att införa miljöled-
ningssystem. Verket skall också fortsätta sitt arbete med ett miljöprogram
för verket och i högre grad än hittills beakta miljöaspekter i sin tillsyns-
verksamhet. Vidare har Räddningsverket i samråd med Kustbevakningen
sett över den gällande inriktningen för beredskapen för oljebekämpning
och sanering efter oljeutsläpp till sjöss. Översynen innehåller även förslag
till åtgärder. Regeringen har i 1997 års regleringsbrev uppdragit åt
Kustbevakningen att utforma en miljöpolicy.
Sverige spelar en alltmer aktiv roll i det internationella försvarsmiljö-
arbetet. Ett exempel är Sveriges medverkan i NATO:s miljökommittés
(Committee on the Challenges of Modern Society/CCMS) arbete.
Regeringen bedömer att flera av CCMS s.k. pilotstudier - t.ex. den om
miljöledningssystem inom den militära sektorn och den om miljöhot och
säkerhetspolitik - kommer att fä betydelse för försvarsmiljöarbetet även
i Sverige. Ett annat exempel på det internationella arbetet är Försvars-
maktens miljösamarbete med USA s försvarsmakt Inom ramen för detta
behandlas bl.a frågor om buller och miljöhänsyn i materielanskaffningen
Som en uppföljning på mötet om militären och miljön i Linköping år
1995 har vidare de svenska och amerikanska försvarsdepartementen
tillsammans inom ramen för CCMS-samarbetet utarbetet miljöriktlinjer
för den militära sektorn. Riktlinjerna är avsedda att hjälpa en stat att
upprätta en miljöpolicy för den militära sektorn. Regeringen bedömer att
riktlinjerna kommer att ha ett stort värde även för försvarsmiljöarbetet i
Sverige Riktlinjerna skall redovisas för FN:s ekonomiska kommission för
Europa (ECE) varefter de genom FN-systemets försorg kan spridas till
andra regioner i världen I december 1996 har inledande diskussioner
förts mellan ECE, UNEP, USA och Sverige om en implementermg av
riktlinjerna i ECE-regionen.
Regeringen vill även erinra om att de nordiska försvarsministrarna i
oktober 1996 enades om att utveckla det nordiska samarbetet på
försvarsmiljöområdet. Samarbetet syftar till att åstadkomma dels en
gemensam nordisk ram för det nationella försvarsmiljöarbetet, dels ett
gemensamt nordiskt handlande med hjälp till staterna i närområdet som
Ryssland, de baltiska staterna och Polen.
Inom fredsräddningstjänsten bedrivs sedan länge ett aktivt
internationellt samarbete på miljöområdet. Detta omfattar frågor som
kemikalieolyckor, transport av farligt gods samt utsläpp av olja och andra
skadliga ämnen till sjöss. Samarbetet genomförs inom FN-systemet på
global och regional nivå samt i övrigt inom ramen för nordiska
överenskommelser, det arktiska samarbetet, OECD och särskilda överens-
61
kommelser för Nordsjön och Östersjön. Medlemskapet i EU har medfört Skr. 1996/97:50
ett ökat samarbete med andra stater på räddningstjänstområdet
Regeringens sammanfattning: Miljöperspektivet skall genomsyra
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och finnas med i platsför-
medlingen, i vägledningen och i rehabiliteringen. Arbetsmarknads-
verket har i uppgift att utarbeta miljömål anpassade till de
nationella miljömålen Arbetsmarknadsutbildningen kan bidra till att
nå miljömålen Bland planerade åtgärder bör särskilt framhållas att
en miljard kronor har avsatts för att driva på teknisk utveckling och
skapa sysselsättning genom infrastrukturåtgärder. Decentralisering
av arbetsmarknadspolitiken till de nya arbetsförmedlingsnämnderna
ökar möjligheterna till goda lokala miljöinitiativ.
Det finns stora möjligheter att utforma arbetsmarknadspolitiken, så att den
bidrar till en utveckling av ny teknik, förenar miljö- och
sysselsättnmgsmål och samtidigt påskyndar omställningen till en ekolo-
giskt hållbar utveckling. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna påverkar
miljön i samma utsträckning som de samhällsområden som insatserna
berör Arbetsmarknadspolitiken finansierar i hög grad verksamhet som
inte annars hade kommit till stånd. Det är i det sammanhanget viktigt att
säkerställa att samhället inte subventionerar miljöskadliga verksamheter
eller stimulerar miijöskadligt beteende
Nuvarande inriktmm
I den sysselsättningspolitiska propositionen (prop. 1995/96: 222) anges att
arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynda förändringarna
i samhället bland annat på miljöområdet Miljöperspektivet skall gå som
en "grön" tråd genom platsförmedlingen, i vägledningen, i rehabilite-
ringen och i de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
I regleringsbrevet för budgetåret 1997 avseende Arbetsmarknadsverket
anges att myndigheten skall i samråd med Naturvårdsverket utarbeta
miljömål för den egna verksamheten samt anpassa delmål inom myndig-
hetens ansvarsområde till de nationella miljömålen Arbetet skall rappor-
teras till regeringen i september och november 1997.
Arbetarskyddsverket bevakar utvecklingen av arbetsmiljön i flera av de
branscher där kraven på kretslopp nu har börjat få genomslag
Arbetslivsinstitutets forskning- och utvecklingsarbete berör i en rad
avseenden förutsättningarna för en hållbar utveckling av arbetsliv och
62
hälsa Utvecklingen under senare år går mot ökad integrering av det Skr 1996/97:50
arbetsmedicinska och miljömedicinska FoU-arbetet och riskbedömningen,
t.ex. då det gäller exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska
faktorer. Institutets samarbete med olika universitet och högskolor skapar
också bryggor mellan frågeställningar kring arbetsmiljö och yttre miljö
I syfte att uppmärksamma de konsekvenser som kretsloppsanpassningen
har för arbetslivet överväger Rådet för arbetslivsforskning att starta ett
projekt som går ut på att kartlägga kretsloppsutvecklingen ur ett
arbetslivsperspektiv i länder som ligger långt framme i detta avseende
och återföra erfarenheterna från dessa till Sverige
En miljöanpassning av sektorn kan driva på den tekniska utvecklingen
och skapa sysselsättning samtidigt som miljön förbättras. Möjligheter
finns också att genom olika utbildningssatsningar, som t.ex. utbildning av
miljöinformatörer, bidra till en ökad miljömedvetenhet i företag och bland
allmänheten
En central fråga är hur effektiva olika statliga finansieringsformer är i
att samtidigt åstadkomma positiva miljö- och syssselsättningseffekter. Här
måste bidragssystemens undanträngmngseffekter beaktas. En annan viktig
aspekt är att man genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan rikta
insatserna till att ge arbete åt vissa grupper t.ex ungdomar,
långtidsarbetslösa, handikappade osv
Man bör även uppmärksamma hur olika åtgärder för att förbättra den
yttre miljön i vissa fall kan ge en försämrad arbetsmiljö för de som har
att utföra olika miljösaneringsarbeten.
Svsselsättningsåtgärder
Med anledning av sysselsättningspropositionen har riksdagen beslutat om
ett femårigt program för miljöförbättring om en miljard kronor. Investe-
ringsbidragen skall i första hand ges till åtgärder som leder till att:
1 minska total mängd genererat avfall eller minska avfallets farlighet,
2. återvinna och utnyttja avfallsfraktioner,
3. separera olika avfallsfraktioner,
4 avskilja miljöfarligt avfall,
5. återanvända byggnadsmaterial,
6 kretsloppsanpassa renovering av byggnader,
7. minska utsläpp av kväve och fosfor från avloppsvatten
8. separera avloppsvatten, eller
9. ekologiskt förbättra dag vattenhanteringen.
I särskilda fall far bidrag lämnas även till annat som främjar en
ekologiskt hållbar utveckling
En förutsättning för bidrag är också att åtgärderna kan antas medföra 63
en påtaglig förbättring för miljön, bidra till utveckling av ny teknik eller
nya arbetsmetoder samt öka sysselsättningen Skr. 1996/97:50
Under de senaste åren har ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärder
haft miljöprofil Det gäller i synnerhet projekt som genomförts som miljö-
anpassade ROT-program, ALU-arbeten eller beredskapsarbeten Exempel
på arbetsmarknadspolitiska satsningar mom miljöområdet är de 400 Mkr
som avsatts enligt propositionen för miljöinvesteringar med
sysselsättmngsinnktning (prop. 1994/ 95:25, rskr 1994/95,145, 146 FiUl)
Insatserna fördelades på stöd om:
100 Mkr för bidrag om 15% till åtgärder inom VA-sektorn inkl
ledningsnät
75 Mkr för upprustning av naturvårdsområden
75 Mkr för efterbehandling av förorenade områden
50 Mkr som far lämnas för bidrag om 25% för bullersanering
100 Mkr för bidrag om 15% för fjärrvärmeutbyggnad.
Riksdagen har därefter beslutat att avsätta ytterligare 100 Mkr till
bidrag för omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop. 1994/95:100
rskr. 1994/95:257 JoU14)
Ett flertal kommuner har enskilt eller i samverkan initierat olika miljö-
och kretsloppsprogram som samtidigt tar sikte på en ökad sysselsättning
På länsnivå har i ett flertal län bl.a. i Dalarna och Värmland bedrivits
samarbete mellan kommuner, landsting, länsstyrelse och andra myndig-
heter och organisationer i syfte att formulera länsstrategier för att förena
en ekologiskt hållbar utveckling med en gynnsam näringslivs- och
sysselsättningsutveckling. Projekten inbegriper i allmänhet insatser som
finansieras inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutbildning
Inom ovan nämnda kommun- och länssatsningar och i andra sammanhang
kan krav på ökad kompetens och medvetenhet om miljöfrågor i hög grad
tillgodoses genom arbetsmardnadsutbildning
Drygt hälften av de 24 länsarbetsnämnderna har under 1994-96
upphandlat antingen hela miljöutbildningar eller generella miljömoduler
i kontinuerligt pågående kurser. Med hela miljöutbildningar avses i detta
sammanhang t.ex. kurs i miljörätt, ekoturism eller tvärkunskap för sunda
hus. Länsarbetsnämnderna har upphandlat kurser som förbereder för
arbete i företag eller förvaltning t ex natur- och miljöutbildning, skogs-
och fjällturism eller miljökonsekvensutbildning
Inom ramen för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen har en
utbildning av miljöinformatörer påbörjats. Utbildning av miljöinforma-
törer som Arbetslivsutvecklmg (ALU) har exempelvis startats i samarbets-
projekt mellan Näringslivets Förpackningsråd och Svenska Kommun-
förbundet Inom projektet har 100 miljöinformationsledare i en första
etapp nyligen utbildats landet runt. Dessa fungerar som projektledare för
ett antal ALU anställda som skall fungera som miljöinformatörer till
allmänhet, företag och myndigheter. AMS planerar fortsätta utbildningen
i en andra och tredje etapp.
En grov skattning av resultaten från genomförda kurser upphandlade 64
av länsarbetsnämnderna visar att olika arbetsmarknadsutbildningar med
miljöprofil innebär en kompetenshöjning, som för olika yrkesgrupper Skr 1996/97:50
underlättar möjligheterna till nya arbetsuppgifter
Det föreligger ett stort behov av att kunna bedöma sysselsättnings- och
miljöeffekterna samt de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika
"gröna jobb" satsningar. En utvärdering av de bidragsprogram på miljö-
och sysselsättningsområdet som Delegationen för ekologisk omställning
administrerat under 1995 och 1996 kommer att redovisas under första
delen av 1997.
Vid sidan om miljöaspekter på de arbetsmarknadspolitiska ågärderna
finns det anledning att närmare studera sysselsättningseffekterna av en
miljöanpassning av samhällets olika delar. En sådan analys kan bidra till
att miljöpolitiken utformas så att så många arbetstillfällen som möjligt
skapas. Ett exempel är energisektorn, där en ökad användning av bio-
bränslen ger nya arbetstillfällen med god geografisk spridning i landet.
Regeringens sammanfattning: Sektorns miljöpåverkande roll
består till stor del av att inom utbildning, forskning och utveckling
utveckla msikt och kunskap om miljön och handlingsförmåga för
att skapa förutsättningar för ett hållbart samhälle. Ett hållbart
samhälle som innebär såväl en ekologiskt som en socialt och eko-
nomiskt hållbar utveckling.
De internationella deklarationer och överenskommelser som Sverige
förbundit sig att följa utg >r en naturlig bas för de bestämmelser som finns
införda i nationella dokument (Skollag, läroplaner etc) Exempel på
sådana överenskommelser är Riodeklarationen och handlingsprogrammet
Agenda 21 där utbildnings- och forskningsfrågor behandlas integrerade
i kapitlen 25 (bl.a. barns och ungdomars deltagande i beslutsprocessen),
28 (samrådsförfarande i alla kommuner), 31 (samverkan vetenskap och
samhälle, etiska principer) och 35b (forskning för hållbar utveckling) och
som ett eget kapitel 36.
I det följande redovisas hur miljöfrågorna behandlas i de grundläggande
dokument med bestämmelser som gäller för de olika nivåerna i utbild-
ningssystemet.
65
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 50
Skr 1996/97:50
Kunskapsmål som berör miljöområdet
Mål
Förskolan skall bidra till att barnen känner ansvar för naturen och får
erfarenheter och grundläggande kunskaper om - sig själva och andra
- sig själva i kedjan av generationer
- människan i förhållande till andra arter och till naturen
- naturens krafter och hur vi kan använda dem
Resultat
Runt om i landet pågår utvecklings- och förnyelsearbete som syftar till
att i den dagliga verksamheten ge barnen möjlighet att själva få uppleva
delaktighet i naturens kretslopp I många kommuner har mål och program
för ett miljöfostrande arbetssätt lagts fast.
66
Skr 1996/97:50
Skolområdet
Mål
Läroplanerna för såväl det obligatoriska (Lpo) som det frivilliga
skolväsendet(Lpf) tar upp flera kunskapsmål som bör tillämpas på
miljöundervisning bl.a,:
Skolan skall sträva efter att varje elev
* lär sig att använda sina kunskaper som redskap för att
- formulera och pröva antaganden och lösa problem
- reflektera över erfarenheter och
- kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden,
* befäster en vana att självständigt formulera ståndpunkter grundade på
såväl kunskaper som förnuftsmässiga och etiska överväganden (Lpo94),
Resultat
Skolverket har i augusti 1996 redovisat en utvärdering av det samlade
stödet för miljöundervisning Därvid skulle belysas hur olika nätverk
inverkar på miljöundervisningen samt i vad mån skolornas miljöunder-
visning integrerats med kommunernas lokala planer enligt Agenda 21
Den studie Skolverket genomfört omfattar 25 kommuner och i sex av
dessa har 15 grundskolor och 7 gymnasieskolor kartlagts
Inledningsvis konstateras att samtliga policydokument på undervisning-
ens och miljöns områden - nationellt såväl som internationellt - ställer
tydliga krav på och erbjuder samtidigt stöd för miljöundervisning och
miljöarbete i skolan.
Vidare framgår följande
* Skolorna är en del av - dock inte fullt integrerade i - kommunernas
miljöarbete i enlighet med Agenda 21. De ideella miljöorganisationerna
är tydligt närvarande i kommunernas och skolornas arbete med Agenda
21 och miljöundervisning
* Utvärderingen omfattar också skolor som deltar i nätverk mea stöd från
Skolverket. Sådana skolor tenderar att
- öppna sig mer mot det omgivande lokalsamhället,
- ha fler och nya kontakter eller referenser utanför själva skolan,
- omfatta och engagera fler personalgrupper på skolorna i miljöarbetet,
- ha en mer utbyggd miljöpedagogisk infrastruktur dvs. kretsloppstränan-
de verksamhetet,
- ha fatt nya perspektiv på den miljörelaterade undervisningen.
Mål
Högskolan skall genom utbildning och forskning främja en ekologiskt
hållbar utveckling
Den grundläggande högskoleutbildningen skall enligt högskoleförord-
67
ningen, utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till Skr. 1996/97:50
självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem
samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom det område som
utbildningen avser. Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga
till informationsutbyte på vetenskaplig nivå. I examensbeskrivningarna för
t.ex. lärare och civilingenjörer anges att den studerande skall ha förvärvat
för yrket relevant miljökompetens.
Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för grundläggande
högskoleutbildning, ge de kunskaper och färdigheter som behövs för att
självständigt kunna bedriva forskning.
Resultat
De senaste årens reformer mom den högre utbildningen har inneburit en
övergång från detaljstyrning till målstyrning. Varje lärosäte har att besluta
om utbildningarnas inriktning och innehåll. Det mnebär att det finns stora
möjligheter för lärosätena att profilera sig och har lett till att många
universitet och högskolor har ett brett utbud av utbildning inom
miljöområdet. Regeringen har också möjlighet att påskynda utvecklingen
inom områden som anses angelägna.
Sedan 1992 har särskilda medel (4 miljoner kr) avsatts varje år för att
åstadkomma en integrering av miljöaspekter i högskolans utbildningar.
Inför första året av denna satsning angavs tre utbildningsområden, som
särskilt angelägna nämligen, tekniska utbildningar, lärarutbildningar och
utbildningar inom administrativa, ekonomiska och sociala områden. Drygt
20 av landets universitet och högskolor har genomfört projekt med detta
syfte.
Det kan noteras att Sverige - jämfört med många andra Europeiska
länder - kommit förhållandevis långt i målsättningen att integrera
miljöaspekter i högskoleutbildningar.
Studenterna är ofta pådrivande, frågar efter miljörelaterade kurser och
ifrågasätter innehållet i det etablerade kursutbudet.
COPERNICUS (Co-opera ion Programme in Europé for Research on
Nature and Industry through Coordinated University studies), är ett
initiativ av Europeiska rektorskonferensen. Ett avtal, som undertecknats
av drygt 200 universitet i Europa som innehåller målformuleringar som
går ut på bl.a. att miljöaspekter skall integreras i all högre utbildning, att
integrerade, tvärvetenskapliga, forskningsprojekt skall underlättas liksom
sådana projekt som bygger på samarbete över ämnesdiscipliner och
fakultetsgränser
Regeringen anser liksom Skolverket att det krävs en kraftig, tydlig och
medveten satsning inom alla lärarutbildningar för att de blivande lärarna
skall kunna få en stabil grund för en mångdisciplinär/tvärvetenskaplig
undervisning om miljö och naturresursfrågor
68
Skr 1996/97:50
Folkbildningsområdet
Mål
Syftet med statsbidrag till folkbildningen är bl.a. att göra det möjligt för
människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta
i samhällsutvecklingen. Verksamheter som syftar till att utjämna utbild-
ningsklyftor och höja utbildningsnivån skall prioriteras liksom verksam-
heter som anordnas för utbildnmgsmässigt, socialt eller kulturellt efter-
satta grupper
Resultat
I arbetet för en hållbar utveckling har det breda folkbildningsperspektivet
stor betydelse. Folkhögskolor och studieförbund genomför ett omfattande
arbete för att få medborgarna delaktiga i miljöarbetet.
I kommunernas Agenda 21-arbete ingår studieförbunden som naturliga
samtalspartner.
Det finns ett flertal exempel på skolor och klasser, som arbetar med
miljöundervisning på ett ambitiöst och konstruktivt sätt. Miljöarbetet i
skolorna har också ökat under den senaste tioårsperioden. Mot bakgrund
av elevernas intresse för miljöfrågor, skolans viktiga roll i sammanhanget
samt formuleringarna i relevanta policydokument om miljöundervisning
förefaller det Skolverket anmärkningsvärt att mte skolornas miljöarbete
nått större genomslag på de enskilda skolorna i landets kommuner.
En viktig del i utvecklingen av miljöundervisningen är elevernas
delaktighet i processen. Skolverkets utvärdering såväl som aktuell
forskning visar däremot att elevernas möjligheter att påverka utbildningen
är liten och att den minskar med stigande ålder. I Skolkommitténs
delbetänkande (SOU 1996:22) Inflytande på riktigt behandlas elevers rätt
till inflytande, delaktighet och ansvar. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande.
Vidare framgår av Skolverkets utvärdering att det för att åstadkomma
ett brett genomförande i undervisningen krävs att förtroendevalda och
tjänstemän arbetar aktivt med och vidareutvecklar lokala, stödjande
strukturer för miljöundervisningen på skolorna.
Enligt Skolverket är det materiella och institutionella stödet till
miljöundervisning relativt väl utvecklat, mångsidigt och brett. De olika
nätverken - t.ex Baltic Sea Project (BSP) och Environment and School
Initiatives (ENSI) - spelar en viktig roll som stöd och stimulans i
miljöundervisningen och det är viktigt att sådana nätverk behålls,
förstärks och kan utvecklas vidare. Skolverkets studie visar också att goda
kontakter har etablerats mellan skolan och kommunerna i Agenda 21-
processen. Denna process är betydelsefull och måste uppmuntras av
kommunernas ledning.
69
Ett problem är att miljöfrågorna är tvärvetenskapliga En ökad Skr. 1996/97:50
integration av miljöfrågor mom alla utbildningar är önskvärd. För att
Sverige här skall kunna vara en pådrivande internationell kraft och ett
föregångsland måste den svenska högskolan med sin stora kompetens
inom de flesta områden utgöra en avgörande del i detta arbete. Det är
glädjande att många lärare och studenter här spelar en pådrivande roll
Kontakter med och stöd till forskning kring miljöundervisning är viktig
och måste utvecklas och fördjupas för att utveckla miljöundervisning av
hög kvalitet mom skolan
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp, Kultur i skolan, som bl.a
uppmärksammar frågor som rör kulturmiljön. För att elever skall kunna
utvecklas och förstå sin kulturella identitet är det skolans uppgift att ge
kunskap om kulturarvet och om regioners och lokalsamhällens särskilda
kulturella och miljömässiga förutsättningar.
Hotet mot miljön är ett hot mot livet självt. En global solidaritet och
förändrad livsstil i den rika delen av världen är en nödvändig
förutsättning för att komma tillrätta med miljöproblemen. För detta
fordras utbildning för insikt och handlingsförmåga. Demokrati och
medinflytande liksom ett ämnesövergnpande arbetssätt är i detta
sammanhang vägar till framgång. Utbildningsanordnare på alla nivåer har
ett viktigt ansvar för detta.
Arbete pågår i regeringen med ett gemensamt måldokument för
pedagogisk verksamhet för barn mellan 6-16 år. Genom den nära
samverkan som nu etableras mellan förskola och skola kommer grunden
för en god miljöundervisning att kunna läggas tidigt.
Skolverket har, i sm tidigare redovisade utvärdering av miljöunder-
visningen, redovisat avsikten att i samband med uppföljningsarbetet av
kursplanerna ta ställning till behovet av en precisering och konkretisering
av de grundläggande och nödvändiga kunskapsmålen i miljöundervis-
ningen.
Regeringen delar den av Skolverket tidigare redovisade uppfattningen
att miljönätverk kan ha en positiv inverkan på utvecklingen av miljö-
undervisningen. Spridning av de olika miljönätverkens erfarenheter och
kunskaper från dem till landets skolor, elever och lärare kan ske såväl
genom seminarier som via IT användning exempelvis Skoldatanätet
Arbetet för ett nationellt kunskapslyft (Dir. 1995:67) har som en viktig
utgångspunkt att Sverige skall utvecklas som ett kunskapssamhälle vilket
också står i överensstämmelse med intentionen bakom Agenda 21 En
annan viktig del i skapandet av ett samhälle för en hållbar utveckling är
kampen mot arbetslösheten.
Utvecklingen av utbildning och forskning inom högskolan är i högsta
grad beroende på lärosätena själva och det ansvar ledningen för dessa tar.
Det är angeläget att det vid varje lärosäte utarbetas strategier för hur
miljöfrågor kan utvecklas inom hela utbildningen. Studerandemedverkan
och arbete över ämnes- och fakultetsgränserna är sannolikt en nödvändig- 70
het om utveckling skall ske Till detta bör läggas en strävan att förbättra
hela lärosätets verksamhet ur ett miljö- och energiperspektiv Skr. 1996/97:50
Regeringen avser att uppmärksamma Högskoleverket på att i sina
utvärderingar av utbildningarna vid universitet och högskolor bevaka att
miljöaspekter beaktas. Regeringen avser vidare att se över examens-
beskrivningarna och vid behov vidta ändringar med avseende på
miljökunskaper
I propositionen om Forskning och samhälle (prop.1996/ 97:5) aviserar
regeringen sm avsikt att ge forskningsråden i uppdrag att, i samverkan
med berörda sektorsorgan närmare utreda vilka insatser svenska forskare
skall kunna göra i arbetet med att bygga upp internationella nätverk kring
mterdisciplinära globala frågor om bl.a. miljö.
Sverige har även i sina preliminära synpunkter på EU:s femte
ramprogram framhållit betydelsen av forskning som stöder miljön och en
hållbar utveckling. Vidare har Sverige påpekat att en mer miljöanpassad
produktion som bygger på förnyelsebara material också kan innebära en
mer konkurrenskraftig företagsamhet
Vad gäller Sverige som aktör på internationellt plan har regeringen
nyligen avsatt 120 miljoner kronor till utbildning och forskning i
Östersjöregionen. Medlen avser bl.a. ett stipendieprogram för studenter
och forskare från de Baltiska länderna, nordvästra Ryssland och Polen
samt till svenskar för studier i dessa länder Vidare har 100 miljoner
kronor anvisats för utbyte mellan studenter, vuxenstuderande och
gymnasister i Sverige och Östersjöländerna. Inom ramen för
Östersjöprogrammet skall en särskild Agenda 21 tas fram. I detta
sammanhang förtjänar att nämnas det samarbete mellan universitet/hög-
skolor samt skolor mom Östersjöområdet som sker genom bl a. Baltic
University och Baltic Sea Project.
Regeringens sammanfattning: Kulturpolitiken bidrar till att skapa
goda förutsättningar för er hållbar utveckling. De humanistiska
perspektiv, som kultursektorn har som utgångspunkt för sitt arbete,
är av grundläggande betydelse för miljöarbetet. Vidare är kultur-
arvet bärare av viktiga erfarenheter om samspelet mellan människan
och naturen. Kulturen bidrar därför med en väsentlig dimension i
det breda arbetet för en hållbar utveckling.
Kulturen är en viktig utvecklingsfaktor. Kultur ger livskvalitet i vid
bemärkelse, men fungerar också som motor för tillväxt och sysselsättning.
En stark regional och lokal identitet är en förutsättning för den hållbara
utvecklingen av varje region eller trakt och betydelsen av kulturell
identitet måste särskilt framhållas. De regionala museerna och läns-
styrelsernas kulturmiljöenheter arbetar aktivt med dessa frågor
71
Till de viktiga kulturuppgifterna hör bl.a. att göra människor mer Skr 1996/97:50
medvetna om de angelägna miljöfrågorna och att öka insikten om hur
vårt sätt att förhålla oss till vår omgivning är betingat av kulturella
orsaker De erfarenheter och den kompetens som kultursektorn använder
i sitt arbete, t.ex. kunskap om historien liksom en förmåga till analys av
samhällsutveckling och trender, är av betydelse för möjligheterna att bidra
till målet om en hållbar utveckling. Kulturverksamhet kan, bl.a. genom
att utveckla ett kritiskt förhållningssätt, verka som katalysator och
idéspridare i miljödebatten
Samarbetet med andra samhällssektorer bör utvecklas och fördjupas
Målsättningen är att hänsynen till och medvetenheten om kulturarvet skall
vara vägledande i samhällsutvecklingen
Genom en fördjupad samverkan mom kulturarvssektorn är
målsättningen att museerna, arkiven och kulturmiljösektorn skall stärkas
i sina uppgifter som vitala samhällsinstitutioner. Vad kulturarvet ytterst
handlar om är att möjliggöra sådana perspektiv på historien som kan ge
nya kunskaper och insikter om människan och hennes miljö.
Riksantikvarieämbetet har som central myndighet för kulturmiljö-
området ett särskilt ansvar. Målsättningen är att öka förutsättningarna för
en långsiktigt hållbar utveckling för kulturmiljön i ett nationellt såväl som
ett internationellt perspektiv. Återanvändnmg av byggnadsmaterial och
etableringen av bygghyttor utgör en viktig del i insatserna för att utveckla
en kretsloppsanpassning inom byggnadsektorn
En samordnad kultur- och naturmiliöpolitik
För att utveckla samarbetet mellan naturvården och kulturmiljövården har
en utredning genomförts på regeringens uppdrag (Ku96/1653/Ka). Flera
förslag i den redovisning som lämnats handlar om att undanröja hinder
för samarbete och att genom olika åtgärder och särskilda projekt främja
samverkan mellan natur- och kulturmiljösektorerna i samhällsplaneringen.
Särskilt uppmärksammas sektorernas gemensamma möjligheter när det
gäller att ta tillvara kulturlandskapets särskilt odlingslandskapets mång-
sidiga värden
Arkitektur och form
Arbetet med det handlingsprogram för arkitektur och formgivning som
regeringen föreslog i propositionen 1996/97:3 Kulturpolitik är inriktat på
att främja ett mer långsiktigt tänkande i frågor som rör den gestaltade
miljön. Övergripande mål är att säkerställa hög kvalitet i utformningen
av städer, parker, anläggningar, byggnader och produkter m.m. Hög
kvalitet innefattar en väl sammanvigd helhet av funktionella, tekniska,
ekonomiska, ekologiska, sociala och estetiska krav Kvalitet i denna
bemärkelse förlänger livslängden på våra investeringar, bidrar till
hushållning med naturens resurser och till ökad livskvalitet för 72
användarna. Ett förslag till handlingsprogram skall presenteras under
hösten 1997
Skr. 1996/97:50
Människa och natur
Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer, Nordiska museet och
Naturhistoriska riksmuseets har regeringens uppdrag att utveckla sitt
påbörjade arbete rörande samspelet människa och natur Den första
redovisningen lämnades i juni 1996 i rapporten "Samspelet mellan
människa och natur - naturlig påverkan och mänsklig inverkan". Nästa
redovisning skall lämnas till regeringen i januari 1998
Utställning om biologisk mångfald
Noas Express är Riksutställningars pågående utställning om biologisk
mångfald och livets utveckling. Utställningen är producerad i samarbete
med Naturvårdsverket, Naturhistoriska riksmuseet, Naturhistoriska
museers samarbetsorganisation och SJ. Genom att använda en konstnärlig
gestaltning av teman kring historiska perspektiv och biologisk mångfald
har en spännande utställning skapats. Utställningståget turnerar genom
landet och skall besöka ca 75 orter under 1997.
Skogens kulturmiliövärden
Riksantikvarieämbetet har regeringens uppdrag att föreslå ett
handlingsprogram för en långsiktigt hållbar utveckling för skogens
kulturmiljövärden. Programmet skall bl.a. innehålla förslag till hur den
moderna skogsbruksteknikens negativa påverkan på skogens kulturmiljö-
värden kan minskas. Uppdraget skall redovisas senast i oktober 1997.
Luftföroreningar och kulturvärden
Luftens kvalitet är av avgörande betydelse för möjligheterna att bevara
kulturarvet Det gäller såväl kulturminnen som kulturföremål.
Odlingslandskapet och dess kulturvärden hotas också av föroreningar. Det
är angeläget att samverkan över sektorsgränserna fördjupas så att dessa
miljöproblem kan mötas
Riksantikvarieämbetet leder ett landsomfattande arbete med inventering
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med bearbetad natursten. Vid
inventeringen har också skadorna på byggnadssten kartlagts. Arbetet har
resulterat i länsvisa rapporter under 1996 och en sammanställning av
resultatet för hela landet presenteras i slutrapporten "Stenen i tiden".
Med detta arbete som underlag har flera konserveringsåtgärder
genomförts Ett internationellt samarbete kring dessa frågor har också
inletts vid Riksantikvarieämbetet
Ett Europarådsseminarium om “Långsiktigt hållbara åtgärder mot
nedbrytning av kulturarvet p.g.a. luftföroreningar och andra liknande
faktorer1' kommer att hållas i Stockholm i april 1997 med deltagande på
ministernivå.
73
Infrastruktur och kultur
Skr 1996/97:50
Infrastruktursatsningarna i landet har haft stora effekter på kulturmiljön
Riksantikvarieämbetet och Vägverket har därför inlett ett samarbete för
att åstadkomma att större hänsyn tas till landskapets kulturvärden när
trafikanläggningar planeras och genomförs. Arbetet har resulterat i
programskriften "Infrakultur"
Bygghyttor och återanvändnmg
Riksantikvarieämbetets projekt Tradition och Byggproduktion har
genererat byggnadsvårdsverksamhet över hela landet. Bygghyttor och
materialdepåer har etablerats på flera orter. Arbetet har varit inriktat på
att på traditionens grund hitta material och metoder som kan användas
och överföras till modernt byggande. Traditionella metoder och material
är jämförelsevis resurshushållande och projektet har skapat en förankring
för kretsloppstänkande mom byggnadsvården. Kombinationen av ett
miljövänligt byggande, återanvändande av material och tekniker samt
utveckling av värdefullt hantverkskunnande gör projektet särskilt
intressant. Särskilda medel har avsatts i 1997 års budget så att systemet
med bygghyttor och materialdepåer kan utvecklas i landet
UNESCO:s världsarv
Sverige har år 1984 ratificerat UNESCOs konvention om skydd för
världens kultur- och naturarv, den s.k världsarvskonventionen Under
1996 har två nya svenska objekt enligt konventionen upptagits på
världsarvslistan: Gammelstads kyrkstad i Luleå och Lapplands världsarv,
det senare ett kombinerat kultur- och naturobjekt. Sedan tidigare finns
följande svenska områden upptagna på UNESCO s världsarvslista:
Drottningholms slott, Birka och Hovgården, Engelsbergs bruk, Häll-
ristningsområdet i Tanum, Visby och Skogskyrkogården i Stockholm
16. LOKALT OCH REGIONALT MILJÖARBETE
Den 2 mars 1995 inrättades en nationell Agenda 21-kommitté för att
medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra arbetet med
Agenda 21. Kommitténs uppgifter är att hålla sig informerad om och
sprida erfarenheter från Agenda 21-arbetet i myndigheter på lokal,
regional och nationell nivå samt i föreningar och näringslivet.
Kommittén skall medverka till att många engageras i arbetet och att
goda exempel sprids bl.a genom seminarier, konferenser etc.
Kommittén skall vidare medverka i utarbetandet av Sveriges rapport till
FN:s extra generalförsamling om hållbar utveckling år 1997.
Generalförsamlingen skall härvid värdera ländernas genomförande av
besluten som togs i Rio de Janeiro år 1992 om Agenda 21 - en
74
handlingsplan för hållbar utveckling
Samtliga Sveriges 288 kommuner har inlett arbetet med att omsätta
besluten från FN:s Rio-konferens i praktiken och utveckla lokala
handlingsprogram för hållbar utveckling - lokala Agenda 21. Genom det
genomslag som Agenda 21-arbetet fått, finns idag en unik möjlighet att
arbeta med frågor kring hållbar utveckling på lokal nivå Ett uttalat
politiskt engagemang har vant avgörande för framgången. Agenda-arbetet
har framför allt medfört att det lokala engagemanget, intresset och
kunskaperna kring dessa frågor ökat kraftigt. Det gäller både för politiker
och tjänstemän inom den kommunala organisationen och för idéella
organisationer, näringsliv och enskilda
Det lokala arbetet har även resulterat i en rad praktiska projekt för
informationsspridning och ökat engagemang, liksom för omställning av
olika konkreta verksamheter i samhället i hållbar riktning
Det lokala arbetet måste dock understödjas genom beslut och aktiviteter
på andra nivåer i samhället, t.ex. när det gäller infrastruktur,
energiförsörjning, skattesystem, lagstiftning och regler. Från lokal nivå
efterlyses en nationell strategi för hållbar utveckling och politiska signaler
som understödjer strävandena mot hållbar utveckling och som undanröjer
hinder och motsägelser. Man efterlyser även informationsinsatser från
central nivå.
Det lokala Agenda-arbetet har hittills starkt betonat miljö- och
naturresursaspekter medan arbetet med sociala och ekonomiska dimen-
sioner är mer outvecklat.
Agenda-arbetet har även resulterat i att nätverk för en hållbar
utveckling har skapats, både lokalt och regionalt. På regional nivå har
dessa nätverk ofta samordnats av kommunförbunden i länen och i vissa
fall av landsting eller länsstyrelser.
I Sverige fick Agenda-arbetet från början en stark betoning på det
'.okala arbetet och "underifrånperspektivet". Den lokala inriktningen
uppfattades som något nytt och väckte intresse. Regeringen preciserade
inte heller några närmare direktiv för myndigheters Agenda 21-arbete
Arbetet på regional och central nivå fyller dock en viktig funktion Det
gäller t.ex. länsstyrelsernas STRAM-arbete som ibland kallas "den
regionala Agenda 21". Arbetet skulle ändå ha genomförts men är ett
viktigt underlag för Agenda 21-arbetet lokalt och i länet Några
länsstyrelser arbetar med en uttalad Agenda 21-inriktning.
På nationell nivå har bl.a. Sida verkat för att Agenda 21 genomsyrar
hela verksamheten Dock finns det ett flertal goda exempel på påbörjat
Agenda-arbete på central nivå. Medvetenheten om Agenda 21 och dess
betydelse har ökat märkbart hos myndigheterna.
En bärande tanke i Agendan är integrering av miljöfrågorna med de
sociala, ekonomiska och kulturella frågorna. Denna koppling kan för-
stärkas i myndigheternas arbete Ambitionen finns också hos många
myndigheter om ett förändrat arbetssätt mot en mer demokratisk för-
ankring av beslut, delaktighet och samverkan, särskilt med viktiga
Skr 1996/97:50
75
samhällsgrupper utanför den offentliga sektorn Skr 1996/97:50
Det pågår en integrering av miljöansvar inom respektive sektor vilket
är ett positivt inslag i enlighet med intentionerna i Agenda 21. Även
samarbetet mellan myndigheter kan öka
Sammanfattningsvis efterfrågas på såväl lokal, regional som central
nivå behovet av en övergripande nationell strategi för hur ett hållbart
samhälle skall nås
Länsstyrelserna skall verka för att de nationella miljömålen far genomslag
i länet Regeringen vill särskilt lyfta fram att länsstyrelserna skall
- i arbetet med naturvård, miljöskydd och hälsoskydd utgå från den
samlade regionala miljöstrategin (STRAM) och särskilda fördjupande
program inom delområdena och därvid driva på och samordna
miljöarbetet i länet och verka för en ökad samverkan mellan olika
sektorer och aktörer, såväl statliga och kommunala som privata,
- arbeta för den regionala miljöövervakningen och att den samordnas
med den nationella och den lokala miljööövervakningen,
- svara för en effektiv prövning och tillsyn enligt gällande
miljölagstiftning,
- stimulera fortsatt Agenda 21-arbete i länet bl.a genom att stödja
kommunerna i detta arbete,
- arbeta för att de reella näringarna (jord- och skogsbruk, fiske,
renskötsel och jakt) samt att den regionala utvecklingen i övrigt
anpassas till de ekologiska förutsättningarna så att den biologiska
mångfalden bevaras samt att landets naturresurser nyttjas på ett
långsiktigt hållbart sätt Arbetet med att miljöanpassa skogsbruket skall
ske i samarbete med skogsvårdsstyrelsen
Regeringens sammanfattning: I enlighet med regeringens
skrivelse Det svenska miljöarbetet i EU - Inriktning och genom-
förande (skr 1994/95:167) prioriterar Sverige följande områden i
miljöarbetet inom EU: försurning och klimatpåverkan, kemikalier
och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt biologisk mång-
fald och naturvård
Sverige bör inom ramen för de övriga regionala och globala
miljösamarbetet verka för ett stärkt konventionsarbete samt för
utveckling av hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Av
hög prioritet är också samarbetet för att utveckla metoder och hand-
lingsprogram för att hushålla med naturresurser, inkl jord- och
skogsbruk, marina resurser och färskvattenresurser, hållbar
markanvändning och bebyggelse samt nskminimering vid kemi-
kaliehantering.
76
Den ökande internationaliseringen har lett till att många av miljö- och Skr 1996/97:50
utvecklingsproblemen har blivit alltmer komplexa. Mänskligheten står
inför en situation där miljön och de livsuppehållande systemen utsätts för
en allt starkare negativ påverkan Klyftorna mellan rika och fattiga blir
allt större och världens befolkning fortsätter att öka. De politiska
systemen i många länder är fortfarande odemokratiska, och arbetslöshet
och undersysselsättning ökar i omfattning i såväl rika som fattiga länder
Konflikter om färskvattenresurser, människor på flykt från miljöproblem,
klimatförändringar och ökad ultraviolett strålning på grund av ett uttunnat
ozonskikt är globala säkerhetshot som kräver fortsatt internationellt
samarbete för att bemästras.
Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED, den
s.k. Riokonferensen) skall ses som en milstolpe i det globala samarbetet
för hållbar utveckling. Riokonferensen resulterade bl.a. i den s.k.
Riodeklarationen om miljö och utveckling och i Agenda 21, som är ett
mer detaljerat handlingsprogram för hållbar utveckling inför det 21 :a
århundradet.
Riodeklarationen fastslår att begreppet hållbar utveckling, som bl.a.
omfattar en ren miljö, fred, rättvisa och demokrati, är det övergripande
långsiktiga målet för världssamfundet De globala FN-konferenser som
har hållits efter Riokonferensen har inneburit en genomgång från olika
utgångspunkter av de möjligheter och problem som kan förknippas med
målet att uppnå hållbar utveckling i skilda delar av världen.
Konferenserna har resulterat i betydelsefulla ställningstaganden för vilka
åtgärder som krävs internationellt, nationellt och lokalt. Olika frågor som
berör ekonomisk och social utveckling samt skydd av miljön är inbördes
beroende och ömsesidigt förstärkande delar av målet om hållbar ut-
veckling.
Riokonferensen resulterade i att miljöproblemen tydligt kopplades
samman med utvecklingsfrågor. Miljö- och utvecklingsfrågor hanteras
numera på ett mer integrerat sätt och det övergripande målet om hållbar
utveckling har i princip accepterats av världssamfundet.
Riodeklarationen slår också fast att s‘ater skall samarbeta för att bevara,
skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos jordens ekosystem, men
att staternas ansvar är olika utformat på grund av deras skilda förut-
sättningar och olika bidrag till den globala miljöförstöringen
Riokonferensen identifierade två grundorsaker till hoten mot hållbar
utveckling
Den ena kan härledas till i-ländernas livsstil och konsumtionsvanor,
med hög energiförbrukning och materialomsättning, vilket ofta leder till
en allt högre produktion av avfalls- och restprodukter som påverkar de
livsuppehållande systemen. I-länderna befinner sig i dag långt ifrån målet
om hållbar utveckling och samtidigt börjar liknande problem uppstå i
mellaninkomstländer och i många u-länder.
Den andra huvudorsaken är fattigdom som i kombination med en snabb
folkökning ofta leder till överutnyttjande av naturresursbasen, när män-
niskor för sin överlevnad tvingas använda vatten, skogar, markområden
och kustzoner på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart. 77
Samarbetet för hållbar utveckling är således en tudelad uppgift, dels att
ändra ohållbara konsumtions- och produktionsmönster, dels att utrota Skr 1996/97:50
fattigdom och skapa en balans mellan befolknings- och resurstillväxt
Målet att nå hållbar utveckling kräver åtgärder på global, regional,
nationell och lokal nivå, i såväl i-länder som u-länder Utgångspunkten
måste vara att på sikt tillfredsställa alla människors grundläggande behov,
inom ramen för de ekologiska systemens bärkraft
Huvudansvaret för att uppnå hållbar utveckling ligger på varje nation
Alla länder är ömsesidigt beroende av att insatser för hållbar utveckling
genomförs. I-länderna skall också ge stöd till u-länderna i deras strävan
att skapa förutsättningar för hållbar utveckling.
Att komma till rätta med de globala miljö- och utvecklingsproblemen
är en stor utmaning, som kräver långtgående insatser av världssamfundet
inom båda områdena Det råder numera en internationell samsyn om
vikten av såväl en effektiv nationell miljöpolitik som aktivt internationellt
miljösamarbete Den stora utmaningen i dag är att omsätta intentioner och
rekommendationer till praktisk handling och konkreta åtgärder för att
säkra kommande generationers förutsättningar att leva och verka på
jorden
Sommaren 1997 håller FN:s generalförsamling ett extra möte med avsikt
att följa upp besluten från Riokonferensen (UNGASS). Mötet kommer att
utvärdera genomförandet av Agenda 21 på internationell, nationell och
lokal nivå. Arbetet baseras på det uppföljningsarbete som har skett inom
ramen för FN:s kommission för hållbar utveckling (Commission for
Sustainable Development, CSD). Mötet skall bl.a. besluta om ytterligare
åtgärder för att åtagandena från Riokonferensen skall uppnås.
Regeringen lägger stor vikt vid generalförsamlingens extra möte, som
förväntas få stor betydelse för de framtida ansträngningarna att genomföra
besluten och rekommendationerna från Riokonferensen och de fortsatta
förhandlingarna om globala miljö- och utvecklingsfrågor. Mötet bör
durför resultera i ett fokuserat arbetsprogram eller motsvarande som
tydligt anger vilka frågor och områden som skall prioriteras inför nästa
årtusende
FN:s kommission för hållbar utveckling som bildades efter
Riokonferensen, har till uppgift att granska hur uppföljningen av besluten
från Rio genomförts nationellt och internationellt inkl, samtliga delar av
Agenda 21 Genomgången fullbordades vid det fjärde mötet med
kommissionen i april 1996. Nästa möte kommer att ägnas åt
förberedelserna inför FN:s generalförsamlings extra möte
1996 års möte bekräftade den centrala politiska roll i uppföljningen av
Riokonferensen som FN:s kommission för hållbar utveckling spelar
Kommissionens framtida roll kommer att diskuteras vid 78
generalförsamlingens extra möte sommaren 1997. Mötet kommer att
erbjuda ett tillfälle att se över den institutionella uppföljningen av såväl Skr. 1996/97:50
Riokonferensen som övriga FN-konferenser, och bör leda till att
kommissionens mandat tydliggörs gentemot övriga funktionella
kommissioner och FN:s ekonomiska och sociala råd, ECOSOC
Kommissionens årliga möten har alltsedan det första mötet under våren
1993 resulterat i en mängd rekommendationer och förslag som sedan
beaktas nationellt och inom andra delar av världssamfundet Några
exempel på viktiga frågor och problemkomplex som har behandlats av
kommissionen är hållbara konsumtions- och produktionsmönster, handel
och miljö, hållbart jord- och skogsbruk samt finansieringen av Agenda
21
FN:s miljöprogram (United Nations Environment Programme, UNEP) har
en central roll i uppföljningen av Riokonferensen Miljöprogrammet
arbetar med många viktiga miljöfrågor, såsom hoten mot den marina
miljön, miljölagstiftningen, kemikalier, ekonomiska styrmedel på mil-
jöområdet, miljöövervakning, handel och miljö samt militärens
miljöansvar. Miljöprogrammet skall katalysera, underlätta och samordna
det globala miljösamarbetet samt bidra med kunskapsunderlag
Miljöprogrammets styrelse skall svara för politisk vägledning och
samordning av organisationen. Sverige är medlem av styrelsen, som
består av 58 länder och möts vartannat år, under perioden 1995-1997
Sverige anser att FN:s miljöprogram har en viktig uppgift att fylla såsom
ansvarigt organ i FN-systemet inom miljöområdet, och har sedan länge
haft en aktiv roll i utformningen av dess verksamhet. För att förbättra
förutsättningarna för att uppfylla dess mandat, bör det bl.a ges en
tydligare ansvarsfördelning gentemot FN:s kommission för hållbar
utveckling, en effektiv beslutsstruktur samt en förutsägbar och
ändamålsenlig finansiering.
Inom FN har även en mängd andra initiativ startats för att följa upp
Riokonferensen. FN:s olika fackorgan, fonder och program har en viktig
uppgift i att stödja och komplettera nationella insatser vid uppföljningen
av Riokonferensen, inom sina resp, kompetensområden Detta gäller även
slutdokumentet från FN:s fjärde kvinnokonferens år 1994 i Peking, som
innehåller ett handlingsinriktat avsnitt om kvinnor och miljö Även de
multilaterala utvecklingsbankerna och fonderna uppmanades att fästa
särskild vikt vid att stödja de fattigaste länderna att genomföra Agenda
21. Sverige stödjer denna inriktning i de olika organisationerna och
verkar för att de i än högre grad skall integrera miljöhänsyn för hållbar
utveckling i den reguljära verksamheten.
79
EU-medlemskapet skapar nya förutsättningar för Sverige inom FN:s
arbete för hållbar utveckling, eftersom EU oftast strävar efter Skr. 1996/97:50
gemensamma ställningstaganden i internationella sammanhang. Det har
givetvis en mycket stor betydelse vid förhandlingar att EU enat kan driva
en linje som överensstämmer med svenska intressen
Under den korta tid som har förflutit sedan Sverige blev medlem i EU
har EU-samarbetet inför och under internationella förhandlingar som
berör miljö och utveckling i stort sett fungerat väl Det står klart att EU
alltmer framträder som en av de mest pådrivande krafterna mom det
globala miljösamarbetet och Sverige har genomgående haft goda
möjligheter att påverka EU:s gemensamma positioner. Sverige har genom
EU:s röst i många fall fatt ett bättre genomslag än om förslagen hade
framförts av Sverige eller Norden ensamt
Riktlinjerna för Sveriges miljöarbete i EU har lagts fast i regeringens
skrivelse 1994/95:167. De områden som bör prioriteras enligt riktlinjerna
är försurning och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpningsmedel,
kretsloppsanpassning samt biologisk mångfald och naturvård. Det finns
skäl att i detta sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för några
aktuella och framtida EG-frågor som rör de prioriterade omrdåena.
Vad gäller försurning pågår ett arbete som initierats av Sverige med en
särskild EU-strategi. Kommissionen väntas inom kort att anta ett
meddelande om detta till Europaparlamentet och rådet. Kommissionens
meddelande kommer att utgöra underlag för de rådsslutsatser som
planeras att antas under 1997. Under året kommer också de viktiga
direktivförslagen om nya fordons- och bränslekrav (Auto/Oil) att
behandlas i rådet. Beträffande klimatpåverkan är Sverige drivande i det
arbete som för närvarande pågår med att ta fram en EU-position till
förhandlingarna om ett protokoll till FN:s klimatkonvention om utsläpps-
minskningar av växthusgaser.
I fråga om kemikalier och bekämpningsmedel uppnåddes i
medlemsskapsförhandlingarna vissa undantag på områden där Sverige har
strängare regler än EU. Under tiden fram till utgången av 1998 skall EU
se över sina regler. Detta arbete pågår både i tekniska kommittéer under
kommissionen och på rådsnivå. Som ett exempel kan nämnas att
kommissionen har lagt ett förslag om vissa skärpningar i direktivet
88/379/EEG om klassificering och märkning av farliga preparat. Förslaget
kommer att behandlas i rådet under våren 1997.
Under år 1996 fattades vidare viktiga beslut rörande
kretsloppsanpassning. Rådet antog under året rådslutsatser om en
uppdaterad avfallsstrategi, i vilken bl.a. läggs fast att producentansvaret
är en grundprincip inom EU och att varje land skall ta ansvar för sitt eget
avfall. Sverige och de övriga nordiska länderna har vant pådrivande för
en anpassning av EU-reglerna till Baselkonventionen om farligt avfall
Detta arbete var lyckosamt och under året beslutades sålunda om ett
förbud inom EU mot export av farligt avfall från EU till icke OECD-
1 änder.
När det gäller det fjärde av Sverige prioriterade området, biologisk
mångfald och naturvård, kan nämnas att kommissionen under våren
väntas presentera ett förslag om en EU-strategi. Samtidigt fortsätter 80
arbetet med att utarbeta ett biosäkerhetsprotokoll under konventionen om
biologisk mångfald, där EU spelar en viktig roll och där Sverige har hört Skr. 1996/97:50
till de mest aktiva länderna
En annan viktig fråga för EU-arbetet är att säkerställa att de beslutade
reglerna genomförs på ett effektivt sätt i medlemsstaterna Frågan om
åtgärder för att förbättra genomförandet tas upp av kommissionen i ett
särskilt meddelande, som kommer att behandlas i rådet under våren 1997
Inom konventionsarbetet är bl.a luftföroreningskonventionen (LRTAP)
ett viktigt instrument för att minska belastningen på Sverige och vårt
närområde. Konvetionsarbetet domineras sedan en tid tillbaka av
förberedelser inför förhandlingar om tre nya protokoll om kväveoxider
och närbesläktade ämnen, - tungmetaller samt organiska miljögifter
(POPs). Förhandlingsarbetet beräknas sätta igång i början av år 1997
Målsättningen är att få ett färdigt protokoll om POPs redan under år 1997
för att kunna påverka diskussionerna i UNEP om en global POP-
konvention För de två andra ämnesområdena beräknas förhandlingarna
kunna avslutas vid mitten av 1998
Inom OECD bedrivs sedan drygt 25 år ett samarbete på miljöområdet
OECD:s miljöministrar möts regelbundet, senaste mötet ägde rum i
februari 1996. Nästa miljöministermöte avses äga rum våren 1998 och
kommer att bl a behandla OECD:s roll i uppföljningen av UNGASS
OECD:s arbete på miljöområdet har främst inriktats på att utarbeta
analyser och riktlinjer som kan tjäna som underlag för policybeslut på
miljöområdet i medlemsländerna. OECD har härvidlag en särskild
kompetens när det gäller frågeställningar om sambanden mellan miljö och
ekonomi.
Samarbetet har också inriktats på intergrering av miljöaspekter i olika
sektor, r Särskilt aktuellt har varit handel/miljö, energi, jordbruk och
transport. Ett sektorsövergnpande arbete pågår om miljömässigt hållbar
production och konsumtion.
OECD har vidare bedrivit ett analysarbete som stöd för globala
miljökonventioner, bl a klimatkonventionen.
OECD har under en lång tid bedrivit ett framgångsrikt arbete på
kemikalieområdet Häri har ingått harmonisering av data,
laboratonerutmer och riskvärdering. Ytterligare ett viktigt område är
hanteringen av miljöfarligt avfall.
Inom ramen för OECD:s miljöarbete ingår periodiska granskningar av
medlemsländernas miljöpolitik (Environment Performance Reviews).
Sverige har nyligen granskats (se kapitel III)
För närvarande pågår inom OECD en diskussion om organisationens
framtida roll och inriktning, bl a mot bakgrund av utvidgningen av
medlemskretsen
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 50
Skr. 1996/97:50
Det globala konventionsarbetet
Parallellt med FN:s kommissioner och program pågår ett antal processer
mom ramen för de globala konventionerna för hållbar utveckling. Några
exempel på globala miljökonventioner är FN:s ramkonvention för
klimatförändringar, Wienkonventionen och Montrealprotokollet om skydd
av ozonskiktet, Konventionen om biologisk mångfald och Basel-
konventionen om transport av farligt avfall Sverige anser att
konventionerna i många fall vant verkningsfulla medel för att främja
hållbar utveckling
Biologisk mångfald
Konventionen om biologisk mångfald, som undertecknades vid
Riokonferensen och som Sverige har ratificerat, har tre mål: att bevara
den biologiska mångfalden, att hållbart nyttja dess beståndsdelar och att
främja en rättvis fördelning av utnyttjandet av biologiska och genetiska
resurser.
Den biologiska mångfalden, det vill säga variationsrikedomen mom och
mellan arter och ekosystem, hotas globalt av en allt mer omfattande
mark- och vattenanvändning, förstörelse av livsmiljöer och intensivare
nyttjande av de biologiska resurserna. En hög variationsrikedom är en
förutsättning för djurs och växters förmåga att anpassa sig till
förändringar i naturen och för människans långsiktiga överlevnad En rik
biologisk mångfald krävs för att kunna producera föda, råvaror och
ekologiska tjänster i form av bl a. klimatreglering, vattenhushållning och
bördiga jordar
De viktigaste åtgandena i konventionen är krav på att integrera
bevarandet av biologisk mångfald inom alla samhällssektorer, att
identifiera och övervaka mångfalden, att vidta åtgärder för att bevara den
både i dess livsmiljöer och utanför (t ex genbanker). Metoder och
handlingsprogram bör utformas och tillämpas i syfte att uppnå ett
uthålligt nyttjande av naturresurser, i synnerhet mom jord- och skogsbruk
samt vid användandet av havs- och färskvattenresurser
Ett protokoll skall utarbetas till konventionen för säker hantering av
genetiskt modifierade organismer. Sverige har aktivt verkat för att
riskerna vid provning och introduktion av genetiskt modifierade organis-
mer i naturen måste regleras. Förhandlingarna påbörjades under år 1996
och beräknas avslutas under år 1998
Vid sitt möte i Visby i maj 1996 fastslog Östersjöområdets
regeringschefer att den fortsatta utvecklingen mom Östersjöområdet ska
ske inom ramen för en hållbar utveckling. Statsministrarna diskuterade
även utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet I juli 1996
antog utrikesministrarna vid Östersjörådets möte i Kalmar tre
aktionsprogram De tre aktionsprogrammen, som också diskuterats av
82
statsministrarna i Visby, innehöll ett antal konkreta åtaganden inom Skr. 1996/97:50
områdena demokrati och mellanfolkliga kontakter, ekonomisk integration
och utveckling och skydd av miljön i Östersjöområdet
I de tre aktionsprogrammen bekräftas målet om Östersjöregionens
hållbara utveckling. Under det ekonomiska avsnittet påtar sig bl.a.
transportsektorn att utveckla ett program för en hållbar utveckling inom
transportområdet i regionen. Vidare beslöts att det s.k. Östersjö-
programmet för att återställa Östersjöns ekologiska balans ska uppdateras
och stärkas. Ett program för uthålligt fiske i Östersjön ska också
utvecklas. Samtidigt uppmanas länderna att starta utvecklingen av en
Agenda 21 för Östersjöområdet
Den 20-21 oktober 1996 möttes Östersjöregionens miljöministrar
informellt i Saltsjöbaden. EU-kommissionen och ordförandelandet Irlands
miljöminister deltog också i mötet jämte ett antal olika internationella
organisationer, de internationella utvecklingsbankerna, som Europeiska
Utvecklingsbanken, Världsbanken och Nordiska Investenngsbanken,
NEFCO (det Nordiska Miljöfinansienngsbolaget) och ett antal ideella
organisationer. Främst på dagordningen stod beslutet om att starta ut-
vecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. I Saltsjöbads-
deklarationen fastslår miljöministrarna att målet för en Agenda 21 för
Östersjöområdet skall vara uthållig utveckling. I Agendan skall sektorer-
nas ansvar för en hållbar utveckling och miljöansvar utvecklas, mål för
uthållig utveckling definieras och arbetet skall ske öppet och
demokratiskt. Olika grupper och aktörer skall inbjudas att delta aktivt i
arbetet. Resultatet ska presenteras som ett aktionsprogram med tydliga
tidsramar, mål och delmål och resurser för en uthållig utveckling De sek-
torer som pekas ut som särskilt viktiga är energi, transporter, jordbruk,
skogsbruk, industri, fiske och turism
Miljöministrarna identifierade flera viktiga utvecklingslinjer som stöder
utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. En viktig bidragande
kraft är den anpassningsprocess till EU:s lagstiftning som nu påbörjats
inom de Baltiska republikerna och Polen. Östersjöområdet är en region
med hög tillväxtpotential. Polen har t.ex. en årlig tillväxt på ca. 7 procent
av BNP. I takt med att demokratin utvecklas och fortsatt
marknadsanpassning kommer resurser att tillskapas som gör det möjligt
att bearbeta ett antal miljöproblem i våra östliga grannländer. Samtidigt
kan en snabb utveckling ge upphov till nya problem om inte
förebyggande åtgärder kan vidtas för att undvika en sådan utveckling. En
långsiktig politik som ställer in den ekonomiska tillväxten mot hållbar
utveckling är målet för Agenda 21 för Östersjöområdet
Ministrarna kom överens om att Agenda 21 för Östersjöområdet skall
var klar för att antas på högsta möjliga politiska nivå våren 1998
Lägesrapporter ska avges till statsministrarnas möte 1997, till CSD-5 och
UNGASS-97. Vidare skall Östersjörådet hållas informerad om arbetets
fortskridande
Sverige har erbjudit sig att ställa sekretariat och andra resurser till
förfogande för utvecklingsarbetet. En tjänstemannakommitte på hög nivå
ska styra arbetet och framförhandla slutdokumentet. I denna grupp har 83
också internationella organisationer, utvecklingsbankerna och ideella
organisationer inbjudits att delta. En dialog skall kunna föras mellan Skr. 1996/97:50
tjänstemannakommitten, sekretariatet och alla som vill delta med förslag
och kommentarer via en hemsida på Internet
(http://www.gnda.no/ballenna/agenda21).
Dels ska de dokument som produceras mom Agenda 21-arbetets ram
finnas tillgängliga via denna hemsida, dels skall man kunna delta i
diskussionsgrupper om innehållet i en Agenda 21 för Östersjöområdet
Östersjöregionens planministrar enades vid sitt möte i Saltsjöbaden den
23 oktober 1996 att delta i arbetet med en Agenda 21 för östersjö-
området.
Genom de politiska högnivåmöten som genomförts under svenskt
värdskap under år 1996 har ett kraftfullt politiskt ramverk skapats för en
uthållig utveckling i Östersjöregionen Det är nu viktigt att de olika
sektorerna tar sitt ansvar och leder utvecklingen de närmaste åren och att
arbetet resulterar i konkreta handlingsplaner. En regional Agenda 21 för
Östersjöområdet kan i sig innebära ett unikt exempel på ett fördjupat
regionalt samarbete som kan, om det blir framgångsrikt, bilda modell för
liknande utveckling på andra håll
Prioriteringar inom det globala miliösamarbetet
I regeringens skrivelse Sveriges internationella samarbete för hållbar
utveckling (skr 1996/97:2) görs en mer ingående genomgång av det
internationella miljösamarbetet för hållbar utveckling. Nedan följer en
sammanfattning av övergripande svenska prioriteringar
* Stärkt konventionsarbete
Sverige bör verka för en effektiv uppföljning och tillämpning av
existerande globala konventioner för hållbar utveckling. Målsättningen är
att fler länder skall bli parter till konventionerna och att parterna skall
leva upp till de åtaganden som har gjorts. Sverige bör även, där så är
lämpligt, verka för att stärka och fa till stånd nya internationella
överenskommelser med konkreta och tidsbestämda åtaganden och
förpliktelser.
* Hållbara konsumtions- och produktionsmönster
Sverige verkar för att hållbara konsumtions- och produktionsmönster
utvecklas såväl i Sverige som i andra länder Viktiga metoder för att
uppnå detta är utveckling av bl.a ekonomiska styrmedel som gynnar
resurssnålhet, rena produkter och ren produktion, borttagande av
subventioner som motverkar hållbar utveckling, tillämpning av försiktig-
hetsprincipen och principen om att förorenaren skall betala, sektors- och
producentansvar, miljömärkning och miljöanpassad offentlig upphandling.
* Säkerhetspolitik och hållbar utveckling
Sverige har påbörjat ett arbete för att det internationella samarbetet för
hållbar utveckling skall ges en säkerhetspolitisk dimension En politik
som syftar till global säkerhet måste, förutom att förebygga konflikter och
krig, bidra till att bevara jordens livsuppehållande system. 84
* Uthålligt nyttjande av naturresurser
Sverige bör verka för utformning och tillämpning av metoder och Skr. 1996/97:50
handlingsprogram för ett hållbart nyttjande av naturresurser, i synnerhet
inom jord- och skogsbruk samt havs- och färskvattenresurser
* Hållbar markanvändning och bebyggelse
Sverige bör verka för att markanvändning och bebyggelse skall ställas om
mot kretsloppsanpassning och hållbar utveckling. Erfarenheter från
framför allt i-världens städer, t.ex. när det gäller plan- och byggfrågor,
energiförsörjning, teknisk försörjning, trafiksystem, bebyggelsemönster
och industri, bör spridas internationellt
* Kemikalier
Sverige bör verka för att minimera riskerna av kemikalieanvändning, bl.a.
genom att verka för att substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen
skall tilllämpas även i andra länder. Sverige bör även verka för ett ökat
producentansvar avseende kemikaliers miljö- och hälsoeffekter.
Sverige bör verka för att allt utvecklingssamarbete skall främja hållbar
utveckling. Framför allt måste miljöaspekter integreras tydligare i all
verksamhet, såväl inom bilaterala som multilaterala biståndsprogram
Sverige bör också verka för att fler länder bidrar till arbetet för hållbar
utveckling och att FN:s mål om att avsätta 0,7 procent av BNI till
biståndsverksamhet uppnås av alla OECD-länder. Sverige bör även verka
för att integreringen av miljöaspekter i EU:s utvecklingssamarbete stärks.
Huvudansvaret för att uppnå hållbar utveckling måste ligga på varje
nation. För att utvecklingsländerna skall klara av de omfattande
utvecklingsprogram som redovisas i Agenda 21 är det samtidigt
nödvändigt att de tillförs nya och additionella finansiella resurser
Framför allt måste utvecklingsländerna i högre grad skapa förutsättningar
för att ta del av det ökade internationella privata kapitalflödet, men
utvecklingssamarbete i form av bidrag och förmånliga krediter är också
av stor betydelse, särskilt i de minst utvecklade länderna.
Det svenska utvecklingssamarbetet lämnar därför ett viktigt bidrag till
genomförandet av Agenda 21. Sverige avsätter 0,7 procent av BNI under
det av FN antagna målet och verkar också för att andra länder skall
uppnå denna rekommendation, som återupprepades vid Riokonferensen.
Förutom att miljöaspekter skall, så långt det är möjligt, integreras i all
verksamhet, behövs också särskilda insatser för att komma till rätta med
miljöproblem
Riksdagen har, förutom det övergripande målet att bekämpa fattigdom
som i sig är en förutsättning för att uppnå en globalt hållbar utveckling,
antagit sex biståndsmål för Sveriges utvecklingssamarbete som en helhet
85
och utan inbördes rangordning. Regeringen bedömer att målen sam- Skr 1996/97:50
mantaget främjar hållbar utveckling i utvecklingsländerna
Målet om framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om
miljön motsvarar de grundläggande principerna i Agenda 21 och
Riodeklarationen
Alla insatser som Sida genomför skall också genomgå en
miljökonsekvensbedömning
EU:s utvecklingssamarbete bör så långt som möjligt ligga i linje med de
mål som är uppsatta för det svenska utvecklingssamarbetet. Ett genomslag
för den svenska biståndspolitiken i EU:s utvecklingssamarbete skulle fa
stora effekter, med tanke på EU:s totala biståndsvolym på ungefär 30
miljarder kronor per år.
Efter Riokonferensen har kommissionen intensifierat sitt arbete för att
bättre integrera miljöaspekter i unionens utvecklingssamarbete. I mitten
av år 1995 lade kommissionen fram ett förslag till en särskild biståndsför-
ordning om miljöinsatser för hållbar utveckling för att genomföra
åtagandena från Riokonferensen. Förordningen har godkänts av rådet och
förväntas antas i juni 1997 I förordningen slås fast att gemenskapen skall
bidra med ekonomisk hjälp, ca 100 miljoner per år, som ges i form av
gåvomedel och teknisk kompetens för att underlätta att miljöaspekten
integreras i utvecklingsprocessen i u-länderna
Miljöaspekter har också börjat integreras på olika sätt i EU:s reguljära
utvecklingssamarbete I den s.k Lomékonventionen, som reglerar EU:s
bistånd till Afrika, Västindien och Stilla havet, finns målsättningen att
skapa en hållbar balans mellan ekonomiska mål och en rationell
förvaltning av miljön och en förstärkning av naturresurser och
humankapital. Det finns också ett särskilt avsnitt för miljöfrågornas
hantering. Kommissionen har utarbetat en intern beslutsmanual för att
integrera miljöaspekter i varje steg i projektcykeln
I förordningen om samarbetet med länderna . Asien och Latinamerika
är miljöskydd ett av de prioriterade områdena och minst 10 procent av de
totala resurserna skall riktas till miljöprojekt. Liknande prioriteringar finns
i Medelhavsprogrammet.
Också inom EU:s samarbetsprogram med Östeuropa har miljösektorn
fatt ökad uppmärksamhet. Europaparlamentet har t.ex. förordnat att 10
procent av de samlade insatserna från de ekonomiska bidrag som utgår
från Poland and Hungary Assistance for Economic Restructurmg
(PHARE) i varje mottagarland skall användas för miljöprojekt.
Anpassning till EU.s miljökrav bör vara en viktig förutsättning för
framtida medlemsskap
EU:s utvecklingssamarbete har trots den ovan redovisade positiva
utvecklingen ännu inten tydlig miljöprofil och genomförandet av antagna
riktlinjer har varit bristfällig. Åtagandena från Riokonferensen har inte
resulterat i en övergripande policy, t.ex. i form av ett handlingsprogram,
med specifika grundläggande regler för att hantera miljöfrågorna i 86
biståndet. Miljökonsekvensbedömningar genomförs inte konsekvent och
resultaten redovisas inte systematiskt
De flesta aktörer inom det svenska utvecklingssamarbetet, både bilaterala
och multilaterala, har antagit strategier för hållbar utveckling och för
integreringen av miljöfrågor i all verksamhet. Genomförandet och ge-
nomslaget för dessa strategier i olika projektinsatser har dock inte varit
enkel och mycket arbete kvarstår. Ett viktigt verktyg är miljökon-
sekvensbedömningar, men för de mer strategiska övervägandena krävs att
aspekter om hållbar utveckling och miljöhänsyn vävs in vid utarbetandet
av landstrategier.
Ytterligare ett problem kan vara mottagarländernas prioriteringar vid
utformningen av landstrategier. Arbetet inom det internationella
samfundet bör därför syfta till att skapa större förståelse för insatser för
hållbar utveckling, exempelvis vid större FN-konferenser och inom upp-
följningen av Riokonferensen
Integreringen av miljöaspekter i EU:s utvecklingsarbete bör förstärkas
Sidas medverkan i utformningen av EU:s biståndspolicy och vid
projektgranskning i biståndskommittéerna är av avgörande betydelse
Även Naturvårdsverket och andra relevanta myndigheter bör ta del i arbe-
tet. EU spelar en särskilt viktig roll för att stödja miljöarbetet i Östeuropa
Sida bör också på ett tidigt stadium medverka i projektutformning och
delta i de olika biståndskommittéerna
Kapaciteten i kommissionen för miljöfrågorna är också svag och bör
förstärkas. De svenska erfarenheterna bör tas tillvara i det arbetet
Kommissionen bör utarbeta förslag till en policy för hållbar utveckling
mom biståndet, t.ex. i form av ett handlingsprogram som kan antas av
rådet. Dessutom bör Sverige verka för att miljökomponenten far ett
tydligt geno nslag i kommissionens landstrategi arbete.
Sverige bör också driva på arbetet i kommissionen med att mer
generellt genomföra miljökonsekvensbeskrivningar, och verka för att
kommissionen utarbetar särskilda riktlinjer om detta
Vad gäller det svenska utvecklingssamarbetet har Sida under 1996
antagit ett handlingsprogram för hållbar utveckling, som löpande skall
revideras och uppdateras. Som ett resultat därav har t.ex en policy för
miljöanpassat energibistånd tagits fram Åtgärder inom fem områden
kommer i huvudsak prioriteras; sötvatten, jord- och skogsbruk (inkl
markvård), marin miljö, urban miljö och energi
Insatser för kapacitetsuppbyggnad på miljöområdet kommer att riktas
till utveckling av miljöinstitutioner, både privata och statliga,
miljölagstiftning, miljöforskning och miljöekonomi, miljöundervisning i
skolan och inom yrkes- och vuxenutbildning, samt till enskilda
organisationer och media
Vid utformningen av bilaterala biståndsinsatser skall också Sida verka
för en effektiv uppföljning och genomförande av FN:s globala miljöarbete
Skr 1996/97:50
87
inom ramen för Klimatkonventionen, Konventionen om biologisk mång- Skr. 1996/97:50
fald, Ökenkonventionen, och andra internationella överenskommelser på
miljöområdet
Insatser för att främja en hållbar utveckling skall i högre grad riktas till
kvinnor
I regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges internationella samarbete för
hållbar utveckling görs en närmare granskning av de biståndspolitiska
målen med utgångspunkt i Riokonferensens mål om hållbar utveckling
På sikt är regeringens målsättning att det svenska utvecklingssamarbetet
skall uppgå till 1 procent av BNI,
19. HANDEL OCH MILJÖ
Internationell handel kan vara av godo ur miljösynpunkt, eftersom den
skapar förutsättningar för effektiv resursanvändning. Handel bidrar också
till att sprida användningen av miljöanpassade produkter och teknik. En
förutsättning för sådana positiva effekter är att handeln åtföljs av en
effektiv miljöpolitik. Annars riskerar negativa effekter, i form av t.ex.
ökade transporter eller den ökade miljöbelastning som följer av ökad
tillväxt, att överväga handelns positiva effekter. Detta har bl a. fastslagits
i OECDs rapport om handel och miljö
Också diskussionen om sambanden mellan internationell konkurrens-
kraft och miljöpolitik är relaterad till frågan om handel och miljö.
Den övergripande målsättningen är att handels- och miljöpolitiken skall
vara ömsesidigt stödjande för att uppnå en hållbar utveckling såväl inom
som utom Sverige. Sveriges arbete med handel och miljö skall också
främja en hållbar utveckling i utvecklingsländerna.
Målsättningen är också att Sveriges i en internationell jämförelse
progressiva miljöpolitik skall stödjas och fa internationell spridning
samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara intakta eller förbättras.
Svenska företags miljöanpassning skall kunna utgöra en konkurrensfördel
En viktig uppgift är därvid att undanröja risken för konflikter mellan
miljö- och handelspolitiska beslut och så långt som möjligt tillgodose
målen för båda politikområdena i förhållande till varandra
Mer konkret innebär de handelspolitiska målen i förhållande till
miljöpolitiken att internationell handel samt den fria rörligheten på EU:s
inre marknad inte far inskränkas mer än nödvändigt genom
miljöpolitiken, i enlighet med ingångna handelsavtal samt reglerna för
den fria rörligheten på EU:s inre marknad Miljöpolitiska åtgärder skall
respektera viktiga handelspolitiska principer om icke-diskriminering och
nationell likabehandling. Vidare är utgångspunkten att miljöpolitiken skall
ta hänsyn till företagens konkurrenssituation och att en aktiv svensk 88
miljöpolitik kan bidra till att stärka svenska företags konkurrenskraft.
De miljöpolitiska målen i förhållande till handelspolitiken är att Skr. 1996/97:50
miljökrav måste fa ett genomslag när det gäller importerade produkter
Gemensamma EG-regler skall sättas på en hög miljöskyddsnivå. Sverige
har föreslagit att EU:s regeringskonferens skall klarlägga staternas rätt att
i vissa fall tillämpa miljöregler för varor som är strängare än EU:s
gemensamma regler. Målsättningen för Sverige är också att övrig
nationell miljöpolitik (som inte är kopplad till produkter) skall behållas
och förstärkas, att de multilaterala handelsreglerna skall stödja
internationella miljökonventioner samt att handelsreglerna inte motverkar
utan stöder en internalisering av miljökostnader på nationell och
internationell nivå
Sverige arbetar genom EU inom WTO för att handelsreglerna och
miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande i syfte att uppnå hållbar
utveckling. En prioriterad fråga har varit relationen mellan
handelsåtgärder i miljökonventioner och WTO-regelverket. Sverige verkar
för att undanröja risken för konflikt mellan de båda regelsystemen. Syftet
är att handelssystemet skall kunna stödja miljökonventionerna att uppfylla
sina mål och att riskerna för protektiomsm av miljöskäl skall minimeras.
Sverige verkar i detta sammanhang också för handelsliberalisering, i
synnerhet inom områden som kan förväntas ge positiva miljöeffekter samt
ökat marknadstillträde för u-länder, t.ex. mom jordbruksområdet.
Diskussionerna i WTO har präglats av en stark nord-syd-polansering.
Med sin långa fnhandelstradition och allmänt starka förtroende hos u-
länder bör Sverige anstränga sig för att spela en konstruktiv roll i dessa
konflikter genom att samtidigt verka för handelsliberalisering och en stark
miljöpolitik. Sverige deltar i diskussioner om handel och miljö också i
andra internationella fora, främst OECD, UNCTAD, UNEP, CSD och
UNGASS
Den internationella miljöorganisationen Världsnaturfonden (WWF) har
tagit initiativ till en expertpanel om handel och miljc, vilken skall fungera
som ett informellt diskussionsforum vid sidan om de mellanstatliga
förhandlingarna. I panelen finns såväl forskare och regeringstjänsteman
som frivilligorganisationer företrädda. Sverige ser mycket positivt på
initiativet och bidrar finansiellt genom SIDA till dess arbete
OECD-länderna förhandlar om ett multilateralt avtal om investeringar
(MAI) som skall skapa regler för, och därmed stimulera, internationella
investeringar. Sverige verkar för att miljöaspekter skall ingå i avtalet.
Bl.a. bör investerare stimuleras att ta miljöhänsyn genom att OECD:s
riktlinjer för multinationella företag biläggs till avtalet, dock utan att
deras icke-bmdande karaktär ändras
Regeringen avser att se över möjligheterna att på olika sätt integrera
miljöaspekter i exportpolitiken genom att bl a använda olika
exportfrämjande åtgärder för att stödja export av miljöanpassade varor
och tjänster. För att stimulera exporten av svenskt miljökunnande och
miljöteknik förbereder UD:s projektexportsekretariat i samarbete med 89
Naturvårdsverket informationsinsatser riktade till bl.a. utvecklingsbanker
och andra stora internationella uppköpare
Regeringens sammanfattning: Miljöledningssystem skall införas
inom statsförvaltningen Regeringen har därför utsett ett tjugotal
pilotmyndigheter inom olika områden som skall påbörja ut-
vecklingen av miljöledningssystem
Regeringsförklaringen framhåller att statsförvaltningens miljöarbete skall
utvecklas till att vara ett föredöme Det innebär ett utökat arbete med att
integrera miljöhänsyn och resurshushållning i all statlig verksamhet Det
innebär också att samhällssektorernas ansvar för miljön tydliggörs bl.a
genom att statliga myndigheter inom t.ex. transport-, jordbruks-, skogs-
och industrisektorn aktivt bidrar till en hållbar utveckling
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag i betänkandet (SOU
1996:112) Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen lagt
fram förslag om bl.a. att införa miljöledningssystem i statliga myndig-
heter
Miljöledningssystem förekommer i allt storre omfattning i näringslivet
och innebär systematiserat miljöarbete, tydliga riktlinjer och mål i bl.a.
centrala styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för upp-
följning och redovisning samt att resultatet redovisas i årsredovisningen
Miljöstyrningen av statsförvaltningen bygger på samma principer som
för näringslivet men är anpassad till statliga myndigheters verksamhet.
Statliga myndigheter har ett grundläggande miljöansvar för sm verksam-
het enligt verksförordningen. Vissa myndigheter har också redan påbörjat
ett mer strukturerat miljöarbete och tagit fram miljöpolicy, miljömål och
handlingsprogram etc.
Miljövårdsbe redningens betänkande har varit på remiss och svaren visar
att intresset för förslaget att införa miljöledningssystem är stort
Regeringen har därför utsett ett tjugotal pilotmyndigheter mom olika
områden som skall inleda utvecklingen av miljöledningssystem. Pilot-
myndigheterna skall göra en miljöutredning, ta fram förslag till en
miljöpolicy samt påbörja och så långt som möjligt utarbeta en
handlingsplan för fortsatt integration av miljöhänsyn i myndighetens
verksamhet. I samband med redovisningen av arbetet med miljölednings-
system i samband med årsredovisningen skall även redovisas frågor kring
miljöanpassning av myndighetens upphandling.
Regeringen avser att under våren 1997 överlämna en proposition om en
miljöbalk till riksdagen Avsikten med förslaget är att få till stånd en
Skr 1996/97:50
90
skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling Skr. 1996/97:50
Förslaget till miljöbalk kommer därför att innehålla bl a. skärpta krav-
regler och regler om tillsyn, brott och straff
91
III ÅTGÄRDER AVSEENDE OECD:s REKOMMENDA-
TIONER
OECD påbörjade våren 1995 en översyn av Sveriges miljöarbete. Den
ingår som ett led i arbetet med att se över OECD-ländernas miljöarbete
i stort. Resultatet angående Sverige presenterades hösten 1996
(Rapporten "Environmental Performance Reviews - Sweden kan beställas
via Miljödepartementets bibliotek )
Syftet med översynen är att förbättra såväl medlemsländernas
miljöarbete som det gemensamma miljöarbetet genom att hjälpa enskilda
regeringar att värdera sina framsteg inom miljöområdet och hålla en
levande dialog mellan medlemsländerna Avsikten är också att stimulera
till ökad trovärdighet hos regeringarna gentemot allmänheten.
I sin rapport "Environmental Performance Reviews - Sweden" går
OECD igenom områdena miljöbelastning förorsakad av utsläpp,
kemikalieanvändning och avfall, naturvård och hushållning med
naturresurser, strategier för integrering av miljöpolitik- och ekonomisk
politik samt internationellt samarbete I Sverige har OECD dessutom
särskilt studerat jordbruket, kemikaliearbetet och användningen av
ekonomiska styrmedel
Sverige har utvecklat effektiva och nya riktlinjer för miljöpolitiken
Bland svenska framgångar nämner OECD vår utveckling av
miljölagstiftning och administration OECD framhåller också vår hänsyn
till miljöskydd och naturvård i den fysiska planeringen, att informationen
är omfattande och lättillgänglig, ett betydande inflytande från
miljöorganisationer samt långgående decentralisering. Svensk miljöpolitik
grundas dessutom på miljöövervakning och forskning av hög kvalitet.
Sverige har också tagit fram strategier med tydliga kvantitativa mål och
genomför regelbunden uppföljning. OECD lyfter fram den svenska
användningen av ekonomiska styrmedel och anser att Sverige i hög grad
tillämpar principerna om att förorenaren betalar OECD bedömer att den
förda miljöpolitiken inte lett till några problem för svensk ekonomi i
stort
I rapportens sammanfattning säger OECD att Sverige har satt ambitiösa
mål och nu gäller det att uppnå dessa genom att förstärka integreringen
av miljömål på ett kostnadseffektivt sätt i samhällets olika sektorer och
att fortsätta att gynna ett effektivt internationellt samarbete.
Översynen har resulterat i 48 rekommendationer, vilka fördelar sig
enligt följande:
rekommendation 1 - 3 genomförd miljöpolitik
rekommendation 4-10 luft
rekommendation 11-17 kemiska produkter, avfall, återvinning
rekommendation 18-23 vatten
rekommendation 24 - 28 naturvård
rekommendation 29 - 33 miljöanpassad samhällsutveckling
rekommendation 34 - 40 jordbruket
Skr 1996/97:50
92
rekommendation 41 -48 internationella frågor Skr 1996/97:50
Av rekommendationerna kan några nämnas särskilt. OECD föreslår
Sverige bland annat:
- att ge högre prioritet åt naturvården och att sätta kvantitativa mål för
skyddade områden,
- att fortsätta arbeta för en ökad användning av ekonomiska instrument
för att kunna genomföra en bättre och kostnadseffektivare miljöpolitik,
- att utveckla och genomföra en nationell strategi för att begränsa
ökningen av biltrafiken samt förstärka trafikplaneringen och
användningen av allmänna transporter i tätorter
I det följande presenteras ett antal åtgärder som baserar sig på
rekommendationerna.
93
Skr. 1996/97:50
|
OECD föreslår Sverige 1-3 Genomförd miljöpolitik 1. att de miljöregler som grundar sig på indivi- |
Åtgärder som pågår eller behöver vidtas 1. Grundläggande regler med utgångspunkt från I avvaktan på miljöbalken skall en stoppregel |
|
2. att harmonisera kontrollsystemet för utsläpp |
2. Inom ramen för Naturvårdsverkets projektom- Naturvårdsverket utför för närvarande ett uppdrag |
94
|
3. att använda en kombination av olika styrmedel |
Skr 1996/97:50 3. Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat med Det legala systemet står inför en genomgripande Sysselsättningspropositionen år 1996 "Vissa åt- Se även rekommendation 7. |
95
|
4-10 Luft 4, att främja arbetet med att begränsa utsläppen |
Skr. 1996/97:50 4. Beträffande vissa dieseldnvna arbetsfordon har Vad gäller fartyg har Sjöfartsverket, Sveriges I 1997 års budgetproposition föreslås miljödiffe- Inom EU är Sverige ledande land för att utarbeta Sverige har också hos EU notifierat ett förslag |
|
5. att främja strängare krav för kväveoxider, flyk- |
5. Våra ansträngningar inriktas framför allt mot |
96
|
Skr. 1996/97:50 | |
|
6. att främja förbättrat energiutnyttjande och |
6. Sverige har under senare år vidtagit en rad Sverige har internationellt sett höga skatter på Ytterligare åtgärder för att öka energieffektivite- |
97
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 50
|
7 att öka användningen av ekonomiska styrme- |
Skr. 1996/97:50 7. Skatteväxiingskommittén analyserar för närva- Det svenska miljöersättningsprogrammet för jord- En viktig åtgärd är att arbeta internationellt för Se även rekommendation 6 angående CÖ2 skatt |
|
8. att skatteavdrag för pendling med bil också |
8. Inga förändringar påtänkta för närvarande. |
|
9. att ändra reglerna för förmånsbeskattning så att |
9. Riksdagen har fattat beslut om ändring av |
|
10. att utveckla och införa en riksomfattande |
10. Arbete pågår inom samarbetsprojektet |
98
|
Skr. 1996/97:50 |
11-17 Kemiska produkter, avfall , återvinning
|
11. att utveckla ett systematiskt sätt att prioritera |
11. Kemikalieinspektionen utvecklar strategier Kemikommittén har tillsatts för att ge en översyn |
|
12. att utvärdera rapportsystemet till produktregi- |
12. Kemikalieinspektionen avser att påbörja en Arbetet skall avslutas under augusti 1997. |
99
|
13 att förbättra skötseln av avfallsdeponier |
Skr. 1996/97:50 13. Ett förslag till allmänt råd om deponering av Vidare finns förslag till föreskrift om depone- Ett system med tidsbegränsade tillstånd för depo- Ett förslag till skatt på avfall som deponeras har Regeringen kommer under 1997 att ta ställning |
|
14 att utveckla en strategi för att förbättra om- |
14 Naturvårdsverket föreslår i sin aktionsplan För bygg- och rivningsavfall pågår diskussioner i För att avfallet skall kunna tas om hand utifrån Se rekommendation 13 om deponiskatt |
100
|
15. att initiera producentansvar för flera avfalls- |
Skr. 1996/97:50 15-17. Kretsloppsdelegationens strategi är bland |
|
16. att identifiera prioriterade produktgrupper och |
16. Se rekommendation 15. |
|
17. att fortsätta ansträngningarna för att utveckla |
17. Se rekommendation 15. |
|
18-23 Vatten 18. att formulera en strategi för att hantera mil- |
18. Sverige arbetar i EU mom ramen för den Den pågående systemstudien för ett miljöanpas- Handlingsprogram för biologisk mångfald i jord- Kommittén för översynen av EU:s jordbrukspoli- |
101
8 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 50
|
19 att ägna fortsatt uppmärksamhet åt lämplig |
Skr 1996/97:50 19 Fortsatt samverkan med olika aktörer regio- Sverige fortsätter det nationella och internationel- Naturvårdsverket skall se över nuvarande regler |
|
20. att göra nskbaserade prioriteringar för efter- |
20. Naturvårdsverket föreslog i en redovisning Regeringen har dock, mot bakgrund av resultatet |
102
|
21 att öka ansträngningarna för att minska ut- |
Skr. 1996/97:50 21. Skyddsåtgärder behöver vidtas för att minska När det gäller utsläpp av slam från kommunala Industriutsläpp av kadmium kommer framför allt Sverige driver aktivt förhandlingarna om ett pro- |
|
22. att lägga större vikt vid vattenrecipienter och |
22. Regeringen har tillsatt en utredare som bland Uppdraget skall vara avslutat senast i juni 1997. I Naturvårdsverkets rapport med anledning av |
103
|
23. att förbättra insynen vid genomförandet av |
Skr 1996/97:50 23. Se rekommendation 22 |
|
24-28 Naturvård 24. att ge hög prioritet åt naturvården |
24. Nationella program för nationalparker, od- Trots pressade statsfinanser är anslaget till natur- Sektorsmyndigheterna och berörda näringar skall |
|
25. att sätta upp kvantitativa mål för skyddade |
25. Naturvårdsverket fortsätter, i samråd med Naturvårdsverket har nyligen redovisat utveck- Se även rekommendation 28. |
104
|
26. att skapa marina reservat i den svenska delen |
Skr 1996/97:50 26. Inom den ordinarie verksamheten för skydd |
|
27. att genomföra aktionsplanen för biologisk |
27. Regeringen kommer att under 1997 ta ställ- Åtgärderna kommer att prioriteras och genom- I Miljöbalksutredningens förslag till miljöbalk |
|
28. att ytterligare integrera miljöhänsyn i skogs- |
28 Frågan om uppföljmngsbara mål behandlas i Se även rekommendation 25. |
|
29-33 Miljöanpassad samhällsutveckling 29. att fortsätta arbeta i riktning mot vidgad an- |
29. Se rekommendation 7 |
105
|
30. att integrera miljöfrågorna i alla statliga för- |
Skr. 1996/97:50 30 Enligt riksdagsbeslut (prop 1993/94:111, bet Miljövårdsberedningen har föreslagit att regering- Miljöbalksutredningen har vidare föreslagit att |
|
31. att i samband med de förslag som väntas |
31. Arbetet pågår. |
|
32. att ytterligare stärka länsstyrelsernas expert- |
32. För att stärka länen i arbetet med regionala Länsstyrelsernas kompetens behöver till exempel |
106
|
33. att fullfölja arbetet med miljöbalken och mil- |
Skr. 1996/97:50 33. Miljöbalksreformen fullföljs |
|
34-40 Jordbruket 34. att stärka uppföljningen och genomförandet |
34. Tillsammans följer och utvärderar Jordbruks- Det sedan 1991 pågående uppdraget att följa och Sverige skall mom EU-samarbetet vara pådrivan- Föreskrifterna i skötsellagen har successivt stra- |
|
35. att stärka tillämpningen av föreskrifter om |
35. Naturvårdsverket planerar att se över tillsy- Näringen genomför för närvarande ett Se rekommendation 34 avseende skötsellagen |
107
|
36. att fortsätta ansträngningarna att reducera ut- |
Skr. 1996/97:50 36. Jordbruksverket har för närvarande ett upp- |
|
37. att fortsätta övervaka effekterna av åtgärder |
37. Ett nytt handlingsprogram lämnades till rege- |
|
38. att ägna större uppmärksamhet åt kostnads- |
38 Detta ingår i handlingsprogrammen för re- |
|
39 att utveckla en nationell strategi för ett miljö- |
39. Se rekommendation 18 En stor forskningssatsning görs av Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) i projektet |
|
40. att förbättra integreringen av olika verksam- |
40. Detta ingår i den kontinuerliga översynen |
108
Skr. 1996/97:50
41 att ratificera de avtal som Sverige nyligen
undertecknat
41. Sverige har ratificerat fler avtal än vad som
framgår av Annex III Det gäller 1994 Protocol
(sulphur emission ceilings) - Protokoll till 1979
års konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar om fortsatt reduktion av
svavelutsläpp, 1992 Agreement on Conservation
of Small Cetaceans - överenskommelse om skydd
för småvalar i Östersjön och Nordsjön, 1982
Law of the Sea - Havsrättskonventionen, 1989
Convention on Salvage - Internationella
konventionen om bärgning, 1994 Convention on
nuclear safety - Konventionen om kärnsäkerhet,
1992 Protocol under Convention on civil liability
for oil pollution damage - ändringsprotokoll till
konvention om ansvarighet för skada orsakad av
förorening genom olja ansvarighetskonventionen,
1976 Protocol under Convention on International
fund for Compensation for oil pollution damage -
Tilläggsprotokoll till konventionen om
upprättelse av en internationell fond för
ersättning av skada orsakad av förorening av
olja, 1973 Convention on Prevention of pollution
from ships, MARPOL - Konvention rörande
förhindrande av havsföroremngar från fartyg
samt 1994 Convention on Combat Desertification
- Förenta Nationernas konvention mot
ökenspridning
1992 Convention on Transboundary effects of
industrial accidents - K< nvention om gräns-
överskridande konsekvenser av mdustriolyckor -
har inte ratifierats beroende av att ett nytt
direktiv om kemikalieolyckor blivit klärt i
november 1996 och att åtgärder därefter vidtas.
109
9 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 50
|
42. att införa åtgärder för minskning av gräns- |
Skr 1996/97:50 42. De mål resp, avtal där Sverige har störst pro- Sverige deltar aktivt i förhandlingsarbetet inom |
|
43. att främja åtgärder för minskning av luftföro- |
43. Sverige arbetar för att Östersjön vad gäller Ekonomiska styrmedel kommer att tillämpas för |
110
|
44. att stärka samarbetet inom ramen för Helsing- |
Skr 1996/97:50 44 Sverige tog initiativet till beslutet att upprätta |
|
45. att vara med och förebygga sjöfartsolyckor i |
45. Sverige har inom HELCOM tagit initiativ till Strategin är planerad att i huvudsak vara genom- |
|
46. att minska koldioxidutsläppen från transporter |
46. Det finns ett förslag inom EU om att för- I EU har kommissionen fått i uppdrag av minis- |
|
47. att öka andelen miljöbistånd inom bistånds- |
47. Sida har beslutat om ett särskilt handlings- |
111
|
48. att fortsätta med miljöbistånd till länderna i |
Skr 1996/97:50 48 Det särskilda Östeuropaprogrammet för för- Omfattande insatser görs av Sida, som även han- De nordiska försvarsministrarna enades i oktober |
112
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 januari 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart
samhälle.
113
Skr 1996/97:50
BILAGA 1
(SKI:s och SSI:s sammanfattning av myndigheternas årliga rapport till
regeringen över säkerhets- och stråiskyddsläget vid de svenska
kärnkraftverken)
Drifterfarenheter
Dnfttillgängligheten har påverkats av att revisionsavställningarna för vissa
reaktorer blivit längre än planerat. Antalet snabbstopp har ökat något jämfört
med förra perioden medan antalet rapporterade händelser ligger i huvudsak
på oförändrad nivå. Sex händelser av viss betydelse för säkerheten redovisas
i denna rapport. Samtliga har klassats som nivå 1 på den sjugradiga INES-
skalan (International Nuclear Event Scale).
Samtidigt som SKI färdigställde rapporten för att överlämna den till
regeringen inträffade den 13 november 1996 en händelse vid Oskarshamn 2
som klassades som nivå 2 på INES-skalan. Händelsen innebar att personalen
vid Oskarshamn 2 vid ett återkommande prov av sprmklersystemet för
nödkylmng av reaktorhärden kunde konstatera att detta inte var dnftklart.
Orsakerna till händelsen står bl.a. att fmna i:
- en hög arbetsbelastning för skiftingenjören med en stor mängd restarbete
under en känslig fas inför uppstart,
- hänsynstaganden till restarbeten som normalt inte behöver iakttas under
uppstart,
- avsteg från driftinstruktionen, och
- bristfällig dokumentation över åtgärder och beslut.
SKI anser med anledning av det inträffade att ett antal åtgärder behöver
vidtas. Bl.a. behöver rutinerna för hantering, venfiering och dokumentation
av driftklarhet ses över. Vidare behövs bättre rutmer för planering och
genomförande av arbeten under pågående revisionsavställnmg.
Tillstånd till återstart av Oskarshamn 1
Oskarshamn 1 reaktorn har varit avställd för omfattande renovermgsarbeten
sedan 1992. Efter en omfattande säkerhetsgranskning meddelade SKI i
december 1995 tillstånd för OKG AB att återuppta driften av reaktorn under
särskild tillsyn intill revisionsavställningen 1996. Till grund för SKI:s beslut
låg en samlad säkerhetsvärdering av reaktorn. Tillståndet för drift under
särskild tillsyn kan förlängas till och med revisionsavställningen 1999.
SKI:s samlade bedömning var för det första att anläggningen genom de
114
vidtagna åtgärderna har återförts till att minst motsvara de säkerhetskrav som Skr. 1996/97:50
gällde och låg till grund för drifttillståndet för reaktorn intill dess att
anläggningen ställdes av sensommaren 1992. För det andra fann SKI det
bekräftat att de åtgärder som vidtagits för att uppfylla tidigare gällande
säkerhetskrav, också med dagens kunskaper och synsätt ger godtagbar
säkerhet för att driften ska kunna återupptas. SKI har dock som villkor för
fortsatt drift ställt krav på att ytterligare moderniseringsåtgärder genomförs.
För det tredje fann SKI att OKG AB dragit de riktiga slutsatserna av vad
som framkommit i anslutning till renovenngsprojektet, vad gäller behovet av
förbättringar och förstärkningar av det interna säkerhetsarbetet. SKI
förutsätter att de planerade åtgärderna genomförs och att resultaten av
åtgärderna utvärderas.
Med de vidtagna åtgärderna fann SKI att Oskarshamn 1 uppfyllde de mål
för säkerhetssystemens tillförlitlighet som tillämpas för befintliga reaktorer
enligt av IAEA föreslagen internationell praxis. Med de ytterligare
moderniseringsåtgärderna som kommer att vidtas förutsätts det att säkerheten
motsvarar den som gäller för nybyggda reaktorer.
Modernisering av äldre reaktorer
I Sverige finns sju olika typer av reaktorkonstruktioner. Dessa togs fram
redan på 1960- och 1970-talen. Den första reaktorn togs i drift 1972 och de
sista 1985. Reaktorerna är således mellan elva och 24 år gamla. Framförallt
de äldsta behöver moderniseras för att leva upp till dagens krav på
tillförlitlighet och säkerhet. Förslitning samt ökade krav på underhåll,
provning och säkerhet ligger också bakom behoven av förnyelse. Viss
teknisk utrustning är föråldrad och man har svårigheter att hitta reservdelar.
Elektroniken är ett exempel där utvecklingen gått snabbt.
Att driva reaktorer, speciellt äldre sådana, kräver ett särskilt åtagande som
innebär ett kontinuerligt och offensivt säkerhetsarbete Redan etablerade
tekniska lösningar måste kontinuerligt ifrågasättas och erfarenheterna visar
att säkerhetsarbetet inte bara omfattar teknik utan också kvalitet. Attityden
till säkerhet hos dem som arbetar vid anläggningarna måste också vara den
rätta.
Anläggningsägarna har informerat SKI om de program som pågår eller
planeras för renovering och modernisering av kärnkraftverken.
SKI kan konstatera att det idag inte föreligger någon entydig uppfattning
om hur moderna krav och konstruktionsprinciper ska tillämpas och överföras
på äldre reaktorer. SKI har därför inlett arbetet med att förtydliga de krav
myndigheten avser att ställa på reaktorer som skall vara i drift på 2000-talet
Material- och hållfasthetsfrågor
Erfarenheterna från perioden 1995-96 har återigen visat att åldersbetingade
förändringar i anläggningarna måste hållas under uppsikt. Degradering har
upptäckts i material som tidigare ansetts mindre benäget att angripas av så
kallad interkristallin spänningskorrosion. Erfarenheterna visar på behovet av
fortsatt noggrann kontroll av tillståndet i anläggningarna men också att 115
kontrollprogrammen huvudsakligen fångar upp de svagheter och
skadebildningar som finns.
För första gången har så kallade kvalificerade provningssystem tillämpats
i huvudcirkulationskretsarna i Oskarshamn 2. Detta har lett till att man
uppmärksammat indikationer på defekter som tidigare vant okända
SKI anser att det är viktigt att den pågående vidareutvecklingen av
kontrollprogrammen och provningsmetoderna fortsätter i oförminskad takt.
Probabilistiska säkerhetsanalyser
De probabilistiska säkerhetsanalyser (PSA) dvs. sannolikhetsbaserade
säkerhetsanalyser, av de svenska reaktorerna som nu föreligger har utförts
vid olika tidpunkter och representerar därför en varierande grad av
utveckling. SKI anser dock att de ligger väl framme vid en internationell
jämförelse, bl. a därför att de grundas på en systematisk felstatistik på
komponentnivå som förts alltsedan verken startades.
Erfarenheten har visat att man måste driva PSA-studierna långt i detalj
för att täcka in alla från säkerhetssynpunkt relevanta händelseförlopp Så sker
också bl.a. inom ramen för programmet för återkommande
säkerhetsgranskning.
De säkerhetsanalyser som redovisas i FSAR, Final Safety Analysis Report,
för kärnkraftverken utgör ett viktigt underlag för PSA-studierna. För att öka
tilltron till PS A-resultaten måste de ursprungliga
konstruktionsförutsättningarna kontrolleras, vilket görs i de
konstruktionsgenomgångar som har initierats Fullständigheten i dessa har en
mycket stor betydelse för den samlade riskbilden.
Sedan länge finns för samtliga svenska reaktorer uppskattat sannolikheten
för härdhaveri med hjälp av PSA-studier. Kraftföretagen uppdaterar dessa
studier återkommande och de blir efterhand allt mer fullständiga och mera
detaljerade. Studierna granskas alltid av SKI På senare tid har studierna
utsträckts till yttre påverkan av reaktorsystemen genom brand, översvämning,
jordbävning, missöden med tunga lyft m m Däremot kan inte mera
komplicerade mänskliga eller organisatoriska forhållanden beräknas. Dessa
kan vara av både negativ och positiv natur. Trots dessa begränsningar bör
de PSA-resultat som nås vägas in t en samlad bedömning av säkerhetsnivå
och riskbild
Studierna ger genomgående en uppskattning av sannolikheten för att ett
härdhaveri inträffar i storleksordningen 1 på 100 000 per reaktordriftår.
Denna siffra svarar mot ett internationellt vedertaget mål för säkerhetsarbetet
vid projektering av nya reaktorer.
SKI har under det senaste året fått moderna PSA-studier av risker för
utsläpp vid härdhaverier redovisade för ett flertal reaktorer. SKI:s granskning
har visat att studierna är av god kvalitet sett i ett internationellt perspektiv.
Regeringen har fastställt som mål att utsläppen vid flertalet typer av svåra
haveriförlopp skall begränsas till radioaktiva ädelgaser och mindre än 0,1 %
av härdinnehållet av radioaktiva ämnen som kan ge långvariga
markbeläggningar. Enligt PSA-studierna för Ringhals 2 och
Barsebäcksreaktorerna uppskattas sannolikheten för härdhavenförlopp med
Skr 1996/97:50
116
utsläpp som är större än säkerhetsmålet, till mellan 1 på miljonen till 1 på Skr. 1996/97:50
10 miljoner per reaktordriftår. Resultaten visar att de konsekvenslindrande
systemen väsentligt minskar risken för utsläpp. Samtidigt visar de att
haveriförlopp där de konsekvenslindrande systemen inte får avsedd effekt
inte kan uteslutas, även om sådana förlopp har mycket låg sannolikhet.
Studierna aktualiserar överväganden om ytterligare förstärkning av skyddet
mot händelseförlopp som t.ex. gör att de s.k. haverifiltren förbipasseras
Återkommande säkerhetsgranskningar av reaktorerna (ASAR)
Reaktorägarna är genom riksdagsbeslut ålagda att med 10 års mellanrum
genomföra en genomgripande säkerhetsgranskning av varje reaktor Det är
sedan SKI:s uppgift att granska och avge yttrande om rapporten till
regeringen. Under rapportermgspenoden redovisade SKI till regeringen sin
granskning av ASAR-rapporten för Oskarshamn 1.
De återkommande säkerhetsgranskningarna ger, genom det övergripande
perspektivet, viktigt underlag både för SKI:s bedömningar av säkerheten vid
anläggningarna och för inriktningen på SKI.s säkerhetstillsyn. På senare tid
har granskningarna gått in mera på organisatoriska förhållanden och
organisatoriskt lärande genom analys av ekonomiska och organisatoriska
erfarenheter. SKI anser att den förändrade inriktningen givit gott utbyte.
Bedömningar av kärnkraftreaktorernas säkerhetsnivå och riskbild handlar
sålunda inte bara om att tolka innebörden av uppskattade sannolikheter för
härdhaveri med tillhörande osäkerheter, utan i minst lika hög grad om att
bedöma kvaliteten och trovärdigheten i det fortlöpande säkerhetsarbete som
bedrivs vid verken i syfte att förebygga och förhindra att allvarliga olyckor
överhuvudtaget inträffar.
Samspelet människa-teknik-organisation (MTO) är av stor betydelse för
säkerheten vid anläggningarna SKI skaffar sig underlag för att kunna
bedöma säkerhetsarbetet och säkerhetskulturen vid anläggningarna genom
årliga uppföljningar av s. k. MTO-relaterade händelser, genom inspektioner
och genom granskning av verkens ansökningar om anläggmngsändringar.
SKI intresserar sig särskilt för verkens förmåga att identifiera och
analysera problem som uppkommit, ta fram och genomföra lösningar samt
följa upp effekten av åtgärder som vidtagits. Detta är de steg som ingår i den
läroprocess som kännetecknar en hög säkerhetskuitur och som måste finnas
i varje verksamhet som strävar till förbättringar.
SKI meddelade hösten 1994 att Barsebäck Kraft AB (BKAB) står under
s.k. "särskild tillsyn", vilket bl.a. innebär tätare och mer omfattande
inspektioner. Detta bl.a. mot bakgrund av att tidigare problem mte lösts i
samband med en genomförd orgamsationsändring och ett ökat antal
händelser med tecken på brister i samspelet människa-teknik-organisation.
BKAB har sedan dess arbetat aktivt med att vidta åtgärder för att förbättra
kvalitet och säkerhet
Vid en samlad genomgång av iakttagelser och erfarenheter från driften vid ] 17
Barsebäcksverket under året fann SKI att det mte var motiverat att häva den
särskilda tillsynen Tecken fanns på att Barsebäcksverkets organisation Skr. 1996/97:50
fortfarande var hårt ansträngd
Vid Ringhalsverket genomförde SKI 1995 en riktad inspektion bl. a. med
anledning av en uppmärksammad ökning av tillbud under
revisionsavställningen vid ett av blocken. Kritik riktades då mot att man mte
tagit fram en särskild handlingsplan för att komma tillrätta med dessa frågor.
En handlingsplan togs därefter fram SKI genomförde en inspektion under
årets revisionsavställmng och kunde med tillfredsställelse konstatera att
problemen från förra året inte upprepats
Generellt gäller att verkens engagemang i MTO-frågorna fortsätter att
utvecklas tillfredsställande.
Yrkesexponering
Den kollektiva dosen till personal vid kärnkraftverken blev 1995 något högre
än föregående år men den är fortfarande betydligt lägre än 1993. För 1996
väntas något högre doser än för 1995 Huvudorsaken är de säkerhetshöjande
insatser som gjorts samt omfattande underhållsarbeten på några av de äldre
kokvattenreaktorerna.
Ingen person har 1995 överskridit årsdosgränsen 50 mSv. Dessutom
minskar antalet individer som erhåller höga doser. 1995 fick 26 personer mer
än 20 mSv medan motsvarande siffra för 1994 var 47 Detta är en följd av
SSI:s dosgränsföreskrift med den nya kompletterande dosgränsen på 100
mSv över 5 år
Arbetet med att modernisera reaktorerna är endast i sin startfas och de
insatser som hittills utförts vid Oskarshamn 1 kommer att följas av liknande
arbeten i varierande omfattning vid övriga reaktorer. Detta innebär enligt SSI
att reaktorägarna ytterligare måste prioritera personalstråldoser även i ett
längre tidsperspektiv. Detta måste vara en fråga av högsta prioritet för
kärnkraftverken de närmaste åren. För att nå en hållbar och uthållig säker-
hetsutveckling vid verken måste därför personalstrålskyddet integreras i allt
förnyelse- och förändringsarbete
Omgivning - allmänhet
De årliga stråldoserna till allmänheten till följd av utsläpp till vattenmiljön
ligger generellt sett under 0,001 mSv, d v. s. under en hundradel av det
riktvärde för årsutsläpp som föreskrivits av SSI (0,1 mSv). Även
luftutsläppen ligger under detta riktvärde. Generellt sett minskar luftutsläppen
från år till år bl. a. i takt med att man byter till nyare typer av bränsle.
Utsläppen till luft från Ringhals 1 fortsätter att vara förhöjda till följd av en
bränsleskada 1993.
Omgivningskontroll visar som väntat förhöjda halter radioaktiva ämnen i
prover från vattenmiljön nära utsläppen. Halten radioaktiva ämnen i prover
från landmiljön är mycket låg.
Sammanfattningsvis ligger stråldoserna till allmänheten i anläggningarnas 1 ] 8
närhet under gällande gränsvärden, och ingen har utsatts för doser
överstigande 3% av den naturliga bakgrundsstrålningen. SSI för dock en Skr. 1996/97:50
diskussion om att komplettera dagens utsläppsbegränsnmgar utgående från
andra kriterier, t.ex. miljöskydd, bästa tillgängliga teknik, etc.
SKI och SSI bedömer att hanteringen av använt kärnbränsle och kärnavfall
vid kärnkraftverken och vid centrallagret för använt kärnbränsle, CLAB,
samt slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall, SFR, generellt sett är av
god kvalitet, avseende både arbetets planering och dess genomförande.
Under perioden har arbetet med att genomföra en återkommande
säkerhetsgranskning (ASAR) för CLAB, som nu varit i drift i 10 år, inletts.
Analysen kommer att inlämnas till SKI för granskning under 1997.
SSI och SKI kontrollerar tillsammans kärnkraftverkens beredskap
Inspektionerna omfattar bl.a organisation, instruktioner, mätmetoder,
utrustning, utbildning, övning, och planering för samverkan med länsstyrelse
och andra myndigheter. Under perioden har samtliga kärnkraftverk
inspekterats. De flesta av de brister som påpekats i samband med tidigare
inspektioner har nu rättats till. Kärnkraftverkens interna haveriberedskap
bedöms i stora drag som god även om några påpekanden kvarstår. Det gäller
främst vissa mindre brister i organisation, instruktioner och utbildning, vilket
kommer att följas upp av SSI. Sammanfattningsvis fyller kraftindustrin de
krav som ställts på beredskapen mot kärnkraftolyckor.
119
Bilaga 2
Skr 1996/97:50
Aktiviteter med inriktning eller påverkan på
Ekologiskt hållbar utveckling
(tonvikt på miljö, tillväxt, sysselsättning)
(planerade, pågående eller nyligen avslutade aktiviteter
enbart viktigare och mer omfattande har tagits med)
1. Övergripande
|
Delegation för En ekologiskt hållbar utveckling |
tillsätts 1997 |
|
Skrivelse till riksdagen lägesrapport om HUT |
jan 1997 inkl, |
|
En samlad miljöproposition med miljömål |
1998 |
|
Miljöbalken - en ny samlad miljölagstiftning |
prop 1997 |
|
Kemikommittén betänkande |
juni 1997 |
|
Styrmedel för miljöanpassning av företag |
prop maj 1997 |
|
Tillväxtpropositionen |
1995 |
|
Sysselsättningspropositionen |
1996 |
|
Skatteväxlingskommittén |
betänkande jan 1997 |
|
Nationellt Agenda 21-arbete lokalt och regionalt |
1993-pågår |
|
Femårigt program för miljöförbättringar-Miljarden |
1997- 2001 |
|
Miljöledningssystem inom statsförvaltningen |
start 1996 |
|
Kretsloppsdelegationens förslag |
1993-1998 |
|
Internationellt | |
|
Förberedelse inför UNGASS |
klart 1997 |
|
AGENDA 21 för Östersjön |
start 1996 |
|
EU:s femte åtgärdsprogram för miljön |
1992-2000 |
|
2. Ekonomi och miljö | |
|
Miljö npassade nationalräkenskaper |
lägesrapport 1997 |
|
Strategiska miljöbedömningar före viktiga beslut |
skall göras |
|
3. Kommunikationer | |
|
Kommunikationskommittén, |
kommunikations- |
|
Infrastrukturproposition |
hösten 1996 |
|
Kollektivtrafiksproposition |
våren 1997 |
|
Delegationen för transporttelematik Miljöanpassat transportsystem |
slutbetänkande januari 1997 |
|
(MaTs-samarbetet) |
klart december 1996 |
|
Trafik- och klimatkommitten |
juni 1995 |
|
Översyn av luftfartslagstiftningen |
1996-1997 |
|
Vägtrafikens samlade beskattning |
betänkande 1997 |
120
Skr. 1996/97:50
Jordbrukets miljöanpassning,
Aktionsplan för biologisk mångfald
Svensk position angående CAP
EU:s miljöprogram för jordbruket
redovisning till
riksdagen höst 1997
mom jordbruket pågår
betänkande 1997
pågår
5, Fiske
Handlingsplan för resursanpassat fiske
(öppen fråga Jo & M)
Aktionsplan för biologisk mångfald för fiske,
till riksdagen 1997
Skogspolitisk redovisning till riksdagen
Skyddet för biologisk mångfald, redovisning
Behov av ytterligare skyddad produktiv areal
Skogspolitiskt beslut (i kraft 1994
Standard för miljöcertifiering av skogsbruket
1998 (ev. även 1997)
jan 1997
yttrande juli 1997
1993
1997
Energipolitisk proposition
Energikommissionen
Klimatstrategi för energiområdet
vår 1997
betänkande 1995
1993
Omprövning av industrins utsläppsvillkor
Offentlig upphandling en miljöfråga
Delegation för främjande av miljöanpassad teknik
Miljöledningssystem för industrin
Kretsloppsdelegationen, producentansvar för varor
Utredning Standardisering-Miljöhänsyn
1991-2000
betänkande 1996
pågår
pågår
strategi 1997
pågår
Konsumentpolitiskt beslut
Konsumenterna och miljön
Plan- och byggutredningen
Bostadspolitisk utredning
Miljöhälsoutredningen
1995
betänkande 1996
betänkande 1996
betänkande 1996
betänkande 1996
121
13. Försvar
Skr 1996/97:50
Proposition Totalförsvar i förnyelse, till riksdagen 1996
Miljöpolicy för Försvarsmakten 1993
Miljöpolicy för Fortifikationsverket, Försvarets
Materielverk och Försvarets radioanstalt 1996
14. Arbetsmarknadspolitik
Sysselsättningspolitisk proposition (nämns tidigare) 1996
15. Utbildning, forskning och utveckling
Proposition om forskning och samhälle 1996
122
gotab 52829, Stockholm 1997