Regeringens proposition
1996/97:5

Forskning och samhälle

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 september 1996

Göran Persson

Carl Tham
(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenteras regeringens forskningspolitik för åren 1997 - 1999.
Forskning och ny teknologi spelar en allt större roll för samhällets
utveckling. Genom nya rön inom grundforskningens område samt genom tillämpad
forskning och utvecklingsarbete skapas förutsättningar för ökad kunskap och
därmed möjligheter att på ett avgörande sätt förbättra människors livsvillkor.
Möjligheterna att utnyttja kunskap som genereras genom forskning och
utvecklingsarbete främjas av en allmänt hög utbildningsnivå i samhället. De är
också beroende av kunskaper om forskningens möjligheter och begränsningar,
forskarnas inställning till nyttiggörande av forskningen och mekanismer för
samverkan mellan forskning och samhälle.
Regeringens forskningspolitik syftar till att upprätthålla omfattningen av
forskningsinsatserna på den höga nivå som länge varit utmärkande för Sverige i
internationell jämförelse. Regeringens förslag till forskningspolitikens
inriktning under den kommande perioden ökar möjligheterna att få fram kunskap av
hög kvalitet och relevans som bättre kan utnyttjas i samhället. Ett närmande
mellan forskningen och övriga samhällssektorer och en ökad samverkan mellan
olika aktörer i forskningssystemet är därför nödvändiga.
Regeringen föreslår övergripande mål för forskningen och allmänna riktlinjer
för forskningspolitiken. Dessa mål och riktlinjer förstärker även regeringens
politik på andra områden än forskningens.
Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället. Detta innebär att
forskning skall avse alla samhällsområden och bidra till utvecklingen inom dessa
områden.
Övergripande forskningspolitiska beslut bör fattas av statsmakterna medan
organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om verksamheten och den
närmare medelsfördelningen. De demokratiskt valda organen måste ta det yttersta
ansvaret för de offentliga forskningsresurserna och deras användning. Det
innebär att statsmakterna måste kunna övergripande planera för alla offentliga
medel som används för att finansiera forskning, således även för de
löntagarfondsmedel som avsatts till stiftelser för forskningsstöd. Regeringen
har i propositionen Statliga stiftelser (prop. 1996/97:22) som beslutas i dag,
föreslagit att det införs en ny bestämmelse i stiftelselagen (1994:1220) med
innebörden att regeringen, såvitt gäller stiftelser som har bildats av staten,
får ändra sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet som inte avser
stiftelsernas ändamål. I den forskningspolitiska propositionen föreslår
regeringen att riksdagen godkänner att riktlinjen vid de ändringar av
löntagarfondsstiftelsernas stiftelseförordnanden som bör komma till stånd skall
vara att regeringen utser och entledigar ledamöterna i stiftelsernas styrelser.
Det demokratiska samhället garanterar forskningens frihet. Denna frihet
förutsätter dock att forskarna upprätthåller kvaliteten i sin forskning, verkar
för att den har hög relevans och bidrar till nyttiggörande av
forskningsresultaten. Friheten förutsätter också att forskarna tar ansvar i
forskningsetiska frågor. Regeringen avser att tillsätta en utredning med
parlamentarisk förankring för att allsidigt belysa forskningsetiska frågor.
I den forskning och utveckling som finansieras med statliga medel måste den
vetenskapliga kvaliteten vara hög. Internationella utvärderingar bör därför
göras inom alla forskningsområden med statlig finansiering.
Forskningens samhällsrelevans bör tillmätas större betydelse inom all
forskning. Därför måste samtliga forskningsfinansiärer och forskare i ökad
utsträckning uppmärksamma relevansen i den forskning som bedrivs. I detta syfte
avser regeringen att ändra i instruktioner och föreskrifter.
Ett ökat nyttiggörande av forskningen förutsätter också att samverkan mellan
forskarna och det omgivande samhället intensifieras. För att tydliggöra
högskolornas uppgift att samverka med det omgivande samhället föreslår
regeringen i budgetpropositionen för år 1997 en ändring i högskolelagen
(1992:1434). Regeringen anser att högskolan har ett ansvar när det gäller stöd
till forskaren i frågor som rör samverkan med det omgivande samhället. Vidare
måste informationen om forskningen förbättras. Regeringen vidtar åtgärder i
detta syfte.
Jämställdheten i forskningen och forskning med ett genusperspektiv måste öka.
Riksdagen har tidigare på regeringens förslag beslutat om åtgärder för att
främja jämställdhet och genusforskning. Regeringens förslag till ytterligare
åtgärder avser bl.a. inrättande av ett sekretariat för genusforskning vid
Göteborgs universitet, ett nytt tema, tema Genus, vid Linköpings universitet och
nya tjänster med inriktning mot genusforskning.
Alla universitet och högskolor bör förfoga över vissa egna resurser för
forskning. Därigenom förbättras förutsättningarna för att den långsiktiga
kunskapsutvecklingen och samverkan med det regionala arbetslivet kan fortsätta
att öka. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att de mindre och
medelstora högskolorna tilldelas fasta och ökade forskningsresurser.
Sambandet mellan utbildning och forskning måste stärkas. En utbyggnad av
forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna bidrar till att
stärka detta samband. En reformerad forskarutbildning och en förändrad
lärartjänstorganisation kan likaledes gagna sambandet mellan forskning och
utbildning. Dessa frågor är för närvarande föremål för utredning och beredning
och regeringen avser att återkomma med förslag till riksdagen under år 1997.
Sverige deltar aktivt i det internationella forskningssamarbetet. Sverige har
tillsammans med andra rika länder ett särskilt ansvar att bedriva forskning som
rör de globala ödesfrågorna, t.ex livsmedelsförsörjning, hälsa och miljö.
Regeringen anvisar åtgärder som främjar en sådan utveckling. Sveriges deltagande
i det internationella storskaliga forskningssamarbetet skall bli föremål för
utredning.
Regeringen anser att den EU-finansierade forskningen skall ge ett brett stöd
till utvecklingen i Europa. EU-forskningen bör främja ökad tillväxt och
sysselsättning, bidra till lösningar av de globala problemen och av konkreta
samhällsproblem i Europa. I dessa syften bör humaniora och samhällsvetenskap,
miljöforskning och stöd till små och medelstora företags deltagande i EU:s
forskningsprogram prioriteras. Generella åtgärder som kan underlätta Sveriges
deltagande i EU:s ramprogram för forskning anvisas.
Det är regeringens bedömning att det nuvarande forskningssystemet i huvudsak
är lämpligt för att uppnå de mål och riktlinjer som regeringen har för
forskningen och forskningspolitiken. Regeringen föreslår därför inga djupgående
förändringar i organisationen. Det svenska forskningssystemet med många
forskningsfinansiärer medför ett stort behov av samarbete över råds- och
sektorsgränser. Regeringen pekar på behovet av en förstärkt samverkan mellan
myndigheterna inom vissa särskilda områden, t.ex. forskning om globala problem,
om teknisk forskning och socialt motiverade behov av teknikanvändning, forskning
om ojämlikhet i hälsa, forskning inom informationsteknik, skogsindustriell
forskning, livsmedelsteknisk forskning och forskning kring landsbygdsutveckling.
Samarbetet mellan forskningsråden stärks genom inrättandet av en särskild
samverkansgrupp för att främja tvärvetenskap och jämställdhet.
Biblioteksdatabassystemet LIBRIS skall utvecklas till en nationell och allmän
informationsresurs. Systemet med ansvarsbibliotek byggs ut. Det svenska
universitets- och högskoleväsendets gemensamma datanät, SUNET, bör även omfatta
åtminstone ett folkbibliotek per kommun samt statliga och statsunderstödda
muséer. Regeringen anser att landets bibliotekssystem skall integreras så att
nationens biblioteks- och informationssystem kan utnyttjas bättre av medborgarna
oavsett bostadsort och utan kostnad för den enskilde.
Bland övriga åtgärder som syftar till att förbättra infrastrukturen för
forskningen, framför allt den samhälls- och socialvetenskapliga forskningen,
ingår en kraftig förstärkning av resurserna för vård och uppbyggnad av databaser
för longitudinell forskning. Detta är av avgörande betydelse för bl.a. forskning
om ojämlikhet i hälsa, vilket är ett område regeringen finner särskilt
angeläget.
För att främja näringslivets utveckling föreslås en rad åtgärder som rör
samverkan mellan högskola och näringsliv och nyttiggörande av
forskningsresultat. Frågan om forskningens relevans för näringslivet
uppmärksammas särskilt. Högskolans samverkan med det omgivande samhället bör
öka. Regeringen föreslår i budgetpropositionen professurer i produktionsteknik
med inriktning mot elektronikindustrin, liksom en satsning på forskarutbildning
i teleinformatik i samarbete mellan Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Kungl.
Tekniska högskolan (KTH) och Mitthögskolan.
Regeringen avser vidare att tillsätta en utredning med syfte att inrätta ett
tekniskt forskningsinstitut i Göteborg i samarbete med näringslivet. Regeringen
föreslår i propositionen med förslag till tilläggsbudget för innevarande
budgetår, som är en del av budgetpropositionen, att en engångssumma ställs till
förfogande för ändamålet, under förutsättning att utredningen leder till åsyftat
resultat och projektet kan genomföras.
För att ytterligare stärka näringslivets utveckling föreslår regeringen i
budgetpropositionen nya insatser inom Närings- och teknikutvecklingsverkets
(NUTEK) område - mindre företags kompetens- och teknikförsörjning,
tjänsteproduktion och IT-användning, komplexa tekniska system, samt människa,
teknik, organisation. Vidare planeras insatser för att främja och utveckla IT
för den offentliga sektorn. Det särskilt inrättade FoU-programmet för
träråvarubaserad industri förlängs i tre år och det fordonstekniska programmet i
fem år. Särskilda medel avsätts också för konkurrensforskning.
Forskningsrådens ansvar för forskningens kvalitet och relevans betonas. I
enlighet härmed föreslås åtgärder för att främja förnyelse och rörlighet i
forskningen. Bl.a. införs en rätt för forskningsråden att inrätta tidsbegränsade
professurer. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) föreslås i
budgetpropositionen få en resurförstärkning för att öka antalet
forskarassistenttjänster, särskilt inom det humanistiska området. Genom att en
särskild samverkansgrupp inrättas ökar förutsättningarna för att bedriva
tvärvetenskaplig forskning.
Forskning om brottsförebyggande åtgärder och ekobrottslighet prioriteras. En
utredning avseende rättsväsendets forsknings- och utredningsarbete tillsätts.
Regeringen föreslår i budgetproposition ökade resurser till Lunds universitet
för kunskapsutveckling om Ost- och Sydostasien. En fastare struktur för
samarbetet med denna region införs. Vidare föreslås resurser till Uppsala,
Stockholms och Lunds universitet för uppbyggande av en nationell
nätverksstruktur för Europaforskning inom ämnena statsvetenskap, ekonomi och
juridik.
Regeringen föreslår att Sverige ansluter sig till en konvention om grundandet
av ett europeiskt universitetsinstitut (EUI) i Florens. Därmed skulle svenska
forskarstuderande få samma möjligheter som studerande från andra EU-länder att
bedriva forskarutbildning vid institutet. Institutet är inrättat av EU-länderna
och bedriver forskarutbildning och forskning inom juridik, samhällsvetenskap och
humaniora.
Forskningsverksamheten av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse
vid Utrikespolitiska institutet har visat sig vara av vikt för att förstärka den
yngre kompetensen inom området och programmet bör därför förlängas. Med hänsyn
tagen till regeringens mål om ett intensifierat samarbete inom Östersjöregionen
föreslår regeringen i budgetpropositionen att forskningen om den ekonomiska
utvecklingen i Central- och Östeuropa ges ökade statliga bidrag. Det
forskningssamarbete med u-länder som Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (SIDA) övertagit från Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) ges fortsatt hög prioritet.
Migrations-, integrations- och invandrarforskningen uppmärksammas. Forskningen
om internationell migration och etniska relationer, IMER-forskning, ges genom
förslag i budgetpropositionen ökade förutsättningar genom inrättande av ett nytt
tema, tema Etnicitet, vid Linköpings universitet.
Inom försvarsforskningen betonar regeringen totalförsvarsforskningen, som både
är central för totalförsvarets utveckling och är en viktig resurs som kan
utnyttjas utanför försvarssektorn. Arbetsformerna för planering av nationell
flygteknisk forskning har varit framgångsrika och det flygtekniska programmet
bör fortsätta.
En kraftsamling görs på alkoholforskningsområdet och på området forskning för
de sociala trygghetssystemen. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) kommer
att ges i uppdrag att samordna resurserna för forskning inom dessa områden. Även
handikappforskning, barn- och äldreforskning pekas ut som angelägna områden.
Regeringen fullföljer reformen av kommunikationsforskningens organisation. Den
kommunikationspolitiskt motiverade forskningen inom IT-området skall ges ökad
vikt och bygga på en helhetssyn på informationssamhället.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) ges permanenta resurser för detta
ändamål i budgetpropositionen. Vidare föreslås medel för en förstärkning av
forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet inom området kollektivtrafik
och samhällsbetalda resor. Långsiktig kunskapsuppbyggande forskning inom
geoteknik prioriteras genom att medel för denna forskning överförs från andra
berörda myndigheter till Statens geotekniska institut.
Arbetet med samhällets omställning till en hållbar utveckling kräver stöd av
samordnade forskningsinsatser. Forskningsområden utanför den traditionella
miljöforskningen måste i ökad utsträckning bidra till kunskapsstödet.
Forskningsrådsnämnden får i uppdrag att vidareutveckla och konkretisera
forskningsinsatser inom området hållbar utveckling.
Inom miljöforskningen kvarstår regeringens prioriteringar avseende fysisk
påverkan, kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig
forskning. En aktuell fråga gäller eventuella risker för miljö och hälsa av
miljögifter med hormonella effekter. Vidare lyfts forskning om klimat, biologisk
mångfald och strålskydd fram som angelägna områden. Konjunkturinstitutets FoU-
verksamhet inom området miljöräkenskaper får fortsatt stöd.
Forskning för utveckling av ekologisk produktion inom jordbruket och
trädgårdsnäringen kommer att kraftigt förstärkas. Vidare tillförs betydande
medel Stiftelsen Lantbruksforskning för FoU och marknadsbefrämjande åtgärder
inom jordbrukssektorn. En samordning av forskning rörande landsbygdsutveckling
föreslås.
Organisationen av arbetsmarknadsforskningen har nyligen reformerats. Ett nytt
arbetsmarknadspolitiskt institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken
inrättas. En förändrad inriktning av arbetsmiljöforskningen mot området
arbetsorganisation genomförs.
Den kulturpolitiskt relevanta forskning som finns inom hela kulturområdet
avses bli föremål för utredning. Ett sammanhållet tvärvetenskapligt program för
forskning om kulturarv och olika kulturområden skall byggas upp med förbättrad
forskningsinformation och nyttiggörande av forskningsresultat. Ett
Barnkulturcentrum inrättas vid Högskolan i Växjö. Den sektoriella
massmedieforskningens ekonomiska och organisatoriska förutsättningar bör
ytterligare analyseras.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

1.2 Lagförslag
1.2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall
1.2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)
1.2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring
i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med
kommunal primärvård

2 Ärendet och dess beredning

3 Regeringens övergripande forskningspolitik
3.1 Inledning
3.2 Internationella trender inom forskningspolitiken
3.3 Den svenska forskningens omfattning och struktur
3.4 Mål för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken
3.5 Stiftelser inrättade med löntagarfondsmedel
3.6 Forskningens kvalitet och relevans
3.7 Jämställdhet och genusforskning
3.8 Forskning vid mindre och medelstora högskolor
3.9 Samverkan mellan högskola och samhälle -högskolans tredje
uppgift
3.10 IT- och bibliotekspolitik
3.11 Forskning inför 2000-talet
3.11.1 De statliga forskningsresursernas omfattningoch
inriktning för perioden
1997 - 1999
3.11.2 Forskning om globala problem
3.11.3 Forskning för en hållbar utveckling
3.11.4 Forskning och samarbete kringÖstersjöregionen
3.11.5 Forskning om ojämlikhet i hälsa m.m.
3.11.6 Socialt motiverad teknikutveckling
3.11.7 IT-forskning
3.11.8 Tekniskt forskningsinstitut
3.11.9 En samordnad skogsindustriellforskning
3.11.10 Forskning och utveckling inomlivsmedelsområdet
3.11.11 Samordning av forskning rörande
landsbygdutveckling
3.12 Forskningsfinansiering
3.12.1 Sammanfattning av Forskningsfinansierings-
utredningens betänkande Forskning och pengar
(SOU) 1996:29)
3.12.2 Ställningstaganden till Forskningsfinansierings-
utredningen
3.13 Sveriges internationella forskningssamarbete
3.13.1 Svenskt deltagande i storskaligt internationellt
forskningssamarbete
3.13.2 EU:s forskningsprogram och det svenska
deltagandet
3.13.3 Sveriges ställningstagande till EU:s femte
ramprogram
3.13.4 Nationella forskningsinsatser i relation till
EU:s FoU-program
3.13.5 Förstärkning av EU/FoU-rådet
3.13.6 Vissa särskilda EU-frågor
3.13.7 Europeiska universitetsinstitutet (European
University Institute, EUI) i Florens

4 Justitiedepartementets verksamhetsområde
4.1 Organisationen av forskningen
4.1.1 Brottsförebyggande rådet
4.1.2 Polisväsendet
4.1.3 Brottsofferfonden
4.1.4 Universitet och högskolor
4.2 Prioriterade forskningsområden inom rättsväsendet
4.2.1 Forskning om brottsförebyggande verksamhet
4.2.2 Forskning om brottsoffer
4.2.3 Forskning om ekonomisk brottslighet
4.3 Översyn av den framtida organisationen avforskningen inom
rättsväsendet

5 Utrikesdepartementets verksamhetsområde
5.1 Inledning
5.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning
5.3 Forskning rörande Central- och Östeuropa
5.4 Biståndsmotiverad forskning
5.5 Forskning inom det migrationspolitiska området

6 Försvarsdepartementets verksamhetsområde
6.1 Beskrivning av verksamhetsområdet
6.2 Motiv för försvarsforskning och beskrivning
av försvarets forskningssystem
6.3 Samverkan inom forskning
6.3.1 Samverkan inom forskning kring nya
hot och sker i samhället
6.3.2 Samverkan inom flygteknisk forskning
och teknologi

7 Socialdepartementets verksamhetsområde
7.1 Organisation och resurser för FoU
7.2 Socialvetenskapliga forskningsrådet
7.3 Forskning rörande de sociala trygghetssystemen
7.4 Forskning inom socialtjänstområdet
7.5 Forskning om handikapp
7.6 Folkhälsoforskning
7.7 Smittskyddsforskning
7.8 Forskning om elkänslighet
7.9 FoU inom och till stöd för hälso- och sjukvården
7.9.1 Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete
7.9.2 Författningskommentarer

8 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
8.1 Inledning
8.2 Kommunikationsforskningens mål
8.3 Kommunikationsforskningens organisation
8.4 Vissa särskilda gränsdragningsfrågor
8.5 Resurser för övergripande
kommunikationsforskning m.m.

9 Finansdepartementets verksamhetsområde
9.1 Forskningens inriktning
9.2 Ekonomiska rådet
9.3 Konjunkturinstitutet

10 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
10.1 Inledning
10.2 Forskningsrådsorganisationen
10.2.1 Inledning
10.2.2 Forskningsrådens roll för förnyelseoch kvalitet i
forskningi forskningen
10.2.3 Stöd till yngre forskare och främjande avrörlighet
10.2.4 Professurer vid forskningsråden
10.2.5 Tvärvetenskap
10.2.6 Stärkt samverkan mellan forskningsråden
10.2.7 Forskningsrådsnämnden
10.2.8 Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet10.2.9Medicinska forskningsrådet
10.2.10 Naturvetenskapliga forskningsrådet
10.2.11 Teknikvetenskapliga forskningsrådet
10.3 Forskning vid universitet och högskolor
10.3.1 Universitetsbegreppet
10.3.2 Forskning vid mindre och medelstora högskolor
10.3.3 Forskarutbildning10.3.4Lärartjänstorganisationen
10.4 Sektorsforskning inom Utbildnings-
departementets område
10.4.1 Forskning om universitet och högskolor
10.4.2 Forskning inom skolväsendet
10.4.3 Forskning och forskarutbildning inom
lärarutbildningens område
10.5 Institutet för framtidsstudier

11 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
11.1 Resurser för forskning
11.2 Forskning om nyttjande och bevarande av biologiska
naturresurser
11.3 Forskningsmyndigheter
11.3.1 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
11.3.2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)
11.3.3 Övrigt
11.4 Prioriteringar för framtiden
11.5 Ekologisk produktion inom jordbruk ochträdgårdsnäring

12 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
12.1 Sammanfattande inledning
12.2 Arbetsmarknadspolitisk forskning
12.3 Forskning och utveckling på arbetslivsområdet
12.3.1 FoU-myndigheter inom arbetslivsområdet

13 Kulturdepartementets verksamhetsområde
13.1 Kulturområdets forskning
13.1.1 Inledning
13.2 Forskning och utveckling inom kulturområdet
13.2.1 Inledning
13.3. Massmedieområdets forskning

14 Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde
14.1 Resurser, utgiftsområden och organisation
14.2 Behovet av teknisk forskning och utveckling
14.2.1 Stora men ojämnt fördelade insatser för FoUinom
näringslivet
14.2.2 En snabb förändringstakt ställer ökadekunskapskrav
14.2.3 FoU-miljön allt viktigare för företagenslokalisering
14.3 Teknikpolitiska instrument
14.3.1 Kunskapsutveckling i samverkan mellanhögskola och
näringsliv
14.3.2 Industriforskningssystemet
14.3.3 Små och medelstora företags teknik- och
kompetensförsörjning
14.3.4 Forsknings- och teknikbaserat företagande
14.4 Strategiska kunskapsområden förnäringslivets utveckling
14.4.1 Framväxande teknikområden
14.4.2 Industriella processer och produkter
14.4.3 Nya insatsområden
14.5 FoU inom vissa områden och näringar
14.5.1 Rymdverksamhet
14.5.2 Utvecklingen av energisystemet
14.5.3 Provnings- och mätteknisk forskning ochutveckling
14.5.4 Regionalpolitisk forskning
14.5.5 Konkurrensforskning
14.5.6 Forskningsprogram på turismens område

15 Inrikesdepartementets verksamhetsområde
15.1 Forskning om den offentliga sektorn
15.2 Byggforskning
15.3 Forskning inom området lantmäteri
15.4 Forskning inom det integrationspolitiska området
15.5 Ungdomsforskning
15.6 Forskning om folkrörelser och kooperation
15.7 Konsumentforskning

16 Miljödepartementets verksamhetsområde
16.1 Miljöforskningen i Sverige
16.2 Miljödepartementets verksamhetsområde
16.3 Områden som bör prioriteras
16.4 Klimatforskning
16.5 Biologisk mångfald
16.6 Strålskyddsforskning

Bilaga 1 Konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av ett
Europeiskt universitetsinstitut
Bilaga 2 Konventionen av de 18 juni 1992 om
ändring av konventionen om grundandet av ett
Europeiskt universitetsinstitut

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) omimmunitet
och privilegier i vissa fall,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- ochsjukvårdslagen
(1982:763),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) omändring i
lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalprimärvård,
4. godkänner vad regeringen förordar om mål för forskningen (avsnitt3.4),
5. godkänner vad regeringen förordar om allmänna riktlinjer för
forskningspolitiken (avsnitt 3.4),
6. godkänner vad regeringen förordar om riktlinjen vid ändringar av
stiftelseförordnandena för stiftelser sominrättades med löntagar-fondsmedel
(avsnitt 3.5),
7. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen av Sveriges
ställningstagande till EU:s femte ramprogram (avsnitt 3.13.3),
8. godkänner konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av etteuropeiskt
universitetsinstitut och konventionen av den 18 juni 1992om ändring av
konventionen om grundandet av ett europeisktuniversitetsinstitut,
9. godkänner vad regeringen förordar om inrättande av professurer vid
forskningsråden under Utbildningsdepartementet,Jordbruksdepartementet och
Socialdepartementet (avsnitt 10.2.4),
10. godkänner inrättandet av det föreslagna institutet för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken, och avvecklingen av Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) (avsnitt 12.2),
11. godkänner den föreslagna inriktningen avseende Rådet förarbetslivsforsknings
stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning (avsnitt12.2).

1.2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1.2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.

Bilaga2

Immunitet och/eller privilegier Tillämplig
gäller för följande internationell
__________________________________________ överenskommelse
--------------------------------------------------------------------
Internationella Fysiska personer
organ
___________________________________________________________
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
--------------------------------------------------------------------
51 Europeiska uni- Företrädare för de Konventionen om
ver- fördragsslutande grundandet av ett
sitetsinstitutet staterna och deras europeiskt
rådgivare, företrädare universitetsin-
för Europeiska stitut av den 19
gemenskaperna, april 1972
personal vid
institutet
inklusive familje-
medlemmar och andra
personer som är
knutna till in-
stitutet
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1994:717.

2 Senaste lydelse 1996:607.

1.2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)
Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)1 skall
införas en ny paragraf, 26 b §, samt närmast före denna en ny rubrik av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------

Forskning

26 b §

Landstingen och kommunerna skall
medverka vid finansiering, plane-
ring och genomförande av kliniskt
forskningsarbete på hälso- och
sjukvårdens område samt av folk-
hälsovetenskapligt forsknings-
arbete. Landstingen och
kommunerna skall i dessa frågor, i
den omfattning som behövs,
samverka med varandra samt med
berörda universitet och högskolor.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Lagen omtryckt 1992:567. (Lagen föreslås ändrad i lagrådsremiss den 22 augusti
1996 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.)

1.2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) om
ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med
kommunal primärvård

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1996:000) om ändring i lagen (1991:1136)
om försöksverksamhet med kommunal primärvård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
--------------------------------------------------------------------
Följande föreskrifter, utöver de Följande föreskrifter, utöver de som
som gäller all hälso- och sjukvård,gäller all hälso- och sjukvård, i
i hälso- och sjukvårdslagen hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) gäller för den primärvård(1982:763) gäller för den primärvård
som ingår i försöksverksamheten, som ingår i försöksverksamheten,
nämligen nämligen
15 § om läkare under allmäntjänst- 15 § om läkare under allmän-
göring eller specialistutbild- tjänstgöring eller specialist-
ning, utbildning,
16 § om bemyndigande för rege- 16 § om bemyndigande för rege-
ringen att meddela föreskrifter ringen att meddela föreskrifter om
om behörighet till tjänster inom behörighet till tjänster inom hälso-
hälso- och sjukvården m.m., och sjukvården m.m.,
20 och 21 §§ om planering av 20 och 21 §§ om planering av
hälso- och sjukvården och om sam- hälso- och sjukvården och om
verkan, samverkan,
22 § första stycket om ledningen 22 § första stycket om ledningen
av den kommunala hälso- och sjuk- av den kommunala hälso- och sjuk-
vården, vården,
26 och 26 a §§ om vårdavgifter. 26 och 26 a §§ om vårdavgifter,
26 b § om forskning.
_______________

1 Lydelse enligt lagrådsremiss den 22 augusti 1996 Läkemedelsförmåner och läke-
medelsförsörjning m.m. (Senaste lydelse 1996:793.)

2 Ärendet och dess beredning

Inför 1996 års forskningspolitiska beslut har regeringen tagit initiativ till
ett antal utredningar på utbildnings- och forskningsområdet. Även myndigheter
har utarbetat underlag för propositionen. Bland utredningarna märks Forskning
och pengar (SOU 1996:29), Viljan att veta och viljan att förstå - kön, makt och
den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning (SOU 1995:110), Forskning
för vår vardag (SOU 1996:10), NYFOR (SOU 1996:70), (SOU 1996:89), rapporten
Handlingsprogram för forskning om ideell verksamhet (Ds 1995:30),
Ekobrottsforskning (SOU 1996:84), rapporten Forskning och utveckling för en
bättre miljö 1996 (Naturvårdverkets rappport 4514-8), rapporten Ekologisk
jordbruks- och trädgårdsproduktion (SJFR 1996), Samordning av och efterfrågan på
individdata för longitudinell och individbaserad forskning (FRN 1994), Forskning
om alkohol. Rapport från Alkoholforskningsutredningen (Folkhälsoinstitutet
1995:49), Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84), Minne och bildning,
Museernas uppdrag och organisation (SOU 1994:51), Riksrevisionsverkets rapport
Delat ansvar för forskning - beställare och utförare inom kommunikationssektorn
(RRV 1996:22).
Beredningen av utredningsförslagen redovisas i propositionens följande
avsnitt.
Annat underlag för regeringens arbete har varit de forskningsutförande och
forskningsfinansierande myndigheternas årsredovisningar och de fördjupade
anslagsframställningarna för perioden 1997-99.
Skrivelser från utomstående organ med synpunkter på utbildnings- och
forskningspolitiken har under år 1996 kommit in till regeringen. Bland dessa
kan nämnas skrivelserna från Landstingsförbundet, Kommunförbundet,
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Industriförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Kungl. Vetenskapsakademien (KVA). Regeringen har
dessutom inhämtat synpunkter från bl.a. Landsorganisationen (LO), företag och
branschorganisationer.
Vidare har regeringens forskningsberedning diskuterat flertalet av de
huvudfrågor som den forskningspolitiska propositionen tar upp. Beredningen har
också, i anslutning till arbetet med propositionen, arrangerat ett antal
seminarier bl.a. om genusforskning, forskningsinformation och forskningens nytta
för näringslivet.

3 Regeringens övergripande forskningspolitik

3.1 Inledning

Forskningens betydelse

Internationaliseringen av ekonomi, teknik, arbetsmarknad, vetenskap och kultur
medför stora sociala och politiska förändringar. Dessa ger möjligheter men
skapar också påfrestningar. Som i tidigare skeenden av snabb förändring skärps
fördelningsproblemen både inom och mellan nationer. Produktionslivets snabba
omvandling liksom inriktningen av den ekonomiska politiken i de stora
industriländerna har skapat en betydande arbetslöshet. Globaliseringen och
kapitalets ökade makt ställer demokratin inför svåra utmaningar.
Världsfattigdomen består och trots stora framsteg i vissa regioner är antalet
absolut fattiga människor över en miljard. Den globala miljön utsätts för ett
växande tryck och förstörelse, som endast kan minskas om utvecklingen tar en ny
väg. En förbättring av denna situation, med demokrati, fred och ökad
livskvalitet som andra viktiga mål, ställer stora krav på nya tekniska och
sociala lösningar.
Vissa av dagens förändringar är direkta konsekvenser av nya kunskaper och ny
teknologi. Forskningen och dess tillämpningar omgestaltar samhället på ett
genomgripande sätt. Informationsteknikens utveckling revolutionerar många
människors arbete, levnadsvillkor och världsbild. Den leder till ny design, nya
metoder och system och utvecklar nya synsätt, kulturer och förståelsemönster.
Vetenskapliga rön inom andra områden leder till stora förändringar. Ett exempel
är den molekylära biotekniken som kan öppna nya vägar för t.ex.
livsmedelsproduktion eller bekämpande av sjukdomar, men som också aktualiserar
djupa etiska frågor. Genom dessa och andra resultat inom vetenskapen bryts
synsätten på människan, samhället och naturen mot varandra.
Forskning och ny teknologi har således en väldig förändringskraft som
sannolikt är växande. Dess inriktning bestäms delvis av forskarnas nyfikenhet
och forskarsamhällets värderingar. Grundforskning som bedrivits utan andra
avsikter än att öka kunskapen har många gånger, långt efter det att resultaten
presenterats, lett till ny teknik. Såväl informationstekniken som
molekylärbiologin bygger på grundforskningsinsatser från 1940- och 1950-talen.
Men forskningens inriktning och resurser avgörs i huvudsak av politiska och
ekonomiska beslut i samhälle och företag. En av drivkrafterna till dagens snabba
tekniska förändringar är således de stora satsningarna under efterkrigstiden på
militär teknik. Företagens strävan efter ökad produktivitet och lönsamhet är
likaså en viktig drivkraft.
De stora problem som ovan berörts kan inte lösas, enbart eller ens främst,
genom ny forskning och teknik utan snarare genom sociala och politiska åtgärder.
Men ny kunskap och ny teknik kan utan tvivel ge viktiga bidrag. Detta gäller
såväl nationellt som internationellt, såväl svenska problem som globala. Hur
forskningsresurserna utnyttjas är därmed en viktig politisk fråga.

Kunskap i nya former

Ny kunskap växer fram inifrån det vetenskapliga samhället men också som svar på
frågor och problem som formuleras utanför vetenskapen - av det allmänna, av
företag, organisationer, medier och medborgare. Men kunskapen omsätts inte
automatiskt i ny teknik, nya produkter eller nya välfärdsförutsättningar.
Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) stora studie om
innovationer, Technology, Productivity and Job Creation (mars 1996) pekar på det
paradoxala förhållandet att produktivitetstillväxten inom industriländerna under
de senaste 20 åren varit lägre än perioden dessförinnan, trots den
explosionsartade introduktionen av ny teknik. Delvis kan detta bero på
tjänstesektorns växande betydelse och svårigheterna att mäta produktionstillväxt
inom denna sektor. Men delvis har det också ett samband med brister i
arbetslivets organisation och brister i utbildningen. Man har helt enkelt inte
kunnat tillgodogöra sig den nya teknikens möjligheter. En slutsats av detta är
att satsningar på forskning och teknisk utveckling inte ger fullt utbyte om de
inte understöds av satsningar på utbildning och kunnande i hela samhället.
I OECD-rapporten sägs bl.a. att kunskap, särskilt teknisk kunskap, i det långa
loppet är huvudkällan till ekonomisk tillväxt och förbättrad livskvalitet.
Nationer som utvecklar och sköter sina kunskapstillgångar presterar bättre än
andra. Företag med mer kunskap slår systematiskt ut företag med mindre kunskap.
Individer med högre kompetens får bättre betalda arbeten. Samhällen som kan
tillgodogöra sig vetenskapens landvinningar har lättare att hantera sina problem
och förstärka välfärden. Dessa förhållanden brukar sammanfattande benämnas den
kunskapsbaserade ekonomin och får vida konsekvenser för utbildnings- och
forskningspolitiken.
Rapporten ger mer allmänna rekommendationer som OECD kommer att utveckla i ett
senare skede. Dessa rör t.ex. åtgärder och förhållanden för väl fungerande
finans- och arbetsmarknader, konkurrens och handel, internationell
teknikspridning samt företagsmiljöer. Dessutom bör man främja utveckling,
tillgång och spridning av kunskap, organisatorisk anpassning till ett
effektivare kunskapsutnyttjande, samordning av teknik- och kompetensutveckling,
efterfrågan av nya tjänster - särskilt baserade på den moderna kommunikations-
och informationstekniken - samt små och medelstora företags potential för
innovation och skapande av sysselsättning. Rapporten uppmärksammar problem med
ökande klyftor och sociala konflikter i samband med utvecklingen av den
kunskapsbaserade ekonomin. Speciellt viktigt är därför att samordna teknisk
utveckling och utbildning/fortbildning samt att se till att alla får tillgång
till den nya infrastrukturen och de nya tjänsterna för information och
kommunikation. Särskild uppmärksamhet måste ägnas dem med otillräckliga
färdigheter eller som har svårigheter att tillgodogöra sig utbildning och som
därmed kan få svårt att försörja sig.
Formerna och villkoren för kunskapsproduktionen i samhället genomgår idag
stora förändringar. De traditionella institutionella och disciplinära ramarna
kompletteras med nya, vilka präglas av tvärdisciplinaritet, heterogenitet,
globalisering och en integration av produktion och konsumtion av kunskap. Dessa
nya mönster har uppmärksammats i den av Forskningsrådsnämnden publicerade
studien The New Production of Knowledge (1994).
Globaliseringen av produktion och konsumtion av kunskap ger möjligheter men
skapar också spänningar, mellan lokalt och globalt, tradition och förnyelse,
konkurrens och likvärdiga förutsättningar för individer m.m. Detta ställer ökade
krav på utbildningssystemet och dess institutioner. Högskolans olika roller som
kunskapscentrum, yrkesutbildningsinstitution och bas för internationell
samverkan accentueras ytterligare.
De nya möjligheterna som skapats genom den elektroniska revolutionen, genom
Internet och World Wide Web skapar en ny situation för forskningen. Båda dessa
system har utvecklats inom den vetenskapliga världen, delvis för helt andra
syften - men skapar nu nya möjligheter för forskningen och dess växelverkan med
samhället i övrigt.
Kommunikation och information inom forskarsamhället förbättras radikalt. De
nya systemen kan också utnyttjas för att uppmuntra en ökad geografisk spridning
av forskningen och därigenom utveckla forskning som kan stå närmare lokala
perspektiv, erfarenheter och krav. Men informationssystemen kan också väsentligt
förbättra kommunikationen mellan vetenskapssamhället och det omgivande
samhället. Tekniken ger helt nya möjligheter att bilda nätverk mellan forskare
och användare där problem och krav som formuleras i samhället kan stimulera
forskningen. Samtidigt är det också möjligt att underlätta sökandet efter
kunskap.
Allt detta är möjligheter som inte automatiskt blir verklighet. Som ofta när
en ny revolutionerande teknik lanseras, är det lätt att överskatta möjligheterna
och undervärdera problemen. Om tekniken skall kunna utnyttjas på ett
ekonomiskt, socialt och kulturellt givande sätt krävs betydande insatser både av
det allmänna, forskarna själva och företagen. Den väldiga mängden av
information som görs tillgänglig är till ringa nytta om man inte vet vad man
vill ha svar på, hur svaren ska tolkas och verifieras och hur de ska kunna
omsättas i praktiken. Betydelsen av utbildning är uppenbar.

3.2 Internationella trender inom forskningspolitiken

Följande redovisning bygger på underlag från OECD och omfattar endast OECD-
länderna. Nästan alla världens forskningsresurser är koncentrerade till i-
länderna och i-ländernas problem. Forskning om många av de stora ödesfrågorna
för världens flertal tilldelas knappa resurser, delvis som en följd av denna
snedfördelning. U-länderna som grupp kontrollerar mindre än 5 % av resurserna
för forskning och utvecklingsarbete. Inom denna grupp dominerar i sin tur ett
fåtal länder med i sammanhanget förhållandevis stark forskningsstruktur, t.ex.
Indien och Brasilien.

Utgiftstrender

Efter en period med ganska stadigt ökande satsningar på FoU under 1980-talet
har de samlade FoU-utgifterna för OECD-området minskat från 2,4 % av
bruttonationalprodukten (BNP) år 1990 till 2,2 % år 1993. Minskningen i FoU-
intensitet beror i de flesta länderna på minskade offentliga anslag, i några
fall är den en följd av fortsatt neddragning av försvarsrelaterade utgifter och
ökat tryck på den offentliga budgeten. I de länder där FoU-resurserna ändå ökade
i början av 1990-talet kom ökningen från näringslivets finansiering av FoU.
Ökningstakten i näringslivets FoU-utgifter var dock, särskilt i Japan, betydligt
lägre i början av 1990-talet än under 1980-talet. Näringslivets andel av FoU
ökar således, både som finansiär och utförare. År 1993 finansierade näringslivet
i OECD-länderna nära 60 % av all FoU medan 67 % av FoU-verksamheten utfördes
inom näringslivet. Offentligt stöd till FoU riktas i högre grad mot statliga
forskningsinrättningar och högskolesektorn och relativt sett mindre mot
näringslivet. FoU som utförs i näringslivet fortsätter att koncentreras till
högteknologisk industri, särskilt inom tillverkning av informations- och
kommunikationsutrustning samt till tjänstesektorn. De långsiktiga
framtidsutsikterna för FoU bedöms av OECD som goda, eftersom medlemsländerna i
allt högre grad omvandlas till kunskapsbaserade ekonomier. I det korta och
medellånga perspektivet gör dock behovet av att minska de offentliga utgifterna,
näringslivets omstruktureringar och en svag ekonomisk tillväxt i vissa regioner
att FoU-satsningarna sannolikt hålls tillbaka.

Fortsatt hög prioritet för FoU i offentlig politik

FoU är fortfarande högt prioriterat i OECD:s medlemsländer trots behovet att i
många länder begränsa den offentliga sektorns utgifter och minska
budgetunderskottet. Ofta framhålls betydelsen av FoU som motor för tillväxt och
konkurrensförmåga. Utgiftstrender med avseende på forskning varierar mellan
länderna men den övergripande FoU-intensiteten har varit relativt stabil över de
senaste åren. I många länder omprövas och omorganiseras stödet till akademiska
och andra offentliga forskningsinrättningar, vilka utför merparten av
grundforskningen.

Uppåtgående trend i ett par länders finansiering av FoU

I några OECD-länder ökar de offentliga resurserna för FoU. I Nederländernas
forskningsbudget för år 1995 var behovet att bredda och stärka det offentliga
stödet till forskning och teknisk utveckling ett centralt tema. Den norska
forskningsbudgeten har ökat stadigt sedan mitten av 1980-talet. Den danska
regeringen planerar att successivt öka anslagen till FoU med målet att före
sekelskiftet nå upp till samma nivå som andra nordeuropeiska länder. I Frankrike
höjdes inom Industridepartementets område anslagen för industriell FoU och för
större industriforskningsprogram med 4,3 % respektive 8 % år 1994. Dessa
prioriteringar kvarstod år 1995. I andra länder har budgetbegränsningar
inneburit att FoU, trots hög prioritet, inte kunnat stödjas i den utsträckning
som planerats. I Schweiz har en planerad expansion fått avbrytas och målet för
nästa treårsperiod (1996-99) är att klara en oförändrad nivå.

Stabilitet och långsiktighet i finansieringen av grundforskning

I några länder har åtgärder vidtagits för att vidmakthålla en stabil och
långsiktig finansiering av grundforskningen. I Tyskland har forskningsrådet
Deutsche Forschungsgemeinschaft och Max Planck Gesellschaft en planeringsram som
innebär 5 % årlig ökning av anslagen i fem år till vissa framstående
forskningsinstitutioner. Anslagsutvecklingen för universiteten är dock sämre och
för både Tyskland och Frankrike finns det tecken som tyder på stundande
åtstramning även av grundforskningen. Australien har övergått till treårig
medelstilldelning till de större offentliga forskningsinstituten, varav en stor
andel går till The Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation
(CSIRO). I Japan och Grekland satsar man på extra stöd för att bygga upp och
förbättra forskningens infrastruktur. Utgifterna för grundforskning inom ramen
för de federala utgifterna för FoU har i USA ökat från 13 % i mitten på 1980-
talet till 18 % år 1994.

Effektivare utnyttjande av FoU-medel genom utbyggd uppföljning och utvärdering

Mot bakgrund av det begränsade utrymmet för finansiering av forskning finns en
strävan mot en effektivare resursanvändning genom mer omfattande utvärderingar
och uppföljning av beslut. I USA sker inom ramen för The National Performance
Review en omfattande omprövning av forskningens finansiering. Även Schweiz gör
en översyn av hur forskningen kan utvecklas genom tvärvetenskapligt samarbete
inom prioriterade områden och en ökad integration med internationell forskning.
De utvärderingar som initierats av de svenska forskningsråden, särskilt
Naturvetenskapliga forskningsrådet, med anlitande av internationell expertis har
här varit en förebild.

Koncentration av FoU-stödet

I många OECD-länder koncentreras stora delar av FoU-stödet till specifika
områden såsom informationsteknik, energiteknik, miljöteknik, bioteknik, medicin,
moderna material samt rymd- och flygteknik. I Danmark har behovet av
koncentration och samordning av det offentliga stödet till FoU under år 1995
lett fram till en ny nationell FoU-strategi, Forskning i perspektiv. I Norge kan
urskiljas en trend mot färre och större FoU-program. Japans Agency of
International Science and Technology har inordnat 35 projekt under programmet
Industrial Science and Technology Frontier som täcker områdena supraledning;
moderna material; bioteknik; elektronik, information och kommunikation; maskiner
och rymd; naturresurser; liv och samhälle samt hälsa och välfärd. Fonden för
forskningsstöd i Österrike ändrade år 1994 inriktning från traditionella
sektorer till områden som mikroelektronik, miljövård, informationsteknik och
utveckling av dataprogram. I Frankrike stöds större strategiska program genom
s.k. innovationsprojekt inom bl.a. områden som platta bildskärmar, superdatorer,
digital TV, bioteknik och informationsmotorvägar.

Skattetekniskt och direkt finansiellt stöd för FoU inom näringslivet

Skattetekniska åtgärder för att stödja FoU inom industrin är en viktig
forskningspolitisk komponent i flera länder. Den syftar till att öka
omfattningen av forskning och främja innovationsverksamhet inom industrin.
Dessa åtgärder består av allmänna skatteavdrag för FoU-kostnader, vilket
förekommer i flertalet OECD-länder och ytterligare riktade skatteförmåner i
några länder t.ex. USA, Kanada, Frankrike, Spanien och Japan. I Australien har
skattesubventionssystemet nyligen ändrats för att förbättra förutsättningarna
för mindre företag. Den FoU-relaterade företagsbeskattning som infördes i
Nederländerna år 1994 grundas på lönekostnader så att incitament för FoU-
insatser blir oberoende av eventuella vinster.
I många OECD-länder ges också direkt finansiellt stöd till näringslivet för
att stimulera FoU. I Storbritannien stöder Department of Trade and Industry
utvecklingen av ny teknik, särskilt inom småföretag, genom anslag från de s.k.
SMART (Small Firms Merit Award for Research and Technology) och SPUR (Support
for Products Under Research) programmen. I Australien finns ett Concessional-
Loans-program som stöder specifika, tidiga kommersialiseringsaktiviteter inom
små högteknologiskt inriktade företag. Japans Key Technology Centre erbjuder
också lån för att stimulera konkurrensneutral FoU.

Teknikspridning och stöd till samverkan mellan näringsliv, offentliga
forskningsinrättningar och högskolesektorn

Åtgärder för att utveckla kontakterna mellan forskningssystemet och industrin
bibehålls eller förstärks i OECD-länderna. Målet är att höja effektiviteten och
den internationella konkurrensförmågan genom att förbättra näringslivets
tillgång till existerande kunskap, ny teknik och teknisk rådgivning vid
universitet och offentliga forskningsinrättningar. Målet är dessutom att öka
förståelsen hos universitet och andra forskningsinrättningar för industrins
behov av FoU, öka forskarnas rörlighet och uppmuntra kommersialisering av
forskningsresultat. Nederländernas senaste vitbok om forskningen, Knowledge in
Action, och Danmarks nya forskningsstrategi, Forskning i perspektiv, är två
aktuella exempel.
Samverkan mellan näringsliv, offentliga forskningsinrättningar och
högskolesektorn uppmuntras för att främja utvecklingen av nya produkter och
processer men också för att bidra till ökad teknikspridning. Åtgärder har
vidtagits för att hjälpa företag att anpassa sig till kraven på flexibilitet och
förnyelse i hanteringen av ny teknik. Offentliga forskningsinrättningar och
högskolesektorn uppmuntras att utveckla sina kontakter med avnämare i
näringslivet. Initiativ tas också för att gynna en mer utbredd anskaffning och
tillämpning av ny teknik. Många av dessa initiativ för att främja
teknikspridning är speciellt riktade mot små och medelstora företag, vilka kan
vara i ett sämre läge än de större företagen, t.ex. när det gäller medvetenhet
om och finansiering av ny teknik. För detta ändamål inrättas i Australien
ytterligare s.k. Co-operative Research Centres, vilka främjar forsknings-
samarbete mellan högskola och näringsliv inom strategiska områden. Man vidtar
också åtgärder för att förbättra industrins tillgång till expertis från CSIRO,
Australiens största offentliga forskningsorganisation. I USA är de s.k.
Industry-University Cooperative Research Centers inriktade på grundforskning som
föreslagits av the National Science Foundation s Industrial Advisory Boards. I
Storbritannien befrämjar programmet The Link Initiative konkurrensneutral
forskning i samarbete mellan företag och forskningssystem. The Development
Contract Scheme i Danmark främjar forskningssamarbete mellan industrin och
offentliga forskningsorgan för utveckling av s.k. generiska teknologier. I Norge
finns programmet Innovation och företagande för en snabbare kommersialisering av
offentlig forskning, som kan användas av småföretag, och programmet
Teknikspridning från forskningsinstitutioner, som ska förbättra samarbetet kring
identifiering och utveckling av användbar ny teknik.

Regionalpolitiska överväganden

I många länder är regionalpolitiken i allt högre grad inriktad på att stimulera
FoU och sprida teknik till företag lokaliserade i specifika målområden för
utveckling och omstrukturering. I Frankrike har programmen Atout, Puce och
Logic, vilka rör näringslivets användning av ny informationsteknik,
decentraliserats. Frankrikes Centres de Ressources Technologiques, som verkar
för överföring av ny teknik till små och medelstora företag, integreras
regionalt. Tyskland bygger upp mer än 20 tekniköverföringscentra, liksom 11
branschspecifika teknikcentra i landets östra delar. I Nederländerna fortsätter
inom ett tidsbegränsat program den verksamhet som bedrivs av de regionala Branch
Technology Centres och som avser stöd till teknikrelaterade föredrag,
utställningar och utbildning. Det nordnorska teknikinstitutet tillhandahåller
konsulttjänster riktade mot de tre nordligaste norska länen.

Kompetensutveckling

I OECD-ländernas forsknings-, teknik- och industripolitik ägnas ökad
uppmärksamhet åt kompetensutveckling som den avgörande faktorn för att omsätta
tekniska framsteg i ekonomisk tillväxt. Länderna eftersträvar att
ungdomsutbildningen ska utrusta individen med förmåga att lära kontinuerligt och
med de färdigheter som krävs för att söka och tillämpa ny kunskap. Områden med
anknytning till naturvetenskap och teknik uppmärksammas särskilt. Fortbildningen
får ökad betydelse under arbetslivet och ansträngningar görs för att närmare
integrera arbetslivserfarenheter och fortbildning med det ordinarie
utbildningssystemet. Ett ökande antal program har som mål att främja rörligheten
hos forskningspersonalen både nationellt och internationellt.
Många länder strävar efter att öka antalet högskoleutbildade och antalet
forskarutbildade i samhället. I Danmark, Japan, Schweiz och Sverige utvärderas
och/eller reformeras forskarutbildningen i olika avseenden. Australien, Island,
Sverige och USA ser över villkoren för studiestödet. För att stimulera ökad
rörlighet utvecklar flera länder system för externa doktorand- och
forskarstipendier och ökar utbudet av nationella och internationella postdoc-
stipendier. Andra sätt att gynna forskarrörlighet är att stimulera samarbetet
mellan högskolan och industrin t.ex. genom gemensamma forskningsprojekt eller
särskilda utbytesprogram.
Kompetensutvecklingen inbegriper i de flesta OECD-länder en ökad användning av
datorer och informationsteknik. Den moderna informationstekniken förbinder
forskarna, deras forskningsproblem och resultat snabbare och tillförlitligare än
tidigare. Danmark undersöker, tillsammans med andra OECD-länder, hur den
framväxande elektroniska infrastrukturen kan komma att främja forskarnas
rörlighet, uppmuntra forskningssamarbete och underlätta spridningen av
forskningsresultat. I de nordiska länderna och i t.ex. Frankrike (RENATER) och
Schweiz (SWITCH) utvecklas omfattande nätverk för kommunikation mellan högre
utbildning och forskning.

3.3 Den svenska forskningens omfattning och struktur

Den svenska forskningspolitiken uppvisar i många fall huvuddrag liknande dem som
återfinns i de övergripande, internationella trenderna på området. Detta gäller
t. ex. den höga prioritet som FoU ges i politiken i många OECD-länder.
Forskningens betydelse för Sveriges välstånd och utveckling, såväl materiellt
som socialt och kulturellt, har länge präglat forskningspolitiken.
I flera länder finns nu en strävan efter en mer effektiv resursanvändning
genom en ökad betoning på relevans och nyttiggörande samt mer omfattande
utvärdering och uppföljning. Sverige har en lång tradition av internationella
utvärderingar av forskningsområden och utvecklingen går nu mot att ytterligare
vikt läggs vid utvärdering och uppföljning av forskningens resultat.
Kontakterna mellan forskningssystemet och näringslivet har i Sverige, liksom i
ett flertal andra länder, rönt allt större intresse. Under de senaste åren har
ett flertal nya samverkansformer erhållit statligt stöd och utvecklingen på
området fortsätter. Det handlar både om att ge näringslivet tillgång till den
kunskap och kompetens som finns inom forskningssystemet och om att tillföra
högskolan de kunskaper och frågeställningar som genereras i näringsliv och
samhälle.
Kompentensutvecklingen uppmärksammas alltmer internationellt som en avgörande
faktor för ekonomisk tillväxt. I Sverige har politiken bl.a. syftat till att
öka antalet högskoleutbildade och antalet forskarutbildade i samhället. Särskilt
utbildningarna inom naturvetenskap och teknik har byggts ut, för att bl.a.
samhällets och näringslivets behov av kvalificerad personal skall kunna
tillgodoses.
Stimulans av forskning och utbildning ses som viktiga delar av regional-
politiken i många länder. Även i Sverige har dessa frågor under senare år
uppmärksammats alltmer genom utbyggnad av forskningen vid de mindre och medel-
stora högskolorna samt genom uppbyggnad av en högskola på Södertörn och
planeringen för en ny högskola i Malmö.

FoU-finansieringen i Sverige

Ett karaktäristiskt drag hos det svenska forskningssystemet är att huvuddelen av
den statligt finansierade forskningen utförs vid universitet och högskolor.
Dessa utför därmed både den inomvetenskapligt motiverade forskningen och en stor
del av sektorsforskningen vilken motiveras utifrån kunskapsbehovet inom olika
samhällssektorer.
Den statliga FoU-finansieringen sker via ett stort antal organ. Regering och
riksdag anslår medel för forskning och utveckling inom samtliga
departementsområden. Inom de flesta av dem finns forskningsråd och/eller
sektorsorgan, som fördelar medel till forskning och utveckling vid universitet
och högskolor, forskningsinstitut eller företag. Utbildningsdepartementet har
ansvar för bl.a. grundläggande forskning och forskarutbildning. Basen utgörs av
fakultetsanslagen.
Forskningsråden stöder vetenskapligt betydelsefull forskning inom sina områden.
De flesta finansiärer stöder i viss mån både mer grundläggande forskning och
forskning av mer tillämpad karaktär. En betydande del av medlen för civil
sektorsforskning avsätts inom Närings- och handelsdepartementets verksamhets-
område. Härutöver finns FoU-medel i väsentlig omfattning inom bl.a. Jordbruks-
och Arbetsmarknads-departementens verksamhetsområden. Statsmakterna fördelar
inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde stora FoU-anslag för framför allt
totalförsvarsändamål. Utbildningsdepartementets verksamhetsområde svarar för
cirka 46 % av de statliga FoU-insatserna budgetåret 1995/96.
Försvarsdepartementet och Närings- och handelsdepartementets verksam-hetsområden
svarar för 21 % respektive 11 % av FoU-anslagen.
De olika finansieringsformerna kompletterar varandra. Universitetens och
högskolornas fakultetsanslag utgör forskningens basresurser och svarar för
långsiktighet och kontinuitet. De används huvudsakligen till finansiering av
tjänster och infrastruktur. Forskningsrådsmedel fördelas efter inomvetenskapliga
kriterier till tidsbegränsade projekt och tjänster. Enskilda forskare föreslår
forskningsprojekt som granskas med s.k. peer-review-system, vilket innebär att
andra forskare, i vissa råd tillsammans med allmän företrädare inom det aktuella
området, rangordnar projekten. Forskarna har således en stor frihet att avgöra
vilken forskning som skall bedrivas inom ramen för fakultetsanslag och
forskningsrådsmedel. Sektorsmedel fördelas av organ som skall tillgodose FoU-
behov inom en viss samhällssektor. Dessa organ har vitt skiftande arbetssätt,
men gemensamt är att finansiären kräver att även andra kriterier än
inomvetenskapliga kvalitetskriterier skall vara uppfyllda.

Definition och indelning av FoU

I den forskningsstatistik som Statistiska centralbyrån (SCB) tar fram används de
definitioner och indelningar som utvecklats inom OECD. Detta innebär att FoU
delas in i grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Dessa
kategorier används allmänt i den forskningspolitiska diskussionen, men gränserna
mellan dem är flytande. Detta gäller även andra begrepp som utvecklats under
senare år, t.ex. målinriktad forskning, strategisk forskning m.fl. Med
grundforskning avses, med den definition OECD och SCB använder, att systematiskt
och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning
i sikte. Begreppet inrymmer även forskning vars inriktning är att lägga en grund
som kan tänkas ge tillämpning. I begreppet tillämpad forskning ligger forskning
med bestämda tillämpningar i sikte. Utvecklingsarbete avser att utnyttja
forskningsresultat och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya
produkter, processer, system eller väsentliga förbättringar av redan existerande
sådana.

När det gäller balansen mellan forskning och utvecklingsarbete dominerar för
företagens del utvecklingsarbete och den utgör även en väsentlig del av de
statliga forskningsfinansiärernas FoU-volym. Vid universitet och högskolor
utgörs den helt övergripande FoU-verksamheten av forskning. Totalt sett
genomförs större delen av forskningen i Sverige vid universitet och högskolor.

Fig. 3.1 Antal FoU-årsverken1 fördelade mellan forskning
och utveckling under perioden 1981-1995

Sveriges insatser för forskning och utvecklingsarbete

De svenska resurserna för FoU uttryckta som andel av bruttonationalprodukten
(BNP) har länge legat bland de högsta i världen. Enligt den senaste
undersökningen från SCB, år 1993, satsar Sverige 3,4 % av BNP på FoU, vilket
motsvarar ca 48 miljarder kronor. Denna andel var detta år högre än i något
annat OECD-land. Ökningen av BNP-andelen från år 1991 förklaras av att
företagens FoU-satsningar har ökat, att statistiken nu omfattar FoU inom
kommuner och landsting och att Sveriges BNP har minskat. Totalt utfördes omkring
60 000 FoU-årsverken. Prognoser för år 1995 pekar mot en ökning av FoU-årsverken
till 61 000 och FoU-utgifterna till 53 miljarder kronor.

1 Ett FoU-årsverke är det arbete som en heltidsanställd person utför under ett
år inom FoU-området. Fördelningen mellan utvecklingsarbete och forskning är
schablonberäknad.

Fig. 3.2 FoU-utgifternas procentandel av BNP i Sverige
jämfört med utlandet

1991 1993

Sverige 2,9 3,4
Japan 2,9 2,7
USA 2,8 2,7
OECD 2,3 2,2
Norden 2,2 2,4
EU 2,0 2,0

De totala offentliga insatserna för FoU beräknas uppgå till drygt 19,5 miljarder
kronor budgetåret 1995/96 (12-månader). Av den totala statliga budgeten
motsvarar FoU-anslagen ca 3 %. Andelen av BNP är 1 %. Vid en jämförelse med
övriga OECD-länder år 1993 låg Sverige bland de högsta när det gäller statliga
insatser för FoU räknat som andel av BNP.
Utlandsfinansieringen av FoU ökar trendmässigt och förväntas dessutom få ett
väsentligt tillskott tack vare den allt större omfattningen av projektbidrag
från EU. Den preliminära statistiken som EU/FoU-rådet tagit fram pekar på en
svensk andel på drygt 3 % av EU:s FoU-budget i de första ansökningsomgångarna.
Detta skulle innebära att svenska forskare och näringsliv kommer att få ett
tillskott på omkring 900 miljoner kronor per år i fyra år.
FoU bedrivs främst inom näringslivet (69%) och inom universitets- och
högskolesektorn (22%). Övrig offentlig sektor svarar för omkring 9 % av
utförandet av den totala FoU-verksamheten.

Fig. 3.3 Finansieringen av FoU i Sverige år 1993, miljarder kronor

År 1993, då BNP hade sjunkit relativt kraftigt i Sverige, framstod högskolans
andel av BNP som unikt hög. Andelen, 0,79 %, var då dubbelt så hög som i USA och
mer än dubbelt jämfört med genomsnittet bland OECD:s och EU:s länder.

Fig. 3.4Total
FoU utförd inom högskolesektorn
i procent av BNP år 1993

Utvecklingen av statliga anslag till olika vetenskapsområden i Sverige

Utgående från statsbudgeten kan statens anslag inom samtliga departementsområden
fördelas till olika forskningsfinansiärer beroende på vilket ändamål som
forskningen är inriktad mot. Huvudområdena är allmän vetenskaplig utveckling,
civil sektorsforskning samt försvars-forskning.
Sektorsforskningens nivå har de senaste decennierna varit i stort sett
konstant medan anslagen till allmän vetenskaplig utveckling ökat relativt
mycket. Anslagen till försvarsforskningen ökade under större delen av 1980-
talet. Budgetåret 1995/96 svarar försvarsforskningen för ca 20 % av den statliga
FoU-satsningen, vilket innebär ca 4 miljarder kronor. I denna andel ingår
emellertid materielutveckling, vilken utgör ca tre fjärdedelar av FoU inom
försvarsområdet. Den första hälften av 1980-talet var energiforskning ett högt
prioriterat ändamål, som utgjorde ca 10 % av de totala statliga insatserna för
FoU. Denna satsning har emellertid avtagit under 1990-talet och motsvarar knappt
3 % budgetåret 1995/96. Insatserna inom området fysisk miljö och naturvård ökade
kraftigt i mitten av 1980-talet. Av dessa utgör FoU inom biståndsrelaterad
verksamhet en viktig del. Förbättring av transporter och telekommunikationer är
ett annat område som numera prioriteras. Till detta område hör en stor del av
insatserna inom informationsteknologin. Budgetåret 1995/96 avsätts drygt 5 % av
de statliga medlen för FoU till transport- och kommunikationsområdet.

Den allmänvetenskapliga forskningen har en relativt väldefinierad indelning i
fakultetsområden. Till allmänvetenskaplig utveckling gick budgetåret 1995/96
totalt 9,9 miljarder kronor. Inom detta område är det medicinska området störst.
För detta avsattes 2,8 miljarder kronor, vilket utgör 28 %. Därnäst kommer
naturvetenskap och teknik med vardera ca 20 %. Det samhällsvetenskapliga
området svarar för 10 %, medan humaniora, respektive lantbruks- och
veterinärvetenskap, svarar för var-dera 8 % av resurserna.
Om statens anslag för övriga ändamål därutöver tillförs och dessa fördelas på
områden erhålls en översiktlig bild av forskningens fördelning per område, som
bl.a. visar följande.
Under perioden 1986/87 - 1995/96 har anslagen till humaniora, inkl. FoU inom
kultur- och mediaområdet, ökat med nära 70 %. Den kraftiga ökningen av anslagen
till humaniora bör ses mot bakgrund av en låg ursprungsnivå. Anslagen till
teknisk forskning, inkl. FoU inom industriell verksamhet, energi- och
teleområdet, har ökat med 18 %. Naturvetenskap tillsammans med området fysisk
miljö ökade under samma period med 33 % och anslagen till medicin, hälso- och
sjukvård med 12 %.

Fig. 3.5 Utvecklingen av totala FoU-anslag i statsbudgeten,
1986/87 - 1995/96, miljoner kronor, 1991 års priser.
* Områdesindelningen avser allmänvetenskaplig utveckling
sammanslaget med "motsvarande" sektorsforskningsområde
enligt SCB:s definitioner av FoU- ändamål (STBG-analys 1995/96)

Den regionala fördelningen inom FoU-området

FoU-verksamheten i Sverige är starkt koncentrerad till storstadsregionerna. Av
de totala personella FoU-insatserna utfördes år 1993 omkring 34 % i Stockholms
län, 18 % i Göteborgs och Bohus län samt 11 % i Malmöhus län. I övriga län, där
mer än 60 % av befolkningen bor, utförs således endast en tredjedel av landets
FoU.

Fig. 3.6 FoU-årsverken i storstadslän -
jämförelse med övriga län år 1993

Det privata näringslivet finansierar den större delen av FoU-verksamheten

Företagens totala FoU-utgifter beräknas ha uppgått till ca 34 miljarder kronor
år 1993, vilket är den högsta siffran någonsin. Näringslivet stod därmed för
närmare 70% av FoU-utgifterna i Sverige. Vad gäller näringslivets totala FoU-
utgifter som andel av BNP ligger Sverige högt bland OECD-länderna. De
näringsgrenar som gör de största FoU-insatserna är elektronikindustrin,
transportmedelsindustrin, maskinindustrin och läkemedelsindustrin.
Svenska koncerners FoU-insatser utomlands är större än utländska koncerners
FoU-satsningar i Sverige. Den FoU som svenska multinationella koncerner bedriver
utomlands uppgick till 7,5 miljarder kronor år 1993. Detta utgjorde cirka en
fjärdedel av koncernernas totala utgifter för FoU. Motsvarande siffra för
utländska företags FoU-insatser i Sverige var 4,6 miljarder kronor, varav ABB
svarar för en stor del.

Inom företagssektorn utgör forskningen endast en mindre del av näringslivets
FoU-verksamhet. För företagen är således utvecklingsarbetet det dominerande.
Främjande av industriell verksamhet är det huvudsakliga syftet. Inom detta
ändamål avser knappt hälften av insatserna framtagning av nya produkter,
processer eller system. Drygt hälften syftar till förbättring av redan
existerande verksamheter.

En positiv utveckling sker bland småföretag

Inom många OECD-länder har man kunnat iaktta en ökad FoU-verksamhet i de mindre
företagen och då främst inom tjänsteföretagen. Motsvarande utveckling sker också
i Sverige. År 1993 utgjorde FoU-utgifterna inom företag med färre än 50
anställda drygt 2,6 miljarder, vilket inte medräknas i FoU-statistiken. Detta
motsvarar 8 % av övriga företags FoU. För tio år sedan var denna andel 4 % och
för tjugo år sedan endast 2 %. Forskningsnära småföretag, som har etablerat
samverkan med forsk-ningsverksamhet vid företag eller högskolor, och
teknikintensiva små-företag svarar för en väsentlig del av denna FoU-expansion.

Fördubbling av antalet forskarutbildade

Antalet forskarutbildade under 65 år i samhället beräknas fördubblas fram till
år 2010 jämfört med år 1990. Under de senaste decennierna har antalet
forskarutbildade under 65 år i Sverige ökat från ungefär 10 000 år 1970 till
nära 25 000 år 1990. Med dagens inflöde av doktorander skulle antalet år 2010
uppgå till 50 000 personer.

Fig.3.7 Antalet forskarutbildade i befolkningen fram till år 2010

Antalet nyantagna studerande per år till forskarutbildningen har varit relativt
konstant - drygt 2 000 - ända sedan början av 1970-talet. Först under senare
hälften av 1980-talet och under 1990-talet ökade antalet nämnvärt och uppgår nu
till ca 3 000 studerande. Andelen kvinnor har under samma tid ökat från 23 %
till 40 %.
Antalet forskarstuderande som under läsåret avlägger doktorsexamen har
fördubblats sedan mitten av 1970-talet och uppgår läsåret 1994/95 till drygt 1
500. Läsåret 1994/95 var en tredjedel av dem som avlade doktorsexamen kvinnor.
Fortfarande är andelen examinerade kvinnor lägst vid teknisk fakultet, där
endast var femte nybliven doktor är kvinna.
Sverige får genom migration ett nettotillskott av forskarutbildade. År 1994
hade antalet invandrare med forskarutbildning fördubblats jämfört med år 1991,
från 500 till 1 000 personer. Det framgår dock inte av statistiken i vilken
utsträckning personer med forskarutbildning, vare sig de har svensk eller
utländsk doktorsexamen, har arbetsuppgifter som motsvarar deras kompetens.
Antalet forskarutbildade som utvandrade är lägre, 340 personer år 1994 varav 140
hade Sverige som födelseland. Detta inbegriper även svensk forskarutbildad
personal vid de svenska multinationella företagen. Enligt dessa uppgifter pågår
således inte någon forskarflykt från Sverige.

Resultat av FoU

När det gäller produktionen av vetenskapliga artiklar, vilken ofta används som
ett kvalitetsmått på forskningen, ligger Sverige på andra plats bland OECD-
länderna, med mer än 1 500 publicerade artiklar per miljon invånare år 1994.
Under 1990-talet är det enbart Schweiz som har producerat fler artiklar per
invånare. Schweiz är centrum för många europeiska forskningsorganisationer
vilket kan bidra till den höga siffran. Ämnesområden med hög publice-
ringsstatistik bland svenska forskare är framför allt biomedicin, klinisk
medicin och biologi. Samarbete i form av samförfattande av artiklar med forskare
från EU-länderna har under perioden 1990-94 nästan fördubblats. År 1994 var
drygt 3 500 artiklar samförfattade med forskare från EU-länderna av totalt
närmare 7 000 samförfattade artiklar.

3.4 Mål för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken

Mål för forskningen

------------------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Följande övergripande mål skall gälla för forskningen|
| |
| - Forskningen skall bidra med nya väsentliga fakta om naturen, samhället |
| och kulturen och ge perspektiv på människans belägenhet i universum, i |
| jordens ekosystem och i historien. |
| - Forskningen skall bidra till att bevara och utveckla hälsa, kultur, |
| välfärd och miljö för alla individer och befolkningsgrupper i samhället |
| liksom för kommande generationer. |
| - Forskningen skall bidra till ekonomisk utveckling, effektivitet i |
| näringsliv och offentlig sektor samt till samhällets omställning mot en |
| hållbar utveckling och därigenom också främja sysselsättning och välfärd. |
| - Forskningen skall bidra till en hög allmän utbildningsnivå och främja den|
| kulturella utvecklingen. |
| - Forskningen skall främja kritiskt tänkande och vetenskapliga för- |
| hållningssätt i samhället och därmed främja och stärka demokratin. |
| - Forskningen skall bidra till internationellt samarbete och fred och |
| till lösningar av globala problem. |
------------------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill med hänsyn till forskningens
betydelse och de samhällsförändringar, som beskrivits i det inledande avsnittet,
föreslå följande övergripande mål för forskningen. Den forskning som bedrivs med
offentliga medel skall bidra till uppfyllandet av dessa mål, även om enskilda
forskningsprojekt inte kan bidra till att tillgodose samtliga mål. Dessa mål
utgör, tillsammans med allmänna riktlinjer för forskningspolitiken, en analys
av forskningssystemets organisation och effektivitet samt det rådande
resursläget, utgångspunkter för regeringens ställningstaganden i
forskningspolitiken.

- Forskningen skall bidra med nya väsentliga fakta om naturen, samhället och
kulturen och ge perspektiv på människans belägenhet i universum, i jordens
ekosystem och i historien.

- Forskningen skall bidra till att bevara och utveckla hälsa, kultur, välfärd
och miljö för alla individer och befolkningsgrupper i samhället liksom för
kommande generationer.

- Forskningen skall bidra till ekonomisk utveckling, effektivitet i näringsliv
och offentlig sektor samt till samhällets omställning mot en hållbar utveckling
och därigenom också främja sysselsättning och välfärd.

- Forskningen skall bidra till en hög allmän utbildningsnivå och främja den
kulturella utvecklingen.

- Forskningen skall främja kritiskt tänkande och vetenskapliga för-
hållningssätt i samhället och därmed främja och stärka demokratin.

- Forskningen skall bidra till internationellt samarbete och fred och till
lösningar av globala problem.

Allmänna riktlinjer för forskningspolitiken

------------------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Följande allmänna riktlinjer skall gälla för forsknings-
|
| politiken. |
| |
| l. Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället. |
| |
| 2. Övergripande forskningspolitiska beslut skall fattas av statsmakterna |
| medan organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om närmare |
| medelsfördelning och verksamhet. |
| |
| 3. Krav skall ställas på hög vetenskaplig kvalitet i den forskning som |
| finansieras med statliga medel. |
| |
| 4. Forskningen skall komma till nytta. |
| |
| 5. Högskolans samverkan med det omgivande samhället skall öka. |
| |
| 6. Forskningsetiska problem och forskarnas ansvar i dessa frågor skall |
| ges ökad uppmärksamhet. |
| |
| 7. Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett |
| genusperspektiv. |
| |
| 8. Sambandet mellan utbildning och forskning skall stärkas. |
| |
| 9. Alla universitet och högskolor skall förfoga över egna |
| forskningsresurser. |
| |
| 10. Svensk forskning skall bidra till forskningen i världen och aktivt |
| samspela med forskning i andra länder. |
| |
| 11. Sverige skall verka för att den EU-finansierade forskningen ger ett |
| brett stöd till utvecklingen i Europa. |
------------------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag:

l. Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället

Samhället blir alltmer kunskapsberoende. Det gäller inom alla områden. Kunskapen
kommer inte bara fram genom forskning i ordets traditionella bemärkelse utan
utvecklas också ur erfarenheteter av skilda slag i praktiskt arbete och
problemlösande verksamhet. Att kunskapsutvecklingen i och för sig är ett vidare
begrepp än forskning förringar givetvis inte betydelsen av forskningsinsatser.
Forskning är och måste vara basen för mycket av kunskapsutvecklingen t.ex. i
utbildning och utvecklingsarbete. De forskande institutionerna måste ha
intensiva kontakter med det omgivande samhället för att ta del av problemställ-
ningar, kunskaper och erfarenheter. Omvänt måste omgivningen - företag,
organisationer och offentliga myndigheter - göra större ansträngningar att följa
forskningens utveckling. Staten måste genom sin politik underlätta denna
växelverkan.
Den statliga forskningen skall samspela med näringslivets FoU för att
åstadkomma ekonomisk tillväxt och en god kunskapsutveckling inom svenskt
näringsliv. Kunskap är avgörande för framgångar i dagens näringsliv. Företagen
satsar därför stora resurser på att utveckla kunskap. Företagen har dock
knappast möjlighet att se längre än till sin egen lönsamhet när denna typ av
investeringar övervägs. Staten har därför en viktig roll när det gäller att
genomföra eller finansiera den forskning som de forskande företagen inte själva
kan förutses ansvara för, men som är lönsam för samhället som helhet. Forskning
om t.ex. energiresurser är väsentlig såväl för näringslivets tillväxt som för en
hållbar utveckling. Det finns också många andra områden där forsknings- och
utvecklingsinsatser främjar såväl näringsliv som andra angelägna
samhällsintressen. En väl avvägd forskningspolitik är således viktig för att
öka den ekonomiska tillväxten.
För att den statliga forskningen skall vara tillväxtstimulerande krävs att den
faktiskt är användbar för näringslivet. En annan förutsättning är att statens
och näringslivets insatser kompletterar varandra så att synergieffekter uppstår.
Den statliga forskningen bör därför vara inriktad mot områden där
kunskapsspridningen kan förväntas bli stor och där det inte finns tillräckliga
legala instrument för att företagen skall kunna skydda sina idéer. Dessa
avvägningar kräver en närmare och kontinuerlig dialog mellan statsmakterna,
högskolan, näringsliv och fackliga organisationer.

2. Övergripande forskningspolitiska beslut skall fattas av statsmakterna medan
organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om närmare medelsfördelning
och verksamhet

Forskningens frihet och autonomi är grundläggande i ett demokratiskt samhälle.
Begreppet innebär att forskningen skall vara fri i val av metoder,
forskningsbara problem liksom rätten att fritt publicera forskningsresultat.
Särskilt viktigt är att forskarna själva avgör vad som är vetenskapliga rön, vad
som är god och dålig kvalitet etc. Forskningens frihet garanteras ytterst av det
demokratiska statsskicket och dess grundlagsfästa rättigheter.
Forskningsfriheten i Sverige är således starkt etablerad sedan mycket lång tid
tillbaka och förvaltas väl av det offentliga forskningssystemet. Det är viktigt
att denna frihet fortsatt värnas även vid en fördjupad samverkan med det om-
givande samhället, bl.a. näringslivet.
Det är nödvändigt med en ansvarsfördelning mellan olika nivåer och
beslutsfattande organ inom forskningsområdet. De demokratiskt valda organen
måste ta det yttersta ansvaret för forskningsresurserna och deras användning. I
det sagda ligger för det första att statsmakterna måste ha inblick i och kunna
planera för alla offentliga medel som används för att finansiera forskning,
således också de löntagarfondsmedel som avsatts till stiftelser för
forskningsstöd. Dessa medel är till sitt ursprung offentliga. I det ovan sagda
ligger också att statsmakterna skall besluta om den övergripande fördelningen av
forskningsresurserna mellan olika områden. För grundforskningens del innebär
detta t.ex. att statsmakterna beslutar om fördelningen mellan områden som
teknik, naturvetenskap, medicin och kulturvetenskaper. För sektorsforskningen
innebär det att statsmakterna avsätter medel inom de skilda utgiftsområdena på
statsbudgeten. Statsmakternas prioriteringar kan avse också mer avgränsade
forskningsområden eller särskilda former för forskningsinsatser, som annars inte
skulle komma till stånd.
Ett särskilt ansvar för att identifiera forskningsområden som behöver stärkas
vilar på forskningsråd och högskola. Men även behov och kunskaper som finns hos
sektorsansvariga myndigheter, inom näringslivet och statsmakterna bör vägleda
prioriteringarna. Staten måste ta särskilt ansvar för sådana forskningsområden
som är av allmänt eller kulturellt värde men inte kan räkna med stöd från
näringsliv eller privata intressen. Statens roll bör även vara att finansiera
riskfyllda projekt som har svårt att vinna annan finansiering, men som har
potential att medföra stora framsteg. Regeringens förslag till prioriterade
forskningsområden presenteras i avsnitt 3.11.

3. Krav skall ställas på hög vetenskaplig kvalitet i den verksamhet som
finansieras med statliga medel

Forskningens kvalitet är av avgörande betydelse eftersom kvalitet är en
förutsättning för relevans och meningsfull kunskapsspridning. Grunden för en
högkvalitativ forskning är i allmänhet en väl utvecklad grundforskning. Svensk
forskning har som regel hög kvalitet men den måste kontinuerligt värnas och
utvecklas. Av särskild betydelse är att utveckla mer tvärsektoriellt
vetenskapligt samarbete.
En riktlinje för forskningspolitiken måste därför vara att de medel som ställs
till förfogande för forskning och utvecklingsarbete skall användas för
verksamhet som uppfyller högt ställda krav på vetenskaplig kvalitet. Det ligger
i sakens natur att detta ytterst kan bedömas endast av dem som har hög egen
professionell kompetens inom respektive forskningsområde, även om en allmän
insyn är nödvändig och angelägen. Konkret kommer detta till uttryck i
föreskrifter om fakultetsnämnder eller motsvarande organ vid universitet och
högskolor, i reglerna för sammansättningen av forskningsråd, etc.
Forskningsfinansiärerna måste utveckla formerna för en mer effektiv samverkan
över alla de gränser som finansieringssystemet utvecklat. Här finns idag
betydande brister. Kvalitetsgranskningen bör härvid ges stor uppmärksamhet och
inslaget av internationell granskning inom alla områden måste öka, även inom
områden där det i dag inte är så vanligt. Det bör särskilt observeras att ökad
jämställdhet i forskningssystemet och ett ökat inslag av forskning med
genusperspektiv också främjar kvalitén.
Förnyelse och nya impulser är viktiga för kvalitetsutvecklingen. Detta skall
åstadkommas genom att yngre forskares situation särskilt uppmärksammas med
insatser i forskarutbildningen, rekryteringstjänster och genom att forskarnas
rörlighet mellan forskningsinstitutioner och mellan skilda forskningsområden
främjas. Det nuvarande tjänstesystemet bör förändras bl.a. i syfte att främja
ökad rörlighet.

4. Forskningen skall komma till nytta

Begreppet relevans i forskningen har under senare år fått ökad tyngd i de
forskningspolitiska bedömningarna. I begreppet ligger att forskningen skall
vara användbar för någon brukare och att den också kommer till användning. Det
handlar alltså om önskemålet att forskningen och dess resultat i större
utsträckning skall komma till nytta. "Nytta" måste dock ges en vid tolkning och
exempelvis också omfatta humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, dvs.
sådan forskning som bidrar till förståelsen av vad som hänt, händer, kan eller
borde hända i samhället. Traditionellt har relevanskrav i första hand ställts på
sektorsforskningen och inneburit att den skall bedrivas kring för sektorn
betydelsefulla frågeställningar.
Intresset för forskningens nytta, i vid mening, är också omfattande och
växande inom forskarsamhället. Erfarenheten att växelverkan mellan grundläggande
forskning och tillämpning kan vara stimulerande på ömse håll kommer ofta till
uttryck. Detta intresse är också ett uttryck för ett betydande samhällsansvar
inom forskarsamhället.
En riktlinje för forskningspolitiken skall således vara ökade ansträngningar
för att bedöma relevansen av forskningsinsatser inom olika områden. Det är
angeläget att bedöma både behoven av forskningsinsatser för att lösa olika
problem och sannolikheten av att forskningen på nuvarande stadium och med
tillgängliga resurser kan ge värdefulla resultat. Såväl relevansbedömningar som
de resultat som uppnåtts måste i ökad utsträckning redovisas och därmed i sin
tur kunna ligga till grund för fortsatta bedömningar och beslut.
Vidare skall regelsystemen utformas så att samhällets utnyttjande av
forskningsresultat uppmuntras och underlättas. Detta kommer till uttryck inte
bara i de regler som gäller för patent m.m., utan också i kraven på såväl
universitet och högskolor och andra myndigheter som de enskilda forskarna att
aktivt informera om pågående verksamhet och uppnådda resultat.
Samtliga forskningsfinansiärer och utförare bör i ökad utsträckning
uppmärksamma både kvalitets- och relevansaspekterna av den forskning som bedrivs
och redovisa hur detta sker. Forskningsråd och sektorsorgan måste ta ett vidare
ansvar, där råden uppmärksammar samhällsrelevansen av den forskning de stöder
och där sektorsorganen på motsvarande sätt slår vakt om den vetenskapliga
kvaliteten. Forskningsråden bör i sina instruktioner åläggas att även
uppmärksamma samhällsrelevansen samt att stödja forskning som är strategisk för
såväl forskningens utveckling som samhällets behov i vid mening.
Forskarna har ett betydande ansvar för forskningens relevans i här avsedd
mening. Forskarnas samhällsansvar bör i ökad utsträckning betonas. Universitet
och högskolor, liksom samhället i övrigt, behöver en kultur som uppmuntrar,
snarare än försvårar för forskare att samverka med samhället och dess avnämare.
Det kan gälla samverkan med industri och näringsliv, kommuner och landsting,
konstnärlig verksamhet, folkbildning, massmedier, myndigheter och enskilda
medborgare. En kraftfull satsning på de mindre och medelstora högskolorna
främjar också ett sådant utbyte. Det är dock viktigt att understryka att
ansvaret för att forskning i större omfattning nyttiggörs inte enbart ligger hos
forskarna och högskolorna. Företag, organisationer och samhällsorgan måste också
skaffa sig den kompetens som behövs för att kunna ta till sig relevanta och
aktuella FoU-resultat. Det innebär bl.a. att de måste anställa fler
forskarutbildade.
Forskningspolitiken skall främja tillväxten av ett samhälle där kunskap
skapas, växer, bevaras och nyttiggörs. Det kräver en nära samverkan med
utbildningspolitiken. En välutbildad arbetskraft är en förutsättning för att
kunskap och teknik skall kunna omsättas i ökad produktivitet och nya
arbetstillfällen. Utbyggnad av de mindre och medelstora högskolorna främjar
också forskningen och dess tillämpning. Det krävs också ett nära och utvecklat
internationellt samarbete samt förmåga och intresse att utnyttja forskning och
utveckling som bedrivs på annat håll i världen. Samhället måste vara öppet för
vetenskapen och aktivt bidra till dess utveckling.

5. Högskolans samverkan med det omgivande samhället skall öka

Högskolan har traditionellt två huvuduppgifter, utbildning samt forskning och
utvecklingsarbete. I forskningsuppgiften ingår enligt 1 kap. 2 § högskolelagen
(1992:1434) att sprida kännedom om verksamheten samt om hur sådana kunskaper och
erfarenheter som har vunnits skall kunna tillämpas. En öppen dialog mellan
vetenskapen och det omgivande samhället ökar förutsättningarna för nyttiggörande
av den kunskap forskningen genererar och bidrar därigenom till samhällets
utveckling. Denna dialog måste därför förstärkas. Vetenskapens företrädare bör
ges ett tydligare ansvar för att kunskapen når ut till samhällets olika
verksamheter.
Forskningsinformation är en viktig uppgift för högskolan. Aktiv och gedigen
forskningsinformation bidrar till att höja den allmänna kunskapsnivån i
samhället, vilket bl.a. ökar enskilda individers möjligheter att delta i den
demokratiska processen. Genom att delta i den offentliga debatten kan
vetenskapens företrädare ge medborgarna och beslutsfattare ett bredare underlag
för politiskt ställningstagande. Forskningsinformation i vid mening bör syfta
till ett ömsesidigt kunskapsutbyte mellan högskolan och samhället.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att högskolelagen ändras
så att högskolornas uppgift att samverka med näringslivet och övriga sam-
hällssektorer förtydligas. Det är viktigt att incitamenten förstärks för såväl
lärare och forskare som högskola att tillvarata forskningsresultat och
uppfinningar som kan öka näringslivets konkurrenskraft. Forskningsresultat inom
områden med social relevans - invandrares integration, folkhälsa, ungdomsfrågor
m.m. - bör också kunna nyttiggöras bättre. Här har framför allt sektorsorganen
men även forskningsråden en viktig uppgift.
Det bör samtidigt understrykas att en ökad samverkan med näringslivet och
övriga samhällssektorer inte får inskränka forskningens frihet. Enligt
högskolelagen gäller som allmänna principer att forskningsproblem får fritt
väljas, forskningsmetoder får fritt utvecklas och forskningsresultat får fritt
publiceras. Det är angeläget att villkoren för samverkan inte resulterar i att
viktiga forskningsresultat inte kommer forskningen eller samhället till godo.

6. Forskningsetiska problem och forskarnas ansvar i dessa frågor skall ges ökad
uppmärksamhet

Den enskilda forskaren har en betydande frihet att själv bestämma över
inriktningen av sin forskning och över publiceringen av forskningsresultaten.
Forskarna som kollektiv har också ett huvudansvar, i fakultetsstyrelser och
forskningsråd, när det gäller beslut om finansieringen av institutioner och
forskningsprojekt. Även när det gäller beslut av strategisk betydelse för svensk
forskning och forskarutbildning är forskarnas synpunkter många gånger avgörande.
Denna forskarnas frihet måste emellertid motsvaras av ett ansvarstagande att
verka för kvalitet och relevans i forskningen, för att utbildningen håller en
god kvalitet, att resultaten av forskningen bekantgörs och kommer till nytta i
samhället.
För att kvaliteten skall upprätthållas krävs också att forskarna tar ansvaret
för att fusk, vänskapskorruption och vilseledande redovisningar i forskningen
bekämpas. Problem av detta slag har kommit att aktualiseras, delvis på grund av
att konkurrensen om forskningsmedel blivit hårdare och prestationsrelaterade
kriterier i ökande utsträckning används vid fördelningen av medlen. Kravet på
att forskarna tar ett större ansvar för relevansen hos forskningen kräver också
att de intresserar sig för tänkbara negativa tillämpningar och konsekvenser av
forskningen och informerar om sådana risker. Forskningens utveckling inom vissa
områden, t.ex. molekylärgenetiken, ger ökad anledning till diskussion om
forskningens inriktning och dess möjliga tillämpningar. Ansvarsfrågorna när det
gäller tillämpningar av nya forskningsresultat är komplicerade. Forskarna måste
också upprätthålla av samhället godtagbara etiska principer för metoder i
forskningsprocessen, t.ex. vad gäller experiment på människor eller djur eller
registrering av data om privatpersoner, för att respekten för forskarnas frihet
skall kunna försvaras i samhället.
Diskussionen om forskarnas ansvar har lett till att särskilda regler och
nämnder för hantering av forskningsetiska problem har upprättats.
Forskningsetiska frågor behandlades av en statlig utredning år 1989 (SOU 1989:74
och 75) och därefter av riksdagen (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:UbU25, rskr.
328). Riksdagen ansåg att forskarna själva måste ta ansvaret för den etiska
kvaliteten likaväl som för den vetenskapliga. Etisk prövning av
forskningsprojekt är således en naturlig del av verksamheten. Riksdagen framhöll
bl.a. vikten av utbildning i forskningsetiska frågor på alla stadier, men
särskilt inom forskarutbildningen.
I ett samhälle med ett starkt och ökande beroende av vetenskap och teknologi
är forskningsetiska frågor i vidare mening av stort allmänt intresse. Hur
forskningen inriktas, vilka projekt som prioriteras, vilka metoder som används
och hur man förhindrar fusk eller vilseledande resultatredovisning samt hur
resultaten kan tänkas påverka samhället i stort har därmed också politisk
räckvidd. Frågorna har också samband med respekten för forskningen och
forskarnas integritet. Enligt regeringens bedömning är det lämpligt att nu -
icke minst med tanke på den snabba utvecklingen inom vetenskapen och strävan
efter en närmare samverkan mellan forskning och samhälle - göra en ny analys av
de forskningsetiska frågorna i vid mening och därvid bland annat pröva hur
systemet i dag fungerar i dessa avseenden. En genomgång av vad forskarsamhället
och andra har gjort och gör för att hantera de etiska frågorna är därvid viktig,
liksom frågor om i vilken omfattning forskningsetiska frågor verkligen belyses i
utbildningen. Regeringen avser att tillsätta en utredning med parlamentarisk
förankring för att allsidigt belysa dessa och andra forskningsetiska frågor.

7. Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett
genusperspektiv.

Formellt finns inga hinder för kvinnor att bedriva forskning. Ändå är obalansen
mellan könen större inom forskningen än inom många andra samhällsområden.
Visserligen ökar andelen kvinnor men utvecklingen går långsamt. Särskilt
påtaglig är kvinnornas underrepresentation på de högsta tjänsterna,
professurerna. Endast 8 % av professorerna, 22 % av lektorerna och 27 % av
forskarassistenterna är kvinnor. Forskningens kvalitet blir lidande av denna
underrepresentation. Många begåvningar avlänkas och kvinnliga synsätt och
erfarenheter får inte möjlighet att i tillräcklig utsträckning påverka
forskningens inriktning och innehåll.
Den akademiska miljön är av tradition manlig och i en av män utformad, förment
allmängiltig, forskningstradition kan kvinnors insatser därför framstå som
mindre vetenskapligt centrala och bli omotiverat lågt värderade. En insikt om
detta håller på att växa fram. Det är angeläget att den akademiska världen i
stort intensifierar sin självprövning kring dessa förhållanden så att kvinnors
forskningsinsatser fullt ut tas till vara och så att kvinnor inte avstår från en
forskarkarriär, som ofta är fallet i dag. Utöver de insatser som redan beslutats
av riksdagen för att förändra rådande förhållanden krävs ytterligare åtgärder
och systematiskt arbete på olika nivåer.
En riktlinje för forskningspolitiken måste vara att verka för att samtliga
nivåer i forskningssystemet arbetar systematiskt med konkreta insatser för att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Det är även angeläget att ett genusperspektiv i ökad utsträckning införs i
forskningen. Ett sådant perspektiv öppnar möjligheter att skapa ny kunskap -
kunskap som annars saknar förutsättningar att kunna genereras. Det är också
viktigt för vetenskapens samhällsrelevans. Detta gäller såväl inom
naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning som inom kulturvetenskaperna.

8. Sambandet mellan utbildning och forskning skall stärkas

Högskolans utbildning och forskning bör ömsesidigt berika varandra. Arbete inom
utbildning, inklusive utveckling av denna, skall för högskolans lärare vara lika
viktigt som forskning. Forskningens metoder, resultat och allmänna
förhållningssätt måste vara centrala som en grund i högskoleutbildningen.
Högskolan har självklart behov av goda lärare med forskarutbildning, men det
finns många utbildningar där yrkeserfarenhet är lika viktig. Det gäller inte
minst inom det tekniska området. De flesta lärare inom högskolan bör ha
doktorsexamen. Detta bör emellertid inte ses som ovillkorliga krav. Mycket god
undervisning kan förvisso ges också av lärare utan doktorsexamen och med andra
yrkeserfarenheter. Krav på pedagogisk färdighet och skicklighet bör emellertid
alltid ställas på lärarna. En diskussion bör föras inom högskolan om hur dessa
behov kan tillgodoses.
Studenterna måste få uppmuntran och inspiration till att lära. De bör i sina
studier kunna känna samma glädje över att erövra ny kunskap som forskaren kan
göra. De måste också få del av forskningens kritiskt ifrågasättande attityd till
etablerade sanningar, liksom av dess nyanserat konstruktiva förhållningssätt i
verklighetsbeskrivningen. I kontakten och diskussionen mellan lärare och
studenter kan båda parter få nya insikter och infallsvinklar. Högskolans uppgift
är att ge studenterna en utbildning av hög kvalitet som ger en god grund inför
framtiden.
Studenter inom forskarutbildningen befinner sig i gränsområdet mellan lärande
och forskning. En väl fungerande forskarutbildning av hög kvalitet är av största
betydelse för att inte bara högskolans utan hela samhällets behov av
forskarkompetens skall kunna tillgodoses.

9. Alla universitet och högskolor skall förfoga över egna forskningsresurser

Hittills har s.k. fasta resurser för forskning endast funnits vid universiteten
och vid vissa större högskolor. Forskning bedrivs dock i ökande omfattning också
vid de mindre och medelstora högskolorna. Här är verksamheten i hög grad
beroende av externa medel.
Alltsedan det nuvarande högskolesystemets tillkomst vid mitten av 1970-talet
har forskningsanknuten verksamhet vid de mindre och medelstora högskolorna ökat
i omfattning. Resurserna för forskningsstödjande åtgärder, forskarutbildning av
lärare m.m. har successivt ökat. Erfarenheterna av forskning vid de mindre och
medelstora högskolorna är goda och det är angeläget, inte minst ur ett regionalt
utvecklingsperspektiv, att bygga ut dessa högskolors forskningsverksamhet.
Det brukar ibland hävdas att forskningsresurserna måste koncentreras till ett
fåtal högskolor för att kunna utnyttjas effektivt. Men erfarenheten visar att
starka och kreativa forskningsmiljöer kan skapas också på mindre högskolor som
koncentrerar sina insatser till ett mer begränsat antal områden. De mindre
forskningsmiljöerna kan i många fall erbjuda god stimulans för samverkan mellan
forskare från olika discipliner och utmärks också i allmänhet av ett större
samspel med det omgivande samhället, vilket också främjar forskningen.
Nya former av kunskapsproduktion och kunskapsförmedling ökar möjligheterna att
bedriva avancerad forskning i mindre forskningsmiljöer.
Andelen forskarutbildade lärare och antalet doktorander vid de mindre och
medelstora högskolorna ökar stadigt. Vid dessa högskolor finns nu ett antal goda
forskningsbaser.
En riktlinje för forskningspolitiken skall vara att alla universitet och
högskolor förfogar över egna resurser för forskning. Därigenom förbättras
förutsättningarna för den långsiktiga kunskapsutvecklingen. En god
forskningsmiljö har stor betydelse även för grundutbildningens kvalitet och för
lärarnas kompetensutveckling. En utbyggnad av forskningsresurserna vid de mindre
och medelstora högskolorna måste emellertid göras i den takt som de ekonomiska
och personella resurserna medger. Detta är ett åtagande som kräver långsiktiga
beslut.

10. Svensk forskning skall bidra till forskningen i världen och aktivt samspela
med forskning i andra länder

Få verksamheter är så internationella som forskningen. För att nå framgång
nationellt krävs att man följer forskningsutvecklingen i andra länder, att man
har goda internationella kontakter och regelbundet vistas vid utländska
universitet. I grundforskningens väsen ligger att kunskaperna skall spridas
internationellt.
Det internationella samarbetet - i skilda former - inom forskningen är sedan
länge en integrerad och självklar del av verksamheten. Grunden för samarbetet
är, och måste vara, de enskilda forskarna, deras kontakter och deras egna beslut
om hur forskningsresurserna bäst används. I princip bör resurser för
internationellt forskningssamarbete avvägas mot annan forskning. Regelsystemen
för användningen av forskningsresurserna måste här medge en betydande frihet,
vilket de också gör i dag. Likväl innebär visst internationellt
forskningssamarbete att beslut skall fattas och medel avsättas på
statsmaktsnivå. Statsmakterna måste ta ansvar för att en god balans upprätthålls
och att inte alltför dyrbara internationella forskningsprojekt tränger ut
angelägen annan forskning. Det är angeläget att följa och pröva inriktningen av
det internationella engagemanget.
Alla länder måste, efter förmåga, bidra till den gemensamma internationella
kunskapsbasen. Sverige tillhör tillsammans med övriga länder i Europa, samt USA
och Japan de länder som utför omkring 90 % av all forskning i världen. Dessa
länder har p.g.a. sin relativa rikedom ett särskilt ansvar för att bedriva
forskning, för att sprida kunskaperna om den och för att medverka till att den
nyttiggörs. Vidare bör sådan forskning utföras som gagnar inte bara de rika
länderna utan även utvecklingsländerna. Det gäller således inte enbart sådan
forskning om miljöförstöringen och energiproblemen som mer direkt påverkar
livskvaliteten i Sverige utan även forskning om t.ex. livsmedelsförsörjning,
befolkningsutveckling och de globala hälsoproblemen. Samarbetet med u-ländernas
egna forskare är viktigt i dessa sammanhang liksom ansträngningar att via
bistånd stärka u-ländernas egen forskningskapacitet. Regeringen har i de
synpunkter som framförts till EU-kommissionen om innehållet i det femte
ramprogrammet för forskning och utveckling föreslagit särskilda åtgärder för att
undersöka behov och möjligheter att främja forskning och teknikutveckling som
tar sikte på de globala problemen.
Regeringen har i budgetpropositionen för innevarande budgetår framhållit att
forskningssamarbetet med länder utanför EU också måste uppmärksammas. Det gäller
inte minst kunskaperna om och samarbetet med Ost- och Sydostasien. Regeringen
kommer därför att föreslå ökade resurser för kunskapsutveckling om och en
fastare struktur för samarbetet med länderna i denna region samt ökade insatser
för forskning och samarbete kring Östersjöregionen.
Sverige deltar aktivt i en rad internationella forskningsorganisationer och
flertalet svenska forskare deltar i internationellt forskningssamarbete. Det är
angeläget att omfattningen av detta samarbete värderas och prövas i ljuset av de
samlade svenska forskningsresurserna. Internationella storprojekt är många
gånger förutsättningen för att framsteg överhuvud skall vara möjliga inom
särskilt resurskrävande forskningsområden, men de kan ha en tendens att bli dels
mycket kostsamma, dels mycket långvariga.

11. Sverige skall verka för att den EU-finansierade forskningen ger ett brett
stöd till utvecklingen i Europa.

Sverige är en aktiv medlem av EU:s gemensamma forskningsprogram. Det är
självfallet viktigt att Sverige tar tillvara de möjligheter till ökat
forskningssamarbete som medlemsskapet i EU ger. Svenska forskares och företags
deltagande i det nu pågående fjärde ramprogrammet är stort. Sverige deltar i
vart fjärde projekt. Om deltagandet fortsätter på samma nivå genom hela
ramprogrammet, dvs. fram t.o.m. år 1999, kommer relativt betydande
forskningsmedel och forskningsresultat Sverige till del, ca 900 miljoner kronor
per år.
Det femte ramprogrammet kommer att påbörjas år 1998. Processen att fastställa
programmets innehåll inleddes under sommaren 1996. Sverige har, liksom många
andra medlemsländer, framfört preliminära synpunkter på ramprogrammets
utformning. I detta syfte har forskningsfinansierande myndigheter, universitet
och högskolor, företag och organisationer beretts tillfälle att framföra sina
åsikter. Från svensk sida kommer strävan vara att vidga det europeiska
forskningssamarbetet så att det kan ge ett bredare stöd till utveckling av
forskning, näringsliv och samhälle i Europa.
Huvudpunkterna i det dokument som regeringen har lämnat till kommissionen
omfattar en prioritering av sådana FoU-insatser som främjar ökad tillväxt och
sysselsättning, som bidrar till lösningar av de globala utvecklingsproblemen och
som löser konkreta samhällsproblem i Europa. Humaniora och samhällsvetenskap bör
få ökat utrymme i programmet.
Forskningen inom ramprogrammet bör också inriktas mot områden som kan främja
utvecklingen av innovationer och ett innovativt klimat i medlemsländerna.
Särskilda insatser för små och medelstora företag föreslås, liksom åtgärder för
att öka deltagandet av dessa företag i övriga program. Vidare bör ramprogrammet
stödja en uthållig utveckling. I detta syfte bör även fortsättningsvis ett
särskilt miljöprogram finnas liksom ett tydligare inslag av miljöaspekter inom
andra program. När det gäller administrationen bör öppenheten kring
urvalsprocessen fördjupas och tiden för kontraktförhandlingarna minskas.
Kommittéarbetet måste effektiviseras och mer tid ägnas åt strategi, policy och
utvärdering.
Frågan om lika representation mellan kvinnor och män i EU:s beslutsprocesser
på forskningsområdet har särskilt uppmärksammats i det svenska dokumentet till
EU. Denna fråga bör ges prioritet i utarbetandet och genomförandet av det femte
ramprogrammet för forskning.

3.5 Stiftelser inrättade med löntagarfondsmedel

--------------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Vid de ändringar av stiftelseförordnandena för de|
| stiftelser som inrättades med löntagarfondsmedel som bör komma till |
| stånd skall riktlinjen vara att regeringen skall utse och entlediga |
| ledamöterna i stiftelsernas styrelser. |
--------------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Under föregående mandatperiod bemyndigade
riksdagen den dåvarande regeringen att med de tidigare löntagarfondsmedlen som
kapital inrätta sammanlagt elva stiftelser. Bildandet skedde i olika omgångar. I
december 1993 beslöt den dåvarande regeringen om bildandet av Stiftelsen för
strategisk forskning och Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, i maj 1994 om
bildandet av Stiftelsen Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i
Jönköping och i juni 1994 om bildandet av Stiftelsen för forskning inom områden
med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa, Stiftelsen för
internationalisering av högre utbildning och forskning, Stiftelsen för
Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet,
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, Stiftelsen för vård- och
allergiforskning, Stiftelsen framtidens kultur och Stiftelsen In-
novationscentrum. Stiftelsernas sammanlagda kapital uppgår nu till betydligt mer
än 20 miljarder kronor.
Vid utformandet av stiftelseförordnandena eftersträvades i princip en ordning
som skulle säkerställa att riksdag och regering inte har någon fortsatt kontroll
över stiftelsekapitalet. Den dåvarande socialdemokratiska oppositionen motsatte
sig den angivna användningen av medlen. En återkommande principiell invändning
var därvid att verksamheten skulle komma att undandras riksdagens, regeringens
och forskarsamhällets inflytande; medlen borde i stället hanteras i sådana
former att offentlig insyn i verksamheten och påverkan från statsmakternas sida
möjliggjordes i så stor utsträckning som möjligt.
Regeringen har denna dag beslutat propositionen Statliga stiftelser (prop.
1996/97:22). I propositionen föreslås - av skäl som anges där - att det införs
en ny bestämmelse i stiftelselagen (1994:1220) av innebörd att regeringen,
såvitt gäller stiftelser som har bildats av staten, får ändra sådana
föreskrifter i stiftelseförordnandet som inte avser stiftelsens ändamål;
föreskrifterna får ändras utan ansökan och utan styrelsens samtycke. Den nya
bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
I nyssnämnda proposition lämnas en närmare redogörelse för stiftelsernas
tillkomst och innehållet i stiftelseförordnandena. Därvid framgår följande i
fråga om nuvarande tillvägagångssätt vid utseende av styrelseledamöter efter
bildandet. När det gäller Stiftelsen framtidens kultur skall regeringen utse
ledamöterna. I fråga om de båda högskolestiftelserna utses flertalet ledamöter
av en särskild elektorsförsamling; också rektor är dock ledamot, och studenterna
och regeringen utser vardera en ledamot. När det gäller övriga stiftelser utses
ledamöterna av styrelsen i respektive stiftelse; en ledamot utses dock - utom i
Stiftelsen Innovationscentrum - av regeringen.
I fråga om stiftelser som har bildats av staten finns det ett starkt
offentligt intresse av att föreskrifterna om förvaltningen utformas med respekt
för demokratiska principer och för det allmännas bästa. Särskilt när
förvaltningen rör stora belopp och avser väsentliga inslag i den offentliga
verksamheten är det otillfredsställande när ansvariga demokratiska institutioner
saknar möjlighet att påverka och kontrollera besluten under obegränsad tid
framåt. I förgrunden kommer därvid föreskrifterna om utseende av
styrelseledamöter. Även om stiftelsens ändamål ligger fast kan ändamålet uppnås
på olika sätt, och för de enskilda besluten kan det ha stor betydelse vilka
allmänna värderingar som ligger bakom.
Det sagda föranleder att flertalet av de föreskrifter om utseende av
styrelseledamöter som redogjorts för ovan bör ändras; detta gäller dock inte för
Stiftelsen framtidens kultur. Ändringarna bör syfta till att regeringen utser
och entledigar ledamöterna i stiftelsernas styrelser; i fråga om
högskolestiftelserna skall dock lärare och studenter ha rätt att vara
representerade. Att regeringen utser ledamöterna främjar också den samordning
mellan stiftelsernas insatser och andra statliga insatser på främst forskningens
område vilken är av synnerlig vikt för att de samlade statliga insatserna skall
ge så stort utbyte som möjligt.
Enligt regeringens bedömning främjas den nämnda samordningen i sådan
utsträckning att resurser kan frigöras inom ramen för statens budget för
angelägna nysatsningar eller för förstärkning av budgeten. I budgetpropositionen
för år 1997 redogör regeringen närmare för sina överväganden i detta avseende.
Enligt den föreslagna nya bestämmelsen i stiftelselagen ligger det visserligen
- sedan bestämmelsen har trätt i kraft - i regeringens hand att fatta beslut om
ändring i stiftelseförordnandena i enlighet med vad som nu har angivits. Som
angivits ovan inrättades emellertid stiftelserna efter beslut av riksdagen;
besluten föregicks av förslag av den dåvarande regeringen. Därvid gjordes vissa
uttalanden i frågan hur styrelseledamöterna i stiftelserna skulle utses.
Föredragande statsrådet anförde bl.a. att majoriteten av högskolestiftelsernas
styrelseledamöter skulle utses av en valförsamling (prop. 1992/93:231 s. 22),
varefter utbildningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande yttrade
att vad som hade anförts om styrelsernas sammansättning inte hade givit
utskottet anledning till erinran (bet. 1992/93:UbU18 s. 7). Riksdagen
bemyndigade således den dåvarande regeringen att bilda högskolestiftelserna i
enlighet med de riktlinjer som hade angivits i propositionen (rskr.
1992/93:405). Också i fråga om vissa av de övriga stiftelserna gjordes
uttalanden om styrelsesammansättningen, se t.ex. prop. 1992/93:171 s. 20 och
bet. 1992/93:UbU16 s. 14. Mot denna bakgrund vill regeringen underställa
riksdagen frågan om riktlinjen för de ändringar av stiftelseförordnandena som
regeringen avser att besluta om.

3.6 Forskningens kvalitet och relevans

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Forskningens kvalitet bör ägnas ökad |
| uppmärksamhet i myndigheternas arbete. Sakkunniga från andra |
| länder bör i högre grad utnyttjas för bedömning av kvaliteten på|
| svensk forskning. Internationella utvärderingar bör utnyttjas i |
| ökad utsträckning av forskningsfinansiärer och utförare. Medel bör|
| avsättas för sådana utvärderingar. |
| Relevansaspekten bör tillmätas större betydelse inom alla forsk-|
| ningsområden. Även forskningsråden bör ägna större uppmärksamhet åt|
| samhällsrelevansen samt stödja forskning som är strategisk för såväl|
| forskningens utveckling som samhällets behov. |
| Samtliga forskningsmyndigheter bör i årsredovisningar och på |
| annat sätt redovisa hur den forskning som genomförs kan komma |
| till nytta. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.4 redovisat vikten
av att både kvalitets- och relevansaspekterna av forskningen uppmärksammas.
Brist på rörlighet, en alltför snäv specialisering, oförmåga till samverkan
över traditionella ämnesgränser och bristande jämställdhet är tendenser i det
svenska forskningssystemet som inverkar negativt på forskningens kvalitet.
Flera av dessa frågor har också, tillsammans med tjänstestruktur och
organisation, utgjort huvudkritiken i de internationella utvärderingar som
nyligen gjorts av flera naturvetenskapliga forskningsområden.
En uppenbar brist är att antalet forskare inom ett givet område är begränsat i
ett litet land, vilket kan ge upphov till kamaraderi och jävsituationer. Det
finns vidare en risk att företrädare för dominerande forskningsriktningar
motarbetar uppkomsten av nya idéer. Systemet kan således verka konserverande och
motverka förnyelse.
Under år 1995 fördes i media en debatt om forskningsrådens sätt att fungera där
de beskylldes för att gynna de egna forskarna i råd och beredningsgrupper.
Frågan uppmärksammades också i revisionsarbetet. Efter denna debatt har råden
vidtagit olika åtgärder för att minska riskerna för jäv, t.ex. att ledamöters
ansökningar också granskas av helt fristående internationella bedömare, att
skriftliga instruktioner fastställs samt att beslutande och beredande organ
uppmärksammas på problematiken. Det Medicinska forskningsrådet som särskilt
kritiserats, förnyades helt år 1995 genom att både regering och
elektorsförsamling utsåg nya ledamöter.
Viktiga förutsättningar för att upprätthålla en hög kvalitet i svensk forskning
är rekrytering av unga forskare, ökad förnyelse och större rörlighet. Det är
också angeläget att öka antalet kvinnliga forskare. Behovet av förnyelse och
rörlighet i forskningssystemet för att bättre kunna motsvara industrins krav har
också påpekats av Industriförbundet i skrivelser till regeringen. Åtgärder för
att främja tvärvetenskap och ökad jämställdhet är särskilt viktiga för att höja
forskningens kvalitet. Finansiärer och utförare har alla ett ansvar för arbetet
med dessa frågor. Utöver universitets och högskolors självklara roll som
utförare med självständigt ansvar i det decentraliserade svenska systemet finns
anledning att nämna forskningsråden som har särskilt goda förutsättningar att
främja förnyelse och rörlighet. Även sektorsorganen bidrar till förnyelsen genom
att deras forskningsbehov medför annorlunda problemformuleringar än de
inomvetenskapliga. Frågeställningarna är ofta tvärvetenskapliga, vilket kan
kräva ny kompetens, nya samarbetsmönster och ny metodik.
Forskningens kvalitetsfrågor är nära kopplade till motsvarande kvalitetsfrågor
inom grundutbildningen. Regeringen redovisar i budgetpropositionen för år 1997
sina bedömningar och förslag avseende kvaliteten i grundutbildningen.
Ökade krav bör ställas på att organ som fördelar medel för forskning
utnyttjar extern expertis vid bedömning av kvalitet. Närmare samråd bör ske
mellan organ inom samma samhällssektor, där så är motiverat genom särskilda
samrådsgrupper. Forskningsråden bör kunna utnyttjas som rådgivare till
sektorsforskningsorgan i frågor om inomvetenskaplig kvalitet.
Regeringen följer uppmärksamt rådens och universitetens åtgärdsarbete och
kommer att föreskriva att de lämnar sådana uppgifter om
kvalitetsgranskningsarbetet att det blir möjligt att följa hur de arbetar med
denna viktiga fråga. Motsvarande krav måste givetvis ställas även på övriga
forskningsfinansiärer och utförare, t.ex. sektorsforskningsmyndigheter. Av de
uppgifter som samlats in av Forskningsfinansieringsutredningen framgår att
sektorsorganens arbete med kvalitetsfrågorna skiljer sig åt i hög grad mellan
olika organ och att man inte alltid utnyttjar den kunskap som finns eller låter
oberoende externa sakkunniga medverka i arbetet.
Forskningens kvalitet kan i många fall endast värderas i ett internationellt
jämförande perspektiv. Det är därför väsentligt att sakkunniga från andra länder
i ökad utsträckning utnyttjas i kvalitetsbedömningar. Samtliga
forskningsfinansiärer bör därför, där det inte av speciella skäl är motiverat
med en rent nationell bedömning, basera sina beslut i kvalitetsfrågor på omdömen
i vilka även internationella experter medverkar.
Internationella utvärderingar av det slag som genomförs av forskningsråden och
vissa sektorsorgan bör utnyttjas i ökad utsträckning för bedömning av kvaliteten
på svensk forskning. Sådana utvärderingar bör göras inom alla områden, dvs. även
när det gäller sektorsforskning. De bör, efter mönster av Naturvetenskapliga
forskningsrådets s.k. storutvärderingar, där så är lämpligt omfatta all
forskning inom det studerade området oberoende av finansiär. Forskningsråd och
sektorsorgan bör gemensamt utarbeta rullande planer över områden som skall
utvärderas under de närmast följande åren och överenskomma om samarbete eller en
lämplig ansvarsfördelning för genomförandet. Forskningsfinansiärerna bör, inom
ramen för de medel man anvisar för forskning, också avsätta medel för sådana
utvärderingar. Universitet och högskolor bör på samma sätt låta utvärdera
institutionernas forskningsverksamhet. Vid utvärderingar bör också genusaspekten
beaktas där så är möjligt.
Regeringen återkommer i avsnitt 3.9 till frågan om ökat nyttiggörande av
forskningsresultat. Relevans bör tillmätas större betydelse inom all forskning.
Härmed avses forskningens relevans för det omgivande samhället. För
ändamålsbestämd eller tillämpad forskning är forskningens relevans för avnämare
i samhället ofta direkt och tydligt definierbar. Grundforskningens relevans för
det omgivande samhället är däremot i regel inte lika uppenbar och lätt att
definiera. Detta utesluter inte att mer samhällsrelaterade nyttighetsaspekter
kan komma in även inom olika grundforskningsområden, vilket förutsätter ett nära
samspel mellan forskarna och samhället. Vid en sådan bedömning är det emellertid
mycket viktigt att ta hänsyn till det långa tidsperspektiv i vilket grund-
forskningens resultat och nytta bör ses.
Samtliga forskningsfinansiärer och utförare bör i ökad utsträckning
uppmärksamma relevansen av den forskning som bedrivs och hur den forskning som
genomförs kommer till nytta. För sektorsorgan och motsvarande innebär detta att
de skall bedöma och följa upp resultaten med hjälp av externa avnämar- eller
expertgrupper. Av de redovisningar som gjorts av Forskningsfinans-
ieringsutredningen framgår att många sektorsorgan redan har utvecklat sådana
kriterier och arbetsformer. Även forskningsråden bör ägna större uppmärksamhet
åt samhällsrelevansen samt stödja forskning som är strategisk för såväl
forskningens utveckling som samhällets behov.
De åtgärder och nya prioriteringar som redovisats ovan kräver för sitt
genomförande olika slag av förändringar i de anvisningar regeringen fastställer
för myndigheternas arbete, t. ex. instruktioner och regleringsbrev. Regeringen
avser att senare fatta erforderliga beslut med avseende på berörda myndigheter.

3.7 Jämställdhet och genusforskning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Ett sekretariat för genusforskning bör |
| inrättas vid Göteborgs universitet. Regeringen föreslår i budget-|
| propositionen för år 1997 att 5 miljoner kronor anvisas för detta|
| ändamål. |
| De Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg har goda förut- |
| sättningar att kunna vara nationellt ansvarsbibliotek för |
| kvinno-, mans- och genusforskning. Regeringen föreslår i bud- |
| getpropositionen för år 1997 att 0,5 miljoner kronor anvisas |
| till Kungl. biblioteket för en ansvarsbiblioteksfunktion inom |
| området. |
| De forum och centrum för kvinnliga forskare och kvinno- |
| forskning som hittills givits stöd bör ges höjda bidrag. |
| Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att totalt|
| 8,4 miljoner kronor anvisas. Bidrag bör fr.o.m. nästa budgetår |
| ges även till Jämställdhetscentrum i Karlstad. Regeringen föreslår|
| i budgetpropositionen för år 1997 att 350 000 kronor anvisas för|
| detta ändamål. |
| Linköpings universitet bör ges resurser för att bygga upp ett |
| nytt s.k. tema, tema Genus. Regeringen föreslår i |
| budgetpropositionen för år 1997 att 4,9 miljoner kronor anvisas |
| till Linköpings universitet för detta ändamål. |
| Arton tjänster med inriktning mot genusforskning bör inrättas. |
| Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att 10 |
| miljoner kronor ställs till förfogande för detta ändamål. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

I propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet
(prop. 1994/95:164, bet. 1994/95:UbU18, rskr. 1994/95:405) presenterades en rad
åtgärder i syfte att öka jämställdheten vid universitet och högskolor. Flertalet
av dessa åtgärder har nu genomförts. Medel för doktorandtjänster och för
postdoktorala stipendier för kvinnor, liksom medel för kvinnliga gästforskare,
har fördelats. Medel för professurer och forskarassistenttjänster för
underrepresenterat kön har också anvisats. Samtliga forskningsråds och
Forskningsrådsnämndens (FRN) instruktioner har kompletterats med åligganden att
främja jämställdhet. Ändringar i högskoleförordningen har gjorts, bl.a. för att
tydliggöra möjligheterna till positiv särbehandling av individer av
underrepresenterat kön. Krav på att båda könen skall vara representerade i
tjänsteförslagsnämnder m.m. har införts i högskoleförordningen.
FRN har på regeringens uppdrag inkommit med förslag till ämnen för tjänster
med inriktning mot genusforskning.

Utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning m.m.

I januari 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare för att bl.a. föreslå
åtgärder som främjar kvinno- och jämställdhetsforskning. Utredningen överlämnade
i december 1995 betänkandet Viljan att veta och viljan att förstå - kön, makt
och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning (SOU 1995:110). Enligt
direktiven skulle utredaren särskilt undersöka hur uppgifterna att utreda, skapa
opinion och dela ut bidrag för att främja kvinno- och jämställdhetsforskning
bäst kan utformas. Vidare skulle utredaren ge förslag angående stöd till
forskare av underrepresenterat kön.
Utredningen föreslår att ett sekretariat inrättas med uppgift att nationellt
koordinera, utreda, skapa opinion, informera om och dela ut bidrag till kvinno-
och jämställdhetsforskning. Sekretariatet skall ha till uppgift att sprida kvin-
noforskningens resultat och därigenom bidra till samhällsdebatten. Det skall ha
motsvarande uppgifter när det gäller mansforskningen. Det skall vidare
arrangera ämneskonferenser på olika områden i syfte att utveckla den
vetenskapliga diskussionen samt stödja uppbyggandet av nätverk mellan olika
generationer av kvinnoforskare. Sekretariatet föreslås bestå av minst fem
tjänster.
Utredningen föreslår vidare att ett kvinnoforskningsråd inrättas med hu-
vudsaklig uppgift att dela ut bidrag och koordinera vissa jämställdhetsin-
satser. Det föreslagna kvinnoforskningsrådet rekommenderas bli jämställt med
övriga forskningsråd. För att finansiera rådet föreslås att en
forskningssekreterartjänst och en assistent från genuskommittén vid FRN förs
över till rådet samt att de övriga forskningsråden finansierar en handläggare
vardera vid det föreslagna kvinnoforskningsrådet. Utöver detta föreslår utreda-
ren att Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR), Medicinska forskningsrådet
(MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga
forskningsrådet (TFR) och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) i likhet
med Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), inrättar vardera
sex forskarassistenttjänster med inriktning på könsteoretisk forskning.
Utredningen föreslår vidare att de Kvinnohistoriska samlingarna vid Göte-
borgs universitet ges ett nationellt uppdrag att vara dokumentationscentral för
hela den svenska kvinnoforskningen samt att de ges ökade resurser.
Vidare föreslås satsningar för att komma tillrätta med de strukturella
problem som, enligt utredaren, finns och förordar bl.a. obligatorisk
fortbildning i grundläggande genusteori för samtliga lärare verksamma vid
universitet och högskolor.
De forum och centrum för kvinnoforskning som finns vid universiteten och
vissa högskolor föreslås få samma status som lärosätenas institutioner varför
deras nuvarande särskilt utpekade resurser föreslås läggas in i respektive
universitets och högskolas ordinarie budget. En översyn av forumens och
centrumens organisatoriska uppbyggnad tillsammans med en utvärdering av de
gångna årens verksamhet som stöd för den framtida utvecklingen föreslås också.
Utredaren menar att högskolelagen och högskoleförordningen bör ändras så att
fakultetsledningar ges möjlighet att utan utlysning kalla personer med den
kompetens det finns behov av. Vidare föreslås att den nuvarande
tjänstestrukturen inom universitet och högskolor ses över med hänsyn tagen till
den forskning om arbetsliv och könshierarkier som redan föreligger. Utredningen
föreslår också att titeln professor utvecklas till en kompetenstitel samt att en
ny tjänstetyp som professor på deltid införs.
Utredaren anser att de rekryteringsmål som aviserades i den tidigare nämnda
jämställdhetspropositionen bör kopplas direkt till universitetens och
högskolornas anslagsbeviljning och att Högskoleverket ges förstärkta direktiv
att bevaka och utvärdera hur universiteten och högskolorna lever upp till de
rekryteringsmål som kan komma att fastställas. Utredaren föreslår dessutom att
Högskoleverket ges i uppdrag att göra en utvärdering av vilka konsekvenser
decentraliseringen av högskolesystemet har haft för kvinnor respektive män på
lärosätenas institutioner samt att undersöka hur handledningen på 60-, 80-poängs
och doktorandnivå fungerar för kvinnliga och manliga studenter.
Postdoktorala stipendier bör enligt utredningen vid behov kunna förläggas
till annan ort i Sverige men ändå värderas lika högt som vistelse i utlandet.
Föräldraledighet bör betraktas som merit för såväl kvinnor som män när det söker
tjänster. Utredaren anser att ansökningsbestämmelserna avseende alla offentliga
forskningsmedel bör ändras så att alla forskarkategorier kan lämna självständiga
forskningsansökningar. Dessutom skall varje ansökan innehålla en obligatorisk
redovisning av projektets genusrelevans eller en motivering till varför en sådan
redovisning inte föreligger.
Utredningens betänkande har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna
betonar i sina svar vikten av att utredningen har kommit till stånd. Ut-
redningens förslag om inrättande av ett sekretariat och ett kvinnoforskningsråd
avvisas dock av en majoritet av remissinstanserna. Invändningarna avser främst
inrättandet av centrala myndigheter. Dessutom anser många remissinstanser att
relationen mellan det föreslagna sekretariatet och det likaledes föreslagna
kvinnoforskningsrådet är oklar. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
emellertid att de Kvinnohistoriska samlingarna ges ett nationellt uppdrag att
vara dokumentationscentral för hela den svenska kvinnoforskningen och att de får
utökade resurser.
Remissinstansernas svar rörande utredningens övriga förslag om främjande av
kvinno- och jämställdhetsforskningen och stöd till underrepresenterat kön
varierar i hög grad. En majoritet av instanserna är dock kritiska till huvud-
delen av utredningens förslag. En remissammanställning kan erhållas från
Utbildningsdepartementet (dnr U95/4053/F).

Studier om meritvärdering vid tjänstetillsättningar

Meritvärdering vid tillsättning av tjänster är en fråga som uppmärksammats i
jämställdhetsdebatten. På förslag av arbetsgruppen för jämställdhet inom högre
utbildning och forskning, JÄST-gruppen, gav regeringen våren 1994 Linköpings
universitet i uppdrag att göra en förstudie om denna fråga. I februari 1996
överlämnades rapporten Värdering av kvinnors respektive mäns meriter vid
tjänstetillsättning inom universitet och högskolor (Ds 1996:14). Utredarna har
efter en genomgång av tillsättningsärenden under perioden 1982-1994 konstaterat
att kvinnor hävdar sig väl i konkurrensen om de tjänster de söker. Samtidigt
visar studien att det i mindre än hälften av de totalt 311 fall som studerades
fanns kvinnliga sökande. Utredarna har inte funnit något diskriminerande mönster
vid en fördjupad analys av sakkunnigutlåtanden vid ett tjugotal
tillsättningsärenden. Utredarna anser dock att proceduren för tillsättning av
lärartjänster i högskolan är långsam, ineffektiv och otidsenlig samt anser sig
ha funnit indikationer på att detta kan missgynna kvinnliga sökande.
I en annan studie, Peer Reviewers Favour Males, redovisas en analys av
poängsättning vid tjänstetillsättningar vid MFR under 1995. Där framgår att kön
och personliga kontakter i hög utsträckning påverkar poängsättning vid
tillsättning av forskarassistenttjänster.I rapporten hävdas också att nästan
hälften av dem som sökt forskarassistenttjänst vid rådet under 1990-talet varit
kvinnor, men att det varit betydligt svårare för dessa kvinnor att få tjänster
än för de manliga sökande.

Forskningsfinansieringsutredningen

Jämställdhet inom den högre utbildningens och forskningens område berörs även av
Forskningsfinansieringsutredningen. Av dess betänkande Forskning och pengar (SOU
1996:29) framgår bl.a. att kvinnor generellt får lägre forskningsbidrag än män
och att varken ålder eller tjänstestruktur kan förklara detta. Utredningen
föreslår att regeringen uppdrar åt de statliga forskningsfinansiärerna att göra
en genomgripande analys av orsakerna till skillnaderna och att föreslå åtgärder.
Forskningsfinansieringsutredningen föreslår också att jämställdhetsrevisioner
genomförs vid landets forskningsfinansierande och forskningsutförande organ.
Skälen för regeringens bedömning: Den bristande jämställdheten vid landets
universitet och högskolor är oacceptabel. Mot bakgrund av att den sneda
könsfördelningen vid landets lärosäten får negativa konsekvenser såväl för
högskolans verksamhet som för samhället i övrigt presenterade regeringen våren
1995 en jämställdhetspropoition som avsåg utbildningsområdet (prop. 1994/95:169,
bet.1994/95:UbU, rskr. 1994/95:405). Regeringens initiativ och de särskilda
medel som anvisades var avsedda att stimulera universiteten och högskolorna att
intensifiera jämställdhetsarbetet. Det ankommer nu på universiteten och
högskolorna att själva analysera situationen och finna de medel som bäst främjar
jämställdhet och kvalitet.
Regeringens jämställdhetspolitik på den högre utbildningens och forskningens
område innebär åtgärder dels i syfte att uppnå en jämnare könsfördelning bland
forskarstuderande, lärare och forskare, dels i syfte att öka forskning med ett
genusperspektiv.

Genusforskning

Det är angeläget att genusperspektiv i ökad utsträckning införs i forskningen.
För att påskynda detta föreslår regeringen i budgetpropositionen för 1997
avsevärda resursförstärkningar. Syftet är att bygga vidare på den organisation
och "dubbla strategi" som tillämpats när det gäller genusforskning. Det innebär
att satsningar görs dels på de tvärvetenskapliga forum och centrum som finns vid
lärosätena, dels på fortsatt inomdisciplinär uppbyggnad av genusforskningen.
Betydelsen av åtgärder på detta område har också framhållits av flera
utomstående organisationer, däribland Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Regeringens forskningsberedning arrangerade tillsammans med Arbetsgruppen
för jämställdhet i högre utbildning och forskning, JÄST-gruppen, år 1995 ett
seminarium om genusperspektivets betydelse för forskningens utveckling inom
olika vetenskaper. En rapport från seminariet, Genusperspektiv i forskningen (Ds
1996:26), har presenterats. Vid seminariet visades bl.a. hur ett genusperspektiv
ökar kvaliteten i forskningen. Genusperspektivet synliggör kvinnor och lyfter
fram fler kvinnliga förebilder. Genusforskningen blottlägger makthierarkier och
bidrar därmed till att eliminera hinder för jämställdhet. Vetenskapernas
självförståelse berikas genom att grundläggande värderingsnormer ifrågasätts.
Genusforskningen kan också främja skapandet av mer allmänmänskliga produkter
och därmed ett mer jämställt vardagsliv.
Regeringen vill här också markera mansforskningens betydelse. Det finns dock
inom mansforskningen ett stort behov av metod- och teoriutveckling.
I många samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen är det relativt lätt
att inse genusperspektivets relevans och positiva implikationer. Det är också
inom dessa områden som erfarenheten av forskning med genusperspektiv är störst.
Genusperspektivet är emellertid i hög grad relevant också inom tekniska,
naturvetenskapliga och medicinska ämnen. Teknisk forskning ligger till grund för
tekniska produkter och industriella tillämpningar och bidrar därmed till
samhällets utveckling - ett samhälle som består av både kvinnor och män. Ett
genusperspektiv tillför teknisk, medicinsk och naturvetenskaplig forskning både
kvinnors och mäns erfarenheter. När genusperspektivets relevans för teknisk och
naturvetenskaplig forskning ifrågasätts görs det ofta utifrån en fokusering på
problemlösningsfasen i forskningsprocessen. Det är dock i den inledande problem-
valsfasen och i den avslutande resultatanalysen och erfarenhetsåterföringen som
genusperspektivet kan bidra och tillföra den tekniska och naturvetenskapliga
forskningen ny kunskap.
All vetenskap påverkas av kultur och värderingar. Detta gäller också
tekniken och naturvetenskapen. Där kan ett genusperspektiv bidra till förståelse
om värderingars betydelse för problemval m.m. Vem som definierar vad som är ett
vetenskapligt problem påverkar resultatet av forskningen och därmed den
världsbild vetenskapen bygger upp och den teknik den leder till.
Regeringen anser dock att föreskrifter från regeringen avseende ansökningar
om medel från forskningsfinansierande myndigheter, liknande dem som utredningen
om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning föreslår, skulle innebära en
alltför långtgående detaljreglering av myndigheternas verksamhet. Med hänsyn
tagen till forskningens frihet ligger det också en risk i att från
statsmakternas sida generellt peka ut ett särskilt perspektiv.
Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno- och
jämställdhetsforskning gör rörande behovet av ett sekretariat för genusforsk-
ning. Ett sekretariat med uppgift att utreda, skapa opinion, stimulera och
informera om genusforskning bör därför inrättas. Det är lämpligt att
sekretariatet blir en självständig inrättning. Regeringen förordar att det skall
finnas vid Göteborgs universitet. Härigenom kan sekretariatet på bästa sätt
använda sig av den resurs som de Kvinnohistoriska samlingarna utgör och en
ömsesidigt förstärkande effekt bör kunna uppnås. Sekretariatet skall ha en
nationell överblick över genusforskning samt aktivt sprida forskningens
resultat. Sekretariatet skall även följa forskningsrådens arbete och därvid
verka för att genusforskningen stimuleras och integreras i forskningsrådens
ordinarie verksamhet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 5 miljoner
kronor anvisas till Göteborgs universitet för att upprätta ett genusforsknings-
sekretariat.
Regeringen anser att det är väsentligt att genusforskningen integreras i den
ordinarie forskningen och att de ordinarie forskningsfinansierande organen
fördelar medel även till genusforskning. Som tidigare nämnts har regeringen som
en följd av jämställdhetspropositionen i instruktionerna för FRN och forsknings-
råden lagt fram att dessa inom sina respektive verksamhetsområden skall främja
jämställdhet mellan kvinnor och män samt i FRN:s och forskningsrådens under
Utbildningsdepartementet regleringsbrev ställt krav på återrapportering rörande
jämställdhetsarbetet. Regeringen kan därför inte ställa sig bakom det förslag
utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning lagt om att
inrätta ett särskilt kvinnoforskningsråd.
Regeringen delar den uppfattning utredningen om insatser för kvinno- och
jämställdhetsforskning har att de Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg har
förutsättningar att vara nationellt ansvarsbibliotek för svensk kvinno-, mans-
och genusforskning. Kvinnohistoriska samlingarna är ett specialbibliotek vid
Göteborgs universitetsbibliotek och sedan 25 år Sveriges dokumentationscentral
för kvinnoforskning. Biblioteket har byggts upp som en serviceinstitution för
kvinnovetenskap och studier i kvinnors historia och villkor. Det bevakar och
registrerar vad som skrivs i Sverige och utomlands om kvinnors liv förr och nu
samt ordnar och förtecknar kvinnohistoriskt handskriftsmaterial. Samlingarna är
unika genom sin storlek och utgör en god bas för vidare utveckling inom området
kvinno-, mans- och genusforskning. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås
att 0,5 miljoner kronor anvisas till Kungl. biblioteket för uppbyggande av en
ansvarsbiblioteksfunktion inom området.
Forum och centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning har vuxit upp
under de senaste 20 åren vid universitet och högskolor. De är sinsemellan obe-
roende, men samverkande organ, med tvärvetenskaplig inriktning. De är
betydelsefulla för såväl kvinnliga forskare som för kvinno- och genusforskning.
Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno- och
jämställdhetsforskning gör att landets forum och centrum bör ges förstärkt stöd.
Utöver de åtta som hittills fått bidrag bör tillkomma Jämställdhetscentrum i
Karlstad. Medlen bör även fortsättningsvis särskilt utpekas. Regeringen föreslår
därför i budgetpropositionen för år 1997 resurser uppgående till totalt 8,75
miljoner kronor till dessa organ.
Vid Linköpings universitet har det länge funnits en vital kvinno- och genus-
forskning. Den temaorganiserade forskningsmodellen vid universitetet har även
visat sig utgöra en attraktiv miljö för kvinnliga forskare. Den ger i många fall
ett bredare perspektiv på metoder och objekt än den ämnesinriktade forskningen.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för budgetåret 1997 ett
resurstillskott om 4,9 miljoner kronor för inrättande av ett nytt tema, tema
Genus, vid universitetet.
Sedan budgetåret 1991/92 har FRN i uppdrag att främja kvinno- och
jämställdhetsforskning. För budgetåret 1995/96 disponerar FRN 11 miljoner kronor
(12 månader) för kvinno- och jämställdhetsforskning. Regeringen anser att FRN:s
verksamhet inom området kvinno- och jämställdhetsforskning är värdefull och att
den bör bedrivas även i fortsättningen. I enlighet med
jämställdhetspropositionen uppdrog regeringen i juni 1995, vilket nämnts i det
föregående, åt FRN att definiera och föreslå inom vilka ämnen professurer eller
forskartjänster med inriktning mot genusforskning bör inrättas.
Regeringen anser det mycket angeläget att främja genusforskningen inom ämnen
där den i dag saknar förankring. Det är regeringens bedömning att det är
tjänster inom dessa ämnen som gör mest nytta. Dock kan det finnas anledning att
fördela ett visst antal tjänster även till ämnen där genusforskningen är väl
förankrad, för att bl.a. främja en fortsatt teoribildning på området. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen för budgetåret 1997 en förstärkning med 10
miljoner kronor för inrättande av tjänster med inriktning på genusforskning.
Medlen skall finansiera 18 tjänster inom följande ämnen: litteraturvetenskap,
sociologi, informationsteknologi, folkhälsovetenskap, fysikundervisningens
didaktik och människa-maskin. I varje ämne skall en professur, en forskarassis-
tenttjänst och en doktorandtjänst inrättas. Regeringen avser att ge berörda
forskningsråd i uppdrag att föreslå vid vilket lärosäte tjänsterna skall finnas.
Samtliga ämnen skall ha en ämnesprecisering till genusforskning och de tre
tjänsterna inom respektive ämne skall finnas vid samma lärosäte. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att medel ställs till
förfogande. Regeringen avser att med utgångspunkt i rådens förslag fatta beslut
om fördelning av medel till de lärosäten där tjänsterna skall inrättas.
Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno- och
jämställdhetsforskning gör att högskolans lärare bör fördjupa sina kunskaper
avseende jämställdhet och grundläggande genuskunskap. I budgetpropositionen för
år 1997 betonas universitetens och högskolornas ansvar för att samtliga lärare
har eller bibringas goda pedagogiska kunskaper. I detta sammanhang poängteras
att de pedagogiska kunskaperna även bör kompletteras med grundläggande kunskaper
om jämställdhet. Lärosätena skall i sina årsredovisningar redogöra för vilka
åtgärder de har vidtagit för att genomföra detta.

Jämställdhet

Det är, som tidigare nämnts, angeläget att de forskningsfinansierande
myndigheterna aktivt deltar i jämställdhetsarbetet på forskningsområdet. De kan
genom att i sin verksamhet främja jämställdhet mellan kvinnor och män bl. a.
påverka könssammansättningen när det gäller högskolans lärarkår. Regeringen har
i samtliga forskningsråds instruktioner infört bestämmelse om att råden skall
verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta krav bör även gälla sek-
torsforskningsorganen. Regeringen avser därför att i sektorsforsknings-
myndigheternas instruktioner göra motsvarande ändringar.
Regeringen anser i likhet med Forskningsfinansieringsutredningen att det är
motiverat med jämställdhetsrevisioner vid landets forskningsfinansierande och
forskningsutförande myndigheter. Högskoleverket har enligt sin instruktion
ansvar för att följa upp utbildningen och forskningen i högskolan med beaktande
av bl.a. verksamhetens roll och sätt att fungera i förhållande till samhällets
och arbetslivets utveckling och kunskapsbehov. Verket har även som särskild
uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessutom finns i regle-
ringsbrev för forskningsråden krav på återrapportering rörande jämställdhetsar-
betet. Informationen bör innehålla analyser av medelstilldelningen av det slag
som såväl Forskningsfinansieringsutredningen som utredningen om insatser för
kvinno- och jämställdhetsforskning efterlyser. Regeringen bedömer därför att det
för närvarande inte är motiverat att vidta några särskilda åtgärder för att
säkerställa att nämnda åtgärder genomförs, men vill betona Högskoleverkets och
de enskilda myndigheternas ansvar i dessa frågor.
Förslagen från utredningen om insatser för kvinno- och
jämställdhetsforskning som rör ändringar i högskolelag och högskoleförordning
bereds för närvarande inom regeringskansliet. Detsamma gäller liknande förslag
från JÄST-gruppen.
När det gäller de av utredningen föreslagna åtgärderna avseende
lärartjänster vid landets universitet och högskolor avvaktar regeringen
resultatet av den utredning som har till uppgift att föreslå en ny
tjänsteorganisation för statliga universitet och högskolor (dir. 1996:3).
Det långsiktiga arbetet med att uppnå en jämn könsfördelning på alla nivåer
inom lärarkåren ankommer på universiteten och högskolorna själva. Därför
aviserade regeringen i jämställdhetspropositionen att rekryteringsmål avseende
andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer kommer att införas. Regeringen
avsåg att återkomma till frågan i budgetpropositionen för år 1997. I januari
1996 tillkallade regeringen, som tidigare nämnts, en särskild utredare för att
göra en översyn av tjänsteorganisationen. Resultatet av översynen skall re-
dovisas senast i december 1996. En ny lärartjänsteorganisation för högskolan kan
förmodas förbättra högskoleledningens möjligheter att uppnå rekryteringsmålen.
Dessa mål kommer därför att beredas vidare tillsammans med den pågående utred-
ningens förslag och regeringen återkommer till frågan i en särskild proposition
under år 1997. Det är dock väsentligt att samtliga lärosäten redan nu intensi-
fierar det lokala jämställdhetsarbetet för att säkerställa att de kommande
rekryteringsmålen kommer att uppnås.

3.8 Forskning vid mindre och medelstora högskolor

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: De mindre och medelstora högskolorna samt|
| Lärarhögskolan i Stockholm och Idrottshögskolan i Stockholm bör |
| tilldelas kraftigt ökade och permanenta forskningsresurser. |
| Dessa bör fritt kunna disponeras av respektive högskola så att |
| denna kan utveckla forskningen under eget ansvar. Regeringen |
| föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att sammanlagt 280 |
| miljoner kronor anvisas till forskningen vid dessa högskolor. |
| Under förutsättning att möjligheterna till samordning ökar |
| mellan de s.k. löntagarfondsstiftelsernas insatser och andra |
| statliga insatser, bör det finnas utrymme för ytterligare |
| förstärkningar. I budgetpropositionen för år 1998 kan i så fall |
| föreslås en särskild satsning på forskningen vid vissa medelstora|
| högskolor. Några av de medelstora högskolorna bör då ha |
| förutsättningar att få självständig rätt att inrätta professurer, att|
| få utfärda doktorsexamen samt därmed att kunna ansöka om att få |
| benämnas universitet före år 2000. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Anslagen till forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor
har successivt ökat. Resurserna för de direkta forskningsstödjande åtgärderna
vid dessa högskolor uppgår läsåret 1995/96 (för 12 månader) till cirka 75
miljoner kronor. Dessutom har 40 miljoner kronor anvisats för samarbete i
nätverk mellan de aktuella högskolorna samt universitet och högskolor med fasta
forskningsresurser. Vidare finns medel för forskningssamverkan mellan mindre och
medelstora högskolor och näringslivet, som uppgår till 40 miljoner kronor.
Lärarhögskolan i Stockholm förfogar över forskningsresurser om drygt 8 miljoner
kronor, som anvisas inom Stockholms universitets fakultetsanslag. Storleken av
dessa samlade resurser, cirka 163 miljoner kronor, är dock mindre än 3 % av de
totala fakultetsanslagen.
År 1994/95 fanns sammanlagt 29 professurer placerade vid de mindre och
medelstora högskolorna men inrättade vid lärosäten med fakultet. Sedan den 1
juli 1995 har de mindre och medelstora högskolorna möjlighet att ansöka hos
Högskoleverket om att få inrätta professurer. Hittills har Högskoleverket givit
tillstånd till inrättandet av 27 professurer och bereder f.n. ansökningar om
drygt 40 professurer.
Uppbyggnad av forskning är ett långsiktigt åtagande som kräver uthållighet.
I budgetpropositionen för år 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 9) uttalade
regeringen sin avsikt att ytterligare förstärka resurserna till forskning vid de
mindre och medelstora högskolorna samt att omvandla dessa medel till permanenta
forskningsresurser.

Skälen för regeringens bedömning:

Permanenta forskningsresurser

Forskningen har gått starkt framåt vid de mindre och medelstora högskolorna.
Antalet forskarutbildade lärare och doktorander ökar stadigt, liksom de externa
medlen till forskningsverksamhet. Vid dessa högskolor finns nu goda miljöer för
forskning. De mindre forskningsmiljöerna har ofta ett nära samarbete med det om-
givande samhället, vilket har betydelse för det regionala näringslivet och
främjar tekniköverföring och forskningsinformation. Forskningen har stor
betydelse även för grundutbildningens kvalitet och för lärarnas kompetens-
utveckling.
En profilering av forskningen är nödvändig och det är varje högskolas ansvar
att utveckla sin profil med hänsyn till högskolans egna förutsättningar. En
mindre eller medelstor högskola kan mycket väl befinna sig vid den
internationella forskningsfronten inom sina profilområden.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att de mindre och
medelstora högskolorna, Lärarhögskolan i Stockholm och Idrottshögskolan, för år
1997 tilldelas kraftigt förstärkta och permanenta forskningsresurser. Regeringen
föreslår att utöver nuvarande resurser om sammanlagt 168 miljoner kronor (12
månader, 1997 års prisläge) ytterligare 112 miljoner kronor skall anslås för att
utveckla forskningen. Resurserna skall fritt disponeras av respektive högskola
så att denna kan utveckla forskningen under eget ansvar. Rektor och styrelse
ansvarar givetvis för att medlen för forskning fördelas med beaktande av
sedvanliga vetenskapliga kvalitetskriterier.

Nya universitet

I avsnitt 3.5 i denna proposition föreslås ett ökat statligt inflytande över de
s.k. löntagarfondsstiftelserna. Sålunda föreslås att riksdagen godkänner att
riktlinjen för de ändringar av stiftelseförordnandena för stiftelserna - som bör
komma till stånd med tillämpning av en ny bestämmelse i stiftelselagen, vilken
föreslås i prop. 1996/97:22 - skall vara att regeringen skall utse ledamöterna i
stiftelsernas styrelser. Därmed ökar möjligheterna till samordning mellan
stiftelsernas insatser och andra statliga insatser, främst inom forskningens
område. Enligt regeringens bedömning bör detta innebära att resurser kan
frigöras inom ramen för statens budget för vissa nysatsningar. Sålunda bör vissa
ändamål inom högskolesektorn som ligger inom stiftelsernas verksamhetsområden,
t.ex. särskilda insatser inom forskarutbildning och internationalisering, kunna
förutses finansieras av stiftelserna och inte med budgetmedel; de resurser som
frigörs skulle kunna bl.a. förstärka de permanenta forskningsresurserna för de
mindre och medelstora högskolorna. I budgetpropositionen för år 1998 finns då
förutsättningar för att föreslå en särskild satsning på forskningen vid vissa
mindre och medelstora högskolor.
Om dessa ytterligare resurser kan ställas till förfogande, har några av de
medelstora högskolorna förutsättningar att få självständig rätt att inrätta
professurer, att få utfärda doktorsexamen samt därmed att kunna ansöka om att få
benämnas universitet.
Efter en prövning enligt de kriterier som redovisas i budgetpropositionen
för år 1997 skulle några av dessa högskolor kunna ges ställning som universitet
före år 2000.

3.9 Samverkan mellan högskola och samhälle - högskolans tredje uppgift

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Högskolans tredje uppgift, vid sidan av |
| utbildning och forskning, bör förtydligas i högskolelagen till |
| att avse samverkan med det omgivande samhället och att sprida |
| kännedom om verksamheten. Förslag härom läggs fram i |
| budgetpropositionen för år 1997. |
| Det undantag som i dag gäller för högskolans lärare enligt lagen|
| om rätten till arbetstagares uppfinningar bör bibehållas. Det bör|
| inte ligga i högskolans ansvar att kommersiellt exploatera |
| forskningsresultat. |
| Högskolan har ett ansvar när det gäller rådgivning och stöd till|
| forskare i fråga om t.ex. patentering av forskningsresultat. |
| Varje myndighet som utför forskning finansierad med statliga |
| medel, såväl universitet och högskolor som andra forsknings- |
| utförande organ, skall fr.o.m. år 1998 svara för att information|
| om dess forskning finns tillgänglig via Internet. |
--------------------------------------------------------------------

Högskolans viktigaste uppgifter är utbildning och forskning. Enligt 1 kap. 2 §
högskolelagen (1992:1434) skall universitet och högskolor därutöver sprida
kännedom om det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs samt om hur sådana
kunskaper och erfarenheter som har vunnits i verksamheten skall kunna tillämpas.
Högskolan har således skyldighet att informera om forskning och
forskningsresultat. Uppgifter som avser samverkan med övriga samhällssektorer
finns inte föreskrivna idag.

Utredningar om samverkan mellan högskola och näringsliv

NYFOR-utredningen

En rad specifika samverkansformer mellan universitet och högskolor samt
näringsliv har utvecklats med början under 1970-talet. Bland dessa kan nämnas
teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknikbrostiftelser,
holdingbolag för kommersialisering av forskningsresultat, materialkonsortier och
kompetenscentrum. Regeringen uppdrog i december 1995 åt en särskild utredare att
undersöka om samverkansformerna är ändamålsenliga. Utredningen antog namnet
NYFOR - Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv - högskola.
Förslagen har redovisats i betänkandet Samverkan mellan högskolor och
näringslivet (SOU 1996:70). Ett kompletterande betänkande avseende samverkan
mellan högskolan och de små och medelstora företagen (SOU 1996:89) har också
presenterats. Båda betänkandena har remissbehandlats. Remissammanställningar
finns tillgängliga hos Närings- och handelsdepartementet.
Utredningen föreslår att högskolan ges ett klart mandat att samverka med
näringslivet och övriga samhällssektorer och att detta slås fast i
högskolelagen.
När det gäller struktur för samverkan anser utredningen att det visserligen
finns alltför många - och därmed underfinansierade - organ för samverkan, men
att systemet som helhet inte nu bör omstruktureras. Bland annat är vissa
samverkansorgan nytillkomna och därför svåra att nu utvärdera. Utredningen anser
emellertid att de kompetenscentrum som inrättats i samarbete mellan Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), högskolor och industri är den viktigaste
systemförändringen i relationen näringsliv - högskola. Utredningen anser det
angeläget att denna verksamhet kan fullföljas enligt intentionerna. Avsikten med
kompetenscentrum är att dessa skall kunna bidra till ett ökat samspel och
forskningssamarbete kring basteknologier mellan företagens tekniska
utvecklingsenheter och forskare vid högskolan. Utredningen anser också att det
är angeläget att det skapas en väl avgränsad rollfördelning mellan högskolan
själv, holdingbolagen, s.k. teknopoler och andra rådgivare.
NYFOR-utredningen har också haft i uppdrag att se över det undantag som idag
gäller för högskolelärare enligt lagen 1949:345 om rätten till arbetstagares
uppfinningar och att lämna förslag till eventuella ändringar. Undantaget innebär
att högskolelärare, till skillnad från andra arbetstagare, äger rätten till de
uppfinningar de gör inom sin tjänst. Utredningens analys visar att ett
upphävande av undantaget med rådande lagstiftning inte skulle ge universitet och
högskolor rätt till lärarnas uppfinningar. Situationen skulle, enligt
utredningen, emellertid bli en annan om högskolan - genom en ändring av
högskolelagen - fick i uppgift att kommersiellt exploatera de anställdas
uppfinningar. Detta är dock inte något som förespråkas av utredningen. Enligt
denna bör högskolan inte syssla med riskfylld affärsverksamhet.
Även Forskningsfinansieringsutredningen har berört denna fråga i betänkandet
Forskning och Pengar, SOU 1996:29. Denna utredning föreslår däremot att
högskolorna ges ett uttalat ansvar att kommersialisera immateriella resultat. En
sådan skyldighet för högskolorna skulle, enligt utredningen, innebära en
betydligt effektivare tekniköverföring.
NYFOR-utredningen har gjort en översyn av behovet av nya sekretessregler
eller ändringar i de nu gällande. Utredningens bedömning är att sekretesslagen
bör ändras så att en statlig part kan göra de sekretessåtaganden som är en
förutsättning för visst forskningssamarbete.
Utredningen föreslår att forskarutbildningen förändras så att de som tänker
sig en yrkesbana i näringslivet kan få en utbildning med kortare studietid och
som ger större bredd och överblick.
Utredningen konstaterar att det krävs ett fungerande flöde av människor i
båda riktningarna - mellan företag och forskning - som kan forma informella
länkar, samarbeta och förmedla kunskaper om företagens problem och forskningens
möjligheter. Vidare bör tjänsteorganisationen i högskolan förändras så att
näringslivssamverkan ger ett ökat meritvärde.
Vad avser samverkan med de mindre företagen framhåller NYFOR-utredningen
särskilt att generella program för direktkontakter mellan högskola och mindre
företag inte är särskilt lämpliga. Däremot är det angeläget att skapa nätverk
med deltagare från högskolor och företag som kan samverka och kommunicera med
varandra så att närmare och mer meningsfulla kontakter kan etableras mellan
företagen och högskolan.
Insatser för att stärka de mindre företagens tekniska industriella kompetens
bör så långt som möjligt syfta till att utveckla företagens naturliga nätverk av
samarbetsrelationer. Målet bör vara att långsiktigt förändra företagens förmåga
att formulera behov av kunskap och efterfråga den. Det program för
nätverksbyggande i regionalpolitiskt prioriterade områden som för närvarande
genomförs av NUTEK bör vidgas till att omfatta hela landet.
NUTEK bör ges i uppdrag att utveckla ett program för stöd till mindre
företags rekrytering av unga civilingenjörer och andra akademiker som kan ha
strategisk betydelse för företagen. Internationella förebilder finns i flera
OECD-länder.
Utredaren framhåller slutligen att utvecklingen av Internet ger nya
möjligheter som informationsbas och kommunikationsmedium. För att dessa
möjligheter ska kunna utnyttjas krävs, dels att företagen lär sig använda dessa
nya verktyg, dels att högskolorna inom ramen för sin samverkansuppgift avsätter
resurser för att kunna kommunicera med företagen i ett nära samspel med dem och
andra aktörer. Även industriforskningsinstituten blir viktiga noder i sådana
nätverk.
De flesta remissinstanser anser att utredaren dragit välavvägda slutsatser
och att ökad samverkan mellan näringslivet och högskolan är angelägen. Många
framhåller att samverkan bör vidgas till att omfatta områden även utanför det
tekniskt - naturvetenskapliga området. Företagarnas riksorganisation menar dock
att förslagen om utformandet av tjänster, ersättningar, etiska regler etc är
alltför vagt utformade. Dessutom är förslagen till hur forskningsuppfinningar
skall kunna exploateras olämpliga för svenska förhållanden. Företagarnas
riksorganisation anser att viktiga utländska erfarenheter inte har beaktats.
Lärarundantaget bör bibehållas, enligt en majoritet av remissinstanserna.
Den s.k. tredje uppgiften bör skrivas in i högskolelagen och särskilda medel
anvisas. Riksrevisionsverket (RRV) anser dock att särskilda medel är onödiga och
att största hindret för samverkan är den trögrörliga högskoleorganisationen.
Sekretessfrågorna måste lösas. Uppsala universitet påpekar att frågor som berör
sekretessavtal inom bl.a. EU-projekt och kompetenscentra måste lösas skyndsamt.
Beträffande holdingbolagen delar universitetet utredningens uppfattning att
deras förvaltning bör överföras till högskolorna och att styrelserna i bolagen
bör erhålla en professionell sammansättning.
Remissinstanserna är positiva till NYFOR:s kompletterande betänkande om
samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. De delar NYFOR:s
uppfattning att generella program bör avstyrkas medan utbyggnad av olika typer
av nätverk förordas. Åtgärder för att stimulera mindre företag att anställa
akademiskt utbildade tillstyrks.

Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforskningsinstituten

Vid sidan av universitet och högskolor finns industriforskningsinstitut, vilka
idag samfinansieras av staten och näringslivet. För varje institut baseras
forskningen på ett avtal mellan stat, näringsliv och respektive institut.
Avtalen reglerar mål, medel, inriktning för forskningsverksamheten samt ansvar
och ekonomiska åtaganden. En särskild kommitté, Kommittén för omstrukturering
och förstärkning av industriforskningsinstituten (KOFI), arbetar med att
genomföra en förnyelse av dessa. Kommittén har i en lägesrapport den 1 april
1996 redovisat åtgärder för att förstärka samverkan mellan högskolan och
industriforskningsinstituten. Det gäller bl.a. särskilda insatser för
industridoktorander och inrättande av forskarassistenttjänster vid högskolan med
huvudsaklig verksamhet förlagd till instituten. Kommitténs övriga förslag
angående industriforskningsinstituten redovisas i avsnitt 14.3.2.

Riksrevisionsverkets utredning om högskolans samverkan med näringslivet

I Riksrevisionsverkets (RRV) rapport Högskolans samverkan med näringslivet (RRV
1996:56) utvärderas olika samverkansformer mellan högskola och näringsliv. Bland
de samverkansformer som tas upp framhålls att kompetenscentrum representerar ett
nytt sätt att samarbeta över institutionsgränser och med företag. Denna
samverkansform bör ges förutsättningar att utvecklas vidare. När det gäller
samverkan med små och medelstora företag begränsas denna av att de existerande
samverkansformerna är anpassade efter storföretagens problembilder och behov.
Små och medelstora företag har andra behov och inte någon naturlig kontakt med
de stora högskolornas forskning. Vidare anser RRV att högskolornas ledning idag
har en mycket begränsad överblick över olika samverkansformers funktioner,
utfall och effektivitet. RRV menar även att det är angeläget att man inom
högskolan försöker påverka attityder till samverkan med näringslivet. Det är ur
ett samverkansperspektiv viktigt att utveckla en större flexibilitet och
experimentvilja när det gäller organisatoriska och administrativa förändringar.
RRV har även granskat lärares bisysslor inom universitet och högskolor (RRV
1995:45). I utredningen framkommer såväl positiva som negativa effekter av
bisysslor och konsultuppdrag. De positiva effekterna är enligt RRV följande.
Bisyssleverksamheten ger ett kunskapsutbyte med omvärlden och för forskaren kan
den vara en viktig del av kompetensutvecklingen. Undervisningen kan göras mer
anknuten till det yrkesliv studenterna kommer att möta efter examen genom
praktikfall och forskningen kan påverkas av samhällsrelevanta forskningsfråges-
tällningar. Forskaren ges även tillfälle att pröva forskningsfrågeställningar i
näringslivet. Vidare påpekar RRV att bisysslor i någon mån kan stimulera
utveckling av företag i regionen. Bland de negativa effekterna av bisysslor
noteras att forskning och undervisning i den ordinarie verksamheten kan
åsidosättas. Detta kan leda till kvalitetsproblem och att kollegerna får en
högre arbetsbelastning. En vanlig situation är också att forskare blir mindre
tillgängliga för studenterna som en följd av omfattande konsultverksamhet. RRV
föreslår att regelverket förtydligas vad gäller begreppet FoU-bisyssla och att
en skärpning av lagen bör övervägas så att högskolelärare kan åläggas att
rapportera sina bisysslor till högskolan.
RRV har också granskat spridningen av forskningsresultat (RRV 1996:53) och
därvid konstaterat att incitament oftast saknas för spridning utanför den
akademiska världen.

Arbetsrapporten University-industry relationships

I rapporten University-Industry Relationships (arbetsrapport nr. sex inom ramen
för RUT-93:s översyn av 1993 års universitets- och högskolereform) behandlas
samverkansformer mellan näringsliv och högskolan i Sverige, jämfört med det
system som finns i Storbritannien. Frågan om det s.k. lärarundantaget och
högskolans roll vad avser kommersiell verksamhet uppmärksammas i rapporten.
Författaren till rapporten anser att statsmakternas riktlinjer till universitet
och högskolor bör förtydligas i det avseendet, vilket kan kräva förändringar i
incitamentstrukturen och även ändringar i lagstiftningen. Vidare rekommenderas i
rapporten att externa medel som tillförs forskning och undervisning inom ett
visst område skall godkännas av högskolans centrala organisation.
Skälen för regeringens bedömning: Möjligheterna att nyttiggöra forskningen
beror i hög grad på dess inriktning. Inriktningen av forskningen mot för
samhället viktiga områden kan öka om samhället har möjlighet att närmare
precisera önskvärd inriktning och om forskningsresurser kan kanaliseras till
dessa områden. Detta förutsätter inte minst en utvecklad dialog med
näringslivet, men även med andra samhällssektorer. Detta har, främst vad avser
kontakterna mellan högskolan och näringslivet, i hög grad varit utgångspunkten
för de insatser som genomförts av såväl forskningsråd som sektorsorgan. NUTEK:s
olika initiativ med t.ex. ramprogram, insatsområden och kompetenscentrum kan här
tjäna som exempel. Högskolans samverkan med övriga sektorer, bl.a. vård och
skola, är också mycket angelägen. Ett ökat samarbete med det omgivande samhället
kan ge ett ömsesidigt berikande av perspektiv och problemformuleringar och av
den teoretiska utvecklingen inom discipliner och forskningsområden. Nuvarande
lagstiftning innebär inte något hinder för högskolan att samverka med det
omgivande samhället. Uppgifter som explicit avser samverkan med övriga
samhällssektorer finns emellertid inte föreskrivna idag. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 att högskolornas uppgift att samverka med det
omgivande samhället förtydligas i högskolelagen. Detta kallas högskolans tredje
uppgift. I denna uppgift ingår att informera om verksamheten.

Ställningstaganden till NYFOR-utredningen m.m.

De särskilda samverkansformer som har etablerats under senare år syftar alla
till att utveckla högskolans verksamhet mot högre samhällsrelevans.
Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller i en skrivelse till regeringen att de
olika samverkansformerna på olika sätt och i varierande omfattning fyller en
viktig funktion för att stimulera högskolans fortsatta samarbete med framför
allt näringslivet. Regeringen delar denna bedömning. Det är emellertid angeläget
att högskolans hela verksamhet i högre grad präglas av dels ett närmare direkt
samarbete med det omgivande samhället, dels en ambition att forskningsresultat
av samhällsintresse tas om hand på ett kvalificerat sätt.
NYFOR-utredningen och RRV lyfter särskilt fram kompetenscentrum som ett
viktigt initiativ för att utveckla högskolans samverkan med näringslivet. Under
perioden mars 1995 - juli 1996 har 28 kompetenscentrum vid sju universitet och
högskolor startat sin verksamhet. De tre parter som samarbetar i ett
kompetenscentrum - en grupp företag, högskolan och NUTEK - bidrar gemensamt,
finansiellt eller med arbetsinsatser. Regeringens bedömning är att
kompetenscentrum är en angelägen form för samverkan mellan högskolan och
näringslivet. Det är viktigt att starka forskningsmiljöer skapas vid svenska
högskolor, miljöer som företag aktivt medverkar i och därmed långsiktigt drar
nytta av samtidigt som högskolan kan utnyttja företagens kunskaper. NUTEK
planerar en första utvärdering av verksamheten under år 1997. Mot bakgrund av
denna bör eventuella framtida förändringar av verksamheten övervägas.
Det är angeläget att incitamenten förstärks för såväl lärare/forskare som
högskola att tillvarata forskningsuppfinningar och andra resultat som kan öka
näringslivets konkurrenskraft. Regeringen ställer sig i huvudsak bakom den
strategi som NYFOR-utredningen har föreslagit. Regeringen anser, liksom
utredningen, att det s.k. lärarundantaget bör bibehållas. Forskarna bör således
även i fortsättningen äga rätten till forskningsuppfinningar. Detta ger dem
incitament att bidra till att forskningsresultaten kommer till nytta i
samhället. Det ligger inte i högskolans ansvar att kommersiellt exploatera
uppfinningar och forskningsresultat. Högskolan skall inte ägna sig åt en
riskfylld verksamhet av detta slag. Exploatering av forskningsresultat kan i
stället ske genom de holdingbolag som har bildats. Däremot ingår det i
högskolans ansvar att det vid högskolan skapas goda förutsättningar för
nyttiggörande av den kunskap forskningen genererar. Det är även väsentligt att
forskningsresultat i högre utsträckning patenteras där en kommersiell användning
kan förutses. I högskolans ansvar bör rådgivning ingå, åtminstone på en
övergripande nivå, i t.ex. patentfrågor och affärsjuridik. Detta är uppgifter
som i dag i varierande utsträckning utförs inom den rådgivande verksamheten vid
vissa högskolors s.k. teknikparker. Det bör finnas en baskunskap i dessa frågor
vid högskolan, inte minst om vart forskarna kan vända sig för mer fördjupad
information.
Samhället har ett intresse av att forskningsuppfinningar både skyddas genom
patentering och att de leder till kommersiell exploatering. Högskolans
nuvarande ganska svaga incitament för att stödja exploatering av
forskningsuppfinningar behöver stärkas. Det är av stor betydelse att det vid
högskolan skapas sådan kompetens som kan vara ett stöd för de lärare och
forskare som vill exploatera sina uppfinningar. Högskolan kan på så sätt bidra
till att forskningsuppfinningar leder till att nya verksamheter skapas i
näringslivet. Det är naturligtvis värdefullt om högskolan även i viss
utsträckning vid behov kan hjälpa anställda lärare och forskare med utformningen
av avtal med uppdragsgivare i t.ex. näringslivet.
Kommersialiserbara uppfinningar från forskare och lärare vid högskolan görs
i allmänhet inom ramen för statliga anställningar och med utrustning som
vanligen är finansierad av staten. Regeringen anser att det är rimligt att
högskolan får en viss kompensation för de statliga resurser som förbrukats vid
utvecklingen av uppfinningar som lett till lyckosamma exploateringar. En sådan
återföring till högskolan bör ske genom avtal mellan högskolan och de anställda.
Grundläggande för högskolans möjligheter att vara pådrivande och stödjande för
en exploatering av de enskilda anställdas uppfinningar, liksom möjligheterna att
bevaka en avtalsmässig rätt till ekonomisk kompensation, är att högskolan, i
detta fall genom den aktuella institutionen, är informerad om att en uppfinning
har gjorts. En skyldighet för den enskilde läraren eller forskaren att informera
högskolan om gjorda patenterbara uppfinningar kan lämpligen behandlas i avtalet
mellan högskolan och forskaren.
Regeringen ser denna informationsmöjlighet, tillsammans med högskolans
rådgivningsfunktion och möjlighet till viss ekonomisk kompensation som tre
sammanhängande delar i en framflyttning av högskolans uppgift i att få till
stånd en ökad kommersialisering av forskaruppfinningar.
NYFOR-utredningen har även föreslagit förändringar av sekretesslagens
bestämmelser om åtaganden i samband med deltagande i visst forskningssamarbete.
Denna fråga avser regeringen att behandla i annat sammanhang.
Regeringen avser att, i enlighet med NYFOR-utredningens förslag, på olika
sätt främja nätverk med deltagande av högskola och företag. NUTEK och
industriforskningsinstituten bör kunna medverka aktivt i detta arbete. De mindre
och medelstora högskolorna är också en viktig resurs i detta sammanhang. Det är
även väsentligt att universitet och högskolor, institut och
sektorsforskningsorgan uppmärksammar de specifika behov som finns inom de mindre
företagen. En strävan bör vara att fler personer med eftergymnasial utbildning
och forskarutbildning anställs i mindre företag.

Övriga förutsättningar för samverkan

Rörlighet i bägge riktningar mellan högskolan och övrig arbetsmarknad är
önskvärd och bör eftersträvas. Ett ökat utbyte av personer mellan högskolan och
övriga arbetslivet kan även stimulera forskningen att anpassas till behoven
utanför högskolan. Ett fungerande flöde av människor i båda riktningarna
förmedlar också kunskap om förutsättningarna och villkoren för verksamheten. Det
är därför viktigt att forskare som vissa perioder arbetar utanför högskolan inte
missgynnas vid tjänstetillsättningar och befordran.
Nya samarbetsformer kan emellertid leda till intressekonflikter och
oklarheter vad gäller ansvarsförhållanden och arbetsvillkor för den enskilde
forskaren. Detta aktualiserar vissa frågor om reglerna för högskolelärares
bisysslor, vilka behandlas i den pågående utredningen om en förändrad
tjänsteorganisation för lärare vid statliga universitet och högskolor (Dir.
1996:3).
Industriforskningsinstituten, som finansieras gemensamt av staten och
näringslivet, kan ofta fungera som en länk mellan högskola och näringsliv.
Regeringens bedömning är att de åtgärder som KOFI redovisat för att stärka
samverkan mellan instituten och högskolan, kan vara ett viktigt sätt att skapa
en ny karriärväg för forskare. Det gäller bl.a. en satsning på
industridoktorander och inrättande av forskarassistenttjänster vid högskolan med
huvudsaklig verksamhet förlagd till instituten. Det kan sannolikt vara så att
nya kategorier av studerande därigenom kan lockas till forskarutbildning,
eftersom samverkan med industrin är attraktiv. Ställningstaganden till
industriforskningsinstituten utvecklas under avsnitt 14.3.4.
En ny form av samverkan utgör de TIPPS-centrum (Teknik-Introduktion i
Produkter, Processer och System) för en förbättrad kunskaps- och
teknikförsörjning till mindre företag, som är under uppbyggnad vid högskolorna i
Dalarna, Halmstad och Luleå. Verksamheten finansieras på detta stadium av NUTEK.
Varje TIPPS-centrum ska ha en teknisk specialitet som sammanfaller med något av
högskolans egna spetsområden. En central tanke bakom TIPPS-centrum är att man
genom sambruk av resurser förbättrar utnyttjandegrad och effektivitet.
Konceptet har en förebild i den tyska Steinbeisstiftelsen i Baden
Württemberg. Den svenska verksamheten kommer dock att erhålla en egen profil.
Bl.a. kommer ett välutvecklat IT-nätverk att binda samman olika TIPPS-centrum
för att uppnå övergripande samverkansfördelar.
Forskarutbildning utgör ett väsentligt element i forskningen och är därmed
också viktig för kontakterna med det övriga samhället. Det finns skäl att öppna
forskarutbildningen mot samhällets och näringslivets behov. Detta får givetvis
inte ske på bekostnad av de grundläggande kraven på en hög kvalitet i
utbildningen. Frågor rörande bl.a. forskarutbildningen och tjänsteorganisationen
kommer att behandlas i ett sammanhang i en proposition som regeringen avser att
förelägga riksdagen under år 1997.
I högskolans tredje uppgift ingår även rekryteringen av nya grupper till
högskolan och att stimulera utvecklingen i det egna närområdet. Dessa frågor
utvecklas i budgetpropositionen för år 1997.

Högskolan som samhällets kunskapsresurs

Högskolans funktion som samhällets främsta kunskapsresurs utgör en viktig del av
den tredje uppgiften och bör kunna utnyttjas bättre. Med den moderna
informationsteknologins hjälp bör högskolan i ökad utsträckning öppnas för
samhällets behov. Det är viktigt att de grupper i samhället som av olika skäl
söker kunskap, bildning och information vet vart de skall vända sig. Med den
moderna informationstekniken ökar högskolans möjligheter att effektivt förmedla
kontakter mellan företrädare för den egna verksamheten och olika grupper och
enskilda i samhället. Den planerade utbyggnaden av högskoledatanätet SUNET bör
här kunna spela en viktig roll. Detta redovisas i avsnitt 3.10.
I IT-propositionen (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282)
har regeringen tagit upp frågan om allmänhetens, skolornas och andra
utbildningsinstitutioners intresse och behov av att allmänt orientera sig om
forskning samt att finna vägar för att skaffa specifik information om olika
forskningsområden.
Under de senaste åren har det skett en mycket snabb utveckling när det
gäller IT-baserad forskningsinformation. En samordning bör ske för att bl.a.
säkerställa att IT-baserad forskningsinformation till allmänheten blir
nationellt heltäckande i väsentliga avseenden. Genom lämpliga sök- och
länkningssystem skall forskningsinformation sammanlänkas på Internet.
Utöver de nämnda typerna av utåtriktad information från forskarvärlden till
allmänhet och utbildningsväsende finns behov av information till bl.a. företag
t.ex. om vilka forskare som kan lämna upplysningar om forskningen inom olika
områden. Det forskningsinformationssystem som nämnts i det föregående bör därför
utformas på så sätt att det även kan utgöra en inkörsport för sådan
informationsinhämtning från företag.
Regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att svara för de
samordnande insatserna och tilldela verket vissa medel för utvecklingsarbete. I
övrigt skall förutsättningen vara att varje myndighet som utför forskning
finansierad med statliga medel, såväl universitet och högskolor som andra
forskningsutförande myndigheter och organ, skall svara för att information om
dess forskning finns tillgänglig på Internet fr.o.m. år 1998. Detta skall ske
inom ramen för befintliga medel. Regeringen avser att i regleringsbrev och andra
beslut om medelstilldelning och i förekommande fall i föreskrifter för
statsbidrag till forskning föra in en föreskrift med anledning av detta.
Media spelar en mycket betydelsfull roll för att skapa kontakter mellan
forskning och det omgivande samhället. Utbildning av vetenskapsjournalister och
av andra förmedlare av kontakter och information mellan forskare och allmänhet
är en viktig angelägenhet för högskolan. En annan sådan nyckelgrupp är lärarna
inom grund- och gymnasieskolan. För båda dessa grupper är regelbunden
fortbildning en nödvändighet. Andra mycket viktiga kontakter är de som nu i
växande utsträckning förekommer direkt mellan elever i skolan och
forskningsinstitutionerna. Olika insatser för att fördjupa och bygga ut program
i denna riktning, inte minst sådana riktade till ungdomar från miljöer utan
akademiska traditioner, är angelägna.
I högskolans verksamhet utgör EU-samarbetet en viktig del. Inom högskolan
finns därför stor kunskap och kompetens när det gäller EU:s olika program för
utbildning, forskning och utveckling. Denna kunskap är värdefull inte bara för
högskolesektorn själv utan i hög grad för myndigheter, företag och
privatpersoner. Information om EU:s utbildnings- och forskningsprogram
efterfrågas i allt högre utsträckning av olika grupper och enskilda i samhället.
Högskolans roll som samhällets kunskapsresurs bör även i detta avseende kunna
utnyttjas bättre. Högskolornas bibliotek har härvid en central roll.
I ett samhälle byggt på en stark vetenskapstradition är allmänhetens kunskap
om vetenskapens kultur och villkor avgörande för förståelsen av hur själva
samhället fungerar och för möjligheten att demokratiskt påverka
samhällsutvecklingen. En öppen och förutsättningslös dialog mellan vetenskapens
företrädare och enskilda medborgare är således i hög grad en demokratifråga. Ett
sätt att utveckla denna dialog är att bilda s.k. forskningscirklar där forskare
tillsammans med praktiker gemensamt studerar problem som är angelägna för t.ex.
arbetet i folkrörelser, på arbetsplatser eller i politiska församlingar. Där kan
forskarna bidra med sina kunskaper och sin förmåga att systematiskt angripa
problem. Samtidigt utgör praktikernas egna kunskaper och erfarenheter en viktig
resurs. Skilda utgångspunkter och kunskaper kan därvid mötas och leda till en
ökad kunskapsutveckling. Högskolan bör ta ett ökat ansvar för att denna form av
samverkan utvecklas. Forskningsrådsnämnden (FRN) bör kunna bistå högskolan i
denna uppgift.
Sedan år 1993 har högskolan haft direkt anvisade medel för sin forsk-
ningsinformation. Budgetåret 1995/96 uppgår dessa medel till totalt 10 miljoner
kronor. Information om den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor
ges också av forskningsråden, som särskilt skall informera om den forskning som
råden stöder. Härutöver har FRN sedan år 1979 haft ett nationellt ansvar för
forskningsinformation. FRN:s anslag för forskningsinformation uppgår idag till
ca 9 miljoner kronor.
Forskningsinformation är en viktig del av högskolans tredje uppgift och bör
vara en integrerad del av den ordinarie verksamheten. Regeringen anser därför
att särskilda medel för denna uppgift inte längre skall anvisas högskolan.
Regeringen anser det angeläget att informationsverksamheten vid landets
universitet och högskolor utformas och bedrivs i enlighet med de principer som
givits uttryck för i det föregående. Regeringen avser att uppdra åt universitet
och högskolor att se över informationsverksamheten och ge förslag till hur den
kan förbättras. Varje universitet och högskola bör därvid formulera och redovisa
en informationsstrategi.

3.10 IT- och bibliotekspolitik

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Biblioteksdatabassystemet LIBRIS bör |
| utvecklas till en nationell och allmän informationsresurs. |
| Regeringen avser att ge Kungl. biblioteket (KB) i uppdrag att |
| utveckla och driva ett IT-baserat nationellt bibliotekssystem, |
| som utgår från LIBRIS. Regeringen föreslår i budgetpropositionen|
| för år 1997 att anslaget till KB ökas med 11 miljoner kronor för|
| ändamålet. |
| Regeringen bedömer att systemet med ansvarsbibliotek bör byggas|
| ut till att bli ämnesmässigt heltäckande. En särskild insats bör|
| därvid göras för att beakta den växande genusforskningens behov.|
| SUNET är det svenska universitets- och högskoleväsendets |
| gemensamma datanät. För att folkbiblioteken bättre skall kunna |
| tillgodogöra sig innehållet i det nationella bibliotekssystemet |
| avser regeringen att utveckla SUNET till att också kunna |
| omfatta landets folkbibliotek (huvudbiblioteket i varje |
| kommun). Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 en|
| medelsförstärkning för SUNET, varvid ett utvecklingsstöd till |
| berörda folkbibliotek beräknas. Även statliga och statsunderstödda|
| muséer berörs. |
| Arkivet för ljud och bild (ALB) bör ges förutsättningar att |
| ersätta utsliten och föråldrad utrustning och utveckla |
| verksamheten för att enligt pliktexemplarslagen motsvara de |
| krav som dagens mediesituation ställer. Regeringen föreslår därför|
| i budgetpropositionen för år 1997 att anslaget till ALB ökas med|
| 2,2 miljoner kronor. |
| Svenska barnboksinstitutet bör ges möjlighet att utveckla och |
| utnyttja ny teknik och därigenom öka sin nationella och |
| internationella betydelse. Regeringen föreslår i |
| budgetpropositionen för år 1997 en höjning av bidraget till |
| Svenska Barnboksinstitutet med 400 000 kronor. |
| Det offentliga biblioteksväsendet, dvs. de bibliotek som |
| huvudsakligen finansieras med skattemedel, bör fungera som ett |
| integrerat bibliotekssystem. Regeringen föreslår i prop. |
| 1996/97:3 en bibliotekslag som avser hela det allmänna |
| biblioteksväsendet. |
--------------------------------------------------------------------

Bibliotek

Den statliga bibliotekspolitiken syftar till att ge medborgaren tillgång till
litteratur och information oavsett bostadsort och ekonomiska omständigheter.
Regeringen ser biblioteksväsendet, där de statliga, kommunala och
landstingskommunala biblioteken ingår, som en enhetlig och samverkande resurs.
Detta synsätt uttrycks i det förslag till bibliotekslag som föreslås i den
kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) Enligt förslaget till
bibliotekslag skall högskolebiblioteken inom de områden som anknyter till
utbildning och forskning vid högskolan svara för biblioteksservice inom
högskolan, och i samverkan med landets biblioteksväsen även i övrigt ge
biblioteksservice. Det skall finnas tillgång till sådana bibliotek vid alla
högskolor.
Länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek och andra statliga
forskningsbibliotek m.m. skall avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna
samlingarna till folkbibliotekens förfogande samt i övrigt samverka med folk-
och skolbiblioteken i deras strävan att erbjuda låntagarna en god
biblioteksservice. Forskningsbibliotekens villkor och det sätt på vilket de
integreras i högskolans verksamhet är väsentliga delar av regeringens
forsknings- och utbildningspolitik.
Samhället präglas av en hög förändringstakt. Det är sannolikt att framtidens
samhälle i än högre utsträckning än för närvarande kommer att präglas av mer
fritid, av tätare arbetsbyten och byten av bostadsort. Detta kommer fortlöpande
att ställa krav på nya kunskaper. Gränserna mellan vad som är skola,
högskoleutbildning, fortbildning och vidareutbildning samt forskning kan bli mer
otydliga. Forsknings- och folkbiblioteken kommer då sannolikt att närma sig
varandra i arbetsmetoder och serviceutbud.
Skälen för regeringens bedömning: I den analys av utvecklingen av de svenska
forskningsbiblioteken som Kungl. biblioteket (KB) ingav till regeringen under
våren 1996 framhålls att högskolan - mot bakgrund av ett ökat antal studerande,
det pedagogiska förnyelsearbetet och den snabba IT-utvecklingen - målmedvetet
måste satsa på sina bibliotek. Det är viktigt att bibliotekens standard inte
försämras. Informationskompetens och bättre resurser för självstyrt lärande har
stor betydelse för utbildningens kvalitet. Mot den bakgrunden är det angeläget
att högskolorna och deras respektive styrelser, som har det yttersta ansvaret
för verksamheten, noga följer utvecklingen och ser över sina prioriteringar. För
att kompensera ett svagare utgångsläge och så långt möjligt eliminera
skillnaderna i bibliotekens standard behöver de mindre och medelstora
högskolorna vidta åtgärder för att stärka sina bibliotek.
Högskolans utbildning bör ge färdighet att söka, kritiskt värdera och kreativt
utnyttja information. Sådana kunskaper måste ges en fastare ställning och bli en
självklar ingrediens inom grundutbildningen.
Ansvarsbibliotekssystemet, som syftar till att skapa ett nationellt
informationsförsörjningssystem på hög internationell nivå och att stärka
forskningsbibliotekens utåtriktade verksamhet, har utvärderats under år 1995 och
givits en mycket positiv bedömning. Regeringen anser att systemet bör byggas ut
så att det blir heltäckande. I detta sammanhang bör en särskild insats göras för
att beakta den växande kvinno-, mans- och genusforskningens behov.
Informationsteknologin har på många sätt underlättat tillgången till
information och det är viktigt att se till att nya hinder av ekonomisk och
praktisk natur inte uppkommer som begränsar tillgängligheten. KB har tagit på
sig en samordnande roll när det gäller licensavtal på IT-området för
forskningsbiblioteken. Högskolorna bör därför inte på egen hand ingå långsiktiga
licensavtal.
Studenter som deltar i distansutbildning skall ha samma rätt till god
biblioteksservice som andra studenter. Nya former för biblioteksservice till
distansstuderande, gärna i samarbete mellan högskolor, högskolebibliotek och
folkbibliotek, bör prövas. Därvidlag är det viktigt att särskilt
folkbibliotekens förutsättningar och möjligheter beaktas. Det lokala samarbetet
mellan folkbibliotek och högskolebibliotek bör också uppmuntras.
För att fullt ut utnyttja de möjligheter informationstekniken medger bör
bibliotekssystemet LIBRIS utvecklas till en nationell och allmän
informationsresurs. Regeringen avser därför att ge KB i uppdrag att utveckla och
driva ett IT-baserat nationellt bibliotekssystem som utgår från LIBRIS.
Åtgärderna syftar till att ge landets biblioteksväsende och andra användare
möjlighet att utnyttja ett modernt bibliotekssystem med samordnade och
användarvänliga sökmöjligheter. Regeringen anser att utveckling, underhåll och
drift av det utvecklade LIBRIS skall finansieras via anslaget till KB. KB skall
således ej debitera användarna för utnyttjandet av systemet, vilket bör vara i
drift senast år 1998.
För att folkbiblioteken skall kunna tillgodogöra sig innehållet i detta
nationella bibliotekssystem avser regeringen att utveckla SUNET till att omfatta
också landets folkbibliotek (huvudbiblioteken). Ett utvecklingsstöd för berörda
folkbibliotek bör därvid beräknas. Statliga och statsunderstödda museer bör även
anslutas. Regeringen tar upp resursfrågan i budgetpropositionen för år 1997.
Även de svenska medelhavsinstituten bör ha möjlighet att ta del av utbudet.
Publicering av vetenskaplig och annan information sker i ökad utsträckning i
elektronisk form. Det är viktigt att också denna information och dessa
vittnesbörd om vår samtid bevaras på ett ändamålsenligt sätt. I syfte att säkra
den framtida tillgången till denna typ av information förbereds en översyn av
lagen 1993:1392 om pliktexemplar av dokument. Behovet av översyn har påtalats av
riksdagen, (bet. 1995/96:KrU4, rskr. 1995/96:60).
I likhet med KB har Arkivet för ljud och bild (ALB) i enlighet med
pliktexemplarslagen ett nationellt ansvar för sitt område. Det övergripande
målet för ALB är att möjliggöra forskning i svensk kultur och svenskt samhälle
genom att tillhandahålla den del av medieutbudet i Sverige som offentliggörs i
form av ljud och rörliga bilder.
Eftersom pliktexemplarslagen är grunden för ALB:s verksamhet, regleras
verksamhetens omfattning av utbudet av ljud- och bildmedier. Utvecklingen inom
området har medfört en ökning av verksamhetens omfång som inte längre kan mötas
med enbart rationaliseringar. KB, ALB och Riksarkivet har på regeringens uppdrag
utrett metoder att långsiktigt bevara elektroniska dokument. Utredningen har
visat att det i dag enda säkra sättet att bevara elektroniskt arkivmaterial är
fortlöpande omkopiering till nya system och nya informationsbärare, s.k.
migrering, en personalintensiv och kostsam verksamhet. Kraven på ALB:s
utrustning är höga både när det gäller ADB, ljud- och videoteknik.
För att möta de nya utmaningar som den tekniska utvecklingen och den nya
mediesituationen medför, bör ALB ges förutsättningar att ersätta utsliten och
föråldrad utrustning samt att utveckla verksamheten. Bl.a. bör arbetet att
utveckla ett system för automatisering av bevarandefunktionen påbörjas. För att
ALB i enlighet med pliktexemplarslagens föreskrifter skall kunna motsvara de
ökade kraven, föreslår regeringen i budgetpropositionen att anslaget till ALB
ökas med 2,2 miljoner kronor.
Stiftelsen Svenska Barnboksinstitutet, som i praktiken har en ansvarsfunktion
på barnboksområdet, har genom KB ett statsbidrag. Institutet bedriver en
kvalificerad verksamhet såväl nationellt som internationellt. Svenska
Barnboksinstitutet har utarbetat en strategi för utveckling och utnyttjande av
ny teknik som ger institutet möjlighet att effektivisera insatserna inom sitt
ansvarsområde. Institutet behöver en teknisk upprustning. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 en ökning av bidraget till Svenska
Barnboksinstitutet med 400 000 kronor.

Informationsteknik

Regeringen har i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen
av informationsteknik (IT) (prop 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr.
1995/96:282) uttryckt sin uppfattning att statsmakternas roll skall vara att
stimulera användningen av IT på ett sätt som främjar kreativitet, tillväxt och
sysselsättning. I en IT-utveckling som i hög grad drivs av enskilda och lokala
initiativ måste statens insatser ses som en del av dessa och samverka med de
utvecklingsaktiviteter som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet
samt i olika lokala nätverk och organisationer. Vidare har föreslagits att
staten skall prioritera uppgifter inom de tre områdena rättsordningen,
utbildningen samt samhällets informationsförsörjning.
Regeringen har vidare i denna proposition redovisat ett omfattande förslag till
åtgärder för ökad användning av IT inom bl.a. högre utbildning och forskning.
Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag och en rad olika
åtgärder kommer därmed att vidtas för att understödja utveckling av IT-
användningen inom högskolan och för att främja forskningen inom området. Således
kommer högskolorna att åläggas utarbeta handlingsprogram för användningen av IT
inom utbildning och forskning. Datornätet för högre utbildning och forskning
(SUNET) kommer att byggas ut, göras snabbare och få ett vidgat
användningsområde. Särskilda insatser görs för att främja utnyttjandet av IT-
teknik för en utbyggd forskningsinformation och inom forskningsbiblioteken.
Högskolan och informationstekniken påverkar varandra, dels genom att tekniken
är viktig för utvecklingen av högskolans forskning, dels eftersom högskolans IT-
forskning är betydelsefull för utvecklingen av informationstekniken. Dessa två
aspekter behandlas i det följande var för sig.
Regeringens främsta uppgift när det gäller att främja användningen av IT inom
forskningen innebär att ombesörja att en adekvat infrastruktur finns
tillgänglig, nationellt och internationellt, som kan bidra till en öppen,
kreativ vetenskaplig miljö. Härigenom stärks forskningens kvalitet och den får
ökade möjligheter att bidra till en positiv samhällsutveckling. En sådan
infrastruktur bör innefatta kraftfulla datanät som förbinder forskare med
varandra men också med samhälle och näringsliv över hela världen. IT-
användningen kräver också internationellt samarbete på hög nivå för att
åstadkomma nödvändig harmonisering av teknik och regler och för att bygga upp
globalt tillgängliga databaser. Det är också nödvändigt att ekonomiska resurser
finns för anskaffning av utrustning och programvaror för att kunna utnyttja
möjligheterna.
Sverige och övriga nordiska länder har i stor utsträckning varit föregångare
när det gäller att bygga upp allmänt tillgängliga datanät för t.ex.
forskningsändamål. Universitetsdatornätet SUNET har således varit i drift i mer
än 10 år och det anslöts också tidigt till motsvarande andra nordiska och
internationella nät. Investeringarna i datautrustning och programvaror har också
varit omfattande. Exempelvis har de särskilda medel som anvisats för dyrbar
vetenskaplig utrustning i mycket hög utsträckning avsett datautrustning.
Utöver den breda tillgång till datorkapacitet, som blir nödvändig för all
forskning, krävs också spetsberäkningskapacitet i form av bl.a. vektor- och
parallelldatorsystem. Rådet för högpresterande datorsystem (HPD-rådet) verkar i
ett nationellt perspektiv för att anläggningar med högsta möjliga prestanda
skall bli tillgängliga för svenska forskare genom att fördela medel för
investeringar i och drift av sådana anläggningar.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens bedömning är att Sverige är väl
rustat för att utnyttja och utveckla informationstekniken inom forskningen. De
ytterligare åtgärder som genomförs till följd av regeringens IT-proposition
kommer att under de närmaste åren ge goda förutsättningar för att svensk
forskning behåller och ytterligare förstärker sin ställning. Regeringen avser
dessutom att anvisa medel för att genom inrättandet av en forskarskola bygga upp
kompetensen inom IT- och telekommunikationsområdet. Denna fråga behandlas i
avsnittet IT-forskning i kapitel 3.11.7 i denna proposition.
Universitet och högskolor måste nu, utifrån de insatser som görs av
statsmakterna, utnyttja de möjligheter som står till buds. Särskild
uppmärksamhet bör därvid ägnas åt att i nätverk bygga upp immateriella centra
för högkvalitativ forskning där forskare över hela landet i internationellt
samarbete kan bedriva forskning vid den internationella forskningsfronten. I
anslutning till den utbyggnad av forskningen vid mindre och medelstora högskolor
som regeringen förordar i avsnitt 3.8 blir sådana nätverk särskilt viktiga.
Teknikens möjligheter till samarbete och kommunikation med forskare över hela
världen bör t.ex. utnyttjas för att även etablera kontakter med universitet i
utvecklingsländer. Här kan unga forskare finna motparter, stöd och stimulans som
inte alltid står till buds i deras närmiljö. Regeringen förutsätter att
högskolorna i de handlingsplaner som nu utarbetas beaktar de nämnda aspekterna.
Detta kräver också ett nationellt samspel mellan högskolorna i samverkan med
Högskoleverket.
Internationellt samarbete också på regeringsnivå är väsentligt för att så långt
möjligt eliminera de hinder för global kommunikation som beror på bristande
internationell harmonisering, otillräckligt utbyggd infrastruktur och höga
kostnader för nätanvändning i vissa länder. Regeringen avser att aktivt arbeta
för att dessa frågor tas upp inom EU och inom berörda internationella
organisationer.
Många av de problem som är mest angelägna för att trygga jordens överlevnad och
mänsklighetens ekonomiska och kulturella utveckling är globala till sin natur.
Exempel härpå är miljöfrågorna, befolkningsfrågan och resursfrågorna. Adekvata
åtgärder fordrar i många fall ny kunskap och sådan kan endast produceras i
internationellt samarbete. Det är regeringens strävan att informationstekniken
skall kunna utnyttjas för att bygga upp internationella decentraliserade
forskningsprogram kring globala frågor. Regeringen har i avsnitt 3.11.2
redovisat sin avsikt att verka för ett utbyggt internationellt samarbete kring
dessa frågor.

3.11 Forskning inför 2000-talet

3.11.1 De statliga forskningsresursernas omfattning och inriktning för perioden
1997 - 1999

De samlade svenska insatserna för forskning och utvecklingsarbete är, som
beskrivits i det föregående, betydande. Prognoser för år 1995 pekar mot en nivå
uppgående till 53 miljarder kronor. Den totala satsningen på forskning och
utvecklingsarbete placerar Sverige högt i jämförelse med andra OECD-länder när
det gäller FoU-insatser i förhållande till BNP. I en situation där statens
utgifter måste begränsas och stora besparingar varit nödvändiga gör regeringen
bedömningen att de samlade offentliga resurserna för forskning inte kan
fortsätta att öka.
Regeringens inställning är emellertid att de statligt finansierade
forskningsinsatserna även fortsättningsvis måste hållas på en hög nivå, väl
jämförbar med vad som görs i andra länder som är ledande inom forskningen, och
att forskning behövs för alla samhällsområden. Konkret kommer detta till uttryck
i de samlade statliga forskningsinsatserna som avser såväl grundforskning inom
skilda discipliner som sektorsforskning inom olika verksamhetsområden.
Regeringens förslag innebär således en fortsatt satsning på forskning på
nuvarande höga nivå både vad avser volym och kvalitet. Regeringens förhoppning
är att huvuddelen av de besparingar i den statliga budgeten avseende forskning
som föreslagits i vårpropositionen skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen för år 1997 sina förslag till anslag
till forskning och utvecklingsarbete. För budgetåret 1997 uppgår anslagen enligt
budgetförslaget till ca 12,5 miljarder kronor. Detta avser endast anslag för
forskning. Härtill kommer medel som av myndigheter själva avsätts för FoU om
närmare 1,5 miljarder kronor.
Regeringen lägger också i denna proposition (avsnitt 3.5) fram förslag om
riktlinjer för ändringar i stiftelseförordnandena för de s.k.
löntagarfondsstiftelserna. Ändringarna gör det möjligt att bättre samordna de
resurser som finns inom stiftelserna med övrig offentlig forskningsfinansiering.
En stor del av forsknings- och utvecklingsinsatserna görs inom det privata
näringslivet. Det är angeläget att de insatser som finansieras med offentliga
medel kan stödja och samverka med näringslivets insatser för att därigenom bidra
till att landets samlade insatser inom forskning och utvecklingsarbete ger
högsta möjliga utbyte. Detta kommer till uttryck i de förslag till förbättrad
samverkan som presenteras i denna proposition.
De svenska forskningsinsatserna har utvecklats under lång tid. En rad
överväganden ligger således bakom inte bara den omfattning utan också den
övergripande inriktning som de nu har. Det är regeringens bedömning att
insatserna genom denna successiva uppbyggnad har fått en profil som ger en god
grund för fortsatt verksamhet.
Tyngdpunkten i insatserna är resurserna för forskning och forskarutbildning vid
universitet och högskolor. De årliga anslagen för dessa ändamål kommer, vid
bifall till regeringens förslag i årets budgetproposition, att uppgå till ca 6,3
miljarder kronor. Universitetens och högskolornas anslag till forskning och
forskarutbildning fördelas av statsmakterna på fakultetsområden. Ungefär en
tredjedel av anslagen avser medicinsk forskning och forskarutbildning, medan
områdena naturvetenskap respektive teknik får vardera knappt en fjärdedel.
Sammantaget går alltså mer än tre fjärdedelar av anslagen till dessa
forskningsområden. Samhällsvetenskap och humaniora får ca 15 % respektive 10 %
av resurserna.
Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden kommer, enligt förslagen i
budgetpropositionen, att förfoga över sammanlagt ca 1,5 miljarder kronor,
exklusive avgifter till europeiska forskningsorganisationer. Av
forskningsrådsmedlen för år 1997 avser 525 miljoner kronor naturvetenskaplig
forskning, 327 miljoner kronor medicinsk forskning, 272 miljoner kronor teknisk
forskning och 210 miljoner kronor kulturvetenskaplig forskning.
För forskningsinsatser inom olika samhällssektorer innebär budgetpropositionen
för år 1997 insatser på sammanlagt ca 3,9 miljarder kronor under år 1997
exklusive medel som avsätts av myndigheterna själva.
Som angivits i regeringens förslag till riktlinjer för forskningspolitiken är
det statsmakternas uppgift att svara för de övergripande beslut som i
sammanfattning redovisats ovan, medan det är universitet och högskolor,
forskningsråd och sektorsforskningsmyndigheter som skall svara för den närmare
inriktningen av verksamheten inom olika områden.
Till belysning av verksamheten inom olika områden och därigenom som ett
fördjupat beslutsunderlag för riksdagen, redovisas här i korthet vissa aktuella
frågor och önskvärda utvecklingslinjer inom de olika forskningsområdena.
Framställningen utgår från myndigheternas årsredovisningar och
anslagsframställningar.
Redovisningen tar först upp grundforskning inom naturvetenskap, teknik, medicin
och kulturvetenskaper samt viss tvärvetenskaplig forskning. Därefter behandlas
mer direkt samhällsrelevant forskning med inriktning på näringslivet,
arbetsmarknaden, sociala frågor etc. För varje forskningsområde anges också
omfattningen av de föreslagna resuserna. Slutligen behandlas vissa
forskningsområden vilka regeringen anser bör bli föremål för särskilda åtgärder.

Naturvetenskap

Internationella utvärderingar ger övervägande högt betyg åt den svenska
naturvetenskapliga och matematiska forskningen. Inom flertalet discipliner inom
detta vida fält finns områden där Sverige intar en relativt framstående
position, internationellt sett. Molekylärbiologin, det fasta tillståndets fysik
och kemi, den matematiska analysen och statistiken kan nämnas som särskilt
starka områden där hög kvalitet och bredd förenas. Bland sådana områden där det
anses väsentligt att forskningen stärks kan nämnas de processinriktade
geovetenskaperna, organismbiologi och icke-linjär optik.
I Naturvetenskapliga forskningsrådets (NFR) systematiska internationella
utvärderingar av svensk forskning ges även kritiska synpunkter på och förslag
till förändringar av det svenska universitetssystemet. Man påtalar att unga
forskare bör ges ökat stöd och ökade möjligheter till en självständig
utveckling, att stödet till kvinnliga forskare bör ökas och åtgärder vidtas för
att kvinnors deltagande i forskningen skall underlättas. Det framförs också att
småinstitutioner bör slås samman till större enheter för att på universitetsnivå
underlätta förnyelse och samverkan, att forskarutbildningen bör effektiviseras,
att tjänstestrukturen vid högskolorna måste reformeras och att rörligheten bland
forskarna bör öka. Högskolorna måste själva ta ett ansvar i dessa frågor, även
om de flesta av dem tas upp i förslag i denna proposition, eller av utredningar
vars resultat kommer att behandlas senare.
Matematik är en disciplin där svensk forskning varit och är världsledande inom
betydelsefulla delområden. Det finns ett stort behov av forskarutbildade
matematiker, både inom universitet och högskolor och inom industrin och andra
delar av näringslivet. Regeringen finner det angeläget att de myndigheter som är
ansvariga för matematisk forskning, främst universiteten, de tekniska
högskolorna, NFR och Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) i högre grad
uppmärksammar dessa behov.
Till de angelägna satsningarna inom NFR:s ansvarsområde under den följande tre-
årsperioden hör att främja rörlighet och förnyelse, att utveckla former för att
information om den naturvetenskapliga forskningens resultat, synsätt och sam-
hällsrelevans når allmänhet och beslutsfattare, att främja jämställdhet och
stimulera kvinnor till forskarkarriär inom områden där de är underrepresentera-
de, att öka forskardeltagandet i grundutbildningen, och att öka utbytet av
Sveriges deltagande i EU:s forskningsprogram och i andra internationella samar-
betsprojekt. Gränsöverskridande forskning måste också främjas, inte minst sådan
som gäller globala miljö- och försörjningsproblem.
Medel för naturvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslagen, anslaget
till Naturvetenskapliga forskningsrådet och anslaget Europeisk
forskningssamverkan m.fl. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt
1,9 miljarder kronor. Till detta kommer den forskning som bedrivs vid mindre och
medelstora högskolor.

Teknik

Svensk teknisk grundforskning ligger i den internationella frontlinjen inom
områden som bioteknik (t.ex. immunteknik, biosensorer och genterapi),
informationsteknologi (t.ex. fotonik, nanostrukturer, bildbehandling,
reglerteknik, telekommunikation och logikprogrammering), materialvetenskap och
kemiteknik (t.ex. polymerkemi och yt- och kolloidkemi). Inom andra områden
behövs förstärkningar, t.ex. vad gäller teknisk mekanik och utveckling av
beräknings- och simuleringsmodeller för tekniska ändamål. Det är också
väsentligt att de systemtekniska aspekterna inom teknikvetenskaperna tydliggörs.
En svaghet inom teknisk forskning är bristen på samverkan mellan forskning som
rör teknikutveckling och forskning om teknikanvändning. Denna fråga behandlas
utförligare i avsnitt 3.11.6 Socialt motiverad teknikutveckling i denna
proposition.
Utöver de nämnda satsningarna är det också angeläget att tydligare uppmärksamma
behovet av kompetensuppbyggnad och att garantera kvalitet i forskarutbildningen
inom nya områden. Forskarutbildningen måste effektiviseras och göras mer
attraktiv både för studenter och för näringslivet. Det är för den närmaste tre-
årsperioden angeläget att satsningen på unga forskare förstärks och att växel-
verkan med näringslivet, genom bl.a. industridoktorander och adjungerade
industriforskare, vidareutvecklas. Gränsöverskridande forskning måste också
främjas, inte minst sådan som gäller globala miljö- och försörjningsproblem. Fa-
kulteter och forskningsråd bör också vidareutveckla former för information om
den tekniska forskningens resultat och relevans, främja jämställdhet och
stimulera kvinnor till forskarkarriär inom teknisk forskning, öka for-
skardeltagande i grundutbildningen och öka utbytet av Sveriges deltagande i EU:s
forskningsprogram och i andra internationella samarbetsprojekt.
Teknisk forskning på IT-området är en annan angelägen fråga. Frågan behandlas
utförligare i avsnittet 3.11.7 IT-forskning i denna proposition.
Medel för teknisk grundforskning anvisas via fakultetsanslagen och anslaget
till Teknikvetenskapliga forskningsrådet. I budgetpropositionen för år 1997
föreslås sammanlagt 1,3 miljarder kronor. Till detta kommer den forskning som
bedrivs vid mindre och medelstora högskolor.

Medicin

Internationella jämförelser visar att Sverige kombinerar medicinsk
grundforskning med kliniknära utvecklingsarbete på ett ovanligt framgångsrikt
sätt. Denna samverkan har haft stor betydelse, inte bara för utvecklingen av
svensk hälso- och sjukvård, utan också för utvecklingen av en internationellt
framstående läkemedels- och bioteknikindustri. Den svenska medicinska
forskningens starka ställning framgår för övrigt tydligt av Sveriges medverkan i
EU:s biomedicinska forskningsprogram.
För den närmaste treårsperioden är det viktigt att sambanden mellan medicinsk
grundforskning, klinisk medicin och industri ytterligare förstärks, bl.a. genom
satsningar på tjänster för klinisk forskning. Satsningen på genomrelaterad
forskning bör fortsätta, med beaktande av en ökad integrering av den kliniska
medicinen. Folkhälsoforskningen bör också ges särskilt stöd.
Insatser måste göras för att stimulera förnyelsen i fakulteternas
forskningsmiljöer, stödja yngre forskare, upprätthålla forskningens kvalitet och
förnyelse med internationella utvärderingar, öka forskarnas deltagande i
grundutbildningen, främja jämställdhet inom forskarsamhället, även vid valet av
forskningsproblem och forskningsmetodik samt att engagera fler forskare i en
bred och kvalificerad forskningsinformation. Diskussionen kring forskningens
relevans för patienter och samhälle måste föras på ett kvalificerat sätt, med
deltagande av företrädare för skilda samhällsintressen och befolkningsgrupper, i
samband med prioriteringarna mellan olika forskningsområden. Gränsöverskridande
forskning måste också främjas, inte minst sådan som gäller globala miljö-,
hälso- och försörjningsproblem. Etiska frågor och försöksdjursfrågor måste också
uppmärksammas ytterligare.
På initiativ av Forskningsberedningen gav regeringen år 1995 i uppdrag åt
Medicinska forskningsrådet (MFR) att i samråd med Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik och Socialvetenskapliga forskningsrådet belysa
prioriteringsmekanismer i svensk medicinsk forskning. Parallellt med uppdraget
till MFR gavs också ett uppdrag till Centrum för forskningsetik i Göteborg att,
i egenskap av utomstående instans, göra motsvarande studie. Dessa utvärderingar
behandlas i Utbildningsdepartementets avsnitt 10.2.9 Medicinska forskningsrådet
i denna proposition.
Medel för medicinsk forskning anvisas via fakultetsanslagen och anslaget till
Medicinska forskningsrådet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås
sammanlagt 1,5 miljarder kronor. Till detta kommer ersättningar till landstingen
för forskning vid universitetssjukhusen.

Kulturvetenskaper

Inom kulturvetenskaperna - samhällsvetenskap, rättsvetenskap, humaniora och
religionsvetenskap - finns i Sverige många internationellt framstående forskare,
vilket visat sig bl.a. i konkurrensen om EU:s forskningsmedel.
Humanistisk forskning måste i många fall vara inriktad på den svenska kulturen
och är därför ofta svår att bedöma i ett internationellt perspektiv. I ämnen som
historia och lärdomshistoria har Sverige dock en relativt stark ställning.
Sverige har också en stark tradition inom östasiatiska språk. Internationella
utvärderingar har visat att det inom datorlingvistik och fonetik finns
framstående svensk forskning. Detsamma gäller inom samhällsvetenskaperna för den
kognitiva och biologiska psykologin. Svensk välfärdsforskning har en framskjuten
position. Även den antropologiska forskningen är internationellt betydelsefull.
Viktiga planerade insatser inom kulturvetenskaperna gäller program för
språkteknologisk forskning och forskning om kultur och samhälle i Väst- och
Centralasien.
Till de mest angelägna satsningarna inom området under den följande
treårsperioden hör att vidareutveckla medel för att nå hög internationell
kvalitet, bl.a. genom internationella utvärderingar och internationell
publicering, vidareutveckla former för information om den kulturvetenskapliga
forskningens resultat, synsätt och samhällsrelevans, främja användandet av
kulturvetenskapliga metoder och kunskaper i tvärvetenskapliga forskningsprojekt,
bl.a. i studium av globala miljö- och försörjningsproblem och främja
jämställdhet och stimulera kvinnor till forskarkarriär inom områden där de är
underrepresenterade.
Särskilda insatser måste göras under den kommande treårsperioden för att
effektivisera forskarutbildningen och förbättra rekryteringen av forskare inom
området. Forskningsområden som bör stimuleras och för vilka särskilda insatser
föreslås i budgetpropositionen, är forskning om Ost- och Sydostasien, om medier
och våld samt om sociala frågor. Dessa insatser behandlas i budgetpropositionen.
Medel för kulturvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslagen och an-
slaget till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 1,6 miljarder kronor.

Tvärvetenskaplig forskning

Inom många forskningsområden präglas forskningen av en alltför snäv specialise-
ring och bristande förmåga till samverkan över disciplingränser. Alltför snäva
och disciplinorienterade forskningsansatser kan motverka förnyelsen i
forskningen och strävandena efter att öka forskningens relevans för det omgivan-
de samhället. Regeringen anser mot denna bakgrund att tvärvetenskapliga ansatser
bör ges högre prioritet i forskningen.
Tvärvetenskaplig forskning kan innebära forskningssamarbete mellan angränsande
discipliner. Detta kallas ibland gränsöverskridande forskning och uppstår ofta
relativt spontant genom initiativ från forskare och forskargrupper. I själva
verket är detta en viktig förnyelseväg för forskningen - många nya
forskningsområden uppstår på detta sätt.
Andra forskningsproblem kräver emellertid deltagande av forskare från så vitt
skilda discipliner att samarbete inte alls, eller endast med stora svårigheter,
kan komma till stånd inom det nuvarande systemet. Inte sällan gäller detta
komplexa samhällsproblem som först formulerats utanför forskarsamhället. För att
möjliggöra avgränsning och stimulans till forskning kring sådana problem krävs
en förmedlande funktion. I det svenska forskningssystemet har främst
Forskningsrådsnämnden (FRN) och vissa sektorsforskningsorgan en sådan roll.
Via FRN finansieras ett antal större tvärvetenskapliga projekt, främst av den
senare komplexa karaktären. Dessa projekt gäller t.ex. hälsoproblem,
naturresurs- och miljöproblem i samhällsperspektiv, IT:s samhällseffekter och
riskstudier med systemanalytiska aspekter. Vidare kommer FRN:s forskningsprogram
kring Europa under den närmaste treårsperioden att utvidgas till att gälla
globala processer i ett europeiskt perspektiv.
För att möjliggöra en kraftfull satsning på tvärvetenskap föreslår regeringen
under avsnittet 10.2.6 inrättande av en särskild samverkansgrupp mellan
grundforskningsråden och FRN. Gruppens uppgift blir att samordna och stödja
tvärvetenskaplig forskning. Vidare finner regeringen det angeläget att univer-
sitet och högskolor genom organisatoriska åtgärder stimulerar till tvärvetenska-
plig och multidisciplinär forskning. Universitet och högskolor bör också verka
för att tvärvetenskapliga perspektiv beaktas i forskarutbildning och forskning
och att nödvändiga åtgärder vidtas för att forskning av denna karaktär lättare
skall kunna komma till stånd. Det är angeläget att forskning om bl.a. globala
miljö-, hälso- och försörjningsproblem stimuleras.
Regeringen föreslår också i det följande att en särskild samverkansgrupp mellan
ett flertal forskningsfinansiärer inrättas för att stimulera socialt motiverad
teknikutveckling. Även samarbete mellan forskningsfinansiärer kring forskning om
ojämlikhet i hälsa föreslås.
Medel för stöd till tvärvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslag,
främst temainstitutionen vid Linköpings universitet och anslaget till FRN. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 142 miljoner kronor.

Vissa sektorsforskningsinsatser

Forsknings- och utvecklingsarbete till stöd för näringslivet

För att underlätta långsiktiga strukturförändringar, förnyelse och tillväxt i
svenskt näringsliv gör staten forsknings- och utvecklingsinsatser, främst inom
högskolan, på för näringslivet relevanta områden. Insatser görs för att
stimulera samverkan mellan högskola och näringsliv samt för att sprida kunskap
mellan högskolan och näringslivet och mellan företag. Huvuddelen av statens
insatser på området administreras av Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK).
NUTEK stödjer bl.a. ett stort antal FoU-program inom högskolan. De är normalt
fleråriga och syftar till att stimulera utveckling av kunskapsområden som bedöms
ha stor betydelse för förnyelse och utveckling av näringslivet på lång sikt.
Tvärvetenskaplighet betonas i insatserna. Områdena väljs genom ett brett
samrådsförfarande med näringsliv och forskarsamhälle. Sedan sex år tillbaka
pågår verksamhet inom nio materialkonsortier som NUTEK och NFR gemensamt har
upprättat. I dessa samverkar flera institutioner för att utveckla
tvärvetenskaplig kunskap inom olika materialtekniska områden. Näringslivets
medverkan ökar kontinuerligt. Genom kompetenscentrum har ett trettiotal
kvalificerade FoU-grupperingar skapats för direkt forskningssamarbete mellan
högskolan och näringslivet. NUTEK stödjer även industrinära forskning inom
industriforskningsinstituten i samverkan med näringslivet.
För perioden 1997-99 föreslår regeringen att pågående insatser fullföljs och
vidareutvecklas inom områdena process- och produktutveckling, transportteknik
och medicinsk teknik samt inom framväxande teknikområden som informationsteknik,
bioteknik och materialteknik. Vidare har fyra områden identifierats där
särskilda behov av insatser föreligger. Dessa är komplexa tekniska system,
mindre företags kompetens- och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-
användning samt människa, teknik, organisation (MTO).
Energiforskningen samordnas av NUTEK och kommer att behandlas i regeringens
kommande energiproposition. Rymdverksamheten är en annan viktig del av det
näringspolitiska området. Den omfattar både forskning och industriellt
utvecklingsarbete, såväl nationellt som internationellt. Statens satsningar på
rymdverksamhet har bidragit till att svenska företag har kunnat utveckla hög
teknisk och konkurrenskraftig kompetens. Inga större förändringar föreslås av
inriktningen av rymdverksamheten för den kommande perioden. Viktig provnings-
och mätteknisk FoU bedrivs vid Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB som
är helägt av staten. Sveriges geologiska undersökning, SGU, finansierar viss
grundläggande geovetenskaplig forskning. Sedan tre år tillbaka finansierar
Konkurrensverket viss forskning om konkurrensfrågor.
I budgetpropositionen föreslås för år 1997 sammanlagt 1 656 miljoner kronor för
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt energiforskning.

Forskning till stöd för utvecklingen inom arbetslivs- och arbetsmark-
nadsområdet

Forskning inom arbetslivsområdet har två olika huvudinriktningar;
arbetslivsutveckling och arbetsohälsofrågor.
Under det senaste decenniet har man inom såväl näringsliv som forskarsamhälle i
allt högre grad uppmärksammat arbetsorganisationens betydelse för produktivitet
och arbetsmiljö. Den arbetslivsinriktade forskningen har därför till viss del
förskjutits från traditionell arbetsmiljöforskning till forskning och utveckling
till stöd för en positiv utveckling av arbetsorganisation och ökad kunskap om
förändringsprocesser på arbetsplatser. Denna forskning bedrivs ofta som
utvecklingsprojekt vid offentliga eller privata arbetsplatser och i nära
samverkan med arbetsledning och anställda. Det är önskvärt att sådan samverkan
ytterligare utvecklas då den innebär ett direkt nyttiggörande av forskningen
samtidigt som forskarvärlden tillförs kunskap om förutsättningar och aktuella
problemområden.
Forskningen inom arbetsmiljöområdet har gett en god kunskap om risker i
framförallt den fysiska arbetsmiljön vilket bidragit till att effektiva åtgärder
kunnat vidtas bl.a i form av lagstiftning och föreskrifter. Trots detta kvarstår
omfattande arbetsohälsoproblem. Intresset bör nu riktas mot ökad kunskap om de
komplexa sambanden mellan olika faktorer i arbetsmiljön, som exempelvis
betydelsen av stressgenererande faktorer för uppkomsten av belastningssjukdomar,
samspelet mellan människa och teknik och den psykosociala arbetsmiljön i
relation till nya former för arbetsorganisation och en förändrad arbetsmarknad
med nya krav på individen.
Det finns ett behov av utökad forskning och utvärdering av arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Allt större resurser har under de senaste decennierna
avsatts för åtgärder inom området. Antalet åtgärder har utökats och fler
huvudmän har fått ansvar eller utökat ansvar för de arbetsmarknadspolitiskt
motiverade insatserna. Forskning och utvärdering inom området bör beröra såväl
arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättning, jämställdhet, löner och
tillväxt i ekonomin som mer detaljerade studier och jämförelser av olika typer
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i skilda regioner och kommuner.
Arbetsmarknadspolitikens effekter bör även beaktas mot bakgrund av befolkningens
mångkulturella sammansättning.Medel för forskning och utvecklingsarbete till
stöd för arbetslivet anvisas bl.a. via anslagen till Rådet för
arbetsmiljöforskning och Arbetslivsinstitutet. I budgetpropositionen för år 1997
föreslås sammanlagt 769 miljoner kronor.

Forskning till stöd för socialpolitiska åtgärder

Som stöd för socialpolitiska åtgärder behövs forskning och utvecklingsarbete
inom ett mycket brett fält, alltifrån allmän välfärdsforskning och
folkhälsoforskning till forskning kring metoder i praktiskt socialt arbete.
Genomförda utvärderingar av forskningen inom området visar att delar av
forskningen är av mycket hög klass medan andra delar av den ännu brottas med
betydande metodproblem. Bland de starka områdena återfinns folkhälsoforskningen
och delar av andra forskningsområden som i Sverige har unika förutsättningar
till bredd och kontinuitet genom tillgång till epidemiologiska och
longitudinella register av mycket hög kvalitet. Internationellt starka områden
är även den psykosociala miljömedicinen och arbetet med utvärdering av medicinsk
metodik. Även på handikappområdet har Sverige en framskjuten position.
De närmaste åren är det av största vikt att uppmärksamma de möjligheter som
longitudinella register kan ge för forskning inom olika områden. Även inom
områden som ännu inte använder sig av denna metodik finns anledning att förvänta
att uppbyggnad av longitudinella register kan ge stadga och kontinuitet åt
forskningen och att även analys av tvärvetenskapliga frågeställningar kan
underlättas. En resursförstärkning bör ges för vård och uppbyggnad av databaser
för longitudinell forskning. Denna fråga redovisas i avsnitt 3.11.5.
Mot bakgrund av de stora förändringar som sker i samhället är behovet av
forskningsbaserad kunskap stort inom hela det socialpolitiska området. Folkhälsa
och de sociala trygghetssystemen utgör därvid två centrala forskningsområden.
Regeringen avser ge berörda forskningsfinansiärer i uppdrag att utarbeta ett
nationellt forskningsprogram för forskning och ojämlikhet i hälsa, vilket
redovisas i avsnitt 3.11.5.
Medel för forskning och utvecklingsarbete till stöd för socialpolitiska
åtgärder anvisas bl.a. via anslaget till Socialvetenskapliga forskningsrådet och
Folkhälsoinstitutet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 200
miljoner kronor.

Forskning till stöd för utveckling av kommunikationer

Kommunikationerna har alltid utgjort en central drivkraft i samhälls-
utvecklingen. Inget tyder på att detta dynamiska samspel mellan
kommunikationerna och det omgivande samhället kommer att försvagas i framtiden.
Tvärtom förefaller kommunikationernas samhällsomdanande kraft att tillta. Att
utnyttja denna inneboende förändringspotential så att den kan bidra till viktiga
samhällsmål som ekonomisk tillväxt, rättvis fördelning, hushållningen med miljö-
och naturresurser, trygghet och hälsa, kulturell och social gemenskap m.m.
ställer höga krav på insikter om hur utvecklingen av kommunikationerna kan
påverkas och fås att samverka med skeenden inom andra samhällsområden. Den
kunskap och kompetens som utvecklas genom den statligt finansierade
kommunikationsforskningen måste därför också ha stor bredd och täcka olika
infallsvinklar på kommunikationsväsendet och dess samspel med omgivningen.
Väl fungerande kommunikationer är en viktig förutsättning för en gynnsam
utveckling av näringsliv och arbetsmarknad. I ett till stora delar glest
befolkat land som Sverige med stora avstånd till viktiga utlandsmarknader ställs
stora krav på statens infrastrukturpolitik. Denna behöver fortlöpande
underbyggas med FoU-insatser inom vitt skilda discipliner. Samtidigt skapar
motsättningen mellan kraven på god miljö och hushållning med miljö- och
naturresurser, förbättrad trafiksäkerhet och anspråken på hög rörlighet för
personer och gods spänningar och behov av politiska avvägningar. Att finna
utvägar för att balansera denna typ av intressekonflikter är en stor och växande
utmaning för den kommunikationspolitiskt motiverade forsknings- och
utvecklingsverksamheten.
På de flesta samhällsområden kan man redan skönja att telematik, dvs.
informationsteknik i kombination med telekommunikationsteknik, kommer att få
starkt omstrukturerande effekter. Telematikens utveckling kommer därmed att
förändra förutsättningarna för stora delar av samhällslivet. En viktig uppgift
för kommunikationspolitiken är att söka länka in utvecklingen av den nya
tekniken mot de mål som skall vara vägledande för samhällsutvecklingen. För
detta krävs kunskaper om den nya teknikens effekter med avseende på dessa mål.
Övergripande forskning och utvecklingsarbete till stöd för utvecklingen av
kommunikationerna finansieras av Banverket, Vägverket,
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Statens väg- och
transportforskningsinstitut (VTI). Viss anknytning till detta ändamål har även
den forskning och utveckling som finansieras av Sveriges meteorologiska och
hydrologiska Institut (SMHI) samt Statens geotekniska institut (SGI). Den totala
resursinsatsen för övergripande forskning inom Kommunikationsdepartementets
område kan beräknas uppgå till i storleksordningen 550 miljoner kronor för år
1997.

Forskning till stöd för miljöarbetet

Miljöforskningen avser dels miljöproblemens orsaker och dess effekter, dels
åtgärder och lösningar av miljöproblemen. I praktiken överlappar
forskningsområdena ofta varandra. Eftersom miljöproblemen till sin natur oftast
är komplexa krävs det att man såväl inom miljöarbetet som inom miljöforskningen
fortsätter att utveckla samarbetet med olika samhällssektorer respektive
forskare från olika discipliner. Detta gäller främst den åtgärdsinriktade
miljöforskningen kring redan kända problem som exempelvis frågan om hur vi skall
hushålla med naturresurserna och uppnå hållbara transport- och energisystem.
Ansvaret för den sektorsövergripande miljöforskning som i huvudsak är inriktad
på att klarlägga och mäta miljöproblemen samt ange åtgärdsbehov åvilar främst
Naturvårdsverket (SNV).
Utredningen Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68) föreslog ökade eller
oförändrade insatser bl.a. inom områdena klimatförändringar inkl. växthusgaser,
ozonskiktet, fysisk påverkan samt avfall och restprodukter. Utredningen föreslog
också ökade anslag till samhällsvetenskaplig forskning samt ett långsiktigt stöd
till tvärvetenskapliga forskarmiljöer. I propositionen 1992/93:170 framhöll
regeringen också betydelsen av forskning kring biologisk mångfald.
Inför 1997 års forskningsprogram föreslår tretton finansiärer av svensk
miljöforskning i rapporten Forskning och utveckling för bättre Miljö 1996 (SNV
4514-8) att forsknings- och utvecklingsinsatserna på miljöområdet samlas under
ett antal temaområden. Inom dessa områden ansvarar Naturvårdsverket främst för
övergripande miljökvalitetsarbete, problemdimensionering, dvs. forskning om
miljöproblemens orsaker, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter
på ekosystemen och människans hälsa. Verket är dessutom via sina
forskningsnämnder s.k. huvudansvarig initiativtagare dels till temaområdet
Nordiska kusthav där ökade satsningar föreslås vad gäller forskning om
kustzonens nyttjande och skydd samt bärkraftigt nyttjande och dels till
forskning kring miljöanpassad produktion och konsumtion. Inom detta område är
Avfallsforskningsnämndens program för en kretsloppsanpassning av samhället av
central betydelse.
Regeringen gör bedömningen att prioriteringarna under innevarande
forskningsperiod som avser områdena fysisk påverkan, biologisk mångfald,
kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig forskning i stort
bör kvarstå även under nästkommande period. En särskild fråga som bör
prioriteras under den kommande forskningsperioden gäller eventuella risker för
miljö och hälsa av miljögifter med hormonella effekter. Regeringen ställer sig
bakom de prioriteringar som föreslås i Klimatdelegationens rapport
Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39). Inom forskning kring biologisk mångfald
behövs en ökad inriktning mot tvärdiciplinära insatser för att öka kännedomen om
de biologiska systemen och de biologiska resursernas hållbara nyttjande. Inom
strålskyddsområdet bör Strålskyddsinstitutet även fortsättningsvis stödja bl.a.
insatser på det molekylärbiologiska området samt samhällsvetenskaplig
riskforskning som är relevant för området.
I budgetpropositionen för år 1997 (prop.1996/97:1) föreslår regeringen
sammanlagt 135,5 miljoner kronor för miljö-och kretsloppsforskning. Därtill
kommer FoU-insatser om ca 26 miljoner kronor under anslagen till Stockholms
internationella miljöinstitut och Statens strålskyddsinstitut.

Forskning för vård och nyttjande av de biologiska naturresurserna

Sektorsansvar inom området forskning för vård och nyttjande av de biologiska
naturresurserna finns för skogsbruk, jordbruk, trädgårdsnäring, grönytor,
landskapsplanering, veterinärmedicin och djurskydd, fiske och vattenbruk,
rennäring, livsmedel samt jakt och viltvård. Forskningen bedrivs även till stöd
för utvecklingen inom andra sektorer, t.ex. det medicinska området och
miljöområdet och för allmänvetenskaplig utveckling. Forskningen är både
grundläggande och tillämpad.
På det nationella planet kommer insatser att göras för att främja ekologisk
produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Vidare lämnas förslag som kan
stärka den skogsindustriella forskningen samt förslag om samordning av
livsmedelsforskningen och forskningen om landsbygdens utveckling.
För de kommande åren är det angeläget att det internationella samarbetet inom
forskningen ytterligare stärks. Förutom det europeiska forskningssamarbetet
behöver internationell forskningssamverkan om de globala problemen inom
livsmedelsförsörjning och miljö utvecklas.
De erfarenheter som kan utläsas av det svenska deltagandet i EU:s ramprogram
för forskning och utveckling visar också att den svenska forskningen inom
jordbruk, skogsbruk och fiske är framgångsrik sett i ett europeiskt perspektiv.
Detta gäller inte minst den ekologiska och miljöinriktade forskningen inom
skogs- och jordbruksområdena samt den molekylärbiologiska forskningen som rör
växter och djur. Dessa områden avspeglar också de svenska prioriteringarna.
Svensk jordbruksforskning åtnjuter således ett gott internationellt anseende på
många områden.
Medel för lantbruksvetenskaplig och veterinärmedicinsk forskning anvisas över
anslaget till SLU, där medel för forskning utgör knappt 70 % av anslagssumman
och till Skogs- och jordbrukets forskningsråd. I budgetpropositionen för år 1997
föreslås att sammantaget ca 900 miljoner kronor anvisas.

Forskning inom kulturområdet

Forskning om olika kulturområden är viktigt för kunskapsuppbyggnad, nya
perspektiv, för utvecklingen av och kunskapen om kulturers betydelse och
medborgerliga förankring. Myndigheter som disponerar medel för forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet skall bl.a. stödja långsiktig
kunskapsuppbyggnad inom sitt ansvarsområde samt beakta behovet av att
forskningsresultat av betydelse för myndighetens ansvarsområde återförs till
verksamheten och till samhället i övrigt. Medlen har bl.a. använts för
forskningsprojekt inom kulturmiljösektorn och arkivväsendet samt för viss
forskning inom museiväsendet och för kultursektorns statistikproduktion.
Forskning om museernas samlingar är ett av de prioriterade områdena inför
framtiden. Under de senaste decennierna har medvetenheten ökat om att bevarandet
och förmedlandet av olika gruppers kulturarv har varit orättvist fördelat.
Museerna liksom forskningen och historieböckerna skildrar ofta kulturarvet ur
ett begränsat perspektiv. I den traditionella historieskrivningen har t.ex.
kvinnornas historia ofta nedvärderats till förmån för männens. Samma sak har
påtalats vad gäller andra resurs- och röstsvaga grupper i samhället. En viktig
uppgift i forskningen om kulturarvet är att belysa olika gruppers kulturarv och
analysera museernas samlingar ur olika perspektiv som klass, kön, kulturell
bakgrund och generation. Här kommer framtida forskningsintresse att bli
avgörande för kulturområdets möjligheter att beskriva, problematisera och tolka
vårt kulturarv ur dessa perspektiv.
Utmärkande för framtidens forsknings- och utvecklingsfrågor inom kulturområdet
är ett ökat behov av inte bara tvärvetenskap i gängse mening - kombination av
olika akademiska discipliner - utan det handlar också om ett ökat behov av
gränsöverskridande forsknings- och utvecklingsinsatser mellan myndigheterna inom
området. Idag ser vi att det finns samband mellan bl.a. ekonomi, teknologi,
kulturforskning, naturvetenskap och humaniora. Detta kommer med all sannolikhet
att få allt större betydelse framöver. Att finna teoretiska förklaringsmodeller
och metoder för att analysera sådana komplexa kunskapsfält blir avgörande för
framtiden.
Medel för forskning inom kulturområdet anvisas via anslaget Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet. I budgetpropositionen för år 1997,
föreslås att sammanlagt 37 miljoner kronor anvisas för ändamålet.

Försvarsforskning

Försvarsforskningen är, med sin förankring i samhälle och näringsliv, arbetssätt
och breda samverkansnät med forskning inom och utom landet, en viktig nationell
resurs när det gäller att dra nytta av samhällets totala forskningsinsatser
inför 2000-talet.
De säkerhetspolitiska förändringarna och det vidgade säkerhetsbegreppet
påverkar även försvarsforskningen. Samtidigt fortsätter den försvarsspecifika
teknikutvecklingen. Den säkerhetspolitiska utvecklingen ökar möjligheterna till
samverkan även med utlandet inom flera områden.
Utvecklingen inom informationstekniken och biotekniken skapar nya hot och
risker såsom sårbara informationssystem i samhället i fredstid och möjligheter
att föra krig eller utöva påtryckning med stridsmedel som är baserade på modern
bioteknik. Utvecklingen innebär också att försvaret kan nyttja den civila
teknikutvecklingen för att ta fram billigare eller effektivare system. Det är
därför viktigt att inrikta försvarsforskningen mot att förstå och nyttja den
civila teknikutvecklingen. Samverkan med forskning utanför försvarets egna
forskningsorganisationer är viktig och försvarsforskningen kan även framledes få
stor civil betydelse. Stora framsteg har skett inom explosivämnesforskningen
vilket har möjliggjorts av framsteg inom kvantkemi och kemisk syntes.
Sensortekniken, utvecklad genom informationsteknik, ger förbättrad möjlighet
till detaljerad övervakning. Annan utveckling av teknik för elektronisk
krigföring, där sekretessen är mycket hög, hotar funktioner hos såväl
samhälleliga som militära system. Inom sådana områden, är försvaret hänvisat
till att på egen hand ta fram nödvändig kunskap.
Medel för försvarsforskning anvisas via anslagen till Försvarets
forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten. I budgetpropositionen för
år 1997 föreslås 152 miljoner kronor.
De forskningsmedel som handhas av Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil
beredskap och Statens räddningsverk avsätts av myndigheterna själva efter egen
bedömning av behoven och finansieras genom att en del av ett större anslag
avdelas för detta ändamål. För 1996 uppgick dessa medel till ca 900 miljoner
kronor.

3.11.2 Forskning om globala problem

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Sverige bör aktivt bidra till att in- |
| ternationella nätverk och internationellt forskningssamarbete |
| byggs upp kring interdisciplinära globala frågor om bl.a. |
| befolkning, miljö, energi, hälsa och livsmedel. Sverige bör |
| erbjuda sig att ansvara för globala nätverk inom områden där det|
| finns särskilt goda nationella förutsättningar. |
| Forskningsråden bör få i uppdrag att i samråd med berörda |
| sektorsorgan närmare utreda vilka insatser svenska forskare |
| skall kunna göra baserat på bl.a. resultatet av pågående OECD- |
| arbete. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Forskningen om internationella eller globala problem är av stor betydelse men
riskerar att bli lågprioriterad av flera skäl. För det första är problemen ofta
multidisciplinära vilket gör dem svåra att studera inom ramen för traditionella
ämnesuppdelade forskningsinstitutioner. Vidare är problemen av störst betydelse
för världssamhället varför det från nationell synvinkel kan tyckas frestande att
lämna dem åt andra. De har också ofta kontroversiell karaktär med ideologisk
laddning, vilket gör meriteringsvärdet av studier av dem problematiskt för den
enskilda forskaren eller forskargruppen. De leder sällan fram mot på kort sikt
ekonomiskt fördelaktiga tillämpningar. Sådana kan annars ofta vara en lockande
faktor bakom omfattande nya satsningar på tillämpad forskning. Slutligen är de
långsiktiga till sin karaktär och kräver också stort upplagda internationella
forskningsåtaganden. Av dessa skäl måste forskning av denna karaktär ges
särskild uppmärksamhet.
Ett bra exempel på angelägen forskning om globala frågeställningar är
miljöforskningen. De globala miljöproblemen är en följd av samhällets
organisation och vårt sätt att leva. Hotet om en klimatförsämring till följd av
människans aktiviteter har t.ex. skapat ett behov av ökad kunskap om jordens
klimat och om vad som påverkar det. Klimatforskning har vuxit fram som ett
vittomfattande begrepp. Det handlar både om grundläggande naturvetenskaplig
forskning kring de system i atmosfären, havet och marken som styr klimatet och
om forskning kring tekniska och socioekonomiska åtgärder för att förändra
utvecklingen och hindra miljöpåverkan. Klimatfrågornas komplexitet kräver ett
tvärvetenskapligt angreppssätt. För att lösa miljöproblemen måste man också
komma åt de underliggande ekonomiska, politiska och sociala mekanismerna i
samhället. Miljöforskning måste således också bedrivas inom andra discipliner,
exempelvis samhällsvetenskapen. Det nyligen inrättade institutet för miljö- och
rymdforskning i Kiruna kommer exempelvis att bedriva forskning inom detta
område.
Till detta exempel kan fogas en lång rad av angelägna forskningsproblem
rörande energiförsörjning, livsmedelsförsörjning, befolkningstillväxt,
hälsoproblem o.s.v. I alla dessa fall gäller att betydelsefulla svenska
forskningsinsatser förekommer på flera håll, men ofta med relativt marginellt
stöd. Den biståndsmotiverade forskning som stöds av Sida intar här en
särställning med ett totalt stöd om ca 650 miljoner kr årligen. Genom denna
verksamhet deltar ca 130 av de svenska universitets- och högskoleinstitutionerna
i organiserat samarbete med forskningskolleger i u-länderna.
Inom OECD:s Megascience Forum pågår, på japanskt initiativ och med stöd från
Sverige och andra länder, planering för internationellt samarbete och
koordinering av aktiviteter inom detta område. En koordinerad ansats som berör
många globala frågor och länder är väsentlig eftersom problemställningarna är
interrelaterade och berör hela jorden. FoU-insatser och brett samarbete krävs
för att bl.a. åstadkomma ökad livsmedelsproduktion utan att detta leder till
ökad miljöbelastning och för att utnyttja levande organismer för att skydda och
återställa skadad miljö. Nya socioekonomiska system för produktion och
konsumtion som ej skadar miljön kräver forskningsinsatser i internationellt
samarbete.
Skälen för regeringens bedömning: Samhällsutvecklingen leder alltmer till att
viktiga frågor om samhällets överlevnad och utveckling måste lösas genom
samverkan mellan många länder och mellan företrädare för olika samhällssektorer.
Nationell planering och prioritering är ofta otillräcklig. De mänskliga och
ekonomiska resurserna inom enskilda länder räcker inte för de insatser som måste
göras. En förstärkning av forskningen måste därför åstadkommas inte genom ökade
totala resurser, utan genom ett utvidgat internationellt och tvärdisciplinärt
samarbete som självklart också innefattar utvecklingsländerna. Det är
regeringens uppfattning att Sverige tillsammans med andra industrialiserade
länder bör kunna vara pådrivande i detta arbete. Internationellt samarbete inom
forskningsområdet har hittills i stor utsträckning handlat om naturvetenskapligt
och tekniskt samarbete kring forskningsanläggningar som inget enskilt land
kunnat finansiera. Här handlar det i stället om att bygga upp nätverk i form av
globala program som på ett decentraliserat sätt optimalt utnyttjar världens
forskningsresurser.
Sverige har en lång tradition av insatser för att främja globalt forsknings-
samarbete och regeringen vill nu aktivt medverka till att ytterligare befästa
denna roll genom olika svenska insatser, både nationellt och genom
internationella organisationer som arbetar med dessa frågor. På det
internationella planet bör Sverige bl. a. bidra till att utveckla det japanska
initiativet till ett OECD-samarbete kring globala frågor. När detta arbete
identifierat vilka frågeställningar som bör ges högst prioritet bör Sverige
aktivt bidra till att etablera ett eller flera globala nätverk inom områden där
svenska forskare har särskilt goda förutsättningar att tillföra kunskap. Sverige
bör också kunna erbjuda sig stå för värdskap och koordinering av sådana program.
Forskningsrådsorganisationen bör kunna finansiera erforderliga insatser och
regeringen avser att ge forskningsrådens samarbetsorgan i uppdrag att utveckla
de svenska insatserna och föreslå en lämplig ansvarsfördelning. Samråd bör också
ske med berörda sektorsorgan, främst Naturvårdsverket och Sida.
På det nationella planet anser regeringen att dessa frågor bör ges stor tyngd
inom de insatser som görs för att främja tvärvetenskaplig och interdisciplinär
forskning.

3.11.3 Forskning för en hållbar utveckling

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Sverige bör vara ett föregångsland i |
| arbetet med att åstadkomma en hållbar utveckling. Detta ställer |
| ökade krav på aktiv medverkan från hela samhället och flertalet |
| samhällssektorer. Till stöd för detta arbete krävs dessutom ökade|
| forskningsinsatser. Med hänsyn till forskningens övergripande mål|
| att bidra till samhällets omställning mot en hållbar utveckling |
| utgår regeringen från att ansvariga myndigheter noga beaktar det|
| föreslagna programmet i rapporten Forskning och utveckling för |
| en bättre miljö. Regeringen avser att ge Forskningsrådsnämnden i|
| uppdrag att utveckla och konkretisera programmet. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Samhällets organisation, vår livsstil och den teknik vi använder är de yttersta
orsakerna till att utvecklingen i världen inte är hållbar. Insikten om att man
för att vända utvecklingen också måste komma åt de underliggande ekonomiska,
politiska och sociala mekanismerna präglar Rio-konferensens Agenda 21. En
strategi för det nationella arbetet med att genomföra Rio-konferensens beslut
antogs av riksdagen år 1993 (prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr.
1993/94:256). För att främja en hållbar utveckling behövs enligt Agenda 21
bättre kunskaper om vilken belastning jorden tål, inklusive de processer som kan
försämra eller förbättra dess livsuppehållande kapacitet. Forskning och
utvecklingsarbete som stöder en utveckling mot ett effektivare och samtidigt
hållbart utnyttjande av naturresurserna är nödvändiga element i arbetet med att
uppnå en hållbar utveckling.
Delvis mot bakgrund av Agenda 21 har en arbetsgrupp med företrädare för 13
svenska forskningsfinansiärer i rapporten Forskning och utveckling för en bättre
miljö 1996 (SNV 4514-8) föreslagit vissa förändringar av forskningens
inriktning. Forskning om åtgärder och lösningar och om underlag som behövs för
det regionala och internationella miljöarbetet prioriteras. Inom
effektforskningen prioriteras insatser för att utveckla kriterier för önskad
miljökvalitet och underlag för att bedöma gränser för påverkan på miljö och
hälsa. Ett helhetsperspektiv är nödvändigt vid studier och bedömningar t.ex. av
hälsans beroende av yttre miljö, boendemiljö och arbetsmiljö eller av de samlade
effekterna av olika slags påverkan på ekosystemen. Också för den hotrelaterade
forskningen betonar gruppen genomgående frågor om riskbedömning och
riskhantering, samhällsekonomisk värdering, styrmedel och miljöfrågornas
beroende av beteenden och livsstilar. Arbetsgruppen föreslår en indelning av
forskningen i temaområden som öppnar för aktivt deltagande av andra aktörer än
traditionella miljöforskare. Det är angeläget att föra samman perspektiv och
kunskap från samhällsvetenskap och humaniora med de forskningsproblem som
formuleras i temaområdena.
Skälen för regeringens bedömning: Genomförandet av Agenda 21 ställer stora
krav på politiken inom många olika områden. Regeringens ambition är att Sverige
skall vara en pådrivande kraft internationellt och ett föregångsland i strävan
efter en hållbar utveckling. Nödvändigheten av att förena denna ambition med
fortsatt välfärd kräver djupgående förändringar och utveckling av vårt sätt att
hushålla med naturresurser och minska belastningen på miljön. Hela samhället
berörs. Alla samhällssektorer måste aktivt medverka i förändringsarbetet. Vissa
av dem kommer att ha en nyckelroll. Utöver miljö och energi berörs även i högsta
grad kommunikationer, samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, jord-
och skogsbruk, regional utveckling samt näringsliv.
Mot denna bakgrund utgör det program som presenteras i rapporten Forskning och
utveckling för bättre miljö en utgångspunkt för de forsknings- och
utvecklingsinsatser som behövs. Rapporten betonar behoven av helhetssyn och av
forskning om riskbedömning, styrmedel och människors förhållningssätt.
Inriktningen mot åtgärder liksom samlingen i breda tvärvetenskapliga teman är
viktig. Ett bra exempel är det av Forskningsrådsnämnden samordnade programmet
Vägar till uthållig utveckling - beteenden, organisation, strukturer som
inleddes i januari 1996.
Ytterligare forskningsinsatser krävs dock för att Sverige skall kunna bli ett
föregångsland när det gäller en hållbar utveckling. Frågor som rör energi- och
råvaruförsörjning behöver uppmärksammas. Omvandlingen av naturresurser till
nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det gäller infrastruktur och
bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom vatten- och avloppssystemens roll
i näringsämnenas kretslopp behöver vidareutvecklas. Miljöanpassningen av
produktionsprocesserna och av transporter i anslutning till produktionen är en
viktig del av omställningen.
Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än dem som i rapporten
definierats som miljöforskning. Med en bredare inriktning av politiken för
hållbar utveckling följer nya avgränsningsproblem mot snart sagt all annan
forskning. Det finns därför anledning att få en bättre överblick över den
forskning och utveckling som kan förutses vara mest betydelsefull för
omställningen av samhället i riktning mot en hållbar utveckling. Med hänsyn till
forskningens övergripande mål att bidra till samhällets omställning mot en
hållbar utveckling utgår regeringen från att ansvariga myndigheter noga beaktar
rapportens program. Regeringen avser att ge Forskningsrådsnämnden i uppdrag att
utveckla och konkretisera programmet.

3.11.4 Forskning och samarbete kring Östersjöregionen

-----------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Forskningssamarbetet med länder inom |
| Östersjöregionen är av central betydelse för hela regionens |
| utveckling. Riksdagen har, efter förslag av regeringen, ställt |
| betydande medel till förfogande för detta samarbete. |
-----------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Historiskt sett har samarbetet mellan länderna
kring Östersjön varit betydande i såväl politiskt, ekonomiskt som kulturellt
avseende. För Sveriges del är den nuvarande utvecklingen i Östersjöländerna,
särskilt Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland, av stor betydelse. Den
förändringsprocess som dessa länder nu genomgår i demokratisk och
marknadsekonomisk riktning skapar naturliga förutsättningar för ett omfattande
samarbete med dem. Vikten av en positiv utveckling i dessa länder är stor för
hela regionens politiska, ekonomiska, sociala och kulturella liv.
Sverige har av tradition haft goda förbindelser med flera länder inom regionen
på utbildnings- och forskningsområdet, och kontakterna och utbytet har
intensifierats på grund av de senaste årens politiska förändringar. Svenska
universitet och högskolor har skapat betydande kontakter med flera universitet i
dessa länder. Kontakterna har underlättats av olika former av stöd som har
ställts till förfogande av regeringen via olika institutioner.
Demokratiseringen i Central- och Östeuropa har inneburit att Östersjöregionens
miljöproblem tydligare har exponerats men också att dörren öppnats för ett
utökat forskarsamarbete. Miljöproblemen omfattar inte bara själva Östersjön utan
hela dess tillrinningsområde, bl.a. inom områden som transporter (inkl. de
marina), jordbruk, vatten och avlopp, kärnsäkerhet och enerigförsörjning. I dag
är forskningen om Östersjön och Östersjöns kustregioner omfattande, inte minst i
Sverige. Även en bred systemorienterad forskning kring hela
miljöutvecklingskomplexet har inletts både i Sverige och internationellt.
Kapaciteten för miljöforskning ökar i de tidigare öststaterna, inte minst i
anslutning till de aktiviteter som samarbetet inom ramen för
Helsingforskonventionen innebär. Det är regeringens bedömning att
forskningssamarbetet om Östersjön och inom Östersjöregionen är viktigt och även
i fortsättningen bör prioriteras. För att nå målet om en bättre miljö i regionen
bör åtgärderna vara nära förknippade med möjligheterna till institutionella
förändringar, teknisk och ekonomisk utveckling, natur- och kulturmiljöer,
kompetenshöjning och det medborgerliga engagemanget i dessa länder.
Regeringen bedömer att utbildnings- och forskningssamarbetet inom
Östersjöregionen är viktigt ur många aspekter. För de senaste sex åren har
riksdagen beslutat om medel för att bygga upp och fördjupa kontakterna med
länderna i Öst- och Centraleuropa, med tonvikt på länderna kring Östersjön.
Dessa medel har disponerats av Svenska institutet, Kungl. Vetenskapsakademien
samt universitet och högskolor. Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket
att utvärdera hur universitet och högskolor har använt de anvisade medlen och
vilka resultat som har uppnåtts under sexårsperioden så att de nya resurserna
kan användas optimalt. I satsningen på utbildnings- och forskningssamarbetet
ingår även bland annat lektorer i svenska språket som placeras vid utländska
lärosäten av Svenska institutet.
Regeringen fortsätter satsningarna på samarbetet med länderna kring Östersjön.
Sålunda föreslås en rad nya åtgärder för att stärka forskningssamarbetet i
regionen.
Regeringen föreslog i propositionen En politik för arbete, trygghet och
utveckling (prop. 1995/96:25) att medel skulle avsättas för ett intensifierat
samarbete kring Östersjön under perioden 1997 - 1999. Riksdagen biföll detta
förslag. En av huvudinriktningarna i satsningen är att uppmuntra svenska
studenters studier i Östersjöländerna och att uppmuntra baltiska, polska och
ryska studenters studier i Sverige. Beredningen av beslut om den närmare
fördelningen av dessa medel, som uppgår till 100 miljoner kronor, pågår för
närvarande.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att vissa medel skall
anslås för svenska gästprofessurer bland annat i de baltiska staterna.
I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att medel skall anslås
för en professur i polska språket och litteraturen vid Stockholms universitet.
Vidare kommer den nystartade Södertörns högskola att bl.a. anordna utbildning
och forskning med inriktning mot länderna kring Östersjön. Högskoleutbildningen
på Gotland har redan verksamhet med denna inriktning.
För det fortsatta Östersjösamarbetet planeras en kraftsamling. Regeringen
föreslog i propositionen Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år
2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop.
1995/96:222) att en 1 miljard kronor avsätts för att ytterligare stärka
samarbetet, bland annat kunskapsutbytet. Riksdagen biföll detta förslag.

3.11.5 Forskning om ojämlikhet i hälsa m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)|
| bör ges i uppdrag att i samråd med berörda forskningsråd och övriga|
| organ utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning |
| om ojämlikhet i hälsa. |
| Resurserna bör förstärkas för vård och uppbyggnad av databaser för|
| longitudinell forskning. Regeringen föreslår i budgetproposi- |
| tionen för år 1997 att medel, 10 miljoner kronor, för detta ändamål|
| anvisas till FRN. Regeringen avser vidare att inom SFR:s |
| anslag särskilt utpeka medel, minst 5 miljoner kronor, för |
| samma ändamål. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning:

Ojämlikhet i hälsa

Hälsoutvecklingen i Sverige är mycket positiv - men inte för alla. Det finns
fortfarande påtagliga sociala skillnader i hälsa bland såväl barn som kvinnor
och män. Individer i arbetaryrken har - generellt sett - 50 procent högre
sjuklighet och risk för tidiga dödsfall (före 65 år) än högre tjänstemän.
Speciellt utsatta är bl.a. kortutbildade, vissa invandrargrupper och arbetslösa.
Ojämlikheten i hälsa har ökat under 1980-talet. Kvinnor i arbetaryrken har haft
den minst gynnsamma hälsoutvecklingen. Risken för en fortsatt utveckling mot
ökade sociala skillnader är stor. Hög arbetslöshet, ökad ekonomisk stress och
socioekonomiskt relaterade förändringar i rökvanor och alkoholkonsumtion
riskerar att öka ojämlikheten i hälsa.
Kunskap om mekanismer och processer som påverkar ohälsans sociala fördelning
blir i detta perspektiv av strategisk betydelse. Det är angeläget att utveckla
kunskap utifrån ett integrerat köns- och klassperspektiv, eftersom orsakerna
till de observerade sociala skillnaderna i hälsa kan vara olika för män och
kvinnor. Traditionella förklaringsmodeller vad gäller ohälsans sociala
fördelningsmönster tar i allmänhet inte tillräcklig hänsyn till mäns och
kvinnors olika livsvillkor, olikheter beträffande arbetsförhållanden, sociala
relationer och ekonomiska tillgångar.
Det finns vissa grupper där hälsoutvecklingen bör ges särskild uppmärksamhet.
En sådan grupp är barnen. Svenska barn har växt upp under, i ett internationellt
perspektiv, mycket jämlika förhållanden. Detta har också återspeglats i
hälsoläget och hälsoutvecklingen för svenska barn. Sverige har en av världens
lägsta spädbarnsdödligheter, vilket är en viktig indikator på barns
levnadsförhållanden och i vilken utsträckning alla grupper får ta del av de
välfärdsvinster som görs i samhället.Men det finns indikationer på att
klasskillnader bland barn ökar. Det är viktigt att få en klar bild av hur barns
hälsa utvecklats, inom vilka områden det finns en positiv utveckling respektive
var problemen finns, vilka orsakerna är till skillnader i hälsotillståndet
mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund m.m. Även den speciella situation
som invandrare kan befinna sig i bör uppmärksammas. Undersökningar pekar i flera
fall på större ohälsa både bland vuxna och barn med invandrarbakgrund.
Många tidigare studier har visat att arbetslöshet har negativa hälsoeffekter.
Det är viktigt att följa vilka effekterna av den ökade arbetslösheten i Sverige
är. Det finns också indikationer på att barn som växer upp i familjer med en
arbetslös förälder har förhöjd risk att drabbas av ohälsa. Det saknas
fortfarande kunskap om vilka faktorer i en arbetslöshetssituation som leder till
försämrad hälsa. Det är därför av stor vikt att mekanismerna bakom sambanden
mellan arbetslöshet och försämrad hälsa analyseras.
Analyser av orsaker till sociala och könsrelaterade skillnader i hälsa kräver
en tvärvetenskaplig ansats och tvärvetenskapliga forskningsmiljöer. Ohälsans
bestämningsfaktorer bör analyseras både ur ett biologiskt och ett socialt
perspektiv. Mycket viktigt i detta sammanhang är att de studiepopulationer som
ingår i forskningsprojekt är representativa för befolkningen i stort eller till
den patientgrupp som är föremål för studie. I medicinsk forskning innebär detta
att kvinnor och etniska minoriteter i högre grad måste inkluderas i
studiepopulationen. Initiativ för att stimulera och skapa förutsättningar för
denna typ av långsiktig tvärvetenskaplig forskning har tagits i flera andra
västländer - Storbritannien, Kanada, Holland och USA. Mot denna bakgrund avser
regeringen att ge i uppdrag till Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) att,
i samråd med berörda forskningsråd och övriga organ, utarbeta ett nationellt
forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa.

Välfärdsforskning och kommun- och landstingssektorn

Forskning som studerar välfärdsstaten och individers problem och villkor kan
gemensamt kallas välfärdsforskning. Inom detta vida forskningsfält finns flera
viktiga områden såsom vård- och folkhälsoforskning, komparativ forskning om
socialpolitik och ekonomisk fördelning, forskning om invandrares integration
m.m.. Den svenska forskningen på dessa områden karaktäriseras av såväl hög
samhällsrelevans som hög inomvetenskaplig kvalitet.
Välfärdsforskningen fokuserar på fördelningen av samhällets resurser och
fördelningens orsaker och konsekvenser. Det kan vara ekonomiska och politiska
resurser, hälsa och delaktighet i samhället. Forskningen har ambitionen att
förstå och förklara vilka faktorer som påverkar ojämlik fördelning av olika
tillgångar i samhället.
En styrka i välfärdsforskningen är dess disciplinöverskridande karaktär. Inom
detta fält möts forskning med rötter i olika ämnen - sociologi, ekonomi, medicin
m.m. Både teori och metodutveckling har gynnats av att olika traditioner och
förhållningssätt har konfronterats med varandra. Det har skett ett intensivt
utbyte av erfarenheter mellan de olika disciplinerna. Betydande teoretiska och
metodologiska landvinningar har gjorts genom dessa tvärdisciplinära ansatser.
Genusforskningen har fått stort genomslag i välfärdsforskningen. Ett
integrerat klass- och könsperspektiv har blivit betydelsefullt för att kunna
beskriva utvecklingen i Sverige på ett fruktbart sätt. Det har visat sig att de
mekanismer som ligger bakom ojämlikhet på olika områden kan se olika ut för
kvinnor och män. Betydande vetenskapliga landvinningar har gjorts i och med
genusforskningens ökade inflytande.
En stor del av välfärdsforskningen rör verksamheter i kommun och
landstingssektorn. Landstingen svarar för en stor och kunskapsintensiv sektor
som står inför omfattande strukturella förändringar och därför ställer höga krav
på kunskapsunderbyggnad. Kommunerna är också centrala aktörer i den sociala
sektorn genom sitt ansvar för skola, barnomsorg, infrastruktur social omsorg
m.m. Kommuner och landsting svarar för en betydande del av sysselsättningen och
verksamheten berör många yrkesgrupper som kan ha nytta av forskningsresultat för
att utveckla den dagliga verksamheten.
I ett regionalt utvecklingsperspektiv är samverkan mellan landsting, kommuner
och mindre och medelstora högskolor av stor strategisk betydelse. Utbildning och
forskning spelar en avgörande roll för en regions utveckling. Landstingen kan i
egenskap av regionens politiskt direktvalda organ bidra till en ökad samverkan
mellan högskolan, näringslivet och den offentliga sektorn. Detta skapar
förutsättningar för högskolan att bli ett kraftfullt instrument för att skapa
tillväxt och utveckling i regionen. De mindre och medelstora högskolorna har
goda möjligheter att genom sin forsknings- och utbildningsverksamhet tillgodose
regionens behov av kunskap även inom den sociala sektorn och på välfärdsområdet.

Databaser för longitudinell forskning

Regeringen uppdrog i november 1993 åt Forskningsrådsnämnden (FRN) att i samråd
med Socialvetenskapliga forskningsrådet utreda samordning av och efterfrågan på
individdata för longitudinell och individbaserad forskning. FRN utsåg i februari
1994 en utredare som i september 1994 överlämnade rapporten Samordning av och
efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad forskning.
I utredningen diskuterades förutsättningar för längdsnittsstudier och
utredaren redogjorde för såväl förutsättningarna att sammanställa befintliga
uppgifter som att samla in nytt material. Utredaren pekade bl.a. på riskerna för
att registren inte vårdas, bevaras eller uppdateras på ett sätt som garanterar
att uppgifterna finns tillgängliga framgent.
När det gäller nyinsamling konstaterade utredaren att forskning baserad på
särskilt insamlande möter tre fundamentala problem. Hur skall databaser kunna
bevaras för framtiden, hur skall resurser åstadkommas för att skapa nya
databaser och slutligen hur skall individer kunna övertygas om värdet och nyttan
av att medverka i longitudinella undersökningar.
Vidare påpekade utredaren flera problem som har att göra med dokumentationen
och tillgängligheten. Utredaren ansåg att villkoren för forskningsregister bör
lagregleras i en registerlag där man skiljer forskningsregister från andra
register.
Utredaren föreslog att, när ett forskningsmaterial skall bli allmänt
tillgängligt, en kopia läggs till ett arkiv. De två arkiv som i detta sammanhang
är aktuella är Riksarkivet och Svenskt samhällsvetenskapligt dataarkiv (SSD).
Utredaren ansåg att dessa två arkiv bör höra ihop organisatoriskt och föreslog
därför att SSD förs in under Riksarkivet.
När det gäller finansieringen av längdsnittstudier föreslog utredaren i första
hand en lösning lik den för dyr vetenskaplig utrustning, dvs. ett särskilt
anslag som administreras av FRN. Utredaren föreslog att anslagets storlek skulle
vara ca 25 miljoner kronor och finansieras över statens forskningsbudget.
Den svenska välfärdsforskningen bygger i regel på gedigna empiriska studier,
ofta baserade på databaser av hög kvalitet. Speciellt de longitudinella
databaser, som ger möjlighet att följa samma individer under en längre tid, har
på ett ovärderligt sätt främjat forskningen. Längdsnittsdata över individer är
ett material av avgörande betydelse för forskningen inom t.ex. områden som
hälsoforskning, missbruksforskning, ungdomsforskning, forskning om invandrares
integration i samhället m.m. För att upprätthålla datakvaliteten måste
uppgifterna regelbundet uppdateras och registren vårdas. Ett fåtal års uppehåll
i uppdatering och vård kan omöjliggöra nya projekt och skada pågående forskning.
Regeringen delar utredarens bedömning rörande behovet av en resursförstärkning
för databaser för longitudinell forskning. Resultatet av remissbehandlingen och
diskussioner med berörda organ har också givit ytterligare stöd för förslaget om
en resursförstärkning. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år
1997 en resursförstärkning för uppbyggnad och vård av databaser för
longitudinell forskning med 15 miljoner kronor. Resursförstärkningen föreslås
finansieras dels med medel inom ramen för SFR:s anslag, dels genom att medel
anvisas FRN.

Forskning om invandrares integration

Forskning om invandrares integration är ett angeläget område inom det vida
området välfärdsforskning. Ökad segregation och rasism är problem som kräver en
gemensam kraftsamling i hela det svenska samhället. Integrations- och
invandrarforskning kan ge kunskap om hur förutsättningar skapas för att
invandrargrupper bättre skall kunna integreras i samhället. Eftersom
förutsättningarna för integration i hög grad är avhängiga av förhållanden i
samhället i allmänhet, t.ex. den ekonomiska utvecklingen, bör forskning inom en
rad olika områden kunna bidra till ökad kunskap om invandrares integration.
Exempel på områden är utbildning, arbetsmarknad och arbetsliv, etniska
relationer, bostadssegregation, invandrares delaktighet i samhällslivet,
särskilt i folkrörelserna m.m.

Forskning om brottsförebyggande åtgärder

Arbetet med att analysera brottslighetens orsaker skall genomföras med en bred
kriminalpolitisk insats. Forskning om brottsförebyggande verksamhet är därför
ett prioriterat område inom rättsväsendet. Medvetenheten om vikten av
brottsförebyggande insatser inom alla samhällsområden måste öka. Eftersom det i
stor utsträckning är förändringar inom andra samhällssektorer än rättsväsendet
som påverkar brottsligheten är det dock angeläget att det även vid forskning om
t.ex. hälso- och sjukvård, skola, barn och ungdomar, samhällsplanering, trafik
och miljö även beaktas hur olika förhållanden påverkar brottsligheten. Vid
forskning på hälso- och sjukvårdens område finns det också skäl att uppmärksamma
brottsofferfrågan.

3.11.6 Socialt motiverad teknikutveckling

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Regeringen avser att uppdra åt berörda |
| forskningsfinansierande organ att utarbeta ett program för |
| forskning som stärker samverkan mellan teknisk forskning och |
| områden som rör användning av teknik. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning:

Användning av teknik och utveckling av ny teknik

Alltfler människor kommer i direkt och daglig kontakt med ny teknik. Det innebär
nya möjligheter förutsatt att man som enskild har nödvändig kunskap och
kompetens. Det innebär också krav på anpassning till nya tekniska och sociala
miljöer. Informationstekniken är etablerad i de flesta samhälleliga sammanhang.
Den har delvis fått en särställning i debatten om sambandet mellan teknik och
samhälle, detta därför att dess genomslagskraft är stor och därför att den
kommit att påverka utvecklingen på många andra tekniska områden.
Under många år skedde utvecklingen av informationstekniken fjärran från
användarna. I och med att allt mer avancerade produkter utvecklas, ökar behovet
av en helhetssyn på teknikutveckling där användarna också inkluderas. Till detta
kommer att det är ett väsentligt demokratiskt intresse att tekniken blir
tillgänglig för envar och att teknik utvecklas för att tillfredställa viktiga
sociala behov - behov som inte tar sig tydliga uttryck på marknaden.
Sambandet mellan tekniska och sociala förändringar har varit föremål för
forskning både i Sverige och utomlands. Särskilda resurser har tillskapats,
bl.a. inom temaforskningen vid Linköpings universitet och vid centrumbildningar
vid samma universitet och i Göteborg och Lund. Dessa forskargrupper fokuserar på
olika aspekter av sambandet mellan tekniska och sociala förhållanden. Dessa
viktiga insatser till trots är ändå länkarna generellt sett svaga mellan
forskningen inom å ena sidan tekniska och naturvetenskapliga områden och å andra
sidan områden som rör sociala sammanhang. Frågan om hur teknikutveckling skall
ske för att tillfredställa behov inom relativt underpriviligierade grupper har
inte analyserats ingående.

Teknikvärdering

I flera andra länder sker en systematisk och fortlöpande värdering av de
tekniska förändringarna och deras effekter i samhället. Förändringarna kan vara
resultat av marknadsdriven teknikutveckling, dels större samhälleliga
investeringar, t.ex. i teknisk infrastruktur av olika slag. Teknikvärderingar av
detta slag görs utifrån en bred vetenskaplig bas och belyser många skilda
aspekter av samspelet mellan social och teknisk förändring. Sådana värderingar,
inklusive analyser av effekterna av tekniska förändringar för skilda
befolkningsgrupper, har betydelse som underlag för politiska bedömningar. De har
också förutsättningar att bidra till att nya behov kommer till uttryck, och till
innovationer med stor betydelse för människors välfärd.

Teknisk utveckling för särskilda grupper

Flera grupper har stora behov av ny teknik för att underlätta och berika det
dagliga livet. Det gäller inte minst de med fysiska eller mentala
funktionsnedsättningar, långtidssjuka och äldre. I Sverige sker en viktig och
framstående forskning och utveckling på ett flertal områden som rör
funktionsnedsättningar. Ytterligare insatser behöver dock göras inom området
genom forskning och utveckling av ny teknik.
Andelen äldre ökar i befolkningen. Det är dock inte självklart att de kan
uttrycka sina krav på en teknik som stärker deras livschanser och som stöder
deras levnadsmönster och önskemål.
Ett annat viktigt forskningsområde är arbetslivet. En snabb utveckling har
inneburit stora förändringar av arbetsuppgifter och arbetsorganisation inom
t.ex. tillverkningsindustrin. Också inom arbetsmiljöområdet har stora
förbättringar ägt rum genom ett nära samspel mellan anställda, forskare och
industridesigners. En fortsatt utveckling av teknik i dessa sammanhang kommer
att kräva speciella lösningar efter de lokala behoven.
Generellt sett är idén att avpassa teknisk utveckling efter olika gruppers
speciella behov varken ny eller kontroversiell. Den nya informationstekniken
öppnar dock för en rad möjligheter när det gäller utvecklingsarbete av detta
slag. De erfarenheter som görs i liten skala kan ha bred tillämpning, t.ex. vid
framtagande av användbar teknik för att möta behov i tredje världen. I regel är
insatserna dock endast möjliga om flera olika kunskapsområden integreras.
Den tekniska utvecklingens betydelse för samhället i dess helhet och för
enskilda människor är enligt regeringens bedömning ett viktigt område för
forskning. Det är regeringens uppfattning att teknisk utveckling i högre grad än
hittills bör ske med hänsyn till de sociala sammanhang i vilka tekniken avses
komma till användning. Särskilt bör enskilda människors användning av teknik i
olika sammanhang uppmärksammas. Regeringens bedömning är att resurserna för
forskning och utveckling av det slag som exemplifieras ovan redan finns inom
ramen för det svenska forskningsfinansieringssystemet. Regeringen vill dock
fästa uppmärksamheten på att kunskapsbildningen i alltför liten utsträckning
sker genom växelverkan mellan olika kunskapsområden. För att få genomslagskraft
för ett mer tvärvetenskapligt synsätt på teknikutvecklingen avser regeringen att
ge berörda forskningsfinansierande organ i uppdrag att utarbeta ett program för
forskning som stärker samverkan mellan teknisk forskning och områden som rör
användning av teknik. Syftet är att generera kunskap om teknikanvändning och
sociala aspekter på teknik och att skapa förutsättningar för att sådan kunskap
används vid utvecklingen av ny teknik inom arbetslivet och samhället i övrigt.

3.11.7 IT-forskning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: De insatser som görs och planeras av |
| olika forskningsfinansiärer utgör en ändamålsenlig svensk satsning|
| på IT-forskning. Ytterligare insatser bör göras för |
| forskarutbildning inom främst området teleinformatik. Regeringen|
| avser att beräkna 15 miljoner kronor per år under de följande tre|
| åren för ändamålet. En samrådsgrupp mellan samtliga finansiärer bör|
| inrättas. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Forskning inom informationsteknik bedrivs inom en rad discipliner eller i
tvärvetenskapligt samarbete över vida fält. Området omfattar förutom olika slag
av teknisk forskning t.ex. mikroelektronik, systemteknik, datavetenskap, också
matematisk - naturvetenskaplig forskning inom bl.a. matematik och fysik samt
samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning, t.ex. informatik, medie- och
kommunikationsforskning samt estetik.
Den största samlade insatsen inom IT-området görs inom ramen för det FoU-
program som Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvarar för. För
budgetåret 1995/96 anvisade riksdagen drygt 500 miljoner kronor för satsningar
på basteknologier som utgår från näringslivets behov av forskning och utbildning
inom IT-området. Regeringens IT-kommission ansåg i sitt delbetänkande (SOU
1995:68) att FoU-verksamheten inom IT-området var alltför teknikdriven.
Kommissionen menar t.ex. att utvecklingen i högre grad bör styras utifrån ett
användarperspektiv. Regeringen ställer sig bakom kommissionens bedömning och
redovisar i avsnitt 14.4 ett förslag till olika åtgärder för att underlätta
tjänsteutvecklingen med hjälp av IT. Behoven av förnyelse och tillväxt i
näringslivet måste härvid kombineras med behoven av kostnadsreduceringar och
kvalitetsökning i den offentliga sektorns tjänsteproduktion. I detta sammanhang
bör även erinras om att betydande FoU-insatser utifrån ett brett samhälls- och
användarperspektiv inletts inom ramen för Kommunikationsforskningsberedningens
verksamhet. Regeringen föreslår i avsnitt 8.5 att denna insats skall permanentas
på nuvarande nivå.
Grundläggande IT-forskning finansieras av det teknikvetenskapliga (TFR), det
naturvetenskapliga (NFR) och det humanistisk-samhällsvetenskapliga (HSFR) forsk-
ningsrådet. De insatser som tidigare gjorts inom både det nationella
mikroelektronik-programmet och inom IT- programmen har höjt svensk
grundforskning inom t.ex. elektroteknikelektronik till en nivå som enligt TFR
står sig väl vid en internationell jämförelse. Den matematiskt orienterade
datalogin i Sverige har byggts upp under de senaste 25 åren och nått internatio-
nellt hög nivå inom bl.a. områdena algoritmer, funktionella språk, komplexitet
och programmeringslogik enligt den lägesbeskrivning som redovisats av NFR. HSFR
har ur det tidigare programmet Förutsättningar för och konsekvenser av informa-
tionsteknologins användning utvecklat ett nytt program, Människa, samhälle,
IT , som kommer att omfatta ett vidare område än det tidigare programmet.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns idag brister när det gäller teknisk
forskning och forskarutbildning på IT- och telekommunikationsområdet. Tröghet i
systemet försvårar kompetensuppbyggnaden på området vilket bl.a. leder till att
högskolan inte kan rekrytera kompetenta lärare. Utvecklingen på IT- och telekom-
munikationsområdet ställer höga krav på de tekniska högskolorna att i tid förut-
se utvecklingens inriktning. Bristen på lärarkompetens inom nya IT-områden är
vid vissa högskolor ett problem redan idag och det riskerar att ytterligare för-
djupas. Forskarutbildningen inom området bör därför byggas ut. Regeringen har
för avsikt att beräkna medel för etablerandet av en forskarskola i
teleinformatik genom ett samarbete mellan Högskolan i Karlskrona/Ronneby, KTH
och Mitthögskolan. De resurser som regeringen avser att beräkna utgör 15
miljoner kronor per år i tre år fr.o.m. budgetåret 1997, dvs. totalt 45 miljoner
kronor. För budgetåret 1997 kommer regeringen att beräkna medel från anslaget D
19. Särskilda utgifter för forskningsändamål för ändamålet. Resurserna för
budgetåren 1998 och 1999 beräknas inom ramarna för vissa forskningsråd.
Regeringen föreslår också, vilket redovisas i avsnitt 3.7, att medel anvisas
för en professur i informationsteknologi med genusperspektiv. Denna bör bidra
till att utveckla nya aspekter av IT-utvecklingen i samhället.
Regeringen finner att de insatser som görs av olika finansiärer tillsammans
utgör en ändamålsenlig svensk satsning på IT-forskning. Den ökade inriktningen
på användaraspekter och bredare forskningsansatser som redovisas av finansiärer-
na svarar väl mot regeringens allmänna prioriteringar som redovisas i avsnitt
3.10. Det är dock viktigt att koordineringen och samplaneringen mellan olika
aktörer ökar. Regeringen avser därför att uppdra åt
Kommunikationsforskningsberedningen att i samråd med NUTEK ansvara för att en
samrådsgrupp för IT-forskning bildas där samtliga finansiärer medverkar.

3.11.8 Tekniskt forskningsinstitut

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Möjligheterna att inrätta ett nytt |
| tekniskt forskningsinstitut i Göteborg bör utredas. Institutets |
| verksamhet bör bedrivas i samarbete med näringslivet. Som en |
| utgångspunkt för det fortsatta arbetet föreslår regeringen i |
| propositionen med förslag till tilläggsbudget för innevarande |
| budgetår att staten ställer en engångsumma av 100 miljoner kronor|
| till förfogande, varav 50 miljoner kronor anvisas genom |
| tilläggsbudgeten under förutsättning att utredningen leder till |
| att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till |
| finansieringsfrågor i övrigt bör göras när utredningen presenterat|
| sitt förslag. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Det är angeläget, inte minst av samhällsekonomiska skäl, att Sverige
upprätthåller en hög nivå på den tekniska forskningen. Detta framförs idag från
flera håll. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) gör bedömningen att statens
insatser för forskning och utbildning med teknisk inriktning bör öka. IVA anser
att det bärande motivet för samhället att rikta ökade insatser mot forskning och
utbildning framför allt inom det tekniska området är den långsiktiga betydelsen
för utveckling, tillväxt och sysselsättning. IVA framhåller även vikten av goda
kontakter mellan den grundläggande kunskapsproduktionen och forskningen och
näringslivets utvecklingsarbete. Även Industriförbundet betonar vikten av
satsningar inom det teknikvetenskapliga området. Industrin är, enligt
Industriförbundet, i starkt stigande grad beroende av högskolans utbildning och
forskning, särskilt inom teknikområdet. Statens insatser för utbildning och
forskning måste i högre utsträckning tillgodose industrins behov. En bättre
koppling mellan forskningen och avnämarna är nödvändig. De forskningssatsningar
som görs av stat och näringsliv möts av ökade krav och förväntningar på att
forskningen skall bidra till att lösa problem i samhället och stärka
näringslivets utveckling. Det är av avgörande betydelse att högskolan och
näringslivet i samverkan kan inrikta forskningen mot strategiska områden och öka
nyttiggörandet av forskningen. Enligt NYFOR-kommittén, som har gjort en översyn
av samverkan mellan högskolan och näringslivet (se vidare avsnitt 3.9),
existerar ett betydande gap mellan högskolans forskning och industrins FoU-
verksamhet. Ett antal försök att allmänt öka kontakterna har gjorts genom åren.
Särskilda organ för att främja samverkan har etablerats. Det gäller
teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknikbrostiftelser och s.k.
holdingbolag för kommersialisering av forskningsresultat. Även de
materialkonsortier och kompetenscentra som bildats under senare år skall fungera
som länkar mellan forskning och näringsliv. Dessa samverkansorgan fyller en
viktig funktion för att på olika sätt stimulera högskolans fortsatta samarbete
med näringslivet.
Det finns även särskilda industriforskningsinstitut vilka samfinansieras av
staten och näringslivet. Dessa institut är i allmänhet inriktade mot specifika
branscher eller vissa kunskapsområden. Instituten är för närvarande föremål för
omstruktureringsarbete. Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB är ett av
staten helägt bolag som främst arbetar med frågor rörande teknisk utvärdering,
tillämpad forskning, mätteknik och provning. Institutet samverkar nära med
näringslivet, högskolor och universitet.
Skälen för regeringens bedömning: Samtidigt som kraven på forskningens
näringslivsrelevans ökar kan forskningssatsningarna för ett litet land med
nödvändighet inte täcka alla områden, åtminstone inte med samma intensitet. Det
är i det perspektivet viktigt att inom vissa områden genomföra koncentrerade
statliga satsningar som bidrar till ett utökat utbyte mellan högskoleforskningen
och näringslivet. Ett sådant område utgör den tekniska forskningen och
forskarutbildningen. En samlad insats inom det tekniska forskningsområdet med
syftet att stimulera samverkan mellan högskolan och näringslivet är en
långsiktig investering som kan ge mycket goda resultat.
För att främja sambandet mellan den akademiska grundforskningen och företagens
behov av tillämpad forskning bör möjligheterna att inrätta ett stort nationellt
tekniskt forskningsinstitut med en bred tvärvetenskaplig inriktning, lokaliserat
till Göteborg, utredas. En förebild bör kunna vara de tyska Fraunhoferinstituten
och inriktningen av institutets organisation och verksamhet bör vara i huvudsak
följande. Inriktningen av forskningen bestäms i huvudsak av uppdragsgivaren
(industrin) och dess kvalitet garanteras bl.a. av att institutets forskare också
är verksamma vid högskolan samt att chefen tillika är professor vid ett
universitet eller en högskola. Detta innebär en nära samverkan mellan institut
och universitet. Forskare och doktorander från både högskolor i hela landet och
industri kan engageras i verksamheten. Institutet bör emellertid inte ha fasta
forskartjänster. I stället bör forskare vid högskola och industri kunna arbeta
en begränsad tid vid institutet, vilket bidrar till en ökad rörlighet mellan
högskola, institut och industri. Institutet möjliggör på detta sätt ett
naturligt flöde mellan högskola, institut och industri, vilket leder till en
effektiv kunskaps- och kompetensöverföring i båda riktningarna. Institutet bör,
självt eller gemensamt med t.ex. Chalmers Tekniska högskola AB och Göteborgs
universitet, förfoga över laboratorieresurser. Det skall vara möjligt för
institutet att ta på sig uppdrag som innebär att, genom såväl forskning som
utvecklingsarbete, kunna utveckla nya produkter, från idé till färdig prototyp.
I den miljö som då skapas, inte minst genom uppdragsverksamhet, blir det ett
naturligt steg att forskningsresultat omsätts i innovationer. För den löpande
verksamheten bör institutet ha en statlig grundfinansiering, resten bör i
huvudsak vara uppdragsforskning med medel från industrin. Institutet och dess
forskare skall dessutom, på samma sätt som högskolans forskare, kunna söka
anslag för forskningsprojekt från statliga forskningsfinansiärer, stiftelser,
EU:s forskningsprogram etc.
Institutets organisatoriska form bör utredas. Institutet bör, som en nationell
resurs, placeras på eller i anslutning till en högskola. Detta skulle underlätta
för studenter att praktisera på institutet, och därmed också kunna bli en väg ut
i näringslivet. I en svensk modell av ett Fraunhoferinstitut skulle dessutom
kontakterna mellan forskningen och skolan (grundskola såväl som gymnasieskola)
kunna utvecklas, för att på detta sätt på ett tidigt stadium öka intresset för
teknik. Institutet skulle därigenom kunna fungera som en länk mellan forskning,
skola och näringsliv.
Regeringen avser att låta utreda möjligheterna för att inrätta ett nytt
tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med den angivna inriktningen. Som en
utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör staten vara beredd att ställa en
engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande under förutsättning att
utredningen leder att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till
finansieringsfrågor i övrigt kommer att göras när utredningen presenterat sitt
förslag.
Regeringen har i propositionen med förslag till tilläggsbudget för budgetåret
1995/96 föreslagit dels att anslaget D 21. Vissa bidrag till
forskningsverksamhet ökas med 50 miljoner kronor, dels att 50 miljoner kronor
får användas till ändamålet av anvisade medel under anslaget C 45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.

3.11.9 En samordnad skogsindustriell forskning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Staten och skogsbranschen bör samordna |
| sina insatser för forskning och utveckling för att bredda och öka|
| värdet av skogsindustriproduktionen. Regeringen avser att |
| uppdra till Närings- och teknikutvecklingsverket och Skogs- och |
| jordbrukets forskningsråd att lämna förslag till samordning samt|
| former för samverkan mellan statliga forskningsmyndigheter och |
| skogsbranschen. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Sektorn skogsbruk och skogsindustri är den största enskilda inkomstkällan för
det svenska samhället. Skogssektorn sysselsätter
ca 191 000 personer, varav ett stort antal i glesbygden.
Sverige har stora råvarutillgångar som produceras i långsiktigt hållbara
system. Under förra årets högkonjunktur avverkades ca 74 miljoner
skogskubikmeter, mer än någon gång tidigare i vårt land. Eftersom tillväxten är
väsentligt högre fortsätter det samlade virkesförrådet i skogarna att öka. Även
när hänsyn tas till andra intressen, särskilt behovet av att skydda den
biologiska mångfalden i våra skogar samt behovet av rekreation, medger
skogstillgångarna en fortsatt utbyggnad av den industri som är baserad på
träfiber.
Den totala årliga insatsen för forskning och utveckling inom skogsbruk och
skogsindustri uppgår till ca 2 miljarder kronor. Huvuddelen av detta FoU-arbete
sker inom de större industriföretagen. Resterande del utförs inom högskolan och
i forskningsinstitut, finansierade av statliga och enskilda
forskningsfinansiärer. Den samlade FoU-insatsen är dock låg i förhållande till
andra branscher och även sett i ett internationellt perspektiv.
Den statliga forskningsfinansieringen är uppdelad på flera forsknings-
myndigheter. I första hand rör det sig om Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), Naturvetenskapliga
forskningsrådet, Teknikvetenskapliga forskningsrådet och Byggforskningsrådet
inklusive de delar av medel som via dessa myndigheter går till institut som
SkogForsk, STFI och Trätek. Vidare finns resurser inom ramen för högskolans
fakultetsmedel bl.a. vid Sveriges lantbruksuniversitet, tekniska högskolor, och
vissa mindre och medelstora högskolor.
Skälen för regeringens bedömning: I regeringens proposition Vissa åtgärder för
att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering m.m. (prop. 1995/96: 222) framhölls den svenska skogsindustrins och
skogsbrukets stora betydelse för vårt näringsliv. För att långsiktigt klara
konkurrenskraften krävs en väl utvecklad och effektiv FoU. Stora vinster kan
göras genom bättre samordning. Dessutom behövs ytterligare resursförstärkningar
inom forskning och utveckling för att långsiktigt stärka konkurrenskraften.
Träfibern borde kunna utnyttjas bättre och i ett vidare sammanhang. Enligt
regeringens bedömning är forskningen inom området splittrad och en bättre
samordning av forskningsinsatserna erfordras. Det gäller såväl på den statliga
sidan som mellan statliga och enskilda forskningsfinansiärer samt industrin. Nya
samverkansformer behöver utvecklas.
En samordning av statliga medel inom forskningssystemet tillsammans med en
industriell motfinansiering skulle utgöra en styrande kraft för att åstadkomma
det önskvärda kunskaps- och kompetenshöjande steget. Regeringen avser mot denna
bakgrund att ge NUTEK och SJFR ett uppdrag att gemensamt lämna förslag på hur en
bättre samordning av de statliga forskningsmedlen skall uppnås. Förslaget bör
även omfatta forskningsområden och former för samverkan mellan statliga och
enskilda forskningsfinansiärer samt skogsnäringen. Regeringen är beredd att
tillskjuta ytterligare medel till denna forskning.
Träfibern bör som anförts ovan kunna utnyttjas bättre och i ett vidare
sammanhang. Begreppet "ökad vidareförädling" är därvidlag alltför begränsat. Ett
nytänkande behövs där uppmärksamheten riktas mot att träfibern kan ingå i nya
produkter och att bredda kretsloppen mot en alltmer hållbar utveckling av
samhället. Samtidigt skapas förutsättningar för ekonomisk tillväxt inom den
träråvarubaserade industrin och skogsnäringen som ger möjligheter till
sysselsättning, inte minst i sysselsättningssvaga regioner. Ett ökat
värdeutnyttjande av skogsråvaran kan därvid uppnås.
Det är angeläget att forskningsinsatsen görs mer samlad och målinriktad. Den
måste ske på strategiska områden i kedjan skog-industri-marknad, vilket också
har uppmärksammats i de utredningar som utförts av forskningsråd och andra
forskningsfinansiärer och som lämnats till regeringen.
En samordning av statliga medel inom forskningssystemet tillsammans med en
industriell motfinansiering skulle, enligt regeringens uppfattning, utgöra ett
väsentligt steg i riktningen mot att åstadkomma en kunskaps- och
kompetenshöjning till gagn för samhället och skogsindustrin.

3.11.10 Forskning och utveckling inom livsmedelsområdet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: En samordning av de statliga |
| forskningsresurserna på livsmedelsområdet behövs för att stärka den|
| svenska livsmedelsindustrins konkurrenskraft. Regeringen avser |
| att se över insatserna för livsmedelsforskningen i en kommande |
| utredning av livsmedelsindustrin. |
--------------------------------------------------------------------

Svensk livsmedelsindustri är landets tredje största industrinäring. Antalet
direkt sysselsatta är ca 60 000 personer och indirekt sysselsätts ett ännu
större antal. De delbranscher som dominerar sysselsättningsmässsigt utgörs av
bagerinäringen, resp slakteri- och charkuteriindustri. Små och medelstora
företag finns i köttindustrin, bagerinäringen och socker-, choklad- och
konfektyrindustri.
Livsmedelsbranschen är mycket heterogen vad gäller storlek på företag,
ägarförhållanden och kompetens. Andelen små företag är förhållandevis stor
vilket får betydelse ur utvecklings-, kvalitets-, och konkurrenssynpunkt. Vissa
företag ingår i utländska koncerner med stora forsknings- och
utvecklingsresurser. Andra, särskilt mindre företag, har ingen eller endast
någon enstaka högskoleutbildad anställd och bedriver i ringa omfattning eget
utvecklingsarbete.
Svensk livsmedelsindustri har under lång tid levt under stabila, skyddade och
reglerade förhållanden med begränsat förändringstryck. Nu ställs emellertid nya
krav från både konsumenter och myndigheter bl.a. genom EU-medlemsskapet.
Skälen för regeringens bedömning: En väl fungerande svensk livsmedelsindustri
är nödvändig för att kunna förse hemma- och exportmarknaden med attraktiva och
prisvärda produkter men också för att bidra till att upprätthålla
sysselsättningen i såväl stora som små och medelstora företag i landet. Det är
av vikt att svensk livsmedelsindustri utvecklas mot förbättrad produktkvalitet,
ökad bredd i produkter samt ökad produktivitet och konkurrenskraft.
Livsmedelsforskningen har stor betydelse för att stödja industrins utveckling av
processer och av produkter som motsvarar konsumenternas krav.
Statligt finansierad livsmedelsforskning har länge inriktats på att ge
grundläggande kunskaper om livsmedelns sammansättning, om samband mellan kost
och hälsa samt om övriga frågor som rör konsumenten. Vid högskola och institut
bedrivs livsmedelsrelaterad forskning, som täcker breda områden. För att
stimulera till ett ökat antal industriella tillämpningar av forskningsresultat
samt till en utvidgad samverkan mellan högskola och industri behöver olika
forskningsområden samordnas. Svensk livsmedelsforskning bör i ökad grad inriktas
på att bidra med kunskaper om sambanden mellan produkt och process, sett i ett
integrerat perspektiv från jordbruk till konsumtion.
Samråd mellan forskningsfinansierande myndigheter (NUTEK, SJFR, NFR m.fl.) och
industriföreträdare bör komma till stånd för att utreda och förslå former för en
samlad insats för forskning och utveckling som tillvaratar de långsiktiga
behoven inom svensk livsmedelsindustri. Regeringen avser att se över insatserna
för livsmedelsforskningen i en kommande utredning av livsmedelsindustrin.

3.11.11 Samordning av forskning rörande landsbygdutveckling

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskning om |
| landsbygdsutveckling samordnas. Regeringen avser därför att |
| uppdra åt berörda forskningsmyndigheter att gemensamt utarbeta |
| ett FoU-program rörande landsbygdsutveckling. Programmet bör |
| utarbetas i samråd med Kungl. Skogs- och lantbruksakademien |
| (KSLA). |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Forskning om landsbygdsutveckling är ett tvärvetenskapligt forskningsfält
omfattande bl.a. regionalforskning, kulturgeografisk forskning och forskning om
de areella näringarna. Även forskning som rör sociala aspekter på landbygden och
dess befolkning innefattas i området. Idag finansieras betydande forskning på
området av bl.a. Statens institut för regionalforskning (SIR) och Centrum för
regional vetenskaplig forskning (CERUM) vid Umeå universitet.
Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA) och Forskningsrådsnämnden (FRN)
har gemensamt lämnat förslag till ett samlat FoU-program för forskning om
landsbygdsutveckling. KSLA och FRN pekar framförallt på bristerna ifråga om
samverkan och samordning mellan forskare och forskningsmyndigheter på området.
Kunskaper erfordras för att belysa näringslivets framtida utveckling. Kunskaper
erfordras för förståelsen av de ekonomiska, sociala och kulturella processer som
berör dagens och morgondagens landsbygd.
Inom den Europeiska Unionens ramprogram för forskning och utveckling tillmäts
landsbygdsutvecklingsfrågorna och forskningen kring dessa stor betydelse. Inte
minst gäller det att skapa nya arbetstillfällen som kan ersätta de som förväntas
försvinna inom basnäringarna. Ett betydande kunskapsunderlag, utarbetat i
internationell samverkan, krävs som grund för en mer positiv utveckling.
Skälen för regeringens bedömning: Forskning om landsbygdsutveckling bedrivs
idag inom en rad olika discipliner och med finansiering från ett stort antal
myndigheter och organ. Den långt drivna sektoriseringen och specialiseringen av
forskningen utgör ett hinder för samordning och motverkar en helhetssyn på
området. Regeringen avser därför att uppdra berörda forskningsmyndigheter att
gemensamt utarbeta ett FoU-program rörande landsbygdsutveckling. Programmet bör
utarbetas i samråd med Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA). Programmet
bör omfatta forskningsområden som rör långsiktiga frågor om sysselsättning på
landsbygden, småföretagande och samhällets omställning mot ett mer uthålligt
kretsloppssamhälle. Det bör således täcka såväl ekonomiska som miljömässiga och
sociala aspekter på landsbygden och dess befolkning. Företagande i och utanför
de areella näringarna och IT-utvecklingens betydelse för landsbygden bör
särskilt uppmärksammas.

3.12 Forskningsfinansiering

3.12.1 Sammanfattning av Forskningsfinansieringsutredningens betänkande
Forskning och Pengar (SOU 1996:29)

Forskningsfinansieringsutredningen har haft till uppdrag att göra en översyn av
det svenska systemet för tilldelning av resurser till forskning. I arbetet har
ingått att se över balansen mellan medel från olika forskningsfinansiärer samt
relationerna mellan forskningsfinansiärer och universitet och högskolor.
Utredningen har haft ett omfattande uppdrag och följande frågor har stått i
fokus för arbetet:
- universitetens och högskolornas roll som utförare av forskning,
- forskningsrådsorganisationen,
- sektorsforskningsorganisationen,
- EU:s inverkan på den svenska forskningen samt
- privata finansiärer, särskilt de nya forskningsstiftelserna.

Inom ramen för utredningsarbetet har gjorts en bearbetning av tillgängligt
statistiskt material rörande den svenska forskningsfinansieringen under de
senaste 15 åren i syfte att få en bild över hur resurserna utvecklats. Analysen
visar att den totala forskningsvolymen i landet ökar kontinuerligt, framför
allt inom näringslivet men också inom högskolesystemet.
Externfinansieringsgraden i högskolan ökar också, framförallt beroende på en
ökad ickestatlig finansiering. En alltför låg egen finansiering över
fakultetsanslagen begränsar enligt utredningen högskolans möjlighet att
fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt. Statsmakterna bör enligt utredningens
bedömning vidta åtgärder som flyttar balansen så att basresursernas andel ökar.
Förslag som läggs i detta syfte är:

- ökade bidrag från samtliga externa finansiärer till den långsiktiga
kompetensuppbyggnaden inom högskolan,
- förhindrande av krav på motfinansiering och övertagande av inleddasatsningar i
syfte att uppnå balans mellan externfinansiärers bidragsnivåoch deras styrning
av högskolan,
- medelsöverföringar från forskningsfinansiärer till forskningsutförare för
kompletteringsfinansiering av EU-projekt och
- förändrad ansvarsfördelning inom teknisk forskning där vissa medel bör
överföras från NUTEK till universitet och högskolor.

Utredningen ser en avsevärd risk för att det uppstår brist på forskarutbildad
arbetskraft efter sekelskiftet.
I uppdraget har också ingått att värdera den nuvarande organisationen där
varje forskningsråd motsvarar ett eller flera fakultetsområden och varje
sektorsorgan en viss samhällssektor. Utredningen föreslår inte någon förändring
av forskningsrådens indelning. Däremot ser utredningen ett starkt behov av en
överordnad struktur med ansvar för policy och samordningsfrågor och för
fortlöpande bevakning av rådsindelningen.
Utredningen föreslår därför att forskningsråden sammanförs till en myndighet,
Forskningsrådsstyrelsen. Råden skall även i fortsättningen självständigt
besluta om det operativa forskningsstödet på samma sätt som i dag medan
Forskningsrådsstyrelsen ansvarar för mer övergripande forskningspolitiska
frågor.
Utredningens förslag till förändrad organisation av sektorsforskningen
baseras på två principer. För det första bör man sträva efter att inom samma
organisation främja såväl tillämpad som mer grundläggande forskning, vilket
berikar och utvecklar båda. För det andra bör man undvika små
forskningsfinansierande enheter med alltför snäva perspektiv. FoU-stöd till
närliggande områden bör ses i ett sammanhang och man bör inte ha
forskningsstödjande organ med endast ett fåtal avnämare.
Utredningen föreslår således att man överväger att föra samman forsk-
ningsfinansierande organ inom vissa områden till större organisationer,
sektoriella forskningsråd. Skogs- och jordbrukets forskningsråd och
Socialvetenskapliga forskningsrådet bör omvandlas till sådana sektoriella
forskningsråd inom områdena jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
resp. hälsovård, sjukvård och social omsorg. Utredningen har schematiskt angett
vilka förändringsmodeller som bör övervägas mot bakgrund av de principer för
sektorsforskningen som redovisats ovan.
Avvecklingen av löntagarfonderna innebar att sju stiftelser inrättades med
uppgift att finansiera forskning m.m. inom olika områden. Utredningen har gjort
en genomgång av stiftelsernas ändamål och resurser som underlag för en
bedömning av hur de kommer att påverka balansen i det svenska
forskningssystemet.
Forskningssamarbetet med EU har blivit alltmer betydelsefullt, särskilt sedan
Sverige blivit medlem av unionen och därigenom fått större möjligheter att
påverka FoU-programmens omfattning och inriktning. Utredningens bedömning är
att svenska forskare kommer att erhålla drygt 3 % av EU:s FoU-medel, vilket
motsvarar ca 900 miljoner kronor om året, varav hälften går till svensk
industri.
Regeringen bör utarbeta en strategi för det svenska arbetet med att påverka
EU-programmens mål och inriktning och en sådan strategi bör vara en del av
regeringens samlade FoU-politik. Inom denna strategi bör områden som främjar
vårt deltagande i EU-programmen prioriteras. De nationella insatserna bör
komplettera EU-programmen genom att lägga ökad vikt vid långsiktig
kunskapsuppbyggnad inom dessa områden.
Medel för kompletteringsfinansiering i anslutning till deltagande i EU-
projekt bör enligt utredningen finnas på utförandenivån, vilket innebär
medelsöverföringar från sektorsforskningsmyndigheter och forskningsråd till
universitet, högskolor och forskningsinstitut.
Utredningen anser att NUTEK:s mera grundforskningsinriktade stöd till teknisk
forskning i mycket dubblerar stöd som ges av andra finansiärer, främst den
strategiska forskningsstiftelsen. En medelsöverföring av 300 miljoner kronor bör
således enligt utredningen kunna göras från NUTEK till förmån för förstärkta
basresurser för universitet och högskolor varav en viss del bör avse mindre och
medelstora högskolor.
Forskare tvingas lägga ned omfattande tid på att söka medel, att bedöma
ansökningar och att administrera många små bidrag. Som ett extremt exempel kan
nämnas att forskarna inom, det medicinska använder 9 % av normalarbetstiden till
att söka medel. Utredningen kan genom två enkäter, en via SCB till forskare och
en till forskningsrådens granskare, redovisa en god bild över situationen.
Utredningens enkät till forskare ger också intressanta och anmärkningsvärda
data om den bristande jämställdheten vid fördelning av externa forskningsmedel
till kvinnor och män. Trots att kvinnor i medeltal lägger ned mer tid på varje
enskild ansökan tycks de i genomsnitt inte erhålla mer än drygt hälften så
mycket i bidrag som män. Studien är för begränsad för att dra säkra slutsatser
men ändå tillräckligt tydlig för att enligt utredningen motivera att regeringen
uppdrar åt de statliga forskningsfinansiärerna att i detalj studera och redovisa
fördelningen av bidrag med avseende på utfallet för kvinnor och män. Utredningen
föreslår att det genomförs jämställdhetsrevisioner hos statliga
forskningsfinansiärer och utförare.
Utredningens förslag innebär inga merkostnader. De innebär däremot en rad
överföringar av medel mellan finansiärer föranledda av synen att vissa
balansförändringar bör ske till förmån för att stärka den långsiktiga
kompetensuppbyggnaden vid universitet och högskolor.

Sammanfattning av remissvaren

Remissinstanserna välkomnar betänkandet som på kort tid sägs ha givit ett
väsentligt bidrag till den svenska forskningspolitiska debatten. Generellt kan
sägas att universitet och högskolor är mer positiva än forskningsråden som i sin
tur är mer positiva än sektorsmyndigheterna. De flesta remissinstanserna
accepterar "den svenska modellen", dvs. att huvuddelen av den offentligt
finansierade forskningen, även sektorsforskning, utförs vid universitet och
högskolor. Vidare instämmer många med utredningen att en ökad samordning krävs
på politisk nivå och bland finansiärer och utförare av forskning. Meningarna är
delade om var och hur samordningen ska ske. När det gäller forsknings-
finansiering föredrar de flesta en utvecklad samordning mellan existerande organ
framför omorganisation och sammanslagning. Sektoriella forskningsråd får dock
ett relativt starkt stöd i remissopinionen medan förslaget att inrätta en
forskningsrådsstyrelse får ett relativt blandat mottagande.
Efter dessa generellt positiva omdömen från de flesta remissinstanserna delar
sig remissopinionen. De flesta av sektorsmyndigheterna beklagar ett, som de
uppfattar det, snävt högskoleperspektiv hos utredningen. Många saknar en analys
av vilken roll utvecklingsarbete har och hur utvecklingsarbete hänger samman med
forskning. Sektorsmyndigheter med egna FoU-resurser avstyrker att dessa medel
förs över till sektorsforskningsråd. Skälen anges vara antingen att medlen
enbart används till utvecklingsarbete för myndighetens behov, eller att en
överföring till ett sektorsövergripande organ skulle leda till en
nedprioritering av myndighetens specifika intresseområde, eller att forskningen
skulle förlora kontakten med användarna. Många åberopar i deras mening
välutvecklade mekanismer för effektivitet, relevansbedömning och
kvalitetskontroll i den egna organisationen.
Förslag som gäller olika mekanismer för att stärka forskningsutförarnas
långsiktiga kunskapsuppbyggnad, t.ex. förslaget om att externfinansiärer ska
betala ett särskilt påslag till universitet och högskolor och sättet att
finansiera dessa har föranlett starka reaktioner åt båda hållen. Tekniskt
orienterade finansiärer och utförare är negativa medan utförare med bredare
inriktning är positiva. Även de senare uttrycker dock oro över svåröverskådliga
omfördelningseffekter mellan ämnesområden och anser att en fördjupad analys är
nödvändig.

3.12.2 Ställningstaganden till Forskningsfinansieringsutredningen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det svenska systemet för forsknings- |
| finansiering fungerar i huvudsak väl. Universitet och högskolor |
| bör själva ta ansvar för att undvika samarbete på sådana villkor|
| som kan inverka menligt på uppgifterna forskning och |
| utbildning. Universitet och högskolor bör utöver full |
| kostnadstäckning inte ta ut någon avgift av externa |
| forskningsfinansiärer. För ställningstaganden rörande |
| sektorforskningens finansiering hänvisas till de särskilda |
| departementsavsnitten. |
--------------------------------------------------------------------

Behandlingen av utredningens förslag i denna proposition

Forskningsfinansieringsutredningen tar upp ett stort antal frågor över hela det
forskningspolitiska fältet. Principiellt viktiga frågor behandlas i särskilda
avsnitt i denna proposition där således även Forskningsfinansieringsutredningens
förslag diskuteras. Dessa frågor är forskningsrådsorganisationen,
forskningssamarbetet inom EU, jämställdhet och genusperspektiv i forskningen
samt frågan om forskningsresurser till de mindre och medelstora högskolorna.
Även andra av utredningen berörda frågor tas upp i sitt sammanhang, t.ex. sådant
som rör fakultetsanslagen, inklusive den särskilda fakultetsresursen, vilka
behandlas i avsnittet om forskning vid universitet och högskolor samt i
budgetpropositionen. I det följande behandlas frågorna om förhindrande av
motfinansiering och om en avgift i form av ett enhetligt procentuellt påslag
samt diskuteras frågan om sektorsforskningens finansiering.

Utredningens förslag om förhindrande av motfinansiering samt om ett enhetligt
procentuellt påslag på externa forskningsanslag

Motfinansiering innebär att en extern finansiär kräver att högskolan också
avsätter egna medel som villkor för stöd. Utredningen föreslår att det i
högskoleförordningen införs krav på att högskolorna genom Högskoleförbundet
beslutar om ett modellavtal som förhindrar högskolan att acceptera svenska
finansiärers krav på motfinansiering och finansiellt övertagande av verksamhet.
Vidare föreslår utredningen i fråga om externfinansiering att det föreskrivs ett
för alla fakulteter och högskolor enhetligt procentuellt påslag för långsiktig
kunskapsuppbyggnad.

Sektorsorgan och sektorsforskning

Utredningen framför en rad förslag gällande sektorsforskning. För att öka
konkurrensen om forskningsmedel bör t.ex. möjligheten att överföra anslagsmedel
från forskningsutförande till forskningsfinansierande organ prövas sektor för
sektor. Stöd till grundläggande och mer tillämpad forskning bör kunna ges av
samma finansiär. Forskningsmedel bör normalt inte fördelas av små eller mycket
små organ med snäva sektoriella uppgifter. Utredningen gör vidare bedömningen
att sektoriella forskningsråd med användar- och avnämarinflytande är en bra
modell för finansiering av sektoriellt motiverad forskning av hög kvalitet.
Möjliga förändringsmodeller för sektorsforskningen inom olika departementsom-
råden redovisas i en särskild bilaga till utredningen. Emellertid anges i
huvudtexten att de föreslagna förändringsmodellerna inte är genomarbetade i den
utsträckning som behövs för att de utan vidare beredning ska kunna ligga till
grund för beslut om omorganisationer.

Remissinstanserna

Ur det mycket omfattande remissmaterialet återges i det följande ett urval
remissynpunkter avseende frågorna som behandlas i detta avsnitt. En
sammanställning av remissynpunkter finns tillgänglig inom utbildnings-
departementet (dnr. U96/1033/F).
Av 18 remissinstanser som har kommenterat frågan om modellavtal är 10 emot
utredningens förslag. Förslaget stöds av flertalet universitet och högskolor
t.ex. Uppsala universitet och KTH men ej av flera mindre högskolor t.ex.
Högskolan i Kalmar. NFR anser att högskolans styrelse och fakulteter i stället
bör utforma riktlinjer för överenskommelser med externa finansiärer.
Arbetslivsinstitutet anser att förslaget kan ge oförutsedda effekter, t.ex. att
sektorsforskningen söker sig nya vägar vid sidan av högskolan. Väg- och
transportforskningsinstitutet tillstyrker förslaget eftersom konkurrensen nu
anses snedvriden genom att universiteten inte tar ut full kostnadstäckning för
sina forskningstjänster. Utredningen synes enligt NUTEK misstro högskolornas
förmåga att ta ansvar för sin egen utveckling.
Kommunikationsforskningsberedningen anser att flexibilitet och frihet att
anpassa samarbetet bör finnas. Sida anser att förslaget innebär att myndigheten
inte skulle få någon indikation på att universiteten tar ett långsiktigt ansvar
genom att satsa egna resurser för samarbete med andra länder.
Förslaget om ett enhetligt procentuellt påslag har kommenterats av 49
remissinstanser varav 26 är positiva. Uppsala universitet välkomnar förslaget
men anser att en fördjupad utredning krävs som underlag för överföring av medel
till råd och sektorsorgan. Lunds universitet anser att påslaget inte bör betalas
för forskning på eget programansvar (rådsfinansiering) och medel från privata
fonder och stiftelser. Sektorsorganen bör inte heller kompenseras. Stockholms
universitet anser att externfinansiering av dyrbar utrustning inte skall betala
avgifter för långsiktig kompetensuppbyggnad. Umeå universitet och Högskoleverket
befarar att förslaget drabbar fakulteter med små externa anslag. KTH, TFR,
Högskolan i Dalarna och Mälardalens högskola befarar att påslaget skulle påverka
samarbetet med näringslivet i negativ riktning. Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla anser däremot att förslaget är ett steg i rätt riktning
förutsatt att påslaget blir tillräckligt stort.
Naturvårdsverket och Rymdstyrelsen accepterar förslaget om ett enhetligt
påslag under förutsättning att statliga bidragsgivare kompenseras. SMHI
välkomnar förslaget bl.a. därför att konkurrensen mellan SMHI och
universitet/högskolor om forskningsmedel snedvrids på grund av olika krav på
kostnadstäckning. Statskontoret anser att om ett påslag skall införas bör det
utformas utifrån lokala förhållanden och ingå i självkostnaden. RRV kan till
viss del stödja den principiella synen men avstyrker förslaget därför att det
inte går att överblicka konsekvenserna. Överstyrelsen för civil beredskap anser
det vara mer kostnadseffektivt om regeringen fördelar medel direkt till
universitet och högskolor för långsiktig kunskapsuppbyggnad. Kungl.
Vetenskapsakademien stöder liksom Vitterhetsakademien förslagen men nivåerna för
påslag för anslag från icke-statliga bidragsgivare bör ytterligare övervägas.
IVA anser att en förstärkning av högskolornas basresurser kan vara skälig men
motsätter sig bestämt det föreslagna tillvägagångssättet. Cancerfonden anser att
en höjd avgift till högskolan sannolikt skulle framkalla krav på att fonderna
bygger egna forskningsinstitut och att insamlingsorganisationer därför bör
särbehandlas.
Uppsala universitet anser att förslaget om sektoriella forskningsråd är en bra
modell för att väga in både relevansaspekten och den vetenskapliga kvaliteten.
Karolinska institutet, RRV och TCO är positiva till större sektoriella organ med
en bred kompetens. Umeå universitet ser inga skäl till att ändra på SJFR och SFR
och göra dem mer sektoriella. SLU är avvisande till att SJFR blir
sektorsforskningsorgan. Utredningens förslag till nya uppgifter för HSFR
tillstyrks av rådet men dess medel för arbetsmarknadsforskning bör inte
överföras till ett sektoriellt forskningsråd under arbetsmarknadsdepartementet.
SFR ser samråd och samarbete som alternativ till att flytta pengar mellan
myndigheter. Enligt Kulturrådet bör kulturmyndigheternas medel inte överföras
till HSFR. På längre sikt bör ett sektoriellt forskningsråd med anknytning till
kulturdepartementet inrättas. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien tillstyrker
överföring av medel från Jordbruksverket och Fiskeriverket till SJFR. SJFR
välkomnar utredarens förslag som gör att rådet bättre kan uppfylla kraven på en
varierad grad av kunskapsuppbyggnad och målinriktad tillämpad verksamhet.
Byggforskningsrådet finner utredningens huvudinriktning i förslagen kring
sektorsforskning positiva. Kommunikationsforskningsberedningen vill vidga sitt
ansvar till all statlig samhällsmotiverad forskning inom kommunikationsområdet.
Även Banverket vill se ett vidare forskningsuppdrag än idag. Rådet för
arbetslivsforskning anser att om forskningsmedel inom arbetsmarknadsområdet slås
samman, bör det ske inom ramen för rådets verksamhet. EFA (Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier) ser fördelar med ett nytt
självständigt forskningsråd för arbetslivs- och arbetsmarknadspolitisk forskning
men föredrar att medel tillförs EFA från t.ex. AMS budget. Skolverket,
Fiskeriverket, AMS, Statens institutionsstyrelse, Brottsoffermyndigheten samt
Folkhälsoinstitutet är emot en centralisering av beslutsrätten om forskningens
inriktning inom sina respektive sektorer.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har på kort tid insamlat,
sammanställt och analyserat ett omfattande material om den svenska
forskningsfinansieringen. Betänkandet och de publicerade särstudierna utgör ett
väsentligt bidrag till den forskningspolitiska debatten i Sverige. Utredningen
täcker ett stort och svåröverblickbart område, tar upp många delområden och
belyser samtidigt insiktsfullt många detaljer i forskningssystemet. I
betänkandet framförs bedömningar och förslag som ett underlag för den fortsatta
diskussionen och för fortsatt analys, utredning och åtgärder.
Enligt regeringens bedömning fungerar det svenska systemet för
forskningsfinansiering i huvudsak väl. De förslag som regeringen för fram i
denna proposition, delvis i linje med utredningen, syftar till en förbättrad
överblick, både för statsmakterna och forskarsamhället. En viktig fråga är
samordningen av forskningsfinansieringen, särskilt i en tid av statsfinansiella
begränsningar. Det gäller inte minst behovet av att samordna de nya
forskningsstiftelsernas forskningsresurser med övrig statlig finansiering.
Det är enligt regeringens bedömning ur nationell synpunkt olyckligt om
forskningsresurser hos universitet och högskolor binds upp i en sådan
utsträckning att det hämmar flexibiliteten och förnyelseförmågan i forskningen.
Universitet och högskolor måste själva ta ansvar för att undvika samarbete på
sådana villkor som kan inverka menligt på uppgifterna forskning och utbildning.
Det bör vara en uppgift för högskolestyrelser och rektorer att fastställa sådana
regler att detta undvikes. Det ligger också i sakens natur att detaljer i
åtaganden och utformning av verksamheten i detta avseende måste variera mellan
högskolor. Frågan om motfinansiering och garantier för övertagande av
externfinansierad verksamhet bör därför inte regleras i förordning.
Utredningens förslag om en avgift i form av ett enhetligt procentuellt påslag
är enligt regeringens mening otillräckligt underbyggt och effekterna av de
kompensatoriska resursöverföringarna är svåröverskådliga, något som många
remissorgan uttrycker oro över. Regeringen har nyligen i samband med
diskussioner om lokalkostnadstillägget åter framhållit att principen om full
kostnadstäckning gäller vid externfinansierad verksamhet. Att utöver full
kostnadstäckning ta ut en avgift av externa finansiärer bedömer regeringen få
negativa effekter på dessas vilja att utnyttja högskolan.
Sektorsforskning innebär ofta tvärvetenskaplig forskningssamverkan som
involverar både finansiärer och forskare. Miljöforskningen är ett bra exempel.
Problemens komplexitet kräver att forskningen tar sig an hela system och
inrättar flervetenskapliga och problemorienterade programområden där
ledningsgrupperna arbetar tvärvetenskapligt medan enskilda forskare arbetar inom
sina respektive ämnesområden eller i tvärvetenskapliga forskargrupper. Nätverk
med forskare, näringsliv, kommuner och samhällsrepresentanter behöver bildas och
nationellt ansvariga sektorsorgan, inom miljöområdet Naturvårdsverket, har
ansvar för att så sker.
Regeringen anser, i linje med utredningen, att universitet och högskolor även
fortsättningsvis bör vara de som utför huvuddelen av den statligt finansierade
forskningen, men att separata forskningsinstitut kan inrättas om särskilda motiv
föreligger. Goda erfarenheter finns också från en alternativ modell, nämligen
särskilda institut och centrumbildningar inom högskolan. Regeringen ser
emellertid allvarligt på vissa sektorsmyndigheters svaga förtroende för förmågan
hos universitet och högskolor att hantera tvärvetenskaplig problemlösning. Denna
förtroendeklyfta måste överbryggas i dialog mellan sektorsmyndigheter och
universitet och högskolor. Bl.a. måste sektorsorganen tydligare formulera sina
beställningar och högskolan måste visa större förståelse för sektorsorganens
behov.
Det framgår också tydligt av såväl utredningen som remissopinionen att en
omfattande kunskapsproduktion sker i andra miljöer och under andra
förutsättningar än den traditionella forskningsmiljön. Denna, ofta användarnära
verksamhet, fordrar finansiärer med andra krav och värderingar än dem som
forskningsråden traditionellt representerar. Det är emellertid angeläget att
alla organ som beslutar om bidragsforskningsmedel utnyttjar expertis vid
bedömning av kvalitet och relevans. Det är också viktigt att närmare samråd sker
mellan organ inom samma sektor, t.ex. genom inrättande av samrådsgrupper där så
är lämpligt. Forskningsråden kan utnyttjas som rådgivare till
sektorsforskningsorganen i frågor om inomvetenskaplig kvalitet. Dessa frågor
behandlas utförligare i avsnitt 3.6 om forskningens kvalitet och relevans. Ut-
redningens förslag avseende förändringsmodeller för sektorsforskningen behandlas
i förekommande fall i berörda departements särskilda avsnitt i denna
proposition.

3.13 Sveriges internationella forskningssamarbete

Svensk forskning har allmänt sett goda och omfattande internationella kontakter,
vilket bl.a. framgår av svenska forskares omfattande publicering i
internationella tidskrifter och det trendmässigt ökande antalet sampublicerade
arbeten med forskare från andra länder. Det traditionellt omfattande samarbetet
med USA, särskilt inom medicin och naturvetenskap, har kompletterats med ett
snabbt ökande europeiskt samarbete som ytterligare förstärks av EU-medlemskapet
och de nya finansieringskällor för samarbete som EU:s ramprogram för forskning
och utvecklingsarbete innebär. Inom grundforskningsområdet har det europeiska
forskarrörlighetsprogrammet, Training and Mobility of Researchers (TMR), varit
särskilt betydelsefullt. Det nordiska samarbetet har i den nya situationen inte
varit lika uppmärksammat men fortsätter att utgöra en betydelsefull del av vårt
internationella forskningssamarbete inom många områden. Nordiskt samarbete, ofta
samordnat av det nordiska ministerrådet, har utgjort en viktig utgångspunkt för
andra internationella kontakter, t.ex. med de baltiska staterna. Ett förslag
till nytt nordiskt forskningsprogram är för närvarande under utarbetande.
Det internationella forskningssamarbetet sker till största delen genom att
forskare på ad hoc-basis deltar i samarbetsprojekt med forskare i andra länder.
Sverige deltar även sedan lång tid tillbaka i ett flertal internationella
forskningsorganisationer. Dessa organisationer är ofta bildade som europeiska
sammanslutningar, men under senare år har utvecklingen gått mot ett allt större
globalt engagemang. Majoriteten av de internationella organisationerna är ägnade
åt naturvetenskap och teknik där högklassig forskning med nödvändighet bedrivs i
internationellt samarbete. Detta beror på forskningens komplexitet och inte
minst på behovet av att dela kostnaderna för stora forskningsanläggningar. Även
inom FN:s organisationer, t.ex. WHO och UNESCO finns omfattande
forskningssamarbete främst om hälsa, jordbruk och naturresurser.

3.13.1 Svenskt deltagande i storskaligt internationellt forskningssamarbete

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Sveriges engagemang i storskaliga |
| internationella forskningsorganisationer bör ses över. |
--------------------------------------------------------------------

Storskaligt forskningssamarbete

Avsevärda medel avsätts för svenskt deltagande i internationella
forskningsorganisationer. Under budgetåret 1995/96 avsätts för
naturvetenskapliga europeiska organisationer 183 miljoner kronor och för den
europeiska rymdorganisationen ESA:s vetenskapliga program 108 miljoner kronor.
Sveriges andel av EU:s fusionsforskningssamarbete kan beräknas motsvara 55
miljoner kronor varav ca 30 % avser den gemensamma anläggningen Joint European
Torus (JET) och ytterligare ca 40 % avser forskning inriktad på det s.k. ITER-
projektet.
Deltagandet i flera forskningsorganisationer har reglerats genom avtal på
internationell nivå. Den största av dessa organisationer är den europeiska
kärnforskningsorganisationen CERN som är ägnad åt grundforskning inom
högenergifysik. Organisationen tillkom i mitten av 1950-talet och Sverige var en
av de ursprungliga medlemmarna. CERN har idag 19 europeiska medlemsländer och är
världens största och ledande laboratorium i sitt slag och ger fysikerna i
organisationens medlemsländer möjlighet att bedriva forskning vid stora, unika
partikelacceleratorer. Forskningen är till sin karaktär grundforskning och
syftar ytterst till förståelse av de fundamentala beståndsdelarna och
egenskaperna hos materien. För att ta ytterligare ett steg i utforskandet av
materiens innersta struktur har medlemsländerna beslutat att under en
tioårsperiod bygga en ny accelerator, Large Hadron Collider. Kostnaden för denna
uppgår till närmare tre miljarder schweizerfranc. Eftersom denna kommer att
utgöra den enda i sitt slag i världen kommer forskare från hela världen att
delta i experimenten i ännu större utsträckning än vid tidigare acceleratorer.
Sverige deltar även i det europeiska sydobservatoriet, ESO, som driver ett
stort astronomiskt observatorium i Chile. Deltagandet i ESO ger möjlighet för
astronomer att utföra observationer av södra stjärnhimlen med avancerad och
modern utrustning på en plats med mycket goda observationsförhållanden. ESO har
också bidragit till att driften av nationella observatorier i medlemsländerna
kunnat begränsas kraftigt. Deltagandet i den europeiska synkrotronljuskällan,
ESRF, ger möjlighet för kemister, biologer, medicinare och fysiker att genomföra
undersökningar av olika material och processer, medan det europeiska
molekylärbiologiska laboratoriet, EMBL, har till uppgift att driva projekt inom
molekylärbiologi som är svåra att genomföra nationellt och att utveckla nya
tekniker och ge utbildning. Europeiska molekylärbiologiska konferensen, CEBM
genomför ett molekylärbiologiskt program som omfattar stipendier, kurser och
symposier. Sverige deltar även i rymdforskningssamarbetet inom den europeiska
rymdorganisationen ESA samt är värdland för EISCAT som bedriver
rymdplasmaforskning. Sverige deltar i en rad andra organisationer där avtal
slutits både på nationell nivå och mellan olika myndigheter. Inom EU bedrivs
också storskalig forskning inom fusionsområdet. Sverige har verkat för en
internationell utvärdering av EU:s fusionsforskningsprogram inklusive det s.k.
ITER-projektet. Utvärderingen har inletts och omfattar vetenskapliga, tekniska,
finansiella, miljömässiga och andra aspekter. Resultatet väntas föreligga under
hösten 1996.
Under senare år har Naturvetenskapliga forskningsrådet arbetat aktivt för att
främja det svenska teknologiska och industriella utbytet av deltagandet i de
internationella forskningsorganisationerna, vilket har resulterat i utökade
kontakter och en positiv utveckling av inköpen från svenska företag.
Skälen för regeringens bedömning: Det internationella forskningssamarbetet är
av stor vikt för att upprätthålla en hög kvalitet i forskningen. Det krävs goda
internationella kontakter och möjligheter för svenska forskare att vistas i
utländska forskningsmiljöer.
Den del av samarbetet som sker i internationella forskningsorganisationer
utgör ett viktigt komplement till den nationella forskningen och i många fall
utgör deltagandet den enda existerande möjligheten att bedriva forskning vid
forskningsfronten inom det aktuella området. Deltagandet i ESA har varit
positivt för svenska forskare och företag. Det svenska vetenskapliga
utnyttjandet av de storskaliga forskningsanläggningarna är i de flesta fall
högt. Den svenska andelen av experimenttiden motsvarar ungefär Sveriges andel av
kostnaderna. CERN, ESO, EMBL, ESRF och EU:s fusionsforskningsanläggning JET har
alla doktorand- och postdoktorprogram, vilka är värdefulla för svenska
studerande och forskare.
Deltagandet i det internationella forskningssamarbetet är betydelsefullt för
forskarna men representerar samtidigt stora kostnader. Kostnaderna bör vägas
mot kostnaderna för annan forskning och samma ekonomiska restriktioner bör
gälla. Dessa projekt pågår ofta mycket länge utan grundläggande prövning av
andra än berörda forskare. För att optimera de vetenskapliga fördelarna för
svensk forskning är det enligt regeringens mening angeläget att följa och pröva
det internationella engagemangets inriktning och omfattning samt det svenska
utbytet av det institutionaliserade forskningssamarbetet. Det är viktigt att NFR
och andra forskningsråd liksom Rymdstyrelsen prövar sina långsiktiga åtaganden
för att undvika att en alltför stor andel av deras resurser är uppbundna.
Forskningen utvecklas ständigt och det bör finnas en öppenhet för nya
inriktningar och förändrade organisatoriska lösningar. Liksom vad gäller
forskningssamarbetet inom EU bör de svenska representanterna i övriga
internationella forskningsorganisationer aktivt söka påverka inriktning och
omfattning av verksamheten så svensk forskning ges bästa möjliga
förutsättningar. Vissa generella riktlinjer för de svenska delegaterna i
organisationernas styrelser kan ge stärkta möjligheter till påverkan.
Även andra länder har uppmärksammat de höga kostnaderna för deltagandet i
internationella forskningsorganisationer. Således har de tre största
bidragsländerna till de stora europeiska forskningsanläggningarna, Tyskland,
Storbritannien och Frankrike, under året inlett en diskussion om möjliga
kostnadsbegränsningar. Denna diskussion kommer att fortsätta under hösten 1996.
Norges forskningsråd genomför under hösten en analys av det norska deltagande i
flera internationella organisationer.
Regeringen avser därför ta initiativ till en översyn av Sveriges engagemang i
storskaliga internationella forskningsorganisationer, inklusive Sveriges
deltagande i EU:s fusionsforskningsprogram. Översynen bör belysa omfattningen,
inriktningen och formerna för detta engagemang. Sverige bör i arbetet informera
sig om andra länders motsvarande åtgärder.

COST och EUREKA

I Europa har organisationerna COST (European Cooperation on Science and
Technology) och EUREKA (European Research Coordination Agency) det uttalade
syftet att stimulera FoU-samarbete över gränserna genom att tillhandahålla
lättillgängliga strukturer för samarbete. Båda omfattar ett spektrum av FoU-
områden. Deltagarna svarar själva för projektkostnaderna och initierar likaså
projekten. EUREKA syftar till att öka samarbetet främst mellan företagen i
Europa i företagsledda, marknadsnära utvecklingsprojekt. COST-samarbetet har
starkare betoning på forskning och engagerar i huvudsak universitet, högskolor
och institut. Arbete pågår för att utveckla samarbetet mellan dessa
organisationer och EU:s ramprogram i syfte att uppnå synergieffekter i de olika
organisationernas FoU-samarbete. EU-samarbetet behandlas i avsnitt 3.13.2.

ESA

Samarbetet inom den europeiska rymdforskningsorganisationen ESA är uppdelat på
obligatoriska program, bl.a. vetenskapsprogrammet och frivilliga
tillämpningsprogram. Betänkandet Den svenska rymdverksamheten (SOU 1995:78),
presenterades år 1995. Rymdforskningen behandlades endast i begränsad
utsträckning i betänkandet och regeringens ställningstagande redovisas i avsnitt
14.5.1.

GARTEUR

Group for Aeronautical Research and Technology in Europe GARTEUR, är en
organisation för flygforskningssamarbete i Europa. Den baseras på ett memorandum
of understanding (MoU) mellan Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien
och Sverige. Spanien har ansökt om medlemskap i organisationen och Italien
överväger att ansöka. Samarbetet sker i princip på regeringsnivå. GARTEUR prövar
för närvarande att utveckla sin roll när det gäller såväl förändrade
arbetsformer som utarbetandet av en gemensam policy för flygteknisk forskning
och teknologiutveckling i Europa.
Flygindustrin och flygforskningsinstituten medverkar i denna utveckling via
sina samarbetsorganisationer AECMA (European Association of Aerospace
Industries) och AEREA (Association of European Research Establishment in
Aeronautics). Avsikten är att inom ramen för en samlad policy genomföra
gemensamma forsknings- och teknologiutvecklingsprogram som stöd för utvecklingen
av framtida flygplan, såväl civila som militära, i syfte att utnyttja
tillgängliga europeiska resurser på ett effektivt sätt.

3.13.2 EU:s forskningsprogram och det svenska deltagandet

EU:s program för forskning och utveckling

Forskning och utveckling var inte en huvudfråga när de europeiska gemenskaperna
växte fram under 1950-talet. Det första ramprogrammet inleddes år 1984, och
betydelsen av forskning och utveckling för det europeiska näringslivets
konkurrenskraft uppmärksammades i och med den europeiska enhetsaktens tillkomst
år 1986, där forskningspolitiken fick sitt självständiga avsnitt. Det första
ramprogrammet för forskning och utveckling omfattade 3,8 miljarder ECU under
perioden 1984-1987 och det nu pågående fjärde ramprogrammet, som löper mellan
åren 1994 och 1998, omfattar ca 13 miljarder ECU. Omfattningen har således mer
än trefaldigats och forskningsprogrammens andel av EU:s totala budget har ökat
från 3,1% till 3,7%. Ökningen är delvis skenbar då ett antal aktiviteter som
tidigare legat utanför ramprogrammet nu förts in i det fjärde ramprogrammet.
Det är Maastrichtfördraget från år 1993 som nu reglerar EU:s verksamhet inom
forskning och utveckling. Genom fördraget blir teknikpolitik ett centralt
element i EU:s näringspolitik. I artikel 130 betonas framför allt
medlemsstaternas roll när det gäller att säkerställa de nödvändiga
förutsättningarna för den europeiska industrins konkurrenskraft. Men härutöver
skall gemensamt åtgärder vidtagas för att påskynda industrins anpassning till
strukturförändringar, främja en gynnsam miljö för utveckling av företag -
särskilt små och medelstora företag - inom hela gemenskapen, främja en gynnsam
miljö för samarbete mellan företag och verka för ett bättre utnyttjande av de
industriella möjligheter som skapas genom politiken avseende innovation,
forskning och teknisk utveckling. Dessa åtgärder får emellertid inte snedvrida
konkurrensen mellan företagen. En av de grundläggade idéerna är att EU bara ska
sköta sådant som görs bättre gemensamt än nationellt, den s.k.
subsidiaritetsprincipen.
I Maastrichtfördraget anges att gemenskapens mål för forskning och teknisk
utveckling skall vara att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för
europeisk industri för att göra denna mer internationellt konkurrenskraftig samt
att främja alla andra forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra
kapitlet i fördraget (artikel 130 f). Den verksamhet som skall bedrivas i
ramprogrammen skall enligt fördragets artikel 130 g omfatta program för
forskning, teknisk utveckling och demonstration genom att främja samarbete
mellan företag, forskningscentra och universitet, samarbete med tredje land och
internationella organisationer, spridning och nyttiggörande av resultat, samt
stimulans till utbildning och fri rörlighet för forskare inom gemenskapen.
Vissa förändringar i de innehållsliga prioriteringarna har naturligen skett
mellan det första och det fjärde ramprogrammet. Sammanfattningsvis kan sägas att
tidigare ramprogram var förhållandevis mer inriktade på energiforskning, och
informations- och kommunikationsteknologier, medan utrymmet för t.ex.
bioteknologi och forskarrörlighet har stärkts i senare ramprogram. De nya
inslagen i det fjärde ramprogrammet är samarbete med tredje land och
internationella organisationer, programmet för teknikspridning och
resultatöverföring, transportforskning och socio-ekonomisk forskning samt
demonstrationsprogram för icke-nukleära energikällor. Omfattning och innehåll i
det fjärde ramprogrammet framgår av nedanstående tabell.

Innehåll i det fjärde ramprogrammet1)
__________________________________________________________________________
MECU %
__________________________________________________________________________

Aktivitet 1 FoU och demonstrationsprogram 10686 86,9
Informations- och kommunikationsteknologier 3405 27,7
Informationsteknologier 1932
Kommunikationsteknologier 630
Telematik 843
Industriella teknologier 1995 16,2
Industri och materialteknologier 1707
Standardisering, mätning och provning 288
Miljö 1080 8,8
Miljö och klimat 852
Marina vetenskaper och teknologier 228
Livsvetenskaper och teknologier 1572 12,8
Bioteknologi 552
Biomedicin och hälsa 336
Jordbruk och fiske 684
Energi 2256 18,3
Icke nukleära energikällor 1002
Nukleär fissionssäkerhet 414
Kontrollerad termonukleär fusion 840
Transport 240 2,0
Transport 240
Socio-ekonomisk forskning 138 1,1
Socio-ekonomisk forskning 138
Aktivitet 2 Samarbete med tredje land och
internationella organisationer 540 4,4
Aktivitet 3 Spridning och exploatering av resultat330 2,7
Aktivitet 4 Forskarutbildning och mobilitet 744 6,0

Totalt 12300 100
__________________________________________________________________________
1)Beloppen skall räknas upp med ca 7 % på grund av de nya medlemsländerna

Det svenska deltagandet i EU:s ramprogram

Sverige deltog i ringa omfattning i det första ramprogrammet. I det andra deltog
Sverige på programnivå i vissa program och på projektbasis i andra. I det tredje
ramprogrammet deltog svenska forskare och företag först endast på projektbasis,
men sedan EES-avtalets ikraftträdande år 1994 helt och hållet på programnivå. I
och med det svenska medlemskapet i EU deltar Sverige i det fjärde ramprogrammet
på samma villkor som övriga medlemsländer. Avgiften för det svenska deltagandet
i fjärde ramprogrammet ingår som en del av medlemsavgiften och uppgår till ca
2,5 % av EU:s totala forskningsbudget, dvs. ca 700 miljoner kronor per år.
I det andra ramprogrammet deltog svenska forskare och företag i ca 7 % av alla
de projekt som samfinansierades mellan kommissionen och deltagarna (shared
cost). De offentliga bidragen till de svenska deltagarna uppgick till ca 580
miljoner kronor. I det tredje ramprogrammet deltog svenskar i ca 15 % av totalt
3 547 projekt. Den offentliga finansieringen uppgick till ca 1 miljard kronor
och finansierades till 90 % via nationella forskningsfinansierande myndigheter
och till 10 % av EU inom ramen för EES-avtalet. Detta innebär att de svenska
deltagarna svarade för motsvarande 2,4 % av det tredje ramprogrammets budget.
Universiteten svarade för omkring 50 % av det svenska deltagandet (andel
projekt) medan företagen svarade för 32 % (varav små och medelstora företag 12
%). Alla större universitet deltar och Lunds universitet svarade för det största
antalet deltaganden (deltog i över 70 projekt). Bland företagen svarade Volvo-
koncernen för flest deltaganden (nära 30 projekt). Dessutom deltog omkring 20
institut och lika många myndigheter och andra organisationer.
Av det fjärde ramprogrammets totala budget fördelades ca 25 % vid de första
ansökningstillfällena under år 1995. Preliminära uppgifter visar att svenska
forskare och företag deltagit i 2 625 ansökningar. Detta innebär att drygt 20 %
av det totala antalet ansökningar innehöll minst en svensk part. Av det totala
antalet godkända ansökningar ingår minst en svensk part i drygt 25 % av
projekten. Av budgeten för den första ansökningsomgången, som uppgår till 2 850
miljoner ECU, beräknas Sveriges andel uppgå till mer än 3 %.
Det svenska deltagandet har ökat markant i de flesta särprogram. Framför allt
gäller detta programmen Industri och materialteknik samt Marina vetenskaper och
teknologier. Utfallet för svenska deltagare har också varit gott i särprogrammen
Transport och i det Socio-ekonomiska programmet TSER. I
standardiseringsprogrammet har en minskning skett från en mycket hög nivå i det
tredje ramprogrammet. Emellertid har den svenska andelen av programbudgeten ökat
kraftigt, dvs. svenska deltagare finns i färre men större projekt. Jämfört med
tredje ramprogrammet har andelen för universiteten sjunkit något (till drygt 40
%) medan företagen (37 %) och instituten ökat sin andel. Totalt deltar Sverige
redan i fler projekt i det fjärde ramprogrammet (drygt 700 projekt) än i det
tredje. I december 1995 hade drygt 40 svenska små och medelstora företag
antagits i projekt (jämfört med drygt 30 i hela tredje ramprogrammet).

3.13.3 Sveriges ställningstagande till EU:s femte ramprogram

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Sverige skall i förberedelserna inför EU:s |
| femte ramprogram verka för den inriktning av programmet som |
| föreslås i det följande, vilket bl.a. innebär en begränsning av |
| programmet till nuvarande nivå och prioritering av vissa |
| angivna områden, t.ex. åtgärder för ökat deltagande av små och |
| medelstora företag, ett särskilt miljöprogram och ett ökat inslag|
| av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. |
--------------------------------------------------------------------

EU:s nästa program för forskning och utveckling, det femte i ordningen, avser
perioden 1998 - 2002. Förberedelserna för programmet har inletts.
Medlemsländerna i den Europeiska unionen m.fl. har inbjudits att ge synpunkter
på innehåll och utformning av kommande forskningsaktiviteter. Sverige har i juni
1996 lämnat preliminära synpunkter till kommissionen. Inför detta
ställningstagande har regeringen inhämtat synpunkter från
forskningsfinansierande och forskningsutförande myndigheter och andra berörda.
Synpunkter har också tillställts regeringskansliet på annat sätt. De svenska
synpunkterna är i detta skede preliminära. Andra länder och kommissionen lämnar
också bidrag till diskussionen om innehåll och utformning av det femte
ramprogrammet. Under det närmaste året kommer många idéer och åsikter att
framföras och diskuteras. Sverige kommer aktivt att medverka i denna process.
Kommissionen har ansvar för att sammanväga och slutligen utforma ett förslag.
Skälen för regeringens förslag: I de flesta medlemsländer finns stora
restriktioner när det gäller ökningar av de offentliga utgifterna. Enligt den
svenska regeringens bedömning bör det femte ramprogrammet inte vara större än
det nu pågående fjärde. Mot denna bakgrund bör forskningsprogrammet i högre grad
än för närvarande koncentreras till speciella områden. Subsidiaritetsprincipen
måste kombineras med andra kriterier för att uppnå större koncentration.
Forskningsaktiviteterna bör inriktas på att stödja utvecklingen av det
europeiska näringslivet så att tillväxt och sysselsättning främjas. De bör
vidare stödja forskning som bidrar till den globala utvecklingen inom viktiga
sektorer, t.ex. livsmedel, miljö och hälsa, och de bör bidra till lösningen av
de sociala problemen i Europa. Formerna för forskningssamarbetet bör präglas av
transparens, öppenhet och flexibilitet.
Forskningsprogrammen bör administreras och organiseras så att de små och
medelstora företagens möjligheter att delta i forskningsprogrammen stärks,
eftersom dessa företags betydelse för tillväxten i Europa tillmäts stor vikt. De
åtgärder som för närvarande är inriktade mot små och medelstora företags
medverkan bör samlas inom ett program för att underlätta företagens ingångar i
ramprogrammet. Transportforskningen bör knytas närmare EU:s övriga aktiviteter
inom transportområdet. En effektiv användning av IT, såväl i privat som
offentlig sektor, bör prioriteras och en sammanslagning av nuvarande särprogram
inom IT-området bör övervägas. Utveckling av IT inom tjänstesektorn är viktig
för att öka Europas konkurrenskraft.
Miljöforskningen bör i ökad utsträckning samordnas med EU:s miljöpolicy. Ett
särskilt miljöforskningsprogram bör finnas även i fortsättningen. Detta bör
inriktas mot den urbana miljön och luftkvalitet, antropogen inverkan på
biologisk mångfald, jordbruket, kretslopp, energiförsörjning och
energianvändning. Miljöaspekterna bör även stärkas inom andra särprogram.
Utvecklingen av miljövänlig produktion bör stödjas med hjälp av
forskningsinsatser. Insatser inom området industriella materialteknologier bör
innefatta uthållig produktion, skogsbruk och material som bygger på
förnyelsebara råvaror. Forskning som inriktas mot socio-ekonomiska och
beteendevetenskapliga aspekter bör stödjas eftersom en omställning mot en mer
miljöanpassad produktion knappast är möjlig utan att dessa aspekter beaktas.
En förstärkning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning bör
åstadkommas inom det femte ramprogrammet. Forskningen bör inriktas mot den
europeiska integrationsprocessen och de sociala problemen i Europa, inte minst
den höga arbetslösheten.
Europeiska unionen består av rika länder som har ett särskilt ansvar för att
stödja forskning och teknikutveckling som är av betydelse för att lösa
gemensamma globala problem. Det gäller miljö, hälsa, vatten, energi och
livsmedel. En särskild grupp bör tillsättas inom kommissionen för att undersöka
behov och möjligheter på detta område.
Vidare bör insatserna för utbildning och rörlighet för forskare öka liksom
utnyttjandet av forskning som stimulerar teknikutveckling för både civil och
militär användning, och för att resultaten av forskningen sprids och nyttiggörs.
Den utveckling mot ökad kontraktsforskning vid EU:s gemensamma
forskningscentrum, Joint Research Centre (JRC,) som har inletts under det fjärde
ramprogrammet bör fortsätta. Frågan om lika representation mellan kvinnor och
män i EU:s beslutsprocesser bör ges prioritet vid utarbetandet och genomförandet
av det femte ramprogrammet för forskning och utveckling.
När det gäller administrativa rutiner bör kommissionen ge mer utförlig och
snabbare information till de sökande samt påskynda kontraktsför-
handlingsprocessen. Större öppenhet krävs kring urvalskriterierna.
En omfattande planering under det närmaste året återstår innan det femte
ramprogrammet slutligt fastställs. Förutsättningarna kommer i olika avseenden
att kunna ändras och regeringen kan komma att tvingas grunda sina ställnings-
taganden på vid senare tidpunkter gällande förutsättningar och samarbets-
möjligheter med t.ex. enskilda länder i syfte att uppnå svenska mål

3.13.4 Nationella forskningsinsatser i relation till EU:s FoU-program

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Sektorsforskningsorgan, forskningsråd och|
| universitet bör, där så är möjligt och lämpligt, beakta EU- |
| programmen vid beslut om större FoU-insatser. I planeringen bör |
| kunskap om relevanta EU-aktiviteter inhämtas samt en strategi |
| finnas för att utnyttja de fördelar som en samplanering med EU:s|
| FoU-program kan ge. Resultatet bör redovisas till regeringen. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

EU:s ramprogram för forskning utgör en relativt liten del, ca 4 %, av de samlade
europeiska FoU-insatserna. Ramprogrammet påverkar trots detta innehållet i
svensk FoU-verksamhet inom både det offentliga området och näringslivet. Svenska
forskare inom många områden kommer således att avsätta tid för deltagande i
olika EU-projekt och därigenom också föra betydande forskningsmedel till
Sverige. EU kommer därvid att innebära en påverkan på svensk forskning mot
främst tillämpad, industrirelevant forskning.
Frågan om synergieffekter mellan EU:s FoU-program och den nationella
forskningsverksamheten har olika innebörd vad gäller olika slags forskning. EU:s
ramprogram för forskning och utveckling har i huvudsak karaktären av stora
tematiska program. Grundforskning som stöds av forskningsråden är bara i mindre
utsträckning programstyrd och kopplingarna till EU-programmen har närmast
karaktären av kunskapsöverföring. Forskare och forskargrupper som med stöd av
råden byggt upp kompetens inom olika områden kan alltså inom EU-programmen
vidareutveckla och tillämpa denna. Sektorsorganens insatser har större likheter
med EU-programmen men inte heller här kan man generellt tala om någon mer
fullständig överensstämmelse.
Inom sektorsforskningsområdet har många av de berörda myndigheterna analyserat
sambandet mellan det svenska FoU-stödet och EU:s ramprogram. Det finns flera
exempel på insatser som samordnats med EU:s ramprogram t.ex. inom biomedicin
samt inom kommunikations- och jordbruksområdena. I många fall framgår, bl.a.
genom de analyser som genomförts av EU/FoU-rådet och NUTEK, att svenska forskare
varit framgångsrika där överlappningen varit stark men inte där den varit svag.
Skälen för regeringens bedömning: Svenska forskare har som framgår av
redovisningen i avsnitt 3.13.2 varit mycket framgångsrika när det gäller att
utnyttja de medel som EU fördelar för forskning och utveckling. Det gäller
framför allt sådana områden där svensk forskning ligger i forskningsfronten.
En utgångspunkt för den nationella forskningspolitiken bör enligt regeringen
vara att beakta EU-programmen på samma sätt som de rent nationella programmen
och hantera dem integrerat i den nationella planeringen. Enligt regeringens
bedömning behövs dock inga större omprioriteringar av de nationella resurserna
med anledning av EU:s ramprogram. Ansvariga organ, i första hand
sektorsforskningsmyndigheter och i andra hand råd och högskolor, bör där så är
möjligt och lämpligt beakta EU-programmen vid beslut om större FoU-insatser. Ett
övergripande mål är således att sträva efter att skapa synergieffekter mellan
svensk forskning och EU:s forskning. Samtidigt bör framhållas att en ökad
anpassning till EU:s FoU-program självfallet inte får inverka menligt på
möjligheterna att uppnå andra viktiga nationella eller internationella mål för
den svenska forskningen.
Ett ökat hänsynstagande till EU:s FoU-program förutsätter att man i planeringen
inhämtar kunskap om EU-aktiviteter som berör den egna nationella verksamheten,
redovisar dessa inför beslut, har en strategi för att utnyttja de fördelar som
en eventuell samplanering med EU:s FoU-program kan ge, löpande följer EU-
programmen samt i efterhand redovisar resultatet. En sådan redovisning måste
också innehålla kvantitativa data över omfattningen av deltagande i EU-
programmen inklusive uppgifter om storleken av de medel från EU som kommer
svenska forskare till del. EU/FoU-rådet bör dessutom löpande följa upp, samman-
ställa och redovisa sådana data samlat. Regeringen kommer att meddela de
anvisningar som erfordras för den här beskrivna samplaneringen med EU:s FoU-
program.
Sverige bör givetvis också utnyttja de möjligheter som finns att påverka
utformningen av EU:s ramprogram på alla nivåer. De preliminära svenska syn-
punkterna på EU:s ramprogram beskrivs närmare i avsnitt 3.13.3. När programmet
fastställts kan det dock betraktas som givet för hela ramprogrammets
genomförandetid medan nationella myndigheter i viss utsträckning kan göra
löpande anpassningar av svenska prioriteringar i enlighet med Sveriges
nationella ställningstaganden.
EU:s FoU-program avser i hög grad insatser inom och för företag. Det svenska
deltagandet i EU:s ramprogram har emellertid i alltför begränsad utsträckning
kommit att omfatta dessa. Industriförbundet har till regeringen framfört
synpunkter på bl. a. svenska företags deltagande i EU-forskningssamarbetet. Ett
centralt mål för EU:s forskning är ökad europeisk konkurrenskraft. Om detta
skall uppnås förutsätter det aktivt deltagande av såväl företag som
forskningsinstitutioner i programmen. Avgörande är också projektens kvalitet
samt att resultaten snabbt kan omsättas och nyttiggöras av företagen. Programmen
måste ha en industriell potential och vara relevanta för företagen om dessa
skall ha intresse av att delta. Företagen måste också nås av information om EU:s
program och vilka möjligheter det finns att delta. Det är angeläget att
programansvariga myndigheter ger ökad uppmärksamhet åt frågan om svenska
företags medverkan i detta samarbete och hur företagen tillsammans med högskola
och universitet kan dra ännu större nytta av EU:s forskningssatsningar.
Regeringen vill stärka dialogen med näringslivet för att kunna påverka
ramprogrammets innehåll i en för näringslivet relevant riktning.

3.13.5 Förstärkning av EU/FoU-rådet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Rådet för forsknings- och |
| utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU bör förstärkas för att|
| möjliggöra en utökning av informations- och rådgivningsverksam- |
| heten. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att|
| rådets resurser ökas med 1,5 miljoner kronor. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

En förutsättning för att Sverige skall kunna få utbyte av EU:s FoU-program är
att det svenska deltagandet i EU:s fjärde ramprogram för forskning och
utveckling (1994-1998) upprätthålls. Sedan inledningen av det fjärde
ramprogrammet deltar Sverige i fler projekt än under hela tredje ramprogrammet,
som avsåg åren 1990-1994. Denna ökning som skett under Sveriges första år som
medlemsland ger ingen garanti för att deltagandet fortsätter på denna höga nivå
under hela fjärde ramprogrammet. Ett femte ramprogram avseende åren 1998-2002
planeras dessutom för närvarande.
Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU (EU/FoU-
rådet) föreslår i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1997-99 att
verksamheten förstärks vad avser information och rådgivning. Rådet planerar
att, genom ett utbyggt kontaktnät, nå ut till nya presumtiva deltagare och att
utvidga rådgivningsverksamheten mot mer specialiserad rådgivning som
kontraktskrivning och partnersökning. Informationsverksamheten föreslås, när det
gäller informationsmaterial, ligga på ungefär samma ambitionsnivå som under
tidigare period.
Utbildningsdepartementet uppdrog i september 1995 åt en särskild utredare att
se över den svenska organisationen när det gäller att stimulera och stödja
Sveriges deltagande i EU:s forsknings- och utvecklingsprogram och därtill
angränsande verksamheter. Uppdraget redovisades den 6 mars 1996. I rapporten
föreslås bl.a. att EU/FoU-rådets verksamhet koncentreras till informations- och
serviceuppgifter samt att dess resurser förstärks för dessa uppgifter. Rådet bör
svara för allmän informationsverksamhet om EU:s forskningsprogram och
serviceverksamhet av generell karaktär.
Skälen för regeringens bedömning: Den informations- och rådgivningsverksamhet
EU/FoU-rådet bedriver är av stor betydelse för utvecklingen av det svenska
deltagandet i FoU-samarbetet med EU. Allteftersom omfattningen av EU:s FoU-
program liksom konkurrensen om projektmedel ökar, kommer de informations- och
serviceinsatser rådet bedriver att bli av allt större betydelse.
Regeringen delar EU/FoU-rådets och den särskilde utredarens bedömning att
rådets insatser bör öka, såväl kvantitativt som kvalitativt. Insatserna bör
syfta till att öka omfattningen av det svenska deltagandet bl.a. genom att nå ut
till nya presumtiva deltagare och genom att höja kvaliteten på ansökningarna.
Regeringen föreslår en förstärkning av EU/FoU-rådet och har i
budgetpropositionen avseende år 1997 beräknat ett ramanslag om 9,5 miljoner
kronor för rådet, vilket innebär en ökning om 1,5 miljoner kronor, som
finansieras inom den givna ramen. Genom resurstillskottet bör rådet kunna
utvidga och förstärka sin verksamhet i den av rådet föreslagna riktningen.

3.13.6 Vissa särskilda EU-frågor

Nätverk för Europaforskning

En särskild utredare, tillsatt av Utbildningsdepartementet, har i rapporten
Nätverk för Europaforskning (Ds 1996:50) föreslagit en satsning för att bygga
upp en nationell nätverksstruktur för Europaforskning. Vidare har utredaren
föreslagit att en årsbok skall ges ut för att sprida forskningsresultaten.
Rapporten har varit föremål för överläggningar med företrädare för högskola och
forskningsråd. Förslaget bemöttes positivt. Det är angeläget att främja
framväxandet av en bred Europaprofil i forskningen. Det bör ske på ett sätt som
gagnar såväl förståelsen av Europeiska Unionen som grundforskningen och
forskarutbildningen inom juridik, ekonomi och statskunskap. En nationell
nätverksstruktur i vilken flera universitet och högskolor ingår bör byggas upp.
Strukturen bör bestå av ett statsvetenskapligt, ett ekonomiskt och ett juridiskt
nätverk, vart och ett med ett koordinerande sekretariat. Både etablerade
forskare och doktorander bör ingå i nätverken.
Medlen för nätverksstöd bör användas till seminarier och kurser på nationell
nivå för äldre och yngre forskare. Dessa förutsätts arbeta inom projekt och
tjänster, vilka finansieras på annat sätt. Resurser finns inom Humanistisk-
samhällsekonomiska forskningsrådet (HSFR), hos sektorsorganen samt inom
fakultetsanslagen. Institutioner och fakulteter förutsätts planera verksamhet
som tar dessa medel i anspråk.
Regeringens åtgärder med anledning av rapporten behandlas även i
budgetpropositionen för år 1997, Utbildningsdepartementets avsnitt 5.5.1
Fakultetsresurser och nya forskningssatsningar.

Miljö- och rymdforskningsinstitutet i Kiruna

Genom det svenska medlemsskapet i EU medverkar Sverige i EU:s omfattande
regionala utvecklingsprogram. Dessa finansieras med medel ur EU:s strukturfonder
och syftar primärt till att skapa sysselsättning och tillväxt. Betydande medel
ur strukturfonderna avsätts för forskning och utveckling.
I EU:s regionalpolitiska program har Sverige indelats i målområden. Inre
Norrland har givits beteckningen mål-6. Inom detta område ligger Kiruna, där det
sedan länge finns en omfattande forskningsaktivitet, främst inom rymdområdet.
Forskningsinstitutioner med skilda inriktningar har lokaliserats till
Kirunaregionen på grund av dess geografiska läge och förutsättningar. För
närvarande finns i regionen bl.a. Abisko naturvetenskapliga station,
fältstationen i Tarfala, Institutet för Rymdfysik, ESRANGE, Miljödatacentrumoch
Satellitbild AB.
I det samlade programplaneringsdokument för mål-6-området som EU-kommissionen
och den svenska regeringen gemensamt undertecknade i november 1995 fanns ett
förslag om inrättande av ett nytt miljö- och rymdforskningsinstitut i Kiruna.
Grundtanken bakom förslaget var att existerande forskningsverksamhet i Kiruna
skulle byggas ut och kompletteras för att skapa en bredare akademisk miljö med
egen utvecklingskraft.
Regeringen gav i juni 1995 Forskningsrådsnämnden (FRN) i uppdrag att
vidareutveckla förslaget om ett miljö- och rymdforskningsinstitut vad beträffar
inriktning, organisation och finansiering. Uppdraget redovisades i december
1995. Institutet inrättades i mars 1996 genom förordningen (1996:173) om Miljö-
och rymdforskningsinstitutet i Kiruna. Institutets uppgift är bl.a. att fördela
medel inom de fyra delområdena satellitdatahantering, klimatforskning,
atmosfärforskning och samhällsvetenskaplig tillämpning av geografisk
information. Institutet skall teckna avtal med befintliga forskningsutförande
organ i regionen. Verksamheten finansieras genom bidrag från regeringen, EU:s
strukturfonder, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Kiruna kommun.

Kunskapscentrum för turism

I det samlade programplaneringsdokumentet för mål-6-området berörs även frågan
om en forsknings- och utvecklingssatsning inom området turism vid Mitthögskolan.
Mitthögskolan har till Övervakningskommittén för mål-6-området ansökt om medel
ur EU:s strukturfonder för uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid
Mitthögskolan. Regeringen har ställt sig positiv till satsningen och även, som
ett engångsstöd, anvisat vissa medel för ändamålet. Övervakningskommittén för
mål-6-området avser att behandla Mitthögskolans ansökan under hösten 1996.
Frågan om en satsning på ett kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan
behandlas även i Närings- och handelsdepartementets avsnitt 14.5.6 i denna
propositon.

3.13.7 Europeiska universitetsinstitutet (European University Institute, EUI) i
Florens

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen godkänner|
| konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt |
| universitetsinstitut samt konventionen den 18 juni 1992 om |
| ändring av konventionen om grundandet av ett europeiskt |
| universitetsinstitut. |
| Konventionen om grundandet av ett europeiskt |
| universitetsinstitut inkorporeras med svensk rätt i delar som |
| avser immunitet och privilegier genom en lag om ändring i lagen |
| (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. |
--------------------------------------------------------------------

Inledning

Europeiska universitetsinstitutet i Florens (European University Institute, EUI)
bedriver forskarutbildning och forskning inom juridik, samhällsvetenskap och
humaniora. Institutet bildades genom att de sex ursprungliga medlemsländerna i
EG ingick en konvention av den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut. Efterhand har nya medlemsstater i EU anslutit sig. Enligt
artikel 32 i konventionen får varje medlemsstat i EU ansluta sig till denna och
anslutningen blir gällande då institutets styrelse har beslutat om nödvändiga
anpassningar i konventionens bestämmelser till följd av anslutningen. Sådana
beslut om anpassningar har således fattats den 20 mars 1975, den 21 november
1986, den 4 juni 1987, den 3 december 1987 samt den 7 december 1989. Till
konventionen hör ett protokoll som reglerar privilegier och immuniteter för
institutet och vissa personer knutna till institutet. Konventionens text med de
bearbetningar som föranletts av tillträdet av nya medlemsstater biläggs denna
proposition som bilaga 1. En konvention om ändring av konventionen om grundandet
av ett europeiskt universitetsinstitut ingicks den 18 juni 1992 och har nu
godkänts av samtliga medlemsländer. Denna konvention biläggs denna proposition
som bilaga 2.
I artikel 4.1 i anslutningsakten till fördraget mellan Europeiska unionens
medlemsländer och bl.a. Sverige om anslutning till EU förbinder sig Sverige att
ansluta sig till de avtal som de tidigare medlemsländerna har ingått och som
gäller unionens funktion eller har samband med unionens verksamhet. Regeringen
har i propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19,
Del 1, s. 118 f.) förklarat sig ha för avsikt att återkomma till riksdagen i de
fall där anslutning till konventioner eller andra instrument är av sådan
beskaffenhet att de skall underställas riksdagen.
EUI har institutioner för historia och kulturhistoria, nationalekonomi,
rättsvetenskap och stats- och samhällsvetenskap men har möjlighet att inrätta
fler institutioner samt även tvärvetenskapliga program. En antagen doktorand
genomgår en treårig forskarutbildning och kan därefter avlägga doktorsexamen vid
EUI. I juridik kan även Mastersexamen avläggas. Sverige har, utan att ha
tillträtt konventionen, sedan läsåret 1990/91 genom ett särskilt avtal med
institutet haft rätt att årligen skicka fyra innehavare av doktorandtjänst eller
utbildningsbidrag, som kunnat förlägga ett eller två år av sin utbildning till
institutet. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) är svenskt
kontaktorgan för samarbetet med EUI. HSFR har i en skrivelse den 18 oktober 1995
föreslagit att Sverige skall ansöka om medlemsskap i EUI.

Konventionens huvudsakliga innehåll

Här redogörs för konventionen med det innehåll den har efter 1992 års ändringar.
Artiklarna 1 - 4 anger principerna för grundandet av institutet. I artikel 1
slås fast att Europeiska universitetsinstitutet skall vara en juridisk person
och ha sitt säte i Florens.
Artikel 2 anger institutets uppgifter. EUI skall genom sin verksamhet inom
högre utbildning och forskning bidra till utvecklingen av Europas kulturella och
vetenskapliga arv, både som helhet och i dess enskilda delar. De stora rörelser
och institutioner som utmärker Europas historia och utveckling skall beröras.
Europas kulturella och språkliga mångfald och förhållandet till utomeuropeiska
kulturer skall beaktas. Inom sitt allmänna vetenskapliga program skall
institutet även utveckla tvärvetenskapliga forskningsprogram ägnade åt de
huvudfrågor som det nutida europeiska samhället ställs inför, inklusive sådant
som relaterar till Europas uppbyggnad.
Institutet skall inom sina studie- och forskningsområden också vara ett forum
för utbyte och diskussion av idéer och erfarenheter.
Genom artikel 3 åtar sig de fördragsslutande staterna att med beaktande av
forskningens och undervisningens frihet vidta sådana åtgärder som underlättar
fullgörandet av institutets uppgift. De skall främja institutets inflytande i
den vetenskapliga världen genom att bistå det med att upprätta lämpliga
samarbetsformer såväl med universitet och vetenskapliga institutioner i det egna
landet som med europeiska och internationella organ för utbildning, kultur och
forskning. Institutet kan ingå avtal med stater och internationella organ.
Enligt artikel 4 skall institutet och dess personal åtnjuta den immunitet och
de privilegier, som är nödvändiga för att det skall kunna fullgöra sina
uppgifter, i enlighet med de villkor som finns fastställda i det protokoll som
är bifogat till konventionen och som är en integrerad del av konventionen.
Artiklarna 5 - 9 behandlar institutets förvaltning. Institutets ledande organ
är styrelsen, institutets rektor och det akademiska rådet.
Styrelsen består av företrädare för varje fördragsslutande stats regering.
Varje regering har en röst i styrelsen och skall förordna två företrädare till
denna. Ordförandeskapet innehas under ett år i tur och ordning av varje
fördragsslutande stat. Institutets rektor och generalsekreterare samt en
representant för EU deltar i styrelsens sammanträden men saknar rösträtt.
Styrelsen ansvarar för institutets huvudinriktning. Den skall leda
verksamheten och övervaka utvecklingen. Styrelsen skall bl.a. underlätta
kommunikationerna mellan institutet och regeringarna och fatta de beslut som är
nödvändiga för att institutet skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt
artiklarna 5 och 6.
Styrelsen skall också bl.a. utarbeta olika slag av bestämmelser som styr
institutets verksamhet, besluta om vissa tjänster och utnämningar och godkänna
institutets budget.
Då beslut i styrelsen kräver kvalificerad majoritet viktas rösterna enligt
artikel 6.7 enligt följande: Belgien 5, Danmark 3, Tyskland 10, Grekland 5,
Spanien 8, Frankrike 10, Irland 3, Italien 10,
Luxemburg 2, Nederländerna 5, Portugal 5, Storbritannien 10.
Artikel 7 behandlar rektors roll och befogenheter. Rektor leder institutet och
ansvarar för att vad som stadgas i konventionen och beslut i enlighet med denna
genomförs. Rektor fattar alla administrativa beslut som inte faller inom något
annat organs behörighetsområde, ansvarar bl.a. för institutets förvaltning och
är institutets rättsliga företrädare. Rektor väljs av styrelsen för en period av
fem år.
En generalsekreterare skall enligt artikel 8 biträda rektor i utförandet av de
organisatoriska och administrativa åliggandena.
Artikel 9 behandlar det akademiska rådet, som har allmänna befogenheter vad
avser forskning och undervisning.
Artiklarna 10 - 14 behandlar den akademiska organisationen vid institutet, som
enligt artikel 10 skall vara indelat i institutioner, vilka är basenheter för
verksamheten.
Artikel 11 ger institutet inledningsvis fyra institutioner: Historia och
kulturhistoria, nationalekonomi, rättsvetenskap och stats- och
samhällsvetenskap. Indelningen kan ändras och nya institutioner liksom
tvärvetenskapliga studie- eller forskningscentra kan inrättas.
Artikel 12 berör formerna för forskningsarbetet vid institutet. Detta skall
till större delen utföras i seminarier eller av forskningsgrupper.
Forskningsarbetet skall kunna definieras inom ramarna för godkända studie- och
forskningsprogram och beakta institutets mål. Forskningsarbetet skall utföras i
aktivt samarbete mellan lärare och forskarstuderande.
Artikel 13 föreskriver att institutet skall ha ett bibliotek och en
dokumenttjänst och att lärare och forskarstuderande skall ha tillgång till
arkiv, bibliotek och muséer i Florens och i andra italienska städer.
Artikel 14 ger EUI rätt att inom sina ämnesområden tilldela Europeiska
universitetsinstitutets doktorsgrad till forskarstuderande som har genomfört
minst två års studier vid institutet och lagt fram ett självständigt
forskningsarbete av hög kvalitet. Arbetet skall ha godkänts av institutet och
skall offentliggöras. Institutet har också befogenhet att tilldela en grad under
doktorsgraden till forskare som har fullgjort minst ett års studier vid
institutet och uppfyllt de särskilda villkoren för den graden. Forskare som inte
tilldelats akademisk grad kan när de lämnar institutet efter anmodan få intyg om
de studier och den forskning de där genomfört.
Artiklarna 15-17 behandlar lärarkår och forskarstuderande. I artikel 15
definieras lärarkåren som institutionschefer, chefer för tvärvetenskapliga
centra, professorer, lektorer och övriga lärare.
Artikel 16 ägnas de forskarstuderande vid EUI, dvs. studerande eller
forskarstuderande som avlagt nationella universitetsexamina som visar deras
lämplighet att påbörja eller fortsätta forskningsarbete, som uppfyller villkoren
enligt artikel 27.3 och som antagits av institutet. Tillträde till institutet är
öppet för medborgare i de fördragsslutande staterna. Medborgare i andra stater
kan få tillträde inom de gränser och på de villkor som styrelsen beslutar efter
hörande av det akademiska rådet.
Artikel 17 behandlar studiefinansieringen. De fördragsslutande staterna skall
i den utsträckning medel finns tillgängliga främja utdelningen av stipendier
till egna medborgare som blivit antagna vid institutet och vid behov anpassa
sina bestämmelser för stipendieutdelning.
Artiklarna 18-21 innehåller finansiella bestämmelser. Artikel 18 reglerar
frågor om driftsbudget. Budgetåret skall motsvara kalenderåret och inkomster och
utgifter skall uttryckas i italienska lire.
Artikel 19 anger den fördelningsnyckel enligt vilken de fördragsslutande
staternas finansiella bidrag till institutet skall bestämmas: Belgien 5.48%,
Danmark 2.24%, Tyskland 19.19%, Grekland 1.62%, Spanien 6.87%, Frankrike 19.19%,
Irland 0.57%, Italien 19.19%, Luxemburg 0.17%, Nederländerna 5.48%, Portugal
0.81%, Storbritannien 19.19%.
Artiklarna 20-24 behandlar budgettekniska frågor och intern ansvarsfördelning
i vissa budgetfrågor, de fördragsslutande staternas skyldighet att betala sina
andelar i tid samt frågor om revision m.m.
Genom artikel 25 tar Italienska republiken på sig att utan kostnad
tillhandahålla institutet den mark och de byggnader i Florens institutet behöver
för sin verksamhet samt underhållet av dessa. På samma villkor skall Italienska
republiken på EUI:s mark ställa till förfogande en fullt utrustad restaurang och
socialt centrum för lärarkåren, de forskarstuderande och institutets
administrativa personal.
Artikel 26 behandlar finansreglementet som styrelsen skall anta på förslag
från rektor eller någon av styrelseledamöterna. Finansreglementet ger närmare
föreskrifter om t.ex. upprättande och genomförande av budgeten samt redovisning
och revision.
Artiklarna 27-29 innehåller övriga bestämmelser. Artikel 27 behandlar
språkfrågor. Institutets officiella språk är danska, engelska, franska,
grekiska, holländska, italienska, portugisiska, spanska och tyska. Lärarna och
de forskarstuderande skall ha tillräckliga kunskaper i två av dessa språk. För
varje akademisk verksamhet skall två arbetsspråk väljas, varvid hänsyn skall tas
till lärarkårens och de forskarstuderandes språkkunskaper och önskemål.
Artikel 28 säger att EUI i varje fördragsslutande stat skall ha den mest
vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den
nationella lagstiftningen. Institutet skall särskilt kunna förvärva och avyttra
fast och lös egendom, ingå avtal samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter. Institutet företräds i sådana fall av rektor.
Om tvist, som styrelsen inte kunnat avgöra, skulle föreligga mellan de
fördragsslutande staterna eller mellan en eller flera av dessa och institutet om
tillämpning eller tolkning av konventionen kan, enligt artikel 29, tvisten på
begäran av någon av parterna bli föremål för skiljeförfarande.
Artiklarna 30 - 38 innehåller övergångsbestämmelser och slutbestämmelser.
Artiklarna 30 och 31 reglerar faserna vid själva grundandet av EUI.
Artikel 32 behandlar anslutningen av nya medlemsstater. Varje medlemsstat i EU
får ansluta sig till konventionen genom att deponera ett anslutningsinstrument
hos Italienska republikens regering. Anslutningen blir gällande den dag då
styrelsen enhälligt och i samförstånd med den anslutande staten har bestämt
vilka anpassningar som behöver göras i konventionens bestämmelser, särskilt i
artiklarna 6.7 och 19.1.
Artiklarna 33-35 behandlar frågor om revidering av konventionen och
territoriell tillämpning av denna.
Artiklarna 36 och 37 talar om hur konventionen träder i kraft. Den skall
föreläggas de fördragsslutande staterna för godtagande, godkännande eller
ratifikation i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Den träder i
kraft den första dagen i den månad som följer efter det att Italienska
republikens regering har mottagit den sista anmälan om att dessa formaliteter
har fullgjorts.
Italienska republikens regering skall till de fördragsslutande staterna anmäla
varje underskrift, deposition av varje godtagande-, godkännande-, ratifikations-
eller anslutningsinstrument och varje förklaring enligt artikel 35,
ikraftträdandet av konventionen liksom varje ändring av konventionen i enlighet
med artikel 33.
I ett protokoll om europeiska universitetsinstitutets immunitet och
privilegier finns bestämmelser om en rad immuniteter och privilegier för dels
institutet som sådant, dels personal och vissa andra personer som på olika sätt
är knutna till institutet.
I artikel 1-6 finns regler för institutet. Det skall åtnjuta immunitet mot
rättsliga förfaranden såvitt avser verkställighet, dess byggnader, lokaler och
arkiv skall vara okränkbara och dess tillgångar får inte bli föremål för
tvångsåtgärder. Det finns vidare bestämmelser om frihet från skatter och
tullavgifter för varor som är nödvändiga för utövandet av institutets officiella
verksamhet, för institutet och för institutets tillgångar och inkomster. Det
finns också bestämmelser om att handlingar skall åtnjuta den behandling som ges
av en stat till internationella organisationer och inte heller får underkastas
censur. Från reglerna ges vissa undantag.
I artikel 7-13 i protokollet ges bestämmelser om immuniteter och privilegier
för vissa kategorier av fysiska personer, nämligen företrädare för de
fördragsslutande staterna och deras rådgivare som deltar i sammanträden med
institutets styrelse, den företrädare för Europeiska gemenskaperna som deltar i
styrelsens sammanträden, personer som, t.ex. på inbjudan av institutet, deltar i
institutets arbete, rektorn, generalsekreteraren, medlemmar av lärarkåren och
annan personal och vissa medlemmar av deras familjer samt forskarstuderande.
Styrelsen vid institutet bestämmer enligt artikel 13 vilka grupper bland
personalen som omfattas. De privilegier och immuniteter som upptas i protokollet
gäller t.ex. immunitet mot personligt gripande och häktning, immunitet mot
rättsliga åtgärder vad avser handlingar som utförts i tjänsteutövningen samt
olika slag av lättnader vad gäller resa och vistelse och möjligheter att föra
personlig egendom mellan länderna. Enligt artikel 12 skall där angiven personal
erlägga skatt till förmån för institutet på löner och arvoden som institutet
betalar och sådana löner och arvoden skall vara undantagna från nationell
inkomstskatt. Vissa undantag från angivna immuniteter och privilegier gäller
också för fysiska personer med anknytning till institutet.
Protokollet avslutas med ett antal allmänna bestämmelser för tillämpningen av
protokollet (artiklarna 14-21).

Skälen för regeringens förslag: Sverige har som nämnts f.n. genom ett särskilt
avtal möjlighet att varje läsår låta fyra doktorander med doktorandtjänst eller
utbildningsbidrag i Sverige vistas vid EUI som ett led i sin svenska
forskarutbildning. För detta betalar Sverige genom HSFR, som är svenskt
kontaktorgan med Florens-institutet, en avgift till institutet.
Ett medlemsskap i EUI innebär att Sverige till skillnad från det
hittillsvarande samarbetet tar del i verksamheten på samma villkor som övriga
medlemsstater, dvs. är med i beslutsprocesserna inom EUI och får sända ett
större antal studenter till institutet. För Sveriges del torde det röra sig om
cirka tio forskarstuderande per år, vilka kan avlägga doktorsexamen vid
institutet. Svenskar kan också söka och få tidsbegränsade anställningar som
professor eller lektor vid EUI. Svenska blir officiellt språk vid EUI. Sverige
får rösträtt, som när beslut kräver kvalificerad majoritet viktas enligt samma
principer som inom EU.
Medlemsländerna betalar årligen en del av EUI:s budget beräknad enligt en
procentnyckel framräknad med hjälp av ländernas BNP. För Sveriges del beräknas
det röra sig om en årlig kostnad om cirka 3 miljoner kronor. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att, under förutsättning att
riksdagen godkänner att Sverige tillträder konventionen, medel avsätts för
ändamålet under anslaget Europeisk forskningssamverkan.
EUI innebär för doktoranderna att de får tillgång till en internationell,
vital och stimulerande vetenskaplig miljö som ger dem vidgade perspektiv.
Möjligheterna för EUI:s doktorer att få tjänst har visat sig goda.
Regeringen anser att de fördelar som ett medlemskap i EUI utgör är sådana att
Sverige bör tillträda konventionen. Sverige har också, som nämnts, i artikel 4.1
i anslutningsakten till fördraget mellan Europeiska unionens medlemsländer och
bl.a. Sverige om anslutning till EU förbundit sig att ansluta sig till de avtal
som de tidigare medlemsländerna har ingått och som gäller unionens funktion
eller har samband med unionens verksamhet. Som exempel på ett sådant fall anges
därvid bl.a. konventionen om upprättandet av ett europeiskt universitetsinstitut
i Florens.
Konventionen om EUI innehåller ett antal bestämmelser om privilegier och
immuniteter. Vid en anslutning till konventionen är Sverige bundet av
konventionens bestämmelser härom. Institutet och ett begränsat antal personer
kommer att beröras av dessa bestämmelser.
Enligt 4 § lagen (1976:661) om immuniteter och privilegier i vissa fall skall
de internationella organ och därtill anknutna personer som anges i bilagan till
lagen åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som bestäms i stadga eller
avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. För att institutet och dess
personal m.fl. skall komma i åtnjutande av den immunitet och de privilegier som
anges i konventionen bör till den nämnda bilagan fogas en ny punkt, punkt 51,
som avser institutet, företrädare för de fördragsslutande staterna och deras
rådgivare, företrädare för Europeiska gemenskaperna, personal vid institutet
inklusive familjemedlemmar och andra personer som är knutna till institutet.
De bestämmelser i konventionen som reglerar skatterättsligt hemvist för
institutets anställda behandlas i propositionen Beskattning av bilförmån, m.m.
(prop. 1996/97:19) som regeringen beslutar om denna dag.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen om grundandet av ett
europeiskt universitetsinstitut liksom konventionen om ändring av konventionen
om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut samt antar förslag till lag
om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Lagrådet

Med beaktande av att lagstiftningsfrågan är av enkel beskaffenhet har
bedömningen gjorts att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.