Regeringens skrivelse
1996/97:41

Jämställdhetspolitiken

Skr.

1996/97:41

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 24 oktober 1996

Göran Persson

Ulrica Messing

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur jämställdhetspoliti-
ken har utvecklats hittills under mandatperioden och anger huvuddragen
i den fortsatta inriktningen av insatserna. Vidare ges en beskrivning av
Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på jämställdhetsområ-
det, inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av de åta-
ganden som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Peking.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Innehållsförteckning

Skr. 1996/97:41

I INLEDNING................................. 4

II REDOVISNING AV UTVECKLINGEN PÅ OLIKA

OMRÅDEN.................................. 7

1 Makt och inflytande ........................... 7

Könsfördelningen i statliga styrelser och kommittéer...... 8

Kvinnor och män i ledande ställning................. 9

Fortsatt arbete ................................ 11

2 Männen och jämställdhetsarbetet ................. 13

3 Våld mot kvinnor............................. 18

4 Jämställdhetslagen och JämO .................... 19

5 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik.............. 24

Inledning.................................... 24

Arbetsmarknadsfrågor........................... 27

Lönefrågor................................... 31

Arbetslivsfrågor............................... 33

6 Närings- och regionalpolitik ..................... 36

7 Utbildningspolitik............................. 41

Det offentliga skolväsendet ....................... 41

Högre utbildning och forskning .................... 45

8 Socialpolitik ................................. 48

9 Ungdomsfrågor m.m........................... 54

10 Idrottsfrågor................................. 55

11 Jämställdhet inom försvaret m.m.................. 56

III NYA FORMER FÖR JÄMSTÄLLDHETSARBETET .... 58

Inledning.................................... 58

Ett nytt arbetssätt.............................. 59

Insatser på central nivå.......................... 61

Insatser på regional nivå......................... 64

Insatser på lokal nivå ........................... 65

Fortsatt arbete ................................ 67

IV DET INTERNATIONELLA JÄMSTÄLLDHETS- Skr. 1996/97:41

ARBETET ....................................... 68

1 Europeiska Unionen ........................... 68

2 Det nordiska jämställdhetssamarbetet .............. 74

3 FN:s kvinnokonferens i Peking ................... 75

4 Genomförandet av åtagandena vid FN:s

kvinnokonferens.............................. 78

5 Övrigt internationellt jämställdhetsarbete ........... 83

FN:s kvinnokommission ......................... 83

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering

av kvinnor .............................. 83

Europarådet.................................. 84

OECD...................................... 85

Bilaga 1 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor

och män 86

Bilaga 2 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser 96

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 24 oktober 1996 ............................... 105

INLEDNING

Skr. 1996/97:41

Könstillhörigheten präglar oss alla, vare sig vi är arbetstagare, arbetsgiva-
re, chefer, politiker, barn, patienter, funktionshindrade eller tillhör en
etnisk minoritet. Det betyder inte att alla kvinnor är lika. Inte heller alla
män. Generellt sett prioriterar dock kvinnor och män, flickor och pojkar,
olika frågor och organiserar sina liv på olika sätt. De väljer olika
utbildning och olika yrken. De fördelar sin tid olika mellan förvärvsarbete
och obetalt hemarbete, vilket medför att de har olika tillgång till
ekonomiska resurser. De har också olika fritidsintressen och olika
konsumtionsmönster.

Makt och inflytande är också ojämnt fördelat mellan kvinnor och män,
i samhället liksom i familjen. En stor del av samhällets strukturer är
uppbyggda efter en manlig norm. Denna norm, som är synlig eller
osynlig, präglar i stor utsträckning även det sätt på vilket kvinnor och
män organiserar sitt familjeliv.

Denna i modem kvinnoforskning ofta kallade könsmaktordning, som
innebär mäns relativa överordning och kvinnors relativa underordning,
upprätthålls och återskapas fortfarande i vårt samhälle. Det sker medvetet
eller omedvetet genom beslut och handlingar i vardagen, arbetslivet,
politiken och i näringslivet. Dessa beslut och handlingar leder ofta till att
kvinnor på de flesta områden generellt sett far sämre villkor än män.

Att förändra denna ordning är jämställdhetspolitikens viktigaste
utmaning. En sådan förändring sker dock inte över en natt. Det är ett
långsiktigt arbete som kräver vilja, tålamod, engagemang och inte minst,
kunskap.

En förutsättning för att åstadkomma en omfördelning av makt och
resurser mellan kvinnor och män är att se och erkänna de olika villkor
som kvinnor och män lever under i vårt samhälle, och att förstå hur dessa
förhållanden påverkar organisationen av samhällets institutioner och
människors vardagsliv. Det kan också handla om att sätta frågetecken för
traditionella uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt.

Ett nödvändigt villkor för en varaktig och djupgående förändring är
därför att synliggöra båda könens förutsättningar, behov och intressen
samt att omsätta den kunskap som erhålls i konkreta åtgärder på alla
områden. Ett sådant synliggörande kan bara åstadkommas genom att
frågor analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv och genom att hänsyn tas
till konsekvenserna för kvinnor och män i olika beslut som fattas i
samhället.

Att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på alla samhällsfrågor innebär
ett i många avseenden nytt och förändrat arbetssätt. Ett sådant arbetssätt
är dock, enligt regeringens uppfattning, den mest effektiva metoden för
att förändra de strukturer som vidmakthåller och återskapar mäns
överordning och kvinnors underordning. Regeringen har därför i sin
förklaring till riksdagen den 17 september 1996 angivit att ett jämställd-
hetsperspektiv skall genomsyra alla delar av regeringens politik. I avsnitt
III redogörs närmare för detta arbete.

Målen för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det innebär att kvinnor och Skr. 1996/97:41
män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla
väsentliga områden i livet. Vidare innebär det en jämn fördelning av makt
och inflytande mellan kvinnor och män, samma möjligheter till ekono-
miskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande,
arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär
också lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av
personliga ambitioner, intressen och talanger delat ansvar för hem och
barn samt frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld. Dessa mål
redovisades för riksdagen i propositionen Delad makt, delat ansvar (prop.
1993/94: 147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290).

Som redovisas i denna skrivelse har framsteg gjorts när det gäller att
uppnå de uppsatta målen. Redovisningen bygger på underlag som har
lämnats från respektive departement.

Kvinnor har under senare år stärkt sina positioner på många områden
där de är underrepresenterade och Sverige har en världsledande ställning
i fråga om kvinnorepresentation. Det gäller inte minst i riksdag och
regering, men även på andra områden. Kvinnors ställning på arbets-
marknaden har ytterligare befästs och deras ekonomiska oberoende har
ökat. På utbildningsområdet har ett stort antal åtgärder för jämställdhet
genomförts. Det könsspecifika våldet mot kvinnor har synliggjorts, bl.a.
genom Kvinnovåldskommissionens arbete. Samtidigt har medvetenheten
ökat om betydelsen av männens roll i jämställdhetsarbetet, inte minst när
det gäller deras ansvar för hem och barn.

Många verksamheter pågår för närvarande runt om i landet i frågor om
jämställdhet mellan kvinnor och män. Som exempel kan nämnas de
strategier för länens jämställdhetsarbete som utarbetats av länsstyrelserna
och ett aktivt arbete för att analysera och följa upp resultaten från FN:s
kvinnokonferens i Peking, liksom för att öka kunskaperna om EU:s
medelffistiga jämställdhetsprogram. Sammantaget har dessa och andra
verksamheter lett till ökad bredd, kunskap och medvetenhet vilket i sin tur
kan sägas bidra till framsteg för jämställdhetsarbetet, även om dessa
framsteg på kort sikt inte alltid går att mäta i statistiska eller andra termer.

Emellertid återstår mycket att göra innan kvinnor och män åtnjuter
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i
samhället. Arbetet för ett jämställt samhälle kommer därför att fortsätta
med oförminskad styrka, inte minst när det gäller kvinnors villkor på
arbetsmarknaden. Målet att halvera den öppna arbetslösheten kommer att
ha avgörande betydelse för att kvinnor skall kunna stärka sin ställning på
arbetsmarknaden. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män kommer även
fortsättningsvis att uppmärksammas, liksom sexuella trakasserier. Det
föreslagna ökade stödet för Jämställdhetsombudsmannens arbete när det
gäller könsdiskriminering och aktiva åtgärder för jämställdhet på
arbetsplatsen är ett uttryck för den betydelse som regeringen faster vid
dessa frågor.

Kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska
resurser kommer att uppmärksammas, inte minst genom Kvinnomaktutred-

ningens (dir. 1994:102) arbete som är banbrytande och unikt i ett såväl Skr. 1996/97:41
nationellt som internationellt perspektiv.

Arbetet med att underlätta för både kvinnor och män att kunna
kombinera förvärvsarbete och föräldraskap fortsätter. Mäns uttag av
föräldraledighet är här av avgörande betydelse.

Under år 1997 kommer regeringen att lägga fram en samlad proposition
om våld mot kvinnor. Propositionen kommer att beröra insatser inom
ramen för rättsväsendet, socialtjänsten, hälso- och sjukvården m.m.
Förslag kommer också att läggas fram i fråga om prostitution.

Framöver kommer frågor om metoder för att införliva ett jämställd-
hetsperspektiv på alla politikområden att få ökad betydelse. Resurser
kommer att avsättas för att intensifiera detta arbete på både central och
regional nivå. För att stimulera till ökad kunskap om kvinnors och mäns
skilda villkor och om de metoder som krävs för att utjämna dessa
skillnader kommer också särskilda satsningar på information om aktuella
jämställdhetsfrågor att genomföras.

Slutligen kommer det även fortsättningsvis att krävas stora insatser
inom ramen för det internationella jämställdhetssamarbetet. Den svenska
jämställdhetspolitiken är föremål för ett stort intresse inom FN, Europarå-
det, OECD och, inte minst, inom EU. Sverige och övriga Norden har här
en viktig roll att spela som föregångare och inspiratörer i arbetet med att
främja jämställdhet mellan kvinnor och män också i andra länder.

II REDOVISNING AV UTVECKLINGEN PÅ OLIKA OMRÅDEN Skr. 1996/97:41

1 Makt och inflytande

Att uppnå en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och
män är ett viktigt jämställdhetspolitiskt mål. Det gäller såväl mellan
enskilda kvinnor och män som mellan kvinnor och män som grupper.

I ett internationellt perspektiv har Sverige kommit långt när det gäller
att fördela och omfördela makt mellan könen och betraktas av många
länder som föregångare på detta område. Den jämna könsfördelningen i
regeringen och den 40-procentiga andelen kvinnor i riksdagen väcker ett
mycket stort intresse internationellt, inte minst i andra EU-länder, för de
metoder som används i arbetet för kvinnors ökade inflytande.

Samtidigt måste det konstateras att, trots framgångar t.ex. i direktvalda
politiska organ, stora brister fortfarande finns när det gäller kvinnors
inflytande och maktförhållandet mellan könen. Dessa brister är starkt
förknippade med de formella och informella strukturer i samhället som på
många områden upprätthåller och i vissa fall förstärker mäns överordning
och kvinnors underordning. Denna maktens könssegregering har beskrivits
av Maktutredningen i betänkandet Demokrati och Makt i Sverige (SOU
1990:44), liksom av kvinnoforskningen. Maktutredningen presenterade
teorier och beskrivningar av det s.k. genussystemet och den kulturellt
nedärvda relation mellan könen som skapar och återskapar sociala
mönster, där t.ex. kvinnorna får huvudansvaret för hem och barn och
männen får huvudansvaret för arbetslivet. Den av regeringen under hösten
1994 tillsatta utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och
ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (dir. 1994:102), som
beräknas avsluta sitt arbete före utgången av 1997, kommer att ytterligare
öka kunskaperna i dessa frågor. Fem forskare har knutits till utredningen
som experter. Utredningen skall bl.a. göra statistiska kartläggningar,
sammanfatta tidigare forskning och även genomföra ny forskning. Under
år 1997 kommer ett antal rapporter att publiceras, bl.a. om ekonomisk
makt på olika områden och om ekonomiska regelsystem och ekonomiska
resurser samt om ekonomisk makt i familjen.

Att bryta det ojämna maktförhållandet mellan könen är ett långsiktigt
arbete som kräver insatser på en rad områden. Det gäller inte bara andelen
kvinnor på olika områden, utan också förändringar av sådana strukturer
i samhället som bidrar till eller förstärker den manliga normens företräde.
Jämställdhets- eller "kvinnofrågor" kan inte ses som isolerade politikom-
råden. Frågor om kvinnors och mäns skilda villkor måste ställas och
besvaras på i stort sett vaije område som är föremål för politiska eller
andra insatser. Först då erhålls ett beslutsunderlag som speglar förut-
sättningar och möjligheter för befolkningen i sin helhet. Det aktiva arbete
som regeringen bedriver för att se till att ett jämställdhetsperspektiv
integreras på alla områden kommer på sikt också att leda till en ökning
av andelen kvinnor i beslutsfattandet (se avsnitt III).

I det följande redogörs för insatser som rör könsfördelningen i statliga

styrelser och kommittéer samt kvinnor och män i ledande ställning.

Skr. 1996/97:41

Könsfördelningen i statliga styrelser och kommittéer

Den höga kvinnorepresentationen i riksdagen, 40 procent, överträffas inte
av något annat land. Närmast inom EU kommer Finland och Danmark
med 33 procent vardera. Holland har 31 och Tyskland 26 procent, medan
Storbritannien har nio och Grekland fem procent. Norge har 39 procent
kvinnliga parlamentsledamöter. Också i kommuner och landsting har
svenska kvinnor stärkt sin ställning avsevärt på senare år och utgör idag
41 respektive 48 procent.

Ett målinriktat arbete för att öka andelen kvinnor i statliga styrelser och
kommittér har också gett resultat. Som redovisas i bilaga 2 var andelen
kvinnliga ordinarie ledamöter i de statliga centrala och regionala
styrelserna 42 respektive 34 procent år 1995. Andelen kvinnor som
ordförande i de centrala styrelserna var 33 procent samma år.

Sedan år 1988 har könsfördelningen inom statliga myndighetsstyrelser
på central och regional nivå redovisats årligen för riksdagen. 1995 års
siffror redovisades översiktligt av jämställdhetsministem vid regeringens
information till riksdagen den 8 februari 1996 (riksdagsprotokoll
1995/96:52).

Fördelningen mellan kvinnor och män i kommittéerna redovisas årligen
i Kommittéberättelsen. Mellan år 1994 och 1995 ökade andelen kvinnliga
(ordinarie) ledamöter i kommittéerna från 34 till 38 procent. Andelen
kvinnor som kommittéordförande var 20 procent år 1995.

Målen

Syftet med de årliga redovisningarna är att synliggöra utvecklingen mot
de mål för kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer som
sattes upp i propositionen om jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop.
1987/88:105, 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364).

Arbetet för att nå dessa mål - 30 procent år 1992, 40 procent år 1995
och 50 procent år 1998 - har i stort gett mycket positiva resultat hittills.
För de centrala statliga styrelserna har målen kunnat nås på utsatt tid. Den
42-procentiga andelen kvinnor år 1995 innebar att målet för detta år t.o.m.
överskreds. För de regionala styrelserna har utvecklingen gått mer
långsamt och målen har inte kunnat nås fullt ut. Mellan år 1994 och 1995
ökade dock andelen kvinnor som ordinarie ledamöter i de regionala
styrelserna från 31 till 34 procent.

Den mindre positiva utvecklingen när det gäller de regionala styrelserna
ledde till att 1995 års mål om 40 procent kvinnor i de statliga styrelserna
sammantaget inte kunde uppnås, utan stannade på 38 procent.

Vidtagna åtgärder Skr. 1996/97:41

De åtgärder som hittills vidtagits för att driva på utvecklingen mot en
jämn könsfördelning i statliga styrelser m.m. kan indelas i tre kategorier:
stramare interna rutiner vid beredning av ärenden om uppdrag, synliggör-
ande av befintlig könsfördelning genom att sprida statistik samt olika
stimulansåtgärder för att öka andelen kvinnor.

Enligt regeringskansliets intema rutiner anmäls, som redovisats tidigare
(prop. 1990/91:113 samt 1993/94:147), fackdepartementens förslag till
uppdrag för godkännande till regeringskansliets jämställdhetsenhet innan
ärendet tas upp för beslut i regeringen. De organisationer eller myndig-
heter m.fl. som erbjuds en plats i en statlig styrelse eller kommitté
ombeds att lämna förslag på två namn, en man och en kvinna, för varje
erbjuden plats. Dessa rutiner kommer även fortsättningsvis att användas,
vilket efter överläggningar mellan regeringen och riksdagspartiernas
gruppledare också har bekräftats av statsrådsberedningen i ett brev till
gruppledarna den 4 juli 1996.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att årligen redovisa för-
delningen mellan kvinnor och män i de statliga styrelserna och kommitté-
erna för riksdagen.

De stimulansåtgärder som varit aktuella för att öka andelen kvinnor i de
statliga styrelserna m.m. har främst rört stöd till organisationer, myndig-
heter m.fl. för projekt och andra insatser från anslaget UO14C2. Särskilda
jämställdhetsåtgärder. Under innevarande mandatperiod har tonvikten legat
på projekt riktade till unga kvinnor. En särskild satsning har bl.a. gjorts
i Östergötland för att underlätta för unga kvinnliga politiker att delta i
fullmäktige- och nämndarbete.

Därutöver kan nämnas att Ungdomsstyrelsen och dåvarande Statens
Ungdomsråd har lämnat bidrag till ett flertal projekt i syfte att öka
ungdomars - i synnerhet flickors - möjligheter till inflytande.

I sammanhanget kan det också erinras om att statsbidraget till kvinnoor-
ganisationernas centrala verksamhet fr.o.m. innevarande budgetår delvis
ändrar karaktär. Den rörliga delen av bidraget, som tidigare var medlems-
baserat, har gjorts om till ett projektbidrag för förnyelse och utveckling
av kvinnoorganisationernas arbete (SFS 1982:865, ändrad senast
1995:673). Regeringens förhoppning är att denna förändring på sikt kan
bidra till att kvinnoorganisationerna engagerar nya grupper av kvinnor och
därmed också stärker kvinnors inflytande på olika områden.

Kvinnor och män i ledande ställning

Att uppnå en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på besluts-
fattande poster inom den offentliga sektorn, liksom i det privata näringsli-
vet, är en viktig demokrati- och maktfråga. En jämn könsfördelning på
alla nivåer gynnar dessutom effektivitet och lönsamhet.

På regeringens uppdrag publicerade Statistiska centralbyrån (SCB) under

hösten 1992 en studie, Man är chef, av kvinnor och män i ledande
ställning inom både privat och offentlig sektor. Studien visade bl.a. att 10
procent av cheferna i den privata sektorn och 30 procent i den offentliga
sektorn var kvinnor. Siffrorna i studien baserade sig på uppgifter från år
1990. Någon senare heltäckande statistik på området finns inte. Men vissa
tecken tyder dock på att utvecklingen mot en jämn könsfördelning inte
har gått i den takt som är önskvärd.

Vissa mindre undersökningar publiceras ibland i media. En sådan
undersökning från år 1995 visade t.ex. att endast 3 procent av personerna
i företagsledningen for 168 börsnoterade företag var kvinnor.

Det hävdas i bland i den offentliga debatten att Sverige har få kvinnliga
chefer, inte minst i näringslivet, jämfört med andra länder som t.ex.
Frankrike och USA. Det finns dock ingen internationell statistik som
möjliggör en sådan jämförelse, och därför går det inte att dra slutsatsen
att Sverige på detta område ligger efter andra länder.

Skr. 1996/97:41

Vidtagna åtgärder

År 1994 presenterade Utredningen om kvinnor och chefskap betänkandet
Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap (SOU 1994:3). Betänkan-
det, som bl.a. innehåller intervjuer med företagsledare, potentiella
kvinnliga chefer inom näringslivet samt chefsrekryterare, har mötts av ett
mycket stort intresse både i Sverige och utomlands. Utredningens
huvudförslag var inrättandet av en ledarskapsakademi.

Under 1995 bildades stiftelsen Näringslivets Ledarskapsakademi efter
samråd mellan regeringen och företrädare från näringslivet och efter att
riksdagen, på regeringens förslag, hade anvisat 2,8 miljoner kronor som
stöd for stiftelsens uppbyggnadsarbete. Stiftelsens verksamhet i övrigt
finansieras huvudsakligen genom avgifter for årsabonnemang från företag
och enskilda. I stiftelsens styrelse ingår företagsledare från näringslivet.
För att man ska kunna tillgodogöra sig de teoretiska kunskaper som
forskning inom området organisation och ledarskap genererar, har ett
vetenskapligt råd knutits till styrelsen.

Huvudsyftet med akademin är att bidra till utvecklingen av ett ledarskap
i svenskt näringsliv som kännetecknas av en förmåga att identifiera,
utveckla och ta tillvara den samlade kompetensen och potentialen hos
såväl kvinnor som män. Detta sker huvudsakligen genom ledarfora och
temaseminarier riktade till företagsledare, chefer i företagsledning samt
övriga chefer i näringslivet på olika nivåer. Akademin initierar även viss
forskning.

Som SCB:s studie Man är chef visade är andelen kvinnor på chefsnivå
högre i offentlig än i privat sektor. Ändå återstår mycket att göra inom
stat, kommun och landsting for att öka andelen kvinnor på ledande
befattningar.

Staten bör, enligt regeringens uppfattning, vara föregångare i detta
arbete. Som redovisades i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100,

bil. 8 sid 12) är regeringens mål att kvinnor ska utgöra minst hälften av Skr. 1996/97:41

de nya myndighetschefer inom den civila statsförvaltningen som
regeringen utser under mandatperioden. Under perioden 20 oktober 1994
till 31 augusti 1996 utsågs 16 kvinnliga verkschefer, dvs. 25 procent.

Antalet nyanställda kvinnliga verkschefer har mer än fördubblats åren
1995-1996 i jämförelse med 1993 och 1994. Under mandatperioden har
kvinnliga verkschefer anställts vid t.ex. Kustbevakningen, Försvarets
Materielverk, Banverket, Invandrarverket och Alkoholinspektionen.
Arbetet med att ytterligare öka antalet kvinnliga verkschefer kommer att
fortsätta prioriteras.

Regeringen angav i förra årets budgetproposition utgångspunkten att de
statliga myndigheterna, på samma sätt som regeringen själv i fråga om de
regeringsutnämnda myndighetschefema, skulle sätta upp tmotsvarande mål
för andelen kvinnor och män på chefsnivå.

Statens fömyelsefond har under 1995-1996 genomfört ett chefsutveck-
lingsprogram för kvinnliga chefer inom statsförvaltningen. Programmet
skall bl.a. stimulera och stödja myndigheterna i deras ansträngningar att
föra fram fler kvinnliga chefer och uppmuntra kvinnor att söka an-
ställningar som chef. En utvärdering av programmet pågår under hösten
1996. Avsikten är att en liknande verksamhet skall kunna genomföras
fr.o.m. år 1997.

Arbetsgivarverket planerar för närvarande ett s.k. mentorsprogram för
nya och blivande kvinnliga chefer inom den statliga sektom.

Fortsatt arbete

Ett stort antal insatser behövs för att öka kvinnors makt och inflytande på
alla områden och nivåer i samhället, inom såväl privat som offentlig
sektor. Regeringens möjligheter att detaljstyra och direkt påverka
utvecklingen på detta område är begränsat, utom i de fall där regeringen
själv utser personer till statliga uppdrag eller i de fall regeringen beslutar
om anställning. Insikten om att ökad makt för kvinnor i vissa fall endast
kan åstadkommas genom omfördelning av makt från män till kvinnor
måste spridas och vinna acceptans i samhället i stort.

När det gäller uppdrag i statliga styrelser och kommittéer fortsätter
arbetet med att åstadkomma en jämn könsfördelning. Metoderna i detta
arbete har, som redovisats tidigare, gett positiva resultat och det finns
därmed ingen anledning att förändra arbetssättet. Självfallet kommer dock
särskilda ansträngningar att göras för att målet om en jämn könsfördelning
skall kunna uppnås år 1998. Ökad uppmärksamhet kommer att ägnas åt
kommittéväsendet, inte minst när det gäller andelen kvinnor som
ordförande. Uppmärksamhet skall även ägnas åt könsfördelningen i de
regionala statliga styrelserna. Det ankommer dock i huvudsak på de
politiska partierna och de regionala myndigheterna att intensifiera
insatserna i detta avseende.

Regeringen har i oktober 1996 avsatt medel från anslaget UO14C2.

Särskilda jämställdhetsåtgärder till Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet för ett projekt som syftar till att stimulera ett mer
aktivt jämställdhetsarbete för bl.a. ökad kvinnorepresentation i kommunala
nämnder och styrelser i tre kommuner och två landsting. Erfarenheterna
från projektet skall spridas över landet och en utvärdering skall redovisas
före 1998 års riksdagsval.

När det gäller frågan om kvinnor på chefsposter, välkomnar regeringen
näringslivets initiativ att bilda en ledarskapsakademi och ser detta som ett
uttryck för en vilja att åstadkomma förändring i frågor som rör kvinnors
och mäns makt och inflytande i arbetslivet. Ett målinriktat arbete som tar
tillvara erfarenheter i frågor som rör kvinnor och män på chefsnivå och
som drivs på av näringslivets egna företrädare är nödvändigt för att
påskynda utvecklingen mot en jämn könsfördelning mellan kvinnor och
män på ledande befattningar.

Synlighet är, som nämnts tidigare, avgörande för förändring. Statistikens
betydelse i detta sammanhang kan inte nog understrykas. Det är angeläget
att statsmakterna och andra kan följa utvecklingen löpande. Regeringen
har nyligen gett SCB i uppdrag att göra en förnyad studie över andelen
kvinnor och män i ledande ställning inom privat och offentlig sektor
liksom deras lönenivå. Studien bygger på siffror från 1995 och beräknas
vara klar i maj 1997. Därefter kommer regeringen att överväga hur
fortlöpande statistik på detta område skall kunna tas fram. Regeringen
kommer också att verka inom Europeiska Unionen för att få fram
jämförbar statistik mellan EU:s medlemsländer i dessa frågor.

Regeringen kommer vidare att intensifiera arbetet med rekrytering när
det gäller de regeringstillsatta tjänsterna som myndighetschefer inom
statsförvaltningen. Målet om 50 procent kvinnor i denna kategori under
mandatperioden står självfallet kvar. Det är regeringens uppfattning att
målformulering är ett verksamt medel i jämställdhetsarbetet. Erfaren-
heterna hittills, t.ex. när det gäller måluppfyllelsen i fråga om könsför-
delningen i statliga styrelser, är positiva. Utan mål och redovisning av
grad av uppfyllelse försvåras ett arbete med att formulera klara strategier
och åtgärder för förändring.

Mot denna bakgrund har regeringen för avsikt att vidta åtgärder för att
främja ett mer aktivt arbete i dessa frågor hos de statliga myndigheterna.
Det är oacceptabelt att andelen kvinnor på chefsposter inom statsför-
valtningen, som bör vara föregångare på området, enligt den senaste
statistiken endast är 20 procent.

Enligt vad regeringen inhämtat underhand, har målformuleringar i fråga
om chefsbefattningar skett i mycket liten, om ens någon, omfattning vid
de statliga myndigheterna. Statliga arbetsgivare skall, liksom andra
arbetsgivare, enligt jämställdhetslagen (1991:433) bedriva ett aktivt och
målinriktat jämställdhetsarbete. Arbetsgivare med tio eller fler anställda
skall dessutom upprätta en jämställdhetsplan varje år. Planen skall
innehålla en redovisning av de aktiva åtgärder som arbetsgivaren har
vidtagit och avser att vidta. Det gäller inte minst i frågor om rekrytering.

Regeringen beslutade den 25 januari 1996 att tillkalla en särskild

Skr. 1996/97:41

utredare med uppdrag att göra en samlad bedömning av effekterna av Skr. 1996/97:41
delegeringen på arbetsgivarpolitikens område. Utredaren skall bl.a. ta fram
en modell för en samlad redovisning som belyser utvecklingen på det
arbetsgivarpolitiska området inklusive jämställdhetsarbetet. Därefter
kommer regeringen att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som kan
behöva vidtas för att intensifiera myndigheternas arbete med att öka
andelen kvinnliga chefer.

Redan nu kommer regeringen att inom ramen för mål- och resultat-
dialogerna med myndighetschefema särskilt följa upp om myndigheterna
bedriver ett konkret och målinriktat arbete för att uppnå jämställdhet
mellan kvinnor och män, inte minst när det gäller att åstadkomma en
jämn könsfördelning på chefsnivå.

Regeringen kommer vidare att inbjuda Arbetsgivarverket och arbets-
marknadens parter inom det statliga området till överläggningar om vilka
ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att intensifiera arbetet i
rekryterings- och chefsfrågor. En annan fråga är kompetensutveckling för
de anställda om jämställdhetsfrågor generellt, både när det gäller
myndigheternas interna jämställdhetsarbete och i fråga om att anlägga ett
jämställdhetsperspektiv på den verksamhet som myndigheten bedriver.

2 Männen och jämställdhetsarbetet

Inledning

Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män.
Målet - ett jämställt samhälle - kan inte förverkligas genom insatser som
riktas enbart till kvinnor och som ensidigt syftar till att stärka kvinnors
position i arbetsliv och samhälle.

Den nödvändiga omfördelningen av makt och resurser i samhället berör
kvinnor och män i lika hög grad. Ökad makt för kvinnor i beslutsfattande
församlingar i samhället och inom arbetslivet innebär minskad makt för
män. Ökat ansvar och därmed ökad makt för män i det praktiska arbetet
med hem och barn innebär mindre ansvar och mindre makt för kvinnorna.

Samma princip om omfördelning gäller också andra delar av jämställd-
hetspolitiken. För att t.ex. bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden krävs
inte bara att kvinnor söker sig till nya utbildnings- och yrkesområden. Det
innebär i lika hög grad att män förändrar traditionella mönster.

Genom de stora förändringar som skett för kvinnor, bl.a. genom deras
ökade förvärvsfrekvens och ökade inflytande i politiska och andra
beslutande församlingar, har synen på mannen och vad som är manligt
förändrats. Det gäller framförallt den förändrade roll som män har i
familjen. Tidigare sågs mannen som ensam ansvarig för familjens
försöijning men i dag är de flesta familjer beroende av båda makarnas
inkomster. Män tar också ett allt större ansvar för det praktiska hemarbe-
tet och den dagliga omsorgen om barnen.

Regeringen har sedan mitten av 1980-talet på olika sätt försökt Skr. 1996/97:41
medverka till att ta upp frågor om mannen och mannens roll i jämställd-
hetsarbetet. Den s.k. Idégruppen for mansrollsffågor arbetade brett med
information och opinionsbildning om mansfrågor på olika samhällsom-
råden från 1983 till 1992. Gruppen ersattes då av Arbetsgruppen om
papporna, barnen och arbetslivet, den s.k. Pappagruppen, som i första
hand skulle behandla frågan om förutsättningar for män att ta ut en större
del av sin rätt till föräldraledighet. I Pappagruppens slutrapport (Ds
1995:2), som avlämnades i december 1994, föreslås bl.a. att ytterligare två
pappamånader införs (vilket innebär sammanlagt tre pappamånader) och
att enskild vårdnad som juridiskt begrepp avskaffas.

Pappagruppen har vidare föreslagit att ogifta föräldrar automatiskt skall
få gemensam vårdnad om sitt barn från det att faderskapet fastställts. Den
frågan har övervägts också av Vårdnadstvistutredningen som i sitt
betänkande Vårdnad, boende och umgänge (SOU 1995:79) ansett att den
nu gälande ordningen skall bestå. Vårdnadstvistutredningen har föreslagit
en rad åtgärder för att öka användningen av gemensam vårdnad. Bland
annat har utredningen föreslagit att domstol skall kunna besluta om
gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig den vårdnads-
formen. Utredningen har också föreslagit att domstol skall kunna besluta
om umgänge inom ramen för gemensam vårdnad. Såväl Vårdnadstvistut-
redningens betänkande som de delar av Pappagruppens förslag som avser
de familjerättsliga bestämmelserna har remissbehandlats. Förslagen bereds
för närvarande inom regeringskansliet. Arbetet är inriktat på att en
proposition skall kunna presenteras våren 1997.

Frågor om män och jämställdhet har alltmer fokuserats på mäns
praktiska ansvar för sina små barn och relationerna till dem. Den
grundläggande frågan gäller barnens rätt att från tidig ålder ha nära
relationer till båda sina föräldrar och att ha tillgång till både kvinnliga och
manliga förebilder. Ett annat motiv för att män måste ta sin del av det
praktiska ansvaret för hem och barn är att kvinnor skall kunna etablera sig
och utvecklas i arbetslivet på samma villkor som män.

Mäns föräldraledighet

Reglerna om föräldraförsäkring och statistik om kvinnors och mäns uttag
av föräldraledighet diskuteras i avsnitt II.8. Här redovisas endast de
åtgärder som regeringen under senare år har vidtagit för att underlätta
fäders uttag av föräldraledighet.

Regeringen har sedan i slutet av 1980-talet årligen avsatt medel för
varierande projektverksamhet som syftat till att öka fäders uttag av
föräldraledighet. Det har främst handlat om informations- och utbildnings-
projekt som genomförts av landsting och enskilda företag, kommuner,
försäkringskassor och fackliga organisationer.

Erfarenheterna visar att information om pappaledighet via försäkrings-
kassorna ger relativt god effekt. Det s.k. pappaprojektet vid försäkrings-

kassorna i Värmland, med riktade informationsinsatser till de nyblivna Skr. 1996/97:41
papporna, resulterade i en tydlig ökning av ledighetsuttaget. För att ta till
vara och sprida dessa goda erfarenheter till andra delar av landet beviljade
regeringen i juni 1996 Riksförsäkringsverket tre miljoner kronor för en
landsomfattande informationskampanj om pappaledighet. Kampanjen skall
pågå i två år och omfatta information riktad till föräldrar, arbetsgivare och
anställda.

Regeringen har också beviljat medel till Stiftelsen Manscentrum i
Stockholm för en intervjundersökning om hur föräldralediga män
använder sin tid. Syftet med denna undersökning är att öka kunskapen om
mäns villkor under föräldraledigheten, om de förändrats över tid och om
de skiljer sig från kvinnors villkor. Projektet, som är en uppföljning av
liknande tidsmätningar som utfördes år 1986 och 1990, skall avslutas
under hösten 1996.

Försök med s.k. pappautbildning har också genomförts vid mödravårds-
centraler i Jämtlands, Gävleborgs, Älvsborgs och Malmöhus läns
landsting, samt i Malmö stad, fr.o.m. hösten 1994 t.o.m. december 1996.
Syftet med pappautbildningen, vilken genomfördes av manliga pappaut-
bildare och riktade sig till blivande och nyblivna fader, var främst att öka
mäns uttag av föräldraledighet, men också bl.a. att öka förståelsen av hur
föräldraskapet förändrar parrelationer. Projektet planerades och genomför-
des i samverkan mellan regeringskansliets jämställdhetsenhet och
Landstingsförbundet och finansierades via regeringens anslag för särskilda
jämställdhetsåtgärder. Enligt den utvärdering som har genomförts av
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, Spri, är erfarenheterna av
projektet positiva. Det har också rönt ett stort intresse internationellt, inte
minst inom EU. Även bland de nordiska länderna är intresset stort. I t.ex.
Norge kommer den svenska modellen för pappautbildning att spridas över
hela landet.

Syftet med försöksverksamheten har varit att på sikt införliva pappaut-
bildning i landstingens föräldrautbildning. En nytillsatt arbetsgrupp inom
Socialdepartementet har fått i uppgift att kartlägga, beskriva och analysera
verksamheter med föräldrautbildning och föräldrastöd. Arbetsgruppen,
som också kommer att beröra frågan om pappautbildning, skall redovisa
sitt arbete i december 1996. Regeringen kommer att därefter överväga
vilka åtgärder som bör vidtas för att pappautbildning skall spridas till hela
landet och integreras i föräldrautbildningen.

År 1995 beviljade regeringen Jämställdhetscentrum i Karlstad medel för
att dels sammanställa en kunskapsöversikt, dels genomföra en attityd-
undersökning om pappaledighet. Syftet med kunskapsöversikten är att få
en samlad bild av befintliga studier, utredningar, rapporter m.m. som
handlar om mäns uttag av föräldrapenning. Kunskapsöversikten överläm-
nades till regeringen sommaren 1996 och är en viktig grund för attityd-
undersökningen som skall vara avslutad i december 1996. Syftet med
undersökningen är bl.a. att ta reda på kvinnors, mäns, arbetsgivares och
arbetskamraters inställning till kvinnors och mäns föräldraledighet. Såväl
kunskapsöversikten som attitydundersökningen kommer att vara viktiga

underlag i det fortsatta arbetet for att mäns uttag av föräldraledighet skall Skr. 1996/97:41
öka.

Män inom barnomsorg och skola

Bland de anställda i förskolor och fritidshem var endast 6 procent män år
1994. Mäns andel har varit oförändrad under 1990-talet. Regeringen har
under en följd av år beviljat medel för projekt som syftat till att öka
andelen män inom barnomsorgen samt inom, förskollärar- och fritids-
pedagogutbildningama.

Socialstyrelsen stöder fortlöpande kommunala utvecklings-, försöks- och
utvärderingsprojekt inom barnomsorgen. Ett prioriterat område har länge
varit utvecklingsverksamhet som bidrar till att öka antalet män i förskolan.
Under budgetåret 1994/95 beviljades medel till fem projekt som direkt
berörde mansrollen och mäns deltagande inom barnomsorgen. En ökning
av antalet män i förskolan och på fritidshem är viktig för att barn skall ha
möjlighet att möta både kvinnliga och manliga förebilder i sin vardag.
Regeringen följer därför utvecklingen och kommer, utifrån erfarenheterna
från pågående projekt och verksamheter på området, att återkomma med
förslag till hur andelen män inom barnomsorgen kan öka.

Även läraryrkena domineras i ökad utsträckning av kvinnor. Universitet
och högskolor med lärarutbildning har allt farre manliga sökande.
Regeringen tillsatte därför år 1995 en arbetsgrupp för att se över
lärarutbildningen (U 1995:B), göra en probleminventering och presentera
underlag för ett fortsatt utredningsarbete. Problemet med att för få män
söker till utbildningen påtalades i arbetsgruppens rapport Lärarutbildning
i förändring (Ds 1996:16). Mot denna bakgrund anger regeringen i
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, utg.omr. 16, avsnitt
5.3) att de universitet och högskolor som anordnar lärarutbildningar bör
vidta ytterligare åtgärder för att öka andelen manliga lärarstudenter.

Män och våld

Under våren 1993 bildades nätverket Manlig front mot mäns övergrepp
på initiativ av männen i Rädda Barnens styrelse och som en reaktion mot
mäns övergrepp mot kvinnor och barn. Detta nätverk omfattar omkring
2500 män. År 1996 beviljade regeringen medel till nätverket för spridande
av information kring frågor om män och våld.

Regeringen har under mandatperioden också beviljat medel till Riksför-
bundet för behandlingshem i syfte att producera en videofilm om metoder
för behandling av våldsbenägna män.

I slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU 1995:60) föreslog Kvinnovåldskom-
missionen att två miljoner kronor årligen skall utgå till brottsoffeijourer
och mansjourer som erbjuder behandling av män med våldsproblematik.
Ett annat förslag var att påbörja en intensivövervakning av män som inte
respekterar ett utdömt besöksförbud. Betänkandet har remissbehandlats

och förslagen bereds för närvarande i regeringskansliet (se vidare avsnitt Skr. 1996/97:41
II.3).

Internationellt arbete

Sverige har även i olika sammanhang på nordisk, europeisk, och global
nivå lyft fram frågor om män och jämställdhetsarbete (se även avsnitt
IV.3). I april 1995 anordnade Nordiska ministerrådet en konferens om
mansffågor i Stockholm som Sverige hade huvudansvar for. Konferensen
utgjorde en del av Nordiska ministerrådets förberedelser inför FN:s
kvinnokonferens i Peking och dokumenterades i rapporten Nordens män
- en skiftande skara. Sverige bidrog också till FN:s kvinnokonferens med
en antologi på engelska, Men on Men, som innehåller åtta svenska mäns
tankar om jämställdhet, maskulinitet och föräldraskap. Boken distribuera-
des i närmare 10 000 exemplar i Peking och har även därefter efterfrågats
av flera länder.

Vidare planeras inom Europarådets ram - på svenskt initiativ - en
konferens att äga rum under 1997 om männens roll när det gäller att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Fortsatt arbete

Regeringen kommer även i fortsättningen att på olika sätt stödja ett aktivt
arbete för att fler män skall engagera sig i jämställdhetsarbetet. Det gäller
i första hand mäns ansvar för arbetet med hem och barn. Bland annat
kommer initiativ att tas för att det tidigare nämnda projektet om pappaut-
bildning skall spridas över hela landet. Uppmärksamhet kommer också att
ägnas åt frågor om hur andelen män inom barnomsorgen kan öka. Men
även andra frågor om män och jämställdhet är av betydelse.

Intresset för s.k. mansforskning växer. Genusforskningen, som behandlar
relationer mellan manligt och kvinnligt, har hittills i första hand utgått
från ett kvinnligt perspektiv. Röster höjs nu för att denna forskning också
skall bedrivas utifrån ett manligt perspektiv, t.ex. genom studier om
maskulinitet och dess betydelse när det gäller möjligheterna att åstadkom-
majämställdhet mellan könen. För att stimulera denna utveckling kommer
regeringen att lämna ett uppdrag om en kartläggning av befintlig
forskning och studier i dessa frågor i Sverige och utomlands.

Frågor om män som utövare av våld har också fatt ökad uppmärksamhet
på senare tid. Det faktum att en mycket stor del av det våld som utövas
i samhället, mot både kvinnor och män, utövas av män, har nu blivit
synligt på ett annat sätt än tidigare. Sambandet mellan våld, som i första
hand riktar sig mot kvinnor, och bristande jämställdhet har också
tydliggjorts. Kunskaperna behöver dock öka i dessa frågor. För att
stimulera till ökad kunskap och debatt kommer regeringen bl.a. att inbjuda
till en konferens om män och våld i januari 1997.

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

3 Våld mot kvinnor

Skr. 1996/97:41

Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor är allvarliga brott som
måste bekämpas. Våld mot kvinnor är också ett allvarligt uttryck for
bristande jämställdhet och därmed också för den obalans som råder i
maktförhållandet mellan kvinnor och män. Under senare år har ett flertal
åtgärder vidtagits för att motverka våld mot kvinnor och för att stödja,
hjälpa och skydda utsatta kvinnor.

Bland dessa åtgärder kan nämnas ny lagstiftning och ändringar i
befintlig lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal vålds- och
sexualbrott. Nya regler har även införts som ger ett ökat skydd för barn
när det gäller sexuella övergrepp. Satsningar har också gjorts på
förebyggande åtgärder, t.ex. genom fortbildning av personal som kommer
i kontakt med utsatta kvinnor, och på förbättringar av skyddet för de
kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas för våld, t.ex. genom
larm och annan utrustning. Därtill kommer att kvinnojourerna under
senare år har fått ett utökat statligt stöd.

Regeringen anser att arbetet med att motverka våld mot kvinnor måste
intensifieras ytterligare. Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande
Kvinnofrid (SOU 1995:60), vilket överlämnades till regeringen i juni
1995, är härvid av stor betydelse. Förslagen i betänkandet omfattar flera
olika samhällsområden. De behandlar bl.a. frågor om hur myndigheter
inom socialtjänst, hälso- och sjukvård samt rättsväsende skall handlägga
ärenden med anknytning till våld mot kvinnor och om hur kunskap och
kompetens skall höjas bland dem som arbetar med sådana ärenden. Vidare
föreslås ny lagstiftning, bl.a. ett nytt brott, "kvinnoffidsbrott", som har sin
utgångspunkt i att många kvinnor upplever övergrepp från närstående män
som en process och inte som en serie enskilda gärningar. Sådana
övergrepp föreslås bli kriminaliserade som ett särskilt brott under förut-
sättning att de utförda handlingarna är ägnade att varaktigt kränka
kvinnans integritet och skada hennes självkänsla. Därutöver föreslås ett
flertal lagändringar i brottsbalken föreslås, bl.a. genomgripande föränd-
ringar i bestämmelsen om våldtäkt och ett förstärkt skydd för barn som
utsatts eller riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. Kommissionen
föreslår vidare ett utökat stöd till kvinnojourerna liksom till mansjourema.
Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissin-
stansernas synpunkter finns i skriften Remissammanställning Kvinnofrid
(Ds 1996:28).

Under hösten 1995 invigdes Rikskvinnocentrum i Uppsala för kvinnor
som misshandlats och våldtagits. Centret kom till på förslag av Kvinno-
våldskommissionen i delbetänkandet Ett centrum för kvinnor som
våldtagits och misshandlats (SOU 1994:56). Rikskvinnocentrum har som
stöd för uppbyggnadsarbetet beviljats tre miljoner kronor från Socialde-
partementets utvecklingsanslag för vartdera budgetåret 1994/95 och
1995/96. I övrigt finansieras verksamheten av Uppsala läns landsting.
Rikskvinnocentrums huvuduppgifter är patientomhändertagande, ut-
bildning, forskning och information. En telefonlinje till centret är

bemannad dygnet runt. Det är öppet både for kvinnor i akut kris och för Skr. 1996/97:41
kvinnor som lever i långvariga misshandelsförhållanden. Intresset for
Rikskvinnocentrum är stort och erfarenheterna från verksamheten är
mycket goda. Regeringen utgår från att erfarenheterna från centret sprids
till andra landsting.

Av betydelse när det gäller våld mot kvinnor är också Utredningen
(Ju 1995:06) om utvärdering av åtgärder på brottsofferområdet
(dir. 1995:94) som tillsattes i januari 1996. Utredningen skall bl.a.
utvärdera lagen (1988:609) om målsägandebiträde och lagen (1988:688)
om besöksförbud. Vidare skall de förändringar som kan vara befogade i
t.ex. lagstiftning och myndigheters handläggningsrutiner föreslås. Arbetet
skall vara avslutat senast vid utgången av år 1997.

I sammanhanget bör även erinras om att Anknytningsutredningen
(A 1996:01), som tillsattes under våren 1996, bl.a. har till uppgift att
kartlägga hur vanligt det är att utländska medborgare, företrädesvis
kvinnor, utsätts för övergrepp i s.k. anknytningsärenden och hur vanligt
det är att en och samma person gör sig skyldig till upprepade övergrepp.
Utredningens arbete skall vara klart under våren 1997.

Kvinnovåldskommissionens förslag bereds f.n. inom regeringskansliet.
Som redovisades inledningsvis är avsikten att under år 1997 lägga fram
en samlad proposition med anledning av kommissionens förslag.

4 Jämställdhetslagen och JämO

Jämställdhetslagen (1991:433) är ett viktigt verktyg för att främja
kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och ut-
vecklingsmöjligheter i arbetet. Lagens konstruktion, med regler om
diskrimineringsförbud och regler om arbetsgivares skyldighet att vidta
aktiva ffamåtsyftande åtgärder för jämställdhet på arbetsplatsen, är unik
ur ett internationellt perspektiv. Få länder har t.ex. regler om aktiva
åtgärder och skyldighet för arbetsgivare att årligen upprätta en jämställd-
hetsplan. Vidare har få länder utanför Norden en Jämställdhetsombudsman
(JämO) för aktiv tillsyn över arbetsgivares jämställdhetsarbete på
arbetsplatsen.

Jämställdhetslagen har varit föremål för både utvärdering och ändringar
under senare år. Den nu gällande lagen trädde i kraft den 1 januari 1992
(prop. 1990/91:113, bet. 1990/91:17, rskr. 1990/91:288) och ersatte den
tidigare lagen (1979:118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet. Tillkomsten av den nya lagen föranleddes av betänkandet Tio
år med jämställdhetslagen (SOU 1990:41). Den 1 juli 1994 trädde ett
antal ändringar av den nya lagen i kraft (prop. 1993/94:147, bet.
1993/94:17, rskr. 1993/94:290).

Detta innebär att förhållandevis omfattande och genomgripande föränd-
ringar av lagstiftningen har ägt rum sedan år 1992. Bland annat har
lönediskrimineringsförbudet skärpts och anpassats till EU:s regler.

Innebörden av begreppet likvärdigt arbete har, till ledning för rättstillämp- Skr. 1996/97:41
ningen, preciserats närmare i förarbetena. Regler om indirekt diskrimine-
ring har också införts, liksom ett förbud mot trakasserier. Nya regler om
arbetsgivares skyldighet att kartlägga löneskillnader, att motverka sexuella
trakasserier och att underlätta både för kvinnor och män att förena
förvärvsarbete och föräldraskap har tillkommit. Sedan den 1 januari 1992
är arbetsgivare med tio eller fler anställda skyldiga att upprätta en årlig
jämställdhetsplan. Arbetsgivaren är numera också alltid skyldig att iaktta
lagens regler om aktiva åtgärder, även om det finns kollektivavtal. JämO:s
tillsyn har utökats på motsvarande sätt.

Sedan de nya lagändringarna trädde i kraft har JämO väckt talan vid
Arbetsdomstolen (AD) två gånger. Båda målen gällde ifrågasatt lönedi-
skriminering. I december 1995 avgjorde AD det ena målet som rörde
frågan huruvida en kvinnlig ekonom vid Kumla kommun hade varit utsatt
för lönediskriminering i förhållande till två manliga ekonomer på samma
arbetsplats. AD kom till slutsatsen att det var fråga om likvärdigt arbete
och att könsdiskriminering hade ägt rum. Domstolen biföll således JämO:s
talan.

Det andra målet, det s.k. bammorskemålet, rörde huruvida en kvinnlig
barnmorska vid Örebro läns landsting hade varit utsatt för lönediskrimine-
ring i förhållande till två manliga medicintekniker på samma arbetsplats.
AD kom till slutsatsen att JämO inte förmått visa att barnmorskans arbete
var likvärdigt med något av medicinteknikemas arbeten och ogillade
JämO:s talan. AD gick inte in på vilka skälen till löneskillnaden var och
tog således inte ställning till frågan om lönediskriminering hade ägt rum.

JämO har vid ett par tillfallen föreslagit skärpningar av jämställd-
hetslagen. Det har skett i en skrivelse till regeringen den 18 oktober 1994,
i myndighetens anslagsframställning för budgetåren 1997 - 1999, samt i
en skrivelse som överlämnades vid en uppvaktning hos jämställdhetsmi-
nistem den 29 augusti 1996.

JämO:s förslag till lagändringar har huvudsakligen rört bestämmelser
om löner och sexuella trakasserier, diskrimineringsförbudets omfattning
vid rekrytering, frågor om AD:s sammansättning i mål enligt jämställd-
hetslagen samt frågor om storleken på skadestånd vid diskriminering.

JämO framför bl.a. att det finns brister när det gäller lagens lönediskri-
mineringsförbud som bör åtgärdas. Bland annat bör begreppet likvärdigt
arbete definieras i lagtexten. JämO föreslår också, med hänvisning till en
dom i EG-domstolen i målet (C-l77/88) Dekker mot Stiching Vormings-
centrum, att lagens diskrimineringsförbud ändras så att det blir tillämpligt
även i fall då det saknas jämförelseperson av motsatt kön. Vidare bör,
enligt JämO, kravet på arbetsgivaren att kartlägga löneskillnaderna på
arbetsplatsen (9 a §) skärpas.

När det gäller sexuella trakasserier framför JämO att det i lagen bör
införas ett skadeståndssanktionerat diskrimineringsförbud enligt vilket det
skall betraktas som otillåten könsdiskriminering om arbetsgivaren
underlåter att förhindra eller åtgärda sexuella trakasserier mellan
arbetstagare. JämO föreslår vidare att begreppet sexuella trakasserier

definieras i lagtexten och att arbetsgivarens nuvarande skyldighet enligt Skr. 1996/97:41
6§ att verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier
eller trakasserier på grund av en anmälan om könsdiskriminering
specificeras.

Slutligen föreslår JämO att särskilda domförhetsregler tillskapas för AD,
i syfte att garantera en jämn könsfördelning bland dem som dömer i mål
om könsdiskriminering, och att jämställdhetslagens skadeståndsregler ses
över.

Regeringen anser att de frågor som JämO tar upp i sina skrivelser är
angelägna. Sexuella trakasserier på arbetsplatser kan självfallet inte
accepteras. Mycket tyder på att det finns bristande kunskaper på
arbetsmarknaden om både innebörden och konsekvenserna av sexuella
trakasserier samt om hur de skall motverkas. Detta har tydliggjorts av
både JämO och den projektverksamhet som bedrivits med stöd från
anslaget UO 14C2.Särskilda jämställdhetsåtgärder och som finns beskriven
i ett magasin om sexuella trakasserier, utgivet av Socialdepartementet år
1995. Mot denna bakgrund anser regeringen i likhet med JämO att det
finns starka skäl att se över reglerna om sexuella trakasserier. Regeringen
kommer därför att inleda ett sådant arbete under våren 1997. I samman-
hanget bör det även nämnas att Kvinnovåldskommissionen i sitt slut-
betänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60) föreslog att frågan om sexuella
trakasserier bör ses över.

Regeringen ser även allvarligt på det faktum att de generella löneskill-
naderna mellan kvinnor och män tycks öka på vissa områden samt att
osakliga löneskillnader mellan könen förekommer. Lönediskriminering
som beror på kön måste bekämpas med alla medel. Den viktiga roll som
både arbetsmarknadens parter och JämO spelar i detta arbete kan inte nog
understrykas. Regeringen har vid ett flertal tillfallen tagit upp frågor om
löneskillnader mellan könen med parterna och deklarerat sin avsikt att
noga följa det arbete som bedrivs på området.

Det är vidare angeläget att frågor om lönediskriminering prövas i
domstol och regeringen välkomnar därför JämO:s insatser för att få till
stånd sådana prövningar. Samtidigt måste det konstateras att de två fall
som nyligen avgjorts i AD inte ger tillräcklig vägledning i fråga om
räckvidden av lönediskrimineringsförbudet. Inte heller i fråga om den nya
lagen i övrigt och de lagändringar som trädde i kraft år 1994 finns det
tillräckligt underlag att kunna bedöma räckvidden. Det är således, enligt
regeringens uppfattning, ännu för tidigt att med säkerhet kunna uttala sig
om gränserna för rättstillämpningen.

När det gäller frågan om lagens diskrimineringsförbud bör göras
tillämpligt även i fall då det saknas jämförelseperson av motsatt kön,
anser regeringen att det finns skäl att avvakta den fortsatta rättsutveck-
lingen i frågan. Någon lagändring bör därför inte nu aktualiseras.

I 1997 års budgetproposition har regeringen föreslagit en avsevärd
ökning av anslaget till JämO. Det innebär den största ökningen sedan
tillkomsten av myndigheten år 1980. Bakgrunden är det stora behov som
finns av att intensifiera arbetet med de frågor som jämställdhetslagen

reglerar, t.ex. frågor om lönediskriminering och arbetsgivares skyldighet Skr. 1996/97:41
att kartlägga löneskillnader på arbetsplatser med minst tio anställda. De
föreslagna ökade resurserna är avsedda att underlätta ombudsmannens
arbete med stöd, råd och information om lagens regler samt att frigöra
resurser för arbetet med anmälningar om könsdiskriminering.

JämO har föreslagit omfattande ändringar i jämställdhetslagen.
Regeringen anser emellertid att JämO genom det stora resurstillskott som
föreslagits får ökade möjligheter att driva frågor om t.ex. lönediskrimine-
ring, både rättsligt och i övrigt. Återkommande ändringar av lagstiftningen
måste, enligt regeringens uppfattning, vägas mot behovet av att reglerna
får verka och bli kända hos de aktörer som skall följa och tillämpa dem.
JämO har en viktig uppgift härvidlag.

När det gäller JämO:s önskemål om möjlighet att föra grupptalan i jäm-
ställdhetsmål kan erinras om det arbete som bedrivits av Grupptalanut-
redningen. I utredningens slutbetänkande Grupprättegång (SOU 1994:151)
föreslås bl.a. att grupprättegång skall kunna föras i Arbetsdomstolen enligt
jämställdhetslagen. Utredningens förslag bereds för närvarande inom
regeringskansliet. I samband med att regeringen tar ställning till förslagen
kommer även jämställdhetsiagens skadeståndsregler att ses över i den mån
så erfordras.

Regeringen anser det angeläget med en jämn könsfördelning i Arbets-
domstolen liksom i övriga domstolar och i andra samhällsorgan. Andelen
kvinnor i AD har ökat väsentligt under senare år. Den 1 januari 1996 var
36 procent av domstolens ledamöter och ersättare kvinnor, varav andelen
kvinnor bland ämbetsledamötema (ordförande, vice ordförande och s.k.
tredje man) var 51 procent och andelen kvinnor bland dem som samman-
taget utses av parterna var 29 procent. Arbetet med att åstadkomma en
ökad kvinnorepresentation på det statliga området sker bl.a. genom
målformulering samt särskilda rutiner inom regeringskansliet. Dessa frågor
beskrivs närmare i avsnittet II. 1. Regeringen kommer att ägna ökad
uppmärksamhet åt AD:s sammansättning vad avser kvinnor och män.
Partemas beredvillighet att hörsamma regeringens önskemål om ökad
kvinnorepresentation är då av största betydelse. Regeringen är dock inte
beredd att tillskapa särskilda regler för AD i denna fråga.

Sammanfattningsvis kommer regeringen att se över jämställdhetslagens
regler om sexuella trakasserier och trakasserier, liksom vid behov reglerna
om skadestånd. Regeringen bereder frågan om grupptalan. JämO, vars
verksamhet är omistlig i jämställdhetsarbetet, föreslås få väsentligt ökade
resurser att användas bl.a. i kampen mot lönediskriminering på grund av
kön.

Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att nu vidta någon
ytterligare åtgärd med anledning av JämO:s skrivelser.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO)

JämO:s arbetsmängd har ökat betydligt under senare år. Det beror främst

på tillkomsten av den nya jämställdhetslagen år 1992 samt de lagändring- Skr. 1996/97:41
ar som trädde i kraft under 1994, varigenom t.ex. myndighetens till-
synsansvar när det gäller lagens regler om aktiva åtgärder, inklusive krav
på upprättandet av årliga jämställdhetsplaner, utvidgades till att omfatta
hela arbetsmarknaden.

JämO:s ärendemängd ökade markant mellan verksamhetsåren 1993/94
och 1995/96. Anmälningarna om könsdiskriminering ökade exempelvis
från 106 till 298, främst beroende ett stigande antal fall av påstådd
lönediskriminering. Under samma period ökade antalet ärenden om aktiva
åtgärder från 386 till 556, delvis på grund av att JämO initierade ett större
antal granskningar av jämställdhetsplaner. Under 1994/95 uppkom en topp
när det gäller antalet anmälda fall av könsdiskriminering, framförallt
beroende på att elva gruppanmälningar om lönediskriminering lämnades
in vilka omfattade ett stort antal enskilda anmälningar.

Som redovisats ovan har JämO under 1994-1996 drivit två fall om
påstådd lönediskriminering i Arbetsdomstolen.

Under samma period har Jämställdhetsnämnden behandlat tre ärenden
då arbetsgivare på begäran av JämO vägrat att lämna in planer för sitt
jämställdhetsarbete. I samtliga tre fall har berörd arbetsgivare efter
föreläggande om vite lämnat in en jämställdhetsplan.

Inom området för arbetsgivares skyldighet att vidta aktiva åtgärder har
JämO under den aktuella perioden lagt ner stora resurser för att begära in,
granska och lämna stöd när det gäller upprättandet av jämställdhetsplaner.
Under 1994/95 begärdes t.ex. planer in från 57 arbetstagar- och 17
arbetsgivarorganisationer, samt från riksdagspartierna. Under 1995/96
begärdes planer in från arbetsgivare inom de tio största koncernerna,
mediabranschen, departementen och rättsväsendet. En satsning riktade sig
till 150 företag i Västerbotten. JämO:s arbete på detta område har, enligt
myndighetens egen bedömning, lett till en kvalitativ förbättring av
jämställdhetsplanema från berörda arbetsgivare.

Tidningen Jämsides upplaga har ökat kontinuerligt och ligger på 25 000
- 30 000 exemplar. Knappa ekonomiska resurser har dock gjort att man
har tvingats dra ner utgivningen av tidningen från sex till fyra nummer
per år. Vidare har en mängd rapporter och andra trycksaker utarbetats och
distribuerats, bl.a. handböcker om lönediskriminering, arbetsvärdering
respektive aktiva åtgärder.

I regleringsbreven för JämO för budgetåren 1994/95 och 1995/96 anges
som ett prioriterat verksamhetsmål att myndigheten aktivt skall verka för
att öka kännedomen hos arbetsgivare och arbetstagare om jämställd-
hetslagens krav, särskilt de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli
1994. JämO skall vidare öka insatserna i fråga om tillsyn och uppföljning
av om arbetsgivare uppfyller lagens krav på aktiva åtgärder och upprättan-
de av jämställdhetsplan. Dessutom skall lönefrågor och frågor om sexuella
trakasserier prioriteras.

JämO:s resultatredovisning visar, som redovisas i budgetpropositionen
för år 1997, att resurserna har varit otillräckliga för att möta de ökade
krav som ställts på myndigheten, beroende på att dess tillsynsansvar har

utökats till att omfatta hela arbetsmarknaden i fråga om arbetsgivares Skr. 1996/97:41
skyldigheter att vidta aktiva jämställdhetsåtgärder och upprätta årliga
jämställdhetsplaner. Bristen på resurser har bl.a. gjort att JämO i flera fall
har begärt förlängda preskriptionstider. På grund av bristande resurser har
JämO, enligt sin årsredovisning, inte heller kunnat möta den ökade
efterfrågan på information och medverkan i utbildnings- och konferens-
verksamhet.

Regeringen har därför i budgetpropositionen föreslagit en ökning med
fem miljoner kronor av JämO:s budget. Förslaget om ökade anslag skall
ses som ett uttryck för den vikt som regeringen faster vid myndighetens
arbete och det behov som finns när det gäller att intensifiera insatserna till
stöd för respektive för tillsyn av arbetsgivares skyldigheter enligt lagen.

5 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik

Inledning

Ett väl fungerande välfärdssamhälle som tar tillvara både kvinnors och
mäns vilja att arbeta och utvecklas är en god grund för tillväxt. Rättvis
fördelning av tillväxt och välfärd bygger i hög grad på en jämn fördelning
av löneinkomster, som i sin tur möjliggörs av en hög och jämn sysselsätt-
ning. Det är mot den bakgrunden som regeringen inom arbetsmarknads-,
arbetslivs- och den ekonomiska politiken prioriterar åtgärder för att
bekämpa arbetslösheten, öka sysselsättningen för både kvinnor och män
och samtidigt verka för en väl fungerande lönebildning.

En hörnsten i regeringens jämställdhetspolitik är kvinnors och mäns lika
möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget arbete.
Utvecklingen på arbetsmarknaden har därför stor betydelse för jämställd-
heten mellan kvinnor och män. Trots att andelen kvinnor i arbetskraften
är i stort sett lika stor som andelen män har kvinnor i genomsnitt alltjämt
en svagare ställning än män på arbetsmarknaden. Därför är åtgärder för
att stärka kvinnors ställning och förbättra deras villkor i arbetslivet en
viktig jämställdhetspolitisk fråga.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970- och 1980- talen har
tillsammans med en aktiv familjepolitik och utbyggnaden av barnomsor-
gen bidragit till att kvinnor förvärvsarbetar i allt större utsträckning. I
början av 1990-talet fanns i stort sett lika många kvinnor som män i
arbetskraften. Under de senaste åren har arbetskraftstalen sjunkit för både
kvinnor och män och var under andra kvartalet år 1996 76 procent för
kvinnor och 80 procent för män. Arbetslösheten har ökat för både kvinnor
och män.

Kvinnor arbetar oftare deltid än män vilket påverkar inkomstens storlek
och därmed möjligheten att kunna försörja sig. Cirka 40 procent av
kvinnorna och 8 procent av männen arbetar deltid. Skillnaderna i antalet
timmar i förvärvsarbete mellan kvinnor och män hänger samman med

fördelningen av hemarbetet. Av SCB:s tidsanvändningsstudie 1990/91 Skr. 1996/97:41
framgår att kvinnor i genomsnitt ägnar 33 timmar och män 20 timmar per
vecka åt hemarbete. Mödrar till barn under 7 år hemarbetar mest. Bland
män förvärvsarbetar fäder till barn under 7 år mest och bland kvinnor
förvärvsarbetar mödrar till barn i skolåldern mest. Minst skillnader i
tidsanvändning visar kvinnor och män i åldern 25-44 år utan barn.

Under den senaste tioårsperioden har dock kvinnor i flera avseenden
stärkt sin ställning på arbetsmarknaden. Fler kvinnor finns i arbetskraften.
Andelen heltidsarbetande kvinnor i åldern 20-64 år har ökat från 55
procent till knappt 61 procent under perioden 1987-1995. Vidare har
småbamsmödrar ökat sina faktiskt arbetade timmar och kvinnor utanför
arbetskraften ser sig i minskad utsträckning som hemarbetande. De
betraktar sig i större utsträckning än män som studerande eller arbets-
sökande.

Genom att kvinnor har ökat sin tid i förvärvsarbete har också deras
inkomster ökat. Fler kvinnor är ekonomiskt obeoroende av någon annan
for sin försörjning. En studie (Nermo, 1994) visar bl.a. att 12,6 procent
av kvinnorna var helt beroende av en man for sin försörjning år 1981. År
1991 hade andelen sjunkit till 3,4 procent.

Lönen är den viktigaste inkomstkällan for såväl kvinnor som män.
Enligt SCB:s inkomststatistik har den genomsnittliga arbetsinkomsten for
helårs- och heltidsanställda kvinnor i 1994 års priser ökat från 174 600
kronor 1988 till 182 900 kronor år 1994 dvs. med 5 procent. För männen
är motsvarande siffror 222 900 kronor respektive 238 200 kronor, en
ökning med 7 procent. Relationen mellan kvinnors och mäns genomsnittli-
ga arbetsinkomst har under perioden varit i stort sett oförändrad (kvinnors
genomsnittliga arbetsinkomst är 77 procent av mäns).

Män har under hela 1990-talet haft högre arbetslöshet än kvinnor. Kon-
junkturnedgången i början av 1990-talet drabbade främst industri- och
byggsektorn, som domineras av män. Det innebar att arbetslösheten bland
män ökade kraftigt under åren 1991-1993. Minskningen av sysselsättning-
en i offentlig sektor var störst under år 1993, vilket i första hand drabbade
kvinnor. År 1994 vände utvecklingen inom det privata näringslivet och
sysselsättningen ökade igen. Detta fick till följd att männens arbetslöshet
minskade medan kvinnornas fortsatte att öka. Kvinnornas arbetslöshet har
dock inte ökat så kraftigt att den överstiger männens.

De utomnordiska medborgarna har en svår situation på arbetsmarkna-
den. Arbetskraftsdeltagandet för kvinnor med utländsk bakgrund har
sjunkit kraftigt under 1990-talet.

Både bland kvinnor och män har de lågutbildade drabbats hårdast av
arbetslösheten. I takt med att kompetenskraven höjs i arbetslivet far
arbetstagare med de kortaste utbildningarna allt svårare att behålla sina
anställningar. De som blivit arbetslösa har också allt svårare att komma
tillbaka i arbete. Under de senaste åren finns det tecken som tyder på att
grundskoleutbildade kvinnor har större problem att hävda sig på arbets-
marknaden än män med motsvarande utbildning.

Stora besparingskrav och neddragning av verksamheten i den offentliga

sektorn spelar särskilt stor roll för kvinnors situation på arbetsmarknaden.
Den kommunala sektorn (kommuner och landsting) sysselsatte år 1995
drygt 1 miljon personer, varav kvinnor utgjorde ca 79 procent och män
ca 21 procent. Under perioden 1990-1995 minskade sysselsättningen, i
åldersgruppen 20-64 år, med ca 97 000 personer, varav kvinnorna
svarade för 74 procent och männen för 26 procent. Drygt 230 000 var
anställda i den statliga sektorn år 1995. Av dem var ca 40 procent kvinnor
och ca 60 procent män år 1995. I den statliga sektorn minskade antalet
anställda med 155 000 under åren 1990-1995. Relativt sett står männen
för en större del av minskningen men skillnaden är liten, 47 procent var
kvinnor och 53 procent var män.

Samtidigt med att arbetslösheten under de senaste åren ökat har också
otrygga former av anställningar ökat. Det gäller t.ex. tidsbegränsade
anställningar, där kvinnor är överrepresenterade. År 1995 var det 14
procent av alla anställda kvinnor, 20-64 år, som hade någon form av
tidsbegränsad anställning. Motsvarande siffra för män var 11 procent.

Deltidsarbetslösheten har också ökat under 1990-talet, något som
drabbar kvinnor i högre utsträckning än män. När andelen som arbetade
mindre än de skulle vilja låg som lägst bland kvinnorna, år 1989, var den
knappt 6 procent av det totala antalet anställda kvinnor i åldern 20-64 år.
År 1995 hade andelen ökat till 13 procent. Bland män i samma ålder
ökade andelen från knappt 2 procent år 1988 till 5 procent år 1995. Under
år 1996 har deltidsarbetslösheten börjat sjunka.

Sverige har en mycket könsuppdelad arbetsmarknad. Uppdelningen
förekommer på minst tre plan. Det första kan sägas vara uppdelningen
mellan hushållsarbete och marknadsarbete, det andra mellan olika
arbetsområden, kvinnor finns t.ex. i högre grad än män inom områden
som barnomsorg och vård medan män dominerar i tekniska yrken. Det
tredje planet av könsuppdelningen rör olika villkor inom yrken, t.ex. i
fråga om löner och positioner. Den könsuppdelade arbetsmarknaden
hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar till lägre sysselsätt-
ning. Regeringen anser därför att åtgärder för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden också fortsättningsvis kommer att vara nödvändiga inom
arbetsmarknadspolitiken. Biand annat har utbildning och kompetenshöj-
ning stor betydelse för att bryta könsuppdelningen och minska arbetslös-
heten. Vid konjunkturförändringar måste hela arbetskraften - dvs. både
kvinnor och män - kunna vara med och konkurrera om de nya jobben.

Förnyelsen av arbetslivet och det aktiva arbetsmiljöarbetet är en nödvän-
dig del av arbetet med att öka tillväxten och skapa nya jobb. Arbetets
organisation och utformning har stor betydelse för kvinnors och mäns
hälsa och kraven på forskningsinsatser inom detta område ökar. Det är
viktigt att ett jämställdhetsperspektiv beaktas från början då en ny
arbetsorganisation införs och att interna utvecklingsmöjligheter skapas i
arbetsorganisationen så att kvinnors och mäns kompetens kan utnyttjas
fullt ut. Här har också arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.

Regeringens viktigaste uppgift de närmast kommande åren är att halvera
den öppna arbetslösheten. I det arbetet kommer regeringen att beakta de

Skr. 1996/97:41

olika villkor som råder för kvinnor och män på och utanför arbets- Skr. 1996/97:41
marknaden. För närvarande ökar kvinnors arbetslöshet mer än mäns och
det är inom de traditionellt manliga arbetsområdena som tillväxten är
störst. Detta kräver särskilda åtgärder för att stärka kvinnornas situation.

I det följande redogörs för de åtgärder regeringen vidtagit under de
senaste två åren för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och
stärka kvinnornas situation på arbetsmarknaden samt de förslag som
riksdagen beslutat om med anledning av regeringens sysselsättningspropo-
sition (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307).
Åtgärderna redovisas under rubrikerna Arbetsmarknadsfrågor, Lönefrågor
och Arbetslivsfrågor.

Arbetsmarknadsfrågor

För att motverka den ökade arbetslösheten har regeringen kraftigt ökat
anslagen till arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet. De centrala
myndigheterna och länsstyrelserna har bl.a. uppgiften att inom sina
respektive myndighetsområden anvisa åtgärder eller fördela medlen på ett
sådant sätt att det bidrar till större smidighet på arbetsmarknaden,
förbättrar arbetsmiljön, ger bättre villkor för kvinnor och män på
arbetsmarknaden och ekonomiskt skydd vid arbetslöshet eller sjukdom.

För Arbetsmarknadsverket, som omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), länsarbetsnämnderna, Arbetsmarknadsinstitutet, arbetslivstjänster
och de lokala arbetsförmedlingarna, har regeringen i 1995/96 års
regleringsbrev slagit fast att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Ett av verkets över-
gripande mål är att jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka. Genom
väglednings-, utbildnings- och informationsinsatser som riktas till både
arbetssökande och arbetsgivare skall kvinnor och män ges större
möjligheter till ett vidgat yrkesval. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
skall också i högre grad än tidigare utnyttjas för att främja jämställdhet
på arbetmarknaden. Vidare anges i regleringsbrevet att arbetsförmedling-
en skall intensifiera sina ansträngningar för att motverka deltidsarbets-
lösheten.

För att regeringen fortlöpande skall kunna följa utvecklingen när det
gäller sysselsättningen för kvinnor respektive män har regeringen
föreskrivit att AMS i den kvartalsvisa rapporteringen till Arbetsmark-
nadsdepartementet fr.o.m. år 1996 skall redovisa statistik över verksam-
hetens resultat uppdelad på kvinnor och män.

Regeringen prioriterar insatser för att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden. Budgetåret 1994/95 tilldelades AMS 30 miljoner kronor och
för budgetåret 1995/96 45 miljoner kronor för projektverksamhet som
syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt för
utbildning av den egna personalen i jämställdhetsfrågor. Aktiviteterna
inom projekten har varierat men vissa inslag har varit vanligt före-
kommande, såsom t.ex. vägledningsinsatser särskilt riktade till arbetslösa

kvinnor och deras behov av stöd, mentorprogram, studiebesök samt Skr. 1996/97:41
utbildningsinsatser i bl.a data och ekonomi för kvinnor. Ett 15-tal projekt
har haft som mål att hjälpa kvinnor att starta eget och ett 10-tal projekt
har avsett insatser som direkt har syftat till att underlätta for kvinnor att
göra inbrytningar på manligt dominerade arbetsplatser. Ett 15-tal projekt
har riktat sig enbart till män och några projekt till invandrarkvinnor.
Ungefär 200 projekt har beviljats medel for tiden fram till den 31
december 1996. AMS kommer under september 1997 att presentera en
kvalitativ uppföljning av de s.k. brytprojekt som genomförts under
budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96. Denna uppföljning kommer
även att redovisa erfarenheterna från det utvecklingsprogram som bedrivits
under samma period och där två deltagare från varje län deltagit. Inom
ramen för nästa års brytprojekt avser AMS att ge Arbetslivsinstitutet i
uppdrag att ur ett genusperspektiv analysera hur det nya sysselsättnings-
läget på arbetsmarknaden fungerar och vilken roll arbetsförmedlingen kan
spela.

Regeringen anser det vara av stor vikt att AMS fortsätter att utveckla
metoder för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnors och
mäns studie- och yrkesval måste breddas för att öka möjligheterna till
sysselsättning. Regeringen har därför i 1997 års budgetproposition (prop.
1996/97:1 utg.omr. 14 avsnitt 3) föreslagit att 30 miljoner kronor skall
avsättas för fortsatt verksamhet med brytprojekt under budgetåret 1997.

Utbildningsinsatser spelar en stor roll i ambitionen att på sikt bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden och öka sysselsättningen. För att öka
kompetensen inom naturvetenskap och teknik infördes år 1995 ett särskilt
studiearvode, N/T-arvodet, för studier vid högskola och universitet. För
tillträde till dessa särskilda utbildningsplatser krävs minst fem års
yrkeserfarenhet och en ålder på lägst 27 år och högst 48 år. Regeringen
anser det särskilt angeläget att ansträngningar görs för att rekrytera
kvinnor till dessa utbildningar eftersom andelen kvinnor inom de sektorer
av arbetsmarknaden som anknyter till naturvetenskap och teknik är
mycket låg. I förordningen (1995:819) om vissa naturvetenskapliga och
tekniska högskoleutbildningar med särskilt vuxenstudiestöd föreskrivs att
vid i övrigt likvärdiga meriter skall urval till utbildningarna ske med
hänsyn till kön, om ett kön är underrepresenterat inom utbildningen.
Regeringen har givit Högskoleverket i uppdrag att följa upp denna
satsning som skall pågå till och med december 1997.

Datorteken kan bidra till att kvinnors intresse för yrken inom den
tekniska sektorn ökar. Datortek är en form av arbetsmarknadsutbildning
som tidigare var avsedd för arbetslösa ungdomar 20-24 år. Från och med
den 1 juli 1996 är datorteken öppna även för dem som fyllt 25. Deltagar-
na ges datorutbildning och de far samtidigt arbeta med bl.a. arbets-
marknadsinriktade projekt och jobbsökaraktiviteter. För många av dem
som blivit arbetslösa i samband med strukturförändringar inom den
offentliga sektorn kan nya möjligheter ges via datorteken. Hittills har
fördelningen mellan kvinnor och män varit jämn bland deltagarna och det
är viktigt att denna jämna könsfördelning behålls.

För att motverka arbetslöshet och underlätta omställningen i den
offentliga sektorn medverkade den dåvarande regeringen till möjligheten
att inrätta de s.k. kommunavtalen år 1992. Avtalen kan träffas mellan
länsarbetsnämnderna och kommuner och landsting. De innebär att
kommuner respektive landsting förbinder sig att satsa på utbildning istället
för att säga upp fast anställd personal. Länsarbetsnämnderna å sin sida
kan via åtgärdsmedel lämna bidrag till kostnader för utbildning av fast
anställd personal för att förhindra uppsägning. Medlen har i första hand
riktats till undersköterskor och vårdbiträden. Möjlighet att träffa s.k.
kommunavtal finns t.o.m. utgången av år 1997. Personalekonomiska
institutet vid företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet
har fått uppdraget att utvärdera utfallet av dessa avtal. En rapport
beräknas vara klar till årsskiftet 1996/97.

Kommuner och landsting har även i stor utsträckning använt sig av
systemet med utbildningvikariat - som är en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd för kompetensutveckling av anställda. Samtidigt har arbetslösa fått
en möjlighet att arbeta som vikarier för de som deltagit i utbildning/-
kompetensutveckling. Under budgetåret 1994/95 var 85 procent av alla
vikarier kvinnor.

I augusti 1995 tillsattes en utredning (A 1995:13, dir. 1995:119) för att
göra en kartläggning av situationen för kvinnor och män på arbets-
marknaden under 1990-talet, särskilt vad avser sysselsättning. Utredningen
hade inte uppgiften att lägga förslag till regeringen, syftet var främst att
belysa konsekvenser av neddragningar inom kvinnodominerade yrkesom-
råden på arbetsmarknaden. Slutbetänkandet Hälften vore nog - om
kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad (SOU 1996:56) presenterades
i april 1996. Utredaren gör bedömningen att arbetslösheten bland kvinnor
kommer att stiga under den närmaste tiden med tanke på den nuvarande
svaga utvecklingen inom kvinnodominerade yrkesområden i den enskilda
sektorn och inom offentlig sektor.

Betänkandet behandlas i sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) som lades fram av
regeringen sommaren 1996. Här presenteras några förslag ur propositionen
som har stor betydelse för att motverka framför allt kvinnors arbetslöshet:

- Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens ekonomiska
vårproposition (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304)
och sysselsättningsproposition (1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr.
1995/96:307) inleds den 1 juli 1997 den största enskilda satsning på
vuxenutbildningen som hittills gjorts. Den omfattar 100 000 nya
utbildningsplatser och riktar sig i första hand till arbetslösa som helt eller
delvis saknar treårig gymnasiekompetens. Därutöver skall satsningen
också vända sig till anställda som helt eller delvis saknar denna kompe-
tens. Huvudansvaret för att satsningen genomförs skall läggas på
kommunerna. Därigenom skapas den lokala förankring, det engegemang
och den lokala kreativitet som enligt regeringens bedömning är en
förutsättning för att denna satsning skall fa bästa möjliga genomslag.

Skr. 1996/97:41

Satsningen på utbildning kan få en särskilt betydelsefull roll för kvinnor Skr. 1996/97:41
och män i branscher som drabbas av konjunktur- och strukturförändringar,
t.ex. inom vård och tillverkningsindustri. Den kan också aktivt bidra till
att bryta den könsmässiga snedfördelningen på arbetsmarknaden. Genom
att kvinnor och män skaffar sig en treårig gymnasiekompetens, får de
större möjligheter att söka sig till branscher där sysselsättningsbehovet
förväntas öka i framtiden. Utbildningssatsningen kommer att pågå i fem
år.

- Den 1 januari 1997 införs regler om vikariatsstöd och utbildningsstöd.
Dessa innebär att en arbetsgivare kan få bidrag till lönekostnaden för en
vikarie, som arbetsförmedlingen anvisar, när en anställd får ledigt med
bibehållen lön för att studera eller för att starta egen näringsverksamhet.
Vikariatsstödet till arbetsgivaren kan utgå med högst 350 kronor per dag,
högst 50 procent av lönekostnaden, i högst sex månader. Arbetsgivaren
kan också få utbildningsstöd för arbetsgivarens kostnader för den
anställdes utbildning. Detta stöd kan utgå med högst 40 kronor per
utbildningstimme och högst 20 000 kronor per vikarie. Arbetsförmedling-
en skall kunna hjälpa till med bedömning av affärsidén och, om behov
finns, bekosta starta-eget-utbildning. Inom detta område kommer
exempelvis personal inom vård och omsorg samt kontorsadministration,
som till stor del består av kvinnor, att få möjlighet till kompetensutveck-
ling eller starta-eget-bidrag.

- Långtidsarbetslösa kvinnor, dvs. arbetslösa kvinnor som varit inskrivna
på arbetsförmedlingen i minst 24 månader, kommer från den 1 januari
1997 ges möjlighet att få förlängt starta-eget-bidrag. Starta-eget-bidraget
presenteras i avsnitt II.6. Syftet med det förlängda bidraget är att minska
arbetslösheten för kvinnor som tidigare varit anställda inom främst den
offentliga sektom samt att öka kvinnors företagande. Särskilt kommer
invandrarkvinnors möjligheter att tas tillvara. Bidraget kommer efter
förlängningen att kunna utgå i högst tolv månader. Kvinnorna kommer att
erbjudas vägledning, individuella utbildningsprogram samt möjlighet att
ingå i nätverk för att sprida idéer och kunskaper.

- Från och med den 1 november 1996 införs en ny arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Personer som har
fyllt 55 år och varit inskrivna på arbetsförmedlingen i minst 24 månader
och som uppbär arbetslöshetsersättning skall få möjlighet att delta i
åtgärden. Ersättningen till den som är arbetslös skall motsvara arbetslös-
hetsersättningen plus 45 kronor per ersättningsberättigad dag, enligt
förslag i budgetpropositionen för år 1997. En stor andel av de arbetslösa
i denna åldersgrupp har en låg genomsnittlig utbildning. Deras kunskaper
och erfarenheter är ofta knutna till tidigare arbete vilket innebär att de har
svårt att finna ny sysselsättning. Många är män som har arbetat i den del
av industrin som slogs ut under 1990-talets första år. Regeringens syfte
med åtgärden är att den offentliga sektorn skall ta tillvara dessa personers

kompetens samtidigt som de äldre skall finna en meningsfull sysselsätt- Skr. 1996/97:41
ning.

- Regeringen kommer under hösten 1996 att lämna ett uppdrag till
Riksrevisionsverket att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv.

Regeringen anser det synnerligen angeläget att de olika villkor som
gäller för kvinnor och män på och utanför arbetsmarknaden beaktas i
arbetet för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Därför har
ett två-årigt projekt under namnet Samverkan, Arbete, Kön (SAK) startats
under hösten 1996. Det övergripande målet för projektet är att utarbeta
metoder och skapa kunskap för att minska arbetslösheten och utjämna
skillnaderna mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och i arbets-
livet, särskilt i fråga om sysselsättning. En referensgrupp är knuten till
arbetet. Gruppens uppgift är att bidra med kunskap och erfarenhet från
arbetsmarknadens parter, politiken och forskningen.

Lönefrågor

Tillgänglig statistik visar att betydande löneskillnader mellan kvinnor och
män kvarstår. År 1995 låg kvinnornas genomsnittliga lön på 84 procent
av männens inom statsförvaltningen, medan motsvarande siffror inom
kommuner och landsting låg på 88 respektive 70 procent. För industritjän-
stemän låg kvinnornas genomsnittliga lön enligt preliminära uppgifter på
75 procent av männens. För industriarbetare finns f.n. ingen statistik för
1995 som är jämförbar med tidigare år.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom ovan nämnda stora
grupper minskade fram till i mitten av 1980-talet. Därefter avstannade
minskningen och i vissa grupper ökade skillnaderna något fram till år
1994. 1995 års siffror, som blev klara under senare delen av oktober
1996, tyder på att ökningen kan ha avstannat. Siffoma bör dock analyse-
ras ytterligare. (Se vidare bilaga 1, Fördelningen av ekonomiska resurser
mellan kvinnor och män.)

De generella löneskillnader som finns mellan kvinnor och män kan till
en del förklaras med kvinnors och mäns olika fördelning efter bl.a. yrke
eller befattning, kvalifikationsnivå, ålder och utbildning. Det finns
emellertid löneskillnader som inte går att förklara. Löneskillnadsutred-
ningen (SOU 1993:7) gjorde bedömningen att omfattningen av de
osakliga löneskillnaderna uppgick till mellan 1 och 8 procent i det
material som utredningen undersökt.

Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för att bidra till att löneskill-
naderna mellan kvinnor och män synliggörs och motverkas. Genom
beslutet om propositionen (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU 17, rskr.
1993/94:290) Delad makt - delat ansvar infördes den 1 juli 1994 bl.a. en
ny bestämmelse i jämställdhetslagen som föreskriver att arbetsgivare med

tio anställda eller fler årligen skall kartlägga förekomsten av löneskillna-
der mellan kvinnor och män i skilda typer av arbeten och för olika
kategorier av arbetstagare. Resultatet av kartläggningen samt de åtgärder
som motiveras av denna skall redovisas översiktligt i den jämställd-
hetsplan som arbetsgivaren är skyldig att upprätta varje år.

Syftet med denna lagändring var att genom ökad synlighet öka förut-
sättningarna för ett aktivt och medvetet arbete för jämställdhet och mot
osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män på enskilda arbetsplatser.
I samband med lagändringen gavs JämO ökade resurser bl.a. för insatser
på löneskillnadsområdet. I propositionen gjorde regeringen även vissa
uttalanden till ledning för rättstillämpningen, om kriterier för bedöm-
ningen av likvärdigt arbete.

I det sammanhanget kan nämnas att JämO bedriver ett aktivt arbete i
frågor som rör arbetsvärdering och har bl.a. publicerat en handbok om
detta. Studier och redovisningar om metoder för arbetsvärdering tas nu
också fram i ökad utsträckning av arbetsmarknadens parter.

Under våren 1994 fick dåvarande Arbetsmiljöfonden i uppdrag av
regeringen att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och
kunskapsspridning om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader
mellan kvinnor och män. Detta uppdrag organiserades i ett särskilt
forsknings- och utvecklingsprogram - Lönebildning och arbetsvärdering
(LÖV) - som skall pågå till och med december 1997. Hittills har 15
miljoner kronor anslagits för arbetet. Intresset för LÖV-programmet har
varit stort både hos arbetsgivare och fackliga organisationer, inte minst i
kommuner och landsting. Inom programmet har projekt med inriktning på
utveckling av arbetsvärderingssystem och arbetsvärderingsmetodik
prioriterats. En antologi, Arbetsvärdering. Teori, praktik, kritik, har också
tagits fram. Boken är ett verktyg för dem som i olika funktioner
medverkar vid arbetsvärdering. Vidare pågår arbetet med att ta fram en
arbetsvärderingsmodell som är anpassad till svenska arbetsmark-
nadsförhållanden. Från och med den 1 juli 1995 fördes LÖV-programmet
över från Arbetsmiljöfonden till det nybildade Arbetslivsinstitutet.

Central lönestatistik av god kvalitet är en nödvändig förutsättning för
att regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor
och män. Regeringen gav därför ett uppdrag åt Statistiska centralbyrån
(SCB) år 1994 att utveckla lönestatistiken. Syftet var att göra en alternativ
uppläggning av statistik över lönestrukturer för att öka möjligheterna att
analysera lönebildningen och utvecklingen av kvinnors och mäns löner.
Uppdraget redovisades till regeringen våren 1995. För att ta tillvara de
förslag som SCB lämnat och genomföra nödvändiga förändringar i den
löpande lönestatistikredovisningen har Arbetslivsinstitutet fått regeringens
uppdrag att fr.o.m. budgetåret 1997 avsätta 2 miljoner kronor för
upphandling från SCB av en lönestatistik som är utformad så att den kan
ligga till grund för fördjupade analyser av löneskillnader mellan kvinnor
och män.

Lönebildningen är en fråga som parterna på arbetsmarknaden har
ansvaret för. Regeringen har dock på olika sätt varit aktiv när det gäller

Skr. 1996/97:41

att skapa en dialog med arbetsmarknadens parter i frågor som rör Skr. 1996/97:41
lönebildning och löneskillnader mellan kvinnor och män. År 1994 togs ett
initiativ till överläggningar med parterna för information om hur arbetet
med att motverka osakliga löneskillnader fortskred. Under våren 1996
anordnades en hearing med bl.a arbetsmarknadens parter om löneskillna-
der mellan kvinnor och män.

Att komma till rätta med osakliga löneskillnader och lönediskriminering
är en av jämställdhetspolitikens viktigaste frågor. Regeringen kommer
även i fortsättningen att vid behov ta olika initiativ på detta område.
Erfarenheterna från LÖV-programmet som beräknas kunna föreligga under
år 1997 kommer att ge ett bra underlag för det fortsatta arbetet i dessa
frågor hos berörda aktörer. Regeringen kommer då också att överväga om
ytterligare utvecklingsinsatser behövs. Nya överläggningar med arbets-
marknadens parter kommer också att äga rum.

Arbetslivsfrågor

Regeringens arbetslivspolitik syftar till att främja en god arbetsmiljö och
stötta anställdas, skyddsombuds och arbetsgivares arbetsmiljöarbete.
Vidare skall kompetensutveckling, flexibla arbetsorganisationer, ny teknik
samt jämställdhet mellan kvinnor och män främjas. En annan viktig
uppgift är att förebygga arbetsskador och annan ohälsa i arbetslivet och
härigenom undvika utslagning samt hjälpa kvinnor och män som drabbats
av ohälsa tillbaka till arbetslivet. Till arbetslivspolitiken hör också frågor
om arbetstider och arbetsrätt.

Inom yrkesområden som t.ex. vård och omsorg, där kvinnor är över-
representerade, är andelen belastningsskador och belastningssjukdomar
hög. Dessa skador och sjukdomar kan i många fall leda till att anställda
får svårigheter att behålla sitt arbete och riskerar att till slut slås ut från
arbetsmarknaden. Hittills har kvinnor varit starkt överrepresenterade bland
dem som drabbats av belastningsskador och belastningssjukdomar. En viss
utjämning mellan kvinnor och män tycks emellertid ha skett under de
senaste åren.

Det är viktigt att kvinnors och mäns olika villkor beaktas när arbets-
miljön utformas. Om man skall kunna åstadkomma ett arbetsliv på lika
villkor för kvinnor och män krävs att de normer, värderingar och
livsmönster som karaktäriserar kvinnor och män hanteras medvetet och
systematiskt. Arbetsmiljölagen (1977:1160) ställer krav på att arbetsförhål-
landena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och
psykiskt avseende.

Arbetarskyddsverket (AV), som består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS)
och Yrkesinspektionen (Yl), har ålagts att särskilt uppmärksamma
kvinnors arbetsmiljö. Bland annat har ASS i sina tillsynsprogram för
perioderna 1992-1996 och 1997-1999 betonat vikten av att kvinnors
arbetsmiljö beaktas särskilt. Vidare har formerna för hur dessa aspekter
bättre skall kunna integreras i det löpande tillsynsarbetet utvecklats.

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Kvinnors arbetsförhållanden har även varit föremål för speciella projekt
inom ASS.

I början av 1990-talet genomförde AV, med stöd av särskilda medel
från regeringen, stora utbildnings- och metodutvecklingsinsatser när det
gäller belastningsergonomi samt psykiska och sociala frågor i arbets-
miljön. Detta har bl.a. medfört att Yl på ett helt annat sätt än tidigare
prioriterar arbetsmiljöproblem i kvinnodominerade branscher och yrken.
Krav som rör frågor om arbetsorganisation samt arbetsställningar och
arbetsrörelser har ökat markant de senaste åren.

Arbetslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning, som inrättades den
1 juli 1995, skall bl.a. främja forskning och utveckling om kvinnors
villkor i arbetslivet. Rådet skall även främja kvinnors deltagande i
forsknings- och utvecklingsarbetet. En strävan är att i pågående forskning
belysa kvinnors och mäns olika villkor och förutsättningar i arbetslivet.

Arbetslivsinstitutets forskning är inriktad mot arbetslivsutveckling och
arbetsohälsofrågor. Utöver egen forskning skall institutet även stimulera
till olika slag av utbildnings- och utvecklingsinsatser i samarbete med
externa aktörer.

För att minska riskerna för arbetsmiljörelaterade besvär bedrivs vid
Arbetslivsinstitutet ett flertal studier om ohälsa inom branschområden som
domineras av kvinnliga anställda. Därvid uppmärksammas särskilt
allergier, överkänslighet samt belastningsbesvär inom vård, service, handel
och kontor.

Arbetslivsinstitutet har nyligen avslutat en utredning som syftat till att
ange framtida forskningsbehov. De områden som utpekas som särskilt
intressanta är skolan, media och kommunikation samt vård- och om-
sorgsarbetets omvandling.

Arbetslivsforskningens inriktning för perioden 1997-1999 redovisas i
regeringens forskningspolitiska proposition (prop. 1996/97:5).

Rådet för arbetslivsforskning är en medelsbeviljande myndighet. Rådet
finansierar för närvarande ca 25 forskningsprojekt som rör kvinnors
villkor i arbetslivet. Program om kvinnors villkor i arbetsorganisationen
ingår som en del i rådets verksamhetsplan. Några program syftar bl.a. till
att belysa arbetsdelningen mellan kvinnor och män och mekanismer
bakom maktfördelningen mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Inom
andra program prioriteras forskning om bl.a. uppkomsten av kvinno-
dominerade yrken liksom betydelsen av ökad IT-användning. Hur
distansarbete påverkar kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden är också
ett område som behandlas inom programmen. Vidare prioriteras forskning
för att belysa frågan om lika lön för likvärdigt arbete och vilka föränd-
ringar i lönebildningsprocessen som kan leda till en lönesättning som
beaktar principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Rådet har tagit initiativ till att utarbeta en kunskapsöversikt gällande den
forskning om kvinnors villkor i arbetsorganisationen som har utförts
hittills under 1990-talet. Rådet stödjer också ett arbete med att göra en
sammanställning av olika förändringsprojekt med inriktning på att
stimulera kvinnors karriärutveckling och fa in fler kvinnor i typiska

Skr. 1996/97:41

manliga yrken. Inom rådet pågår ett utredningsarbete för att främja Skr. 1996/97:41
kvinnors deltagande i forsknings- och utvecklingsarbetet.

Arbetslivsfonden bedrev ett särskilt program i syfte att uppmärksamma
kvinnors arbetmiljö i de arbetsplatsprogram som fonden lämnade bidrag
till, det s.k. Alfa Q-programmet. Programmet avslutades i samband med
att fonden avvecklades den 1 juli 1995. Stor vikt lades vid att sprida
insikt om att arbetsplatserna måste granskas utifrån de villkor som gäller
för kvinnor respektive män. Regeringen har uppdragit åt Arbetslivsinstitu-
tet att analysera och sammanfatta de resultat och effekter som Arbetslivs-
fondens insatser har givit upphov till. Institutet har i april 1996 kommit
in med en delrapport till Arbetsmarknadsdepartementet, Perspektiv på
Arbetslivsfonden - en analys och sammanställning av utvärderingar.
Institutet skall slutredovisa till Arbetsmarknadsdepartementet senast vid
årskiftet 1996/97. Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen
i denna fråga.

1995 års arbetstidskommitté (A 1995:02, dir. 1995:6) överlämnade sitt
slutbetänkande Arbetstid - förläggning och inflytande (SOU 1996:145) i
september 1996. Betänkandet innehåller bl.a. förslag till ny arbetstidslag.
Utgångspunkten för kommitténs förslag är att ansvaret för arbetstids-
frågoma främst skall vila på arbetsmarknadens parter. Därför föreslås att
arbetstidslagen framöver skall vila på civilrättslig grund och tydligare
kopplas till arbetsmiljölagen. Kommittén föreslår att regeringen skall
avsätta statliga medel för en tvärvetenskaplig granskning av frågor som
rör arbetstid och arbetsorganisation. Vidare föreslår kommittén att staten
skall stimulera ytterligare försök med kortare arbetstider och samtidigt
erbjuda ett aktivt stöd från forskare under försöksperioden. Kommittén
lämnar också ett antal förslag till arbetsmarknadens parter. Bland annat
föreslås att parterna bör teckna avtal om takten och inriktningen på
arbetstidsförkortningen och utforma avtalen så att individuella behov
tillgodoses. Vidare föreslås att parterna bör minska övertiden och
medverka till att fler människor kommer i arbete samt fortsätta att
utveckla flexibla arbetstidsmodeller. Arbetstiden föreslås maximeras till
högst 40 timmar i genomsnitt under en tioveckors period. Kommittén
föreslår också att arbetstagaren skall ges rätt att fa sina önskemål om
arbetstider sakligt prövade av arbetsgivaren. Betänkandet kommer att
skickas ut på remiss under hösten 1996. Den fortsatta beredningen av
betänkandet och remissinstansernas synpunkter kommer att ske under
våren 1997.

I maj 1996 överlämnade Arbetsrättskommissionen (A 1995:04)
rapporten Samarbetsavtal?. Kommissionen hade i uppdrag att identifiera
och söka långsiktiga lösningar på de problem som arbetsmarknadens
parter anser finns på arbetsrättens område. Parterna kunde inte enas inom
ramen för kommissionens arbete, men förklarade sig villiga att fortsätta
att förhandla. På det statliga området träffades en principiell överenskom-
melse i augusti 1996, men på övriga delar av arbetsmarknaden förmådde
parterna inte komma överens. Regeringen har därför tagit över frågan och
utarbetat en proposition (prop. 1996/97:16) med förslag till ändringar i

anställningsskyddslagen. I propositionen föreslås att deltidsanställda skall Skr. 1996/97:41
ges förtur till att få jobba mer tid eller heltid om arbetsgivaren har behov
av ytterligare arbetskraft. Detta förslag gynnar kvinnor som i högre grad
än män drabbats av deltidsarbetslöshet. Det införs också en begränsning
för vikariatsanställningar. Om en arbetstagare har varit anställd på vikariat
i längre än tre år under en femårsperiod övergår anställningen i en
tillsvidareanställning. Även detta förslag gynnar kvinnor i särskilt hög
utsträckning.

6 Närings- och regionalpolitik

Näringspolitikens uppgift är bl.a. att medverka till förnyelse och ut-
veckling av företagssektorn. Därvid måste näringspolitiken inriktas på att
underlätta framväxten av nya företag och tillväxten av befintliga företag.
Av särskild vikt är att underlätta nyetableringar och att främja tillväxt i
små och medelstora företag. De övergripande målen för regionalpolitiken
är uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor
skapas för medborgarna i hela riket. Regionalpolitiken skall bl.a. främja
uthållig ekonomisk tillväxt genom att ta till vara befintliga resurser och
bygga vidare på naturliga förutsättningar för varu- och tjänsteproduktion.
Skillnaden mellan närings- och regionalpolitiken och arbetsmark-
nadspolitiken är att insatserna inom arbetsmarknadspolitiken inte primärt
syftar till att stödja företagen utan till att stödja arbetslösa personer.

I Sverige finns det nästan en halv miljon företag. Av de personer i
åldrarna 16-64 år som drev eget företag år 1995 var 26 procent kvinnor
och 74 procent män. Det finns olikheter i fråga om hur kvinnor och män
driver företag, bl.a. i val av branscher, företagsformer och arbetssätt.
Olikheter finns också när det gäller motiv för start, attityder m.m. Kvinnor
som driver företag finns representerade inom alla sektorer av näringslivet
även om män dominerar företagandet inom de flesta näringsgrenarna, med
undantag av personlig service. Kvinnliga företagare återfinns i huvudsak
inom handel och service.

De viktigaste aktörerna på central nivå när det gäller samverkan mellan
arbetsmarknadspolitik samt närings- och regionalpolitik för att underlätta
ny- och småföretagande är Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) och ALMI Företagspartner AB. På
regional och lokal nivå verkar bl.a. länsstyrelser, länsarbetsnämnder,
ALMI regionalt, kommuner, arbetsförmedlingar och lokala nyföretagar-
centra i kommunerna.

De små och medelstora företagen intar en central plats i debatten om
tillväxt och ekonomisk utveckling. Kvinnor har traditionellt inte varit lika
aktiva som män när det gäller att starta och utveckla företag. Ett ökat
företagande både bland kvinnor och män är därför ett viktigt led i att öka
förnyelsen och tillväxten i svensk ekonomi.

Här redovisas stödåtgärder och andra initiativ som regeringen vidtagit

for att underlätta egenföretagandet.

Skr. 1996/97:41

Det tillfälliga småföretagsstödet

Det tillfälliga småföretagsstödet introducerades under budgetåret 1994/95.
Stödet lämnas till både "mjuka" (t.ex. utbildning och marknadsföring) och
"hårda" (t.ex. byggnader och maskiner) investeringar i småföretag över
hela landet. Regeringens mål med stödet var att skapa 4 000 nya
arbetstillfällen till den 30 juni 1995. Resultatet den 31 december 1995 var
9 596 nya jobb. Andelen arbetstillfällen som gått till kvinnor är ca 30
procent och till män ca 70 procent.

Starta-eget-bidrag

Starta-eget-bidraget, som infördes år 1992, är en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd som har betydelse för nyföretagandet. Bidraget utgår som
huvudregel i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl eller om
näringsverksamheten bedrivs i glesbygd kan bidrag lämnas under
ytterligare sex månader. Bidraget riktas till arbetslösa eller personer som
har sagts upp på grund av arbetsbrist och som riskerar att bli arbetslösa
samt till dem som är bosatta inom vissa glesbygdsområden. Ersättning ges
med ett belopp motsvarande arbetslöshetsersättning enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd. Antalet sökande till detta bidrag har ökat
under 1994 och 1995. Av de personer som erhöll bidraget under år 1995
var ca 31 procent kvinnor och ca 69 procent män.

AMS redovisade i november 1995 en strategi för att stimulera kvinnor
att starta egna företag. Strategin består av insatser i form av vägledning,
utbildning och stödjande nätverk. Som grund för denna strategi ligger den
allmänna "Strategi för att Starta-eget-bidrag" som AMS styrelse antog år
1993 samt det "Nyföretagarprogram - Modell för Arbetsmarknadsverket"
som antogs i november 1994.

Kvoteringsregeln

De företagsstöd som berörs av den s.k. kvoteringsregeln i förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd är lokaliseringsstödet och
sysselsättningsbidraget. Enligt denna regel (13§) skall minst 40 procent
av antalet arbetsplatser som tillkommer till följd av stöden förbehållas
vartdera könet. Om det finns särskilda skäl far undantag göras från
bestämmelsen. Lokaliseringsstödet omfattar dels lokaliseringsbidrag, dels
lokaliseringslån och kan ges i samband med investeringar i byggnader och
maskiner. Sysselsättningsbidraget är avsett att täcka en del av de ökade

kostnader som uppkommer i samband med nyanställningar.¹

Det har visat sig att det är svårt att leva upp till kvoteringsregeln. Av
de nyskapade jobb som tillkommit genom företagsstöden är kvinnors
andel lägre än mäns. Andelen nya jobb som kommit kvinnor till godo
genom lokaliseringsstödet har legat på mellan 30 och 38 procent under de
senaste fem åren. De beslut som togs av NUTEK om lokaliseringsstöd för
budgetåret 1994/95 medförde att 45 procent av de nya arbetstillfällena
kom kvinnor till godo, medan endast 27 procent tillföll kvinnor genom
länsstyrelsernas beslut. Det innebär att den totala andelen skapade
arbetstillfällen som kom kvinnor till godo under 1994/95 var 35 procent.
Genom sysselsättningsbidraget fördelades år 1995 31 procent av de
nyskapade jobben till kvinnor och 69 procent till män.

Regeringen anser det otillfredsställande att villkoret om könskvotering
inte uppfyllts och avser att uppdra åt NUTEK att närmare analysera
orsakerna och komma med förslag till hur målet kan nås.

Länsstyrelsernas projektverksamhet

Länsstyrelserna har sedan flera år möjlighet att bevilja medel till projekt
som skall gynna den regionala utvecklingen. Av medlen används ca 6
procent till projekt som är direkt inriktade på att främja jämställdhet
mellen kvinnor och män. De medel som länsstyrelserna avsätter för
jämställdhetsprojekt har fördubblats sedan budgetåret 1992/93.

Särskilda insatser för att öka kvinnors företagande

Under ett antal år har NUTEK på regeringens uppdrag bedrivit verksam-
het för att stödja kvinnor som startar eller driver eget företag. NUTEK:s
roll är att utveckla, möjliggöra och synliggöra kvinnors företagande. Det
görs bl.a. genom satsningar på pilotprojekt som riktar sig till kvinnor.
Företagsskolor för kvinnliga företagare, Kvinnor i småföretagsstyrelse -
styrelsepool och Att främja kvinnors uppfinnande är några exempel.

År 1992 fick NUTEK i uppdrag av dåvarande regeringen att kartlägga
villkoren för kvinnor som startar och driver företag. Bakgrunden var
arbetslösheten och svårigheten för kvinnor, speciellt i glesbygden, att hitta
en inkomstkälla. Resultatet blev att NUTEK fick i uppdrag att genomföra
ett åtgärdsprogram i de regionalpolitiska stödområdena. I 62 kommuner
introducerades kvinnliga affärsrådgivare med uppdrag att hjälpa kvinnor
som vill starta företag eller utveckla befintliga företag. Projektet är treårigt

¹ I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att lokaliseringsbidrag
och utvecklingsbidrag slås samman till en stödform, regionalt utvecklingsbidrag.
Lokaliseringslån namnändras till utvecklingslån. Regeringen föreslår att stöd-
formerna tillsammans benämns regionalt utvecklingsstöd (prop.1996/97:1
utg.omr. 19 avsnitt 4.).

Skr. 1996/97:41

(1994—1996) men det står redan klart att nästan alla kommuner kommer Skr. 1996/97:41
att fortsätta med verksamheten, som nu delfinansieras med EU-medel.

Inriktningen på åtgärdsprogrammet är:

- rådgivning till kvinnor som vill starta företag,

- försök att med olika medel underlätta och stimulera kvinnors före-
tagande genom bl.a. kompetenscheckar, utbildning och stipendier,

- information och bistånd till organ som arbetar med kvinnors
företagande i stödområdet.

NUTEK har i oktober 1996 lämnat en slutrapport om projektet.
Regeringen avser att under hösten ta ställning till om och i så fall hur
arbetet med att stimulera kvinnors företagande i de regionalpolitiska
stödområdena skall fortsätta.

År 1995 uppdrog regeringen åt NUTEK att sammanställa de utveck-
lingsperspektiv som följer av de regionala strategier som alla länsstyrelser
har i uppdrag att ta fram. NUTEK skall också göra en samlad bedömning
av strategierna. Konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och
män skall belysas. Uppdraget skall redovisas till regeringen i december
1996.

Som ett led i strävan att fa en jämnare fördelning av regionala ut-
vecklingsresurser mellan kvinnor och män fick länsstyrelserna år 1994 i
uppdrag av dåvarande regeringen att medverka till att Regionala
resurscentra för kvinnor skapades. De skall bl.a. initiera lokala ut-
vecklingsprojekt, medverka till att lokala nätverk för kvinnor bildas samt
uppmuntra och genomföra kompetensutveckling. 123 av 24 län har beslut
tagits om att etablera regionalt resurscentrum. Totalt har 28 miljoner
kronor anslagits för verksamheten. Majoriteten av resurscentra är redan
operativa.

För att stödja och komplettera dessa centra beslutades år 1994 att
NUTEK, i samarbete med Glesbygdsverket, skulle ansvara för att ett
Nationellt resurscentrum byggs upp. NUTEK och Glesbygdsverket
redovisade i augusti 1996 hur verksamheten utvecklats och lämnade
förslag till fortsatt verksamhet. Regeringen kommer under hösten att ta
ställning till förslaget.

Företagarlån till kvinnor inrättades i augusti 1994. Orsaken var bl.a. att
olika undersökningar pekade på att kvinnor startar företag med ett
betydligt mindre kapital än män. För att kunna ansöka om det s.k.
nyföretagarlånet krävdes ett kapitalbehov på minst 330 000 kronor, vilket
ansågs missgynna kvinnor eftersom deras kapitalbehov ofta var lägre än
så.

Det särskilda företagarlånet kan ges till både kvinnor som startar företag
och till kvinnor som redan driver företag. Lånen kan uppgå till högst
150 000 kronor och avse maximalt 50 % av lånebehovet. Från år 1994
t.o.m. utgången av år 1995 har 116 miljoner kronor lånats ut uppdelat på
1 756 lån. Enligt en undersökning baserad på 400 kvinnor som erhållit
företagarlånet beräknas den totala sysselsättningseffekten av dessa lån
uppgå till ca 3 000 personer på hel- eller deltid fram till utgången av
1995. Lånet har varit mycket efterfrågat. Under första budgetåret avsattes

50 miljoner kronor, vilket efter hand utökades, och för budgetåret 1995/96
anslog regeringen 149 miljoner kronor. Företagarlånet kan kombineras
med starta-eget-bidrag.

Utvecklingen inom IT-området skapar nya yrken och det visar sig att
många företag upplever brist på kvalificerad arbetskraft inom detta
område. Användningen av IT domineras i dag av män. Regeringen anser
därför att särskild uppmärksamhet bör riktas mot att förbättra kvinnors
möjligheter att lära sig IT. I mars 1996 beviljade Kommunikations-
departementet ett bidrag på två miljoner kronor till Folkrörelserådet Hela
Sverige ska leva för att med modem informationsteknik öka stöd och
rådgivning till lokala utvecklingsgrupper samt för att stimulera och utbilda
enskilda och företagare på landsbygden till ökad användning av in-
formationsteknik. Detta stöd riktar sig indirekt till kvinnor som har svårt
att finna arbetstillfällen i glesbygden. Folkrörelserådet lämnade i juli 1996
en delrapport över den verksamhet som bedrivits sedan projektet startade.
Kommunikationsdepartementet kommer särskilt att följa hur dessa medel
stöttar kvinnor.

Skr. 1996/97:41

Fortsatt arbete för att främja företagandet

Mot bakgrund av positiva erfarenheter och som ett viktigt led i arbetet
med att öka sysselsättningen kommer regeringen att fortsätta utveckla
åtgärder som främjar företagandet. Kvinnors företagande kommer särskilt
att uppmärksammas.

Ett treårigt program för småföretagsutveckling kommer att inrättas enligt
förslag i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222, bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). För detta program anvisas en miljard
kronor för att bl.a. tillsätta en delegation för förenkling av regelverk för
småföretagen och för fortsättning av det tillfälliga småföretagarstödet.
Regeringen kommer också att se över hur stödet till kvinnliga företagare
kan förbättras i olika avseenden.

För att granska vissa former av statliga företagsstöd tillsatte regeringen
under hösten 1995 en utredning (dir. 1995:124). Den s.k. Företagsstödsut-
redningen (N 1995:09) överlämnade sitt betänkande Kompetens och
kapital (SOU 1996:69) under våren 1996. I betänkandet föreslås en rad
förändringar som syftar till att stimulera tillväxten i de mindre företagen
och öka nyföretagandet bland kvinnor och män. Utredningen föreslog bl.a.
att ALMI Företagspartner AB skulle avsätta utökade resurser för
företagarlånet till kvinnor. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om
att staten i särskilda s.k. ägardirektiv, i samband med bolagsstämman
under våren 1996, har anmodat ALMI att avsätta en ram för sådan
långivning på totalt lägst 400 miljoner kronor. Företagsstödsutredningen
föreslog också att möjligheten att bevilja starta-eget-bidrag på halvtid för
kvinnor bör uppmärksammas samt att länsstyrelsen i sitt samordnings-
uppdrag bör se till att behovet av kvinnliga affärsrådgivare i länet är
tillfredsställt. Vissa av utredningens förslag och remissinstansernas

synpunkter utgör underlag för regeringens regionalpolitiska ställnings- Skr. 1996/97:41
taganden i 1997 års budgetproposition (prop. 1996/97:1 utg.omr. 19
avsnitt 3). Vidare avser regeringen att följa upp utredningens övriga
förslag genom ytterligare utredningar av vissa stödformer.

Av betydelse för småföretagsutvecklingen är även det forsknings-
program som utförs av stiftelsen Forum för Småföretagsforskning.
Stiftelsen, som är knuten till högskolan i Örebro, samordnar småföretags-
forskning i hela landet. Näringsdepartementet beviljade i maj 1996 medel
för stiftelsens forskningsprogram som bl.a. innehåller forskning om
kvinnors företagande samt utvärdering och uppföljning av näringspolitiska
insatser. Programmet skall genomföras i samråd med NUTEK.

I avsnitt II.5 föreslår regeringen även vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i syfte att bl.a. stimulera nyföretagandet, särskilt bland kvinnor.

7 Utbildningspolitik

Utbildning har stor betydelse för människors livskvalitet och chanser på
arbetsmarknaden. Det är därför en central uppgift för regeringen att
säkerställa att flickor och pojkar, kvinnor och män, far utveckla alla sina
möjligheter och får en lika kvalificerad utbildning.

Genom kommunaliseringen av skolan liksom den ökade självständig-
heten för universitet och högskolor är riksdagens och regeringens uppgift
främst att ange mål och riktlinjer för verksamheten. Det konkreta, faktiska
arbetet utförs på lokal nivå. Det är där det avgörs om jämställdhetsmålen
omsätts i praktiken och påverkar det dagliga arbetet.

För att betona jämställdhetsarbetets betydelse och påskynda utveck-
lingen presenterade regeringen i februari 1995 propositionen Jämställdhet
mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet.
1994/95:UbU 18, rskr. 1994/95:405). Propositionen innehåller en rad
åtgärder avsedda att främja jämställdhet på såväl kort som lång sikt både
inom det offentliga skolväsendet och inom högre utbildning och forsk-
ning. Trots att ett målinriktat jämställdhetsarbete sedan länge pågått inom
utbildningsområdet har det visat sig att mycket återstår innan det råder
jämställdhet i skolan, inom vuxenutbildningen och i högre utbildning och
forskning.

Det offentliga skolväsendet

Enligt 1 kap 2 § första stycket i skollagen (1985:1100) skall alla barn och
ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och
ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom. Således far inte t.ex. kön utgöra grund
för eller rent faktiskt leda till särbehandling. Vidare föreskrivs i tredje
stycket, samma paragraf, att var och en som verkar inom skolan bl.a. skall

främja aktning för varje människas egenvärde. Efter förslag i regeringens Skr. 1996/97:41
proposition 1994/95:164 ändrades skollagens 1 kap 2 § så att den lyder:

"den som verkar inom skolan skall främja jämställdhet mellan könen samt
bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra för
kränkande behandling".

Motsvarande bestämmelser finns också för vuxenutbildningen.

Läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolfor-
merna, Lpo 94 och Lpf 94, följer upp lagens krav och understryker
skolans ansvar för att aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika
rätt och möjligheter och för att motverka traditionella könsmönster.

De jämställdhetsmål som anges i centrala styrdokument skall brytas ned
till hanterbara och konkreta mål i skolornas skolplaner och arbetsplaner.
Regeringen följer utvecklingen genom Skolverkets återkommande
uppföljnings- och utvärderingsrapporter.

Jämställdhet som pedagogisk fråga

Samhällets värderingar och maktperspektiv påverkar skolan. Samtidigt har
skolan en unik möjlighet att under de viktiga barn- och ungdomsåren
påverka eleverna och öppna deras möjligheter att vidga sina perspektiv
och ta till vara och utveckla sina egna förutsättningar, oberoende av
könstillhörighet.

Det finns påvisbara skillnader mellan flickor och pojkar i skolan i sättet
att vara, i språk, i prestationer, i vad de vill arbeta med och hur de
arbetar, i val av ämnen och studieinriktning, etc. De könsbundna valen är
kanske lättast att konstatera och därför har jämställdhetsarbetet hittills
främst bedrivits inom ramen för skolans studie- och yrkesorientering.

Men det finns också påvisbara skillnader i lärarnas sätt att bemöta och
bedöma flickor och pojkar i skolan. Ofta utgår undervisningen från
pojkarnas situation och läggs upp på deras villkor. Olika undersökningar
tyder också på att pojkarna far hjälp med det de inte kan, medan flickorna
får stöd och uppmuntran i det de redan kan. I läromedlen saknas ofta
flickornas värld och erfarenheter, vilket far konsekvenser för flickornas
självkänsla. Härigenom bidrar skolan till att bekräfta och konservera
samhällets könsmönster.

Regeringen har alltmer betonat att jämställdhet också är en pedagogisk
fråga, som förutsätter grundläggande kunskaper om rådande könsmönster
och om könstillhörighetens betydelse för lärandet. Detta förutsätter också
en insikt om att flickor och pojkar inte utgör några enhetliga grupper, lika
litet som vuxna kvinnor och män gör det. Rektor måste som pedagogisk
ledare ha ett särskilt ansvar för att undervisningen planeras och läggs upp
på ett sådant sätt att eleverna, oavsett kön, far likvärdiga möjligheter till
utveckling och lärande. Det handlar om det konkreta arbetet i klass-
rummet, om processer som är demokratiska och jämställda, och som
gynnar alla barns utveckling och lärande.

De som verkar i skolan kan inte inta ett könsneutralt förhållningssätt.

Om eleverna skall ges utrymme att utveckla sina individuella förut-
sättningar utan att begränsas av könstillhörighet, måste de i under-
visningen bemötas utifrån en kunskap om pojkars och flickors olika
erfarenheter samt om vad fördomar om vad som är kvinnligt och manligt
betyder i olika sammanhang. Jämställdhet kan därmed inte heller
reduceras till en attitydfråga, utan blir också en kunskapsfråga.

Lärarna måste i sin undervisning utgå från frågor och perspektiv som
intresserar både flickor och pojkar och anknyter till deras ofta olika
erfarenheter. I de enskilda ämnena bör lärama beakta och belysa både
kvinnliga och manliga aspekter på ett ämnesområde. Jämställdhets-
frågomas behandling i skolans ämnen är i dag ofta helt beroende av den
enskilde lärarens egen inställning, medvetenhet och kunskap. Detta
understryker vikten av att höja lärarnas kompetens.

Skolan skall vara en sammanhållen skola för alla. En återgång till någon
form av flick- och pojkskolor, eller flick- och pojkklasser, är inte
önskvärt. Däremot bör försök med olika former av enkönade grupper i
speciella sammanhang fortsätta. Sådan verksamhet kan bidra till att öka
kunskaperna om och erfarenheterna av hur undervisningen bör utformas
för att motsvara både flickors och pojkars respektive kvinnors och mäns
förutsättningar och intressen.

Skr. 1996/97:41

Fortsatt arbete

Regeringen har givit Skolverket i uppdrag att följa och utvärdera
jämställdheten i skolan. Skolverket utarbetar för närvarande på grundval
av regeringens uppdrag en strategi för jämställdhetsfrågoma och driver ett
övergripande projekt som syftar till att bl. a. följa utvecklingen av
jämställdheten i skolan och särskilt bevaka att jämställdhetsaspekter tas
upp i samband med utvärderings- och utvecklingsarbete inom Skolverket.
Regeringen följer detta arbete med stort intresse.

Regeringen har tillsatt en kommitté, Skolkommittén (U 1995:04, dir.
1995:19), med uppdrag att belysa det inre arbetet i det offentliga
skolväsendet för barn och ungdomar och att föreslå åtgärder för att
stimulera den pedagogiska utvecklingen. Direktiven för kommitténs arbete
anknyter i hög grad till vad som sägs i propositionen Jämställdhet mellan
kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet.
1994/95 :UbU 18, rskr. 1994/95:405) om vikten av att den svenska skolan
ger pojkar och flickor, kvinnor och män, en likvärdig utbildning oavsett
kön och att verksamheten i skolan bör bygga på kunskap om både likheter
och olikheter i kvinnors och mäns livserfarenheter. Kommittén skall
således belysa det inre arbetet i skolan, bl.a. ur ett jämställdhetsperspektiv.
Kommittén lämnar sin slutrapport den sista november 1997.

Den parlamentariska kommitté (U 1994:02, dir. 1994:29, tilläggsdir.
1994:128), som tillsatts för att följa den pågående utvecklingen av den
nya kursutformade gymnasieskolan, har också uppgiften att belysa hur
flickors och pojkars lika rätt till utbildning och möjligheter i gym-

nasieskolan främjas. Kommittén skall vara verksam till och med juni Skr. 1996/97:41
1997. Den skall årligen redovisa sina bedömningar.

Forskning har visat att det brister i kvalitén på undervisningen i de
naturvetenskapliga ämnena, särskilt i grundskolans lägre årskurser. Detta
missgynnar framför allt flickor. Åtgärder har under en följd av år vidtagits
for att förändra undervisningen i både naturvetenskap och teknik i syfte
att öka framför allt flickors intresse for dessa ämnen.

Sedan år 1985 har riksdagen anvisat särskilda medel till kommunerna
för att anordna sommarkurser for flickor i teknik. Andra exempel på
åtgärder är de följande:

- Sedan höstterminen 1992 anordnas vid universitet och högskolor
behörighets givande förutbildning - s.k. basår - for studerande utan
tillräcklig behörighet for högskolestudier inom naturvetenskap och teknik.
Syftet är att bredda rekryteringsunderlaget till dessa utbildningar. Ett
särskilt mål är att stimulera kvinnor att söka sig till dessa utbildningar.
Läsåret 1996/97 uppgår antalet basårsplatser i högskolan till 3 400. Från
och med läsåret 1995/96 ges denna utbildning även inom den kommunala
vuxenutbildningen där antalet basårsplatser läsåret 1996/97 uppgår till
4 000.

- Försök med fortbildning pågår vid Teknik- och naturvetenskapliga
centrum av grund- och gymnasieskolelärare som behöver stärka sina
kunskaper i teknik- och naturvetenskap.

- Nationella centrum i kemi vid Stockholms universitet och i fysik vid
Lunds universitet startades under år 1994. Ytterligare ett centrum, i teknik
vid Linköpings universitet, startades år 1996. Centrumen har till uppgift
att stimulera och utveckla grund- och gymnasieskolans undervisning i
ämnena i fråga.

- På regeringens uppdrag bedriver Skolverket och Högskoleverket sedan
år 1993 ett femårigt projekt kallat Naturvetenskap och teknik (NOT). (Se
avsnittet om högre utbildning och forskning.)

Vuxenutbildningssatsningen

I samband med den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222,
bet. 1995/96:FiU 15, rskr. 1995/96:307) beslöt riksdagen i juli i år att en
femårig vuxenutbildningssatsning skall genomföras med böljan den 1 juli
1997 och att särskilda statliga medel skall fördelas till kommunerna för
detta ändamål.

Satsningen kan fa en särskilt betydelsefull roll for kvinnor och män i
yrken och branscher som drabbas av konjunktur- och strukturförändringar,
t.ex. inom kontor, vård och tillverkningsindustri.

Utbildningssatsningen kan också aktivt bidra till att bryta den köns-
mässiga snedfördelningen på arbetsmarknaden.

I propositionen framhålls vikten av att söka okonventionella lösningar
när det gäller formerna för utbildningen. I det sammanhanget betonas att
särskild hänsyn måste tas till kvinnors och mäns olika arbets- och

livssituation.

Skr. 1996/97:41

Högre utbildning och forskning

I enlighet med regeringens princip för arbetet med jämställdhetsfrågor -
mainstreaming (se avsnitt III) - genomsyras politiken för högre utbildning
och forskning av ett jämställdhetsperspektiv. Jämställdhet inom den högre
utbildningen och forskningen är inte endast en rättvisefråga, utan en
demokratisk fråga och en kvalitetsfråga. Universiteten och högskolorna
har därför ett ansvar för att vidta åtgärder syftande till en jämnare
könsfördelning såväl horisontellt (dvs. till att motverka en uppdelning i
kvinnliga respektive manliga ämnesområden) som vertikalt (dvs. att skapa
en jämnare könsfördelning på samtliga nivåer) vid det egna lärosätet.
Samtidigt med ett sådant långsiktigt förändringsarbete krävs särskilda
åtgärder för att påskynda utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor
och män. Här redogörs för dessa särskilda åtgärder.

Regeringen har i enlighet med vad som föreslagits i propositionen
Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop.
1994/95:164, bet. 1994/95 :UbU 18, rskr. 1994/95:405) fördelat medel för
att inrätta 30 professurer och 73 forskarassistenttjänster för underrepresen-
terat kön. Vidare har via Högskoleverket 30 miljoner kronor fördelats för
att öka antalet doktorandtjänster som innehas av kvinnor. Medlen är
beräknade att finansiera cirka 120 tjänster.

Perioden närmast efter doktorsexamen är den tidpunkt när många
kvinnliga doktorer lämnar den akademiska världen. För att stimulera fler
kvinnor att fortsätta sin forskarkarriär och meritera sig internationellt har
regeringen under hösten 1995 fördelat sammanlagt 14 miljoner kronor till
Humanistisk-samhällsvetenskapliga, Medicinska, Naturvetenskapliga och
Teknikvetenskapliga forskningsråden för postdoktorala stipendier för
kvinnliga forskare.

Råden har vidare anvisats 7,5 miljoner kronor under budgetåret 1994/95
och 11,25 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 för gästprofessurer
för kvinnliga forskare. Gästprofessurer ger goda möjligheter att inlemma
framstående internationella forskare i svensk forskningsmiljö. Särskilt
inom områden som har fa svenska kvinnliga forskare kan gästprofessurer
innebära inspiration för kvinnor att söka sig till området i fråga.

De forskningsfinansierande organen kan spela en central roll i jämställd-
hetsarbetet på forskningsområdet. FRN och forskningsråden under
Utbildningsdepartementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)
samt Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har sedan juli 1995 enligt
sina instruktioner i uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män.

För att främja jämställdhetsarbetet generellt har regeringen vidare ge-
nomfört förändringar i högskoleförordningens regler (SFS 1993:100) om
befordringsgrunder för lärare. Förändringarna tydliggör att det vid behov
är tillåtet med positiv särbehandling till förmån för underrepresenterat

kön. Vidare har en bestämmelse införts om att båda könen skall vara rep- Skr. 1996/97:41
resenterade i tjänsteförslagsnämndema samt att båda könen skall vara
representerade bland de sakkunniga om inte synnerliga skäl finns. Dess-
utom har en regel införts om krav på redovisning av hur tjänsteförslags-
nämndema har beaktat jämställdhetsaspekten vid bedömningen. Regering-
en har även fört in en skyldighet för universitet och högskolor att verka
för att studenter inte utsätts för sexuella trakasserier.

I syfte att förbättra det statistiska underlaget på utbildningsområdet när
det gäller könsaspekten har regeringen förtydligat och kompletterat förord-
ningen (1993:1153, ändrad 1994:1094) om redovisning av studier m.m.
vid universitet och högskolor.

Den 1 juli 1995 bildades Högskoleverket som enligt sin instruktion
inom sitt verksamhetsområde skall främja jämställdhet mellan kvinnor och
män.

Stora resurser satsas på utbyggnad av högskolans naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar. För att klara expansionen med bibehållen kvalitet
är det väsentligt att rekryteringsunderlaget breddas, så att bl.a. antalet
kvinnliga studenter ökar. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att
stimulera ungdomars, och i synnerhet unga kvinnors, intresse för natur-
vetenskap och teknik.

NOT-projektet är som tidigare nämnts ett femårigt projekt som Hög-
skoleverket och Skolverket bedriver på regeringens uppdrag. Projektet
drivs i samarbete med skolor, högskolor och övriga samhället och syftar
till att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. Till skillnad från
tidigare rekryteringskampanjer riktar sig projektet inte direkt till elever
utan till den omgivande vuxenvärlden, särskilt utbildningssystemet. En av
grundtankarna bakom projektet är att det för en allsidig utveckling behövs
fler kvinnor inom dessa ämnen. För att rekrytera fler elever i allmänhet
och kvinnor i synnerhet bör utbildningarnas innehåll och uppläggning
förändras.

Rådet för grundläggande högskoleutbildning, som numera är en del av
Högskoleverket, bereder ärenden som avser att främja och stödja insatser
för att utveckla den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet och pe-
dagogiska förnyelse. Inom ramen för ett uppdrag från regeringen att öka
rekryteringen av kvinnliga studenter till tekniska och naturvetenskapliga
utbildningar har rådet för åren 1992/93 - 1994/95 i nationell konkurrens
fördelat medel, till fem projekt. Trots att det ännu är för tidigt att
utvärdera resultaten är ökningen av andelen kvinnliga studerande till de
berörda utbildningsprogrammen över förväntan.

Regeringen har under våren 1996 givit Linköpings universitet i uppdrag
att i samverkan med andra universitet och högskolor genomföra ett tre-
årigt projekt syftande till förnyelse av ingenjörs- och civilingenjörsutbild-
ningarna. Linköpings universitet bör därvid främja ett nationellt erfaren-
hetsutbyte inom området. I uppdraget betonas särskilt vikten av att
andelen kvinnliga studerande ökar och av att samtliga studenter bibringas
kunskaper om dels de hinder som kvinnor inom mansdominerade yrken
möter i form av omvärldens attityder, dels insikter om fördelarna med en

jämnare könsfördelning. Skr. 1996/97:41

Andra åtgärder är, som tidigare har nämnts, den behörighetsgivande
förutbildningen (s.k. basår) samt den tidsbegränsade möjligheten att
studera naturvetenskap eller teknik med särskilt studiestöd (s.k. NT-svux).

Riksdagen beslutade våren 1993 efter förslag i propositionen Forskning
för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170, bet. UbU 1992/93:15, rskr.
1992/93:388) att medel skulle anvisas under perioden 1993/94 - 1995/96
för jämställdhetsåtgärder inom universitet och högskolor. Ansökningar om
medel har kommit in från universitet och högskolor. Regeringen har för
budgetåren 1994/95 - 1995/96 fördelat drygt sju respektive nio miljoner
kronor.

Fortsatt arbete

I propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5) lägger
regeringen flera förslag för att i ökad utsträckning främja forskning med
ett genusperspektiv. Finansieringen av förslagen behandlas i budget-
propositionen (prop. 1996/97:1, UO 16). Här redogörs kort för dessa
förslag.

- 18 tjänster, varav sex professurer, med inriktning mot genusforskning
inrättas i ämnena litteraturvetenskap, sociologi, informationsteknologi,
folkhälsovetenskap, fysikundervisningens didaktik samt människa-maskin.
Regeringen föreslår att 10 miljoner avsätts för ändamålet.

- Ett resurstillskott om 4,9 miljoner föreslås för att inrätta ett nytt tema,
tema Genus, vid Linköpings universitet.

- Ett sekretariat med uppgift att utreda, skapa opinion, stimulera,
dokumentera och informera om genusforskning föreslås inrättas. En
resursförstärkning om 5 miljoner kronor tillförs Göteborgs universitet för
detta ändamål.

- Vidare föreslås att centrum/forum för kvinnliga forskare och kvinno-
forskning ges höjda bidrag. Utöver de åtta centrum som hittills fått
särskilt stöd ges bidrag även till Jämställdhetscentrum i Karlstad.
Regeringen föreslår att sammanlagt 8,4 miljoner kronor anvisas för dessa
centrum.

Regeringen anser att Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg har goda
förutsättningar att vara ett nationellt ansvarsbibliotek för kvinno-, mans-
och genusforskning. Regeringen föreslår därför i 1997 års budget-
proposition att 0,5 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.

Berörda universitet och högskolor åläggs i sina utbildningsuppdrag att
öka andelen kvinnliga studenter inom naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar och att öka andelen manlig studenter inom lärar- och
vårdutbildningar.

Universitet och högskolor skall tillse att lärarna ges lämplig pedagogisk
utbildning, i vilken skall ingå ökade kunskaper om jämställdhet.
Lärosätena skall i sina årsredovisningar rapportera vilka åtgärder de har
vidtagit och Högskoleverket skall utvärdera lärosätenas insatser.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare som skall föreslå en Skr. 1996/97:41
förändrad tjänsteorganisation för lärare vid statliga universitet och
högskolor (dir. 1996:3). I direktiven till utredaren understryks att förslaget
skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Uppdraget skall
redovisas i början av december 1996. Efter remissbehandling avser rege-
ringen att presentera en proposition om hithörande frågor under våren
1997.1 denna proposition kommer regeringen även att närmare beskriva
det system som skall införas med rekryteringsmål för andelen kvinnor
bland nyrekryterade professorer. Målen aviserades i den tidigare nämnda
propositionen om jämställdhet inom utbildningsområdet.

8 Socialpolitik

Inledning

Inom socialpolitikens område ryms en rad frågor som är viktiga från
jämställdhetssynpunkt. Det gäller exempelvis frågor om föräldrapenning
och föräldraledighet, barnomsorg, kvinnors och mäns hälsa, kvinnor och
män med funktionshinder och äldreomsorg. Eftersom åtgärder inom dessa
områden kan slå olika för kvinnor och män, är det betydelsefullt att
analysera vilken effekt olika förslag far ur ett jämställdhetsperspektiv.

Ett familj e- och jämställdhetspolitiskt mål är att båda föräldrarna skall
kunna förena förvärvsarbete med ett aktivt föräldraskap. Ett delat ansvar
för barn och hem mellan föräldrarna torde - förutom att det gagnar
jämställdheten - leda till att barns behov av en nära relation till båda sina
föräldrar bättre kan tillgodoses. De medel som framförallt används för att
uppnå regeringens strävanden inom detta område är föräldraförsäkringen
och den utbyggda barnomsorgen.

Åtgärder inom hälso- och sjukvården är också viktiga från jämställd-
hetssynpunkt, eftersom det finns uppenbara skillnader mellan kvinnors och
mäns hälsa. Kvinnor har exempelvis ett högre ohälsotal än män samtidigt
som de i genomsnitt lever längre än män. Kunskaperna är dock brist-
fälliga när det gäller de faktorer som skiljer kvinnors och mäns hälsa,
delvis beroende på att en stor del av den forskning som bedrivs och den
statistik som produceras saknar ett könsperspektiv. Bristerna gäller inte
minst i fråga om personer med funktionshinder. Forskning visar dock att
det finns skillnader mellan könen när det gäller såväl upplevelsen av
funktionsnedsättningen som den faktiska tillgången på vård och service.
Signaler tyder även på att funktionshindrade kvinnor har en mer eftersatt
situation än funktionshindrade män.

Inom äldreomsorgen finns det också skillnader mellan kvinnor och män
i fråga om hälsa och sjuklighet. En mycket viktig aspekt i detta samman-
hang är att kvinnors behov är större än mäns, eftersom kvinnor har en
högre genomsnittsålder.

Socialdepartementet kommer att sätta i gång ett utvecklingsprogram för

att, med hjälp av myndigheter och andra viktiga aktörer, förankra ett Skr. 1996/97:41
jämställdhetsperspektiv inom departementets hela verksamhetsområde.

Genom att analysera förslag och verksamhet ur båda könens perspektiv
kommer verksamheten att kunna berikas och effektiviseras.

Föräldraförsäkring

Föräldraförsäkringen, liksom rätten att vara ledig för vård av sjukt barn,
har byggts ut steg för steg under en följd av år. Betydelsefulla regelän-
dringar i syfte att öka faders uttag av föräldraledighet har genomförts
under första delen av mandatperioden. Några av dessa förändringar har
varit nödvändiga med hänsyn till statens finanser.

Den 1 januari 1995 togs ett viktigt steg när det gäller att främja faders
uttag av föräldraledighet genom införandet av en s.k. pappamånad i
föräldraförsäkringen. En annan viktig förändring från attitydpåverkande
synpunkt var introduktionen av en principiell likadelning av rätten till
föräldrapenningsdagar mellan föräldrarna, med möjlighet att överlåta den
del av denna rätt som inte utgör pappa- respektive mammamånad till den
andra föräldern. Vidare togs det s.k. vårdnadsbidraget bort och de 90
garantidagama återinfördes.

Som ett led i saneringen av statens dåliga finanser reducerades
dessutom, fr.o.m. den 1 januari 1995, ersättningsnivån i föräldraförsäk-
ringen från 90 till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten
(SGI), utom för de 60 dagar som utgör pappa- respektive mammamånad.
Slutligen infördes möjligheten för en förälder att överlåta rätten till
tillfällig föräldrapenning till en person som i stället för föräldern avstår
från förvärvsarbete för att vårda barnet.

Den 1 juli 1995 togs de två s.k. kontaktdagama bort med hänsyn till
statens finanser. Härigenom försvann rätten till föräldrapenning under två
dagar per år och förälder - mellan barnets 4:e och 12:e födelsedag - som
kunde tas ut i samband med besök på barnets daghem, skola eller
fritidsgård.

Nästa förändring i föräldraförsäkringen kom den 1 januari 1996, då
ersättningsnivåerna sänktes till 85 procent av SGI för pappa- och
mammamånadema respektive 75 procent av SGI för de övriga 300
dagarna. Ersättningsnivån för de 90 garantidagama förblev dock
oförändrad med 60 kronor per dag. Också den tillfälliga föräldrapenningen
sänktes till 75 procent av SGI.

Som ett led i den fortsatta saneringen av statens finanser har regeringen
föreslagit en sänkning av ersättningen för pappa- respektive mammamåna-
den från 85 till 75 procent av SGI fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop.
1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304). Riksdagen har ställt
sig bakom förslaget. Regeringen har emellertid även aviserat ett förslag
om en generell höjning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 80
procent av SGI år 1998.

Föräldrapenningen utnyttjas till största delen av mödrar, även om antalet

4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

fäder som utnyttjar denna möjlighet har ökat något sett ur ett längre Skr. 1996/97:41
tidsperspektiv. Statistik från Riksförsäkringsverket (RFV) visar att fäderna
tog ut 11,4 procent av det totala antalet föräldrapenningsdagar år 1994.

Som en jämförelse kan nämnas att fäders andel av antalet ersatta dagar år
1985 låg på omkring 6 procent. År 1995 minskade emellertid fädernas
andel till 9,7 procent. En förklaring till minskningen kan, enligt RFV,
vara att möjligheten att ta ut föräldrapenning under semester försvann den
1 januari 1995. Vidare kan den stora ökningen av fäders uttag av
föräldrapenning under sommaren 1994 åtminstone delvis förklaras av att
de s.k. garantidagama successivt togs bort i samband med införandet av
vårdnadsbidraget den 1 juli.

RFV har gjort särstudier av hur föräldrar har tagit ut föräldrapenning för
barn födda i januari 1994 respektive 1995. Studierna visar att omkring 50
procent av papporna till barnen födda i januari 1995 tog ut åtminstone
någon dag (i genomsnitt 41 dagar) under barnets första levnadsår. För
barn födda i januari 1994 låg motsvarande siffra på omkring 30 procent
(i genomsnitt 58 dagar). Fler pappor har alltså använt möjligheten att vara
hemma med sina barn under deras första levnadsår, även om antalet
uttagna dagar har minskat. Ökningen av andelen föräldralediga pappor är,
enligt RFV, bl.a. en följd av de informationsinsatser som gjorts av
försäkringskassorna. Införandet av den s.k. pappamånaden den 1 januari
1995 är en annan trolig förklaring, även om effekterna av pappamånaden
inte kan redovisas fullt ut förrän tidigast år 2004 på grund av att för-
äldrapenningsdagama kan tas ut till dess barnet fyllt åtta år.

Mäns andel av försäkrade personer som uppburit tillfällig föräldrapen-
ning för vård av sjukt barn låg år 1995 på drygt 39 procent, vilket innebär
att en viss minskning har skett under en tioårsperiod. De tio s.k. pappada-
gama, vilka ger rätt till tio dagar med tillfällig föräldrapenning i samband
med barns födelse, utnyttjas flitigt. Omkring 79 procent av de nyblivna
papporna år 1995 tog ut sådana dagar, jämfört med 83 procent år 1986.
Pappor tar i genomsnitt ut drygt nio av de tio dagarna.

Inom RFV pågår en utveckling för att förbättra redovisningen av
statistik om föräldraförsäkringen. Myndigheten fick i regleringsbrevet för
budgetåret 1994/95 i uppdrag att precisera vilka ytterligare åtgärder som
kommer att vidtas respektive kan vidtas för att förbättra och utveckla
sådan statistik. Redovisning av uppdraget lämnades i augusti 1995 i
rapporten Förbättringar av statistiken på föräldraförsäkringens område
(RFV redovisar 1995:16). Regeringen har för avsikt att fortsätta uppfölj-
ningen av RFV:s arbete med att utveckla denna statistik.

Angående insatser för att öka fäders uttag av föräldraledighet m.m., se
avsnitt II.2.

Skr. 1996/97:41
Barnomsorg

Sedan den 1 januari 1994 har varje kommun en lagstadgad skyldighet att
erbjuda förskoleverksamhet för barn som har fyllt ett år men inte har
uppnått skolpliktig ålder, samt skolbamomsorg för barn till och med 12
år som är inskrivna i grundskolan. Syftet med denna reglering är att
underlätta för båda föräldrarna att kunna förvärvsarbeta. Tillgänglig
statistisk visar att andelen små barn inom barnomsorgen ökar. I slutet av
år 1995 hade 72 procent av förskolebarnen mellan ett och sex år
barnomsorgsplats. Ett år tidigare låg siffran på 67 procent. Den största
ökningen under år 1995 skedde vid fritidshem där antalet inskrivna barn
ökade med 18 procent, delvis beroende på förändringarna i kommunernas
verksamheter för sexåringar.

År 1995 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att fortsätta sitt
jämställdhetsarbete inom barnomsorgen. Myndigheten skall härvid bygga
vidare på tidigare kunskaper och erfarenheter från liknande arbete. In-
riktningen av den nya projektverksamheten - Får pojkar och flickor
samma chans? - är bl.a. att öka intresset för och medvetenheten om
jämställdhetsfrågor hos personal inom barnomsorgen, samt att öka kun-
skaperna om jämställdhet i den pedagogiska verksamheten och om vuxnas
betydelse som förebilder för barn. Regeringen ställde 2 miljoner kronor
till Socialstyrelsens förfogande för att genomföra verksamheten, varav
minst 1,5 miljoner kronor efter ansökan skall fördelas till kommuner och
högskolor som vill delta i utvecklingsarbetet. Projekt där högskola och
kommun samverkar skall särskilt prioriteras. Projektverksamheten skall
vara avslutad senast den 31 december 1997. Högskolorna har tidigare
beviljats projektmedel för att utveckla kurser i jämställdhetsfrågor i
förskollärar- och fritidspedagogutbildningama.

Om åtgärder för att stimulera fler män att arbeta inom skola och
barnomsorg, se avsnitt II.2.

Hälsa

Svenskarnas hälsa är mycket god i ett internationellt perspektiv. Men
inom landet finns det stora skillnader i hälsa och levnadsförhållanden
mellan olika socioekonomiska grupper - liksom mellan kvinnor och män.
Vissa uppgifter tyder dessutom på att dessa skillnader ökar. Unga kvinnor
med kort utbildning, låg lön och monotont arbete utan inflytande är en
grupp vars hälsosituation tycks försämras. Trots att kvinnor har ett högre
ohälsotal än män har de en högre genomsnittlig levnadsålder än män. År
1995 var exempelvis mäns medellivslängd 76,2 år och kvinnors 80,1 år.

Mäns hälsa har i jämförelse med kvinnors ägnats mycket uppmärksam-
het inom den medicinska forskningen, forskningen om arbetsmiljö etc. Att
forskningsresultat som enbart baseras på män antas vara relevanta för
kvinnor kan givetvis försvåra förståelsen av orsakssammanhang. I proposi-
tionen (1993/94:147) om jämställdhetspolitiken framhöll den dåvarande

regeringen att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att öka kunskaperna Skr. 1996/97:41
om kvinnors hälsa, inte minst inom ramen för läkarutbildningen. Under
hösten 1995 anslog regeringen därför 1,5 miljoner kronor till de medicin-
ska fakulteterna för utveckling av kurser i kvinnors hälsa och jämställd-
hetskunskap. Syftet är att kurserna på sikt skall ingå som en del av
läkarutbildningen.

Inom Folkhälsoinstitutets särskilda program Kvinnors hälsa pågår ett
utvecklingsarbete som syftar till att få in ett kvinnoperspektiv i folk-
hälsoarbetet. Särskilda insatser görs på områdena tobak, alkohol och
droger, skador, allergi, mat och motion.

Inom Kvinnors Hälsa beviljades under 1994-95 medel till lokala och
regionala utvecklingsprojekt som bl.a. rör kvinnor och stress, självhjälp
och invandrade kvinnor. Projekten skall avrapporteras under hösten 1996.
Särskilda insatser för att hjälpa unga kvinnor har vidare genomförts.
Bland annat har olika yrkesgrupper som arbetar med unga människor fått
utbildning om ätstömingar, rökning, alkohol och narkotika. Under 1996
påbörjades vidare en satsning på personal med höga ohälsotal inom
landstingens hälso- och sjukvård samt inom den sociala omsorgen i
kommunerna. Folkhälsoinstitutet genomför sitt arbete, som beräknas pågå
under tre år, i samarbete med andra intressenter på området.

Under hösten 1994 tillsatte regeringen en utredning om bemötandet av
kvinnor och män inom hälso- och sjukvården. Utredningen har bl.a. haft
i uppdrag att kartlägga hur kvinnor och män bemöts och behandlas inom
hälso- och sjukvården samt att analysera vilka effekter bemötandet kan få
vid vård och behandling. Betänkandet Jämställd vård - Olika vård på lika
villkor (SOU 1996:133) överlämnades till regeringen i augusti 1996.
Utredningen presenterar en rad förslag som rör patientens ställning,
forskning, utbildning, tillsyn, uppföljning och utvärdering samt sjukvårds-
huvudmännens ansvarsområden. Bland annat föreslås en ökad integrering
av genusperspektivet inom medicinsk forskning, omvårdnadsforskning
samt hälso- och sjukvårdsforskning. Vidare betonas vikten av att
könsspecifika kunskaper om hälsa och sjukvård integreras i utbildningen
och fortbildningen av läkare och annan vårdpersonal. Utredningen föreslår
vidare att Högskoleverket i sin pågående utvärdering av läkarutbildningen
även granskar hur könsperspektivet tas upp i olika faser av utbildningen.
Man föreslår också att nya kunskaper med ett könsperspektiv skall
genereras vid regionala kunskaps- och FoU-centra. Förslagen kommer
inom kort att sändas ut på remiss, för att sedan bli föremål för beredning
inom regeringskansliet.

Funktionshinder

Under de senaste åren har forskning om funktionshinder visat att det finns
skillnader mellan könen när det gäller upplevelsen av funktionsnedsätt-
ningen och den faktiska tillgången på stöd och service. Fler kvinnor än
män anser att de behöver mer praktisk daglig hjälp än vad de nu får.

Kvinnor tycks vidare inte ha samma möjligheter som män att utnyttja Skr. 1996/97:41
teknikutvecklingen på hjälpmedelsområdet. Då signaler tyder på att
kvinnor har en mer eftersatt situation än män, finns det ett behov av att
få en bild av kvinnors villkor på olika samhällsområden samt en
uppfattning om på vilka områden kunskapen kan förbättras. Möjligheterna
att få en bättre könsuppdelad statistik på området bör också ses över.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att få en klarare bild av
funktionshindrade kvinnors situation på olika områden. Medel har bl.a.
avsatts från Allmänna arvsfonden för praktiskt utvecklingsarbete inom
området kvinnor och handikapp. Resultaten av ett antal projekt med denna
inriktning har presenterats i en nyligen utkommen skrift med titeln
Kvinnor i rörelse. Medel från Allmänna arvsfonden kommer även
fortsättningsvis att avsättas för utvecklingsprojekt med syfte att förbättra
situationen för kvinnor med funktionshinder.

Stimulansbidrag för perioden 1994-1997 har avsatts till olika projekt
som syftar till att utveckla habiliterings- och rehabiliteringsinsatserna för
personer med funktionshinder. Medel har även avsatts för att stimulera
utvecklingen på hjälpmedelsområdet. Det pågår inom dessa områden olika
projekt för att stärka kvinnors rehabiliteringsmöjligheter och tillgång till
hjälpmedel.

Inom ramen för Välfärdsprojektet har ett antal studier påbörjats under
1995/96 för att öka kunskapen om levnadsförhållandena för kvinnor med
funktionshinder samt att få reda på vilka skillnader som finns i fråga om
livsvillkor för kvinnor och män. Resultaten av dessa studier kommer att
presenteras i bokform under hösten 1996.

Enligt regleringsbrevet för Handikappombudsmannen för budgetåret
1995/96 skall bl.a. frågor som rör kvinnor med funktionshinder prioriteras
i myndighetens verksamhet. I Handikappombudsmannens rapport till
regeringen år 1995 behandlas bl.a. de problem och behov som föreligger
när det gäller statistiken på området. Regeringen kommer att lägga stor
vikt vid uppföljningen av de resultat i fråga om kvinnor med funktions-
hinder som Handikappombudsmannen redovisat i sin rapport. Det gäller
särskilt arbetet med att göra den officiella statistiken könsuppdelad och
analyserad.

Åldreomsorg

Kvinnor lever i genomsnitt längre än män. År 1995 låg kvinnors och
mäns medelålder på 80,1 respektive 76,2 år. Medellivslängden fortsätter
att öka, och år 2010 beräknas män i genomsnitt bli 77,7 år och kvinnor
82,1 år. Variationen i medellivslängd är en förklaring till att kvinnors
behov är större än mäns inom äldreomsorgen, såväl i särskilda boendefor-
mer som inom hemtjänsten. Vid årskiftet 1995/96 utgjorde kvinnorna 65
procent av det totala antalet personer som beviljades hemtjänst. Samtidigt
var nära 70 procent av boende i särskilda boendeformer kvinnor.

På anhörigområdet är det vanligt att äldre makar vårdar varandra. Bland

"yngre äldre" vårdar män i lika hög grad sina fruar som tvärtom. När det Skr. 1996/97:41
gäller de riktigt gamla står oftast kvinnliga anhöriga - döttrar och
svärdöttrar - för merparten av omsorgen och omvårdnaden, medan
manliga anhöriga mer hjälper till på det praktiska planet. I årets budget-
proposition föreslås ett särskilt bidrag på 7,5 miljoner kronor för
utveckling av metoder för stöd till anhöriga. Detta regeringsinitiativ kan
särskilt sägas komma kvinnor till del genom att det ofta är kvinnor som
utför tunga omsorgsuppgifter.

9 Ungdomsfrågor m.m.

Regeringens ungdomspolitik syftar till att anlägga ett ungdomsperspektiv
på allmänna åtgärder inom olika sektorer, utifrån ungdomars behov och
livssituation. Då det finns skillnader mellan flickors och pojkars situation
på områden som utbildning, arbetsmarknad, fritid osv. är det viktigt att
ungdomspolitiken, liksom alla andra politikområden, genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. (Om makt och inflytande se avsnitt II. 1, om
arbetsmarknad se avsnitt II.5, om utbildning se avsnitt II.7.)

Regeringen beslutade i maj 1995 att tillsätta en särskild utredare med
uppgift att kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor respektive män samt
att analysera fördelningen av de offentliga resurserna ur ett jämställd-
hetsperspektiv. Fritidsutredningen lämnade sitt betänkande Fritid i
förändring - om kön och fördelning av fritidsresurser (SOU 1996:3) i
början av 1996. Utredningen visar bl.a. att stat och kommun satsar mer
pengar på idrott än på kultur, mer på anläggningar än på fritidsgårdar.
Eftersom pojkar i högre utsträckning än flickor idrottar på anläggningar
och flickor i högre utsträckning än pojkar söker sig till kultur och
fritidsgårdarnas öppna verksamhet, blir följden att stat och kommun satsar
mer på pojkar än på flickor. I betänkandet presenteras ett antal förslag
som kan leda till en mer jämställd fritid. Bland förslagen kan nämnas
särskilda riktlinjer för jämställdhet i statlig och kommunal fritidspolitik,
resurser till forskning om kvinnors och flickors fritid, samt resurser för
lokal utveckling av nyskapande kultur- och fritidsverksamhet som utgår
från flickors behov och där invandrarflickors situation särskilt upp-
märksammas. Betänkandet har remissbehandlats och sammanställning av
remissvaren pågår inom Inrikesdepartementet.

Ungdomsstyrelsen skall främja goda uppväxtvillkor för ungdomar och
verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen.
Myndigheten beviljades särskilda medel för projektet Stärka flickor i
föreningslivet, som syftade till att ta reda på vad flickor vill göra inom
föreningslivet och om föreningslivets traditionella arbetssätt passar flickor.
Fritidsutredningen visade bl.a. att det fortfarande finns behov av särskilda
satsningar för flickor och regeringen har därför beräknat ytterligare medel
för detta ändamål för budgetåret 1997. Från och med budgetåret 1995/96
skall vidare Ungdomsstyrelsens redovisning av medlemsantalet i de

ungdomsorganisationer som får grundbidrag vara uppdelat efter kön och Skr. 1996/97:41
ålder. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 gav regeringen Ungdoms-
styrelsen i uppdrag att lämna en fördjupad redovisning av ungdomars
uppväxtvillkor. En sådan redovisning skedde i rapporten Krokig väg till
vuxen. Ungdomsrapporten 1996, som lämnades till regeringen i maj 1996.
Ungdomars uppväxtvillkor redovisas genomgående ur ett könsperspektiv

i rapporten.

Ungdomsstyrelsen har även fått regeringens uppdrag att under bud-
getåret 1995/96 fordela 8 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden till
stöd för projekt som syftar till att stärka ungdomars möjlighet att påverka
lokalsamhällets utveckling.

I syfte att stärka flickors självkänsla och skapa förutsättningar för att
deras behov och resurser särskilt uppmärksammas inom föreningslivet
fördelades under budgetåret 1994/95, efter ansökan hos regeringen, drygt
900 000 kronor från Allmänna arvsfonden till en rad olika projekt, t.ex.
Stiftelsen Kvinnoforum, Tjej verksamheten "Flingorna" på Fryshuset,
Nacka missionsförsamling, Ungdomsföreningen LIFE i Göteborg och
Föreningen Markan i Hässleholm.

Som ett led i Europarådets handlingsplan for bekämpning av rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans beslutade regeringen år
1994 om en ungdomskampanj med temat Ungdom mot rasism. Med
flickor från Rinkeby och Kungsholmen i Stockholm bildades kampanjens
tjejprojekt i syfte att öka kunskapen om flickors särskilda erfarenheter
samt möjligheter att delta i arbetet for en ökad förståelse mellan svenskar
med olika etnisk tillhörighet.

10 Idrottsfrågor

I RiksidrottsfÖrbundets (RF) jämställdhetsplan från 1989 sägs bl.a. att
idrotten skall vara jämställd när det nya seklet börjar. På riksidrottsmötet
(RIM) i november 1995 presenterades en utvärdering av jämställd-
hetsplanen där det bl.a. konstateras att de delmål om jämställdhet som
skulle uppnås under 1995 inte hade uppnåtts. För att påskynda jämställd-
hetsarbetet fattade RIM därför beslut om vissa stadgeändringar som bl.a.
innebär att olika idrottsorganisationer åläggs att garantera representation
från båda könen i vissa stadgereglerade organ. I sin anslagsframställan for
åren 1996/97 säger RF att man avser att fokusera bl.a. jämställd idrott.

Regeringen är angelägen att statens stöd till idrotten används for att
påskynda utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män.
Idrottsrörelsen bör därför särskilt uppmärksamma jämställdhetsaspekten
när det det statliga stödet används. Regeringen kommer senare i dag att
bemyndiga ansvarigt statsråd att tillkalla en parlamentarisk kommitté, Stöd
till idrotten (dir. In 1996:84), med uppdrag att utvärdera befintliga mål
samt att föreslå nya och tydligare mål for statens stöd till idrotten.

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast under december 1997. Det Skr. 1996/97:41
är regeringens förhoppning att de fortsatta ansträngningarna inom
Riksidrottsförbundet, fram till riksidrottsstämman år 1997 och den
parlamentariska kommitténs förslag, skall göra att förbundets övergripande
mål i jämställdhetsplanen från år 1989 - att idrotten skall vara jämställd
när det nya seklet börjar - uppnås.

11 Jämställdhet inom försvaret m.m.

Sedan ett antal år pågår ett aktivt jämställdhetsarbete inom totalförsvaret
och fredsräddningstjänsten. Detta jämställdhetsarbete är framförallt inriktat
på att genom olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på samma
villkor som män, samt att öka antalet kvinnor inom respektive område.
Regeringen ställer sig bakom de förslag till att öka antalet kvinnor i
försvaret som framkommit i försvarsmaktplan 97 och förutsätter att man
inom totalförsvaret, liksom inom fredsräddningstjänsten, fortsätter sitt
aktiva jämställdhetsarbete.

Totalförsvaret

För att öka antalet kvinnliga officerare har bl.a. ändringar gjorts i
officersförordningen (1994:882) som innebär slopade ålderskrav till
nivåhöjande officersutbildning samt att befordran till en högre militär grad
kan ske i direkt anslutning till genomförd nivåhöjande utbildning med
godkända betyg. Dessa ändringar medför att familjebildning minskar i
betydelse som hinder för karriär inom officersyrket, något som annars
drabbar kvinnor i högre utsträckning än män.

Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnliga
officerare i propositionerna Totalförsvar i förnyelse (prop. 1995/96:12)
samt Totalförsvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). För att få fler
kvinnor till officershögskoloma bör man exempelvis se över de fysiska
kraven till olika befattningar samt kriterierna i övrigt vid antagningen. En
kvinnlig representant bör finnas i varje antagningsnämnd. Nätverk för
kvinnliga officerare bör fa administrativt och ekonomiskt stöd från
Försvarsmakten. Distansundervisningen bör utökas för att underlätta
vidareutbildning. Åtgärder bör slutligen vidtas för att öka informationen
om möjligheten för kvinnor att genomgå pliktutbildning. Detta kan ske på
olika sätt, t.ex. genom reklam i tidningar och etermedier samt genom
information i skolor.

I april 1995 genomförde Försvarsdepartementet en konferens för
kvinnliga officerare och aspiranter i syfte att ge tillfälle för kvinnorna att
träffas och utbyta erfarenheter samt att föreslå åtgärder för att öka antalet
kvinnliga officerare. Senare under året gjorde departementet en enkät-

undersökning för att ta till vara kvinnliga officerares erfarenheter och
idéer. I februari 1996 skickades en likalydande enkät till ett antal
slumpvis utvalda manliga officerare. Resultatet från dessa enkätundersök-
ningar visar att manliga och kvinnliga officerare har olika upplevelser och
synpunkter i en rad frågor som gäller villkor och förändringar av det
militära försvaret. Enkätresultatet har varit ett av underlagen i regeringens
arbete med höstens proposition om totalförsvaret.

Enligt Försvarsmaktens jämställdhetspolicy skall alla föräldrar kunna ta
ut lagstadgad föräldraledighet. Vidare skall föräldrar som båda är anställda
inom försvarsmakten samtidigt kunna delta i övningsverksamhet, då så är
nödvändigt. Dessutom sägs att man avser att ge fortsatt stöd till mentor-
skap som ett sätt att stödja såväl kvinnor som män och samtidigt ta till
vara erfarenheter och kunskaper. Inom Försvarsmakten pågår även ett
projekt - Den Kreativa Olikheten - för att ta till vara kulturella olikheter
— manlig/kvinnlig, civil/militär, gammal/ung - genom utbildning i
kvinnligt och manligt beteende. Regeringen vill fortsätta att prioritera
detta projekt.

Den 1 juli 1995 öppnades en möjlighet för kvinnor att på samma villkor
som män fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning
(Lag (1994:1810) respektive Förordning (1995:240) om möjlighet för
kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning).
I förhållande till vad som gällde tidigare innebär den nya lagstiftningen
förändringar i två hänseenden. Dels kan en kvinna fullgöra värnplikt även
om hon inte har för avsikt att bli officer eller blir klassad som be-
fälslämplig och dels är en kvinna som har skrivits in för utbildning
bunden av samma lagstadgade plikt som en man i motsvarande situation.

Skr. 1996/97:41

Fredsräddningstjänsten

Mot bakgrund av att det i dag inom fredsräddningstjänsten finns kvinnliga
brandingenjörer och deltidsbrandmän - men inga heltidsbrandmän - håller
Statens räddningsverk på med en studie av vilka hinder som finns för
kvinnor inom yrket. Med utgångspunkt från denna studie avser Rädd-
ningsverket att föreslå åtgärder för att möjliggöra rekrytering av kvinnor.
Två projekt är knutna till studien. Det ena är ett uppdrag till Försvarets
forskningsanstalt (FOA) att anpassa utrustning, materiel och metoder för
kvinnor. Det andra projektet avser översättning till svenska av en
amerikansk handbok om olika förslag som syftar till att göra det möjligt
att rekrytera kvinnor till räddningstjänsten. Inom Räddningsverket avser
man vidare att granska förhållandet att den nya lagen om totalförsvarsplikt
inte tycks ha inneburit att fler kvinnor visat intresse för att genomföra
tjänstgöring som totalförsvarspliktig med civilplikt inom räddnings-
tjänsten.

III NYA FORMER FÖR JÄMSTÄLLDHETSARBETET

Skr. 1996/97:41

Inledning

Sverige har under en lång följd av år haft både en politisk och en
administrativ organisation på central nivå för att utveckla jämställd-
hetsarbetet. Jämställdhetsministem samordnar jämställdhetsfrågoma i
regeringen och formar jämställdhetspolitiken. Eftersom jämställdhet
mellan kvinnor och män berör alla delar av samhället är målet att
jämställdhetsfrågor skall ingå som en del i alla politikområden och att alla
statsråd tar ansvar för jämställdhetsfrågoma inom sina respektive
ansvarsområden.

Vi har kommit långt i Sverige när det gäller att skapa lika villkor och
förutsättningar för kvinnor och män, inte minst på det formella planet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män finns inskrivet i grundlagen. Sedan
1980 regleras jämställdhetsfrågor i arbetslivet i jämställdhetslagen. På
några samhällsområden, bl.a. inom skolan, högskolan och inom socialför-
säkringens område, beaktas också jämställdhetsaspekten inom ramen för
gällande lagstiftning. Jämställdhetsombudsmannen ser till att jämställd-
hetslagen följs.

För att komma längre också när det gäller jämställdhet mellan kvinnor
och män i praktiken har olika arbetsformer prövats. Strategier har
upprättats för regeringens konkreta jämställdhetsarbete både i ett långt och
ett kort perspektiv. I tre särpropositioner (prop. 1987/88:105, bet.
AU 1987/88:17, rskr. 1987/88:364 och UbU 1987/88:34, rskr.
1987/88:365, prop. 1990/91:113, bet. AU 1990/91:17, rskr. 1990/91:288,
prop. 1993/94:147, bet. AU 1993/94:17, rskr. 1993/94:290) och årligen i
budgetpropositionen har centrala initiativ och andra insatser på jämställd-
hetsområdet redovisats. År 1995 lämnades också propositionen Jämställd-
het mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164,
bet. 1994/95 :UbU 18, rskr. 1994/95:405).

I regeringskansliet finns sedan början av 1980-talet en särskild enhet
som bistår jämställdhetsministem i arbetet att samordna och utveckla
jämställhetsarbetet. Enheten har bl.a. till uppgift att i förväg granska alla
förslag ur ett jämställdhetsperspektiv innan regeringen fattar beslut.

Sedan mitten av 1980-talet har regeringen också årligen avsatt särskilda
medel i budgetpropositionen för att pröva nya metoder och modeller i
jämställdhetsarbetet. Dessa medel har främst använts för att stödja
regional och lokal utveckling på jämställdhetsområdet.

För att motverka brister i jämställdhet och den obalans som råder i
fördelningen av makt och resurser mellan kvinnor och män har insatser
främst riktats mot att förbättra kvinnors villkor. Det har hittills medfört
att jämställdhetsfrågor i första hand uppfattas som en angelägenhet för
kvinnor och inte för män eller för samhället i sin helhet. De åtgärder som
vidtagits för att stärka kvinnors ställning och öka deras inflytande har i

huvudsak varit sidoordnade och genomförts utöver ordinarie verksamhet. Skr. 1996/97:41
Inte sällan görs insatserna i form av projekt som på olika sätt finansieras
med tillfälligt avsatta, ofta utifrån kommande resurser. Syftet med sådana
sidoordnade projekt har både varit att öka kvinnornas resurser och
kunskaper på olika områden och att pröva och utforma nya arbetssätt och
organisationsformer som bättre tar tillvara och utvecklar också kvinnors
resurser. Erfarenheter visar att även om viss projektverksamhet övergått
i mer reguljära former har den ordinarie verksamheten inom de myndig-
heter, företag och organisationer som drivit projekten inte påverkats i
någon större utsträckning.

Kvinno- och jämställdhetsforskningen har under de senaste åren bidragit
till att öka kunskapen om orsaker och mekanismer bakom den segregering
och hierarkisering som fortfarande råder i samhället, med män i över-
ordnad och kvinnor i underordnad ställning. Det har tillsammans med
hittills vunna erfarenheter på jämställdhetspolitikens område lett till en
starkare prioritering av att jämställdhetsarbetet inriktas på förändring av
de strukturer i samhället, både formella och informella, som bidrar till att
upprätthålla eller förstärka en negativ könsuppdelning och den ojämna
maktfördelning som råder både mellan grupper av kvinnor och män och
mellan enskilda.

I propositionen Delad makt - delat ansvar (prop. 1993/94:147) gjorde
den dåvarande regeringen bedömningen att jämställdhetsarbetet borde
kompletteras och breddas med utgångspunkt i ett synsätt som i ökad
utsträckning beaktar det ojämna maktförhållandet mellan könen och
kvinnors och mäns skilda villkor på olika samhällsområden.

Ett nytt arbetssätt

Vid regeringens tillträde hösten 1994 framhölls i regeringsförklaringen att
statsministerns ställföreträdare skulle ha övergripande ansvar för att i
förväg granska regeringens politik och säkerställa att den skulle bidra till
jämställdhet i arbetsliv och samhällsliv. En delegation (S 1994:1) för
jämställdhet mellan kvinnor och män tillkallades.

Genom en sådan organisation av jämställdhetsarbetet markerades att
jämställdhetspolitiken inte kan utformas isolerad från andra politikom-
råden utan skall ingå som en naturlig del när mål sätts upp på skilda
områden i samhället och när uppföljning och utvärdering genomförs.
Minst lika viktigt är det att ett jämställdhetsperspektiv finns med när
analyser och konsekvensbeskrivningar genomförs i beredningen av förslag
till reformer och andra förändringar.

Att på detta sätt införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla politikom-
råden kallas med en internationell term mainstreaming. Detta arbetssätt
har också under det senaste året lyfts fram i det internationella jämställd-
hetssamarbetet. (Se vidare avsnitt IV.)

Mainstreaming kan översättas med att införliva ett jämställdhetsper-
spektiv i huvudfåran inom varje politikområde. Det innebär att jämställd-

hetsfrågor inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av ordinarie Skr. 1996/97:41
verksamhet. Ett jämställdhetsperspektiv skall ingå som en självklar del i
allt arbete. Den engelska termen används för att poängtera att det inte
bara handlar om att kompensera de brister som råder för ettdera könet på
något område eller att integrera kvinnors frågor i strukturer som byggts
upp enligt manliga normer. Det handlar istället om ett helt nytt synsätt.
Gamla strukturer skall förändras och nya byggas utifrån analyser av de
olika villkor som råder för kvinnor och män. Konsekvensbeskrivningar av
hur förslag till förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män
skall genomföras på alla områden och ligga till grund för beslut.

Mainstreaming skall leda till att könsperspektivet tydliggörs och beaktas
inom alla delar av regeringens arbete och i statliga verk och myndigheter.
Syftet är att ett sådant integrerat arbetssätt skall påskynda utvecklingen
mot jämställdhet. Inte minst viktigt är att fler aktörer tar ansvar för
jämställdhetsfrågor och verkar för att de jämställdhetspolitiska målen
uppfylls. Genom att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla områden
och på alla nivåer i den statliga verksamheten kommer kvinnor och män
att involveras i jämställdhetsarbetet i sina ordinarie arbetsuppgifter. Detta
kommer bl. a. att leda till ökad kunskap på området hos många.

En grundläggande förutsättning för att det ovan beskrivna arbetssättet
skall omsättas i praktiken är att den högsta politiska ledningen har en
stark och uttalad vilja att driva på och utveckla arbetet för nå de
jämställdhetspolitiska målen.

En annan viktig förutsättning är att det finns tillräcklig kunskap i alla
departement, statliga verk och myndigheter om målen för jämställd-
hetspolitiken och om de villkor som råder för kvinnor och män på olika
områden. Detta gäller särskilt ledningen som har en nyckelroll när det
gäller uppgiften att införliva ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten.
Handläggare och experter behöver tillräckliga kunskaper för att kunna
sätta de politiska målen inom sina arbetsområden i relation till de
jämställdhetspolitiska målen.

Vidare krävs, åtminstone initialt, ett systematiskt, organiserat arbete på
såväl central som regional och lokal nivå för att ett nytt arbetssätt för
jämställdhetsarbetet skall få genomslag. Modeller och metoder för att
införliva ett jämställdhetsperspektiv behöver utvecklas. Inte minst gäller
det att utveckla rutiner och arbetssätt som säkerställer att jämställdhets-
frågoma beaktas i löpande planerings- och uppföljningsarbete inom olika
områden.

Regeringen har utformat det strategiska arbetet för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i alla politikområden utifrån följande utgångs-
punkter:

- Förhållanden för kvinnor respektive män måste synliggöras på alla
områden.

- Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett kunskapsområde. Inom
många myndigheter, företag och organisationer saknas tillräckliga

kunskaper hos ledningen och andra i ansvarig ställning för att pröva Skr. 1996/97:41
verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv.

- Nya arbetssätt och metoder behöver utvecklas för att införliva jämställd-
hetsfrågor i det dagliga politiska och administrativa arbetet.

- Systematisk uppföljning av arbetet med att införliva ett jämställd
hetsperspektiv i alla politikområden behövs för att samla erfarenheter
och kunna bedöma behovet av utvecklingsinsatser.

- För att kunna motverka den ojämna fördelningen av makt och resurser
mellan kvinnor och män bör det alltjämt avsättas resurser för särskilda
jämställdhetsåtgärder på prioriterade områden. Projekt och utvecklings-
arbete behövs för att påskynda utvecklingen mot jämställdhet och för
att utveckla metoder som kan användas för att på sikt säkerställa att
jämställdhetsfrågor införlivas i ordinarie verksamhet. Inte minst viktigt
är det att utveckla metoder för att kunna följa upp hur jämställd-
hetsarbetet fortlöpande utvecklas sedan det blivit en integrerad del i
olika verksamheter.

Insatser på central nivå

För att synliggöra förhållanden för kvinnor respektive män i det
utredningsmaterial som ligger till grund för regeringsförslag på olika
områden beslutade regeringen i november 1994 om allmänna direktiv (dir.
1994:124) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa
jämställdhetspolitiska konsekvenser. Det är riktlinjer om att förslag som
läggs fram skall innehålla en analys och redovisning av de jämställd-
hetspolitiska konsekvenserna. Sådana konsekvensbeskrivningar och
analyser är en förutsättning för att regeringen skall kunna bedöma
effekterna av reformförslag och andra förändringar ur ett jämställd-
hetsperspektiv. Regeringen kommer under år 1997 att göra en samlad
bedömning av vilka effekter beslutet om detta direktiv fått.

För att kunna genomföra könsspecifika analyser måste tillgänglig
statistik och annat faktamaterial vara könsuppdelat. Statistiska central-
byrån (SCB) har ett särskilt program för jämställdhetsstatistik. Inom
programmet utvecklas kontinuerligt metoder för att kunna presentera
statistik på olika samhällsområden uppdelad på kvinnor och män. Bland
annat ges skriften På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet
regelbundet ut. Den senaste utgåvan kom i juni 1996. För att tillgodose
samhällets behov av könsuppdelad statistik har regeringen beslutat om ett
tillägg i instruktionen (1994:1108) för SCB om att all officiell individ-
baserad statistik skall vara könsuppdelad när inte särskilda skäl talar
däremot.

För att öka kunskaperna om mål och metoder i jämställdhetsarbetet har
regeringen anordnat särskilda utbildningstillfallen för chefer inom

regeringskansliet och för myndighetschefer. Sedan hösten 1994 har Skr. 1996/97:41
utbildning anordnats för statsråd, statssekreterare, pressekreterare samt
politiskt sakkunniga. Vidare har landshövdingar, biskopar, rektorer för
universitet och högskolor, myndighetschefer samt chefer i Arbets-
marknadsverket deltagit i utbildningen. Utbildningstillfallen anordnas
fortlöpande för nyckelgrupper inom regeringskansliet och i centrala
statliga verk och myndigheter. Utbildning kommer med början i november
1996 att fortlöpande anordnas också för alla nya ordförande och
huvudsekreterare i utredningar och kommittéer.

För att bidra till att kunskaper i jämställdhet ökar på alla nivåer i
samhället och bland anställda både i privat och offentlig sektor har
regeringen vid flera tillfällen lämnat projektstöd för utveckling av kurser
i jämställdhet. Bland annat har universitet och högskolor beviljats medel
för att utveckla kurser eller avsnitt i kurser som skall ingå som en del av
den grundläggande högskoleutbildningen inom olika ämnesområden.
Exempel som kan nämnas är lärarutbildningen, förskollärar- och
fritidsledarutbildningen och läkarutbildningen. Vidare har särskilda
resurser tillförts Socialstyrelsen för att myndigheten genom projektverk-
samhet skall öka kunskaperna om jämställdhet i det pedagogiska arbetet
inom barnomsorgen. (Se vidare avsnitt II 8.)

Under åren 1994 och 1995 genomförde Jämställdhetsarbetares förening
i samarbete med Stockholms universitet en pilotkurs på grundnivå (20
poäng) i jämställdhetskunskap. Utbildningen riktade sig i första hand till
dem som i sitt arbete har ett samordningsansvar för jämställdhetsfrågor.
Utvärderingen av pilotkursen var mycket positiv och utbildningen eller
delar av den planeras kunna genomföras under läsåret 1996/97 både i
Stockholm och på andra orter i landet. Kortare eller längre kurser med
motsvarande innehåll har också utvecklats vid andra universitet och ingår
nu i kursutbudet.

Regeringen ser arbetet som pågår vid universitet och högskolor för att
utveckla och integrera kurser och delkurser om jämställdhetsfrågor i olika
utbildningsområden som ett viktigt medel i arbetet med att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i olika verksamheter.

Inom regeringskansliet har ledningen på varje departement ansvaret för
att utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett jämställd-
hetsperspektiv integreras i all verksamhet. Jämställdhetsenheten, som
sorterar under jämställdhetsministem, har en samordnande, rådgivande och
pådrivande roll gentemot departementen. Jämställdhetsenheten har även
uppgiften att granska t.ex. förslag till propositioner, utredningsdirektiv och
tillsättningar av ledamöter i statliga styrelser och kommittéer ur jämställd-
hetssynpunkt, innan regeringen fattar beslut. Genom ett sådant förfarande
medverkar enheten till att säkerställa att jämställdhetsaspekten beaktas i
regeringens beslutsunderlag på alla områden där det är relevant.

Hösten 1994 tillkallade den dåvarande jämställdhetsministem en expert
till jämställdhetsdelegationen med uppgiften att stödja departementen i
deras arbete att utveckla och förbättra metoderna för jämställdhetsarbetet.
Syftet var också att öka kunskaperna om jämställdhetsfrågor bland chefer

och handläggare. Hittills har ungdomsenheten på Inrikesdepartementet, Skr. 1996/97:41
Arbetsmarknadsdepartementet och Justitiedepartementet fått sådant
expertstöd. Expertinsatsen har framfor allt handlat om att i olika
situationer precisera och omsätta de övergripande riktlinjer som gäller på
jämställdhetsområdet till praktisk handling. Arbetet har utgått från aktuella
problem och frågor i de olika departementen och från tjänstemännens
aktuella arbetsuppgifter. De praktiska resultaten hittills är bl. a. att
statistikindelningen i några fall ändrats, att nya aspekter lagts till pågående
arbeten och att vissa utbildningsbehov identifierats.

Genom de förändrade styrformerna, med en tydligare inriktning mot mål
och resultatstyrning, har regeringen ökade möjligheter att styra och följa
utfallet av hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män. Såväl statliga
verk och myndigheter som organisationer och andra som far statligt
finansiellt stöd kan uppmanas att redovisa hur verksamheten utfaller ur
jämställdhetssynpunkt. Jämställdhetsmål kan fastställas i olika styrdoku-
ment som t. ex. instruktioner till myndigheter, regleringsbrev, regler för
vissa anslag eller bidrag eller andra särskilda regeringsbeslut. Dessutom
kan särskilda uppdrag ges för att främja jämställdhet. Resultaten kan
sedan följas upp i årsredovisningen eller i form av särskild utvärdering.
Här ges några exempel på hur jämställdhetsfrågor har behandlats i olika
styrdokument.

I samband med budgetförslag om statens stöd till idrotten har regering
och riksdag under de senaste åren särskilt uppmärksammat jämställd-
hetsarbetet inom idrottsrörelsen. I regleringsbrevet för innevarande
budgetår uppmanas Riksidrottsstyrelsen att snarast till regeringen redogöra
för utvärderingen av ett genomfört jämställdhetspolitiskt program. Vidare
anges att om inte målen i programmet nåtts skall styrelsen föreslå
ytterligare åtgärder. Särskilt skall kriterierna för hur statsbidraget fördelas
uppmärksammas.

I instruktionen för forskningsråden och Forskningsrådsnämnden finns
infört ålägganden om att främja jämställdhet.

I regleringsbrevet till universitet och högskolor för innevarande budgetår
anges bl.a. att de i sin verksamhet skall sträva efter att öka antalet
kvinnliga lärare/forskare. Vidare skall särskilda insatser göras för att
stimulera kvinnliga doktorander vid tekniska och matematisk-naturveten-
skapliga fakulteter att delta i forskarutbildning i samverkan med näringsli-
vet.

Som ytterligare ett exempel kan nämnas att Kulturdepartementet i
regleringsbrev för 1995/96 föreskrivit att Statens kulturråd skall redogöra
för sin bidragsgivning med avseende på eventuella skillnader mellan
kvinnor och män. I samma beslut har i verksamhetsmålen för Konstnärs-
nämnden angivits att nämnden skall bredda bevakningen av konstnärernas
ekonomiska och sociala situation, varvid skillnader mellan kvinnliga och
manliga konstnärer skall uppmärksammas.

Som exempel på särskilt uppdrag kan nämnas att regeringen uppdragit
åt Boverket att studera markanvändning, bebyggelse och rumslig
utveckling ur ett jämställdhetsperspektiv. Boverket har redovisat uppdraget

i en rapport Hela Samhället. Jämställdhetsaspekter på fysisk planering Skr. 1996/97:41
som överlämnades till Inrikesdepartementet i oktober 1996. Ärendet
bereds för närvarande inom departementet.

Alla departement ansvarar för uppföljning och utvärdering av insatserna
på jämställdhetsområdet på samma sätt som de ansvarar för uppföljning
inom övriga politikområden. På jämställdhetsområdet handlar uppfölj-
ningen t.ex. om hur jämställdhetsperspektivet får genomslag inom
departementets olika sakområden, vilka resultat som uppnåtts, hur
analyser och jämställdhetspolitiska konsekvenser redovisas i de betänkan-
den och rapporter som lämnats av särskilda utredare eller kommittéer samt
hur könsfördelningen är bland ledamöter i statliga styrelser och kommit-
téer.

För att jämställdhetsministem skall få en bild av regeringens samlade
jämställdhetsarbete och kunskap om behovet av ytterligare insatser inom
jämställdhetspolitiken har dennas statssekreterare regelbundet möten med
alla statssekreterare. Inför budgetarbetet anordnas särskilda statssekreterar-
träffar om jämställdhetsfrågor i varje departement. I dialogen med
departementen diskuteras bl.a. mål, metoder och arbetsformer för
jämställdhetsarbetet, särskilda frågor med anknytning till jämställdhet
inför budgetarbetet och hur jämställdhetsanalyser genomförs. Fördelningen
av kvinnor och män i beslutande organ och på ledande befattningar i
departement och myndigheter tas också upp.

En sådan kontinuerlig kontakt med departementen är av stort värde i
arbetet att samordna och vidareutveckla metoderna för jämställdhetsarbetet
i regeringskansliet.

Inom ramen för regeringens anslag UO14C2 Särskilda jämställdhetsåt-
gärder görs fortlöpande särskilda satsningar för att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män. Regeringen anser det angeläget att det arbete
som pågår för att införliva jämställdhetsfrågor i ordinarie verksamhet
kompletteras med möjligheten att genom särskilda insatser driva på
utvecklingen på angelägna områden. Ett sådant område är att öka kvinnors
makt och inflytande. Regeringen prioriterar också insatser för att
underlätta för män att ta ut sin del av föräldraledigheten. Andra exempel
på särskilda satsningar är projektstöd till högskolorna för att öka
kunskaperna hos blivande läkare om kvinnors hälsa, ett projekt om
jämställdhetsarbete i kommunerna och projektstöd för att utveckla ett
jämställt arbetssätt inom barnomsorgen.

Insatser på regional nivå

För att förverkliga målen för jämställdhetspolitiken krävs ett samman-
hållet, strategiskt arbete på alla nivåer i samhället. De nationella målen
måste omsättas och förankras på såväl regional som lokal nivå.

Länsstyrelserna har sedan mitten av 1980-talet både genom centrala
initiativ och genom egna prioriteringar vidtagit en rad åtgärder inom
utbildnings-, arbetsmarknads- och regionalpolitikens områden för att

främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Framförallt har insatser Skr. 1996/97:41
gjorts för att förändra och förbättra kvinnors villkor i arbetsliv och
utbildningssystem.

Från och med budgetåret 1994/95 gavs länsstyrelsen ett vidgat ansvar
att samordna och utveckla jämställdhetsarbetet i regionen. Särskilda medel
avsattes för en länsexpert för jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsexperten
skall vara ett stöd för länsstyrelsens ledning i dess ansvar att bedriva ett
initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande och uppföljande jämställd-
hetsarbete. Jämställdhetsexperten skall också vara en kunskapsresurs för
andra länsexperter och medverka till att ett jämställdhetsperspektiv
införlivas i länsstyrelsens sakområden.

Länsstyrelsen har på motsvarande sätt som regeringen uppgiften att
utveckla metoder och modeller för att inom sitt ansvarsområde säkerställa
att åtgärder och förslag analyseras ur jämställdhetssynpunkt. Den strategi
som länsstyrelserna redovisat till regeringen för sitt utåtriktade jämställd-
hetsarbete den 1 oktober 1996 har här stor betydelse.

Av länsstyrelsernas årsredovisningar för budgetåret 1994/95 framgår
tydligt att tillsättandet av en länsexpert för jämställdhetsfrågor medfört att
jämställdhetsfrågoma lyfts fram på olika sakområden och att alla
länsstyrelser har ett målinriktat jämställdhetsarbete.

Som tidigare nämnts i avsnitt II 6. Närings- och regionalpolitik har
särskilda resurscentra för kvinnor byggts upp i så gott som alla län. Syftet
är att särskilt uppmärksamma kvinnorna som en resurs i den regionala
utvecklingen. Hittills är erfarenheterna av verksamheten i de regionala och
lokala resurscentra relativt begränsade.

Regeringen följer kontinuerligt utvecklingen av jämställdhetsarbetet i
länen.

Insatser på lokal nivå

På den lokala nivån har många kommuner och landsting i projekt och
genom utvecklingsarbete prövat olika vägar att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män. Flest insatser har riktats till kvinnor och handlat om att
öka kvinnors makt och inflytande i samhället och att stärka deras ställning
på arbetsmarknaden. Projekt har också genomförts för att underlätta för
män att vara föräldralediga.

Under en femårsperiod, 1989 - 1993, genomfördes ett s.k. pilotprojekt
i de tre kommunerna Bengtsfors, Södertälje och Umeå i syfte att öka
kunskaperna om hur jämställda villkor för kvinnor och män kan uppnås
genom en samordning av insatser inom alla politikområden. Projektverk-
samheten har kontinuerligt utvärderats i ett antal delrapporter. En
slutrapport skall lämnas till regeringen i december 1996.

Det är på den lokala nivån som jämställdhet mellan kvinnor och män
kommer till konkreta uttryck. Relationerna mellan könen utvecklas i
familjen, i skolan, på arbetsplatsen, i lokala organisationer och i närsam-
hället i övrigt. Mot den bakgrunden har kommunerna ett stort ansvar för

5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

att ge ramar som underlättar och påskyndar utvecklingen mot jämställdhet. Skr. 1996/97:41
Kommunerna är arbetsgivare för över 700 000 anställda, varav 80
procent är kvinnor. Förutom sitt arbetsgivaransvar har kommunerna ansvar
för samhällsplanering, lokal utveckling, skola samt omsorg och service
som möjliggör kvinnors och mäns förvärvsarbete. Alla dessa verksamheter
har central betydelse för jämställdhetsfrågor. Kommunen har också ansvar
för jämställdhetsfrågor i sin roll som demokratisk organisation.

Kvinnornas andel i kommunalpolitiken har ökat betydligt. De nyvalda
kvinnorna uttrycker en stark vilja till förändring både när det gäller
formen för det politiska arbetet och politikens innehåll. Det är en positiv
kraft som måste tas tillvara. Nya förhållningssätt bör därför utvecklas så
att både kvinnors och mäns kompetens och engagemang kan påverka
utvecklingen.

Utvärderingen av pilotkommunproj ektet visar att det i de tre deltagande
kommunerna inte funnits ett övergripande, samordnat jämställdhetsarbete,
varken inom den verksamhet som riktas mot kommuninvånarna eller för
det interna arbetet bland de anställda. Jämställdhetsprojekt inom enskilda
förvaltningar eller områden har inte lett till att kommunerna har utvecklat
en samlad strategi. Vidare visar utvärderingen att det som är avgörande
för om jämställdhetsfrågan integreras i beslut och planering är att både
den politiska ledningen och de högsta chefstjänstemännen har en uttalad
positiv hållning till jämställdhetsfrågan och att de tar ett tydligt ansvar för
jämställdhetsarbetet i organisationen. Det kan t.ex. handla om att anställa
eller utse personer med särskild kompetens på jämställdhetsområdet som
extra resurs i organisationen.

Kvinnor dominerar bland de anställda men de har underordnade posi-
tioner. De få chefstjänstemän som finns på den högsta nivån är i de flesta
fall män. Utvecklingen i de tre pilotkommunema, Bengtsfors, Södertälje
och Umeå, visar tydligt att viljan att driva ett jämställdhetsarbete är
beroende av chefers kunskap och intresse. Om manliga chefer på den
högsta nivån har en avvisande eller neutral inställning till jämställdhet
påverkas underställda chefer negativt oavsett om de är kvinnor eller män.
Det omvända gäller också.

Trots motstånd bland kommunens chefstjänstemän far jämställdhets-
frågan ökad legitimitet i en kommun om kvinnor innehar tunga politiska
poster. Regeringens insatser och uppföljning av insatserna har också haft
stor betydelse för legitimiteten av pilotkommunemas jämställdhetsarbete.
Det har vidare haft stor betydelse att jämställdhetsarbete pågått på olika
nivåer och i olika delar av kommunernas verksamhet under projekttiden
och att det funnits en fungerande "jämställdhetsapparat", dvs. en
projektledare/jämställdhetshandläggare och jämställdhetsombud.

Bland annat mot bakgrund av erfarenheterna från pilotkommunproj ektet
anser regeringen att det är synnerligen angeläget att jämställdhetsfrågoma
lyfts fram på ett tydligare sätt i alla delar av den kommunala verksam-
heten och att framförallt den politiska och den verkställande ledningen
ställer krav på att allt förändringsarbete skall analyseras och följas upp ur
ett jämställdhetsperspektiv.

För att stimulera ett brett utvecklingsarbete som skall leda till att ett Skr. 1996/97:41
jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden i kommunerna
beviljade regeringen hösten 1995 Svenska Kommunförbundet 2 miljoner
kronor för ett tvåårigt projekt. Avsikten med projektet är att ta fram ny
kunskap och praktiska exempel på vad jämställdhet inom olika verksam-
hetsområden (t.ex. samhällsplanering, barnomsorg) innebär och hur man
kan införliva ett jämställdhetsperspektiv i såväl den politiska som i den
administrativa beslutsprocessen.

Svenska Kommunförbundets programberedning Kommunerna och
Jämställdheten som leder projektet har i en första fas av sitt arbete
inventerat forsknings- och utredningsmaterial samt initierat ny forskning
med genusperspektiv inom de kommunala verksamhetsområdena
barnomsorg, skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, kultur- och
fritidsverksamhet, miljö och samhällsplanering. Beredningen har också
utarbetat en metod, kallad 3 R, som tillämpas när sakpolitiska områden
skall analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Arbetet går nu in i sin
andra fas - att med kunskapsmaterialet som grund pröva och vidareut-
veckla metoder för att kunna göra en jämställdhetsanalys av den kommu-
nala verksamheten. I ett projekt, kallat JÄMKOM, kommer beredningen
tillsammans med nio kommunala nämnder att analysera var och hur i
beslutsprocessen en jämställdhetsanalys bör göras. Vidare ingår i projektet
att undersöka varje nämnds sakpolitiska område ur ett jämställdhetsper-
spektiv. I en slutfas kommer sedan kunskaper och erfarenheter att spridas
till alla kommuner.

Fortsatt arbete

Jämställdhetsfrågor skall ingå i det ordinarie planerings- och uppföljnings-
arbetet. Detta låter sig inte göras med några enkla medel. Det är ett arbete
på lång sikt som kräver politisk vilja och ett systematiskt, tålmodigt
arbete. Det kräver också kunskap och insikt om maktstrukturerna i
samhället och om bakomliggande orsaker till att kvinnor och män lever
under olika villkor.

Regeringen kommer att avsätta resurser för att fortsätta det arbete som
påbörjats med att utveckla arbetssätt och metoder för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i alla politikområden på central, regional och lokal
nivå.

Skr. 1996/97:41

IV DET INTERNATIONELLA JÄMSTÄLLDHETSARBETET

I följande avsnitt redogörs för jämställdhetsarbetet inom Europeiska
Unionen, Norden, FN, Europarådet och OECD. En redogörelse lämnas om
erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i Peking samt om hur arbetet i
Sverige fortskrider när det gäller genomförandet av de åtaganden som
gjordes vid konferensen.

1. Europeiska Unionen

Samarbetet i Ministerrådet

Ministerrådet (arbetsmarknads- och socialrådet) har sedan Sveriges
medlemskap den 1 januari 1995 behandlat ett flertal ärenden som rör
jämställdhet mellan kvinnor och män. Under år 1995 kom arbetet att
koncentreras kring olika förberedelser inför FN:s kvinnokonferens i
Peking (se nedan). Därutöver fattade ministerrådet beslut om ett medel-
ffistigt handlingsprogram för jämställdhet för åren 1996-2000. Tidigare
handlingsprogram för jämställdhet inom EU har beslutats av kommissio-
nen, varför rådets beslut kan ses som en väsentlig ambitionshöjning och
ett förstärkt politiskt åtagande för jämställdhet.

Programmet syftar främst till erfarenhetsutbyte, spridande av goda
exempel i jämställdhetsarbetet och stöd till projekt. De områden som skall
prioriteras i projektverksamheten är bl.a. jämställdhet på arbetsmarknaden
och i ekonomin, förvärvsarbete och föräldraskap, kvinnors inflytande och
förbättrade möjligheter för kvinnor att utnyttja sina rättigheter enligt EG-
rätten på jämställdhetsområdet. Modeller och metoder för att integrera ett
jämställdhetsperspektiv på alla politikområden (mainstreaming) är ett av
programmets huvudsyften.

Programmets budget är 30 miljoner ecu, vilket innebär oförändrat anslag
i förhållande till det förra programmet. I en bilaga till beslutet om
programmet beklagade ett flertal medlemsländer, däribland Sverige, att det
inte hade varit möjligt att enas om en höjning av budgeten för program-
met.

En styrkommitté under rådet bestående av representanter från med-
lemsländerna har inrättats för att följa tillämpningen av jämställdhetspro-
grammet och för att fatta beslut om de projekt som skall beviljas medel
med anledning av programmet. Av de 643 ansökningar som kommit in,
beslutade kommittén i september 1996 att bevilja medel till 69 projekt.
Av dessa var tre svenska. Flera svenska aktörer deltar även som
samarbetspartners i projekt som initieras av andra medlemsländer. En ny
ansökningsomgång planeras till år 1997.

Under 1995 fattade rådet också beslut om en resolution om en
balanserad fördelning av kvinnor och män i beslutsfattandet. Resolutionen
uppmanar medlemsländerna att prioritera en ökad kvinnorepresentation.

Arbetsmarknadens parter på Europanivå träffade samma år kollektivav- Skr. 1996/97:41
tal om föräldraledighet i enlighet med den procedur som föreskrivs i det
till det sociala protokollet fogade avtalet om socialpolitik. Kollektivavta-
let, som bl.a. föreskriver att vardera föräldern skall ha rätt till tre
månaders föräldraledighet, är det första som träffats med anledning av
Maastrichtfördraget och får därför ses som en stor framgång. Det innebär
också ett genombrott i Europa för en politik som utgår från att båda
föräldrarna har ansvar för barnen. Avtalet har kodifierats genom rådets
beslut om direktiv 96/34/EG.

Under 1995 antog rådet även en resolution om kvinnor och media som
lyfter fram mediernas roll i opinionsbildningen på jämställdhetsområdet
- med beaktande av nationell tryck- och yttrandefrihet. Behandlingen av
denna fråga i rådet, dels i resolutionen, dels i en rekommendation om en
balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen, som för
närvarande är under utarbetande (se nedan), var inte utan problem för
vissa medlemsländer, däribland Sverige. Problemen föranleddes av förslag
till skrivningar som utgick från uppfattningen att medlemsländerna skulle
åta sig att styra innehållet i media för att på så sätt se till att den bild av
kvinnor som presenteras i media är realistisk. Sedan resolutionstexten
bearbetats kunde dock Sverige ställa sig bakom förslaget.

Som ett led i uppföljningen av FN:s kvinnokonferens i Peking (se
nedan) har rådet (utvecklingsrådet) även antagit en resolution om
integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s biståndspolitik och en
arbetsgrupp inom EU, med experter från medlemsländerna, arbetar nu
med konkreta förslag till hur resolutionen skall uppfyllas.

Ett flertal ärenden bereds för beslut i ministerrådet under hösten 1996
och framöver. Det gäller den tidigare nämnda rekommendationen om
kvinnor och män i beslutsprocessen som innebär en vidareutveckling av
den under 1995 antagna resolutionen i samma ämne. Det gäller också ett
förslag till resolution om jämställdhet mellan kvinnor och män i
strukturfonderna.

På lagstiftningssidan finns för närvarande flera förslag från kommissio-
nen. Ett behandlar ändringar i rådets direktiv 76/207 EEG om genomfö-
randet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om
tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.
Förslaget till ändring (KOM (96) 93 slutlig), är föranlett av EG-domsto-
lens dom om positiv särbehandling i mål C 450/93 Eckhard Kalanke mot
Freie Hansestadt, Bremen, och syftar till att klarlägga att sådan särbehand-
ling, i den mån den inte strider mot EG-rätten, är tillåten.

Frågan om positiv särbehandling är angelägen för Sverige. Det är, från
svenska utgångspunkter, av stor betydelse att slå fast att positiv särbe-
handling fullt ut är förenlig med likabehandlingsprincipen och att alla
former av sådan särbehandling är tillåten, om medlemslandet så önskar.
Sverige har, som framgått ovan, även föreslagit fördragsändringar med
denna innebörd vid regeringskonferensen.

Ett förslag till direktiv (KOM (96) 340 slutlig) om fördelningen av
bevisbördan i mål om könsdiskriminering kommer också att behandlas av

rådsarbetsgruppen för sociala frågor under hösten, sedan arbetsmarknadens Skr. 1996/97:41
parter på Europanivå i enlighet med konsultationsproceduren i avtalet om
socialpolitik inte kunnat enas om kollektivavtal i frågor som rör bevis-
bördan. Ett liknande förslag behandlades senast år 1988 i rådet men
enighet kunde inte uppnås. Avsikten är nu att söka anta ett direktiv i
dessa frågor med stöd av Maastrichtfördragets avtal om socialpolitik
(artikel 3).

Kommissionen har också föreslagit en ändring i rådets direktiv 86/378
EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och
män i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.
Förslaget till ändring (KOM (95) 186 slutlig) är föranledd bl.a. av
domstolens dom i målet 262/88 Barber mot Guardian Royal Exchange
Assurance Group. Även detta förslag bereds under hösten för beslut i
ministerrådet.

Slutligen kan nämnas att rådet under både 1995 och 1996 diskuterat
uppföljningen av Pekingkonferensen. Sådana årliga diskussioner kommer
att fortsätta.

Kommissionens jämställdhetsarbete

Inom kommissionen finns en jämställdhetsenhet som sorterar under
generaldirektorat V. Enheten förbereder bl.a. kommissionens beslut i
jämställdhetsfrågor, inklusive de som föreläggs ministerrådet för
antagande. Jämställdhetsprogrammet för åren 1996-2000 utgör basen för
enhetens arbete framöver. Enheten svarar också för det administrativa
arbetet med nätverk och kommittéer, ger ut rapporter i aktuella ämnen och
verkar på olika sätt för att föra ut information om EU:s jämställd-
hetsarbete.

Sverige deltar i kommissionens rådgivande kommitté för jämställdhets-
frågor i vilken ingår representanter från medlemsländerna och arbets-
marknadens parter. Kommitténs arbete under 1995 och 1996 har
huvudsakligen rört behandling av frågor med anknytning till FN:s
kvinnokonferens i Peking, diskussioner om utformningen av jämställd-
hetsprogrammet samt informations- och erfarenhetsutbyte om det arbete
som bedrivs inom kommissionen och i medlemsländerna. Kommittén
utgör ett värdefullt forum för idé- och informationsutbyte samt kon-
taktskapande.

Under våren 1996 antog kommissionen ett meddelande (KOM (96) 67
slutlig) benämnt Att införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i
gemenskapens hela politik och i samtliga insatser (mainstreaming).
Meddelandet innehåller en redogörelse för vad som hittills uppnåtts och
framtida perspektiv på gemenskapsinsatser på vissa områden. Kommissio-
nen kommer att fortsätta arbetet med att integrera ett jämställdhetsper-
spektiv på alla områden inom EU. Det är ett arbete som Sverige faster
stor vikt vid och söker driva på. Den inom kommissionen bildade
jämställdhetsgruppen, vilken leds av kommissionens ordförande Jaques

Santer och i vilken ingår ett antal kommissionärer, bl.a. den svenska Skr. 1996/97:41
kommissionären Anita Gradin, har en viktig uppgift i arbetet med att
införliva ett jämställdhetsperspektiv på alla områden inom kommissionen.

Kommissionen har utsett generaldirektorat V till "pilotdirektorat" för
jämställdhetsfrågor. Vissa administrativa rutiner har också skapats för att
samordna jämställdhetsfrågoma inom kommissionen.

Under sommaren 1996 antog kommissionen slutligen det sedan tidigare
aviserade meddelandet (KOM (66) 336 slutlig) Vägledning för tillämpning
av lika lön för lika arbete för kvinnor och män i arbetslivet. Dokumentet
är tänkt att utgöra ett stöd för medlemsländernas och arbetsmark-
nadspartemas arbete i dessa frågor men har inte rättslig status och
kommer inte att behandlas av rådet.

Kommissionen beslutade sommaren 1996 också att inleda konsultatio-
ner med arbetsmarknadens parter på Europanivå om frågor som rör
sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Enligt en utvärderingsrapport om
medlemsländernas lagstiftning och arbete med dessa frågor som kommis-
sionen nyligen publicerat återstår mycket att göra för att motverka
sexuella trakasserier och syftet med samtalen med parterna är därför att
diskutera hur ett arbete i dessa frågor kan intensifieras.

Under hösten 1996 kommer kommissionen att vidta vissa organisatoris-
ka förändringar avseende de nätverk för jämställdhet som funnits en
längre tid inom ett antal områden. Tanken är att koncentrera resurserna
och pröva nya arbetsmetoder.

EU:s regeringskonferens

I de pågående förhandlingarna vid EU:s regeringskonferens med uppgift
att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras, har
Sverige drivit att jämställdhetsfrågoma skall finnas med på dagordningen
och få en så bred och genomgripande behandling som möjligt. Bland
annat bör jämställdhet mellan kvinnor och män vara ett centralt mål för
hela EU och ett jämställdhetsperspektiv bör integreras på alla områden.
Jämställdhetsfrågoma bör lyftas fram i ett eget kapitel i fördraget och
artikel 119 bör utvidgas till att omfatta hela arbetslivet. En redovisning av
Sveriges principiella inställning återfinns i regeringens skrivelse till
riksdagen (skr. 1995/96:30) EU:s regeringskonferens 1996.

EU-96-kommittén har i betänkandet Jämställdheten i EU (SOU
1996:43) redovisat två expertrapporter i jämställdhetsfrågor. I den ena,
EG-rätten och jämställdheten, återfinns bl.a. förslag till tänkbara för-
dragsmässiga förändringar på jämställdhetsområdet inför regeringskon-
ferensen. Där finns också en uppföljning av skriften EG-domstolen och
jämställdheten, En rättsfallsöversikt (Ds 1993:77), med beskrivning av
aktuella domar från EG-domstolen. Den andra expertrapporten behandlar
frågor om skillnader mellan kvinnors och mäns förhållningssätt till EU.

Den 3 september 1996 presenterade Sverige, vid EU:s regeringskon-
ferens, förslag till fördragsändringar på jämställdhetsområdet. Förslaget,

som fick ett förhållandevis positivt mottagande, innehåller förslag till Skr. 1996/97:41
ändringar i artiklarna 2 och 3 Romfördraget, artikel B unionsfördraget
samt en utvidgning av nuvarande artikel 119 till att omfatta även frågor
om lika villkor i arbetslivet och en legal bas för samarbete på jämställd-
hetsområdet i stort. Det svenska förslaget innehåller också skrivningar
som utgår från att likabehandlingsprincipen är förenlig med positiv
särbehandling. Förslaget presenterades för riksdagens EU-nämnd den 30
augusti.

Kvinnor och män i ELJ:s institutioner

Sverige har gjort särskilda ansträngningar för att främja en jämn
könsfördelning bland de svenskar som sedan medlemskapet fått tjänster
inom EU:s institutioner. Sveriges inflytande över tjänstetillsättningarna
inskränker sig dock till de allra högsta nivåerna, dvs. topptjänstema (A 1)
och i någon mån även direktörstjänstema (A 2). En närmare redovisning
av organisation m.m. av det svenska EU-rekryteringsarbetet finns i
regeringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i
Europeiska Unionen under 1995.

I juli 1996 fanns totalt 380 svenskar anställda i EU:s institutioner, varav

289 var fast anställda och 91 temporärt anställda. Av de totalt anställda
var 266 kvinnor och 114 män, av de fast anställda var 205 kvinnor och
84 män och av de temporärt anställda var 61 kvinnor och 30 män. Sverige
har således fler kvinnor än män anställda i EU:s institutioner.

På A-nivå, dvs. chefer och handläggare, fanns vid samma tid 29 kvinnor
och 37 män i institutionerna. Av dessa var en majoritet anställda i
kommissionen, 26 kvinnor och 27 män. Värt att notera är att 6 av 10
svenskar på enhetschefstjänster i kommissionen var kvinnor per den 1 juli
1996.

Andelen kvinnor totalt i EU-kommissionen är dock fortfarande mycket
låg även om vissa förbättringar har skett under de senaste två åren. Per
den 1 januari 1996 uppgick andelen kvinnor på A-nivå (chefer och hand-
läggare) i kommissionen till 15,5 procent, jämfört med 13, 5 procent
samma tid år 1994.

En närmare redovisning av tillgängliga uppgifter om kvinnor och män
i EU:s institutioner återfinns i betänkandet Jämställdheten i EU
(SOU1996:43). Sverige driver i EU bl.a. att könsuppdelad statistik i
dessa frågor skall redovisas årligen.

Erfarenheter och prioriteringar framöver

Sverige har kommit långt i frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor
och män i ett EU-perspektiv. Många EU-länder efterfrågar svenska
erfarenheter på jämställdhetsområdet och Sverige ses ofta som en förebild.
Samtidigt kan konstateras att det finns skillnader mellan länderna både i
fråga om synen på jämställdhet och på vilka metoder som bör användas

i jämställdhetsarbetet. Många länder ser lagstiftning som den viktigaste Skr. 1996/97:41
metoden att åstadkomma förändringar, även på områden som ligger
utanför arbetslivet, medan andra ser lagstiftning mer som ett komplement
till andra typer av insatser.

Förväntningarna på det svenska medlemskapet och vad detta kan
komma att innebära för EU:s jämställdhetsarbete är stora. Detta har ställt
särskilda krav på svenska insatser på skilda områden.

Redan under observatörsfasen inledde därför Sverige ett aktivt arbete for
att peka på behovet av att jämställdhetsfrågoma lyftes fram och integrera-
des i andra politikområden, inte minst på sysselsättningsområdet. De
svenska ansträngningarna kulminerade vid toppmötet i Essen, då Sverige
lyckades få gehör for förslaget att få in jämställdhetsfrågoma i slut-
dokumentet. Det var då första gången som dessa frågor togs upp vid ett
toppmöte. Sverige har därefter aktivt bevakat att jämställdhetsfrågoma
ingår som en naturlig del i uppföljningen av beslutet i Essen, både vad
avser insatser från kommissionen och i de fleråriga sysselsättningsprogram
som medlemsländerna skall upprätta.

Sverige har även arbetat aktivt med att lyfta fram vikten av en bättre
könsfördelning bland de anställda i EU:s institutioner och i olika
beredande organ inklusive expertgruppen. Dessa frågor har, utan tvekan,
fått en större tyngd inom EU sedan Sveriges och Finlands medlemskap
och ett flertal åtgärder vidtas nu inom kommissionen för att förbättra
situationen.

Frågan om integrering av ett jämställdhetsperspektiv på alla områden
inom EU och av alla EU:s institutioner (mainstreaming) har också lyfts
fram mycket aktivt av Sverige. Inte minst gäller det under beredningen av
rådets beslut om jämställdhetsprogrammet då Sverige fick gehör for
förslag att detta skulle vara ett av programmets prioriterade områden.

Mainstreaming i förhållande till EU innebär bl.a. att EU:s samlade
insatser på områden som utbildning, forskning, arbetsmarknad, sociala
frågor m.m. skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv och föregås av en
analys av hur olika åtgärder påverkar kvinnor respektive män. Det innebär
också, t.ex. i fråga om finansiering av olika insatser för jämställdhet, att
medel inte bara skall avsättas från budgeten for jämställdhet utan även
kunna, när det finns behov, finansieras från andra utgiftsområden.

Sverige kommer att fortsätta sina ansträngningar på de ovan nämnda
områdena. Regeringen kommer också i övrigt att bidra till att ett
jämställdhetsperspektiv tydliggörs i hela EU-samarbetet. Ett aktivt
informellt samarbete både på politisk och på tjänstemannanivå pågår
mellan Sverige och andra EU-länder. Därtill kommer regeringen under
förhandlingarna vid EU:s regeringskonferens att göra särskilda an-
strängningar för att jämställdhetsfrågoma skall lyftas fram i EU:s fördrag.

Skr. 1996/97:41

2. Det nordiska jämställdhetssamarbetet

Det nordiska jämställdhetssamarbetet ligger väl i linje med den svenska
jämställdhetspolitiken. År 1995 antogs ett nytt nordiskt samarbetsprogram
på jämställdhetsområdet för åren 1995-2000. I enlighet med Nordiska
rådets rekommendation skall programmet kompletteras med en årlig
handlingsplan.

Nordiska ministerrådet (NMR) kommer under de närmaste åren att
koncentrera sitt jämställdhetssamarbete till verksamhet som främjar
kvinnors och mäns lika tillgång till de politiska och ekonomiska
beslutsprocesserna, kvinnors och mäns lika ekonomiska ställning och
inflytande - inte minst i fråga om lika lön - samt ett jämställt arbetsliv.
Man kommer vidare att prioritera verksamhet som dels förbättrar
möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena föräldraskap och
förvärvsarbete, dels påverkar den europeiska och den internationella
utvecklingen på jämställdhetsområdet. För att effektivisera arbetet inom
de prioriterade områdena kommer NMR också att verka för att jämställd-
hetsaspekter beaktas inom alla politikområden lokalt/regionalt, nationellt
och nordiskt.

I september 1995 invigdes Nordiska Institutet för Kvinno- och Köns-
forskning (NIKK) i Oslo. Institutets uppgifter är att inom ramen för det
nordiska samarbetet främja, samordna och stimulera nordisk forskning
samt att informera om forskningsresultat på området. Arbetet kommer att
ge ökade kunskaper och möjliggöra effektivare insatser på jämställd-
hetsområdet. Det kommer också att bli betydelsefullt för det internationel-
la samarbetet när det gäller forskning och utveckling.

Under år' 1995 startade inom det nordiska samarbetet projektet "Halva
makten - nordiska kvinnor på väg" som syftar till att med stöd av
existerande forskning, särskilt kvinnoforskningens nyare teori- och
begreppsutveckling, fördjupa analysen av problematiken kring kvinnors
politiska makt och maktlöshet. Under år 1995 genomfördes vidare
konferensen Nordens män i Stockholm. De nordiska ländernas jämställd-
hetsministrar kom under uppföljningen av konferensen bl.a. överens om
att främja ett fortsatt aktivt arbete i frågor som rör män och jämställdhet
- ur ett såväl nordiskt som globalt perspektiv. Slutrapporten från
konferensen översattes till engelska och ingick i det material som
presenterades vid FN:s kvinnokonferens i Peking i september 1995.
Nordiska ministerrådet finansierade också ett nordiskt rum/en monter vid
NGO-konferensen i Peking där nordiska kvinnoorganisationer, nätverk och
grupper erbjöds att presentera sin verksamhet.

En nordisk mansgrupp Män i Norden tillsattes under 1996 för att
utarbeta en handlingsplan på området. Dessutom påbörjades ett treårigt
projekt i samtliga nordiska länder för att pröva metoder och finna en
modell för hur ett jämställdhetsperspektiv kan införlivas i ungdoms-
politiken och arbetsmarknadspolitiken i respektive land. År 1997 skall en
konferens med ämnet Kvinnor, arbete och ekonomi hållas på Island.

Konferensen är en uppföljning av det nordiska likalöneprojektet och syftar Skr. 1996/97:41
till att analysera vad de omfattande förändringarna i arbetsmarknadspolitik
och ekonomisk politik innebär för kvinnorna i de nordiska länderna.

Nordiskt-baltiskt samarbete

Under de senaste åren har olika insatser gjorts för att stödja jämställd-
hetsarbetet i de baltiska länderna. Under ett symposium i Lettland våren
1995 diskuterades Lettlands nationella rapport inför Pekingkonferensen
om kvinnornas situation i landet.

En uppföljning av Pekingkonferensen på Island i slutet av år 1995
resulterade bl.a. i ett förslag om att en nordisk-baltisk konferens skulle
genomföras i något av de baltiska länderna under år 1997. En sådan
konferens förbereds för närvarande och planeras äga rum i Valmeria i
Estland under hösten 1997.

3. FN:s kvinnokonferens i Peking

I september 1995 avhölls FN:s fjärde kvinnokonferens. Konferensen antog
enhälligt en deklaration och en handlingsplan för jämställdhetsarbetet på
nationell, regional och internationell nivå fram till år 2000. En första
svensk rapport från konferensen, Rapport från FN:s fjärde kvinnokon-
ferens i Peking, 1995-09-29, finns tillgänglig på Arbetsmarknadsdeparte-
mentet och har skickats ut brett till organisationer m.fl. Fullständig
dokumentation från konferensen, inklusive en översättning av hand-
lingsplanen till svenska, kommer att redovisas av Utrikesdepartementet i
den s.k. blåboksserien under hösten 1996. Utrikesdepartementet har också
färdigställt en skrift med samlad information om och analys av FN:s
världskonferenser under nittiotalet.

Sveriges medverkan i konferensen och de svenska positionerna i
förhandlingsarbetet förbereddes av en interdepartemental beredningsgrupp.
En särskild kommitté, Pekingkommittén (SI993:08), med bred samman-
sättning och med jämställdhetsministem som ordförande, var rådgivande
instans i förberedelsearbetet (dir. 1993:70). Kommittén antog bl.a. ett s.k.
positionspapper, Sverige inför FN:s fjärde kvinnokonferens (Socialdeparte-
mentet, Augusti 1995).

På uppdrag av FN överlämnade Sverige i juni 1994 en s.k. national-
rapport inför konferensen, Shared Power - Shared Responsibility.
Rapporten beskriver utvecklingen mot jämställdhet i Sverige sedan FN:s
förra kvinnokonferens i Nairobi år 1985.

Sverige lämnade ekonomiska bidrag till konferensen och dess förbe-
redelser om över 40 miljoner kronor.

Särskilt tillfredsställande var det stora antal frivilligorganisationer som
deltog i Peking, både vid den officiella konferensen och vid det särskilda
Forum som avhölls delvis parallellt med konferensen. Från Sverige deltog

ett hundratal representanter för frivilligorganisationer vilket delvis hade Skr. 1996/97:41
möjliggjorts genom resebidrag från regeringen.

Frivilligorganisationemas närvaro i Peking utgjorde kulmen på ett
mycket intensivt förberedelsearbete runt om i Sverige, ett arbete som
regeringen sökte underlätta genom finansiering av ett särskilt s.k. NGO-
sekretariat.

Förhandlingsresultatet från Pekingkonferensen får anses som till-
fredsställande och över förväntan. Även om Sverige på flera områden
verkade för längre gående åtaganden, bl.a. när det gäller rättighetsfrågor
(t.ex. kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, sexuella och reprodukti-
va rättigheter, homosexuellas rättigheter) samt i fråga om kvinnor och
beslutsfattande och kvinnors roll i ekonomin, och inte minst, männens roll
i jämställdhetsarbetet, kan ändå den antagna handlingsplanen sägas utgöra
ett uttryck för en samlad politisk vilja att vidta konkreta och i vissa fall
kraftfulla åtgärder på nationell nivå för att stärka kvinnors ställning och
förbättra deras villkor på i stort sett alla samhällsområden. Farhågor för
att de starka motsättningar som kommit till uttryck i förberedelsearbetet
rörande frågor om sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnors roll i familjen
samt mänskliga rättigheter m.m., skulle leda till ett misslyckande för
konferensen, kan inte sägas ha blivit besannade.

I slutfasen av förberedelsearbetet, som också var det mest arbetsin-
tensiva, och under själva konferensen agerade Sverige som medlem i EU.
Erfarenheterna från konferensen visar att möjligheterna att få gehör för
ståndpunkter vid en global konferens av denna karaktär ökar väsentligt när
de framförs av en stor förhandlingspart som EU, jämfört med om Sverige
skulle ha agerat ensam. Inom EU-kretsen rådde en förhållandevis stor
samsyn i de flesta substansfrågor som behandlades av konferensen.
Sverige lyckades vinna EU:s stöd för många svenska textförslag. Ett
flertal av dessa kunde sedan, i form av EU-positioner, efter förhandlingar
antas av konferensen.

Sverige var starkt bidragande till att Pekingdokumentet tar upp frågor
om mainstreaming på ett i FN-sammanhang nytt och genomgripande sätt.
Bland annat kunde konferensen enas om att i stort sett i varje kapitel i
handlingsplanen föra in en paragraf, som var ett svenskt textförslag, som
ålägger regeringar att integrera ett jämställdhetsperspektiv på respektive
politikområde. Sverige drev också aktivt förstärkta åtaganden i bl.a. frågor
om kvinnors inflytande, kvinnor och ekonomi, kvinnors mänskliga
rättigheter och våld mot kvinnor. Sverige bidrog även till att konferensen
kunde bekräfta att våldtäkter inom ramen för väpnade konflikter utgör
krigsförbrytelser och att framgång kunde nås i frågor om kvinnors
sexuella rättigheter.

I syfte att stärka FN:s arbete med jämställdhetsfrågor och verka för att
ett jämställdhetsperspektiv integreras i hela FN:s arbete drev Sverige
mycket starkt att FN:s generalsekreterare skulle rekommenderas att
tillsätta en hög tjänst för dessa frågor i sitt kansli. Generalsekreteraren har
efter konferensen hörsammat denna rekommendation och tillsatt en sådan
tjänst.

Under konferensens förberedelsearbete och vid själva konferensen sökte
Sverige också få gehör för uppfattningen att jämställdhetspolitiken är en
angelägenhet för både kvinnor och män och inte bör betraktas som enbart
en kvinnofråga. Sveriges ansträngningar för att ett sådant synsätt skulle
prägla konferensens slutdokument fick dock begränsat stöd. Många,
främst utvecklingsländer, ser det som nödvändigt att prioritera insatser
riktade till kvinnor, främst fattiga kvinnor.

Detta var bl.a. bakgrunden till beslutet att Sveriges officiella bidrag till
konferensen skulle vara antologin Men on Men, vilken innehåller åtta
svenska mäns personliga reflexioner om jämställdhet, maskulinitet och
föräldraskap. Antologin delades ut till samtliga länder och intresserade
organisationer m.fl. under konferensen och väckte stort intresse. Den
efterfrågas fortfarande.

I detta sammanhang vill regeringen ta upp en fråga som vid ett par
tillfällen förts fram i motioner i riksdagen och behandlats av Utrike-
sutskottet. Det gäller frågan om att på svenskt initiativ få till stånd en FN-
konferens om mansrollen. Frågan behandlas i Utrikesutskottets betänkande
1994/95:UU24, mom. 12 och i Utrikesutskottets yttrande (1995/96:UU2y)
till Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU30, Bilaga A 4.5.
Utrikesutskottet har bl.a. gett regeringen tillkänna att regeringen på
lämpligt sätt och i samverkan med övriga nordiska länder bör aktualisera
denna fråga vidare i FN och andra lämpliga forum. Efter det att regering-
en lämnat kompletterande information om ärendets beredning har utskottet
utgått från att regeringen även framgent på lämpligt sätt håller riksdagen
informerad om hur arbetet i frågan fortlöper.

Som regeringen tidigare redovisat för utskottet anordnade Nordiska
ministerrådet i april 1995 en konferens om mansrollsfrågor i Stockholm.
Sverige hade huvudansvaret för projektet. Konferensen var en del av det
nordiska förberedelsearbetet inför Pekingkonferensen och dokumenterades
i rapporten Nordens Män.

Sverige har efter Pekingkonferensen fortsatt att driva dessa frågor, bl.a.
i FN:s kvinnokommission. Därvid sökte Sverige, vid kommissionens möte
i mars 1996, få gehör för att frågan om mansrollen skulle komma upp
som en egen punkt på kommissionens dagordning då kommissionen
behandlar frågor om uppföljning av Pekingkonferensen. Detta lyckades
delvis, men inte fullt ut. Kommissionen beslutade att under den årliga
dagordningspunkt som behandlar uppföljningen, inkludera ett ämne med
rubriken "uppkommande frågor, trender och nya förhållningssätt som
påverkar kvinnors situation eller förhållandet mellan kvinnor och män".
Från svensk sida anfördes att man avsåg tolka detta ämne som en
möjlighet att ta upp frågor om männens roll och Sverige uppmanade
också övriga EU-länder och andra att göra detta.

Därefter har Sverige sökt stöd inom Europarådet för att organisationen
skall inbjuda till en europeisk konferens om mansrollen. Sverige har nu
fått gehör inom Europarådet för detta och en konferens kommer att äga
rum under år 1997. Konferensens innehåll och utformning planeras
närmare under hösten 1996. Sverige deltar aktivt i förberedelsearbetet.

Skr. 1996/97:41

Sverige kommer att fortsätta ansträngningarna i det internationella Skr. 1996/97:41
samarbetet för att lyfta fram frågor om männens roll i jämställdhets-
arbetet.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen anordnar en konferens i
Stockholm i början av år 1997 som bl.a. belyser frågor om män och våld.

4. Genomförandet av åtagandena vid FN:s kvinnokonferens

Enligt paragraf 297 i den vid Pekingkonferensen antagna handlingsplanen
skall FN:s medlemsstater, företrädesvis före utgången av år 1996, ha
utarbetat strategier och riktlinjer för hur åtagandena i handlingsplanen
skall genomföras på nationell nivå. FN:s generalsekreterare har i ett brev
till samtliga medlemsstater, med hänvisning till paragraf 297 och till
beslut i generalförsamlingen 1995 (resolution 50/203) och ECOSOC 1996
(resolution 1996/6), inbjudit staterna att rapportera om hur genomförandet
av handlingsplanen fortskrider. Rapporteringen, som är frivillig, skall vara
FN tillhanda i tillräcklig tid för att kunna utgöra underlag för 1998 års
möte med FN:s kvinnokommission (se nedan). Sverige kommer att
rapportera till FN under böljan av 1997 efter samråd bl.a. med Jämställd-
hetsrådet.

Handlingsplanen innehåller 361 paragrafer. Vissa är av enbart be-
skrivande karaktär och andra innehåller krav på åtaganden av mer eller
mindre konkret natur. Det bör noteras att handlingsplanen inte bara riktar
sig till regeringar, även om dessa har huvudansvaret för genomförandet,
utan även till andra aktörer såsom nationella, regionala och internationella
organisationer, näringslivet, arbetsmarknadens parter m.fl. Aktörer inom
FN pekas också ut.

Det ankommer således på en mängd olika organisationer och organ,
nationellt såväl som internationellt, att genomföra åtagandena i planen.
Regeringen utgår från att ett analys- och strategiarbete i dessa frågor
pågår inom många organisationer och hos andra aktörer som pekas ut i
planen.

För regeringens del har ett arbete för att identifiera hur Sverige lever
upp till åtagandena bedrivits under innevarande år inom regeringskansliet.
Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige, vad ankommer på regeringen,
i stort lever upp till kraven i handlingsplanen.

De frågor som handlingplanen behandlar är i stort desamma som utgör
grunden i den svenska jämställdhetspolitiken, undantaget sådana frågor
som är direkt relaterade till situationen i utvecklingsländerna eller till
kvinnors villkor i områden under väpnade konflikter. Å andra sidan
bedriver Sverige ett aktivt arbete för att integrera ett jämställdhetsperspek-
tiv i biståndsarbetet, både nationellt och internationellt samt verkar på
olika sätt för att stärka kvinnors möjligheter att komma i åtnjutande av
mänskliga rättigheter, både under väpnade konflikter och i andra
sammanhang. Detta innebär att det stora flertalet frågor i handlingsplanen
på ett eller annat sätt är och kommer att vara aktuella för Sverige under

perioden fram till år 2000. Skr. 1996/97:41

För Sverige blir det därför naturligt, trots att vi redan i dag uppfyller
åtagandena i handlingsplanen, att fortsätta att arbeta vidare med så gott
som samtliga de frågor som tas upp i planen. Det blir således också
anledning att återkomma till riksdagen i frågor som rör uppföljningen av
Pekingkonferensen.

Redan nu bör dock några frågor lyftas fram med anledning av hand-
lingsplanens olika kapitel.

Kvinnor och fattigdom. Riksdagen ställde sig den 29 maj 1996 bakom
regeringens förslag om jämställdhet mellan kvinnor och män som ett nytt
biståndsmål i det svenska utvecklingssamarbetet (prop. 1995/96:153 bet.
UU 1995/96:18 rskr. 1995/96:272). Jämställdhetsmålet skall, liksom de
övriga målen för biståndet, klargöra och precisera det övergripande målet
att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Riktlinjer för hur målet skall nås
har utarbetats inom Utrikesdepartmentet (regeringsbeslut 1996-06-13).
Riktlinjerna avses omfatta samarbetet med såväl u-länder som med
länderna i Central- och Östeuropa och huvudprincipen är att ett jämställd-
hetsperspektiv skall integreras i hela utvecklingssamarbetet. När det gäller
samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa slutförs nu inom
Utrikesdepartementet ett arbete med en studie över hur jämställdhets-
frågoma bättre kan främjas i samarbetet med Central- och Östeuropa.

Utrikesdepartementet leder nu även ett expertarbete på regeringens
uppdrag i syfte att kartlägga vilken kompetens som finns i jämställdhets-
frågor i Sveriges internationella utvecklingssamarbete och på grundval av
kartläggningens resultat lämna förslag till eventuella insatser för att
förstärka kompetensen på området.

Sverige bedriver ett aktivt arbete för att de internationella finansie-
ringsinstitutionerna skall integrera ett jämställdhetsperspektiv i sin
verksamhet. Exempelvis deltar Sverige i Världsbankens interna uppfölj-
ning av Pekingkonferensen, bl.a. i den kommitté som granskar bankens
utvärderingsverksamhet och som f.n. leds av den svenska exekutivdirek-
tören. Vidare finansierar Sverige en del av en studie inom ramen för
Världsbankens särskilda program för Afrika om hur jämställdhetsperspek-
tivet har integrerats i bankens strukturanpassningsprogram i tre afrikanska
länder.

Sverige planerar för närvarande ett stöd till demokratiutveckling i länder
i f.d. Sovjetunionen via FN/UNDP. Syftet är bl.a. att inrikta stödet på
åtgärder som motverkar bristande jämställdhet.

Jämställdhet är ett av fyra prioriterade områden inom Sida. På myndig-
heten pågår för närvarande ett arbete med att ta fram en handlingsplan för
att stärka jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetet. Sida har
vidare valt ut fyra samarbetsländer, Vietnam, Tanzania, Namibia och
Bangladesh, för särskilda jämställdhetsinsatser med Pekingdokumentet
som bas.

Sammantaget anser regeringen att de ovan vidtagna åtgärderna innebär
en avsevärt höjd ambitionsnivå för att uppmärksamma jämställdhets-
frågoma i utvecklingssamarbetet. En sådan ambitionsnivå är nödvändig,

inte minst mot bakgrund av dessa frågors betydelse för den politiska,
sociala och ekonomiska utvecklingen i u-ländema. Sverige kommer att på
olika sätt fortsätta att verka för att en sådan ambitionsnivå präglar också
det utvecklingssamarbete som bedrivs i FN:s regi.

Kvinnors hälsa. Ett flertal åtgärder har vidtagits i Sverige på detta
område på senare år. Dessa åtgärder redovisas närmare i avsnittet II 8. om
Socialpolitik. Vid världskonferensen om befolkning och utveckling i Kairo
år 1994 etablerades bl.a. reproduktiv hälsa som ett bredare samlingsbe-
grepp för individens välbefinnande i relation till sexualitet och reproduk-
tion. Detta bredare synsätt på frågor som tidigare i internationella
sammanhang gick under benämningen familjeplanering, bekräftades vid
Pekingkonferensen. Därtill kunde man i Peking ytterligare utveckla dessa
frågor, inte minst när det gäller synen på sexualitet och kvinnors rätt att
ha kontroll över och fritt bestämma över sin sexualitet.

Sverige driver aktivt i FN och inte minst i dess program och fonder att
resultaten från Kairo- och Pekingkonferensema i detta avseende skall
genomsyra de aktiviteter som genomförs av FN. Bland annat har Sverige
aktivt bidragit till att styrelsen för FN:s befolkningsfond (UNFPA)
beslutat fokusera fondens verksamhet på frågor om sexuell och reproduk-
tiv hälsa. Dessa frågor kommer självfallet även att utgöra en viktig del i
det svenska utvecklingssamarbetet.

Våld mot kvinnor. Som redovisats tidigare under avsnittet II 3. är
Kvinnovåldskommissionens förslag i betänkandet (SOU 1995:60)
Kvinnofrid för närvarande under beredning inom regeringskansliet. En
remissammanställning finns tillgänglig (Ds 1996:28). Kvinnovåldskom-
missionens förslag spänner över ett brett fält och berör flera departement.
Även kapitlet om våld mot kvinnor i Pekinghandlingsplanen berör många
olika områden och frågor. Det är regeringens avsikt att lägga fram en
samlad proposition i frågor som rör våld mot kvinnor under 1997.
Regeringen anser att dessa frågor måste prioriteras än mer framöver, både
i Sverige och internationellt. Sverige kommer internationellt att fortsätta
sitt stöd till det arbete som bedrivs av FN:s särskilda rapportör i frågor
om våld mot kvinnor.

Regeringen kommer under 1997 att ta ställning till Prostitutionsutred-
ningens betänkande (SOU 1995:15) Könshandeln. Betänkandet innehåller
en kartläggning och översyn av samhällets åtgärder mot prostitutionen
liksom förslag om bl.a. kriminalisering av könshandeln och ett utvidgat
koppleriansvar. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig på
Socialdepartementet (Dnr. S95/1330/IFO).

Kvinnor och ekonomi. Detta avsnitt i handlingsplanen, som i stora delar
behandlar frågor om sysselsättning och arbetsliv, präglas i vissa delar av
de särskilda problem som många kvinnor i utvecklingsländerna står inför.
Det gäller t.ex. kvinnor på landsbygden, behovet att stärka kvinnors rätt
till ägande, det obetalda arbetets roll m.m. Sverige och övriga EU deltog
mycket aktivt i arbetet med att få till stånd skrivningar om bl.a. kvinnors
rätt till ekonomiskt oberoende byggt på eget förvärvsarbete och om mäns
ansvar för arbetet med hem och barn. Dessa ansträngningar lyckades till

Skr. 1996/97:41

en del men inte fullt ut.

Frågor om kvinnor och ekonomi och kvinnors villkor på arbets-
marknaden är centrala i den svenska jämställdhetspolitiken och beskrivs
närmare under avsnitten 2-4. I detta sammanhang vill regeringen lyfta
fram det faktum att ett uppdrag kommer att lämnas till Riksrevisionsver-
ket under hösten 1996 att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv, i enlighet med Pekingdokumen-
tets paragraf 164. Den utredning som arbetar med att belysa fördelningen
av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
och vars arbete beräknas vara avslutat före utgången av år 1997, kommer
att ge värdefull ny kunskap. En statlig utredning kring dessa frågor är
unik i ett internationellt perspektiv. Det är därför regeringens avsikt att
söka sprida resultaten av utredningens arbete utanför Sverige.

Kvinnor i beslutsfattandet. Av Pekingdokumentet framgår att endast tio
procent av ledamöterna i medlemsländernas lagstiftande församlingar är
kvinnor. Andelen kvinnor på ministerposter världen runt är lägre än så.
Inget land förutom Sverige har en jämn könsfördelning i regeringen.
Sveriges och de nordiska ländernas arbete med frågor om kvinnorepresen-
tation röner mot denna bakgrund ett alldeles särskilt intresse från många
länder. Sverige framhåller ofta i internationella sammanhang att den höga
andelen kvinnor i riksdag och regering är ett resultat av en kombination
av politisk vilja och krav från organisationer och enskilda och att de
resultat som åstadkommits i Sverige på detta område i stort, har åstad-
kommits genom ett målinriktat aktivt arbete utan tvångsåtgärder.

Enligt handlingsplanen skall alla regeringar nu övervaka och utvärdera
framsteg på detta område, bl.a. genom att skapa av rutiner för detta inom
regeringskanslierna samt genom regelbunden insamling av könsuppdelad
statistik över andelen kvinnor och män på olika nivåer i beslutsfattandet
inom privat och offentlig sektor och årlig statistik över andelen kvinnor
och män inom respektive lands regeringskansli. Ett sådant åtagande kan,
när det uppfylls, utgöra en väsentligt förbättrad bas för förändring i många
länder.

Sverige har vidtagit en rad åtgärder för att synliggöra fördelningen
mellan kvinnor och män på beslutsfattande poster i samhället. I detta
sammanhang kan erinras om att SCB nyligen fatt regeringens uppdrag att
göra en studie över andelen kvinnor och män på chefsnivå inom offentlig
och privat sektor. En liknande studie utfördes av SCB år 1990.

Statistik över kvinnor och män på olika nivåer inom regeringskansliet tas
fram två gånger per år. Till detta kommer det arbete som pågår för att öka
andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer, och den projektverk-
samhet på området som bedrivits under ett antal år inom frivilligorganisa-
tionema, i många fall med ekonomiskt bidrag från regeringen. Detta
arbete redovisas närmare i avsnitt II 1.

Som framgår av det avsnittet återstår mycket att göra för att åstadkom-
ma en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på chefsposter, inte
minst inom näringslivet. Den nyligen inrättade stiftelsen Näringslivets
Ledarskapsakademi har här en mycket viktig roll att spela.

Skr. 1996/97:41

6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Institutionella mekanismer i jämställdhetsarbetet. Sverige har i ett
internationellt perspektiv en väl utvecklad organisation för jämställdhets-
frågor på central nivå. Internationellt används ofta begreppet "national
machinery" för att beskriva en sådan organisation. FN har under en följd
av år uppmanat medlemsländerna att skapa en organisation inom
regeringskanslierna för jämställdhetsfrågoma. Allt fler länder har nu
hörsammat denna uppmaning, inte minst inför och efter kvinnokon-
ferensen och i dag har i stort sett alla medlemsländer en sådan organisa-
tion. I handlingsplanen uppmanas medlemsländerna nu även att se till att
ansvaret för jämställdhetsfrågoma vilar på högsta möjliga nivå.

Sverige, de nordiska länderna samt några EU-länder har kommit långt
i detta avseende och våra erfarenheter efterfrågas ofta. Som redovisats i
avsnitt III pågår ett aktivt arbete i regeringskansliet och på andra håll för
att utveckla metoder och modeller för arbetet med att integrera ett
jämställdhetsperspektiv på alla politikområden. Detta arbete drivs framåt
av jämställdhetsministem med hjälp av jämställdhetsenheten på Arbets-
marknadsdepartementet som tillsammans med JämO utgör stommen i
Sveriges "national machinery" för jämställdhet på central nivå. Därtill
kommer de 24 länsexpertema som har samordnande uppgifter på regional
nivå.

Enligt regeringens uppfattning måste jämställdhetsfrågoma, för att nå
framgång, organiseras på central nivå på ett sätt som tillåter överblick,
kontroll och samordning inom regeringskansliet. Så har skett i Sverige
och jämställdhetsministem och jämställdhetsenheten har i dag verktyg för
detta arbete. Sådana verktyg saknas dock fortfarande i stor utsträckning
i många länder.

Kvinnors mänskliga rättigheter. Frågor om kvinnors fulla möjligheter
att åtnjuta de mänskliga rättigheterna kom att få ett stort utrymme under
Pekingkonferensen och behandlas i slutdokumentet både i ett särskilt
avsnitt och i andra avsnitt t.ex. de om våld mot kvinnor och kvinnors
hälsa. Pekingkonferensen bekräftade de resultat som uppnåtts vid
världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien år 1994 och lyckades
även konkretisera och förtydliga dessa. Regeringen verkade aktivt vid
konferensen för att få till stånd kraftfulla åtaganden på detta område.

Sveriges aktiva arbete för att uppmärksamma kvinnors villkor i olika
fora som rör mänskliga rättigheter, inte minst FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna, kommer att fortsätta. Frågor om våld mot kvinnor
i väpnade konflikter och i andra sammanhang, olika kulturella och
religiösa sedvänjors effekter för kvinnors lika rättigheter samt regeringars
skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa kvinnors och flickors fulla
åtnjutande av de mänskliga rättigheterna intar här en central roll.

FN:s särskilda rapportör i frågor om våld mot kvinnor utför ett mycket
angeläget arbete för att synliggöra och påtala övergrepp mot kvinnor.
Sverige uppmuntrar rapportörens verksamhet. Vid Pekingkonferensen
uttalade dåvarande jämställdhetsministem att Sverige kommer att ge
ekonomiskt stöd till rapportörens verksamhet och till FN:s center för
mänskliga rättigheter i syfte att få till stånd konkreta insatser av råd-

Skr. 1996/97:41

givande och kunskapsbefrämjande karaktär. Formerna för ett sådant stöd Skr. 1996/97:41
bereds för närvarande inom regeringskansliet.

5. Övrigt internationellt jämställdhetsarbete

FN:s kvinnokommission

Den 11-22 mars 1996 ägde det 40:e mötet med FN:s kvinnokommission
rum. Genom kvinnokommissionens formella ansvar för förberedelser och
uppföljning av FN:s kvinnokonferens kom mötet i stor utsträckning att
behandla frågor med anknytning till konferensen. Norge innehar nu den
s.k. nordiska platsen i kommissionen. Sverige deltar dock aktivt som
observatör.

Vid kommissionens möte diskuterades bl.a. hur kommissionen skall
följa genomförandet inom FN-systemet och i medlemsländerna av
åtagandena i Peking. Det arbetsprogram som beslutades innebär att olika
kapitel i handlingsplanen kommer att diskuteras varje år. Så kommer
1997 års möte att ägnas frågor om utbildning, kvinnor och ekonomi samt
kvinnors inflytande. År 1998 behandlas frågor om våld mot kvinnor,
kvinnor i väpnade konflikter, mänskliga rättigheter och flickebarnets
situation. År 1999 behandlas kvinnors hälsa samt mainstreaming och
andra institutionella frågor. År 2000 kommer kommissionen att göra en
samlad utvärdering av var länderna och FN-systemet befinner sig i
förhållande till handlingsplanen.

Kommissionen beslutade också att varje år diskutera hur ett jämställd-
hetsperspektiv har integrerats inom hela FN-systemet samt behandla s.k.
nya frågor som kan ha betydelse för jämställdhet och som inte behandlas
i Pekingdokumentet, t.ex. frågor om mansrollen.

Ett antal s.k. högnivåmöten för uppföljning av Pekingkonferensen
kommer också att äga rum inom ramen för ECOSOC:s arbete före år
2000. ECOSOC kommer även att ägna sitt s.k. samordningssegment
sommaren 1997 åt frågor om jämställdhet i biståndet.

Informella diskussioner fördes vid kvinnokommissionens möte om
behovet av en ny världskvinnokonferens. Därvid framkom att många
länder vill använda resurserna för konkreta insatser för jämställdhet
nationellt. En ny världskonferens är således för närvarande inte aktuell.

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor

Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är
en av de sex mest centrala internationella konventionerna om mänskliga
rättigheter. Sverige var ett av de första länderna som ratificerade
konventionen år 1980. 153 stater har f.n. ratificerat konventionen. Till
konventionen har emellertid ett förhållandevis stort antal reservationer
avgivits. Ett flertal av dessa är långtgående och står i strid med kon-

ventionens ändamål och syfte, vilket inte är tillåtet. Sverige arbetar aktivt Skr. 1996/97:41
for att få stater att dra tillbaka sådana folkrättsstridiga reservationer, bl.a.

genom skriftliga invändningar.

Till konventionen är en s.k. övervakningskommitté (CEDAW) knuten.
Kommittén granskar de rapporter om tillämpningen av konventionens
bestämmelser som stater skall lämna in vart fjärde år. Sverige lämnade i
maj 1996 sin ijärde tillämpningsrapport. Rapporten kommer att granskas
av kommittén tidigast under år 1997 och troligtvis inte förrän under år
1998.

I detta sammanhang kan nämnas att kommittén är mycket arbetsbe-
lastad. De nordiska länderna har därför föreslagit en ändring av kon-
ventionens artikel 20 i syfte att möjliggöra utökad mötestid för granskning
av rapporter. Förslaget har antagits av generalförsamlingen och skall nu
ratificeras av två tredjedelar av konventionsstatema för att kunna träda i
kraft. Sverige ratificerade förslaget den 17 juli 1996.

En arbetsgrupp under FN:s kvinnokommission har inrättats med uppgift
att behandla frågan om ett tilläggsprotokoll för att möjliggöra klagorätt för
enskilda till konventionen. Arbetsgruppen är öppen för samtliga med-
lemsstater och i arbetet deltar även konventionens övervakningskommitté
CEDAW. Sverige har ställt sig positiv till ett tilläggsprotokoll. Arbets-
gruppen kommer att mötas nästa gång i samband med kvinnokommisssio-
nens möte i mars 1997.

Europarådet

Europarådet har till uppgift att arbeta för demokrati och mänskliga
rättigheter. Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig
del av denna uppgift. Sverige deltar i styrkommittén för jämställdhet
mellan kvinnor och män (CDEG) som träffas 2-3 gånger om året.
Kommittén anordnar också konferenser och seminarier. Under 1995 ägde
konferensen "Jämställdhet och demokrati: utopi eller utmaning" rum i
Strasbourg. Ordförande för konferensen var Sveriges vice statsminister
och jämställdhetsminister Mona Sahlin och Sloveniens premiärminister
Janez Dmovsek.

Vidare anordnades två seminarier, ett om kvinnor och migration och ett
om nationell politik rörande jämställdhet mellan kvinnor och män.
Därutöver anordnades en hearing med zigenska kvinnor från Väst-,
Central- och Östeuropa.

Ett arbetssätt som utvecklats under senare år är inrättandet av särskilda
expertgrupper med uppgift att belysa och komma med förslag i olika
frågor. Följande grupper har utsetts och arbetat under perioden: en - i
samarbete med styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) - om
migration, kulturell mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män,
en om våld mot kvinnor och en om rätt till fri abort. Sverige deltog i den
förstnämnda gruppen. Under 1996 bildades en expertgrupp om intolerans,
rasism och jämställdhet mellan kvinnor och män och en expertgrupp som

arbetar med metodutveckling för att införliva ett jämställdhetsperspektiv Skr. 1996/97:41
i alla politikområden. Sverige ingår i den sistnämnda gruppen. Gruppernas
rapporter behandlas sedan i styrkommittén.

En viktig fråga för kommittén är förslaget om ett eventuellt tilläggspro-
tokoll om jämställdhet mellan kvinnor och män till Europakonventionen
om mänskliga rättigheter. Förslaget har behandlats av expertkommittén för
utveckling av mänskliga rättigheter (DH-DEV) i för vilken Sverige för
närvarande är ordförande och av styrkommittén för mänskliga rättigheter
(CDDH). De båda kommittéerna kom till motsatt slutsats i fråga om
behovet av ett tilläggsprotokoll om jämställdhet. Frågan har nu lämnats
till ministerkommittén som också har att ta ställning till om man skall
undersöka andra lösningar än ett tilläggsprotokoll på dessa frågor.

Sedan år 1994 presenterar Europarådets generalsekreterare en årlig
rapport om jämställdhetsarbetet inom Europarådet.

För år 1997 förbereds bl.a. en fjärde jämställdhetsministerkonferens i
Turkiet med temat Demokrati, kulturell mångfald och jämställdhet mellan
kvinnor och män. Vidare planeras - på svenskt initiativ - en konferens
om mäns roll när det gäller att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och
män.

OECD

Sveriges engagemang i det internationella jämställdhetsarbetet gäller också
OECD där Sverige deltar i organisationens arbetsgrupp om kvinnors roll
i ekonomin. Gruppen, som möts en gång per år, initierar studier och
rapporter och anordnar konferenser och seminarier som på olika sätt berör
frågor om kvinnor och ekonomi. För närvarande utarbetas rapporter om
ensamstående föräldrars situation och den framtida utvecklingen inom
kvinnodominerade yrkesområden, t.ex. när det gäller lön. Vidare förbereds
en konferens om kvinnors rörlighet på arbetsmarknaden.

Gruppen behandlar också frågor om hur ett jämställdhetsperspektiv
införlivas på andra områden inom OECD:s verksamhet.

Den svenska utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och
ekonomiska resurser mellan kvinnor och män är föremål för ett stort
intresse inom gruppen.

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser
mellan kvinnor och män. Föregående års redovisning återfinns i propositionen 1994/95:100,
bilaga 6.10.

Genom den utredning (dir. 1994:102) som regeringen tillsatt hösten 1994 om fördelningen av
ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män kommer kunskaperna på
detta område att öka väsentligt. Syftet är bl.a. att ytterligare utveckla den årliga statistikredo-
visningen.

Årsinkomstens storlek beror framför allt på skillnader i arbetad tid och arbetskraftsdeltagande.
Skillnader i lön och inkomst kan påvisas med flera olika mått. Till en del kan olikheter
förklaras med skillnader i yrke, befattning, kvalifikationsnivå, arbetsmarknadserfarenhet,
utbildning och ålder. Vissa av dessa faktorer kan dock vara statistiskt svåråtkomliga.

Under år 1995 fanns 80 procent av kvinnorna i arbetskraften enligt AKU. 45 procent arbetade
heltid, 25 procent lång deltid, 5 procent kort deltid medan 5 procent var arbetslösa. Något
större andel, 85 procent, av männen fanns i arbetskraften och 71 procent arbetade heltid. 7
procent var deltidsanställda, huvudsakligen lång deltid, medan 7 procent var arbetslösa.

Den vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är att de fortfarande bär huvudansvaret
för arbetet med barn och hem. En annan orsak är arbetsmarknadsskäl, dvs att det inte går att
få längre arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Män arbetar deltid i huvudsak för att de också
studerar eller för att de är sjukliga eller delpensionerade. Andelen deltidsarbetande har ökat
från år 1990 till år 1995 efter att tidigare under 1980- talet ha minskat.

I tabell 1 visas sambandet mellan lön och formell skolmässig utbildningsnivå för kvinnor och
män i olika sektorer. Av tabellen går inte att utläsa om det finns ett samband mellan
utbildningen och det ansvar och de arbetsuppgifter som individen har. Uppgifterna avser
samtliga anställda inom stat, kommuner och landsting, både LO-grupper och tjänstemän,
medan för den privata sektorn redovisas tjänstemän och arbetare var för sig. Till skillnad mot
tidigare års redovisning omfattar uppgifterna såväl heltids- som deltidsanställda. Månadslönen
för deltidsanställda har räknats om till heltidslön.

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning
på utbildningsnivå år 1994. Kronor per månad

	Kvinnor Antal	Män			Kvinnors lön rel. mäns, %
	Kvinnor Antal	Månadslön	Antal	Månadslön	Kvinnors lön rel. mäns, %
Statligt anställda
Förgymnasial utbildning	12 300	13800	9 000	15000	92
Gymnasial utbildning	46 400	13700	38 000	15500	88
Eftergymn < 3 år	15 000	15500	30 200	17700	88
Eftergymn > = 3 år	22 000	17600	40 400	20500	86
Forskarutbildning	2 800	21900	9 300	25000	87
Kommunalt anställda
Förgymnasial utbildning	86 500	12700	20 400	13900	91
Gymnasial utbildning	270 600	13100	50 800	14600	90
Eftergymn < 3 år	103 200	14500	28 000	16300	89
Eftergymn > = 3 år	101 600	17100	43 600	19300	89
Forskarutbildning	600	23200	1 800	27600	84
Landstingsanställda
Förgymnasial utbildning	14 900	12600	3 800	13300	95
Gymnasial utbildning	107 000	13500	18 400	14300	94
Eftergymn < 3 år	63 500	15300	9 100	15900	96
Eftergymn > - 3 år	34 300	19300	17 900	27200	71
Forskarutbildning	900	28900	2 800	37500	77
Tjänstemän privat sektor
Förgymnasial utbildning	54 400	14600	59 800	18300	80
Gymnasial utbildning	191 700	14900	208 900	19100	78
Eftergymn < 3 år	56 100	16600	89 800	20200	82
Eftergymn > = 3 år	34 700	20100	73 300	25900	78
Forskarutbildning	700	26400	4 000	29900	88
Arbetare privat sektor
Förgymnasial utbildning	126 600	12700	240 400	14100	90
Gymnasial utbildning	157 100	12500	368 200	14100	89
Eftergymn < 3 år	19 400	12400	32 100	13700	90
Eftergymn > = 3 år	3 200	12600	4 800	13900	91

Källa\ SCB, Lönestatistiken

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

När kvinnor och män efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller det som om män får
större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i utbildning än kvinnor. Inom samtliga
kategorier har kvinnor lägre lön än män.

Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns lön för heltidsanställda åren 1973-1994.
Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då näringsgrens- och sektorstrukturen har
förändrats i hög grad under de 20 år den omspänner. Dessa sektorsförskjutningar kan påverka
lönerelationen mer eller mindre tydligt inom olika områden. Lärarnas övergång från statligt
till kommunalt reglerade löner år 1991 är ett exempel på detta. Även överflyttningen av ca
60 000 personer från landsting till kommuner i samband med ÄDEL- reformen har påverkat
sektorstrukturen. Därtill har omfattande bolagiseringar (bl.a.Telia och Posten) av statliga
affärsdrivande verk medfört att deras personal i statistiken numera räknas till privat sektor.

För gruppen industriarbetare som har liten lönespridning är skillnaden mellan kvinnors och
mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för privat anställda tjänstemän är det en större
spännvidd mellan löner för olika befattningar, vilket i tabellen ger utslag i en lägre relativ lön
för kvinnor. Uppgifterna för privat sektor avser endast industrin. Övriga delar av privat
tjänstesektor, byggnadsindustri m.m. ingår inte.

Tabell 2 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1994, heltidsanställda

Privat sektor Offentlig sektor

	Industri- arbetare	Industri tjänstemän	Stats- anställda	Primär- kommunalt anställda	Landstings- anställda
1973	84	63	81	74
1977	88	70	86	82
1981	91	72	89	85
1985	90	73	91	87	75
1989	90	75	89	83	74
1991	90	75	85(90)*	87(84)*	75
1993	91	77	84	86	73
1994	91	75	84	87	71
1995	Uppgifter jämförbara med	77**	84	88	70

tidigare år saknas

* Lärarpersonal har fr.o.m. den 1 januari 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt
anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran för kvinnors löner om jämförelsegruppen
varit densamma som tidigare år.

Källa: SCB, lönestatistiken

** Preliminär uppgift

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen, bl.a.
genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat och till följd av låglönesatsningar.
Löneskillnaderna minskade fram till mitten av 1980-talet, men därefter har en viss ökning
skett inom några sektorer. 1995 års siffror tyder på att ökningen kan ha avstannat.

Arbetsuppgifternas spännvidd från rutinarbete till ledande arbete och dess betydelse för
kvinnors relativa lön inom olika kollektiv framgår till viss del av tabell 3. Tabellen visar att
ju mindre rutinbetonat arbete, desto större skillnad mellan medellöner. På yrkesnivåer med
större lönespridning är antalet män betydligt fler än antalet kvinnor, vilket påverkar relationen
mellan kvinnors och mäns löner.

Tabell 3 Månadslön i olika sektorer och ansvarsområden år 1994. Kronor per månad

	Kvinnor		Män		Kvinnors lön rel. mäns, %
	Antal	Månadslön	Män
	Antal	Månadslön	Antal	Månadslön
Tjänstemän privat sektor	339 000	15 700	438 100	20 500	77
Ledande ställning	5 100	31 500	29 700	35 800	88
Självständigt kvalificerat arbete	84 400	19 300	235 200	21 900	88
Kvalificerat arbete	163 900	14 800	141 300	16 400	90
Rutinarbete	85 700	13 000	31 900	13 800	95
Arbetare privat sektor	309 700	12 500	654 700	14 100	89
Kommunalt anställda	563 500	14 000	145 000	16 400	86
SKAF - området	325 100	13 000	55 600	13 700	95
TCO/ SACO - området	238 400	15 500	89 500	18 000	86
LandstingsanstäUda	220 800	14 900	52 300	20 200	74
SKAF - området	94 500	13 600	20 500	13 700	99
TCO/ SACO - området	126 300	15 900	31 800	24 400	65
Kyrkokommunalt anställda	11 400	13 200	7 400	14 000	94
Statligt anställda	101 800	15 000	133 500	18 100	83

SKAF= Svenska Kommunalarbetarförbundet TCO= Tjänstemännens Centralorganisation SACO= Sveriges
Akademikers Centralorganisation. Uppgifterna avser hel- och deltidsanställda. Deltidsanställdas månadslön har räknats
om till heltidslön.

Källa: SCB, lönestatistiken

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

Inom landstingssektorn har kvinnor inom TCO/SACO-området en låg relativ lön beroende på
en stor andel män med förhållandevis hög lön, bl.a. läkare. Inom SKAF-området är
lönespridningen liten och kvinnors relativa lön blir 99 procent av männens.

Skillnader mellan sektorerna vad gäller verksamhet, yrkes-, ålders- och befattningsstruktur
motiverar försiktighet då tolkningar och jämförelser görs av genomsnittliga löner mellan
sektorerna. Verkligheten bakom siffrorna kan vara mycket varierad. Även utbildningens
struktur i de olika sektorerna varierar som framgår av tabell 1.

Liksom i tabellerna ovan som avser lönenivån kan en skillnad påvisas mellan kvinnors och
mäns ekonomiska situation vad gäller arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten omfattar förutom lön
även de transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning) som är knutna till arbetet och
kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva utbetalningar av löner faller på det år utbetalning
sker. Inkomst av näringsverksamhet för företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet.
Uppgifterna är hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökning.

Tabell 4 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter sysselsättningsnivå
och socioekonomisk grupp år 1994, tkr

Kvinnor Män Kvinnors inkomst

Antal Inkomst Antal Inkomst r e 1 . mäns, %

Samtliga	1 757 000	144,7	1 697 000	208,8	69
Deltidsarbetande 1 - 49 %	318 000	76,2	183 000	75,9	100
Deltidsarbetande 50 - 90 %	557 000	123,3	197 000	136,2	91
Helårs- o heltidsarbetande	882 000	182,9	1 317 000	238,2	TI
därav
Arbetare o lägre tjänstemän	413 000	162,9	585 000	191,8	85
Tjänstemän på mellannivå	207 000	192,8	300 000	249,3	77
Högre tjänstemän	99 000	233,2	207 000	341,3	68
Företagare/lantbrukare	32 000	87,3	115 000	108,9	80

Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning
eller tjänstgöring inom totalförsvaret. Ägare av fämansbolag räknas som anställd.

Källa: SCB Be 21 SM 9601

Fler kvinnor än män har arbetsinkomst även om endast hälften arbetar heltid mot ca 78
procent av männen. Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män för deltidsarbetande påverkas
av hur många procent av heltid som arbetet omfattar. Inkomstskillnaden för heltidsarbetande
påverkas förutom av arbete i olika yrken och näringsgrenar av att kvinnor i högre utsträckning
än män är föräldralediga och att företagare i större utsträckning är män.

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsarbetande män är 3 000 kr lägre
inom privat sektor än inom offentlig sektor och uppgår till 235 200 kr. För kvinnor uppgår
motsvarande arbetsinkomst till 176 200 kr inom offentlig sektor och till 187 500 kr inom
privat sektor.

För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbetande och pensionärer får
man övergå till sammanräknad förvärvsinkomst, vilket är ett taxeringsmässigt begrepp som
består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. Inkomstens storlek beror
förutom av lön på skillnader i arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra
företagare ingår. Inkomst av kapital ingår inte.

Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag (pensionsförsäkring och periodiskt
understöd) och förlustavdrag utgör taxerad förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man bort
grundavdrag eller särskilt grundavdrag för pensionärer för att få den beskattningsbara
förvärvsinkomsten.

I tabell 5 redovisas uppgifter för samtliga med sammanräknad förvärvsinkomst större än noll.
Vuxna inkomsttagare med barn under 18 år särredovisas som ensamstående/sambeskattade
med barn. Ensamstående/sambeskattade utan barn är således vissa inkomsttagare under 18 år,
personer i normal förvärvsaktiv ålder 18-64 år men även ålderspensionärer.

Tabell 5 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1994, tkr

	Kvinnor		Män		Kvinnors inkomst rel. mäns, %
	Antal	Inkomst	Antal	Inkomst	Kvinnors inkomst rel. mäns, %
Totalt	3 516 000	116,7	3 364 000	170,6	68
Ensamstående utan barn	1 544 000	104,7	1 592 000	132,7	79
Ensamstående med barn	262 000	130,4	47 000	196,6	66
Sambeskattade utan barn	979 000	116,8	1 098 000	192,1	61
Sambeskattade med barn	731 000	136,9	628 000	226,9	60
20-64 år	2 424 000	136,4	2 499 000	189,5	72
65-74 år	443 000	94,6	385 000	160,4	59
75 - år	479 000	72,9	302 000	117,1	62

Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet.

Källa: SCB Be 20 SM 9601.

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1
Inkomstrelationema i tabellen är influerade av att både förvärvsarbetande och pensionärer
ingår. Kvinnors högre grad av deltidsarbete medför lägre årliga inkomster, vilket tycks ha lika
stor betydelse för inkomstrelationen för sambeskattade med eller utan barn. Att kvinnors
inkomster är låga i förhållande till mäns bland pensionärer beror sannolikt på att kvinnor har
ATP-pension i lägre omfattning än män.

Som framgår av tabell 6 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten med stigande ålder. För
kvinnor är inkomsten som störst i åldersgruppen 35 - 49 år medan den för män når sitt högsta
genomsnittliga belopp i 50 - 64 års gruppen. Detta beror både på arbetskraftens samman-
sättning i form av heltids-/deltidsarbete, utbildning, karriärmöjligheter och lönenivå cch på
arbetslöshet.

Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot beskattningsbar för-
värvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på 20 procent inträder. Kapitalskatten
är 30 procent; dessutom ingår fastighetsskatt och förmögenhetsskatt i slutlig skatt.
Åldersgruppen 50-64 år betalar något mer slutlig skatt än den yngre gruppen 35-49 år trots
något lägre förvärvsinkomster. Skatteutfallet påverkas år 1994 av mycket stora realisations-
vinster vid försäljning av aktier, då skattesatsen var 12,5 procent under detta år.

Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år 1994 är lägre för kvinnor
än för män inom varje redovisad åldersgrupp. Poängen har minskat jämfört med tidigare år,
speciellt för kvinnor och män i yngre åldrar.

Andelen utan pensionspoäng år 1994 ökar för både kvinnor och män. Andelen påverkas av
konjunkturen och hur många som ingår i arbetskraften.

Enligt RFV:s statistik för år 1994 ökade andelen personer i åldern 16-64 år med maximal
pensionspoäng (6,50, dvs. inkomster över 7,5 basbelopp) till 3,5 procent för kvinnor. Det är
den största andelen och antalet sedan år 1960 när ATP-systemet infördes . Antalet kvinnor
med ATP-poäng var dock lägre år 1994 än i början av 1990-talet. Andelen män med maximal
poäng var 17,4 procent år 1994, vilket är lägre än vid början av 1990-talet. Fortfarande är
det mer än fem gånger så många män som kvinnor som uppnår maximal ATP-poäng.

Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvinnor än för män i alla åldrar som följd av att
deltidsarbete är betydligt vanligare för kvinnor. Att veckoarbetstiden för män överstiger 40
timmar i genomsnitt beror delvis på övertid men också på att egna företagare ingår i
underlaget.

Skr. 1996/97:41

Bilaga 1

Tabell 6 Inkomst, skatt, ATP-poäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper år 1994

	1994						1993
	16-19		20-24	25-34	35-49	50-64	Samtliga 20-64	Samtliga 20-64
Sammanräknad förvärvsinkomst,tkr kvinnor		19,0	85,1	126,0	150,3	147,6	136,4	132,1
	män	20,2	96,6	166,5	212,9	215,7	189,5	183,7
Slutlig skatt, tkr	kvinnor	4,6	24,2	36,1	45,8	45,7	41,1	38,1
	män	4,9	28,5	51,8	73,9	79,6	65,1	58,8
Genomsnittlig ATP-poäng	kvinnor	0,74	2,05	2,80	3,38	3,41	3,10	3,08
	män	0,92	2,48	3,91	4,58	4,63	4,21	4,24
Andel utan ATP-poäng	kvinnor	91,5	30,5	13,4	8,1	13,4	13,6	13,0
	män	90,8	29,6	12,0	7,6	8,6	11,7	10,5
Medelarbetstid per vecka, tim	kvinnor	21,5	32,9	32,9	33,9	31,1	33,2	32,8
	män	26,1	37,7	40,5	41,8	37,7	40,6	40,3

Källa: SCB Be 20 SM 9601 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid).

Tabell 7 Över- eller underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år 1994, tkr

Kvinnor					Män
	Antal	Över- skott	Antal	Under- skott	Antal	Över- skott	Antal	Under- skott
Totalt	2 196 000	11,5	1 407 000	16,0	1 721 000	22,0	1 808 000	25,1
Ensamst utan barn	1 337 000	9,2	431 000	12,5	1 139 000	11,9	675 000	16,6
Ensamst med barn	49 000	14,2	183 000	17,4	7 000	75,9	37 000	32,9
Sambeskattade u barn	606 000	15,3	323 000	14,8	483 000	34,2	580 000	24,9
Sambeskattade m barn	205 000	15,1	470 000	19,4	92 000	78,0	516 000	35,8
20-64 år	933 000	14,5	1 297 000	16,6	689 000	36,8	1 637 000	26,2
65-74 år	329 000	16,1	78 000	9,1	236 000	27,9	128 000	16,4
75- år	409 000	13,2	28 000	7,6	243 000	19,8	39 000	11,1

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst
Källa-, SCB Be 20 SM 9601

8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 41

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster. I tabell 7 redovisas
uppgifter för dem som har överskott resp, underskott av kapital. Medelvärdena avser den
grupp som har över- respektive underskott. Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män
har ett överskott av kapital även om medelbeloppen är lägre och att fler män har underskott
av kapital.

I tabell 8 nedan framgår att en något större andel kvinnor än män gör avdrag i sina
deklarationer för inbetalda pensionspremier. De avdragna beloppen är dock något lägre och
uppgår i genomsnitt till två tredjedelar av männens avdrag.

Tabell 8 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1994,
andel procent och avdragsbelopp, tkr

	Kvinnor Andel %	Män
	Kvinnor Andel %	Avdrag tkr	Andel %	Avdrag tkr
Totalt	19,0	7,3	16,8	10,0
Ensamst utan barn	10,8	7,5	11,3	8,2
Ensamst med barn	23,5	4,6	21,2	8,2
Sambeskattade u barn	19,9	10,4	17,3	13.1
Sambeskattade m barn	33,5	5,6	29,7	8,6

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag
Källa: SCB Be 20 SM 9601

Försäkringspremie får dras av som allmänt avdrag med upp till 35 200 kronor (ett basbelopp)
och dessutom 10 procent av den del av tjänsteinkomsten som överstiger 10 men inte 20
basbelopp.

Skr. 1996/97:41
Bilaga 1

Tabell 9 Tillgångar och skulder fördelade efter familjens taxeringskod år 1993,
medelvärden, tkr

	Ensamstående		Sambeskattade
	Kvinnor	Män	Sambeskattade
Smähus	219,0	225,8	390,0
Bostadsrätter	40,6	40,4	61,1
Bankmedel/värdepapper	128,8	142,8	264,2
Övrigt	36,8	44,8	69,0
Summa tillgångar	192,7	227,4	602,3
Skulder	127,9	171,4	380,5

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag
Källa: SCB Be 20 SM 9501

Uppgifter om tillgångar och skulder är hämtade från taxeringsstatistiken som underlag för
beräkning av skattepliktig förmögenhet och finns endast tillgängliga t.o.m. år 1993. Från år
1994 finns endast uppgift om summa förmögenhet för dem med skattepliktig förmögenhet om
minst 800 000 kronor. Tillgångar och skulder får fördelas mellan hushållsmedlemmama efter
familjens val.

Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central
och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att
kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentatio-
nen i statliga organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105, bet.
1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364) om jämställdhetspolitiken inför 90-
talet. Det första etappmålet som angavs i propositionen om 30 % kvinnor
år 1992 uppnåddes år 1992 och redovisades i 1992 års budgetproposition
(1992/93:100, Bil. 12, s. 337 f.). År 1995 hade centrala och regionala
styrelser sammantaget 38 % kvinnor. Det är en ökning med tre pro-
centenheter sedan år 1994. Det totala antalet redovisade styrelser på
central nivå var 114 år 1995 jämfört med 122 år 1994. Årets redovisning
avser förhållanden per den 1 juli 1995. Andelen kvinnor i statliga
kommittéer redovisas årligen i kommittéberättelsen.

Centrala myndigheters styrelser

De centrala myndigheter som ingår i redovisningen har en styrelse med
beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100, 1995:1322)
modell. Detta för att åstadkomma enhetlighet i redovisningen. Därtill
redovisas även könsfördelningen i de affärsdrivande verken samt några
myndigheter som har råd istället för styrelse. Med detta avses även
insynsråd som nämns i 5§ i den nya verksförordningen (1995:1322).

Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie
ledamöterna ökat med tre procentenheter sedan 1994 års redovisning. De
uppgår nu till 42 % (med ordinarie ledamöter avses även ordförande).
Högst andel kvinnliga ledamöter finns liksom föregående år i styrelser
under Socialpartementet, 53 %, tätt följt av Kulturdepartementet med
50 % kvinnliga ledamöter.

Andelen kvinnliga ordförande har ökat från 23 % till 33 % sedan förra
årets redovisning. Utbildningdepartementet, Civildepartementet och
Miljödepartementet har lika många kvinnliga som manliga ordföranden i
sina styrelser.

Regionala myndigheters styrelser

I tabell 3 och 4 redovisas andelen kvinnor i sex regionala myndighets-
grupper jämfört med sju i förra årets redovisning. Arbetslivsfondema
upphörde 1 juli 1995 (prop. 1992/93:100). ALMI Företagspartner som
ersatt dessa är bolag och redovisas inte. Försäkringskassor finns med i
redovisningen eftersom de har vissa myndighetsliknande uppgifter.
Uppgifterna omfattar samtliga län och avser även här förhållanden per den
1 juli 1995. Redovisningen bygger på uppgifter som länsstyrelserna fått
i uppgift att lämna.

Kvinnorna utgjorde 34 % av de ordinarie ledamöterna (inkl, ordföran-

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

de). Motsvarande andel för år 1994 var 31 %. Av tabell 3 framgår att flest
kvinnliga ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 47 %, en
ökning med sex procentenheter. Lägst andel kvinnor har Länsskattemyn-
dighetemas styrelser med 31 % vilket är en minskning med tre procenten-
heter och Skogsvårdsstyrelsema som ökat med 11 procentenheter och nu
ligger på 24 %.

Tabell 4 visar andelen kvinnor i de regionala styrelserna fördelade på
län. Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Högst andel
kvinnliga ledamöter har Västerbottens län och Jämtlands län med 43%,
för Jämtlands del en ökning med nio procentenheter. Störst ökningen står
Örebro län för som ökat sin andel kvinnor från 28% till 42%. Längst ner
på listan återfinns Kalmar län med 23 %. I 19 läns regionala styrelser har
kvinnornas andel ökat, i fem län minskade den.

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Tabell 1. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser
fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträda-
re

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Dep. 1995	Ordförande antal kv m		Ledamöter inkl, ordförande
Dep. 1995	Ordförande antal kv m		kvinnor antal 1995	% 1995	% 1994	män antal 1995	% 1995	% 1994	samtliga antal 1995	% 1995
Ju	2	3	17	43	42	23	57	58	40	100
UD	1	4	19	42	36	26	58	64	45	100
Fö	2	10	27	27	27	74	73	73	101	100
S	3	8	52	53	51	46	47	49	98	100
K	5	6	36	41	36	51	59	64	87	100
Fi	1	9	27	33	32	55	67	68	82	100
U	3	3	24	48	49	26	52	51	50	100
Jo	1	5	17	35	37	32	65	63	49	100
A	3	4	30	48	40	33	52	60	63	100
Ku	8	10	74	50	52	75	50	48	149	100
N	3	10	35	35	32	64	65	68	99	100
C	2	2	16	49	44	17	51	56	33	100
M	3	3	20	39	31	32	61	69	52	100
Totalt	37	77	394	42	39	554	58	61	948	100

Tabell 2. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade
på myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare

Ordförande Antal ledamöter

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Centrala myndigheter	inkl, ordförande
Centrala myndigheter	kv m	kv	m	samt- liga
Justitiedepartementet
Domstolsverket	1	2	7	9
Rikspolisstyrelsen	1	2	5	7
Kriminalvårdsstyrelsen	1	3	4	7
Brottsförebyggande rådet	1	5	3	8
Datainspektionen	1	5	4	9
Utrikesdepartementet
SIDA	1	3	4	7
Forskningsnämnden inom SIDA	1	4	4	8
Nordiska affikainstitutet	1	2	3	5
Exportkreditnämnden	1	4	9	13
Svenska Institutet	1	6	6	12
Försvarsdepartementet
F ortifikations verket	1	3	6	9
Försvarets materielverk	1	3	3	6
Militärhögskolan	1	2	6	8
Kustbevakningen	1	1	7	8
Överstyrelsen for civil beredskap	1	3	7	10
Statens räddningsverk	1	3	5	8
Styrelsen för psykologiskt försvar	1	1	8	9
Försvarets forskningsanstalt	1	3	8	11
Försvarshögskolan	1	2	7	9
Flygtekn. försöksanstalten	1	1	6	7
Statens försvarshistoriska
museer	1	2	7	9
Överklagandenämnden för
totalförsvaret	1	3	4	7
Socialdepartementet
Socialstyrelsen	1	5	5	10
Läkemedelsverket	1	3	4	7
Statens institut för psykosocial
miljömedicin	1	7	4	11

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Ordförande Antal ledamöter
inkl, ordförande

Centrala myndigheter	kv m	kv	m	samt- liga
Rättsmedicinalverket	1	2	5	7
Riksförsäkringsverket	1	6	3	9
Folkhälsoinsti tutet	1	4	6	10
Statens nämnd for internationella
adoptioner	1	6	5	11
Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik	1	4	5	9
Nämnden för vårdartjänst	1	6	2	8
Smittskyddsinsti tutet	1	3	4	7
Statens institutionsstyrelse	1	6	3	9
Kommunikationsdepartementet
Statens järnvägar	1	3	5	8
Banverket	1	4	4	8
Vägverket	1	5	3	8
Sjöfartsverket	1	4	4	8
Handelsflottans kultur- och
fritidsråd	1	3	7	10
SMHI	1	3	4	7
Luftfartsverket	1	2	5	7
Statens väg- och transport-
forskningsinstitut	1	2	6	8
Statens geotekniska institut	1	3	3	6
Post- och telestyrelsen	1	3	5	8
Kommunikationsforsknings-
beredningen	1	4	5	9
Finansdepartementet
Riksgäldskontoret	1	1	7	8
Generaltullstyrelsen	1	3	4	7
Statistiska centralbyrån	1	5	5	10
F inansinspektionen	1	2	4	6
Riksrevisionsverket	1	4	6	10
Riksskatteverket	1	2	8	10

100

Skr. 1996/97:41

Ordförande Antal ledamöter Bilaga 2
inkl, ordförande

Centrala myndigheter	kv	m	kv	m	samt- liga
Statens löne- och pensionsverk		1	2	5	7
Bankstödsnämnden		1	0	8	8
Statens fastighetsverk		1	4	4	8
Statens lokalförsöijningsverk		1	4	4	8
Utbildningsdepartementet Kungliga biblioteket	1		4	5	9
Centrala studiestödsnämnden		1	7	4	11
Institutet för rymdfysik Statens psykologisk-pedagogiska	1		3	5	8
bibliotek	1		3	3	6
Arkivet för ljud och bild		1	3	3	6
Högskoleverket		1	4	6	10
Jordbruksdepartementet Statens jordbruksverk		1	3	5	8
Statens livsmedelsverk		1	3	8	11
Fiskeriverket		1	2	5	7
Statens utsädeskontroll	1		3	4	7
Statens maskinprovningar		1	3	6	9
Statens veterinärmedicinska anstalt		1	3	4	7
Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsstyrelsen		1	4	3	7
Arbetslivsinstitutet	1		5	4	9
Arbetarskyddsstyrelsen		1	2	5	7
Rådet för arbetslivsforskning	1		4	3	7
Glesbygdsverket Expertgruppen för forskning	1		6	6	12
om regional utveckling		1	5	7	12
Statens invandrarverk		1	4	5	9
Kulturdepartementet Statens kulturråd		1	8	5	13
Riksarkivet Riksantikvarieämbetet och statens	1		4	5	9
historiska museer Livrustkammaren, Skoklosters slott	1		6	4	10
och Hallwylska museet	1		4	3	7	101

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Ordförande Antal ledamöter
inkl, ordförande

Centrala myndigheter	kv	m	kv	m	samt- liga
Naturhistoriska riksmuseet		1	4	5	9
Statens sjöhistoriska museer		1	4	6	10
Folkens museum - etnografiska		1	2	4	6
Arkitekturmuseet		1	4	3	7
Statens musiksamlingar		1	3	5	8
Talboks- och punktskriftsbiblioteket	1		5	2	7
Svenskt biografiskt lexikon		1	3	4	7
Statens biografbyrå	1		4	3	7
Granskningsnämnden for Radio
och TV		1	2	5	7
Presstödsnämnden	1		4	5	9
T altidningsnämnden	1		3	4	7
Konstnärsnämnden		1	6	7	13
Nämnden för utställningar av
nutida svensk konst i utlandet		1	3	2	5
Nämnden för hemslöjdsfrågor	1		5	3	8
Näringsdepartementet
Närings- och teknikutvecklingsverket	1		4	6	10
Statens råd för byggnadsforskning		1	3	5	8
Sprängämnesinspektionen		1	3	4	7
Sveriges geologiska undersökning		1	2	4	6
Styrelsen för ackreditering och
teknisk kontroll		1	3	5	8
Rymdstyrelsen	1		3	4	7
Patent- och registreringsverket		1	2	6	8
Elförsöijningsnämnden		1	2	9	11
Oljekrisnämnden		1	2	3	5
Affärsverket svenska kraftnät		1	2	4	6
Skogsstyrelsen	1		4	5	9
Boverket		1	4	5	9
Statens bostadskreditnämnd		1	1	4	5
Civildepartementet
Lotteriinspektionen	1		3	2	5
Kammarkollegiet		1	3	5	8
Konsumentverket		1	5	5	10
Ungdomsstyrelsen	1		5	5	10

102

Centrala myndigheter	Ordförande		Antal ledamöter inkl, ordförande
Centrala myndigheter	kv	m	kv	m	samt- liga
Miljö- och naturresursdepartementet
Statens naturvårdsverk		1	5	6	11
Statens lantmäteriverk	1		4	3	7
Centralnämnden för fastighetsdata	1		2	5	7
Statens strålskyddsinstitut		1	4	5	9
Kemikalieinspektionen	1		3	6	9
Statens kämkraftinspektion		1	2	7	9

Skr. 1996/97:41

Bilaga 2

Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie
ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Myndighetsgrupper	Kvinnor % 1995	1994	Förändring procentenheter
F örsäkringskassor	47	41	+6
Länsskattemyndigheter	31	34	-3
Kronofogdemyndigheter	36	32	+4
Länsarbetsnämnder	39	36	+3
Länsstyrelser	33	25	+8
Skogsvårdsstyrelser	24	13	+11
Samtliga	34	31	+3

103

Skr. 1996/97:41

Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade på Bilaga 2

län; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Län	Kvinnor % 1995	1994	Förändring procentenheter
Västerbotten	43	42	+1
Jämtland	43	34	+9
Västmanland	42	33	+9
Örebro	42	28	+14
Värmland	41	30	+11
Kristianstad	41	35	+6
Stockholm	41	35	+6
Halland	39	34	+5
Skaraborg	35	26	+9
Gotland	35	33	+2
Älvsborg	35	32	+3
Gävleborg	34	39	-5
Kronoberg	33	30	+3
Göteborg o Bohus	33	35	-2
Östergötland	31	29	+2
Västernorrland	31	27	+4
Dalarna	31	30	+1
Södermanland	31	32	-1
Uppsala	30	28	+2
Jönköping	29	27	+2
Norrbotten	29	28	+1
Malmöhus	27	21	+6
Blekinge	26	28	-2
Kalmar	23	26	-3
Samtliga	34	31	+3

104

Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1996/97:41

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,

Andersson, Winberg, Uusmann, Sundström, Lindh, Johansson, von

Sydow, Klingvall, Ähnberg, Pagrotsky, Messing

Föredragande: statsrådet Messing

Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken.

105

gotab 52296, Stockholm 1996

Regeringens skrivelse1996/97:41

Jämställdhetspolitiken

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Makt och inflytande

2 Männen och jämställdhetsarbetet

3 Våld mot kvinnor

4 Jämställdhetslagen och JämO

5 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik

6 Närings- och regionalpolitik

7 Utbildningspolitik

8 Socialpolitik

9 Ungdomsfrågor m.m.

10 Idrottsfrågor

11 Jämställdhet inom försvaret m.m.

1. Europeiska Unionen

2. Det nordiska jämställdhetssamarbetet

3. FN:s kvinnokonferens i Peking

4. Genomförandet av åtagandena vid FN:s kvinnokonferens

5. Övrigt internationellt jämställdhetsarbete

Tabell 2 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1994, heltidsanställda

Tabell 3 Månadslön i olika sektorer och ansvarsområden år 1994. Kronor per månad

Tabell 4 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter sysselsättningsnivåoch socioekonomisk grupp år 1994, tkr

Tabell 7 Över- eller underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år 1994, tkr

Tabell 8 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1994,andel procent och avdragsbelopp, tkr

Centrala myndigheters styrelser

Regionala myndigheters styrelser

Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1996/97:41

Regeringens skrivelse
1996/97:41

Tabell 4 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter sysselsättningsnivå
och socioekonomisk grupp år 1994, tkr

Tabell 8 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1994,
andel procent och avdragsbelopp, tkr