Prop.
1996/97:38
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 oktober 1996
Göran Persson
Jörgen Andersson
(Inrikesdepartementet)
I propositionen föreslås att ägandet i ett allmännyttigt bostadsföretag skall
kunna breddas till att omfatta även andra ägare än kommunen utan att
företagets ställning som allmännyttigt förloras eller villkoren förräntestöd
förändras. Upphör kommunens bestämmande inflytande över företaget
skall allmännyttigförklaringen dock återkallas och räntestöd inte längre
lämnas för företagets bostäder.
I propositionen föreslås vidare att räntestöd inte längre skall lämnas om
ett allmännyttigt bostadsföretag avhänder sig mer än 25 procent av det
bestånd av bostäder företaget ägde den 11 oktober 1996. Enligt förslaget
skall dock regeringen under vissa förutsättningar kunna medge att fortsatt
räntestöd lämnas även i sådana fall. Förlorar företaget rätten till räntestöd
för sitt återstående bestånd, skall också godkännandet som allmännyttigt
bostadsföretag återkallas.
Bestämmelserna föreslås tillämpas på ägarförändringar och överlåtelser
som sker under tiden den 12 oktober 1996 - den 31 december 1997.
Regeringen avser att senare - efter en särskild utredning om vilka villkor
som bör gälla på längre sikt - återkomma till riksdagen med förslag till
permanenta bestämmelser i frågan.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 38
Prop 1996/97:38
1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 3
2 Inledning..................................... 4
3 Gällande bestämmelser........................... 6
4 Regeringens förslag ............................. 7
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober
1996 ....................................... 12
Prop. 1996/97:38
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen har förordat om möjligheterna till breddat
ägande av allmännyttiga bostadsföretag,
2. godkänner vad regeringen förordat om återkallande av godkännande
som allmännyttigt bostadsföretag,
3. godkänner vad regeringen förordat om förlust av räntestöd vid vissa
förändringar av ägandet till allmännyttiga och med dessa i vissa avseen-
den jämställda bostadsföretag eller deras bostäder.
1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 38
Prop. 1996/97:38
Den svenska bostadspolitiken har under mer än femtio år grundats på en
uppgiftsfördelning där staten svarar för att legala och finansiella instru-
ment finns tillgängliga för bostadsbyggandet och där kommunerna tar det
fulla ansvaret för att de bostäder som behövs också kan erbjudas kom-
munens invånare. Staten har därutöver lämnat olika former av produk-
tionsstöd som täckt en betydande del av kapitalkostnaderna för de
bostäder som producerats under denna tid. Staten har även - tidvis till-
sammans med kommunerna - lämnat olika grupper av hushåll ett direkt
ekonomiskt stöd för att dessa på den öppna bostadsmarknaden skall
kunna efterfråga bostäder som svarar mot deras behov.
Motiven för dessa insatser är främst två: Bostaden har setts som en
social rättighet - samhället har ett ansvar för att denna rättighet till-
kommer alla. Bostäder är en del av den nödvändiga infrastrukturen - en
väl fungerande bostadsförsörjning är en förutsättning för en hållbar sam-
hällsutveckling och ett livskraftigt näringsliv.
Politiken har varit framgångsrik. Byggandet av nya bostäder blev
omfattande - 3/4 av det bostadsbestånd vi har i dag har kommit till
under denna period och praktiskt taget alla äldre bostäder har moderni-
serats. Bostadsstandarden är hög, både i fråga om utrymme och kvalitet.
Den höga standarden är jämnt fördelad, särskilt jämfört med vad som
gäller i andra länder.
De kommunägda allmännyttiga företagen kom att bli ett av de mest
centrala verktygen för kommunerna i deras strävanden att utveckla en väl
fungerande bostadsförsörjning som når alla medborgare. Företagens bo-
städer är till för alla utan gränser eller villkor när det gäller inkomst eller
familjestorlek. Också i detta avseende skiljer sig den svenska bostads-
politiken från vad som gäller i flertalet övriga industrialiserade länder, där
det samhällsstödda byggandet oftast har förbehållits särskilda grupper.
Nära 1/4 av alla bostäder som nu finns har producerats av dessa före-
tag. Genom dem har kommunernas bostadsförsörjningsplaner kunnat
genomföras under demokratisk kontroll och utan att byggandet styrts av
enskilda vinstintressen. Merparten av landets hyresbostäder har därför
kunnat upplåtas till priser som inte överstiger självkostnaden. Genom
hyresförhandlingssystemet och den jämförelseprövning som vid tvister om
hyran skall göras mot hyrorna i de allmännyttiga företagen har sedan lång
tid en administrativ hyresreglering kunnat undvikas för marknaden i dess
helhet. Det saknar också motsvarighet i de flesta andra länder.
Även om bostadspolitiken under efterkrigstiden har haft som mål att
hålla bostäder i alla upplåtelseformer tillgängliga för alla typer av hushåll,
har olika förhållanden lett till bosättningsmönster där hushåll med
likartade ekonomiska, sociala eller etniska förtecken söker sig till
bostäder av en viss typ och i allt mer tydligt avskilda områden. Den
ökande segregering som följer av denna utveckling är i dag ett av de
största hoten mot de allmännyttiga bostadsföretagen och mot välfärden
för dem som bor i företagens bostäder. Den är också ett allmänt samhälls-
problem. Den beskrivna utvecklingen måste mötas med aktiva insatser
bl.a. från bostadsföretagen och deras ägare. Dessa åtgärder kommer att Prop. 1996/97:38
behöva beröra många samhällsområden, men också företagen själva.
Också den ekonomiska kris som under senare år träffat dels sysselsätt-
ningen inom de traditionella näringar som dominerat många svenska
orter, dels fastighetsbranschen som helhet, har inneburit kraftiga påfrest-
ningar för många kommuner och bostadsföretag. Förlusterna inom
bostadssektorn har uppstått i första hand i olika privata hyresbostads-
företag och bostadsrättsföreningar. De allmännyttiga företagen har som
grupp klarat lågkonjunkturens påfrestningar väsentligt bättre, trots sin i
allmänhet låga andel eget kapital. Denna behöver dock i flera fall höjas
för att företaget skall kunna möta framtiden.
Det kan således finnas många goda skäl för en kommun att i olika av-
seenden förändra och utveckla ett allmännyttigt bostadsföretag och att
söka samverkan med andra för att genomföra sådana förändringar. Det
kan handla om att bredda ägandet för att ge företaget ökad stabilitet eller
stärka dess kapitalförsörjning. Det kan handla om att förändra fastighets-
beståndet på sådant sätt att sammansättningen förbättras och möjlig-
heterna att tillgodose framtida hyresgästers varierande behov ökar.
Som ägare måste det vara kommunens sak att pröva vad som bäst
gagnar företaget och dess uppgifter. Statsmakterna har emellertid också
ett direkt intresse av vad som sker med dessa företag. Det handlar inte
bara om vad som händer med de ansenliga ekonomiska resurser som
staten över åren tillfört företagen. Statens intresse gäller i första hand att
kommunerna även fortsättningsvis kommer att kunna fullgöra de
skyldigheter och åtaganden inom bostadsförsörjningens område som är
grunden för den nuvarande ansvarsfördelningen mom bostadspolitiken.
Starka och väl förvaltade självkostnadsbaserade företag som är öppna för
alla grupper av medborgare och kan tillgodose deras behov är även fort-
satt en nödvändig tillgång. Sådana företag har också i ljuset av de senaste
årens erfarenheter visat sig vara en starkt stabiliserande faktor på den
svenska bostadsmarknaden.
Under senare tid har inom en rad kommuner olika förändringar aktuali-
serats i fråga om ägandet i de allmännyttiga bostadsföretagen och av
deras bostäder. Med hänsyn till statens intressen är det därför motiverat
att nu snabbt klargöra i vilka fall som sådana förändringar bör påverka
företagens ställning som allmännyttiga bostadsföretag. Det finns samtidigt
anledning att ta ställning till i vilken omfattning som kommunerna och
företagen, trots att de allmännyttiga företagen eller deras bostäder helt
eller delvis avyttras, genom försäljningarna skall kunna tillgodogöra sig
värdet av framtida statliga räntesubventioner.
Regeringen kommer skyndsamt att tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att lämna förslag dels om förutsättningarna för att ett företag
skall kunna ha ställningen av allmännyttigt bostadsföretag, dels om vill-
koren för fortsatt räntestöd för sådana företags bostäder vid försäljningar
eller andra överlåtelser som berör företagen eller deras bostäder. I
avvaktan på att långsiktiga bestämmelser kan läggas fast, bör vissa tids-
begränsade bestämmelser om överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag
eller deras bostäder beslutas. De bör gälla ägarförändringar och över- 5
låtelser som sker under tiden den 12 oktober 1996 - den 31 december 1997.
I ett interpellationssvar den 28 maj 1996 redovisades utgångspunkterna Prop. 1996/97:38
för den avvägning mellan kommunernas och statens intressen som ligger
till grund för de tillfälliga regler som nu föreslås riksdagen. Frågan har
beretts vidare inom Inrikesdepartementet. I vissa avseenden likartade reg-
ler har tidigare funnits i fråga om räntebidrag för fastigheter som såldes
av allmännyttiga bostadsföretag under tiden den 4 juni 1987 - den 31 de-
cember 1991 (prop 1986/87:168, bet. 1987/88:BoU3, rskr. 1987/88:94).
Med allmännyttigt bostadsföretag avses i de författningar som reglerar
räntebidragsgivningen ett bolag eller en stiftelse som godkänts av läns-
bostadsnämnden som allmännyttigt bostadsföretag enligt bestämmelserna
i 32 § i den numera upphävda förordningen (1986:694) om handläggning,
förvaltning, m.m. av bostadslån och räntebidrag eller enligt motsvarande
äldre bestämmelser. Förutsättningar för ett sådant godkännande var bl.a
att företaget drivs utan enskilt vinstsyfte samt att kommunen tillskjuter
hela grundkapitalet och utser samtliga ledamöter i företagets styrelse.
Företag som har godkänts som allmännyttiga före år 1975 behöver inte
vara helägda av kommunen. Där kan finnas även andra intressenter, dock
inte i större omfattning än att kommunen alltjämt har ett bestämmande
inflytande över företaget. De genomgripande förändringar av de statliga
bostadsfinansieringsreglema som gjordes år 1991 har medfört att nya
godkännanden som allmännyttiga bostadsföretag inte längre kan lämnas.
Ett godkännande som allmännyttigt bostadsföretag skall återkallas om
en aktie eller en andel i bolaget eller föreningen överlåts till annan än
kommunen. Det gäller även i fråga om sådana företag där det sedan
tidigare finns andra intressenter än kommunen. Godkännandet skall åter-
kallas också om det annars görs ändringar i fråga om bolaget eller före-
ningen som innebär att förutsättningarna för ett godkännande inte längre
är uppfyllda. Beslut om återkallelse fattas av länsstyrelsen. Återkallas
godkännandet lämnas räntebidrag för företagets bostäder i fortsättningen
efter den lägre andel som gäller för företag som inte är allmännyttiga.
Bestämmelser om detta finns i förordningen (1986:285) om återkallelse
av godkännande som allmännyttigt bostadsföretag i vissa fall m.m. samt
i förordningen (1993:1587) om ändrade bestämmelser i fråga om sådana
räntebidrag för bostäder som lämnas enligt vissa äldre förordningar.
Räntebidrag för bostäder som ägs av allmännyttiga bostadsföretag
lämnas i fråga om bostäder som byggts eller byggts om med stöd av de
bidragsregler som gällde fram till utgången av år 1991 till räntekostnaden
för 100 procent av ett underlag som i allmänhet svarar mot den faktiska
produktionskostnaden. Från mitten av 1980-talet begränsades den produk-
tionskostnad som gav rätt till fullt räntebidrag dock av ett mot bakgrund
av utförandet schablonberäknat högsta belopp. För bostäder som byggts
eller byggts om med stöd enligt de bestämmelser som trädde i kraft år
1992 lämnas räntebidrag till räntekostnaden för 95 procent av ett underlag
som beräknas på i huvudsak samma sätt - dvs. den andel som sedan
tidigare gällt för hyresbostäder som ägs av andra än allmännyttiga Prop 1996/97:38
företag.
Räntestöd för bostäder som byggs eller byggs om med nu gällande
stödsystem, dvs. förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnads-
subvention, lämnas efter schablonberäknade grunder som är lika för alla
ägare av hyreshus, oberoende av den faktiska låneskulden.
Räntestöd lämnas också alltjämt för en rad andra åtgärder som har
genomförts med stöd av olika numera upphävda författningar. Störst
ekonomisk betydelse av dessa äldre stödformer har räntebidrag enligt
förordningen (1989:858) om ersättningslån för bostadsändamål och ränte-
stöd enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring
av bostadshus. Villkoren för räntestöd enligt den senare förordningen är
enhetliga för alla ägare av hyres- eller bostadsrättshus.
Regeringens förslag: Ägandet i ett allmännyttigt bostadsföretag
skall kunna breddas utan att företagets ställning som allmännyttigt
förloras. Så länge kommunens dominerande inflytande består,
lämnas räntestöd enligt de regler som i dag gäller för allmännyttigt
ägda bostäder
Upphör kommunens dominerande inflytande över företaget skall
allmännyttigförklaringen återkallas. Räntestöd skall inte heller läng-
re lämnas för företagets bostäder.
Avhänder sig ett allmännyttigt bostadsföretag - genom försäljning
eller på annat sätt - mer än 25 procent av det bestånd av bostads-
lägenheter som företaget äger den 11 oktober 1996, skall ränte-
bidrag inte längre lämnas vare sig för de bostäder som överlåts eller
för dem som finns kvar hos företaget.
Regeringen skall under vissa förutsättningar kunna medge att
räntestöd lämnas trots att överlåtelserna omfattat mer än 25 procent
av företagets bostadslägenheter.
Har ett företag på grund av överlåtelserna förlorat rätten till ränte-
stöd för sina kvarvarande bostäder, skall förklaringen som allmän-
nyttigt bostadsföretag återkallas.
Bestämmelserna skall tillämpas på ägarförändringar och överlåtel-
ser som sker under tiden den 12 oktober 1996 - den 31 december
1997 De skall gälla företag som den 11 oktober 1996 har ställning
som allmännyttiga bostadsföretag eller som i låne- och ränte-
bidragshänseende är jämställda med sådana företag.
Skälen för regeringens förslag: De främsta kännetecknen för ett allmän-
nyttigt bostadsföretag - och vad som därmed har utgjort de huvudsakliga
kriterierna för att ett företag skall kunna godkännas som allmännyttigt -
är att det drivs utan enskilt vinstsyfte och att kommunen kontrollerar
företaget genom att utse merparten av dess styrelseledamöter. För de före- Prop. 1996/97:38
tag som allmännyttigförklarats efter år 1974 gäller att kommunen skall
utse hela styrelsen och skjuta till företagets hela grundkapital - som skall
svara mot minst 1 procent av produktionskostnaden för företagets
bostäder. Flertalet allmännyttiga bostadsföretag har vant stiftelser med
fristående förmögenhetsmassa. Under senare år har dessa stiftelsers verk-
samhet i ökande omfattning förts över på av kommunen bildade aktie-
bolag. Sedan möjligheten att utfärda nya allmännyttigförklaringar har
upphört med utgången av år 1991, har regeringen i stor utsträckning med-
gett att det övertagande företaget jämställs med ett allmännyttigt företag
i fråga om villkoren för lån och räntebidrag.
Ett företags ställning som allmännyttigt bostadsföretag kan upphävas
genom att godkännandet återkallas. Så skall ske exempelvis om en aktie
eller en andel i det bolag eller den förening som godkänts som allmän-
nyttigt säljs till någon annan än kommunen. Det skall ske också annars
om det görs sådana ändringar i fråga om bolaget eller föreningen att
förutsättningarna för godkännandet inte längre föreligger. Dessa regler
gäller även företag som är godkända före år 1974 och i vilka det sedan
tidigare finns andra ägare vid sidan av kommunen.
Det är således i dag inte möjligt att bredda ägandet i ett allmännyttigt
bostadsföretag utan att företagets ställning som allmännyttigt går förlorad
Som har anförts i det föregående kan en ägarbreddning emellertid i vissa
fall vara väl motiverad och till och med eftersträvansvärd. Många allmän-
nyttiga företag behöver ha ett stärkt ägarkapital för att möta framtiden,
något som kommunerna i dag inte alltid anser sig ha möjlighet att svara
för. Ett breddat ägande kan vidare - om minoritetsposten är tillräckligt
stor - bidra till att ge företaget mer långsiktigt stabila förhållanden och
samtidigt tillföra företaget värdefull ledningserfarenhet. Det bör också
vara möjligt att engagera de boende eller dem som arbetar i företaget som
medägare i företaget.
Enligt regeringens uppfattning finns det inte skäl att hålla fast vid att
ett allmännyttigt företag måste till 100 procent ägas eller kontrolleras av
kommunen eller att - i fråga om sådana äldre företag som även har andra
ägare - utestående aktier eller andelar inte far säljas till annan än
kommunen. Det som även för framtiden är väsentligt är att företagets
hyror inte är högre än vad som motiveras av dess självkostnader och att
kommunen alltjämt har ett bestämmande inflytande över företaget på
sådant sätt att företaget kan fungera som ett instrument för kommunen i
fullgörandet av de bostadsförsörjningsuppgifter som åligger kommunen
Villkoret att företagets hyressättning skall grundas på självkostnaden
har inte avsetts hindra att företaget konsolideras på ett ansvarsfullt sätt.
Det har inte heller hindrat att en skälig utdelning lämnas på det kapital
som ägarna har skjutit till. Det har sålunda ansetts fullt förenligt med de
villkor som gällt för allmännyttigförklaringen att genom utdelning ge en
avkastning på aktiekapitalet som svarar mot normal upplåningsränta för
långfristiga krediter (jfr prop. 1986/87:168, bet. 1987/88:BoU3, rskr
1987/88:94). I dessa delar innebär förslaget ingen förändring i förhållande
till gällande regler.
När det gäller kraven på kommunens inflytande över företaget innebär Prop. 1996/97:38
förslaget däremot att det nu mycket strikta kravet på kommunalt ägande
och inflytande över företaget lättas. För att ett företag skall behålla sm
karaktär av allmännyttigt bostadsföretag bör fortsättningsvis krävas att
kommunen - direkt eller genom ett av kommunen dominerat bolag - har
mer än 50 procent av röstvärdet hos aktierna eller andelarna i företaget
när det är fråga om ett bolag eller en förening. I fråga om stiftelser bör
krävas att kommunen utser majoriteten av styrelsens ledamöter
Har kommunen inte ett på så vis definierat bestämmande inflytande
över företaget, eller görs annars sådana förändringar att de förutsättningar
som gäller för godkännandet inte längre föreligger, skall godkännandet
som allmännyttigt företag återkallas. Det svarar mot vad som nu gäller,
bortsett från att de krav som rör ägandet i företaget således nu föreslås
lättade. Kravet att kommunen skall ha ett fortsatt bestämmande inflytande
över företaget bör gälla även sådana företag - oftast nybildade kommun-
ägda aktiebolag som efterträtt tidigare allmännyttiga bostadsstiftelser -
som i låne- och bidragshänseende enligt regeringens medgivande skall
jämställas med allmännyttiga bostadsföretag. Upphör kommunens bestäm-
mande inflytande över ett sådant företag bör medgivandet återkallas.
Ett företag vars ställning som allmännyttigt företag av nu anförda skäl
skall återkallas - liksom företag för vilka medgivandet om likställdhet har
återkallats - bör inte längre ha rätt till räntestöd för sina bostäder för
tiden efter förändringen. Det bör gälla såväl räntebidrag för ny- eller om-
byggnad och räntebidrag för ersättningslån som räntestöd för förbättring
av bostäder. Återkallelsen i sig far vidare den effekten att hyrorna i det
tidigare allmännyttiga företagets bostäder inte längre automatiskt skall
tjäna som utgångspunkt för bestämmandet av bruksvärdeshyra vid pröv-
ningen av hyrestvister enligt 55 § hyreslagen (JB 12:55).
Ett allmännyttigt företags möjligheter att fullgöra sina uppgifter inom
bostadsförsörjningen kan inskränkas väsentligt om företaget avhänds sina
bostäder i mer betydande omfattning. Det gäller i synnerhet om över-
låtelsen leder till en ökad ensidighet i sammansättningen av företagets
bostäder eller i hur de är fördelade över kommunens område
Under senare tid har inom flera kommuner väckts förslag om att sälja
ut mycket betydande delar av de bostäder de allmännyttiga företagen
förvaltar. 1 några fall har sådana försäljningar också genomförts. Behåll-
ningen av försäljningen har inte avsetts komma att tillföras företaget för
att stärka dess förmåga att långsiktigt fullgöra sina uppgifter. Syftet med
utförsäljningen av det allmännyttiga företagets bostäder har i stället i
allmänhet vant att vinna ekonomiska fördelar för kommunen Även motiv
av ideologisk art har anförts för försäljningarna.
Ett omfattande statligt stöd har som tidigare berörts lämnats för att
bygga upp de allmännyttiga företagens bostadsbestånd Målet har varit att
säkra att hyresbostäder som tillhandahålls utan vinstintressen kan erbjudas
alla grupper av hushåll. Inriktningen i denna del har vant att ingen utom
de boende skall kunna tillgodogöra sig ekonomiska vinster av stödet -
inte heller företagets kommunala ägare eller huvudman. Det finns ett 9
starkt statligt intresse av att motverka försäljningar som leder till en av-
veckling eller utarmning av en av hörnstenarna för den svenska bostads- Prop. 1996/97:38
politiken - de självkostnadsbaserade allmännyttiga företagens verksamhet
Mot bakgrund av den redovisade utvecklingen är det enligt regeringens
mening nödvändigt att redan nu - och i avvaktan på att förslag om mera
långsiktiga bestämmelser hinner utarbetas - ställa upp regler som mot-
verkar en avveckling av de allmännyttiga företagens bostäder. Det bör ske
inte genom förbud eller påbud för kommunerna, utan genom att så långt
möjligt ta bort de ekonomiska incitament för sådana försäljningar som
ligger i att statens fortsatta räntesubventioner höjer det ekonomiska ut-
bytet av sådana transaktioner.
Som har angetts inledningsvis finns det dock i vissa fall fullt rimliga
skäl för att sälja en del av ett allmännyttigt företags bostäder. Det gäller
först och främst situationer där man genom försäljning och köp behöver
strukturera om företagets bostadsbestånd på ett sätt som ökar mångfalden
i sammansättningen av dess bostäder eller bryter en alltför stor ensidighet
i fråga om ägande eller upplåtelseformer inom ett visst område i kom-
munen. I andra fall kan en försäljning vara ekonomiskt nödvändig för att
hindra ytterligare förluster i företaget eller för att fa fram det kapital som
företaget behöver för att kunna förvalta sina övriga bostäder på ett för-
svarligt sätt
De regler som nu bör ställas upp bör utgå från att kommunerna i all-
mänhet är inriktade på att fullgöra sina uppgifter mom bostadsförsörj-
ningen på ett sätt som svarar mot de bostadspolitiska mål som riksdagen
har lagt fast. En konsekvens av detta synsätt är att kommunen själv som
ägare av företaget år bäst skickad att avgöra i vilka fall det allmännyttiga
företaget långsiktigt främjas av att en del av dess bostäder avyttras. Det
bör därför ställas upp förhållandevis vida ramar för kommunernas
handlande i dessa frågor.
Så länge det sammanlagda antalet bostadslägenheter som överlåts av ett
allmännyttigt bostadsföretag håller sig inom en viss andel - som bör
bestämmas till 25 procent - av företagets totala bestånd av bostads-
lägenheter bör någon inskränkning i förhållande till dagens regler inte
göras. Företagets ställning som allmännyttigt bostadsföretag och statens
fortsatta räntestöd till företagets återstående bostäder bör i sådant fall
således inte påverkas. På samma sätt som i dag bör eventuellt räntestöd
för de överlåtna lägenheterna beräknas efter de regler som skulle ha gällt
om de från början hade varit i köparens ägo.
Andelen bör avse förändringarna inom det bestånd av bostäder som
företaget ägde den 11 oktober 1996 och beräknas på det antal bostäder
inom detta bestånd som företaget sammanlagt - inkl, den aktuella över-
låtelsen - har överlåtit efter denna dag
Medför överlåtelsen att den på så vis bestämda andelen kommer att
överstiga 25 procent, bör räntestöd inte längre lämnas, vare sig för de
lägenheter som den aktuella överlåtelsen omfattar eller för företagets åter-
stående bostadsbestånd. Det gäller såväl räntebidrag för ny- eller ombygg-
nad och räntebidrag för ersättningslån som räntestöd för förbättring av
bostäder.
Om det finns särskilda skäl bör regeringen efter ansökan av företaget
kunna medge att räntestöd far behållas av säljare och köpare även efter
10
överlåtelser som medför att den uppställda gränsen vid 25 procent av Prop. 1996/97:38
företagets bostadsbestånd passeras. Ett sådant medgivande bör kunna läm-
nas främst i de fall då överlåtelsen är ett inslag i en nödvändig ekono-
misk rekonstruktion av företaget och det inte rimligen kan begäras att
kommunen skall ytterligare utöka sina åtaganden som ägare till eller
huvudintressent i företaget. Medgivande bör vidare kunna lämnas när
överlåtelsen tillsammans med tidigare överlåtelser är ett led i en struktur-
ell omdaning av företaget, som syftar till att företaget bättre skall kunna
möta olika boendes behov. Också när problemen ligger inte i första hand
hos företaget, utan hos kommunen, bör ytterligare försäljningar i vissa
fall kunna accepteras. Det handlar om situationer där en försäljning till-
sammans med andra åtgärder kan ses som en sista utväg att sanera
kommunens ekonomi.
En förutsättning för att fortsatt räntestöd skall kunna medges även efter
försäljningar som berör mer än 25 procent av företagets bostäder bör
dock alltid vara att kommunen även fortsättningsvis kommer att kunna
fullgöra sina bostadsförsörjningsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Bedömningen i den delen påverkas av bl.a. storleken på företagets åter-
stående bestånd, relaterad till det totala antalet bostäder i kommunen. En
ytterligare förutsättning för ett sådant medgivande bör vara att en even-
tuell ensidighet i sammansättningen eller belägenheten hos det överlåtan-
de företagets bostadsbestånd inte förstärks genom överlåtelsen.
Effekten av att räntestöd inte lämnas blir, i fråga om de bostäder som
säljs, att det säljande företaget far ut ett lägre pris. Kapitalkostnaderna i
de sålda bostäderna kommer därför i princip inte att påverkas. Däremot
stiger kapitalkostnaderna för de tidigare räntestödsberättigade bostäder
som företaget har kvar i sin förvaltning. Kostnaderna är därmed inte
heller längre med säkerhet representativa för kostnaderna i jämförliga
lägenheter på orten i övrigt. Hyrorna i företagets bostäder bör mot denna
bakgrund inte längre tas till utgångspunkt för den jämförelseprövning som
görs vid fastställandet av bruksvärdeshyra. Bortfaller företagets rätt till
räntestöd bör bl.a av detta skäl också dess godkännande som allmän-
nyttigt bostadsföretag återkallas.
Det som nu har föreslagits gälla vid försäljningar av bostäder som
tillhör allmännyttiga bostadsföretag bör ges motsvarande tillämpning i
fråga om bostäder som tillhör sådana företag som i låne- och bidrags-
hänseende enligt regeringens beslut har jämställts med allmännyttiga
bostadsföretag.
De föreslagna ändringarna i fråga om förutsättningarna för återkallande
av ett godkännande som allmännyttigt bostadsföretag och om räntestöd
i samband med överlåtelser som rör allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder bör som tidigare nämnts träda i kraft snarast möjligt. De
bör tillämpas även i fråga om ägarförändringar eller överlåtelser som
genomförts under tiden före ikraftträdandet men efter den 11 oktober
1996. Bestämmelserna bör tillämpas också i fråga om företag vilkas god-
kännande som allmännyttigt bostadsföretag har återkallats efter den 11
oktober 1996 eller som efter denna tidpunkt förlorat sin ställning som i ]]
låne- och bidragshänseende jämställda med allmännyttiga bostadsföretag.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbnnk, Schon,
Blomberg, Andersson, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Messing
Föredragande: statsrådet Andersson
Regeringen beslutar proposition 1996/97:38 Överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder.
gotab 52152, Stockholm 1996
12