Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
Thomas Östros
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås att en ny beskattningsmodell skall införas för
värdering av bilförmån. Modellen innebär i princip att värdet bestäms
efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen, som skall motsvara
samtliga kostnader utom drivmedlet, bygger på en uppskattad genomsnitt-
lig privat körsträcka om 1 600 mil per år. Om det i bilförmånen ingår fritt
eller delvis fritt drivmedel, skall drivmedelsförmånen värderas till mark-
nadsvärdet multiplicerat med 1,2. Inriktningen är alltså att tjänstebilsinne-
havaren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett incitament att köra
mindre privat.
Som huvudregel skall värdet av fri eller delvis fri bil bestämmas till 0,3
basbelopp med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat
belopp. Den som kör minst 3 000 mil i tjänsten om året skall få förmåns-
värdet nedsatt till 75 %.
Vissa förändringar i fråga om möjligheten att få värdet jämkat föreslås.
Den som är skattskyldig för bilförmån skall, om han har företagit resor
mellan bostad och arbetsplats eller hemresor under den tid förmånen åt-
njutits, få avdrag för kostnaden för drivmedel för resorna under samma
förutsättningar som gäller i fråga om den som har kört med egen bil. Detta
skall också gälla när sambo eller närstående till bilförmånshavaren
använder förmånsbilen för sådana resor.
Vidare föreslås en utvidgad uppgiftsskyldighet på kontrolluppgiften.
1 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 19
I propositionen läggs också fram förslag om ändringar i lagen Prop. 1996/97:19
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter för att tydliggöra att
kontrolluppgift avseende skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt,
bonus eller annan förmån, som utges på grund av kundtrohet eller
liknande, skall lämnas av den som slutligt har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen, om denne är någon annan än den
kontrolluppgiften avser. Ändringar föreslås också i reglerna avseende vem
som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt i fråga
om sådana förmåner.
Dessutom läggs förslag fram om ändring i reglerna om självdeklaration
som lämnas av kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag.
Ändringar föreslås också i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt som innebär att anställda vid
Europeiska universitetsinstitutet skall ha kvar sitt skatterättsliga hemvist i
Sverige under tjänstgöringstiden vid institutet.
I propositionen föreslås slutligen att den ränta och den avgift, som ingår
i det system med preliminärt och slutligt bostadsbidrag vilket införs den 1
januari 1997, blir icke skattepliktig respektive ej avdragsgill.
Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och i huvudsak
tillämpas första gången vid 1998 års taxering och preliminär skatt för år
1997.
Prop. 1996/97:19
1 Beslut.................................................6
2 Lagtext................................................7
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) ........................................7
2.2 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ....20
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter......................24
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter .................................... 30
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare .....................32
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster ............34
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring........................................36
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt......................................40
3 Ärendet och dess beredning...............................42
4 Beskattning av bilförmån.................................44
4.1 Bakgrund och gällande rätt...........................44
4.1.1 Bakgrund....................................44
4.1.2 Gällande rätt .................................47
4.2 Överväganden och förslag ...........................48
4.2.1 En ny värderingsmodell.........................48
4.2.2 Nybilspriset för årsmodellen.....................53
4.2.3 Beräkning av värdenivån........................54
4.2.4 Sexårsbilar och äldre bilar.......................59
4.2.5 Värde av bilförmån vid omfattande tjänstekörning .... 60
4.2.6 Jämkning av värdet för bestämmande av underlaget
för preliminär skatt............................62
4.2.7 Bilar som deltar i test...........................63
4.2.8 Avdragsrätt ..................................64
4.2.9 Väg-, bro- och färjeavgifter......................65
4.2.10 Kontrolluppgiften ............................66
5 Skyldighet att betala socialavgifter och lämna kontrolluppgift
avseende skattepliktiga rabatter och andra förmåner............67
5.1 Bakgrund och gällande rätt...........................67
5.1.1 Bakgrund....................................67
5.1.2 Gällande rätt .................................69
5.2 Överväganden och förslag ...........................73
5.2.1 Skyldighet att betala socialavgifter och lämna kontroll- Prop. 1996/97:19
uppgift......................................77
5.2.2 Den skattskyldiges uppgiftsskyldighet.............78
6 Övriga frågor..........................................80
6.1 Självdeklaration avseende kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag..................................80
6.2 Skatterättsligt hemvist för anställda vid Europeiska
universitetsinstitutet m.fl.............................82
6.3 Den skatterättsliga behandlingen av ränta och avgifter i
bostadsbidragssystemet..............................84
6.4 Resor mellan bostad och arbetsplats....................84
6.5 Skatteavdrag på ersättning till anställda vid EU:s
institutioner eller organ..............................85
7 Ekonomiska effekter....................................86
8 Författningskommentarer ................................86
8.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) ....................................... 86
8.2 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ... 92
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter......................93
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter .....................................96
8.5 Förslaget till lag om ändring lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare..............96
8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster ............97
8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring........................................97
8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt......................................98
Bilaga 1 Sammanfattning av Beskattning av bilförmån - En ny modell
(Ds 1996:34)...................................... 99
Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
promemorian Beskattning av bilförmån - En ny modell
(Ds 1996:34)..................................... 101
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Skyldighet att betala
socialavgifter och avge kontrolluppgift avseende skatte-
pliktiga rabatter och andra förmåner .................. 102
Bilaga 4 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
promemorian Skyldighet att betala socialavgifter och avge
kontrolluppgift avseende skattepliktiga rabatter och andra
förmåner........................................ 103
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagforslag ........................ 104
Bilaga 6 Lagrådets yttrande................................ 130
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
12 september 1996 ....................................... 131
Prop. 1996/97:19
Prop. 1996/97:19
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
6. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:19
Härigenom föreskrivs att 19, 20 och 69 §§, punkt 32 av anvisningarna
till 23 §, punkterna 3 b, 3 c och 4 av anvisningarna till 33 § samt punkter-
na 2 och 4 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §'
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke'.
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär-
vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärda-
de premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst
100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är
skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på
grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund
av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kaptialförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som
motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet
inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens
tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premiåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för
premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendier för mottagarens utbildning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349),
internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap.
samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag
likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser
samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven
livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven
författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av
barnpension som inte är skattepliktig;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän
försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag
som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård
av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och
hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och
lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller
kostnadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen
avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller
EES-ländema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte
överstiger faktiska resekostnader och vid köming med egen bil inte
överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil
enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering,
vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till
näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1
och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. Lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 §
tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 §
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifiter, 40 § lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 32 och 34 §§
tullagen (1987:1065) eller 16 kap. 15 § mervärdesskattelagen (1994:200);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta for den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
inte uppgår till 500 kronor;
ränta enligt 22 § tredje stycket
lagen (1993:737) om bostads-
bidrag;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av
detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid
inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av
avtalsgruppsjukforsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom.
och punkt 12 av anvisningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
20 §2
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras for:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter,
såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans
förvärvsverksamhet;
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§
mervärdesskattelagen (1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmåls-
avgift beräknad enlig uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan - och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 22 § tredje stycket
lagen (1993:737) om bostads-
bidrag;
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 § kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 §
uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger
på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrolllavgift vid olovlig
parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enlit lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på natur-
gasområdet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;
kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag;
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen
(1975:1385).
(Se vidare anvisningarna.)
69 §3
På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk
makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller
lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller
konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatta
utomlands, tillämpas vad i denna lag sägs angående här i riket bosatt
person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om
de har varit svenska medborgare och har bott hos honom.
För rektorn, general-
sekreteraren, medlem av lärarkåren
eller annan vid Europeiska
universitetsinstitutet, på vilken
artikel 12 i protokollet om
Europeiska universitetsinstitutets
immunitet och privilegier till
konventionen den 19 april 1972 om
grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut skall tillämpas,
gäller följande. Om personen vid
tidpunkten för tjänstetillträdet hade
sitt skatterättsliga hemvist här i
riket och endast på grund av sin
verksamhet i institutets tjänst varit
bosatt i en annan stat inom
Europeiska unionen, skall han vid
tillämpning av denna lag samt vid
tillämpning av dubbelbeskattnings-
avtal mellan den staten och Sverige
anses som bosatt här i riket.
Detsamma gäller sådan persons
make, som inte utövar egen
yrkesverksamhet, samt barn som
personen har vårdnaden om och
underhåller.
I artikel 14 i protokollet om
Europeiska gemenskapernas
immunitet och privilegier till
fördraget den 8 april 1965 om
upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna finns
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
bestämmelser om skatterättsligt
hemvist för gemenskapernas
tjänstemän och de andra personer
som artikeln enligt protokollet skall
tillämpas på.
Anvisningar
till 23 §
32.4 Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till
avdrag med 13 kronor för varje
körd mil. Det sagda gäller inte om
bilen utgjort tillgång i nä-
ringsverksamheten .
32. Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till
avdrag med 1 krona och 30 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång
i näringsverksamheten.
En sådan delägare i
handelsbolag som skall
uttagsbeskattas för bilförmån och
som har använt förmånsbilen för
resor i näringsverksamheten har
rätt till avdrag för kostnaden för
dieselolja med 50 öre per körd kilo-
meter eller för kostnaden för annat
drivmedel med 80 öre per körd
kilometer. Detta gäller inte om
handelsbolaget har betalat
kostnaden för drivmedel.
till 33 §
3 b.5 Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin
familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa
varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom eller mellan Euro-
peiska unionens medlemsländer eller EES-ländema.
Avdraget skall i regel beräknas
efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad
som inte är oskälig för tåg- eller
flygresa. Om godtagbara allmänna
kommunikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil enligt den schablon som
anges i punkt 4.
Avdraget skall i regel beräknas
efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad
som inte är oskälig för tåg- eller
flygresa. Om godtagbara allmänna
kommunikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil eller med den skatt-
skyldiges förmånsbil med de
belopp som anges i punkt 4.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
3 c.6 Den som använt egen bil
för resor i tjänsten har rätt till
avdrag for kostnaden med ett
belopp om 1 krona och 30 öre för
varje körd kilometer.
Detsamma gäller den som, utan att
vara skattskyldig för bilförmån,
företagit resa med förmånsbil för
vilken sambo eller sådan
närstående som avses i punkt 14
trettonde stycket av anvisningarna
till 32 § är skattskyldig.
3 c. Den som använt egen bil
för resor i tjänsten har rätt till
avdrag för kostnaden med 1 krona
och 30 öre för varje körd kilometer.
Om en skattskyldig som skall
beskattas för bilförmån använt
förmånsbilen vid tjänsteresa och
betalat samtliga de kostnader för
drivmedlet som är förenade med
tjänsteresan, har han rätt till av-
drag för kostnaden för dieselolja
med 50 öre per körd kilometer eller
för kostnaden för annat drivmedel
med 80 öre per körd kilometer.
4.7 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt
avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit
belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även
anlitat särskilt fortskaffhingsmedel.
Om avståndet mellan den skatt-
skyldiges bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet
av egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt kom-
munikationsmedel medges avdrag
för kostnader för resa med egen bil.
Sådant avdrag medges också om
den skattskyldige använder bilen i
tjänsten under minst 60 dagar för år
räknat för de dagar som bilen
används i tjänsten. Om bilen
används i tjänsten under minst 160
Om avståndet mellan den skatt-
skyldiges bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet
av egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt kom-
munikationsmedel medges avdrag
för kostnader för resa med egen bil.
Sådant avdrag medges också om
den skattskyldige använder bilen i
tjänsten under minst 60 dagar för år
räknat de dagar som bilen används i
tjänsten. Om bilen används i
tjänsten under minst 160 dagar för
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
dagar för år räknat medges avdrag
under alla de dagar som bilen
används för resor mellan bostad
och arbetsplats. Användningen i
tjänsten beaktas dock endast om
den uppgår till minst 300 mil för år
räknat. Avdraget skall bestämmas
enligt schablon på grundval av
genomsnittliga kostnader för
mindre bil och med hänsyn till de
kostnader, som är direkt beroende
av körd vägsträcka (milbundna
kostnader). Regeringen eller
myndighet som regeringen
bestämmer fastställer för varje
taxeringsår föreskrifter för
beräkningen av avdrag i dessa fall.
år räknat medges avdrag under alla
de dagar som bilen används för
resor mellan bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Avdrag
för andra kostnader än sådana som
avses i femte stycket medges med 1
krona och 30 öre per körd
kilometer.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.
Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller EES-ländema i samband med tillträdande
eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag
för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket.
Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.
Den som är skattskyldig för
förmån av fri eller delvis fri bil
medges dock inte avdrag för andra
kostnader än sådana som avses i
femte stycket för resor som avses i
första stycket, om han har företagit
resorna med bil under den tid
förmånen åtnjutits.
Om den som är skattskyldig för
bilförmån har företagit resor som
avses i första eller fjärde stycket
med förmånsbilen medges avdrag
under de förutsättningar som an-
ges i denna punkt. Avdrag medges
för kostnaden för dieselolja med 50
öre per körd kilometer och för
kostnaden för annat drivmedel med
80 öre per körd kilometer.
Detsamma gäller den som, utan
att vara skatt skyldig för bilförmån,
företagit resorna med förmånsbil
för vilken sambo eller sådan när-
stående som avses i punkt 14
trettonde stycket av anvisningarna
till 32 § är skattskyldig.
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
t 42
2.8 Värdet av bilförmån skall för
helt år bestämmas till 0,7
basbelopp med tillägg av 20 pro-
cent av ny b ils pr iset för årsmo-
dellen. Värdet får dock inte över-
stiga 40 procent eller understiga 32
procent av nybilspriset för
årsmodellen.
2. Värdet av bilförmån
exklusive drivmedel skall för
kalenderår bestämmas till 0,3
basbelopp med tillägg av ett
ränterelaterat belopp och ett
prisrelaterat belopp. Det
ränterelaterade beloppet skall
beräknas till 75 procent av
statslåneräntan vid utgången av
november månad andra året före
taxeringsåret multiplicerat med ny-
bilspriset för årsmodellen. Det
prisrelaterade beloppet skall för en
bil med ett nybilspris för års-
modellen som uppgår till högst 7,5
basbelopp beräknas till 9 procent
av nybilspriset. Överstiger ny-
bilspriset 7,5 basbelopp skall det
prisrelaterade beloppet bestämmas
till 9 procent av 7,5 basbelopp med
tillägg av ett belopp motsvarande
20 procent av den del av
nybilspriset som överstiger 7,5
basbelopp.
Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall förmånsvärdet
också beräknas enligt första styck-
et, varvid dock som nybilspris anses
ett belopp som utgör 70 procent av
ett uppskattat nybilspris för
beskattingsårets årsmodell av de
vanligast förekommande bilarna
ägda av juridiska personer. Om den
skattskyldige begär det skall för-
månsvärdet alltjämt beräknas på
grundval av nybilspriset för års-
modellen. Då gäller emellertid inte
begränsningen i första stycket sista
meningen om att förmånsvärdet
inte får överstiga 40 procent av ny-
bilspriset.
Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall förmånsvärdet
likväl beräknas enligt första stycket.
Som nybilspris anses dock ett
belopp som utgör 80 procent av ett
uppskattat nybilspris för beskatt-
ningsårets årsmodell av de van-
ligast förekommande bilarna ägda
av juridiska personer om inte det
verkliga nybilspriset är högre.
Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första och andra styckena
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffnings-
kostnaden för extrautrustning.
Om den skattskyldige bekostar
allt drivmedel för det privata
nyttjandet av förmånsbilen skall
förmånsvärdet nedsättas med en
femtedel.
För den som har kört minst
30 000 kilometer i tjänsten med för-
månsbilen under ett kalenderår
skall förmånsvärdet bestämmas till
75 procent av det värde som skulle
följa av reglerna i första-tredje
styckena.
Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året
skall förmånsvärdet beräknat enligt första-ljärde styckena sättas ned med
en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmå-
nen.
Om bilförmån åtnjutits endast i ringa omfattning skall förmånen inte tas
upp till beskattning.
Om det i bilförmånen ingår
förmån av fritt eller delvis fritt driv-
medel för förmånsbilen skall denna
förmån värderas till marknads-
värdet multiplicerat med 1,2.
Marknadsvärdet skall antas
motsvara värdet för den mängd
drivmedel som kan antas ha
förbrukats för förmånsbilens totala
körsträcka under den tid den skatt-
skyldige varit skattskyldig för
förmånsbilen, om den skattskyldige
inte gör sannolikt att förmåns-
värdet är något annat.
4.9 Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall för-
månsvärdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersätt-
ningens belopp.
Värdet av bilförmån och förmån
av fri kost, beräknat enligt
punkterna 2 och 3, får jämkas
uppåt eller nedåt, om det finns
synnerliga skäl. Som synnerliga
skäl för jämkning nedåt av värdet
av bilförmån anses att bilen an-
vänds som arbetsredskap eller att
tjänstekörningen är omfattande
eller att andra sådana omständig-
heter föreligger.
Värdet av bilförmån och förmån
av fri kost, beräknat enligt punkt 2
förstar-femte styckena eller punkt 3,
får jämkas uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl. Som syn-
nerliga skäl för jämkning nedåt av
värdet av bilförmån anses
1. att bilen används som arbets-
redskap,
2. att bilen används i taxinäring
och har körts minst 6 000 mil i
tjänsten under kalenderåret och
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 19
17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
dispositionen för privat körning i
mer än ringa utsträckning varit
begränsad eller
3. att andra sådana omständig-
heter föreligger.
Jämkning nedåt av bilför-
månsvärdet får också ske när bilen
ingår i en större grupp av bilar som
deltar i ett test eller liknande för ut-
provning av ny eller förbättrande
miljö- eller säkerhetsteknik eller
dylikt och bilen i det utförandet inte
finns att köpa på den allmänna
marknaden inom Europeiska
unionens medlemsländer eller EES-
länderna.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, om inte annat följer av
punkt 2-5, och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.
2. De nya bestämmelserna i 69 § träder i kraft den dag regeringen
bestämmer.
3. De nya bestämmelserna i punkt 32 av anvisningarna till 23 § samt i
punkterna 3 b, 3 c och 4 av anvisningarna till 33 § tillämpas endast i fråga
om kostnader som belöper på körning efter utgången av år 1996.
4. I fråga om skattskyldig som har inkomst av förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat
före den 1 januari 1997 skall dock vid 1998 års taxering avdrag i
förvärvskällan medges enligt äldre bestämmelser enligt schablon som
anges i andra stycket punkt 4 av anvisningarna till 33 § för kostnader som
uppkommit före den 1 januari 1997 om avdraget beräknat enligt nämnda
lagrum överstiger 1 krona och 30 öre per kilometer.
5. Nybilspriset för 1996 års modeller skall fr.o.m. inkomståret 1997
justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten som skett
genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om ändring i
lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
1 Senaste lydelse 1995:651.
2 Senaste lydelse 1995:651.
5 Senaste lydelse 1978:925.
4 Senaste lydelse 1993:116.
5 Senaste lydelse 1996:651.
6 Senaste lydelse 1992:1596.
7 Senaste lydelse 1996:651.
’ Senaste lydelse 1993:1515.
9Senaste lydelse 1993:1515.
19
Härigenom föreskrivs att 8 och 10 §§ uppbördslagen (1953:272)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8
Åtnjuter skattskyldig jämte kon-
tant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter
inkomstförmånemas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett
ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med
ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Andra stycket andra
meningen av nämnda
anvisningspunkt skall dock
tillämpas endast i fall som avses i
sjätte stycket nedan. Värdet av
reseförmåner som avses i punkt 6
av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen skall
beräknas till det värde som följer av
tredje-femte styckena samma
anvisningspunkt. Värdet av förmån
av räntefritt lån eller lån där räntan
understiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10 tred-
Föreslagen lydelse
§2
Åtnjuter skattskyldig jämte kon-
tant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter
inkomstförmånemas sammanlagda
värde. I fråga om skattepliktig
intäkt i form av rabatt, bonus eller
annan förmån, som utges på grund
av kundtrohet eller liknande, skall
den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen anses som utbetalare.
Sådan skattepliktig intäkt som
avses i andra meningen skall
medräknas först när utbetalaren
har fått kännedom om att den
skattskyldige åtnjutit sådan intäkt.
Har den skattskyldige utgett
ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med
ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall
beräknas enligt punkt 2 av an-
visningarna till 42 § kommunal-
skattelagen (1928:370). Värdet av
reseförmåner som avses i punkt 6
av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen skall
beräknas till det värde som följer av
tredje-femte styckena samma
anvisningspunkt. Värdet av förmån
av räntefritt lån eller lån där räntan
understiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10 tred-
je-femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
je-femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för
jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort
med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av
nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1
andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den
paragrafen.
Föreligger fall som avses i punkt
4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får
skattemyndigheten bestämma
värdet av förmånen med hänsyn
härtill.
Föreligger fall som avses i
punkt 4 andra stycket av anvis-
ningarna till 42 § kommunalskat-
telagen får skattemyndigheten i
fråga om förmån av fri kost be-
stämma värdet av förmånen med
hänsyn härtill.
Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestämmel-
serna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av
preliminär A-skatt.
10 §3
Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnads-
kostnader, som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och för vilken
rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i
nämnda punkt, endast till den del ersättningarna överstiger de schablonbe-
lopp som anges i nämnda lagrum eller, såvitt gäller kostnad för logi, den
faktiska utgiften.
På ersättning för ökade levnads-
kostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa för vilken rätten till
avdrag för kostnaderna vid
mottagarens inkomsttaxering anges
i punkt 3 a av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen skall
preliminär A-skatt beräknas endast
till den del ersättningen överstiger
de schablonbelopp som anges i
På ersättning för ökade levnads-
kostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa för vilken rätten till
avdrag för kostnaderna vid
mottagarens inkomsttaxering anges
i punkt 3 a av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen skall
preliminär A-skatt beräknas endast
till den del ersättningen överstiger
de schablonbelopp som anges i
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
nämnda lagrum. I den mån ersätt-
ning för ökade levnadskostnader
under tjänsteresa utgår för längre
tid än två år på en och samma ort
skall dock preliminär A-skatt
beräknas på hela ersättningen
såvida inte skattemyndigheten på
ansökan av den som betalar ut
ersättningen beslutar att vad som
sägs i första meningen i detta
stycke skall gälla även för viss
längre tid än två år.
I fråga om ersättning för resa
med egen bil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på
ersättningen endast till den del den
överstiger det i punkt 3 c av anvis-
ningarna till 33 § kommunal-
skattelagen angivna beloppet.
nämnda lagrum. I den mån ersätt-
ning för ökade levnadskostnader
under tjänsteresa utgår för längre
tid än två år eller, i fall som avses i
punkt 3 andra stycket sjunde och
åttonde meningarna av anvis-
ningarna till 33 § kommunalskatte-
lagen, tre år på en och samma ort
skall dock preliminär A-skatt
beräknas på hela ersättningen
såvida inte skattemyndigheten på
ansökan av den som betalar ut
ersättningen beslutar att vad som
sägs i första meningen i detta
stycke skall gälla även för viss
längre tid.
I fråga om ersättning för resa
med egen bil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på
ersättningen endast till den del den
överstiger det i punkt 3 c första
stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna
beloppet. / fråga om kostnadser-
sättning för drivmedel för resa med
förmånsbil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på er-
sättningen endast till den del den
överstiger de i punkt 3 c andra
stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna
beloppen.
Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är
förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är
uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid
mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I
sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen respektive den del av
ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet.
Preliminär A-skatt skall inte utgå för:
a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret;
b) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än
svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;
c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige;
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
d) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till
1 000 kronor;
e) ränta på konto för klientmedel;
f) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 § sista
stycket lagen om sjävdeklaration och kontrolluppgifter;
g) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring;
h) förmån av fri resa inom
Europeiska unionens medlemslän-
der eller EES-ländema i samband
med tillträdande eller frånträdande
av anställning eller uppdrag eller
ersättning för sådan resa; eller
h) formån av fri resa inom eller
mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-ländema
i samband med tillträdande eller
frånträdande av anställning eller
uppdrag eller ersättning for kostnad
för sådan resa; eller
i) ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt
sådan förbindelse som avses i 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1997.
'Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1996:652.
’Senaste lydelse 1996:652.
23
Prop. 1996/97:19
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 2 kap. 13, 19 och 20 §§ samt 3 kap. 4, 5 och 7 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 3 kap. 4 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
13 §‘
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är
företagsledare eller delägare i få-
mansföretag, fåmansägt handels-
bolag, företag som enligt 3 § 12
mom. nionde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall behandlas som fåmansföretag
eller, om uppgifter skall lämnas
enligt 24 §, i företag som upphört
att vara sådant företag,
i självdeklaration lämna uppgift om
3. den skattskyldige är
företagsledare eller delägare i
fåmansföretag, fåmansägt handels-
bolag, företag som enligt 3 § 12 a
mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall behandlas som fåmansföretag
eller, om uppgifter skall lämnas
enligt 24 §, i företag som upphört
att vara sådant företag,
4. den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200)
är skyldig att redovisa utgående och ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela
beskattningsåret, eller
6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.
19 §2
Den som har inkomst av
näringsverksamhet skall, om inte
annat framgår av 25 £ i sin
självdeklaration för varje
förvärvskälla från bokföringen
lämna uppgifter om varje slag av
Den som har inkomst av
näringsverksamhet skall, om inte
annat framgår av 20 eller 25 §, i sin
självdeklaration för varje
förvärvskälla från bokföringen
lämna uppgifter om varje slag av
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats for att
överensstämma med de for den skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
4. hur avdrag for värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt for att betala levnadskostnader eller for andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat
förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna.
Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och
omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som
behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till
skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.
Uppgifter som avses i första och andra styckena skall lämnas på
blankett enligt fastställt formulär eller, efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller myndighet som Riksskatteverket bestämmer, på
annat lämpligt sätt.
20 §3
Företag som omfattas av lagen
(1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag eller lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
skall, i stället för att lämna sådana
uppgifter som anges i 19 § första
stycket, till sin självdeklaration
foga sin årsredovisning.
Utländskt skadeförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i
Sverige, skall i stället för vad som anges i 19 § i självdeklarationen lämna
uppgift om premieinkomsten i Sverige.
Den som enligt 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall schablonbeskattas för intäkt av fastighet skall, såvitt gäller
fastighetsinnehavet, i stället för vad som anges i 19 § i självdeklarationen
lämna uppgift om de intäkter och omkostnader som anges i förstnämnda
lagrum.
3 kap.
4§4
Kontrolluppgifter om lön,
arvode, andra ersättningar eller
förmåner som utgör skattepliktig
intäkt av tjänst skall lämnas av den
som betalat ut beloppet eller gett ut
förmånen.
Kontrolluppgifter om lön, arvode,
andra ersättningar eller förmåner
som utgör skattepliktig intäkt av
tjänst skall lämnas av den som
betalat ut beloppet eller gett ut
förmånen. Kontrolluppgift
avseende skattepliktig intäkt av
tjänst i form av rabatt, bonus eller
annan förmån, som ges ut på grund
av kundtrohet eller liknande, skall
dock lämnas av den som slutligt
har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen, om
denne är någon annan än den som
är skattskyldig för förmånen.
Kontrolluppgifter skall lämnas
för den som av den upp-
giftsskyldige har fått skattepliktigt
belopp eller skattepliktig förmån.
Kontrolluppgifter skall lämnas
för den som har fått skattepliktigt
belopp eller skattepliktig förmån
som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren antingen
har enbart en F-skattesedel eller både en F-skattesedel och en A-skatte-
sedel och skriftligen åberopat F-skattesedeln samt för sådan ersättning från
arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital.
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. Av kontrolluppgiften skall framgå hur stor del
av skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter som den uppgiftsskyl-
dige redovisat enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272). I 6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall
iakttas när kontrolluppgift lämnas.
Om kontrolluppgiftsskyldighet
föreligger enligt 4 § första stycket
andra meningen, skall den som
kontrolluppgiften avser till den
kontrolluppgiftsskyldige på annat
sätt än muntligen lämna uppgift om
förmånens art och omfattning och
under vilken månad denna
åtnjutits. Uppgifterna skall lämnas
senast månaden efter det att
förmånen åtnjutits.
5§5
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts
ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i näringsverk-
samhet, om avdrag för preliminär A-skatt inte har gjorts och det som
mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela
året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela året,
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften
att sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunika-
tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),
motsvarande gjorda utlägg,
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
d) ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan resa i tjänsten
som avses i punkterna 3 och 3 a av
anvisningarna till 33 § kommu-
d) ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan resa i tjänsten
som avses i punkterna 3 och 3 a av
anvisningarna till 33 § kommu-
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
nalskattelagen eller for kostnader
för resa med egen bil i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 10 §
första-tredje styckena uppbörds-
lagen (1953:272) inte skall ligga till
grund för beräkning av preliminär
A-skatt.
nalskattelagen eller för kostnader
för resa med egen bil i tjänsten eller
kostnader för drivmedel för
bilförmånshavares resa med
förmånsbilen i tjänsten i den mån
ersättningarna enligt 10 § för-
sta-tredje styckena uppbördslagen
(1953:272) inte skall ligga till
grund för beräkning av preliminär
A-skatt.
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 2
andra stycket andra meningen och
punkt 4 andra stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Värdet av annan bostadsförmån här
i riket än förmån av semesterbostad
skall beräknas i enlighet med
bestämmelserna i 8 § tredje och
sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272).
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Värdet av annan bostadsförmån här
i riket än förmån av semesterbostad
skall beräknas i enlighet med
bestämmelserna i 8 § tredje och
sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272).
Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering skett.
Det sammanlagda värdet av förmåner skall anges särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall
uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och
årsmodell,
2. nedsättning av bilförmåns-
värdet på grund av att den
skattskyldige utgett ersättning för
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
förmånen,
3. antal kilometer tjänstekörning
som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med
förmånsbil avser.
4. i fall förmån av fritt eller
delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen har
utgått.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas såvitt avser
2 kap. 13, 19 och 20 §§ första gången vid 1997 års taxering och i övrigt
första gången vid 1998 års taxering.
‘Senaste lydelse 1996:655.
“Senaste lydelse 1995:1616.
'Senaste lydelse 1991:1903.
“Senaste lydelse 1994:1680.
5Senaste lydelse 1992:681.
"Senaste lydelse 1995:653.
29
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
1 kap.
2§2
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
har inkomst av annat förvärvsarbete som avses 3 kap. 2 § eller 2 a § eller
11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt
3 kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas
inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän
försäkring är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Vid
tillämpning av denna lag gäller
vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare sägs
om iakttagande av förhandsbesked.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra och femte
styckena lagen om allmän
försäkring är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. I fråga om
skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den
som slutligt har stått för de kost-
nader som ligger till grund för
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
Vid tillämpning av denna lag gäller
vidare vad som i 22 c § lagen
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare sägs om
iakttagande av förhandsbesked.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Lagen omtryckt 1989:633.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:209 (senaste lydelse 1992:633).
31
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
4
En arbetsgivare är skyldig att för
varje månad lämna redovisning för
utgiven lön och för summan av
arbetsgivaravgifterna. Som lön
anses också förskott på lön. I fråga
om redovisning skall
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om uppbörds-
deklaration tillämpas.
Föreslagen lydelse
§2
En arbetsgivare är skyldig att för
varje månad lämna redovisning för
utgiven lön och för summan av
arbetsgivaravgifterna. Sådan
skattepliktig förmån som avses i
1 kap. 2 § andra stycket tredje
meningen lagen (1981:691) om
socialavgifter skall anses utgiven
den månad som arbetsgivaren har
fått kännedom om att förmånen
åtnjutits. Som lön anses också
förskott på lön. I fråga om
redovisningen skall
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om uppbörds-
deklaration tillämpas.
När avgiftsskyldighet har inträtt för en arbetstagares lön skall
redovisningen omfatta också den lön som utbetalats till arbetstagaren
tidigare under utgiftsåret.
5§3
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § första-fjärde
styckena uppbördslagen
(1953:272).
Om det föreligger fall som avses
i punkt 4 andra stycket av
anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370),
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § första-fjärde
styckena uppbördslagen
(1953:272). Sådan drivmedels-
förmån som avses i punkt 2 sjunde
stycket av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall dock värderas till marknads-
värdet.
Om det föreligger fall som avses i
punkt 4 andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen får skatte-
32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
eller sådant fall att den skatt-
skyldige skulle kunna få för-
månsvärdet bestämt med stöd av
punkt 2 andra stycket andra
meningen av samma anvisningar,
får skattemyndigheten på fram-
ställlning av arbetsgivaren be-
stämma värdet av förmånen med
hänsyn härtill. Motsvarande gäller
om bostadsförmånsvärde som
bestäms enligt 8 § tredje stycket
uppbördslagen avviker med mer än
10 procent från det värde som följer
av 42 § första stycket kommu-
nalskattelagen. Arbetsgivaren skall
underrätta arbetstagare som berörs
av skattemyndighetens beslut.
myndigheten på framställning av
arbetsgivaren bestämma värdet av
förmånen med hänsyn härtill.
Motsvarande gäller om bostads-
förmånsvärde som bestäms enligt
8 § tredje stycket uppbördslagen
avviker med mer än 10 procent från
det värde som följer av 42 § första
stycket kommunalskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta
arbetstagare som berörs av
skattemyndighetens beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på förmån
som åtnjuts efter ikraftträdandet.
‘Lagen omtryckt 1991:98.
2Senaste lydelse 1994:1979.
“Senaste lydelse 1995:652.
33
3 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 19
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent
på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsforsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån for
arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsforsäkring utbetalas av staten,
kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsforbund, det for kommunerna och landstingen gemensamma
organet for administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning
att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan
arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i
punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning som avses i första sådan ersättning som avses i första
stycket. stycket. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt av
tjänst i form av rabatt, bonus eller
annan förmån, som ges ut på grund
av kundtrohet eller liknande, skall
den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
Prop. 1996/97:19
34
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
förmånen anses som skattskyldig
enligt denna lag, om inte denne är
den som är skattskyldig till
inkomstskatt för förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för
arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till
allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som för en och samma arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1
kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på lön eller
annan ersättning som utbetalas efter utgången av år 1996.
'Lydelse enligt prop. 1995/96:209 (senaste lydelse 1996:656).
35
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a §2
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
skall som inkomst av annat
förvärvsarbete också anses
ersättning som utgör skattepliktig
inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att
anställningsförhållande förelegat,
utbetalas av fysisk person bosatt
utomlands eller utländsk juridisk
person.
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
skall som inkomst av annat
förvärvsarbete också anses
ersättning som utgör skattepliktig
inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att
anställningsförhållande förelegat,
utbetalas av fysisk person bosatt
utomlands eller utländsk juridisk
person. Detta gäller dock inte i
fråga om sådan skattepliktig intäkt
som avses i 11 kap. 2 § första
stycket tredje meningen.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen
bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt om ersättningen tillsammans med annan ersättning för
arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att
understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person eller ett
dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren
bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av
grupperingen.
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har både en F-
skattesdel och en A-skattesedel, räknas ersättningen som inkomst av annat
förvärvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas.
11 kap.
2§3
Med inkomst av
anställning avses lön eller
annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som
en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Till sådan
inkomst räknas dock inte från en
och samme arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även
Med inkomst av
anställning avses lön eller
annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som
en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Sådan
skattepliktig intäkt i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som
utgår på grund av kundtrohet eller
liknande, skall också anses som
inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
är någon annan än den som är
skatt skyldig för förmånen. Till
sådan inkomst räknas dock inte
från en och samme arbetsgivare
utgiven lön som under ett år ej
uppgått till 1 000 kronor. Till sådan
inkomst räknas inte heller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:19
inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning
från vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap.
2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
38
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handesfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
ti läggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2Senaste lydelse 1994:1865.
5Senaste lydelse 1994:2072.
39
Prop. 1996/97:19
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha följande lydelse.
17 §'
På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk
makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller
lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller
konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatta
utomlands, tillämpas vad i denna lag stadgas angående här i riket bosatt
person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om
de har varit svenska medborgare och har bott hos honom.
För rektorn, generalsekrete-
raren, medlem av lärarkåren eller
annan vid Europeiska universitets-
institutet, på vilken artikel 12 i
protokollet om Europeiska
universitetsinstitutets immunitet och
privilegier till konventionen den 19
april 1972 om grundandet av ett
europeiskt universitetsinstitut skall
tillämpas, gäller följande. Om
personen vid tidpunkten för
tjänstetillträdet hade sitt
skatterättsliga hemvist här i riket
och endast på grund av sin
verksamhet i institutets tjänst varit
bosatt i en annan stat inom
Europeiska unionen, skall han vid
tillämpning av denna lag samt vid
tillämpning av dubbelbeskattnings-
avtal mellan den staten och
Sverige, anses som bosatt här i
riket. Detsamma gäller sådan
persons make, som inte utövar egen
yrkesverksamhet, samt barn som
personen har vårdnaden om och
underhåller.
I artikel 14 i protokollet om
Europeiska gemenskapernas
immunitet och privilegier till
fördraget den 8 april 1965 om
upprättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för
40
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:19
Europeiska gemenskaperna finns
bestämmelser om skatterättsligt
hemvist för gemenskapernas
tjänstemän och de andra personer
som artikeln enligt protokollet skall
tillämpas på.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse 1978:926.
41
Förmån av fri bil värderas enligt schablon vid inkomsttaxeringen och även
vid bestämmandet av underlag för preliminär skatt och uttag av arbets-
givaravgifter. Reglerna om beskattning av bilförmån har setts över ett
flertal gånger. En sådan översyn redovisades år 1993 då förslag till ändra-
de regler presenterades i departementspromemorian Beskattning av bilför-
mån (Ds 1993:53).
Promemorians huvudförslag, som innebar att värdet skulle bestämmas
på grundval av den faktiska privata körsträckan, fick kraftig kritik från
flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över förslaget. Kritiken
rörde främst de svårigheter av administrativ art som kravet på
dokumentation av den faktiska körsträckan kunde leda till samt de
kontrollproblem som förslaget innebar.
På grund av remisskritiken valde den dåvarande regeringen att inte
lägga fram promemorians huvudförslag. Den schabloniserade metoden för
beskattning av bilförmån behölls således (prop. 1993/94:90, bet.
1993/94:SkU10, rskr. 1993/94:104, SFS 1993:1515).
Inom Finansdepartementet har utarbetats promemorian Beskattning av
bilförmån - En ny modell (Ds 1996:34). En sammanfattning av
promemorian finns i bilaga 1. Promemorian har varit föremål för
remissbehandling. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i ärendet (dnr Fi96/2773). En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 2.
Efter att promemorian presenterades men innan remissförfarandet var
avslutat uttalade regeringen i prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering m.m. att den kommer att föreslå ändring av bilförmåns-
reglema i samband med budgetpropositionen. Vidare uttalades att avsikten
är att i det kommande förslaget föreslå att skatteuttaget på bilförmån
sänks.
Förslaget om ändrade regler om bilförmån tas nu upp till behandling.
1 det här sammanhanget tar regeringen också upp frågan om skyldighet
att betala socialavgifter och lämna kontrolluppgift på skattepliktiga
rabatter och andra motsvarande förmåner.
I prop. 1995/96:152 Beskattning av förmån av utbildning och andra
åtgärder vid personalavveckling, m.m. föreslog regeringen att
trohetsrabatter eller andra förmåner som transportföretag enligt
internationell vedertagen praxis ger ut för visad kundtrohet vid utrikes
flygresor fr.o.m. den 1 januari 1997 inte längre skall vara undantagna från
skatteplikt. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget (bet.
1995/96:SkU25, rskr. 1995/96:274).
Regeringen uttalade i propositionen att det borde vara arbetsgivaren
och inte flygbolagen som skall lämna kontrolluppgift och betala sociala
avgifter när en skattskyldig får utnyttja förmånen för privat bruk. Lagrådet
ansåg att det borde anges i lagtexten att ifrågavarande rabatter och andra
förmåner skall anses utgivna av arbetsgivaren. Regeringen delade
Lagrådets uppfattning och uttalade att den hade för avsikt att senare lägga
Prop. 1996/97:19
42
fram regler som klargör att det är arbetsgivaren och inte flygbolaget som
skall lämna kontrolluppgift och betala socialavgifter för förmånen.
1 promemorian Skyldighet att betala socialavgifter och avge
kontrolluppgift avseende skattepliktiga rabatter och andra förmåner lades
förslag om lagregler fram. En sammanfattning av promemorian finns i
bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i ärendet (dnr Fi96/3047). En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.
Vi behandlar i det här sammanhanget också en framställning från
Riksskatteverket om uppgiftsskyldighet i självdeklaration for
kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag (dnr Fi96/1981)
och frågor om vissa följdändringar i kommunalskattelagen till följd av att
riksdagen har antagit nya regler om bostadsbidrag (prop. 1995/96:186,
bet. 1995/96:BoUl 1, rskr. 1995/96:229). Vidare behandlas frågan om
skatterättsligt hemvist för vissa anställda vid Europeiska
universitetsinstitutet och vissa andra frågor av i huvudsak foljdändrings-
karaktär.
Prop. 1996/97:19
Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslagen
utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Vissa ändringar av
redaktionell karaktär har företagits i förhållande till de till Lagrådet
remitterade förslagen.
Förslagen till ändringar i 19, 20 och 69 §§ samt punkt 4 andra stycket
av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370), 10 § andra
stycket uppbördslagen (1953:272), 5 § första stycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och 17 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt har inte granskats av Lagrådet. Dessa förslag är enligt
regeringens mening emellertid av enkel beskaffenhet och till sin karaktär
i huvudsak närmast följdändringar. Lagrådets hörande skulle därför sakna
betydelse.
43
Prop. 1996/97:19
4.1.1 Bakgrund
Värderingsreglerna för bilförmån har varit starkt schabloniserade sedan
1986 års lagstiftning (Ds Fi 1986:9, prop. 1986/87:46, bet. 1986/87:SkU9,
rskr. 1986/87:73, SFS 1986:1199). Därefter har reglerna justerats vid flera
tillfällen. Senast detta skedde var genom lagstiftning år 1993 (prop.
1993/94:90, bet. 1993/94:SkU10, rskr. 1993/94:104, SFS 1993:1515). En
närmare beskrivning av den historiska bakgrunden till dagens regler finns
i promemorian Beskattning av bilförmån - En ny modell (Ds 1996:34 s.
26-31).
1993 års lagstiftning föregicks av departementspromemorian
Beskattning av bilförmån (Ds 1993:53). I departementspromemorian var
huvudförslaget att värdet av bilförmån skulle bestämmas på grundval av
den faktiska privata körsträckan. För det fall tillfredsställande utredning
om den privata körsträckans längd saknades skulle förmånsvärdet
beräknas med utgångspunkt från en privat körsträcka på 2 500 mil per år.
Syftet med förslaget var att göra reglerna mer materiellt rättvisa och bättre
ur miljösynvinkel genom att skapa ett direkt samband mellan den privata
körsträckans längd och förmånsvärdet. Vid beräkning av preliminär skatt
och arbetsgivaravgifter skulle värdet av bilförmån dock beräknas enligt
schablon på grundval av en privat körsträcka om 1 500 mil.
I promemorian presenterades dessutom vissa andra förslag som - enligt
vad som uttalades - borde genomföras oavsett ställningstagandet till
huvudförslaget.
Promemorians huvudförslag fick kraftig kritik från flertalet av de
remissinstanser som yttrade sig över förslaget. Kritiken rörde främst de
svårigheter av administrativ art som kravet på dokumentation av den
faktiska körsträckan kunde leda till samt de kontrollproblem som förslaget
innebar.
På grund av remisskritiken valde dåvarande regering att inte lägga fram
promemorians huvudförslag. Den schabloniserade metoden för
beskattning av bilförmån behölls således och endast vissa mindre
ändringar i enlighet med promemorians altemativförslag genomfördes.
Ändringarna innebar bl.a. att möjligheterna till jämkning av förmånsvärdet
ökade för den som hade en omfattande tjänsteköming. De nya reglerna
trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:90, bet. 1993/94:SkU10,
rskr. 1993/94:104, SFS 1993:1515).
I propositionen konstaterades emellertid att schablonmetoden inte
motverkade ökad privatköming och att ökad privatköming inte låg i linje
med regeringens miljö- och klimatpolitik. Med detaljjusteringar
uppnåddes dock påtagliga förbättringar av reglerna, bl.a. genom att det i
större utsträckning blev möjligt att beakta faktiska förhållanden (prop.
44
1993/94:90, s. 87). Regeringen uttalade vidare följande.
Prop. 1996/97:19
"Fortfarande kvarstår i viss utsträckning de tidigare påtalade
problemen. Dessa frågor bör skyndsamt beredas vidare. Beredningen
bör ske så att ett eventullt förslag skall kunna träda i kraft den 1
januari 1995. En naturlig utgångspunkt är att förmånen i princip
skall värderas till ett belopp som motsvarar de kostnader den
skattskyldige skulle ha haft om han själv svarat för dem. Syftet är att
uppnå en mer korrekt beskattning och positiva miljöeffekter.
Eventuella regeländringar bör företas inom ramen för en oförändrad
nivå för beskattningen av förmånsbilar. Eventuella förändringar bör
också vara förenliga med en enkel och obyråkratisk administration."
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen gjorde skatteutskottet följande
uttalande mot bakgrund bl.a. av vissa motionsyrkanden om att förmånsbe-
skattningen skulle bli mer beroende av den privata körsträckan (bet.
1993/94:SkU10, s. 42).
"Enligt utskottets uppfattning innebär propositionen väsentliga
förbättringar. Utskottet instämmer i och för sig i motionärernas
önskemål att värderingen bör ske med hänsyn till den privata kör-
sträckans längd och beklagar alltså att det inte hittills gått att lösa
denna fråga på ett praktiskt hanterbart sätt. Samtidigt vill utskottet
konstatera att de jämkningsregler som regeringen nu förordar ligger
i linje med dessa önskemål och att frågorna skyndsamt kommer att
beredas vidare i syfte att få fram ytterligare förbättringar fr.o.m. den
1 januari 1995.1 det sammanhanget bör man beakta vad som anförts
i de aktuella motionerna, t.ex. i motion Sk 25 om att sänka värdena
för den som själv står för rörliga kostnader."
Till följd härav gjordes en översyn av reglerna om beskattning av
bilförmån. Översynen gjordes av en arbetsgrupp bestående av företrädare
för Finans-, Kommunikations-, Miljö- och Näringsdepartementen och
syftade till att uppnå en mer korrekt beskattning av bilförmån och positiva
miljöeffekter.
Möjligheten att uppnå större samband mellan den faktiska privata
körsträckan och förmånsvärdet i det enskilda fallet studerades. Det fram-
kom dock inte någon metod för en sådan förmånsbeskattning som inte var
förenad med påtagliga nackdelar av administrativ art.
Även andra möjliga åtgärder att skapa samband mellan bilens miljö-
och trafiksäkerhetsegenskaper och förmånsvärdet utreddes av arbets-
gruppen. Att inom ramen för en schablonbeskattning skapa ett samband
mellan å en sidan förmånsvärdet och å andra sidan bilens miljö- och
trafiksäkerhetsegenskaper ansågs vara möjligt. Men eftersom miljö- och
trafiksäkerhetsegenskaper i detta sammanhang i viss mån står i
motsatsförhållande till varandra tenderar de att jämna ut varandra och
förmånssvärdet skulle i det enskilda fallet förändras endast marginellt.
Dessutom skulle införandet av miljö- eller säkerhetsparametrar enbart i
inkomstskattesystemet strida mot den grundläggande principen om en
neutral beskattning. Principen innebär att beskattningsresultatet bör bli
45
detsamma oavsett om den anställde får lönen i pengar och köper sig
förmånen eller om han eller hon får förmånen direkt av arbetsgivaren.
I prop. 1995/96:25 En politik for arbete, trygghet och utveckling
aviserade regeringen en översyn av vägtrafikens samlade beskattning
omfattande såväl lätta som tunga fordon. Däremot borde enligt regeringen
beskattning av bilförmån inte aktualiseras i det sammanhanget.
Skatteutskottet anförde i sitt yttrande till finansutskottet (1995/96:-
SkU3y) att det är angeläget att få till stånd en beskattning som är mer
relaterad till den privata körsträckan än vad det nuvarande regelverket
medger. Skatteutskottet betonade att beskattningen av förmånsbilar med
rätt utformning kan ha stor betydelse for miljön. Nuvarande regler innebär
att det inte finns något incitament for förmånstagaren att begränsa sin
körning eller att välja en bränslesnål bil. Skatteutskotttet förutsatte att det
utredningsarbete som pågick i regeringskansliet rörande beskattningen av
förmånsbilar påskyndades så att ett förslag snabbt kunde föreläggas riks-
dagen.
Finansutskottet (bet. 1995/96:FiU 1) erinrade om att finansminstem i
riksdagens kammare den 16 november 1995 redovisade att det gjordes en
samlad översyn vad gäller beskattning av vägtrafik i allmänhet men att
frågan om bilförmånerna är utbruten ur det sammanhanget och studeras i
särskild ordning. Finansutskottet uttalade vidare att det inte ville föregripa
det arbete som pågick i regeringskansliet i dessa frågor och ansåg att något
tillkännagivande inte var påkallat men förutsatte liksom skatteutskottet att
utredningsarbetet rörande beskattningen av förmånsbilar påskyndas så att
ett förslag snabbt kan föreläggas riksdagen.
Med anledning av en interpellation (1995/96:30) där frågeställaren bl.a.
undrade när regeringen beräknade att överlämna en proposition om en
miljövänlig beskattning av bilförmån, uttalade dåvarande finansminister
Persson i sitt svar att han inte var beredd att lägga fram förslag om
ändrade beskattningsregler som medför påtagliga nackdelar av
administrativ art eller strider mot grundläggande skatterättsliga principer.
Om entydiga uppgifter visar att den genomsnittliga privata körsträckan för
bilförmånshavare är längre än 1 500 mil om året, kunde det dock finnas
anledning att justera schablonen i motsvarande mån.
I den efterföljande debatten i kammaren framfördes en mängd olika
synpunkter på hur beskattningsreglerna bör vara utformade.
Finansministern sammanfattade önskemålen enligt följande.
Förslaget skall vara stabilt och robust, rättvist, enkelt, ha en miljöprofil
och skall inte slå mot svensk bilindustri. Vidare skall reglerna vara
neutrala så utfallet blir detsamma oavsett om förmånen utgår i natura eller
i form av högre lön. Det skall inte höja skattetrycket totalt sett, utan det
skall vara en omfördelning. Det skall medverka till att förbättra jämställd-
heten och ansluta till skattereformens grundläggande principer.
Prop. 1996/97:19
46
Prop. 1996/97:19
4.1.2 Gällande rätt
Det nuvarande regelsystemet finns närmare beskrivit i promemorian
(s. 31-35). Kortfattat innebär reglerna följande.
Huvudregeln är att värdet av bilförmån för helt år skall bestämmas till
0,7 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset för årsmodellen. Värdet
får dock inte överstiga 40 % eller understiga 32 % av nybilspriset.
Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall förmånsvärdet också
beräknas på nyss angivet sätt men med den skillnaden att som nybilspris
anses ett belopp som utgör 70 % av ett uppskattat nybilspris för
beskattningsårets årsmodell av de vanligast förekommande bilarna ägda
av juridiska personer. Alternativt kan dock den skattskyldige i fråga om
sexårsbilar begära att huvudregeln skall tillämpas fullt ut, alltså att
nybilspriset för årsmodellen läggs till grund för beräkningen. I sistnämnda
fall gäller emellertid inte begränsningen att förmånsvärdet inte får
överstiga 40 % av nybilspriset. Vid beräkning av förmånsvärdet skall till
det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning.
Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet
av bilen skall förmånsvärdet sättas ned med en femtedel.
Förmånsvärde skall inte påföras om bilförmån endast åtnjutits i ringa
omfattning. Därmed avses enligt förarbetena ett fåtal tillfällen per år och
en sammanlagd körsträcka om högst 100 mil (prop. 1993/94:90 s. 93).
Riksskatteverket har i sina rekommendationer (RSV S 1995:28) angett att
med ett fåtal tillfällen bör avses högst tio gånger.
Förmånsvärdet kan vidare jämkas om det föreligger synnerliga skäl.
Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av förmånsvärdet anses att bilen
används som arbetsredskap eller att tjänstekömingen är omfattande eller
att andra sådana omständigheter föreligger.
47
Prop. 1996/97:19
4.2.1 En ny värderingsmodell
Regeringens förslag: Som huvudregel skall värdet av fri eller delvis
fri bil bestämmas enligt en schablon som innefattar samtliga
kostnader utom drivmedel. Det förutsätts att förmånshavaren själv
står för de privata drivmedelskostnadema.
Om arbetsgivaren betalar drivmedel för förmånshavarens privata
körning skall förmånshavaren påföras förmån av fritt drivmedel med
ett belopp som motsvarar förmånens marknadsvärde multiplicerat
med 1,2. Marknadsvärdet skall dock antas motsvara värdet av den
mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för den sträcka som
bilen totalt körts under förmånstiden, om inte den skattskyldige kan
göra sannolikt att värdet är något annat.
Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Promemorian innehöll dock även ett förslag att om förmån av fritt
eller delvis fritt drivmedel utgått, kunde förmånsvärdet för drivmedel
aldrig understiga ett belopp som motsvarar värdet av fritt drivmedel vid en
körsträcka om 4 000 mil. Regeringens förslag innehåller inte en sådan
stoppregel.
Remissinstanserna: Arbetsgivarverket, Riksrevisionsverket, Konsu-
mentverket, Väg- och transportforskningsinstitutet, Landsorganisationen
LO och Vägverket tillstyrker i princip förslaget. Även Naturvårdsverket
och Naturskyddsföreningen anser att förslaget är ett steg i rätt riktning
men anser att också övriga rörliga kostnader bör betalas av
förmånstagaren. Sveriges Arbetsgivareförening, Svenska Taxiförbundet,
Motorbranschens riksförbund och Sveriges Redovisningskonsulters
förbund avstyrker förslaget. Arbetsgivarverket framhåller att det är viktigt
att modellen inte medför alltför stora administrativa kostnader för arbets-
givaren. Riksrevisionsverket anser att värdenivån inte bör sänkas utöver
vad som motsvarar drivmedelskostnadema eftersom detta skulle kunna
leda till ett ökat antal förmånsbilar. Verket menar också att det finns skäl
att på sikt finna en modell där förmånstagaren betalar samtliga rörliga
kostnader. Riksskatteverket, som i och för sig anser att det är principiellt
riktigt att bilförmånshavares bilkostnader är relaterade till den privata
körsträckan, är till följd av kontrollproblemen tveksamt till om den
föreslagna modellen leder till att detta syfte uppnås i mer än begränsad
omfattning. Kammarrätten i Stockholm vidhåller den inställning som den
redovisade i sitt remissyttrande över departementspromemorian (Ds
1993:53) Beskattning av bilförmån. Kammarrätten ställde där frågan om
dagens system hade så många nackdelar att det motiverade den föreslagna
ändringen. Statskontoret anser att om den privata körsträckan skall
påverka kostnaden för förmånstagaren torde den föreslagna modellen vara
48
det minst administrativt krångliga för såväl företag och förmånstagare som Prop. 1996/97:19
för skattemyndigheterna. Volvo Personvagnar AB och Saab Automobile
AB accepterar att kostnader för drivmedel läggs utanför schablon-
värderingen och föreslår att även den miljörelaterade vägtrafikskatten
läggs in i värderingsmodellen som en särskild parameter. Svenska Taxiför-
bundet hemställer att särskilda beskattningsregler för fordon i taxitrafik
införs. Motorbranschens riksförbund anser att förslaget även fortsätt-
ningsvis innebär en överbeskattning av bilförmån.
Promemorians förslag om att värdet av fritt drivmedel skall värderas till
lägst ett belopp som motsvarar drivmedel för 4 000 mils privat körning
avstyrks av de remissinstanser som särskilt kommenterat detta, däribland
Riksskatteverket, Länsrätten i Kalmar län, Sveriges Industriförbund samt
Volvo Personvagnar AB och Saab Automobile AB.
Skälen för regeringens förslag: Nu gällande regler innebär att förmån
av fri bil värderas enligt schablon där värdet inte påverkas av hur mycket
förmånshavaren faktiskt kör privat.
Denna modell har en rad fördelar. Den är enkel att beräkna,
administrera och kontrollera. Däremot har modellen den nackdelen, som
alla schabloner, att den många gånger inte ger en rättvis beskattning i det
enskilda fallet. Det speciella med bilförmån är dock att utnyttjandet av
förmånen i viss utsträckning också påverkar avgasutsläppens storlek och
därmed vår miljö. Värderingsreglerna ger inte något kostnadsincitament
för förmånstagaren till att begränsa sin privata körning. Detta kan leda till
att den som har förmånsbil tenderar att köra mer privat eftersom det inte
medför högre förmånsvärde.
Det kan dock konstateras att även om förmånstagaren inte har någon
marginalkostnad genom värderingsreglerna motverkas detta till viss del av
att arbetsgivaren, som är den som står för kostnaderna, har intresse av att
dessa begränsas. Inte sällan kommer detta till uttryck genom att för-
månshavaren, genom t.ex. ett bruttolöneavdrag, far betala en viss ersätt-
ning som är relaterad till arbetsgivarens bilkostnader eller till antalet körda
mil utan att detta leder till sänkt förmånsvärde. Även egenföretagaren har
ett visst intresse av att privatkörningen inte blir alltför omfattande
eftersom kostnaderna drabbar den egna rörelsen.
Avsaknaden av kostnadsincitament för förmånstagaren att begränsa
bilkörningen har under senare år lett till en intensiv debatt om förmånsbe-
skattningens utformning och dess betydelse för miljön.
Trots den nuvarande schablonens fördelar anser regeringen att det är
nödvändigt att försöka hitta regler som bättre stämmer överens med
regeringens miljöpolitik och också ger en rättvisare beskattning. Reglerna
bör ändras så att förmånshavaren på något sätt far en rörlig kostnad i för-
hållande till sin privata körsträcka. En följd av kravet på rörlig
beskattningsmodell är att denna måste bygga på uppgifter som lämnas av
arbetsgivaren och den skattskyldige. Det innebär, som flera
remissinstanser också påpekat, att möjligheten till fusk ökar jämfört med
dagens regler. Regeringen anser dock att intresset av att åstadkomma en
beskattningsmodell som är beroende av den privata körsträckans längd
väger tyngre än de kontrollproblem en sådan modell kan innebära.
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 19
49
Den grundläggande principen vid inkomsttaxeringen är att alla intäkter
skall beskattas och kostnader förenade med intäkten skall få dras av. Vid
utformningen av de enskilda reglerna skall inte bara denna princip försöka
vidmakthållas utan reglerna skall dessutom vara enkla att tillämpa, möjliga
att kontrollera for skattemyndigheterna, och inte leda till onödigt stora
administrativa kostnader. En avvägning av dessa till viss del motstående
intressen måste således göras vid valet av värderingsmodell.
1 promemorian föreslås en beskattningsmodell som bygger på att för-
månshavaren själv står för drivmedelskostnadema och genom en reseräk-
ning till arbetsgivaren i efterhand får ut ersättning for drivme-
delskostnaden for tjänstekömingen. Med en sådan modell kommer man i
från nackdelen med dagens system där förmånshavaren inte drabbas av
några marginalkostnader vid ökad privat körning.
Flera remissinstanser som har ställt sig positiva till promemorieforsla-
get menar dock att förmånshavaren bör stå for samtliga rörliga kostnader
förknippade med den privata körningen, inte enbart bränslekostnaden.
Detta skulle också, menar man, leda till att valet av tjänstebil går mot
mindre drivmedelsslukande bilar vilket på sikt kan antas ge en
miljövänligare sammansättning av den svenska bilparken.
Fråga är således om man skall ha en beskattningsmodell, som den som
föreslogs i 1993 års promemoria, som fördelar samtliga rörliga kostnader
mer eller mindre schablonmässigt mellan privat körning och
tjänstekörning eller om man skall ha en modell där enbart
drivmedelskostnaden hålls utanför bilformånsschablonen.
Redan nu används reseräkningar när en privatägd bil körs i tjänsten. Ett
system med reseräkning är lika svårt att kontrollera som körjoumaler vad
avser uppgifternas riktighet. Innehållet i en körjoumal eller reseräkning
skall var detsamma, dvs. det skall på ett tillförlitligt sätt visa
tjänstekörningens omfattning och ändamål. Resterande är därmed privat-
köming. Oavsett vilken metod som används for att registrera antalet körda
mil torde problemet med att kontrollera vad som har skett for privat
ändamål och vad som har varit ren tjänstekörning komma att kvarstå.
Kravet på underlag blir således detsamma oavsett vilken metod som
används.
Med en modell där samtliga rörliga kostnader skall fördelas mellan
privat körning och tjänstekörning måste dessa uppskattas schablonmässigt.
Det kan nämligen inte komma i fråga att låta kostnaderna hänförliga till
bilen i det enskilda fallet påverka förmånsvärdet. Som utvecklats i
promemorian (s. 68) kan ett sådant system bli orättvist eftersom den
skattskyldige t.ex. kan drabbas av högre förmånsvärde på grund av
kostnader för reparationer m.m. som inte har samband med
formånstagarens körsätt eller privata körning.
En modell där endast drivmedelskostnadema ger en rörlig beskattning
innebär att samma värde utan större svårigheter kan ligga till grund vid
både taxeringen och vid bestämmande av underlaget for beräkning av
preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Underlaget är således lika månad
från månad under innehavstiden om inte arbetsgivaren även utger förmån
av fritt drivmedel.
Prop. 1996/97:19
50
Flera remissinstanser har påpekat att det finns ett behov för Prop. 1996/97:19
arbetsgivaren att kunna betala drivmedlet för tjänstekömingen och att
systemet med reseräkningar innebär en alltför betungande ökad
administration.
Sammanfattningsvis kan konstateras att en modell som exkluderar
drivmedel ger en viss rörlig kostnad i förhållande till hur mycket för-
månshavaren kör privat och något ökat administrativt merarbete för såväl
arbetsgivare som arbetstagare. De flesta arbetsgivare har rutiner för hur
körning med egen bil i tjänsten redovisas. Redovisningen av tjänstekör-
ningen med förmånsbilen skall således gå till på samma sätt.
Regeringen anser, vid en avvägning mellan kravet på ökat samband
mellan den privata körningen och förmånsvärdet och miljöeffekterna å ena
sidan och ökat administrativt arbete och kontrollproblem å andra sidan, att
en beskattningsmodell som exkluderar enbart drivmedelskostnaden är att
föredra framför en modell där samtliga rörliga kostnader fördelas mellan
privat körning och tjänstekörning. Vi föreslår därför att schablonen skall
omfatta samtliga kostnader utom drivmedel.
Det kommer dock alltid att finnas en grupp bilförmånshavare som
åtnjuter bilförmån med helt eller delvis fritt drivmedel. Det måste således
finnas värderingsregler även för dessa fall. Det behövs därför en komplet-
terande regel för de fall där arbetsgivaren har betalat allt eller viss del av
drivmedlet.
I promemorian föreslås att det införs en stoppregel som innebär att om
arbetsgivaren betalar drivmedel skall förmånshavaren påföras förmån av
fritt drivmedel med ett belopp som motsvarar förmånens marknadsvärde.
Värdet får dock inte understiga ett belopp som motsvarar värdet av fritt
drivmedel vid en körsträcka om 4 000 mil. Förslaget har kritiserats av
flera remissinstanser. Bl.a. har Riksskatteverket avstyrkt förslaget i denna
del och i stället föreslagit att förmånshavaren förmånsbeskattas för det
drivmedel som han eller hon får för privat bruk och att värdering sker till
marknadsvärdet. Riksskatteverket menar att promemorians förslag inte
innebär mindre kontrollproblem än en värdering till marknadsvärdet.
Till skillnad mot när arbetsgivaren betalar drivmedlet direkt kan
arbetsgivaren, när ersättning för drivmedel betalas till förmånstagaren,
inte göra avdrag för den mervärdesskatt som ingår i drivmedelspriset,
vilket har påpekats av flera remissinstanser. När arbetstagaren betalar all
bensin uppstår inte problemen med att urskilja kostnaderna för drivmedel
för förmånstagarens privata bruk från företagets kostnader vid
tjänstekörning. Det är främst detta som kan motivera en stoppregel på sätt
som föreslås i promemorian. Å andra sidan finns det i dag goda möjlig-
heter för arbetsgivaren att med individuella bensinkort m.m. på ett ganska
enkelt sätt särskilja hur mycket drivmedel var och en har tillgodogjort sig.
Det är dessutom rimligt att arbetsgivaren skall kunna göra avdrag för den
mervärdesskatt som belöper på arbetsgivarens kostnad för drivmedel för
tjänstekömingen.
Med hänsyn till vikten av att bilförmånsvärdet så nära som möjligt skall
träffa det verkliga värdet och med beaktande av de kontrollproblem med
stoppregeln som påtalats bl.a. av Riksskatteverket, anser regeringen att
51
den regel som föreslogs i promemorian inte bör genomföras. Har Prop. 1996/97:19
arbetsgivaren betalat drivmedel för förmånshavarens privata körning skall
detta tas upp till beskattning och värderas särskilt för sig. Härigenom
möjliggörs det också för arbetsgivaren att välja att betala allt drivmedel
och därmed kunna dra av mervärdesskatten.
I lagrådsremissen föreslogs att förmån av fritt eller delvis fritt
drivmedel skulle värderas till marknadsvärdet. Eftersom en arbetsgivare i
mervärdesskattehänseende har avdragsrätt för driftkostnader för personbil
som utgör inventarium i verksamheten eller som förhyrts för användning
i verksamheten, även om bilen till viss del används privat, är det
emellertid mer fördelaktigt för honom att ge arbetstagaren lön i form av
drivmedel än ge motsvarande värde i pengar. Detta innebär, vid beaktande
av både arbetsgivarens och förmånstagarens situation, att det inte
föreligger en fullständig kostnadsneutralitet mellan de båda alternativen.
Förändringarna av bilförmånsreglema är bl.a. motiverade av att ge ett
kostnadsincitament till förmånstagaren att begränsa sin privata körning,
vilket är angeläget från miljösynpunkt. Detta incitament försvagas av att
det inte föreligger kostnadsneutralitet mellan de båda alternativen pengar
eller motsvarande värde i drivmedel.
Enligt regeringens mening bör i första hand förmånstagaren själv betala
drivmedelskostnadema för den privata körningen. För att uppnå detta
anser regeringen att förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel skall
värderas till marknadsvärdet mulitiplicerat med 1,2. Därigenom kan
värderingsregeln ge ett incitament för förmånstagaren att betala
drivmedlet själv.
En sådan värderingsregel kan sägas ge större positiva miljöeffekter än
vad som skulle vara fallet med en värdering av drivmedelsförmånen till
marknadsvärdet.
Men även en sådan regel innebär kontrollproblem. För att underlätta för
skattemyndigheterna och för att ge en klar signal om att det måste finnas
ett verkligt underlag som styrker tjänstekömingen behöver denna regel
kompletteras med en bevisbörderegel som anger hur marknadsvärdet
skall bestämmas om inte annat kan göras sannolikt. Regeringen föreslår
därför att marknadsvärdet skall anses motsvara värdet av den mängd
drivmedel som kan antas ha förbrukats för den sträcka som bilen totalt
körts under förmånstiden, om inte den skattskyldige gör sannolikt att
värdet är något annat. För att en skattskyldig skall kunna göra sannolikt att
värdet är något annat torde krävas att det finns någon form av underlag
som ger stöd för att tjänstekörning har gjorts i viss omfattning. Detta
måste inte nödvändigtvis finnas i form av en reseräkning. Informationen i
t.ex. taxametrar som finns i taxibilar torde i normalfallet ge ett tillräckligt
underlaget för att bestämma ett riktigt marknadsvärde. Det viktiga är att
det finns ett tillförlitligt underlag som visar eller gör sannolikt
tjänstekömingens omfattning och ändamål.
Det bör påpekas att den omständigheten att en bilförmånshavare får
bruttolöneavdrag på grund av förmånen inte påverkar förmånsvärdet. För
att förmånstagaren skall anses ha utgett ersättning för förmånen skall
denna ersättning betalas med beskattade pengar.
52
Förslaget i den här delen föranleder ändring i punkt 2 av anvisningarna Prop. 1996/97:19
till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) och 5 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
4.2.2 Nybilspriset för årsmodellen
Regeringens bedömning: Utgångspunkten för värderingen skall även
i fortsättningen vara nybilspriset för årsmodellen. De redan fastställda
nybilsprisema för 1996 års bilmodeller skall justeras fr.o.m. inkomst-
året 1997 med hänsyn till den slopade försäljningsskatten.
Promemorians förslag stämmer med regeringens. Någon möjlighet att
justera nybilsprisema för 1996 års bilmodeller föreslogs dock inte.
Remissinstanserna: Enligt Riksskatteverkets uppfattning bör ett
fastställt pris inte kunna ändras av andra skäl än sådant som i dag ger den
möjligheten, nämligen om introduktionsprisema ändras efter kort tid.
Skälen för regeringens bedömning: Den nuvarande lagstiftningen
bygger på att förmånsvärdet beräknas till viss del på nybilspriset för
årsmodellen. Promemorieförslaget innebär att så även skall ske i
framtiden. Detta kommenteras närmare i avsnitt 4.2.3. Regeringen anser
således att nybilspriset för årsmodellen bör användas i framtiden vid
värdering av bilförmån.
Riksskatteverket har i sitt remissyttrande påpekat att det torde krävas en
lagändring för att Riksskatteverket skall kunna sänka redan fastställt
listpris med hänsyn till de förändringar som skett under året av
försäljningsskatten på bilar.
Om man ändrar reglerna så att Riksskatteverket kan sänka nybilspriset
på grund av förändrad försäljningsskatt eller liknande så innebär detta att
även de förmånshavare som har betalat den högre försäljningsskatten för
samma årsmodell får ett sänkt förmånsvärde. Men å andra sidan innebär
en utebliven sänkning av Riksskatteverkets fastställda nybilspriser ett visst
överuttag av skatt för de bilar av årsmodellen där priset sänkts till följd av
ändringen. Detta kan sägas strida mot strävan mot en neutral beskattning
där förmånsvärdet i princip skall motsvara en privatpersons kostnader för
samma bil.
Den förändring av nybilsprisema som har aktualiserat frågan är inte av
den storleksordning att den påverkar förmånsvärdet mer än med ett par tre
hundra kronor i månaden. Med hänsyn härtill och till att värderingen är
schablonmässig anser regeringen att det inte finns anledning att ändra
redan fastställda nybilspriser för inkomståret 1996. Däremot bör
Riksskatteverket justera nybilsprisema för 1996 års modeller att gälla
fr.o.m. inkomståret 1997. Detta föranleder införande av en särskild
övergångsbestämmelse till ändringarna i kommunalskattelagen
(1928:370).
Som påpekas i promemorian kan det finnas importerade bilar som inte
har någon fastställd årsmodell varför fråga uppkommer vilket pris som då
53
skall vara utgångspunkten för beräkningen. Begreppet årsmodell före- Prop. 1996/97:19
kommer även i annan lagstiftning och arbete pågår med att finna andra
begrepp än årsmodell för att foga in även bilar utan årsmodell i den
svenska lagstiftningen. Regeringen anser att detta arbete bör avvaktas
innan ändringar görs i detta avseende när det gäller bilförmånsreglema.
4.2.3 Beräkning av värdenivån
Regeringens förslag: Värdet skall bestämmas till 0,3 basbelopp med
tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp.
Det ränterelaterade beloppet skall bestämmas till 75 % av
statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före
taxeringsåret multiplicerad med nybilspriset för årsmodellen.
För bilar med ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst
7,5 basbelopp skall det prisrelaterade beloppet beräknas till 9 % av
nybilspriset. För bilar med ett nybilspris som överstiger 7,5 basbelopp
skall beloppet beräknas till 9 % av 7,5 basbelopp med tillägg av 20 %
av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp.
Promemorians förslag stämmer i princip överens med regeringens
förslag. Promemorieförslaget innebar dock att jämförelseräntan skulle
bestämmas till 75 % av statslåneräntan vid utgången av november månad
året före beskattningsåret med tillägg av två procentenheter. De beräknade
kostnaderna för privatägd bil har också justerats i förhållande till
promemorian.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har lämnat värderings-
modellens tekniska utformning utan erinran. Däremot har flera remissin-
stanser, bl.a. Konsumentverket, Sveriges Industriförbund samt Volvo
Personvagnar AB och Saab Automobile AB synpunkter på de olika
parametrarnas storlek och ansett att förmånens värdenivå bör bli lägre än
enligt promemorieförslaget. Några remissinstanser, bl.a. Konsumentverket
anser att beräkningarna för en bils kostnader bör justeras med hänsyn till
att verket i vissa delar har reviderat sitt bilkostnadskalkylprogram.
Motorbranschens riksförbund tillstyrker att det av Riksskatteverket
angivna listpriset även fortsättningsvis läggs till grund för beräkningen av
förmånsvärdet under förutsättning att det i kalkylen tas hänsyn till att
privatköpare har en genomsnittlig rabatt överstigande 6 %. Sveriges
Industriförbund och Bilindustriföreningen anser att rabattens storlek bör
beräknas till 7 %. Konsumentverket har uppgett att verket, efter en mindre
marknadsundersökning, numera har justerat sin bilkostnadskalkyl så att
hänsyn tas till att en genomsnittlig rabatt ges på nybilspriset om 5 %. Riks-
revisonsverket, avstyrker att värdenivån sänks i förhållande till värdenivån
enligt gällande regler.
54
Skälen för regeringens förslag
Prop. 1996/97:19
Den privata körsträckans längd m. m.
Den privata körsträckans längd har försökt uppskattas. Som redovisas i
promemorian (s. 49-51 och 57) finns det flera uppgifter som pekar på att
den genomsnittliga körsträckan är drygt 1 500 mil om året. Den av
Konsumentverket gjorda undersökningen pekar på en privat körsträcka
om ca 1 570 mil om året. Statens Institut för Kommunikationsanalys
(SIKA) har i sitt remissyttrande hävdat att de bearbetningar av
resvaneundersökningen som institutet låtit Statistiska centralbyrån (SCB)
genomföra visar att förmånsbilarna under 1995 i genomsnitt kördes 800
mil för tjänsteändamål och 2 460 mil för privata ärenden. Analysen bygger
dock enbart på hushåll som disponerar en bil. Den av SCB gjorda
resvaneundersökningen innehåller inga uppgifter om förmånsbilars
körsträckor. Vid en närmare granskning av resultatrapporten Svenskarnas
resor 1994 från SCB finner man att frågorna i undersökningen har ställts
på ett sådant sätt att det inte framgår hur många eller hur långa resor som
har företagits med just förmånsbil. Däremot finns uppgift om hushållet
disponerar en förmånsbil, om en resa har företagits med en personbil (inte
nödvändigtvis hushållets bil) och hur lång denna har varit. Någon
specificering av om den enskilda resan har företagits med förmånsbil görs
inte.
Mediankörsträckan mätt mellan besiktningen 1994 och besiktningen
1995 var för bilar av 1991 och 1992 års modell 1 900 mil. Hur långt bilar
som är yngre än 1992 års modell körs finns inte med i statistiken, men en
försiktig uppskattning är att mediankörsträckan är något högre än 1 900
mil. Vid det första besiktningstillfället år 1994 hade bilar av årsmodell
1992 nämligen en ingående medianmätarställning på 4 499 mil.
Vid en sammanfattande bedömning av de uppgifter som således finns
tillgängliga anser regeringen det rimligt att anta att den privata körsträckan
för bilförmånshavama genomsnittligt är ca 1 600 mil.
Vid bestämmande av värdenivån bör en av utgångspunkterna således
vara att den genomsnittlige bilförmånshavaren kör 1 600 mil per år privat
med förmånsbilen. Av denna körsträcka torde, enligt Konsumentverkets
undersökning, ca 600 mil avse resor mellan bostaden och arbetsplatsen.
Beräknad kostnad för privatägd bil
En av de grundläggande principerna i 1990 års skattereform är principen
om likformig och neutral beskattning. Detta innebär att skatteuttaget skall
vara detsamma oavsett om arbetsersättningen utgår i form av kontant lön
eller naturaförmån, som exempelvis förmån av fri bil.
En utgångspunkt för beskattning av bilförmån är således att förmånen
skall motsvara kostnaden för en motsvarande privat bil. Principerna för en
sådan beräkning måste, som påpekas i promemorian, vara accepterad och
tillgänglig. De beräkningar som ligger till grund för jämförelsen i
promemorian har därför gjorts med hjälp av Konsumentverkets
55
bilkostnadskalkylprogram. Vid de beräkningar som redovisas i Prop. 1996/97:19
promemorian har vid användandet av detta kalkylprogram förutsatts en
innehavstid om tre år, 70 % bonus på trafikförsäkringen samt 1 600 mils
privat körning. En schablonmodell för beskattning måste med
nödvändighet baseras på ett antal olika bilmodeller, vilket även innebär att
förmånsvärdet för vissa bilmodeller blir högre än den privata kostnaden
för motsvarande bilmodell medan det motsatta förhållandet gäller för
andra bilmodeller. De bilmodeller som ligger till grund för den nya
värderingsmodellen är de som redovisades i promemorians bilaga 1 (Ds
1996:34 s. 103). För att närmare belysa de olika bilkostnads-
komponentema samt kapitalkostnadens påverkan av olika nivåer på
räntesatsen finns i promemorian även en detaljerad kostnadsredovisning
avseende en Volvo 850 GLT av 1996 års modell.
Sedan promemorian offentliggjordes har försäljningsskatten på nya
bilar slopats samtidigt som fordonsskatten har höjts med cirka 50 %. Detta
har medfört att Konsumentverket har reviderat sitt bilkostnadskalkyl-
program. 1 den reviderade versionen finns ytterligare ett antal ändringar
genomförda. Till de viktigare ändringarna hör att värdeminskningen
numera beräknas på nybilspriset minskat med en schablonmässigt
uppskattad rabatt om 5 %. Den tidigare beräkningen av värdeminsk-
ningen, som baserades på nybilspriset före rabatt, har även kritiserats av
många remissinstanser, eftersom de ansett det vanligt förekommande med
rabatter med 6 eller 7 %.
En annan vanligt förekommande synpunkt från remissinstanserna är att
Konsumentverkets beräkning av värdeminskningen bygger på
återanskaffningsvärdet och inte på anskaffningsvärdet. I detta avseende
har ingen ändring skett i den reviderade versionen av verkets
bilkostnadskalkylprogram. Skälet till detta är att en bilägare måste, utöver
de medel som åtgår för att täcka den värdeminskning som kan beräknas
utifrån anskaffningspriset, avsätta ytterligare medel för att kunna byta till
en motsvarande bilmodell om ett antal år. En värdeminskning baserad på
återanskaffningsvärdet förutsätter emellertid att ett framtida byte alltid
skall ske till en motsvarande bilmodell. Om så ej är fallet överskattas den
verkliga kostnaden för värdeminskningen. I tider med snabbt stigande
bilpriser blir denna överskattning mer markant jämfört med perioder med
stillastående eller svagt stigande priser. Om värdeminskningen beräknad
utifrån anskaffningsvärdet uppgår till 20 000 kr för en bil med
anskaffningspris om 200 000 kr och med ett återanskaffningspris om
230 000 kr, dvs. en prisökning om 15 % under en treårsperiod, överskattas
värdeminskningen med 3 000 kr per år.
Regeringen anser att anskaffningsvärdet skall användas vid beräkning
av värdeminskningen i bilförmånsmodellen, vilket också framhållits av
flera remissinstanser. Kostnaden för värdeminskning i Konsumentverkets
bilkostnadskalkylprogram, som används vid beräkningarna, har därför
schablonmässigt korrigerats ned till 90 %.
Nivån på räntan är en faktor som har stor betydelse för bilkostnadens
storlek. En kontobaserad inlåningsränta ligger i dagsläget runt 4 eller 5 %
medan en privatobligation ger en ränta om ca 7 %. Om finansiering sker
56
med lånade medel är räntan och därmed kostnaden beroende av vilken Prop. 1996/97:19
säkerhet man som låntagare har att erbjuda. Med säkerhet i fastighet
ligger den bundna räntan för treårslån mellan 7 och 8 % medan lån utan
säkerhet betingar en ränta runt 12 %. I Konsumentverkets bilkostnads-
kalkylprogram beräknas kapitalkostnaden som en altemativkostnad för
eget kapital. Kapitalkostnaden beräknas med ränta på ränta och den
genomsnittliga årskostnaden fås fram genom att dividera den totala
kapitalkostnaden med antalet år kalkylen avser. I den förra versionen av
bilkostnadskalkylprogrammet användes en räntesats om 5,5 % medan en
högre räntesats användes i promemorian. I den reviderade versionen av
bilkostnadskalkylprogrammet har räntan satts till knappt 7 %, vilket
ungefärligen motsvarar räntan på en treårig privatobligation. I
beräkningen av bilkostnaden har regeringen valt att följa
Konsumentverkets beräkningar, vilket innebär att kapitalkostnaden
beräknas utifrån en finansiering med eget kapital med en räntesats om
6,96 %.
Några remissinstanser har vid beräkningen av motsvarande kostnader
för privat bil tagit hänsyn till att privatbilisten kör viss sträcka i tjänsten
och får ersättning för detta. Detta är enligt regeringens mening inte rimligt.
Kostnadsberäkningen görs i syfte att finna en kostnadsnivå för den som
enbart kör 1 600 mil privat med en motsvarande bil. Kostnader eller
ersättning för ytterligare tjänstekörning bör därför inte beaktas.
I promemorian föreslogs att avdrag för resor till och från arbetet skulle
beaktas vid bestämmandet av den schablonmässiga nivån för bilförmåns-
värdet. Skälen härför var dels att många bilförmånshavare behöver bilen i
tjänsten och därför är berättigade till avdrag för kostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats oavsett tidsvinst och avstånd till arbetsplatsen, dels
att en sådan lösning även torde underlätta arbetet för skattemyndigheterna
och dessutom minska risken för fusk.
Som framgår av avsnitt 4.2.8 föreslår regeringen att avdragsrätt för
kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats skall kunna medges
under vissa förutsättningar i huvudsak enligt de regler som gäller för
körning med egen bil. Med hänsyn härtill bör schablondelen inte beakta
sådan avdragsrätt.
Värderingsregelns utformning
I likhet med promemorieförslaget anser regeringen att utgångspunkten
som bör gälla vid beräkning av värdenivån är att det skattepliktiga värdet
i princip skall motsvara kostnaderna för en privatägd bil med samma
privata körsträcka samt att reglerna skall vara enkla att tillämpa för både
arbetsgivare och skattemyndigheter.
För att undvika konsekvenser som i vissa fall kan uppfattas som inte
önskvärda och för att uppnå bättre ekonomisk precision bör reglerna
utformas på ett något annorlunda sätt än vad som nu är fallet.
Som tidigare nämnts medför nuvarande förmånsvärden att kostnaden
för en förmånsbil är högre än kostnaden för en privat bil. Ett
57
förmånsvärde, baserat på bilkostnaden exklusive kostnaden for drivmedel, Prop. 1996/97:19
som ger neutralitet mellan de olika innehaven av bilar skulle för den
tidigare nämnda Volvo 850 GLT medföra ett sänkt förmånsvärde med
drygt 25 000-30 000 kr jämfört med dagens förmånsvärde.
Det nuvarande regelsystemet tar ingen hänsyn till räntenivån, varför
förmånsvärdet blir for högt i tider med låg ränta och för lågt i tider med
hög ränta.
Det nya regelsystemet for bilförmån bör därför baseras på basbeloppet,
bilens inköpspris och en ränta som kan variera med ränteläget, vilket
innebär att förmånsvärdet kommer att bestå av en basbeloppsdel, en
prisdel och en räntedel.
I skattelagstiftningen finns ett antal regler som är ränteberoende. Den
använda räntan är i samtliga dessa fall statslåneräntan. Statslåneräntan
fastställs veckovis och ligger för närvarande strax över 8 %. Regeringen
anser därför att statslåneräntan även bör användas för beräkning av den
ränterelaterade delen av förmånsvärdet.
I Konsumentverkets bilkostnadskalkylprogram är kapitalkostnaden
beräknad som ränta på ränta och med hänsyn tagen till skatten på
kapitalinkomst. Den ränta som kapitalkostnaden skall beräknas efter bör
därför vid förmånsberäkningen egentligen korrigeras ned till 70 % av den
valda räntan. För att även ta hänsyn till effekten av ränta på ränta bör dock
nedsättningen av räntefaktorn begränsas till 75 % av den valda
räntesatsen.
Räntedelen skall således beräknas till 75 % av statslåneräntan
multiplicerad med bilens nybilspris. Statslåneräntan vid utgången av
november månad andra året före taxeringsåret bör användas vid
beräkningen.
Det föreslagna regelsystemet har i möjligaste mån kalibrerats så att
förmånsvärdet skall stämma överens med kostnaden för motsvarande
privata bil. Värdeminskning och kapitalkostnader för dyrare bilar är
relativt sett högre. För att få en rimlig anpassning av förmånsvärdet till
kostnaden för motsvarande privata bil har bilarna delats upp i två
prisklasser, dels bilar med inköpspris upp t.o.m. 7,5 basbelopp, dels bilar
vars inköpspris överstiger 7,5 basbelopp.
För båda prisklasserna gäller att 30 % av basbeloppet skall ingå i
förmånsvärdet.
Den prisrelaterade delen beräknas för bilar med inköpspris upp t.o.m.
7,5 basbelopp som 9 % av bilens nybilspris. För bilar med nybilspris som
överstiger 7,5 basbelopp skall prisdelen beräknas som 9 % av 7,5
basbelopp samt 20 % av den del av bilens nybilspris som överstiger 7,5
basbelopp.
Förslaget föranleder ändring i punkt 2 av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370), 10 § uppbördslagen (1953:372) och 5 §
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
58
Prop. 1996/97:19
4.2.4 Sexårsbilar och äldre bilar
Regeringens förslag: Är bilen sex år eller äldre skall värdet alltjämt
beräknas enligt huvudregeln. Men är nybilspriset för årsmodellen
lägre än 80 % av ett uppskattat nybilspris för beskattningsårets
årsmodell av de vanligast förekommande bilarna ägda av juridiska
personer skall i stället som nybilspris anses sistnämnda belopp. Detta
belopp skall också användas för äldre bilar där svårighet föreligger att
bestämma nybilspriset.
Promemorieförslaget stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har lämnat förslaget
utan erinran. Tjänstebilsförlaget Ynnor AB menar att effekten av att vissa
äldre bilar kan få ett högre värde än en ny bil innebär ett avsteg från en
neutral och rättvis beskattning och att regeln således bör ändras.
Skälen för regeringens förslag: Promemorieförslaget innebär i princip
att även bilar som är sex år eller äldre skall värderas enligt huvudregeln
men att det nybilspris som skall ligga till grund för beräkningen aldrig kan
understiga ett visst angivet pris.
När det gäller äldre bilar har det hävdats att reglerna är för förmånliga
och inte gynnar en föryngring av tjänstebilsparken. Nuvarande regler
innebär att förmånsvärdet för en dyr bil, vilken också oftast är större och
mer bränsleslukande, blir lägre än vad som är motiverat.
Regeringen anser att det inte finns skäl att ha kvar nuvarande
förmånliga regler för äldre bilar, eftersom det schabloniserade värdet i
princip bör motsvara kostnaderna för motsvarande privatägda bil. Med
hänsyn till att värdeminskningen generellt avtar på äldre bilar och att
reparationskostnader o.d. har en tendens att öka för äldre bilar bör det
ändå finnas en regel som styr den lägsta nivå värdet kan ha. Dessutom bör
reglerna ge ett incitament till att byta den äldre bilen mot en ny och
därmed oftast till en från miljösynpunkt bättre bil.
Enligt regeringens bedömning bör det därför finnas en spärregel. Detta
kan man uppnå på det sätt som föreslås i promemorian, nämligen genom
att omformulera den nuvarande sexårsregeln till en spärregel. Är bilen sex
år eller äldre skall, om nybilspriset för årsmodellen är lägre än 80 % av ett
uppskattat nybilspris för beskattningsårets årsmodell av de vanligast
förekommande bilarna ägda av juridiska personer, detta belopp i stället
anses som nybilspris.
För bilar av 1991 års modell och äldre kan det finnas svårigheter att
fastställa nybilspriset. 1 sådana fall måste det finnas en regel som anger
vilket pris man skall utgå från. Såsom föreslås i promemorian bör den nu
beskrivna spärregeln därför kunna tillämpas även i dessa fall.
Förslaget innebär att reglerna i punkt 2 av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370), 10 § uppbördslagen (1953:272) och 5 §
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ändras.
59
Prop. 1996/97:19
4.2.5 Värde av bilförmån vid omfattande tjänstekörning
Regeringens förslag: Bilfbrmånsvärdet skall reduceras till 75 % om
förmånshavaren har kört minst 3 000 mil i tjänsten under ett
kalenderår. Jämkning behöver inte sökas.
En särskild jämkningsregel som tar sikte på taxibilar som har körts
minst 6 000 mil i tjänsten infors.
Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Någon särskild
regel for taxibilar föreslogs dock inte.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Sveriges Industriförbund, Volvo Personvagnar AB
och Saab Automobile AB, Firma Bilekonomen & Problemlösaren och
Tjänstebilsförlaget Ynnor AB menar att de båda tidigare jämknings-
nivåerna (70 % vid 3 000 mil och 50 % vid 4 000 mil) bör finnas kvar.
Volvo Personvagnar AB och Saab Automobile AB framhåller att ned-
sättningsnivån bör vara densamma även om arbetsgivaren har tillhanda-
hållit drivmedlet. Säljarnas Riksförbund anser att nedsättningen bör vara
60 % i stället för 75 %. Svenska Taxiförbundet och Företagarnas
Riksorganisation avstyrker att nuvarande jämkningsmöjligheter försämras.
Förbundet menar att förslaget torde försämra de nuvarande jämknings-
möjlighetema för taxibilar. Svenska Taxiförbundet föreslår att särskilda
värderingsregler skall gälla för bilar som används i taxitrafik.
Skälen för regeringens förslag: I Riksskatteverkets rapport Förslag till
förenklingar i skattelagstiftningen (RSV rapport 1995:10) föreslås att
jämkningsgrunden omfattande körning i tjänsten slopas. I de fall jämkning
av bilförmånsvärde på andra grunder skall ske bör, menar
Riksskatteverket, endast utgivaren av förmånen få söka jämkning av för-
månsvärdet. Jämkningsbeslutet skall då gälla även vid avdrag för
förmånstagarens preliminära A-skatt och vid förmånstagarens taxering.
Jämkningsgrunden omfattande tjänstekörning har tolkats olika av
skattemyndigheterna och orsakat många tvister mellan skattemyndigheter
och förmånstagare. Det finns enligt Riksskatteverket inte något tillförlitligt
belägg för att omfattande tjänstekörning generellt leder till en
inskränkning i det privata nyttjandet. Även om bilen används mycket i
tjänsten kan den disponeras för privatköming på fritid.
Konsumentverkets undersökning tyder på att den privata körsträckan
ökar med tjänstekörning upp till en viss nivå (ca 3 000 mil), vilket talar
för att ökad tjänstekömingen inte generellt leder till minskad privat-
köming. Men å andra sidan visar uppgifterna i en genom Säljarnas
Riksförbund gjord Temo-undersökning (jfr promemorian s. 49 och 50) att
denna grupp säljare, som kör långt i tjänsten, har en genomsnittlig privat
körsträcka om ca 1 000 mil per år. Även en av Tjänstebilsförlaget Ynnor
AB gjord undersökning visar på ett visst samband mellan ökad
tjänstekörning och minskad privatköming (jfr promemorian s. 50).
Regeringen anser att det inte har framkommit något som visar att det
60
föreligger ett för förmånsbilshavama generellt samband mellan ökad Prop. 1996/97:19
tjänstekörning och minskad privat körning. Men det kan naturligtvis
finnas ett sådant samband för vissa grupper bland förmånshavama. Detta
stöds bl.a. av resultatet av den undersökning som Säljarnas Riksförbund
har presenterat. Detta kan t.ex. bero mer på villkoren tjänstekömingen än
antalet mil i sig.
Det kan således ifrågasättas om det finns anledning att behålla
möjligheten till jämkning på grund av omfattande tjänstekörning. I likhet
med vad som sägs i promemorian kan det dock hävdas att de som har sin
arbetsplats i bilen förmodligen har behov av och också använder en större
och säkrare bil med mer dyrbar extrautrustning än vad som annars skulle
ha varit fallet. I vissa fall kan det även vara så att arbetsgivaren ställer krav
på valet av bilmodell. Valet styrs också av till vilket ändamål i tjänsten
bilen skall användas. Skall bilen användas för omfattande tjänstekörning
och mycket landsvägsköming ökar kraven på komfort och säkerhet, vilket
också är fallet för bilar i yrkestrafik. Dessa omständigheter kan samman-
taget motivera en viss nedsättning av förmånsvärdet för den som har en
omfattande tjänstekörning. Nedsättningen bör dock inte vara större än att
förmånsvärdet skall bestämmas till 75 % av vad som annars följer av
huvudregeln.
Regeringen anser att det inte finns skäl för en ytterligare möjlighet till
nedsättning enbart på grund av omfattande tjänstekörning. Däremot finns
det skäl att genom en särskild jämkningsregel säkerställa att jämkning
skall kunna medges i fråga om taxibilar som har körts minst 6 000 mil i
tjänsten och möjligheteten att använda bilen privat varit inskränkt i mer än
ringa omfattning.
Sedan Riksskatteverket lämnade sitt förslag har Regeringsrätten i en
dom prövat rätten till jämkning på grund av omfattande tjänstekörning vid
beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter. En närmare redogörelse
för domen finns i promemorian (s. 33-34). Utgången torde innebära att så
gott som samtliga som ansöker om jämkning och har en omfattande
tjänstekörning kommer att få jämkning.
Såsom föreslås i promemorian bör, för att förenkla hanteringen som
ändå är schablonmässig, förmånsvärdet kunna nedsättas direkt vid om-
fattande tjänstekörning, utan ett ansökningsförfarande hos skattemyndig-
heten. Hur regeln härom närmare bör utformas anges i kommentaren till
punkt 2 av anvisningarna till 42 § i avsnitt 8.1.
Riksskatteverket uppger i sin rapport att det finns skäl att anta att 25 %
av bilförmånerna är föremål för ansökan om jämkning på någon av de
möjliga jämkningsgrundema. En inte obetydlig andel härav kan antas
hänföra sig till jämkningsgrunden att "körningen i tjänsten är omfattande".
Genom att slopa jämkningsmöjligheten och i stället bestämma att värdet
skall nedsättas om tjänstekömingen varit minst 3 000 mil torde man
minska den administrativa hanteringen hos skattemyndigheterna.
Förslaget föranleder ändring av punkt 2 och 4 av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370).
61
Prop. 1996/97:19
4.2.6 Jämkning av värdet för bestämmande av underlaget för
preliminär skatt
Regeringens förslag: Jämkning av förmånsvärdet för beräkning av
preliminär A-skatt skall inte kunna sökas av förmånshavaren.
Däremot skall arbetsgivaren även i fortsättningen kunna ansöka om
jämkning for bestämmande av underlaget för beräkning av
arbetsgivaravgifter. Det värde som därvid bestäms skall gälla även for
att bestämma underlaget for preliminär skatt.
Promemorieförslaget stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av en majoritet av remissinstanserna. Sveriges Industriförbund och
Tjänstebilsförlaget Ynnor AB avstyrker dock förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Riksskatteverket föreslår i rapporten
Förenklingar i skattelagstiftningen (RSV Rapport 1995:10) att endast
arbetsgivare eller utgivare av förmånen får beviljas jämkning av
bilförmånsvärdet såvitt gäller preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter.
Arbetsgivaren anger det jämkade värdet på kontrolluppgiften. Det sålunda
jämkade värdet bör gälla även vid den anställdes taxering.
Dagens förfaranderegler är enligt Riksskatteverket otillfredsställande.
Det kan inträffa att tre olika beslut måste fattas beträffande samma situa-
tion. I extremfallet kan dessa beslut komma att fattas av tre olika besluts-
fattare (skattekontor). Risken for bristande enhetlighet och skattebortfall är
betydande. Tilltron till skattemyndigheternas förmåga att fatta enhetliga
och rättvisa beslut kan rubbas.
Jämkningsgrundema vid beräkning av värdet på bilförmån är - om
omfattande tjänstekörning inte längre är jämkningsgrund - i allt väsentligt
knutna till bilens rent fysiska skick eller tillstånd. Om en bil är lyxbil, lätt
lastbil eller personbil inrättad for transport av verktyg eller försedd med
skrymmande utrustning kan i normalfallet utan större svårigheter
klarläggas redan vid inkomstårets ingång eller när bilen börjar nyttjas som
förmånsbil. Härmed finns goda möjligheter att låta arbetsgivaren söka
eventuell jämkning och att låta den bedömning som ligger till grund för
beslutet beträffande arbetsgivaravgifterna gälla i princip även för den
anställdes preliminära A-skatt och vid taxeringen. Förändringar under året
kan beaktas genom att arbetsgivaren söker ny jämkning.
Däremot kvarstår jämkningsgrunden "eller andra sådana
omständigheter" vid taxeringen vilket i förarbetena sades avse sådana
förhållanden att tjänstekömingen visserligen inte var omfattande men
bilen använts huvudsakligen i tjänsten och den skattskyldige kan visa att
den privata körsträckan varit mycket begränsad i förhållande till den totala
körsträckan utan att för den skull ringa användning kan anses föreligga.
Som exempel på sådana bilar nämndes taxibilar. Dessutom föreslås i
avsnitt 4.2.5 en ny jämkningsgrund som tar sikte på just taxibilar.
Möjligheten att söka jämkning på preliminärskattestadiet bör, som
62
Riksskatteverket föreslagit, förbehållas utgivaren av förmånen. Däremot Prop. 1996/97:19
bör detta beslut inte automatiskt ligga till grund for taxeringen.
Omständigheter kan nämligen ha inträffat eller visat sig inte vara kända
för arbetsgivaren, som gör att värdet bör vara något annat. I praktiken
torde dock det jämkade värdet komma att också ligga till grund for
värderingen av bilförmån vid taxeringen.
Förslaget föranleder ändring i 10 § uppbördslagen (1953:272).
4.2.7 Bilar som deltar i test
Regeringens forslag: Jämkning av förmånsvärdet skall kunna ske när
bilen ingår i en större grupp bilar som deltar i ett test eller liknande
för att prova eller introducera ny eller förbättrad miljö- eller
säkerhetsteknik eller liknande. Detta gäller endast om bilen i det
utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom
Europeiska unionens länder eller EES-länder.
Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
Några remissinstanser, bl.a. Riksskatteverket och Länsrätten i Kalmar län
har dock påpekat att såväl lagtext som motiv bör utvecklas for att klargöra
avgränsningen.
Skälen för regeringens förslag: Bilar som endast finns att tillgå som
deltagande i ett försök av en större grupp bilar för att t.ex. utveckla eller
testa ny teknik, nya bränslen m.m. bör kunna få ett jämkat värde. Sådana
bilar har många gånger lika högt och i bland högre nybilspris än sina
traditionella motsvarigheter på bilmarknaden. Det är då rimligt att den
som deltar i ett sådant försök eller en sådan test skall kunna få värdet
jämkat nedåt. Försöket eller testen innebär ju att tekniken inte är fullt
utprovad eller att man t.ex. inte vet hur bilen klarar ett kallt klimat. Även
andra inskränkningar kan förekomma, som t.ex. fallet är för de bilar som
kör på vissa alternativa bränslen för vilka det kan finnas få tankställen.
Jämkning på denna grund bör endast vara möjlig när det är fråga om
utveckling av teknik eller drivmedel som kan förbättra bilars miljöegen-
skaper eller trafiksäkerhetsegenskaper.
Förslaget föranleder ändring i punkt 4 av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370).
63
Prop. 1996/97:19
4.2.8 Avdragsrätt
Regeringens förslag: En delägare i handelsbolag som skall
uttagsbeskattas for fri eller delvis fri bil och som använt förmånsbilen
i näringsverksamheten skall ha rätt till avdrag för kostnaden för
dieselolja med 50 öre per körd kilometer och for annat drivmedel med
80 öre per körd kilometer. Detta skall dock gälla endast under
förutsättning att handelsbolaget inte har betalat drivmedlet.
Den som är skattskyldig för bilförmån och som använt
förmånsbilen vid körning i tjänsten har rätt till motsvarande avdrag.
Förmånshavaren skall under de förutsättningar som gäller vid
resor med egen bil få avdrag för kostnader for resor mellan bostaden
och arbetsplatsen eller resa i samband med tillträdande eller
frånträdande av anställning eller uppdrag. För andra kostnader än
väg-, bro- eller färjeavgifter skall avdrag medges schablonmässigt för
kostnad för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnad
för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detta skall gälla
även när sambo eller närstående till förmånshavaren använder
förmånsbilen for sådana resor.
En motsvarande avdragsrätt införs for den som företagit hemresor
med förmånsbil.
Promemorieförslaget stämmer delvis överens med regeringens förslag.
Förslaget i promemorian innebar dock att avdragsrätt vid användning av
bilen i näringsverksamhet eller i tjänsten endast skulle medges under
förutsättning att förmånshavaren inte skall påföras förmånsvärde av fritt
drivmedel. Vidare föreslogs i promemorian att avdrag för kostnader för
resor mellan bostaden och arbetsplatsen inte skall medges utan endast
beaktas schablonmässigt i bilförmånsvärdet.
Remissinstanserna: De invändningar som framförts av remissin-
stanserna är i huvudsak att det inte är rimligt att avdrag skall vägras enbart
därför att förmån av fritt drivmedel har påförts. Flera remissinstanser anser
att avdrag bör medges för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.
Skälen för regeringens förslag
Kostnader vid resor i tjänsten eller i näringsverksamhet
Eftersom den föreslagna värderingsmodellen bygger på att
förmånshavaren betalar allt drivmedel själv, är det rimligt att avdrag
medges för de kostnader for drivmedel som förmånshavaren åsamkas vid
körning med förmånsbilen i näringsverksamheten eller i tjänsten.
Eftersom bilen är ett inventarium i näringsverksamheten medges avdrag
för alla kostnader hänförliga till detta. Det kan dock tänkas fall där en
delägare i ett handelsbolag själv har betalat allt drivmedel vid körning i
64
näringsverksamheten. Det är då rimligt att delägaren medges avdragsrätt
for kostnaden. Men om handelsbolaget betalar drivmedlet skall delägaren
inte medges avdrag.
Om arbetsgivaren betalar allt drivmedel för tjänstekömingen medges
naturligtvis förmånshavaren inte något avdrag.
Med hänsyn till vad som föreslås i avsnitt 4.2.2 bör avdragsrätten inte
vara beroende av om förmån av fritt drivmedel skall påföras eller ej.
Förslaget föranleder ändring i punkt 32 av anvisningarna till 23 § och
punkt 3 c av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370).
Dessutom krävs följdändringar i 10 § uppbördslagen (1953:272) och 3
kap. 5 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen och för hemresor
Gällande regler innebär att den som är skattskyldig för fri eller delvis fri
bil inte medges avdrag för andra kostnader än väg-, bro- eller färjeavgifter
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.
Som tidigare angetts (avsnitt 4.2.3) skall det vid bestämmandet av
schablonens nivå inte beaktas att förmånshavaren får avdrag för resor till
och från arbetsplatsen. Visserligen innebär en avdragsrätt att antalet
avdragsyrkanden ökar men det är inte tillräckliga skäl för att inte införa
avdragsrätt även för denna grupp.
Regeringen anser således, i likhet med flera remissinstanser, att avdrag
bör medges under de förutsättningar som gäller med egen bil även om
resan företagits med förmånsbil. Detta skall även gälla när sambo eller
närstående till den skattskyldige använder förmånsbilen vid resor mellan
bostaden och arbetsplatsen. Avdrag bör medges för kostnad för dieselolja
med 50 öre per körd kilometer och för kostnad för annat drivmedel med
80 öre per körd kilometer. På motsvarande sätt skall avdrag medges också
för kostnader för resor i samband med tillträdande eller frånträdande av
anställning eller uppdrag.
Riksskatteverket har påpekat att avdragsrätt bör gälla i fråga om
kostnader för hemresor. Regeringen instämmer i detta. En motsvarande
avdragsrätt för drivmedelskostnader bör också införas vad gäller
avdragsrätt för hemresor.
Förslaget föranleder ändring i punkterna 3 b och 4 av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen.
4.2.9 Väg-, bro- och färjeavgifter
Prop. 1996/97:19
Regeringens bedömning: Avdrag för väg-, bro- eller färjeavgifter
skall även i fortsättningen medges vid resa med förmånsbil.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens
bedömning.
65
5 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 19
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot denna bedömning. Prop. 1996/97:19
Skälen för regeringens bedömning: Kostnader for väg- och
broavgifter ingår inte i förmånsvärdet. Om arbetsgivaren betalar för-
månshavarens avgifter vid privat körning är detta en formån som skall tas
upp till beskattning till marknadsvärdet. Ä andra sidan är förmånshavaren
berättigad till avdrag for dessa kostnader om de kan anses skäliga och
avser resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resa i samband med
inställelse eller frånträdande av anställning eller uppdrag. Endast om
kostnaderna for avgifterna tillsammans med kostnaderna for resorna
överstiger 6 000 kr får avdrag göras och då endast med den överskjutande
delen.
Reglerna bör behållas oförändrade.
4.2.10 Kontrolluppgiften
Regeringens förslag: Har bilformån utgetts skall på
kontrolluppgiften lämnas uppgift om bilens modellbeteckning och
årsmodell. Har bilförmånsvärdet satts ned på grund av att den
skattskyldige har betalat ersättning for förmånen skall upppgift också
lämnas om nedsättningens storlek. Dessutom skall kontrolluppgiften
innehålla uppgift om for hur många kilometer ersättning for resa i
tjänsten med förmånsbil har utbetalats samt med kryssmarkering ange
om förmån av fritt drivmedel har utgetts.
Uppgifter i övrigt om ersättning for drivmedel vid resa i tjänsten
med förmånsbil behöver bara lämnas efter föreläggande från
skattemyndigheten.
Promemorians förslag stämmer överens i allt väsentligt med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket avstyrker förslaget om att
kontrolluppgift skall innehålla uppgift om bilens modellbeteckning och
årsmodell men tillstyrker att uppgift skall lämnas om nedsättning av
förmånsvärdet och antalet kilometer tjänstekörning för vilka
drivmedelskostnader ersatts. Företagens IJppgiftslamnar delegation och
Företagarnas Riksorganisation avstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Med dagens regler kan det på
kontrolluppgiften endast utläsas att den skattskyldige har haft en bilförmån
och om värdet har justerats enligt 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare samt om förmånen utgått endast del av år.
För att underlätta kontrollen av bilförmån bör ytterligare uppgifter
lämnas på kontrolluppgiften.
I promemorian föreslås att uppgifter lämnas om bilens modellbe-
teckning, årsmodell och, om förmånsvärdet har satts ned på grund av att
den skattskyldige har betalat ersättning för förmånen, nedsättningens
storlek. Dessutom föreslås, som en följd av att förmånsvärdet inte skall
omfatta drivmedel, att det anges för hur många kilometer drivme-
66
delsersättning har lämnats samt om förmån av fritt drivmedel har påförts.
Det bör i detta sammanhang påpekas att värdet av drivmedelsförmånen
skall beräknas på samma sätt som vid taxeringen, dvs. marknadsvärdet
multiplicerat med 1,2.
Riksskatteverket har avstyrkt att uppgift skall lämnas på kontrolluppgift
om modellbeteckning och årsmodell eftersom dessa uppgifter inte torde
fylla något ändamål när uppgifterna granskas maskinellt.
Promemorieförslaget har till huvudsyfte att underlätta skattemyn-
digheternas kontroll. Riksskatteverket synpunkt att detta inte uppnås
genom att kräva uppgifter om modellbeteckning och årsmodell bygger på
uppfattningen att dessa uppgifter skulle skrivas ut med angivande av årtal
och modellbeteckning. Förslaget förutsätter dock att det upprättas koder
som motsvarar de olika bilmodellerna och årtalen. Med en sådan
utformning av uppgifterna i denna del torde det dock innebära att
kontrollmöjligheterna ökar. Med hänsyn till bilförmånernas totala värde
är det viktigt att det finns ett system som vid en maskinell kontroll ger
signal om avvikelser från normalvärden. Regeringen anser därför att
kontrolluppgiften bör innehålla dessa uppgifter.
Av 3 kap. 6 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-
gifter följer att om någon förmån endast avser en del av året skall uppgift
lämnas om den tid för vilken förmånen utgått. Såsom Riksskatteverket
påpekat behövs således inte någon särskild regel om att uppgift skall
lämnas om hur många månader bilförmån utgått.
Regeringen anser vidare att promemorians förslag om uppgift om antal
kilometer tjänstekörning för vilka ersättning för kostnader för drivmedel
för resa i tjänsten med förmånsbil har betalats och om förmån av fritt
drivmedel enligt punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 42 § behövs.
Uppgiften om drivmedelsförmån bör dock kunna lämnas genom en
kryssmarkering.
5.1.1 Bakgrund
Kontant ersättning eller annan förmån som utgått för en tjänst är i princip
skattepliktig intäkt. Rabatter kan således i vissa fall vara skattepliktiga.
Ett generellt undantag gäller dock för personalrabatter. Reglerna om
personalrabatt finns i 32 § 3 f mom. kommunalskattelagen (1928:370,
KL). Enligt bestämmelsens lydelse fr.o.m. den 1 januari 1996 är
Prop. 1996/97:19
67
personalrabatter skattefria om de ges vid inköp av en vara eller en tjänst Prop. 1996/97:19
från arbetsgivaren eller något annat företag i samma koncern, om varan
eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Även vissa andra förut-
sättningar måste vara uppfyllda för att rabatten skall anses som skattefri
personalrabatt.
Skattefriheten gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för
utfört arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan
erhålla på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger
personalrabatt som är sedvanlig i branschen.
Rabatter som lämnas för visad kundtrohet och som finns bl.a. inom
flyg- och hotellbranschen kan således vara skattepliktiga om de utnyttjas
för privat bruk.
En grundläggande förutsättning för beskattning är att mottagarens
arbetsgivare eller uppdragsgivare bekostat de varor eller tjänster som ger
rätt till rabatten eller att förmånen av annat skäl kan anses som ett utflöde
av tjänsten.
När det gäller flygbranschen erbjuder de flesta flygbolagen en form av
trohetsrabatt, s.k. frequent flyer-rabatt, som exempelvis innebär att
resenärerna belönas med ett antal poäng varje gång de väljer att flyga
med samma flygbolag. Ett visst antal ihopsamlade poäng medför sedan
att resenären kan få en flygresa, hotellrum, hyrbil eller annan förmån
gratis eller till rabatterat pris. En förmån av detta slag är således, om
ingen undantagsregel finns, skattepliktig om den grundar sig på
tjänsteresor som arbetsgivaren har betalat och förmånen inte utnyttjats i
tjänsten. Vidare anses den som utgett en skattepliktig förmån vara
skyldig att lämna kontrolluppgift till skattemyndigheterna och skyldig att
betala socialavgifter.
Den 1 januari 1992 undantogs frequent fly er-rabatter vid utrikes
flygresor från skatteplikt genom en bestämmelse i 32 § 3 f mom. KL. I
prop. 1995/96:152 Beskattning av förmån av utbildning och andra
åtgärder vid personalavveckling, m.m. föreslog regeringen att undantaget
skulle slopas fr.o.m. den 1 januari 1997. Riksdagen har beslutat i
enlighet med förslaget (bet. 1995/96:SkU25, rskr. 1995/96:274, SFS
1996:651).
Bakgrunden till att skattefriheten infördes var bl.a. att möjligheten för
svenska skattemyndigheter att beskatta de frequent flyer-rabatter som
lämnas av utländska bolag ansågs i det närmaste obefintlig, om inte den
skattskyldige själv redovisar förmånen. Flygbolaget som utgivare av
rabatten ansågs skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 4 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Det innebar dock
svårigheter för det kontrolluppgiftsskyldiga bolaget att veta om rabatten
faktiskt kommit att utnyttjas och, om den utnyttjats, vilken del av
rabatten som grundar sig på av arbetsgivaren betalda resor.
I propositionen anför regeringen flera omständigheter för att det är
arbetsgivaren som bör anses vara den som gett ut förmånen och därmed
skall lämna kontrolluppgift. Regeringen anför bl.a. följande.
"Rätten till bonuspoäng torde kunna ses som en del av avtalet mellan
68
arbetsgivaren och flygbolaget om transport av resenären. Att bonus-
poängen är personliga skulle således inte spela någon roll. Även en
flygbiljett är ju personlig och kan normalt inte utnyttjas av någon
annan. Detta innebär att en anställd som vid en tjänsteresa registrerar
bonuspoäng i så fall gör detta för sin arbetsgivares räkning. Den rätt
till bonuspoäng som grundar sig på av arbetsgivaren betalda resor bör
således inte anses tillhöra resenären utan arbetsgivaren. Med en sådan
utgångspunkt är det naturligtvis arbetsgivaren och inte flygbolaget som
skall lämna kontrolluppgift och betala sociala avgifter när en skattskyl-
dig får utnyttja bonusen för privat bruk. Detta gäller oavsett vilket
flygbolag som är rabattgivande."
Lagrådet anförde i sitt yttrande över förslagen i den lagrådsremiss som
föregick prop. 1995/96:152 att detta resonemang inte är helt
invändningsfritt. Mot bakgrund av att den nu gällande skattefriheten
avser förmåner som transportföretag har gett ut, torde det inte kunna
förväntas att kontrolluppgiftsskyldigheten enbart på grund av sådana
förarbetsuttalanden kommer att tillämpas så att den skall ligga på arbets-
givaren. För att uppnå detta bör därför enligt Lagrådets mening i lagtext
anges att ifrågavarande rabatter och andra förmåner skall anses utgivna
av arbetsgivaren.
Regeringen uttalade i propositionen att den delade Lagrådets
uppfattning att en lagreglering behövs och att den hade för avsikt att
senare återkomma med förslag till regler som klargör att det är arbets-
givaren och inte flygbolaget som skall lämna kontrolluppgift och betala
sociala avgifter för förmånen.
Skatteutskottet uttalade att den omständigheten att systemet med
trohetsrabatter inom flygbranschen ordnats på ett sätt som kan medföra
administrativa problem för företagen inte bör föranleda en annan
bedömning än att undantaget från skatteplikt bör slopas. Utskottet utgick
från att de administrativa frågorna skulle komma att belysas i det förslag
som regeringen avser att lägga fram rörande kontrollupgifter och
redovisning av arbetsgivaravgifter m.m. (bet. 1995/96:SkU25).
Prop. 1996/97:19
5.1.2 Gällande rätt
Inkomsttaxeringen
Till intäkt av tjänst hänförs avlöning, arvode och kostnadsersättning samt
annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten (32 § 1
mom. första stycket a kommunalskattelagen [1928:370], KL). Härav
följer att om en skattskyldig får rabatt hos annan än arbetsgivaren och
rabattförmånen utgått för tjänsten är den skattepliktig, såvida det inte är
fråga om sådan skattefri personalrabatt som regleras i 32 § 3 f mom. KL
(jfr avsnitt 5.1.1).
Ett exempel på en skattepliktig rabattförmån ges i rättsfallet RÅ 1987
ref. 81 (förhandsbesked). Förhållandena i rättsfalllet var i huvudsak
följande. SIF hade träffat avtal med SJ om s.k. tågkonto för tjänsteresor.
69
SIF erhöll härigenom 50 % rabatt på alla tågbiljetter. Biljetter kunde
beställlas både för tjänsteresor och privatresor. Sökandena i målet, som
var anställda i SIF, önskade få svar på om privatresor med utnyttjande av
tågkontoavtalet kunde bli föremål för beskattning. Avtalet mellan SIF och
SJ gällde för en treårsperiod och omfattade tjänsteresor inom landet med
tåg som betalades av SIF. SIF betalade för avtalsperioden en "fast
kostnad till SJ" om 1,1 miljoner kr. SIF tilldelades tågkonton utvisande
vilka färdbiljetter m.m. som levererades till fullt normalpris. SJ
fakturerade levererade biljetter månadsvis och gjorde härvid avdrag med
50 % av fakturans slutsumma. Dåvarande Riksskatteverkets nämnd för
rättsärenden ansåg att utnyttjandet av tågkontot för köp av biljetter till
privatresor var skattepliktigt. Nämnden angav som skäl härför bl.a. att de
anställdas möjlighet att utnyttja kontot för privat ändamål hade sin grund
i anställningen hos SIF och arbetsgivarens avtalsförhållande med SJ.
Regeringsrätten ändrade inte förhandsbeskedet.
Även om resenären med egna medel eller med ett privat kreditkort i
ett första skede betalar en tjänsteresa och sedan i ett senare skede får
ersättning för resan från arbetsgivaren torde rabatten eller bonusen, som
belöper på vad arbetsgivaren har betalat, vara skattepliktig (jfr RÅ 1988
ref. 54).
Prop. 1996/97:19
Avdrag för preliminär skatt
Preliminär A-skatt skall betalas av skattskyldig med belopp vilket så nära
som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten. Den preliminära A-
skatten betalas normalt genom skatteavdrag (3 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272, UBL).
Preliminär A-skatt skall i princip betalas för sådan ersättning för
arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar. Åtnjuter den
skattskyldige jämte kontant inkomst andra förmåner skall preliminär A-
skatt beräknas efter inkomstförmånemas sammanlagda värde (8 § UBL).
Preliminär A-skatt skall inte betalas för ersättning som tillsammans med
annan ersättning för arbete från samma utbetalare understiger 10 000 kr
under inkomståret, om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo
och vad som utbetalas inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet (3 § 2 mom. UBL).
Vid utbetalning av kontant ersättning för arbete skall den som betalar
ut ersättningen göra avdrag för betalning av mottagarens preliminära A-
skatt. Har mottagaren F-skattesedel eller såväl A- som F-skattesedel och
åberopar han skriftligen F-skattesedeln skall skatteavdrag inte göras. I
sådant fall skall preliminär F-skatt betalas av den som tilldelats F-skat-
tesedel. Om den sammanlagda ersättningen från utbetalaren för arbete
under kalenderåret kan antas understiga 1 000 kr föreligger inte
skyldighet att göra skatteavdrag (39 § 1 mom. UBL).
Avdrag för preliminär skatt skall inte göras på grund av utgiven
rabattförmån såvida inte utbetalaren också betalar ut kontant ersättning. I
sådant fall skall också rabattförmånens värde ingå i underlaget för
70
beräkning av preliminär skatt.
Prop. 1996/97:19
A rbetsgi varav gifter
Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter är summan av vad
arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan
ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock
inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller i fall som avses i 3
kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
annan ersättning för utfört arbete.
Enligt 3 kap. 2 § AFL skall ersättning i pengar eller andra skatteplik-
tiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension räknas som
inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst
1 000 kr, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger
ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. I prop.
1995/96:209 föreslås att bestämmelsen ändras så att vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst inte skall ingå andra skattepliktiga
förmåner än ersättning i pengar och inte heller skattepliktiga
kostnadsersättningar. I avgiftsunderlaget skall dock även i fortsättningen
naturaförmåner ingå.
I avgiftsunderlaget skall även ingå ersättning i sådana fall där den
utbetalas för utfört arbete utan att anställning eller uppdrag föreligger.
Detta innebär också att avgift skall tas ut även om arbetet inte utförts i
direkt förvärvssyfte. Den för vars räkning arbetet utförs behöver alltså
inte nödvändigtvis vara samma person som utger förmånen för att av-
giftsskyldighet skall uppkomma.
1 den mån förmån av rabatt eller bonus således är att anse som
ersättning för arbete skall den som ger ut förmånen betala arbetsgivarav-
gifter även om arbetet inte utförts för denne.
Egenavgifter
Om en förmån enligt lagen om allmän försäkring hänförs till inkomst av
annat förvärvsarbete skall fömånen ingå i underlaget för uttag av
egenavgifter. Med inkomst av annat förvärvsarbete avses bl.a. i detta fall
ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner eller ersättning som utgör skattepliktig inkomst av
tjänst enligt kommunalskattelagen och som, utan att anställningsför-
hållande föreligger, utbetalas av fysisk person bosatt utomlands eller
utländsk juridisk person, allt i den mån inkomsten inte är att hänföra till
inkomst av anställning.
En skattepliktig rabatt eller bonus som t.ex. utges av en utländsk
generalagent skall alltså ingå i underlaget för uttag av egenavgifter.
71
Pensionsgrundande inkomst
Prop. 1996/97:19
Pensionsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomster av
anställning och inkomster av annat förvärvsarbete i den mån summan
överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet (11 kap. 5 § AFL).
Om ersättningen är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete
måste ersättningen i regel uppgå till minst 1 000 kr för att medräknas i
den pensionsgrundande inkomsten. Denna beloppsgräns gäller dock inte
om ersättningen utgör sådan skattepliktig inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen som, utan att anställningsförhållande förelegat,
betalats ut av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk
person. Inte heller tas ersättning för arbete för någon annans räkning i
pengar eller andra skattepliktiga förmåner med vid beräkningen om
ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått
till minst 1 000 kr eller är inkomst av näringsverksamhet (11 kap. 3 §
AFL).
I den mån övriga förutsättningar för att en skattepliktig förmån skall
ingå i underlaget för pensionsgrundande inkomst är uppfyllda skall även
värdet av rabatt eller bonus ingå i underlaget.
Kontrolluppgiftsskyldighet
Kontrolluppgift om lön och arvode, andra ersättningar eller förmåner
som utgör skattepliktig intäkt skall lämnas av den som betalat ut beloppet
eller gett ut förmånen.
Kontrolluppgift skall lämnas för den som av den uppgiftsskyldige har
fått skattepliktigt belopp eller skattepliktig förmån. Uppgiftsskyldighet
föreligger även i fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får
för arbete och som för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte
mottagaren antingen har enbart en F-skattesedel eller både en F-skatte-
sedel och en A-skattesedel och skriftligen åberopat en F-skattesedel samt
för sådan ersättning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt beskattas som intäkt av kapital.
Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt (3 kap. 4 § lagen [1990:325] om
självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK). Utgiven förmån skall tas
upp oavsett om den utgått kontant eller på annat sätt eller utgjort
ersättning för kostnader som mottagaren betalat.
Om mottagaren har betalat ersättning för en förmån skall förmånsvär-
det sättas ned med ersättningens belopp. Avser förmånen endast en del av
året skall uppgift lämnas om den tid för vilken förmånen utgått (3 kap.
6 § LSK).
Värdet av förmåner som utgått i annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i KL. Vid beräkning av värdet av
bilförmån, kostförmån och bostadsförmån gäller dock särskilda regler.
Om värdet har justerats enligt 5 § andra stycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering har
72
skett. Det sammanlagda värdet av förmånerna skall anges särskilt för sig
(3 kap. 7 § LSK).
I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivare
skall betala arbetsgivaravgifter. I kontrolluppgiften skall slutligen tas upp
sådant avdrag som har gjorts för preliminär skatt (3 kap. 9 § LSK).
Prop. 1996/97:19
5.2.1 Skyldighet att betala socialavgifter och lämna kontrolluppgift
Regeringens förslag: Arbetsgivaravgifter avseende skattepliktig
rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall betalas av den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen om denne är någon
annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Motsvarande skall gälla i fråga om skyldighet att lämna
kontrolluppgift och göra avdrag för preliminär A-skatt.
Detta innebär att arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter,
göra avdrag för preliminär A-skatt och lämna kontrolluppgift på
sådana skattepliktiga förmåner som t.ex. trohetsrabatter inom
flygbranschen eller hotellbranschen som grundar sig på kostnader
som arbetsgivaren stått för.
Promemorieförslaget stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket, Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR och Landsorganisationen LO tillstyrker i princip
förslaget. Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och
Företagens Uppgiftslämnardelegation avstyrker förslaget och anser att
frågan om skattefrihet för s.k. frequent flyer-rabatter bör omprövas.
Även Tjänstemännens Centralorganisation avstyrker förslaget. Länsrätten
i Kristianstads län är tveksam till förslaget dels på grund av
kontrollsvårigheterna, dels med anledning av de gräns-
dragningssvårigheter som uppkommer. Länsrätten anser att en del av
svårigheterna sannolikt skulle minska om uppgiftsskyldigheten
begränsades till förmåner av lite större värde. Arbetsgivarverket anser att
förslagen är genomförbara men anser att det finns anledning att noga
överväga om det är lämpligt att förändra skattereglerna på föreslaget sätt.
Svenska Revisorsamfundet SRS anser att det bör enbart ankomma på den
skattskyldige att redovisa förmånen i deklarationen och att denne skall
betala egenavgifter. Statskontoret anser att många frågor kvarstår olösta
och det måste vara möjligt att kontrollera utnyttjade rabatter och
kostnaderna och de administrativa svårigheterna måste stå i proportion
till statens intäkter.
Skälen för regeringens förslag: När arbetsgivaren utger en rabatt-
73
förmån och den inte är att beteckna som en sådan personalrabatt som är Prop. 1996/97:19
skattefri skall naturligtvis arbetsgivaren betala de arbetsgivaravgifter som
hänför sig till förmånen. En grundläggande förutsättning är dock att
rabatten är att anse som ersättning för arbete eller eljest utgått för
tjänsten.
Som tidigare redovisats i avsnitt 5.1.3 är i princip all ersättning för
arbete avgiftsgrundande. Det spelar alltså inte någon roll om ersättningen
eller förmånen utges av någon annan än den för vilken arbetet utförts.
Som arbetsgivare räknas då den som har utgett förmånen eller
ersättningen.
En grundläggande fråga när det gäller om ett rabattgivande företag
som vänt sig till en anställd på ett annat företag skall betala
arbetsgivaravgifter eller inte är om det måste krävas att det som utges är
ersättning för arbete eller om det räcker med att ersättningen utgått med
anledning av tjänsten.
Om arbetsgivaren på något sätt har förmedlat eller förhandlat sig till
rabattförmåner för sina anställda bör rabatten vara att anse som
ersättning för arbete. Arbetsgivarens medverkan till rabatten kan ta sig
olika uttryck. Det kan vara fråga om rabatter som ges i efterhand till
följd av kundtrohet, som t.ex. flygbranschens och hotellbranschens
trohetsrabatter. När dessa rabatter bygger på vad arbetsgivaren har
betalat är de således att anse som ersättning för arbete. Det kan också
vara fråga om rabatter som ges i samband med den anställdes privata
inköp. Som exempel kan nämnas att arbetsgivaren i samband med ett
avtal om inköp av ett större antal persondatorer lyckas uppnå ett avtal
som innebär att det säljande företaget lämnar 20 % rabatt på
försäljningspriset men att också de anställda skall få samma rabatt om de
köper datorer för privat bruk. Gemensamt för båda fallen är att
arbetsgivaren på något sätt har medverkat till rabatten.
Om däremot ett utomstående företag utan någon kontakt med arbets-
givaren vänder sig till arbetstagarna med ett erbjudande om rabatt om de
handlar hos företaget, kan rabatten knappast anses utgöra ersättning för
arbete. I dessa fall torde det rabattgivande företaget inte behöva betala
arbetsgivaravgifter även om rabatten skulle anses som skattepliktig
inkomst vid mottagarens taxering.
Sammanfattningsvis torde gällande regler innebära att om en
rabattförmån är att anse som ersättning för arbete utgivaren av rabatten
eller bonusen är att betrakta som arbetsgivare i avgiftshänseende.
Såsom regeringen anfört i prop. 1995/96:152 kan det i vissa fall
ifrågasättas om inte arbetsgivaren snarast är att anse som utgivare av den
skattepliktiga förmånen även om det är någon annan som är rabatt-
givande. Detta gäller främst i sådana fall där förmånen utfaller till följd
av köptrohet eller liknande och det är arbetsgivaren som är den slutlige
betalande köparen.
För att uppnå detta bör enligt vad Lagrådet uttalat i lagtext anges att
ifrågavarande rabatter och andra förmåner skall anses utgivna av
arbetsgivaren (jfr avsnitt 5.1.1). Regeringen delade Lagrådets uppfattning
att en lagreglering behövs för att klargöra att det är arbetsgivaren och
74
inte t.ex. flygbolaget som skall lämna kontrolluppgift och betala sociala
avgifter för förmånen.
Frågan är dock var gränsen skall dras mellan sådana förmåner för
vilka arbetsgivaren skall betala socialavgifter och lämna kontrolluppgift
för och sådana för vilka det rabattgivande eller förmånsgivande företaget
skall fullgöra dessa skyldigheter.
Det finns en skillnad mellan rabatter som arbetsgivaren medverkar till
på ett eller annat sätt och sådana där arbetsgivaren inte medverkar och
kanske inte ens känner till att de anställda får. För förmåner av det
senare slaget kan det inte komma i fråga att övervältra ansvaret för
socialavgifter och kontrolluppgift från det rabattgivande företaget till
arbetsgivaren. Dessa förmåner kan helt lämnas åt sidan här.
Den grupp förmåner som är av intresse i förevarande sammanhang är
sådana som arbetsgivaren har medverkat till. Man kan här urskilja två
typer av medverkan från arbetsgivarens sida. Den ena kännetecknas av
att förmånen utgår till följd av vad arbetsgivaren har köpt eller bekostat.
Den andra gruppen av förmåner utgår visserligen till följd av privata
inköp men arbetsgivaren har medverkat till att rabatt- eller bonusavtalet
har kommit till stånd.
I den första typen av fall bör det rimligen vara så att arbetsgivaren kan
kräva en redovisning av den anställde avseende de förmåner som utgår
till följd av arbetsgivarens kostnader.
Några remissinstanser har föreslagit att den skattskyldige själv i sin
deklaration skall redovisa förmånen och betala egenavgifter för denna.
Som redovisats i avsnitt 5.1.2 utgår sådana avgifter i dag i speciella
situationer. Regeringen anser dock att i de situationer som det nu är fråga
om bör socialavgifterna betalas i form av arbetsgivaravgifter. Det
främsta skälet till detta är intresset av enhetliga och enkla regler.
Ytterligare ett skäl är att så många uppgifter som möjligt bör vara
förtryckta på den förenklade självdeklarationen. Det bör därför vara
arbetsgivaren som skall betala arbetsgivaravgifter och lämna kontroll-
uppgift.
Det är dock mera tveksamt om arbetsgivaren i den andra typen av fall
skall kunna kräva löpande redovisning för privata inköp som den
anställde gör och som innebär att den anställde tillgodogör sig rabatter
som arbetsgivaren medverkat till. Det är dessutom lättare för det rabatt-
givande företaget att i sådant fall hålla reda på omfattningen av
förmånerna. Det finns därför fog för att det är rabattutgivaren som i
sådana fall skall betala arbetsgivaravgifter. Gällande rätt torde också
innebära detta varför det inte behövs någon ändring av reglerna i detta
avseende.
De förslag som lämnas i det följande tar därför sikte enbart på den
förstnämnda typen av fall, där rabatten eller bonusen utgår till följd av
vad arbetsgivaren har köpt eller bekostat.
De invändningar mot en ordning där arbetsgivaren skall betala
arbetsgivaravgifter och som framförts är bl.a. att det är orimligt att
arbetsgivaren under straffansvar åläggs en kontrolluppgiftsskyldighet och
ansvar för arbetsgivaravgifter för en förmån som arbetsgivaren inte utgett
Prop. 1996/97:19
75
och som ligger utanför arbetsgivarens kontroll. Regeringen återkommer Prop. 1996/97:19
till denna fråga i avsnitt 5.2.2. Några remissinstanser menar att med
hänsyn till de svårigheter som förslaget är förknippat med bör
skattefriheten för frequent flyer-rabatter återinföras.
Inledningsvis bör klargöras att regeringen inte delar remissinstansernas
uppfattning att skattefriheten för trohetsrabatter inom flygbranschen bör
återinföras. För det första är det inte bara fråga om rabatter och bonus i
form av frequent flyer-rabatter utan om alla slags förmåner som utges
under motsvarande förhållanden. Det kan t.ex. vara fråga om förmån av
en gratis hotellövemattning till följd av ett visst antal övernattningar
inom en viss hotellkedja eller bonusförmåner till följd av inrikes
flygresor. För dessa andra slags förmåner har något undantag från
skatteplikt inte funnits vid inkomsttaxeringen. I dessa fall skall således
redan i dag arbetsgivaravgifter betalas och kontrolluppgift lämnas. Det
kan inte komma i fråga att införa en generell skattefrihet för förmåner
som utgår från arman än arbetsgivaren. Det skulle innebära en avvikelse
från de grundläggande principerna i skattelagstiftningen och kan också
befaras ge icke önskvärda spridningseffekter.
En remissinstans har föreslagit att införandet av en beloppsgräns för
förmånerna inom vilken arbetsgivaravgifter inte behöver betalas och
kontrolluppgift avges. Reglerna innehåller redan sådana beloppsgränser.
Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte om det kan antas att vad
arbetsgivaren kommer att betala ut till arbetstagaren under inkomståret
inte uppgår till minst 1 000 kr. Vad gäller arbetsgivaravgifter skall bl.a.
bortses från ersättning till en och samme arbetstagare om den under året
inte uppgått till 1 000 kr. Vad gäller skyldigheten att avge kontrolluppgift
finns också beloppsgränser. Bl.a. behöver inte kontrolluppgift lämnas för
ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall om
det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 100 kr.
Regeringen anser att även de förmåner som förslaget nu avser skall
inordnas i de ordinarie reglerna. Det innebär att någon särskild
beloppsgräns inte bör gälla för dessa förmåner.
Som tidigare redovisats bör rabatt, bonus eller annan förmån som ges
till följd av kostnader som arbetsgivaren har haft för tjänster egentligen
tillkomma arbetsgivaren. Arbetsgivaren kan därför i förhållande till
arbetstagaren reglera i vad mån kostnader för tjänsteresor och liknande
får läggas till grund för rabatt- eller bonusberäkningar. Redan i dag har
t.ex. flera arbetsgivare regler om att sådan bonus inte får användas för
privat bruk. Genom att arbetsgivaren reglerar detta kan han också få
uppgifter om t.ex. rabattens eller bonusens storlek och när den
tillhandahålls en anställd.
SAS har i sitt remissvar redovisat att resenären löpande får
redovisning som visar de sträckor som flugits och de bonuserbjudande
som reserverats samt antal poäng som finns kvar. För att erhålla poäng
måste dessutom medlemmen uppge sitt medlemsnummer antingen vid
reservation av resan eller vid incheckningen. Resenären måste alltså vara
aktiv för att resan skall bli poänggrundande.
Svårigheten med att kontrollera när en förmån åtnjuts - och därmed
76
blir skattepliktig - är inte något specifikt för just denna typ av förmån. I Prop. 1996/97:19
prop. 1995/96:152 uttalades att beskattningstidpunkten för frequent flyer-
rabatter torde inträffa när resenären utnyttjar rabatten. Arbetsgivaren får
göra en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.
Några av remissinstanserna har berört frågan om vem som skall
värdera förmånen och svårigheterna att värdera förmånen.
Det åligger naturligtvis arbetsgivaren att värdera förmånen men
regeringens förslag i avsnitt 5.2.2 innebär också att förmånstagaren
måste ge sådana uppgifter om förmånen att arbetsgivaren kan göra en
riktig värdering.
Det kan inte anses svårare att värdera en förmån som utges på sätt
som nu är i fråga än att värdera naturaförmåner i allmänhet. Enligt
huvudregeln i 42 § andra stycket KL skall förmåner värderas till
marknadsvärdet. Med marknadsvärde avses det pris som betalas på
orten, om det varit fråga om att för kontanta medel inköpa produkter,
varor eller andra förmåner som ingår i lön eller annan inkomst. Om ett
sådant pris inte direkt kan anges, skall värdet tas upp till det belopp som
med hänsyn till rådande förhållanden kan beräknas vid en betalning med
kontanta medel (punkt 1 av anvisningarna till 42 § KL). En bedömning
av vad som är marknadsvärdet får således göras i varje enskilt fall. Om
vad arbetsgivaren finansierat är endast en del av de kostnader som ligger
till grund för förmånen får en proportionering göras. En proportionering
får också göras om det är fråga om flera arbetsgivare som har haft de
kostnader som ligger till grund för rabatten eller bonusen.
Naturligtvis innebär reglerna en ökad administration för arbetsgivarna
men det är en nödvändig följd av att förmånerna är skattepliktiga. Det är
dessutom möjligt för arbetsgivarna att undvika detta merarbete genom att
antingen inte tillåta att tjänsteresor läggs till grund för bonuspoäng eller
att se till att eventuella trohetsrabatter eller andra förmåner används i
tjänsten.
Statskontoret menar att om arbetsgivaren skall kunna lämna
kontrolluppgift om utnyttjade rabatter bör de få underlag från
flygbolagen. Samma svårigheter och nackdelar med att lägga
arbetsgivaravgifts- och kontrolluppgiftsskyldigheten på det rabatt-
utgivande flygbolagen, som bl.a. har motiverat att arbetsgivaren i stället
skall åläggas denna skyldighet, kan anföras mot en sådan
uppgiftsskyldighet från flygbolagens sida som föreslås av Statskontoret.
Regeringen anser därför att en sådan uppgiftsskyldighet inte är lämplig.
Svenska Revisorsamfundet SRS har i sitt remissyttrande föreslagit att
avgiftsskyldighet i första hand av förenklingsskäl endast bör inträda en
gång om året. I andra hand föreslår samfundet att förmånen skall
redovisas i samband med den löneredovisning som infaller i månaden
efter det att den anställde anmäler att han utnyttjat förmånen och
avgiftsskyldigheten inträder därför månaden därefter.
Regeringen anser att även i detta avseende bör förmånerna i möjligaste
mån inordnas i det nuvarande systemet utan särlösningar. De förmåner
som förslaget avser skiljer sig emellertid från andra förmåner för vilka
arbetsgivaren skall göra avdrag för preliminär skatt och betala
77
arbetsgivaravgifter i så avgörande hänseenden att en undantagsreglering Prop. 1996/97:19
är motiverad. Preliminärskatteavdrag bör därför göras när arbetsgivaren
fått kännedom om att förmånen är åtnjuten och arbetsgivaravgifter
betalas månaden därefter.
På motsvarande sätt som nu föreslagits i fråga om vem som skall
betala arbetsgivaravgifter skall särskild löneskatt betalas.
Förslaget föranleder ändring i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om
socialavgifter, 8 § uppbördslagen (1953:272), 3 kap. 4 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 1 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster samt 3 kap.
2 a § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
5.2.2 Den skattskyldiges uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Den som är skattskyldig för en skattepliktig
rabatt, bonus eller annan förmån, som utges på grund av kundtrohet
eller liknande för vilken kontrolluppgiftsskyldighet föreligger skall
på annat sätt än muntligen till den kontrolluppgiftsskyldige lämna
uppgift om förmånens art och omfattning och under vilken månad
denna åtnjutits. Uppgiften skall lämnas senast månaden efter det att
förmånen åtnjutits.
Promemorieförslaget stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS tillstyrker
förslaget. Länsrätten i Kristianstads län ifrågasätter om det inte vore
lämpligt med en beloppsgräns för vilka förmåner man skall lämna uppgift
om. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anser
att det inte finns någon koppling mellan den i förslaget ålagda
uppgiftsskyldigheten och arbetsgivarens straffansvar och ansvar för
lämnande av oriktiga uppgifter och i kontrolluppgift och
uppbördsdeklaration.
Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till den skyldighet som
enligt vad som sägs i föregående avsnitt skall åläggas arbetsgi-
varen/uppdragsgivaren måste även den anställdes/uppdragstagarens
skyldigheter gentemot arbetsgivaren/uppdragsgivaren klargöras.
I lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK)
finns noggrant angivet vilka uppgifter som skall lämnas i
självdeklarationen och i kontrolluppgiften. Men endast i ett fåtal fall finns
det närmare angivet i vilken utsträckning den som kontrolluppgiften avser
skall lämna uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige. Däremot finns det
ansvarsbestämmelser som anger vad följden kan bli om man uppsåtligen
lämnar oriktiga uppgifter om förhållande som har betydelse för
skyldighetens fullgörande till arbetsgivare eller någon annan som är
skyldig att avge kontrolluppgift angående honom. Fr.o.m. den 1 juli
78
1996 återfinns ansvarsbestämmelserna i 7 och 8 §§ skattebrottslagen Prop. 1996/97:19
(1971:69).
Enligt 7 § första stycket 2 skattebrottslagen skall den som på annat sätt
än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till någon som är skyldig
att för honom innehålla skatt eller lämna kontrolluppgift eller motsvaran-
de underrättelse dömas för skatteredovisningsbrott, om uppgiften rör för-
hållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande eller för
skyldigheten för honom eller arman att betala skatt. Detsamma gäller den
som uppsåtligen underlåter att lämna föreskriven uppgift. Straffet är
böter eller fängelse i högst sex månader. Även om man begår sådan
gärning av grov oaktsamhet kan man enligt 8 § skattebrottslagen dömas
till ansvar för vårdslös skatteredovisning till böter eller fängelse i högst
sex månader. Dessa bestämmelser kan således bli tillämpliga om den
skattskyldige underlåter att underrätta den kontrolluppgiftsskyldige om att
han åtnjuter en skattepliktig rabatt, bonus eller annan förmån.
Det bör klart anges i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
att mottagaren av den skattepliktiga förmånen har en uppgiftsskyldighet
gentemot den kontrolluppgiftsskyldige. En sådan skyldighet bör avse
uppgift om förmånens art, storlek och under vilken månad denna
åtnjutits. I promemorian har föreslagits att uppgiften skall lämnas så
snart som möjligt. Som några remissinstansers påpekat bör denna
tidsangivelse vara mera exakt eftersom underlåtenhet är förenad med
straffansvar. Regeringen anser därför att dessa uppgifter bör lämnas
senast månaden efter det att förmånen åtnjutits.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anser i
sitt gemensamma remissvar det oacceptabelt att arbetsgivarna under
straffansvar åläggs ansvar för arbetsgivaravgifter för en förmån som
ligger utanför arbetsgivarens kontroll. De har också tagit upp frågan om
arbetsgivarens ansvar när arbetstagaren inte meddelar sin arbetsgivare
uttag av bonusresa och ifrågasätter om inte arbetsgivaren i en sådan
situation enligt gällande rätt lämnat oriktig uppgift och således i efterhand
kan påföras arbetsgivaravgifter och avgiftstillägg.
Arbetsgivarens redovisningsskyldighet i uppbördsdeklarationen in-
träder med regeringens förslag till lydelse av 4 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare först månaden efter det att
arbetsgivaren fått kännedom om att förmånen åtnjutits. Något
straffansvar för arbetsgivaren kan således inte komma i fråga förrän efter
det att han har fått kännedom om förmånen och ändå underlåtit att
redovisa den. Samma sak gäller frågan om oriktig uppgift i
avgiftshänseende.
Förslaget om uppgiftsskyldighet föranleder införande av en ny be-
stämmelse, 3 kap. 4 a §, i lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
79
Prop. 1996/97:19
Regeringens förslag: Företag som omfattas av lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen om
årsredovisning i försäkringsföretag skall till sin självdeklaration foga
årsredovisningen. I sådana fall skall uppgifter från bokföringen i form
av ett s.k. räkenskapsschema inte lämnas i självdeklarationen.
Riksskatteverkets förslag överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 19 § första stycket lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK), skall den
som har inkomst av näringsverksamhet i sin självdeklaration lämna
uppgifter från bokföringen avseende dels intäkter, kostnader,
bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga avsättningar, dels
tillgångar, skulder, obeskattade reserver och eget kapital.
Företag i allmänhet fullgör uppgiftsskyldigheten genom att som en del
av självdeklarationen redovisa uppgifterna i ett s.k. räkenskapsschema. Av
Riksskatteverkets föreskrifter, RSFS 1990:27, framgår närmare innehållet
i och uppbyggnaden av räkenskapsschemat. Uppgifterna i
räkenskapsschemat tas in i skatteförvaltningens ADB-system och används
i kontrollsammanhang.
Kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag fullgör i
princip uppgiftsskyldigheten på samma sätt som företag i allmänhet. Med
hänsyn till de speciella kraven på redovisning i form av indelning och
specifikationsgrad för denna kategori företag har det emellertid tagits fram
särskilda räkenskapsscheman, ett för kreditinstitut och värdepappersbolag
och ett för försäkringsföretag. Innehållet i och uppbyggnaden av
respektive räkenskapsschema framgår av Riksskatteverkets föreskrifter
RSFS 1991:36 och RSFS 1991:37. Innehållet i dessa företags
räkenskapsscheman tas inte in i skatteförvaltningens ADB-system. Detta
har huvudsakligen sin grund i att registrering och behandling av sådana
uppgifter skulle kräva ett särskilt ADB-system och att antalet berörda
företag har ansetts för litet för att motivera de kostnader detta skulle
innebära.
I samband med införandet av en ny årsredovisningslag (1995:1554) har
även nya speciella årsredovisningslagar för kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag införts, lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinsitut och värdepappersbolag, ÅRKL, och lagen
(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, ÅRFL (prop.
1995/96:10, bet. 1995/96:LU4, rskr. 1995/96:91). De två sistnämnda
lagarna, som trätt i kraft den 1 januari 1996, har sin grund i rådets direktiv
86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning av banker och
80
andra finansiella institut (det s.k. bankredovisningsdirektivet) och rådets
direktiv 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för
försäkringsföretag (det s.k. försäkringsredovisningsdirektivet) och har
inneburit omfattande förändringar jämfört med förutvarande lagstiftning.
Den nya redovisningslagstiftningen har bl.a. inneburit att
uppställningsformerna för balansräkning och resultaträkning har
förändrats. Detaljeringsgraden har utökats och vad gäller
försäkringsföretag måste alternativa uppställningsformer av
resultaträkningen användas beroende på om fråga är om
skadeförsäkringsföretag eller livförsäkringsföretag. Uppställnings-
formerna är betingade av de särskilda redovisningskrav som ställs på
denna typ av företag. Företagen måste följa uppställningsformerna.
Innehållet i balans- och resultaträkningen påverkas också av de utökade
kraven på information som ställs i de särskilda föreskrifter och allmänna
råd om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag som Finansinspektionen utfärdat.
En utökad notapparat har införts i form av omfattande tilläggs-
upplysningar till balans- och resultaträkningen. Beträffande tillgångar,
avsättningar och skulder i utländsk valuta skall anges efter vilka principer
beloppen har omräknats till svenska kronor. Likaså skall, om en tillgång är
föremål för av- eller nedskrivning uteslutande av skatteskäl, upplysning
om detta lämnas i not.
Vidare har marknadsvärdering (verkligt värde) införts för vissa typer av
tillgångar (placeringstillgångar). Värderingen gäller inte i skatte-
hänseende. Hur denna typ av tillgångar värderats skall anges i not till
balansräkningen.
Utöver att redovisningen skall ske i enlighet med god redovisningssed
har införts ett krav på att årsredovisningen skall ge en rättvisande bild av
företagets resultat och ställning. Avvikelse från rättvisande bild skall
anges i not.
Riksskatteverket har i sin hemställan anfört att nuvarande
räkenskapsschema, som enbart baseras på sifferinformation, med hänsyn
till den ändrade redovisningslagstiftningen inte ger tillräcklig information
för beskattningsändamål. Anledningen är främst de alternativa
uppställningsformerna av resultaträkningen i försäkringsföretag och kravet
på tilläggsinformation i den utökade notapparaten. Dagens
uppgiftslämnande fångar enligt verket inte upp denna för beskatt-
ningsändamål viktiga information. Riksskatteverket föreslår därför att
räkenskapsschemat för kreditinstitut och värdepappersbolag och för
försäkringsföretag ersätts med årsredovisningen upprättad enligt
bestämmelserna i ÅRKL och ÅRFL.
Riksskatteverket har i samband med utarbetandet av sin framställan
samrått med företrädare för Svenska Bankföreningen, Sveriges
Försäkringsförbund och Finansbolagens Förening. Information har även
lämnats till fristående kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag. Ingen av dessa företrädare har enligt Riksskatteverket
sett någon nackdel eller några administrativa hinder med att ersätta
räkenskapsschemat med årsredovisningen, tvärtom har man sett det som
Prop. 1996/97:19
81
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 19
en fördel att inte behöva upprätta en särskild handling i form av ett
räkenskapsschema enbart för beskattningsändamål. Även Företagarnas
Uppgiftslämnardelegation FUD har under hand till verket förklarat sig
vara positiv till de framlagda förslagen. Granskningen av deklarationer
från kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag är, med
hänsyn till dessa företags koncentration till storstäderna, förlagd till ett
fåtal skattekontor. Redan i dag anses tillgång till årsredovisningen som
nödvändig vid granskningen av dessa företag.
De lagar om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag som gäller sedan årsskiftet innebär att tillräcklig
information för beskattningsändamål inte längre kan fås genom
räkenskapsscheman, som enbart baseras på sifferuppgifter. Regeringen
delar därför Riksskatteverkets bedömning att dessa grupper av företag i
stället för räkenskapsscheman skall foga årsredovisningen till sin
självdeklaration. Förslaget innebär också ett förenklat uppgiftslämnande
för de berörda företagen. Vi föreslår därför att en bestämmelse om detta
tas in i 2 kap. 20 § LSK. De nya årsredovisningslagama gäller fr.o.m. den
1 januari 1996. De nya bestämmelserna bör därför införas att gälla fr.o.m.
1997 års taxering.
Prop. 1996/97:19
Regeringens förslag: Anställd vid Europeiska universitetsinstitutet,
som vid tidpunkten för tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga
hemvist i Sverige och som endast på grund av sin verksamhet i
institutets tjänst bosatt sig i annat land inom EU, skall ha kvar sitt
skatterättsliga hemvist här. Detsamma gäller sådan persons make,
såvida denne inte utövar egen yrkesverksamhet, samt barn som
personen har vårdnaden om och underhåller.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 § lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen,
anslutningslagen, skall de fördrag och andra instrument som anges i lagen
samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till
Europeiska unionen antagits av Europeiska gemenskaperna gälla här i
landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra instrument.
Ett av de grundläggande fördrag som genom anslutningslagen blev
gällande här i landet är fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett
gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska
gemenskaperna, det s.k. fusionsfördraget. Till fördraget har fogats ett
särskilt protokoll om europeiska gemenskapernas immunitet och
privilegier. I protokollet regleras bl.a. skattskyldigheten för intäkterna från
82
gemenskaperna och frågan om skatterättsligt hemvist för t.ex.
gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda.
Enligt artikel 14 i protokollet skall gemenskapernas tjänstemän och
övriga anställda som enbart på grund av sin tjänsteutövning i gemen-
skaperna bosätter sig i en annan medlemsstat än den i vilken de vid tiden
för sitt tjänstetillträde vid gemenskaperna var skatterättsligt bosatta, - vad
avser inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt arvsskatt och
tillämpning av dubbelbeskattningsavtal som ingåtts mellan
gemenskapernas medlemsstater - i båda länderna behandlas som om de
fortfarande var bosatta på sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna
befinner sig inom en av gemenskapernas medlemsstater. Detta gäller även
för äkta makar, förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet,
och för barn som personer som avses i artikeln försörjer och har hand om.
Artikel 14 skall tillämpas även på bl.a. kommissionens ledamöter
(artikel 20), domstolens domare och generaladvokater m.fl. (artikel 21),
Europeiska Investeringsbankens ledamöter och personal m.fl. (artikel 22)
och Europeiska centralbanken, medlemmar av dess beslutande organ och
dess personal (artikel 23).
Regeringen har i propositionen Forskning och samhälle (prop.
1996/97:5) föreslagit att riksdagen godkänner en konvention om
grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut. Till konventionen har
fogats ett protokoll som bl.a. behandlar frågor om immunitet och
privilegier för institutet och dess personal. I artikel 12 i protokollet till
konventionen regleras bl.a. frågan om skatterättsligt hemvist för rektorn,
generalsekreteraren, medlemmarna av lärarkåren samt annan personal vid
institutet. Enligt artikel 13 i protokollet skall styrelsen enhälligt besluta om
vilka grupper bland personalen som bl.a. artikel 12 skall tillämpas på. De
fördragsslutande staternas regeringar skall vidare enligt artikel 19
regelbundet underrättas om vilka personer artikel 12 är tillämplig på. Vid
en anslutning till konventionen är Sverige bundet av dessa bestämmelser.
Konventionen om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut
omfattas inte av anslutningslagens reglering. Konventionens bestämmelser
om immunitet och privilegier blir i stället gällande här i landet genom den
ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier som föreslås i
forskningspropositionen.
Bestämmelser om när en person skall anses ha skatterättsligt hemvist
här i landet vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt finns i
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. När det gäller konventionens bestämmelser rörande
skatterättsligt hemvist för institutets personal krävs en ändring i dessa
lagar. Regleringen i konventionen överensstämmer med den som finns i
artikel 14 i protokollet till fusionsfördraget.
För diplomater m.fl. som tjänstgör utomlands finns en liknande
reglering i 69 § kommunalskattelagen och 17 § lagen om statlig
inkomstskatt. Bestämmelser om skatterättsligt hemvist för anställda vid
universtitetsinstitutet tas därför lämpligen in i dessa paragrafer.
Bestämmelserna innebär att de personer som berörs av förslaget vid
taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt kommer att ha kvar sitt
Prop. 1996/97:19
83
skatterättsliga hemvist i Sverige, trots att de bosatt sig och tjänstgör Prop. 1996/97:19
utomlands. Detta har betydelse vad gäller beskattning av andra inkomster
än tjänsteinkomster från institutet.
Regeringen avser att i ett senare sammanhang återkomma i de delar
som gäller förmögenhetsskatt och arvsskatt.
I 69 § kommunalskattelagen och 17 § lagen om statlig inkomststskatt
bör enligt regeringens mening även tas in en hänvisning till
fusionsfördragets bestämmelser om skatterättsligt hemvist för anställda
vid EU:s institutioner och andra organ. Detta för att regleringen i
kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt skall stämma
överens med fusionsfördragets bestämmelser.
Regeringens förslag: Sådan ränta och avgift som kan utgå inom
ramen för de regler som gäller fr.o.m. den 1 januari i fråga om
bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall vara
skattefri respektive ej avdragsgill vid taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt.
Skälen för regeringens förslag: Genom riksdagens beslut i anledning av
regeringens proposition Nya regler för bostadsbidrag har införts ett
system med preliminärt och slutligt bostadsbidrag liknande systemet med
preliminär och slutlig skatt (prop. 1995/96:186, bet. 1995/96:BoUl 1,
rskr. 1995/96:229). Det nya systemet, som gäller bidrag från och med
den 1 januari 1997, inbegriper ränta och avgift liknande ö-skatteränta och
kvarskatteavgift. Räntan och avgiften bör vara icke skattepliktig
respektive icke avdragsgill.
Detta föranleder ändring i 19 och 20 §§ kommunalskattelagen
(1928:370).
Regeringens förslag: Avdrag för kostnader för resor med egen bil
mellan bostaden och arbetsplatsen skall medges med 1 kr och 30 öre
per kilometer. Beloppet skall anges i kommunalskattelagen.
Skälen för regeringens förslag: Avdrag för kostnader för resor med
egen bil mellan bostaden och arbetsplatsen medges enligt en särskild lag
(SFS 1993:1519) med 13 kr per mil vid 1995-1997 års taxeringar. Vid
84
1998 års taxering kommer, om inga särskilda åtgärder vidtas, reglerna i Prop. 1996/97:19
andra stycket av punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370, KL) att gälla. Avdragsbeloppet per kilometer enligt
sistnämnda regel kan beräknas först nästa år. Genom en hänvisning till
nämnda bestämmelse i punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL gäller
avdragsbegränsningen också i näringsverksamhet. Det kan dock antas att
beloppet kommer att bli lägre än 1 kr och 30 öre per kilometer. Med
hänsyn härtill är det enligt regeringens mening lämpligt att nu klargöra
vilket belopp som skall gälla vid 1998 års taxering. Regeringen anser att
avdrag även i fortsättningen bör medges med 1 kr och 30 öre per
kilometer.
I fråga om gällande regler för avdrag för kostnader för körning med
egen bil i tjänsten eller i näringsverksamheten anges avdragsbeloppets
storlek per körd kilometer direkt i kommunalskattelagen. Regeringen har
också i avsnitt 4.2 föreslagit att avdrag för kostnader för resa med
förmånsbil mellan bostad och arbetsplats under vissa förutsättningar skall
medges med 50 öre för dieselolja och med 80 öre för för annat
drivmedel. Förslaget innebär att beloppen anges i kommunalskattelagen.
Mot bakgrund härav anser regeringen att även i fråga om avdrag för
kostnader för resor med egen bil mellan bostaden och arbetsplatsen bör
beloppet anges i nämnda lag.
Förslaget föranleder ändring i punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL
samt en särskild övergångsbestämmelse till ändringen i kommunal-
skattelagen.
Regeringens förslag: Den som betalar ut ersättning för ökade
levnadskostnader till anställd vid EU:s insitutioner eller organ under
längre tid än tre år skall vid beräkningen av skatteavdraget ta hänsyn
till hela ersättningen, om inte skattemyndigheten efter särskild
ansökan beslutat något annat.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1996 trädde en ändring av
punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370, KL)
i kraft (prop. 1995/96:152, bet. 1995/96:SkU25, SFS 1996:651).
Ändringen innebär att en skattskyldig som under en begränsad tid arbetar
vid någon av Europeiska unionens institutioner eller organ eller vid
Europaskolorna men får den huvudsakliga delen av lönen från arbetet
från annan arbetsgivare skall, under längst tre år, anses ha sitt
tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar den huvudsakliga delen av
lönen, om den skattskyldige begär det. Om bostaden på arbetsorten i
sådant fall är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, skall den
85
inte anses som sådan bostad som avses i nämnda anvisningspunkt, under
förutsättning att den skattskyldige har annan permanent bostad.
Är dessa förutsättningar uppfyllda medges således den skattskyldige
avdrag med de belopp som anges i punkt 3 a av anvisningarna till 33 §
KL. Av reglerna i 10 § uppbördslagen (1953:272) följer att ersättning för
ökade levnadskostnader inte skall ingå i underlaget under de första två
åren till den del de inte överstiger de i punkt 3 av anvisningarna till 33 §
KL angivna beloppen. För att ersättningen inte skall medräknas i
underlaget för beräkning av prelimiär skatt under det tredje året måste
arbetsgivaren ansöka hos skattemyndigheten om att så inte skall ske. Är
förutsättningarna i punkt 3 väl uppfyllda skall skattemyndigheten fatta
sådant beslut. Detta framstår som ett onödigt förfarande. För att undvika
detta ansökningsförfarande föreslås att ersättning i sådant fall inte skall
ingå i underlaget under de första tre åren. För eventuell tid därefter får
arbetsgivaren på vanligt sätt ansöka hos skattemyndigheten om undantag.
Förslaget föranleder ändring i 10 § uppbördslagen (1953:272).
Prop. 1996/97:19
Ändringen av bilförmånsreglema medför att värdenivån generellt sett
sänks. Skattebortfallet för offentlig sektor kan beräknas till knappt 1 040
miljoner kr. Detta belopp inkluderar även effekten av den individuellt
införda avdragsrätten för kostnader för resor till och från arbetet.
Kostnadsberäkningen baseras på att antalet helårsförmånsbilar uppgår till
130 000, medan kostnaden i promemorian beräknades utifrån antalet
skattskyldiga med förmånsbil för helt år eller för någon del av året. I
beräkningen har inte hänsyn tagits till de beteendeförändringar som
förslaget kan medföra. Belastningen på statsbudgeten för budgetåret 1997
beräknas till 275 miljoner kr och för budgetåren 1998 och 1999 till 350
miljoner kr.
Övriga förslag torde inte ha någon saldopåverkan för offentlig sektor.
79 §
Ändringen innebär att det i bestämmelsens första stycke anges att ränta
86
enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag inte är Prop. 1996/97:19
skattepliktig. Ändring av 19 § föreslås också i prop. 1995/96:227
Beskattning av sjömän.
20 §
Uppräkningen i andra stycket av avgifter som inte får dras av utökas till
att också avse avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.
69 §
Ändringen har kommenterats i avsnitt 6.2.
Anvisningar
till 23 §
punkt 32
Ändringen innebär att det införs ett nytt andra stycke. Där regleras rätten
till avdrag för kostnader för drivmedel när delägare i handelsbolag som
skall uttagsbeskattas för bilförmån har använt förmånsbilen i näringsverk-
samheten. En förutsättning för avdraget är dock att kostnaderna för
drivmedlet inte har betalats av handelsbolaget. Detta är en följdändring
av att värderingsreglerna för bilförmån föreslås ändras i punkt 2 av
anvisningarna till 42 §.
Regeln har sin motsvarighet i den ändring som föreslås i punkt 3 c av
anvisningarna till 33 §. Förutsättningarna för avdrag kommenteras
ytterligare under sistnämnda anvisningspunkt.
till 33 §
punkt 3 b
Ändringen innebär att det i andra stycket anges att om skattskyldig under
den tid han åtnjutit bilförmån företagit hemresorna med förmånsbilen kan
avdrag medges men endast med de belopp som gäller för avdrag för
kostnader med förmånsbil för resor mellan bostad och arbetsplats enligt
punkt 4 av anvisningarna till 33 §. Detsamma skall också gälla när sambo
eller närstående till den som är skattskyldig för förmånsbilen använder
bilen för sådana resor. Vem som avses med sambo eller närstående anges
i kommentaren till punkt 4.
87
Prop. 1996/97:19
punkt 3 c
Ändringen i första stycket är av endast redaktionell art.
I ett nytt andra stycke föreslås att den som är skattskyldig för
bilförmån och som har använt förmånsbilen för resor i tjänsten skall ha
rätt till avdrag för kostnader för drivmedel. Detta gäller endast under
förutsättning att den skattskyldige har stått för samtliga kostnader för
drivmedel under tjänsteresan.
I likhet med vad som gäller för avdrag för kostnad för egen bil i
tjänsten anges avdragsbeloppets storlek i lagtexten. Är bilen dieseloljedri-
ven skall avdrag medges för drivmedelskostnaden med 50 öre per körd
kilometer. Drivs bilen med bensin eller annat drivmedel skall avdrag
medges för kostnaden med 80 öre per körd kilometer. Avdrag för
kostnader för t.ex. biobaserade bränslen skall således vara detsamma som
för bensin. Detta är lämpligt eftersom ett fordon t.ex. kan drivas på både
biobaserade bränslen och bensin eller en blandning av dessa bränslen.
Beloppen skall i princip motsvara en uppskattad kostnad för drivmedel
vid körning med en genomsnittlig bil av senaste årsmodell.
punkt 4
1 anvisningspunkten regleras avdragsrätten för kostnader för resor mellan
bostaden och arbetsplatsen.
Ändringen i andra stycket innebär att den nuvarande schablonen
ersätts med ett schablonmässigt bestämt belopp, 1 kr och 30 öre per körd
kilometer.
I sjätte styckets nuvarande lydelse anges att den som är skattskyldig
för förmån av fri eller delvis fri bil inte har rätt till avdrag för andra
kostnader än kostnader för väg-, bro- eller färjeavgifter om han eller hon
har företagit resorna med bil under den tid förmånen åtnjutits.
Ändringen innebär att en bilförmånshavare som använt förmånsbilen
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller för resor i samband med
tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till
avdrag för sina kostnader under samma förutsättningar som gäller för
resor med egen bil. Avdrag skall dock endast medges för kostnaderna för
drivmedel beräknat till 50 öre per körd kilometer i fråga om dieselolja
och till 80 öre per körd kilometer i fråga om annat drivmedel. Vad som
avses med annat drivmedel har kommenterats i kommentaren till punkt
3 c av anvisningarna. Avdragsbeloppet påverkas således inte av att värdet
av drivmedelsförmån enligt punkt 2 av anvisningarna till 42 § värderas
till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2.
Motsvarande skall enligt det nya sjunde stycket gälla när närstående till
förmånshavaren eller sambo till denne använder förmånsbilen för resor
mellan bostaden och arbetsplatsen eller för resor i samband med
tillträdande och frånträdande av anställning eller uppdrag.
Med sambo avses den som lever tillsammans med den som är
88
skattskyldig för bilförmån i ett varaktigt förhållande.
Med närstående i denna punkt avses samma sak som i punkt 14
trettonde stycket av anvisningarna till 32 §. Som närstående enligt detta
stycke räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller
avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt
dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är
delägare. Med avkomling likställs också styvbarn och fosterbarn.
till 42 §
punkt 2
I första stycket ändras värderingsregeln på så sätt att bilförmånens värde
skall beräknas enligt schablon men denna del av förmånsvärdet skall inte
omfatta förmån av fritt drivmedel. Till följd härav och de skäl som i
övrigt anförts i avsnitt 4.2.3 ändras beräkningsgrunderna.
Värdet exklusive drivmedel föreslås således för kalenderår bestämmas
till 0,3 basbelopp med tillägg av dels ett prisrelaterat belopp, dels ett
ränterelaterat belopp. Med basbelopp avses det i 1 kap. 6 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring angivna basbeloppet.
Det ränterelaterade beloppet skall beräknas på grundval av nybilspriset
för årsmodellen. Beloppet skall beräknas genom att 75 procent av stats-
låneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret
multipliceras med nybilspriset för årsmodellen. Hur statslåneräntan
bestäms finns angivet i förordningen (1989:248) med instruktion för
Riksgäldskontoret. Begreppet nybilspriset för årsmodellen infördes
genom lagstiftning år 1993. Härmed avsågs det av Riksskatteverket
fastställda s.k. “listpriset”, vanligtvis priset då årsmodellen introduceras
(jfr prop. 1993/94:90, s. 106). Någon ändring av begreppets innebörd är
inte avsedd.
Det prisrelaterade beloppet skall beräknas till en viss andel av
nybilspriset för årsmodellen. Andelarnas storlek varierar med
nybilsprisets storlek. Bilarna skall indelas i två prisklasser. För bilar med
ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst 7,5 basbelopp skall
beloppet beräknas till 9 % av nybilspriset. För bilar med ett nybilspris
för årsmodellen som överstiger 7,5 basbelopp skall beloppet beräknas till
9 % av 7,5 basbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av
den del av nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp.
Följande exempel visar hur värdet skall räknas fram för en bil med
nybilspris för årsmodellen om 200 000 kr och en antagen nivå på
statslåneräntan om 8 %.
Prop. 1996/97:19
0,3 basbelopp 10 860
0,75x0,08x 200 000 12 000
0,09x200 000 18 000
summa = förmånsvärde 40 860
Den särskilda regeln i andra stycket om värdering av bilar skall inte
längre vara huvudregel för äldre bilar. I stället skall värdet bestämmas på
89
samma sätt för nya och yngre bilar. Denna möjlighet finns även för
närvarande men först om den skattskyldige begär det. En sexårsregel
skall dock fortfarande gälla men som en undre gräns för det nybilspris
som skall användas vid värderingen.
I fjärde stycket föreslås att en av de nuvarande jämkningsgrunderna i
punkt 4 av anvisningarna, omfattande tjänstekörning, nu blir en del av
värderingsreglerna i denna punkt. För den som har kört minst 3 000 mil
i tjänsten under ett kalenderår med förmånsbilen skall förmånsvärdet
reduceras men endast till 75 %. Varken arbetsgivaren eller den skattskyl-
dige behöver således ansöka hos skattemyndigheten om jämkning i
sådana situationer. Någon ytterligare nedsättning skall inte göras även om
tjänstekömingen överstiger 4 000 mil. För att nedsättning skall kunna ske
måste de 3 000 milen ha körts under samma kalenderår. Detta innebär att
även om en förmånshavare har haft förmånsbil under del av år skall ändå
tjänstekömingen uppgå till 3 000 mil. För en näringsidkare som har
räkenskapsår som inte stämmer överens med kalenderår kan det innebära
svårigheter att uppfylla kravet om 3 000 mils tjänstekörning under ett och
samma kalenderår. Detta trots att denna sträcka kanske uppnåtts under en
tolvmånadersperiod. I sådana fall finns dock möjlighet att söka jämkning
enligt punkt 4 av anvisningarna.
Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel
skall således förmånsvärde påföras och värderas till marknadsvärdet
multiplicerat med 1,2, vilket framgår av ett nytt sjunde stycke.
Marknadsvärdet skall dock antas motsvara värdet för den mängd
drivmedel som kan antas ha förbrukats för bilens totala körsträcka under
förmånstiden. Viss ledning kan härvid hämtas av de uppgifter om bilars
bränsleförbrukning som tillverkare och generalagenter är skyldiga att
deklarera enligt Konsumentverkets föreskrifter (KOVFS) Riktlinjer för
information om nya personbilars bränsleförbrukning.
Det är den skattskyldige som har bevisbördan för att värdet är något
annat än marknadsvärdet motsvarande allt drivmedel som åtgått för
körning med förmånsbilen. Som angetts i avsnitt 4.2.1 torde det krävas
att det finns någon form av underlag som ger stöd för att
tjänstekömingen har gjorts i viss omfattning för att en skattskyldig skall
kunna göra sannolikt att värdet är något annat.
punkt 4
Ändringen i andra stycket innebär att den särskilda jämkningsgrunden
omfattande tjänstekörning slopas. Hur en bilförmån skall värderas när
den skattskyldige har omfattande tjänstekörning föreslås i stället regleras
i punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna. Jämkning av förmånsvärdet är
fortfarande möjlig i andra fall. För att taxibilar även fortsättningsvis skall
kunna få värdet jämkat införs i stället en ny jämkningsgrund som tar
sikte på bilar inom taxinäringen som körs minst 6 000 mil i tjänsten per
år och där dispositionen, dvs. möjligheten att använda bilen, för privat
bruk är begränsad i mer än ringa utsträckning. Så kan t.ex. vara fallet
Prop. 1996/97:19
90
när taxibilen används i sådan omfattning i taxiverksamheten att det krävs
extra personal, utöver en heltidsarbetande chaufför, för att ha den i
trafik. Så kan t.ex. vara fallet med taxibil som körs av förmånshavaren
på heltid måndag-fredag och på helgen av annan person.
Värderingsregeln i punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna kan tillämpas
parallellt med jämkningsregeln i förevarande anvisningspunkt. Som
närmare kommenterats i avsnitt 4.2.6 kvarstår jämkningsgrunden “eller
andra sådana omständigheter”. Hur stor jämkning av förmånsvärdet som
bör göras får bedömas med hänsyn till omständigheterna.
I ett nytt tredje stycke föreslås att jämkning skall kunna ske även i
andra särskilt angivna fall. Regeln har närmare kommenterats i avsnitt
4.2.7.
Jämkning bör således ske ned till en nivå som motsvarar
förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustning eller
teknik som testas eller är under utprovning eller med beaktande av de
särskilda inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra.
Övergångsbestämmelserna
punkt 1
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997, om inte annat
följer av punkt 2-5, och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.
punkt 2
De nya bestämmelserna i 69 § föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer. Ikraftträdandet är beroende av när Sverige blir bunden av
konventionen om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut.
punkt 3
De nya reglerna i punkterna 32 av anvisningarna till 23 § och 3 b, 3 c
och 4 av anvisningarna till 33 § tillämpas endast i fråga om kostnader
som belöper på körning efter utgången av år 1996. Det innebär alltså att
själva körningen i näringsverksamheten eller i tjänsten måste ha skett
efter utgången av år 1996 för att avdrag skall kunna medges. Detsamma
gäller i fråga om hemresor och resor mellan bostaden och arbetsplatsen.
punkt 4
De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § föreslås träda
i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas vid 1998 års taxering med vissa
undantag.
Enskilda näringsidkare kan i undantagsfall ha ett s.k. brutet
räkenskapsår, dvs. ett beskattningsår som inte sammanfaller med
kalenderår. Detta innebär att de vid 1998 års taxering kan komma att
Prop. 1996/97:19
91
beskattas för inkomster som hänför sig till år 1996. För det fall
avdragsbeloppet enligt andra stycket av punkt 4 av anvisningarna till 33 §
skulle visa sig bli högre än 13 kr per mil kan det förslag vi lägger fram
beträffande avdrag för kostnader för enskilda näringsidkares resor med
bil mellan bostaden och arbetsplatsen ge upphov till en skärpt beskattning
som träffar inkomster som hänför sig till tiden före de nya reglernas
ikraftträdande. För att dessa ändringar inte skall komma i strid med
regeringsformens bestämmelser om förbud mot retroaktiv skattelag-
stiftning bör de nämnda reglerna inte tillämpas för skattskyldiga med
beskattningsår som börjar före lagens ikraftträdande.
Äldre bestämmelser om avdragsrätten för kostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats vid körning med egen bil gäller endast i
inkomstslaget näringsverksamhet.
punkt 5
Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 4.2.2.
8§
I första stycket görs ett tillägg som anger dels när en viss förmån skall
medräknas vid bestämmande av underlaget för preliminär skatt, dels vem
som skall anses som utbetalare av förmånen. Den typ av förmån som det
är fråga om är skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan
förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande och där någon
annan än den skattskyldige har stått för de kostnader som ligger till grund
för förmånen. Vad som närmare avses härmed redovisas i kommentaren
till 3 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Som utbetalare skall anses den som har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen. Först när denne har fått kännedom om att
den skattskyldige har åtnjutit förmånen skall den medräknas i underlaget
för beräkning av preliminär skatt.
Ändringen i andra stycket innebär att nuvarande andra mening slopas,
vilket är en följdändring till den nya lydelsen av punkt 2 andra stycket av
anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370).
Femte stycket ändras så att den skattskyldige inte längre genom egen
begäran kan få jämkning av bilförmånsvärde vid beräkning av preliminär
skatt (se avsnitt 4.2.6).
Paragrafen föreslås ändrad också i prop. 1995/96:227 Beskattning av
sjömän.
Prop. 1996/97:19
92
/0§
Ändringen i andra stycket har kommenterats i avsnitt 6.5.
Till följd av att den som kör i tjänsten med förmånsbil under vissa
förutsättningar är berättigad till avdrag för kostnader för drivmedel görs
ett tillägg i tredje stycket som innebär att ersättning som skall täcka
sådana kostnader inte skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär
A-skatt.
I femte stycket h görs en justering av lagtexten så att lydelsen kommer
att stämma överens med motsvarande lydelse i 19 § och punkterna 3 b
och 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370).
2 kap.
li§
Vid utformningen av lagen (1996:655) om ändring i lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter har av förbiseende hänsyn inte
tagits till den tidigare ändring i punkt 3 som företogs genom lagen
(1995:1629) om ändring i samma lag. Felet rättas härmed.
Ändringen i första stycket är en konsekvens av den nya bestämmelsen i
20 §.
20 §
I ett nytt första stycke har intagits ett undantag från skyldigheten enligt
19 § första stycket att vid redovisning av inkomst av näringsverksamhet
upprätta ett så kallat räkenskapsschema. Företag som omfattas av lagen
(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall, i
stället för att i självdeklarationen lämna sådana uppgifter som anges i
första stycket, till sin självdeklaration foga sin årsredovisning uppställd
enligt bestämmelserna i nämnda lagar. Årsredovisningen skall därvid
bestå av balansräkning, resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse. I
detta sammanhang kan nämnas att det förhållandet att årsredovisningen
skall fogas till självdeklarationen, innebär att det är fråga om uppgifter
som lämnas till ledning för egen taxering. Oriktiga uppgifter i
Prop. 1996/97:19
93
årsredovisningen omfattas därmed bl.a. av bestämmelserna i taxe- Prop. 1996/97:19
ringslagen (1990:324) om skattetillägg och av ansvarsbestämmelserna i
skattebrottslagen (1971:69).
Det förhållandet att den i lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter fastställda tidpunkten för att lämna självdeklaration -
den 31 mars taxeringsåret - i vissa fall kan inträda före det att
årsredovisningen underskrivits torde inte orsaka några större problem i
praktiken. De företag som berörs har ofta anstånd med att lämna
deklarationen till långt in i maj, då bolagsstämma i de flesta fall hunnit
hållas och årsredovisningen kan undertecknas. Skulle så ej vara fallet bör
anstånd med att lämna årsredovisningen kunna medges. Det är ju
dessutom en förutsättning för att företaget över huvud taget skall kunna
lämna en deklaration att man har ett underlag där bl.a. resultatet
framgår.
3 kap.
4§
Genom ett tillägg till första stycket klargörs att även om en person inte kan
anses som utgivare av en förmån skall kontrolluppgift ändå lämnas i visst
fall. Det föreslås att kontrolluppgift skall lämnas avseende skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utges på
grund av kundtrohet eller liknande, av den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen om denne är annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
Med rabatt eller annan bonus avses alla former av rabatter, t.ex. både
sådana som ges i samband med inköpet och sådana som ges i efterhand
antingen i pengar eller på annat sätt.
Men ett ytterligare krav uppställs dock, nämligen att förmånen utges på
grund av kundtrohet eller liknande. Som exempel härpå kan nämnas de
nuvarande trohetsbonussystemen inom flyg- och hotellbranschen.
Liknande system kan t.ex. vara olika former av introduktionserbjudanden
där en viss extra bonusförmån ges om man blir kund hos ett visst företag.
Skyldighet att lämna kontrolluppgift avseende de aktuella förmånerna
har den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för
rabatten eller bonusen om denne är annan än den som är skattskyldig för
förmånen. Med att någon slutligt har stått för kostnaderna avses i detta
sammanhang t.ex. det fallet att en arbetsgivaren betalar en tjänsteresa eller
ett hotellrum men det är resenären eller gästen som får någon form av
rabatt eller bonus. I sådant fall är det arbetsgivaren som skall lämna
kontrolluppgift. Detta gäller även om den anställde först betalar t.ex. med
någon form av kreditkort och sedan begär ersättning av arbetsgivaren för
kostnaderna utan att reducera för den rabatt som kan vara förenad med
inköpet.
Men om någon i sin näringsverksamhet, t.ex. en entreprenör, får rabatt
på sina inköp hos en underleverantör och denne ger rabatten till en av
entreprenörens anställda, och entreprenören debiterar kunden kostnaden
94
utan avdrag för rabatten skall entreprenören ha ansetts slutligt stått för
kostnaderna.
Däremot är bestämmelsen inte tillämplig om en anställd får en viss
rabatt, t.ex. 15 % vid privata inköp, och rabatten inte betalas av någon
annan än rabattutgivaren. De kostnader som ligger till grund för förmånen
är den anställdes egna privata inköp. I sådant fall kan rabatten dock vara
skattepliktig intäkt av tjänst och, om förmånen är att anse som ersättning
för arbete, skall utgivaren av rabatten eller bonusen, i enlighet med
gällande regler, lämna kontrolluppgift.
Ändringen i andra stycket är en följdändring till de ändringar som görs
i första stycket.
Bestämmelsen är ny och reglerar uppgiftsskyldighet för den som är
skattskyldig för rabatt, bonus eller annan förmån gentemot den som skall
lämna kontrolluppgift avseende honom enligt vad som sägs i 4 § första
stycket andra meningen.
Uppgift skall lämnas om förmånens art och omfattning och under
vilken månad denna åtnjutits. En förmån i form av t.ex. en frequent flyer-
rabatt torde ha åtnjutits när resenären har utnyttjat rabatten (se prop.
1995/96:152 s. 57). Uppgiften skall lämnas senast månaden efter det att
förmånen åtnjutits.
5§
I paragrafen anges att uppgiftsskyldighet i vissa fall föreligger först efter
föreläggande av skattemyndigheten. Ändringen innebär att även
ersättning för kostnader för drivmedel för resa med förmånsbil skall
tillhöra denna grupp.
I prop. 1995/96:227 Beskattning av sjömän föreslås också vissa
ändringar av denna paragraf.
7§
1 första stycket görs en ändring till följd av att värderingsreglerna i punkt
2 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) föreslås
ändrade.
I ett nytt fjärde stycke föreslås att vissa uppgifter avseende bilförmån
och tjänstekörning med förmånsbil skall anges på kontrolluppgiften. De
uppgifter som skall lämnas är till att börja med uppgift om förmånsbilens
modellbeteckning och årsmodell. Dessa uppgifter skall lämnas med
koder, som det bör ankomma på Riksskatteverket att sammanställa
tillsammans med listan över nybilspriset för årsmodellen. Har bilförmån
utgått skall uppgift vidare lämnas om hur mycket förmånsvärdet har satts
Prop. 1996/97:19
95
ned på grund av att den skattskyldige har betalat ersättning för förmånen.
Dessutom skall uppgift lämnas om för hur många kilometer ersättning för
resa i tjänsten med förmånsbil har utbetalats. Slutligen skall med
kryssmarkering anges om förmån av fritt drivmedel har utgetts.
Ikraftträdandebestämmelse
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas såvitt avser
2 kap. 12, 19 och 20 §§ första gången vid 1997 års taxering och i övrigt
vid 1998 års taxering. Det kan noteras att tidpunkten för ändringen i
kommunalskattelagens 32 § 3 f mom. som innebar att skattefriheten för
frequent flyer-rabatter slopades tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering.
Prop. 1996/97:19
1 kap.
2§
Ändringen innebär att det i andra stycket anges vem som skall anses som
arbetsgivare vad gäller skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus
eller annan förmån som utgetts på grund av kundtrohet eller liknande. Det
är den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för
rabatten eller bonusen som skall anses som arbetsgivare, om denne är
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
I övrigt stämmer ändringen överens med den föreslagna lydelsen av
3 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
vilken närmare har kommenterats i avsnitt 8.3.
4§
1 första stycket införs en bestämmelse som anger när sådan skattepliktig
intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande som regleras i 1 kap. 2 § andra stycket tredje
meningen lagen (1981:691) om socialavgifter skall anses utgiven. Den
skall anses utgiven först den månad som arbetsgivaren har fått kännedom
96
om att förmånen åtnjutits. Genom att den som är skattskyldig för
förmånen skall vara skyldig att upplysa den som stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen om förmånens art och omfattning och när
den åtnjutits bör sådan kännedom i vart fall kunna fås på detta sätt (jfr
kommentaren till 4 a § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter). Uppgiften skall lämnas på annat sätt än muntligen.
Ändringarna i första och andra styckena är följdändringar av att
värderingsreglerna för bilförmån i punkt 2 andra stycket av anvisningarna
till 42 § har ändrats.
Ändringen i första stycket innebär att om det i bilförmån ingår
drivmedelsförmån skall denna förmån i avgiftshänseende värderas till
marknadsvärdet. Någon uppräkning av marknadsvärdet skall således inte
göras.
1§
Ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter. Ändring av paragrafen föreslås också i
prop. 1996/97:2INedsättning av socialavgifter, m.m. Det bör observeras
att enligt övergångsbestämmelserna till förslagen om ändring i lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster i prop. 1995/96:209
Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. skall, i fråga om inkomster som
uppbärs under år 1997, särskild löneskatt utgå med 22,42 %.
Prop. 1996/97:19
3 kap.
2a§
1 andra stycket görs ett tillägg till följd av den ändring som görs i 11 kap.
2 §. Tillägget innebär att sådan förmån som anges i 11 kap 2 § första
stycket tredje meningen alltid är att betrakta som inkomst av anställning
och kan således inte komma att betraktas som inkomst av annat
förvärvsarbete.
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 19
97
11 kap.
Prop. 1996/97:19
2§
I första stycket förs in en ny mening som innebär att sådana förmåner som
utgår på grund av kundtrohet eller liknande alltid skall anses som inkomst
av anställning om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger
till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för
förmånen. Till följd härav och den hänvisning som görs i 3 kap. 2 a §
denna lag skall socialavgifter betalas i form av arbetsgivaravgifter. En
motsvarande avgränsning föreslås i 3 kap. 4 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter och kommenteras där närmare.
17 §
Ändringen har kommenterats i avsnitt 6.2.
98
I promemorian redovisas och ananlyseras flera olika beskattningsmodeller
vad avser värdering av bilformån. Promemorian har utarbetats av
företrädare för Finans-, Kommunikations-, Närings- och Miljö-
departementen och syftar till att uppnå en mer korrekt beskattning och
pröva möjligheterna att från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt få bättre
regler för förmånsbeskattningen.
1 promemorian förslås att en ny beskattningsmodell skall införas för
värdering av bilförmån. Modellen innebär i princip att värdet bestäms
efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen som skall motsvara
samtliga kostnader utom drivmedlet bygger på en uppskattad
genomsnittlig privat körsträcka om 1 600 mil. Huvudinriktningen är alltså
att tjänstebilsinnehavaren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett
incitament att köra mindre.
Som huvudregel skall värdet av fri eller delvis fri bil bestämmas till
0,25 basbelopp med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat
belopp.
Det ränterelaterade beloppet skall bestämmas till 75 % av en jämförel-
seränta multiplicerat med nybilspriset. I förslaget har jämförelseräntan
satts till summan av statslåneräntan vid utgången av november månad året
före beskattningsåret och två procentenheter. Vilken jämförelseränta som
skall väljas är beroende av möjligheten att utforma ett statsfinansiellt
neutralt förslag.
För bilar med ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst 7,5
basbelopp skall det prisrelaterade beloppet beräknas till 11 % av
nybilspriset. För bilar med ett nybilspris för årsmodellen som är högre än
7,5 basbelopp skall det prisrelaterade beloppet beräknas till 11 % av 7,5
basbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av
nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp.
Är bilen sex år eller äldre skall värdet i normalfallet alltjämt beräknas
enligt huvudregeln. Men understiger nybilspriset för årsmodellen 80 % av
ett uppskattat nybilspris för beskattningsårets årsmodell av de vanligaste
förekommande bilarna ägda av juridiska personer skall i stället som
nybilspris anses sistnämnda belopp.
Om förmånshavaren inte bekostar samtliga kostnader för drivmedel
skall till förmånsvärdet läggas ett särskilt värde avseende förmån av fritt
drivmedel motsvarande marknadsvärdet. Värdet på tillägget får dock
aldrig understiga kostnaderna för drivmedel för 4 000 mils körning. För
den som får förmånsvärdet nedsatt på grund av omfattande tjänstekörning
får dock värdet varken understiga eller överstiga ett belopp motsvarande
kostnaderna för drivmedel för 4 000 mils körning.
Den som har en omfattande tjänstekörning med minst 3 000 mil om året
skall få förmånsvärdet nedsatt till 75 %. Om den skattskyldige inte betalar
bilens drivmedel skall förmånsvärdet sättas ned till 80 %.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 1
99
För den som betalat allt drivmedel själv kan ersättning for
tjänstekömingen eller i näringsverksamhet lämnas mot reseräkning.
Avdrag bör således medges för kostnader för drivmedel vid körning i
tjänsten eller i näringsverksamhet. Avdrag för kostnader för dieselolja
föreslås medges med 50 öre per körd kilometer och avdrag för kostnader
för bensin eller annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer.
Avdragsrätten förutsätter dock att man betalat allt drivmedel själv.
Den tidigare jämkningsgrunden omfattande tjänstekörning föreslås
slopad och ersätts med den ovan redovisade nedsättningsregeln. Jämkning
nedåt skall dock fortfarande kunna medges om bilen används som
arbetsredskap eller att andra sådana omständigheter föreligger. Däremot
föreslås att jämkning av förmånsvärdet även skall kunna ske när bilen
ingår i ett test eller liknande för att prova eller introducera ny eller
förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller liknande.
Jämkning av förmånsvärdet för beräkning av preliminär A-skatt
föreslås inte kunna sökas av den skattskyldige. Men däremot skall
arbetsgivaren fortfarande kunna få jämkning vid bestämmande av
underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter. I sådant fall skall samma
värde användas vid beräkning av preliminär skatt.
Förmånshavaren skall, på samma sätt som i dag, inte få avdrag för
andra kostnader för resor mellan bostaden och arbesplatsen än kostnader
för väg-, bro- eller färjeavgifter om han eller hon företagit resorna med bil
under den tid förmånen åtnjutits. Detta skall också gälla när annan än
förmånshavaren använder förmånsbil för sådana resor.
Vidare föreslås en utvidgad uppgiftsskyldighet på kontrolluppgiften.
Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering och vad avser preliminär skatt för år 1997.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 1
100
Prop. 1996/97:19
Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig Bilaga 2
över betänkandet Beskattning av bilförmån - En ny
modell (Ds 1996:34)
Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Hovrätten för Västra Sverige,
Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Kalmar län, Arbetsgivarverket,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Vägverket, Naturvårdsverket,
Konsumentverket, Väg- och transportforskningsinstitutet, Statens Institut
för Kommunikationsanalys, Tjänstemännens Centralorganisation,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges
Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Svenska
Kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet SRS, Föreningen
Auktoriserade revisorer FAR, Säljarnas Riksförbund, Grossistförbundet
Svensk Handel, Bilindustriföreningen, Svenska Taxiförbundet,
Motorbranschens Riksförbund, Naturskyddsföreningen, Volvo
Personvagnar AB, Saab Automobile AB, FUD Företagens
Uppgiftslämnardelegation, Firma Bilekonomen & Problemlösaren och
Tjänstebilsförlaget Ynnor AB.
Volvo Personvagnar AB och Saab Automobile AB har lämnat ett
gemensamt yttrande.
Förutom yttrande från remissinstanserna enligt remisslista har yttrande
inkommit från Neste Cellplast AB, Nils Brunsson, Tjänstemannaförbundet
HTF, Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet, Motormännens
Riksförbund, Sveriges Redovisningskonsulters förbund, Svenska
Kommunalarbetarförbundet avdelning Stockholms län,
Riksorganisationen Bilfront, Miljöförbundet Jordens vänner,
Fältbiologerna, Finansbolagens förening, Bilmiljögruppen, Gröna Bilis-
ter, q 2000 och Thomas Erlandsson.
101
Prop. 1996/97:19
Bilaga 3
I prop. 1995/96:152 Beskattning av förmån av utbildning och andra åtgär-
der vid personalavveckling, m.m. föreslog regeringen att rabatter eller
andra förmåner som transportföretag enligt internationellt vedertagen
praxis ger ut för visad kundtrohet vid utrikes flygresor från och med 1998
års taxering inte längre skall vara undantagna från skatteplikt.
Bestämmelsen om skattefrihet tillkom genom lagstiftning år 1991. En av
de invändningar som då framfördes mot skatteplikt var att flygbolagen
skulle bli skyldiga att lämna kontrolluppgift om rabatten var skattepliktig.
Det skulle dessutom, menade man, vålla svårigheter att kontrollera om
rabatten faktiskt kom att utnyttjas och - om den utnyttjats - vilken del av
rabatten som grundade sig på resor som arbetsgivaren betalt. En sådan
skyldighet skulle dessutom vara negativ for SAS från
konkurrenssynpunkt, eftersom det i praktiken skulle vara svårt att kontrol-
lera utländska flygbolags lämnande av rabatter.
I samband med att skattefriheten föreslogs slopad uttalade regeringen att
det kunde anföras flera omständigheter som talar för att det är arbetsgiva-
ren som bör anses vara den som gett ut formånen och därmed skall lämna
kontrolluppgift och betala sociala avgifter. Lagrådet ansåg dock att det i
lagtext borde anges att ifrågavarande rabatter och andra förmåner skall
anses utgivna av arbetsgivaren. Regeringen delade Lagrådets uppfattning
och uppgav at man skulle återkomma med forslag till sådana klargörande
regler. Riksdagen beslutade i enlighet med propositioen i denna del (bet.
1995/96:SkU25, rskr. 1995/96:274).
Till följd av beslutet om skatteplikt för frequent flyer-rabatter och utta-
landena i propositionen föreslås nu att det i lagen (1990:325) om självde-
klaration och kontrolluppgifter anges att kontrolluppgift avseende skatte-
pliktig intäkt av tjänst i form av rabatt eller annan bonus, som utges på
grund av kundtrohet eller liknande, skall lämnas av den som slutligt har
stått för de kostnader som ligger till grund for rabatten eller bonusen, om
denne är någon annan än den kontrolluppgifter avser.
Ändringar föreslås också i 1 kap. 2 § och 3 kap. 4 § lagen (1981:691)
om socialavgifter, så att det klart framgår vem som är skyldig att betala
arbetsgivaravgifter resp, vem som skall anses vara utbetalare av den skat-
tepliktiga förmånen.
Vidare föreslås ändringar i lagen om självdeklaration och kontrollupp-
gifter som innebär att den som är skattskyldig for förmånerna skall lämna
uppgift till den kontrolluppgiftsskyldige om rabattens eller bonusens stor-
lek och under vilken månad den åtnjutits.
Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas såvitt
avser kontrolluppgiftsskyldigheten fr.o.m. 1998 års taxering.
102
Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över promemorian Skyldighet att betala socialavgif-
ter och avge kontrolluppgift avseende skattepliktiga
rabatter ocn andra förmaner
Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Riksförsäkringsverket, Kammarrät-
ten i Göteborg, Länsrätten i Kristianstads län, Arbetsgivarverket, Statskon-
toret, Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisa-
tion TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Industri-
förbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Revisorsam-
fundet SRS, FUD Företagens Uppgiftslämnardelegation, Scandinavian
Airlines System SAS.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 4
103
Prop. 1996/97:19
o . Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att punkt 32 av anvisningarna till 23 §, punkterna
3 b, 3 c och 4 av anvisningarna till 33 § samt punkterna 2 och 4 av anvis-
ningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 23 §
32.' Den som använt egen bil i näringsverksamhet har rätt till avdrag
med 13 kronor för varje körd mil. Det sagda gäller inte om bilen utgjort
tillgång i näringsverksamheten.
En sådan delägare i handelsbo-
lag som skall uttagsbeskattas för
bilförmån och som har använt
förmånsbilen för resor i nä-
ringsverksamheten har rätt till av-
drag för kostnaden för dieselolja
med 50 öre per körd kilometer eller
för kostnaden för annat drivmedel
med 80 öre per körd kilometer.
Detta gäller inte om handelsbola-
get har betalat kostnaden för
drivmedel.
till 33 §
3 b.2 Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin
familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa
varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom eller mellan Euro-
peiska unionens medlemsländer eller EES-ländema.
Avdraget skall i regel beräknas
efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad
som inte är oskälig för tåg- eller
flygresa. Om godtagbara allmänna
kommunikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil enligt den schablon som
Avdraget skall i regel beräknas
efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad
som inte är oskälig för tåg- eller
flygresa. Om godtagbara allmänna
kommunikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil eller med den skattskyldi-
104
anges i punkt 4. ges förmånsbil enligt de
schabloner som anges i punkt 4.
Detsamma gäller den som, utan att
vara skattskyldig för bilförmån,
företagit resa med förmånsbil för
vilken sambo eller sådan närståen-
de som avses i punkt 13 trettonde
stycket av anvisningarna till 32 §
är skattskyldig.
3 c.3 Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för
kostnaden med ett belopp om 1 krona och 30 öre för varje körd kilometer.
Om en skattskyldig som skall
beskattas för bilförmån använt
förmånsbilen vid tjänsteresa och
betalat samtliga de kostnader för
drivmedlet som är förenade med
tjänsteresan, har han rätt till av-
drag för kostnaden för dieselolja
med 50 öre per körd kilometer eller
för kostnaden för annat drivmedel
med 80 öre per körd kilometer.
4.4 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt av-
draga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit
belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även
anlitat särskilt fortskaffningsmedel.
Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår
till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil
för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på
minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges
avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också
om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år
räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjäns-
ten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar
som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användningen
i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år
räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av
genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader,
som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje
taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
105
grund av skrymmande last.
Skattskyldig som haft kostnader for resa inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller EES-ländema i samband med tillträdande
eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag
för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket.
Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Den som är skattskyldig för för-
mån av fri eller delvis fri bil med-
ges dock inte avdrag för andra kost-
nader än sådana som avses i femte
stycket för resor som avses i första
stycket, om han har företagit resor-
na med bil under den tid förmånen
åtnjutits.
Om den som är skattskyldig för
bilförmån har företagit resor som
avses i första eller fjärde stycket
med förmånsbilen medges avdrag
under de förutsättningar som an-
ges i denna punkt. Avdrag medges
för kostnaden för dieselolja med 50
öre per körd kilometer och för kost-
naden för annat drivmedel med 80
öre per körd kilometer.
Detsamma gäller den som, utan
att vara skattskyldig för bilförmån,
företagit resorna med förmånsbil
för vilken sambo eller sådan när-
stående som avses i punkt 13 tret-
tonde stycket av anvisningarna till
32 § är skattskyldig.
till 42
2.5 Värdet av bilförmån skall för
helt år bestämmas till 0,7 basbelopp
med tillägg av 20 procent av
nybilspriset för årsmodellen. Vär-
det får dock inte överstiga 40 pro-
cent eller understiga 32 procent av
nybilspriset för årsmodellen.
2. Värdet av bilförmån exklusi-
ve drivmedel skall för helt år be-
stämmas till 0,3 basbelopp med
tillägg av ett ränterelaterat belopp
och ett prisrelaterat belopp. Det
ränterelaterade beloppet skall be-
räknas till 75 procent av statslåne-
räntan vid utgången av november
månad andra året före taxeringså-
ret multiplicerat med nybilspriset
för årsmodellen. Det prisrelaterade
beloppet skall för en bil med ett
nybilspris för årsmodellen som
uppgår till högst 7,5 basbelopp
beräknas till 9 procent av
nybilspriset. Överstiger nybilspriset
7,5 basbelopp skall det
prisrelaterade beloppet bestämmas
till 9 procent av 7,5 basbelopp med
tillägg av ett belopp motsvarande
106
|
Prop. 1996/97:19 20 procent av den del av | |
|
Är förmånsbilens årsmodell sex beskattningsårets årsmodell av de |
Är förmånsbilens årsmodell sex |
Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första och andra styckena
skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffnings-
kostnaden för extrautrustning.
Om den skattskyldige bekostar För den som kör minst 30 000
allt drivmedel för det privata kilometer i tjänsten per år med för-
nyttjandet av förmånsbilen skall månsbilen skall förmånsvärdet be-
förmånsvärdet nedsättas med en stämmas till 75 procent av det
femtedel. värde som skulle följa av reglerna i
första-tredje styckena.
Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året
skall förmånsvärdet beräknat enligt första-fjärde styckena sättas ned med
en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmå-
nen.
Om bilförmån åtnjutits endast i ringa omfattning skall förmånen inte tas
|
upp till beskattning. |
Om den skattskyldige åtnjuter skall antas motsvara värdet av |
107
som bilen totalt körts under den
tid den skattskyldige varit skatt-
skyldig för förmånsbil, om den
skattskyldige inte gör sannolikt
att förmånsvärdet är något
annat.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
4.6 Om den skattskyldige utger ersättning for en förmån skall för-
månsvärdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersätt-
ningens belopp.
Värdet av bilförmån och
förmån av fri kost, beräknat
enligt punkterna 2 och 3, får
jämkas uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl. Som syn-
nerliga skäl för jämkning nedåt
av värdet av bilförmån anses att
bilen används som
arbetsredskap eller att
tjänstekömingen är omfattande
eller att andra sådana
omständigheter föreligger.
Värdet av bilförmån och
förmån av fri kost, beräknat
enligt punkt 2 första-femte
styckena eller punkt 3, får jäm-
kas uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl. Som syn-
nerliga skäl för jämkning nedåt
av värdet av bilförmån anses att
bilen används som
arbetsredskap eller att bilen
används i taxinäring och körs
minst 6 000 mil i tjänsten om
året och att dispositionen för
privat körning i mer än ringa
utsträckning är begränsad eller
att andra sådana omständigheter
föreligger.
Jämkning nedåt av bilför-
månsvärdet får också ske när
bilen ingår i en större grupp av
bilar som deltar i ett test eller
liknande för utprovning av ny
eller förbättrande miljö- eller
säkerhetsteknik eller dylikt och
bilen i det utförandet inte finns
att köpa på den allmänna
marknaden inom Europeiska
unionens länder eller EES-län-
derna.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.
2. De nya bestämmelserna i punkt 32 av anvisningarna till 23 § samt i
108
punkterna 3 b, 3 c och 4 av anvisningarna till 33 § tillämpas endast i fråga
om kostnader som belöper på körning efter utgången av år 1996.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
1 Senaste lydelse 1993:116.
2Senaste lydelse 1996:651.
3 Senaste lydeslse 1992:1596.
4Senaste lydelse 1996:651.
5Senaste lydelse 1993:1515.
6Senaste lydelse 1993:1515.
109
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 8 och 10 §§ uppbördslagen (1953:272)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8
Åtnjuter skattskyldig jämte
kontant inkomst andra förmåner
skall preliminär A-skatt beräknas
efter inkomstförmånernas
sammanlagda värde. Har den
skattskyldige utgett ersättning för
en förmån skall förmånsvärdet
sättas ned med ersättningens
belopp.
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Andra stycket andra
meningen av nämnda
anvisningspunkt skall dock
tillämpas endast i fall som avses i
sjätte stycket nedan. Värdet av
reseförmåner som avses i punkt 6
av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen skall
beräknas till det värde som följer av
tredje-femte styckena samma
anvisningspunkt. Värdet av förmån
av räntefritt lån eller lån där räntan
understiger marknadsräntan skall
Föreslagen lydelse
§2
Åtnjuter skattskyldig jämte
kontant inkomst andra förmåner
skall preliminär A-skatt beräknas
efter inkomstförmånemas
sammanlagda värde. I fråga om
skattepliktig intäkt i form av rabatt,
bonus eller annan förmån, som
utges på grund av kundtrohet eller
liknande, skall den som slutligt har
stått för de kostnader som ligger till
grund för förmånen anses som
utbetalare. Sådan skattepliktig
intäkt som avses i andra meningen
skall medräknas först när
utbetalaren har fått kännedom om
att den skattskyldige åtnjutit sådan
intäkt. Har den skattskyldige utgett
ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med
ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall
beräknas enligt punkt 2 av an-
visningarna till 42 § kommunal-
skattelagen (1928:370). Värdet av
reseförmåner som avses i punkt 6
av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen skall
beräknas till det värde som följer av
tredje-femte styckena samma
anvisningspunkt. Värdet av förmån
av räntefritt lån eller lån där räntan
understiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10 tred-
je-femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
110
beräknas enligt punkt 10 tred-
je-femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för
jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort
med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av
nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra och ljärde styckena kommunalskattelagen samt
punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den
paragrafen.
Föreligger fall som avses i punkt
4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får
skattemyndigheten bestämma
värdet av förmånen med hänsyn
härtill.
Föreligger fall som avses i
punkt 4 andra stycket av anvis-
ningarna till 42 § kommunalskat-
telagen får skattemyndigheten i
fråga om förmån av fri kost be-
stämma värdet av förmånen med
hänsyn härtill.
Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestämmel-
serna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av
preliminär A-skatt.
10 §3
Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnads-
kostnader, som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och för vilken
rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i
nämnda punkt, endast till den del ersättningarna överstiger de schablonbe-
lopp som anges i nämnda lagrum eller, såvitt gäller kostnad för logi, den
faktiska utgiften.
På ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens
inkomsttaxering anges i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersätt-
ningen överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum. I den
mån ersättning för ökade levnadskostnader under tjänsteresa utgår för
längre tid än två år på en och samma ort skall dock preliminär A-skatt
beräknas på hela ersättningen såvida inte skattemyndigheten på ansökan
av den som betalar ut ersättningen beslutar att vad som sägs i första
111
meningen i detta stycke skall gälla även för viss längre tid än två år.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
I fråga om ersättning för resa
med egen bil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på
ersättningen endast till den del den
överstiger det i punkt 3 c av anvis-
ningarna till 33 § kommunal-
skattelagen angivna beloppet.
I fråga om ersättning för resa med
egen bil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på
ersättningen endast till den del den
överstiger det i punkt 3 c första
stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna
beloppet. / fråga om kostnadser-
sättning för drivmedel för resa med
förmånsbil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på er-
sättningen endast till den del den
överstiger de i punkt 3 c andra
stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna
beloppen.
Beträffande annan skattepliktig
förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är
uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid
mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I
sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen respektive den del av
ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet.
Preliminär A-skatt skall inte utgå för:
a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret;
b) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än
svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;
c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige;
d) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till 1 000
kronor;
e) ränta på konto för klientmedel;
f) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 § sista
stycket lagen om sjävdeklaration och kontrolluppgifter;
g) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring;
h) förmån av fri resa inom
Europeiska unionens medlemslän-
der eller EES-ländema i samband
med tillträdande eller frånträdande
av anställning eller uppdrag eller
ersättning för kostnader som är
h) förmån av fri resa inom eller
mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-ländema
i samband med tillträdande eller
frånträdande av anställning eller
112
ersättning för sådan resa; eller uppdrag eller ersättning för kostnad
för sådan resa; eller
i) ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt
sådan förbindelse som avses i 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1997.
'Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Lydelse enligt prop. 1994/95:227 (senaste lydelse 1996:652).
’Senaste lydelse 1996:652.
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 19
113
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 2 kap. 13, 19 och 20 §§ samt 3 kap. 4, 5 och 7 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 3 kap. 4 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
13 §'
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är
företagsledare eller delägare i
fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag, företag, som enligt
3 § 12 mom. nionde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall behandlas som fåmansföretag
eller, om uppgifter skall lämnas
enligt 24 §, i företag som upphört
att vara sådant företag,
i självdeklaration lämna uppgift om
3. den skattskyldige är
företagsledare eller delägare i
fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag, företag, som enligt
3 § 12 a mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall behandlas som fåmansföretag
eller, om uppgifter skall lämnas
enligt 24 §, i företag som upphört
att vara sådant företag,
4. den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200)
är skyldig att redovisa utgående och ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela
beskattningsåret, eller
6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.
19 §2
Den som har inkomst av
näringsverksamhet skall, om inte
annat framgår av 25 £ i sin
självdeklaration för varje
förvärvskälla från bokföringen
Den som har inkomst av
näringsverksamhet skall, om inte
annat framgår av 20 eller 25 §, i sin
självdeklaration för varje
förvärvskälla från bokföringen
114
lämna uppgifter om varje slag av lämna uppgifter om varje slag av
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats for att
överensstämma med de for den skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
4. hur avdrag for värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt for att betala levnadskostnader eller för andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat
förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fordelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna.
Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och
omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som
behövs for tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till
skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.
Uppgifter som avses i första och andra styckena skall lämnas på
blankett enligt fastställt formulär eller, efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller myndighet som Riksskatteverket bestämmer, på
annat lämpligt sätt.
20 §’
Företag som omfattas av lagen
(1995:1559) om årsredovisning i
15
kreditinstitut och
värdepappersbolag eller lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag skall, i stället
för att lämna sådana uppgifter som
anges i 19 § första stycket, till sin
självdeklaration foga sin
årsredovisning.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Utländskt skadeförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i
Sverige, skall i stället för vad som anges i 19 § i självdeklarationen lämna
uppgift om premieinkomsten i Sverige.
Den som enligt 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall schablonbeskattas för intäkt av fastighet skall, såvitt gäller
fastighetsinnehavet, i stället för vad som anges i 19 § i självdeklarationen
lämna uppgift om de intäkter och omkostnader som anges i förstnämnda
lagrum.
3 kap.
4§4
Kontrolluppgifter om lön,
arvode, andra ersättningar eller
förmåner som utgör skattepliktig
intäkt av tjänst skall lämnas av den
som betalat ut beloppet eller gett ut
förmånen.
Kontrolluppgifter om lön, arvode,
andra ersättningar eller förmåner
som utgör skattepliktig intäkt av
tjänst skall lämnas av den som
betalat ut beloppet eller gett ut
förmånen. Kontrolluppgift
avseende skattepliktig intäkt av
tjänst i form av rabatt, bonus eller
annan förmån, som ges ut på grund
av kundtrohet eller liknande, skall
dock lämnas av den som slutligt
har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen, om
denne är någon annan än den som
är skattskyldig för förmånen .
Kontrolluppgifter skall lämnas
för den som av den upp-
giftsskyldige har fått skattepliktigt
belopp eller skattepliktig förmån.
Kontrolluppgifter skall lämnas
för den som har fått skattepliktigt
belopp eller skattepliktig förmån
som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren antingen
116
har enbart en F-skattesedel eller både en F-skattesedel och en A-skatte-
sedel och skriftligen åberopat F-skattesedeln samt for sådan ersättning från
arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital.
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. Av kontrolluppgiften skall framgå hur stor del
av skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter som den uppgiftsskyl-
dige redovisat enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272). I 6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall
iakttas när kontrolluppgift lämnas.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Om kontrolluppgiftsskyldighet
föreligger enligt 4 § första stycket
andra meningen, skall den som
kontrolluppgiften avser till den
kontrolluppgiftsskyldige lämna
uppgift om förmånens art och
omfattning och under vilken månad
denna åtnjutits. Uppgifterna skall
lämnas senast månaden efter det att
förmånen åtnjutits.
5§5
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts
ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i näringsverk-
samhet, om avdrag för preliminär A-skatt inte har gjorts och det som
mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela
året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela året samt förmån av fritt logi ombord för
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften
att sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunika-
tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande
gjorda utlägg,
9 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 19
117
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
d) ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan resa i tjänsten
som avses i punkterna 3 och 3 a av
anvisningarna till 33 § kommu-
nalskattelagen eller för kostnader
för resa med egen bil i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 10 §
första-tredje styckena uppbörds-
lagen (1953:272) inte skall ligga till
grund för beräkning av preliminär
A-skatt.
d) ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan resa i tjänsten
som avses i punkterna 3 och 3 a av
anvisningarna till 33 § kommu-
nalskattelagen eller för kostnader
för resa med egen bil i tjänsten eller
kostnader för drivmedel för
bilförmånshavares resa med
förmånsbilen i tjänsten i den mån
ersättningarna enligt 10 § för-
sta-tredje styckena uppbördslagen
(1953:272) inte skall ligga till
grund för beräkning av preliminär
A-skatt.
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 2
andra stycket andra meningen och
punkt 4 andra stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Värdet av annan bostadsförmån här
i riket än förmån av semesterbostad
skall beräknas i enlighet med
bestämmelserna i 8 § tredje och
sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272).
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Värdet av annan bostadsförmån här
i riket än förmån av semesterbostad
skall beräknas i enlighet med
bestämmelserna i 8 § tredje och
sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272).
Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering skett.
Det sammanlagda värdet av förmåner skall anges särskilt för sig.
/ fråga om bilförmån skall
uppgift lämnas om
1. om bilens modellbeteckning
118
och årsmodell,
2. nedsättning av
bilförmånsvärdet på grund av att
den skattskyldige utgett ersättning
för förmånen,
3. antal kilometer tjänstekörning
som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med
förmånsbil avser och
4. förmån av fritt drivmedel
enligt punkt 2 sjunde stycket av
anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas såvitt avser 2
kap. 13, 19 och 20 §§ första gången vid 1997 års taxering och i övrigt
första gången vid 1998 års taxering.
'Senaste lydelse 1996:655.
2Senaste lydelse 1995:1616.
"Senaste lydelse 1991:1903.
4Senaste lydelse 1994:1680.
"Lydelse enligt prop. 1995/96:227 (senaste lydelse 1992:681).
6Senaste lydelse 1995:653.
119
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om
socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2§2
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
har inkomst av annat förvärvsarbete som avses 3 kap. 2 § eller 2 a § eller
11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3
kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst
för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän
försäkring är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Vid
tillämpning av denna lag gäller
vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare sägs
om iakttagande av förhandsbesked
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra och femte
styckena lagen om allmän
försäkring är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. / fråga om
skattepliktig förmån i form av
rabatt, bonus eller annan förmån
som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen,
anses som arbetsgivare. Vid till-
ämpning av denna lag gäller vidare
vad som i 22 c § lagen (1984:668)
120
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare sägs om iakttagande
av förhandsbesked.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Lagen omtryckt 1989:633.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:209 (senaste lydelse 1992:633).
121
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
En arbetsgivare är skyldig att för
varje månad lämna redovisning för
utgiven lön och för summan av
arbetsgivaravgifterna. Som lön
anses också förskott på lön. 1 fråga
om redovisning skall
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om
uppbördsdeklaration tillämpas.
En arbetsgivare är skyldig att för
varje månad lämna redovisning för
utgiven lön och för summan av
arbetsgivaravgifterna. Sådan
skattepliktig förmån som avses i 1
kap. 2 § andra stycket tredje
meningen lagen (1981:691) om
socialavgifter skall anses utgiven
den månad som arbetsgivaren har
fått kännedom om att förmånen
åtnjutits. Som lön anses också
förskott på lön. 1 fråga om
redovisningen skall
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om
uppbördsdeklaration tillämpas.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
När avgiftsskyldighet har inträtt för en arbetstagares lön skall
redovisningen omfatta också den lön som utbetalats till arbetstagaren
tidigare under utgiftsåret.
5§3
Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272).
Om det föreligger fall som
avses i punkt 4 andra stycket av
anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen
(1928:370), eller sådant fall att
den skattskyldige skulle kunna få
förmånsvärdet bestämt med stöd
av punkt 2 andra stycket andra
meningen av samma
anvisningar, får
skattemyndigheten på
framställlning av arbetsgivaren
Om det föreligger fall som
avses i punkt 4 andra eller tredje
stycket av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen
(1928:370) får
skattemyndigheten på
framställning av arbetsgivaren
bestämma värdet av förmånen
med hänsyn härtill.
Motsvarande gäller om
bostadsförmånsvärde som
bestäms enligt 8 § tredje stycket
122
bestämma värdet av förmånen
med hänsyn härtill.
Motsvarande gäller om
bostadsförmånsvärde som
bestäms enligt 8 § tredje stycket
uppbördslagen avviker med mer
än 10 procent från det värde
som följer av 42 § första stycket
kommunalskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta
arbetstagare som berörs av
skattemyndighetens beslut.
uppbördslagen avviker med mer
än 10 procent från det värde
som följer av 42 § första stycket
kommunalskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta
arbetstagare som berörs av
skattemyndighetens beslut.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på förmån
som åtnjuts efter ikraftträdandet.
'Lagen omtryckt 1991:98.
2Senaste lydelse 1995:1979.
'Senaste lydelse 1994:652.
123
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent
På
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsforsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsforsäkring utbetalas av staten,
kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma
organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning
att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan
arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i
punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning som avses i första sådan ersättning som avses i första
stycket. stycket. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt av
tjänst i form av rabatt, bonus eller
annan förmån, som ges ut på grund
av kundtrohet eller liknande, skall
den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen anses som skattskyldig
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
124
enligt denna lag, om inte denne är
den som är skattskyldig för
förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall
bortses från ersättning for arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning for
arbetsskada som inträffat fore utgången av år 1992 om skadan anmälts till
allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som for en och samma arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1
kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän forsäkring.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på lön eller
annan ersättning som utbetalas efter utgången av år 1996.
‘Lydelse enligt prop. 1995/96:209 (Senaste lydelse 1996:656).
125
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2a§2
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom rike samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
skall som inkomst av annat
förvärvsarbete också anses
ersättning som utgör skattepliktig
inomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att
anställningsförhållande förelegat,
utbetalas av fysisk person bosatt
utomlands eller utländsk juridisk
person.
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
skall som inkomst av annat
förvärvsarbete också anses
ersättning som utgör skattepliktig
inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
och som, utan att
anställningsförhållande förelegat,
utbetalas av fysisk person bosatt
utomlands eller utländsk juridisk
person. Detta gäller dock inte i
fråga om sådan skattepliktig intäkt
som avses i 11 kap. 2 § första
stycket tredje meningen.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen
bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt om ersättningen tillsammans med annan ersättning för
arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att
understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person eller ett
dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetalaren
bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av
grupperingen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har både en F-
skattesdel och en A-skattesedel, räknas ersättningen som inkomst av annat
förvärvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas.
126
Med inkomst av
anställning avses lön eller
annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som
en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Till sådan
inkomst räknas dock inte från en
och samme arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som enligt 1
§ första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom
inkomst av anställning anses även
11 kap.
2§3
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Med inkomst av
anställning avses lön eller
annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som
en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Sådan
skattepliktig intäkt i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som
utgår på grund av kundtrohet eller
liknande skall också anses som
inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen. Till
sådan inkomst räknas dock inte
från en och samme arbetsgivare
utgiven lön som under ett år ej
uppgått till 1 000 kronor. Till sådan
inkomst räknas inte heller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som enligt 1
§ första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom
inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
127
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsm arkn adsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning
från vinstandelsstifitelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap.
2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handesfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
128
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tiläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller ijärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Prop. 1996/97:19
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2Senaste lydelse 1994:1865.
3Senaste lydelse 1994:2072.
129
Prop. 1996/97:19
Bilaga 6
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-06
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll
uppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
6. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Monica
Dahlbom.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
130
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Prop. 1996/97:19
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:19 Beskattning av bilförmån,
m.m..
131
gotab 52045, Stockholm 1996