Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 maj 1997
Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)
I propositionen föreslås att den nu pågående försöksverksamheten med
särskilt betalningssätt av TV-avgifter permanentas. Detta innebär att det
bolag som svarar för att ta ut TV-avgifter m.m.. Radiotjänst i Kiruna AB
(RIKAB), efter avtal med den avgiftsskyldige får besluta att TV-avgiften
skall betalas vid andra tidpunkter och under andra förutsättningar än vad
som följer av huvudregeln som innebär att TV-avgiften skall betalas i
fyra poster årligen.
Förslaget innebär vidare att kravet på skriftlighet vid anmälan om att
innehav av TV-mottagare upphört tas bort samtidigt som det klargörs att
avgiftsskyldigheten är kopplad till det avgiftspliktiga innehavet och inte
innehavet av TV-mottagare som sådant.
Även förvaltningen av avgiftsmedlen föreslås bli ändrad i viss ut-
sträckning.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 165
1 Förslag till riksdagsbeslut...................................................................3
2 Lagtext................................................................................................4
3 Ärendet och dess beredning................................................................7
4 Bakgrund.............................................................................................8
5 Gällande rätt........................................................................................8
5.1 Betalningsskyldighet.................................................................8
5.2 TV-avgiftens storlek m.m..........................................................9
5.3 När avgiftsskyldigheten inträder och upphör............................9
5.4 Återbetalning av avgifter.........................................................10
5.5 Verkställighet..........................................................................10
6 Försöksverksamheten med särskild betalningssätt...........................10
7 Förutsättningar for avanmälan av TV-innehav.................................11
8 Avgiftsmedlen m.m..........................................................................13
9 Övriga frågor....................................................................................16
9.1 Avgiftsplikten för vissa innehav av TV-mottagare.................16
9.2 Registerfrågor..........................................................................19
9.3 Vissa åtgärder för att göra systemet effektivt..........................22
9.4 Verkställighet m.m..................................................................25
10 Författningskommentar....................................................................27
Bilagal Promemorians lagförslag.........................................................30
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser............................................32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997...........33
Prop. 1996/97:165
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift.
Prop. 1996/97:165
1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 165
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:165
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 11, 23, 24 och 29 §§ samt rubriken när-
mast före 24 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skyldigheten att betala TV-
avgift omfattar inte sådana TV-
mottagare som på grund av sin
konstruktion inte kan användas för
att ta emot markbundna rund-
radiosändningar.
Skyldigheten att betala TV-
avgift omfattar inte sådana TV-
mottagare som på grund av sin
konstruktion inte kan användas för
att ta emot markbundna sänd-
ningar.
TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som
1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk beskickning eller
ett karriärkonsulat, om det har beslutats av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren,
2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,
3. innehas på prov under högst 15
4. är varaktigt undanställd eller
obrukbar såvitt gäller tid efter det
att förhållandet skriftligen har
anmälts till bolaget av den avgifts-
skyldige.
dagar, eller
4. är varaktigt undanställd eller
obrukbar såvitt gäller tid efter det
att förhållandet har anmälts till
bolaget av den avgiftsskyldige.
H§
TV-avgift skall betalas till dess
att den avgiftsskyldige har anmält
hos bolaget att hans eller hennes
avgiftspliktiga innehav har upp-
hört.
TV-avgift skall betalas till dess
att den avgiftsskyldige skriftligen
har anmält hos bolaget att hans
innehav av TV-mottagaren har
upphört.
Avgift som avser tid efter det att sådan anmälan har kommit in till
bolaget skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om beloppet är
lägre än 100 kronor, betalas det dock inte tillbaka.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:165
23 §
Skall TV-avgiften på grund av
ändring i denna lag utgå med ett
annat belopp än tidigare, skall
avgiftsposten för en period som
löper vid ändringens ikraftträ-
dande beräknas enligt den tidigare
TV-avgiften för tiden före ikraft-
trädandet och enligt den senare
avgiften för tiden efter ikraft-
trädandet. Beloppet avrundas ned-
åt till jämnt antal kronor.
Bolaget skall inte ändra TV-
avgiften enligt första stycket, om
den avgiftsskyldige före avgifts-
periodens utgång skriftligen har
anmält att hans innehav av TV-
mottagaren har upphört.
Skall TV-avgiften på grund av
en ändring i denna lag betalas
med ett annat belopp än tidigare,
skall avgiftsposten för en period
som löper när ändringen träder i
kraft beräknas enligt den tidigare
TV-avgiften för tiden före ikraft-
trädandet och enligt den nya av-
giften för tiden efter ikraftträdan-
det. Beloppet avrundas nedåt till
jämnt antal kronor.
Bolaget skall inte ändra TV-
avgiften enligt första stycket, om
den avgiftsskyldige före avgifts-
periodens utgång har anmält att
hans eller hennes innehav av TV-
mottagaren har upphört.
Försöksverksamhet med
särskilt betalningssätt
Särskilt betalningssätt
24 §
Bolaget får bedriva en försöks-
verksamhet som innebär dels att
TV-avgift skall betalas i andra
poster och vid andra tidpunkter än
som anges i 7 §, dels att avisering
enligt 10 § inte skall ske. Bolaget
får besluta om detta efter avtal
med den avgiftsskyldige.
Om bolaget har fattat beslut
enligt första stycket i fråga om
viss avgiftsskyldig, gäller inte be-
stämmelserna i 12, 13 och 17 ff.
Bolaget får efter avtal med en
avgiftsskyldig besluta dels att TV-
avgift skall betalas i andra poster
och vid andra tidpunkter än som
anges i 7 §, dels att avgiften inte
skall aviseras enligt 10 §.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:165
De avgiftsbelopp som bolaget
uppbär skall omedelbart överföras
till riksgäldskontoret. Medlen
skall omedelbart placeras på
räntebärande räkning där.
Sveriges Television Aktiebolag
svarar för förvaltningen av
medlen.
29 §
De avgiftsbelopp som bolaget
tar emot skall minst månadsvis
föras över till Riksgäldskontoret.
Medlen skall omedelbart placeras
på räntebärande räkning där.
Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag
svarar för förvaltningen av
medlen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Enligt lagen (1989:41) om TV-avgift handhas uppbörden av avgifter för
innehav av televisionsmottagare och avgiftskontroll av Radiotjänst i
Kiruna Aktiebolag (RIKAB). RJKAB har i skrivelser till regeringen, den
första den 27 februari 1992, kommit in med förslag till förändringar i
TV-av gifts lagen samt med en utvärdering av en försöksverksamhet
avseende särskilt betalningssätt.
I en skrivelse till Utbildningsdepartementet, Finansdepartementet och
Justitiedepartementet den 30 september 1993 har Svenska Inkasso-
föreningen krävt att regelsystemet för indrivning av obetalda TV-avgifter
ändras.
Efter en granskning av RIKAB har riksdagens revisorer föreslagit en
översyn av TV-avgiftslagen (rapport 1994/95:7). Utgångspunkten för en
sådan översyn borde enligt revisorernas uppfattning vara såväl RIKAB:s
som Svenska Inkassoföreningens skrivelser. I en promemoria upprättad
inom Kulturdepartementet (Ds 1997:24) redovisas resultaten av denna
översyn jämte förslag till förändringar i TV-avgiftssystemet.
De lagförslag som läggs fram i promemorian återfinns i bilaga 1. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena
finns tillgängliga hos Kulturdepartementet (dnr Ku97/707/RTV).
Lagrådet
Den nuvarande lagstiftningen ger utrymme för den betalningsskyldige att
betala TV-avgift på andra tider och på annat sätt än vad huvudregeln
stadgar under förutsättning att ett avtal med denna innebörd träffats
mellan RIKAB och den avgiftsskyldige (försöksverksamhet med särskilt
betalningssätt). Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att
denna möjlighet permanentas. Samtidigt blir, i enlighet med vad Lag-
rådet tidigare förordat (se prop. 1988/89:18 s. 69 f och 121) TV-avgifts-
lagens regler om påminnelser, försenings- och tilläggsavgifter samt verk-
ställighet tillämpliga också vid denna form av betalningssätt.
Vidare föreslår regeringen att det inte längre skall krävas skriftlig
anmälan om att TV-innehav upphört. De föreslagna ändringarna är av
enkel och okomplicerad beskaffenhet som permanentar eller leder till
förenklingar för den enskilde. Mot denna bakgrund och eftersom för-
slaget rörande förvaltningen av avgiftsmedlen faller utanför Lagrådets
granskningsområde är, enligt regeringens uppfattning, förslagen av sådan
beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse. Yttrande av
Lagrådet har därför inte inhämtats.
Prop. 1996/97:165
Prop. 1996/97:165
Den 1 mars 1989 trädde lagen (1989:41) om TV-avgift i kraft (prop.
1988/89:18. bet. 1988/89:KrU9, rskr. 1988/89:97) De huvudsakliga
förändringarna i forhållande till den tidigare gällande lagen (1978:478)
om avgift för innehav av televisionsmottagare innebar att TV-avgiften
blev enhetlig för färg-TV-apparater och svartvita mottagare, att varje
statlig myndighet blev skyldig att betala TV-avgift men endast för var
tionde mottagare som myndigheten innehar och att avgiften för
mottagare i hotell- och pensionatsrörelse utökades till en avgift för var
tionde mottagare. Organisatoriskt föreskrevs att TV-avgiften skulle
betalas till RIKAB, ett av Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio
AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB gemensamt ägt bolag samt
att RIKAB:s beslut att påföra någon avgift fick verkställas om avgiften
var obetald och förfallen till betalning. RIKAB ålades att bedriva avgifts-
kontroll och fick för ändamålet använda särskilda pejlingsinstrument
(särskild avgiftskontroll). I lagen angavs att förvaltningslagen (1986:223)
skulle vara tillämplig vid RIKAB:s handläggning av ärenden om TV-
avgifter. Dåvarande SR skulle utöva det finansiella samordningsansvaret
för rundradiorörelsen innebärande bl.a. att SR ålades att för statens
räkning förvalta influtna avgiftsmedel. Samtidigt föreskrevs att RIKAB
omedelbart skulle överföra dessa till Riksgäldskontoret för placering på
räntebärande räkning.
Bestämmelserna om avgiftsskyldighet fastslås i TV-avgiftslagens 1-3 §§.
Huvudprincipen är att alla som innehar en TV-mottagare skall betala TV-
avgift (beträffande definitionen av begreppet TV-mottagare, se prop.
1988/89: 18 s. 43 ff). Allmänt sett anses den som har hand om TV-
mottagaren och därmed kan ha direkt nytta av den vara innehavare i
lagens mening. Varje kortvarigt och tillfälligt nyttjande anses emellertid
inte utgöra innehav. I en del situationer finns det även anledning att
tillmäta rätten att förfoga över mottagaren avgörande betydelse. I lagens
2-3 §§ har begränsningar i avgiftsskyldigheten upptagits. Således stadgas
i 2 § att en TV-avgift skall betalas för samtliga TV-mottagare som är
avsedda att användas i innehavarens hushåll, som finns på samma butiks-
eller demonstrationsställe för mottagare, eller finns inom samma sjukhus,
vårdanstalt eller inrättning av liknande slag, om TV-mottagama är
avsedda att användas av dem som far vård (se också avsnitt 9.1).
Utöver dessa speciella användningsområden finns angivet det s.k.
gruppundantaget, som innebär att avgift skall betalas för var tionde
mottagare (3 §). Införandet av denna bestämmelse innebar att basen för
TV-avgiften vidgades något. Enligt den aktuella bestämmelsen skall en
TV-avgift betalas för varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare om Prop. 1996/97:165
mottagarna
- innehas av samma statliga myndighet, eller
innehas av samma avgiftsskyldige och används antingen
a) i hotell- eller pensionatsrörelse, eller
b) annars i anläggningar eller lokaler som. utan att det är fråga om TV-
handel eller vårdinrättningar, är avsedda för annat än bostadsända-
mål, eller
c) i fortskaffningsmedel som är avsedda för yrkesmässig trafik.
Vissa typer av TV-mottagare, däribland sådana som på grund av
särskilt vidtagen åtgärd inte kan ta emot TV-program och TV-mottagare
som innehas av utländsk beskickning eller konsulat, har undantagits från
avgiftsskyldighet. Samma sak gäller för TV-mottagare som förts in i riket
för tillfälligt bruk och är tullfria, innehas på prov under högst 15 dagar,
eller är varaktigt undanställda eller obrukbara såvitt gäller tiden efter
anmälan till RIKAB (4-6 §§).
TV-avgiften bestäms till ett visst belopp för ett år (fr.o.m. den 1 januari
1997 uppgår avgiften till 1 536 kronor). Den skall betalas i fyra poster
om för närvarande 384 kronor (7 §). Det åligger RIKAB att i god tid före
varje avgiftsperiod sända ut en avi till den avgiftsskyldige med upp-
maning att betala avgiften för perioden (10 §). Om en TV-avgift inte
betalas i tid sänds en påminnelse till den avgiftsskyldige med en upp-
maning att betala TV-avgift. En påminnelseavgift utgår för detta (12 §).
Om TV-avgiften inte betalas inom den tid som angetts i påminnelsen
utgår en tilläggsavgift. Denna avgift är 40 procent av avgiftsposten för
perioden (13 §).
Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig
för innehavet skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till RIKAB
(8 §). Av 2 § förordningen (1989:46) om TV-avgift framgår att denna
anmälan far göras skriftligen eller per telefon. Underlåtenhet att fullgöra
anmälningsskyldigheten kan föranleda böter (22 § TV-avgiftslagen).
Det bör i sammanhanget påpekas att genom en nyligen beslutad
lagändring (SFS 1996:852) har till TV-avgiftslagens 8 och 22 § överförts
de bestämmelser som tidigare återfanns i den nyligen upphävda radio-
lagen (1966:755) rörande skyldighet för överlåtare att till RIKAB anmäla
sådana överlåtelser av TV-mottagare som sker genom yrkesmässig
överlåtelse i detaljhandel. Motsvarande anmälningsplikt gäller vid yrkes-
mässig uthyrning av TV-mottagare. Anmälningsskyldigheten är bötes-
sanktionerad.
TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har
anmält hos RIKAB att hans innehav av TV-mottagaren har upphört
(11 §). Någon möjlighet att göra avanmälan per telefon finns inte.
TV-avgiftslagen innehåller två bestämmelser om återbetalning av av-
gifter. I 11 § andra stycket stadgas att avgift som avser tid efter det att
någon anmält att hans innehav av TV-mottagare upphört skall återbetalas
till den avgiftsskyldige under förutsättning att beloppet inte är lägre än
100 kronor.
Om en inbetald avgift överstiger vad som skall erläggas enligt laga-
kraftvunnet beslut skall överskjutande belopp betalas tillbaka till den
avgiftsskyldige (16 §). Något lägsta belopp har här inte angetts.
RIKABrs beslut om påförande av avgifter enligt TV-avgiftslagen skall
anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgif-
ten är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om
avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit
överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en
påminnelse enligt 12 §. Uttagande av avgift handläggs hos kronofogde-
myndigheten som allmänt mål (17 §).
Prop. 1996/97:165
Regeringens förslag: Försöksverksamheten med särskilt betalnings-
sätt permanentas. TV-avgiftslagens bestämmelser om betalnings-
påminnelse. påminnelseavgift, tilläggsavgift och verkställighet skall
gälla också vid denna form av betalning.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för förslaget: Nuvarande rättsliga reglering av försöksverk-
samheten med särskilt betalningssätt återfinns i TV-avgiftslagens 24 §.
Verksamheten innebär att RIKAB kan besluta dels att TV-avgift får
betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än vad huvudregeln i 7 §
stadgar, dels att avisering enligt 10 § inte skall ske.
Av den rapport som upprättats av riksdagens revisorer kan utläsas att
antalet TV-innehavare som betalar TV-avgiften via autogiro uppgick till
ca 20 000 år 1990. Sedan dess har antalet autogiroinbetalningar ökat med
ca 30 000 och uppgick till ca 50 000 år 1994. Av rapporten framgår
vidare att de TV-innehavare som valt en annan inbetalningsperiod än den
10
lagstadgade om tre månader i regel är juridiska personer. Dessa betalar i
huvudsak för en tolvmånadersperiod även om sexmånaders-betalningar
förekommer.
Enligt RIKAB bör försöksverksamheten med särskilt betalningssätt
permanentas. Bolaget har hävdat att systemet ger den betalningsskyldige
en valfrihet och påverkar därmed betalningsviljan positivt. RIKAB har
också hävdat att bestämmelserna i 12, 13 och 17 §§ bör gälla även vid
sådant betalningssätt. RIKAB har gjort gällande att den nuvarande
ordningen med en återgång till fakturering enligt lagens betalningssystem
vid försenad eller utebliven betalning försvårar en effektiv uppbörd av
TV-avgifter med ökade administrativa kostnader som följd. RIKAB kan
inte finna någon anledning att särbehandla avgiftsskyldiga som valt att
betala avgiften på annat sätt än det lagstadgade.
Av förarbetena till TV-avgiftslagen framgår att lagens regler om hur
betalningsskyldigheten skall fullgöras bör, mot bakgrund av att det rör
sig om en obligatorisk avgift som berör ett stort antal människor och som
administreras av ett enskilt organ, vara precisa (prop. 1988/89:18 s. 68). I
propositionen angavs vidare att det är ett rättssäkerhetskrav att den
enskilde skall kunna utläsa av lagen vilka skyldigheter han eller hon har
när det gäller betalningen. Enligt föredragande statsrådet uteslöt detta
emellertid inte att betalning i annan ordning kan visa sig ändamålsenlig
och även önskvärd för vissa grupper av betalningsskyldiga.
Regeringen biträder de slutsatser som dragits i promemorian om att en
försöksverksamhet som visat sig fungera väl och därtill uppfyller de
ändamåls- och behovskriterier som förutsattes vid dess införande kan och
bör permanentas. Det är i sammanhanget värt att notera att det alternativa
betalningssättet, liksom enligt nu gällande ordning, förutsätter samtycke
av den betalningsskyldige.
Det föreslagna innebär, såsom framhållits i promemorian, även en
materiell förändring i så måtto att TV-avgiftslagens regler om betalnings-
påminnelse, försenings- och tilläggsavgift samt omedelbar verkställighet
skall gälla även för det särskilda betalningssättet. Om försöksverksam-
heten upphör och systemet permanentas saknas nämligen skäl att som
tidigare särbehandla de fall där det särskilda betalningssättet använts (jfr
Lagrådets uttalande vid utarbetandet av TV-avgiftslagen (prop.
1988/89:18 s. 121).
Prop. 1996/97:165
Regeringens förslag: I likhet med vad som gäller för anmälan om
innehav av TV-mottagare skall det inte längre krävas skriftlig anmälan
om att innehavet har upphört. Avanmälan skall kunna göras såväl
skriftligen som per telefon. Samma krav skall gälla vid anmälan om
att en TV-mottagare är varaktigt undanställd eller obrukbar.
1** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 165
11
Promemorians forslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker för-
slaget i promemorian eller lämnar det utan erinran. RIKAB har emellertid,
med instämmande av Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB,
framhållit vikten av att bolaget ges möjlighet att efterfråga orsaken till
varför någon avanmäler sitt innehav av TV-mottagare. Kammarrätten i
Sundsvall menar att den föreslagna ändringen kan leda till nya typer av
bevissvårigheter och flera tvister.
Skälen för förslaget: Som redovisats i avsnitt 5.3 föreligger för när-
varande ett krav på skriftlighet vid avanmälan av innehav. Bestämmelsen
motiverades av en önskan att minska risken för oklarheter och tvister om
när avgiftsskyldigheten upphör (prop. 1988/89:18 s. 57). I lagmotiven
uppmärksammades också risken för att avanmälan skulle ske i andra
personers namn med följd att RIKAB upphörde att påföra dessa TV-
avgift, trots att så rätteligen bort ske.
Som närmare utvecklas i avsnitt 9.1 är det av stor vikt att tidpunkten
för avgiftsskyldighetens upphörande klart fastställs. Nära förknippad
med denna fråga är självfallet vad som bör gälla beträffande sättet för
avanmälan. Det kan av flera skäl antas att de farhågor som tidigare
framförts beträffande riskerna med ett muntligt avanmälningsförfarande
inte längre äger samma bärighet. Således har t.ex. den allmänna utveck-
lingen med en ökad användning av informationsteknik lett till att den
administrativa hanteringen blivit alltmer mångfacetterad. På ett flertal
områden har denna utveckling liksom andra faktorer medfört att admini-
strativa förfaranden förändrats och förenklats utan att större komplika-
tioner uppstått. Samtidigt har allmänheten alltmer anpassat sig till denna
utveckling och kunnat ställa krav på utökad och förbättrad service.
Mot denna bakgrund och för att den administrativa verksamheten hos
RIKAB skall kunna förenklas samt för att öka bolagets service åt allmän-
heten bör därför, såsom föreslagits i promemorian, kravet på skriftlig
avanmälan av innehav tas bort.
Slopandet av skriftlighetskravet vid avanmälan enligt 11 § TV-avgifts-
lagen leder, såsom påpekats av Radio- och TV-verket, till att det blir
nödvändigt också med en ändring i lagens 23 § andra stycket. Följenligt
tas också skriftlighetskravet bort i 6 § 4, se närmare författnings-
kommentaren till dessa paragrafer.
Fortsättningsvis blir det således möjligt att göra en avanmälan såväl
skriftligen som per telefon. Ett klarläggande om detta bör göras i
förordningen (1989:46) om TV-avgift.
Kammarrätten i Sundsvall har påpekat att, om ändringen införs är det
viktigt dels med tydliga rutiner i samband med avanmälan, dels med er-
forderliga tillämpningsföreskrifter. I sådan rutiner skulle, enligt kammar-
rätten, t.ex. någon form av bekräftelseförfarande kunna ingå.
Regeringen utgår ifrån att RIKAB utarbetar ändamålsenliga rutiner och
redovisar bl.a. därför inte här några ändringar i förordningen (1989:46)
om TV-avgift.
Enligt uppgift från RIKAB noteras en markant ökning av antalet
avanmälningar i anslutning till sommarens semesterperiod. En trolig för-
Prop. 1996/97:165
12
klaring till detta är att den som är bortrest inte vill betala TV-avgift för
denna period. Av denna anledning har RIKAB, som vid avanmälnings-
tillfallena säger sig ha kunnat märka en viss okunnighet om gällande
avgiftsbestämmelser. begärt att bolaget vid avanmälan skall ges rätt att
efterfråga anledningen till avanmälan.
Genom den föreslagna lydelsen av 11 § framgår klart att avanmälan får
ske först när det avgiftspliktiga innehavet av TV-mottagare upphör. I
likhet med vad som anförts i promemorian anser regeringen att frågan
om en rätt för RIKAB att efterhöra anledningen till att ett innehav av TV-
mottagare upphört inte lämpar sig för lagstiftning. Regeringen instämmer
i det resonemang som framförts i promemorian om att det inte kan ute-
slutas att frågor om varför någon inte längre har TV-mottagare uppfattas
som integritetskänsliga samtidigt som frågor av detta slag saknar effekt
gentemot dem som verkligen har för avsikt att undkomma avgift.
Regeringen vill, i likhet med vad som angetts i promemorian, betona att
det sagda självfallet inte innebär att RIKAB saknar möjlighet att vid
avanmälningstillfället lämna information om reglerna kring avgifts-
skyldigheten. Regeringen instämmer i vad som anförts i promemorian
om att en ömsesidig och på frivillig basis förd dialog mellan anmälaren
och RIKAB i många fall torde vara tillräcklig för att undanröja oriktiga
avanmälningar. Det finns också anledning att erinra om RIKAB :s rätt att
använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken utsträckning det
finns TV-mottagare i bostäder (25 § TV-avgiftslagen).
Prop. 1996/97:165
Regeringens förslag: De avgiftsbelopp som RIKAB tar emot skall
minst månadsvis, och inte som nu omedelbart, föras över till Riks-
gäldskontoret. Ansvaret för medelsförvaltningen förs samtidigt över
från Sveriges Television AB till RIKAB.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser ställer sig bakom för-
slaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: Riksdagen fastställer årligen TV-avgiftens storlek. År
1995 uppgick TV-avgiften till 1 440 kronor som betalades i fyra poster
om 360 kronor. År 1996 höjdes TV-avgiften till 1 476 kronor. Enligt
riksdagens beslut uppgår TV-avgiften fr.o.m. den 1 januari 1997 till
1 536 kronor per år. Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll uppgick år
1995 till drygt 3,3 miljoner.
Public service-verksamheten, inklusive Radio Swedens programverk-
samhet för utlandssändningar, finansieras med TV-avgiftsmedel. Influtna
avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontot,
hos Riksgäldskontoret. Riksdagen anvisar medel ur rundradiokontot till
public service-verksamheten. Utbetalning av medlen värdesäkras med
13
utgångspunkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten tillhandahåller Prop. 1996/97:165
genom Riksgäldskontoret det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver
om avgiftsmedlen ur likviditetssynpunkt inte räcker till. Även Gransk-
ningsnämnden för radio och TV finansieras delvis med medel ur rund-
radiokontot.
TERACOM Svensk Rundradio AB, ett av staten helägt bolag, tillför
rundradiokontot årligen dels ett belopp motsvarande kompensation för
värdet av hittills gjorda direktavskrivna investeringar, dels ett belopp
motsvarande avkastningskravet på den konkurrensutsatta verksamheten.
Rundradiokontot tillfördes tidigare intäkter från TV4 genom en fast och
en rörlig koncessionsavgift. TV4:s koncessionsavgifter som inbetalas
efter den 1 januari 1996 skall dock redovisas på inkomsttitel på stats-
budgeten i stället för till rundradiorörelsen.
De totala intäkterna i rundradiokontot under verksamhetsåret 1995
uppgick till ca 5 454 miljoner kronor, en ökning med ca 149 miljoner
kronor jämfört med år 1994. De totala kostnaderna år 1995 uppgick
samtidigt till ca 5 587 miljoner kronor, en ökning med ca 437 miljoner
kronor jämfört med föregående år. Ränteintäkterna år 1995 uppgick till
ca 61,5 miljoner kronor, vilket är en ökning med drygt 16 miljoner
kronor jämfört med året innan.
Rundradiorörelsens resultat för år 1995 uppgick till -71,5 miljoner
kronor, vilket är en försämring med 271,6 miljoner kronor jämfört med
år 1994. Detta innebär att det ackumulerade resultatet för
rundradiorörelsen uppgår till 212,6 miljoner kronor. Likviditetsmässigt
innebär detta resultat att saldot på rundradiokontot minskat med
39,5 miljoner kronor. Per den 31 december 1995 uppgick saldot på
kontot till 542 miljoner kronor (förutom rörelseresultatet har här med-
räknats förskottsinbetalda TV-avgifter). I sammanhanget bör noteras att
TERACOM:s avgift för investeringar upphör år 2001. Därmed bortfaller
också en intäkt till rundradiokontot om ca 230 miljoner kronor per år.
Skälen för förslaget: Som framgått utgör TV-avgiftema tillsammans
med påminnelseavgifter och tilläggsavgifter offentliga medel av bety-
dande omfattning. I samband med TV-avgiftslagens tillkomst betonades
vikten av att dessa medel förvaltas på ett sådant sätt att god avkastning
uppnås. Att medlen placerades på ett sätt som gav god säkerhet framhölls
också som angeläget. Regeringen ansåg mot denna bakgrund den
gynnsammaste lösningen vara att placera medlen hos ett statligt organ,
nämligen Riksgäldskontoret. Det förutsattes att erhållen ränta var mark-
nadsmässig, dvs. Sveriges Radio AB borde erbjudas lika fördelaktiga
villkor vid olika placeringsaltemativ som de statliga affärsverken.
Departementschefen uttalade vidare att eftersom medlen skall placeras
hos Riksgäldskontoret bör RIKAB i lag åläggas att omedelbart till
kontoret överföra de avgiftsbelopp som bolaget uppbar.
Av den utredning som gjorts framgår att RIKAB betalar in influtna
avgiftsbelopp till Riksgäldskontoret en gång per månad. För tiden före
denna överföring placeras medlen på konto i bank. På detta sätt har
RIKAB. i förhållande till placeringen hos Riksgäldskontoret, för denna
tid uppnått bättr^ avkastning på avgiftsmedlen. Den sålunda uppburna
14
räntan har tillförts rundradiokontot. Förfarandet har emellertid föranlett Prop. 1996/97:165
påpekande från Riksrevisionsverket.
Det nuvarande systemet med omedelbara överföringar kan, om det
efterföljs och med hänsyn till det stora antalet avgifter som inbetalas vid
skilda tidpunkter, leda till att det administrativa förfarandet blir kostsamt
och svårhanterligt. Det får samtidigt anses klart att det sätt på vilket
RIKAB i dagsläget hanterar avgiftsmedlen i detta avseende inte står i
överensstämmelse med lagens krav på omedelbar överföring.
Det framstår enligt regeringens uppfattning som rimligt att RIKAB ges
en lagstadgad rätt att fortsättningsvis göra överföringar av avgiftsmedel
till Riksgäldskontoret vid en mer rationell tidpunkt, särskilt som det visat
sig att ett system med månadsvisa överföringar inte leder till eftersatt
säkerhet eller försämrad avkastning. Riksrevisionsverket, som delar den i
promemorian framförda uppfattningen om att den nuvarande utform-
ningen av bestämmelserna om överföring av avgiftsmedel kan leda till
administrativa olägenheter, har påpekat att det i dagsläget kan finnas
tekniska lösningar för att göra dagliga överföringar och att man därför
bör överväga att ge möjligheter till kortare överföringsfrister än den
månadsvisa som föreslagits i promemorian.
Regeringen delar verkets uppfattning och menar att systemet med
överföring av avgiftsmedlen till Riksgäldskontoret bör utformas på ett
sådant sätt att det inte förhindrar att överföringar görs oftare än en gång
per månad om detta bedöms tekniskt möjligt och mer ändamålsenligt.
Detta kan genomföras på det sätt som Riksrevisionsverket förordat, dvs.
genom att det i 29 § TV-avgiftslagen föreskrivs att de avgiftsbelopp som
bolaget uppbär skall minst månadsvis överföras till Riksgäldskontoret.
Regeringen vill understryka att vad som tidigare påtalats om vikten av
att TV-avgiftsmedlen placeras på ett sätt som ger god säkerhet självfallet
även gäller de medel som tillfälligt disponeras vid RIKAB före över-
föringen till Riksgäldskontoret och att detta är en fråga som kan komma
att regleras i ett kommande avtal mellan staten och RIKAB (se nedan).
Det bör i sammanhanget påpekas att regeringen har för avsikt att noga
följa utvecklingen beträffande de tekniska förutsättningarna för elektro-
niska kapitaltransaktioner.
Uppgiften att svara för hur avgiftsmedlen förvaltas, dvs. att med
hänsyn till det behov av likviditet som rundradiorörelsen har välja mellan
de olika placeringsaltemativ som Riksgäldskontoret erbjuder, ligger
sedan år 1993 hos Sveriges Television AB (SVT). I förvaltnings-
uppdraget ingår också att svara för utbetalningar från rundradiokontot
samt ansvara för bedömningar av det framtida avgiftsuttagets storlek.
RIKAB har, med instämmande av SVT och Sveriges Radio AB (SR),
hemställt att bolaget skall överta detta förvaltningsansvar. Även om en
nu fungerande ordning etablerats anser RIKAB, SR och SVT att det är
naturligt att samla hela förvaltningen av rundradioverksamheten hos
RIKAB.
Att de två största av de tre företag som äger RIKAB, tillika ett av de
bolag som för närvarande svarar för förvaltningen, begärt att RIKAB
övertar aktuell medelsförvaltning väger naturligtvis tungt. Härtill
kommer att Riksrevisionsverket framfört vissa synpunkter på att de tre
15
ägarbolagen gett RIKAB dispositionsrätt över medlen på rundradio-
kontot. Även om ägarebolagens agerande i detta avseende motiveras av
praktiska skäl medför denna hantering vissa juridiska svårigheter som är
svåra att komma tillrätta med om nuvarande system bibehålls. Mot
bakgrund av det anförda och eftersom verksamheten vid RIKAB i övrigt
bedrivs på ett rationellt och effektivt sätt föreligger inget hinder mot att
tillföra bolaget den aktuella förvaltningsuppgiften. Det förutsätts härvid
att bokföringen, liksom tidigare, anordnas så att den med lätthet kan
överblickas bl.a. av de övriga programbolagen i de delar som de berörs
av bokföringen (jfr Kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU28).
I detta sammanhang vill regeringen framföra att den utgår ifrån att
RIKAB årligen förser regeringen med de uppgifter och den information
som krävs för att regeringen skall kunna informera riksdagen vad avser
verksamheten för uppbörd av TV-avgifter. En sådan redovisning bör, i
enlighet med riksdagens revisorers förslag (rapport 1994/95:7 s. 27)
omfatta bl.a. verksamhetens mål, kostnaderna för uppbördssystemet,
utvecklingen av antalet TV-avgifter och täckningsgraden för olika
avgiftskategorier. Regeringen förutsätter också att ett avtal kan träffas
mellan staten och RIKAB om förvaltningen av TV-avgiftsmedlen i
huvudsak utifrån de principer som i dag gäller enligt motsvarande avtal
mellan staten och SVT.
Prop. 1996/97:165
Regeringens bedömning: Den bestämmelse bör bibehållas oföränd-
rad som innebär att en enda TV-avgift skall betalas för samtliga TV-
mottagare som finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning
av liknande slag, om TV-mottagama är avsedda att användas av dem
som får vård.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom RIKAB, med in-
stämmande av Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB, delar den
bedömning som gjorts i promemorian eller lämnar densamma utan
erinran. RIKAB anser att ifrågavarande regel måste ändras eller, i varje
fall, att regelverket måste bli tydligare.
Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 5.1 och 5.3 har redo-
visats vad som allmänt gäller om betalningsskyldighet och när avgifts-
skyldigheten inträder respektive upphör. Att en enda avgift skall betalas
för samtliga TV-mottagare som finns inom samma sjukhus, vårdanstalt
eller inrättning av liknande slag, om TV-mottagama är avsedda att
användas av dem som far vård framgår av 2 § andra stycket TV-avgifts-
lagen. Detta betyder att en vårdinrättning eller liknande betalar en TV-
avgift för de TV-mottagare som inrättningen äger, hyr eller lånar när
16
mottagaren är avsedd att användas av dem som far vård. En TV-mot-
tagare som en vårdtagare på inrättningen äger, hyr eller lånar faller också
in under denna bestämmelse och för en sådan mottagare utgår inte någon
ytterligare avgift.
RIKAB har påpekat att det idag finns en mängd olika boendeformer
inom omsorgen som i ett samlingsbegrepp kallas särskilda boendeformer.
Begreppet omfattar, enligt RIKAB, det som tidigare kallades ålderdoms-
hem, sjukhem, servicehus och gruppbostäder. Enligt RIKAB:s uppfatt-
ning leder denna begreppsbildning, liksom TV-avgiftslagens vård-
begrepp, till tolkningsproblem. I sitt remissvar har RIKAB pekat på att i
dagsläget måste den boende på inrättningen, föreståndaren och RIKAB
tolka begreppet vård vilket självklart leder till olika bedömningar från
fall till fall. Enligt RIKAB tar detta resurser från verksamheten som inte
står i proportion till resultatet. RIKAB har hävdat att om ingen ändring
görs kommer det oklara rättsläget att avgöras domstolsvägen. Av
förarbetena till TV-avgiftslagen framgår vidare (prop. 1988/89:18 s. 80)
att som bostad inte bör räknas en lägenhet inom omsorgsvården för
psykiskt utvecklingsstörda. En sådan lägenhet bör enligt motiven anses
utgöra del av vårdinrättning. RIKAB har hemställt om en översyn av
denna fråga eftersom den nuvarande ordningen, enligt RIKAB:s uppfatt-
ning, motverkar omsorgens mål att integrera psykiskt utvecklingsstörda i
samhället.
Mot bakgrund av det anförda har RIKAB föreslagit att 3 § TV-
avgiftslagen ändras så att för TV-mottagare som innehas av samma
sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag skall betalas en TV-
avgift för varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare. RIKAB har vidare
föreslagit att samma paragraf kompletteras med en bestämmelse om att
boende på sådan inrättning skall betala en TV-avgift för den TV-
mottagare som den boende innehar.
Den lösning som föreslagits av RIKAB innebär en utvidgning av det
avgiftsbelagda området såväl för ifrågavarande institutioner som för
vårdtagama. Av flera skäl kan det ifrågasättas om en sådan ändring är
ändamålsenlig. Genom en utvidgning av det avgiftsbelagda området
uppnås i sig ingen klarhet vad gäller skillnaden mellan olika boende-
former respektive mellan vårdtagare och andra boende. Eftersom det
alltjämt finns goda skäl att behålla den särskilda regeln för sjukhus och
liknande inrättningar kan inte enbart administrativa skäl och vissa
tillämpningssvårigheter motivera en ändring på det sätt som föreslagits.
Vad beträffar tolkningen av begreppen ”vårdanstalt” och ”dem som far
vård” kan följande sägas. I förarbetena till TV-avgiftslagen angavs som
exempel på sådana inrättningar som avses i 2 § andra stycket 2, förutom
sjukvård i snäv bemärkelse, även åldringsvård, mentalvård, alkohol- och
narkomanvård, socialvård och kriminalvård (prop. 1988/89:18 s. 52). Till
denna kategori räknades dock inte lägenheter i s.k. servicehus och lik-
nande inrättningar där människor bor väsentligen på samma självständiga
sätt som i andra bostadslägenheter. Det sagda innebär att det far anses stå
klart att också vissa av de boendeformer inom omsorgen som särskilt
påtalats av RIKAB, t.ex. sjukhem och kvarvarande vårdhem för utveck-
lingsstörda, bör definieras som vårdanstalter eller liknande inrättningar
Prop. 1996/97:165
17
och att dessa normalt kan komma att innefatta vård. Bestämmelsen i 2 §
andra stycket 2 TV-avgiftslagen blir därför tillämplig i dessa fall. Lika
klart är att de som bor på servicehus eller liknande och som lever på
samma självständiga sätt som i andra bostadslägenheter inte omfattas av
den aktuella bestämmelsen.
I likhet med vad som framförts i promemorian konstaterar regeringen
att det i den allmänna debatten har uppmärksammats fall där personer
som för vård flyttat till exempelvis sjukhem har betalat TV-avgift trots
att någon sådan skyldighet inte funnits. Genom att någon avanmälan inte
skett har det genom utformningen av 11 § inte heller varit möjligt att
återbetala det inbetalda beloppet.
Huvudprincipen måste vara att TV-avgift skall betalas intill en viss
bestämd tidpunkt. Ett motsatt synsätt skulle innebära att RIKAB tvingas
ta ställning till bl.a. bevisfrågor i en utsträckning som inte kan anses
rimlig. Att avgiftsskyldighet föreligger intill dess avanmälan skett är
därmed en såväl nödvändig som ändamålsenlig lösning. Det är inte heller
motiverat att - utan mycket starka skäl - skapa ett undantag från
avanmälningsskyldigheten enbart för den persongrupp som, under vissa
förutsättningar, kommer i åtnjutande av avgiftsbefrielse. Avanmälnings-
skyldigheten bör därför finnas kvar för alla grupper av avgiftsskyldiga.
De flesta vårdtagare torde vara informerade om gällande regler på
området. Detta utesluter dock inte att informationen kan brista i några fall
eller att vårdtagaren inte förmår tillgodogöra sig densamma. Detta är
naturligtvis inte acceptabelt. Såsom påpekats av Kammarrätten i Sunds-
vall är problemet till stor del fråga om att lämna tydlig information. Där-
för bör ytterligare informationsinsatser vara det lämpligaste sättet att göra
vårdtagama medvetna om gällande regler. Regeringen utgår t.ex. ifrån att
RIKAB. vilket också förutskickats av bolaget, på sina fakturor tydligare
och mer utförligt än idag lämnar information om gällande bestämmelser i
det aktuella avseendet. Även kommuner och andra vårdgivare bör bidra
till att informationen når fram.
Det sagda hindrar dock inte att det i sig blir enklare att avanmäla (se
avsnitt 7).
Vad särskilt beträffar möjligheten att i situationer som den nyss be-
handlade återfå redan betald TV-avgift kan följande noteras. Kammar-
rätten i Sundsvall har framhållit att man. genom en utvidgning av möjlig-
heten till eftergift enligt bestämmelsen i 20 § TV-avgiftslagen, eventuellt
skulle kunna medge eftergift också av inbetald avgift och således inte
enbart av en fordran samt kunna medge återbetalning av för mycket
betald avgift.
Ett införande av en sådan bestämmelse innebär emellertid, såvitt avser
eftergift av avgift, att RIKAB skulle ställas inför nya bevisfrågor. Stora
problem kan vidare uppstå med att åstadkomma en lämplig avvägning för
den tidsgräns som måste fastställas vad gäller möjligheterna att få efter-
gift. Regeringen lägger därför inte fram något förslag i denna riktning (se
vidare avsnitt 9.3).
Prop. 1996/97:165
18
9.2 Registerfrågor
Prop. 1996/97:165
Regeringens bedömning: Någon särskild registerförfattning bör inte
inforas för att reglera det personregister som RIKAB för avseende
innehav av TV-mottagare m.m.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom RIKAB, med in-
stämmande av Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB, delar den
bedömning som framförts i promemorian eller lämnar densamma utan er-
inran. RIKAB har därvid upprepat vad bolaget tidigare framfört, nämligen
att det bl.a. av kostnadsskäl är angeläget med en särskild författnings-
reglering av bolagets register.
Skälen för regeringens bedömning: 2 kap. 3 § andra stycket rege-
ringsformen innebär att varje medborgare i den utsträckning som när-
mare anges i lag skall skyddas mot att hans eller hennes personliga
integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av
ADB (regelverket om förbud mot censur, meddelarfrihet m.m. i tryck-
frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen behandlas inte här).
Regeln slår alltså fast att det skall finnas en datalagstiftning till skydd för
den personliga integriteten. Omfattningen av detta skydd får likaledes
regleras i lag.
Datalagen (1973:289)
Den nu gällande datalagens tillämpningsområde är knutet till använd-
ningen av personregister, dvs. register som förs med hjälp av automatisk
databehandling (ADB) och som innehåller personuppgift som kan hän-
föras till den som avses med uppgiften. Personregister far inrättas och
föras endast av den som efter anmälan fatt licens av Datainspektionen
(DI). För vissa register, som bedöms innehålla särskilda risker för otill-
börligt intrång i enskilds personliga integritet, krävs utöver licens ett
särskilt tillstånd från DI. Tillstånd behövs i regel för att inrätta och föra
ett personregister som innehåller
1) känsliga personuppgifter,
2) omdömen eller andra värderande upplysningar om den registrerade,
3) uppgifter om personer som saknar sådan anknytning till den register-
ansvarige som följer av medlemskap, anställning, kundförhållande
eller något annat därmed jämförligt förhållande, samt
4) personuppgifter som inhämtats från något annat personregister (s.k.
samköming).
En grundläggande förutsättning för att Datainspektionen skall kunna
ge tillstånd att inrätta och föra personregister är att det inte finns anled-
ning att anta att registreringen medför otillbörligt intrång i de registre-
rades integritet.
Gällande rätt innebär att register skall föras för ett bestämt ändamål.
Vidare skall iakttas bl.a. att inte andra uppgifter registreras än som står i
överensstämmelse med registrets ändamål samt att uppgifter inte insam-
19
las i övrigt, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med
registerändamålet eller vad som gäller enligt lag eller annan författning
eller i enlighet med den registrerades medgivande (7 § datalagen).
För tillståndspliktiga register bestäms registerändamålet av Data-
inspektionen (5 §). För register som inte kräver tillstånd av Datainspek-
tionen och som inte regleras av statsmakterna, bestäms ändamålet av den
registeransvarige själv.
För åtskilliga av de register som myndigheterna för idag är ändamålet
förhållandevis vagt angivet. Inte sällan uppges ändamålet vara planering,
tillsyn, statistik etc. (se SOU 1993:10 En ny datalag s. 89). Ändamåls-
beskrivningen är samtidigt av avgörande betydelse för vilka bearbet-
ningar en myndighet far göra. Principen är den att en myndighet far göra
endast sådana bearbetningar som ligger inom ramen för ändamålet.
Internationellt arbete m.m.
År 1995 antogs EG:s s.k. dataskyddsdirektiv (Europaparlamentets och
rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria
flödet av sådana uppgifter). En parlamentariskt sammansatt kommitté har
tillsatts med uppgift att bl.a. analysera på vilket sätt detta direktiv skall
införlivas i svensk lagstiftning samt lägga fram ett förslag till ny lag på
området (Ny datalag m.m., dir. 1995:91). Den 5 mars 1997 presenterade
utredningen betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik, SOU
1997:39, innehållande bl.a. förslag till ny persondatalag. Enligt utred-
ningens lagförslag skall det inte krävas särskilda myndighetstillstånd för
förandet av det som i dag kallas personregister. I förslaget till person-
datalag finns det dock, med hänsyn till skyddet för den enskildes
personliga integritet, en rad bestämmelser om hur personuppgifter far
behandlas över huvud taget. Betänkandet är för närvarande föremål för
remissbehandling.
Specialreglering genom s.k. statsmaktsregister
Det har av flera skäl ansetts nödvändigt att särbehandla vissa statliga
register (prop. 1973:33 s. 97). Bortsett från behovet av register för riks-
dagens egen verksamhet har det ansetts att vissa offentliga register varit
så viktiga ur allmän och enskild synpunkt att frågan om registrens
inrättande bör förbehållas statsmakten. Regeringen uttalade år 1990 att
målsättningen bör vara att register med ett stort antal registrerade och ett
särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (prop. 1990/91:60 s. 58).
Konstitutionsutskottet ansåg att det allmänt sett är av stor betydelse att en
författningsreglering kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de
registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga
uppgifter i myndighetsregister. Det förutsattes att regeringen ägnar
fortlöpande uppmärksamhet åt frågan om vilka register som bör regleras
och att åtgärder vidtas för att sådana regleringar kommer till stånd (KU
1990/91:11 s. 11).
Prop. 1996/97:165
20
Enligt 2 § datalagen är personregister som inrättats efter beslut av
riksdag eller regering undantagna från kravet på tillstånd (Datainspek-
tionen kan emellertid meddela beslut om villkor for dessa register, i den
mån riksdagen eller regeringen inte har meddelat något villkor i samma
hänseende, 6 a och 18 §§). I det fall ett statsmaktsregister utvidgas, måste
det också prövas om utvidgningen är sådan att den kan jämställas med att
ett nytt register inrättas.
RIKAB:s register
RIKAB sökte och erhöll redan 1989 tillstånd av Datainspektionen att in-
rätta och föra personregister. Enligt Datainspektionens beslut skulle
registret innehålla uppgifter om innehavare av TV-mottagare och faktura-
mottagare för administration av den verksamhet som ålagts RIKAB
genom TV-avgiftslagen. Genom Datainspektionens föreskrifter angavs
också vilka uppgifter som registret fick innehålla och det sätt på vilket
registret fick bearbetas (beslutet i denna del innebar att RIKAB fick ta
fram listor över befintliga TV-innehavare inom olika geografiska om-
råden).
Genom olika beslut av Datainspektionen 1991, 1993 och 1995 har
RIKAB:s register erhållit ett annorlunda och mer utvidgat ändamål.
Genom de nyss nämnda besluten har ändamålet med registret nu även
kommit att avse utskick av förfrågan om TV-avgift för avgiftskontroll,
underlag för utskick av information och för avgiftskontroll samt underlag
för muntliga förfrågningar om TV-innehav för avgiftskontroll. Därtill
kommer ändringar i föreskrifterna vad gäller bearbetning, gallring m.m.
Behovet av förändring
RIKAB:s register har inte upprättats till följd av ett riksdags- eller
regeringsbeslut på det sätt som avses i datalagen och utgör därför inte ett
statsmaktsregister (för exempel på sådana register se SOU 1993:10 bil.
6).
De uppgifter som ålagts RIKAB ställer stora krav på att person-
uppgifterna i bolagets register är korrekta. Enligt uppgift från RIKAB
uppgår bolagets kostnader för adressuppdatering m.m. av registret via det
statliga person- och adressregistret (SPAR) respektive det allmänna
företagsregistret (BASUN) till ca 3 miljoner kronor årligen. Om registret
skulle erhålla statsmaktsstatus tillhandahålls, enligt RIKAB, nämnda
uppdatering utan avgift och endast kostnaderna för själva dataöver-
föringen skulle kvarstå.
Av det nyss redovisade framgår att en speciell författningsreglering för
RIKABis register skulle leda till inte minst en betydande ekonomisk
besparing för bolaget.
I likhet med vad som framförts i promemorian konstaterar regeringen
dock att uppgifterna i RIKAB:s register används för strikt avgränsade
ändamål. Av detta skäl erfordras således ingen specialreglering. De upp-
gifter som i allmänhet förekommer i registret kan inte sägas vara av sär-
skilt känslig natur. Till detta kommer att frågor om t.ex. persondataskydd
Prop. 1996/97:165
21
och offentiighetsinsyn övervägs i annan ordning (se ovan under rubriken
Internationellt arbete m.m.). Regeringen vill inte föregripa detta arbete.
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det inte nu är lämpligt
att föreslå en särskild reglering avseende RIKAB:s register.
Prop. 1996/97:165
Regeringens bedömning: Regeringen anser att det nuvarande
systemet med påminnelse- och tilläggsavgifter inte bör ändras. Inte
heller bör RIKAB ges rätt att kvitta belopp som skall återbetalas mot
obetald och förfallen TV-avgift m.m.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser delar den
bedömning som redovisats i promemorian eller lämnar densamma utan
erinran. RIKAB har dock, med instämmande av Sveriges Radio AB och
Sveriges Television AB, framhållit vikten av att bolaget ges rätt att kvitta
belopp som skall återbetalas mot obetalda TV-avgifter. Svenska Inkasso-
föreningen har gjort gällande bl.a. att det saknas saklig grund att tillämpa
en högre påminnelseavgift för TV-avgifter än för andra fordringar och att
detta strider mot den grundläggande principen om konkurrensneutralitet.
Vidare har Svenska Inkassoföreningen gjort gällande att systemet med
tilläggsavgifter är helt främmande för det civilrättsliga systemet.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket
regeringsformen skall ett överlämnande av förvaltningsuppgift till ett
privaträttsligt subjekt ske med stöd av lag om uppgiften innefattar
myndighetsutövning. I 17 § TV-avgiftslagen har givits det författnings-
mässiga stödet för sådan verksamhet hos RIKAB. Ifrågavarande paragraf
stadgar att RIKAB:s beslut att påföra TV-avgift m.m. anses som beslut
av förvaltningsmyndighet och far verkställas om avgiften är obetald och
förfallen till betalning. Verkställighet far ske även om avgiftsbeslutet
omprövats eller om omprövningsbeslutet överklagats. Uttagandet av av-
gift handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål.
Författningsregleringen rörande påminnelse- och tilläggsavgifterna
bygger i huvudsak på tanken att uppbördssystemet skall vara så effektivt
som möjligt (se prop 1988/89:18 s. 60 f). Föredragande statsrådet på-
pekade därvid att vissa åtgärder var nödvändiga för att främja effektivi-
teten i TV-avgiftssystemet. Han konstaterade vidare att varje betalnings-
försummelse kan leda till i varje fall ett temporärt intäktsbortfall för
RIKAB och rundradiorörelsen samt att om detta bortfall blir besvärande
kan det i sig motivera till höjningar av TV-avgiften. Det noterades därvid
att de administrativa åtgärderna för att sända ut en påminnelse medför
direkta kostnader för RIKAB och därmed för rundradiorörelsen. Avslut-
ningsvis gjordes gällande att de försumliga avgiftsbetalamas agerande
inte skulle leda till negativa följder för den stora majoritet som betalar
TV-avgiften i tid.
22
Påminnelseavgifi Prop. 1996/97:165
Svenska Inkassoföreningen har kritiserat att påminnelseavgiften vid ute-
bliven TV-avgiftsbetalning i enlighet med 12 § TV-avgiftslagen uppgår
till 50 kronor eftersom allmänna regler om påminnelseavgifter före-
skriver att denna far uppgå till högst 40 kronor.
De regler vartill Svenska Inkassoföreningen hänvisar återfinns i lagen
(1981:739) om ersättning för inkassokostnad m.m. och förordningen
(1981:1057) om ersättning för inkassokostnad m.m.. Enligt sistnämnda
förordning utgår ersättning för skriftlig betalningspåminnelse numera
med högst 45 kronor. Regelverket som sådant tar sikte på en gäldenärs
skyldighet att ersätta en borgenärs kostnad för åtgärder som syftar till att
förmå gäldenären att erlägga betalning för en förfallen skuld.
Vad gäller påminnelseavgiftens storlek i ärenden om TV-avgift angavs
i motiven att den bör täcka den ränteförlust som orsakats av betalnings-
försummelsen och RIKAB:s kostnader för påminnelsen samt att det
borde ankomma på regeringen att bestämma avgiftens storlek med beak-
tande av det aktuella ränte- och kostnadsläget ( prop. 1988/89:18 s. 60).
Regeringen har, i likhet med vad som redovisats i promemorian, inte
funnit att det framkommit några bärande skäl till varför påminnelse-
avgiftens storlek nu skall ändras.
Tilläggsavgift
Underlåtenhet att betala en avgiftspost inom den tid som har satts ut i
påminnelsen medför att den avgiftsskyldige också blir skyldig att betala
en tilläggsavgift (13 §). Avgiftens storlek är 40 procent av avgiftsposten
för perioden.
Svenska Inkassoföreningen har motsatt sig RIKAB:s rätt till vad för-
eningen benämner progressiv tilläggsavgift eftersom andra fordrings-
ägare saknar sådan rätt. Andra fordringsägare far. menar föreningen,
själva eller genom ett inkassoföretag skicka ut ett inkassokrav, vilket
ersätts med ett fastställt belopp oavsett fordringens storlek. Om ford-
ringen förblir obetald måste, enligt föreningen, fordringsägaren själv stå
för inkassokostnaden.
Som konstaterats i avsnitt 8 utgör TV-avgiftsmedlen jämte påminnel-
se- och tilläggsavgifter offentliga medel av betydande omfattning. Såsom
anförts ovan har tilläggsavgiften införts för att främja effektiviteten i
systemet. Tilläggsavgiftens storlek är självfallet avsedd att öka de
avgiftsskyldigas benägenhet att betala TV-avgiften i rätt tid. Av den
sammanställning som redovisas på s. 13 i riksdagens revisorers rapport
framgår samtidigt att de belopp som inbetalts i påminnelse- och tilläggs-
avgifterna inte är särskilt stora, vilket naturligtvis beror på den höga
betalningsviljan (som exempel kan nämnas att år 1994 inbetalades
13,9 miljoner kronor i påminnelse- och tilläggsavgifter). Detta illustrerar
på ett tydligt sätt att bl.a. tilläggsavgiften utgör ett effektivt sätt att
påverka de avgiftsskyldigas betalningsmoral. Regeringen ansluter sig till
den uppfattning som redovisats i promemorian, nämligen att tillräcklig
23
anledning att nu ändra det nuvarande systemet med en särskild tilläggs-
avgift därför inte finns.
Återbetalning av avgifter m.m.
Som redovisats i avsnitt 5.4 följer av 16 § TV-avgiftslagen att om en
inbetald avgift överstiger vad som skall erläggas enligt beslut som vunnit
laga kraft skall överskjutande belopp betalas tillbaka till den avgifts-
skyldige. Någon rätt för RIKAB att kvitta belopp som skall återbetalas
mot obetald och förfallen TV-avgift, påminnelseavgift och tilläggsavgift
föreligger inte.
För att underlätta för TV-avgiftsbetalama har RIKAB hemställt att bo-
laget medges rätt att kvitta belopp som skall återbetalas till den avgifts-
skyldige eller som inkommer till RIKAB i form av överbetalning mot
förfallen TV-avgift, påminnelseavgift och tilläggsavgift. En sådan rätt för
RIKAB skulle, enligt bolaget, förenkla de administrativa rutinerna och
underlätta för de avgiftsskyldiga. Uppgifter från RIKAB tyder på att det
förekommer cirka 40 000 överbetalningar per år och att det i ungefar en
fjärdedel av dessa fall föreligger en motfordran från bolagets sida.
Uppgifterna om antalet överbetalningar och motfordringar som redo-
visats i föregående avsnitt ger vid handen att avsaknaden av kvittnings-
möjligheter för RIKAB leder till administrativa olägenheter. I sitt remiss-
svar har RIKAB angett att en möjlighet till kvittning dock är mest
angelägen ur ett kundperspektiv eftersom en kund har svårt att förstå var-
för RIKAB återbetalar en överinbetalning fastän kunden har en obetald
faktura hos bolaget.
Såsom anförts i promemorian finns det många komplikationer med att
ge RIKAB kvittningsrätt.
Bestämmelserna om det allmännas möjligheter att ta i anspråk
återbetalningar av skatter och avgifter för betalning av fordringar som det
allmänna har på den återbetalningsberättigade återfinns i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter
(avräkningslagen). Någon utförlig redogörelse för reglerna kring detta
avräkningssystem görs inte här men följande huvudlinjer i regelverket
bör uppmärksammas.
I avräkningslagen, 1 §, ges bestämmelser om avräkning från belopp
som återbetalas på grund av bestämmelser i vissa lagar. Exempel på
sådana är uppbördslagen och mervärdesskattelagen. Den egentliga avräk-
ningsbestämmelsen finns i 2 § avräkningslagen. Av paragrafen framgår
bl.a. att om någon har rätt till ett belopp som avses i 1 § och om det all-
männa mot denna person har en fordran, som är registrerad för indriv-
ning i utsökningsregistret och drivs in enligt bestämmelserna i lagen
(1993:981) om indrivning av statliga fordringar m.m., skall från beloppet
räknas av så mycket som kan gå till betalning av fordringen, om inte
något annat följer av andra bestämmelser i avräkningslagen (Med det
allmännas fordran avses också förrättningskostnader i 17 kap. 1 § utsök-
ningsbalken). Endast det belopp som överstiger det allmännas fordran far
betalas ut.
Prop. 1996/97:165
24
Av det nyss anförda kan slutsatsen dras att klara gränser har uppställts
vad gäller det allmännas möjligheter att avräkna skatter och avgifter. På
områden utanför avräkningslagen är en lagstadgad rätt till kvittning inte
vanligt förekommande, jfr dock lagen (1970:215) om arbetsgivares kvitt-
ningsrätt. Samtidigt bör framhållas att TV-avgiftens rättsliga status inte
är självklar. Eftersom en TV-mottagare kan användas för annat än att se
TV-program från public service-bolagen torde avgiften rättsligt sett när-
mast vara att betrakta som skatt, även om en motprestation i form av till-
gång till TV-program utgår.
TV-avgiftslagen har inte tagits med i uppställningen i 1 § avräknings-
lagen och det är därför inte möjligt att vidta någon avräkning med stöd av
denna lag. Som angetts i avsnitt 5.5 och som närmare utvecklas i avsnitt
9.4 skall RIKAB:s beslut om påförande av avgifter enligt TV-avgifts-
lagen anses som beslut av förvaltningsmyndighet som far verkställas
under vissa angivna förutsättningar. Det sagda innebär emellertid inte att
RIKAB är en förvaltningsmyndighet.
Oavsett hur TV-avgiften rättsligt definieras står det klart att de rättsliga
förutsättningarna avseende kvittningsrätt för RIKAB respektive för det
allmänna skiljer sig åt. Regeringen delar den i promemorian dragna slut-
satsen att det inte är lämpligt att, vid sidan av redan existerande regler
vad gäller avräkning av skatter och avgifter, nu tillskapa en särskild kvitt-
ningsregel för en avgift som är nära besläktad med de skatter och avgifter
som berörs av avräkningslagens bestämmelser. Några förslag i denna
riktning läggs därför inte fram nu. Inte heller är det önskvärt att göra
avräkningslagen tillämplig på TV-avgifter.
Prop. 1996/97:165
Regeringens bedömning: Nuvarande ordning för hur avgiftsärenden
handläggs m.m. bör bestå.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom Svenska Inkasso-
föreningen ställer sig bakom den bedömning som gjorts i promemorian
eller lämnar densamma utan erinran. Svenska Inkassoföreningen har häv-
dat bl.a. att det nuvarande systemet innebär att RIKAB gynnas framför
andra borgenärer på ett sätt som strider mot allmänna principer om kon-
kurrensneutralitet och likabehandling av fordringar.
Skälen för regeringens bedömning: Svenska Inkassoföreningen har
framfört anmärkningar mot det förhållandet att RIKAB:s beslut om på-
förande av TV-avgift m.m. anses som beslut av förvaltningsmyndighet
och således far verkställas omedelbart.
Utöver vad som anförts i avsnitt 9.3 bör följande sägas. RIKAB är ett
organ som anförtrotts uppgifter som omfattar myndighetsutövning mot
enskilda. Rättssäkerhetsskäl talar för att de bestämmelser som ett sådant
organ har att tillämpa är så enkla och tydliga som möjligt. Departements-
chefen anförde vid TV-avgiftslagens tillkomst att det därför varit en
25
strävan att söka eliminera sådana inslag i det dåvarande regelverket som
bedömdes försvåra tillämpningen av detta.
Reglerna om förfarandet hos myndigheterna finns i förvaltningslagen
(1986:223). Reglerna i lagen syftar till att garantera rättssäkerheten inom
förvaltningen och att underlätta för den enskilde att ha med myndig-
heterna att göra. Utanför förvaltningslagens tillämpningsområden faller
organ som inte utgör myndigheter. Lagen är således inte tillämplig på
bolag och andra organ som är organiserade i privaträttsliga former. För
att förvaltningslagen skall vara tillämplig hos ett enskilt organ med
offentliga förvaltningsuppgifter krävs alltså att detta föreskrivs särskilt
för organet i fråga. Med hänsyn till att RIKAB:s verksamhet innefattar
myndighetsutövning mot enskilda och de flesta människor berörs av
verksamheten ansåg departementschefen att det var lämpligt att RIKAB i
allt väsentligt iakttar samma regler i fråga om handläggningen som gäller
för myndigheternas verksamhet. Förvaltningslagen bör därför tillämpas
när RIKAB handlägger ärenden om TV-avgifter, påminnelseavgifter och
tilläggsavgifter.
Med hänsyn till att obetalda TV-avgifter före den nuvarande TV-
avgiftslagens tillkomst inte kunde drivas in utan föregående prövning av
domstol gjordes vissa förändringar. För att undvika att domstolsväsendet
belastades med en rad beslut om obetalda TV-avgiftsräkningar beslöts att
mottagaravgiftema i den nya ordningen skulle kunna indrivas omedel-
bart, dvs. utan mellankommande domstolsprövning. Därigenom kom
debiteringen av TV-avgifter att bli bindande för den enskilde och fick
också karaktären av myndighetsutövning.
Eftersom Svenska Inkassoföreningen särskilt berört frågan finns det
anledning att här kortfattat hänvisa till de särskilda regler som gäller be-
träffande statens förmånsrätt för skatter och avgifter.
Skatte- och avgiftsfordringar har förmånsrätt enligt 11 § förmånsrätts-
lagen (1970:979). I en särskild lag (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. anges för vilka fordringar förmånsrätten gäller. Hit
hör inte TV-avgiften. Sådana fordringar har prioritet efter fordringar med
särskild förmånsrätt men före löne- och pensionsfordringar och givetvis
före oprioriterade fordringar.
Frågan om ett avskaffande av skatteförmånsrätten har behandlats av
lagstiftaren vid åtskilliga tillfallen. En redovisning av frågans tidigare
behandling finns i SOU 1992:113 s. 108 f. Se även bet. 1981/82:LU19
s. 12 f.
Regeringen överlämnade den 12 oktober 1995 propositionen Lag om
företagsrekonstruktion (prop. 1995/96:5) till riksdagen. Till grund för
propositionen låg Insolvensutredningens (Ju 1988:02) slutbetänkande
Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113). Förslaget innebar bl.a.
att statens förmånsrätt för vissa skatte- och avgiftsfordringar skulle
avskaffas. Trots att en majoritet av remissinstanserna gav sitt stöd åt
förslaget framfördes också vissa viktiga invändningar. I nämnda propo-
sition lade regeringen därför inte fram något förslag om att avskaffa
skatteförmånsrätten.
Den 21 december 1995 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté
som skall utreda frågor om förmånsrätt i konkurs m.m. (dir. 1995:163).
Prop. 1996/97:165
26
Utredningen skall förutsättningslöst pröva frågan om skatteförmåns-
rättens avskaffande varvid särskild vikt skall fästats vid de samhälls-
ekonomiska aspekterna av skatteförmånsrätten. Inverkan på kreditgiv-
ning och den eventuella betydelsen för näringslivet i övrigt skall klar-
göras. Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag senast den 31 december
1997.
Svenska Inkassoföreningen har hävdat att TV-avgiftens särställning
innebär en kraftigt försämrad utbetalning av restitutionsfordringar för
enskilda borgenärer. Föreningen har också framhållit att en grundsats i
svensk exekutionsrätt är likabehandlingen av skilda fordringsägares ford-
ringar och att det i detta sammanhang saknas anledning att acceptera
någon som helst överrepresentation för ett fordringsförslag framför ett
annat. Enligt uppgift från RIKAB uppgick totalt restfört belopp vid tid-
punkten för restitution av överskjutande skatt år 1994 till 73 miljarder
kronor. Av detta belopp utgjorde 57 miljarder kr allmänna mål och
16 miljarder enskilda mål. Kronofogdemyndigheterna tog under år 1994
totalt 572,4 miljoner kronor i anspråk. Därav fördelades 410,6 miljoner
kronor till allmänna mål medan 161,6 miljoner kronor tillföll enskilda
mål. RIKAB erhöll 35,6 miljoner kronor vilket motsvarade 6 procent av
det totala beloppet. Fördelningen av medlen har därmed resulterat i att en
knapp procent av de allmänna fordringarna respektive en procent av de
enskilda fordringarna fatt utdelning i 1994 års fördelning av den
överskjutande skatten.
Härutöver kan tilläggas följande. Något reellt påtryckningsmedel,
utöver de rent ekonomiska, för att få folk att betala TV-avgift, föreligger
inte. Den tidigare sammanräkningen med telefonavgifter och, som många
- felaktigt - uppfattade det, möjligheten att därmed blockera tillgången
till telenätet har upphört. Man är skyldig att anmäla TV-innehav men det
är inte straffbart att ej betala TV-avgiften. Kreditupplysning är också ett
oanvändbart instrument när det gäller möjligheterna för RIKAB att för-
säkra sig om möjligheterna att få betalt. Ett negativt besked av en sådan
upplysning är betydelselöst eftersom det står var och en fritt att inför-
skaffa en TV-apparat.
Sammanfattningsvis finner regeringen med instämmande av vad som
framförts i promemorian att vad som framkommit inte utgör tillräckliga
skäl att ändra nuvarande ordning beträffande avgiftsärendenas handlägg-
ning m.m.
Prop. 1996/97:165
4 § Skyldigheten att betala TV-avgift omfattar inte sådana TV-mottagare
som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot
markbundna sändningar.
Ändringen innebär att begreppet rundradiosändningar har ersatts med
det - i detta sammanhang - mer passande begreppet sändningar. Bak-
grunden till ändringen är att begreppet rundradiosändning inte används i
27
radio- och TV-lagen (jfr prop. 1995/96:160 s. 62 f). Det bör därför inte
heller användas i detta sammanhang.
6 § TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som
1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk beskickning eller
ett karriärkonsulat, om det har beslutats av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren,
2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,
3. innhas på prov under högst 15 dagar, eller
4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att
förhållandet har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.
Slopandet av skriftlighetskravet i punkt 4 har samma motiv som änd-
ringen i 11 §, se kommentaren till den bestämmelsen.
11 § TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige har anmält
hos bolaget att hans eller hennes avgiftspliktiga innehav har upphört.
Avgift som avser tid efter det att sådan anmälan kommit in till bolaget
skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om beloppet är lägre än
100 kronor, betalas det dock inte tillbaka.
Paragrafen har kommenterats i avsnitt 7.
I första stycket uppställs inte längre något krav på skriftlig form vid
anmälan om att ett avgiftspliktigt innehav upphört. Detta motsvarar vad
som gäller vid anmälan om innehav av TV-mottagare. Den föreslagna
lydelsen medger således att regeringen, i överensstämmelse med vad som
redan gäller beträffande anmälan om innehav, i verkställighetsföreskrifter
närmare anger sättet för avanmälan, jfr 2 § förordningen (1989:46) om
TV-avgift. I samma stycke har också gjorts en ändring av redaktionell art
som bl.a. tydliggör att avanmälan tar sikte på det avgiftspliktiga inne-
havet och inte innehavet av TV-mottagare som sådant.
Andra stycket är oförändrat.
23 § Skall TV-avgiften på grund av en ändring i denna lag betalas med
ett annat belopp än tidigare, skall avgiftsposten för en period som löper
när ändringen träder i kraft beräknas enligt den tidigare TV-avgiften för
tiden före ikraftträdandet och enligt den nya avgiften för tiden efter
ikraftträdandet. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.
Bolaget skall inte ändra TV-avgiften enligt första stycket, om den
avgiftsskyldige före avgiftsperiodens utgång har anmält att hans eller
hennes innehav av TV-mottagaren har upphört.
Iförsta stycket har endast redaktionella ändringar vidtagits.
Den sakliga ändringen i andra stycket föranleds av att
skriftlighetskravet vid anmälan om att innehav av TV-mottagare upphört
enligt 11 § tagits bort, se kommentaren till den bestämmelsen.
24 § Bolaget far efter avtal med en avgiftsskyldig besluta dels att TV-
avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i
7 §, dels att avgiften inte skall aviseras enligt 10 §.
Prop. 1996/97:165
28
Genom den nya lydelsen av bestämmelsen, som har behandlats i av-
snitt 6, förlorar reglerna om särskilt betalningssätt sin karaktär av
försöksverksamhet. Möjligheten att efter avtal härom betala TV-avgift på
andra tider och i andra poster än vad som gäller enligt huvudregeln
permanentas därmed. Genom att det nuvarande andra stycket i paragrafen
tas bort blir även de allmänna reglerna om betalningspåminnelse, på-
minnelse- och tilläggsavgift samt verkställighet tillämpliga också när
särskilt betalningssätt används.
29 § De avgiftsbelopp som bolaget tar emot skall minst månadsvis föras
över till Riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på ränte-
bärande räkning där.
Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag svarar for förvaltningen av medlen.
Vad som föreskrivs i denna paragraf har behandlats i avsnitt 8.
Av första stycket framgår att RIKAB åläggs att minst månadsvis föra
över uppburna avgiftsmedel till Riksgäldskontoret. Bestämmelsen kodi-
fierar vad som redan sker i praktiken. Ändringen föranleds huvudsak-
ligen av en önskan att underlätta den administrativa hanteringen av
avgiftsmedlen.
I andra stycket anges att RIKAB skall svara för förvaltningen av rund-
radiomedlen. Motiven for detta har redovisats i avsnitt 8. Liksom tidigare
ingår i förvaltningsuppdraget att välja mellan de olika placeringsaltema-
tiv som Riksgäldskontoret erbjuder, låna upp medel vid underskott på
rundradiokontot, svara for likviditetsplanering avseende utbetalningar
från rundradiokontot, redovisa medelförvaltningen, två gånger per år
lämna ekonomiska redovisningar till regeringen m.m.
Ikraftträdandebestämmelsen
För att främja en smidig övergång vad gäller RIKAB:s övertagande av
ansvaret for förvaltningen av avgiftsmedlen bör de forfattningsförslag
som framläggs i denna proposition träda i kraft vid budgetårsskiftet, dvs.
den 1 januari 1998.
Prop. 1996/97:165
29
Prop. 1996/97:165
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:41) om TV-avgift att 11,
24 och 29 §§ skall ha följande lydelse samt att rubriken närmast före 24 §
skall lyda ”Särskilt betalningssätt”
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
TV-avgift skall betalas till dess
att den avgiftsskyldige skriftligen
har anmält hos bolaget att hans
innehav av TV-mottagaren har
upphört.
Avgift som avser tid efter det
att sådan anmälan har kommit in
till bolaget skall betalas tillbaka
till den avgiftsskyldige. Om be-
loppet är lägre än 100 kronor,
betalas det dock inte tillbaka.
Bolaget far bedriva en försöks
verksamhet som innebär dels att
TV-avgift skall betalas i andra
poster och vid andra tidpunkter än
som anges i 7 §, dels att avisering
enligt 10 § inte skall ske. Bolaget
får besluta om detta efter avtal
med den avgiftsskyldige.
Om bolaget har fattat beslut
enligt första stycket i fråga om
viss avgiftsskyldig, gäller inte be-
stämmelserna i 12, 13 och 17 §§.
§
TV-avgift skall betalas till dess
att den avgiftsskyldige anmält hos
bolaget att hans eller hennes
avgiftspliktiga innehav har upp-
hört.
Avgift som avser tid efter det
att sådan anmälan kommit in till
bolaget skall betalas tillbaka till
den avgiftsskyldige. Om beloppet
är lägre än 100 kronor, betalas det
dock inte tillbaka.
§
Bolaget får efter avtal med en
avgiftsskyldig besluta dels att TV-
avgift skall betalas i andra poster
och vid andra tidpunkter än som
anges i 7 §, dels att avisering
enligt 10 § inte skall ske.
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:165
Bilaga 1
29 §
De avgiftsbelopp som bolaget
uppbär skall omedelbart överföras
till riksgäldskontoret. Medlen
skall omedelbart placeras på
räntebärande räkning där.
Sveriges Television Aktiebolag
svarar för förvaltningen av
medlen.
De avgiftsbelopp som bolaget
uppbär skall månadsvis överföras
till Riksgäldskontoret.
Medlen skall omedelbart pla-
ceras på räntebärande räkning där.
Radiotjänst i Kiruna AB svarar
för förvaltningen av medlen.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
31
Förteckning över remissinstanser som getts tillfälle att yttra sig Prop. 1996/97:165
om promemorian om vissa förändringar i TV- avgiftssystemet Bilaga 2
(dnr Ku97/707/RTV)
Remissinstanserna
Promemorian har tillställts följande remissinstanser: Kammarrätten i
Sundsvall, Datainspektionen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket,
Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket, Konsument-
verket, Statskontoret, Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och
TV-verket, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Landstingsförbundet,
Radiotjänst i Kiruna AB, Svenska Inkassoföreningen, Svenska kommun-
förbundet, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges
Utbildningsradio AB, TERACOM Svensk Rundradio AB och TV 4 AB.
Datainspektionen och Socialstyrelsen har förklarat att de inte har några
synpunkter på förslagen. Landstingsförbundet, Svenska Kommun-
förbundet och TERACOM Svensk Rundradio AB har angett att de avstår
från att lämna synpunkter.
32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Äsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Ähnberg, Östros
Föredragande: statsrådet Ulvskog
Regeringen beslutar proposition 1996/97:165 Vissa förändringar i TV-
avgiftssystemet
33
gotab 53336, Stockholm 1997