Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 maj 1997
Prop.
1996/97:164
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna dels Europol-
konventionen, dels tilläggsprotokollet till konventionen om behörighet
för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) att lämna
förhandsavgöranden till nationella domstolar om konventionens tolkning,
dels regeringens förklaring i anslutning till tilläggsprotokollet.
Vidare föreslås att en ny lag införs om rätt för svenska domstolar att
begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Härutöver
föreslås ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och lagen
(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet i syfte att uppfylla Europolkonventionens krav på
överförande av personuppgifter till Europol och begränsning i vissa fall
av möjligheten att utnyttja visst material.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
Prop. 1996/97:164
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära
förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas
domstol i vissa fall..............................................................6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m................................................................7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa
bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmål sområdet................................................................8
3.....Ärendet och dess beredning
10
10
10
11
11
12
12
12
13
14
14
15
16
17
Konventionens huvudsakliga innehåll............................................
4.1 Grundtanken bakom Europol............................................
4.2 Europols målsättning och behörighet...............................
4.3 Europols uppgifter............................................................
4.4 Europols organisation.......................................................
4.5 Europols datasystem.........................................................
4.5.1 .........Systemets uppbyggnad...................................
4.5.2 .........Informationsregistret......................................
4.5.3 .........Arbetsregister för analysändamål...................
4.5.4 .........Indexregistret..................................................
4.5.5 .........Skyldighet att tillföra registren uppgifter.......
4.6 Regler om integritetsskydd...............................................
4.7 Regler om användning av data och om sekretess.............
4.8 Skadeståndsansvar............................................................
4.9 Immunitet och privilegier.................................................17
4.10 Tvistlösning mellan medlemsstaterna...............................17
4.11 Europols narkotikaenhet (ENE)........................................17
5.....Tillträde till Europolkonventionen..................................................
18
6.....Närmare om Europolkonventionens bestämmelser
6.1
6.2
20
20
21
21
25
Avsnittets disposition........................................................
Konventionens artiklar......................................................
6.2.1 .........Avd I. Upprättande och arbetsuppgifter
(artikel 1-6).....................................................
6.2.2 .........Avdelning II. Informationsregister (artikel 7-
9).....................................................................
6.2.3 .........Avdelning III. Arbetsregister för
analysändamål (artikel 10-12)........................28
6.2.4 .........Avd IV. Gemensamma bestämmelser om
informationsbehandling (artikel 13-25)..........33
6.2.5 .........Avd V. Rättslig ställning, organisation och
finansiella bestämmelser (artikel 26-37).......47
6.2.6 .........Avdelning VI. Ansvar och rättsligt skydd
(artikel 38-41).................................................56
6.2.7.........Avd VII. Slutbestämmelser (artikel 42-47).... 58 Prop. 1996/97:164
7 .....Utlämnande av svenska registeruppgifter m.m. till Europol...........61
7.1 Åtagande enligt Europolkonventionen.............................61
7.2 Utlämnande av uppgifter ur polisregister.........................62
7.2.1 .........Ändring i lagen (1965:94) om polisregister
m.m.................................................................62
7.3 Tullens brottsregister........................................................64
7.4 Utlämnande av uppgifter från andra källor än
polisregister.......................................................................65
8 .....Inskränkningar i rätten att använda uppgifter från Europol............67
8.1 Åtagande enligt Europolkonventionen.............................67 '•
8.2 Ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelserom
internationellt samarbete på brottmålsområdet.................67
9 Förhandsavgörande från EG-domstolen.........................................69
9.1 Bakgrund...........................................................................69
9.1.1 .........Tilläggsprotokollets innehåll..........................70
9.1.2 .........Den svenska förklaringens innehåll................70
9.2 Tillträde till protokollet och förklaringen.........................71
10.. . Ny lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande
från EG-domstolen..........................................................................77
11.. . Ikraftträdandebestämmelser............................................................82
12.. . Ekonomiska konsekvenser..............................................................82
12.1 Kostnader..........................................................................82
12.2 Finansiering......................................................................83
13.. . Författningskommentar...................................................................84
13.1 Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära
förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas
domstol i vissa fall............................................................84
13.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m..............................................................85
13.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa
bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet..............................................................85
Bilaga 1 Promemorians lagförslag..................................................86
Bilaga 2 Sammanfattnig av promemorian.......................................89
Bilaga 3 Remissinstanserna.............................................................91
Bilaga 4 Europolkonventionen........................................................92
Bilaga 5 Tilläggsprotokollet..........................................................135
Bilaga 6 Förklaringen....................................................................138
Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag...........................................139
Bilaga 8 Lagrådets yttrande..........................................................142
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997.........143
Prop. 1996/97:164
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk
polisbyrå (Europolkonventionen),
2. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska
gemenskapernas domstol, angående tolkningen av konventionen
om upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet),
3. godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet
4. antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att
begära förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas
domstol i vissa fall,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:43 5) med
vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
En svensk domstol får begära förhandsavgörande från Europeiska
gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en inter-
nationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har ingåtts
inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige har
åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna. Om åtagandet innebär
en skyldighet för domstolar att begära förhandsavgörande, gäller detta.
Om en annan lag innehåller någon bestämmelse om svensk domstols
rätt eller skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska
gemenskapernas domstol, gäller den bestämmelsen.
Regeringen ger i Svensk författningssamling till känna åtaganden
enligt första stycket och bestämmelser enligt andra stycket.
Prop. 1996/97:164
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1996/97:164
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §'
På framställning av polis- eller På framställning av polis- eller
åklagarmyndighet i Danmark, Fin- åklagarmyndighet i Danmark, Fin-
land, Island, Norge eller stat an- land, Island, Norge eller stat
sluten till internationella kri- ansluten till internationella krimi-
minalpolisorganisationen eller av nalpolisorganisationen eller av
denna organisation må rikspolis- denna organisation må rikspolis-
styrelsen eller, efter regeringens styrelsen eller, efter regeringens
bemyndigande, annan polismyn- bemyndigande, annan polismyn-
dighet förordna, att uppgift från dighet förordna, att uppgift från
polisregister skall meddelas när det polisregister skall meddelas när det
fordras för utredning i brottmål fordras för utredning i brottmål
eller utlänningsärende. Efter rege- eller utlänningsärende. Efter rege-
ringens bemyndigande äger riks- ringens bemyndigande äger riks-
polisstyrelsen för sådant ändamål polisstyrelsen för sådant ändamål
meddela uppgift från polisregister meddela uppgift från polisregister
till polis- eller åklagarmyndighet i till polis- eller åklagarmyndighet i
annan stat. annan stat. Uppgift från polis-
register får vidare meddelas till en
utländsk myndighet eller en mellan-
folklig organisation om detta följer
av en internationell överenskom-
melse som Sverige efter riksdagens
godkännande har tillträtt.
I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar, från
polisregister meddelas uppgift till myndighet i främmande stat om
medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som
uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.
På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts
meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Senaste lydelse 1988:288.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-
melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följan-
de lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §'
Har en svensk myndighet fått Har en svensk myndighet fått
upplysningar eller bevismaterial upplysningar eller bevismaterial
från en främmande stat för att an- från en främmande stat för att
vändas vid utredning av brott eller i
ett rättsligt förfarande med anled-
ning av brott och gäller på grund av
överenskommelse med den främ-
mande staten villkor som begränsar
möjligheten att utnyttja materialet,
skall svenska myndigheter följa
villkoren oavsett vad som annars är
föreskrivet i lag eller annan för-
fattning.
användas i underrättelseverksamhet
om brott, vid utredning av brott
eller i ett rättsligt förfarande med
anledning av brott och gäller på
grund av överenskommelse med
den främmande staten villkor som
begränsar möjligheten att utnyttja
materialet, skall svenska myndig-
heter följa villkoren oavsett vad
som annars är föreskrivet i lag eller
annan författning.
Bestämmelserna i första stycket gäller också ifråga om överens-
kommelse med en mellanfolklig organisation.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Senaste lydelse 1992:1366.
I Justitiedepartementets promemoria Europol (Ds 1997:20) behandlas
frågan om Sveriges tillträde till Europolkonventionen och den lag-
stiftning som aktualiseras härav. Vidare behandlas i promemorian
tilläggsprotokollet till Europolkonventionen om EG-domstolens för-
handsavgöranden och regeringens förklaring till protokollet om svenska
domstolars möjlighet att begära förhandsavgöranden samt den lag-
stiftning som följer av detta. Promemorians lagförslag återfinns i bilaga
1. En sammanfattning av promemorians förslag i övrigt finns i bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats på sedvanligt sätt. Härutöver har ett
remissmöte hållits till vilket alla remissinstanser var inbjudna. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning
av remissvaren och anteckningarna från remissmötet finns tillgängliga
hos Justitiedepartementet (dnr Ju97/1040). Den fullständiga kon-
ventionstexten är intagen i bilaga 4. Tilläggsprotokollets fullständiga text
finns i bilaga 5 och förklaringstexten i bilaga 6.
Europolkonventionen har varit föremål för ett omfattande samråds-
och informationsförfarande såväl före som efter konventionens under-
tecknande i juli 1995. Riksdagens EU-nämnd har hållits fortlöpande
informerad om arbetet med konventionen och samråd har skett med
nämnden inför konventionens undertecknande i juli 1995 och inför
undertecknandet av tilläggsprotokollet om domstolen i juli 1996. Även
justitieutskottet och konstitutionsutskottet har informerats om innehållet i
konventionen. Regeringens undertecknande av tilläggsprotokollet och
avgivande av förklaringen till detta har skett efter samråd med justitie-
utskottet. Europolkonventionens och tilläggsprotokollets innehåll har
diskuterats vid de samrådsmöten om frågor som rör EU:s tredje pelare
och Schengensamarbetet som har arrangerats av Justitiedepartementet
våren 1995 och under hösten 1996. Vid dessa samrådsmöten har de
berörda myndigheterna deltagit liksom även bl.a. Sveriges advokat-
samfund.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 maj 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 7.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran, se bilaga 8.
Prop. 1996/97:164
Genom konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol.
Europol är en organisation som har till främsta uppgift att vara ett
kriminalunderrättelseorgan för medlemsstaterna i EU. Som sådant skall
Europol vara en knutpunkt för utbyte av information och underrättelser
mellan medlemsstaterna. Europol skall fungera så att medlemsstaterna
tillhandahåller Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister.
Dessa uppgifter sammanställs och bearbetas samt kompletteras, i en del
fall, med uppgifter från annat håll och analyseras sedan hos Europol.
Dessa underrättelser går tillbaka till medlemsstaternas polismyndigheter
som härigenom far ett bättre underlag för sm operativa verksamhet,
vilket kan bidra till fler ingripanden mot den typ av brottslig verksamhet
som Europol skall ägna sig åt, dvs. organiserad, internationell
kriminalitet av allvarligt slag, främst narkotikahandel men också annan
grov brottslighet.
Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära
samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de
behöriga nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndig-
heterna, men även t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära
befogenheter samt i vissa avseenden åklagarmyndigheterna) i medlems-
staterna och förbättra deras inbördes samarbete i den förebyggande och
brottsbekämpande verksamhet som riktar sig mot den allvarliga
internationella brottsligheten.
Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det
förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller
flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning,
svårhetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt
handlande från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förut-
sättningar behörigt att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa
särskilt allvarliga brott. Dessa brott är narkotikahandel, människohandel,
olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen, handel med stulna
fordon och den brottslighet som är förknippad med illegala immigra-
tionsnätverk samt, inom två år från konventionens ikraftträdande,
terrorism.
Dessa brott är närmare definierade i konventionen. Listan på brott för
vilka Europol skall ha behörighet att verka kan dessutom utökas genom
enhälligt beslut av rådet. Förutom mot de på detta sätt definierade brotten
kan Europol alltid användas mot den penningtvätt som hänger ihop med
dessa brott. Europol kan också användas mot viss annan brottslighet som
hänger samman med de brott som ingår i Europols behörighet. Med
Prop. 1996/97:164
10
detta avses sådana brott som begås för att skaffa resurser till den Prop. 1996/97:164
brottslighet som från början ingår i Europols behörighet och sådana brott
som begås för att underlätta utförandet eller för att undvika lagföring och
straff för sådan brottslighet (artikel 2).
Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har
angivits skall Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta in-
formationsutbytet mellan medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa
och analysera information och underrättelser, att omedelbart till med-
lemsstaterna återföra information och underrättelser som berör dem och
att genast underrätta dem om upptäckta samband mellan olika brottsliga
gärningar samt att underlätta polisutredningar i medlemsstaterna genom
att överlämna relevant information som finns hos Europol.
Härutöver skall Europol för att förbättra samarbetet mellan och öka
effektiviteten hos de nationella polismyndigheterna bistå med rådgivning
och fördjupade specialkunskaper vid utredningar och tillhandahålla
strategiska och övergripande underrättelser för att främja effektiva och
rationella operationer i medlemsländerna samt utarbeta allmänna läges-
rapporter. Slutligen kan Europol bistå medlemsstaterna med råd och
forskning inom områdena för utbildning, organisation och utrustning,
brottsförebyggande arbete och tekniska och vetenskapliga polis- och
utredningsmetoder.
Europol kan också under vissa noggrant reglerade former utbyta
information och underrättelser med andra länder och organisationer samt
med andra EU-organ, t.ex. EU:s drogobservatorium i Lissabon
(artikel 3).
Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och
internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en
nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och
medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att
förse Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller
motsvarande skall överlämnas till Europols olika dataregister och att ta
emot uppgifter som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till
de nationella organisationer som har polsiära befogenheter eller eljest är
behöriga myndigheter enligt konventionen (artikel 4).
Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sam-
bandsman till Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Neder-
länderna. Europols styrelse kan besluta att det skall finnas ett större antal
sambandsmän. Sambandsmännen är de nationella enheternas re-
presentanter i Europol. De har till uppgift att praktiskt genomföra
informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och de nationella
enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a. Prop. 1996/97:164
analysarbetet (artikel 5).
Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under
respektive medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen
är inte anställda av Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater.
Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelse-
tjänstemän och analytiker för att utföra det kriminalunderrättelse- och
analysarbete som skall vara tyngdpunkten i Europols verksamhet. Dessa
tjänstemän kan förutses i första hand bli rekryterade från medlems-
staternas polis- och tullorganisationer och liknande medan analytikerna
också kommer att kunna ha en annan bakgrund, t.ex. civil akademisk
utbildning. Hos Europol kommer även ett antal datatekniker och
administrativa tjänstemän att vara anställda.
Europols dagliga verksamhet skall ledas av en direktör som genom
enhälligt beslut utses av rådet på fyra år med möjlighet till förlängning av
anställningen under ytterligare en fyraårsperiod (artikel 29).
Den övergripande ledningen av Europol handhas av en styrelse (artikel
28).
Budgeten fastställs av rådet efter förslag av styrelsen (artikel 35).
Europol är en juridisk person med egen rättskapacitet och far enligt
konventionen ingå internationella avtal inom ramen för sin behörighet
och sina uppgifter (artikel 26).
4.5.1 Systemets uppbyggnad
Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade
informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med
begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb
sökning av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall
bedrivas av Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika
varaktighet för analysändamål s.k. analysregister. Dessa kommer att
innehålla mer detaljerade uppgifter. Slutligen skall det finnas ett index-
register över analysregistren för att möjliggöra för bl.a. sambands-
männen att få reda på om det i de pågående analysprojekten finns något
av intresse för det nationella polisarbetet.
4.5.2 Informationsregistret
Informationsregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda
eller misstänkta för sådana brott som ligger inom Europols behörighet.
Uppgifterna kan också avse personer mot vilka det finns graverande
omständigheter som ger anledning att anta att de kommer att begå brott
inom Europols behörighetsområde. Denna personkategori innefattar
alltså inte misstänkta för ett redan begånget brott. De personuppgifter
12
som förekommer är av standardiserat slag. Det är identifikationsuppgifter
som namn, födelsetid och födelseort, kön, medborgarskap och vissa
signalementsuppgifter. Vidare får antecknas uppgift om brott och gär-
ningsbeskrivning, tillvägagångssätt, vilken brottslig organisation man
misstänker att personen i fråga tillhör samt fällande domar. De hittills
nämnda uppgifterna är medlemsstaterna skyldiga att utan särskild
begäran föra in i informationsregistret från sina egna polisregister.
Ytterligare uppgifter om de nämnda personkategoriema kan på begäran
lämnas till Europol om medlemsstatens lagstiftning tillåter detta (artikel
8).
De nationella enheterna, sambandsmännen och vissa anställda i
Europol har direkt tillgång till registret (artikel 9).
4.5.3 Arbetsregister för analysändamål
En av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i
kriminalunderrättelseverksamheten. Detta innebär att Europol samlar in,
bearbetar och drar slutsatser av det insamlade materialet till nytta för en
polisutredning eller en förundersökning. Analyserna skall genomföras i
projektform. Det betyder att ett begränsat antal analytiker och andra
tjänstemän från Europol samt sambandsmän från de stater som berörs
bildar en projektgrupp. För denna grupp kan om det behövs ett arbets-
register (analysfil) läggas upp efter särskilt beslut från styrelsen i
Europol. En sådan analysfil utgör gruppens viktigaste arbetsredskap.
Konventionen skiljer mellan strategisk analys och analys som har ett
operativt syfte. Den sistnämnda är direkt inriktad mot pågående under-
sökning eller utredning i ett eller flera länder. Den strategiska analysen
innehåller övergripande uppgifter, t. ex. om den allmänna strukturen på
viss brottslighet eller om smugglingsvägar för viss narkotika. Den
strategiska analysen innehåller inga personuppgifter.
Ett arbetsregister för analysändamål som inrättas i operativt syfte får
innehålla personuppgifter. 1 ett sådant får till att börja med förekomma de
uppgifter om personer som finns i informationsregistret. Vidare får det
föras in uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och
andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. I fråga
om brottsoffer får även uppgifter tas in i registret om omständigheterna
ger anledning anta att en person skulle kunna bli offer för ett brott som
ligger inom Europols behörighet.
Det är i och för sig också tillåtet att i analysregistren föra in person-
uppgifter av mycket känslig karaktär, t.ex. politisk åskådning, ras eller
etniskt ursprung. Sådana uppgifter får dock införas endast om det är
strikt nödvändigt med hänsyn till ändamålet med analysen och då bara
om de känsliga uppgifterna kompletterar andra redan befintliga uppgifter
om personen i fråga. Det är således inte tillåtet att lägga upp ett register
med uppgifter om enbart politisk hemvist eller etniskt ursprung. Kon-
ventionen förbjuder också att sökning efter personer med ledning enbart
av eventuellt registrerade särskilt känsliga personuppgifter sker i strid
mot Europols ändamålsbestämmelser. I praktiken innebär detta ett förbud
Prop. 1996/97:164
13
mot selektiv datasökning med exempelvis ras eller politisk åskådning Prop. 1996/97:164
som enda sökbegrepp.
Endast de analytiker som är berörda av det pågående analysarbetet har
rätt att föra in och använda uppgifter i analysregistren. Övriga inblandade
har naturligtvis rätt att få del av resultaten av analysen, men de har inte
tillgång till själva registret, som är ett arbetsredskap enbart för analy-
tikerna. Sambandsmännen ansvarar för att resultaten av analyserna också
kommer medlemsstaternas polismyndigheter eller andra myndigheter
med polisiära befogenheter till del (artikel 10).
4.5.4 Indexregistret
Som har nämnts har inga andra än analytikerna tillgång till ana-
lysregistren. För att dessa register skall kunna fylla sin funktion som
kunskapskälla för i sista hand medlemsstaterna krävs att det finns en
förmedlande länk mellan analysregistren och sambandsmännen. Index-
registret fyller den funktionen. Indexregistret skall ge svar på frågan om
det i analysregistren finns uppgifter som berör det nationella polisarbetet
i sambandsmannens hemstat utan att registrets innehåll eller analys-
resultatet avslöjas.
Sambandsmännen och behöriga Europoltjänstemän har tillgång till
indexregistret (artikel 11).
4.5.5 Skyldighet att tillföra registren uppgifter
Medlemsstaterna är skyldiga att förse Europols olika register, utom
indexregistret, med uppgifter. Detta skall ske dels genom att vissa
uppgifter överlämnas utan särskild begäran, vilket är huvudregeln för de
flesta uppgifter som skall införas i informationsregistret, och dels genom
att uppgifter lämnas på begäran av Europol. På sistnämnda sätt skall
analysregistren förses med huvuddelen av sina uppgifter. Vissa uppgifter
är medlemsstaterna skyldiga att överföra till Europol. Det gäller bl.a. alla
grundläggande uppgifter till informationsregistret. Ytterligare uppgifter
till informationsregistret skall överlämnas på Europols begäran om den
nationella lagstiftningen tillåter att överlämnande sker. I fråga om de
uppgifter som skall införas i analysregistren gäller att sådana uppgifter på
begäran skall överlämnas till Europol om nationell lagstiftning tillåter att
uppgifterna används för att utföra analyser i kriminalunderrättelse-
verksamhet i hemlandet (artiklarna 8 och 10).
Staterna är inte skyldiga att till Europol lämna sådana uppgifter som
kommer från säkerhetstjänsterna. Vidare finns undantag från skyldig-
heten att lämna uppgifter om det i det enskilda fallet skulle skada
väsentliga nationella säkerhetsintressen, äventyra resultatet av en pågå-
ende polisutredning eller innebära ett hot mot någons personliga
säkerhet, (artikel 4).
Europol skall efter avslutat analysarbete förse informationsregistret
med sådana uppgifter som hör hemma där.
14
Europol kan inhämta uppgifter till analysregistren från andra länder,
andra organisationer eller andra EU-organ. De sistnämnda har inte någon
fördragsenlig skyldighet att lämna uppgifter. 1 den mån uppgifter
inhämtas från annat håll skall de föras in i lämpliga register av Europol.
Europolkonventionen innehåller att antal regler som tar sikte på enskildas
integritetsskydd och skydd för känsliga personuppgifter.
Beträffande den allmänna skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och
även sådana icke ADB-baserade uppgifter som finns i registren, gäller att
principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskon-
ventionen från 1981 och 1987 års Europarådsrekommendation om
användningen av personuppgifter inom polissektom, skall iakttas också
för Europols dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan
Europol och medlemsländerna kan ske måste enligt konventionen även
medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar
de nyss nämnda Europarådsdokumenten (artikel 14).
Ansvaret för att en uppgift som förs in i ett av registren är riktig åvilar
i princip den enhet som har fört in den.
Medlemsstaterna ansvarar alltså för att uppgifterna i Europols register
är riktiga. Europol ansvarar för att de uppgifter som inhämtats från tredje
länder eller andra organisationer är riktiga. Medlemsstaterna ansvarar
också för att uppgifter som har överförts till Europol lagligen har kunnat
registreras i det ursprungliga, nationella registret och att överföringen till
Europol sker för att uppfylla konventionens bestämmelser och i enlighet
med medlemslandets interna regler (artikel 15).
Uppgifter far införas, avläsas, bearbetas och användas endast för att
utföra Europols arbetsuppgifter och uppfylla dess mål enligt konven-
tionen. För att kontrollera att missbruk inte sker skall alla uttag ur
informationsregistret och vart tionde uttag ur övriga register rapporteras.
Kontrollen utförs av Europol, de nationella tillsynsmyndigheterna och
den gemensamma tillsynsmyndigheten (artikel 16).
Felaktigheter skall rättas av medlemsstaterna, av Europol eller av dessa
i samarbete. Europol och medlemsstaterna är också skyldiga att se till att
uppgifter som strider mot konventionens bestämmelser om överföring,
lagring eller bearbetning av personuppgifter rättas eller utplånas. Om en
personuppgift utplånas i ett nationellt register varifrån den har överförts
till Europol, skall den också utplånas ur Europols register. Från denna
huvudregel finns ett undantag, nämligen om Europol mot bakgrund av
underrättelser från annat håll har ett intresse av att uppgiften behålls.
Uppgifter om personen i fråga kan då bevaras. Personuppgifter i
informationsregistret skall dock alltid utplånas om personen i fråga
frikänns eller en utredning läggs ned (artikel 20 och 21).
En generell gallringsfrist om tre år gäller för personuppgifter i
Europols register. Det finns möjlighet att låta uppgiften kvarstå om den
fortfarande bedöms vara aktuell. Bevakning av gallringsfristema skall
Prop. 1996/97:164
15
vad gäller informationsregistret utföras av den som för in uppgiften och Prop. 1996/97:164
beträffande övriga register av Europol. För uppgifter om misstänkta
personer finns särskilda bevakningsregler som innebär att om behovet av
uppgiften kvarstår efter den första treårsfristen man därefter skall göra en
årlig kontroll (artikel 21).
Enligt konventionen skall det inrättas en gemensam tillsynsmyndighet
som bl.a. skall ha till uppgift att kontrollera att Europol uppfyller sina
skyldigheter med avseende på rättelse och utplåning av felaktiga data.
Den skall även kontrollera att Europols handhavande i övrigt av person-
uppgifter överensstämmer med konventionen. Europol är skyldigt att
vidta de åtgärder som föreskrivs av tillsynsmyndigheten (artikel 24).
I varje medlemsland skall det finnas en nationell tillsynsmyndighet
som har motsvarande uppgifter i förhållande till de nationella enheternas
verksamhet. Den skall också se till att inga uppgifter överförs till Europol
i strid med nationella regler (artikel 23).
Enskilda skall ha rätt att vända sig till vart och ett av dessa organ med
begäran om kontroll av att personuppgifter om den enskilde inte finns i
registren i strid med bestämmelserna.
I konventionen finns också andra bestämmelser som går ut på att
enskilda skall kunna ta till vara sina rättigheter mot Europol. Grund-
regeln är att var och en antingen skall kunna fa tillgång till uppgifter om
sig själv i registren, om inte sekretessregler lägger hinder i vägen, eller få
till stånd ett förfarande för att kontrollera att eventuella uppgifter är
rättsenligt införda. Det avgörande för vilken av dessa möjligheter som
står den enskilde till buds är det nationella regelsystemet i den
medlemsstat i vilken begäran framställs. De beslut som Europol fattar i
ärenden om utlämnande av uppgifter eller kontroll kan överklagas till den
gemensamma tillsynsmyndigheten. Beträffande rätten till insyn i eller
kontroll av de uppgifter som finns i de nationella registren gäller
nationella regler oavsett om uppgifterna härstammar från Europol eller
från annat håll (artikel 19).
De uppgifter som finns hos Europol skall användas för polisverksamhet i
medlemsländerna. Uppgifterna far dock i princip bara användas för att
bekämpa sådan brottslighet som ligger inom Europols behörighet, eller
annan grov brottslighet. Europol far endast använda uppgifterna för att
fullgöra sina åligganden enligt konventionen. Det finns möjligheter för
varje land som lämnar uppgifter till Europol att begränsa användningen
av vissa, speciellt känsliga sådana uppgifter till särskilt angivna ändamål.
De övriga medlemsstaterna är då i princip skyldiga att respektera dessa
begränsningar och får inte utan den uppgiftslämnande statens tillstånd
använda uppgiften till annat. Undantag görs för skyldighet att lämna
uppgifter till rättsvårdande myndigheter, lagstiftande organ och vissa
tillsynsmyndigheter.
Medlemsstaterna är skyldiga att vidta åtgärder för att kunna sekretess-
belägga de uppgifter från Europol som skall hållas hemliga. På styrelsens
16
förslag skall rådet anta närmare regler om skydd för sådana uppgifter. Prop. 1996/97:164
Europols anställda och sambandsmännen skall iaktta tystnadsplikt med
avseende på hemliga uppgifter de fått del av i tjänsten. Brott mot
tystnadsplikten skall straffbeläggas i den nationella lagstiftningen. I vissa
fall kan dessa tjänstemän förbjudas att vittna vid domstol om sådana
uppgifter under förutsättning att detta är tillåtet i den processordning
enligt vilken rättegången förs.
Varje medlemsstat ansvarar för skada som åsamkats tredje man genom
att felaktiga eller rättsstridigt införda uppgifter från Europol har använts.
Talan väcks vid behörig domstol i den stat där den skadebringande
handlingen företogs. Om skadan beror på att uppgifter från Europol eller
ett annat medlemsland var felaktiga, skall Europol eller den andra staten
återbetala vad den stat mot vilken talan riktats har fått betala i
skadestånd.
De anställda i Europol skall enligt konventionen ha rätt att åtnjuta
immunitet och privilegier i sin tjänsteutövning. De närmare villkoren
härför skall fastställas i ett särskilt protokoll.
Enligt konventionen skall tvister mellan medlemsstaterna i första hand
behandlas av rådet enligt det förfarande som är föreskrivet i avdelning VI
i EU-fördraget. Går det inte att lösa tvisten i rådet, får parterna i tvisten
själva komma överens om hur denna skall biläggas. I samband med
konventionens undertecknande i juli 1995 deklarerade alla medlems-
stater, utom Storbritannien, att de för sin del kommer att hänskjuta olösta
tvister där de själva är parter till EG-domstolen.
I ett särskilt tilläggsprotokoll har EG-domstolen givits behörighet att
meddela förhandsavgöranden om konventionens tolkning. Detta berörs
närmare i avsnitt 9.
1 avvaktan på att Europolkonventionen skall träda i kraft bedrivs viss
verksamhet av Europols narkotikaenhet (ENE) som är en föregångare till
Europol. ENE har i princip samma verksamhetsområde som Europol
skall ha, men saknar bl.a. möjligheter att lagra personuppgifter i
dataregister. ENE har inte heller den rättskapacitet som skall tillkomma
Europol. Dess organisatoriska uppbyggnad påminner starkt om Europols,
bl.a. har alla länder stationerat sambandsmän hos ENE i Haag. När >
2 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 164
Europolkonventionen träder i kraft och Europol börjar verka skall ENE:s Prop. 1996/97:164
verksamhet upphöra och övertas av Europol.
Regeringens förslag: Sverige skall tillträda Europolkonventionen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan
erinran. Datainspektionen har dock anfört att förslagen i promemorian
bör behandlas gemensamt med förslagen till svensk lagreglering av
polisens motsvarande register för att det skall vara möjligt att bedöma
konsekvenserna av ett tillträde till konventionen.
Bakgrund: Konventioner antagna inom ramen för EU, dvs. med
tillämpning av reglerna i avdelning VI i EU-fördraget - den s.k. tredje
pelaren - skiljer sig på väsentliga punkter från vad som i allmänhet gäller
i fråga om konventioner. EU-konventioner är inte öppna för anslutning
för andra än medlemsstaterna. EU-konventionema är ett av flera rättsliga
instrument som är reglerade i EU-fördraget. Formen för att fatta beslut
om EU-konventioner skiljer sig från andra konventioner på så sätt att den
är föreskriven i ett annat rättsligt instrument, nämligen i artikel K.3 i EU-
fördraget. Sedan en konventions lydelse har slutförhandlats beslutar rådet
enhälligt att anta konventionen och rekommenderar samtidigt medlems-
staterna att anta konventionen i enlighet med sina nationella bestäm-
melser. En grundläggande princip inom EU är att alla medlemsstater
förväntas ratificera de konventioner som antas inom ramen för tredje
pelaren. Dessa träder nämligen som regel inte i kraft innan alla
medlemsstater har ratificerat dem. Några reservationer till konventions-
textema brukar normalt inte tillåtas.
Nya medlemsstater kommer i framtiden genom sina anslutningsfördrag
att förpliktas att ansluta sig till beslutade eller ikraftträdda konventioner.
Detta villkor ställdes i Sveriges anslutningsförhandlingar och i samband
med anslutningsfördraget har Sverige och övriga nya medlemsländer
gjort ett sådant åtagande. Vid tiden för den svenska anslutningen var ett
antal utkast till konventioner under utarbetande, bl.a. Europolkon-
ventionen. I en förklaring fogad till anslutningsfördragets slutakt godtog
Sverige vad de dåvarande medlemsstaterna hade enats om vid tiden för
anslutningen. Sverige, liksom Finland och Österrike, kunde följaktligen
delta i de fortsatta förhandlingarna rörande dessa konventioner och
instrument endast med avseende på sådana frågor som återstod att lösa
(se prop. 1994/95:19 s 119).
Skälen for regeringens forslag
Europols grundläggande syfte är att vara ett hjälpmedel i kampen mot
den internationella organiserade brottsligheten. Ett sådant polissamarbete
18
är särskilt viktigt när rörligheten över gränserna ökar. En grundläggande Prop. 1996/97:164
målsättning för EU är förverkligandet av den fria rörligheten för personer
inom unionen. Den fria rörligheten skall uppnås bl.a. genom att i princip
avskaffa alla personkontroller vid passage av EU:s inre gränser. Detta
kräver särskilda åtgärder för att förhindra att den gränsöverskridande
brottsligheten ökar. Inrättandet av Europol är en betydelsefull sådan
åtgärd och Europol blir därigenom ett av de viktigaste instrumenten i
strävandena att förverkliga den fria rörligheten inom EU inte bara för
varor, tjänster och kapital utan också för personer.
Genom Sveriges anslutning till Europolsamarbetet kommer den
svenska polisen att kunna fullt ut delta i det europeiska polissamarbetet.
Härigenom kommer dess operativa slagkraft här hemma att öka genom
att den får tillgång till information, underrättelser och kompetens som
den annars knappast hade fatt tillgång till. Den svenska polisen kommer
genom Europol också att på ett effektivt sätt kunna lämna väsentliga
bidrag till andra polismyndigheters brottsbekämpande verksamhet. Inte
minst inom området för narkotikabekämpning är Europol ett omistligt
samarbetsinstrument. Såsom Europol är uppbyggt, med bl.a. sambands-
män från varje medlemsland stationerade på Europols huvudkontor,
kommer också bilateralt och multilateralt operativt polissamarbete att
förenklas och bli effektivare, exempelvis vid genomförande av s.k.
kontrollerade leveranser av narkotika i de fall där flera länder är berörda.
Europol kommer också att vara en betydelsefull samarbetspartner för
länder och organisationer utanför EU. Genom Europol kan därigenom
ytterligare kanaler för polissamarbete öppnas till gagn för det svenska
polisarbetet.
Förhandlingarna om Europolkonventionen var svåra, och i många
frågor har ganska stora åsiktsskillnader funnits mellan medlemsländerna.
Den nu föreliggande konventionen är därför resultatet av ett flertal
kompromisser där alla länder i större eller mindre omfattning har fått ge
avkall på sina ursprungliga ståndpunkter för att erforderlig enighet skulle
kunna uppnås. Även om Sverige i samband med anslutningsfördraget,
som nyss har sagts, hade förklarat sig godta de färdigförhandlade
frågorna medförde detta emellertid i praktiken inte någon inskränkning i
våra möjligheter att i förhandlingarna om Europolkonventionen föra fram
synpunkter även i sådana delar som egentligen var färdigförhandlade vid
tidpunkten för vårt inträde i förhandlingarna. I alla viktiga förhand-
lingsfrågor har de svenska ståndpunkterna beretts i samråd med EU-
nämnden och justitieutskottet varvid bred politisk uppslutning har
noterats. Europolkonventionens och tilläggsprotokollets innehåll åter-
speglar på det hela taget mycket väl ståndpunkter som Sverige utan
svårighet har kunnat ansluta sig till. Det föreslås därför att Sverige
tillträder Europolkonventionen.
Ikraftträdande m.m.
Konventionen träder i kraft tre månader efter det att det sista
ratificeringsinstrumentet har deponerats. Justitie- och inrikesministrarna
19
har informellt kommit överens om att konventionen skall vara ratificerad
av alla medlemsländer före 1997 års utgång. Vid Europeiska rådets (EU:s
stats- eller regeringschefer) möte i Dublin december 1996 beslöts att
tillsätta en arbetsgrupp på hög nivå för att ta fram ett förslag till
handlingsplan för bekämpandet av den organiserade brottsligheten inom
unionen. Denna arbetsgrupp har nyligen avlämnat sin rapport till
Europeiska rådet och har där rekommenderat att rådet bör ges i uppdrag
att se till, inte bara att konventionen ratificeras av alla medlemsstater före
1997 års utgång utan också, att Europol som organisation kan börja verka
senast i mitten av 1998.
De lagändringar som föranleds av svenskt tillträde till Europol-
konventionen behandlas i avsnitt 7 och 8. Med anledning av Data-
inspektionens påpekande bör framhållas att konventionens bestämmelser
självfallet måste beaktas i det förestående lagstiftningsarbetet med anled-
ning av Registerutredningens betänkanden.
I detta avsnitt redovisas de närmare överväganden och bedömningar som
gjorts bl.a. beträffande konventionens förhållande till svenska regler.
Avsnittet är uppbyggt på en redogörelse av konventionens innehåll
artikel för artikel. Efter redogörelsen för artikelns innehåll görs
beträffande vissa artiklar en kort analys av artikelns innehåll i förhållande
till konventionstexten i övrigt eller diskuteras hur vissa bestämmelser kan
komma att tillämpas i praktiken. Det kan också förekomma upplysningar
om hur förhandlingsarbetet förlöpt i vissa avseenden. Dessa upplysningar
och överväganden, som redovisas under rubriken Kommentar, innehåller
emellertid inga bedömningar om hur artikeln förhåller sig till svenska
regler. Sådana bedömningar redovisas också under respektive artikel men
under rubriken Förhållande till svenska regler. De fall när konven-
tionsbestämmelsema föranleder lagstiftning behandlas särskilt i avsnitt 7
och 8.
Prop. 1996/97:164
20
Prop. 1996/97:164
6.2.1 Avd I. Upprättande och arbetsuppgifter (artikel 1-6)
Artikel 1. Upprättande
Medlemsstaterna upprättar genom konventionen den europeiska polis-
byrån, Europol. Detta föreskrivs i artikel 1 där också den grundläggande
regeln om kopplingen mellan Europol och medlemsstaterna genom en
nationell enhet i varje land fastslås. Med medlemsstater avses EU:s
medlemsstater vid tidpunkten för konventionens undertecknande i juli
1995.
Artikel 2 och 3. Målsättning och arbetsuppgifter
Europols mål och arbetsuppgifter regleras i artikel 2 och 3 vilkas innehåll
redan har beskrivits ingående i avsnitt 4.2 och 4.3.
Kommentar
Av artikel 2.1 framgår att Europols uppgift är att förbättra effektivitet
och samarbete mellan de behöriga nationella myndigheterna i deras
arbete för att förebygga och bekämpa terrorism, narkotikahandel och
annan allvarlig internationell brottslighet. Begreppet behöriga myn-
digheter definieras i artikel 2.4. Härmed avses inte bara polismyndigheter
utan också andra offentliga organ som enligt nationell lagstiftning är
behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet. För vår del t.ex.
tullmyndigheter och åklagarmyndigheter. Definitionen far sin betydelse i
alla fall där konventionstexten hänvisar till Europols mål eller syfte och
medför att uppgifter som härrör från Europols register kan användas av
de flesta myndigheter inom rättsväsendet om inte särskilda villkor
uppställts som inskränker användningen på ett eller annat sätt.
Av artikel 2.2 tredje stycket framgår att den begränsning av Europols
behörighet till där uppräknade brottstyper inte är avsedd att vara
permanent. Europols behörighet kan efterhand utökas med andra
allvarliga internationella brott genom ett beslut av rådet. De ytterligare
brott som kan komma i fråga anges i en särskild bilaga till konventionen.
I bilagan är särskilt angivet att Europol, när dess behörighet utökas till att
avse en ny typ av brott, alltid också är behörig vad gäller den
penningtvätt som kan vara förbunden med det nya brottet. I samma
bilaga definieras också närmare den brottslighet som är omnämnd i
artikel 2 (med undantag för narkotikahandel som definieras i själva
artikeln, 2.5). 1 samband med ett beslut av rådet att utöka Europols
behörighet med en ny brottstyp kan också - med stöd av artikel 43.3 - en
ny definition införas i bilagan. Konventionens operativa tillämp-
21
ningsområde kan alltså ändras utan att den mer omständliga proceduren Prop. 1996/97:164
för konventionsändring i artikel 43.1 behöver tillgripas.
Europols arbetsuppgifter är uppdelade på tre områden enligt artikel
3.1-3. Det första - och viktigaste - av dessa berör Europols egenskap av
underrättelseorgan för främst operativa syften. Det andra området tar
sikte på Europols strategiska underrättelse- och informationsverksamhet
och det tredje området - som kan bli aktuellt om resurserna så medger -
anger Europols roll som ett slags övergripande serviceorgan till
myndigheterna i medlemsstaterna.
Artikel 4. Nationella enheter
Artikel 4 behandlar de nationella enheternas verksamhet, och deras
skyldigheter gentemot Europol. Den nationella enheten är enda
sambandslänk mellan Europol och medlemsstaterna (artikel 4.1). Den
lyder under nationell lag (artikel 4.2). Medlemsstaterna är skyldiga att
vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de nationella
enheterna kan utföra sina uppgifter och särskilt att de nationella
enheterna har tillgång till de nationella uppgifter de behöver (artikel 4.3).
Den nationella enhetens huvuduppgift i förhållande till Europol är
enligt artikel 4.4 att på eget initiativ förse Europol med de uppgifter och
underrättelser som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter (4.4.1) och att tillgodose Europols önskemål om
information, underrättelser och råd (4.4.2) samt att uppdatera information
och underrättelser (4.4.3). Den skall också överföra uppgifter för lagring
i Europols dataregister (4.4.6). Den skall vidare med iakttagande av
nationell rätt bl.a. förse sina egna behöriga myndigheter med det material
som kommer från Europol (4.4.4) och vidarebefordra förfrågningar från
dessa till Europol (4.4.5). Den nationella enheten har ansvar för att allt
uppgiftsutbyte mellan enheten och Europol sker i enlighet med nationella
bestämmelser (4.4.7).
De nationella enheterna är enligt artikel 4.5 inte skyldiga att lämna
uppgifter till Europol om detta i det enskilda fallet skulle kunna skada
väsentliga nationella säkerhetsintressen eller äventyra en pågående
utredning eller någons personliga säkerhet. De är vidare inte heller
skyldiga att förse Europol med uppgifter som härrör från nationella
säkerhetstjänster.
Kostnaden för den nationella enheten skall bäras av medlemsstaten
(artikel 4.6). Cheferna för de nationella enheterna skall bistå Europol
med råd om detta behövs (artikel 4.7).
Kommentar
Artikel 4 är i de delar den berör skyldigheten att leverera uppgifter till
Europol en av de mest centrala i konventionen. Här slås nämligen
medlemsstaternas grundläggande skyldighet att förse Europol med
uppgifter fast.
22
Denna skyldighet inskränks i vissa särskilt angivna fall i de artiklar
som speciellt reglerar de olika delama av Europols datasystem, t.ex.
artikel 8.4. eller artikel 10.3. Det förtjänar att påpekas att undantagen från
huvudregeln att den nationella enheten, och därmed medlemsstaten, är
skyldig att leverera de uppgifter till Europol som konventionen kräver
när de förekommer i artikel 8 och 10 endast avser vissa särskilt angivna
uppgifter. Vidare finns ett generellt undantag i artikel 4.5 i fråga om
uppgifter från säkerhetstjänsterna eller sådana uppgifter som kan hota
statens säkerhet, en pågående utredning eller enskilda personers säkerhet.
Det bör samtidigt observeras att regeln i artikel 4.4.7 däremot inte utgör
något undantag från huvudregeln om skyldighet att leverera uppgifter till
Europol utan skall läsas som en sorts garanti för att när uppgifter lämnas,
detta skall ske i överensstämmelse med nationell rätt.
Cheferna för de nationella enheterna är tänkta att spela en betydande
roll i den praktiska utformningen av Europols verksamhet. De skall som
framgår av artikel 4.7 träffas regelbundet och utgöra ett viktigt råd-
givande organ för Europols styrelse som slutligt utformar verksamheten.
Som avnämare till Europols tjänster har det ansetts naturligt att de har ett
stort inflytande över hur verksamheten bedrivs, vilka prioriteringar som
bör göras och hur effektiviteten bäst främjas ur ett användarperspektiv.
Förhållande till svenska regler
Den svenska nationella enheten kan förutsättas bli inrättad vid Riks-
polisstyrelsen som redan idag fullgör liknande funktioner i förhållande
till Interpol och i annat liknande internationellt samarbete. Eventuella
frågor om den nationella enhetens uppgifter i förhållande till Europol och
till polis- och tullväsendet kan regleras i förordning som beslutas av
regeringen.
Artikel 5. Sambandsmän
Varje land skall sända minst en sambandsman till Europol. Styrelsen
bestämmer det antal som skall finnas. Sambandsmännen lyder i första
hand under nationell rätt om inte konventionens bestämmelser före-
skriver annat (artikel 5.1). Sambandsmännens uppdrag är att representera
hemlandets intressen i Europol under iakttagande av både hemlandets
lagstiftning och Europols regler (artikel 5.2).
Sambandsmännen skall enligt artikel 5.3 medverka i informations-
utbytet mellan Europol och de nationella enheterna. De skall därvid
överföra information från de nationella enheterna till Europol (5.3.1) och
omvänt (5.3.2), samarbeta med Europols tjänstemän genom att ge dessa
relevant information och råd om hur nationella uppgifter bör tolkas
(5.3.3). Vidare skall sambandsmännen i enlighet med nationell rätt och
med beaktande av Europols målsättning och syfte bidra till utbyte av
information från de nationella enheterna och samordning av åtgärder till
följd av detta (artikel 5.4). Sambandsmännen har tillgång till Europols
register i enlighet med de bestämmelser som reglerar resp, register
Prop. 1996/97:164
23
(artikel 5.5). Europols datasäkerhetsregler gäller i tillämpliga delar också
sambandsmännen (artikel 5.6). De skall åtnjuta den immunitet och de
privilegier som krävs för att de skall kunna fullgöra sitt uppdrag (artikel
5.8). Sambandsmännen skall vara lokaliserade i Europols byggnad där
lokaler skall ställas till deras förfogande. Andra kostnader för sambands-
männen skall i princip bäras av medlemsstaten om inte styrelsen beslutar
annat (artikel 5.9). Styrelsen skall besluta om de ytterligare bestämmelser
som behövs för att reglera sambandsmännens rättigheter och skyldigheter
i förhållande till Europol (artikel 5.7).
Kommentar
De nationella sambandsmännen har en central funktion i Europol.
Europols snabbhet och slagkraft kommer till stor del att bero av hur
sambandsmännen fungerar i praktiken. Sambandsmännen skall alltså
vara den förmedlande länken mellan organisationen och medlems-
länderna. En funktion som alltid - dygnet runt - skall vara i verksamhet.
Sambandsmännen skall lyda under nationella regler och fa sina
instruktioner hemifrån om inte annat sägs i konventionen. 1 praktiken
innebär detta att de svenska sambandsmännen förblir anställda av sina
svenska myndigheter och lyder under svensk lag, t. ex. vad gäller
sekretess och tystnadsplikt. De skall hämta sina instruktioner hemifrån i
övergripande frågor men den dagliga arbetsledningen kommer
naturligtvis att ske på plats.
Bestämmelsen i artikel 5.4 lägger grunden för att sambandsmännen
skall kunna spela en central roll bl.a. när medlemsstaterna vill genomföra
operationer som kräver att information snabbt utväxlas och samordnas.
Det kan t.ex. gälla s.k. kontrollerade leveranser av narkotika. De
sambandsmän som för närvarande är stationerade hos ENE genomför
redan idag i viss omfattning sådana samordningsuppgifter men då med
utgångspunkt i rent bilaterala överenskommelser.
Den rådsarbetsgrupp som har utarbetat Europolkonventionen har, på
det sätt som beskrivs i kommentaren till artikel 45, förberett sådana
personalföreskrifter som avses i artikel 5.7. Dessa föreskrifter, som alltså
skall antas av styrelsen, innehåller bestämmelser om rekryteringsbas,
kvalifikationskrav, organisatorisk ställning, arbetstider och tillgänglighet
m.m. Eftersom sambandsmännen är anställda av sina hemländers
myndigheter, bygger dessa föreskrifter på att medlemsländerna reglerar
anställningsvillkoren för sambandsmännen på ett sätt som överens-
stämmer med dessa. En i sammanhanget viktig bestämmelse är att någon
ur varje lands sambandsmannagrupp i princip skall vara tillgänglig
dygnet runt.
Artikel 6. Datoriserat informationssystem for insamlade uppgifter
Datasystemet skall bestå av ett informationsregister med begränsade och
ämnesmässigt avgränsade uppgifter för att möjliggöra snabb sökning av
uppgifter i Europols och medlemsstaternas polisregister (6.1.1). Här-
Prop. 1996/97:164
24
utöver skall det finnas arbetsregister för analys inrättade för särskilda
projekt med olika varaktighet, analysregister (6.1.2) samt ett
indexregister (6.1.3). Europols informationssystem far mte samköras
med andra register än sådana register som finns hos de nationella
enheterna (6.2).
6.2.2 Avdelning II. Informationsregister (artikel 7-9)
Prop. 1996/97:164
Artikel 7. Upprättande av ett informationsregister
Artikeln innehåller allmänna regler om upprättande av informations-
registret.
Registret skall enligt artikel 7.1 första stycket upprättas av Europol.
Införing i registret av uppgifter som kommer från medlemsstaterna skall
göras direkt av dessa med iakttagande av nationella regler om för-
farandet. Införing i registret skall ombesörjas av de nationella enheterna
och sambandsmännen. Uppgifter från tredje land eller organisationer
utanför Europol och uppgifter som härrör från analysverksamheten skall
införas av Europol. Informationsregistret skall vara direkt läsbart för de
nationella enheterna, sambandsmännen och behöriga Europoltjänstemän.
Emellertid skall de nationella enheterna enligt artikel 7.1. andra
stycket inte ha direkt tillgång till andra uppgifter än rena identifierings-
uppgifter beträffande personer som avses i artikel 8.1.2, dvs. uppgifter
om sådana som kan misstänkas komma att begå brott i framtiden. Andra
uppgifter i registret beträffande sådana personer får - under förutsättning
att en pågående undersökning gör det nödvändigt - begäras av berörd
sambandsman.
Europol ansvarar enligt artikel 7.2 för att konventionens bestämmelser
om handhavande av registret följs. Europol ansvarar också för drift och
datasäkerhet samt för att gallringsbestämmelsema efterlevs. I medlems-
staterna har de nationella enheterna enligt artikel 7.3 motsvarande
uppgifter och skyldigheter, och de datasäkerhetsbestämmelser som finns
i artikel 25 är tillämpliga också på datautrustning hos de nationella
enheterna.
Kommentar
Syftet med bestämmelsen i artikel 7.1 andra stycket är att skydda
känsliga personuppgifter genom att begränsa spridningen av
integritetskänslig information endast till dem som verkligen har behov av
den. Regeln innebär att en nationell enhet, som har intresse av att ta del
av alla uppgifter som finns om någon i denna personkategori, måste vidta
särskilda åtgärder för detta. Å andra sidan får möjligheterna att få tillgång
till information ur informationsregistret inte vara alltför begränsade,
eftersom syftet med registret då kan motverkas. Den valda regleringen är
tänkt att utgöra en rimlig avvägning mellan dessa intressen.
25
Artikel 8. Information sregistrets innehåll
Prop. 1996/97:164
Informationsregistret far enligt artikel 8.1 innehålla sådana uppgifter som
behövs för att Europol skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Undantag görs dock för uppgifter om sådan brottslighet som avses i
artikel 2.3.2, dvs. brott som har ett visst samband med den brottslighet
som omfattas av Europols direkta behörighet 1 registret skall emellertid
enligt artikel 8.4 andra stycket i sådana fall finnas en notering om att
ytterligare information rörande denna typ av brott finns i ett nationellt
register
Uppgifter som införs i informationsregistret skall gälla tre person-
kategorier:
1) personer som har dömts för sådana brott som ligger inom Europols
behörighet enligt artikel 2 (8.1.1),
2) personer som misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i
sådana brott (8.1.1), och
3) personer för vilka graverande omständigheter ger anledning anta att
de kommer att begå sådana brott (8.1.2).
För dessa personkategorier far identifieringsuppgifter, dvs. namn,
födelsetid och födelseort, medborgarskap, kön och andra viktiga
särskiljande uppgifter registreras (artikel 8.2)
I informationsregistret far också lagras och användas upplysningar om
varifrån den registrerade uppgiften kommer (artikel 8.3 första stycket),
vilket brott den registrerade är misstänkt för, även gämingsbeskrivning
(8.3.1), tillvägagångssätt och hjälpmedel (8.3.2), uppgifter om hand-
läggande myndigheter och ärendenummer eller liknande (8.3.3), uppgift
om vilken kriminell organisation personen misstänks tillhöra (8.3.4) samt
uppgift om eventuella fällande domar för brott inom området för
Europols behörighet (8.3.5). I den mån Europol inför uppgifter av nyss
nämnt slag, skall det framgå om dessa härstammar från annat håll än från
medlemsstaterna eller om de är ett resultat av Europols analys-
verksamhet. De nu behandlade uppgifterna får också föras in i registret
även om de ännu inte hänvisar till särskilt utpekade personer (artikel 8.3
andra stycket).
Om det hos Europol eller de nationella enheterna finns ytterligare
information om de personkategorier som avses i artikel 8.1, kan sådana
uppgifter enligt artikel 8.4 första stycket på begäran överlämnas till
Europol eller de nationella enheterna. Från de sistnämnda behöver
överlämnade dock ske endast om detta är tillåtet enligt nationell lag. Om
undersökningen mot någon registrerad person läggs ned eller denne
frikänns skall de uppgifter som berörs av beslutet utplånas ur registret
(artikel 8.5).
Kommentar
Medlemsstaterna är skyldiga att lämna sådana uppgifter som avses i
artikel 8.1 till Europol.
Vilken grad av misstanke som krävs för att personuppgifter Prop. 1996/97:164
beträffande sådana misstänkta som avses i artikel 8.1.1 och 8.1.2 skall få
registreras bestäms av nationella regler och nationell praxis.
Tyngdpunkten i informationsregistret kommer att ligga i sådana
uppgifter som avses i artikel 8.3. Det är dessa uppgifter som innehåller
den ur polisiär synpunkt mest användbara informationen. Artikel 8.4
syftar inte på information som skall lagras i informationsregistret, den
frågan är uttömmande reglerad i 1-3, utan pekar på möjligheterna till
bilateralt informationsutbyte för analysändamål om de personer som
redan finns i informationsregistret. Artikel 8.4 föreskriver alltså inget
undantag från skyldigheten att förse Europol med uppgifter som skall
lagras enligt 8.1-3. Uppgifter som avses i 8.4 kan komma från Europols
analysverksamhet eller från kriminalunderrättelseverksamhet i medlems-
staterna. Ett huvudsyfte med informationsregistret är nämligen att för
både Europol och medlemsstaterna tillhandahålla möjligheter att utbyta
information om personer som är intressanta ur brottssynpunkt.
På flera ställen i denna artikel, och även i artikel 7, hänvisas till
Europols arbetsuppgifter. Såsom dessa arbetsuppgifter har definierats i
artikel 3 innebär cn sådan hänvisning också alltid en hänvisning till
Europols målsättning och därmed till de begränsningar av Europols
behörighet till att avse viss allvarligare internationell organiserad
brottslighet som ligger i denna målsättning.
Förhållande till svenska regler
För att kunna uppfylla åtagandet att lämna uppgifter till Europol om
dömda och misstänkta personer som avses i artikel 8.1.1 krävs att lagen
(1965:94) om polisregister m.m. ändras. Denna fråga behandlas i avsnitt
7.2. Det förutsätts vidare i artikel 8.1.2 att uppgifter om personer som
misstänks kunna komma att begå brott i framtiden kan lämnas till
Europol. Hur denna föreskrift - främst vad gäller databaserade uppgifter
- förhåller sig till nu gällande svenska bestämmelser behandlas likaså i
avsnitt 7.2.
Artikel 9. Rätt till tillgång till informationsregistret
De nationella enheterna, sambandsmännen och behöriga tjänstemän hos
Europol är enligt artikel 9.1 de enda som har rätt att föra in eller söka
uppgifter i informationsregistret. Att använda registret är bara tillåtet för
att lösa en särskild uppgift och skall då ske i enlighet med regler som
gäller för den enhet som använder registret om inte annat följer av
konventionen (se nedan).
1 artikel 9.2 föreskrivs att bara den enhet som har registrerat en uppgift
är behörig att ändra, rätta eller utplåna den. Antar någon enhet att en
uppgift enligt artikel 8.2, alltså en identifieringsuppgift, beträffande
någon som kan föras in i registret är felaktig eller bör kompletteras, skall
den enhet som har registrerat uppgiften genast underrättas. Den
registrerande enheten skall då vidta de åtgärder som behövs med
27
anledning av underrättelsen. Om registret innehåller uppgifter som avses Prop. 1996/97:164
i artikel 8.3, dvs. kompletterande uppgifter, kan vilken enhet som helst
föra in ytterligare sådana uppgifter. Strider dessa mot befintliga upp-
gifter, skall enheterna inbördes komma överens om vilken uppgift som
skall stå kvar. Om en enhet som har registrerat identifieringsuppgifter,
dvs. uppgifter enligt artikel 8.2, vill utplåna dessa samtidigt som andra
enheter har fört in kompletterande uppgifter om samma person, överförs
ansvaret för identifieringsuppgifternas riktighet på den enhet som först
har registrerat kompletterande uppgifter. Den enheten skall också
informeras om detta.
Den enhet som använder registret är som framgår av artikel 9.3
ansvarig för att användningen av registret är rättsenlig. Enheten måste
kunna identifieras. Överföring av uppgifter mellan de nationella
enheterna och behöriga myndigheter i hemländerna sker i enlighet med
nationell lag.
Kommentar
Med enhet avses i artikel 9.2 såväl de nationella enheterna, sambands-
männen som Europol eller dess organ. Att även sambandsmännen vid
tillämpning av artikel 9.2 och 9.3 måste anses vara en enhet i artikelns
mening ligger i sakens natur eftersom dessa har rätt att registrera och
använda uppgifter ur registret. Föreskriften i artikel 9.3 om att varje
enhet som registrerar, hämtar eller ändrar uppgifter ur registret måste
kunna identifieras hänger samman med reglerna i artikel 16 om kontroll
av att uppgifter ur Europols dataregister används på ett konventionsenligt
sätt.
6.2.3 Avdelning III. Arbetsregister för analysändamål (artikel 10-
12)
Artikel 10. Insamling, behandling och användning av personuppgifter
Artikeln berör arbetsregister för analysändamål och hur personuppgifter i
dessa register far samlas in, behandlas och användas.
För att nå det mål som är beskrivet i artikel 2 kan Europol enligt artikel
10.1 också använda andra register än informationsregistret för att lagra,
ändra och använda personuppgifter som kan hänföras till brott som ligger
under dess behörighet, inbegripet sådana brott som enligt artikel 2.3
andra stycket hör samman med grundbrottsligheten. Sådana uppgifter
skall användas i analysarbete.
Den personkrets om vilka uppgifter kan komma ifråga är;
1. de personer som avses i art 8.1, dvs. dömda, misstänkta eller
potentiella brottslingar (10.1.1),
2. vittnen (10.1.2),
28
3. brottsoffer, både personer som har utsatts för begångna brott och Prop. 1996/97:164
sådana för vilka det finns anledning att anta att de kan utsättas för brott
(10.1.3) ,
4. kontakter eller medhjälpare till brottslingar (10.1.4) samt
5. andra personer som kan lämna upplysningar om brott som utreds
(10.1.5).
Att samla in, lagra eller behandla sådana personuppgifter som avses i
artikel 6 första meningen i Europarådets konvention om skydd för
enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (dvs.
uppgifter om enskilds politiska eller religiösa åskådning, ras, etniska
ursprung, hälsa eller sexuella läggning) är endast tillåtet om uppgifterna
är strikt nödvändiga med hänsyn till registrets ändamål och om de
kompletterar andra personuppgifter som redan finns i registret. En sådan
uppgift får inte göras till ensamt sökbegrepp i strid med analysändamålet
(artikel 10.1 andra stycket).
Rådet skall anta särskilda tillämpningsföreskrifter för analysregistrens
datasäkerhet och för intemkontroll av uppgifterna i dessa register (artikel
10.1 tredje stycket).
Enligt artikel 10.2 avses med analysregister ett register för insamling,
behandling eller användande av uppgifter för att underlätta förunder-
sökningar. Varje analys skall genomföras av en särskilt sammansatt
grupp bestående av analyspersonal och andra särskilt utsedda Europol-
tjänstemän och sambandsmän från de stater varifrån uppgifter till
analysen härrör (10.2.1) eller från stater som på annat sätt berörs av
projektet (10.2.2). Bara analystjänstemännen har rätt att registrera och
hämta uppgifter ur det analysregister som gruppen har till sitt förfogande
(10.2.2).
De nationella enheterna är enligt artikel 10.3 skyldiga att på eget
initiativ eller på Europols begäran förse Europol med de uppgifter som
behövs för att genomföra analysverksamheten. De är dock skyldiga att
göra detta endast om det enligt deras nationella lagstiftning är tillåtet att
bearbeta dessa uppgifter för brottsförebyggande syften, analys eller
brottsbekämpning. Uppgifterna kan, om de är känsliga, lämnas från de
nationella enheterna direkt till analysgrupperna, dvs. utan förmedling av
sambandsmännen.
I artikel 10.4 föreskrivs bl.a. att om de uppgifter som kommer från
medlemsstaterna inte är tillräckliga, Europol far begära in uppgifter
också från Europeiska gemenskaperna och de organ som upprättats med
stöd av grundfördragen (10.4.1.), andra offentligrättsliga organ som har
upprättats inom ramen för EU (10.4.2), organ som upprättats bilateralt
mellan två eller fler medlemsstater i unionen (10.4.3), tredje land
(10.4.4) , internationella organisationer och dem underställda offentlig-
rättsliga organ (10.4.5). andra offentligrättsliga organ som har upprättats
mellan två eller fler stater (10.4.6) samt Interpol (10.4.7). Europol far
också ta emot uppgifter som har översänts från dessa på deras eget
initiativ (artikel 10.4 andra stycket). Om Europol inom ramen för andra
konventioner får tillgång till uppgifter från andra register än de som
direkt omnämns i Europolkonventionen, får sådana personuppgifter
också användas för analysändamål (artikel 10.5).
29
I artikel 10.6och 7 behandlas frågan om vilka medlemsstater och vilka Prop. 1996/97:164
befattningshavare som kan tillåtas delta i en analys och under vilka
förutsättningar en analysgrupp kan utökas med ytterligare deltagare.
Artikel 10.8 rör användningen av analysdata. Det är den överförande
medlemsstaten som skall bedöma hur känslig en överförd uppgift är, och
spridning och operativ användning av analysdata skall därför bestämmas
i samråd med de övriga deltagarna i analysprojektet.
Kommentar
Analysregistren är hjälpmedel i den kriminalunderrättelseverksamhet
som skall bedrivas av Europol. Varje analys skall bedrivas i projektform
i en särskilt sammansatt projektgrupp. Varje projektgrupp har tillgång till
ett arbetsverktyg i form av ett register - en analysfil - och det är dessa
register som regleras i artikel 10.
Den analys som skall kunna göras hos Europol kan naturligtvis i vissa
fall ta sikte på situationer där ett konkret brott redan har begåtts, alltså på
det stadium där enligt svenska regler en förundersökning har inletts eller
kan inledas. Huvuddelen av Europols analysarbete kommer emellertid att
bedrivas på ett tidigare stadium i vad som, med svensk terminologi,
brukar kallas kriminalunderrättelseverksamhet. Med sådan verksamhet
avses polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verk-
samhet pågår, har förekommit eller kan förutses. En sådan verksamhet
kan leda till att det skapas underlag för att inleda ett förundersök-
ningsförfarande.
Med analys avses enligt artikel 10.2 insamling, behandling eller
användning av uppgifter för att underlätta förundersökningar. Innebörden
av den svenska termen förundersökning är dock i detta sammanhang
alltför begränsad vilket framgår av en jämförelse mellan konventions-
texten i andra språkversioner och den svenska. Den engelska texten
använder på motsvarande ställe termen crimirtal investigation och den
franska enquéte criminelle. Dessa begrepp är vidare än det svenska,
ganska snävt avgränsade begreppet förundersökning. Vad som avses är i
stället en polisundersökning som kan inrymma både det som hos oss
avses med begreppet förundersökning och det som motsvarar begreppet
kriminalunderrättelseverksamhet.
Regeln i artikel 10.3 tar konkret sikte på sådana uppgifter som avses i
10.1 första stycket 2-5 och de känsliga personuppgifter som avses i 10.1
andra stycket. Den skyldighet som medlemsstaterna har att lämna
uppgifter till informationsregistret enligt artikel 8.1 berörs alltså inte av
denna bestämmelse utan regleras uteslutande i artikel 8 jämförd med
grundregeln i artikel 4. Regeln innebär också att om det är tillåtet enligt
nationell rätt att använda en viss uppgift i kriminalunderrättelse-
verksamhet så är staten också skyldig att dela med sig av den till
Europols analysverksamhet om det begärs. Frågor om överlämnande av
uppgifter till Europol behandlas vidare i avsnitt 7.
Tanken bakom regeln i artikel 10.8 om spridning och användning av
analysuppgifter är att söka förhindra att känsliga uppgifter ges spridning
30
genom ett för tidigt operativt utnyttjande av informationen. Detta betyder
dock inte att analysdeltagama i regel har någon formell vetorätt om en
medlemsstat finner det nödvändigt att ingripa med stöd av uppgifter som
har framkommit under analysprojektet.
Särskilt integritetskänsliga personuppgifter
I artikel 10.1 andra stycket regleras användningen av särskilt känsliga
personuppgifter. Sådana personuppgifter som avses i artikel 6 första
meningen i Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda
vid automatisk databehandling av personuppgifter, dvs. uppgifter om
enskilds politiska eller religiösa åskådning, ras, etniska ursprung, hälsa
eller sexuella läggning, far - som framgår av bestämmelsen - i och för
sig förekomma i analysregistren. Men detta endast under förutsättning att
de är strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterar
andra uppgifter i registret. Denna reglering av användandet av särskilt
känsliga uppgifter överensstämmer helt med 1987 års Europaråds-
rekommendation om skydd för enskildas personuppgifter i polisregister.
Sverige har i praxis följt rekommendationen vid förande av polisregister
även om någon motsvarande bestämmelse inte har funnits i lag eller
annan författning. Registerutredningen har i sitt delbetänkande
Knminalunderrättelserregister, DNA-register (SOU 1996:35) föreslagit
att en motsvarande regel skall införas i den av utredningen föreslagna
lagen om polisens underrättelseregister.
I detta sammanhang måste den grundläggande förutsättningen för
Europol att överhuvudtaget inleda ett analysförfarande beaktas. Ett
sådant skall enligt artikel 10.1 första stycket alltid vara förenligt med
Europols målsättning enligt artikel 2, dvs. att öka effektiviteten och
främja brottsbekämpande myndigheters samarbete i kampen mot allvar-
lig internationell organiserad brottslighet i den mån omständigheterna i
det enskilda fallet visar på förekomsten av en brottslig organisation eller
struktur som påverkar två eller fler medlemsländer och som är så
allvarlig att ett gemensamt agerande är påkallat. 1 artikel 10 hänvisas
också till de särskilda brottstyper som i linje med målet för verksamheten
ligger inom Europols behörighet. Varje personuppgift, oavsett vilken typ
av uppgift det rör sig om, som skall registreras inom ramen för Europol
måste alltså vara förenlig med Europols grundläggande målsättning och
behörighet. Förutsättningarna för att få registrera särskilt känsliga
personuppgifter är alltså mycket restriktiva och det finns redan därför
ingen anledning att befara att sådan registrering kommer att ske i en
omfattning som inte är önskvärd.
I konventionen (artikel 10.1 andra stycket) krävs härutöver tre
ytterligare begränsningar i rätten att registrera och använda uppgifter av
detta slag: 1) de skall vara strikt nödvändiga för en pågående analys, 2)
de skall komplettera andra uppgifter om personen i fråga och 3) de får
inte vara ensamt sökbara i strid med analysändamålet.
Att uppgifterna skall vara strikt nödvändiga för en pågående analys
innebär att de måste kunna passas in i ett analysarbete och även vara av
Prop. 1996/97:164
31
avgörande betydelse för analysens resultat på ett eller annat sätt. Det far Prop. 1996/97:164
alltså inte vara så att en uppgift på ett obestämt sätt kan vara ”bra att ha”
som rent bakgrundsmaterial eller för att på ett mer allmänt sätt ge en
fullständig bild av en person eller en personkrets. För att uppgiften skall
fa registreras, skall det pågående analysarbetet visa att uppgiften är viktig
för den pågående analysen.
Uppgifterna skall vidare komplettera redan befintliga registrerade
uppgifter om personen i fråga. Detta rekvisit hänger delvis ihop med det
tidigare nämnda kravet på att analysen skall vara pågående. Det är alltså
inte möjligt att med hjälp av Europols analysregister göra en allmän
kartläggning av enskilda personer utifrån sådana särskilt känsliga
personuppgifter.
Det är inte tillåtet att söka efter en personkategori endast med hjälp av
särskilt känsliga uppgifter. Avsikten med en analys måste alltid vara
förenlig med Europols målsättning och behörighet enligt artikel 2. Det är
alltså inte tillåtet att söka i analysregistren med t.ex. etniskt ursprung som
enda sökbegrepp, och därigenom få fram en lista på alla personer med en
viss härstamning oberoende av varför uppgifter om dem har registrerats.
Däremot kan det vara tillåtet att söka personer som misstänks för en viss
brottstyp, t.ex. amfetaminsmuggling, och som tillhör en särskild, etnisk
grupp, för att med hjälp av detta kunna kartlägga en kriminell
organisation.
Enligt artikel 10.1 tredje stycket skall rådet anta tillämpnings-
föreskrifter med ytterligare regler om bl.a. användning och registrering
av personuppgifter i analysfilema. Detta arbete bedrivs på det sätt som
har beskrivits i kommentaren till artikel 45 men är ännu inte helt slutfört.
Ett resultat av arbetet kommer dock att vara preciserade regler om vilka
typer av uppgifter som i normala fall kan få förekomma beträffande de
olika personkategorier som nämns i artikel 10. I princip tillåts
registrering av fler uppgifter, även av känsligt slag, beträffande personer
som är misstänkta för brott än beträffande t.ex. vittnen och offer.
Förhållande till svenska regler
Frågan om hur databehandling av sådana uppgifter som avses i artikel 10
förhåller sig till svenska regler berörs i avsnitt 7, där också frågan om
överlämnande av uppgifter till Europol närmare berörs.
Artikelll. Indexregister
Artikel 11 berör indexregistret. Detta skall avspegla innehållet
analysregistren på ett sådant sätt att en sambandsman av uppgifterna i
indexregistret kan dra slutsatser om huruvida det i något analysregister
förekommer uppgifter (information) som berör dennes hemland.
Uppgifterna i indexregistret skall alltså vara så beskaffade att det går att
avgöra om det förekommer uppgifter lagrade om en person eller inte,
men får inte i övrigt avslöja något av innehållet i registret eller resultatet
32
av en företagen analys. Förutom sambandsmännen har endast behöriga Prop. 1996/97:164
Europoltjänstemän tillgång till indexregistret.
Artikel 12. Instruktion för upprättandet av register
För varje analysregister skall särskilda ”instruktioner” upprättas som
beslutas av Europols styrelse. Härigenom ges tillstånd att inleda ett
analysprojekt med hjälp av ett analysregister. Dessa instruktioner skall
innehålla detaljerade föreskrifter om ett analysregisters innehåll, bl.a.
vilka personkategorier som får registreras och vilka typer av uppgifter
om dessa som skall få förekomma, särskilt om det kan bli aktuellt att
lagra sådana känsliga personuppgifter som avses i artikel 10.1 andra
stycket, under vilka förutsättningar personuppgifter kan lämnas ut och till
vilka mottagare (artikel 12.1.2-9). Den gemensamma tillsynsmyndig-
heten skall av chefen för Europol omedelbart underrättas om att ett
förslag till beslut om inrättande av ett sådant register har upprättats. Den
gemensamma tillsynsmyndigheten skall härutöver få tillgång till
beslutsakten som helhet för synpunkter (artikel 12.1 andra stycket). Vid
fara i dröjsmål kan chefen för Europol enligt artikel 12.2 ensam besluta
att ett analysregister skall upprättas. Styrelsens ledamöter skall därefter
genast underrättas så att frågan snarast kan underställas styrelsen för
beslut.
6.2.4 Avd IV. Gemensamma bestämmelser om
informationsbehandling (artikel 13-25)
Inledning
Avdelning IV är den mest omfattande i konventionen och innehåller
bestämmelser om integritetsskydd, enskildas tillgång till uppgifter,
användning av uppgifter och tekniskt skydd för datalagrade uppgifter
m.m.
Artikel 13. Skyldighet att lämna ut uppgifter
Europol skall enligt artikel 13 utan dröjsmål överlämna alla uppgifter till
medlemsländerna som rör dessa. Europol skall också upplysa
medlemsstaterna om de samband som har konstaterats föreligga mellan
olika brott inom Europols behörighet. Europol får också lämna uppgifter
och underrättelser om andra allvarliga brott som Europol har fått kunskap
om.
33
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
Kommentar
Prop. 1996/97:164
1 artikeln regleras Europols skyldighet att till medlemsstaterna redovisa
bl.a. de analysresultat som har uppnåtts. Europol får också till medlems-
staterna lämna ut s.k. överskottsinformation som rör allvarliga brott.
Artikel 14. Skyddsnivå för uppgifter
Senast vid konventionens ikraftträdande skall alla medlemsstater ha
vidtagit sådana lagstiftningsåtgärder att den interna rättsordningen minst
uppfyller den dataskyddsnivå som följer av 1981 års Europarådskon-
vention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av person-
uppgifter varvid hänsyn skall tas till Europarådets rekommendation R
(87) av den 17 september 1987 om polisens användning av person-
uppgifter (artikel 14.1) Ingen överföring av personuppgifter enligt
konventionen får påbörjas innan lagstiftning som genomför de nämnda
internationella åtagandena har trätt i kraft i de stater som deltar i
uppgiftsutbytet (artikel 14.2). Vid insamling, behandling och användning
av personuppgifter skall Europol enligt artikel 14.3 iaktta de regler som
följer av den nämnda konventionen och rekommendationen. Detsamma
gäller i de fall Europol behandlar icke ADB-behandlade uppgifter i
register, dvs. alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är
tillgängliga enligt bestämda kriterier (artikel 14.3 andra stycket).
Kommentar
Regeln i artikel 14.3 andra stycket, som rör icke databehandlade
personuppgifter, har hämtat sin ordalydelse från EG:s dataskyddsdirektiv
från år 1995. Det bör observeras att inte alla personuppgifter träffas av
bestämmelsen i artikel 14.3 andra stycket utan bara sådana som finns i
register i egentlig bemärkelse. Det som exempelvis finns i vanliga akter
berörs inte.
Artikel 15. Ansvar för skyddet av uppgifter
I artikel 15 fastslås huvudregeln att den enhet som har registrerat en
uppgift också har ansvaret för att den är riktig. Alltså skall ansvaret för
att de uppgifter som finns i Europols register är lagliga med avseende på
insamling och registrering, riktighet och aktualitet samt att gallrings-
bestämmelsema följs, ligga hos den stat som har registrerat eller överfört
uppgifterna. Motsvarande ansvar har Europol för de uppgifter som över-
förts dit av tredje man eller som är ett resultat av Europols eget analys-
arbete (artikel 15.1).
Om inte annat följer av konventionens bestämmelser i övrigt skall
Europol dessutom ha ansvaret för de uppgifter som Europol tar emot och
behandlar i alla sina register, även de ”manuella” som omtalas i artikel
14.3 (artikel 15.2). Europol skall lagra alla uppgifter i registren på ett
sådant sätt att det går att avgöra varifrån en uppgift härstammar, vare sig
34
det är från en medlemsstat, från en tredje part eller från Europols Prop. 1996/97:164
analysarbete (artikel 15.3).
Artikel 16. Bestämmelser om upprättande av rapporter
Europol skall enligt artikel 16 upprätta en kontrollrapport om minst vart
tionde uttag av personuppgifter ur registren. Från informationsregistret
skall dock varje uttag rapporteras. Syftet med rapporteringen är att
kontrollera om uttaget varit lagligen grundat. De uppgifter som finns i
kontrollrapporterna får endast användas för kontrollsyfte och bara av
Europol och de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 23 och 24 i
konventionen. Rapporterna skall utplånas efter sex månader om inte en
pågående undersökning gör att de måste bevaras längre.
Artikel 17. Regler om användning
Personuppgifter från Europols register och andra uppgifter som härrör
från Europol får enligt artikel 17.1 användas av medlemsstaternas
behöriga myndigheter endast för att förebygga eller bekämpa sådan
brottslighet som faller inom Europols behörighet eller andra allvarliga
former av brottslighet (17.1 första stycket). Användningen av uppgifterna
regleras av nationell lagstiftning (17.1 andra stycket). Om uppgiften skall
användas för andra ändamål eller av andra myndigheter än de som avses i
artikel 2, måste ursprungsstatens tillstånd först inhämtas (artikel 17.3).
I artikel 17.2 regleras situationen när en uppgift som har lämnats till
Europol, oavsett om det är en personuppgift eller inte, är underkastad sär-
skilda restriktioner för dess användande i det land eller den organisation
varifrån den härstammar. Då skall samma restriktioner gälla även i det
land till vilket uppgiften har överförts från Europol. Undantag görs för de
fall även uppgifter av detta slag måste lämnas till ett oberoende kontroll-
organ. I sådana fall skall uppgiften få lämnas dit, men efter samråd med
ursprungsstaten och med iakttagande av dess intressen.
Kommentar
Regeln i artikel 17.1 första stycket begränsar användandet av främst
personuppgifter som härrör från Europol. Att inskränka medlems-
staternas möjligheter att använda sig av uppgifterna till att enbart
förebygga eller bekämpa den brottslighet som vid varje tidpunkt ligger
inom Europols behörighet skulle vara att gå för långt. En så restriktiv
reglering skulle kunna hämma det praktiska polisarbetet alltför mycket,
även om uppgifterna naturligtvis i de flesta fall bara kommer till
användning för just sådan brottslighet. Å andra sidan är det inte önskvärt
att uppgifter från Europol kommer till användning i sammanhang som är
alltför perifera i förhållande till Europols egentliga behörighetsområde.
En sådan tillämpning skulle kunna skada tilltron till Europols verksamhet
och komma i konflikt med skälen till varför Europols behörighet är
35
inskränkt till allvarlig brottslighet. Regeln i första stycket är avsedd att
balansera dessa intressen.
Bestämmelsen i artikel 17.2 innebär att vissa uppgifter inte får
användas för andra ändamål än de som har tillåtits av den ursprungliga
uppgiftslämnaren. Den vanligaste restriktionen i detta avseende torde
vara att uppgiften bara får användas i polisens verksamhet (for police use
only). Innebörden härav är bl.a. att den inte direkt kan användas som
bevisning i rättegång och att den inte utan vidare kan lämnas till andra
myndigheter. Regeln kommer knappast att vålla några praktiska
bekymmer. De flesta uppgifter som kan komma att omfattas av detta
förbehåll är av sådant slag att de i tiden ligger långt före en eventuell
rättegång och därmed bara i undantagsfall är av beskaffenhet att direkt
kunna utgöra bevismaterial.
Förhållande till svenska regler
Åtagandet att respektera förbehåll av detta slag har stöd i 1 § lagen
(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet. Det krävs dock en mindre ändring i bestämmelsen
vilket berörs i avsnitt 8.
Artikel 18. Överföring av uppgifter till tredje iand och utomstående instanser
Europol får enligt artikel 18.1 på vissa villkor överföra uppgifter till
tredje land eller till de utomstående instanser som avses i artikel 10.4.
För detta krävs att utlämnandet av uppgifterna i det enskilda fallet behövs
för att förebygga eller bekämpa brott som ligger inom Europols behörig-
het, att mottagaren har en tillfredsställande skyddsnivå for uppgifterna
och att utlämnandet överensstämmer med de generella regler härom som
skall beslutats av rådet. Artikel 18.3 innehåller vidare kriterier för att
bestämma om ett tredje land eller ett utomstående organ har en tillräcklig
skyddsnivå för att tillåta överförande av uppgifter i ett särskilt fall. Om
uppgiften överförts till Europol från en medlemsstat, erfordras enligt
artikel 18.4 denna stats samtycke för att uppgiften skall få vidare-
befordras utanför Europol. Ett sådant samtycke kan lämnas i förväg och
kan också vara generellt. Om det har lämnats i förväg, kan det när som
helst återkallas (18.4 första stycket).
Om uppgiften inte härrör från en medlemsstat, är det Europol som
beslutar om den skall lämnas ut eller ej. Utlämnande får ske endast om
det inte är till men för medlemsstaternas verksamhet enligt Europol-
konventionen eller deras ordning och säkerhet eller eljest riskerar att
skada någon medlemsstat (18.4 andra stycket). Europol ansvarar i sådana
fall för att utlämnandet är lagligt. Mottagaren skall åta sig att endast
använda uppgifterna för de ändamål för vilka de har utlämnats (artikel
18.5). Om uppgiften är sekretessbelagd, krävs för utlämnade också att en
överenskommelse om överföring av sekretessen har ingåtts med
mottagaren (artikel 18.6). Rådet skall enligt artikel 18.2 anta tillämp-
ningsföreskrifter rörande informationsutbytet med tredje land.
Prop. 1996/97:164
36
Kommentar
Prop. 1996/97:164
De utomstående instanser som avses i artikeln är EU:s institutioner eller
organ, organisationer upprättade genom överenskommelser mellan EU:s
medlemsstater, internationella organisationer och deras organ, exempel-
vis Förenta Nationerna, andra bilateralt eller multilateralt inrättade
organisationer samt Interpol.
Artikel 19. Rätt till tillgång
Artikeln reglerar enskildas rätt att få del av uppgifter ur Europols
datasystem m.m.
Envar har rätt att för kontrolländamål antingen själv få tillgång till de
uppgifter som Europols register innehåller om denne eller att en kontroll
av uppgifternas riktighet och laglighet utförs för dennes räkning. En
sådan begäran - som är avgiftsfri - kan enligt artikel 19.1 göras till den
nationella Europolenheten i vilken medlemsstat som helst. Begäran skall
genast överlämnas till Europol för prövning och den sökande skall
underrättas härom. Europol skall pröva ansökan inom tre månader från
det att den har mottagits av den nationella myndigheten (artikel 19.2).
Rätten att fa del av uppgifter eller rätten att få dem kontrollerade skall
som framgår av artikel 19.3 utövas enligt lagen i den medlemsstat i
vilken ansökan gjordes. Om lagen där ger den sökande rätt att få tillgång
till uppgifterna, skall utlämnande ändå vägras om detta är nödvändigt för
att Europol skall kunna utföra sina uppgifter, skydda medlemsstaternas
säkerhet, skydda allmän ordning, bekämpa brott eller för att skydda
utomståendes rättigheter och friheter.
Om den sökande har rätt att få del av uppgifterna, skall enligt artikel
19.4, förutom sekretessgrundema i 19.3, följande förfarande iakttas.
Europol får inte fatta beslut om att lämna ut uppgifter ur informations-
registret om inte den medlemsstat som fört in uppgiften och de
medlemsstater som berörs av den först har fått tillfälle att yttra sig över
begäran. Dessa kan då förbjuda att uppgiften lämnas ut. Vilka uppgifter
som får lämnas ut och de närmare villkoren för detta bestäms av den
medlemsstat som har infört uppgiften (19.4. första stycket 1).
Om det är Europol som har infört uppgiften i informationsregistret,
skall yttrande inhämtas från berörda medlemsstater och dessa har då
möjlighet att förbjuda utlämnande (19.4. första stycket 2).
När det gäller uppgifter som förekommer i ett analysregister krävs
enighet mellan Europol och de stater som deltar i analysen och den eller
de medlemsstater som är berörda av uppgiften för att den skall få lämnas
ut (19.4. första stycket 3).
Om utlämnande vägras av en medlemsstat eller Europol, skall Europol
underrätta den sökande om att nödvändiga kontroller har vidtagits dock
utan att därvid röja om sökanden förekommer i registren eller ej (artikel
19.4. andra stycket).
Om den sökande enligt de nationella regler som styr förfarandet bara
har rätt att få uppgifterna i Europols register kontrollerade, eller om
sökanden endast har begärt detta, gäller enligt artikel 19.5 att Europol i
37
nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna skall företa en Prop. 1996/97:164
sådan kontroll. Den sökande skall av Europol underrättas om att
nödvändiga kontrollåtgärder har vidtagits men utan att det röjs om
sökanden förekommer i registren eller inte.
Enligt artikel 19.6 skall Europol upplysa om att ett beslut om ut-
lämnande eller kontroll som den sökande inte är nöjd med kan
överklagas till den gemensamma tillsynsmyndigheten. Den sökande kan
också överklaga hos den myndigheten om en begäran om en åtgärd inte
har besvarats inom tre månader från det att den har mottagits av den
nationella enheten.
Om ett överklagande rör vägran att lämna ut en uppgift som har införts
av en medlemsstat i informationsregistret, skall den gemensamma
tillsynsmyndigheten enligt artikel 19.7 andra stycket tillämpa den statens
nationella rätt. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall samråda med
den nationella tillsynsmyndigheten eller behörig domstol i ursprungs-
landet som skall uttala sig om huruvida en vägran att lämna ut uppgiften
har skett i enlighet med de föreskrifter härom som finns i artikel 19.3 och
4 första stycket. I ett sådant fall skall den gemensamma tillsynsmyn-
dighetens beslut fattas i nära samråd med dessa nationella organ. Beslutet
kan i förekommande fall innebära ett förbud mot att uppgifterna lämnas
ut.
När ett överklagande rör en vägran att lämna ut uppgifter som har
införts av Europol i informationsregistret eller uppgifter som finns i ett
analysregister, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel
19.7 tredje stycket höra Europol och medlemsstaterna. I det fall Europol
eller någon berörd medlemsstat fortfarande motsätter sig utlämnande av
uppgifterna, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten, om den vill
ändra det ursprungliga beslutet, fatta ett sådant beslut med två
tredjedelars majoritet. Om ett sådant beslut inte fattas, skall den
gemensamma tillsynsmyndigheten meddela den sökande att nödvändiga
kontroller har genomförts men utan att röja om sökanden finns i registret
eller inte.
När överklagandet rör ett kontrollförfarande enligt artikel 19.5 om
uppgifter som en medlemsstat har fört in i informationsregistret, skall
den gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 19.7 fjärde stycket
försäkra sig om att kontrollen har skett på ett korrekt sätt. Detta skall ske
i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten i den stat som har
registrerat uppgifterna. Den sökande skall av den gemensamma tillsyns-
myndigheten underrättas om att kontrollåtgärder har vidtagits utan att det
röjs om den sökande förekommer i registret eller inte.
När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol har fört in i
informationsregistret eller innehållet i ett analysregister, skall den
gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 19.7 femte stycket
försäkra sig om att nödvändiga kontrollåtgärder har vidtagits på ett
korrekt sätt av Europol. Om så är fallet skall den sökande därefter
underrättas om att nödvändiga kontrollåtgärder har vidtagits utan att det
därvid röjs om sökanden förekommer i registret eller inte.
Bestämmelserna skall i tillämpliga delar också gälla icke data-
behandlade uppgifter som Europol har i register (artikel 19.8).
38
Kommentar
Prop. 1996/97:164
I artikel 19 finns alltså föreskrifter som reglerar den enskildes rätt att få
ta del uppgifter om sig själv i registret. Detta var under förhandlingarna
en svår fråga att uppnå enighet om, eftersom de nationella lagstift-
ningarna i medlemsstaterna skiljer sig åt ganska väsentligt. Regleringen i
artikel 19 är därför resultatet av en politisk kompromiss som bygger på
inte mindre än tre olika motsatspar av kolliderande intressen eller
regelverk. Det första är om kontrollen av innehållet i ett dataregister skall
utövas genom att den enskilde ges en rätt till direkt tillgång till
registerinnehållet (direkt kontroll) eller om den enskilde i stället skall
kunna påkalla att ett oberoende organ kontrollerar om uppgifterna är
korrekta och införda i registret med iakttagande av de regler som gäller
på området (indirekt kontroll). Det andra motsatsparet är om den
kontrollmodell som tillämpas i Europol huvudsakligen skall följa
nationell rätt eller regleras av konventionen. Det tredje motsatsparet
utgörs av om den gemensamma övervakningsmyndigheten skall kunna
överpröva nationella myndigheters beslut eller inte.
När dessa skilda synsätt skall appliceras på Europol har resultatet blivit
att förhållandena regleras på inte mindre än sex olika sätt beroende på
varifrån en uppgift härstammar och till vilket register den förts samt med
huvudsaklig tillämpning av två parallella förfaranden beroende på om
den nationella rätten i ett visst fall föreskriver direkt eller indirekt
kontroll. Artikel 19 tillhandahåller därmed i princip tolv olika för-
faranden, av vilka några emellertid sammanfaller, så att det i praktiken
innebär åtta olika förfaranden.
I artikel 19 behandlas endast frågan om att få del av eller kontrollera
uppgifter som finns i något av Europols register. Om en uppgift finns i
ett nationellt register i en medlemsstat, regleras dessa frågor uteslutande
av nationell lagstiftning och rättstillämpning och Europolkonventionens
regler tillämpas alltså inte i ett sådant fall. Det kommer dock inte att vara
ovanligt att en uppgift förekommer både i ett nationellt register hos en
medlemsstat och i ett Europolregister, eftersom i princip alla person-
uppgifter som kommer från medlemsstaterna till Europols register är
hämtade ur deras olika polisregister. I den situationen får valet av
regelsystem avgöras av hur sökandens begäran är utformad. Om en
sökande ställer frågan till den svenska nationella enheten om vad som
finns registrerat om honom i de svenska polisregistren eller motsvarande
skall begäran handläggas enligt svenska regler, och frågan når aldrig
Europol. Detta gäller oavsett varifrån eventuella uppgifter härstammar;
de kan alltså mycket väl ha kommit från Europol. Om frågan däremot är
mer generell, nämligen en begäran om att få del av allt som finns i
Europols register, skall den överlämnas till Europol. Det finns dock inget
som hindrar att frågan handläggs direkt av den svenska enheten vad
gäller de uppgifter som finns i svenska register, om detta också innefattas
i den generella begäran.
När en begäran sålunda har överlämnats till Europol skall den besvaras
genom ett beslut av Europol. Vilket förfarande som Europol skall
använda bestäms då av innehållet i lagen i den medlemsstat hos vilken
39
begäran har framställts. Är det i den medlemsstaten föreskrivet att den
sökande i princip har rätt att fä del av innehållet i ett polisregister (direkt
kontroll), skall ett sådant förfarande, dvs. ett utlämnandeförfarande,
iakttas av Europol vid besvarande av begäran. Är det däremot i
medlemsstaten föreskrivet att kontrollen får utövas indirekt skall i stället
ett sådant kontrollförfarande tillämpas och kontrollen utförs då av
Europol.
Om ett utlämnandeförfarande skall tillämpas, måste först avgöras om
det som efterfrågas är uppgifter som medlemsstaterna eller Europol har
registrerat i informationsregistret eller om det är uppgifter i ett
analysregister. Detta är nämligen avgörande för vilka regler som skall
tillämpas på det fortsatta förfarandet.
Om det rör sig om uppgifter som har registrerats av en medlemsstat i
informationsregistret, skall Europol tillfråga den staten och de andra
medlemsstater som eventuellt berörs av uppgiften om den kan lämnas ut.
Blir svaret nekande från någon stat, utlämnas uppgiften inte. Om någon
uppgift skall lämnas ut, skall den medlemsstat som registrerat den
föreskriva vad som kan utlämnas och villkoren för detta. Man bör dock
observera att det är Europol som fattar det formella beslutet även om
dess handlingsfrihet alltså är begränsad, eftersom Europol inte kan gå
emot en medlemsstats uppfattning att uppgiften inte får lämnas ut.
Däremot är det tänkbart att även om medlemsstaterna har givit klartecken
till utlämnande av vissa uppgifter, så kan Europol ändå besluta att så inte
skall ske.
Om en begäran rör uppgifter som Europol har registrerat i infor-
mationsregistret är förfarandet likartat men frågan behöver endast ställas
till de stater som berörs av uppgifterna. Europol bestämmer, om
klartecken till utlämnade ges, vad som skall lämnas ut och villkoren för
detta.
Rör en begäran slutligen en uppgift som förekommer i ett analys-
register, skall - för att utlämnande skall få äga rum - Europol, de med-
lemsstater som deltar i analysprojektet och de övriga stater som
eventuellt berörs av detta vara ense om att uppgiften kan utlämnas.
I alla dessa situationer har alltså berörda medlemsstater vetorätt. En
vägran att lämna ut en begärd uppgift skall dock, vare sig beslutet i
realiteten har fattas av en medlemsstat eller av Europol, alltid vara
hänförlig till någon av de sekretessgrunder som finns angivna i artikel
19.3.
Som nyss har sagts är det Europol som skall fatta det formella beslutet.
När uppgiften kan lämnas ut görs detta på lämpligt sätt. När ett
avslagsbeslut meddelas skall detta ske i form av en underrättelse till den
sökande om att nödvändiga kontroller av Europols register har gjorts
men utan att det avslöjas om den sökande är känd för Europol eller inte.
Samma underrättelse lämnas naturligtvis också till en sökande om vilken
inga uppgifter finns i registren. Det sistnämnda framgår inte uttryckligen
av konventionstexten men ligger i sakens natur.
För det fall den styrande nationella lagstiftningen föreskriver indirekt
kontroll skall Europol utföra denna i nära samarbete med de berörda
Prop. 1996/97:164
40
nationella myndigheterna och därefter lämna den sökande samma besked
som nyss har sagts.
Konventionen ger också rätt att överklaga Europols beslut till den
gemensamma tillsynsmyndigheten. Ett sådant ärende handläggs på olika
sätt beroende på om överklagandet avser en vägran att lämna ut uppgifter
eller ett kontrollförfarande som den sökande är missnöjd med.
Handläggningen skiljer sig också beroende på om överklagandet avser
uppgifter som har registrerats av medlemsstaterna i informationsregistret
eller av Europol i samma register eller om det avser uppgifter i ett
analysregister.
Om överklagandet avser en vägran att lämna ut en uppgift som finns i
informationsregistret och som är införd där av en medlemsstat, skall den
gemensamma tillsynsmyndigheten besluta i enlighet med den lag som
gäller i den medlemsstat där den ursprungliga ffamställan om att få del av
uppgiften har gjorts. Detta är att betrakta som en lagvalsregel och syftar
till att peka ut vilket huvudförfarande som skall tillämpas för ärendets
handläggning, nämligen om prövningen skall gälla ett utlämnande av
uppgiften eller ett kontrollförfarande. Samma regel gäller självfallet för
överinstansen som för Europol, nämligen att den som begär att få ut en
uppgift bara har rätt att få det om detta är möjligt enligt den lag som
gäller i det land där begäran framställdes. Annars gäller i princip att den
enskilde har rätt endast till det indirekta kontrollförfarandet.
När tillsynsmyndigheten väl konstaterat att ärendet skall prövas som en
fråga om utlämnande av en uppgift, skall den samråda med den
nationella tillsynsmyndighet eller den behöriga domstol som kan finnas i
det land som har infört uppgiften i registret. Den nationella tillsyns-
myndigheten eller domstolen skall då kontrollera om beslutet att vägra
utlämna uppgiften har fattats med stöd av någon av de sekretessgrunder
som finns i artikel 19.3 och med iakttagande av det förfarande som
föreskrivs i artikel 19.4 första stycket. Om detta är fallet, skall den
gemensamma tillsynsmyndigheten fatta sitt beslut, som - vilket särskilt
framhålls - kan innebära ett avslag på begäran, i nära samråd med de
nationella myndigheter som nyss har nämnts. Även om det inte
uttryckligen sägs i bestämmelsen kommer den gemensamma tillsyns-
myndighetens beslut att inte lämna ut uppgiften att ta sig uttryck i ett
kontrollmeddelande till den sökande.
Tanken bakom det samrådsförfarande som föreskrivs är att undersöka
om en nationell enhets rekommendation till Europol att vägra utlämna
uppgiften har grundats på konventionsenliga omständigheter, dvs. är
förenlig med åtagandena i konventionen. Den nationella tillsynsmyndig-
heten eller domstolen har närmast till upplysningarna och man kan säga
att dessa organ här fungerar som utredningsmyndighet åt den gemen-
samma tillsynsmyndigheten.
Att yttrande inte inhämtas från Europol beror på att Europol skall följa
de nationella enheternas yttrande när de uttalar att en uppgift inte får
lämnas ut. Om det skulle visa sig att Europol har avslagit en begäran om
utlämnande trots att detta har tillstyrkts av den berörda nationella
enheten, får tillsynsmyndigheten naturligtvis göra samma prövning av
Europols skäl för avslaget.
Prop. 1996/97:164
41
När överklagandet i stället rör en vägran att lämna ut uppgifter som
Europol fört in i informationsregistret eller uppgifter som finns i ett
analysregister, skall samrådet ske med den som vidhåller att uppgiften
inte får lämnas ut, dvs. en medlemsstat eller Europol. Om den gemen-
samma tillsynsmyndigheten vill lämna ut uppgiften mot Europols eller
någon berörd medlemsstats vilja, måste detta ske genom ett beslut som
biträds av två tredjedelar av myndighetens ledamöter. Om överklagandet
inte bifalls, skall ett kontrollmeddelande lämnas till den sökande.
När slutligen överklagandet rör ett kontrollförfarande hos Europol
skall, om uppgiften införts i informationsregistret av en medlemsstat, den
gemensamma tillsynsmyndigheten nära samråda med den nationella
tillsynsmyndigheten för att försäkra sig om att kontrollen har utförts på
ett riktigt sätt. Om uppgiften förts in av Europol eller finns i ett register
för analysändamål, skall samråd ske med Europol. Den gemensamma
tillsynsmyndighetens beslut ges i form av ett kontrollmeddelande.
På flera ställen i artikeln föreskrivs att beslut i ett ärende om
utlämnande av uppgift eller kontroll av eventuella uppgifters riktighet
skall meddelas i form av en upplysning till den sökande att erforderlig
kontroll har vidtagits men utan att röja om uppgifter om denne
förekommer eller inte. Detta är det normala förfarandet då frågor ställs
om känsliga uppgifter som inte kan lämnas ut. Det skulle i de fall där en
person är i någon mening misstänkt kunna vara till stor skada om det
röjdes för denne både att han är föremål för Europols intresse och att han
inte är det.
Bestämmelserna i artikeln gäller också för uppgifter i andra register än
sådana som förs med hjälp av automatisk databehandling. Med sådana
register menas strukturerade samlingar av personuppgifter som är
tillgängliga enligt bestämda kriterier. Definitionen är hämtad ur EG:s
dataskyddsdirektiv. Den innebär att uppgifterna måste vara sökbara
enligt åtminstone två kriterier för att det skall vara fråga om ett register i
denna mening.
Förhållande till svenska regler
Datainspektionen bör bli den svenska tillsynsmyndigheten och vara den
myndighet med vilken den gemensamma tillsynsmyndigheten skall sam-
råda när detta är föreskrivet i artikeln. Se vidare under redogörelsen för
artikel 23 nedan.
Artikel 20. Rättelse och utplåning av uppgifter
I artikel 20.1 föreskrivs att uppgifter som är felaktiga eller har införts
eller lagras i Europols register i strid med konventionen skall rättas eller
utplånas av Europol om det är Europol som har fört in uppgiften i
registret. Uppgifter däremot som har införts direkt av en medlemsstat
skall enligt artikel 20.2 rättas eller utplånas av medlemsstaten i
samarbete med Europol (20.2 första meningen). Denna föreskrift tar sikte
på informationsregistret. Felaktiga uppgifter som kommit till Europol
Prop. 1996/97:164
42
från medlemsstaterna på annat sätt än genom direkt införing i register
eller uppgifter vilkas felaktighet beror på hanteringen hos Europol eller
uppgifter som har förts in i registren av Europol i strid med kon-
ventionen, skall rättas eller utplånas av Europol i samråd med den
medlemsstat varifrån de härrör (20.2 andra meningen). Om en uppgift
rättas eller tas bort, skall de nationella enheter som mottagit den genast
underrättas. De är då skyldiga att i sin tur utplåna eller rätta uppgiften
(artikel 20.3).
Envar har enligt artikel 20.4 rätt att hos Europol begära att felaktiga
uppgifter som berör denne skall ändras eller utplånas. Europol skall
informera denne om att rättelse har skett eller att uppgiften har utplånats.
Om den berörde inte är nöjd med beskedet kan han vända sig till den
gemensamma tillsynsmyndigheten. Samma sak gäller om begäran inte
har besvarats inom tre månader.
Kommentar
1 artikeln uttrycks återigen principen om delat ansvar mellan Europol och
medlemsstaterna för att uppgifter som finns i Europols register är
vederhäftiga samt införda i enlighet med nationell lag och konventionens
bestämmelser. Artikeln utgör också den grund på vilken den
gemensamma tillsynsmyndighetens beslut kan få genomslag i Europol
och hos medlemsstaterna. Se vidare kommentaren till artikel 24 nedan.
Artikel 21. Tidsfrister för bevarande och utplåning av uppgifter i register
I Artikel 21.1 föreskrivs att uppgifter inte far bevaras hos Europol längre
än vad som är nödvändigt for att Europol skall kunna fullgöra sina
uppgifter. Senast tre år efter dess införande skall det undersökas om
uppgiften behöver bevaras eller inte. Gallringskontroll och utplåning
skall vad gäller uppgifter i informationsregistret utföras av den medlems-
stat som har infört uppgiften eller av Europol. Europol skall underrätta
medlemsstaterna tre månader innan tidsfristen går ut. I fråga om andra
register än informationsregistret ligger ansvaret på Europol ensamt.
I samband med kontroll enligt artikel 21.1 kan, om det är nödvändigt
för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, beslutas att
registeruppgiften skall bevaras till nästa kontrolltillfälle. I annat fall skall
uppgiften utplånas (artikel 20.2).
Enligt artikel 21.3 får personuppgifter som förekommer i informa-
tionsregistret eller i analysregistren bevaras i högst tre år. En ny tidsfrist
börjar löpa då en ny uppgift om samma person införs. Varje år skall dock
undersökas om uppgiften är nödvändig för Europols verksamhet, vilket i
så fall skall dokumenteras.
Om en medlemsstat ur sina nationella register utplånar en person-
uppgift som också är överförd och lagrad i något Europolregister, skall
denna uppgift enligt huvudregeln i artikel 20.4 utplånas också i Europols
register. Ett undantag görs dock för det fall Europol har uppgifter från
annat håll - som ursprungsstaten inte har - och dessa motiverar att den
Prop. 1996/97:164
43
ursprungliga uppgiften inte utplånas. Då får uppgiften ändå bevaras och Prop. 1996/97:164
ursprungsstaten skall underrättas om detta.
Enligt artikel 21.5 får en uppgift inte utplånas om detta skulle kunna
innebära en risk för den registrerades säkerhet. Om förutsättningar i
övrigt föreligger för att utplåna uppgiften, får den därefter bara användas
med den registrerades samtycke.
Artikel 22. Bevarande och rättelse av uppgifter i akter
I artikel 22 regleras frågor om bevarande och rättelse av uppgifter hos
Europol i akter, dvs. i andra sammanställningar av uppgifter än i
dataregister. Sådana personuppgifter skall utplånas eller rättas eller också
skall i akten införas en anteckning om att de inte får användas på samma
sätt som gäller för utplånande och rättande av uppgifter i dataregister. En
enskild person har också samma möjligheter att bl.a. begära rättelse av
införda uppgifter som skulle ha förelegat om uppgiften funnits i ett
dataregister.
Artikel 23. Nationell tillsynsmyndighet
I varje medlemsland skall enligt artikel 23.1 en nationell tillsyns-
myndighet utses. Denna skall ha till uppgift att kontrollera att allt
överlämnande av personuppgifter till och från Europol sker i enlighet
med nationell lag och att den enskildes rätt inte kränks. Tillsyns-
myndigheten skall därför ha tillgång till de uppgifter som medlemsstaten
har registrerat i informationsregistret och som har registrerats i
indexregistret. Den skall också ha tillgång till lokaler och akter hos
statens sambandsmän hos Europol. Den nationella tillsynsmyndigheten
skall övervaka de nationella enheternas verksamhet i förhållande till
Europol och hemstatens myndigheter i frågor som berör skydd för
personuppgifter. Tillsynsmyndigheten skall också utöva tillsyn över
sambandsmännens verksamhet i förhållande till hemlandets nationella
enhet och Europol i de delar som skyddet for personuppgifter berörs.
Tillsynsmyndighetens verksamhet skall utövas i enlighet med
nationella förfaranden och med tillämpning av nationell lag.
Enskilda har enligt artikel 23.2 rätt att vända sig till den nationella
tillsynsmyndigheten med begäran att myndigheten skall säkerställa att
överföring av personuppgifter till Europol sker i enlighet med nationell
lag och även att användningen i hemstaten av personuppgifter sker enligt
lag.
Förhållande till svenska regler
Datainspektionen bör vara svensk nationell tillsynsmyndighet. Detta
uppdrag och de regler som erfordras för att fullfölja det kan regleras i
instruktionen för Datainspektionen eller i en annan av regeringen
beslutad förordning. Någon reglering i av riksdagen beslutad lag behövs
inte eftersom de befogenheter som artikel 23 förutsätter skall finnas hos
44
den nationella tillsynsmyndigheten endast riktar sig mot svenska myn-
digheter. Datalagskommitten har emellertid i sitt betänkande Integritet,
Offentlighet, Informationsteknik (SOU 1997:39) för att genomföra EG:s
s.k. dataskyddsdirektiv bl.a. föreslagit längre gående befogenheter for
Datainspektionen som tillsynsmyndighet än vad den har idag i mot-
svarande funktion enligt datalagen (1973:289). Den föreslagna lagregle-
ringen, som avses bli generellt tillämplig, omfattar väl de krav som ställs
i artikel 23 i konventionen.
Artikel 24. Gemensam tillsynsmyndighet
Konventionen föreskriver i artikel 24.1 att en gemensam tillsyns-
myndighet skall inrättas. Denna skall ha till uppgift att utöva tillsyn över
att lagring, behandling och användning av personuppgifter i Europol sker
på ett sätt som inte strider mot konventionen eller kränker enskildas rätt.
Myndigheten skall också ha tillsyn över att överföring till medlems-
staterna av uppgifter som har Europol som ursprung sker i enlighet med
konventionen. Den skall enligt artikel 24.3 också analysera eventuellt
uppkommande tolknings- och tillämpningsproblem i Europols verksam-
het med avseende på behandling och användning av personuppgifter.
Vidare skall myndigheten uppmärksamma de problem som visar sig
uppkomma i de nationella tillsynsmyndigheternas verksamhet och vid
tillämpningen av reglerna om enskilds rätt till tillgång till uppgifter ur
Europols register och därvid utarbeta förslag till gemensamma lösningar
på uppkommande problem.
Enskilda har rätt att vända sig direkt till den gemensamma tillsyns-
myndigheten med begäran om att denna skall kontrollera och försäkra sig
om att eventuell lagring, insamling, behandling och användning av
personuppgifter sker på ett konventionsenligt och korrekt sätt (artikel
24.4).
Om felaktigheter konstateras i något avseende som myndigheten har
att bevaka, skall detta enligt artikel 24.5 genast anmälas till Europols
chef med en begäran om svar inom den tid myndigheten bestämmer.
Europols chef skall informera styrelsen. Om rättelse inte vidtas på ett för
tillsynsmyndigheten acceptabelt sätt, skall den vända sig direkt till
styrelsen med sina klagomål.
Europol skall enligt bestämmelserna i artikel 24.2 biträda den gemen-
samma tillsynsmyndigheten genom att tillhandahålla de upplysningar,
dokument och lagrade uppgifter som behövs för myndighetens verk-
samhet. Myndigheten har också fri tillgång till Europols lokaler. Europol
skall vidare verkställa myndighetens beslut med anledning av
överklaganden enligt artikel 19.7 och 20.4.
Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall bestå av högst två
medlemmar från varje nationell tillsynsmyndighet. Dessa skall utses på
fem år av medlemsstaterna. Ledamöterna får biträdas av suppleanter.
Myndigheten utser inom sig ordförande. Den får inte motta instruktioner
från något utomstående organ (artikel 24.1). Vid myndigheten skall
finnas ett sekretariat vars uppgifter skall fastställas i myndighetens
Prop. 1996/97:164
45
arbetsordning (artikel 24.10). Myndigheten har rätt att inom sig inrätta
utredningskommissioner för särskilda ändamål (artikel 24.8).
Myndigheten skall enligt bestämmelserna i artikel 24.7 genom
enhälligt beslut anta sin arbetsordning, vilken skall underställas rådet för
godkännande genom enhälligt beslut. Myndigheten skall vidare inom sig
inrätta en överklagandekommitté bestående av en medlem från varje
delegation. Denna kommitté skall pröva överklagandeärenden. Parterna
har rätt att där höras muntligen med biträde.
Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall enligt artikel 24.6
regelbundet upprätta en rapport över verksamheten. Denna rapport skall
tillsammans med ett yttrande från Europols styrelse översändas till rådet.
Myndigheten skall ta ställning till om, och i så fall hur, rapporten skall
offentliggöras.
Kommentar
Europol skall enligt bestämmelserna i artikel 20 utplåna eller ändra
felaktiga uppgifter eller sådana uppgifter som har införts i strid med
konventionen. Detta gäller naturligtvis oavsett hur detta har kommit till
Europols kännedom. Det har därför inte ansetts nödvändigt med en
uttrycklig regel som ålägger Europol lydnadsplikt mot den gemensamma
tillsynsmyndigheten i dessa avseenden. Däremot är Europol uttryckligen
skyldig att verkställa myndighetens beslut med anledning av
överklaganden enligt artikel 19.7 och 20.4.
Den särskilda överklagandekommittén har tillkommit för att avlasta
den gemensamma tillsynsmyndigheten arbete med ett stort antal
rutinärenden som rör överklaganden i enskilda fall. Kommittén skall
alltså inte pröva de principiellt viktiga ärenden som har anhängiggjorts
direkt hos den gemensamma tillsynsmyndigheten med stöd av regeln i
artikel 24.2. Sådana ärenden prövas av myndigheten som sådan.
Kommittén skall i viss utsträckning arbeta i domstolsliknande former
med möjlighet till muntlig handläggning av ärenden och rätt för partema
att biträdas av ombud. Närmare regler för dess verksamhet kommer att
finnas i myndighetens arbetsordning.
Artikel 25. Datasäkerhet
Europol ges i artikel 25.1 en allmän uppgift att vidta alla de tekniska och
organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla konven-
tionens krav på datasäkerhet; dock bara i den mån kostnaden för åtgärden
står i proportion till det skydd som avses.
På vissa områden har däremot kraven preciserats. Således föreskrivs i
artikel 25.2 att medlemsstaterna och Europol skall vidta en rad säker-
hetsåtgärder för att åstadkomma åtkomstskydd för utrustning (25.2.1),
datamedieskydd (25.2.2), skydd för lagrade data (25.2.3), användar-
kontroll (25.2.4), behörighetskontroll (25.2.5), kommunikationskontroll
(25.2.6), indatakontroll (25.2.7), kontroll av transport (25.2.8), åter-
Prop. 1996/97:164
46
ställande efter störning (25.2.9) samt driftsäkerhet och autencitet
(25.2.10).
Prop. 1996/97:164
6.2.5 Avd V. Rättslig ställning, organisation och finansiella
bestämmelser (artikel 26-37)
Artikel 26. Rättskapacitet
I artikeln slås fast att Europol är en juridisk person som i alla
medlemsländer skall ha den mest omfattande rättskapacitet som kan
tillerkännas en sådan. Europol skall bl.a. ha rätt att förvärva och avyttra
fast egendom och föra talan. (Artikel 26.1 och 2)
Enligt artikel 26.3 har Europol intemationellrättslig rättskapacitet, dvs.
rätt att ingå vissa internationella avtal. Sålunda har Europol rätt att sluta
värdlandsavtal med Nederländerna och andra avtal och arrangemang i
förhållande till tredje länder och utomstående instanser (se om detta
artikel 10.4) på de områden som regleras i konventionen.
Artikel 27. Europols organ
Europols organ är styrelsen, direktören, styrekonomen och budget-
kommittén.
Artikel 28. Styrelsen
Styrelsens arbetsuppgifter regleras i artikel 28.1 under 23 punkter. I den
delen hänvisas till konventionstexten.
Styrelsen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat som
vardera har en röst (artikel 28.2). Ordinarie ledamot kan ersättas av en
suppleant (artikel 28.3) och har rätt att vid styrelsesammanträdena
åtföljas av experter (artikel 28.5). Kommissionen har rätt att närvara men
har inte rösträtt vid styrelsesammanträdena; styrelsen kan också besluta
att sammanträda i kommissionens utevaro (artikel 28.4). Ordförande i
styrelsen är företrädaren för den medlemsstat som utövar ordförande-
skapet i rådet (artikel 28.6). Styrelsen skall sammanträda minst två
gånger per år (artikel 28.9). Den skall enhälligt anta sin egen arbets-
ordning (artikel 28.7) och den skall vatje år anta en verksamhets-
berättelse för Europol för det gångna året och upprätta en verksamhets-
plan för det kommande året. Bägge dokumenten skall underställas rådet
(artikel 28.10).
Kommentar
Ett utkast till arbetsordning för styrelsen har under arbetet med de
erforderliga tillämpningsföreskrifterna utarbetats och godkänts av rådet
på det sätt som närmare beskrivs nedan i kommentaren till artikel 45.
47
Artikel 29. Direktör
Prop. 1996/97:164
Europols verkställande ledning utövas enligt artikel 29.1 av direktören
som utses av rådet för en fyraårsperiod med möjlighet till en periods
förlängning. På samma sätt som direktören utses också det antal
biträdande direktörer som rådet bestämmer (artikel 29.2).
Direktören är Europols ställföreträdare (artikel 29.5). Direktören skall
som följer av artikel 29.3 verkställa Europols uppgifter, svara för
löpande administration och personalledning, utarbeta och verkställa
styrelsens beslut, utarbeta de budgetdokument som föreskrivs i
konventionen och utföra alla andra uppgifter som konventionen eller
styrelsen ålägger denne. Europols direktör skall delta i styrelsens
sammanträden och är ansvarig inför denna (artikel 29.4). Rådet kan
enligt artikel 29.6 genom beslut med kvalificerad majoritet entlediga
direktören och biträdande direktörer efter att styrelsen har yttrat sig.
Artikel 30. Personal
I artikeln fastslås att Europols direktör och den övriga personalen skall
utöva sin verksamhet i enlighet med Europols målsättning och att de inte
får ta emot instruktioner från något organ utanför Europol om inte
konventionen föreskriver annat. Av artikeln framgår också att direktören
är chefstjänsteman och att det är denne som anställer och entledigar
övriga tjänstemän i Europol med undantag för de biträdande direktörerna.
Den övergripande regeln för tjänstetillsättningar återfinns i artikel 30.2.
Sålunda skall personlig lämplighet och yrkesskicklighet jämte en strävan
till jämn fördelning mellan i unionen ingående nationaliteter och
språkgrupper eftersträvas vid rekryteringen.
Närmare regler med personalföreskrifter skall antas av rådet. Dessa är
under utarbetande på det sätt som beskrivs i kommentaren till artikel 45.
Artikel 31. Sekretess
I artikeln finns föreskrifter om sekretesskydd för uppgifter inom Europol
och för uppgifter som lämnas från Europol till medlemsstaterna.
Medlemsstaterna är enligt artikel 31.1 skyldiga att vidta åtgärder för att
säkerställa sekretesskydd av de uppgifter som skall hemlighållas och som
har samlats in med stöd av konventionen eller utväxlats genom Europol.
För detta ändamål skall rådet enhälligt anta tillämpningsregler om skydd
för hemliga uppgifter vilka skall ha beretts i styrelsen.
Vidare föreskrivs i artikel 31.2 att medlemsstaterna på begäran av
Europols direktör skall vara behjälpliga med att, i enlighet med sina
nationella regler, säkerhetskontrollera de egna medborgare som kan
komma att anförtros säkerhetskänsliga uppgifter i Europol. Den
myndighet som enligt nationella regler är behörig att utföra sådan
kontroll skall meddela Europol slutsatserna av resultatet av säker-
hetskontrollen och dessa slutsatser är bindande för Europol. Medlems-
staterna och Europol får anförtro bara särskilt kvalificerad och säker-
48
hetskontrollerad personal uppgiften att databehandla uppgifter inom Prop. 1996/97:164
Europol (artikel 31.3).
Förhållande till svenska regler
Sekretess
Åtagandena i artikeln kräver enligt regeringens bedömning inte några
nya sekretessregler. Promemorians bedömning överensstämmer med
regeringens och remissinstanserna har lämnat bedömningen utan erinran.
Bestämmelsen förutsätter att uppgifter från Europol kan hållas hemliga
i Sverige. Eftersom uppgifterna huvudsakligen kommer att inflyta i
polisregister eller eljest kommer att användas av polisen eller tullen i
dess brottsförebyggande, brottsbekämpande eller brottsutredande verk-
samhet finns ett antal tillämpliga sekretessbestämmelser som bedöms
vara tillräckliga.
1 5 kap. 1 § sekretesslagen finns regler om sekretess m.m. med hänsyn
främst till intresset att förebygga, uppdaga eller beivra brott, den s.k.
förundersökningssekretessen. Bestämmelsen gäller bl.a. för uppgifter i
polisregister. En förutsättning för att sekretess skall gälla är att det kan
antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller
den framtida verksamheten skadas, om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller i första hand hos åklagar-, polis- och tullmyn-
digheterna. Eftersom sekretessen gäller för uppgift som hänför sig till
brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet, följer sekretessen
med uppgiften om den lämnas vidare till en annan myndighet. Även en
myndighet som i annan verksamhet biträder åklagare eller polis i
brottsbekämpande verksamhet är underkastad sekretess till skydd för
spaning och utredning.
Bestämmelserna i 5 kap. 1 § sekretesslagen är till för att skydda det
allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. I 9 kap.
17 § sekretesslagen finns korresponderande regler till skydd för enskildas
integritet när det gäller uppgifter i bl.a. polisregister.
Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller vidare sekretess i verksamhet
som avser förande av eller uttag ur bl.a. register som förs enligt
polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret. Sekretessen
enligt denna bestämmelse är absolut, dvs. något skaderekvisit ställs inte
upp som villkor för sekretessen. Uppgifter från registren får lämnas ut
endast under de förutsättningar som anges i polisregisterlagen eller i
förordning som har stöd i denna lag. Reglerna i 14 kap. sekretesslagen
om vissa begränsningar i sekretessen och om förbehåll är inte tillämpliga
på uppgifter som omfattas av denna bestämmelse.
Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller också i förhållande
till den enskilde. Lagen (1965:94) om polisregister m.m. (Polisregister-
lagen) innehåller dock vissa bestämmelser om utlämnande av uppgifter
till den registrerade själv. Den enskildes rätt att fa upplysningar om sig
själv är begränsad. Den huvudsakliga anledningen härtill är att polis-
register också innehåller uppgifter av betydelse för brottsspaning. Den
begränsning som gäller är framför allt att det i utdrag till enskild inte
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
skall tas med uppgift om misstanke för brott, om inte åtal har väckts för
brottet. Vidare gäller att bötesbrott redovisas endast i begränsad
omfattning.
Enligt 3 § första stycket tredje punkten polisregisterlagen kan enskilda
under vissa förutsättningar få utdrag ur polisregister beträffande någon
annan enskild. Det gäller dels arbetsgivare i vissa fall om det behövs för
att pröva den som söker anställning, dels om regeringen meddelar
dispens efter individuell prövning och den enskilde kan styrka att hans
rätt är beroende av upplysningen. I fråga om innehållet i utdraget gäller
enligt polisregisterkungörelsen samma begränsningar som när det gäller
sådant utdrag som en enskild kan få beträffande sig själv enligt polis-
registerlagen.
Enligt 3 § första stycket första punkten polisregisterlagen har
Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslem, Datainspektionen, Riks-
polisstyrelsen, Statens invandrarverk, Alkoholinspektionen, länsstyrelse,
länsrätt, polis- och åklagarmyndighet samt allmän domstol rätt till
uppgifter ur person- och belastningsregistret (PBR). Andra myndigheter
har enligt 8 § andra stycket kriminalregisterlagen och 3 § första stycket
andra punkten polisregisterlagen rätt till utdrag ur registret om och i den
utsträckning regeringen för ett visst slag av ärenden ger tillstånd till det.
Regeringen har också möjlighet att föreskriva att uppgiftslämnandet får
begränsas. Enligt 9 § polisregisterlagen får slutligen uppgifter lämnas till
den officiella statistiken och för andra forskningsändamål.
Artikeln ålägger således inte medlemsländerna längre gående
förpliktelser vad gäller sekretess än vad som redan föreskrivs i
sekretesslagen och i polisregisterlagen. Någon utökning av det sekre-
tessbelagda området behövs därför inte för att säkerställa sekretess för
uppgifter som lämnas från Europol till svenska myndigheter.
Som närmare utvecklats i avsnitt 8.2 krävs inte heller några särskilda
sekretessregler för att uppfylla åtagandet i artikel 17 att respektera
inskränkningar i rätten att använda uppgifter från Europol.
Säkerhetskontroll
Bestämmelsen i artikel 31.2 om säkerhetskontroll är förenlig med den
svenska säkerhetsskyddslagen (1996:627) som trädde i kraft den 1 juli
1996. Promemorian gör samma bedömning och remissinstanserna har
lämnat bedömningen utan erinran.
Konventionen ålägger staterna att utföra säkerhetskontroll i enlighet
med sina nationella regler. Häri innefattas naturligtvis även de
bestämmelser som rör förutsättningarna för att överhuvud genomföra en
sådan kontroll. Säkerhetsprövning enligt 11 § säkerhetsskyddslagen skall
företas beträffande den som genom anställning eller på annat sätt skall
delta i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet eller som skall
anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet mot terrorism.
Säkerhetsprövningen skall i kvalificerade fall omfatta registerkontroll
och särskild personutredning enligt närmare bestämmelser i 13-20 §§
säkerhetsskyddslagen.
Registerkontroll skall enligt 13 § första stycket i princip företas
beträffande den som skall delta i en verksamhet där han får ta del av
Prop. 1996/97:164
50
sekretessbelagda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet. I 14 § finns
en bestämmelse som under vissa förutsättningar medger en sådan
kontroll av den som skall anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet
mot terrorism. Registerkontroll kan enligt 15 § första stycket också ske
på begäran av främmande stat om den person som framställan gäller har
eller har haft hemvist i Sverige och i den främmande staten skall delta i
en verksamhet som har betydelse för statens säkerhet samt om det i den
främmande staten för deltagande i verksamheten gäller regler om
registerkontroll som motsvarar säkerhetsskyddslagens regler. Beslut om
kontroll fattas i dessa fall av Rikspolisstyrelsen. Skall en person som har
eller har haft hemvist i Sverige delta i säkerhetskänslig verksamhet hos
en mellanfolklig organisation där Sverige är medlem, far enligt 15 §
andra stycket registerkontroll göras efter beslut av regeringen om
organisationen gjort framställan härom. När en framställan om
registerkontroll gjorts av en främmande stat eller en mellanfolklig
organisation skall enligt 18 § i de känsligaste fallen särskild person-
utredning också genomföras.
Registerkontroll på begäran av en mellanfolklig organisation förut-
sätter således inte att organisationen har motsvarande regler om
registerkontroll men en förutsättning är att den aktuella verksamheten
kan anses säkerhetskänslig. Med detta menas självfallet inte att
verksamheten måste beröra svenska säkerhetsintressen för att register-
kontroll skall kunna ske.
Detta innebär såvitt avser Europol att sådan säkerhetskontroll som
erfordras enligt artikel 31 i konventionen kan genomföras i Sverige.
Artikel 32. Diskretion och tystnadsplikt
Artikeln reglerar i fyra punkter lojalitetsplikt och tystnadsplikt Punkt 1
innehåller en bestämmelse om en allmän lojalitetsplikt. Punkt 2 reglerar
tystnadsplikt i förhållande till sekretessbelagda uppgifter. Punkt 3
behandlar frågan om uppgiftslämnande till domstol och vittnesplikt.
Punkt 4 ålägger medlemsstaterna att lagfora brott mot tystnadsplikten.
För Europols organ, dess ledamöter, de biträdande direktörerna, övriga
anställda inom Europol och sambandsmännen gäller en allmän
lojalitetsregel. Den innebär att de skall avhålla sig från handlingar och
yttranden som är menliga för Europol eller som kan skada dess
verksamhet (artikel 32.1).
Samma personkrets, liksom andra personer som uttryckligen har ålagts
tystnadsplikt, är enligt artikel 32.2 skyldiga att iaktta denna tystnadsplikt
beträffande hemliga uppgifter som de har fatt kännedom om i tjänsten
eller inom ramen för sin verksamhet. Tystnadsplikten gäller i förhållande
till varje obehörig person och allmänheten. Denna tystnadsplikt kvarstår
även sedan de har slutat sin tjänst hos eller sitt uppdrag för Europol.
Europol skall i särskild form underrätta varje person som kan komma att
omfattas av tystnadsplikten om detta och erinra om de konsekvenser ett
brott mot tystnadsplikt kan medföra.
Prop. 1996/97:164
51
Artikel 32.3 rör vittnesplikt. Huvudregeln i första stycket är att samma
personkrets som omfattas av tystnadsplikt enligt 32.2 skall iaktta denna
tystnadsplikt även i förhållande till domstolar och andra myndigheter.
Den som omfattas av tystnadsplikten far alltså inte utan tillstånd av
Europols direktör avlägga vittnesmål eller utom rätta, t.ex. i samband
med förundersökning, lämna uppgifter om förhållanden vilka han har fått
kännedom om i samband med tjänsten eller uppdraget.
Enligt artikel 32.3 tredje stycket gäller dock - med avseende på
vittnesmål inför domstol - denna huvudregel bara i de stater där den
nationella processordningen tillåter ett vittne att i dessa situationer vägra
avlägga vittnesmål. I sådana fall skall tillstånd att vittna först inhämtas
från Europols direktör. Om vittnesmålet avser uppgifter som införts till
Europol från en medlemsstat eller uppenbart berör en sådan, skall den
statens uppfattning först inhämtas innan tillstånd att vittna får ges. När
det är fråga om en sambandsman skall medgivande från hemstaten
inhämtas innan Europols direktör kan ge tillstånd att avlägga vittnesmål.
Tillstånd att avlägga vittnesmål får bara vägras om det är nödvändigt för
att ta tillvara viktiga skyddsvärda intressen hos Europol eller berörda
medlemsstater (artikel 32.3 femte stycket).
Om den nationella lagstiftningen i den stat där vittnesmål skall
avläggas däremot inte medger rätt att vägra vittna i dessa situationer skall
Europols direktör ta kontakt med domstolen ifråga för att försäkra sig om
att de uppgifter som lämnas vid behov kan omfattas av sekretess även
efter vittnesmålet (32.3 andra stycket).
Oavsett vilket förfarande som kan komma att tillämpas är den som
omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 32.3 första stycket alltid skyldig
att, innan vittnesmål avläggs eller hemliga uppgifter lämnas vända sig till
Europols direktör för att denne skall kunna ta kontakt med den berörda
domstolen eller myndigheten i syfte att utröna vilka regler som gäller för
vittnesmål. Om det är direktören själv som har kallats att vittna, skall
dessa uppgifter fullgöras av styrelsen. Skyldigheten att kontakta
direktören och vid behov utverka tillstånd till avläggande av vittnesmål
kvarstår även efter det att tjänst hos eller uppdrag för Europol har
avslutats.
Medlemsstaterna är enligt artikel 32.4 skyldiga att lagfora alla
överträdelser av tystnadsplikt som avses i artikel 32.2 och 3 som om de
vore brott mot deras egna regler om tystnadsplikt och sekretess.
Medlemsstaterna skall också senast då konventionen träder i kraft ha
genomfört sådan lagstiftning att brott mot tystnadsplikten kan beivras
och att bestämmelserna också kan tillämpas på de tjänstemän som i det
egna landet har befattning med Europol.
Förhållande till svenska regler
Tystnadsplikt
Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att
tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap.
6 § sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd
Prop. 1996/97:164
52
och för den som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller
genom tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det allmännas
räkning deltar eller har deltagit i myndighetens verksamhet och då fått
del av uppgiften.
Brott mot tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap.
3 § brottsbalken. Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att
riskera straff, andra sanktioner eller repressalier lämna normalt
sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift eller i radio eller
i TV om inte särskilda undantag har meddelats i lag med stöd av
tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den
principiella innebörden av den s.k. meddelarfriheten som är en av
offentlighetsprincipens hörnstenar. De regler i sekretesslagen som utgör
grunden för den tystnadsplikt som i Sverige gäller för uppgifter som
härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1 § om förunder-
sökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap. 17 § till
skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess och i
viss utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt eller
delvis av meddelarfriheten. 1 alla normala fall kommer alltså tyst-
nadsplikten avseende Europolinformation att vara berörd av meddelar-
friheten.
Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla
uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20
kap. 3 § brottsbalken den tystnadsplikt rörande sekretessbelagda upp-
gifter som gäller för anställda i Sverige vid deras befattning med
uppgifter från Europol, liksom de svenska Europolsambandsmännens
befattning med sådana uppgifter. Däremot gäller inte några svenska
regler för Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter. Det finns
alltså ett område inom vilket sekretess och tystnadsplikt råder enligt
Europolkonventionen som inte har direkt motsvarighet i svenska regler
om sekretess och tystnadsplikt men inom vilket Sverige som medlemsstat
har åtagit sig att lagfora brott mot desamma som om de vore inhemska
regler. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i Europol-
konventionen finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget.
I promemorian förslogs att denna fråga borde lösas i annat
sammanhang. Skälen för detta var främst att den har vidare räckvidd än
Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor.
Regeringen delar denna bedömning. Frågan bör övervägas i annat
lämpligt sammanhang.
Vittnesmål
Svenska regler om i vilka fall det råder förbud mot att vittna i domstol
om vissa uppgifter finns i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Lagrummet kan i
princip inte tillämpas på uppgifter som kan lämnas av den personkategori
som avses i artikel 32 i konventionen, varför det inte på denna grund kan
bli aktuellt att låta någon Europolanställd slippa avlägga vittnesmål i
svensk domstol. 1 5 kap. 1 och 4 §§ rättegångsbalken finns regler om i
vilka fall en huvudförhandling kan hållas inom stängda dörrar på grund
av att sekretessbelagda uppgifter inte skall röjas och att rätten kan
förordna om att uppgift som förebringats inom stängda dörrar inte får
Prop. 1996/97:164
53
uppenbaras. Dessa regler, jämte reglerna i 12 kap. sekretesslagen, ger Prop. 1996/97:164
tillräckliga garantier för att hemliga uppgifter från Europols verksamhet
kommer att kunna skyddas inom ramen för den svenska rättegångs-
ordningen.
Artikel 33. Språk
EU:s elva officiella språk är officiella språk också i Europol och därmed
även styrelsens arbetsspråk. Tolkning kommer därför att ske vid styrelse-
sammanträdena. Frågan om arbetsspråk i den löpande verksamheten vid
Europols huvudkontor i Haag berörs inte i konventionen. I den
verksamhet som idag bedrivs i ENE är arbetsspråket i huvudsak
engelska.
Översättning av handlingar för Europols räkning skall göras av EU:s
institutioner. För närvarande används för ENE:s behov EU:s översätt-
ningscenter i Luxemburg.
Artikel 34. Information till Europaparlamentet
Rådets presidium (ordförandeskap) skall årligen tillställa parlamentet en
särskild rapport om Europols arbete. Ändringar i konventionen skall
göras i samråd med parlamentet (artikel 34.1). Den tystnadsplikt som är
föreskriven i artikel 32 gäller också i förhållande till parlamentet (artikel
34.2). De skyldigheter som här föreskrivs inverkar inte på de nationella
parlamentens rättigheter, inte heller på tillämpningen av artikel K.6 i EU-
fördraget och inte heller på de allmänna principer som gäller i
förhållandet till parlamentet enligt avd VI i EU-fördraget (artikel 34.3).
Kommentar
Artikelns sista stycke (34.3) handlar om den politiska relationen till
parlamentet. Hänvisningen till de nationella parlamenten är ett sätt att
markera att den mellanstatliga karaktären av samarbetet i Europol på
inget sätt rubbas av att Europaparlamentet skall informeras och i vissa
fall rådfrågas. I artikel K.6 i EU-fördraget stadgas nämligen att ord-
förandeskapet och kommissionen regelbundet skall underrätta
parlamentet om de överläggningar som hålls inom ramen för den tredje
pelaren och att ordförandeskapet skall rådfråga (samråda med)
parlamentet i principiellt viktiga frågor och se till att vederbörlig hänsyn
tas till dess synpunkter. Vidare sägs att parlamentet far ställa frågor och
rikta rekommendationer till rådet och att det varje år skall hållas en
debatt om de framsteg som gjorts inom den tredje pelaren, dvs. bland
annat i Europols verksamhet. Hänvisningen i artikel 34.3 innebär alltså
inte mer än en erinran om att den mer inskränkta bestämmelsen i
Europolkonventionen inte begränsar parlamentets befogenheter enligt
artikel K.6 i EU-fördraget i frågor som rör Europol.
54
Artikel 35. Budget
Prop. 1996/97:164
Artikeln innehåller budgetföreskrifter för Europol. Ett budget- och
finansieringsreglemente skall antas av rådet för att komplettera
bestämmelserna i denna artikel (artikel 35.9).
Europol skall enligt artikel 35.2 finansieras av medlemsländerna. Varje
lands bidrag skall bestämmas av den andel som varje stats brutto-
nationalinkomst utgör av alla medlemsstaters sammanlagda brutto-
nationalinkomster. Bruttonationalinkomst skall beräknas med ledning av
rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989 om
harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till marknads-
priser.
Budgeten skall enligt artikel 35.1 vara balanserad och innefatta alla
intäkter och utgifter för Europol och för den gemensamma tillsyns-
myndigheten och dess sekretariat liksom kostnaderna för revisionen av
räkenskaperna (det sistnämnda följer av artikel 36.2). Räkenskapsåret
skall löpa fr.o.m. januari t.o.m. december. För finansieringen skall en
femårig finansieringsplan utarbetas samtidigt med budgeten.
Direktören skall fastställa budgetförslaget, ett förslag till tjänste-
förteckning och ett förslag till finansiell plan, vilka dokument efter
granskning av budgetkommittén skall läggas fram för styrelsen. Styrelsen
skall anta den finansiella planen (artikel 35.3). Rådet skall enligt vad som
föreskrivs i artikel 35.5 anta budgeten genom enhälligt beslut. I och med
att rådet har antagit budgeten inträder medlemsstaternas betalnings-
skyldighet för det årliga bidraget.
Kontroll av den löpande ekonomiska verksamheten skall utövas av en
styrekonom som utses av styrelsen och ansvarar inför denna. I budget-
föreskrifterna kan bestämmas att styrekonomens granskning får utföras i
efterhand för vissa utgifter och inkomster (artikel 35.7). Direktören skall
verkställa budgeten i enlighet med de bestämmelser som meddelas i de
särskilda budgetföreskriftema (artikel 35.6).
Budgetkommittén, dvs. Europols beredningsorgan för budgetära och
finansiella frågor, skall bestå av en representant från varje medlemsland.
Denne skall vara expert på budgetfrågor (artikel 35.8).
Artikel 36. Revision av räkenskaper
Revision skall enligt artikeln ske årligen på grundval av en boksluts-
rapport som läggs fram av direktören. Revisionen skall utföras av en
särskild revisionskommitté bestående av tre ledamöter från de Euro-
peiska gemenskapernas revisionsrätt, vilka utses av denna för tre år på
förslag av dess ordförande. Revisionsrapporten skall läggas fram för
rådet och skall dessförinnan ha diskuterats i styrelsen. Det är rådet som
beslutar om ansvarsfrihet för direktören.
Artikel 37. Överenskommelse om säte
Europol skall ingå ett avtal med Nederländerna som skall innehålla de
speciella bestämmelser som krävs för att reglera frågor om lokaler,
55
skattefrågor och annat mellan Europol och den mottagande staten
(värdlandet), dvs Nederländerna. 1 avtalet skall också regleras vad som
skall gälla for Europols organ, dess medlemmar samt anställda och deras
familjer i förhållande till Nederländerna.
Kommentar
Besläktade frågor regleras också i det protokoll om immunitet och
privilegier för Europol som skall upprättas mellan medlemsstaterna
enligt bestämmelserna i artikel 41.
6.2.6 Avdelning VI. Ansvar och rättsligt skydd (artikel 38-41)
Prop. 1996/97:164
Artikel 38. Ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter
Artikeln reglerar staternas skadeståndsrättsliga ansvar mot den som har
lidit skada av felaktiga uppgifter i Europols register. Regeln i artikel 38.1
är konstruerad så att den medlemsstat där den skadebringande handlingen
företogs är skyldig att ersätta den drabbade. Den som har drabbats skall
vända sig till den staten med sitt ersättningsanspråk vilket skall prövas
enligt den statens nationella regler. Staten i fråga kan inte, för att freda
sig mot den enskildes anspråk på ersättning, åberopa att uppgifternas
felaktighet beror på försummelse av en annan medlemsstat eller av
Europol.
I artikel 38.2 föreskrivs att om den stat där den skadebringande hand-
lingen har vidtagits inte själv är ansvarig för uppgiftens vederhäftighet
har den staten enligt huvudregeln rätt att återfå vad som utbetalats i
skadestånd till den enskilde från den som bär detta ansvar, dvs. från en
annan medlemsstat eller Europol (s.k. regressrätt). Undantag från denna
regel görs om medlemsstaten i fråga själv har använt uppgiften i strid
med konventionens bestämmelser.
Om de berörda medlemsstaterna och - i förekommande fall - Europol
inte kan komma överens om ett regressanspråk, föreskrivs i artikel 38.3
att tvisten skall slitas av Europols styrelse genom ett beslut som fattas
med två tredjedels majoritet.
Kommentar
Med felaktiga uppgifter avses inte bara att uppgifterna är inkorrekta i sak
utan även en situation där de visserligen är sakligt riktiga men lagligen
eller enligt konventionen inte borde ha förekommit i Europols register.
Hänvisningen till nationella regler gäller både materiella och processuella
regler.
Ett exempel på en skadebringande handling som kan utlösa skade-
ståndsansvar är att en person frihetsberövas på grundval av sakligt
inkorrekta uppgifter som har kommit från Europol till rättsvårdande
myndigheter i en medlemsstat. Ett annat exempel är att en person på
56
grund av felaktiga uppgifter från något av Europols register på något sätt
utpekas som brottsling och därigenom lider skada. Ansvaret för att
ersätta skadan åvilar då den medlemsstat varifrån uppgiften har
utlämnats. Har uppgiften lämnats ut av Europol ansvarar Europol enligt
artikel 39.
Förhållande till svenska regler
1 promemorian anfördes att om en registrerad person tillfogas skada
genom att ett personregister innehåller en oriktig eller missvisande
uppgift om denne, skall enligt svenska regler den registeransvarige enligt
23 § datalagen ersätta skadan och att denna regel och reglerna i lagen
(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning torde ge tillräcklig
grund för skadeståndsanspråk mot den svenska staten i fall som avses i
artikel 38.1. 1 promemorian drogs därför slutsatsen att någon särskild
lagstiftning utöver denna inte skulle behövas.
Justitiekanslern (JK) har i sitt remissyttrande anfört att det är tveksamt
om 23 § datalagen fullt ut täcker konventionsregleringen. Datainspek-
tionen har vid ett remissmöte uttalat sitt stöd för JK:s påpekande.
Som JK emellertid också påpekat i yttrandet utgör 23 § datalagen i
flertalet fall en tillräcklig grund för skadestånd som avses i artikel 38.
Datalagskommitten har i den föreslagna persondatalagen lämnat ett
förslag till skadeståndsregel, till vilken Registerutredningen i sitt
slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65) gör en direkt hänvisning
i sitt förslag till polisdatalag, som kommer att täcka konventions-
åtagandet i sin helhet. Siktet är beträffande båda dessa föreslagna lagar
inställt på ikraftträdande den 1 januari 1999. Europol kan bli operativt
verksamt tidigast i mitten av 1998. Regeringen har för avsikt att
återkomma till frågan i samband med den nya lagstiftningen om polisens
dataregister.
Staternas skyldigheter beträffande regressanspråk enligt artikel 38.2 är
att se som ett folkrättsligt åtagande och behöver inte föranleda någon
lagstiftningsåtgärd.
Artikel 39, Annat ansvar
Europols avtalsrättsliga förpliktelser och ansvar regleras av den lag som
är tillämplig på avtalet i fråga (artikel 39.1) För ansvar utanför
avtalsförhållanden, i fall som inte regleras i artikel 38, gäller att Europol
skall ersätta de skador som dess organ eller anställda har orsakat i sin
tjänsteutövning, i den mån skadorna har vållats av dem. Denna regel
inverkar inte på den rätt till skadeersättning som kan grundas på
medlemsstaternas lagstiftning (artikel 39.2).
Den skadelidande har rätt att begära att Europol avstår från eller
avbryter ett skadebringande handlande (artikel 39.3). Forum i
skadeståndstvister av detta slag utses med tillämpning av reglerna i
Brysselkonventionen om rättslig behörighet för verkställande av civil-
och handelsrättsliga beslut (artikel 39.4).
Prop. 1996/97:164
57
Artikel 40. Tvistlösning
Prop. 1996/97:164
Enligt artikel 40.1 skall tvister mellan medlemsstaterna om tolkning och
tillämpning av Europolkonventionen behandlas i rådet med sikte på att
där nå en lösning. Om detta inte har åstadkommits inom sex månader, får
de i tvisten inblandade parterna komma överens om annat sätt att lösa
tvisten (artikel 40.2). Tvister mellan Europol och dess personal skall
enligt artikel 40.3 lösas i enlighet med de regler som gäller för
tvistlösning i EU:s institutioner rörande visstidsanställd eller extra-
anställd personal.
Kommentar
Artikeln är en av dem som diskuterades ingående under förhandlingarna
om konventionen. De flesta medlemsstater förespråkade att uppgiften att
lösa tvister mellan medlemsstaterna skulle anförtros åt EG-domstolen.
Man lyckades dock inte nå enighet om detta. Frågan löstes istället genom
att 14 medlemsstater, dvs. alla utom en (Storbritannien), gjorde en
gemensam deklaration i anslutning till artikel 40.2 som innebär att dessa
14 stater åtar sig att alltid hänskjuta en tvist till EG-domstolen (jfr artikel
182 i EG-fördraget).
Frågan om EG-domstolens roll när det gäller förhandsavgöranden om
tolkningen av Europolkonventionen berörs i avsnitt 9.
Artikel 41. Immunitet och privilegier
I artikeln anges att Europol, dess organ och dess anställda skall åtnjuta
den immunitet och de privilegier som är nödvändiga för att de skall
kunna fullgöra sina uppgifter. Sådana bestämmelser, som skall vara
tillämpliga i alla medlemsstater skall finnas i ett särskilt protokoll (41.1).
Detta protokoll skall antas av rådet och ratificeras av alla medlemsstater i
enlighet med deras nationella regler (41.3). För sambandsmännen och
deras familjer skall Nederländerna och övriga medlemsländer komma
överens om nödvändiga regler för immunitet och privilegier (41.2).
6.2.7 Avd VII. Slutbestämmelser (artikel 42-47)
Artikel 42. Förbindelser med tredje land och utomstående instanser
Europol skall enligt bestämmelserna i artikel 42 upprätthålla förbindelser
med tredje länder och utomstående organ i den utsträckning som detta är
nödvändigt för att Europol skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt
artikel 3 i konventionen. För dessa ändamål skall särskilda tillämp-
ningsföreskrifter utarbetas. För förbindelser med EU:s institutioner och
liknande skall styrelsen besluta sådana föreskrifter och för förbindelser
med övriga, dvs. tredje länder och organisationer utanför EU, är det rådet
som skall fatta detta beslut.
58
Kommentar
Prop. 1996/97:164
Europols samarbete med utomstående regleras mer detaljerat på annat
håll i konventionen (t.ex. artikel 10) och bestämmelserna i denna artikel
påverkar inte de reglerna. I artikeln påminns också om att i det fall utbyte
av personuppgifter sker, detta får äga rum endast om bestämmelserna i
avd 1I-IV i konventionen iakttas.
Artikel 43. Ändring av konventionen
Konventionen kan ändras med iakttagande av de regler som gäller i
avdelning VI i EU-fördraget om upprättande av konventioner och efter
hörande av Europols styrelse. Beträffande själva definitionerna av de
olika brottstyper som faller inom Europols behörighet, har en möjlighet
öppnats för att kunna ändra eller lägga till sådana genom ett förenklat
förfarande med enhälligt beslut i rådet, dvs. utan att konventionen som
sådan ändras.
Artikel 44. Reservationer
Artikeln fastslår att reservationer inte är tillåtna.
Artikel 45. Konventionens ikraftträdande
Artikeln innehåller en regel om att konventionen skall antas av
medlemsländerna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser och
att när detta har skett depositarien skall underrättas. Konventionen träder
i kraft tre månader efter det att den sista underrättelsen har lämnats till
depositarien (artikel 45.1-3).
Även om konventionen har trätt i kraft kan, enligt artikel 45.4,
Europols verksamhet inte inledas förrän ett antal tillämpningsföreskrifter
till konventionen har antagits på det sätt som föreskrivs för var och en av
dem i konventionen. De föreskrifter som avses är följande:
- Föreskrifter om sambandsmännens rättigheter och skyldigheter
gentemot Europol, som enligt artikel 5.7 skall antas genom enhälligt
beslut av styrelsen.
- Föreskrifter med närmare regler för analysregistren, som enligt
artikel 10.1 tredje stycket skall utarbetas av styrelsen och antas genom
enhälligt beslut av rådet.
- Arbetsordningen för den gemensamma tillsynsmyndigheten, som
enligt artikel 24.7 skall antas genom enhälligt beslut av myndigheten och
godkännas av rådet likaledes genom enhälligt beslut.
- Föreskrifter med personal- och tjänstereglemente, som enligt artikel
30.3 - efter yttrande från styrelsen - skall antas av rådet genom enhälligt
beslut.
- Föreskrifter om sekretess och skydd för hemliga uppgifter, som
enligt artikel 31.1 skall utarbetas av styrelsen och antas av rådet genom
enhälligt beslut.
59
- Föreskrifter med budgetreglemente, som enligt artikel 35.9 (och Prop. 1996/97:164
28.1.18) skall utarbetas av styrelsen och antas av rådet genom enhälligt
beslut.
- Överenskommelse med Nederländerna om säte för Europol, som
enligt artikel 37 för Europols del skall antas av styrelsen genom enhälligt
beslut.
- Protokoll om immunitet och privilegier, som enligt artikel 41.1 skall
antas av medlemsstaterna.
- Avtal mellan Nederländerna och övriga medlemsstater om bl.a.
immunitet och privilegier för sambandsmännen.
1 artikel 45.6 föreskrivs att medlemsstaterna så snart rådet har antagit
den rättsakt som upprättar konventionen (vilket alltså skedde samtidigt
som konventionen undertecknades i juli 1995) skall vidta de åtgärder i
sin interna lagstiftning som krävs för att Europols verksamhet skall
kunna inledas.
I artikeln regleras också frågan om avvecklingen av ENE när Europols
verksamhet kommer i gång. ENE skall då avsluta sin verksamhet och alla
dess tillgångar skall övertas av Europol (artikel 45.5).
Kommentar
Den rådsarbetsgrupp, arbetsgruppen för Europol, som har utarbetat
konventionen har sedan konventionen antagits arbetat med de
tillämpningsföreskrifter som avses i artikeln. Eftersom antagandet av
nästan alla föreskrifter förutsätter åtgärder i en eller annan form av
styrelsen (som alltså existerar först när konventionen har trätt i kraft) har
ett särskilt tillvägagångssätt använts för att ”i förväg” utarbeta dessa
föreskrifter. Detta för att erforderliga beslut snabbt skall kunna fattas när
konventionen väl har trätt i kraft. Europolarbetsgruppen har utarbetat
färdiga förslag till texter som sedan har förts genom beslutshierarkin till
rådet som sedan ”fryst” texten. Tanken bakom detta är att det vid
konventionens ikraftträdande redan skall finnas en informell enighet
medlemsstaterna emellan om föreskriftens utformning som kan läggas
till grund för ett styrelsebeslut och ett formellt beslutsförfarande i rådet
som alltså kan gå mycket fort när konventionen har trätt i kraft.
Också på ett antal andra ställen i konventionen finns regler om att
tillämpningsföreskrifter skall antas, t.ex. artikel 42, men där detta - om
föreskrifterna inte har antagits vid konventionens ikraftträdande - inte
utgör hinder för att Europols verksamhet startar. I konventionstexten
förekommer - som har sagts - även andra villkor för Europols
verksamhet, såsom när det i artikel 14.2 föreskrivs att överföring av
personuppgifter mellan medlemsstaterna och Europol inte får påbötjas
förrän alla länder som deltar i överföringen har infört tillräckligt
långtgående data- och integritetsskyddslagstiftning.
60
Artikel 46. Nya medlemsstaters anslutning till konventionen
Prop. 1996/97:164
Artikel 46 reglerar nya staters anslutning till konventionen, vari bl.a.
föreskrivs att ett villkor är att staten är medlem i Europeiska unionen.
Artikel 47. Depositarie
1 artikeln uppdras åt rådets generalsekreterare att vara depositarie för
konventionen.
Europolkonventionen ålägger medlemsstaterna att utan särskild begäran
lämna vissa uppgifter till Europol. Detta gäller de personuppgifter som
avses i artikel 8.1, dvs de grundläggande personuppgifterna till informa-
tionsregistret. Uppgifter för analysändamål utöver de nyss nämnda skall
enligt artikel 10.3 lämnas till Europol om nationell rätt tillåter att
uppgifterna bearbetas i hemlandet för brottsförebyggande syften, analys
eller brottsbekämpning. Om det alltså är tillåtet enligt nationell rätt att
använda uppgifterna för kriminalunderrättelseanalys föreligger också en
skyldighet att, om det behövs, dela med sig av dem till Europol. Artikel
8.4 i konventionen öppnar möjligheter till bilateralt utbyte av vissa
uppgifter, helt beroende på vad nationell rätt tillåter.
Huvudregeln är att alla uppgifter som förs till Europol för att användas
där kommer att databehandlas och alltså återfinnas i informationsregistret
eller i någon analysfil. Detta innebär dock inte att alla uppgifter som
lämnas från oss nödvändigtvis måste härröra ffån något register, än
mindre något polisregister. Inte heller förutsätter konventionen att alla
uppgifter finns datalagrade i medlemsländerna. För svenskt
vidkommande torde det dock i praktiken bli från de nuvarande
polisregistren och från det av Registerutredningen föreslagna polisens
underrättelseregister (se vidare nedan) som den mest betydande mängden
uppgifter kommer att lämnas till Europol.
61
Prop. 1996/97:164
7.2.1 Ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Regeringens förslag: 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.
ändras så att uppgifter ur polisregister kan lämnas till en utländsk
myndighet eller en mellanfolklig organisation, om detta följer av en
internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens god-
kännande har tillträtt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Datainspektionen ifrågasätter om den valda
regleringen är tillräckligt tydlig eftersom det är svårt att avgöra vad som
följer av konventionen när den i stor utsträckning hänvisar till nationella
regler vad gäller skyldigheten för medlemsstaterna att lämna uppgifter
till Europol. Malmö tingsrätt anser att även andra överenskommelser än
sådana som riksdagen har godkänt bör omfattas av bestämmelsen. Övriga
remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Bakgrund: Regler om polisregister finns i lagen (1965:94) om polis-
register m.m. (polisregisterlagen). 1 § polisregisterlagen föreskriver att
med polisregister enligt lagen förstås sådana register som förs hos
Rikspolisstyrelsen (RPS) eller någon annan polismyndighet för att tjäna
som upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller
dömts eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Polisregister-
lagen täcker alltså ett mycket stort antal register. Det viktigaste och
största registret är person- och belastningsregistret (PBR) som inom
polisväsendet används för både brottsutredning och spaning. Ett antal
andra polisregister finns som är inrättade främst för spaningsändamål,
nämligen brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret,
signalements- och känneteckensregistret m. fl. Det finns också lokala
register som används i pågående utredningar. Uppgifter som skall lämnas
till Europol kan finnas i nästan alla polisregister och uppgifter från
Europol kan komma att införas i de flesta polisregister.
I svensk rätt regleras vad som får lämnas ut från svenska polisregister
till andra länder eller organisationer i 4 § polisregisterlagen. Uppgifter ur
polisregister far av RPS på begäran lämnas ut till åklagar- eller
polismyndighet i de nordiska länderna eller andra länder som är anslutna
till Interpol eller till Interpol när det behövs för utredning i brottmål eller
utlänningsärende. I bestämmelsen föreskrivs möjligheter för regeringen
att bemyndiga andra polismyndigheter än RPS att lämna ut uppgifter och
även möjlighet för regeringen att bemyndiga RPS att lämna ut uppgifter
till andra stater. Vidare far, enligt föreskrifter som regeringen kan
meddela, även andra uppgifter ur polisregister lämnas till främmande stat
om medborgare i den staten eller om den som har hemvist där eller om
någon som uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare. Ingen
av dessa möjligheter har emellertid utnyttjats av regeringen varför
möjligheterna att lämna ut uppgifter ur polisregister till främmande stat
62
eller mellanfolklig organisation för närvarande är inskränkt till
huvudregeln i bestämmelsen. 1 bestämmelsens tredje stycke föreskrivs
också en möjlighet att efter regeringens godkännande i varje särskilt fall
på begäran lämna ut även andra uppgifter ur polisregister.
Skälen för regeringens förslag: 4 § polisregisterlagen inskränker som
nyss sagts möjligheten att lämna ut uppgifter ur polisregister utanför
landet i tre olika avseenden. Enligt bestämmelsen medges bara
överföring av uppgifter på begäran av en främmande stat eller Interpol.
Överföring av uppgifter utan föregående begäran kan m.a.o. inte
förekomma. Mottagarkretsen är inskränkt så som nyss har sagts. Den
enda organisation som kan komma ifråga som mottagare av uppgifter är
således Interpol. Den tredje inskränkningen avser typen av uppgifter som
får lämnas. Uppgift far bara lämnas om det behövs för utredning i
brottmål eller utlänningsärende. Detta innebär i korthet att det måste
finnas en utredning om ett konkret brott eller ett konkret utlän-
ningsärende för att uppgifter skall kunna lämnas. Sådan allmänt
kartläggande verksamhet som bedrivs i form av kriminalunder-
rättelsetjänst på internationell nivå (som i Europol) kan således enligt
nuvarande regler inte understödjas med databaserade uppgifter ur ett
svenskt polisregister av sk.förspaningskaraktär.
Den sistnämnda frågan behandlas av Registerutredningen i dess
delbetänkande Kriminalunderrättelseregister, DNA-register (SOU
1996:35). I betänkandet föreslås bl.a. att en ny lag om polisens
underrättelseregister införs. Förslaget tillåter bl.a. ADB-registrering av
sådana personuppgifter som går ut på att någon misstänks för att bedriva
brottslig verksamhet utan att misstankarna konkretiserats i en sådan
utsträckning att utredning om ett specifikt brott kan inledas. Förslaget
innehåller också regler om upprättande i vissa fall av s.k. analysregister
till vilka skall kunna föras uppgifter av i princip samma slag som avses i
artikel 10 i Europolkonventionen. Vidare föreslås att sådana uppgifter
också skall kunna lämnas till en utländsk myndighet eller en
mellanfolklig organisation om utlämnandet följer av en internationell
konvention som Sverige har tillträtt. Dessa frågor behandlas därför inte
vidare i detta ärende.
Som har nämnts inledningsvis ålägger Europolkonventionen Sverige
att lämna uppgifter till Europol. Det rör uppgifter om personer som är
dömda eller misstänkta för att ha begått sådana brott som omfattas av
Europols behörighet. Det rör också uppgifter om personer som i vissa fall
kan misstänkas komma att begå sådana brott, alltså personer mot vilka
det inte finns misstankar om konkreta brott.
De sistnämnda uppgifterna omfattas när det är fråga om databaserade
uppgifter av den föreslagna lagen om polisens underrättelseregister.
Däremot omfattas inte uppgifter om personer mot vilka det finns
konkreta brottsmisstankar eller som är dömda av den föreslagna lagen.
För att uppgifter rörande dessa personkategorier skall få lämnas till
Europol och på det sätt som krävs enligt konventionen bör 4 § polis-
registerlagen ändras. Således bör Europol göras till möjlig mottagare av
uppgifter och det bör också vara möjligt att kunna lämna sådana
uppgifter utan särskild begäran från Europol. Paragrafen bör därför kom-
Prop. 1996/97:164
63
pletteras med en bestämmelse som innebär att uppgifter far lämnas ut till
en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation om utlämnandet
följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens
godkännande har tillträtt, dvs. en bestämmelse med huvudsakligen
samma innebörd som den regel om utlämnande av uppgifter till utlandet
eller mellanstatlig organisation som föreslås i lagen om polisens
underrättelseregister. Förslagen skiljer sig åt i det uttryckliga kravet på
föregående riksdagsgodkännande.
Vad gäller remissinstansernas synpunkter kan först sägas att
Europolkonventionens krav på uppgiftslämnande från medlemsstaterna
inte i särskilt stor utsträckning är beroende på innehållet i de nationella
rättsordningarna. Vad gäller grundläggande uppgifter om dömda
personer och personer misstänkta för konkreta brott är konventionen
tydlig. Sådana uppgifter skall tillhandahållas av medlemsstaterna och det
är främst sådana som kan härröra från polisregister enligt polis-
registerlagen. Med avseende på polisregisterlagen torde den valda
regleringen därför inte behöva ge upphov till missförstånd. Vad gäller
andra personuppgifter avsedda för analysändamål bör hänvisningen till
nationell lagstiftning i konventionen inte heller föranleda missförstånd i
dessa sammanhang eftersom konventionen ålägger medlemsstaterna att
vid behov lämna sådana uppgifter som far användas på motsvarande sätt
hemma. Vad slutligen gäller kravet på riksdagsgodkännande av överens-
kommelserna i detta sammanhang är detta tillkommet för att förhindra att
överenskommelser på myndighetsnivå kan föranleda ett mer extensivt
utbyte av personuppgifter ur polisregister än vad som följer av
paragrafens tidigare led.
Med den nu föreslagna kompletteringen täcker 4 § polisregisterlagen
både automatiskt utlämnande av uppgifter och utlämnande av uppgifter
som sker efter begäran av utländsk myndighet eller mellanfolklig orga-
nisation.
Regeringens bedömning: Det behövs ingen ändring i polis-
registerlagen för att tillgodose tullens behov av informationsutbyte
med Europol.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot bedöm-
ningen.
Skälen för regeringens bedömning: I 10 § polisregisterlagen före-
skrivs att det hos Generaltullstyrelsen eller annan tullmyndighet får föras
register för samma ändamål som anges i 1 § i den mån det behövs för den
brottsbekämpande verksamhet som ankommer på tullmyndighet. 1 tullens
brottsregister kan det alltså förekomma uppgifter som skall lämnas till
Europol. I fråga om utlämnande av uppgifter ur ett sådant register
föreskrivs i 10 § 3 stycket att regeringen eller Generaltullstyrelsen efter
Prop. 1996/97:164
64
regeringens bemyndigande tär förordna att uppgifter skall lämnas från Prop. 1996/97:164
register enligt bestämmelsen, om uppgifterna behövs för att fullgöra
skyldigheter som Sverige eller någon svensk myndighet har enligt
överenskommelse med främmande makt.
Regeringen har med stöd av bestämmelsen utfärdat föreskrifter som
möjliggör även det informationsutbyte som föreskrivs i Europol-
konventionen. Någon ändring i 10 § behövs därför inte. 1 ett inom
Finansdepartementet utarbetat förslag till lag om Tullverkets brotts-
register (Ds 1997:2) föreslås en bestämmelse om utlämnande av
uppgifter till utländsk myndighet och mellanfolklig organisation.
Regeringens bedömning: Det är inte nödvändigt att nu ändra 1 kap.
3 § sekretesslagen för att kunna lämna uppgifter till Europol från
andra källor än polisregister i polisregisterlagens mening. Det torde
också vara möjligt att i vissa fall lämna uppgifter till Europol även i
sådana fall där en uttrycklig skyldighet enligt konventionen inte
föreligger.
Promemorian berör inte direkt dessa frågor.
Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har föreslagit en ändring i
1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen som innebär att bestämmelsen
kompletteras så att det klart framgår att sekretessbelagda uppgifter får
lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om
uppgiftslämnandet följer av en internationell överenskommelse som
Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. Det anförs att en sådan
ändring skulle medföra en enklare och klarare tillämpning eftersom det
inte sällan uppstår tolkningsproblem när det gäller att avgöra vad som är
”förenligt med svenska intressen” i den berörda bestämmelsens mening.
Datainspektionen har efterlyst ett klargörande av i vad mån uppgifter
som finns hos polisen i annan form än i register skall lämnas eller får
lämnas till Europol. Vidare har inspektionen efterlyst ett klargörande av
om uppgifter skall få lämnas till Europol även om sådan skyldighet inte
föreligger enligt konventionen.
Bakgrund: Uppgifter hos polisen och tullen i deras uppgift att
förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott skyddas av sekretess enligt
reglerna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Sådana uppgifter får
därför enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § tredje stycket samma lag inte
lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanstatlig organisation.
Utlämnande får dock ske om det är tillåtet enligt lag eller förordning eller
om det i motsvarande fall skulle vara tillåtet att lämna uppgiften till en
svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning
står klart att det är förenligt med svenska intressen att lämna uppgiften
till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Genom
den föreslagna ändringen i 4 § polisregisterlagen kan uppgifter ur
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
polisregister lämnas till bl.a. Europol. Samma sak gäller för uppgifter ur
den av Registerutredningen föreslagna lagen om polisens underrättelse-
register. Beträffande övriga register som polisen och tullen använder för
sin verksamhet, liksom för uppgifter som inte förekommer i något
register, saknas däremot ett generellt bemyndigande att under mot-
svarande förutsättningar lämna uppgifter till utlandet eller till en mellan-
folklig organisation. Frågan om att lämna en sådan uppgift måste alltså
varje gång prövas mot bakgrund av bestämmelsen i 1 kap. 3 § sekretess-
lagen om ingen särskild föreskrift finns.
Skälen för regeringens bedömning: Vad först gäller RPS förslag till
ändring i sekretesslagen kan följande sägas. En ändring som den
föreslagna i en regel med så generell räckvidd är svår att överblicka till
sina konsekvenser. Den kommer att träffa förhållanden långt utanför de
som nu är avsedda att regleras. En lagändring av denna karaktär måste
därför föregås av mer ingående överväganden än som kan komma ifråga
i detta sammanhang. En genomgripande översyn av sekretesslagen
kommer också att inledas inom kort. Härtill kommer att Register-
utredningen i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande Polisens register
(SOU 1997:65) föreslagit lagreglering av all databehandling av person-
uppgifter inom polisens verksamhetsområde, och som därmed täcker in
också uppgifter utanför den nuvarande polisregisterlagens område vare
sig de förekommer i register eller inte. I samband härmed föreslås en
regel som innebär att uppgifter kan lämnas till en utländsk myndighet
eller en mellanfolklig organisation under samma förutsättningar som i
RPS förslag.
Det av RPS påtalade problemet kan alltså komma att få sin lösning
inom en inte alltför avlägsen framtid. Till dess får prövning av
utlämnande av uppgifter ske med tillämpning av nuvarande regler vilka,
såvitt gäller utlämnande av uppgifter till bl.a. Europol där uppgifts-
lämnandet kan härledas till en konventionsbestämmelse som godkänts av
riksdagen, inte torde vålla några rättsliga problem.
Datainspektionen har väckt frågan om möjligheten att lämna en uppgift
trots att någon direkt skyldighet till detta inte är föreskriven i
konventionen. I praktiken torde frågan uppstå först sedan Europol begärt
en sådan uppgift. Frågan om huruvida en sådan uppgift på begäran av
Europol skall lämnas eller ej får avgöras från fall till fall, i sista hand
med ledning av den nyss berörda regeln i 1 kap 3 § sekretesslagen. Så
länge en begäran om en uppgift kan härledas ur en konventions-
bestämmelse torde det inte föreligga andra hinder för utlämnande än som
kan följa av den intresseavvägning som skall göras enligt denna
bestämmelse.
Prop. 1996/97:164
66
Artikel 17.1 i Europolkonventionen föreskriver att medlemsstaterna bara
far använda uppgifter som härrör från Europol för att förebygga eller
bekämpa sådan brottslighet som ligger inom Europols behörighet eller
annan allvarlig brottslighet. 1 artikel 17.2 och 3 begränsas
medlemsstaternas frihet att använda vissa uppgifter från Europol
ytterligare. Det gäller sådana uppgifter vilka uppgiftslämnaren från
början har försett med inskränkande villkor för dess användning. Staterna
har åtagit sig att respektera dessa villkor, med vissa undantag för
uppgiftslämnande till domstolar och andra organ för konstitutionell och
annan kontroll av statsförvaltningarna, genom att antingen avstå från
annan användning än den som den ursprungliga uppgiftslämnaren tillåter
eller inhämta dennes samtycke om man vill använda uppgiften i strid
med de ursprungliga villkoren. Ungefärligen motsvarande bestämmelser
förekommer inom området för internationellt samarbete i brottmål i FN:s
konvention av den 19 december 1988 om olaglig hantering av narkotika
och psykotropa ämnen.
Regeringens förslag: Lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om
internationellt samarbete på brottmålsområdet ändras så att den
omfattar också upplysningar som skall användas i underrättelse-
verksamhet om brott.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Bakgrund: I lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om
internationellt samarbete på brottmålsområdet finns bestämmelser som
gör det möjligt för svenska myndigheter att uppfylla villkor som
inskränker användningsområdet för vissa uppgifter som svenska myn-
digheter har fått från bl.a. utländska myndigheter. I 1 § första stycket
föreskrivs att om en svensk myndighet har fatt upplysningar eller
bevismaterial från en främmande stat för att användas vid utredning av
brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott och gäller på
grund av överenskommelse med den främmande staten villkor som
begränsar möjligheten att utnyttja materialet, skall svenska myndigheter
följa villkoret oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan
författning. 1 andra stycket, som infördes i samband med EES-avtalets
67
ikraftträdande, utsträcks bestämmelserna till att gälla också överens-
kommelse med mellanfolklig organisation.
Skälen för regeringens förslag: Lagens räckvidd med avseende på
typen av uppgifter är inte tillräcklig för de behov som föranleds av
Europolkonventionens bestämmelser. Lagen täcker för närvarande
sådana uppgifter som har överlämnats till svenska myndigheter för att
användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med
anledning av brott. Ordalydelsen ger vid handen att det är fråga om
utredningar av konkreta brott, alltså att en förundersökning har eller skall
inledas, eller att utredningen har nått så långt att ett rättsligt förfarande
redan har inletts.
Europol är ett underrättelseorgan. Tyngdpunkten i dess verksamhet
ligger i utbyte av kriminalunderrättelser mellan medlemsstaterna. Det gör
att en stor del av de uppgifter som kommer från Europol till svenska
myndigheter kommer att vara av den karaktären att de inte direkt kan
hänföras till en pågående förundersökning eller ett pågående rättsligt
förfarande. Europols arbete utgörs alltså huvudsakligen av sådan
verksamhet som Registerutredningen benämner underrättelseverksamhet
(SOU 1996:35).
Med underrättelseverksamhet avses i Sverige sådan polisverksamhet
som inte bedrivs med stöd av rättegångsbalkens regler om förunder-
sökning utan med stöd av 2 § polislagen. Enligt den bestämmelsen
åligger det polisen att bedriva inte bara spaning och utredning av brott
som hör under allmänt åtal utan också att förebygga brott och andra
störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Registerutred-
ningen har som tidigare sagts lämnat ett förslag till lag om polisens
underrättelseregister. I förslaget definieras underrättelseverksamhet som
polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har
förekommit, pågår eller kan förutses och som inte utgör förundersökning
enligt 23 kap. rättegångsbalken.
Bestämmelserna i 1 § lagen med vissa bestämmelser om internationellt
samarbete på brottmålsområdet omfattar som nyss har sagts inte
uppgifter i underrättelseverksamhet. Detta innebär att svenska
myndigheter inte utan att åsidosätta svenska regler kan respektera ett
villkor som inskränker användandet av sådana uppgifter för annat
ändamål än det som har föreskrivits av uppgiftslämnaren. Eftersom en
betydande del av de uppgifter som kommer från Europol är just uppgifter
av underättelsekaraktär och dessa ofta kan vara förenade med villkor med
avseende på användningssättet, bör lagen kompletteras med en bestäm-
melse som gör det möjligt för svenska myndigheter att efterkomma
villkor som inskränker användningen av underrättelseuppgifter från
Europol. Detta kan lämpligen göras genom att ett tillägg görs i 1 § första
stycket i lagen.
Slutligen bör i detta sammanhang frågan om förhållandet till sekretess-
lagen kort beröras. Lagen med vissa bestämmelser om internationellt
samarbete på brottmålsområdet innefattar ingen begränsning i rätten för
enskilda att ta del av allmänna handlingar. De uppgifter som överlämnas
ftån Europol omfattas av reglerna om s.k. förundersökningssekretess
enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen och polisregistersekretess enligt 7 kap. 17
Prop. 1996/97:164
68
§ sekretesslagen. För polisregistersekretessen gäller över huvud taget inte
reglema i 14 kap. sekretesslagen om kommunikation av sekretessbelagt
material mellan myndigheterna. Frågan om förhållandet till reglema i
14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen är däremot av intresse i förhållande till
den s.k. förundersökmngssekretessen. Frågan berördes i förarbetena till
1991 årslag och där sägs bl.a. följande ( prop. 1990/91:131 s. 25):
Enligt bestämmelserna i 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen kan en
myndighet begära att få ta del av sekretessbelagda uppgifter som finns
förvarade hos en annan myndighet, om vissa förutsättningar som
anges i paragrafen föreligger. Förbudet för svenska myndigheter enligt
den förevarande paragrafen att utnyttja sådana uppgifter far emellertid
till följd att en annan myndighet inte kan utnyttja uppgifterna i sin
verksamhet. Frågan om att lämna ut uppgifterna till en annan
myndighet torde därför inte bli aktuell.
Något behov av utökad sekretess på detta område för att säkerställa att
uppgifter från Europol inte används i strid mot restriktioner som har
meddelats med stöd av konventionen torde alltså inte finnas.
Prop. 1996/97:164
Genom ett tilläggsprotokoll till Europolkonventionen som under-
tecknades i juli 1996 har medlemsstaternas domstolar givits möjlighet att
begära förhandsavgörande från EG-domstolen om konventionens
tolkning i de fall den nationella domstolen anser att ett sådant avgörande
är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende skall kunna avgöras.
Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är det
bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får dock själv
bestämma om den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet
vilket skall tillkännages genom en särskild förklaring till protokollet. I
förklaringen skall staten också ange om den önskar ge alla domstolar
eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut inte kan överklagas
rätt att begära förhandsavgörande.
Efter samråd med EU-nämnden har regeringen undertecknat tilläggs-
protokollet.
Regeringen har vidare i februari 1997 avgivit en sådan förklaring till
protokollet som innebär att svenska domstolar kan ges möjlighet att
inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen om konventionens
tolkning.
69
9.1.1 Tilläggsprotokollets innehåll
Prop. 1996/97:164
Tilläggsprotokollet om förhandsavgöranden av EG-domstolen be-
träffande tolkning av Europolkonventionen innehåller huvudsakligen
följande (den fullständiga texten finns i bilaga 5).
Enligt den inledande bestämmelsen ges EG-domstolen behörighet att
på de villkor som föreskrivs i protokollet meddela förhandsavgöranden i
frågor om tolkning av Europolkonventionen (artikel /). Medlemsstaterna
ges sedan i artikel 2 möjlighet att genom en förklaring i samband med
undertecknandet av protokollet, eller senare, godkänna EG-domstolens
behörighet att meddela sådana förhandsavgöranden vilket innebär att en
nationell domstol, om denna anser att ett sådant avgörande är nödvändigt
för att kunna avgöra ett pågående mål eller ärende, kan inhämta för-
handsavgörande från EG-domstolen. En sådan förklaring kan antingen
avse alla nationella domstolar (artikel 2.2 b) eller bara de domstolar vars
avgöranden inte kan överklagas (artikel 2.2 a).
Enligt protokollet skall EG-domstolens stadga och processregler
tillämpas i mål om förhandsavgörande och varje medlemsstat, oavsett om
den avgivit en förklaring som tillåter dess egna domstolar att inhämta
förhandsavgörande eller ej, har rätt att inkomma med yttranden i
pågående mål enligt protokollet (artikel 3). I övrigt innehåller protokollet
sedvanliga regler om antagande, ikraftträdande, deposition och ändring
m.m.
Genom protokollets bestämmelser ges alltså EG-domstolen en allmän
behörighet att meddela förhandsavgöranden. Protokollet ger dock
medlemsstaterna valrätt i frågan om huruvida de skall låta sina domstolar
utnyttja möjligheten att inhämta förhandsavgöranden eller ej. De får
alltså en möjlighet, men ingen skyldighet, att göra detta. För de stater
som väljer att utnyttja möjligheten föreskrivs inte heller i protokollet
någon skyldighet för deras domstolar att inhämta förhandsavgöranden
utan detta kan ske när domstolen finner det nödvändigt. Ingenting hindrar
dock att en sådan skyldighet tas in i de nationella rättsordningarna. Det
förutsattes i samband med utarbetandet av protokollet att en medlemsstat
kan förbehålla sig rätten att i sin nationella processordning föreskriva att
de domstolar vars avgöranden inte kan överklagas skall vara skyldiga att
inhämta förhandsavgörande av EG-domstolen om tolkning av Europol-
konventionen. Några länder har avgivit särskilda förklaringar med detta
innehåll.
9.1.2 Den svenska förklaringens innehåll
Regeringen har efter samråd med EU-nämnden och justitieutskottet i
februari 1997 lämnat en sådan förklaring som avses i artikel 2 i
tilläggsprotokollet. Förklaringen innehåller att Sverige godkänner EG-
domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen
av Europolkonventionen och att varje svensk domstol får begära att EG-
domstolen meddelar ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende som
uppkommit vid den svenska domstolen och som rör tolkningen av
Europolkonventionen när den svenska domstolen anser att ett sådant
70
avgörande i frågan är nödvändigt för att avgöra målet eller ärendet.
Texten till förklaringen finns i bilaga 6.
Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs den måste precis som
själva konventionen och tilläggsprotokollet godkännas av riksdagen för
att kunna slutligen tillträdas.
Regeringens förslag: Sverige skall tillträda tilläggsprotokollet om
förhandsavgörande från EG-domstolen och avge en förklaring att EG-
domstolen är behörig att meddela förhandsavgörande på begäran av
svensk domstol i enlighet med protokollets artikel 2.2 b. Svenska
domstolar ges därigenom möjlighet att begära förhandsavgörande från
EG-domstolen om tolkning av Europolkonventionens bestämmelser
när den svenska domstolen bedömer att ett sådant är nödvändigt för att
avgöra ett pågående mål eller ärende. Denna möjlighet förbehålls inte
domstolarna i sista instans utan skall finnas också för under-
instanserna. Däremot bör det inte vara obligatoriskt för domstolarna i
sista instans att begära förhandsavgörande om konventionens tolkning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan
erinran.
Skälen for regeringens förslag
Tilläggsprotokollet
Enligt artikel K.3.2.C i EU-fördraget kan, när en konvention upprättats i
enlighet med den föreskriften, också bestämmas att EG-domstolen, enligt
de regler som fastställs i konventionen, skall vara behörig att tolka
konventionsbestämmelsema och avgöra tvister om deras tillämpning.
Frågan om EG-domstolens roll i förhållande till Europolkonventionen
var kontroversiell och diskuterades mycket ingående under utarbetandet
av konventionen. Den fick inte heller i sin helhet någon lösning innan
konventionen undertecknades i juli 1995.
Ett stort antal länder ansåg under förhandlingarna att EG-domstolen
skall ges rätt att avge förhandsavgörande om tolkningen av konventionen
i pågående rättegångar i medlemsstaterna, alltså fa i princip samma
funktion som enligt artikel 177 i EG-fördraget. Vid EU:s toppmöte i
Cannes i juni 1995 bestämdes att denna fråga skulle lösas genom ett
tilläggsprotokoll till konventionen och att detta skulle vara klart senast
den 31 juni 1996. Vid toppmötet i Florens i juni 1996 enades stats- och
regeringscheferna om den principiella lösning på frågan om EG-
domstolens rätt att avge förhandsavgöranden som avspeglas i tilläggs-
protokollet.
Prop. 1996/97:164
71
Rådet har därefter enhälligt enligt artiklarna K.3 och K.4 rekom- Prop. 1996/97:164
menderat medlemsstaterna att anta tilläggsprotokollet i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser. Sverige har undertecknat proto-
kollet. För att tilläggsprotokollet till Europolkonventionen om dom-
stolens roll sålunda skall träda i kraft och därigenom de stater som så
önskar skall kunna ge EG-domstolen behörighet i detta avseende krävs
att alla medlemsstater ratificerar protokollet.
Härtill kommer att den bindande kraften hos de förhandsavgöranden
som domstolen meddelar rörande konventionens tolkning är beroende av
att protokollet har antagits i enlighet med den beslutsprocedur som gäller
för den tredje pelaren, dvs att alla stater tillträder protokollet. Detta
framgår av artikel L.b i EU-fördraget där det föreskrivs att den gemen-
skapsrätt som rör domstolens och de europeiska gemenskapernas
befogenheter och utövande av dessa befogenheter skall tillämpas även på
EU-fördragets bestämmelser i bl.a. de fall där EG-domstolen har givits
tvistlösnings- eller tolkningsbehörighet enligt en konvention som ingåtts
med artikel K.3 som grund.
Det föreslås därför att Sverige tillträder tilläggsprotokollet.
Förklaringen
Tilläggsprotokollet i sig ger inte svenska domstolar möjlighet att begära
förhandsavgörande om konventionens tolkning. För att detta skall bli
fallet måste en förklaring avges som innebär att Sverige är berett att låta
sina domstolar utnyttja denna möjlighet. Regeringen har preliminärt
avgivit en sådan förklaring. Svenska domstolar bör ges denna möjlighet
Förklaringen bör därför godkännas av riksdagen.
Frågan om det är nödvändigt och lämpligt att låta EG-domstolen
meddela förhandsavgöranden till de nationella domstolarna om kon-
ventionens tolkning har under förhandlingarna besvarats olika av
medlemsstaterna. En utförlig redovisning av den diskussion som fördes
inom rådet och de berörda rådsarbetsgruppema finns i promemorian.
Regeringen har i de diskussioner som föregått ställningstagandet att
godta protokollet haft en pragmatisk utgångspunkt vid ställningstagande
till om förhandsavgöranden bör accepteras eller ej. Många exempel som i
diskussionen förts fram som argument för nödvändigheten av att ge EG-
domstolen behörighet att meddela förhandsavgöranden är sådana att de
svårligen kan anses tillämpbara på svenska förhållanden.
Frågor om utlämnande av uppgifter till enskild ur polisregister kan
aktualiseras beträffande uppgifter som härrör från Europol. Men så länge
dessa uppgifter finns i ett svenskt register är svensk rätt exklusivt
tillämplig och behov av att tolka konventionens bestämmelser torde
knappast uppkomma. I fråga om uppgifter som finns i något av Europols
register finns detaljerade regler om förfarandet när en begäran om
utlämnande av dessa skall behandlas. Svenska myndigheter skall i vissa
fall avge yttrande till Europol eller den gemensamma tillsynsmyndig-
heten och skall då tillämpa vissa konventionsbestämmelser. En del
yttranden är av rent rådgivande karaktär, medan andra binder särskilt
72
Europols handlande. Dessa yttranden kan inte bli föremål för domstols Prop. 1996/97:164
prövning. Det kan emellertid inte uteslutas att det i mål om skadestånd i
sådana situationer som avses i artikel 38 i konventionen kan uppkomma
frågor om konventionens tolkning som är av betydelse för målets utgång.
Det kan inte heller helt uteslutas att allmän förvaltningsdomstol i något
fall skulle ha behov av att tolka konventionen.
Det är knappast meningsfullt att här försöka upprätta en katalog över
situationer där det är tänkbart respektive otänkbart eller långsökt att en
fråga om tolkning av Europolkonventionen måste göras av svenska
domstolar. Den svenska ståndpunkten under förhandlingarna har näm-
ligen också varit att bedömningen av om svenska domstolar skall fa
begära förhandsavgörande om konventionens tolkning från EG-dom-
stolen inte rimligen kan avgöras enbart ur ett snävt nationellt perspektiv
där det rent inhemska behovet far vara avgörande. Utifrån ett sådant
synsätt skulle det antagligen vara mest naturligt att avstå från denna
möjlighet om man beaktar det fatal situationer där behov av
tolkningshjälp från EG-domstolen kan förutses. Å andra sidan kan man
säga att om det finns ett sådant behov, om än något avlägset, så bör
domstolarna ges denna möjlighet. Man vet inte heller säkert hur den
framtida rättsutvecklingen gestaltar sig. Ny lagstiftning och rättspraxis
kan medföra att frågor som idag inte kommer under domstols prövning i
framtiden kan komma att göra det. Detta talar för att EG domstolen bör
ges en sådan behörighet.
Även om svensk rätt i de delar som kan beröras av Europolkonven-
tionen är utformad på ett sätt som gör att behovet av förhandsavgöranden
inte är särskilt påtagligt måste man också ta hänsyn till andra länders
rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan vara mycket större.
Men hänsynen till andra länder har också betydelse för den efterföljande
frågan om också svenska domstolar skall fa möjlighet att inhämta
förhandsavgöranden. Frågor som hänger samman med vår trovärdighet
som samarbetspartner inom EU talar för ett sådant ställningstagande. Om
man av skäl hänförliga till en strikt nationell bedömning av den inhemska
nyttan vid ett givet tillfälle av förhandsavgörande om tolkningen av en
rättsakt av detta slag avstår från att låta sina egna domstolar inhämta
sådana kan man komma att ställa sig vid sidan av rättsutvecklingen.
Gemensamt intresse av enhetlighet i tolkningen
Att centrala begrepp i Europolkonventionen eller andra konventioner
inom den tredje pelaren kan få en så enhetlig tolkning som möjligt är ett
gemensamt intresse. EG-domstolens prejudikatbildning borde bli mer
effektiv ju fler länder som i praktiken ansluter sig till systemet. Samtidigt
ger varje mål om förhandsavgörande EG-domstolen en möjlighet att i
sina avgöranden väga in inte bara de särskilda förhållanden som råder i
de länder varifrån frågorna ställs utan också andra länders förhållanden
eftersom alla medlemsstater enligt tilläggsprotokollet har rätt att yttra sig
skriftligen i pågående mål. Detta gäller även för de länder vars domstolar
inte deltar i systemet.
73
Ett annat viktigt argument är den framtida utvidgningen av EU. Alla Prop. 1996/97:164
nya EU-länder skall ansluta sig till Europolkonventionen. I det
perspektivet är det viktigt att en någorlunda enhetlig tolkning av
konventionsbestämmelsema har fatt fäste mom unionen.
En enhetlig tolkning av konventionen kan också fa direkt betydelse för
Europols egen verksamhet. Det är nog i själva verket på detta område
som betydelsen av enhetlighet är störst. Europol skall i all sin verksamhet
tillämpa konventionens bestämmelser. Om det efter en tid visar sig att
några medlemsländers domstolar har tolkat exempelvis de centrala
bestämmelserna i artikel 2 om Europols ändamål och behörighet på olika
sätt kommer detta att direkt inverka på Europols verksamhet till men för
informationsutbytet med Europol.
Kan förhandsavgöranden förenas med mellanstatligt samarbete?
Vidare måste också den principiella frågan beröras om bindande
förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden
mellanstatligt samarbete. Det kan hävdas att tillämpning av ett sådant
institut sätter mellanstatligheten åsido och berövar medlemsländerna och
deras domstolar deras suveränitet i de frågor som kan bli föremål för
förhandsavgörande. Detta är naturligtvis korrekt i så måtto att de
förhandsavgöranden som lämnas är bindande för domstolarna. Det nu
föreliggande tilläggsprotokollet bygger emellertid på frivillighet även för
domstolarna om mte staten ifråga väljer att föreskriva något annat i sin
interna lagstiftning. Om något obligatorium inte föreskrivs är det alltså
domstolen själv som avgör om den skall begära ett förhandsavgörande.
Staterna avgör alltså själva vilken grad av överstatlighet de vill
underkasta sig i detta avseende. En mellanstatlig konvention innehåller
naturligtvis förpliktelser som medlemsstaterna har att uppfylla, i sista
hand genom att ändra sin lagstiftning. Dessa förpliktelser är folkrättsligt
tvingande varför staten redan genom att ingå en konvention i praktiken
har givit upp en bit av sin suveränitet på det område som konventionen
täcker. För svenskt vidkommande har detta varit en realitet eftersom vi
alltid har bemödat oss om att uppfylla sådana åtaganden.
Inom gemenskapsrättens område tillkommer rättsakterna på initiativ av
en gemensam institution, kommissionen. De antas i rådet i de flesta fall
genom majoritetsbeslut av något slag. Reglema i de antagna rättsakterna
gäller i många fall direkt som lag i medlemsstaterna. Gemensamma
institutioner, kommissionen och domstolen, övervakar alla rättsakters
efterlevnad i de enskilda medlemsstaterna enligt generellt uppbyggda
kontrollmekanismer vilka inte går att välja bort. Inom ramen för det
mellanstatliga samarbetet inom tredje pelaren tillkommer däremot
rättsakterna på medlemsstaternas initiativ (även om kommissionen inom
vissa delar har en initiativrätt, som dock sällan utnyttjas). Rättsakterna
antas med enhälliga beslut i rådet och konventionerna träder i kraft först
efter ratificering i enlighet med nationella förfaranden. De regler som
föreskrivs i konventionerna måste för att bli gällande genomföras av
varje medlemsstat i enlighet med dess intema lagstiftningsprocedur. I
74
varje mellanstatlig konvention måste särskilt bestämmas om medlems-
staterna är villiga att underkasta sig rättsliga kontrollmekanismer och i så
fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de viktigaste skillnaderna
mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de mellanstatliga
delama av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga skiljelinjen
mellan överstatlighet och mellanstatlighet. Frågan om att ge de nationella
domstolarna möjligheten att begära förhandsavgöranden av EG-
domstolen påverkar därför inte den mellanstatliga karaktären hos
Europolkonventionen.
Skall andra domstolar än sista instans fä möjlighet att begära förhandsavgörande?
Nyss har redovisats de skäl som finns för att låta svenska domstolar få
begära förhandsavgörande från EG-domstolen om Europolkonventionens
tolkning i det fall detta är nödvändigt för att avgöra ett pågående mål
eller ärende. Frågan uppkommer då vilka domstolar som skall fa göra
detta. Tilläggsprotokollet ger ju staterna rätt att välja mellan att antingen
låta bara de domstolar mot vilkas avgörande det inte finns något
rättsmedel begära förhandsavgörande (alternativ A) eller att låta alla
domstolar fa denna rätt (alternativ B). Regeringen har som tidigare
nämnts avgivit en förklaring som innebär att alla svenska domstolar kan
ges rätt att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen om kon-
ventionens tolkning.
En regel som innebär att alla domstolar far möjligheten att inhämta
förhandsavgöranden stämmer bäst med artikel 177 i EG-fördraget. Det
bör finnas bärande skäl för att här välja en annan ordning än den som i
allmänhet gäller för inhämtande av förhandsavgöranden. Det saknas
sådana skäl. Att låta inhämta förhandsavgöranden är inte en så besvärlig,
resurskrävande eller juridiskt komplicerad procedur att det på grund
härav är befogat att förbehålla endast de högsta domstolarna denna rätt.
Visserligen bör utredningen och bevisläget i målet vara klarlagt innan
man kan ta ställning till om ett förhandsavgörande behöver inhämtas eller
ej. Det skulle på denna grund kunna hävdas att beslut om förhands-
avgörande lämpligen inte bör fattas förrän i en överinstans. Detta
argument är dock inte tillräckligt för att avhända också domstolar i första
instans möjligheten att när det är önskvärt inhämta förhandsavgörande
redan på det stadiet i processen. Även processekonomiska skäl talar
starkt för detta. Det skulle vara otillfredsställande om ett mål eller ärende
där det tidigt står klart att det är nödvändigt att inhämta ett förhands-
avgörande skulle behöva föras ända till sista instans för att åstadkomma
ett sådant. Då skulle de mellanliggande instansernas arbete riskera att bli
mer eller mindre meningslöst eftersom ett viktigt moment för en riktig
bedömning av målet skulle saknas. En sådan ordning skulle strida mot
principen att tyngdpunkten i processen skall ligga i första instans och att
allt relevant processmaterial skall finnas tillgängligt redan där. Den
tidsutdräkt som är förknippad med inhämtande av förhandsavgöranden
talar också för att ett sådant om möjligt bör inhämtas redan i första
instans.
Prop. 1996/97:164
75
Således bör alla domstolar vara berättigade att inhämta förhands- Prop. 1996/97:164
avgörande från EG-domstolen om Europolkonventionens tolkning i den
mån det behövs för att kunna avgöra ett pågående mål eller ärende.
Skall det vara obligatoriskt eller frivilligt för domstolarna i sista instans att
inhämta förhandsavgöranden?
Under diskussionerna om tilläggsprotokollet förutsattes att de stater
som så önskar skall kunna avge en deklaration som innebär att de
förbehåller sig rätten att i sin interna lagstiftning föreskriva att de
domstolar mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel skall vara
skyldiga att begära förhandsavgöranden om konventionens tolkning när
en sådan fråga uppkommer i ett mål som de handlägger. Modellen är
hämtad från artikel 177 i EG-fördraget som bygger på att det är
obligatoriskt för de högsta domstolarna och frivilligt för underinstansema
att inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen.
Frågan uppkommer vilken modell som bör väljas för svensk del när det
gäller Europolkonventionen. EG-fördragets regel gäller redan för de
svenska domstolarna som därigenom i vissa fall är skyldiga att begära
förhandsavgöranden ifråga om EG-rättens tolkning. Detta har hittills inte
utnyttjats i någon större utsträckning. För närvarande är nio svenska mål
anhängiggjorda vid EG-domstolen varav bara ett kommer från någon av
de högsta instanserna med tillämpning av den tvingande regeln.
Strävan mot enhetlighet inom rättssystemet talar naturligtvis för att
göra det obligatoriskt för de högsta domstolarna att begära förhands-
besked även rörande Europolkonventionens tolkning. För ett obliga-
torium talar också önskvärdheten av att få ett så brett underlag som
möjligt för EG-domstolens prejudikatbildning.
Ä andra sidan kan karaktären av mellanstatlighet i Europolsamarbetet
till viss del gå förlorat om en sådan skyldighet föreskrivs. Som tidigare
anförts är Europolkonventionens bestämmelser sådana att det bara i ett
fåtal fall skulle uppkomma sådana processuella situationer där det är
möjligt, och kanske i ännu färre fall befogat, att begära ett förhands-
avgörande. Att i det läget föreskriva en skyldighet för vissa domstolar att
göra detta skulle vara att ta till starkare medel än erforderligt för att
kunna bidra till konventionens enhetliga tolkning.
Ett annat förhållande som talar mot ett obligatorium på detta område är
den stora tidsutdräkt som är förknippad med en begäran om förhands-
avgörande. EG-domstolens handläggningstid för dessa mål är ungefär två
år. Under den tiden måste det nationella målet hållas vilande. Om en
fråga om att begära förhandsavgörande om Europolkonventionens
tolkning skulle uppkomma i ett brottmål är det, med hänsyn till den typ
av brottslighet som Europol rör, antagligt att den tilltalade är häktad. I ett
sådant läge, och i många andra fall, kan det vara till nackdel med en
tvingande föreskrift om att begära förhandsavgörande.
Övervägande skäl talar därför för att inte införa en regel som gör det
obligatoriskt för de högsta domstolarna att begära förhandsbesked.
76
Lagstiftning m.m
Prop. 1996/97:164
Den lagstiftning som föranleds av tilläggsprotokollet om EG-domstolens
förhandsavgöranden och den svenska förklaringen i anslutning till detta
behandlas i nästa avsnitt.
Riksdagens godkännande av förklaringen om svenska domstolars
möjligheter att begära förhandsavgörande av EG-domstolen innefattar
överlåtelse av beslutanderätt till EG-domstolen och bör därför ske med
tillämpning av regeln i 10 kap 5 § första stycket regeringsformen.
Regeringens förslag: En lag införs som innebär att svenska
domstolar ges möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-
domstolen om tolkning av bestämmelser i EU-konventioner som
Sverige har tillträtt. Lagen kompletteras med ett tillkännagivande där
det framgår vilka konventioner som avses och vilka villkor som gäller.
Den nya lagen skall inte hindra att bestämmelser om svenska
domstolars möjlighet att begära förhandsavgöranden, när så bedöms
lämpligare, tas in i särskild lag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förutom att
lagförslaget kompletterats med en föreskrift om att lagen inte gäller om
det i annan lag finns en särskild bestämmelse i ämnet.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran
så när som på ett redaktionellt påpekande.
Skälen for regeringens förslag
Möjligheten till förhandsavgöranden om tolkning av Ell-konventioner skall
införlivas i svensk rätt.
Vid Sveriges inträde i EU föreskrevs i lagen (1994:1500) med anledning
av Sveriges anslutning till Europeiska unionen att de fördrag och andra
instrument, rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges
anslutning hade antagits av de Europeiska gemenskaperna gäller som lag
här i landet med den verkan som följer av fördragen och andra
instrument.
Gemenskapsrättens regler (dvs. artikel 177 i EG-fördraget och
domstolens härtill anslutande praxis) om EG-domstolens behörighet att
avge för de nationella domstolarna bindande förhandsavgöranden i
tolkningsfrågor och domstolarnas skyldighet att begära sådana besked i
vissa fall gäller som svensk rätt i och med medlemskapet i EU. Därför
har det inte varit nödvändigt att utöver anslutningslagen vidta några
77
särskilda lagstiftningsåtgärder för att genomföra dessa bestämmelser. När
nu fråga uppkommer om att tillerkänna EG-domstolen rätt att meddela
förhandsavgöranden också beträffande tolkningen av den mellanstatliga
Europolkonventionen kommer frågan i ett annat läge. Denna rätt måste
införlivas i den svenska rättsordningen genom särskild lagstiftning.
Även om detta ärende enbart tar sikte på Europolkonventionen och
dess införlivande med svensk rätt finns det skäl att när nu frågan om
lagstiftning med anledning av förhandsavgöranden behandlas, även ta
hänsyn till andra konventioner inom den tredje pelaren eller eljest inom
EU:s ram. Det finns ett antal sådana konventioner som har undertecknats
av medlemsstaterna och där frågan om EG-domstolens roll står på
dagordningen på samma sätt som för Europolkonventionen. Det gäller
bl.a. beträffande två andra tredjepelarkonventioner som undertecknades
samtidigt med Europolkonventionen i juli 1995, nämligen konventionen
om användning av informationsteknik för tulländamål, den s.k. CIS-
konventionen och konventionen till skydd för EG:s finansiella intressen,
den s.k. bedrägerikonventionen samt ett protokoll till denna, det s.k.
korruptionsprotokollet. Även konventionen om delgivning i Europeiska
unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller
kommersiell natur, den s.k. delgivningskonventionen som nyligen har
antagits inom ramen för tredje pelaren har i ett särskilt protokoll regler
om förhandsavgörande. Frågor om förhandsavgöranden aktualiseras
också i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols
behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område, vilken
har artikel 220 i EG-fördraget som rättslig grund. Även EU:s konvention
om insolvensförfaranden, den s.k. konkurskonventionen, som är
upprättad men ännu inte undertecknad, bygger på artikel 220. För sådana
konventioner bör lagstiftningsfrågorna om förhandsavgöranden så långt
det är möjligt lösas på samma sätt som för tredjepelarkonventioner.
Även konventionen av den 19 juni 1980 om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser, den s.k. Romkonventionen, som inte direkt är grundad
på artikel 220 i EG-fördraget utan är ingången mellan medlemsstaterna i
EU, bör beaktas i sammanhanget.
Förhandsavgöranden och vissa bestämmelser i regeringsformen
EG-domstolens förhandsavgöranden är enligt EG-domstolens praxis, och
därmed på gemenskapsrättslig grund, bindande för den domstol som har
begärt ett sådant. En av de mest diskuterade rättsfrågorna inför den
svenska anslutningen till Europeiska unionen var hur detta förhåller sig
till reglema i 11 kap. 1 och 2 §§ regeringsformen om den högsta doms-
makten resp, förbudet för domstol att i ett enskilt fall att ta emot
instruktioner utifrån. I samband med riksdagsbehandlingen konstaterades
emellertid att det inte behövdes någon särskild regel i regeringsformen
om förhandsavgöranden från EG-domstolen (prop. 1993/94:114, s. 27 f).
Genom en överlåtelse av beslutanderätt enligt den då föreslagna, numera
genomförda, nya regeln i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen
Prop. 1996/97:164
78
skulle EG-domstolen nämligen ges rätt att meddela förhandsavgöranden Prop. 1996/97:164
till de svenska domstolarna.
Rättsläget är alltså klart vad gäller domstolens förhandsavgöranden
inom ramen för gemenskapsrätten. Däremot är konventioner som har
ingåtts inom ramen för tredje pelaren, och konventioner som har ingåtts
med stöd av artikel 220 i EG-fördraget eller på annan grund mellan
medlemsstater i EU, bindande endast i folkrättslig mening. När EG-
domstolen i sådana konventioner ges rätt att meddela förhands-
avgöranden som binder svenska domstolar måste man ta ställning till hur
detta förhåller sig till regeringsformens bestämmelser.
Vad gäller tredjepelarkonventioner förhåller det sig så att EU-
fördraget just när det gäller EG-domstolens kompetens kopplar samman
tredjepelarsamarbetet med gemenskapsrätten (artikel L.b jämförd med
artikel K.3.2c tredje stycket). EU-fördraget innebär på denna punkt att
om konventionerna innehåller bestämmelser som ger EG-domstolen
behörighet att meddela förhandsavgöranden så skall EG-rätten - dvs.
tillämpliga delar av artikel 177 i EG-fördraget och de principer som
domstolen lagt fast genom praxis, däribland nationella domstolars
bundenhet av EG-domstolens yttranden - tillämpas fullt ut på dessa
bestämmelser.
Andra konventioner saknar denna direkta fördragsmässiga koppling
mellan konventionsrätt och gemenskapsrätt på detta område. EG-
domstolens förhandsavgöranden måste ändå anses ha bindande kraft även
när det gäller dessa konventioner. Om inte, skulle systemet med
förhandsavgöranden förfela sitt syfte.
Överlåtelse av beslutanderätt
I 10 kap. 5 § regeringsformen finns bestämmelser om överlåtelse av
beslutanderätt till organ utanför riket. Enligt första stycket far riksdagen
överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna (EG) så länge
dessa har ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i
regeringsformen och den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna regel
tillkom i samband med den svenska anslutningen till EU. Andra till
fjärde stycket reglerar överlåtelse av beslutanderätt till andra än EG.
En överlåtelse av beslutsrätt till EG får till följd att gemenskapsrätten i
dessa delar far genomslag också på området för den konvention som
överlåtelsen avser och tar därigenom över nationella regler. Naturligtvis
bestäms gränserna av vilken beslutskompetens som överlåts i det
enskilda fallet av bestämmelserna i respektive konvention.
Vad gäller Europolkonventionen har innebörden av ett svenskt tillträde
till tilläggsprotokollet om EG-domstolens behörighet att lämna
förhandsavgöranden behandlats i föregående avsnitt. Sverige åtar sig
därigenom att ge domstolen en sådan behörighet och kommer genom
förklaringen också att åta sig att låta sina domstolar begära sådana. Att i
det läget i formell mening överlåta beslutskompetens till EG, närmare
bestämt EG-institutionen domstolen, så att dess förhandsavgöranden blir
79
bindande för svenska domstolar innebär inte annat än att Sverige Prop. 1996/97:164
uppfyller det åtagande som gjorts redan vid ingående av EU-fördraget,
nämligen att i överensstämmelse med artikel L.b låta gemenskapsrätten
få visst genomslag i de fall man i en tredjepelarkonvention anförtror åt
EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden.
Sverige bör alltså till EG överlåta beslutskompetens som innebär att
EG-domstolen i de fall svenska domstolar finner det nödvändigt för att
avgöra ett pågående mål eller ärende kan avge ett bindande för-
handsavgörande om tolkningen av Europolkonventionens bestämmelser.
Detta sker genom att riksdagen godkänner förklaringen om att EG-
domstolen ges behörighet att på begäran av svenska domstolar meddela
förhandsavgörande om Europolkonventionens tolkning
Processrättslig lagstiftning
En stat som tillträtt Europolkonventionen och tilläggsprotokollet har mte
därigenom givit sina domstolar rätten att begära förhandsavgöranden om
konventionens tolkning. Staten har ju som tidigare framgått valrätt på det
sättet att den kan tillträda protokollet och därigenom godkänna att
konventionen i och för sig far tolkas av EG-domstolen utan att
fördenskull låta sina egna domstolar få möjlighet att begära förhands-
avgöranden. För att denna rätt skall tillkomma statens egna domstolar
måste den avge en särskild förklaring om detta.
Enligt svensk rätt måste regler som följer av internationella åtaganden
införlivas i den svenska rättsordningen för att bli gällande här. Bestäm-
melser måste alltså införas som avspeglar det val som har träffats.
Den möjlighet för svenska domstolar att begära förhandsavgörande om
tolkningen av en mellanstatlig konvention som den svenska förklaringen
i anslutning till tilläggsprotokollet medför bör alltså införlivas i svensk
rätt genom lag. Som närmare utvecklats i föregående avsnitt kan både
allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar bli berörda av
en sådan lagstiftning. Specialdomstolama kommer knappast att bli
berörda av denna möjlighet såvitt avser Europolkonventionen, men det
kan inte uteslutas. En lagreglering bör dock göras generell.
Speciallag
Eftersom det inte utan avsevärt besvär går att passa in en sådan
lagreglering bland befintliga processrättliga regler talar övervägande skäl
för att reglera detta i en speciallag som är tillämplig för alla domstolar. I
detta sammanhang bör också beaktas att ett antal konventioner inom en
inte alltför avlägsen framtid kommer att tillträdas av Sverige där
motsvarande frågor blir aktuella och där man i några fall kan förutse att
även vissa specialdomstolar, som Arbetsdomstolen och Marknads-
domstolen, skulle kunna ha behov av att begära förhandsavgöranden.
En reglering bör vara utformad på så sätt att den täcker de olika
tekniska lösningar vad gäller EG-domstolens behörighet att meddela
förhandsavgöranden som förekommer i olika konventioner. Den mest
80
tekniskt komplicerade lösningen erbjuder utan tvekan Europol- Prop. 1996/97:164
konventionen och dess tilläggsprotokoll. Där är frågan löst genom en
vittgående valfrihet för statema i olika avseenden och även valfrihet för
domstolarna om inte annat föreskrivs i nationell rätt. Rent traktattekniskt
är Europollösningen också komplicerad eftersom tilläggsprotokollet bara
ger den rent formella behörigheten för EG-domstolen medan den
praktiska omfattningen av EG-domstolens befattning med dessa frågor
återfinns i staternas ensidiga förklaringar. Motsvarande reglering har
gjorts beträffande CIS-konventionen och bedrägerikonventionen.
Andra konventioner reglerar frågorna på ett enklare sätt. I kon-
kurskonventionen, som ännu inte har undertecknats, regleras dessa frågor
direkt i konventionen. Den bygger på frivillighet för domstolarna och
dess räckvidd är på så sätt inskränkt att det är dels direkt i konven-
tionstexten utpekade domstolar som är behöriga att begära förhands-
avgörande om konventionens tolkning och dels andra domstolar i
medlemsstaterna i deras egenskap av överrätt. För svensk del är Högsta
domstolen den domstol som utpekas.
Brysselkonventionen, eller rättare ett tilläggsprotokoll till denna, ger en
ganska likartad reglering. Skillnaden är att det är obligatoriskt för vissa
särskilt uppräknade domstolar att begära förhandsavgörande när detta
behövs. De domstolar som utpekas är de högsta domstolarna i varje
medlemsland. Enligt Sveriges anslutningsfördrag, som undertecknades i
september 1996, är det föreskrivet att, förutom Högsta domstolen och
Regeringsrätten, också Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen är
sådana domstolar som enligt konventionen skall begära förhands-
avgörande. Andra domstolar, vilka antingen är särskilt uppräknade i
artikel 37 i konventionen eller som utgör överrätter får också begära
sådana avgöranden. Romkonventionens reglering överensstämmer med
Brysselkonventionens i dessa avseenden. Till delgivningskonventionen är
fogat ett särskilt protokoll om EG-domstolens tolkning som innebär att
bl.a. särskilt utpekade domstolar i medlemsstaterna - för Sverige anges
här Högsta domstolen, Regeringsrätten, Arbetsdomstolen och
Marknadsdomstolen - får begära förhandsavgöranden.
Lagteknisk utformning
När det gäller den lagtekniska utformningen finns olika metoder som kan
användas. Ett sätt är meddela en generell lagbestämmelse där svenska
domstolar bemyndigas att begära förhandsavgöranden rörande tolkning
av EU-konventioner i enlighet med de bestämmelser som meddelas i
dessa och som kompletteras med ett tillkännagivande från regeringen om
vilka konventioner som omfattas av bestämmelsen och åtagandets
omfattning i övrigt, t.ex. vilka domstolar som berörs och om det är
obligatoriskt att i vissa fall begära förhandsavgörande. Då krävs inga
ytterligare lagstiftningsåtgärder utan det räcker med riksdagens beslut att
godkänna konventionen och att konventionen träder i kraft för att
regeringen skall kunna komplettera tillkännagivandet med en redovisning
81
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
av den nya konventionen och dess bestämmelser om förhands- Prop. 1996/97:164
avgöranden.
Ett annat sätt är att meddela en likaså generellt verkande lagbestäm-
melse av samma innebörd som den nyss nämnda men att i stället ta in
förteckningen över konventioner som lagen är avsedd att tillämpas på
direkt i lagtexten. Den praktiska skillnaden mellan metoderna är inte
särskilt stor eftersom frågan om godkännande av överenskommelsen och
överlåtelse av beslutanderätt till en EG-institution alltid måste prövas av
riksdagen.
Den förstnämnda metoden, som förordades i promemorian och som
har godtagits av remissinstanserna, bör väljas.
I en del fall torde det vara en lämpligare lösning att ta in bestämmelser
om förhandsavgöranden i en särskild lag. Det gäller t.ex. i de fall då det
är aktuellt att inkorporera själva konventionstexten i svensk rätt genom
en särskild lag. Det är då ofta naturligt att i anslutning till kon-
ventionstexten inkorporera även konventionens eller tilläggsprotokollets
bestämmelser om förhandsavgöranden. En sådan lösning föreslås t.ex.
för Romkonventionen i Ds 1996:7. För att göra det möjligt att i varje
enskilt fall välja den bästa lagtekniska lösningen bör promemorians
lagförslag kompletteras med en föreskrift som innebär att den generella
lagen inte gäller om det i annan lag finns en särskild bestämmelse i
ämnet. Regeringens tillkännagivande bör innehålla upplysningar även om
dessa konventioner. Därigenom åstadkommer man att domstolar och
enskilda på ett och samma ställe får information om vilka regler som
finns på området.
Konventionen och tilläggsprotokollet beräknas träda i kraft under första
halvåret 1998 och strävan är att organisationen Europol skall kunna
komma i verksamhet i mitten av 1998. Lagstiftningen med anledning av
konventionen och tilläggsprotokollet kommer därför att behöva vara i
kraft inom en inte alltför avlägsen framtid. Det finns därför skäl att låta
all föreslagen lagstiftning få träda i kraft redan den 1 januari 1998.
De kostnader som idag belastar Rikspolisstyrelsen och General-
tullstyrelsen för Europol är kostnaderna för att driva Europols
narkotikaenhet (ENE). Den svenska andelen av de totala kostnaderna för
ENE under 1997 är cirka 1,2 miljoner kronor. Kostnaden fördelas internt
82
så att polisen svarar för nittio procent och tullen för tio procent. Vidare
finns kostnaderna för utveckling och uppbyggnad av Europols
datasystem i Haag. Sveriges andel av dessa kostnader uppgår under 1997
till cirka 1,3 miljoner kronor och beräknas öka till minst det dubbla under
1998. Utvecklings- och driftskostnaderna för att anpassa de svenska
datasystemen uppgår enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen till drygt 14
miljoner kronor för år 1998, men bara till en eller två miljoner kronor för
de följande två åren. Driftskostnaderna beräknas till cirka 5 miljoner
kronor per år hos Rikspolisstyrelsen. Redan idag har både polisen och
tullen varsin sambandsman stationerad hos ENE i Haag. Kostnaden för
dessa är sammanlagt cirka 3 miljoner kronor per år. Sambandsmännen
betalas helt av respektive hemland och kostnaden proportioneras inte
mellan länderna på det sätt som bl.a. de administrativa kostnaderna gör.
Promemorian ger en relativt fyllig bild av Rikspolisstyrelsens
uppskattningar av sina interna kostnader idag för deltagande i ENE:s
arbete och utveckling av Europols datasystem.
Kostnaderna för Europol i framtiden är emellertid svåra att uppskatta.
Medlemsländerna måste komma överens om vilken ambitionsnivå med
avseende på personal och arbetsuppgifter som skall gälla för organisa-
tionen. Det står dock klart att kostnaderna kommer att öka avsevärt när
Europol kommer i full drift. För närvarande uppgår personalstyrkan för
ENE till cirka 70 personer och beräknas att öka med ett tiotal för år 1998.
Det är lika svårt att beräkna de framtida kostnaderna här hemma för
sambandsmännen eftersom även den kostnaden beror på vilken
ambitionsnivå för samarbetet som polisen och tullen väljer. En tumregel
är dock att en sambandsman kostar cirka 1,5 miljoner kronor per år.
För Datainspektionens del kommer Europol att medföra vissa ökade
arbetsuppgifter i dess roll som nationell tillsynsmyndighet, både internt i
Sverige och på det internationella planet. Detta medför att kostnaderna
för denna del av inspektionens verksamhet ökar.
Möjligheten för domstolarna att begära förhandsavgörande från EG-
domstolen om konventionens tolkning kommer knappast att medföra
några ökade kostnader för domstolsväsendet.
Regeringen överväger att i budgetarbetet inför år 1998 att avsätta medel
till Rikspolisstyrelsen för att förstärka kampen mot den internationella
brottsligheten. Detta kan naturligtvis bidra till att finansiera Europol-
samarbetet.
Vad gäller Datainspektionen kommer regeringen senare, när större
klarhet vunnits om de kostnader som Europolsamarbetet medför, att ta
ställning till om och i vilken utsträckning inspektionens resursbehov
påverkas. För Generaltullstyrelsen gäller samma förhållande. Allmänt
gäller dock att kostnader som uppstår till följd av Europolsamarbetet,
skall finansieras genom omprioriteringar inom berörda utgifts-
områdesramar.
Prop. 1996/97:164
83
Prop. 1996/97:164
En svensk domstol får begära förhandsavgörande från Europeiska
gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en inter-
nationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har ingåtts
inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige har
åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna. Om åtagandet
innebär en skyldighet för domstolar att begära förhandsavgörande,
gäller detta.
Om en annan lag innehåller någon bestämmelse om svensk domstols
rätt eller skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska
gemenskapernas domstol, gäller den bestämmelsen.
Regeringen ger i Svensk författningssamling till känna åtaganden
enligt första stycket och bestämmelser enligt andra stycket.
Genom lagen ges svenska domstolar möjlighet att begära förhands-
avgörande från EG-domstolen när detta framgår av en internationell
överenskommelse som ingåtts inom ramen för den europeiska unionen
(EU) och som Sverige har tillträtt. Lagen avser att öppna möjligheter att
införliva de regler om EG-domstolens behörighet att lämna förhands-
avgörande som har intagits i konventioner eller andra överenskommelser
av mellanfolkligt slag. Den skyldighet och möjlighet svenska domstolar
har att begära förhandsavgörande enligt artikel 177 i EG-fördraget faller
utanför lagens reglering eftersom detta följer av gemenskapsrätten och
lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen.
Att bestämmelsen tar sikte på konventioner och andra överens-
kommelser av mellanfolklig natur som ingåtts inom ramen för EU
innebär att inte bara de överenskommelser som ingåtts med uttrycklig
rättsgrund i en artikel i något av fördragen kan omfattas av bestämmelsen
utan den gäller också konventioner som ingåtts mellan EU:s medlems-
stater utan att ha direkt stöd av någon bestämmelse i EU-fördraget.
Bestämmelsen har generell räckvidd och skall täcka alla olika regle-
ringar med avseende på förhandsavgöranden som kan förekomma i EU-
konventioner. Uttrycket ”i den omfattning Sverige har åtagit sig detta i
förhållande till konventionsstatema” speglar detta förhållande. Det
svenska åtagandet kan som regel utläsas av själva konventions- eller
protokollstexten. Åtagandets omfattning kan dock ha preciserats i en
förklaring som har avgivits med stöd av konventionstexten. Ett exempel
på detta är just åtagandet i förhållande till Europolkonventionen. Sista
meningen i första stycket reglerar de fall då ett konventionsåtagande
84
innebär en skyldighet för vissa domstolar att inhämta förhandsavgörande Prop. 1996/97:164
om konventionens tolkning.
Skälen för bestämmelserna i andra och tredje styckena framgår av den
allmänna motiveringen till den lagtekniska utformningen i avsnitt 10.
Att de förhandsavgöranden som inhämtas från EG-domstolen är
bindande för domstolarna utvecklas närmare i den allmänna motive-
ringen i avsnitt 9 och i de inledande delarna av avsnitt 10.
Skälen till ändringen framgår av den allmänna motiveringen i avsnitt 7.
Skälen till ändringen framgår av den allmänna motiveringen i avsnitt 8.
85
Prop. 1996/97:164
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs följande
En svensk domstol får inhämta förhandsavgörande från Europeiska
gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en
internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har
ingåtts inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige
har åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna.
Om åtagandet innebär en skyldighet för domstolar att inhämta för-
handsavgörande, gäller detta.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
86
Prop. 1996/97:164
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
På framställning av polis- eller På framställning av polis- eller
åklagarmyndighet i Danmark, Fin- åklagarmyndighet i Danmark, Fin-
land, Island, Norge eller stat and, Island, Norge eller stat
ansluten till internationella kri- ansluten till internationella kri-
minalpolisorganisationen eller av minalpolisorganisationen eller av
denna organisation må rikspolis- denna organisation må rikspolis-
styrelsen eller, efter regeringens styrelsen eller, efter regeringens
bemyndigande, annan polismyn- bemyndigande, annan polismyn-
dighet förordna, att uppgift från dighet förordna, att uppgift från
polisregister skall meddelas när det polisregister skall meddelas när det
fordras för utredning i brottmål fordras för utredning i brottmål
eller utlänningsärende. Efter rege- eller utlänningsärende. Efter rege-
ringens bemyndigande äger riks- ringens bemyndigande äger riks-
polisstyrelsen för sådant ändamål polisstyrelsen för sådant ändamål
meddela uppgift från polisregister meddela uppgift från polisregister
till polis- eller åklagarmyndighet i till polis- eller åklagarmyndighet i
annan stat. annan stat. Uppgift från polis-
register får vidare meddelas till en
utländsk myndighet eller en mellan-
folklig organisation om detta följer
av en internationell överenskom-
melse som Sverige efter riksdagens
godkännande har tillträtt.
I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar, från
polisregister meddelas uppgift till myndighet i främmande stat om
medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som
uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.
På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts
meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
87
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-
melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha
följande lydelse.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Har en svensk myndighet fått Har en svensk myndighet fått
upplysningar eller bevismaterial upplysningar eller bevismaterial
från en främmande stat för att från en främmande stat för att
användas vid utredning av brott användas i underrättelseverksamhet
eller i ett rättsligt förfarande med om brott, vid utredning av brott
anledning av brott och gäller på eller i ett rättsligt förfarande med
grund av överenskommelse med anledning av brott och gäller på
den främmande staten villkor som grund av överenskommelse med
begränsar möjligheten att utnyttja den främmande staten villkor som
materialet, skall svenska myndig- begränsar möjligheten att utnyttja
heter följa villkoren oavsett vad materialet, skall svenska myn-
som annars är föreskrivet i lag eller digheter följa villkoren oavsett vad
annan författning. som annars är föreskrivet i lag eller
annan författning.
Bestämmelserna i första stycket gäller också ifråga om överens-
kommelse med en mellanfolklig organisation.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
88
Prop. 1996/97:164
Bilaga 2
I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda Europolkonventionen
för att därigenom kunna delta i ett fördjupat polissamarbete inom EU till
gagn för brottbekämpningen i såväl Sverige som EU i dess helhet.
Vidare föreslås att Sverige tillträder tilläggsprotokollet om förhands-
avgörande från EG-domstolen angående tolkningen av konventionen och
förklaringen med anledning av tilläggsprotokollet. Dessutom föreslås en
ny lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgöranden från
EG-domstolen och ändringar i lagen om polisregister och i lagen med
vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.
Europolkonventionens huvudsakliga funktion är som ett hjälpmedel i
kampen mot den internationella organiserade brottsligheten.
En sedan länge uttalad målsättning inom EU är att uppnå fri rörlighet
för personer, vilket skall ske genom avskaffande av personkontroller vid
EU:s inre gränser. För att förhindra att den gränsöverskridande
organiserade brottsligheten härigenom ges tillfälle att öka måste särskilda
åtgärder vidtas som kompensation för den uteblivna personkontrollen.
Europolsamarbetet är en av dessa kompensatoriska åtgärder varigenom
den svenska polisens operativa slagkraft förstärks genom att den får
tillgång till ett större och bredare utbud av information och kompetens.
Europolkonventionen ålägger medlemsstaterna att dels utan begäran
lämna ut vissa särskilda personuppgifter till Europol dels på begäran
lämna ut vissa andra uppgifter. Visst uppgiftslämnande är beroende av
om nationell rätt tillåter detta. Polisregisterlagen bör ändras för tillåta
utlämnande av uppgifter ur polisregister utan föregående begäran till
Europol. De uppgifter som berörs i Registerutredningens delbetänkande
Kriminalunderrättelseregister (SOU 1996:35) och som har betydelse för
åtagandena i Europolkonventionen berörs inte i närmare i promemorian.
Hemliga uppgifter från Europol måste enligt konventionen kunna förbli
hemliga i Sverige. Eftersom detta åliggande inte går längre än de
nuvarande bestämmelserna i sekretesslagen och polisregisterlagen krävs
89
inte någon utökning av det sekretessbelagda området. Vad beträffar
frågan om vilken räckvidd svenska bestämmelser om tystnadsplikt och
straffansvar för brott mot tystnadsplikt i vissa fall skall ha utanför landet
bör denna utredas i annat sammanhang.
Eftersom Europol är ett underrättelseorgan med utbyte av kriminal-
underrättelser mellan medlemsstater som huvudsakliga uppgift föreslås
att lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott-
målsområdet ändras för att omfatta även uppgifter i underrättelse-
verksamhet.
Konventionen ålägger medlemsstaterna att inrätta en nationell tillsyns-
myndighet med uppgift att kontrollera att all utväxling av person-
uppgifter mellan hemlandet och Europol sker i enlighet med nationell lag
och inte kränker den enskildes rätt. Det föreslås därför att Data-
inspektionen utses till sådan tillsynsmyndighet.
Tilläggsprotokollet till konventionen om EG-domstolens behörighet att
lämna förhandsavgöranden om konventionens tolkning har undertecknats
av Sverige. Sverige har också avgivit en förklaring i samband med
anledning av undertecknandet som kan ge de svenska domstolarna rätt att
utnyttja möjligheten att begära ett sådant förhandsavgörande.
I promemorian lämnas en ingående redogörelse för de överväganden
som gjorts i samband med undertecknande av protokollet och avgivande
av förklaringen, dessa går i huvudsak ut på att om det finns ett behov att i
svenska domstolar tolka en konventionsbestämmelse så talar detta för att
EG-domstolen skall ges behörighet att tolka konventionen. Men även om
det svenska behovet är litet eller nästan obefintligt så måste man
respektera att behovet kan vara större i andra länders rättssystem och inte
utifrån ett snävt nationellt perspektiv ställa sig utanför systemet.
Svenska domstolar föreslås därför fa begära förhandsbesked. Detta
bör, bl.a. av processekonomiska skäl, inte vara förbehållet domstolarna i
sista instans. Den processrättsliga regleringen föreslås ske genom den
särskilda lagen om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande
från EG-domstolen som bör bli generellt tillämplig i alla situationer där
möjligheten att begära förhandsavgörande följer av ett konventions-
åtagande inom ramen för EU.
Behörighet för EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden om
tolkning av EU-konventioner kräver att beslutskompetens överlåts till
EG med stöd av 10 kap 5 § regeringsformen.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 2
90
Prop. 1996/97:164
Bilaga 3
Följande remissinstanser har inkommit med remissyttranden.
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg,
Malmö tingsrätt, Länsrätten i Jönköpings län, Justitiekanslem,
Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande
rådet, Datainspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksarkivet, Länsstyrelsen
i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, Sveriges advokatsamfund och Tull/Kust, förbundet för
anställda i Tullverket och Kustbevakningen.
91
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
KONVENTION SOM UTARBETATS
PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K.3 I FÖRDRAGET OM
EUROPEISKA UNIONEN
OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ
(EUROPOLKONVENTIONEN)
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna konven-
tion, medlemsstater i Europeiska unionen,
SOM HÄNVISAR till rådets akt av den
SOM ÄR MEDVETNA OM de överhängande problem som följer av
terrorism, olaglig narkotikahandel och andra allvarliga former av inter-
nationell brottslighet,
SOM BEAKTAR att framsteg måste göras för att stärka solidariteten
och samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater, särskilt
genom att förbättra det polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna,
SOM BEAKTAR att dessa framsteg måste möjliggöra en ytterligare
förbättring av skyddet av allmän säkerhet och allmän ordning,
SOM BEAKTAR att upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol)
beslutades inom ramen för Fördraget om Europeiska unionen den
7 februari 1992,
SOM BEAKTAR Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 1993,
vilket förlägger Europol i Nederländerna, med säte i Haag,
SOM PÅMINNER OM den gemensamma målsättningen att förbättra
polissamarbetet rörande terrorism, olaglig narkotikahandel och andra
allvarliga former av internationell brottslighet genom ett permanent,
säkert och intensivt informationsutbyte mellan Europol och de nationella
enheterna i medlemsstaterna,
SOM UNDERFÖRSTÅR att de samarbetsformer som föreskrivs i
denna konvention inte far påverka andra bilaterala eller multilaterala
samarbetsformer,
SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att skyddet av individens rättigheter,
särskilt skyddet av personuppgifter, måste uppmärksammas speciellt,
även inom polissamarbetet,
SOM BEAKTAR att Europols aktiviteter såsom de beskrivs i denna
konvention kan utövas utan att det påverkar Europeiska gemenskapernas
behörighet och att Europol och Europeiska gemenskaperna, inom ramen
för Europeiska unionen, har ett gemensamt intresse av att upprätta
samarbetsformer som gör det möjligt för var och en av dem att utföra
sina respektive uppgifter så effektivt som möjligt,
HAR ENATS OM följande bestämmelser:
92
INNEHÅLL
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
|
Avdelning I |
Upprättande och arbetsuppgifter |
|
Artikel 1 |
Upprättande |
|
Artikel 2 |
Målsättning |
|
Artikel 3 |
Arbetsuppgifter |
|
Artikel 4 |
Nationella enheter |
|
Artikel 5 |
Sambandsmän |
|
Artikel 6 |
Datoriserat informationssystem för |
|
Avdelning 11 |
Informationsregister |
|
Artikel 7 |
Upprättande av ett informationsregister |
|
Artikel 8 |
Informationsregistrets innehåll |
|
Artikel 9 |
Rätt till tillgång till informationsregistret |
|
Avdelning III |
Arbetsregister för analysändamål |
|
Artikel 10 |
Insamling, behandling och användning av |
|
Artikel 11 |
Indexregister |
|
Artikel 12 |
Instruktion för upprättandet av register |
|
Avdelning IV |
Gemensamma bestämmelser om |
|
Artikel 13 |
Skyldighet att lämna ut uppgifter |
|
Artikel 14 |
Skyddsnivå för uppgifter |
|
Artikel 15 |
Ansvar för skyddet av uppgifter |
|
Artikel 16 |
Bestämmelser om upprättande av rapporter |
|
Artikel 17 |
Regler om användning 93 |
|
Prop. 1996/97:164 | |
|
Artikel 18 |
Överföring av uppgifter till tredje land och Bilaga 4 utomstående instanser |
|
Artikel 19 |
Rätt till tillgång |
|
Artikel 20 |
Rättelse och utplåning av uppgifter |
|
Artikel 21 |
Tidsfrister för bevarande och utplåning av |
|
Artikel 22 |
Bevarande och rättelse av uppgifter i akter |
|
Artikel 23 |
Nationell tillsynsmyndighet |
|
Artikel 24 |
Gemensam tillsynsmyndighet |
|
Artikel 25 |
Datasäkerhet |
|
Avdelning V |
Rättslig ställning, organisation och |
|
Artikel 26 |
Rättskapacitet |
|
Artikel 27 |
Europols organ |
|
Artikel 28 |
Styrelse |
|
Artikel 29 |
Direktör |
|
Artikel 30 |
Personal |
|
Artikel 31 |
Sekretess |
|
Artikel 32 |
Diskretions- och tystnadsplikt |
|
Artikel 33 |
Språk |
|
Artikel 34 |
Information till Europaparlamentet |
|
Artikel 35 |
Budget |
|
Artikel 36 |
Revision av räkenskaper |
|
Artikel 37 |
Överenskommelse om säte |
94
|
Avdelning VI |
Ansvar och rättsligt skydd |
|
Artikel 38 |
Ansvar för olaglig eller felaktig behandling |
|
Artikel 39 |
Annat ansvar |
|
Artikel 40 |
Tvistelösning |
|
Artikel 41 |
Privilegier och immunitet |
|
Avdelning VII |
Slutbestämmelser |
|
Artikel 42 |
Förbindelser med tredje land och |
|
Artikel 43 |
Ändring av konventionen |
|
Artikel 44 |
Reservationer |
|
Artikel 45 |
Konventionens ikraftträdande |
|
Artikel 46 |
Nya medlemsstaters anslutning till |
|
Artikel 47 |
Depositarie |
|
Bilaga som avses i Förklaringar |
i artikel 2 |
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
95
UPPRÄTTANDE OCH ARBETSUPPGIFTER
1. Medlemsstaterna i Europeiska unionen, nedan kallade ”medlems-
staterna” upprättar genom denna konvention en europeisk polisbyrå,
nedan kallad ”Europol”.
2. Europol är i varje medlemsstat knuten till en särskild nationell enhet
som har upprättats eller utsetts i enlighet med artikel 4.
1. Europol har som målsättning att, inom ramen för samarbetet mellan
medlemsstaterna och i enlighet med artikel K. 1.9 i Fördraget om
Europeiska unionen, förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i
medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggandet av och
kampen mot terrorism, den olagliga narkotikahandeln och andra all-
varliga former av internationell brottslighet, i den mån de faktiska om-
ständigheterna visar på förekomsten av en brottslig organisation eller
struktur och när två eller flera medlemsstater påverkas av dessa former
av brottslighet på ett sådant sätt att en gemensam åtgärd från med-
lemsstaterna är nödvändig, med hänsyn till brottens omfattning, svår-
hetsgrad och konsekvenser.
2. För att gradvis kunna förverkliga den målsättning som anges i
punkt 1, skall Europol inledningsvis förebygga och bekämpa den olagliga
narkotikahandeln, samt den olagliga handeln med nukleära och radio-
aktiva ämnen, de illegala nätverken för invandring, människohandeln och
handeln med stulna fordon.
Europol skall även, senast två år efter denna konventions ikraft-
trädande, behandla brott som begåtts eller misstänks bli begångna i
samband med terroristaktiviteter och som riktar sig mot liv, hälsa,
personlig frihet och egendom. Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande
som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen,
besluta att ge Europol i uppgift att behandla dessa terroristaktiviteter
innan tidsfristen har gått ut.
Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning
VI i Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift
att arbeta med andra former av brottslighet bland dem som räknas upp i
bilagan till denna konvention eller särskilda former av denna typ av
brottslighet. Innan beslutet fattas skall rådet ge styrelsen i uppdrag att
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
96
förbereda beslutet, och särskilt uppmärksamma hur det påverkar
Europols budget och personal.
3. Europols behörighet när det gäller en viss typ av brottslighet eller
särskilda former av en typ av brottslighet innefattar samtidigt:
1) Penningtvätt som har samband med dessa typer av brottslighet eller
deras särskilda former,
2) Brott som hör samman med sådan brottslighet,
Följande brott anses höra samman med sådan brottslighet och skall
beaktas i enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 8 och 10:
- brott som begås för att anskaffa medel till att begå sådana gärningar
som omfattas av Europols behörighet,
- brott som begås för att underlätta eller utföra sådana gärningar som
omfattas av Europols behörighet,
- brott som begås i syfte att undgå lagföring och straff för gärningar
som omfattas av Europols behörighet.
4. 1 denna konvention avses med behöriga myndigheter alla offentliga
organ i medlemsstaterna, i den utsträckning de enligt den nationella
lagstiftningen är behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet.
5. Den olagliga narkotikahandel som åsyftas i punkt 1 och 2 utgörs av
de brott som är uppräknade i artikel 3.1 i Förenta nationernas konvention
av den 20 december 1988 om den olagliga narkotikahandeln och
psykotropa ämnen, samt i de bestämmelser som ändrar eller ersätter
denna konvention.
1. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, skall
Europol i första hand ha följande arbetsuppgifter:
1) underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna,
2) inhämta, sammanställa och analysera information och under-
rättelser,
3) med hjälp av de nationella enheter som anges i artikel 4, utan
dröjsmål till behöriga myndigheter i medlemsstaterna överlämna den
information som berör dem och omedelbart underrätta dem om de
samband som konstaterats mellan brottsliga gärningar,
4) underlätta utredningar i medlemsstaterna genom att till de nationella
enheterna översända alla uppgifter som i det avseendet är relevanta,
5) ansvara för databaser som innehåller uppgifter i enlighet med
artiklarna 8, 10, och 11.
2. I syfte att förbättra samarbetet mellan och effektiviteten hos be-
höriga myndigheter i medlemsstaterna med hjälp av de nationella en-
heterna för att kunna uppnå de mål som anges i artikel 2.1 skall Europol
dessutom ha följande ytterligare arbetsuppgifter:
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
97
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
1) fördjupa de specialkunskaper som används vid de utredningar som
utförs av behöriga myndigheter i medlemsstaterna och ge råd om utred-
ningarna,
2) ge strategiska underrättelser för att underlätta och främja en effektiv
och rationell användning av disponibla resurser på nationell nivå for
operativa aktiviteter,
3) utarbeta allmänna lägesrapporter.
3. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, kan Europol
dessutom, med hjälp av den personal och de budgetresurser som den har
tillgång till och med de begränsningar som styrelsen fastställer, bistå
medlemsstaterna med råd och forskning på följande områden:
1) utbildning av medarbetare hos behöriga myndigheter,
2) organisation och utrustning av dessa myndigheter,
3) brottsförebyggande metoder,
4) tekniska och vetenskapliga polismetoder och utredningsmetoder.
1. Varje medlemsstat skall upprätta eller utse en nationell enhet med
ansvar för att utföra de uppgifter som anges i denna artikel.
2. Den nationella enheten är det enda sambandsorganet mellan Europol
och de nationella behöriga myndigheterna. Förhållandet mellan den
nationella enheten och de behöriga myndigheterna styrs av den nationella
rätten, särskilt av dess konstitutionella bestämmelser.
3. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att den nationella enheten kan utföra sina uppgifter och
särskilt att denna enhet har tillgång till lämplig nationell information.
4. De nationella enheternas uppdrag är att
1) på eget initiativ förse Europol med den information och de
underrättelser som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter,
2) tillgodose Europols önskemål om information, underrättelser och
råd,
3) uppdatera information och underrättelser,
4) med iakttagande av nationell rätt utnyttja och lämna ut information
och underrättelser till nytta för behöriga myndigheter,
5) tillställa Europol begäran om råd, information, underrättelser och
analyser,
6) till Europol överfora uppgifter för lagring i databaserna,
7) övervaka att varje utbyte av uppgifter mellan Europol och dem
själva sker enligt lag.
5. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter, såsom de
framgår av artikel K.2.2 i Fördraget om Europeiska unionen, är en
nationell enhet inte skyldig att i ett konkret fall överföra den information
och de underrättelser som anges i punkt 4.1, 4.2 och 4.6 samt i artikel 8
och 10, om överföringen
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
98
1) skadar väsentliga nationella säkerhetsintressen, eller
2) äventyrar resultatet av en pågående utredning eller en persons
säkerhet, eller
3) rör uppgifter från myndigheter eller upplysningar om särskilda
underrättelseaktiviteter inom området för statens säkerhet.
6. De kostnader som de nationella enheterna har för sambandet med
Europol skall bäras av medlemsstaterna och kan, med undantag för
anslutningskostnader, inte debiteras Europol.
7. Cheferna för de nationella enheterna skall sammanträda för att bistå
Europol med råd om så behövs.
1. Varje nationell enhet skall till Europol sända minst en sam-
bandsman. Antalet sambandsmän som medlemsstaterna kan sända till
Europol skall styrelsen avgöra genom enhälligt beslut. Detta beslut kan
när som helst ändras genom ett enhälligt styrelsebeslut. Med reservation
för de särskilda bestämmelserna i denna konvention, är dessa tjänstemän
underkastade den nationella rätten i sitt hemland.
2. Sambandsmännen skall ha i uppdrag från sin nationella enhet att
representera dess intressen inom Europol, i enlighet med hemlandets
nationella rätt och med iakttagande av de tillämpliga verk-
samhetsreglema för Europol.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 och 4.5 bidrar
sambandsmännen, inom ramen för den målsättning som anges i
artikel 2.1, till utbytet av information mellan sina respektive nationella
enheter och Europol, särskilt genom att
1) överföra information som kommer från respektive nationell enhet
till Europol,
2) översända upplysningar som kommer från Europol till respektive
nationell enhet, och
3) samarbeta med Europols tjänstemän genom att överföra information
till dem och ge dem råd om hur uppgifter om respektive medlemsstat
skall analyseras.
4. Samtidigt skall sambandsmännen, i enlighet med nationell rätt och
inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, bidra till utbytet
av information som kommer från de nationella enheterna och samordning
av åtgärder till följd av detta.
5.1 den utsträckning det är nödvändigt för att fullgöra de uppgifter som
avses i punkt 3, har sambandsmännen rätt att använda de olika registren
enligt tillämpliga bestämmelser som preciserats i relevanta artiklar.
6. Artikel 25 gäller i tillämpliga delar även sambandsmännens
verksamhet.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
99
7. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna
konvention skall sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gente-
mot Europol fastställas genom ett enhälligt styrelsebeslut.
8. Sambandsmännen skall åtnjuta de privilegier och den immunitet
som är nödvändiga för att utföra sina uppgifter i enlighet med bestäm-
melserna i artikel 41.2.
9. De lokaler som är nödvändiga för sambandsmännens verksamhet
skall kostnadsfritt ställas till medlemsstaternas förfogande av Europol i
Europols byggnad. Alla andra kostnader för sambandsmännens utsän-
dande och deras utrustning skall bäras av respektive medlemsstat, om
inte styrelsen, i samband med fastställandet av Europols budget, enhälligt
rekommenderar att undantag görs i ett särskilt fall.
DATORISERAT INFORMATIONSSYSTEM FÖR INSAMLADE
UPPGIFTER
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
1. Europol skall handha ett informationssystem som består av följande
delar:
1) det informationsregister som avses i artikel 7 med begränsat och
tydligt angivet innehåll, som tillåter snabb sökning av de uppgifter som
finns hos medlemsstaterna och hos Europol,
2) de arbetsregister av olika varaktighet som avses i artikel 10,
inrättade för analysändamål, och som innehåller detaljerad information,
och
3) det indexregister som innehåller delar som kommer från de
analysregister vilka anges i punkt 2, enligt vad som föreskrivs i
artikel 11.
2. Informationssystemet som upprättats av Europol får inte i något fall
samköras med andra system för automatiserad databehandling, med
undantag för de nationella enheternas system for automatiserad data-
behandling.
UPPRÄTTANDE AV ETT INFORMATIONSREGISTER
1. För att utföra sina uppgifter skall Europol upprätta och handha ett
datoriserat informationsregister. Informationsregistret, i vilket uppgifter
100
registreras direkt av medlemsstaterna som företräds av de nationella en-
heterna och sambandsmännen, med iakttagande av nationella förfaranden
samt av Europol vad gäller de uppgifter som tillhandahålls av tredje land
och utomstående instanser och de uppgifter som följer av analyser, skall
vara direkt åtkomligt för läsning, för de nationella enheterna, sambands-
männen, direktören, biträdande direktörerna och behöriga Europol-
tjänstemän.
De nationella enheternas direkta tillgång till informationsregistret för
de personer som avses i artikel 8.1.2 skall begränsas till att gälla endast
de identifierande uppgifter som föreskrivs i artikel 8.2. På begäran och
för en särskild undersökning skall samtliga uppgifter göras tillgängliga
för dem genom sambandsmännen.
2. Europol skall
1) vara behörigt att säkerställa att bestämmelserna om samarbete och
informationsregistrets handhavande följs, och
2) ansvara för att informationsregistret fungerar väl från teknisk och
användarsynpunkt. Europol skall särskilt vidta alla nödvändiga arrange-
mang för att garantera att de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och
25 angående informationsregistret genomförs korrekt.
3) I medlemsstaterna är det den nationella enheten som ansvarar för
förbindelserna med informationsregistret. Den är behörig särskilt vad
gäller de säkerhetsåtgärder som avses i artikel 25 - vilka är tillämpliga på
sådan datorutrustning som används på den berörda medlemsstatens
territorium -, vad gäller den kontroll som avses i artikel 21 samt, i den
mån den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar samt
förfaranden så fordrar, vad gäller en riktig tillämpning av denna
konvention på varje annat område.
INFORMATIONSREGISTRETS INNEHÅLL
1. Enbart de uppgifter som är nödvändiga för att Europol skall kunna
utföra sina arbetsuppgifter, med undantag av de uppgifter som rör brott
hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2, får lagras, ändras
och användas i informationsregistret. De uppgifter som införs skall gälla
1) personer som, i förhållande till den berörda medlemsstatens natio-
nella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett
brott inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2, eller som har
dömts för ett sådant brott, eller
2) personer för vilka vissa graverande omständigheter i förhållande till
nationell lagstiftning ger anledning anta att de kommer att begå brott
inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2.
2. De personuppgifter som avses i punkt 1 far enbart innehålla följande
upplysningar:
1) efternamn, efternamnet vid födelsen, förnamn och i förekommande
fall aliasnamn eller antagna namn,
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
101
2) födelsedatum och -ort,
3) medborgarskap,
4) kön,
5) vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt
speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken.
3. Förutom de uppgifter som avses i punkt 2 och omnämnandet av
Europol eller den nationella enhet som registrerat uppgifterna, får
nedanstående upplysningar om de personer som avses i punkt 1 lagras,
ändras och användas i informationsregistret:
1) brott och gämingsbeskrivning, inbegripet tid och plats,
2) de medel som använts eller misstänks kunna användas,
3) de berörda enheterna och deras aktbeteckningar,
4) misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation,
5) fällande domar, i den mån de rör brott inom Europols behörighet
enligt artikel 2.
Dessa uppgifter kan registreras även om de ännu inte hänvisar till
personer. 1 den mån Europol själv registrerar sådana uppgifter, skall den
förutom aktbeteckningen ange om uppgifterna överförts av tredje part
eller härrör från egna analyser.
4. Den ytterligare information som rör de kategorier av personer som
avses i punkt 1 och som finns hos Europol och hos de nationella
enheterna, kan på begäran överlämnas till varje nationell enhet och till
Europol. Vad gäller de nationella enheterna sker detta enligt deras
nationella lagstiftning.
I de fall där denna ytterligare information rör ett eller flera brott som
hör samman med sådan brottslighet, enligt definitionen i artikel 2.3 andra
stycket, skall den uppgift som lagrats i informationsregistret förses med
en upplysning för att utvisa förekomsten av brott som hör samman, för
att ge de nationella enheterna och Europol möjlighet att utbyta
information om sådana brott.
5. Om det förfarande som inletts gentemot den som berörs läggs ned,
eller om denne frikänns, skall uppgifterna som berörs av beslutet
utplånas.
RÄTT TILL TILLGÅNG TILL INFORMATIONSREGISTRET
1. Rätten att direkt registrera eller söka efter uppgifter i infor-
mationsregistret skall förbehållas de nationella enheterna, sambands-
männen och direktören, de biträdande direktörerna samt de av Europols
tjänstemän som vederbörligen har fatt befogenhet. Att söka uppgifter är
tillåtet i den mån det är nödvändigt för att utföra en närmare angiven
uppgift och skall genomföras med hänsyn tagen till lagar, och andra för-
fattningar samt till förfaranden hos den enhet som genomför den, om inte
annat följer av kompletterande bestämmelser i denna konvention.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
102
2. Endast den enhet som har registrerat uppgifter är berättigad att Prop. 1996/97:164
ändra, rätta eller utplåna dem. Om en enhet har anledning att tro att Bilaga 4
uppgifter som avses i artikel 8.2 är felaktiga, eller om den önskar
komplettera dem, skall den omedelbart underrätta den enhet som har
infört dem, vilken är skyldig att omedelbart undersöka detta meddelande
och, om det är befogat, att omedelbart ändra, komplettera, rätta eller
utplåna uppgifterna. Om systemet innehåller uppgifter som avses i ar-
tikel 8.3 rörande en person, kan varje enhet registrera andra uppgifter
som avses i artikel 8.3 för att komplettera dem. Om uppgifterna står i
uppenbar motsägelse till varandra, skall de berörda enheterna själva kom-
ma överens. Om en enhet har för avsikt att helt utplåna personuppgifter
som avses i artikel 8.2 som den har registrerat och uppgifter som avses i
artikel 8.3 rörande denna person har införts av andra enheter, överförs
ansvaret för skyddet av uppgifterna som avses i artikel 15.1 och rätten att
ändra, komplettera, rätta och utplåna uppgifter som avses i artikel 8.2 till
den enhet som först registrerade uppgifter som avses i artikel 8.3 om
denna person. Den enhet som föreslår att uppgifterna utplånas skall
informera den enhet på vilken ansvaret för skyddet av uppgifterna
överförs om detta.
3. Den enhet som söker efter, registrerar eller ändrar uppgifter i
informationsregistret är ansvarig för att sökningen, registreringen eller
ändringarna är lagliga och denna enhet måste kunna identifieras.
Överföringen av information mellan de nationella enheterna och de
behöriga myndigheterna i medlemsstaterna regleras av nationell lag-
stiftning.
AVDELNING III
ARBETSREGISTER FÖR ANALYSÄNDAMÅL
ARTIKEL 10
INSAMLING, BEHANDLING OCH ANVÄNDNING AV
PERSONUPPGIFTER
1.1 den mån det är nödvändigt för att uppnå den målsättning som avses
i artikel 2.1 kan Europol, förutom uppgifter som ej rör enskilda personer
lagra, ändra och i andra register använda uppgifter om brott som omfattas
av dess behörighet i enlighet med artikel 2.2, inbegripet uppgifter rörande
brott som hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2 och som
är avsedda för specifikt analysarbete, och som rör
1) de personer som avses i artikel 8.1,
2) personer som kan kallas att vittna vid förundersökningar rörande
brott eller vid eventuella efterföljande straffrättsliga förfaranden,
3) personer som blivit offer för något av de brott som utreds eller för
vilka det finns vissa fakta som ger anledning anta att de skulle kunna bli
offer för ett sådant brott,
103
4) kontakter eller medhjälpare, samt
5) personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.
Insamlingen, lagringen och behandlingen av de uppgifter som uppräk-
nas i artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 ja-
nuari 1981 om skyddet för personer vad gäller automatisk databe-
handling av personuppgifter, tillåts endast om de är strikt nödvändiga
med hänsyn till ändamålet med det berörda registret och om dessa
uppgifter kompletterar andra personuppgifter som registrerats i samma
register. Det är förbjudet att välja ut en särskild kategori av personer
enbart från uppgifter i artikel 6 första meningen i Europarådets konven-
tion av den 28 januari 1981 i strid med de ovan nämnda ändamåls-
reglema.
Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning
VI i Fördraget om Europeiska unionen, anta tillämpningsföreskrifter för
de register som utarbetats av styrelsen och som bl.a. innehåller ytterligare
upplysningar rörande de kategorier av personuppgifter som föreskrivs i
denna artikel och bestämmelser om dessa uppgifters datasäkerhet och om
intern kontroll av användningen av uppgifterna.
2. Dessa register skapas för analysändamål, vilket definieras som
hopsamlandet, behandlingen eller användandet av uppgifter för att
underlätta förundersökningar. Varje förslag till analys skall innebära att
en analysgrupp bildas som, i enlighet med de uppgifter och uppdrag som
fastslås i artikel 3.1-3.2 och artikel 5.3, nära sammanför följande
deltagare:
1) analytiker och andra tjänstemän från Europol som utsetts av
Europols ledning. Endast analytikerna har rätt att registrera och använda
uppgifter i det register som avses,
2) sambandsmän och/eller sakkunniga från de medlemsstater som
uppgifterna kommer från eller som berörs av analysen på det sätt som
avses i punkt 6.
3. Om inte annat följer av artikel 4.5, skall de nationella enheterna, på
Europols begäran eller på eget initiativ, till Europol översända alla
uppgifter som Europol behöver för att utföra de arbetsuppgifter som
beskrivs i artikel 3.1.2. Medlemsstaterna skall endast översända upp-
gifterna om bearbetning av dessa för brottsförebyggande, analys och
brottsbekämpning också är tillåten enligt deras nationella lagstiftning.
Beroende på hur känsliga uppgifterna är, kan uppgifter som kommer
från nationella enheter på alla lämpliga sätt sändas direkt till
analysgrupperna, vare sig det sker genom de berörda sambandsmännen
eller inte.
4. Om det kan antas att andra underrättelser än de som avses i punkt 3
är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter
enligt artikel 3.1.2, kan Europol begära att följande instanser på lämpligt
sätt översänder motsvarande uppgifter
1) Europeiska gemenskaperna och de offentligrättsliga organ som
inrättats med stöd av fördragen om upprättandet av gemenskaperna,
2) andra offentligrättsliga organ som inrättats inom ramen för
Europeiska unionen,
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
104
3) organ som inrättats med stöd av en överenskommelse mellan två
eller flera medlemsstater i Europeiska unionen,
4) tredje land,
5) internationella organisationer och deras underställda offent-
ligrättsliga organ,
6) andra offentligrättsliga organ som inrättats genom en
överenskommelse mellan två eller flera stater,
7) internationella kriminalpolisorganisationen, (IPCO - Interpol).
Europol kan även på samma villkor och genom samma kanaler ta emot
information som sänds från dessa olika instanser på deras eget initiativ.
Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen och efter att ha rådfrågat styrelsen,
anta regler som Europol skall följa på området.
5. Om Europol inom ramen för andra konventioner har fått tillgång till
data från andra informationssystem, kan den på detta sätt använda
personuppgifter om det är nödvändigt för att den skall utföra sina
arbetsuppgifter enligt artikel 3.1.2.
6. Om analysen är av allmän karaktär och av strategiskt slag, skall alla
medlemsstater, genom förmedling av sambandsmän och/eller experter
delges arbetets resultat, särskilt genom att Europols rapporter översänds
till dem.
Om en analys rör särskilda fall som inte berör alla medlemsstater och
som har ett direkt operativt syfte skall företrädarna för följande med-
lemsstater delta:
1) de från vilka de uppgifter härstammar, som har lett till att ett beslut
om analysregister fattades, eller som berörs omedelbart av dem, och de
som analysgruppen senare inbjuder att ansluta sig eftersom de kommer
att beröras i samma omfattning,
2) de som vid rådfrågningen av indexregistret visar sig ha behov av att
ta del av uppgifter och som gör detta gällande under de villkor som anges
i punkt 7.
7. Det är de bemyndigade sambandsmännen som skall göra gällande
behovet av att ta del av uppgifter. Varje medlemsstat utser och
bemyndigar för detta ändamål ett begränsat antal sådana sambandsmän.
De översänder en förteckning över dessa till styrelsen.
Behovet av att ta del av uppgifter enligt punkt 6 skall göras gällande av
en sambandsman i en motiverad skrivelse som godkänts av dennes
överordnade myndighet i dennes medlemsstat och som sänts till alla
deltagare i analysen. Sambandsmännen blir därefter fullt ut delaktig i den
pågående analysen.
Om en invändning reses inom analysgruppen, skjuts sambands-
mannens deltagande upp till dess att ett förlikningsförfarande avslutats
och som kan bestå av tre på varandra följande faser, nämligen
1) analysdeltagama skall bemöda sig om att komma överens med den
sambandsman som har gjort gällande sitt behov av att ta del av uppgifter.
Detta får ta högst åtta dagar i anspråk,
2) om oenigheten består, skall cheferna för de berörda nationella
enheterna och ledningen för Europol sammanträda inom tre dagar,
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
105
3) om oenigheten fortfarande består, skall företrädarna för de berörda Prop. 1996/97:164
parterna i Europols styrelse sammanträda mom åtta dagar. Om den Bilaga 4
berörda medlemsstaten inte avstår från att göra gällande sitt behov att ta
del av uppgifter, skall dess fulla deltagande genomföras genom ett beslut
grundat på samförstånd.
8. Den medlemsstat som överför data till Europol skall själv bedöma
dess känslighetsgrad och hur denna känslighet varierar. Varje spridning
eller operativ användning av analysuppgifter skall beslutas i samråd med
analysdeltagama. En medlemsstat som ansluter sig till en pågående
analys får särskilt inte sprida eller använda uppgifter utan att i förväg
komma överens om detta med de medlemsstater som i första hand berörs.
ARTIKEL 11
INDEXREGISTER
1. Europol skall upprätta ett indexregister över de uppgifter som finns
lagrade i de register som avses i artikel 10.1.
2. Direktören, biträdande direktörerna, de Europoltjänstemän som
vederbörligen befullmäktigats samt sambandsmännen har rätt att rådfråga
indexregistret.
Indexregistret skall vara sådant att det på grundval av de uppgifter som
rådfrågas för den sambandsman som rådfrågar registret klart framgår att
de register som avses i artiklarna 6.1.2 och 10.1 innehåller uppgifter som
berör dennes hemstat. Sambandsmännens tillgång skall bestämmas på ett
sådant sätt att det är möjligt att avgöra om en viss uppgift finns lagrad
eller inte, men så att varje kontroll eller slutledning vad beträffar
registrens innehåll förhindras.
3. Styrelsen skall enhälligt besluta om ytterligare villkor för upp-
rättandet av indexregistret.
ARTIKEL 12
INSTRUKTION FÖR UPPRÄTTANDET AV REGISTER
1. För varje automatiserat dataregister med personuppgifter som
Europol handhar enligt artikel 10 inom ramen för sina arbetsuppgifter
skall Europol i instruktioner för upprättandet, som godkänts av styrelsen,
ange följande
1) registrets benämning,
2) registrets ändamål,
3) de kategorier av personer om vilka uppgifter finns registrerade,
4) den typ av uppgifter som skall lagras och eventuellt de uppgifter
som är strikt nödvändiga bland de som räknas upp i artikel 6 första
meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981,
106
5) de olika typer av personuppgifter som ger tillgång till hela registret,
6) överföringen eller registreringen av uppgifter som skall lagras,
7) de förutsättningar under vilka personuppgifter som lagrats i registret
kan översändas, samt till vilka mottagare och enligt vilket förfarande,
8) tidsfristerna för kontroll av uppgifter och den tid under vilken de
lagras,
9) hur rapporter skall upprättas. Den gemensamma tillsynsmyndighet
som avses i artikel 24 skall omedelbart underrättas av Europols direktör
om förslaget till instruktion för upprättandet av ett sådant register och
skall tillställas akten för att kunna göra nödvändiga påpekanden för
styrelsen.
2. Om det vid fara i dröjsmål inte är möjligt att få styrelsens
godkännande enligt punkt 1, kan direktören på eget initiativ eller på de
berörda medlemsstaternas begäran genom ett motiverat beslut upprätta
ett register. Denne skall samtidigt underrätta styrelsemedlemmarna om
detta. Det förfarande som avses i punkt 1 skall då genast påbörjas och
avslutas så snart som möjligt.
SKYLDIGHET ATT LÄMNA UT UPPGIFTER
Europol skall utan dröjsmål till de nationella enheterna, och på deras
begäran till deras sambandsmän, överlämna alla uppgifter som rör
medlemsstaten i fråga och de samband som har kunnat konstateras
mellan brott som omfattas av Europols behörighet enligt artikel 2. Även
andra uppgifter och underrättelser om andra allvarliga brott som Europol
far kunskap om när den utför sina uppgifter far överföras.
1. Senast när denna konvention träder i kraft skall varje medlemsstat
inom ramen för tillämpningen av denna konvention vidta de lag-
stiftningsåtgärder som, vad avser behandlingen av personuppgifter i
register, behövs för att säkerställa en skyddsnivå som i varje fall
motsvarar den som följer av tillämpningen av principerna i Europarådets
konvention av den 28 januari 1981 och härvid skall den ta hänsyn till
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
107
Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den
17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter.
2. Överföringen av personuppgifter som avses i denna konvention kan
inte påbörjas förrän de dataskyddsregler som föreskrivs i punkt 1 har trätt
i kraft på varje medlemsstats territorium som deltar i överföringen.
3. Europol skall när den samlar in, behandlar och använder person-
uppgifter iaktta principerna i Europarådets konvention av den 28 januari
1981 och i Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15
av den 17 september 1987.
Europol skall iaktta dessa principer även för de icke databehandlade
uppgifter som den har i register, det vill säga alla strukturerade samlingar
av personuppgifter som är tillgängliga enligt bestämda kriterier.
ANSVAR FÖR SKYDDET AV UPPGIFTER
1. Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention,
skall ansvaret för de uppgifter som lagras hos Europol, i synnerhet huru-
vida insamlingen och överföringen till Europol samt registreringen,
exaktheten, uppdateringen och kontrollen av lagringstidsfristema enligt
lag, ligga hos:
1) den medlemsstat som har registrerat eller överfört uppgifterna,
2) Europol, vad beträffar uppgifter som överförts till Europol av tredje
man eller som är resultatet av Europols analysarbete.
2. Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention,
skall Europol dessutom ansvara för alla de uppgifter som den tar emot
och behandlar, vare sig de finns i det informationsregister som avses i
artikel 8, i de register som upprättats för analysändamål enligt artikel 10,
i indexregistret som avses i artikel 11 eller i de register som avses i
artikel 14.3.
3. Europol skall lagra uppgifter på ett sådant sätt att det går att
identifiera de medlemsstater eller den tredje man som har överfört dem,
eller konstatera att de är resultat av Europols analysarbete.
BESTÄMMELSER OM UPPRÄTTANDE AV RAPPORTER
Europol skall i genomsnitt upprätta rapporter om minst var tionde
åtkomst som rör personuppgifter - och för varje begäran som görs inom
ramen för informationsregistret enligt artikel 7 - för att kontrollera att de
är lagliga. Uppgifterna i dessa rapporter får användas endast för detta
ändamål av Europol och av de tillsynsmyndigheter som avses i artiklarna
23 och 24 och skall utplånas efter sex månader, om de inte är nödvändiga
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
108
för en pågående kontroll. Styrelsen skall anta detaljbestämmelser efter att Prop. 1996/97:164
ha hört den gemensamma tillsynsmyndigheten. Bilaga 4
1. De personuppgifter som tas ur informationsregistret, indexregistret
eller de register som skapats för analysändamål och de uppgifter som
meddelats på annat lämpligt sätt får överföras eller användas av med-
lemsstaternas behöriga myndigheter endast för att förebygga och be-
kämpa brottslighet som omfattas av Europols behörighet och andra
allvarliga former av brottslighet.
De uppgifter som avses i första stycket skall användas enligt lag-
stiftningen i den medlemsstat som ansvarar för de myndigheter som
använder uppgifterna.
Europol får använda de uppgifter som avses i punkt 1 endast för att
utföra de arbetsuppgifter som föreskrivs i artikel 3.
2. Om en medlemsstat, tredje land eller en sådan utomstående instans
som avses i artikel 10.4 lämnar vissa uppgifter och påpekar att dessa är
underkastade särskilda användningsrestriktioner i denna stat eller instans
skall dessa restriktioner även respekteras av användaren förutom i de
särskilda fall när den nationella rätten kräver att man gör avsteg från
användningsrestriktionema till förmån för rättsliga myndigheter, lag-
stiftande organ eller alla andra självständiga instanser som upprättats
genom lag och som ansvarar för tillsynen av de behöriga myndigheter
som avses i artikel 2.4. I sådana fall kan uppgifterna användas endast
efter samråd med den stat som överfört uppgifterna, vars intressen och
åsikter i möjligaste mån måste beaktas.
3. Användningen av uppgifter för andra ändamål eller av andra myn-
digheter än dem som avses i artikel 2 är endast möjlig efter tillstånd ffån
den medlemsstat som överfört uppgifterna och i den mån denna
medlemsstats nationella lagstiftning tillåter det.
1. Europol får på de villkor som fastställs i punkt 4 överföra person-
uppgifter som den förfogar över till tredje land och utomstående instan-
ser enligt artikel 10.4 när
1) denna åtgärd i det enskilda fallet är nödvändig för att förebygga och
bekämpa brott som omfattas av Europols behörighet i enlighet med
artikel 2,
109
2) en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna säkerställs i detta land eller
hos denna instans, och
3) denna åtgärd är tillåten enligt de allmänna reglema enligt punkt 2.
2. Enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om
Europeiska unionen och med beaktande av de omständigheter som avses
i punkt 3, skall rådet enhälligt anta allmänna regler för hur Europol skall
överföra personuppgifter till tredje land och utomstående instanser enligt
10.4. Styrelsen skall förbereda rådets beslut och rådfråga den gemen-
samma tillsynsmyndighet som avses i artikel 24.
3. Tillräckligheten hos den dataskyddsnivå som erbjuds av tredje land
och utomstående instanser enligt artikel 10.4 skall bedömas med beaktan-
de av samtliga omständigheter i samband med överföringen av person-
uppgifter, särskilt
1) slag av uppgifter,
2) deras ändamål,
3) hur länge behandlingen beräknas pågå, och
4) de allmänna eller särskilda bestämmelser som är tillämpliga på
tredje land eller utomstående instanser enligt artikel 10.4.
4. Om de åsyftade uppgifterna har överförts till Europol av en med-
lemsstat, får Europol överföra dem till tredje land och utomstående
instanser endast med medlemsstatens samtycke. Medlemsstaten kan för
detta ändamål ge ett preliminärt samtycke, generellt eller inte, vilket kan
återkallas när som helst.
Om uppgifterna inte överförts av en medlemsstat, skall Europol för-
säkra sig om att överföringen inte är av den karaktären att den
1) hindrar en medlemsstat från att vederbörligen utföra de arbets-
uppgifter som hör till dess behörighet, eller
2) hotar den allmänna säkerheten och den allmänna ordningen i en
medlemsstat eller riskerar att skada staten på något sätt.
5. Europol är ansvarig för att överföringen är laglig. Europol skall ta
vederbörlig hänsyn till överföringen och dess motiv. Överföringen är
tillåten endast om mottagaren förpliktar sig att utnyttja uppgifterna
endast för de ändamål for vilka de överförs. Detta gäller inte sådan
överföring av personuppgifter som begärs av Europol.
6. Om en överföring enligt punkt 1 rör sekretessbelagda uppgifter är
överföring tillåten endast om det finns en överenskommelse om sekretess
mellan Europol och mottagaren.
1. Envar som önskar utnyttja sin rätt att utan avgift få tillgång till eller
kontrollera sådana uppgifter om honom eller henne själv som Europol
lagrar, får i detta syfte begära detta i valfri medlemsstat hos behörig
nationell myndighet, som därefter utan dröjsmål skall underrätta Europol
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
110
om detta och meddela personen i fråga att Europol kommer att svara
denne direkt.
2. Begäran skall behandlas i sin helhet av Europol inom tre månader
efter det att den behöriga nationella myndigheten i medlemsstaten
mottagit den.
3. Envars rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv eller att låta
kontrollera dem skall utövas med iakttagande av lagstiftningen i den
medlemsstat där denna ansökan görs, med beaktande av följande be-
stämmelser:
När lagen i den anmodade medlemsstaten föreskriver överföring av
uppgifter, skall denna vägras i den mån det är nödvändigt för att
1) Europol vederbörligen skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,
2) skydda medlemsstaternas säkerhet och allmän ordning eller för att
bekämpa brott,
3) skydda utomståendes rättigheter och friheter,
och följaktligen kan inte den berörda personens intresse av överföring
av uppgifter ta överhanden.
4. Rätten att få tillgång till uppgifter skall utövas under iakttagande av
punkt 3 enligt följande förfaranden:
1) Beslut om att lämna ut uppgifter som förts in i informationsregistret
enligt artikel 8 får inte fattas utan att den medlemsstat som har fört in
uppgifterna och de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna
lämnas ut får en möjlighet att i förväg yttra sig över detta och, i före-
kommande fall, förbjuda att uppgifterna lämnas ut. Vilka uppgifter som
får lämnas ut och villkoren för detta skall anges av den medlemsstat som
har fört in uppgifterna.
2) Uppgifter som förts in i informationsregistret av Europol får lämnas
ut endast om de medlemsstater som direkt berörs av att de lämnas ut fått
möjligheten att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande fall,
förbjuda att uppgifterna lämnas ut.
3) Uppgifter som förts in i arbetsregistret för analysändamål enligt
artikel 10 får lämnas ut endast om enighet om detta råder mellan Europol
och de medlemsstater som deltar i analysen enligt artikel 10.2 och den
eller de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas ut.
Om en eller flera medlemsstater eller Europol motsatt sig att upp-
gifterna lämnas ut, skall Europol underrätta personen i fråga att nöd-
vändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan
röja om han är känd eller inte.
5. Rätten att kontrollera uppgifter skall utövas enligt följande för-
faranden:
När tillämplig nationell rätt inte föreskriver överföring rörande upp-
gifter eller om det endast gäller en begäran om kontroll skall Europol i
nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna kontrollera och
underrätta personen i fråga att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits,
utan att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte.
6. Europol skall vid besvarandet av en begäran om kontroll av eller
tillgång till uppgifter informera personen i fråga om rätten att överklaga
hos den gemensamma tillsynsmyndigheten om denne inte är nöjd med
beslutet. Personen i fråga kan också överklaga hos den gemensamma
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
111
tillsynsmyndigheten om begäran inte besvarats inom den tidsfrist som Prop. 1996/97:164
anges i denna artikel. Bilaga 4
7. Om den som inkommit med en begäran överklagar beslutet till den
gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 24, skall denna myn-
dighet handlägga ärendet.
När överklagandet rör överföring av uppgifter som en medlemsstat fört
in i informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten
fatta sitt beslut i enlighet med den nationella rätten i den medlemsstat i
vilken begäran framställdes. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall
i förväg samråda med den nationella tillsynsmyndigheten eller den
behöriga domstolen i den medlemsstat som infört uppgiften. Den
nationella tillsynsmyndigheten eller behöriga domstolen skall genomföra
nödvändiga kontroller för att särskilt avgöra om beslutet att vägra
tillgång givits i enlighet med bestämmelserna i punkterna 3 och 4 första
stycket i denna artikel. 1 sådant fall skall beslutet, som i förekommande
fall kan innebära ett förbud mot att uppgifterna lämnas ut, fattas av den
gemensamma tillsynsmyndigheten i nära samråd med den nationella
tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen.
När överklagandet rör överföring av uppgifter som Europol fört in i
informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för
analysändamål och om Europol eller en medlemsstat fortfarande mot-
sätter sig detta, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten, efter att ha
hört Europol eller medlemsstaten, fatta sitt beslut med två tredjedelars
majoritet för att bortse från deras önskemål. Om denna majoritet inte kan
uppnås skall den gemensamma tillsynsmyndigheten meddela den som
inkommit med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan
att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte.
När överklagandet rör kontroll av uppgifter som en medlemsstat fört in
i informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten
försäkra sig om att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt
sätt, i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten i den stat som
har registrerat uppgifterna. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall
meddela den som inkommit med en begäran att nödvändiga kontroll-
åtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han är
känd eller inte.
När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol fört in i
informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för
analysändamål, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig
om att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt av
Europol. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som
inkommit med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan
att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte.
8. Bestämmelserna ovan skall i tillämpliga delar gälla för icke data-
behandlade uppgifter som Europol innehar i form av register, det vill
säga alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är tillgängliga
enligt bestämda kriterier.
112
RÄTTELSE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER
1. Om det visar sig att uppgifter som lagras av Europol, vilka har
överförts dit av tredje land eller utomstående instanser, eller som är
resultatet av Europols analysverksamhet, är behäftade med fel eller att
deras införing eller lagring strider mot bestämmelserna i denna
konvention, är Europol skyldigt att rätta dessa uppgifter eller att utplåna
dem.
2. Om de uppgifter som är felaktiga eller strider mot bestämmelserna i
denna konvention har förts in till Europol direkt av medlemsstaterna är
medlemsstaterna skyldiga att rätta eller utplåna dem tillsammans med
Europol. Om felaktiga uppgifter överförts på något annat lämpligt sätt
eller om felaktigheterna hos uppgifter som härrör från medlemsstaterna
beror på en överföring som är felaktig eller som strider mot bestäm-
melserna i denna konvention eller felaktigheterna beror på en re-
gistrering, hantering eller lagring av Europol som är felaktig eller som
strider mot bestämmelserna i denna konvention, är Europol skyldigt att
rätta dem eller utplåna dem i samarbete med de berörda medlemsstaterna.
3. I de fall som avses i punkt 1 och 2 skall alla mottagare av dessa
uppgifter informeras utan dröjsmål. Mottagarna har samma skyldighet att
genomföra rättelsen eller utplåningen av dessa uppgifter.
4. Varje person har rätt att begära hos Europol att felaktiga uppgifter
som berör honom rättas eller utplånas.
Europol skall informera personen i fråga att rättningen eller utplå-
ningen av uppgifter som berör denne har ägt rum. Om personen i fråga
inte är nöjd med Europols svar eller om han inte fått något svar inom tre
månader, kan denne vända sig till den gemensamma tillsynsmyndigheten.
1. Uppgifterna i register får inte bevaras av Europol längre än vad som
är nödvändigt för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter.
Huruvida det är nödvändigt att fortsätta att lagra uppgifterna skall under-
sökas senast tre år efter deras införande. Kontrollen av uppgifter som
bevaras i informationssystemet och av deras utplåning skall utföras av
den enhet som har infört dem. Kontrollen av de uppgifter som bevaras i
andra register hos Europols förvaltningar och utplåningen av dem skall
utföras av Europol. Europol skall automatiskt, tre månader i förväg,
meddela medlemsstaterna om utgången av tidsfristen rörande bevarandet
av uppgifter som de har registrerat.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
113
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
2. När de utfört kontrollen kan de enheter som nämns i tredje och
fjärde meningarna i punkt 1, besluta att bevara uppgifterna till nästa
kontroll, om detta är nödvändigt för att göra det möjligt för Europol att
utföra sina arbetsuppgifter. Om de beslutar att inte längre lagra upp-
gifterna skall uppgifterna automatiskt utplånas.
3. De personuppgifter rörande sådana individer som anges i artikel
10.1 första stycket punkt 1 får bevaras högst tre år. Tidsfristen börjar åter
löpa från och med den dag då något inträffar som medför att nya
uppgifter lagras om den berörda personen. Nödvändigheten av att bevara
den skall undersökas på nytt varje år och denna undersökning skall
noteras.
4. Om en medlemsstat i sina nationella register utplånar uppgifter som
överförts till Europol och som Europol bevarar i andra register, skall den
informera Europol om detta. Europol skall då utplåna uppgifterna om de
inte är av intresse av andra skäl, mot bakgrund av underrättelser som
Europol men inte den överförande medlemsstaten har fått. Europol skall
informera den berörda medlemsstaten om att dessa uppgifter bevaras i
registren.
5. Utplåning skall inte utföras om det riskerar att skada skyddsvärda
intressen hos den registrerade. I sådana fall får uppgifterna fortsätt-
ningsvis endast utnyttjas med den registrerades medgivande.
BEVARANDE OCH RÄTTELSE AV UPPGIFTER I AKTER
1. Om det visar sig att en hel akt eller uppgifter som finns i den akten
hos Europol inte längre är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra
sina arbetsuppgifter, eller om dessa uppgifter i sin helhet strider mot
bestämmelserna i denna konvention, skall akten eller de berörda upp-
gifterna förstöras. Så länge akten eller de berörda uppgifterna inte
verkligen förstörts, skall en anteckning göras i akten eller på uppgifterna
att all användning är förbjuden.
En akt får inte förstöras om det finns skäl att anta att detta skulle skada
de rättmätiga intressena hos den person som berörs av uppgifterna. I
sådant fall skall samma anteckning om att akten inte får användas göras.
2. Om det visar sig att uppgifter som finns i Europols akter är be-
häftade med fel, skall Europol rätta dem.
3. Varje person som berörs av en av Europols akter har gentemot
Europol rätt att begära att Europol vidtar rättelse, förstör akten, eller gör
en anteckning i den. Artikel 20.4, 24.2 och artikel 24.7 är tillämpliga.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
114
NATIONELL TILLSYNSMYNDIGHET
1. Varje medlemsstat skall utse en nationell tillsynsmyndighet som har
till uppgift att helt oberoende och i enlighet med den nationella rätten
kontrollera att såväl registreringen och rådfrågningama som över-
sändandet, i vilken form det än sker, av personuppgifter från denna
medlemsstat till Europol sker lagligt och att försäkra sig om att indi-
videns rättigheter inte kränks. För detta ändamål skall tillsynsmyn-
digheten hos de nationella enheterna eller genom sambandsmännen, ha
tillgång till de uppgifter som medlemsstaten registrerat och som finns i
informationsregistret och i indexregistret i enlighet med tillämpliga
nationella förfaranden.
För att kunna utöva sin tillsyn skall de nationella tillsynsmyndig-
heterna ha tillgång till lokaler och akter hos de respektive sambandsmän-
nen inom Europol.
Dessutom skall de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med
tillämpliga nationella förfaranden övervaka verksamheten hos de natio-
nella enheterna i enlighet med artikel 4.4 och sambandsmännens
verksamhet i enlighet med artikel 5.3.1, 5.3.2 och 5.3.3 samt 5.4 och 5.5,
i den utsträckning som denna verksamhet rör skydd för personuppgifter.
2. Varje person har rätt att begära att den nationella tillsynsmyn-
digheten säkerställer att registreringen hos och överföringen till Europol,
i vilken form den än sker, av uppgifter som berör honom eller henne samt
även att medlemsstatens användning av uppgifterna sker lagligt.
Denna rättighet regleras av den nationella rätten i den medlemsstat till
vilken tillsynsmyndigheten i fråga hör.
GEMENSAM TILLSYNSMYNDIGHET
1. Det skall upprättas en gemensam, oberoende tillsynsmyndighet som
skall ha till uppgift att med iakttagande av denna konvention övervaka
Europols verksamhet för att försäkra sig om att lagringen, behandlingen
och användningen av de uppgifter som Europols avdelningar disponerar
över inte inkräktar på individens rättigheter. Tillsynsmyndigheten skall
dessutom övervaka lagenligheten av överföringen av de uppgifter som
har Europol som ursprung. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall
bestå av högst två medlemmar eller företrädare eventuellt biträdda av
suppleanter, för var och en av de nationella tillsynsmyndigheterna, och
de skall således vara fullständigt oberoende och ha erforderliga
kvalifikationer, samt utses för fem år i taget av varje medlemsstat. Varje
delegation disponerar över en röst.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
115
Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig utse en ord-
förande.
Den gemensamma tillsynsmyndighetens medlemmar skall vid full-
görandet av sina skyldigheter inte ta emot instruktioner från något organ.
2. Europol är skyldigt att bistå den gemensamma tillsynsmyndigheten
vid utförandet av dess arbetsuppgifter. Europol skall särskilt
1) tillhandahålla de upplysningar som efterfrågas, ge den tillgång till
alla dokument och akter liksom tillgång till lagrade uppgifter, och
2) när som helst ge den fri tillgång till sina lokaler,
3) verkställa den gemensamma tillsynsmyndighetens beslut i fråga om
överklagandet, i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.7 och ar-
tikel 20.4.
3. Den gemensamma tillsynsmyndigheten är även behörig att analysera
tillämpnings- och tolkningssvårigheter som är knutna till Europols verk-
samhet i fråga om behandling och användning av personuppgifter, att
studera de problem som kan uppkomma vid den oberoende kontroll som
utförs av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller vid utövandet av
rätten till information, liksom att utarbeta förslag till gemensamma lös-
ningar på de problem som finns.
4. Varje berörd person har rätt att begära att den gemensamma
tillsynsmyndigheten försäkrar sig om att eventuell lagring, insamling,
behandling och användning av personuppgifter inom Europol har utförts
på ett lagligt och korrekt sätt.
5. Om den gemensamma tillsynsmyndigheten konstaterar att be-
stämmelserna i denna konvention inte har respekterats vid lagringen,
behandlingen eller användningen av personuppgifter, skall den till
Europols direktör översända alla de iakttagelser som den anser vara nöd-
vändiga samt begära att få ett svar på sina iakttagelser inom den tidsfrist
som myndigheten bestämmer. Direktören skall informera styrelsen om
hela förfarandet. Om svårigheter uppstår, skall den gemensamma till-
synsmyndigheten hänvända sig till styrelsen.
6. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall regelbundet upprätta
en aktivitetsrapport. Rapporten skall, enligt det förfarande som föreskrivs
i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen översändas till rådet;
innan dess skall styrelsen ges tillfälle att avge ett yttrande som skall
bifogas rapporten.
Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall besluta om aktivitets-
rapporten skall offentliggöras eller ej och skall i förekommande fall
besluta om villkoren för detta offentliggörande.
7. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall genom enhälligt beslut
anta sin arbetsordning. Den skall underställas rådet, som enhälligt skall
godkänna arbetsordningen. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall
inom sig skapa en kommitté, bestående av en medlem från varje
delegation, var och en med en röst. Denna kommitté skall med alla
lämpliga medel pröva de överklaganden som avses i artikel 19.7 och
artikel 20.4. Om parterna begär det skall de - biträdda av rådgivare om
de så önskar - höras av denna kommitté. De beslut som fattas i detta
sammanhang blir slutliga gentemot alla berörda parter.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
116
8. Den gemensamma tillsynsmyndigheten kan dessutom inrätta en eller
flera kommissioner.
9. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall rådfrågas rörande den
delen av budgetförslaget som berör den. Dess yttrande skall bifogas detta
budgetförslag.
10. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall biträdas av ett sekre-
tariat vars uppgifter skall fastställas i arbetsordningen.
1. Europol skall vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är
nödvändiga för att verkställa denna konvention. Åtgärderna skall anses
nödvändiga endast om kostnaden för dem står i proportion till den
åsyftade skyddsmålsättningen.
2. När det gäller databehandling inom Europol skall varje medlemsstat
och Europol vidta lämpliga åtgärder för att
1) förbjuda varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som
används för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrust-
ning),
2) förhindra att datamedia läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av en
obehörig person (datamediaskydd),
3) förhindra obehörig registrering av data och varje obehörig åtkomst,
ändring eller utplåning av personuppgifter (skydd för lagrade data),
4) förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via data-
kommunikation (användarkontroll),
5) tillförsäkra att personer som är behöriga att använda ett datasystem
endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörig-
hetskontroll),
6) tillförsäkra att det skall vara möjligt att kontrollera och konstatera
till vilka enheter personuppgifter får överföras via datakommunikation
(kommunikationskontroll),
7) tillförsäkra att det i efterhand kan kontrolleras och konstateras vilka
personuppgifter som har införts i datasystemen, samt när och av vem
uppgifterna infördes (indatakontroll),
8) förhindra att uppgifterna obehörigen kan läsas, kopieras, ändras eller
utplånas vid dataöverföring av personuppgifter eller under transport av
datamedia (kontroll av transport),
9) säkerställa att de system som används kan repareras omedelbart vid
störningar (återställande),
10) säkerställa att systemets funktioner inte är defekta, att funktionsfel
omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte
kan bli felaktiga genom ett funktionsfel hos systemet (autenticitet).
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
117
1. Europol är en juridisk person.
2. I varje medlemsstat skall Europol ha den mest omfattande
rättskapacitet som den nationella lagstiftningen kan tillerkänna juridiska
personer. Europol kan bland annat förvärva eller avyttra fast eller lös
egendom och föra talan.
3. Europol är behörigt att sluta en överenskommelse om säte med
Nederländerna, att sluta de överenskommelser om sekretesskydd som
krävs med stöd av artikel 18.6 samt andra arrangemang med tredje land
och utomstående instanser enligt artikel 10.4, inom ramen för de regler
som enhälligt beslutats av rådet på grundval av denna konvention och
avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
Europols organ utgörs av
1) styrelsen,
2) direktören,
3) styrekonomen,
4) budgetkommittén.
1. Europol skall ha en styrelse. Den skall ha följande uppgifter:
1) delta i utvidgningen av Europols målsättning (artikel 2.2),
2) enhälligt fastställa sambandsmännens rättigheter och skyldigheter
gentemot Europol (artikel 5),
3) enhälligt bestämma hur många sambandsmän som medlemsstaterna
får sända till Europol (artikel 5),
4) säkerställa utarbetandet av tillämpningsföreskrifter om register
(artikel 10),
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
118
5) delta i fastställandet av regler om relationerna mellan Europol och
tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4 (artiklarna 10,
18,42),
6) genom enhälligt beslut godkänna villkoren för upprättandet av
indexregistret (artikel 11),
7) med två tredjedels majoritet besluta om instruktioner för upp-
rättande av register (artikel 12),
8) beredas tillfälle att yttra sig över den gemensamma tillsyns-
myndighetens iakttagelser och rapporter, (artikel 24),
9) undersöka de problem som den gemensamma tillsynsmyndigheten
påpekar (artikel 24.5),
10) anta detaljbestämmelser rörande förfarandet för att kontrollera att
förfrågningar till informationsregistret är lagliga (artikel 16),
11) delta i utnämning och uppsägning av direktören och de biträdande
direktörerna (artikel 29),
12) kontrollera att direktören utför sina uppgifter på ett korrekt sätt
(artiklarna 7 och 29),
13) delta i antagandet av tjänsteföreskrifter (artikel 30),
14) delta i utarbetandet av överenskommelser om sekretesskydd och
antagandet av regler om sekretesskyddet (artiklarna 18 och 31),
15) delta i upprättandet av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, i
kontrollen av räkenskaperna och i beviljandet av ansvarsfrihet för direk-
tören (artiklarna 35 och 36),
16) enhälligt anta den femåriga finansiella planen (artikel 35),
17) enhälligt utse styrekonomen och övervaka dennes förvaltning av
medlen (artikel 35),
18) delta i antagandet av budgetförordningen (artikel 35),
19) enhälligt godkänna slutandet av en överenskommelse om säte
(artikel 37),
20) enhälligt anta regler för bemyndigande av Europoltjänstemän,
21) med två tredjedels majoritet avgöra tvister mellan en medlemsstat
och Europol eller mellan medlemsstater rörande skadestånd som utgivits
på grund av ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter
(artikel 38),
22) delta i eventuella ändringar av konventionen (artikel 43),
23) ansvara för andra uppgifter som rådet tilldelar den, särskilt inom
ramen för tillämpningsföreskrifterna för denna konvention.
2. Styrelsen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat. Varje
styrelsemedlem skall ha en röst.
3. Varje styrelsemedlem kan ersättas av en suppleant och när den ordi-
narie medlemmen är frånvarande far suppleanten rösta i dennes ställe.
4. Europeiska gemenskapernas kommission skall inbjudas att närvara
vid styrelsemötena, men får inte rösta. Styrelsen kan likväl besluta att
sammanträda även om kommissionens företrädare är frånvarande.
5. De ordinarie medlemmarna eller suppleanterna har rätt att vid
styrelsens överläggningar låta sig åtföljas av eller rådgöra med experter
från deras respektive medlemsstater.
6. Styrelseordförandeskapet skall utövas av företrädaren för den med-
lemsstat som utövar ordförandeskapet i rådet.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
119
7. Styrelsen skall enhälligt anta sin arbetsordning.
8. Nedlagda röster utgör inget hinder för styrelsen att anta beslut som
kräver enhällighet.
9. Styrelsen skall sammanträda minst två gånger om året.
10. Styrelsen skall varje år enhälligt anta
1) en verksamhetsberättelse om Europol under det gångna året,
2) en verksamhetsplan om Europols framtida verksamhet som beaktar
medlemsstaternas operationella behov och deras påverkan på budgeten
och Europols personalstyrka.
Dessa handlingar skall underställas rådet enligt det förfarande som
föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
1. Europol skall ledas av en direktör som utses för en period av fyra år
som kan förnyas en gång, genom enhälligt beslut av rådet efter styrelsens
yttrande enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget
om Europeiska unionen.
2. Direktören skall till sin hjälp ha biträdande direktörer vars antal
bestäms av rådet och som utses enligt det förfarande som anges i punkt 1
för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Deras uppgifter skall
närmare anges av direktören.
3. Direktören skall ansvara för
1) verkställandet av Europols uppgifter,
2) den löpande administrationen,
3) ledningen av personalen,
4) utarbetandet och verkställandet av styrelsens beslut,
5) framtagandet av budgetförslag, förslag till tjänsteförteckning och
förslag till den femåriga finansiella planen samt verkställandet av Euro-
pols budget,
6) alla andra uppgifter som denna konvention eller styrelsen anförtror
denne.
4. Direktören skall ansvara för utförandet av sina uppgifter inför
styrelsen. Direktören skall delta i styrelsesammanträdena.
5. Direktören skall vara Europols lagliga företrädare.
6. Genom beslut av rådet med två tredjedels majoritet av medlems-
staternas röster, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, kan direktören och biträdande
direktörerna entledigas efter yttrande från styrelsen.
7. Med avvikelse från punkt 1 och 2, skall direktörens första mandat
löpa fem år från och med konventionens ikraftträdande, den första
biträdande direktörens mandat löpa fyra år och den andra biträdande
direktörens mandat löpa tre år.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
120
1. Direktören, de biträdande direktörerna och Europols tjänstemän
skall utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med Europols målsättning och
arbetsuppgifter, utan att begära eller motta instruktioner från någon
regering, myndighet, organisation eller person utanför Europol, med
mindre än att denna konvention föreskriver något annat, och utan att
påverka bestämmelserna i avdelning VI i Fördraget om Europeiska
unionen.
2. Direktören skall vara överordnad de biträdande direktörerna och
Europols tjänstemän. Han skall anställa och entlediga tjänstemän. I valet
av tjänstemän skall han förutom personlig lämplighet och yrkesskick-
lighet, dessutom ta hänsyn till behovet av att säkerställa att en lämplig
sammansättning av medborgare från alla medlemsstater och officiella
språk i Europeiska unionen beaktas.
3. Närmare regler skall anges i tjänsteföreskrifter som enhälligt antas
av rådet, efter yttrande från styrelsen och enligt det förfarande som
föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
1. Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och
som samlats in med tillämpning av denna konvention eller har utväxlats
inom ramen för Europol. För detta ändamål skall rådet enhälligt anta
regler om sekretesskydd, som skall ha förberetts av styrelsen och under-
ställts rådet enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i För-
draget om Europeiska unionen.
2. När Europol anförtror vissa personer aktiviteter som är känsliga från
säkerhetssynpunkt, skall medlemsstaterna åta sig att på begäran av
Europols direktör utföra säkerhetsundersökningar av sina egna berörda
medborgare, i enlighet med sina nationella bestämmelser, och att bistå
varandra med denna uppgift. Den myndighet som med stöd av nationella
bestämmelser är behörig, skall inskränka sig till att till Europol över-
sända slutsatserna rörande resultatet av säkerhetsundersökningen och
dessa slutsatser är bindande för Europol.
3. Varje medlemsstat och Europol får endast utse personer som är
särskilt kvalificerade och underkastade säkerhetskontroll för att data-
behandla uppgifter inom Europol.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
121
DISKRETIONS- OCH TYSTNADSPLIKT
1. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols
tjänstemän och sambandsmännen är skyldiga att avhålla sig från varje
handling och varje yttrande som skulle kunna få Europol att framstå i
dålig dager eller vara skadlig för dess verksamhet.
2. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols
tjänstemän, sambandsmännen och varje annan person, vilka uttryckligen
har ålagts diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de
uppgifter som kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller
inom ramen för deras verksamhet till någon obehörig person eller till
allmänheten. Detta gäller inte för uppgifter vars innehåll inte måste hållas
hemligt. Diskretions- och tystnadsplikten kvarstår även efter att de
avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet. Den plikt
som åsyftas i första meningen skall särskilt framhållas av Europol, varvid
de straffrättsliga påföljderna av en överträdelse skall påpekas; detta skall
ske skriftligen.
3. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols
tjänstemän, sambandsmännen samt de personer vilka är underkastade den
plikt som föreskrivs i punkt 2 får inte, utan hänvändelse till direktören
eller, om det rör sig om direktören, till styrelsen, vid rättsliga eller
utomrättsliga förfaranden, varken avlägga vittnesmål eller göra fram-
ställning om de uppgifter som har kommit till deras kännedom i deras
tjänsteutövning eller verksamhet.
Direktören, eller i förekommande fall styrelsen, skall kontakta den
juridiska myndigheten eller varje annan behörig myndighet för att vidta
nödvändiga åtgärder enligt den nationella lagstiftning som den berörda
myndigheten lyder under, antingen för att regler för vittnesmål skall fast-
ställas för att säkerställa att uppgifterna bibehåller sin sekretess, eller -
om den nationella rätten så tillåter - för att vägra utlämnande i fråga om
uppgifter i den mån det krävs för att skydda Europols eller en
medlemsstats intressen av högsta vikt.
I den mån man enligt medlemsstatens lag har rätt att vägra att vittna,
skall de personer som kallas att vittna vederbörligen få tillstånd att vittna.
Tillståndet skall ges av direktören, och om det är denne själv som är
kallad att vittna, skall det ges av styrelsen. Om en sambandsman kallas
att vittna med anledning av uppgifter denne mottagit från Europol, får
tillståndet inte ges förrän den medlemsstat som sänt den berörde
sambandsmännen har givit sitt samtycke till detta.
När det dessutom framgår att vittnesmålet kan komma att innehålla
uppgifter och underrättelser som överförts av en medlemsstat eller som
uppenbarligen berör en medlemsstat, skall denna medlemsstats upp-
fattning inhämtas innan tillståndet ges.
Tillståndet att vittna får nekas bara i den mån det är nödvändigt för att
skydda viktiga intressen som är värda skydd av Europol eller av berörda
medlemsstater.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
122
Denna skyldighet kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt
anställningsavtal eller sin verksamhet.
4. Varje medlemsstat skall behandla alla överträdelser av diskretions-
eller tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3 som överträdelser av
dess egna lagstiftning om respekten för tystnadsplikt eller regler om
sekretesskydd.
1. Rapporter och alla andra dokument och handlingar som kommer till
styrelsens kännedom skall framläggas för den på alla de officiella
språken i Europeiska unionen. Styrelsens arbetsspråk är de officiella
språken i Europeiska unionen.
2. De översättningar som är nödvändiga för Europols arbete skall
utföras av översättningscentret för Europeiska unionens institutioner.
INFORMATION TILL EUROPAPARLAMENTET
1 En femårig finansiell plan skall utarbetas samtidigt med budgeten.
2. Budgeten skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och
andra tillfälliga inkomster. De finansiella bidrag som skall inbetalas av
de olika medlemsstaterna bestäms av den andel varje medlemsstats
bruttonationalinkomst utgör av alla medlemsstaters sammanlagda
bruttonationalinkomster året innan det år då budgeten upprättas. Med
bruttonationalinkomst avses i denna paragraf den bruttonationalinkomst
som definieras i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari
1989, om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till
marknadspriser.
3. Direktören skall fastställa budgetförslaget samt förslaget till
tjänsteförteckning för påföljande räkenskapsår senast den 31 mars varje
år och skall, efter granskning av Europols budgetkommitté, lägga fram
dem för styrelsen, åtföljda av ett förslag till femårig finansiell plan.
4. Styrelsen skall anta den femåriga finansiella planen. Beslutet skall
fattas med enhällighet.
5. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen,
fastställa Europols budget senast den 30 juni det år som föregår budget-
året. Rådet skall fatta sitt beslut med enhällighet. Samma förfarande skall
på motsvarande sätt användas för eventuella tilläggs- eller ändrings-
budgetar. Rådets fastställande av budgeten innebär att varje medlemsstat
är skyldig att i rätt tid betala det finansiella bidrag som åläggs den.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
123
6. Direktören skall verkställa budgeten i enlighet med bestämmelserna
i budgetförordningen som avses i punkt 9.
7. Kontrollen över betalningsåtaganden och betalning av utgifter samt
kontrollen över fastställandet och uppbärandet av inkomster utövas av en
styrekonom, enhälligt utsedd av styrelsen och ansvarig inför denna.
Budgetförordningen kan föreskriva att styrekonomens granskning utförs i
efterhand för vissa inkomster eller utgifter.
8. Budgetkommittén skall bestå av en företrädare för varje med-
lemsstat och denne skall vara expert på budgetområdet. Budgetkom-
mittén skall ansvara för att förbereda överläggningarna på det budgetära
och finansiella området.
9. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt anta budgetförordningen
som särskilt anger villkoren för utarbetande, ändring och verkställande av
budgeten samt kontrollen av nämnda verkställande, liksom reglema för
betalningen av medlemsstaternas finansiella bidrag.
1. Alla Europols intäkter och utgifter, inklusive alla kostnader för den
gemensamma tillsynsmyndigheten och dess sekretariat som upprättats
enligt artikel 24, skall beräknas för varje räkenskapsår och tas upp i
budgeten; en tjänsteförteckning skall bifogas budgeten. Räkenskapsåret
böljar den 1 januari och avslutas den 31 december.
Budgeten skall balansera inkomster och utgifter.
En femårig finansiell plan skall utarbetas samtidigt med budgeten.
2. Budgeten skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och
andra tillfälliga inkomster. De finansiella bidrag som skall inbetalas av
de olika medlemsstaterna bestäms av den andel varje medlemsstats
bruttonationalinkomst utgör av alla medlemsstaters sammanlagda brutto-
nationalinkomster året innan det år då budgeten upprättas. Med brutto-
nationalinkomst avses i denna paragraf den bruttonationalinkomst som
definieras i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari
1989, om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till
marknadspriser.
3. Direktören skall fastställa budgetförslaget samt förslaget till
tjänsteförteckning för påföljande räkenskapsår senast den 31 mars varje
år och skall, efter granskning av Europols budgetkommitté, lägga fram
dem för styrelsen, åtföljda av ett förslag till femårig finansiell plan.
4. Styrelsen skall anta den femåriga finansiella planen. Beslutet skall
fattas med enhällighet.
5. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, fast-
ställa Europols budget senast den 30 juni det år som föregår budgetåret.
Rådet skall fatta sitt beslut med enhällighet. Samma förfarande skall på
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
124
motsvarande sätt användas för eventuella tilläggs- eller ändringsbudgetar.
Rådets fastställande av budgeten innebär att varje medlemsstat är skyldig
att i rätt tid betala det finansiella bidrag som åläggs den.
6. Direktören skall verkställa budgeten i enlighet med bestämmelserna
i budgetförordningen som avses i punkt 9.
7. Kontrollen över betalningsåtaganden och betalning av utgifter samt
kontrollen över fastställandet och uppbärandet av inkomster utövas av en
styrekonom, enhälligt utsedd av styrelsen och ansvarig inför denna.
Budgetförordningen kan föreskriva att styrekonomens granskning utförs i
efterhand för vissa inkomster eller utgifter.
8. Budgetkommittén skall bestå av en företrädare för varje medlems-
stat och denne skall vara expert på budgetområdet. Budgetkommittén
skall ansvara för att förbereda överläggningarna på det budgetära och
finansiella området.
9. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt anta budgetförordningen
som särskilt anger villkoren för utarbetande, ändring och verkställande av
budgeten samt kontrollen av nämnda verkställande, liksom reglema för
betalningen av medlemsstaternas finansiella bidrag.
1. Räkenskaperna för alla intäkter och utgifter som tas upp i budgeten
samt balansräkningen för Europols tillgångar och skulder skall revideras
årligen i enlighet med budgetförordningen. I detta syfte lägger direktören
senast före den 31 maj påföljande år fram en rapport över budgetårets
bokslut.
2. Revisionen av räkenskaperna utförs av en gemensam kontroll-
kommitté bestående av tre ledamöter som utses av Europeiska
gemenskapernas revisionsrätt på förslag av dess ordförande. Leda-
möterna utses för tre år; de efterträder varandra på så sätt att varje år
skall den ledamot ersättas som tillhört kontrollkommittén i tre år. Med
avvikelse från bestämmelserna i andra meningen skall, när den
gemensamma kontrollkommittén första gången upprättas efter det att
Europol börjat sin verksamhet, dock mandattiden för den ledamot som
genom lottdragning placeras på
- första platsen, vara två år,
- andra platsen, vara tre år, och
- tredje platsen, vara fyra år.
Eventuella kostnader för revisionen av räkenskaperna skall tas upp i
den budget som anges i artikel 35.
3. Den gemensamma kontrollkommittén skall enligt det förfarande
som anges i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, lägga fram
en revisionsrapport för rådet över det gångna budgetåret. Direktören och
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
125
styrekonomen kan på förhand yttra sig över revisionsrapporten, och den
skall diskuteras i styrelsen.
4. Europols direktör skall förse ledamöterna i den gemensamma
kontrollkommittén med alla upplysningar och hjälpa dem med allt de kan
behöva för att utföra sin uppgift.
5. Rådet skall ge direktören ansvarsfrihet för genomförandet av räken-
skapsårets budget efter granskning av rapporten över budgetårets bokslut.
6. Budgetförordningen skall ange reglema för revisionen av räken-
skaperna.
Bestämmelserna rörande placeringen av Europol i den stat där den har
sitt säte och de prestationer som skall tillhandahållas av den staten samt
de särskilda regler som är tillämpliga på Europols organs medlemmar,
dess biträdande direktörer, dess tjänstemän och familjemedlemmar i den
stat där Europol har sitt säte, skall fastslås i en överenskommelse om säte
som ingås mellan Europol och Nederländerna, efter enhälligt god-
kännande av styrelsen.
ANSVAR OCH RÄTTSLIGT SKYDD
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
1. Varje medlemsstat skall i enlighet med sin nationella rätt vara
ansvarig för all skada som åsamkas en person, om vilken det finns
uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel, och som
lagrats eller behandlats av Europol. Endast den medlemsstat där den
skadebringande handlingen företogs kan bli föremål för en skade-
ståndstalan från den skadelidande, som skall vända sig till behörig dom-
stol i enlighet med nationell rätt i den sålunda berörda medlemsstaten. En
medlemsstat kan inte åberopa det faktum att en annan medlemsstat
förmedlat felaktiga uppgifter för att befria sig från det ansvar som
medlemsstaten har gentemot en skadelidande, i enlighet med den
nationella lagstiftningen.
2. Om dessa uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel
är ett resultat av en felaktig överföring eller av att en eller flera med-
126
lemsstater inte fullgjort sina skyldigheter enligt denna konvention eller
av en olaglig eller felaktig lagring eller behandling av Europol, är
Europol eller dessa medlemsstater skyldiga att på anmodan återbetala
vad som utbetalats i skadestånd, såvitt mte uppgifterna har använts i strid
med denna konvention av den medlemsstat på vilkens territorium den
skadebringande incidenten har skett.
3. Varje oenighet mellan denna medlemsstat och Europol eller en
annan medlemsstat om principen eller beloppet för denna återbetalning
skall underställas styrelsen, som skall besluta med två tredjedelars
majoritet.
1. Europols avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som
är tillämplig på avtalet i fråga.
2. Vad beträffar utomobligatoriskt (utomkontraktuellt) ansvar skall
Europol, oberoende av ett ansvar enligt artikel 38, ersätta de skador som
orsakats av dess organ, biträdande direktörer eller tjänstemän under
tjänsteutövning, i den mån skadorna har vållats av dem. Dessa bestäm-
melser utesluter inte rätten till annan ersättning som grundas på med-
lemsstaternas lagstiftning.
3. Den skadelidande personen har rätt att kräva att Europol avstår från
en åtgärd eller upphäver den.
4. De nationella domstolar i medlemsstaterna som är behöriga att pröva
tvister i vilka Europols ansvar enligt denna artikel är i fråga skall utses
genom hänvisning till relevanta bestämmelser i Brysselkonventionen av
den 27 september 1968 om rättslig behörighet och verkställande av civil-
och handelsrättsliga beslut, i dess senare lydelse enligt anslutnings-
konventionema.
1. Alla tvister mellan medlemsstaterna som gäller tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention skall i första hand granskas i rådet,
enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om
Europeiska unionen, i syfte att uppnå en lösning.
2. Om någon lösning inte har uppnåtts efter en frist på sex månader
skall de medlemsstater som är parter i tvisten komma överens om
villkoren för hur tvisten i fråga skall lösas.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
127
3. De bestämmelser om rättsmedel som anges i det regelverk som är Prop. 1996/97:164
tillämpligt på visstidsanställda och extra personal vid Europeiska gemen- Bilaga 4
skapema är på motsvarande sätt tillämpliga på Europols personal.
ARTIKEL 41
PRIVILEGIER OCH IMMUNITET
1. Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och
dess tjänstemän skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är
nödvändiga för att de skall kunna utföra sina uppgifter i enlighet med ett
protokoll som fastställer de regler som är tillämpliga i alla medlems-
stater.
2. Nederländerna och de andra medlemsstaterna skall komma överens
om de privilegier och den immunitet som är nödvändig för utförandet av
sambandsmännens uppgifter inom Europol i korrekt och vederbörlig
form genom identiska villkor för de sambandsmän och dessas familje-
medlemmar, som skickats av övriga medlemsstater.
3. Det protokoll som avses i punkt 1 skall enhälligt antas av rådet
enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om
Europeiska unionen och skall antas av medlemsstaterna i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser.
AVDELNING VII
SLUTBESTÄMMELSER
ARTIKEL 42
FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE
INSTANSER
1.1 den mån det är av värde för att utföra de arbetsuppgifter som anges
i artikel 3, skall Europol upprätta och upprätthålla samarbetskontakter
med utomstående instanser i den mening som avses i 10.4, 1-3. Styrelsen
skall enhälligt anta regler för dessa förbindelser. Denna bestämmelse
påverkar inte artikel 10.4, 10.5 eller artikel 18.2. Utbytet av
personuppgifter far endast göras i enlighet med bestämmelserna i
avdelningarna II - IV i denna konvention.
2. I den mån det är nödvändigt för att utföra de arbetsuppgifter som
anges i artikel 3, kan Europol dessutom upprätta och upprätthålla
kontakter med tredje land och utomstående instanser i den mening som
avses i artikel 10.4, 4-7. Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som
föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och efter
128
yttrande från styrelsen, anta regler för de förbindelser med tredje land Prop. 1996/97:164
och utomstående instanser som åsyftas i första meningen. Punkt 1 tredje Bilaga 4
meningen skall gälla i tillämpliga delar.
ARTIKEL 43
ÄNDRING AV KONVENTIONEN
1. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ
och efter yttrande från styrelsen, inom ramen för artikel K. 1.9 i Fördraget
om Europeiska unionen, utarbeta ändringar av denna konvention som det
skall rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser.
2. Ändringarna träder i kraft i enlighet med artikel 45.2 i denna
konvention.
3. Rådet kan dock, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI
i Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats
initiativ och efter att styrelsen undersökt det, tillägga, ändra eller
komplettera definitionerna rörande de former av brottslighet som avses i
bilagan. Det kan också besluta att införa nya definitioner rörande dessa
former av brottslighet.
4. Generalsekreteraren i Europeiska unionens råd skall underrätta alla
medlemsstater om det datum då ändringarna träder i kraft.
ARTIKEL 44
RESERVATIONER
Denna konvention kan inte göras till föremål för någon reservation.
ARTIKEL 45
KONVENTIONENS IKRAFTTRÄDANDE
1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden
som deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av
denna konvention har genomförts.
3. Denna konvention skall träda i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period om tre månader efter
underrättelsen som avses i punkt 2 av den stat - som skall vara medlem i
129
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164
Europeiska unionen när rådet antar den akt som upprättar denna
konvention - som sist genomför denna underrättelse.
4. Utan att det påverkar punkt 2, skall Europols verksamhet till följd av
denna konvention inte inledas förrän det datum då den sista av de akter
som föreskrivs i artiklarna 5.7, 10.1, 24.7, 30.3, 31.1, 35.9, 37, 41.1 och
41.2 har trätt i kraft.
5. När Europols verksamhet inleds, skall Europols narkotikaenhets
verksamhet avslutas i enlighet med rådets gemensamma åtgärd om
Europols narkotikaenhet av den 10 mars 1995. Europol skall då överta all
den utrustning som finansierats av Europols narkotikaenhets gemen-
samma budget, som har utvecklats eller producerats av Europols narko-
tikaenhet eller som har ställts till dess förfogande av den stat där dess
säte är beläget för kostnadsfritt permanent bruk, liksom alla de arkiv och
datasystem som den självständigt förvaltat.
6. Räknat från den dag då rådet antagit den akt som upprättar denna
konvention skall medlemsstaterna inom sin interna rätt, individuellt eller
gemensamt, vidta alla de förberedande åtgärder som krävs för att
Europols verksamhet skall kunna inledas.
NYA MEDLEMSSTATERS ANSLUTNING TILL KONVENTIONEN
1. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir
medlem i den Europeiska unionen.
2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande statens
språk, utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.
3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
4. I förhållande till en stat som ansluter sig till konventionen träder
denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av
en period om tre månader efter deponeringen av anslutningsinstrumentet
eller om den ännu inte har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag
då konventionen träder i kraft.
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för
denna konvention.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör denna
konvention.
TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud
undertecknat denna konvention.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
130
UPPRÄTTAD i ..... den .....1995 i ett enda original på danska,
engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska,
portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika
giltiga. Det skall deponeras hos generalsekreteraren i Europeiska
unionens råd, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av
medlemsstaterna.
BILAGA
SOM AVSES 1 ARTIKEL 2
Förteckning över andra allvarliga former av internationell brottslighet
som Europol kan behandla förutom de som redan nu föreskrivs i artikel
2.2 med beaktande av Europols målsättning så som den anges i artikel
2.1.
Brott mot liv, hälsa och frihet:
- mord och grov misshandel,
- olaglig handel med mänskliga organ och vävnader,
- människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan,
- rasism och främlingsfientlighet.
Brott mot enskild och offentlig egendom samt bedrägeri:
- organiserade stölder,
- olaglig handel med kulturföremål, inklusive antikviteter och
konstverk,
- svindleri och bedrägeri,
- beskyddarverksamhet och utpressning,
- förfalskning och illegal efterbildmng (piratkopior),
- förfalskning av administrativa dokument och handel med
förfalskningar,
- falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel,
- databrott,
- mutbrott och bestickning.
Olaga handel och angrepp på miljön:
- olaga handel med vapen, ammunition och sprängämnen,
- olaga handel med hotade djurarter,
- olaga handel med hotade växtarter och växtsorter,
- brottslighet till skada för miljön,
- olaga handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser.
Dessutom innebär det faktum att Europol i enlighet med artikel 2.2 far
ansvaret för någon av de former av brottslighet som räknas upp ovan att
Europol också är behörigt att behandla penningtvätt som hänför sig till
denna typ av brottslighet liksom andra brott som hör samman med sådan
brottslighet.
Vad beträffar de former av brottslighet som uppräknas i artikel 2.2
skall man i denna konvention förstå med följande uttryck:
- brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen:
sådana brott som uppräknas i artikel 7.1 i konventionen om det fysiska
skyddet av nukleära ämnen undertecknad i Wien och New York den 3
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
131
mars 1980, och som rör nukleära och/eller radioaktiva ämnen sådana som
de definierats i både artikel 197 i Euratomfördraget och i direktiv
80/836/Euratom av den 15 juli 1980.
- illegala nätverk för invandring: de handlingar som i vinstsyfte avsikt-
ligen underlättar inresan till, vistelsen på eller arbete inom Europeiska
unionens medlemsstaters territorium, i strid med bestämmelser och
tillämpliga villkor i medlemsstaterna,
- människohandel: att tvinga en person under andra personers reella
och illegala makt genom användande av våld eller hot eller genom
missbruk av en överordnad ställning eller handlingar i syfte att exploatera
andras prostitution, att på olika sätt sexuellt utnyttja och utöva sexuellt
våld mot minderåriga eller att utöva handel i samband med att barn
överges,
- brottslighet som har samband med handel med stulna fordon: stöld
eller kapning av bilar, lastbilar, långtradare, lastbilars eller långtradares
last, bussar, motorcyklar, husvagnar och jordbruksfordon, anläggnings-
fordon, reservdelar såväl som hälen med dessa föremål,
- illegal penningtvätt: de brott som finns uppräknade i artikel 6.1-3 i
Europarådets konvention om tvättning, uppspårande, beslag och
konfiskering av utbyte av brott, undertecknad i Strasbourg den 8
november 1990.
De slags brottslighet som omnämns i artikel 2 och i denna bilaga skall
bedömas av de behöriga nationella enheterna enligt den nationella
lagstiftningen i de stater de tillhör.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
132
FÖRKLARINGAR
Till artikel 10.1
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
”Vid utarbetandet av genomförandebestämmelsema för artikel 10.1
kommer Tyskland och Österrike att fortsätta att tillse att följande princip
bekräftas:
De personuppgifter som avses i punkt 1 första meningen i artikel 10.1
och uppgifter som inte räknas upp i artikel 8.2 och 8.3 får lagras endast
om det på grund av handlingens natur eller omständigheterna eller på
grundval av andra skäl kan antas att straffrättsliga förfaranden skall
inledas mot dessa personer för brott som omfattas av Europols
behörighet enligt artikel 2.”
Till artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2 och artikel 19.8
1. ”Tyskland, Österrike och Nederländerna kommer att överföra
uppgifter i enlighet med denna konvention eftersom länderna förväntar
sig att Europol och medlemsstaterna när de behandlar och använder
uppgifter i manuella register skall respektera andan i denna konventions
bestämmelser angående det rättsliga skyddet av uppgifterna.”
2. ”Rådet förklarar, med beaktande av artikel 14.1 och 14.3, artikel
15.2 och artikel 19.8 i konventionen, att när det handlar om respekten för
skyddsnivån av de uppgifter som utbyts mellan Europol och med-
lemsstaterna skall Europol vad beträffar den manuella hanteringen tre år
efter det att verksamheten inletts tillsammans med den gemensamma
tillsynsmyndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna, var och en
inom sina kompetensområden, utarbeta en rapport som efter att ha
granskats av styrelsen skall överlämnas till rådet för genomgång.”
Till artikel 40.2
”Följande medlemsstater har kommit överens om, att i ett sådant fall,
systematiskt hänskjuta tvisten i fråga till Europeiska gemenskapernas
domstol:
- Konungariket Belgien
- Konungariket Danmark
- Förbundsrepubliken Tyskland
- Republiken Grekland
- Konungariket Spanien
- Republiken Frankrike
- Irland
- Republiken Italien
- Storhertigdömet Luxemburg
- Konungariket Nederländerna
- Republiken Österrike
- Republiken Portugal
- Republiken Finland
133
- Konungariket Sverige
Prop. 1996/97:164
Bilaga 4
Till artikel 42
”Rådet förklarar att Europol i första hand bör upprätta kontakter med
behöriga instanser i stater med vilka Europeiska gemenskaperna och
deras medlemsstater etablerat en strukturerad dialog.”
134
PROTOKOLL, PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K 3 I FÖRDRAGET
OM EUROPEISKA UNIONEN OM FÖRHANDSAVGÖRANDE AV
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL, ANGÅENDE
TOLKNINGEN AV KONVENTIONEN OM UPPRÄTTANDET AV
EN EUROPEISK POLISBYRÅ
Prop. 1996/97:164
Bilaga 5
De höga fördragsslutande parterna,
har enats om följande bestämmelser som skall fogas till konventionen.
ARTIKEL 1
Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att på de
villkor som fastställs i detta protokoll meddela förhandsavgöranden om
tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå,
härefter kallad ”Europolkonventionen” och detta protokoll.
ARTIKEL 2
1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som avges vid
undertecknandet av detta protokoll eller vid varje annat tillfälle efter
undertecknandet, godkänna Europeiska gemenskapernas domstols be-
hörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europol-
konventionen på de villkor som anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b).
2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 1 kan ange
antingen att
a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden det inte finns något
rättsmedel enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska
gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende
som uppkommit vid denna domstol och som rör Europolkonventionen,
när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i
saken, eller att
b) varje domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas
domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid
denna domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när
domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.
ARTIKEL 3
1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga och
dess rättegångsregler skall tillämpas.
2. I enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols stadga skall
varje medlemsstat, oavsett om den har avgivit en förklaring enligt ar-
tikel 2, ha rätt att till Europeiska gemenskapernas domstol inkomma med
inlagor och skriftliga yttranden i ärenden som anhängiggjorts vid
domstolen enligt artikel 1
135
ARTIKEL 4
1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras
respektive konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden
som deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av
detta protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar som har avgivits
enligt artikel 2.
3. Detta protokoll skall träda i kraft nittio dagar efter den underrättelse
som avses i punkt 2 från den stat, som är medlem i Europeiska unionen
när rådet antar den akt som upprättar detta protokoll och som sist
genomför denna formalitet. Protokollet skall emellertid träda i kraft
tidigast samtidigt som Europolkonventionen.
ARTIKEL 5
1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning för varje stat som blir
medlem i Europeiska unionen.
2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande medlemsstatens
språk fastställda texten till detta protokoll skall vara giltig.
4.1 förhållande till en medlemsstat som ansluter sig till detta protokoll,
träder detta i kraft nittio dagar efter dagen för deponeringen av dess
anslutningsinstrument, eller på dagen för ikraftträdandet av detta
protokoll, om detta ännu inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda
period om nittio dagar.
ARTIKEL 6
Varje stat som blir medlem i Europeiska unionen och som ansluter sig
till Europolkonventionen i enlighet med artikel 46 i denna konvention
måste godkänna bestämmelserna i detta protokoll.
ARTIKEL 7
1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part får föreslå ändringar
av detta protokoll. Varje förslag till ändring skall överlämnas till
depositarien, som skall underrätta rådet om detta.
2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall rekommendera att
medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina respektive kon-
stitutionella bestämmelser.
3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i kraft i enlighet med
bestämmelserna i artikel 4.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 5
136
ARTIKEL 8
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara
depositarie för detta protokoll.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör detta
protokoll
TILL BEVIS PÄ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud
undertecknat detta fördrag.
Utfärdat i en i ett enda original på danska, engelska, finska, franska,
grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska
och tyska språken, vilka texter är lika giltiga.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 5
137
Konungariket Sverige godkänner Europeiska gemenskapernas domstols
behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europol-
konventionen på de villkor som anges i artikel 2.2.b i protokollet, vilket
innebär att varje svensk domstol får begära att Europeiska gemen-
skapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende
som uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av Europol-
konventionen, när domstolen anser att ett sådant avgörande i frågan är
nödvändigt för att avgöra målet eller ärendet.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 6
138
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande
En svensk domstol får begära förhandsavgörande från Europeiska
gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en inter-
nationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har ingåtts
inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige har
åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna. Om åtagandet innebär
en skyldighet för domstolar att begära förhandsavgörande, gäller detta.
Om en annan lag innehåller någon bestämmelse om svensk domstols
rätt eller skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska
gemenskapernas domstol, gäller den bestämmelsen.
Regeringen ger i Svensk författningssamling till känna åtaganden
enligt första stycket och bestämmelser enligt andra stycket.
Prop. 1996/97:164
Bilaga 7
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
139
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4
På framställning av polis- eller
åklagarmyndighet i Danmark, Fin-
land, Island, Norge eller stat an-
sluten till internationella krimi-
nalpolisorganisationen eller av
denna organisation må rikspolis-
styrelsen eller, efter regeringens
bemyndigande, annan polismyn-
dighet förordna, att uppgift från
polisregister skall meddelas när det
fordras för utredning i brottmål
eller utlänningsärende. Efter rege-
ringens bemyndigande äger riks-
polisstyrelsen för sådant ändamål
meddela uppgift från polisregister
till polis- eller åklagarmyndighet i
annan stat.
§'
På framställning av polis- eller
åklagarmyndighet i Danmark, Fin-
land, Island, Norge eller stat
ansluten till internationella krimi-
nalpolisorganisationen eller av
denna organisation må rikspolis-
styrelsen eller, efter regeringens
bemyndigande, annan polismyn-
dighet förordna, att uppgift från
polisregister skall meddelas när det
fordras för utredning i brottmål
eller utlänningsärende. Efter rege-
ringens bemyndigande äger riks-
polisstyrelsen för sådant ändamål
meddela uppgift från polisregister
till polis- eller åklagarmyndighet i
annan stat. Uppgift från polis-
register får vidare meddelas till en
utländsk myndighet eller en mellan-
folklig organisation om detta följer
av en internationell överenskom-
Prop. 1996/97:164
Bilaga 7
melse som Sverige efter riksdagens
godkännande har tillträtt.
I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar, från polis-
register meddelas uppgift till myndighet i främmande stat om med-
borgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som
uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.
På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts
meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Senaste lydelse 1988:288.
140
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-
melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följan-
de lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:164
Bilaga 7
1 §'
Har en svensk myndighet fått Har en svensk myndighet fått
upplysningar eller bevismaterial upplysningar eller bevismaterial
från en främmande stat för att an- från en främmande stat för att
vändas vid utredning av brott eller i
ett rättsligt förfarande med anled-
ning av brott och gäller på grund av
överenskommelse med den främ-
mande staten villkor som begränsar
möjligheten att utnyttja materialet,
skall svenska myndigheter följa
villkoren oavsett vad som annars är
föreskrivet i lag eller annan
författning.
användas i underrättelseverksamhet
om brott, vid utredning av brott
eller i ett rättsligt förfarande med
anledning av brott och gäller på
grund av överenskommelse med
den främmande staten villkor som
begränsar möjligheten att utnyttja
materialet, skall svenska myndig-
heter följa villkoren oavsett vad
som annars är föreskrivet i lag eller
annan författning.
Bestämmelserna i första stycket gäller också ifråga om överens-
kommelse med en mellanfolklig organisation.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Senaste lydelse 1992:1366.
141
Prop. 1996/97:164
Bilaga 8
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-13
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 7 maj 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande från
Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall,
2. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,
3.lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om
internationellt samarbete på brottmålsområdet.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Peter
Strömberg.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
142
Prop. 1996/97:164
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1996/97:164 Europol.
143
gotab 53347, Stockholm 1997