Regeringens proposition
1996/97:150

1997 års ekonomiska vårproposition

Förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, ett program
för arbete och utbildning, utgiftstak, ändrade anslag för
budgetåret 1997, vissa skattefrågor, bedömning av
kommunsektorns ekonomiska utveckling, m.m.

Regeringens proposition

1996/97:150

1997 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 april 1997

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Förslag läggs om bud-
getpolitiska mål fr.o.m. år 1999 samt förslag till utgiftstak för staten för år 2000. Regeringen aviserar inom
ramen för budgetmålen ett fempunktsprogram för arbete och utbildning och föreslår åtgärder för innevarande
budgetår. Regeringen redovisar även en bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling m.m. samt
lämnar förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1997.

Regeringen förslår ett utgiftstak för staten på 744 miljarder kronor år 2000.

Prop. 1996/97:150

Innehållsförteckning

1   Finansplan........................................................................................... 11

1.1     Politik för arbete och utbildning........................................... 11

1.2     Den ekonomiska utvecklingen.............................................. 12

1.2.1    Den internationella utvecklingen.......................................... 12

1.2.2   Den svenska utvecklingen..................................................... 13

1.2.3   Den förväntade utvecklingen................................................ 13

1.3     Sunda statsfinanser och stabila priser................................... 15

1.3.1    Finanspolitiken..................................................................... 15

1.3.2   Fempunktsprogrammet........................................................ 16

1.3.3    Penning-och valutapolitiken................................................ 18

1.4     Sysselsättningspolitiken........................................................ 19

1.4.1    Sysselsättning och arbetslöshet............................................. 19

1.4.2   Ett modernare Sverige........................................................... 20

1.4.3   Vården, omsorgen och skolan.............................................. 23

1.4.4   Offensivare arbetsmarknadspolitik...................................... 24

1.4.5   Lönebildningen måste fungera............................................. 25

1.5     Budget-och skattepolitiken.................................................. 26

1.5.1    Skattepolitiken...................................................................... 27

1.6     Rättvis fördelning................................................................. 28

2   Förslag till riksdagsbeslut.................................................................... 33

3   Lagförslag............................................................................................ 43

4   Politiska prioriteringar........................................................................ 81

4.1      Inledning............................................................................... 81

4.2     Utgångspunkter för regeringens politiska prioriteringar......   81

4.3     Precisering av det budgetpolitiska målet om permanent

överskott i de offentliga finanserna...................................... 82

4.4     Fempunktsprogram för arbete och utbildning..................... 82

4.5     Vården, omsorgen och skolan.............................................. 83

4.6     Utbildningssatsningar under perioden 1997-2000............... 84

4.7     Arbetsmarknadspolitiska åtgärder....................................... 85

4.8     Insatser för en ekologiskt hållbar utveckling........................ 87

4.8.1   Lokala investeringsprogram................................................. 87

4.8.2   Nationella program.............................................................. 87

4.9     Småföretagssatsning............................................................. 89

4.10   Sammanfattning av fempunktsprogrammet........................ 91

5   Utgiftstak för den offentliga sektorn................................................... 95

5.1     Förutsättningar..................................................................... 95

5.1.1   Budgetpolitiska mål.............................................................. 95

5.1.2   Fempunktsprogrammet........................................................ 95

5.1.3    Beräkningsförutsättningar.................................................... 96

5.2     De offentliga finanserna....................................................... 96

5.3     Statsbudgetens utveckling..................................................... 96

5.3.1   Statsbudgetens inkomster..................................................... 97

Prop. 1996/97:150

Innehållsförteckning

5.3.2    Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor och

nettoutlåning......................................................................... 97

5.3.3    Statsskuldsräntor.................................................................. 98

5.3.4   Statens lånebehov och statsskuld.......................................... 99

5.4     Uppföljning av 1997............................................................. 100

5.5     Utgiftstaket för den offentliga sektorn.................................. 101

5.5.1    Utgiftstaket för staten........................................................... 101

5.5.2    Den offentliga sektorns utgiftstak......................................... 102

5.6     Utgiftstak för staten med fördelning på utgiftsområden...... 102

5.6.1   Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1998-2000 .. 102

5.6.2   Beskrivning av utgiftsområden m.m..................................... 104

5.7     Utfallet för budgetåret 1995/96............................................ 118

5.8     Uppföljning av konsolideringsprogrammet.......................... 121

5.9     Uppräkning av basbeloppet.................................................. 121

6   Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997....... 125

6.1     Inledning............................................................................... 125

6.2     Avräkning av anslag och inkomsttitlar................................ 125

6.3     Utgiftsområde 1 Rikets styrelse............................................ 126

6.4     Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning... 127

6.5     Utgiftsområde 4 Rättsväsendet............................................. 134

6.6     Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell

samverkan............................................................................. 135

6.7     Utgiftsområde 6 Totalförsvar............................................... 135

6.8     Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd............................... 136

6.9     Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.... 136

6.10    Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet...... 140

6.11    Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.................. 145

6.12    Utgiftsområde 15 Studiestöd................................................ 159

6.13    Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning...... 160

6.14    Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid ... 162

6.15    Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning

och byggande........................................................................ 163

6.16    Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling......... 168

6.17   Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård................... 169

6.18    Utgiftsområde 21 Energi....................................................... 170

6.19    Utgiftsområde 22 Kommunikationer................................... 171

6.20    Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med

anslutande näringar.............................................................. 173

6.21    Utgiftsområde 24 Näringsliv................................................ 177

6.22    Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.............. 182

6.23    Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen.... 183

Bilaga till avsnitt 6................................................................ 184

7   Vissa skattefrågor................................................................................ 187

7.1     Inledning............................................................................... 187

7.2     Allmänna överväganden....................................................... 187

7.3     Energirelaterade frågor......................................................... 188

7.3.1   Energibeskattning................................................................. 188

Prop. 1996/97:150

Innehållsförteckning

7.3.2 Direktavdrag för investeringar i nya värme- och
kraftproduktionsanläggningar.............................................. 190

7.4     Småföretagsåtgärder............................................................. 190

7.4.1   Lättnader i beskattningen för ägare i små och medelstora

företag................................................................................... 190

7.4.2    Positiv räntefördelning.......................................................... 191

7.4.3    Nedsättning av arbetsgivaravgifter....................................... 192

7.4.4    Kapitalförluster och organisationskostnader....................... 193

7.4.5   Medlemsinlåning till producentföreningar........................... 193

7.4.6   Stoppreglerna ses över.......................................................... 193

7.5     Omräkningstalen för 1998 års taxeringsvärden.................. 194

7.6     Övriga frågor........................................................................ 194

7.6.1   Höjd tobaksskatt.................................................................. 194

7.6.2   Gåva från förälder till omyndigt bam.................................. 195

7.6.3   Inskränkt skattskyldighet för Konung Carl XVI Gustafs

50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö......................... 195

7.6.4   Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet...................... 196

7.6.5   Försäkransystem för växthusnäringen och yrkesfiskarna.... 196

7.7     Finansiella effekter för stat och offentlig sektor................... 197

8 Kommunsektorn.................................................................................. 203

8.1     Allmänna förutsättningar..................................................... 203

8.2     Kommunsektorns ekonomiska utveckling........................... 204

8.2.1   Kommunsektorn i samhällsekonomin.................................. 204

8.2.2   Utvecklingen fram till år 1996.............................................. 204

8.2.3   Förutsättningar för de närmaste åren................................... 206

8.2.4   Sammanfattande bedömning................................................ 207

8.3    Den kommunala verksamheten............................................ 207

8.3.1    Sysselsättningen.................................................................... 207

8.3.2   Vård, omsorg och skola........................................................ 207

8.3.3   Sammanfattande bedömning................................................ 208

8.4     Ökade satsningar på kommuner och landsting.................... 209

8.4.1   Höjda statsbidrag................................................................. 209

8.4.2   Allmänna förutsättningar för de höjda statsbidragen.......... 210

8.4.3   Redovisning och uppföljning................................................ 210

8.4.4   Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting........... 210

8.4.5   Andra insatser för kommuner och landsting........................ 211

8.5     Beräkning av ramen för utgiftsområdet 25 Allmänna

bidrag till kommuner år 1998.............................................. 211

8.6     Övriga frågor........................................................................ 213

8.6.1   Lagreglerat balanskrav år 2000............................................ 213

8.6.2   Bildande av ett råd för kommunal redovisning.................... 214

8.6.3   Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga

kommunerna år 1998........................................................... 214

8.7    Bedömning av den kommunala sektorns ekonomiska

utveckling efter resurstillskottet under åren 1997-2000...... 215

Prop. 1996/97:150

Innehållsförteckning

9 Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhets-
året 1995.............................................................................................. 219

9.1     Bakgrund............................................................................... 219

9.2     Utgångspunkter för Sveriges agerande................................. 219

9.3     Iakttagelser i rapporterna för 1995 och svenskt agerande

i rådet.................................................................................... 220

9.4     Årsrapporten......................................................................... 220

9.5     Revisionsförklaringen........................................................... 220

9.6     Rapporter avseende andra EU-institutioner......................... 221

9.7     Bedömning av iakttagelser rörande Sverige i års-

rapporten .............................................................................. 221

Bilagor

Bilaga 1 Svensk ekonomi

Bilaga 2 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Bilaga 3 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000

Bilaga 4 Redovisning av skatteawikelser

Bilaga 5 Ett hållbart Sverige

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

Finansplan

PROP. 1996/97:150

1 Finansplan

1.1 Politik för arbete och utbildning

Den svenska ekonomin står idag starkare än på
mycket länge. De offentliga finanserna har förbätt-
rats i en takt som saknar internationellt motstycke.
Inflationen är den lägsta inom OECD-området. By-
tesbalansen uppvisar stora och växande överskott.
Härigenom har en handlingsfrihet återskapats som
gör det möjligt för regeringen att i denna proposition
presentera en rad åtgärder som syftar till att öka sys-
selsättningen och bekämpa arbetslösheten.

För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en
hotande statsfinansiell kollaps. För att bemästra den
statsfinansiella krisen har nästan alla svenskar fått
göra betydande uppoffringar. Det har genomförts så-
väl omfattande utgiftsnedskärningar som stora skat-
tehöjningar.

Det har inte funnits något alternativ till sanerings-
politiken. Den var nödvändig för att återskapa för-
troendet för svensk ekonomi och svensk ekonomisk
politik. Det är endast härigenom som det varit möj-
ligt att åstadkomma en kraftig räntenedgång. Detta
är i sin tur en förutsättning för att öka sysselsättning-
en och nedbringa arbetslösheten. Ytterst ger detta en
möjlighet att slå vakt om och utveckla välfärden för
alla människor.

De budgetpolitiska målen ligger fast. De kommer
också att uppnås. Underskottet 1997 i den offentliga
sektorns finansiella sparande beräknas bli 2,1 pro-
cent av BNP. År 1998 uppnås balans i de offentliga
finanserna.

Målet att etablera ett överskott i de offentliga fi-
nanserna efter 1998 preciseras nu till att långsiktigt
motsvara ett överskott om 2 procent av BNP i ge-
nomsnitt över en konjunkturcykel. Detta mål skall
nås gradvis till år 2001.

Det är regeringens bestämda övertygelse att de
budgetpolitiska målen är förenliga med målet att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.

Den ekonomiska politiken syftar till att skapa en
stark och växande svensk ekonomi. Detta förutsätter
att fler människor sätts i arbete och att deras kompe-
tens höjs genom ett väl fungerande och utbyggt ut-

bildningsväsende. Villkoren för företagande måste
förbättras. Arbetsmarknaden måste fungera väl och
lönebildningen reformeras. Framtidstron måste åter-
upprättas och rimligt stabila spelregler etableras.

Tillväxt och ökad sysselsättning är nödvändiga
för att pressa tillbaka arbetslösheten och värna väl-
färden.

Genom framgångarna i den ekonomiska politiken
är det nu möjligt att än mer sätta regeringens vikti-
gaste mål - att halvera den öppna arbetslösheten till
år 2000 - i fokus. Sysselsättningspolitiken bygger på
fem grundstenar:

-  Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen ge-
nom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.

-  Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn.

-  I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-
teras framför transfereringar. Vården, omsorgen
och skolan utgör kärnan i välfärden.

-  Det krävs en bättre fungerande lönebildning för
att arbetslösheten skall kunna halveras.

-  Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-
bila.

Utifrån detta synsätt och till följd av den återvunna
handlingsfrihet som de stärkta offentliga finanserna
medger aviserar regeringen i denna proposition ett
fempunktsprogram för arbete och utbildning:

-  Vården, skolan och omsorgen stärks för att främ-
ja sysselsättning och säkra kvaliteten på välfär-
den. 4 miljarder kronor tillförs den kommunala
sektorn redan i år. År 1998 tillförs ytterlig are 4
miljarder kronor. Satsningen är därmed en per-
manent åtgärd på 8 miljarder kronor per år för
att minska arbetslösheten, främja sysselsättningen
och höja kvaliteten. Resursarbeten, den s.k. Kal-
marmodellen, införs temporärt redan år 1997 i
hela landet. De upphör den 31/12 1998 då det

11

PROP. 1996/97:150

permanenta tillskottet till den kommunala sek-
torn fått full kraft.

-  Utbildningen byggs ut ytterligare för att långsik-
tigt stärka Sveriges konkurrenskraft. Antalet hög-
skoleplatser utökas med 15 000 hösten 1998 och
ytterligare 15 000 hösten 2000. Totalt har då
60 000 nya permanenta högskoleplatser inrättats
under perioden 1997-2000. En ny modern lär-
lingsutbildning införs. Pilotförsök införs under
hösten 1997. Försöksverksamheten med den kva-
lificerade yrkesutbildningen utökas med 1 500
platser hösten 1997 och 4 300 platser hösten

1998 för att då totalt omfatta ca 9 000 platser.
En utökning av vuxenutbildningssatsningen inom
kunskapslyftet föreslås med 10 000 nya platser
hösten 1997, med möjlighet till ersättning mot-
svarande a-kassa. Regeringen bedömer att den
utökade satsningen till stor del kommer att gälla
vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa.
Denna satsning utökas successivt även 1998,

1999 och år 2000 till att omfatta, inklusive tidi-
gare satsningar, totalt 140 000 platser hösten
2000.

-  Politiken inriktas på hållbar tillväxt. En rad all-
männa åtgärder skall vidtas. Därtill kommer ett
lokalt och ett nationellt investeringsprogram. Det
lokala programmet omfattar 5,4 miljarder kro-
nor under perioden 1998-2000. De nationella in-
vesteringarna omfattar de energipolitiska pro-
grammen för en omställning av energisystemet.
Där ingår också vissa kostnader för utbyggnad av
Botniabanan och reviderade storstadsprojekt i
Stockholm och Göteborg.

-  Företagsklimatet i Sverige förbättras ytterligare.
Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med sär-
skild inriktning mot mindre företag utvidgas ge-
nom att underlaget för nedsättningen ökar till
850 000 kronor per år. Beskattningen av små och
medelstora företag lindras genom att det s.k. lö-
neunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid be-
räkning av bl.a. lättnadsutrymmet. Enskilda nä-
ringsidkare m.fl. kommer också att kunna ta ut
en större del av inkomsten som kapitalinkomst.
Anslaget till miljöstöd för jordbruket höjs så att
EU-ramen kan utnyttjas fullt ut. Elbeskattningen
läggs om, så att belastningen på den elintensiva
industrin minskas. Förslag kommer att läggas om
direktavskrivning för investeringar i biobaserad
energiproduktion. Rätt till tjänstledighet införs
vid start av eget företag.

-  Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska
risken för utslagning och utanförskap. Regering-
en aviserar en kvalitetshöjning inom arbetsmark-
nadspolitiken genom att tillföra 1 miljard kronor
1998 för kvalificerad arbetsmarknadsutbildning.
För att kraftsamla resurserna till de yngre föreslås
under 1997 en möjlighet till tillfällig avgångser-

sättning för äldre arbetslösa. Dessutom aviseras
förslag om en generationsväxling redan under
1997 där personer i åldern 63 och 64 år erbjuds
avgångsersättning om arbetsgivaren anställer en
långtidsarbetslös yngre person. För att påtagligt
öka det lokala inflytandet och motverka passivi-
tet och utslagning föreslås regeringen få ett be-
myndigande att använda a-kassemedel på ett me-
ra aktivt sätt under en tidsbegränsad period. Här-
med uppnås en flexiblare användning av bidraget
till arbetslöshetsersättningen. Vidare skapas en
möjlighet att förlänga tiden i åtgärderna arbets-
livsutveckling och arbetsplatsintroduktion upp till
1 år och ytterligare regelförenklingar genomförs.

Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning
med uppgift att se över möjligheterna att förbättra
lönebildningen. Detta kan bl.a. ske genom att för-
stärka medlingsinstitutionen.

Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan
våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politi-
ken. Detta samarbete har haft en avgörande betydel-
se för Sverige och bidragit till sänkta räntor och
stärkt krona. Den ekonomiska vårpropositionen har
föregåtts av överläggningar med centerpartiet som
därför står bakom propositionens förslag.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska utvecklingen hittills under 1990-
talet kan karaktäriseras som ett djupt fall och en be-
gynnande återhämtning. Under tre år i rad föll pro-
duktionen i Sverige. Arbetslösheten steg dramatiskt
och de offentliga finanserna försämrades på ett sätt
som allvarligt hotade grunden för den svenska väl-
färden. Sedan dess har den ekonomiska politiken va-
rit inriktad på att sanera statens finanser och att
återställa förtroendet för svensk ekonomi. Detta har
resulterat i att det nu finns en god grund för en gynn-
sam ekonomisk utveckling. Statsfinanserna har sane-
rats. Räntorna har i det närmaste halverats. Infla-
tionstakten har sänkts. Kronan har stärkts. Detta har
skapat goda förutsättningar för att halvera den öpp-
na arbetslösheten till 4 procent år 2000.

1.2.1 Den internationella utvecklingen

Utsikterna för den internationella ekonomin är för-
hållandevis gynnsamma. Den amerikanska ekono-
min uppvisar en fortsatt hög ekonomisk tillväxt. I
EU väntas konjunkturen gradvis stärkas. Tillväxten i
resten av världen är fortsatt god. I OECD-området
stärks tillväxten något under 1997 och 1998 jämfört

12

PROP. 1996/97:150

med föregående år. Detta gynnar den svenska eko-
nomin via exportindustrin.

En viktig tendens i den internationella utveckling-
en är att inflationen fortsätter att vara låg. I flera av
de större EU-länderna ligger inflationen under två
procent och för EU som helhet väntas inflationen
hamna strax över två procent per år. Återhämtning-
en i EU väntas fortsätta med stöd av lägre räntor och
en starkare dollar. Den budgetsanering som genom-
förts bland EU:s medlemsländer har på ett väsentligt
sätt bidragit till lägre räntor. Arbetslösheten i EU är
dock mycket hög. Drygt 18 miljoner personer, dvs.
omkring 11 procent av arbetskraften, är arbetslösa i
EU.

Förenta staterna har fört en framgångsrik makro-
ekonomisk politik efter recessionen 1990-1991. Den
ekonomiska tillväxten har varit god och inflationen
låg. Utsikterna för de närmaste åren ser också goda
ut. Det amerikanska budgetunderskottet har fallit
och är idag förhållandevis lågt. Ytterligare åtgärder
för att minska underskottet skulle lätta bördan på
den amerikanska penningpolitiken, vilket vore posi-
tivt för världsekonomin. Arbetslösheten i Förenta
staterna har fallit till drygt 5 procent.

TABELL 1.1 NYCKELTAL 1996-1998 FÖR EU,
FÖRENTA STATERNA OCH JAPAN

ÄRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996

1997

1998

BNP

EU

1,6

2.3

2,6

Förenta staterna

2,4

2,4

2,1

Japan

3,6

2,2

3,0

Konsumentpriser

EU

2,5

2.3

2.3

Förenta staterna

3,0

2.9

2.9

Japan

0.2

1,0

1.0

Arbetslöshet (nivå)

EU

11.4

11.5

11,0

Förenta staterna

5.4

5,4

5.5

Japan

3.3

3,2

3.1

Källor: OECD och Finansdepartementet

I Japan har utvecklingen under 1990-talets första
hälft varit svag. Trots tecken på en begynnande kon-
junkturuppgång under 1996 och 1997 råder osäker-
het som bl.a. reflekteras i oron på den japanska bör-
sen. Genom en expansiv finans- och penningpolitik
har de japanska myndigheterna stött återhämtning-
en. Budgetunderskottet är emellertid stort och rege-
ringen avser att genomföra en sanering av de offent-
liga finanserna. En fortsatt stimulans från penning-
politiken är av vikt i ett läge där de offentliga finan-
serna stramas åt. Arbetslösheten i Japan är fortfa-
rande låg, drygt 3 procent.

1.2.2 Den svenska utvecklingen

I början av 1990-talet genomled Sverige den värsta
ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression.
Under tre år hade Sverige negativ tillväxt. Resultatet
var förödande. År 1990 var arbetslösheten 1,7 pro-
cent, tre år senare hade den ökat till 8,2 procent. År
1990 uppvisade de offentliga finanserna ett överskott
på 4,2 procent av BNP, tre år senare hade överskot-
tet vänts till ett underskott på 12,3 procent av BNP.

Den ekonomiska politik som vidtagits för att vän-
da denna utveckling har i de flesta avseenden varit
framgångsrik. Tillväxten under 1994 och 1995 var
god, 3,3 procent respektive 3,6 procent. Under 1995
föll räntenivån och inflationen kraftigt. Investering-
arna och bytesbalansen utvecklades positivt. Syssel-
sättningen steg under 1994 och 1995 med ca 60 000
personer.

Under slutet av 1995 drabbades den svenska eko-
nomin av den svaga europeiska utvecklingen. Upp-
gången i den svenska industrin dämpades och i ex-
empelvis pappers- och massaindustrin stoppades del-
vis tillverkningen under en period. Till detta kom en
kraftig neddragning av lagren. Avmattningen fick till
följd att sysselsättningsuppgången bröts och hushål-
lens optimism sjönk. Arbetslösheten ökade och sys-
selsättningen minskade. Tillväxten dämpades till 1,1
procent 1996.

I dag står Sverige åter på en stark grund. Investe-
ringarna har ökat kraftigt. Bytesbalansen företer sto-
ra och växande överskott. Sverige uppvisar den
snabbaste förbättringen av de offentliga finanserna i
västvärlden. Inflationen är obefintlig. Räntemargi-
nalen mot Tyskland är i april 1997 en tredjedel av
vad den var två år tidigare. Den stora politiska ut-
maningen är arbetslösheten, som fortfarande är oac-
ceptabelt hög.

1.2.3 Den förväntade utvecklingen

Ekonomin visar nu tydliga tecken på en återhämt-
ning. Industrins orderingång utvecklas gynnsamt och
förstärkningen av den internationella konjunkturen
bedöms fortsätta. Den relativt goda kostnadsutveck-
lingen gör att Sverige står sig väl i konkurrenskraft.
Exportökningen beräknas därför bli ca 5-6 procent
per år under de kommande åren. Importen antas öka
i ungefär samma takt. På grund av att exportvoly-
men är större än importvolymen blir bidraget till till-
växten från utrikeshandeln positivt men med tiden
avtagande. Investeringsutvecklingen bedöms dock gå
in i en lugnare fas under de kommande två åren för
att sedan återigen få en ökad betydelse som tillväxt-
motor. Lagerinvesteringarna bör kunna ge ett litet
positivt bidrag till tillväxten i år.

13

PROP. 1996/97:150

TABELL 1.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS 1995-1998

MOR KR PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

1996      1995    1996     1997    1998

Export____________________670,4   12,6    5,6    6,3    5,8

Import 558,2   10,3    3,5    5,1    5,6

Privat konsumtion

885,3

0,8

1,5

2,0

2.0

Offentlig konsumtion

434,2

■0.1

-1,7

-0,1

-0.2

Stat

132,2

-3,3

-3.7

1.5

-0,5

Kommuner

302,1

0.0

-0,9

-0.9

0.0

Bruttoinvesteringar

249,6

10,9

4,7

1,5

5.8

Näringsliv

183,6

25.1

5,9

5.0

5,1

därav industri

69,1

44,3

13,3

0,0

3.0

Bostäder

30,3

-28,0

14,7

-12,3

13.7

Myndigheter

35,6

-0.5

-7,4

-3.3

3.3

Lagerinvesteringar'

-3.2

0.5

-1.0

0.2

0.0

BNP

1678,1

3.6

1,1

2,3

2,5

1 Bidrag till BNP-tillväxt

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Hushållens situation har gradvis stabiliserats bl.a. ge-
nom att sparandet varit högt under ett antal år, men
också tack vare att tillgångspriserna stigit de senaste
åren. Förmögenhetsställningen har förstärkts avse-
värt. Nybilsinköpen, som är en indikator på stigande
konsumtion, har ökat. Då konsumtionen under en
följd av år utvecklats svagt, bör det finnas ett upp-
dämt behov av kapitalvaror. De starka offentliga fi-
nanserna innebär att förtroendet för välfärdssyste-
men bör öka, vilket även det stimulerar till konsum-
tion. Konsumtionen beräknas därför stiga med ca 2
procent per år under den kommande 4-årsperioden.

TABELL 1.3 NYCKELTAL

PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1995 1996 1997 1998 1999 2000

Timlön kostnad

3,4 6,1 4,7 3.5 3.5 3.5

KPI, dec.-dec.

2.6 -0.2 1.8 1.5 2,0 2.0

5-årig ränta

9.9 7,2 5.6 5.9 6.1 6.2

Disponibel inkomst

-0.4 -0.1 0.4 1,3 3.7 2.8

Sparkvot (nivå)

6.9 5.4 3.8 3.2 4,6 5.6

Öppen arbetslöshet1 (nivå)

7.7 8,1 7,9 7,1 5,6 4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 (nivå)

4,4 4,5 4,7 4,7 4,7 4,4

Sysselsättning

1,5 -0,6 -0,7 0,7 1,6 1,4

1 I procent av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet

Kalkylen för åren 1999-2000 bygger på att arbets-
marknaden och framför allt lönebildningen fungerar
bättre än under 1995 och 1996. Timlönerna antas
stiga med 3,5 procent, vilket givet en rimlig produk-
tivitetsökning innebär att inflationsmålet på 2 pro-
cent kan nås utan åtstramande finans- eller penning-
politik. Det arbete som arbetsmarknadens parter har
bedrivit under våren liksom den oväntat låga infla-

tionen under slutet av 1996 och början av 1997 är
indikatorer på att inflationsbenägenheten och löne-
bildningen genomgår viktiga förändringar, vilket lig-
ger till grund för antagandet om löneökningarna
framgent. Sverige håller på att anpassa sig till låg in-
flation.

Vid sidan av Sveriges anpassning till låg inflation
talar ett flertal faktorer för att de kommande åren
kommer att innebära en stark och stabil realekono-
misk återhämtning. Den kraftfulla förstärkningen av
de offentliga finanserna skapar tilltro till välfärden
och ett stabilt företags- och investeringsklimat. De så
gott som halverade räntorna medför billigare inves-
teringar och ökad köpkraft för hushållen. I kombina-
tion med den stärkta arbetsmarknadspolitiken och
det livslånga lärandet medför investeringarna att
flaskhalsar vid produktionsökning kan undvikas och
inflationen förbli låg. De många åtgärder som riks-
dagen har fattat beslut om under de senaste två åren
har avsevärt förbättrat förutsättningarna för en lång-
siktig och stark tillväxt.

Det statsfinansiella utrymmet de kommande fyra
åren innebär att Sverige kan kombinera Europas
mest offensiva sysselsättningsstrategi med Europas
snabbaste förbättring av de offentliga finanserna. Åt-
gärderna som i denna proposition presenteras för att
stärka kompetensen, förbättra välfärden, påskynda
den ekologiska omställningen och förbättra möjlig-
heterna för små- och medelstora företag att etableras
och växa, stärker Sveriges tillväxtmöjligheter lång-
siktigt och får genomslag på arbetslösheten redan
1997 och 1998.

Tillväxten beräknas mot bakgrund av detta bli ca
2,5 procent årligen under åren 1997-2000. Det är en
lägre nivå än under den starka återhämtningen
1994-1995, men en högre nivå än under det kon-
junkturmässigt svaga 1996. Tillväxtökningen i år får
genomslag i sysselsättningen först med viss tidsefter-
släpning. Därför förväntas sysselsättningen som ge-
nomsnitt under 1997 att sjunka, men fram till år
2000 ökar den reguljära sysselsättningen med när-
mare 4 procent, dvs. ca 150 000 personer.

Den goda utvecklingen i sysselsättningen under
slutet av 1990-talet förutsätter att lönebildningen
fungerar väl och att arbetsmarknaden är flexibel.
Under 1998 förväntas medelarbetstiden plana ut för
att därefter minska något. Det beror dels på att hus-
hållens disponibla inkomster förbättras, vilket ökar
utrymmet för att efterfråga fritid, dels på att de se-
naste årens kraftiga minskning av sjukfrånvaron nått
så långt att den trenden inte kan fortsätta.

Den huvudsakliga tillväxten under de senaste åren
har skett genom att industrin har expanderat, vilket
har varit möjligt på grund av en exceptionellt hög
produktivitetstillväxt. I takt med att hushållens eko-
nomi förbättras kan hemmamarknaden stärkas, vil-
ket innebär en ökning av inte minst tjänstesektorn.
Därigenom minskar möjligheterna till en fortsatt ge-
nomsnittligt hög produktivitetsökning. Under åren

14

PROP. 1996/97:150

1999 och 2000 bedöms ökningstakten minska till
mer normal takt. Sammantaget beräknas sysselsätt-
ningen öka betydligt snabbare än den gjorde 1994
och 1995, trots den något lägre tillväxten.

Vidare hålls den öppna arbetslösheten tillbaka av
att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förväntas
ligga kvar på i stort sett oförändrade nivåer, samt att
såväl generationsväxlingen som möjligheterna till
tillfällig avgångsersättning och expansionen av ut-
bildningen förväntas hålla tillbaka arbetskraftsutbu-
det.

En väl fungerande lönebildning, en måttfull ut-
veckling av arbetskraftsutbudet främst som en följd
av utbildningssatsningen och en kraftfull ökning av
sysselsättningen leder till att den öppna arbetslöshe-
ten bedöms falla till i genomsnitt 4,5 procent år
2000. Dock är så långsiktiga kalkyler alltid behäfta-
de med stor osäkerhet. Detta gäller särskilt beträf-
fande arbetsmarknadens och lönebildningens funk-
tionssätt. För att säkerställa att målet att halvera den
öppna arbetslösheten verkligen nås kommer rege-
ringen att fortsätta att inför riksdagen halvårsvis av-
stämma utvecklingen på arbetsmarknaden. Om ut-
vecklingen visar sig sämre än väntat på grund av att
åtgärder inte får det förväntade utfallet, lönebild-
ningen blir sämre än väntat eller att konjunkturen
försämras kan nya åtgärder aktualiseras. Vilka de i
så fall blir är avhängigt orsaken till att utvecklingen
blir sämre än förväntad. Mot bakgrund av den för-
väntade utvecklingen och de föreslagna åtgärderna i
denna proposition gör regeringen dock bedömningen
att målet kommer att nås under år 2000.

1.3 Sunda statsfinanser och stabila
priser

Den ekonomiska politiken är inriktad på att öka sys-
selsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att
den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 pro-
cent 1994 till 4 procent år 2000. Sunda statsfinanser
och stabila priser är nödvändiga förutsättningar för
en uthålligt ökande sysselsättning. Förnyade under-
skott liksom ökat inflationstryck skulle allvarligt och
långvarigt försämra den svenska ekonomiska utveck-
lingen och därigenom göra arbetslöshetsmålet omöj-
ligt att nå.

1.3.1 Finanspolitiken

Grunden för en framgångsrik ekonomisk politik är
makroekonomisk stabilitet. Denna grund har nu
återställts. Därmed finns goda förutsättningar för en
gynnsam ekonomisk utveckling.

När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i
oktober 1994 var den svenska välfärden hotad i
grunden. Lånebehovet för budgetåret 1994/95 be-
räknades till över 230 miljarder kronor. I oktober
1991 var statsskulden 651 miljarder kronor. Tre år
senare, i oktober 1994, hade statsskulden nästan
fördubblats till 1 232 miljarder kronor. Situationen
var ohållbar. Huvuduppgiften för finanspolitiken
blev därför att snabbt och resolut minska underskot-
tet i de offentliga finanserna. Saneringsprogrammet
konstruerades efter tre grundläggande principer: Det
skulle verka så snabbt att statsskuldens ökning kun-
de hejdas. Det skulle utformas fördelningspolitiskt så
att de som har det bäst ställt skulle bidra med den
största andelen. De offentliga verksamheterna skulle
prioriteras framför transfereringar.

Regering och riksdag har satt upp fyra budgetpo-
litiska mål:

1. Statsskulden mätt som andel av BNP skall stabili-
seras senast 1996.

2. Underskottet i de offentliga finanserna får ej
överstiga 3 procent av BNP 1997.

3. År 1998 skall de offentliga finanserna vara i ba-
lans.

4. Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa
ett permanent överskott.

Det första målet är uppfyllt. Statsskulden mätt som
andel av BNP nådde sin topp på 84,3 procent redan
1995.

Underskottet i de offentliga finanserna beräknas
för 1997 till 2,1 procent av BNP. Det innebär att
även det andra målet uppfylls. Inom EU tillämpas en
annan definition av offentligt underskott än den som
traditionellt används i Sverige. Även med denna de-
finition beräknas underskottet 1997 till 2,1 procent.
Sverige är därmed ett av de länder som klarar EMU-
kriteriet för underskott i de offentliga finanserna.

År 1998 kommer de offentliga finanserna åter att
vara i balans. Då har beaktats att regeringen i denna
proposition aviserar ett fempunktsprogram för arbe-
te och utbildning på sammanlagt 16,3 miljarder kro-
nor, som ryms inom ramen för målet om offentliga
finanser i balans.

Målet att etablera ett överskott i de offentliga fi-
nanserna efter 1998 preciseras. Regeringen föreslår
ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel.

Regeringen föreslår dessutom en gradvis anpass-
ning mot det långsiktiga målet genom ett målsätt
överskott på 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent
av BNP år 2000 och 2 procent av BNP år 2001.
Målen för dessa år gäller vid den kalkylerade tillväx-
ten. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle
bli väsentligt lägre kommer den offentliga sektorns
sparande att tillåtas utvecklas sämre. Om tillväxten
av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt högre

15

PROP. 1996/97:150

kommer kraven på överskott att skärpas. Detta för
att undvika en finanspolitik som förstärker konjunk-
tursvängningarna .

För 1999 och år 2000 uppgår överskottet i de of-
fentliga finanserna till målsatta 0,5 respektive 1,5
procent av BNP efter en tänkt överföring från den
offentliga till den privata sektorn. Utrymmet för en
sådan överföring beräknas till ca 15 miljarder kronor

1999 och ytterligare ca 11 miljarder kronor år 2000.
Överföringen skall användas för att öka rättvisan
och jämlikheten i Sverige. Härvid bör dock beaktas
att årliga utbetalningar i storleksordningen 10-12
miljarder kronor kommer att göras till premie-
reserven i det nya pensionssystemet. De målsatta
överskotten på 0,5 procent 1999 och 1,5 procent år

2000 skall användas till att amortera den offentliga
nettoskulden. Frågan om utrymmet och formerna för
en överföring från den offentliga till den privata sek-
torn 1999 och år 2000 kommer att prövas i sam-
band med de vårpropositioner som läggs fram 1998
och 1999.

TABELLI.4 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR
ARBETE OCH UTBILDNING

MILJARDER KRONOR

1997

1998

1999

Vård, omsorg, skola

4,0

8.0

8,0

8.0

Hållbar utveckling

1,5

5,1

5.9

Utbildning

0,5

2.5

4.3

6,0

Småföretag

1.6

1.8

1,7

Arbetsmarknadspolitik

0.9

2.8

1,9

1.6

Summa program

5,5

16,3

21,0

23,3

Finansiering

•4.5

-2,4

■1.3

-1,2

Utrymme för överföring

0.0

0,0

14,7

25,8

Utrymme som tas i anspråk

1,0

13,9

34,4

47,9

Beräknat överskott, procent av BNP

-2,1

0,0

0,5

1,5

1.3.2 Fempunktsprogrammet

År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna
OECD-ländernas näst största underskott med 12,3
procent av BNP. Fem år senare bedöms de vara i
balans. Trots den kraftiga minskningen av budget-
underskottet fortsätter statsskuldsräntorna att vara
höga. De utgör i dag den största enskilda budgetpos-
ten. För 1997 bedöms räntorna på statsskulden kos-
ta 109 miljarder kronor.

Orsaken till den kraftiga förbättringen av de of-
fentliga finanserna är det saneringsprogram som
riksdagen har beslutat om. I budgetpropositionen i
januari 1995 (1994/95:100) föreslog regeringen ett
saneringsprogram motsvarande 113 miljarder kro-
nor. Detta utvidgades till 118 miljarder kronor i
samband med kompletteringspropositionen i april
1995 (1994/95:150). Under våren 1996 gjordes be-
dömningen att målet om balans i de offentliga finan-
serna 1998 inte skulle uppfyllas. Regeringen föreslog
därför att saneringsprogrammet skulle förstärkas
från 118 miljarder kronor till 126 miljarder kronor.
Som ett resultat av den förda ekonomiska politiken
har räntesatserna i det närmaste halverats, vilket i sin
tur ytterligare har förstärkt de offentliga finanserna.

Inom ramen för målet om offentliga finanser i balans
finns ett utrymme för en offensiv mot arbetslösheten.
Beräkningar visar att balans uppnås 1998 vid en
satsning på 13,9 miljarder kronor. Regeringen avise-
rar därtill en omfördelning på 2,4 miljarder kronor,
som är finansierad genom skattehöjningar och ut-
giftsneddragningar. Den sammanlagda insatsen på

16,3 miljarder kronor 1998 går till ett fempunkts-
program för arbete och utbildning: vård, skola och
omsorg, omställningen till ett hållbart samhälle, ut-
bildning, förbättrade villkor för små och medelstora
företag samt arbetsmarknadspolitiken. Denna sats-
ning kan genomföras tack vare att saneringspro-
grammet fullföljs.

DIAGRAM 1.1

Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2000

Uttryckt som andel av BNP

30

20

10

1970      1975      1980      1985      1990      1995      2000

Källa: Finansdepartementet

Mellan 1990 och 1993 ökade de offentliga utgifterna
som andel av BNP mycket kraftigt. År 1993 motsva-
rade de offentliga utgifterna hela 72,8 procent av
BNP. Sedan dess har utgiftskvoten sjunkit påtagligt. I
år utgör den 64,7 procent av BNP.

16

PROP. 1996/97:150

TABELL 1.5 OFFENTLIGA FINANSER

PROCENT AV BNP

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomstkvot

65,2

61,9

61,6

60,5

59,7

59,9

63,5

62,6

61,9

60,2

59,4

Skattekvot

55,8

52,8

51,1

50,2

49,8

50,0

54,3

53,6

53,2

52,1

51,3

Utgiftskvot

61,0

63,0

69,4

72,8

70,0

67,8

66,0

64,7

61,9

59,7

57,9

Statsskuldsräntor

4,5

4,4

4,7

5,5

6,3

6.5

6,6

6,2

5,6

5,1

4,7

Finansiellt sparande

4,2

-1.1

-7,8

-12,3

-10,3

-7,9

-2,5

-2,1

0,0

0,5

1,5

Statens lånebehov, mrd kr

25

75

150

242

185

138

21

26

9

9

-6

Nettoskuld

-8,2

-5,2

4,8

11.1

22,1

26,0

28,2

29,7

27,9

26,8

25,1

Statsskuld

45,5

47,9

61,1

78,3

84,0

84,3

84,1

82,6

78,8

75.7

72,2

Konsoliderad skuld

43,8

53,0

67,1

76,0

79,0

78,2

77,7

77,1

73,9

71.1

67,8

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån. Riksbanken och Finansdepartementet

Finanspolitiken efter 1998

Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka of-
fentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det
upp en betydande finansiell förmögenhet inom den
gemensamma sektorn, bl.a. genom sparande i AP-
fonden. År 1975 uppgick den offentliga sektorns fi-
nansiella nettoförmögenhet till motsvarande 30 pro-
cent av BNP. Detta bidrog till en god och stabil eko-
nomisk utveckling som gjorde det möjligt att förena
full sysselsättning och stigande reallöner med låg in-
flation. Under senare delen av 1970-talet urholkades
de offentliga finanserna, vilket kulminerade i den
statsfinansiella krisen i 1980-talets inledning. Det
fick till följd att den offentliga finansiella nettoför-
mögenheten förbyttes i en nettoskuld.

Budgetsaneringen under 1980-talet i kombination
med en god sysselsättningsutveckling medförde att
den offentliga sektorns förmögenhetsställning till stor
del återställdes mot slutet av decenniet. Vid 1990-
talets inträde hade den gemensamma sektorn åter-
igen en positiv finansiell förmögenhet genom de be-
tydande tillgångarna i AP-fonden. Den ekonomiska
krisen i början av 1990-talet raderade dock ut den
offentliga förmögenheten. I år beräknas den offentli-
ga sektorns skulder överstiga motsvarande finansiella
tillgångar med drygt 500 miljarder kronor eller 30
procent av BNP, dvs. en omvänd situation mot mit-
ten av 1970-talet.

Regeringen föreslår i denna proposition ett lång-
siktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna
på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunk-
turcykel. Det finns en rad skäl för detta:

-  En sådan politik innebär ett ansvarstagande för
välfärden. På längre sikt är det avgörande för
Sveriges möjligheter att bibehålla en god välfärd
och ett anständigt samhälle. En bit in på nästa
sekel kommer de offentliga åtagandena att utsät-
tas för en större belastning bl.a. genom ett väx-
ande antal äldre. Den offentliga sektorn måste då
stå rustad för att möta denna utveckling.

-  I takt med att de offentliga finanserna bringas
under kontroll skapas utrymme för att aktivt an-
vända finanspolitiken för att motverka försvag-

ningar av konjunkturen eller tendenser till över-
hettning. Med ett överskott på 2 procent som
utgångsläge finns det en marginal att aktivt mot-
verka konjunkturavmattningar utan att under-
skottet i de offentliga finanserna hotar att bli för
stort.

-  Tendenser till stora underskott i de offentliga fi-
nanserna uppmärksammas snabbt - både inter-
nationellt och inom landet. Särskilt gäller detta
naturligtvis de länder som har en stor offentlig
skuld.

-  En stor offentlig sektor kräver starka offentliga fi-
nanser. För att Sverige skall kunna klara att be-
hålla en trygg och stabil välfärd krävs därför ett
gemensamt sparande. Detta garanterar det de-
mokratiska inflytandet över vård, omsorg och
skola.

-  EU-ländemas stats- och regeringschefer beslutade
i Dublin december 1996 om en stabilitets- och
tillväxtpakt som syftar till att varaktigt upprätt-
hålla sunda offentliga finanser i hela EU. Alla
medlemsstater - även de som inte går in i EMU
vid bildandet - har åtagit sig att på medellång
sikt sträva mot offentliga finanser nära balans el-
ler med överskott. Härigenom säkras en tillräck-
lig marginal till det s.k. referensvärdet för under-
skott i de offentliga finanserna, 3 procent av
BNP. Detta uppnår Sverige med ett långsiktigt
budgetmål om 2 procents överskott.

-  Ett högt offentligt finansiellt sparande ger ut-
rymme för höga investeringar i Sverige utan att
vår internationella skuldsättning ökar.

17

PROP. 1996/97:150

DIAGRAM 1.2

Finansiellt sparande offentlig sektor

Källa: Finansdepartementet

DIAGRAM 1.3

Korta och långa räntor 1994 -1997

Procent

Inom ramen för budgetmålen finns utrymme för att
genomföra fempunktsprogrammet för arbete och
utbildning. Programmet uppgår brutto till 16,3 mil-
jarder kronor 1998, 21,0 miljarder kronor 1999 och

23,3 miljarder kronor år 2000.

1.3.3 Penning-och valutapolitiken

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är
prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken
självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat
prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsument-
prisindex skall begränsas till 2 procent med en tole-
rans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Re-
geringen stödjer penningpolitikens inriktning och
ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål.

Prisstabilitet är en förutsättning för en framgångs-
rik ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög
inflation försämrar förutsättningarna för en balanse-
rad och uthållig tillväxt och därmed också för en
stabilt ökande sysselsättning. Länder med varaktigt
låg inflation är betydligt mindre sårbara när det in-
träffar ekonomiska störningar eller kriser av olika
slag. Detta har varit mycket påtagligt i samband med
den turbulens som vid olika tillfällen rått på de fi-
nansiella marknaderna under senare år. En hög infla-
tion medför dessutom att inflationen varierar mer.
Det försämrar möjligheterna för hushållen och före-
tagen att planera och hämmar tillväxten. En hög in-
flation minskar möjligheterna till en god fördel-
ningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar
och inkomster. Utvecklingen under sent 1980-tal och
tidigt 1990-tal visar tydligt risken med att släppa
fram en ökad inflation. Förmögenheter omfördelades
godtyckligt under inflationsåren och arbetslösheten
steg dramatiskt när inflationsbubblan sprack.

Förtroendet för den svenska ekonomin har stärkts.
De kraftigt förbättrade statsfinanserna är huvudor-
saken till detta. Under 1996 och början av 1997 har
inflationen och inflationsförväntningarna minskat.
Även detta är en framgång för den ekonomiska poli-
tiken. Resultatet är att räntorna så gott som har hal-
verats sedan januari 1995. Detta har skett trots den
internationella ränteturbulensen i början av 1997.
Den låga inflationen och det ökade förtroendet har
möjliggjort för Riksbanken att lätta på penningpoli-
tiken genom att stegvis sänka den s.k. reporäntan. I
början av 1996 var reporäntan knappt 9 procent. I
mitten av april 1997 var reporäntan drygt 4 procent.

Under de senaste månaderna har kronan försva-
gats. Detta har skett i en internationell finansiell
miljö som varit mindre förmånlig än under 1996.
Även om penningpolitiken primärt är inriktad på
prisstabilitet och det därför inte finns något mål för
växelkursen är instabiliteten icke tillfredsställande.

Lägre räntor är väsentligt på många vis. Investe-
ringar och sysselsättning stimuleras. Det blir lättare
att sanera de offentliga finanserna och därmed att
säkra en god offentlig verksamhet. En lägre ränta får
också ett direkt genomslag i hushållens ekonomi.
Räntefallet har medfört att kostnaden för bl.a. villa-
lån har sjunkit. I figuren nedan visas hur månads-
kostnaden för ett normalt villalån på 500 000 kro-
nor efter skatt har fallit sedan 1994. Jämfört med
april 1995 har månadskostnaden efter skatt minskat
med 1 500 kronor. En liknande utveckling har även
skett för bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt
gynnas också av de fallande räntorna i takt med att
de sjunkande räntekostnaderna slår igenom i hyres-
sättningen.

18

PROP. 1996/97:150

DIAGRAM 1.4

Månadskostnad för ett villalån på 500.000 kronor,
rörlig och 5-års bindningstid, efter skatt

Under hösten 1997 skall riksdagen ta ställning till ett
svenskt deltagande i den europeiska valutaunionen.
För att deltagande skall vara möjligt krävs att Sveri-
ge uppfyller inträdeskraven, de s.k. konvergenskrite-
rierna. Endast genom att uppfylla dessa får Sverige
en reell handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall
tas utifrån en styrkeposition. Regeringens bedömning
är att Sverige kommer att kvalificera sig för ett del-
tagande i EMU.

Regeringens uppfattning är att det i dag inte är
aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbe-
tet ERM. Sedan november 1992 har Sverige en fly-
tande växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande
målet för penningpolitiken. Denna inriktning av
penning- och valutapolitiken har fungerat väl. Valet
av vilken växelkurspolitik Sverige bör bedriva fram-
gent är beroende av riksdagens beslut hösten 1997
om ett svenskt deltagande i valutaunionen.

Vissa lagändringar behöver göras till följd av de
åtaganden Sverige gjort i anslutningsfördraget i sam-
band med Sveriges inträde i EU. Detta gäller bl.a.
Riksbankens ställning. EG-fördraget anger att Riks-
banken inte får begära eller ta emot instruktioner
från riksdag, regering eller andra organ. Vidare skall
riksbankschefen kunna avsättas under mandatperio-
den endast om hon eller han gjort sig skyldig till all-
varlig försummelse eller inte längre uppfyller de krav
som ställs för utövandet av ämbetet. Riksdagen skall
i höst ta ställning till om Sverige skall gå med i valu-
taunionen eller ej. Vid ett ställningstagande för ett
deltagande bör även en lagändring om sedelutgiv-
ningsmonopolet övervägas.

För närvarande pågår det överläggningar med re-
presentanter för riksdagspartierna om dessa frågor.
Här ingår även de frågor som har aktualiserats av
den s.k. valutakompetensutredningen. Strävan är att
inom en snar framtid åstadkomma en bred samsyn
kring erforderliga lagändringar. Detta bör ske på ett
sådant sätt att trovärdigheten hos penning- och valu-
tapolitiken stärks.

1.4 Sysselsättningspolitiken

Regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsätt-
ningen och minska arbetslösheten. Målet är att den
öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent år
2000.

Arbetslöshet innebär alltid ett slöseri med resurser.
Arbetslöshet är en olycka för den som drabbas. Den
skapar klyftor och påfrestningar för både vuxna och
barn och för samhället som sådant. Möjligheterna
att i längden upprätthålla välfärd och en god social
service och trygghet är helt beroende av förmågan
att upprätthålla en hög sysselsättning. Det är genom
arbete välfärden säkras. Kampen för full sysselsätt-
ning är ytterst en kamp för att hålla samman Sverige.

Under mandatperioden har riksdagen fattat en
rad viktiga beslut: budgetsaneringen, EU-medlem-
skapet, omställningen av energisystemet, arbets-
marknadspolitiken m.m. Att osäkerheten om dessa
frågor försvinner och att var och en kan lita på att
välfärden bärs upp av sunda offentliga finanser,
kommer att ha en positiv effekt på medborgarnas
framtidstro.

Regeringens ekonomiska strategi gör det möjligt
att nå målet om 4 procents öppen arbetslöshet år
2000. Kunniga människor, ett gott företagsklimat
och en omställning till ekologisk hållbarhet skall för
lång tid göra Sverige som nation starkare. Kvaliteten
på och tillgången till vård, omsorg och skola skall
förbättras för att möjliggöra ett högt deltagande i
arbetskraften för både kvinnor och män och för att
skapa den för utvecklingen av samhället nödvändiga
tryggheten. Utbildning och kompetens skall prägla
hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som
män skall ges möjlighet att förbättra sin kompetens
och kunskap. Arbetsmarknadspolitiken skall bli än
mer flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet av re-
surser förbättras.

1.4.1 Sysselsättning och arbetslöshet

Under början av 1990-talet förlorade Sverige mer än
en halv miljon arbetstillfällen, drygt 400 000 i den
privata sektorn och ca 120 000 i den offentliga sek-
torn, varav ca 100 000 i kommuner och landsting.
Mellan 1990 och 1994 försvann 225 000 jobb inom
industrin.

19

PROP. 1996/97:150

DIAGRAM 1.5

Öppet arbetslösa och personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Källa:Finansdepartementet

Under 1995 och 1996 tillkom det ca 65 000 nya ar-
betstillfällen i den privata sektorn. Det var framför
allt inom industrin som sysselsättningen ökade till
följd av en kraftig ökning av industriproduktionen.
Eftersom denna sektor har en större andel män som
anställda har arbetslösheten för män fallit kraftigare
än för kvinnor; från 9,1 procent 1994 till 8,5 procent
1996. Den exportinriktade sektorn är av central be-
tydelse för Sverige. Utan en stark privat sektor går
det inte att ha en stark offentlig sektor.

DIAGRAM 1.6

Öppen arbetslöshet män och kvinnor          »Man

Procent                                                     »Kvinnor

I den offentliga sektorn har sysselsättningen i stort
sett fallit under hela 1990-talet. Mellan 1990 och
1994 försvann 120 000 jobb i den offentliga sektorn.
Därefter har sysselsättningen minskat med ytterligare
30 000 personer. Orsaken till denna utveckling är att
den svaga ekonomiska utvecklingen i den privata
sektorn under 1990-talets början ledde till kraftigt
försvagade offentliga finanser. Den offentliga sektorn
har en större andel kvinnor som anställda. Arbets-
lösheten för kvinnor har stigit från 6,7 procent 1994
till 7,5 procent 1996. Satsningen på 8 miljarder kro-
nor till den kommunala sektorn kommer också att
bidra till att vända den stigande arbetslösheten för
kvinnor. Utan den starka uppgången för det svenska

näringslivet och den framgångsrika budgetsanering-
en hade denna satsning inte varit möjlig.

DIAGRAM 1.7

Antal arbetade timmar

Miljoner timmar

6800 ,

1990 1991  1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Källa: Finansdepartementet

Under 1990-talet har produktiviteten stigit med i ge-
nomsnitt 2 procent per år. Samtidigt har dock me-
delarbetstiden ökat. Den höjda produktiviteten och
den ökade medelarbetstiden tenderar i det korta
perspektivet att öka arbetslösheten. På längre sikt är
det positivt för den svenska ekonomin. Produktivite-
ten och människors vilja att arbeta utgör grunden för
en hög standard.

Kvinnor fortsätter att förvärvsarbeta i nästan lika
hög utsträckning som män. Det är en styrka för
svensk ekonomi. Arbetsmarknaden är emellertid
fortfarande könsuppdelad, vilket bl.a. leder till skilda
villkor för kvinnor och män, t.ex. när det gäller löner
och utvecklingsmöjligheter. De åtgärder regeringen
nu föreslår bidrar till minskad könssegregering och
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

1.4.2 Ett modernare Sverige

Sverige skall stärkas för framtiden. Vi skall konkur-
rera med välutbildad arbetskraft, ett bra företags-
klimat, en stark offentlig sektor samt med att vara
ett ekologiskt föregångsland. De möjligheter som
samarbetet i EU innebär för att stärka Sveriges för-
måga skall aktivt tas tillvara.

Utbildning

Utbildning är en nödvändig förutsättning för att
uppnå en uthålligt hög tillväxt. Nyckeln till lägre ar-
betslöshet, högre tillväxt, ökad jämställdhet och vid-
gad valfrihet är mer än något annat utbildning och
kompetenshöjning. Samhällets omvandling medför
att allt högre krav ställs på kunskap och kompetens.
Förr räckte det med en utbildning i början av livet.
Nu behövs ett livslångt lärande.

Sverige skall konkurrera med välutbildad arbets-
kraft. Tillgången på arbetskraft med högre utbild-
ning, särskilt inom det naturvetenskapliga och tek-

20

PROP. 1996/97:150

niska området, är av central betydelse. Andelen hög-
utbildade i det privata näringslivet i Sverige är mind-
re än i andra jämförbara länder. Av dessa skäl krävs
en andra utbildningsrevolution i Sverige inför 2000-
talet. Regeringen har redan påbörjat en kraftfull in-
sats i denna riktning

Under 1996 har riksdagen beslutat om en utbild-
ningssatsning på i storleksordningen 10 miljarder
kronor. Den är fullt ut finansierad. Att i en statsfi-
nansiellt trängd situation satsa på utbildning är ett
uttryck för den vikt regering och riksdag lägger på
utbildningen. Antalet reguljära utbildningsplatser vid
universitet och högskola har utökats med 30 000 och
antalet reguljära vuxenutbildningsplatser med
100 000. Antalet sökande till högskolan har dock
ökat mycket den senaste femårsperioden. En fortsatt
utbyggnad av den högre utbildningen är därför nöd-
vändig för att bereda fler ungdomar plats och samti-
digt ge möjlighet för fler vuxna att genomgå en
grundläggande högskoleutbildning eller vidareut-
bildning.

Det är nu möjligt att ytterligare öka denna utbild-
ningssatsning. Istället för passiv arbetslöshet kan ut-
bildning stärka såväl enskilda människor som Sveri-
ges långsiktiga tillväxt:

- Under hösten 1998 skall det tillkomma 15 000
nya högskoleplatser och under hösten 2000 yt-
terligare 15 000, dvs. sammanlagt 30 000 nya
platser. Därigenom kan 60 000 nya permanenta
högskoleplatser inrättats under perioden 1997-
2000.

-  En utökning av vuxenutbildningssatsningen för
arbetslösa med möjlighet till ersättning motsva-
rande a-kassa. Regeringen bedömer att den ut-
ökade satsningen till stor del kommer att gälla
vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa. Ut-
byggnaden sker successivt för att omfatta 40 000
platser hösten år 2000. Därmed har totalt
140 000 platser inom vuxenutbildningen skapats
år 2000. Kunskapslyftet blir verklighet.

-  En ny modern gymnasial lärlingsutbildning in-
förs. Utbildningen inleds med två års gemensam
utbildning för alla inom programmet. Därefter
ges möjlighet att antingen välja den traditionella
studievägen eller en arbetsplatsförlagd lärlingsut-
bildning varvad med studier i syfte att främja
samspelet mellan skola och näringsliv. Vidare in-
rättas ett praktikprogram inom ramen för det s.k.
individuella programmet.

-  Resurstillskottet till kommunsektorn ger grund-
skolan bättre förutsättningar att uppfylla sina
mål för alla elever. Enligt regeringen bör tillskot-
tet leda till att förstärkta resurser ges till elever
med behov av särskilt stöd, och att en särskild
satsning görs på miljö, natur och teknik i skolan.

-  Den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med
1 500 platser hösten 1997 och ytterligare 2.800

platser hösten 1998. Totalt kommer det att fin-
nas ca 9 000 platser hösten 1998. Utbildningen
är på eftergymnasial nivå och en tredjedel av den
är arbetsplatsförlagd.

Framgångsrika och växande företag

Den kraftiga förbättringen av de offentliga finanser-
na och det därpå ökade förtroendet och de fallande
räntorna har varit av stor vikt för företagandet. An-
talet konkurser har minskat kraftigt. Antalet nyeta-
bleringar ligger på närmare 30 000 per år. Industrins
lönsamhet - mätt som vinstandel av förädlingsvärdet
- har stigit från 25 procent 1992 till 40 procent
1995. Räntabiliteten på eget kapital har under sam-
ma period stigit från 2,5 till 21 procent. De utländ-
ska direktinvesteringarna har stigit från runt 30 mil-
jarder kronor i början av 1990-talet till att överstiga
100 miljarder kronor 1995.

DIAGRAM 1.8

Utvecklingen av företagskonkurser och nyetableringar

1990-1996

Källa: SCB

Anm: Nyetableringar avser företag med en omsättning på minst 30 000
kronor.

Endast genom starka företag i en konkurrenskraf-
tig miljö kan Sverige fortsätta att utveckla ett gott
samhälle med hög tillväxt och välstånd för hela
folket. Det har dock inte varit möjligt att helt un-
danta näringslivet från budgetsaneringen. Samti-
digt är det företagen som snabbast känner av de
sänkta räntorna och uppgången i den inhemska
ekonomin. Med sunda statsfinanser ökar även fö-
retagens styrka. När tryggheten hos medborgarna
ökar och tilliten till de offentliga välfärdssystemen
stärks kan den inhemska efterfrågan öka. En fort-
satt ansvarstagande finanspolitik är därför det
viktigaste bidraget till ett gott företagsklimat.

Riksdagen har därtill beslutat om en rad förbätt-
ringar i villkoren för företag som t.ex. sänkta soci-
alavgifter med särskild inriktning på småföretag,
lättnader i ägarbeskattningen för små och medelsto-
ra företag samt förenklingar i skattereglerna. Detta
hindrar inte att ytterligare åtgärder behöver genom-
föras för att stärka företagen och då särskilt de små
och medelstora:

21

PROP. 1996/97:150

-  Vid start av eget företag ges rätt till tjänstledighet
under 6 månader. En förutsättning är dock att
det nya företaget inte konkurrerar med det gam-
la.

-  Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med sär-
skild inriktning mot mindre företag utvidgas och
kommer att omfatta en lönesumma på högst
850 000 kronor per år.

-  Beskattningen av små och medelstora företag
lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs
från 70 till 100 procent vid beräkning av lätt-
nadsutrymmet.

-  Enskilda näringsidkare ges möjlighet att ta ut en
större del av inkomsten som kapitalinkomst.

-  Det s.k. kapitalförlustbegreppet utmönstras ur
lagstiftningen, vilket gör det möjligt att dra av
t.ex. förluster på grund av att man utsatts för
brott.

-  Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras yt-
terligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på
bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för jord-
bruk så att detta EU-stöd kan utnyttjas fullt ut.
Hälften finansieras av EU. Därmed utnyttjas nu
miljöstöden fullt ut samtidigt som jordbrukets
roll som en framtidsnäring ytterligare förstärks.

-  Regeringen aviserar ett tillskott för informations-
insatser m.m. till kooperativt företagande och
kvinnors företagande.

-  Krånglet skall minska. Ett förslag om ett nytt sys-
tem för skatteinbetalningar kommer under våren
att föreläggas riksdagen. Så kallade skattekonton
kan därigenom tas i bruk redan nästa år. Det
kommer att underlätta och effektivisera företa-
gens arbete på en rad sätt.

-  Produktionsskatten på vattenkraft sänks vilket
har särskild betydelse för den elintensiva indust-
rin.

-  För att gynna små företag aviserar regeringen ett
utvidgat särskilt högriskskydd under sjuklönepe-
rioden.

-  Regeringen kommer att lägga förslag om direkt-
avdrag för investeringar i biobaserad energipro-
duktion.

Hållbar tillväxt

En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag
klarar våra behov utan att äventyra förutsättningar-
na för framtida generationer. FN:s konferens om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 betonade
sambandet mellan social, kulturell, ekonomisk och
ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik
kultur och social välfärd måste gå hand i hand med
skydd av miljön och hushållning med naturresurser-
na.

Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar.
Trots att vi utgör en begränsad del av jordens befolk-
ning så står vi för huvuddelen av den globala belast-
ningen på miljö och naturresurser. Vi har också de
största möjligheterna att ändra livsstil och teknik ef-
tersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och
social välfärd. För oss är den nya stora uppgiften in-
för 2000-talet att utveckla den ekologiska hållbarhe-
ten.

Programmet för att ställa om Sverige till ekologisk
hållbarhet bär i sig en tillväxtpotential och skall där-
för ses som en del i politiken för att stärka Sveriges
konkurrenskraft och öka sysselsättningen. Omställ-
ningen medför ett ökat behov av investeringar och
utvecklande av modern teknik. Detta gäller inte
minst på energiområdet. Om Sverige går före och
utvecklar ny teknik kan nya marknader skapas för
svenska företag och många nya företag etableras på
enerigområdet. Satsningen på den högre utbildning-
en, med särskild inriktning mot naturvetenskap och
teknik, fyller ur detta perspektiv ett viktigt syfte.

En rad insatser har redan gjorts för att förbättra
miljön och hushålla med naturresurserna. Regering-
ens ambition är att öka takten i omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Det skall ske inom tre
områden: Åtgärder för nationella investeringar, sats-
ning på lokala investeringar och generella åtgärder
för att påverka arbetet inom alla berörda samhälls-
områden.

Investeringarna är av avgörande betydelse för om-
ställningen till ekologisk hållbarhet. Därför föreslås
ett investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor un-
der tre år. Detta skall gå till investeringar som ökar
den ekologiska hållbarheten. Avsikten är bl.a. att ti-
digarelägga investeringar och öka investeringstakten.
Det lokala perspektiven i arbetet för en hållbar ut-
veckling är av central betydelse. Många kommuner
arbetar aktivt med lokala Agenda 21. För att bygga
vidare på denna positiva utveckling föreslår rege-
ringen medel till lokala investeringsprogram. Alla
kommuner ges möjlighet att i samverkan med olika
lokala investerare utforma och föreslå program för
insatser som ökar den ekologiska hållbarheten. Må-
let är att hela Sverige skall delta i omställningsarbe-
tet. De kommuner eller grupper av kommuner som
utses inledningsvis har en viktig roll som föregångare
i arbetet.

Staten skall i detta arbete vara ett föredöme.
Verksförordningen kommer att ändras så att det
krav som ställs på verksamheten med hänsyn till
ekologiskt hållbar utveckling beaktas. Myndighetsin-
struktionerna ses över. Statsförvaltningen skall arbe-
ta mer med miljörevisorer och miljöledning. De stat-
liga stöden bör utformas så att hållbarheten främjas.
Det kan t.ex. gälla miljökrav på byggande.

Vidare skall den offentliga upphandlingen i större
utsträckning gynna miljön. Ekonomiska styrmedel
skall användas aktivt, och regeringens större proposi-
tioner av betydelse i detta sammanhang skall åtföljas

22

PROP. 1996/97:150

av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning. Detsamma
gäller statliga utredningar.

En effektivare energianvändning och ökad an-
vändning av förnybara energikällor är en avgörande
del i omställningsarbetet. Därför förelår regeringen
ett program som omfattar 9 miljarder kronor under
en sjuårsperiod i detta syfte. Programmet ingår i de i
proposition 1996/97:84 föreslagna riktlinjerna för
energipolitiken som syftar till att på ett kostnadsef-
fektivt sätt minska användningen av el för uppvärm-
ning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare
och öka tillförseln av el och värme från förnybara
energikällor. Programmets huvudinriktning är en
kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling
och demonstration av ny energiteknik. Omställning-
en av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att
vara ett föregångsland när det gäller att skapa en
ekologisk hållbar utveckling.

Vidare aviseras ett nationellt investeringsprogram
för ökade infrastrukturinvesteringar som bidrar till
en ökad sysselsättning. 1 programmet ingår vissa
kostnader för utbyggnad av Botniabanan mellan
Nyland och Umeå. Programmet medger också en
finansiell beredskap för ett fortsatt statligt stöd till
Inlandsbanan. Vidare ingår en nationell finansiering
av vissa storstadsprojekt i Stockholm och Göteborg.
Denna nationella finansiering kommer att omprövas
när förutsättningarna för regional finansiering ytter-
ligare utretts.

En rad generella åtgärder vidtas. Regeringen avser
att årligen i budgetpropositionen redovisa hur arbe-
tet på respektive område fortskrider och att i en sär-
skild skrivelse följa upp det samlade arbetet. Indika-
torer för en ekologiskt hållbar utveckling skall ut-
vecklas. Propositioner och utredningar av betydelse
skall redovisa effekterna på miljö och resursförbruk-
ning. Ekonomiska styrmedel och den offentliga upp-
handlingen skall användas aktivt i arbetet. Hållbar
utveckling bör vara ett övergripande mål för EU och
få genomslag i EU:s politik på berörda områden.

Östersjösamarbetet

Sverige engagerade sig tidigt i att bistå de före detta
kommunistländerna för att främja reformprocessen
mot demokrati och marknadsekonomi. Öppnandet
av dessa länder mot omvärlden vidgade våra egna
perspektiv t ex när det gäller inriktningen av miljö-
vården, kommunikationsmönster, handel och inves-
teringar. Nya marknader med stor tillväxtpotential
öppnas för svenska varor och företag. Sverige stärks
när länderna runt omkring blir ekonomiskt starkare.
I Östersjösamarbetet finns även en viktig EU-
dimension, inte minst i ljuset av den kommande ut-
vidgningen av unionen.

Stora svenska insatser har under 1990-talet gjorts
på bl.a. energi- och miljöområdena. Dessa insatser
har gett upphov till betydande leveranser från svens-
ka företag. En grundläggande förutsättning för en
expansion av den svenska ekonomin är att Sverige

befinner sig i en dynamisk ekonomisk miljö. Därför
är svenska företagsetableringar i Östersjöregionen till
stor fördel för Sverige. Det svenska näringslivet har
emellertid i jämförelse med näringslivet i de övriga
nordiska länderna haft en ganska avvaktande attityd
till satsningar såväl när det gäller handel som före-
tagsetableringar.

Östersjöområdet har en mycket stor ekonomisk
potential. För att stimulera de svenska insatserna och
därmed också främja sysselsättningen i Sverige, har
regeringen introducerat den s.k. Östersjömiljarden.
Medlen skall under en treårsperiod användas för att
stärka samarbete och utveckling kring Östersjön,
bl.a. genom åtgärder och projekt inom de fem priori-
terade områdena livsmedel, energi, utbildning, in-
frastruktur och miljö. I samarbete med bl.a. Världs-
banken och EBRD förbereds stora satsningar på
energi- och miljöprojekt i varje land. Därutöver har
man tagit emot en mängd ansökningar från företag,
kommuner och enskilda om stöd till olika projekt.
Bedömningar av dessa projektförslag pågår för när-
varande i regeringskansliet.

Östersjömiljarden är ett värdefullt komplement till
de reguljära samarbetsinsatserna i central- och Östeu-
ropa som Sverige finansierat sedan 1989. Regeringen
förbereder nu en fortsättning på programmet.

1.4.3 Vården, omsorgen och skolan

Under tre år i början av 1990-talet hade Sverige ne-
gativ tillväxt och tappade jämfört med en normal
trendmässig utveckling drygt 10 procent av BNP.
Därmed försvagades skatteunderlagen och de offent-
liga finanserna och omkring 10 procent av jobben i
den offentliga sektorn försvann. Krisen i början av
1990-talet har lett till att mer än 100 000 jobb har
försvunnit i kommuner och landsting.

Vid utformningen av saneringsprogrammet var en
grundläggande princip att verksamheter skall priori-
teras framför transfereringar. Detta har inneburit att
statsbidragen till kommuner och landsting har hållits
nominellt oförändrade trots att nästan alla andra
budgetposter har fått vidkännas omfattande bespa-
ringskrav. Det har däremot inte varit möjligt att
skydda den kommunala sektorn mot effekterna av
den svaga ekonomiska utvecklingen. Kommuner och
landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrest-
ningar. Alternativet - att inte göra något åt de stats-
finansiella problemen - hade emellertid varit ännu
värre för kommuner och landsting. Växande ränte-
kostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan
väsentliga utgifter för välfärden.

Att hejda sysselsättningsfallet i kommuner och
landsting är avgörande för såväl arbetslösheten som
för kvaliteten på vård, omsorg och skola. En satsning
på verksamheterna skapar trygghet för både dem
som är anställda och dem som är i behov av kommu-

23

PROP. 1996/97:150

nal service, samt för att upprätthålla respekten för
och tilliten till den offentliga verksamheten. Den har
också en stor betydelse för möjligheten till jämställt
förvärvsarbete. Tillit till välfärden och trygghet i an-
ställningen är avgörande för hushållens efterfrågan.
Stabilitet i den kommunala sektorn kan därför få
gynnsamma effekter även på den privata sysselsätt-
ningen.

Regeringen föreslår i denna proposition en nivå-
höjande satsning på 8 miljarder kronor för 1998 och
framåt till kommuner och landsting. Detta utrymme
har skapats tack vare den framgångsrika saneringen
av de offentliga finanserna. Under 1995 och 1996
har sysselsättningen i den kommunala sektorn fort-
satt att falla. Att i dagens arbetsmarknadsläge ytter-
ligare öka arbetslösheten genom att minska på den
offentliga personalen är dålig ekonomisk politik. Re-
geringen har därför i tilläggsbudgeten för 1997 före-
slagit att halva beloppet, 4 miljarder kronor, skall
gälla redan under andra halvåret 1997. Regeringen
föreslår också att tidpunkten för införande av balan-
skravet för kommuner förskjuts till samma år som
för landstingen, nämligen år 2000.

Samhällets förmåga att möta vård och omsorgs-
behoven hos gamla och sjuka är avgörande för väl-
färdssystemets legitimitet. Den är därmed också en
viktig komponent i de förutsättningar som skapar
trygghet och framtidstro. Den svenska sjukvården
och omsorgen är i ett internationellt perspektiv av
hög kvalitet. Det finns dock brister och otillfreds-
ställda behov som hotar att växa om inte verksamhe-
terna utvecklas och ytterligare resurser tillförs. De
ökade statsbidrag som nu föreslås bör leda till att
antalet sysselsatta inom den kommunala sektorn
ökar och att resurstillskottet tillförs vården, omsor-
gen och skolan. Regeringen anser att inriktningen
bör vara att resurstillskottet leder till att kommuner
och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i
sjukvården blir kortare, kvaliteten i äldreomsorgen
blir högre, de psykiskt störda ges en bättre vård och
omsorgen och vården i livets slutskede förbättras.
Resurstillskottet bör vidare leda till att förstärkta re-
surser ges till elever med behov av särskilt stöd och
att särskild satsning görs på miljö, natur och teknik.

Tillskottet samt det uppskjutna balanskravet ska-
par utrymme i tiden för ett mer långsiktigt omstruk-
tureringsarbete. Till följd av den demografiska ut-
vecklingen bedöms behoven av kommunal verksam-
het fortsätta att öka även efter sekelskiftet. Det är
således nödvändigt att även i fortsättningen ständigt
arbeta med att åstadkomma ett bättre utnyttjande av
befintliga resurser. Regeringen vill därför framhålla
att arbetet med omstruktureringen och effektivise-
ringen av den kommunala verksamheten måste fort-
sätta även om statsbidragen nu ökar.

För att ytterligare höja kvaliteten inom den of-
fentliga sektorn under 1997 och 1998 kommer re-
sursarbeten, den s.k. Kalmarmodellen, att temporärt
införas. Det innebär att den offentliga sektorn får ta

emot en långtidsarbetslös som utför kvalitetshöjande
arbete och erhåller ersättning motsvarande a-kassa
under maximalt 6 månader med möjlighet till för-
längning till 9 månader. Resursarbetena är en tillfäl-
lig lösning och inte ett permanent inslag.

Den nu föreslagna 8-miljarderssatsningen är en
del av en större insats för att stärka verksamheterna i
välfärden. Återbetalningsskyddet som utfärdades
hösten 1996, med anledning av att de preliminära
skatteinkomsterna räknades upp med 2,6 miljarder
kronor, skapar en god grund för att sysselsättningen
i den kommunala sektorn inte skall fortsätta falla
utan tvärtom öka. Välfärdens kärna stärks. Eftersom
andelen kvinnor som jobbar i offentlig sektor är stor,
har dessa insatser särskilt positiva effekter på kvin-
nors möjlighet att få arbete.

Utjämningssystemets effekter för resursfördelning-
en mellan kommuner och landsting med befolknings-
minskning och sådana med befolkningsökning behö-
ver belysas närmare. Frågan bör med förtur behand-
las av den parlamentariska kommitté som har till
uppgift att utvärdera utjämningssystemets effekter.

Många människor känner i dag en oro i vardags-
livet och en bristande trygghet på gator och torg.
Regeringen aviserar därför ett tillskott på 200 miljo-
ner kronor 1998 till rättsväsendet för bl.a. satsningar
inom polisen. Denna satsning på lag och rätt syftar
till att bekämpa brottsligheten och öka tryggheten.

Regeringen överväger frågan om privata pensions-
försäkringars ställning vid inkomstberäkningar av
efterlevandepensionen. Regeringen återkommer med
förslag i budgetpropositionen.

1.4.4 Offensivare arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den eko-
nomiska politiken. Den främjar tillväxt och syssel-
sättning genom att öka flexibiliteten på arbetsmark-
naden, motverka inflationsdrivande bristsituationer,
stärka arbetskraftens kompetens och förebygga per-
manent utslagning av personer från arbetslivet. Ar-
betsmarknadens funktionssätt är av avgörande bety-
delse för att målet om 4 procents öppen arbetslöshet
år 2000 skall kunna uppnås.

Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med
att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Utbildning och kompetenshöjning är ett centralt in-
slag i strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt
arbete. De lokala arbetsförmedlingarna har stärkts.
Kommunerna har fått ett starkare inflytande. De ar-
betsmarknadspolitiska medlen har blivit mer flexibla
och individuellt anpassade. Konkreta och realistiska
individuella handlingsplaner upprättas mellan den
arbetssökande och arbetsförmedlingen. Därigenom
tydliggörs både den arbetssökandes och arbetsför-
medlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången
till den reguljära arbetsmarknaden.

24

PROP. 1996/97:150

Den höga arbetslösheten och stora åtgärdsvoly-
men ställer arbetsmarknadspolitiken inför svåra på-
frestningar. Ett sådant problem är undanträngnings-
effekterna, bl.a. i form av att personer som deltar i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder utför arbete som i
annat fall skulle ha utförts av reguljärt sysselsatta.
Åtgärder med en hög subvention av arbetskraften är
verkningsfulla och möjliga enbart om de omges med
ett regelverk som minskar sådana undanträngnings-
effekter. Subventionen måste riktas in mot arbetslösa
som utan subvention skulle haft svårt att komma in
på den ordinarie arbetsmarknaden, t.ex. långtidsar-
betslösa. Åtgärder som medför risk för en relativt
stor undanträngning kan endast accepteras om sub-
ventionen inte är för hög. Åtgärden innebär då ett
relativt stort åtagande av den som tillhandahåller åt-
gärdsplatsen och därmed en lägre tröskel för om-
vandling till reguljärt arbete.

Ett annat problem är att de stora åtgärdsvolymer-
na kan leda till att kvalitetskraven på arbetsmark-
nadspolitiken sänks. Regeringen aviserar därför ett
tillskott på 1 miljard kronor till yrkesinriktad ar-
betsmarknadsutbildningen för att höja kvaliteten.
Därmed minskar risken för att det uppkommer brist
på vissa yrkesgrupper. Arbetsmarknadsverket kom-
mer också att tillfälligt tillföras ytterligare personal-
resurser för 1997.

Under återstoden av 1997 ges en möjlighet till till-
fällig avgångsersättning för äldre långtidsarbetslösa.
Möjligheten ges till dem som är mellan 60 och 64 år
samt har varit inskrivna vid arbetsförmedlingen un-
der minst 12 månader under tiden 1 januari 1996 till
15 april 1997. Ersättningen är permanent och mot-
svarar a-kassa utan aktiveringskrav. Regeringens av-
sikt är att senast i samband med budgetpropositio-
nen föreslå att en s.k. generationsväxling skall ge-
nomföras. Regeringen kommer under hösten därut-
över att presentera ytterligare förslag till ungdomsåt-
gärder.

För att motverka passivitet och utslagning avise-
rar regeringen en försöksverksamhet för arbetslösa
att deltaga i olika projekt. Avsikten är att regeringen
skall kunna medge undantag från vissa regler i bi-
draget för arbetslöshetsförsäkringen. Deltagare skall
vara berättigade till a-kassa eller KAS. Försöket är
tidsbegränsat fr.o.m. den 1 juli 1997 till utgången av
1998, därefter skall en utvärdering genomföras. Den
totala omfattningen är 500 miljoner kronor 1997
och 1 miljard kronor 1998. Härmed uppnås en
flexiblare användning av bidraget till arbetslöshetser-
sättningen och ytterligare steg mot ett ökat utrymme
för den kommunala nivå i arbetsmarknadspolitiken
tas.

Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet
vid omställning från ett arbete till ett annat, inte ut-
göra ett permanent försörjningssystem. Under arbets-
löshetsperioden ska aktiva insatser göras som för-
stärker den enskildes ställning på arbetsmarknaden,
genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbild-

ning. Försäkringen bygger på en arbets- och kompe-
tenslinje där aktiva insatser alltid skall komma i förs-
ta hand. Arbetslöshetsförsäkringen utgör ett ömse-
sidigt kontrakt mellan den arbetslöse och samhället.
Om den arbetslöse gör allt vad han eller hon kan för
att åter få ett jobb ställer staten upp med att erbjuda
utbildning och kompetenshöjning. Regeringen har
föreslagit en höjning av ersättningsnivån från 75
procent till 80 procent från den 29 september 1997.
Höjningen är fullt ut finansierad bl.a. genom en höj-
ning av arbetslöshetskassornas bidrag till försäkring-
en.

1.4.5 Lönebildningen måste fungera

En väl fungerande lönebildning är en förutsättning
för att arbetslösheten skall kunna halveras. Under de
senaste 20 åren har lönebildningen inte fungerat till-
fredsställande. Lönerna har ökat för snabbt i förhål-
lande till våra viktigaste konkurrentländer. Inför
1995 års avtalsrörelse formulerade den s.k. Edin-
gruppen, som var sammansatt av ekonomer hos ar-
betsmarknadens parter, en norm som kom att kallas
Europanormen. Denna gick ut på att lönekostnader-
na på den svenska arbetsmarknaden i genomsnitt
borde öka i samma takt som i det övriga Västeuro-
pa.

De förhandlingar som följde under år 1995 kom
att leda till att lönerna ökade snabbare än i Västeu-
ropa i övrigt. Detta har möjligen på kort sikt varit till
fördel för många som har arbete, eftersom löneök-
ningarna och den låga inflationen kortsiktigt ledde
till den högsta reallöneökningen sedan det tidiga
1960-talet. Men det har också varit till nackdel för
sysselsättningen i Sverige och därmed för såväl sys-
selsatta som arbetslösa p.g.a. högre kostnader för
arbetslösheten. Lönebildningen har gått i otakt med
sysselsättningen.

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är an-
norlunda nu mot förr. Om lönekostnaderna steg mer
i Sverige än i omvärlden under 1970- och 1980-talen
medförde det på kort sikt ökad inflation och först på
längre sikt försvagad konkurrenskraft och risk för
arbetslöshet och devalvering. Den djupa krisen i
början av 1990-talet uppkom efter en sådan process
med hög inflation och försvagad konkurrenskraft.
Utvecklingen visar att en beredvillighet att acceptera
inflation inte ger en hållbart låg arbetslöshet. Infla-
tionsvägen är stängd.

Om lönekostnaderna stiger mer i Sverige än i om-
världen i dagens situation med stabilt låga pris- och
löneökningar i vår omvärld, internationellt integre-
rade kapital- och valutamarknader och en stängd
inflationsväg medför det stigande räntor och därmed
även på kort sikt ekonomisk åtstramning och stigan-
de arbetslöshet.

25

PROP. 1996/97:150

Förr var det under en övergångstid möjligt att
misslyckas och leva med konsekvenserna av brister i
lönebildningen. Det är det inte längre. Nu leder hög-
re löneökningar än i omvärlden till att massarbets-
lösheten biter sig fast.

Viktiga förutsättningar för lönebildningen be-
stäms av regeringens och riksdagens beslut avseende
den samlade ekonomiska politiken, dvs. skatte- och
transfereringssystemen, arbetsmarknads- och utbild-
ningspolitiken samt arbetsrätten inklusive lagstift-
ning om konflikter och medling. Men det helt avgö-
rande direkta inflytandet över lönebildningen ligger
hos arbetsmarknadens parter, som bestämmer de
regler som styr avtalsförhandlingar och avtalsinne-
håll.

Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna
på arbetsmarknaden att fram till den 31 mars 1997
gemensamt formulera nödvändiga förändringar av
förhandlings- och lönebildningssystemet för att sä-
kerställa en bättre fungerande lönebildning. Detta
uppdrag har resulterat i flera bidrag. Av särskilt in-
tresse är det samarbetsavtal som har ingåtts mellan
arbetstagare och arbetsgivare inom industrin och det
förslag som har arbetats fram inom LO:s s.k. LISA-
projekt. Regeringen välkomnar samtliga förslag och
avser att tillsätta en utredning för att arbeta vidare
med en del av de konstruktiva förslag som fram-
kommit. Utredningen skall bl.a. undersöka möjlighe-
terna att förstärka medlingsinstitutionen.

1.5 Budget-och skattepolitiken

Budgetpolitiken karaktäriseras av fortsatt stramhet.
Aktuella beräkningar visar att det finns ett reformut-
rymme på ca 14 miljarder kronor för 1998. För att
säkra detta utrymme har följande principer tilläm-
pats: De återstående delarna av konsolideringspro-
grammet genomförs. Överskridanden av budgetera-
de belopp skall finansieras. Besparingsförslag som
visar sig få mindre effekt än beräknat skall komplet-
teras med nya åtgärder så att avsedda besparingar
uppnås.

Utgiftstak 1998-2000

Den ekonomiska utveckling som ligger till grund för
nuvarande beräkning är ur statsfinansiell synvinkel
gynnsammare än den som budgetpropositionen ba-
serades på. Denna utveckling i kombination med att
de strama principerna för budgetpolitiken upprätt-
hålls har lett till att ett utrymme för reformer upp-
kommer 1998. Utgiftsökningarna och skattelättna-
derna som föreslås i denna proposition ryms därför
inom de fastställda utgiftstaken och överensstämmer
med de fastlagda budgetpolitiska målen. Utgiftstaken
1998 och 1999 ligger fast. Fördelningen mellan ut-

giftsområdena har dock reviderats sedan budgetpro-
positionen.

Taket för statens utgifter år 2000 föreslås vara
744 miljarder kronor. Denna nivå innebär att utgif-
terna realt sett är i stort sett oförändrade från de bå-
da föregående åren. Utgiftstaket som andel av BNP
sjunker därmed från 41,2 procent 1997 till 39,1,
38,0 och 36,7 procent 1998; 1999 respektive år
2000.

Saneringen av de offentliga finanserna

För att saneringen av statsfinanserna skulle ge ett
snabbt, kraftigt och varaktigt resultat har arbetet be-
drivits längs två linjer. Dels har ett konsoliderings-
program på sammanlagt 126 miljarder kronor ge-
nomförts, dels har institutionella förändringar som
syftar till att förebygga och förhindra en framtida
okontrollerad försämring av de offentliga finanserna
vidtagits.

Konsolideringsprogrammet skall genomföras i sin
helhet. Fortfarande återstår dock vissa delar att pre-
cisera och andra delar har ännu inte trätt i kraft.
Dessa återstående delar kommer att preciseras och
genomföras så att programmet får full effekt 1998.
Varje halvår görs en uppföljning av programmet, se-
nast i budgetpropositionen 1996 och nu även i denna
proposition.

TABELL 1.6 BESLUTSLÄGET 1998

MIILJARDER KRONOR

INKOMSTER

UTGIFTER

TOTALT

Preciserade beslut

59,4

65,0

124,4

Aviserade beslut

0,0

1.1

1,1

Återstår att åtgärda

0,0

0,0

0,0

Summa

59,4

66,1

125,5

B udgetprocessen

Stora förändringar av budgetprocessen och de insti-
tutionella förhållandena har ägt rum de senaste åren.
Av de institutionella förändringarna är införandet av
ett utgiftstak den mest genomgripande. Utgiftstaket
omfattar i princip hela den offentliga sektorns utgif-
ter. För staten, statsskuldsräntorna undantagna,
samt socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten
läggs ett utgiftstak fast. För kommunerna begränsas
utgifterna indirekt genom att inkomsterna i form av
skatt och statsbidrag begränsas samtidigt som ett
balanskrav gäller för kommuner och landsting.

Utgiftstaket är treårigt och rullas varje år framåt. 1
1996 års vårproposition fastställdes taken för åren
1997-1999. I föreliggande proposition föreslås tak
för år 2000. Beräkningen av utgiftstaket bygger på
prognoser för ett flertal samhällsekonomiska vari-
abler såsom tillväxt, arbetslöshet, ränta och inflation.
Taket är nominellt. Det statliga taket får inte över-
skridas. Om det krävs eller är önskvärt att utgifterna
ökar inom vissa områden måste detta lösas genom
omprövningar inom ramen för det totala taket.

26

PROP. 1996/97:150

Den första januari 1997 trädde lagen om stats-
budgeten i kraft. Regelverken kring den nya budget-
processen gavs därmed en fast form. Besluten om
budgeten koncentreras, vilket ökar möjligheterna att
göra prioriteringar mellan olika områden.

Ytterligare en del av de institutionella förändring-
arna är den skärpta uppföljningen av utgifterna un-
der innevarande budgetår. Fackdepartementen har
ansvar för att varje kvartal prognostisera utgifterna
på samtliga anslag för det innevarande året. I de fall
utgifterna ser ut att bli högre än budgeterat skall
fackdepartementen komma med förslag till åtgärder
för att förhindra att budgeten överskrids.

1.5.1 Skattepolitiken

Starka statsfinanser är ett grundläggande villkor för
en uthållig välfärd. Det är viktigt att skattesystemet
stimulerar till arbete och investeringar. Skatternas
främsta syfte är dock att finansiera våra gemensam-
ma utgifter. Tar man hänsyn till att även underskot-
ten måste betalas har det egentliga skatteuttaget, dvs.
skattekvoten plus det offentliga underskottet, sjunkit
sedan 1993. Det förbättrade statsfinansiella läget gör
att även det totala skatteuttaget kommer att kunna
minskas något från 1999. En av flera tänkbara åt-
gärder är inkomstskattelättnader för låg- och me-
delinkomsttagare.

DIAGRAM 1.9

Den egentliga skattekvoten

Källa: Finansdepartementet

Skattesystemet medverkar till en rättvis fördelning.
Ett exempel på detta är beskattningen av förmögen-
het. En ny lag om förmögenhetsskatt har presente-
rats under våren. Skattesystemet är emellertid bara
ett bland flera fördelningsinstrument. Minst lika vik-
tig för att motverka ökade klyftor är en väl funge-
rande arbetsmarknad och en bra utbildningspolitik.

Det sammantagna resultatet av den ekonomiska
politiken har medfört att företagsklimatet har för-
bättrats, trots att även företagen har fått bidra till
saneringen av de offentliga finanserna. Företagsbe-
skattningen i Sverige är sedan länge förmånlig i ett

internationellt perspektiv. Lättnader i ägarbeskatt-
ningen har genomförts för att förbättra villkoren för
nyinvesteringar och kapitalförsörjning i små och me-
delstora företag. Därigenom förbättras villkoren för
de företag som inte har tillgång till den internatio-
nella kapitalmarknaden.

En rad åtgärder har genomförts och genomförs
för att ytterligare förbättra företagsklimatet för de
mindre och medelstora företagen. Nedsättningen av
arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot
mindre företag utvidgas och kommer att omfatta en
lönesumma på högst 850 000 kronor per år. Be-
skattningen av små och medelstora företag lindras
genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till
100 procent vid beräkning av bl.a. lättnadsutrym-
met. Enskilda näringsidkare m.fl. kommer också att
kunna ta ut en större del av inkomsten som kapital-
inkomst. Det s.k. kapitalförlustbegreppet tas bort ur
lagstiftningen, vilket gör det möjligt att dra av för-
luster t.ex. på grund av att man utsatts för brott.
Skattereglerna har förändrats för att underlätta gene-
rationsskiften. Tjänstebeskattningsutredningen har
lämnat sitt slutbetänkande som nu är föremål för
remissbehandling. Det pågår även ett arbete för att
förenkla skattereglerna för enskilda näringsidkare.

TABELL 1.7 BOLAGSSKATTEN I OLIKA
EU-LÄNDER

LAND B0 LAGSSKATTESATS

Sverige

28,00

Belgien

40,17

Danmark

34,00

England

33,00

Finland

28,00

Frankrike

36,66

Grekland a)

40,00/35,00

Holland

35,00

Irland

38,00

Italien

53,20

Luxemburg

40,29

Portugal

39,60

Spanien

35,00

Tyskland b)

45,00/30,00

Österrike

34,00

a) lägre skattesats för noterade inhemska företag

b) lägre skattesats för utdelade vinster

Källa: OECD

Under våren lägger regeringen förslag om ett nytt
system för skattebetalningar. Därmed kommer både
företagens och skatteförvaltningens arbete att under-
lättas och effektiviseras på en rad sätt. Det nya sys-
temet med s.k. skattekonton skall träda i kraft den 1
januari 1998.

I strävan efter ett gott företagsklimat ingår också
kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Kon-
kurrensen får inte snedvridas av att en del företag

27

PROP. 1996/97:150

genom ohederlighet skaffar sig orättmätiga fördelar
gentemot de hederliga. Regeringen har lagt en rad
förslag som förbättrat och effektiviserat skattemyn-
digheternas arbete. Tidigare har 200 miljoner kronor
per år avsatts till skatteförvaltningen som särskilda
medel för skattekontroll. Genom ändring i revisions-
reglerna kommer skattekontrollen att bli effektivare.
I samma syfte har förslag nyligen lämnats till riksda-
gen om att skattemyndigheterna skall ges vidgade
möjligheter att föra in uppgifter från andra myndig-
heter i skatteregistret. Flera utredningar som tillsatts
inom området, bl.a. skatteflyktskommittén, skatte-
kontrollutredningen och ekobrottsutredningen, har
under vintern och våren lämnat förslag till ytterligare
förbättringar inom området.

Ett högt skatteuttag ställer stora krav på att skat-
tesystemet är ekonomiskt effektivt. Skatteplanering
och andra snedvridningar kan annars undergräva
ekonomins funktionsförmåga. För att skattesystemet
skall ha en allmän acceptans är det viktigt att det är
någorlunda enkelt och överskådligt och att möjlighe-
terna till fusk och överutnyttjande är små. Genom
skattereformen 1990-1991 fick Sverige ett hållbart
skattesystem med förhållandevis enkla regler basera-
de på sunda principer. Sambandet mellan inkomsten
och hur mycket man faktiskt betalade i skatt ökade
väsentligt. Regeringen kommer att redovisa sin slut-
giltiga bedömning av skattereformen i budgetpropo-
sitionen i höst.

Socialförsäkringarna finansieras genom allmänna
egenavgifter, socialavgifter och allmänna skatteme-
del. De senaste åren har det gjorts stora förändringar
av regelverket, bl.a. har egenavgiften omvandlats
från en arbetslöshetsförsäkringsavgift till en sjukför-
säkringsavgift samt höjts i flera etapper. Vidare har
utgifter flyttats mellan de olika försäkringarna. Det
har inneburit att en obalans uppstått i den meningen
att intäkterna från de olika avgifterna inte motsvarar
kostnaderna för motsvarande försäkringar. Sjukför-
säkringen uppvisar t.ex. ett överskott, medan de pen-
sioner som skattefinansieras uppvisar ett underskott.
Totalt sett står socialavgifter och allmänna egenav-
gifter för 75 procent av socialförsäkringarnas samla-
de utgifter. Regeringen avser att se över strukturen
på socialavgifterna och återkomma till riksdagen.

Skattepolitiken utgör också en del i arbetet för att
göra Sveriges ekonomi långsiktigt hållbar även ur en
ekologisk synvinkel. Genom att skatter används som
ekonomiska styrmedel kan de bidra till att höja om-
vandlingstrycket och styra konsumtionen i miljövän-
lig riktning. Sverige ligger i dag mycket långt framme
i beskattningen av fossila bränslen. Avskaffandet av
försäljningsskatten för personbilar och den nya ut-
formningen av beskattningen av förmånsbilar bidrar
till att stimulera förnyelsen av bilparken. Därmed
blir bilarna mer miljövänliga och trafiksäkra samti-
digt som bilförmånshavarna får ökade incitament att
minska det privata körandet. Den utredning som
skall se över vägtrafikens samlade beskattning för att

uppnå en bättre styreffekt vad avser trafiksäkerhet
och miljö kommer att redovisa sina resultat senare i
år.

Vattenkraftskatten sänks. Därigenom skapas för-
utsättningar för sänkta elpriser för elintensiv industri.
Regeringen avser att återkomma till frågan om nivån
på och utformningen av produktionsskatten på el på
längre sikt.

Utformningen av energibeskattningen kommer
också att ses över. Uppgörelsen om det framtida
energisystemet är klar, och skatteväxlingskommit-
téns och alternativbränslekommitténs förslag är ute
på remiss. Frågorna om energibeskattningen bereds
nu i ett sammanhang inom regeringskansliet. Viktiga
utgångspunkter är att åstadkomma en bättre miljö-
styrning, att genomföra inriktningen från energiupp-
görelsen samt att den energiintensiva industrins kon-
kurrenskraft inte skall äventyras. Avsikten är att en
ny utformning av energibeskattningen skall kunna
presenteras under våren 1998 och att den skall kun-
na träda i kraft 1999.

Skatteväxlingskommittén rekommenderar att en
successiv skatteväxling genomförs. Regeringen avser
att senare för riksdagen redovisa sin bedömning av
frågan och också presentera olika förslag. Under det
närmaste året kommer en avfallsskatt att införas.

1.6 Rättvis fördelning

När regeringen tillträdde i oktober 1994 var Sverige i
ett mycket utsatt läge. Lånebehovet beräknades för
budgetåret 1994/95 uppgå till 230 miljarder kronor.
Var tredje krona i statsbudgeten utgjorde en lånad
krona. I förlängningen hotade en statsfinansiell kol-
laps. En sådan utveckling hade varit oacceptabel, in-
te minst på grund av de fördelningspolitiska effekter
den skulle ha fått. De människor som mest behöver
den offentliga sektorn skulle ha drabbats hårdast om
budgeten inte sanerats.

Saneringsprogrammet utformades efter tre grund-
läggande principer.

-  Det skulle verka så snabbt som möjligt. Därmed
skulle statsskulden sluta växa och utgifterna för
statsskuldsräntorna hållas nere samtidigt som ett
återvunnet förtroende för den ekonomiska politi-
ken skulle få räntorna att falla.

-  Bördorna skulle bäras rättvist. De som hade det
bäst ställt skulle bära den tyngsta bördan.

-  Vården, omsorgen och skolan skulle prioriteras
framför transfereringar. Det går att i efterhand
kompensera några år med lägre materiell stan-
dard. En otrygg omsorg de första levnadsåren el-
ler en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig
att ersätta.

28

PROP. 1996/97:150

Rättvis fördelning är ett av de viktigaste målen för
politiken. Regeringen är dock väl medveten om att
de gångna årens förda politik har inneburit påfrest-
ningar för många människor. En budgetsanering på
126 miljarder kronor märks givetvis i människors
vardag. Med en så omfattande budgetsanering på
kort tid har det varit oundvikligt att även svagare
grupper fått göra stora uppoffringar. Samtidigt står
det helt klart att saneringspolitiken var absolut nöd-
vändig. I längden finns inte något utrymme för att
bedriva en rättvis fördelningspolitik, om det saknas
en fast grund bestående av sunda finanser. Det är
därför de svagare grupperna som har allra mest att
vinna på stärkta offentliga finanser. Även lägre rän-
tor, prioriteringar av de offentliga välfärdsverksam-
heterna samt kraftsamlingen mot arbetslösheten har
gynnsamma fördelningseffekter.

Regeringen har fortlöpande redovisat de fördel-
ningspolitiska effekterna av den förda politiken. För
att bördorna skall bäras rättvist har saneringspro-
grammet omfattat både höjda skatter och besparing-
ar.

DIAGRAM 1.10

Förändring av disponibel inkomst, justerad för för-

1 23456789 10

Källa: Finansdepartement                                       Decilgrupp

I diagram 1.10 redovisas en reviderad analys av
saneringsprogrammets fördelningseffekter. Kalkylen
avser de statiska effekterna av saneringsprogrammet,
dvs. ingen hänsyn har tagits vare sig till vad som
skulle ha hänt om ingenting hade gjorts eller till de
fallande räntorna. Figuren visar de kombinerade di-
rekta effekterna av i stort sett alla åtgärder inom
skatte- och transfereringssystemen då alla åtgärder
trätt i kraft 1998. Hushållen är uppdelade i deciler
(tiondelar) beroende på ekonomisk standard (i decil
1 finns de med lägst ekonomisk standard, i decil 10
de med högst). Hänsyn har tagits till hushållens
sammansättning.

Åtgärderna i skattesystemet, socialförsäkringen
och bidragen har enligt de nya beräkningarna en nå-
got jämnare fördelningspolitisk profil än i tidigare
redovisade kalkyler. Det beror främst på att effek-
terna av den reducerade uppräkningen av basbelop-
pet mildras på grund av förbättringarna i statsfinan-
serna och den kraftigt minskade inflationen. Bas-
beloppet för 1998 antas räknas upp med 80 procent

av förändringen i KPI i stället för med 60 procent.
De höjda ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna
till 80 procent bidrar också till en jämnare profil, lik-
som även att åtgärderna i arbetslöshetsförsäkringen
inte får den utformning som tidigare antagits. Resul-
taten har också delvis påverkats av uppdateringen
med de senaste riksdagsbesluten. Vid revideringen
har använts en mer aktuell databas, nya ekonomiska
antaganden om inflation, ränteläge, löneökning osv.
samt i flera fall förbättrade metoder för att efterlikna
olika åtgärder.

DIAGRAM 1.11

Kvinnor                            Män

Källa: Finansdepartemenet

Anm: Kvinnors och mäns arbetsinkomster och transfereringar har beräknats efter skatt.
För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika.

Analyserna visar också att nettoeffekterna av sane-
ringsprogrammet i genomsnitt i stort sett är lika för
kvinnor och män (diagram 1.11). Män berörs i hög-
re grad av skatteåtgärderna, kvinnor främst av
minskade transfereringar.

Ett annat sätt att studera effekterna av sanerings-
programmet är att se hur stor del respektive in-
komstgrupp har bidragit med i saneringen av de of-
fentliga finanserna. I diagram 1.12 visas utfallet av
gjorda beräkningar. Resultatet är att den femtedel
som har den högsta ekonomiska standarden (decil 9
och 10 tillsammans) bidrar med drygt 40 procent av
saneringen, medan den femtedel som har lägst eko-
nomisk standard (decil 1 och 2 tillsammans) bidrar
med knappt 13 procent.

29

PROP. 1996/97:150

1 23456789 10

Källa: Finansdepartementet                                      Decilgrupp

Den förda ekonomiska politiken har haft som en
central uppgift att skapa förutsättningar för en lägre
ränta. I april 1995 var räntan på en tioårig statsobli-
gation 11,2 procent. Två år senare, i april 1997 lig-
ger motsvarande ränta på 7,1 procent. Den lägre
räntenivån bidrar på olika sätt till att tillväxten kan
ta fart och till att sysselsättningen kan öka. Förutom
att den gör det lättare att bära finansieringen av en
investering minskar den även boendekostnaderna.
Som framgår av diagram 1.13 är fördelningseffek-
terna av en sänkt räntenivå i huvudsak positiva. Alla
decilgrupper tjänar på lägre räntor. Hushåll med
lägst standard får emellertid den största förbättring-
en, främst eftersom en större andel av deras inkoms-
ter går till boendet. Boendekostnaderna är starkt be-
roende av räntenivån.

DIAGRAM 1.13

Fördelningseffekter av den lägre räntan.

Procent

Anm: Beräkningen visar förändringen av hushållens inkomster vid fullt genom-
slag av en bestående räntesänkning motsvarande ca 4 procentenheter lika för
alla hushåll, i form av minskade ränteinkomster, ränteutgifter och bostadsutgif-
ter. Värdeförändringar på olika tillgångar beaktas ej.

lösheten till 4 procent år 2000. I diagram 1.14 visas
en beräkning av de omedelbara fördelningspolitiska
konsekvenserna av en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000. En sådan utveckling har en mycket god
fördelningsprofil.

DIAGRAM 1.14

Fördelningseffekter av en halverad arbetslöshet

Procent

Anm: Ett förenklat räkneexempel som visar effekterna på hushållens disponibla inkoms-
ter om arbetslösa får sysselsättning och lön i stället för arbetsmarknadsstöd.

Den kraftigt ökade inkomstspridningen 1994 har
oroat många och tagits som bevis för att inkomst-
klyftorna ökar kraftigt i Sverige under 1990-talet.
Analyserna i budgetpropositionen 1996 pekade dock
på att ökningen var tillfällig och berodde på excep-
tionellt höga realisationsvinster 1994 (bilaga 4, prop.
1996/97:1). Många hushåll sålde aktier och andra
värdepapper för att dra nytta av den tillfälligt låga
skatten på realisationsvinster. De preliminära resulta-
ten från SCB:s undersökning av hushållens inkomster
visar nu att inkomstspridningen minskade kraftigt
1995, dvs. det första året som åtgärderna i sane-
ringsprogrammet började påverka inkomstfördel-
ningen. Därmed är det tveksamt om utvecklingen
hittills under 1990-talet tydligt visar på några statis-
tiskt säkra generella ökningar av inkomstklyftorna.

Med en halverad arbetslöshet, fortsatt låga räntor
och låg inflation ökar möjligheten betydligt att in-
komstklyftorna under återstoden av detta årtionde
återigen skall minskas. Den ekonomiska politiken
har således lagt en god grund för att öka jämlikhet
och välstånd för hela det svenska folket.

Den största fördelningspolitiska orättvisan finns idag
mellan dem som saknar jobb och dem som arbetar.
Den är inte enbart ekonomisk utan kanske framför
allt mänsklig. Att inte ha ett jobb att gå till ökar
utanförskapet och passiviserar. Det är ett av många
skäl till att riksdagen på förslag av regeringen har
ställt sig bakom målet att halvera den öppna arbets-

30

Förslag till
riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:150

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslär ett riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftsta-
ket

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekono-
miska politiken som regeringen förordar (avsnitt
1),

2. fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de
offentliga finanserna på 2 procent av bruttona-
tionalprodukten i genomsnitt över en konjunk-
turcykel (avsnitt 4.3),

3. fastställer målen för budgetpolitiken om ett över-
skott i de offentliga finanserna till 0,5 procent av
bruttonationalprodukten för år 1999, 1,5 procent
för år 2000 och 2 procent för år 2001 (avsnitt
4.3),

4. godkänner beräkningen av de offentliga utgifter-
na för åren 1998-2000 (avsnitt 5.5),

5. fastställer utgiftstaket för staten inklusive social-
försäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för
år 2000 till 744 miljarder kronor (avsnitt 5.5),

6. godkänner den preliminära fördelningen av utgif-
terna på utgiftsområden åren 1998 - 2000 som
riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.6
och tabell 5.8),

7. godkänner beräkningen av utgifterna inom den
kommunala sektorn (avsnitt 5.5 och avsnitt 8),

8. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1962:381) om allmän försäkring,

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 1997

9. antar regeringens förslag till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617),

10. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1993:389) om assistansersättning,

11. antar regeringens förslag till lag om försök med
resursarbete,

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

13 antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

14. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring,

15. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd,

16. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring,

17. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om införande av lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring om lagen
(1997:000) om arbetslöshetskassor,

18. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om försök med resursarbete,

19. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1995:706) om kommuners ansvar för ung-
domar,

20. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa,

21. antar regeringens förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349),

22. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1993:737) om bostadsbidrag,

23. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1996:1349) om ändring i lagen (1993:737),
om bostadsbidrag,

33

Prop. 1996/97:150

24. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting,

25. godkänner vad regeringen förordat om avräkning
av anslag och inkomsttitlar (avsnitt 6.2),

26. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1997 ändra det under utgiftsom-
råde 2 anvisade obetecknade anslaget Kostnader
för vissa nämnder till ett ramanslag,

27. bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på an-
nat sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinne-
hav i Värdepapperscentralen VPC AB,

28. bemyndigar regeringen att disponera ersättning
som härrör från avyttring av aktier i Värdepap-
percentralen VPC AB till förvärv av aktier i eller
bildande av bolag som direkt eller indirekt driver
verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller aktiekontolagen
(1989:827),

29. bemyndigar regeringen att genom apportförfa-
rande, emission, kvittning eller på annat sätt
överlåta försvarsfastigheter till ett av staten ägt
aktiebolag,

30. bemyndigar regeringen att bilda ett särskilt aktie-
bolag för försvarsfastigheter samt att vidta de åt-
gärder som behövs för genomförandet av bolags-
bildningen,

31. bemyndigar regeringen att besluta om och vidta
de åtgärder som är nödvändiga för genomföran-
det av bolagsbildningen,

32. bemyndigar regeringen att genomföra den slutli-
ga avvecklingen av Securum AB enligt de princip-
er som redovisas (avsnitt 6.4),

33. fastställer ett beräknat avgiftsuttag för telebered-
skapsavgiften under budgetåret 1997 till sam-
manlagt 50 000 000 kronor,

34. fastställer det sammanlagda avgiftsuttaget för el-
beredskapsavgiften under budgetåret 1997 till
sammanlagt 100 000 000 kronor,

35. bemyndigar regeringen att för budgetåren 1997 -
2001 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i
samband med beslut om beredskapsåtgärder in-
om elförsörjningen i enlighet med vad som anförs
(avsnitt 6.7),

36. bemyndigar regeringen att ikläda staten betal-
ningsansvar på ytterligare 322 000 000 kronor
för att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot
Nordiska investeringsbanken,

37. godkänner att högst 500 000 000 kronor får an-
vändas under budgetåret 1997 för försöksverk-
samhet med friare användning av arbetslöshetser-
sättning,

38. godkänner vad regeringen föreslår om tillfällig
avgångsersättning,

39. godkänner att högst 100 000 000 kronor av det
under utgiftsområde 14 anvisade anslaget Ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder får användas för
tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsför-
medlingen och arbetsmarknadsinstituten samt för
kontroll och uppföljning av att åtgärderna an-
vänds på avsett sätt,

40. godkänner regeringens förslag i fråga om för-
längning av tid i arbetslivsutveckling,

41. godkänner regeringens förslag i fråga om för-
längning av tid i arbetsplatsintroduktion,

42. godkänner regeringens förslag i fråga om att öka
kvinnors företagande,

43. godkänner regeringens förslag om ersättningsni-
våer i utbildningsbidraget,

44. godkänner regeringens förslag i fråga om Inter-
praktikstipendier,

45. bemyndigar regeringen att i fråga om det under
utgiftsområde 14 anvisade anslaget Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder till ett belopp om högst
55 000 000 kronor beställa tjänster som medför
utgifter under kommande budgetår,

46. godkänner vad regeringen föreslår om bidrags-
nivåer för anställda med lönebidrag vid de all-
männyttiga organisationer som erhållit särskild
dispens,

47. godkänner vad regeringen föreslår om att löne-
bidraget lämnas i form av ett belopp per dag
samt att rekvisitionerna av lönebidrag skall ske
månadsvis,

48. godkänner vad regeringen förordar om bidrag för
vuxenutbildning på grundskolenivå inom den
särskilda vuxenutbildningssatsningen,

49. godkänner regeringens förslag att 18 323 000
kronor av anslagsbehållningen på det i statsbud-
geten för budgetåret 1995/96 under åttonde hu-
vudtiteln uppförda reservationsanslaget Övriga
utgifter inom forskning och forskarutbildning får
användas som bidrag till särskilda kostnader och
vissa projekt för Malmö högskola,

50. bemyndigar regeringen att inom ramen för ansla-
get Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid
ombyggnad besluta om bidrag på högst
40 000 000 kronor för utbetalning under senare
år, dock senast år 2000,

51. godkänner regeringens förslag till ändrade regler
för räntesubventioner och investeringsbidrag för
bostäder, såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter
för bostäder såvitt gäller frågan om vissa tid-
punkter för färdigställande m.m. (avsnitt 6.15),

52. godkänner regeringens förslag till ändrade regler
för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller
frågor om beräkning av räntesats i vissa fall
(avsnitt 6.15),

34

Prop. 1996/97:150

53. godkänner regeringens förslag till ändrade regler
för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller
frågan om räntebidrag efter exekutiv försäljning
(avsnitt 6.15),

54. godkänner vad regeringen föreslår i fråga om er-
sättning till sekretariatsuppgifter för beslutsgrup-
pen inom EG:s strukturfonder,

55. godkänner den reviderade beräkningen av in-
komsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag
frän EG,

56. godkänner den föreslagna användningen av me-
del på det under fjortonde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning,

57. godkänner att regeringen får använda högst
60 000 000 kronor av anslaget Investeringsbi-
drag för främjande av omställning i ekologiskt
hållbar riktning till radonsanering av dricksvatten
(avsnitt 6.17 och 6.20),

58. godkänner att regeringen, eller den myndighet
som regeringen beslutar, får besluta om förskot-
tering av investeringar i statens spåranläggningar
och att villkoren för detta skall utformas i likhet
med vad som gäller för förskottering av väginves-
teringar,

59. bemyndigar regeringen att besluta om att Väg-
verket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för att
tidigarelägga vägprojekt om 2 169 000 000 kro-
nor,

60. bemyndigar regeringen att belasta det under ut-
giftsområde 22 anvisade anslaget Byggande av
vägar med kostnader för räntor och amorteringar
avseende lån för vägprojekten El 8/20 Örebro-
Arboga, E4 Stora Åby-Väderstad, E22 Söderåkra
- Hossmo samt E4 trafikplats Hallunda,

61. godkänner vad regeringen föreslår avseende upp-
komna driftskostnader för administrationen av
Jordbrukets blockdatabas,

62. bemyndigar regeringen att ta emot aktier i bola-
giserade industriforskningsinstitut,

63. bemyndigar regeringen att tillsammans med Stif-
telsen för kunskaps- och kompetensutveckling
bilda ett holdingbolag, som skall äga aktier i de
till aktiebolag ombildade industriforskningsinsti-
tuten,

64. bemyndigar regeringen att utnyttja det under ut-
giftsområde 24 anvisade anslaget Kostnader för
omstrukturering av vissa statligt ägda företag,
m.m. för statens kostnader vid bildandet av hol-
dingbolaget,

65. godkänner de föreslagna riktlinjerna för en sam-
manslagning av Sveriges geologiska undersökning
och Statens oljelager,

66. godkänner att inkomsterna från försäljning av
olja m.m. fr.o.m. 1 juli 1997 sätts in på ett ränte-
bärande konto i Riksgäldskontoret för att an-
vändas till finansiering av framtida kostnader för
efterbehandling av lagringsanläggningar,

67. bemyndigar regeringen att besluta om den verk-
samhet hos Exportkreditnämnden som genom
planerade EU-regler definieras som konkur-
rensutsatt garantiverksamhet och om formerna
och villkoren för avvecklingen av sådan verk-
samhet, inkluderande en eventuell försäljning el-
ler överlåtelse av verksamheten,

68. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområ-
den samt ändrade och nya anslag i enlighet med
specifikation i tabell,

såvitt avser vissa skattefrågor

69. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1994:1776) om skatt på energi,

70. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776)
om skatt på energi,

71. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

72. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

73. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1993:1536) om räntefördelning vid beskatt-
ning,

74. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1981:691) om socialavgifter,

75. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

76. antar regeringens förslag till lag om ändringstal
för 1998 års taxeringsvärden,

77. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1994:1563) om tobaksskatt,

78. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.,

79. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som
är medlem i Europeiska unionen,

80. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

35

Prop. 1996/97:150

såvitt avser vissa kommunalfrågor

81. antar regeringens förslag till lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1998,

82. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om kommunal redovisning,

83. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om ändring i lagen kommunalla-
gen (1991:900),

84. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-
gen (1997:000) om ändring i kommunalför-
bundslagen (1985:894),

såvitt avser vissa inkomsttitlar

85. godkänner följande nya inkomsttitlar för redo-
visning av statens inkomster:

-  Inlevererat överskott av statsstöd exportkre-
dit,

-  Överskott av statsstöd exportkredit,

Ränteinkomster av lokaliseringslån,

Offentlig lagring försäljningsintäkter,

-   Offentlig lagring,

86. godkänner att inkomsttitlarna 1425, 1426 och
1427 får följande nya titel- och undertitelbe-
nämningar:

Skatt på öl 1425:04,

-  Skatt på vin och andra jästa drycker 1425:02,

-  Skatt på mellanklassprodukter 1425:03,

-  Skatt på etylalkohol föreslås få 1425:01,

-  Inkomsttiteln 1425 föreslås ändra namn till
Alkoholskatt,

87. godkänner följande nya benämningar på in-
komsttitlar:

1473 Särskilda jordbrukstullar och sockerav-
gifter,

-  6111 Arealersättning,

-  6112 Kompletterande åtgärder,

-  6113 Övriga interventioner.

36

Prop. 1996/97:150

TABELL: SPECIFIKATION AV REVIDERADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT
REVIDERADE OCH NYA ANSLAG FÖR BUDGETÅRET 1997 (tusentals kronor).

UTGIF1SOMRÄOE

ANSLAGS
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGET

1997

FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRING

NY RAM/

NY ANSLAGS

NIVÅ

AV RAM

AV ANSLAG

1

Rikets styrelse

3 781 330

-20 000

3 761 330

E2

Presstöd, ramanslag

541 579

-20 000

521 579

2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

3 807 556

500 000

4 307 556

B4

Försäljning av aktier i Stadshypotek AB, ra-
manslag

60 000

-10 000

50 000

B6

Värdering m.m. av aktier i värdepappers-
centralen VPC AB, ramanslag

0

10 000

10 000

B7

Investeringar i infrastrukturen på den svenska
finansmarknaden, ramanslag

0

500 000

500 000

4

Rättsväsendet

20 824 537

18 000

20 842 537

B 1

Åklagarväsendet, ramanslag

627 237

18 000

645 237

5

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

2 757 203

2 000

2 759 203

E5

Delegationen för översättning av EG:s regel-
verk, reservationsanslag

0

2 000

2 000

6

Totalförsvar

42 372 642

150 000

42 522 642

B7

Funktionen Telekommunikationer, ramanslag

152 886

50 000

202 886

B 10

Funktionen Energiförsörjning, ramanslag

27 612

100 000

127 612

9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23 721 787

-50 000

23 671 787

A 1

Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag

15 637 000

-125 000

15 512 000

B 1

Vissa statsbidrag inom äldre- och handi-
kappområdet, reservationsanslag

711 200

■300 000

411 200

B6

Bilstöd till handikappade,ramanslag

343 944

•130 000

213 944

B7

Kostnader för statlig assistansersättning, ra-
manslag

3 663 000

475 000

4 138 000

C8

Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, raman-
slag

0

30 000

30 000

13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

36 174 384

5 453 000

41 627 384

A 1

Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag

34 088 334

5 453 000

39 541 334

14

Arbetsmarknad och arbetsliv

52 277 499

-2 116 552

50 160 947

A2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag

25 612 727

-2 124 052

23 488 675

A7

Vissa kostnader för införandet av en allmän

0

7 500

7 500

och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring

37

Prop. 1996/97:150

15

Studiestöd

16 884 088

383 285

17 267 373

A2

Studiemedel, m.m., ramanslag

9 485 430

20 600

9 506 030

A3

Vuxenstudiestöd, m.m., ramanslag

4 721 951

362 685

5 084 636

16

Utbildning och universitetsforskning

25 357 109

205 450

25 562 559

A 14

Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ra-
manslag

2 546 348

205 450

2 751 798

17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7161 590

49 537

7 211 127

G 2

Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid
ombyggnad, ramanslag

224 337

16 000

240 337

H 1

Centrala museer:Myndigheter, ramanslag

506 477

15 237

521 714

H 5

Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag

10 000

7 000

17 000

N 3

Stöd till idrotten, ramanslag

480 240

11 300

491 540

18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande

33 368 197

33 368 197

A2

Räntebidrag m.m., ramanslag

23 400 000

-25 000

23 375 000

A 10

Bostadsbidrag, ramanslag

5 910 000

25 000

5 935 000

19

Regionala utjämning och utveckling

3 726 021

-6 500

3 719 521

A 1

Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag

1 453 517

-122 500

1 331 017

A5

Sysselsättningsbidrag, ramanslag

200 000

35 000

235 000

A6

Transportbidrag, ramanslag

303 000

81 000

384 000

20

Allmän miljö- och naturvård

1 329 871

6 100

1 335 971

A 1

Statens naturvårdsverk, ramanslag

355 827

2 500

358 327

A4

Investeringar inom miljöområdet, ramanslag

217 992

3 600

221 592

21

Energi

474 151

114 000

588 151

A5

Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor, ramanslag

0

80 000

80 000

A6

Provning, märkning och certifiering av ener-
gikrävande utrustning, m.m., ramanslag

0

4 000

4 000

A7

Kostnader för bildandet av en ny energimyn-
dighet, ramanslag

0

30 000

30 000

22

Kommunikationer

25 063 442

204 500

25 267 942

A 10

Gemenskapens finansiella stöd för Transeuro-
peiska nätverk, ramanslag

0

200 000

200 000

B7

Utredningsarbete, m.m. med anledning av M/S
Estonias förlisning, obetecknatanslag

0

4 500

4 500

23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutan-
de näringar

13 324 084

247 774

13 571 858

B 1

Statens jordbruksverk, ramanslag

183 114

4 500

187 614

B 12

Kompletterande åtgärder inom jordbruket,
ramanslag

1 085 000

-5 000

1 080 000

B 17

Jordbrukets blockdatabas, ramanslag

0

100 000

100 000

C2

Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag

30 890

10 300

41 190

C3

Från EG-budgeten finansierade strukturstöd
till fisket m.m., ramanslag

80 000

74 474

154 474

D 2

Ersättningar för viltskador m.m., ramanslag

12 500

30 000

42 500

E 5

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdo-
mar, ramanslag

89 500

20 500

110 000

E6

Gränskontroll av livsmedel och levande djur,

0

13 000

13 000

reservationsanslag

38

Prop. 1996/97:150

24

Näringsliv

2 859 744

136 500

2 996 244

A 1

Näring- och teknikutvecklingsverket: Förvalt-
ningskostnader, ramanslag

353 268

6 500

359 768

A7

Kostnader för omstrukturering av vissa stat-
ligt ägda företag m.m., ramanslag

25 000

130 000

155 000

E3

Exportkreditnämnden, ramanslag

120 000

-3 100

116 900

E4

AB Svensk Exportkredits statsstödda export-
kreditgivning, ramanslag

16 500

3 100

19 600

25

Allmänna bidrag till kommuner

83 612 000

4 000 500

87 612 500

A 1

Generellt statsbidrag till kommuner och lands-
ting, ramanslag

62 227 000

3 800 000

66 027 000

A2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting, reservationsanslag

400 000

200 000

600 000

A4

Bidrag till Rådet för kommunal redovisning,
obetecknat anslag

0

500

500

27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

20 525 000

-472 000

20 053 000

A4

Avgift baserad på bruttonationalprodukten,
ramanslag

8 510 000

-472 000

8 038 000

Summa

8805 594

8 805 594

39

Lagförslag

Prop. 1996/97:150

3 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

2

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar
skall dock göras enligt vad som anges i tredje och femte styckena

Basbeloppet framräknas ge-
nom att bastalet 36 168 multipli-
ceras med ett jämförelsetal som
minskats med talet 1 och därefter
multiplicerats med 0,60, varefter
ett tillägg gjorts med talet 1. Jäm-
förelsetalet anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
juni året före det som basbeloppet
avser och prisläget i juni 1995.

Det framräknade basbeloppet
avrundas till närmaste hundratal
kronor och fastställs för varje år
av regeringen.

Basbeloppet framräknas ge-
nom att bastalet 36 273 multipli-
ceras med ett jämförelsetal som
minskats med talet 1 och därefter
multiplicerats med 0,80, varefter
ett tillägg gjorts med talet 1. Jäm-
förelsetalet anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
juni året före det som basbeloppet
avser och prisläget i juni 1996.

Det framräknade basbeloppet
avrundas till närmaste hundratal
kronor och fastställs för varje år
av regeringen.

Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två
procent vid beräkning av

a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterle-
vandepension enligt 6 - 8 kap. samt änkepension, barnpension och
barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i denna lag,

b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension enligt 12 - 14 kap. samt änkepension och barn-
pension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till la-
gen (1988:881) om ändring i denna lag.

I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall nå-
gon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den belopps-
gräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.

43

Prop. 1996/97:150

Vid beräkning av pensions-
grundande inkomst och tillgodo-
räknande av pensionspoäng enligt
11 kap. 5 och 6 §§ skall det i
andra stycket angivna bastalet
höjas till 36 812 och multiplice-
ras med ett jämförelsetal som inte
minskats. Det framräknade be-
loppet (förhöjt basbelopp) avrun-
das till närmaste hundratal kronor
och fastställs för varje år av rege-
ringen.

Vid beräkning av pensions-
grundande inkomst och tillgodo-
räknande av pensionspoäng enligt
11 kap. 5 och 6 §§ skall det i
andra stycket angivna bastalet
höjas till 36 992 och multiplice-
ras med ett jämförelsetal som inte
minskats. Det framräknade be-
loppet (förhöjt basbelopp) avrun-
das till närmaste hundratal kronor
och fastställs för varje år av rege-
ringen.

' Lagen omtryckt 1982:120

2 Senaste lydelse 1996:438.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången
vid fastställande av basbeloppen för år 1998.

3.2 Förslag till lag om änd-
ring i bankrörelselagen
(1987:617)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617)
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

1

Denna lag innehåller bestämmelser om den rörelse som en bank får dri-
va samt vissa andra för banker gemensamma bestämmelser. Bestämmel-
ser om hur en bank bildas och om dess organisation m.m. finns i ban-
kaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.

Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och med-
lemsbank.

Med en banks stadgar förstås i denna lag bolagsordning för bankak-
tiebolag, reglemente för sparbank och stadgar för medlemsbank.

För varje bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige.

För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller
bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.

Denna lag gäller inte för verk-
samhet som bedrivs av Sveriges
riksbank.

Denna lag gäller inte för verk-
samhet som bedrivs av Sveriges
riksbank eller Riksgäldskontoret.

1 Senaste lydelse 1996:746

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.3 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1993:389) om
assistansersättning

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:389) om assistansersätt-
ning skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Assistansersättning utbetalas
månadsvis med belopp som mot-
svarar kostnaden för assistansen

Assistansersättning utbetalas
månadsvis med visst belopp för
det antal beviljade assistanstim-

44

Prop. 1996/97:150

'Senaste lydelse 1994:1702.

under det antal beviljade assi- mar som assistans lämnats. Assi-
stanstimmar som assistans läm- stansersättning utges med det
nats. Assistansersättning utges belopp per timme som regeringen
dock högst med det belopp per fastställer för varje år.

timme som regeringen fastställer     Om det föreligger särskilda

för varje år.                         skäl kan försäkringskassan, efter

ansökan, besluta att en ersätt-
ningsberättigad skall få ersättning
med ett högre belopp än det som
regeringen fastställt. Detta belopp
får dock inte överstiga det fast-
ställda beloppet med mer än tolv
procent.

Som kostnad för personlig assistans anses inte i något fall ersättning som
den enskilde själv lämnar

1. till någon som han lever i hushållsgemenskap med, eller

2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som
överstiger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m.
m. i husligt arbete.

Utbetalning av assistansersättning för en viss månad får grundas på
ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för
större avvikelser skall då ske senast andra månaden efter den då den
preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning skall ske senast två må-
nader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning
beviljats.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.

3.4 Förslag till lag om för-
sök med resursarbete

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som
uppbär ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd anvisas av läns-
arbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De
arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv.

2 § Personer som deltar i försöksverksamhet med resursarbete erhåller
under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd. Därvid skall 20 § sjätte stycket lagen om
arbetslöshetsförsäkring inte gälla. Ersättningen benämns utbildningsbi-
drag.

3 § Personer som av länsarbetsnämnden anvisats till resursarbete skall
inte anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten. När försöks-
verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall deltagare dock likställas med
arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§,

4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som
upplåtit en arbetsplats för denna verksamhet.

4 § Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med
länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört ar-
bete enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 §
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. När ramtid skall be-
stämmas enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad
att arbeta på grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad
som nyss sagts.

45

Prop. 1996/97:150

5 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som fö-
reskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 31 § lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och i 28 § lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och gäller intill utgången av
december 1998.

3.5 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Här igenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring '

dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av
följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

3a§

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får,
såsom försöksverksamhet under
tiden den 1 juli 1997 - den 31 de-
cember 1998, besluta att personer
som redan får ersättning enligt
denna lag skall kunna få fortsatt
ersättning enligt lagen utan att
villkoren i 4 $ första stycket, med
undantag av tredje punkten, är
uppfyllda.

3b§

Med avvikelse från vad som
anges i denna lag får, om förut-
sättningarna enligt andra stycket
är uppfyllda, ersättning lämnas till
personer som fyllt 60 men inte
65 år (tillfällig avgångsersättning).
Ansökan om ersättning skall gö-
ras före utgången av år 1997.

Som villkor för ersättning gäl-
ler att personen är helt arbetslös
och under minst 12 månader un-
der tiden den 1 januari 1996 -
den 15 april 1997 fått arbetslös-
hetsersättning eller deltagit i nå-
gon arbetsmarknadspolitisk åt-
gärd. Ersättningen lämnas så
länge heltidsarbetslösheten består.

2

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna
lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga
till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en för-
säkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den för-
säkrade

46

Prop. 1996/97:150

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

3. utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd
av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd såvitt avser vika-
riatsstöd enligt 6 a § första streck-
satsen denna förordning, eller

— förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller

4. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet.

3. utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd
av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd såvitt avser vika-
riatsstöd enligt 6 a § första streck-
satsen denna förordning, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

4. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet, eller

5. fullföljt verksamhet där er-
sättning enligt 3 a § utgått.

14 §5

Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har för-
säkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är
perioden istället 450 dagar.

I ersättningsperioden inräknas
inte dagar, under vilka den för-
säkrade har anvisats verksamhet
för arbetslivsutveckling eller ett
offentligt tillfälligt arbete för äldre
arbetslösa i enlighet med föreskrif-
ter som har meddelats av rege-
ringen.

I ersättningsperioden inräknas
inte dagar, under vilka den för-
säkrade har anvisats verksamhet
för arbetslivsutveckling, ett of-
fentligt tillfälligt arbete för äldre
arbetslösa, verksamhet med re-
sursarbete eller verksamhet där
ersättning enligt 3 a § utgår i en-
lighet med föreskrifter som har
meddelats av regeringen.

I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i
10 § ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under
vilken den försäkrade fyller 65 år.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

2 Senaste lydelse 1996:1418

’ Senaste lydelse 1996:1418

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997

3.6 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknads-
stöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant ar-
betsma rknadsstöd

dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av följan-
de lydelse.

47

Prop. 1996/97:150

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

3a§

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får,
såsom försöksverksamhet under
tiden den 1 juli 1997 - den 31 de-
cember 1998, besluta att personer
som redan får ersättning enligt
denna lag skall kunna få fortsatt
ersättning enligt lagen utan att
villkoren i 4 § första stycket, med
undantag av tredje punkten, är
uppfyllda.

3 b §

Med avvikelse från vad som
anges i denna lag får, om förut-
sättningarna enligt andra stycket
är uppfyllda, ersättning lämnas till
personer som fyllt 60 men inte
65 år (tillfällig avgångsersättning).
Ansökan om ersättning skall gö-
ras före utgången av år 1997.

Som villkor för ersättning gäl-
ler att personen är helt arbetslös
och under minst 12 månader un-
der tiden den 1 januari 1996 -
den 15 april 1997 fått arbetslös-
hetsersättning eller deltagit i nå-
gon arbetsmarknadspolitisk åt-
gärd. Ersättningen lämnas så
länge heltidsarbetslösheten består.

?§2

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna
lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga
till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sö-
kande enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sö-
kande

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag lämnats,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariats-
stöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller

- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet.

5.bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet, eller

48

Prop. 1996/97:150

6. fullföljt verksamhet där er-
sättning enligt 3 a § utgått.

14 §3

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar
(ersättningsperioden), om inte annat följer av andra stycket eller av 15 §
sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningspe-
rioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.

I ersättningssperioden inräknas
inte dagar, under vilka stödtaga-
ren har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling eller ett of-
fentligt tillfälligt arbete för äldre
arbetslösa i enlighet med de före-
skrifter som har meddelats av re-
geringen.

I ersättningssperioden inräknas
inte dagar, under vilka stödtaga-
ren har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling, ett offentligt
tillfälligt arbete för äldre arbetslö-
sa, verksamhet med resursarbete
eller verksamhet där ersättning
enligt 3 a § utgår i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av

regeringen.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av må-
naden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han
dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller
helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Lagen omtryckt 1994:928

2 Senaste lydelse 1996:1419.

3 Senaste lydelse 1996:1419.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.7 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:000) om
ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE'

FÖRESLAGEN LYDELSE

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna
lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga
till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en för-
säkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den för-
säkrade

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654)
om särskilt utbildningsbidrag,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-

5. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-

49

Prop. 1996/97:150

ringsverksamhet.

ringsverksamhet, eller

6. fullföljt verksamhet där er-
sättning enligt 3 a § utgått.

1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop.
1996/97:107.

3.8 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:000) om
ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmark-
nadsstöd

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE'

FÖRESLAGEN LYDELSE

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna
lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga
till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sö-
kande enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sö-
kande

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag lämnats,

3. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654)
om särskilt utbildningsbidrag,

4. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

5. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

6. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet.

11 enlighet med föreslagen lydelse i
prop. 1996/97:107.

6. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet, eller

7. fullföljt verksamhet där er-
sättning enligt 3 a § utgått.

3.9 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:000) om arbetslöshets-
försäkring

dels att 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande ly-
delse.

50

Prop. 1996/97:150

NUVARANDE LYDELSE'

FÖRESLAGEN LYDELSE

3a§

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får,
såsom försöksverksamhet under
tiden den 1 juli 1997 - den 31 de-
cember 1998, besluta att personer
som redan får ersättning enligt
denna lag skall kunna få fortsatt
ersättning enligt lagen utan att
villkoren i 9 §, med undantag av
tredje punkten, är uppfyllda.

19 §

För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt
denna lag gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall
ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sö-
kande enligt 12-14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag lämnats,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654)
om särskilt utbildningsbidrag,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst 2 månader,

4. utfört förvärvsarbete som ar- 4. utfört förvärvsarbete som

betsgivaren finansierat med stöd

arbetsgivaren finansierat med stöd

av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller

5. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet.

22

av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen nä-
ringsverksamhet, eller

6. fullföljt verksamhet där er-
sättning enligt 3 a § utgått.

§

Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om
den sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i

stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas in-
te in dagar under vilka den sö-
kande har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling eller ett of-
fentligt tillfälligt arbete för äldre
arbetslösa i enlighet med föreskrif-
ter som har meddelats av rege-
ringen.

I ersättningsperioden räknas in-
te in dagar under vilka den sö-
kande har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling, ett offentligt
tillfälligt arbete för äldre arbetslö-
sa, verksamhet med resursarbete
eller verksamhet där ersättning
enligt 3 a $ utgår i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av

51

Prop. 1996/97:150

regeringen.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har
fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar
i den andra kassan in i ersättningsperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då
den arbetslöse fyller 65 år.

11 enlighet med föreslagen lydelse i prop.
1996/97:107

3.10 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:000) om
införande av lagen
(1997:000) om arbetslös-
hetsförsäkring och lagen
(1997:000) om
arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:000) om införande av la-
gen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om
arbetslöshetskassor skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydel-
se.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

5a§

Med avvikelse från vad som
anges i lagen (1997:000) om ar-
betslöshetsförsäkring gäller föl-
jande. Personer som med stöd av
3 b § lagen (1973:370) om ar-
betslöshetsförsäkring eller 3 b §
lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd tillerkänts till-
fällig avgångsersättning är, under
förutsättning att de är helt ar-
betslösa, berättigade till fortsatt
sådan ersättning enligt inkomst-
bortfallsförsäkringen eller grund-
försäkringen till dess de fyller 65
år.

3.11 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:000) om
försök med resursarbete

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen (1997:000) om för-
sök med resursarbete skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE'

FÖRESLAGEN LYDELSE

Försök med resursarbete inne-
bär att långtidsarbetslösa personer
som uppbär ersättning enligt la-
gen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring eller lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd
anvisas av länsarbetsnämnden att
delta i viss verksamhet på offent-
liga arbetsplatser. De arbetslösa
tillhör därmed arbetsplatsens vi-
kariereserv.

Personer som deltar i försöks-

Försök med resursarbete inne-
bär att långtidsarbetslösa personer
som uppbär ersättning enligt la-
gen (1997:000) om arbetslöshets-
försäkring anvisas av länsarbets-
nämnden att delta i viss
verksamhet på offentliga arbets-
platser. De arbetslösa tillhör där-
med arbetsplatsens vikariereserv.

Personer som deltar i försöks-

52

Prop. 1996/97:150

verksamhet med resursarbete er-
håller under tid i verksamheten,
då vikariat inte kan erbjudas, er-
sättning enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring eller
lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd. Därvid skall
20 § sjätte stycket lagen om ar-
betslöshetsförsäkring inte gälla.
Ersättningen benämns utbild-
ningsbidrag.

Den tid under vilken en person
deltagit i resursarbete i enlighet
med länsarbetsnämndens anvis-
ning utgör tid som är jämställd
med utfört arbete enligt 7 5 lagen
('1973.-370J om arbetslöshetsför-
säkring eller 7 5 lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd.
När ramtid skall bestämmas en-
ligt samma lagar räknas inte tid
då personen varit hindrad att ar-
beta på grund av deltagandet, om
tiden inte jämställs enligt vad som
nyss sagts.

När det gäller avstängning från
rätt till ersättning skall vad som
föreskrivs om arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder i 31 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring och i 28 § lagen
(1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd gälla också i fråga
om verksamhet som avses i 1 §.

verksamhet med resursarbete er-
håller under tid i verksamheten,
då vikariat inte kan erbjudas, er-
sättning enligt lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring. Där-
vid skall 31 § nämnda lag inte
gälla. Ersättningen benämns ut-
bildningsbidrag.

Den tid under vilken en person
deltagit i resursarbete i enlighet
med länsarbetsnämndens anvis-
ning utgör tid som är jämställd
med utfört arbete enligt 19 § la-
gen (1997:000) om arbetslöshets-
försäkring. När ramtid skall be-
stämmas enligt samma lag räknas
inte tid då personen varit hindrad
att arbeta på grund av deltagan-
det, om tiden inte jämställs enligt
vad som nyss sagts.

När det gäller avstängning från
rätt till ersättning skall vad som
föreskrivs om arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder i 46 § lagen
(1997:000) om arbetslöshetsför-
säkring gälla också i fråga om
verksamhet som avses i 1 §.

1 I enlighet med föreslagen lydelse i avsnitt
xx i denna proposition..

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.12Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1995:706) om
kommuners ansvar för
ungdomar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:706) om kommuners an-
svar för ungdomar skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

Ungdomar som deltar i verk- Ungdomar som deltar i verk-
samhet enligt denna lag skall inte   samhet enligt denna lag skall inte

anses som arbetstagare när de del- anses som arbetstagare när de del-
tar i verksamheten.                 tar i verksamheten. När sådan

verksamhet bedrivs på en arbets-
plats, skall deltagaren dock lik-
ställas med arbetstagare vid till-
lämpning av 2 kap. 1-9    3 kap.

1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och
8-10 §§, 5 kap. 1 och 3 §§ samt

53

Prop. 1996/97:150

7-9 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160). Därvid skall vad i
arbetsmiljölagen sägs om arbets-
givare gälla den som upplåtit en
arbetsplats för verksamhet enligt
denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.13Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1983:1030) om
särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa lämnas enligt bestäm-
melserna i 7 kap. 7 a och 7 b §§
studiestödslagen (1973:349) vare
sig den studerande är medlem i en
arbetslöshetskassa eller inte. I öv-
rigt skall bestämmelserna i 1 kap.
5 och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§,
7 § tredje och fjärde stycket, 8 b,
9 och 17-20 §§ samt 9 kap. 1-3
och 7 §§ studiestödslagen tilläm-
pas på särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa.

Särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa lämnas enligt bestäm-
melserna i 7 kap. 7 a och 7 b §§
studiestödslagen (1973:349) vare
sig den studerande är medlem i en
arbetslöshetskassa eller inte. I öv-
rigt skall bestämmelserna i 1 kap.

5 och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§,

6 a §, 7 § tredje och fjärde styck-
et, 8 b, 9 och 17-20 §§ samt 9
kap. 1-3 och 7 §§ studiestödsla-
gen tillämpas på särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa.

1 Senaste lydelse 1995:995.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.14Förslag till lag om änd-
ring i studiestödslagen
(1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'
dels att 1 kap. 8 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen 7 kap. skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 6 a §,
av följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

2

Utländska medborgare som på
grund av anställning här i landet
kan härleda rättigheter från avta-
let om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) i fråga
om sociala förmåner skall när det
gäller rätt till studiestöd enligt
denna lag jämställas med svenska
medborgare under de förutsätt-
ningar som anges i föreskrifter av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Det-

Utländska medborgare som på
grund av anställning eller etable-
ring som egenföretagare här i lan-
det kan härleda rättigheter från
EG-rätten eller avtalet om Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet (EES) i fråga om sociala
förmåner skall när det gäller rätt
till studiestöd enligt denna lag
jämställas med svenska medbor-
gare under de förutsättningar som
anges i föreskrifter av regeringen

54

Prop. 1996/97:150

samma gäller make, sambo och eller den myndighet som regering-
barn till sådana utländska med- en bestämmer. Detsamma gäller
borgare.                           make, sambo och barn till sådana

utländska medborgare.

7 kap.

6a§

När vuxenstudiestöd beräknas
med ledning av utbildningsbidra-
get enligt bestämmelserna om
dagpenning, används alltid det
utbildningsbidrag som den stude-
rande skulle ha fått för heltidsar-
bete.

' Lagen omtryckt 1987:303

2 Senaste lydelse 1994:357

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.15 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 15 a § lagen (1993:737) om bostadsbidrag
skall ha följande lydelse

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

15a§*

Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 14 § skall
bortses från bostadskostnader som belöper på bostadsytor överstigande

1. för hushåll med ett barn 80 kvadratmeter,

2. för hushåll med två barn 100 kvadratmeter,

3. för hushåll med tre barn 120 kvadratmeter,

4. för hushåll med fyra barn 140 kvadratmeter, och

5. för hushåll med fem eller flera barn 160 kvadratmeter.

Utan hinder av första stycket
skall vid tillämpning av bestäm-
melserna om bostadskostnader
beaktas sådana kostnader upp till
följande belopp per månad,

1. för hushåll med ett barn
3 000 kronor,

2. för hushåll med två barn
3 300 kronor,

3. för hushåll med tre barn
3 600 kronor,

4. för hushåll med fyra barn
3 900 kronor, och

5. för hushåll med fem eller flera
barn 4 200 kronor.

Större bostadsytor än som anges i första stycket får beaktas, om sö-
kanden eller någon medlem av familjen är funktionshindrad.

' Senaste lydelse 1996:441.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya bestämmel-
serna skall dock inte tillämpas i fråga om bostadsbidrag som avser tid
före ikraftträdandet.

55

Prop. 1996/97:150

3.16 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1996:1349) om
ändring i lagen (1993:737)
om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag, i
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1349) om ändring i nämnda lag,
samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till sistnämnda lag,
skall ha följande lydelse

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

Bidragsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av närings-
verksamhet och inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, med de tillägg och avdrag som anges i andra och tredje
styckena samt 5 och 7 §§.

Beloppet enligt första stycket skall ökas med

1. inkomst som på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f)
kommunalskattelagen eller avtal om undvikande av dubbelbeskattning
inte ingår i inkomst av näringsverksamhet, tjänst eller kapital,

2. studiemedel i form av studiebidrag,

3. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor per månad,

4. belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har minskats genom
avdrag för

- avsättning till periodiseringsfond

- ökning av expansionsmedel

- utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt bas-
belopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring

- underskott från tidigare beskattningsår, och

5. belopp varmed inkomst av kapital har minskats genom avdrag, ut-
om där

- realisationsvinst har minskats med realisationsförlust uppkommen
under beskattningsåret,

- avdrag har gjorts enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid
byte av bostad, eller

- avdrag har gjorts för negativ räntefördelning.

Beloppet enligt första
stycket skall
minskas med

belopp varmed inkomst av nä-
ringsverksamhet har ökats genom

- återföring till beskattning av
avdrag för avsättning till periodi-
seringsfond

- minskning av expansionsme-
del.

Beloppet enligt första

stycket skall
minskas med

1. belopp varmed inkomst av
kapital har ökats på grund av
statligt räntebidrag för den bostad
för vilken bostadsbidrag söks, och

2. belopp varmed inkomst av
näringsverksamhet har ökats ge-
nom

- återföring till beskattning av
avdrag för avsättning till periodi-
seringsfond

- minskning av expansionsme-
del.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Den nya bestäm-
melsen i 4 5 tredje stycket skall
dock inte tillämpas i fråga om bo-
stadsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet och den upphävda
punkten i 4 5 andra stycket gäller

56

Prop. 1996/97:150

fortfarande i fråga om inkomst
som avser tid före utgången av år
1997.

3.17 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1995:1514) om
generellt statsbidrag till
kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5 och 6 §§ lagen (1995:1514) om ge-
nerellt statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Generellt statsbidrag till kom-
muner fördelas med ett enhetligt
belopp per invånare i kommunen
den 1 november året före det år
bidraget betalas ut.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
beloppen enligt 1 och 2 §§.

Skattemyndigheten fastställer
statsbidragets storlek samt lämnar
senast den 25 januari bidragsåret
uppgift till varje kommun och
landsting om storleken av dess
bidrag.

Generellt statsbidrag till kom-
muner fördelas med ett enhetligt
belopp per invånare i kommunen
den 1 november året före det år
bidraget betalas ut.

För åren 1997-2000 fördelas
därutöver ett generellt ålders-
baserat statsbidrag med ett enhet-
ligt belopp per invånare inom res-
pektive åldersgrupp 7-15, 16-18,
65-74, 75-84 samt 85 år och äld-
re den 1 november året före det år
bidraget betalas ut.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om beräk-
ningen av bidragen och fastställer
beloppen enligt 1 och 2 §§.

Skattemyndigheten fastställer
statsbidragets storlek samt lämnar
senast den 25 januari bidragsåret
uppgift till varje kommun och
landsting om storleken av dess
bidrag.

För bidragsåret 1997 fastställer
skattemyndigheten statsbidragets
storlek samt lämnar senast den 25
juli uppgift till varje kommun och
landsting om storleken av dess
bidrag.

Statsbidraget skall betalas ut i
samband med och på motsvaran-
de sätt som gäller för utbetalning
av kommunalskattemedel enligt
4 § lagen (1965:269) med särskil-
da bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.

Statsbidraget skall betalas ut i
samband med och på motsvaran-
de sätt som gäller för utbetalning
av kommunalskattemedel enligt
4 § lagen (1965:269) med särskil-
da bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.

Bidrag som fastställs enligt 5 5
andra stycket får dock betalas ut
undertiden juli-december 1997.

57

Prop. 1996/97:150

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.18Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1776)
om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

10

För år 1997 och efterföljande
kalenderår skall energiskatt och
koldioxidskatt betalas med be-
lopp som efter en årlig omräkning
motsvarar de i 1 § angivna skat-
tebeloppen multiplicerade med
det jämförelsetal, uttryckt i pro-
cent, som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
oktober månad året närmast före

För år 1999 och efterföljande
kalenderår skall energiskatt och
koldioxidskatt betalas med be-
lopp som efter en årlig omräkning
motsvarar de i 1 § angivna skat-
tebeloppen multiplicerade med
det jämförelsetal, uttryckt i pro-
cent, som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
oktober månad året närmast före

1 Senaste lydelse 1995:1526.

3.19Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1220)
om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt pä
energi

det år beräkningen avser och pris-
läget i oktober 1995.

det år beräkningen avser och pris-
läget i oktober 1997.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet.

Härigenom föreskrivs

dels att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1220) om ändring i la-
gen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1220) om
ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall införas en ny punkt
3 av följande lydelse.

2 kap.

58

Prop. 1996/97:150

NUVARANDE LYDELSE

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr           Slag av bränsle            Skattebelopp_______________________________________________

Energiskatt

Koldioxidskatt

Summa skatt

1.

2710 00 26, Bensin som uppfyller

2710 00 27, krav för

2710 00 29 a) miljöklass 2

3 kr 61 öre per liter

86 öre per liter

4 kr 47 öre per liter

eller           b) miljöklass 3

2710 00 32

3 kr 68 öre per liter

86 öre per liter

4 kr 54 öre per liter

2.

2710 00 26, Annan bensin än som

2710 00 34 avses under 1

eller

2710 00 36

4 kr 27 öre per liter

86 öre per liter

5 kr 13 öre per liter

3.

2710 00 51, Eldningsolja,

2710 00 55, dieselbrännolja,

2710 00 69 fotogen, m.m. som
eller

2710 00 74 - a) har försetts med

2710 00 78 märkämnen eller ger

743 kr per m3

1 054 kr per m'

1 797 kr per m'

mindre än 85 volym-
procent destillat vid
350" C,

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350° C,
tillhörig
miljöklass 1

1 614 kr per m’

1 054 kr per m3

2 668 kr per m3

miljöklass 2

1 840 kr per m’

1 054 kr per m'

2 894 kr per m3

miljöklass 3

2 138 kr per m3

1 054 kr per m3

3 192 kr per m3

4.

ur           Gasol som används för

2711 12 11 -

2711 19 00

a) drift av motordrivet

1 kr 01 öre per liter

55 öre per liter

1 kr 56 öre per liter

fordon, fartyg eller luft-
fartyg

b) annat ändamål än som

145 kr per

1 105 kr per

1 250 kr per

avses under a

1 000 kg

1 000 kg

1 000 kg

5.

ur           Metan som används för

2711 29 00

a) drift av motordrivet

1 678 kr per

788 kr per

2 466 kr per

fordon, fartyg eller luft-
fartyg

1 000 m3

1 000 m3

1 000 m’

b) annat ändamål än som

241 kr per

788 kr per

1 029 kr per

avses under a

1 000 m3

1 000 m3

1 000 m3

59

Prop. 1996/97:150

NUVARANDE LYDELSE

KN-nr

Slag av bränsle

Skattebelopp

Energiskatt

Koldioxidskatt

Summa skatt

6. 2711 11 00,

Naturgas som används för

2711 21 00

a) drift av motordrivet

1 678 kr per

788 kr per

2 466 kr per

fordon, fartyg eller luft-

1 000 m3

1 000 m3

1 000 m3

fartyg

b) annat ändamål än som

241 kr per

788 kr per

1 029 kr per

avses under a

1 000 m3

1 000 m’

1 000 m3

7. 2701,2702

Kolbränslen

316 kr per

916 kr per

1 232 kr per

eller 2704

1 000 kg

1 000 kg

1 OOOkg

8. 2713 11 00-

Petroleumkoks

316 kr per

916 kr per

1 232 kr per

2713 12 00

1 000 kg

1 000 kg

1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.

För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

FÖRESLAGEN LYDELSE

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket betalas för följande bränslen med angivet belopp:

KN-nr           Slag av bränsle            Skattebelopp_______________________________________________

Energiskatt

Koldioxidskatt

Summa skatt

1.

2710 00 26, Bensin som uppfyller

2710 00 27, krav för

2710 00 29 a) miljöklass 2

eller           b) miljöklass 3

2710 00 32

3 kr 61 öre per liter

3 kr 68 öre per liter

86 öre per liter

86 öre per liter

4 kr 47 öre per liter

4 kr 54 öre per liter

2.

2710 00 26, Annan bensin än som

2710 00 34 avses under 1

eller

2710 00 36

4 kr 27 öre per liter

86 öre per liter

5 kr 13 öre per liter

3.

2710 00 51, Eldningsolja,

2710 00 55, dieselbrännolja,

2710 00 69 fotogen, m.m. som
eller

2710 00 74 - a) har försetts med

2710 00 78 märkämnen eller ger
mindre än 85 volym-
procent destillat vid
350” C,

743 kr per m3

1 058 kr per m’

1 801 kr per m'

60

Prop. 1996/97:150

FÖRESLAGEN LYDELSE

KN-nr

Slag av bränsle

Skattebelopp

Energiskatt

Koldioxidskatt

Summa skatt

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350° C,
tillhörig
miljöklass 1

1 614 kr per m’

1 058 kr per m'

2 672 kr per m3

miljöklass 2

1 840 kr per m3

1 058 kr per m'

2 898 kr per m3

miljöklass 3

2 138 kr per m3

1 058 kr per m'

3 196 kr per m3

4.

ur

Gasol som används för

2711 12 11-

2711 19 00

a) drift av motordrivet

1 kr 01 öre per liter

56 öre per liter

1 kr 57 öre per liter

fordon, fartyg eller luft-
fartyg

b) annat ändamål än som

145 kr per

1 112 kr per

1 257 kr per

avses under a

1 000 kg

1 000 kg

1 000 kg

5.

ur

Metan som används för

271129 00

a) drift av motordrivet

1 678 kr per

792 kr per

2 470 kr per

fordon, fartyg eller luft-
fartyg

1 000 m3

1 000 m'

1 000 m3

b) annat ändamål än som

241 kr per

792 kr per

1 033 kr per

avses under a

1 000 m3

1 000 m3

1 000 m3

6.

2711 11 00,

2711 21 00

Naturgas som används för

a) drift av motordrivet

1 678 kr per

792 kr per

2 470 kr per

fordon, fartyg eller luft-
fartyg

1 000 m3

1 000 m3

1 000 m3

b) annat ändamål än som

241 kr per

792 kr per

1 033 kr per

avses under a

1 000 m’

1 000 m3

1 000 m3

7.

2701,2702

Kolbränslen

316 kr per

920 kr per

1 23 6 kr per

eller 2704

1 000 kg

1 000 kg

1 OOOkg

8.

2713 11 00-

Petroleumkoks

316 kr per

920 kr per

1 236 kr per

2713 12 00

1 000 kg

1 000 kg

1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.

För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

61

Prop. 1996/97:150

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

11 kap.

Energiskatten utgör

1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industri-
ell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusod-
ling,

2. 8,2 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i
kommuner som anges i 4 §,

3. 11,5 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i andra kommuner än
de som anges i 4 §, och

4. 13,8 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas i

2. 9,6 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i
kommuner som anges i 4 §,

3. 12,9 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i andra kommuner än
de som anges i 4 §, och

4. 15,2 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas i

övriga fall.                               övriga fall.

För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om
skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören
skall dock avrundas till hela tiondels ören.

3. Till utgången av år 1997
skall dock energiskatten på elek-
trisk kraft utgöra

a) 0 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i in-
dustriell verksamhet i tillverk-
ningsprocessen eller vid yrkesmäs-
sig växthusodling,

b) 8,2 öre per kilowattimme
för annan elektrisk kraft än som
avses under a och som förbrukas i
kommuner som anges i 11 kap.

c) 11,5 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i andra kommuner än
de som anges i 11 kap. 4 §, och

d) 13,8 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som förbrukas i
övriga fall.

3.20Förslag till lag om
ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § 12 mom., 12 a mom. och 12 d mom.
samt 7 § 4 mom. och 27 § 5 mom. lagen1 (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

12 mom.2 Fysisk person och dödsbo som äger kvalificerad aktie i ett

62

Prop. 1996/97:150

fåmansföretag skall i den omfattning som anges i 12 a-12 e mom. ta
upp utdelning på sådan aktie som intäkt av tjänst i stället för intäkt av
kapital. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av sådan aktie.
Av 1 a-1 g mom. framgår att utdelning och realisationsvinst i viss om-
fattning undantas från skatteplikt.

Närmare bestämmelser finns i

- 12 a mom. om tillämpningsområdet,

- 12 b mom. om behandlingen av utdelning och realisationsvinst,

- 12 c mom. om en alternativ

anskaffningskostnad,

- 12 d mom. om ökning av anskaffningskostnaden med löneun-
derlag,

- 12 e mom. om visst undantag från tillämpningen.

Vad som i första stycket sägs om aktie i ett fåmansföretag gäller ock-
så andel i ett sådant företag. Med aktie och andel likställs andra sådana
av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. För
sådana instrument får dock 12 c och 12 d mom. inte tillämpas.

12 a mom. ' En aktie i ett fåmansföretag anses kvalificerad, om

1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget
i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem be-
skattningsår som närmast föregått beskattningsåret, eller under någon
del av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat
fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller

2. företaget - direkt eller ge-
nom förmedling av juridisk per-
son - äger aktier i ett annat få-
mansföretag i vilket aktieägaren
eller någon denne närstående varit
verksam i betydande omfattning
under beskattningsåret eller något
av de fem beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret.

2. företaget - direkt eller ge-
nom förmedling av juridisk per-
son - under beskattningsåret eller
något av de fem beskattningsår
som närmast föregått beskatt-
ningsåret har ägt aktier i ett annat
fåmansföretag i vilket aktieägaren
eller någon denne närstående varit
verksam i betydande omfattning
under beskattningsåret eller något
av de fem beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret.

Upphör ett företag som avses i första stycket att vara fåmansföretag,
anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller
någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara
fåmansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses
dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företa-
get upphörde att vara fåmansföretag.

Vad som förstås med fåmansföretag, ägare och närstående framgår
av punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370). Vid bedömningen av om ett fåmansföretag föreligger jäm-
ställs utländska juridiska personer med svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar. Vidare skall vid bedömningen av om ett fåtal
personer äger aktierna i ett företag sådana ägare anses som en person,
som själva eller genom någon närstående är eller under något av de fem
beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har varit verk-
samma i företaget i betydande omfattning.

Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även
hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med när-
stående.

12 d mom? Vid beräkning av
gränsbeloppet enligt 12 b mom.
får till anskaffningskostnaden för
aktien läggas ett löneunderlag.
Löneunderlaget beräknas på
grundval av sådan ersättning som

12 d mom. Vid beräkning av
gränsbeloppet enligt 12 b mom.
får till anskaffningskostnaden för
aktien läggas ett löneunderlag.
Löneunderlaget beräknas på
grundval av sådan ersättning som

63

Prop. 1996/97:150

ingår i underlag för beräkning av
avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen
(1981:691) om socialavgifter och
1 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkom-
ster och som under året före be-
skattningsåret har utgått till ar-
betstagarna i företaget och i dess
dotterföretag. Av ersättning till
arbetstagare i dotterföretag som
inte är helägt får medräknas så
stor del av beloppet som svarar
mot moderföretagets andel av an-
talet aktier eller andelar i dotter-
företaget. Ersättning till arbetsta-
gare som innehar sådant av före-
taget utgivet finansiellt instrument
som avses i 27 §1 mom. får inte
beaktas om 12 mom. är tillämp-
ligt på utdelning eller vinst som är
hänförlig till instrumentet. Ersätt-
ning som täcks av ett statligt bi-
drag för lönekostnader får inte
heller beaktas. Löneunderlaget ut-
görs av den del av det samman-
lagda ersättningsbeloppet som
överstiger ett belopp motsvarande
tio gånger det basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring som gällde året före be-
skattningsåret, fördelat med lika
belopp på aktierna i företaget.

ingår i underlag för beräkning av
avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen
(1981:691) om socialavgifter och

1 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkom-
ster och som under året före be-
skattningsåret har utgått till ar-
betstagarna i företaget och i dess
dotterföretag. Av ersättning till
arbetstagare i dotterföretag som
inte är helägt får medräknas så
stor del av beloppet som svarar
mot moderföretagets andel av an-
talet aktier eller andelar i dotter-
företaget. Ersättning till arbetsta-
gare som innehar sådant av före-
taget utgivet finansiellt instrument
som avses i 27 § 1 mom. får inte
beaktas om 12 mom. är tillämp-
ligt på utdelning eller vinst som är
hänförlig till instrumentet. Ersätt-
ning som täcks av ett statligt bi-
drag för lönekostnader får inte
heller beaktas. Löneunderlaget ut-
görs av 70 procent av den del av
det sammanlagda ersättnings-
beloppet som överstiger ett belopp
motsvarande tio gånger det bas-
belopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde
året före beskattningsåret, förde-
lat med lika belopp på aktierna i
företaget.

Har aktieägaren året före beskattningsåret i betydande omfattning
varit verksam i företaget eller i dess dotterföretag, får löneunderlaget
läggas till anskaffningskostnaden endast om aktieägaren för nämnda år
från företagen har erhållit sådan ersättning som ingår i underlag för be-
räkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § la-
gen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med ett belopp
som sammanlagt inte understiger det lägsta av

1. 120 procent av den högsta ersättning som samma år har betalats ut
till en arbetstagare och som får räknas in i det underlag som ligger till
grund för beräkning av löneunderlaget och

2. ett belopp som svarar mot 10 gånger det basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring som gällde för året före beskattningsåret.

För aktieägare som avses i föregående stycke får det sammanlagda
löneunderlaget inte överstiga ett belopp som svarar mot 50 gånger den
ersättning som aktieägaren för året före beskattningsåret erhållit från
företagen och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt

2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.

Med innehav av sådana finansiella instrument i ett fåmansföretag
som avses i 27 § 1 mom. likställs innehav av finansiella instrument i ett
annat företag inom samma koncern.

4 mom! Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana samman-
slutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de
studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar,

64

Prop. 1996/97:1SO

samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra
uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningar-
na,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt ut-
vecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt
för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till
näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag,

allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser
som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer
av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersätt-
ning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbets-
tagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av
driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags
verksamhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bo-
lag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna
permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som
avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna sjukförsäkringsfon-
den, Alva och Gunnar Myrdals
stiftelse, Apotekarsocietetens stif-
telse för främjande av farmacins
utveckling m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag Hammar-
skjölds minnesfond, Fonden för
industriellt utvecklingsarbete,
Fonden för industriellt samarbete
med u-länder, Fonden för
svenskt-norskt industriellt samar-
bete, handelsprocedurrådet, Jern-
kontoret och SIS - Standardise-
ringskommissionen i Sverige, så
länge kontorets respektive kom-
missionens vinstmedel används till
allmänt nyttiga ändamål och ut-
delning inte lämnas till delägare
eller medlemmar, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell för-
ståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för teknikupp-
handling och produktutveckling,
Stiftelsen för produktutvecklings-
centrum i Göteborg, Stiftelsen
Produktionstekniskt centrum i
Borås för tekoindustrin - PRO-
TEKO, Stiftelsen Produktutveck-
lingscentrum i Östergötland, Stif-
telsen samverkan universitet/hög-
skola och näringsliv i Stockholm
och de sex motsvarande stiftelser-
na med säte i Luleå, Umeå, Upp-
sala, Linköping, Göteborg respek-

Allmänna sjukförsäkringsfon-
den, Alva och Gunnar Myrdals
stiftelse, Apotekarsocietetens stif-
telse för främjande av farmacins
utveckling m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag Hammar-
skjölds minnesfond, Fonden för
industriellt utvecklingsarbete,
Fonden för industriellt samarbete
med u-länder, Fonden för
svenskt-norskt industriellt samar-
bete, handelsprocedurrådet, Jern-
kontoret och SIS - Standardise-
ringskommissionen i Sverige, så
länge kontorets respektive kom-
missionens vinstmedel används till
allmänt nyttiga ändamål och ut-
delning inte lämnas till delägare
eller medlemmar, Konung Carl
XVI Gustafs 50-årsfond för ve-
tenskap, teknik och miljö, Nobel-
stiftelsen, Norrlandsfonden, Olof
Palmes minnesfond för interna-
tionell förståelse och gemensam
säkerhet, Stiftelsen Industricentra,
Stiftelsen industriellt utvecklings-
centrum i övre Norrland, Stiftel-
sen Institutet för Företagsutveck-
ling, Stiftelsen Landstingens fond
för teknikupphandling och pro-
duktutveckling, Stiftelsen för pro-
duktutvecklingscentrum i Göte-
borg, Stiftelsen Produktions-
tekniskt centrum i Borås för te-
koindustrin - PROTEKO, Stiftel-
sen Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen samver-
kan universitet/högskola och nä-
ringsliv i Stockholm och de sex

65

Prop. 1996/97:150

tive Lund, Stiftelsen Småföretags-
fonden, Stiftelsen för samverkan
mellan Lunds universitet och nä-
ringslivet - SUN, Stiftelsen Sveri-
ges Nationaldag, Stiftelsen Sveri-
ges teknisk-vetenskapliga attaché-
verksamhet, Stiftelsen UV-huset,
Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bi-
belsällskapets bibelfond, Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet, Svenska skeppshypo-
tekskassan, Svenska UNICEF-
kommittén, Sveriges exportråd,
Sveriges turistråd, TCO:s interna-
tionella stipendiefond till statsmi-
nister Olof Palmes minne, Aktie-
bolaget Trav och Galopp och de
bolag som avses i 1 § tredje styck-
et 5 lagen (1991:1482) om lotte-
riskatt

motsvarande stiftelserna med säte
i Luleå, Umeå, Uppsala, Linkö-
ping, Göteborg respektive Lund,
Stiftelsen Småföretagsfonden, Stif-
telsen för samverkan mellan
Lunds universitet och näringslivet
- SUN, Stiftelsen Sveriges Natio-
naldag, Stiftelsen Sveriges tek-
nisk-vetenskapliga attachéverk-
samhet, Stiftelsen UV-huset,
Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bi-
belsällskapets bibelfond, Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet, Svenska skeppshypo-
tekskassan, Svenska UNICEF-
kommittén, Sveriges exportråd,
Sveriges turistråd, TCO:s interna-
tionella stipendiefond till statsmi-
nister Olof Palmes minne, Aktie-
bolaget Trav och Galopp och de
bolag som avses i 1 § tredje styck-
et 5 lagen (1991:1482) om lotte-
riskatt

frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av nä-
ringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.

Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.

En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst
av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen
(1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripoliti-
ken.

27

5 mom. Förlust på mark-
nadsnoterad tillgång som avses i
1 mom. får dras av från rea-
lisationsvinst på marknadsnoterad
sådan tillgång. I fråga om andel i
värdepappersfond gäller detta en-
dast om värdet av fondens inne-
hav av sådana tillgångar som av-
ses i 1 mom. inte annat än tillfäl-
ligtvis understigit tre fjärdedelar
av fondförmögenheten. Förlust på
aktie i svenskt aktiebolag som inte
är marknadsnoterat får dras av
från realisationsvinst på sådan ak-
tie. Motsvarande gäller förlust på
andel i utländsk juridisk person
som inte är marknadsnoterad. Av
förlust som inte dragits av mot
vinst får 70 procent dras av.

§

5 mom. Förlust på mark-
nadsnoterad tillgång som avses i
1 mom. får dras av från realisa-
tionsvinst på marknadsnoterad
sådan tillgång. I fråga om andel i
värdepappersfond gäller detta en-
dast om värdet av fondens inne-
hav av sådana tillgångar som av-
ses i 1 mom. inte annat än tillfäl-
ligtvis understigit tre fjärdedelar
av fondförmögenheten. Förlust på
aktie i svenskt aktiebolag som inte
är marknadsnoterad respektive på
andel i utländsk juridisk person
som inte är marknadsnoterad får
dras av från realisationsvinst på
sådan aktie eller andel. Av förlust
som inte dragits av mot vinst får
70 procent dras av.

' Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:770.

2 Senaste lydelse 1996:1611.

' Senaste lydelse 1996:1611.

4 Senaste lydelse 1996:1611.

5 Senaste lydelse 1996:1611.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gång-
en vid 1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2 och 3.

2. Bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1997 års
taxering.

3. Äldre bestämmelser i 3 § 12 a mom. tillämpas om skattskyldighet

66

Prop. 1996/97:150

6 Senaste lydelse 1996:1611.

för utdelning eller realisationsvinst uppkommit före den 1 juli 1997.

3.21 Förslag till lag om
ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 14 av anvisningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

Anvisningar
till 32 §

14.1 Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare eller deläga-
re närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som uteslu-
tande är avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller före-
tagsledare närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaff-
ningskostnaden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos före-
tagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som föranleder
beskattning av bilförmån.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person
egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens mark-
nadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som
intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt framgår att återstående del av vederlaget skall beaktas vid beräk-
ning av realisationsvinst.

Avser avyttringen sådan egendom som anges i 31 § nämnda lag skall,
oavsett hur priset förhåller sig till marknadsvärdet, hela vederlaget, utan
avdrag för något omkostnadsbelopp, beskattas hos överlåtaren som in-
täkt av tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för
företaget.

Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person
egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde,
skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som
intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt han-
delsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från han-
delsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägen-
het som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbo-
stad enligt 5 § andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli
bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när det är
företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats en-
ligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen.

Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt han-
delsbolag eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller an-
nan ersättning från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av före-
tagsledaren eller den honom närstående, skall ersättningen, såvida den
inte skall beskattas såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren
beskattas som intäkt av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt av-
drag för den kostnad som han fått vidkännas på grund av att företaget
utnyttjat lokalen i fråga.

Har fåmansföretag lämnat företagsledare eller företagsledare närstå-
ende person förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger
marknadsräntan, skall låntagaren beskattas för värdet av förmånen som
intäkt av tjänst. Förmånens värde skall beräknas på sätt som anges i
punkt 10 tredje-femte styckena.

Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare
närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper,
skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av
tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.

Som fåmansföretag räknas

a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett

67

Prop. 1996/97:150

fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa perso-
ner har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i före-

taget; samt

b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad
på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person
genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt
har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och
självständigt kan förfoga över dess resultat.

Som fåmansföretag räknas
dock inte aktiebolag vars aktier är
noterade vid en svensk börs. Som
fåmansföretag räknas inte heller
bostadsföreningar och bostads-
aktiebolag som avses i 2 §
7 mom. första stycket lagen om
statlig inkomstskatt.

Som fåmansföretag räknas
dock inte aktiebolag vars aktier är
noterade vid en svensk eller ut-
ländsk börs. Som fåmansföretag
räknas inte heller bostads-
föreningar och bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7 mom. första
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt.

Som fåmansägt handelsbolag räknas

a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer
genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande infly-
tande; samt

b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar
som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav,
avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten
över sådan verksamhetsgren.

Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som - direkt
eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed jäm-
förligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.

Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag
skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående
persons aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund
har ett väsentligt inflytande i företaget eller - där fråga är om företag
som avses i åttonde stycket b eller tionde stycket b - den som har den
reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt
kan förfoga över dess resultat.

Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående
person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller
avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt döds-
bo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare.
Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

' Senaste lydelse 1993:1470.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.

3.22 Förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid
beskattning

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Ett positivt fördelningsbelopp
utgörs av statslåneräntan vid ut-
gången av november andra året
före taxeringsåret ökad med tre
procentenheter multiplicerad med
ett positivt fördelningsunderlag.

Ett negativt fördelningsbelopp t

§

Ett positivt fördelningsbelopp
utgörs av statslåneräntan vid ut-
gången av november andra året
före taxeringsåret ökad med fem
procentenheter multiplicerad med
ett positivt fördelningsunderlag.

görs av statslåneräntan vid nämnda

68

Prop. 1996/97:150

tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt för-
delningsunderlag.

1 Senaste lydelse 1996:1400.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

3.23Förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen
(1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Vid beräkning av arbets-
givaravgifter får en arbetsgivare
från arbetsgivaravgifterna varje
månad göra avdrag med 5 pro-
cent av avgiftsunderlaget, dock
högst 3 550 kronor.

Om en arbetsgivare med stöd
av 7 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av soci-
alavgifter från arbetsgivare med-
givits dispens från skyldigheten att
redovisa arbetsgivaravgifterna
varje månad får han, i stället för
vad som föreskrivs i första styck-
et, från arbetsgivaravgifterna
varje år göra avdrag med 5 pro-
cent av avgiftsunderlaget, dock
högst 3 550 kronor för varje må-
nad verksamheten bedrivits.

2 kap.

5 a §2

Vid beräkning av arbets-
givaravgifter får en arbetsgivare
från arbetsgivaravgifterna varje
månad göra avdrag med 5 pro-
cent av avgiftsunderlaget, dock
högst 2 500 kronor.

Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid be-
dömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgiva-
re. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget.
Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av
dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

Om en arbetsgivare med stöd
av 7 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av soci-
alavgifter från arbetsgivare med-
givits dispens från skyldigheten att
redovisa arbetsgivaravgifterna
varje månad får han, i stället för
vad som föreskrivs i första styck-
et, från arbetsgivaravgifterna
varje år göra avdrag med 5 pro-
cent av avgiftsunderlaget, dock
högst 2 500 kronor för varje må-
nad verksamheten bedrivits.

Vid beräkning av egenavgifter
får avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat enligt
4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den för-
säkrade under året även betalat ut
lön eller annan förmån till arbets-
tagare och som arbetsgivare gjort
avdrag från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, får dock av-
drag från egenavgifterna medges
högst med ett så stort belopp att
det sammanlagda avdraget från
egenavgifterna och arbetsgivarav-
gifterna inte överstiger 30 000
kronor per år.

Om den försäkrade är delägare

3 kap.

5a§’

Vid beräkning av egenavgifter
får avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat enligt
4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den för-
säkrade under året även betalat ut
lön eller annan förmån till arbets-
tagare och som arbetsgivare gjort
avdrag från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, får dock av-
drag från egenavgiftema medges
högst med ett så stort belopp att
det sammanlagda avdraget från
egenavgifterna och arbetsgivarav-
gifterna inte överstiger 42 600
kronor per år.

Om den försäkrade är delägare

Prop. 1996/97:150

i ett handelsbolag får det sam-
manlagda avdraget från de ege-
navgifter som är hänförliga till
handelsbolagets inkomster för
samtliga delägare i handelsbolaget
inte överstiga 30 000 kronor per
år. Avdraget fördelas mellan del-
ägarna i proportion till hur den
skattepliktiga inkomsten från
handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av del-
ägarna helt eller delvis inte ut-
nyttja avdraget får resterande av-
drag fördelas mellan övriga del-
ägare på motsvarande sätt. Om
handelsbolaget under året även
betalat ut lön eller annan förmån

i ett handelsbolag får det sam-
manlagda avdraget från de ege-
navgifter som är hänförliga till
handelsbolagets inkomster för
samtliga delägare i handelsbolaget
inte överstiga 42 600 kronor per
år. Avdraget fördelas mellan del-
ägarna i proportion till hur den
skattepliktiga inkomsten från
handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av del-
ägarna helt eller delvis inte ut-
nyttja avdraget får resterande av-
drag fördelas mellan övriga del-
ägare på motsvarande sätt. Om
handelsbolaget under året även
betalat ut lön eller annan förmån

till arbetstagare och som arbetsgi-
vare gjort avdrag från arbetsgivar-
avgifterna enligt 2 kap. 5 a §,
skall delägarna medges avdrag
från egenavgifterna högst med så
stort belopp att delägarnas sam-
manlagda avdrag från de egenav-
gifter som är hänförliga till in-
komsten från handelsbolaget och
handelsbolagets avdrag från ar-
betsgivaravgifterna inte överstiger
30 000 kronor per år.

Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmark-
nadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensions-
avgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.

till arbetstagare och som arbetsgi-
vare gjort avdrag från arbetsgivar-
avgifterna enligt 2 kap. 5 a §,
skall delägarna medges avdrag
från egenavgifterna högst med så
stort belopp att delägarnas sam-
manlagda avdrag från de egenav-
gifter som är hänförliga till in-
komsten från handelsbolaget och
handelsbolagets avdrag från ar-
betsgivaravgifterna inte överstiger
42 600 kronor per år.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1996:1218.

' Senaste lydelse 1996:1218.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivar-
avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid
1999 års taxering.

3.24Förslag till lag om
ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE        FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §‘

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 1,7 procent av:

taxeringsvärdet avseende småhusenhet,

det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomt-
marksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,7 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värde-
ringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande,
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt
annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av:

70

Prop. 1996/97:150

e) 2,21 procent av:

markvärdet avseende sådan el-
produktionsenhet som utgörs av
taxeringsenhet med vattenkraft-
verk och till detta hörande ande-
lar i utbyggda regleringsanlägg-
ningar, taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt verk-
ställbart tillstånd får byggas ut
samt taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av an-
dels- eller ersättningskraft.

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värde-
ringsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende industrienhet med undantag av markvärdet
avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med
vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsan-
läggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställ-
bart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde
utgör värde av andels- eller ersättningskraft,

e) 3,42 procent av:
markvärdet avseende sådan el-
produktionsenhet som utgörs av
taxeringsenhet med vattenkraft-
verk och till detta hörande ande-
lar i utbyggda regleringsanlägg-
ningar, taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt verk-
ställbart tillstånd får byggas ut
samt taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av an-
dels- eller ersättningskraft.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostä-
der och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastig-
hetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fas-
tighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra
följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem
kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det-
samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken vär-
deår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts
ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått
inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam-
fälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på
grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas
under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet
inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den
omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så
varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned-
sättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräk-
nas enligt olika grunder för skilda
delar av fastigheten skall underla-
get för beräkningen av fastighets-
skatten för dessa delar utgöras av
den del av värdet som belöper på
respektive fastighetsdel. Den ned-
sättning av fastighetsskatten som
föreskrivs i andra stycket skall så-
vitt avser småhusenhet beräknas
på den del av taxeringsvärdet som
avser småhusenhet med tillhöran-
de tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som
småhuset. Detsamma gäller i till-
lämpliga delar småhus med tillhö-

Om fastighetsskatt skall beräk-
nas enligt olika grunder för skilda
delar av fastigheten skall underla-
get för beräkningen av fastighets-
skatten för dessa delar utgöras av
den del av värdet som belöper på
respektive fastighetsdel. Den ned-
sättning av fastighetsskatten som
föreskrivs i andra stycket skall så-
vitt avser småhusenhet beräknas
på den del av taxeringsvärdet som
belöper på värderingsenhet som
avser småhuset med tillhörande
tomtmark, om tomtmarken ingår
i samma taxeringsenhet som små-
huset. Detsamma gäller i tillämp-

71

Prop. 1996/97:150

rande tomtmark på lantbruksen-
het. För hyreshusenhet beräknas
nedsättningen på den del av taxe-
ringsvärdet som belöper på värde-
ringsenhet som avser bostäder
med tillhörande värderingsenhet
tomtmark, om tomtmarken ingår
i samma taxeringsenhet som hy-
reshuset.

liga delar småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet. För
hyreshusenhet beräknas nedsätt-
ningen på den del av taxerings-
värdet som belöper på värderings-
enhet som avser bostäder med
tillhörande värderingsenhet tomt-
mark, om tomtmarken ingår i
samma taxeringsenhet som hyres-
huset.

1 Senaste lydelse 1996:1173.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.

2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre
regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.

3.25Förslag till lag om
omräkningstal för 1998 års
taxeringsvärden

Härigenom föreskrivs följande.

För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt för småhusenhet skall om-
räkningstalet enligt 16 A kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för
år 1998 vara det omräkningstal som gäller för år 1997.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.25Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1563)
om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 37 och 42 §§ lagen (1994:1563) om
tobaksskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

2 S*

Skatt på cigaretter tas ut med Skatt på cigaretter tas ut med
66 öre per styck och 16,4 procent 85 öre per styck och 17,8 procent
av detaljhandelspriset.               av detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som översti-
ger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är ci-
garetten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter
som en cigarett.

Skatt på cigarrer och cigariller
tas ut med 44 öre per styck. Skatt
på röktobak tas ut med 489 kro-
nor per kilogram.

37

Skatt på snus tas ut med 96
kronor per kilogram och på tugg-
tobak med 156 kronor per kilo-
gram.

42

För skattepliktiga tobaksvaror
tas skatten för år 1997 ut med i 2,
8 och 37 §§ angivna belopp. För

Skatt på cigarrer och cigariller
tas ut med 56 öre per styck. Skatt
på röktobak tas ut med 630 kro-
nor per kilogram.

Skatt på snus tas ut med 123
kronor per kilogram och på tugg-
tobak med 201 kronor per kilo-
gram.

§4

För skattepliktiga tobaksvaror
tas skatten för år 1997 och 1998
ut med i 2, 8 och 37 §§ angivna

72

Prop. 1996/97:150

tiden efter utgången av år 1997
skall skatten tas ut med belopp
som omräknats enligt andra
stycket.

För kalenderåret 1998 och ef-
terföljande kalenderår skall skat-
ten tas ut med belopp som efter en
årlig omräkning motsvarar de i 2,
8 och 37 §§ angivna skattebelop-
pen multiplicerade med det jäm-
förelsetal, uttryckt i procent, som
anger förhållandet mellan prislä-
get i september månad året när-
mast före det år beräkningen av-
ser och prisläget i september

1996. När det gäller 2 § skall om-
räkning endast avse styckeskatten.

Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.

belopp. För tiden efter utgången
av år 1998 skall skatten tas ut
med belopp som omräknats enligt
andra stycket.

För kalenderåret 1999 och ef-
terföljande kalenderår skall skat-
ten tas ut med belopp som efter en
årlig omräkning motsvarar de i 2,
8 och 37 §§ angivna skattebelop-
pen multiplicerade med det jäm-
förelsetal, uttryckt i procent, som
anger förhållandet mellan prislä-
get i september månad året när-
mast före det år beräkningen av-
ser och prisläget i september

1997. När det gäller 2 § skall om-
räkning endast avse styckeskatten.

1 Senaste lydelse 1996:1225.

2 Senaste lydelse 1996:1225.
' Senaste lydelse 1996:1225.

4 Senaste lydelse 1996:836.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.

3.27 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1551)
om frihet från skatt vid
import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

4 kap.

3§'

NUVARANDE LYDELSE

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

tull

skatt

spritdryck

4 kr/liter

253 kr/liter

starkvin

2 kr/liter

67 kr/liter

vin

1 kr/liter

38 kr/liter

starköl

3 kr/liter

14 kr/liter

cigaretter

38 öre/styck

140 öre/styck

cigarrer

86 öre/styck

127 öre/styck

röktobak

428 kr/kg

822 kr/kg

snus

104 kr/kg

191 kr/kg

FÖRESLAGEN LYDELSE

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

spritdryck
starkvin
vin
starköl
cigaretter

tull

4 kr/liter

2 kr/liter

1 kr/liter

3 kr/liter

38 öre/styck

skatt

253 kr/liter

67 kr/liter

38 kr/liter

14 kr/liter

175 öre/styck

73

Prop. 1996/97:150

cigarrer
röktobak
snus

86 öre/styck

428 kr/kg

104 kr/kg

143 öre/styck

1 003 kr/kg

227 kr/kg

1 Senaste lydelse 1996:1172.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.

3.28Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1565)
om beskattning av privat-
införsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från land
som är medlem i
Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna alko-
holdrycker och tobaksvaror från
ett annat land som är medlem i
Europeiska unionen skall, om inte
annat följer av 2 §, betala skatt
med

196 kronor/liter för spritdryck,

45 kronor/liter för starkvin,

27 kronor/liter för vin,

8 kronor/liter för starköl,

123 öre/styck för cigaretter,

56 öre/styck för cigariller och
cigarrer och

630 kronor/kg för röktobak.

Den som till Sverige för privat-
bruk för in nedan angivna alko-
holdrycker och tobaksvaror från
ett annat land som är medlem i
Europeiska unionen skall, om inte
annat följer av 2 §, betala skatt
med

196 kronor/liter för spritdryck,

45 kronor/liter för starkvin,

27 kronor/liter för vin,

8 kronor/liter för starköl,

95 öre/styck för cigaretter,

44 öre/styck för cigariller och
cigarrer och

489 kronor/kg för röktobak.

I denna lag förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men in-
te 22 volymprocent, samt mousserande vin,

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkohol-
halt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är stark-
öl,

starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

' Senaste lydelse 1996:1224.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.

3.29 Förslag till lag om
ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gå-
voskatt' skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

36

Skattskyldighet inträder, så-
framt ej annat följer av vad i
nästa stycke sägs, då gåvan bli-

§2

Skattskyldighet inträder, så-
framt ej annat följer av vad i nästa
stycke sägs, då gåvan blivit full-

74

Prop. 1996/97:150

vit fullbordad eller handling,
innefattande giltig utfästelse om
gåva av lös egendom, överläm-
nats till mottagaren. I fall, som
avses i 37 § 2 mom., inträder
skattskyldighet vid den tid, då
förmånstagaren erhåller förfo-
ganderätten över försäkringen;
dock inträder, där på grund av
försäkringen utbetalning tidiga-
re ägt rum till den berättigade,
skattskyldighet för sådant be-
lopp vid dess mottagande.

Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6-9 §§ skall vid beskattning av
gåva äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna i 6 § om skattskyldig-
hetens inträde först framdeles skola härvid, utan inskränkningar som
angivas i andra stycket under c) och d), gälla jämväl i fall då givaren
förbehållit sig själv nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån av den bortgivna egendomen.

bordad eller handling, innefattan-
de giltig utfästelse om gåva av lös
egendom, överlämnats till motta-
garen. När en omyndigs förälder
är förmyndare och som gåva åt
den omyndige till bank överläm-
nat pengar eller överfört medel
som föräldern haft innestående i
bank utan att förbehålla sig rätt
att för egen räkning förfoga över
gåvomedlen anses gåvan fullbor-
dad enligt denna lag när gåvo-
medlen mottagits av banken för
den omyndiges räkning eller över-
förts till den omyndiges konto. I
fall, som avses i 37 § 2 mom., in-
träder skattskyldighet vid den tid,
då förmånstagaren erhåller för-
foganderätten över försäkringen;
dock inträder, där på grund av
försäkringen utbetalning tidigare
ägt rum till den berättigade, skatt-
skyldighet för sådant belopp vid
dess mottagande.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:857.

2 Senaste lydelse 1958:562.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas avseende gåva
som givits efter ikraftträdandet. Avseende gåva som givits efter utgången
av juni 1995 men före ikraftträdandet tillämpas denna lag till den del
gåvor från samma givare under samma kalenderår inte överstiger
10 000 kronor.

3.30Förslag till lag med sär-
skilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel
år 1998

Härigenom föreskrivs följande.

Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran
enligt 4 a § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall
fordran vid ingången av år 1998 minskas med 5,3 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.31 Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:000) om
kommunal redovisning

Härigenom föreskrivs att punkterna 3 och 4 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1997:000) om kommunal redovis-
ning skall ha följande lydelse

LYDELSE ENLIGT PROP.

1996/97:52

FÖRESLAGEN LYDELSE

3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 §

3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 §

75

Prop. 1996/97:150

tillämpas första gången av kom-
muner och kommunalförbund av-
seende räkenskapsåret 1999 och
av landsting avseende räken-
skapsåret 2000. Kommunalför-
bund som sköter landstingskom-
munal uppgift skall dock också
tillämpa bestämmelsen första
gången avseende räkenskapsåret
2000.

4. Vad som föreskrivs i

- 5 kap. 1 § såvitt avser pen-
sionsförpliktelser som upptagits
bland posten Verksamhetens kost-
nader och posten Finansiella
kostnader,

- 5 kap. 2 § såvitt avser pen-
sionsförpliktelser som upptagits i
posten Avsättningar, posten Skul-
der eller bland ansvarsförbindelser
under rubriken, Pensionförpliktel-
ser som inte tagits upp bland
skulderna eller avsättningarna och
Övriga ansvarsförpliktelser, samt

- 5 kap. 4 § första meningen
får börja tillämpas senare än den
1 januari 1998, dock senast av
kommuner och kommunal-
förbund avseende räkenskapsåret
1999 och av landsting avseende
räkenskapsåret 2000. Kom-
munalförbund som sköter lands-
tingskommunal uppgift skall dock
också tillämpa bestämmelserna
senast avseende räkenskapsåret
2000.

tillämpas första gången avseende
räkenskapsåret 2000.

4. Vad som föreskrivs i

- 5 kap. 1 § såvitt avser pen-
sionsförpliktelser som upptagits
bland posten Verksamhetens kost-
nader och posten Finansiella
kostnader,

- 5 kap. 2 § såvitt avser pen-
sionsförpliktelser som upptagits i
posten Avsättningar, posten Skul-
der eller bland ansvarsförbindelser
under rubriken, Pensionförpliktel-
ser som inte tagits upp bland
skulderna eller avsättningarna och
Övriga ansvarsförpliktelser, samt

- 5 kap. 4 § första meningen
får börja tillämpas senare än den
1 januari 1998, dock senast avse-
ende räkenskapsåret 2000.

3.32Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:000) om
ändring i kommunallagen

Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunallagen
(1991:900) skall ha följande lydelse.

(1991:900)

LYDELSE ENLIGT PROP.        FÖRESLAGEN LYDELSE

1996/97:52

2. De nya föreskrifterna i 8      2. De nya föreskrifterna i 8

kap. 4 och 5 §§ skall tilllämpas kap. 4 och 5 §§ skall tillämpas
första gången såvitt avser kom- första gången avseende räken-
muner avseende räkenskapsåret skapsåret 2000.

1999 och såvitt avser landsting
avseende räkenskapsåret 2000.

3.33Förslag till lag om änd-
ring i lagen (1997:000) om
ändring i kommunalför-
bundslagen (1985:894)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunalförbundsla-
gen (1985:894) skall ha följande lydelse.

76

Prop. 1996/97:150

LYDELSE ENLIGT PROP.

1996/97:52

2. De nya föreskrifterna i 2
kap. 18 § och 3 kap. 7 § skall, så-
vitt avser 8 kap. 4 och 5 §§ kom-
munallagen, tillämpas första
gången av kommunalförbund av-
seende räkenskapsåret 1999.
Kommunalförbund som sköter
landstingskommunal uppgift skall
dock också tillämpa be-
stämmelserna senast avseende rä-
kenskapsåret 2000.

FÖRESLAGEN LYDELSE

2. De nya föreskrifterna i 2
kap. 18 § och 3 kap. 7 § skall, så-
vitt avser 8 kap. 4 och 5 §§ kom-
munallagen, tillämpas första
gången avseende räkenskapsåret
2000.

77

Politiska prioriteringar

PROP. 1996/97:150

4 Politiska prioriteringar

4.1 Inledning

Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
har lagt en grund för en ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet. Genom framgångarna i den
ekonomiska politiken är det nu möjligt att än mer
sätta regeringens viktigaste mål - 4 procents öppen
arbetslöshet år 2000 - i fokus.

Det finns fem områden där insatser prioriteras för
att främja sysselsättning och tillväxt: den offentliga
sektorns verksamheter inom vård, omsorg och skola,
en ökad satsning på utbildning och kompetensut-
veckling, en offensivare arbetsmarknadspolitik, en
ekologiskt hållbar utveckling samt bättre förutsätt-
ningar för företagen. Sysselsättningspolitiken skall
bygga på följande fem hörnstenar:

-  Huvudlinjen bör vara att arbetslösheten skall
minskas genom att fler människor sätts i arbete
eller utbildar sig. Inriktningen är att främja mäns
och kvinnors engagemang i arbete och utbildning
och att förebygga passivitet. Arbets- och kompe-
tenslinjen gäller.

-  Budgetsaneringen och inflationsbekämpningen är
nödvändiga förutsättningar för sysselsättnings-
politiken.

-  Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-
mande åren bör ske i den privata sektorn.

-  Bland offentliga utgifter skall verksamheter prio-
riteras framför transfereringar. Vården, omsorgen
och skolan utgör kärnan i den sociala välfärden
och skall därför prioriteras genom ökade statsbi-
drag till kommunsektorn. Därmed skapas förut-
sättningar för att främja sysselsättningen, minska
arbetslösheten och höja kvaliteten.

-  Det krävs en bättre fungerande lönebildning för
att sysselsättningen skall öka och arbetslöshets-
målet skall kunna nås.

4.2 Utgångspunkter för
regeringens politiska
prioriteringar

Det stora underskottet i statens budget som fanns vid
regeringsskiftet 1994 riskerade att leda till en ske-
nande statsskuld och undergrävde förtroendet för
den ekonomiska politiken. Detta inverkade menligt
på både tillväxt och sysselsättning. Regeringen har
därför ägnat stor kraft åt att sanera de offentliga fi-
nanserna. Den förda politiken har medfört att ränte-
nivån har sjunkit, att inflationen är på en historiskt
och internationellt sett låg nivå och att bytesbalansen
visar ett betydande överskott. Detta är en följd av
förtroendeskapande åtgärder, främst de uppsatta
budgetpolitiska målen och därmed sammanhängan-
de konsolideringsprogram för de offentliga finanser-
na, som riksdagen beslutat. År 1998 uppnås målet
om balans i de offentliga finanserna.

Mycket tyder på att vi befinner oss i inledningen
av en period av ökad tillväxt. Erfarenheterna pekar
dock på att effekterna på arbetsmarknaden av en
ökad ekonomisk aktivitet brukar komma med en
viss eftersläpning. Det är därför angeläget att redan
under år 1997 vidta åtgärder för att stärka syssel-
sättningen och minska arbetslösheten. Regeringen
ger en detaljerad redovisning i tilläggsbudgeten
(avsnitt 6) av de åtgärder som under år 1997 vidtas
för att minska arbetslösheten.

För att varaktigt uppnå målet om en halverad ar-
betslöshet måste Sverige ha en lönebildning som även
vid en lägre arbetslöshetsnivå ger en lönekostnadsut-
veckling på god europeisk nivå. Sverige har de senas-
te 20-25 åren haft en dåligt fungerande lönebildning
med nominella löneökningar som varit för höga i
förhållande till våra konkurrentländer. Detta har lett
till hög inflation, försämrad konkurrenskraft och ut-
slagning av företag och arbetstillfällen. Regeringen
har vid flera tillfällen uttalat att ansvaret för löne-
bildningen i första hand ligger på arbetsmarknadens
parter. Synsättet anknyter till den långa tradition
som finns i Sverige att i möjligaste mån begränsa den
direkta statliga inblandningen i lönebildningen. Det

81

PROP. 1996/97:150

har ett omistligt värde att parterna själva klarar att
reformera lönebildningen. Parterna inbjöds därför av
regeringen att till den 31 mars 1997 gemensamt re-
dovisa nödvändiga förändringar av förhandlings-
och lönebildningssystemet. Detta uppdrag har resul-
terat i flera bidrag. Regeringen avser att tillsätta en
utredning för att arbeta vidare med en del av de kon-
struktiva förslag som framkommit.

Den utveckling som redovisas i denna proposition
förutsätter att parterna tar sitt ansvar och får löne-
bildningen att fungera bättre.

De nedan beskrivna förslagen tillsammans med en
väl fungerande lönebildning och ett fortsatt och för-
stärkt förtroende för svensk ekonomi gör att det
finns goda förutsättningar för att nå målet om en
halverad arbetslöshet till år 2000.

4.3 Precisering av det
budgetpolitiska målet om
permanent överskott i de
offentliga finanserna

Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka of-
fentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det
upp en betydande finansiell förmögenhet inom den
offentliga sektorn. År 1975 uppgick den offentliga
sektorns nettoförmögenhet till motsvarande 30 pro-
cent av BNP. Detta bidrog till en god och stabil eko-
nomisk utveckling, som gjorde det möjligt att förena
full sysselsättning och stigande reallöner med låg in-
flation. Den svaga finanspolitiken under senare delen
av 1970-talet, som kulminerade i den statsfinansiella
krisen i 1980-talets inledning, fick till konsekvens att
den offentliga förmögenheten förbyttes i en netto-
skuld.

Budgetsaneringen i kombination med en god sys-
selsättningsutveckling medförde att den offentliga
sektorns förmögenhetsställning till stor del återställ-
des under 1980-talets senare del. Vid 1990-talets in-
ledning hade den offentliga sektorn återigen en posi-
tiv förmögenhet.

Den ekonomiska krisen på 1990-talet raderade
återigen ut den offentliga nettoförmögenheten. I år
beräknas den offentliga sektorns skulder överstiga
tillgångarna med drygt 500 miljarder kronor.

En bit in på nästa sekel kommer med stor sanno-
likhet de offentliga åtagandena att utsättas för en
större belastning genom ett växande antal äldre. Den
offentliga sektorn måste då stå finansiellt rustad att
möta denna utveckling för att kunna värna välfärds-
systemen.

Mot denna bakgrund är det önskvärt att under
det närmaste decenniet amortera av den offentliga
nettoskulden. Detta kräver överskott i de offentliga
finanserna. Detta talar för att det offentliga sparan-

det sett på några års sikt bör ha ett överskott mot-
svarande 2 procent av BNP.

I takt med att de offentliga finanserna bringas un-
der kontroll skapas utrymme att aktivt använda fi-
nanspolitiken för att motverka en försvagning av
konjunkturen eller tendenser till överhettning. Med
ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det
en marginal att aktivt motverka konjunkturavmatt-
ningar utan att underskottet i de offentliga finanser-
na hotar att bli för stort. Ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 procent främjar och möjliggör höga
privata investeringar utan att Sveriges skuld till ut-
landet ökar.

Det av riksdagen tidigare fastlagda målet om
permanenta överskott i de offentliga finanserna efter
år 1998 föreslås därför preciseras som ett långsiktigt
mål om ett överskott i de offentliga finanserna mot-
svarande 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konj unkturcykel.

Kortsiktigt bör målet för budgetpolitiken sättas så
att hänsyn tas till konjunkturläget. Det bör därför
undvikas att finanspolitiken ges en opåkallat stram
inriktning, som riskerar att hålla tillbaka expan-
sionsmöjligheterna. Vid den tillväxt som redovisas i
denna proposition bör målet för budgetpolitiken va-
ra ett överskott på 0,5 procent av BNP år 1999, 1,5
procent år 2000 och 2 procent år 2001. Målen gäller
vid den kalkylerade tillväxten. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt lägre
kommer den offentliga sektorns sparande att tillåtas
utvecklas sämre. Om tillväxten skulle bli väsentligt
högre kommer kraven på överskott att skärpas. Det-
ta för att undvika en finanspolitik som förstärker
konjunktursvängningarna.

4.4 Fempunktsprogram för arbete
och utbildning

Beräkningarna i budgetpropositionen visade att den
målsatta balansen i offentliga finanserna skulle upp-
nås år 1998. Detta förutsatte att konsolideringspro-
grammet fullföljdes och att nya utgiftsökningar fi-
nansierades.

I det följande presenteras förslag till åtgärder in-
om fem politiskt prioriterade områden i syfte att sti-
mulera sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Utgifterna för programmet sammanfattas i nedan-
stående tabell. De kalkyler som genomförts inför
vårpropositionen visar att de budgetpolitiska målen
för det offentliga finansiella sparandet - balans 1998
samt överskott på 0,5 respektive 1,5 procent av BNP
åren 1999 och 2000 - uppnås även efter dessa sats-
ningar. Till viss del finansieras programmet även av
en höjning av tobaksskatten samt vissa utgiftsminsk-
ningar. Dessa redovisas närmare i avsnitt 5.

82

PROP. 1996/97:150

Efter beaktande av utgifterna i fempunktspro-
grammet beräknas ett överskott kvarstå åren 1999
och 2000 utöver vad som krävs för att nå de bud-
getpolitiska målen. Frågan om utrymmet och for-
merna för en överföring från den offentliga till den
privata sektorn 1999-2000 kommer att prövas i
samband med de vårpropositioner som läggs fram
1998 och 1999.

TABELL 4.1 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE
OCH UTBILDNING

Miljarder kronor

1997

1998

1999

2000

Vård, omsorg, skola

4.0

8.0

8.0

8,0

Hållbar utveckling

1,5

5.1

5.9

Utbildning

0,5

2,5

4.3

6.0

Småföretag

1.6

1.8

1,7

Arbetsmarknadspolitik

0.9

2,8

1.9

1.6

Summa program

5,5

16,3

21,0

23,3

Finansiering

-4.5

-2.4

-1.3

-1,2

Utrymme för överföring

0.0

0,0

14,7

25.8

Utrymme som tas i anspråk

1,0

13,9

34,4

47,9

Beräknat överskott.

procent av BNP

-2,1

0,0

0,5

1,5

Anm: Till följd av avrundningar stämmer ej summeringarna

I tabell 4.2 lämnas en mer specificerad redovisning
av de åtgärder som ingår i fempunktsprogrammet.

4.5 Vården, omsorgen och skolan

Grunden för ett gott samhälle är en bra skola och en
god vård och omsorg. Barn, gamla och sjuka måste
ges prioritet. I syfte att stimulera den kommunala
sysselsättningen och att upprätthålla och vidareut-
veckla en god kvalitet i vården, omsorgen och skolan
höjs statsbidragen till kommuner och landsting.

Det är regeringens bedömning att en rejäl ökning
av statsbidraget redan under år 1997 kan ge en
omedelbar effekt på sysselsättningen och på kvalite-
ten i verksamheten. Det kräver förstås att kommuner
och landsting tar sitt ansvar och använder det nya
resurstillskottet till att förhindra uppsägningar och
förstärka verksamheten redan innevarande år.

Från och med år 1998 höjs statsbidragen till
kommuner och landsting med 8 miljarder kronor. På
tilläggsbudgeten för år 1997 har regeringen uppfört
4 miljarder kronor. Inom denna ram avsätts en
mindre del till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting.

Regeringen föreslår vidare i denna proposition att
tidpunkten för införande av balanskravet för kom-
munerna förskjuts till samma år som för landstingen,
nämligen år 2000.

Bakgrunden till regeringens satsning är att beräk-
ningarna visar att fortsatta neddragningar av verk-
samheten i kommuner och landsting kommer att bli
nödvändiga för att åstadkomma balans i kommuners
och landstings ekonomi fram till år 2000. Samtidigt
bedöms behoven inom omsorg och skola att öka
bl.a. till följd av ändrad befolkningsstruktur. Trots
att verksamheterna över lag håller en hög kvalitet
har också vissa brister uppmärksammats. Det finns
därför en stor risk för att rationaliseringskraven leder
till att verksamheten och dess kvalitet påverkas på
ett sätt som inte är önskvärt ur ett välfärdsperpektiv.

Förbättringar i vård och omsorg

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering
och organisation (HSU 2000) har i delbetänkandet
Behov och resurser i vården - en analys (SOU
1996:163) konstaterat att gapet mellan behov och
resurser inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg
kommer att öka. HSU 2000 gör samtidigt bedöm-
ningen att det fortfarande finns möjlighet att möta
ökande behov av vård och omsorg genom ett effek-
tivare resursutnyttjande både i kommuner och lands-
ting utan att tillgänglighet och kvalitet försämras.
Kommittén konstaterar också att det finns brister
och otillfredsställda behov. Det gäller inte minst vår-
den av äldre och kroniskt sjuka. Inom äldreomsor-
gen är idag en ökande andel av vård och omsorgsbe-
hoven beroende av anhörigas insatser. Många
psykiskt störda saknar ett anpassat boende och en
daglig sysselsättning. Vidare ökar väntetiderna till
vissa behandlingar.

En grundförutsättning för att kunna erbjuda en
god vård- och omsorg på lika villkor för hela befolk-
ningen är att vården finansieras solidariskt och att
tillgängliga resurser fördelas rättvist efter behov. Mot
denna bakgrund är det utomordentligt viktigt att
hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens kvalitet
och tillgänglighet utvecklas på ett sådant sätt att all-
mänhetens förtroende för verksamheten inte sviktar i
grundläggande hänseenden.

Inriktningen bör vara att det resurstillskott rege-
ringen nu föreslår leder till att kommuner och lands-
ting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården
blir kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de
psyktiskt störda ges en bättre vård och omsorg och
att vården i livets slutskede förbättras.

Insatser i skolan

Flera utvärderingar visar att resultaten och standar-
den i svensk skola är god. Det finns dock nya, oro-
ande signaler om att elever med behov av särskilt
stöd inte får den utbildning som de har rätt till. Det
är “gråzonsbarnen” med dolda handikapp som nu
kommer i kläm. Dessa varningssignaler måste tas på
allvar. En likvärdig skola av hög kvalitet förutsätter
att alla elever får den hjälp de behöver och att stödet
sätts in så tidigt som möjligt.

83

PROP. 1996/97:150

Det resurstillskott regeringen nu föreslår bör där-
för leda till att förstärkta resurser ges till elever med
behov av särskilt stöd. Det extra resurstillskottet bör
också leda till att särskild satsning görs på miljö, na-
tur och teknik i skolan.

Kraven på kommunerna

Regeringens bedömningen är att det bästa sättet att
snabbt nå avsedd effekt är att höja det generella
statsbidraget. Kommuner och landsting får nu visa
att de inom ramen för den frihet som det generella
statsbidraget ger, gör prioriteringar som främjar bå-
de sysselsättningen och kvaliteten i de kommunala
kärnverksamheterna.

Regeringen kommer att begära en redovisning
från varje kommun och landsting av vilka åtgärder
de avser att vidta med anledning av resurstillskottet.
Effekten av denna satsning kommer sedan att följas
upp mycket noggrant när det gäller såväl sysselsätt-
ningen som kvaliteten i verksamheten. Uppföljningen
kommer att göras både för riket totalt och för varje
enskild kommun respektive landsting.

En närmare redovisning av hur statsbidraget för-
delas, vilka krav som kommer att ställas på kommu-
nerna m.m. lämnas i kapitel 8.

Sysselsättningseffekten av det föreslagna resurstill-
skottet är svår att bedöma, men en schablonmässig
beräkning ger vid handen att ökade bidrag i den
storlek som angivits kan skapa utrymme för att sys-
selsätta ca 25 000 personer fler än vad som annars
hade varit möjligt.

4.6 Utbildningssatsningar under
perioden 1997-2000

Efter förslag i sysselsättningspropositionen
(1995/96:222) och 1996 års budgetproposition be-
slutade riksdagen att en utbildningssatsning omfat-
tande 100 000 platser inom vuxenutbildningen och
30 000 nya permanenta platser inom högskolan
skulle genomföras. När det gäller högskolan besluta-
des att 15 000 nya reguljära platser skulle inrättas
hösten 1997 och ytterligare 15 000 platser hösten
1999.

Från hösten 1997 sker vuxenutbildningssatsning-
en genom att ett femårigt nationellt kunskapslyft in-
leds. Satsningen riktas i första hand till arbetslösa
som helt eller delvis saknar treårig gymnasial utbild-
ning. Därutöver skall satsningen även kunna utnytt-
jas av vuxna anställda som helt eller delvis saknar
denna kompetens. I satsningen ingår vidare att ar-
betslösa mellan 25 och 55 år skall kunna studera i
vuxenutbildningen upp till och med gymnasial nivå
under högst ett studieår med ett särskilt utbildnings-
bidrag som motsvarar a-kasse- eller KAS-nivå. Även
anställda mellan 25 och 55 år med minst 5 års hel-

eller deltidsanställning kan använda denna möjlighet
förutsatt att arbetsgivaren åtar sig att bereda plats åt
en långtidsarbetslös inskriven vid arbetsförmedling-
en.

Regeringen föreslår i tilläggsbudget till 1997 års
budget att den tidigare beslutade utbildningssats-
ningen kompletteras med ytterligare platser i kun-
skapslyftet. Redan hösten 1997 tillkommer enligt
regeringens förslag ytterligare 10 000 platser inom
kunskapslyftet. Regeringen föreslår också en utök-
ning av antalet platser inom Kvalificerad yrkesut-
bildning för hösten 1997 med 1 500 platser.

Vidare avser regeringen att i 1997 års budgetpro-
position föreslå riksdagen ytterligare satsningar inom
gymnasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan.
Regeringen kommer att föreslå riksdagen att gymna-
sieskolan kompletteras med en ny modern lärlings-
utbildning. Avsikten är att två år skall vara gemen-
sam utbildning för alla på programmet och därefter
skall möjlighet ges att på dessa program välja an-
tingen den traditionella vägen eller en arbetsplats-
förlagd lärlingsutbildning varvad med studier i ett till
två år. Båda alternativen avses leda fram till grund-
läggande behörighet. Vidare avses ett praktikpro-
gram imättas inom ramen för det individuella pro-
grammet. Utformningen av detta program skall
bedömas lokalt. Regeringen avser att i kommande
budgetproposition närmare redovisa hur ett pilot-
projekt med lärlingsutbildning för de elever som
börjat i gymnasieskolan hösten 1997 skall se ut.

Regeringen avser också att föreslå att den redan
beslutade vuxenutbildningssatsningen på 100 000
platser utökas med ytterligare 10 000 platser höst-
terminerna 1998, 1999 och 2000. Den sammanlagda
ökningen kommer därmed, inklusive de platser rege-
ringen föreslår på tilläggsbudget för år 1997, att
uppgå till 40 000 platser i kunskapslyftet hösttermi-
nen 2000. Regeringen bedömer att den utökade
satsningen till stor del kommer att gälla vuxna över
25 år som är långtidsarbetslösa. Utöver denna sats-
ning kommer försöksverksamheten med Kvalificerad
yrkesutbildning ökas med 4 300 platser hösten 1998
enligt regeringens kommande förslag, vilket innebär
att den Kvalificerade yrkesutbildningen då totalt
kommer att omfatta 8 800 platser. Regeringen avser
att inom kort tillsätta en arbetsgrupp i regerings-
kansliet från berörda departement med uppgift att
förbereda ett regeringsförslag så att ett riksdagsbeslut
om den Kvalificerade yrkesutbildningens framtid kan
fattas senast våren 1999.

När det gäller högskolan avser regeringen att fö-
reslå resurser för ytterligare 15 000 platser hösten
1998 samt för ytterligare 15 000 platser hösten 2000
dvs. sammanlagt 30 000 nya platser. Det har därige-
nom skapats resurser för 60 000 nya permanenta
platser under perioden 1997 till år 2000. Satsningens
tyngdpunkt skall ligga inom de naturvetenskapliga
och tekniska utbildningsområdena.

84

PROP. 1996/97:150

Antalet redan beslutade samt nytillkomna platser
framgår av nedanstående tabell.

ACKUMULERAT ANTAL

HT 1997

HT 1998

HT 1999

HT 2000

Vuxenutb. inkl, bas-

90 000

90 000

90 000

90 000

år och Kvalificerad
yrkesutbildning

Folkbildning

10 000

10 000

10 000

10 000

Högskola

15 000

15 000

30 000

30 000

Summa enl. tidigare
beslut

115 000

115 000

130 000

130 000

Vuxenutb. inkl. Kvali-
ficerad yrkesutb.

11 500

24 300

32 800

40 000

Högskola

15 000

15 000

30 000

Totalt inkl, tidigare

beslut

126 500

154 300

177 800

200 000

4.7 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder

Under år 1995 skedde en viss förbättring på arbets-
marknaden. Förbättringen bromsades upp under
hösten 1995. I slutet av år 1996 och under inled-
ningen av år 1997 utvecklades arbetsmarknaden
sämre än vad regeringen förutsåg i budgetproposi-
tionen hösten 1996. Den försämrade utvecklingen
och den därmed sammanhängande höga arbetslöshe-
ten och den stora åtgärdsvolymen i arbetsmarknads-
politiken ställer nya krav på insatser för att regering-
ens mål om 4 procents öppen arbetslöshet skall nås.
Regeringen aviserar förslag som tillsammans med en
väl fungerande lönebildning och ett fortsatt och ut-
ökat förtroende för svensk ekonomi gör att det ska-
pas goda förutsättningar för att nå målet om en hal-
verad öppen arbetslöshet till år 2000.

Åtgärder riktade till ungdomar

Arbetslösheten är stor bland personer med låg ut-
bildning. I vissa fall är dessa grupper arbetslösa i
dubbelt så hög utsträckning som befolkningen i sin
helhet. Särskilt stort problem är detta för ungdomar.
Bland lågutbildade ungdomar under 25 år var ar-
betslösheten under år 1996 så hög som 18,8 procent,
vilket är avsevärt högre än för befolkningen i sin hel-
het.

I Danmark har man sedan en tid gjort en speciell
sammanhängande satsning på unga lågutbildade ar-
betslösa personer. Syftet med insatserna är att stärka
unga arbetslösas möjligheter på arbetsmarknaden
genom att ge dem en rätt och skyldighet att delta i
kompetenshöj ande utbildning. Utbildningen väljs i
samarbete mellan den arbetslöse och arbetsförmed-
lingen, som en del av den individuella handlingspla-
nen. Resultatet har inte låtit vänta på sig, under april

- november 1996 minskade arbetslösheten bland
unga lågutbildade med ca två tredjedelar.

Regeringen har givit Arbetsmarknadsstyrelsen och
Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett förslag i syf-
te att aktivera och kompetensutveckla arbetslösa
ungdomar under 25 år vilka är berättigade till eko-
nomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Uppdraget
skall redovisas den 15 juni 1997. Med utgångspunkt
i resultatet av detta uppdrag avser regeringen att i
budgetpropositionen föreslå speciella åtgärder för att
minska arbetslösheten för lågutbildade ungdomar.
Satsningen skall ses som en del i den utbildningssats-
ning som startades i och med förslag i sysselsätt-
ningspropositionen (1995/96:222) och 1996 års
budgetproposition (prop. 1996/97:1). De danska er-
farenheterna kan tjäna som ett intressant exempel
vid utarbetandet av en svensk modell. Dessutom
finns den parlamentariskt sammansatta ungdoms-
politiska kommittén som lämnat ett delbetänkande
med förslag på detta område.

Regeringen avser även att i höst lämna förslag till
riksdagen om introduktion av nyanlända invandrare
för att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden.

Tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa

Äldre personer som varit arbetslösa under lång tid
har ofta svårt att finna ett nytt arbete. Av den anled-
ningen föreslår regeringen att personer som fyllt 60
år och varit arbetslösa under lång tid ges möjlighet
att under 1997 erhålla rätt till arbetslöshetsersättning
för tiden fram till ålderspension. Ersättningen skall
till skillnad från ordinarie arbetslöshetsersättning inte
innebära krav på att stå till arbetsmarknadens förfo-
gande. Det är av största vikt att dylika åtgärder görs
temporära och endast för personer som varit arbets-
lösa under lång tid. I annat fall kan det finnas en risk
att arbetsgivare vid minskningar i arbetsstyrkan i
första hand väljer personer som kvalificerar för den-
na åtgärd. Läget på arbetsmarknaden för personer
som är 60 år eller äldre skulle då kraftigt försämras.
För att regeringens mål om en halverad öppen ar-
betslöshet skall kunna nås är det viktigt att åtgärden
inriktas mot arbetslösa med mycket små chanser att
åter få ett reguljärt arbete. Regeringen föreslår därför
att endast personer som erhållit a-kassa eller deltagit
i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 12
månader under tiden 1 januari 1996 - 15 april 1997
skall kunna få denna rätt.

Ersättningen utgörs av arbetslöshetsersättning
som benäms tillfällig avgångsersättning.

Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Enligt gällande regler skall den som får ersättning stå
till arbetsmarknadens förfogande vilket innebär att
det i princip inte får finnas något som hindrar perso-
nen från att ta erbjudet lämpligt arbete. Detta inne-
bär i praktiken att den arbetslöse under ersättnings-
tiden inte får ägna sig åt någon annan verksamhet än
att aktivt söka arbete för att kunna få ersättning. En

85

PROP. 1996/97:150

viss begränsad möjlighet att delta i utbildning med
bibehållen arbetslöshetsersättning finns dock.

Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att
sysselsätta sig när man får ersättning är enligt rege-
ringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den kan
passivisera i stället för att främja en återgång till ar-
betsmarknaden.

Möjlighet bör därför skapas för att på försök an-
vända arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt
sätt. Avsikten är att regeringen för särskilda projekt
skall medges möjlighet att tillåta att undantag görs
som innebär att arbetslöshetsersättning får lämnas
till personer som redan får ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant ar-
betsmarknadsstöd, trots att de då inte är arbetslösa
och står till arbetsmarknadens förfogande. Bemyndi-
gandet gäller således endast ersättningsberättigade
personer som redan uppbär ersättning. Personer med
en svagare ställning på arbetsmarknaden såsom ung-
domar, långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappa-
de och utomnordiska medborgare skall prioriteras.

Denna ordning föreslås gälla för en försöksverk-
samhet från och med den 1 juli 1997 till utgången av
december 1998.

Projekten får inte medföra konkurrenssnedvrid-
ningar. De får heller inte leda till undanträngning av
ordinarie arbetstillfällen. Vidare skall projekten inte
medföra några inlåsningseffekter. Verksamheten
skall betraktas som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Resursarbete i offentlig verksamhet

Det är viktigt att personer som varit arbetslösa under
längre tid erbjuds en fortsatt kontakt med arbetslivet
för att kunna upprätthålla sin kompetens. Regering-
en föreslår därför att offentliga arbetsgivare, enligt
den s.k. Kalmarmodellen, får ta emot personer som
varit öppet arbetslösa under minst sex månader. Per-
sonen har rätt till a-kassa. Arbetsgivaren tillåts
komplettera ersättningen, så att den högst uppgår till
90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten,
dock högst 620 kronor per dag till och med 28 de-
cember 1997 och till högst 638 kronor därefter.

Åtgärden skall kunna beviljas under perioden 1
juli 1997 - 31 december 1998 och kan endast ges
under maximalt sex månader med möjlighet till för-
längning till 9 månader.

När behov av korttidsvikarier uppstår skall ar-
betsgivaren i första hand använda sig av åtgärdspla-
cerade personer. Under sådana korttidsvikariat skall
avtalsenlig lön betalas.

Resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
De åtgärdsplacerade personerna skall därför stå till
arbetsmarknadens förfogande under tiden i åtgärd.

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna

Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att
motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt
som åtgärden är ett viktigt instrument för att för-

hindra att flaskhalsar uppkommer på arbetsmarkna-
den. Det är därför av stor vikt att antalet personer i
den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är
relativt stort under budgetåret 1997 särskilt som ef-
terfrågan på arbetskraft väntas att öka.

Regeringen gör därför bedömningen att kravet på
omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som finansieras från anslaget A2. Arbetsmarknads-
politiska åtgärder bör minskas till 207 000 personer i
genomsnitt per månad under budgetåret 1997. Häri-
genom frigörs ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör
1500 miljoner kronor användas för att finansiera en
ökad utbildningssatsning och vissa andra insatser på
arbetsmarknadsområdet. Resterande ca 800 miljoner
kronor används till att skapa ett större utrymme för
den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och
för ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, samt
för en större ram för otraditionella insatser. För år
1998 och framåt föreslår regeringen att 1 miljard
kronor anslås för kvalitetshöjande insatser i de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna.

Regelförenklingar

I dag finns möjligheten att förlänga ALU-tiden för en
person i arbetslivsutveckling på samma arbetsplats
med som mest sex månader om det finns synnerliga
skäl. Regeringen föreslår nu en ändring i förenklings-
syfte som innebär att kravet på synnerliga skäl vid
förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats
ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan för-
längning av tid i arbetslivsutveckling. Förslaget bör
träda i kraft den 1 juli 1997.

Både arbetshandikappade och utomnordiska
medborgare tillhör de grupper som regeringen av fle-
ra skäl anser måste prioriteras. De utomnordiska
medborgarna har särskilt svårt att träda in på ar-
betsmarknaden på grund av bristande kunskaper i
det svenska språket, men också på grund av att de
ofta saknar ett socialt nätverk på arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår därför att tiden i arbetsplatsin-
troduktion (API) skall kunna förlängas med högst
sex månader för arbetshandikappade och utomnor-
diska medborgare. Förslaget innebär ingen begräns-
ning i den nuvarande förlängningsmöjligheten för
unga handikappade. För dessa gäller nu ingen tids-
gräns vid förlängning. Förslaget bör gälla från och
med den 1 juli 1997.

Regeringen anser att det är viktigt att andelen
kvinnliga företagare ökar. För att stimulera en sådan
utveckling infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor
att få starta eget bidrag i tolv månader. Samtidigt
infördes begränsningen att endast kvinnor som varit
arbetslösa i mer än 24 månader kunde få ett förlängt
bidrag. Detta krav har försvårat möjligheten att på-
tagligt öka andelen kvinnor med starta eget bidrag,
då de som är bäst lämpade att starta egen verksam-
het oftast har en kortare arbetslöshetsperiod än 24
månader. Regeringen föreslår därför att kravet på 24

86

PROP. 1996/97:150

månaders arbetslöshet för att få en förlängning bör
sättas ned till minst sex månader. Förslaget bör träda
i kraft den 1 juli 1997.

Interpraktikstipendier

Sedan 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft
möjlighet att praktisera på företag inom Europa, ex-
klusive Sverige, med stöd av s.k. Europastipendier.
Det har visat sig att de förutsättningar som har varit
kopplade till åtgärden har bidragit till att få ungdo-
mar respektive europeiska företag varit intresserade.
Mot denna bakgrund anser regeringen att formerna
för stipendiet bör utvecklas. Den konstruktion som
hittills gällt bör därför upphöra från och med den 1
oktober 1997 och då ersättas med Interpraktiksti-
pendier. Dessa skall kunna lämnas till unga arbetslö-
sa till och med den 30 juni det år de fyller 30 år. Den
unge skall få möjlighet att söka ett stipendium för
praktik utanför Sverige. I stipendiet ingår en viss er-
sättning för resa, försäkring samt för uppehälle. Sti-
pendietiden bör vara sex månader.

Generationsväxling

Regeringen avser att under 1997 lämna förslag om
införande av en generationsväxling där personer i
åldern 63 till 64 år erbjuds avgångsersättning om ar-
betsgivaren anställer en långtidsarbetslös yngre per-
son.

Tidigareläggning av infrastruktursatsningar

Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal väg-
projekt, med planerat genomförande under de när-
maste åren, som är mycket angelägna ur såväl syssel-
sättnings- som trafiksäkerhetssynpunkt och som
också är färdiga för byggstart redan under år 1997.1
syfte att möjliggöra en tidigare start av vissa sådana
projekt föreslås Vägverket få en utökad låneram.
Lånen skall sedan återbetalas, inklusive ränta, via
ordinarie anslag för byggande av vägar. På detta sätt
möjliggörs att angelägna åtgärder för sysselsättning
och tillväxt snabbt kan komma till stånd. Förslaget
om tidigareläggning av vissa väginvesteringar redovi-
sas närmare i avsnitt 6, Förslag till tilläggsbudget för
statsbudgeten för budgetåret 1997, Utgiftsområde 22
Kommunikationer.

terna till uthållig tillväxt, samt utformas så att de ger
påtagliga effekter på sysselsättningen.

Regeringen redovisar i denna proposition en stra-
tegi som rymmer dels användning av ett antal all-
männa styrmedel, dels statligt stöd för att öka såda-
na investeringar som anpassar det fysiska
realkapitalet till hållbarhetsmålen.

Regeringen avser att årligen i budgetpropositionen
redovisa hur arbetet på respektive område fortskri-
der och att i en särskild skrivelse följa upp arbetet.
Propositioner och utredningar av betydelse bör redo-
visa effekterna på miljö och resursförbrukning. Eko-
nomiska styrmedel och offentlig upphandling avses
användas aktivt i arbetet. Sverige bör verka för att
hållbar utveckling skall vara ett övergripande mål för
EU och få genomslag i EU:s politik på berörda om-
råden. Detta arbete kan bli ett viktigt tema inför det
svenska ordförandeskapet år 2001.

Inriktningen på arbetet, förslag till generella styr-
medel och utformning av det lokala investerings-
programmet beskrivs mera utförligt i bilaga 5.

4.8.1 Lokala investeringsprogram

Det lokala investeringsprogrammet innebär att
kommuner eller grupper av kommuner ges möjlighet
att utforma förslag till lokala investeringsprogram
som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället.
Programmen kommer att bedömas och ett antal
kommuner/områden kommer att väljas ut. Vid be-
dömningen av programmen skall vikt bland annat
läggas vid åtgärder som minskar miljöbelastningen,
ökar effektiviteten i användningen av energi och na-
turresurser samt gynnar användningen av förnybara
råvaror. Regeringen beräknar sammanlagt 5,4 mil-
jarder kronor för perioden 1998 - 2000 för detta än-
damål.

4.8 Insatser för en ekologiskt
hållbar utveckling

Det är regeringens ambition att öka takten i omställ-
ningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Ett brett handlingsprogram byggs upp med insatser i
olika former inom flera utgiftsområden. Vid sidan av
att öka den ekologiska hållbarheten skall insatserna
öka vår långsiktiga konkurrenskraft och möjlighe-

4.8.2 Nationella program

Till de nationella investeringarna hänförs program-
men för energiomställning samt ett nationellt inve-
steringsprogram för vissa infrastruktursatsningar.
Tidigare har en miljard kronor avsatts till ett fem-
årigt statligt investeringsbidrag för en ekologiskt
hållbar samhällsutveckling till kretsloppsanpassning
av befintlig bebyggelse och infrastruktur.

Energiprogram

Ett nytt energipolitiskt program inrättas för omställ-
ningen av energisystemet. Energiprogrammets om-
fattning är 4 690 miljoner kronor åren 1998 - 2000.
Satsningen uppgår totalt till drygt 9 miljarder kronor
och löper fram t.o.m. år 2004. Programmets hu-
vudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på

87

PROP. 1996/97:150

forskning, utveckling och demonstration av ny ener-
giteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren
kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förny-
bara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam
teknik för energieffektivisering. Bortfallet av elpro-
duktion från Barsebäcksverket skall kompenseras
och under en femårsperiod lämnas därför investe-
ringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduk-
tion samt till effektivisering och minskad elanvänd-
ning i bostadssektorn.

Infrastrukturinvesteringar

I det nationella investeringsprogrammet innefattas
även de ytterligare medel som behövs för finansiering
av vissa infrastrukturinvesteringar som inte ingår i
den ordinarie planeringsramen. I det nationella inves-
teringsprogrammet ingår bland annat utbyggnad av
Botniabanan mellan Nyland och Umeå, samt finan-
siering av reviderade storstadspaket i Stockholm och
Göteborg. Intäkter från miljöstyrande avgifter bör på
sikt avlasta anslagsfinansieringen av storstadspake-
ten.

Botniabanan

I enlighet med vad som anges i prop. 1996/97:53 In-
frastrukturinriktning för framtida transporter, beslöt
regeringen den 16 januari 1997 att uppdra åt en för-
handlingsman att bereda vissa frågor angående ut-
byggnad av Botniabanan. I enlighet med riktlinjerna
i uppdraget redovisade förhandlingsmannen ett för-
slag till avsiktsförklaring angående finansieringen av
Botniabanan den 5 mars 1997. Vidare skall för-
handlingsmannen senast den 1 oktober 1997 redovi-
sa ett förslag till avtal mellan staten, lokala och regi-
onala företrädare samt eventuella övriga berörda
parter om finansiering, utbyggnadsprinciper och tra-
fikering av Botniabanan.

Den av förhandlingsmannen redovisade avsikts-
förklaringen innebär bl.a. att staten, regionen och
Banverket är överens om att finansieringen av Bot-
niabanan i allt väsentligt är ett statligt ansvar, att
banan skall vara i statlig ägo då den är färdigställd
och att parterna skall utarbeta ett förslag till finansi-
ering som minimerar behovet av statliga anslagsme-
del. Vidare att lokala intressenter är beredda att fi-
nansiera kompletterande anläggningar (t.ex.
stationshus och terminalanläggningar) vars totala
investeringskostnader preliminärt kan beräknas upp-
gå till minst ca 600 miljoner kronor samt att regio-
nen påtar sig att garantera regional persontrafik som
motsvarar en nettokostnad på 20-30 miljoner kronor
per år.

Med anledning av att Botniabanan inte har någon
avgörande betydelse för järnvägstrafiken förrän den
är färdigställd i sin helhet, anser regeringen att det är
av största vikt att byggtiden minimeras utan att in-
vesteringskostnaderna ökar. Vidare anser regeringen
att, mot bakgrund av den önskvärda komprimerade

byggtiden och projektets storlek, lånefinansiering
kan övervägas av hela eller delar av projektet.

Regeringen anser att avsiktsförklaringen kan ligga
till grund för förhandlingsmannens fortsatta arbete.
Regeringen förutsätter att regionen eller andra intres-
senter åtar sig att ansvara för en väl definierad del av
kostnaderna för projektet i det slutliga avtalsförsla-
get.

Inlandsbanan

Mot bakgrund av att det nuvarande statliga stödet
till Inlandsbanan upphör under 1998, beslöt rege-
ringen den 25 april 1996 att uppdra åt Statskontoret
att utreda förutsättningarna för framtida järnvägs-
trafik på Inlandsbanan.

Statskontoret redovisade sitt uppdrag den 30 ja-
nuari 1997 och utredningen har skickats ut på re-
miss. Remisstiden löper till den 30 april 1997.

Statskontoret föreslår att staten under en över-
gångsperiod även fortsättningsvis skall stödja järn-
vägstrafiken på Inlandsbanan. Stödet föreslås inrik-
tas mot banunderhåll på de mest trafikerade delarna
av Inlandsbanan och uppgå till ca 43 miljoner kro-
nor per år.

Regeringen avser att inom kort återkomma till
riksdagen angående frågan om fortsatt statligt stöd
till Inlandsbanan och anser att det bör skapas en fi-
nansiell beredskap för detta.

Stockholm och Göteborg

Mot bakgrund av bl.a. önskemål om en mer miljöin-
riktad trafiklösning anmälde regeringen den 7 febru-
ari 1997 behov av vissa förändringar i den s.k. Den-
nisöverenskommelsen. Förändringarna föranleddes
också av att två av Dennisöverenskommelsens par-
ter, Moderaterna och Folkpartiet, inte längre stod
bakom finansieringslösningen i överenskommelsen
om inte genomförandet av Österleden garanterades
av regeringen. Något utrymme för regeringen att ut-
ställa sådana garantier finns inte. Regeringen be-
dömde därför att det inte fanns parlamentariskt stöd
i riksdagen för införandet av vägtullar i Stockholm.
Därmed var den finansiella situationen akut och
omedelbara förändringar i överenskommelsens inne-
håll nödvändiga.

De förändringar som regeringen föreslagit innebär
att Österleden och Västerleden med anslutningar till
väg E4 norr och söder om Stockholm utgår ur över-
enskommelsen. Beslut om Västerledens genomföran-
de och finansiering fattas mot bakgrund av trafikut-
vecklingen och värderas i den normala infra-
strukturplaneringen.

Övriga vägprojekt byggs ut enligt planerna. De
satsningar på kollektivtrafik som ingår i överens-
kommelsen berörs inte av förändringarna. Detta in-
nebär en ökad andel kollektivtrafik. Förhandlingar
kommer att föras mellan staten och Stockholms
kommun om en miljöanpassad helhetslösning för

88

PROP. 1996/97:150

väg- och järnvägstrafiken genom centrala Stock-
holm.

Det planerade vägtullsystemet, som till sin funk-
tion huvudsakligen var finansierande, genomförs in-
te.

Genom att planerna på ett vägtullsystem i Stock-
holmsregionen inte kunnat fullföljas saknar de pla-
nerade vägprojekten Norra Länken, Södra Länken
och norra respektive södra delen av den yttre tvärle-
den en hållbar och långsiktig finansiering.

Göteborgsregionens kommunalförbund har delvis
omarbetat den ursprungliga trafikövererenskommel-
sen för Göteborg till ett nytt förslag. Vägprojekten
har dels bantats, dels utökats med andra typer av åt-
gärder. Förslaget omfattar också en utökad satsning
på kollektivtrafik. Därmed förändras fördelningen
mellan väg- och kollektivinvesteringar på ett liknan-
de sätt som i Stockholm. Finansieringen med vägtul-
lar har ersatts med ett mer miljöinriktat vägavgifts-
system som kan bli aktuellt först på några års sikt. I
avvaktan på detta är uppgörelsen ofinansierad.

Ett fullföljande av den nya trafiklösningen för
Stockholmsregionen är en angelägenhet inte bara för
berörda kommuner i Stockholms län utan för hela
landet. Detsamma gäller för trafiklösningen i Göte-
borg.

En långsiktigt hållbar finansiering av trafiklös-
ningen i Stockholm kräver en nettointäkt på ca
1 100 miljoner kronor per år och för Göteborg ca
500 miljoner kronor per år. De objekt som ingår i
respektive trafiklösning, är objekt som ligger utanför
aktuella statliga infrastrukturplaner. Därför måste
trafiklösningarna finansieras genom att respektive
region själv svarar för de intäkter som krävs. Efter-
som vägtullar inte längre är aktuella som finansie-
ringskälla krävs alternativa lösningar för regional
finansiering. Regeringen har övervägt andra former
av regional finansiering, men funnit att en sådan re-
gional finansiering bl.a. av konjunktur- och syssel-
sättningsskäl för närvarande ej bör införas. Ytterliga-
re utredning av den regionala finansieringen krävs
således. I detta ingår bl.a. att utreda de legala och
tekniska förutsättningarna för ett miljöstyrande av-
giftssystem.

I avvaktan på dessa utredningar är det regeringens
uppfattning att kostnaderna för de aktuella projek-
ten i Stockholmsregionen och Göteborgsregionen
skall finansieras med anslag anvisade över statsbud-
geten fr.o.m. år 1999. Därigenom kan pågående och
planerade projekt komma till byggstart utan ytterli-
gare försening, vilket skapar förutsättningar för sys-
selsättning, tillväxt och förbättrad miljö. Den natio-
nella finansieringen kommer att omprövas när
förutsättningarna för regional finansiering ytterligare
utretts.

För att erhålla en rationell utbyggnadstakt för
vägprojekten bör dessa liksom tidigare finansieras
med lån. Utställda garantier för vägprojekten i
Stockholm och Göteborg ligger fast. Regeringen

återkommer årligen i budgetpropositionen med för-
slag till omfattningen av lånegarantier och en redo-
visning av hittills genomförda åtgärder. Regeringen
avser att återkomma med en mer detaljerad redovis-
ning för riksdagen av innehållet i de nya trafiklös-
ningarna för Stockholm och Göteborg.

4.9 Småföretagssatsning

Enligt regeringen måste huvuddelen av den nödvän-
diga sysselsättningsökningen under de kommande
åren ske i den privata sektorn. De små och medelsto-
ra företagen spelar en central roll i denna utveckling.
En tillfredsställande nyetablering av företag är en
första förutsättning för detta. Det är också angeläget
att befintliga företag kan expandera. Avgörande för
småföretagens utvecklingsmöjligheter är sunda stats-
finanser som ger låga räntor och låg inflation, vari-
genom goda investeringsförutsättningar skapas. Sär-
skilt väsentligt för företagens investeringar är
villkoren för kapitalförsörjningen, där de mindre fö-
retagen har en svagare ställning på kapitalmarkna-
den än större företag. För tillväxten i sysselsättning
är bl.a. arbetskraftskostnadernas nivå av stor vikt.
För samtliga dessa frågor är skatte- och avgiftssys-
temets utformning viktig.

Sedan lång tid tillbaka har Sverige haft förmånliga
företagsskatteregler som gett goda villkor för investe-
ringar i Sverige. Under de senaste åren har ett antal
åtgärder genomförts med särskild inriktning på små
och medelstora företag. Som en uppföljning till
1990-1991 års skattereform infördes år 1994 i prin-
cip samma skattemässiga villkor för enskilda nä-
ringsidkare som för aktiebolag. Fr.o.m 1997 gäller
särskilda regler för ägare till onoterade aktiebolag.
Dessa företag har inte samma tillgång till kapital-
marknaderna som de större, noterade aktiebolagen.
Reglerna innebär att expansion med eget kapital un-
derlättas. Detta förstärker företagens soliditet, vilket
bidrar till att sårbarheten för variationer i efterfrågan
minskas. Kapitalförsörjningen underlättas också av
att företagsförmögenhet ej är föremål för förmögen-
hetsskatt. Sedan i år gäller också viss nedsättning av
socialavgifterna, vilket är av särskild betydelse för
mindre företag. Regeringen har också tillsatt en ut-
redning som för närvarande undersöker möjligheter-
na att förenkla skattereglerna för enskilda näringsid-
kare.

1 denna proposition presenterar och aviserar rege-
ringen ytterligare åtgärder med inriktning på att för-
bättra villkoren för de mindre företagen (se kapitel 7
för en utförligare redovisning av skatteförslagen).

Ntterligare lättnader i ägarbeskattningen

För mindre företag spelar ägarbeskattningen en vä-
sentligt mer central roll för investeringar, tillväxt och

89

PROP. 1996/97:150

sysselsättning än för större företag. Fr.o.m. i år gäller
särskilda regler för onoterade aktiebolag, vilket in-
nebär att en viss del av avkastningen på eget kapital i
dessa företag undantas från skatt hos ägaren. För att
ytterligare förbättra villkoren för egenfinansierade
investeringar i dessa företag föreslås nu att ägarna
vid beräkningen av utrymmet för denna skattelätt-
nad liksom vid beräkningen av den del av utdelning-
ar och reavinster som beskattas som kapitalinkomst
får medräkna en större andel av de anställdas löner
som underlag. Andelen ökas från 70 procent till 100
procent. Åtgärden innebär också en viss stimulans
för nyanställningar.

Kapitalbeskattningen av enskilda näringsidkare

I många fall sker nyetablering av företag genom att
enskilda individer bildar enskilda firmor. Sedan 1994
gäller att en viss del av avkastningen från närings-
verksamheten beskattas som kapitalinkomst. Beräk-
ningen av beloppet för s.k. räntefördelning påverkas
dels av storleken på det egna tillskjutna kapitalet,
dels av en viss räntesats. Denna räntesats är knuten
till den s.k. statslåneräntan med ett visst tillägg. För
att även för denna företagsform förbättra villkoren
för egenfinansierade investeringar föreslås nu att rän-
tesatsen för positiv räntefördelning ökas med två
procentenheter.

Utökat underlag för nedsättning av
arbetsgivaravgifter

Sedan i år gäller bl.a. att arbetsgivaravgifterna sätts
ned med 5 procentenheter för en lönesumma upp till
600 000 kronor. För att ytterligare förbättra villko-
ren för sysselsättningsexpansion i mindre företag fö-
reslås nu att det maximala underlaget för nedsätt-
ning av avgifterna utökas till ca 850 000 kronor.

Kapitalförluster och organisationskostnader

Baserat på förslag från den s.k. kapitalförlustutred-
ningen avser regeringen senare i vår att presentera ett
förslag som innebär att kapitalförlustbegreppet ut-
mönstras ur skattelagstiftningen. Samtidigt införs en
rätt till avdrag för förluster av kontanta medel i
samband med brott. Vidare underlättas företagens
expansion bl.a. genom utvidgade möjligheter till av-
drag för kostnader för ökning av aktiekapitalet och
för fusionskostnader.

Översyn av stoppreglerna i
fåmansföretagslagstiftningen

Sedan 1970-talet gäller särskilda regler för fåmansfö-
retag, de s.k. stoppreglerna. Dessa regler skall för-
hindra att bolagsformen används för skatteundan-
draganden genom vissa transaktioner mellan bolagen
och dess delägare. Denna särlagstiftning framstår i
dag som uttryck för ett föråldrat synsätt och har
också kritiserats av företrädare för näringslivet. En
översyn av stoppreglerna är därför motiverad. En
särskild utredare kommer att ges i uppdrag att se

över dessa regler, i syfte att så långt som möjligt er-
sätta dem med allmänna beskattningsregler.

Ledighet för start av eget företag

För att stödja ny- och småföretagandet avser rege-
ringen att i 1997 års budgetproposition föreslå infö-
rande av rätt till tjänstledighet under sex månader
för start av eget företag. Att starta ett företag är i sig
ett stort risktagande. Genom att möjliggöra för nya
företagare att ta tjänstledigt under en period kan ris-
ken minskas i någon mån. Företagaren behöver inte
riskera att, utöver de pengar och resurser som satsas,
dessutom förlora arbetet för den händelse företags-
satsningen inte slår väl ut.

Inga kostnader på statsbudgeten uppstår med det-
ta förslag. För de arbetsgivare som måste anställa en
vikarie uppstår vissa mindre kostnader. För att
minska dessa kostnader för privata företag avses fö-
reslås att tjänstledighet endast skall beviljas i de fall
då det nystartade företaget inte konkurrerar med ar-
betsgivarens verksamhet.

Miljöprogram m.m. inom jordbruket

En betydande del av Sveriges små och medelstora
företag återfinns inom jordbrukssektorn. Verksam-
heten inom jordbrukssektorn utgör en central del av
det ekologiska kretsloppet, är av stor betydelse för en
levande landsbygd och försörjer den för sysselsätt-
ningen viktiga livsmedelsindustrin med råvaror. I
medlemskapsförhandlingarna inför inträdet i EU er-
höll Sverige en ram för miljöersättningar till jordbru-
ket. Utnyttjande av programmet kräver nationell fi-
nansiering i samma omfattning som ersättningen
från EU. Det statsfinansiella läget har hittills inte
medgivit ett fullt utnyttjande av ramen. Regeringen
avser nu att föreslå en utbyggnad av miljöprogram-
met med 700 miljoner kronor per år varav 350 mil-
joner kronor erhålls från EU. Ett utvidgat miljöpro-
gram ökar återflödet från EU och möjliggör även en
ytterligare förstärkning av de åtgärder som bedöms
önskvärda för att förbättra sektorns konkurrenskraft
genom omställning till mer miljöanpassad produk-
tion och främjandet av jordbrukets positiva inverkan
på kultur- och naturmiljö. Den utbyggnad av pro-
grammet som föreslogs i förra årets budgetproposi-
tion finansierades fullt ut endast för år 1997. De 200
miljoner kronor som återstår att finansiera fr.o.m. år
1998 skall inrymmas inom den ram som avsätts för
satsningar på småföretagen.

Vissa övriga satsningar

Utöver de satsningar som under år 1997 genomförs
inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget av-
ser regeringen att föreslå att ytterligare 50 miljoner
kronor per år fr.o.m. 1998 skall satsas på regional
näringspolitik.

Vidare avser regeringen att öka insatserna för ko-
operativt företagande och för kvinnors företagande.
För informationsinsatser m.m. avser regeringen att

90

PROP. 1996/97:150

fr.o.m. 1998 avsätta 10 miljoner kronor vardera för
dessa båda ändamål.

Ytterligare en åtgärd är regeringens förslag (prop.
1996/97:63) om ett utvidgat högriskskydd. Förslaget
innebär att arbetsgivarnas samtliga kostnader för ut-
given sjuklön, för personer som löper risk för att in-
sjukna under en eller flera längre perioder under ett
år, ersätts efter ansökan hos försäkringskassan.
Kostnaderna beräknas till högst 40 miljoner kronor.
I nämnda proposition aviserar regeringen även ett
uppdrag till Riksförsäkringsverket och Statistiska
Centralbyrån att tillsammans arbeta fram ett nytt
system som täcker samhällets behov av information
om den korta sjukfrånvaron under sjuklöneperioden.
En utgångspunkt bör vara ett system som delvis byg-
ger på ett urvalsystem för små företag och organisa-
tioner. De sammanlagda kostnaderna skulle därmed
bli lägre och uppgiftslämnarbördan skulle minska
kraftigt för de små företagen.

4.10 Sammanfattning av
fempunktsprogrammet

I tabell 4.2 lämnas en specificerad redovisning av de
åtgärder som presenterats i avsnitt 4.5- 4.9.

TABELL 4.2 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE
OCH UTBILDNING

Miljoner kronor

1997

1998

1999

2000

Vård, omsorg, skola

4 000

8 000

8 000

8 000

Hållbar utveckling

1486

5 059

5 909

Lokala investeringsprogram

800

1 800

2 800

Energipolitiskt program'

686

1 609

1 459

Infrastrukturprogram

1 650

1 650

Utbildning

546

2468

4 319

6045

Högskola

531

1 089

1 676

Vuxenutbildning

489

1 680

2 897

4 209

Kvalificerad yrkesutbildning

57

230

292

120

Lärlingar

27

41

40

Småföretag

1 550

1 780

1 710

Lättnader i ägarbeskattningen

160

180

210

Kapitalbeskattning av enskilda
näringsidkare

240

490

390

Utökat underlag för nedsätt-
ning av arbetsgivaravgifter

450

410

410

Kapitalförluster och organisa-
tionskostnader

40

40

40

Miljöprogram inom jordbruket

550

550

550

Regional näringspolitik

50

50

50

Kooperativt företagande

10

10

10

Kvinnors företagande

10

10

10

Utökat särskilt högkostnads-
skydd

40

40

40

Arbetsmarknadspolitik

907

2 760

1 865

1 609

Resursarbeten

310

653

Tillfällig avgångsersättning

597

1 107

865

609

Arbetsmarknadsutbildning

1 000

1 000

1 000

Summa

5 453

16 264

21 023

23 273

’ Avser delfinanasiering. Programmet uppgår totalt till 4 690 miljo-
ner kronor åren 1998 - 2000 men finansieras till viss del med befintliga
resurser inom UO 21. Energi.

91

Utgiftstak för den
offentliga sektorn

Prop. 1996/97:150

5 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Regeringens förslag:

1. De offentliga utgifterna beräknas till 1 032 miljar-
der kronor år 1998, 1 057 miljarder kronor år 1999
och 1 081 miljarder kronor år 2000.

2. Ett tak för de statliga utgifterna omfattande stats-
budgeten exklusive räntor på statsskulden och Riks-
gäldskontorets nettoutlåning men inklusive socialför-
säkringssektorn vid sidan av statsbudgeten fastställs
till 744 miljarder kronor år 2000.

3. Den beräknade fördelningen av de statliga utgif-
terna åren 1998 - 2000 på utgiftsområden (exkl.
statsskuldsräntor), socialförsäkringen vid sidan av
statsbudgeten samt budgeteringsmarginalen gäller
som riktlinje för den fortsatta budgetberedningen.

4. Utgifterna för den kommunala sektorn beräknas
till 442 miljarder kronor år 1998, 455 miljarder kro-
nor år 1999 och 468 miljarder kronor år 2000.

I 1996 års ekonomiska vårproposition föreslog rege-
ringen ett utgiftstak för åren 1997 - 1999. Utgiftsta-
ken för staten inklusive socialförsäkringssektorn fast-
ställdes till 723, 720 respektive 735 miljarder kronor
för de tre åren. Riksdagen godkände också en preli-
minär fördelning av utgifterna på utgiftsområden. I
budgetpropositionen föreslogs en definitiv fördelning
av utgifterna för år 1997 samt en preliminär fördel-
ning för åren 1998 och 1999.

I denna proposition föreslås ett utgiftstak för sta-
ten för år 2000. Dessutom redovisas en preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden, samt en
kort beskrivning av respektive utgiftsområde. Åren
1997 - 1999 ligger utgiftstaken kvar på de av riksda-
gen tidigare fastställda nivåerna. För dessa år presen-
teras reviderade beräkningar av utgifternas fördel-
ning på utgiftsområden. Dessutom redovisas en
beräkning av de konsoliderade offentliga utgifterna,
dvs. inklusive den kommunala sektorn.

5.1 Förutsättningar

5.1.1 Budgetpolitiska mål

De budgetpolitiska mål som regeringen föreslagit och
riksdagen ställt sig bakom har varit vägledande i ar-
betet med denna proposition. De kan sammanfattas
på följande sätt:

-  Statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras
senast år 1996.

-  Underskottet i den offentliga sektorn får inte
överstiga 3 procent år 1997.

-  De offentliga finanserna skall vara i balans år
1998.

-  De offentliga finanserna skall efter år 1998 uppvi-
sa ett permanent överskott.

Målet om stabiliserad skuldkvot uppnåddes redan år
1995. Som framgår av finansplanen och avsnitt 4.3
föreslås målet om permanent överskott i de offentliga
finanserna preciseras till ett överskott på 0,5 procent
av BNP år 1999 och 1,5 procent av BNP år 2000. År
2001 skall överskottet i de offentliga finanserna upp-
gå till 2 procent av BNP.

5.1.2 Fempunktsprogrammet

I avsnitt 4 beskrivs de åtgärder som regeringen före-
slår och de politiska prioriteringar som ligger till
grund för dessa. Utgifterna för programmet har lagts
in i beräkningarna av utgiftstaken och fördelningen
på utgiftsområden.

95

Prop. 1996/97:150

5.1.3 Beräkningsförutsättningar

Vid beräkningen av den offentliga sektorns inkoms-
ter och utgifter är de antaganden som görs om den
allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället av
stor betydelse. Beräkningarna bygger på en prognos
över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra
åren, vilken redovisas i sin helhet i bilaga 1, Svensk
ekonomi. De förutsättningar som har störst betydelse
för statsbudgetens utveckling sammanfattas i tabell
5.1.

-  BNP-tillväxten förväntas bli god de närmaste
åren.

- Den öppna arbetslösheten låg under 1996 på en
för Sverige mycket hög nivå. Den beräknas sjunka
under år 1997 och når en nivå på 4,5 procent år
2000.

-  Inflationen förväntas bli mycket låg under 1997.
Konsumentprisindex förväntas till och med mins-
ka mellan juni 1996 och juni 1997 varvid basbe-
loppet beräknas bli detsamma år 1998 som 1997.
Jämfört med prognosen i 1996 års budgetpropo-
sition i september görs nu lägre inflationsanta-
ganden för hela perioden.

-  Både de korta och de långa räntorna väntas stiga
något under perioden, men är lägre än vad som
antogs i 1996 års budgetproposition.

TABELL 5.1 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN
1996 - 2000. Siffror från 1996 års budgetproposi-
tion anges inom parentes

1996

1997

1998

1999

2000

BNP

1,1

2.3

2.5

2.8

2,7

(1.6)

(2.3)

(2.6)

(2.4)

(2.0)

KPI

0.7

0.6

1.7

2,0

2,0

(1.2)

(1.9)

(2.2)

(2.2)

(2.2)

Lönesumma

6.4

4.2

4,2

4.9

4,7

(6.4)

(5.1)

(5.3)

(5.0)

(4.6)

Öppen

8.1

7.9

7,1

5.6

4.5

arbetslöshet

(7.7)

(6.9)

(6.1)

(5.8)

(5.7)

Arbetsmark-

4.5

4,7

4,7

4,7

4,4

nadspolitiska
åtgärer'

(4.9)

(5.4)

(5.0)

(4.3)

(3.8)

Ränta, 5-års

7.2

5.6

5.9

6.1

6.2

statsoblga-
tioner

(7.5)

(7.0)

(7.0)

(7.0)

(7.0)

Ränta, 6

5.8

4,0

4.1

4.3

4.3

månaders
statsskulds-

(6.0)

(5.4)

(6.0)

(6.3)

(6.3)

växlar___________________

Procent av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet

5.2 De offentliga finanserna

I detta avsnitt redovisas översiktligt den finansiella
utvecklingen för den konsoliderade offentliga sek-
torn, dvs. staten inkl. AP-fonden samt kommunsek-
torn. En mer utförlig beskrivning återfinns i bilaga 1.

Trots den svaga tillväxten förstärktes de offentliga
finanserna oväntat kraftigt under 1996. Enligt de
preliminära nationalräkenskaperna uppgick under-
skottet i den offentliga sektorns finansiella sparande
till drygt 40 miljarder kronor, vilket motsvarade 2,5
procent av BNP. Sparandeunderskottet reducerades
därmed med 90 miljarder kronor jämfört med 1995.
Förbättringen blev betydligt större än vad som be-
räknades i samband med budgetpropositionen.

Den oväntat svaga utgiftsutvecklingen under 1996
förklaras till viss del av förskjutningar av utgifter till
1997. Även på inkomstsidan finns faktorer som till-
fälligt förstärker de offentliga finanserna 1996. Det
gäller t. ex. omläggningen av uppbörden av mervär-
desskatt, som innebär att uppbörden omfattar 13
månader 1996. Sammantaget medför detta att den
offentliga sektorns finansiella sparande år 1997 en-
dast förbättras med ca 8 miljarder kronor jämfört
med 1996. Underskottet i år beräknas uppgå till 2,1
procent av BNP, vilket ger en god marginal till det
uppsatta målet om ett underskott på högst 3,0 pro-
cent av BNP.

I kalkylen beaktas de åtgärder som presenteras i
avsnitt 4. Beräkningarna visar att de uppställda bud-
getpolitiska målen nås åren 1998 - 2000. Dessa inne-
bär balans i de offentliga finanserna år 1998 och ett
överskott år 1999 och 2000 med 0,5 respektive 1,5
procent av BNP. Därutöver finns, enligt nuvarande
beräkning, ett utrymme på ca 15 miljarder kronor år
1999 och ca 26 miljarder kronor år 2000, som kan
tas i anspråk utan att de budgetpolitiska målen åsi-
dosätts. I de nedan redovisade kalkylerna har ut-
rymmet beräkningstekniskt använts för sänkningar
av statliga skatter och avgifter.

5.3 Statsbudgetens utveckling

I och med att budgetlagen trädde i kraft den 1 janua-
ri 1997 ändrades definitionen av statsbudgeten. I
statsbudgetens saldo skall från och med i år inklude-
ras även Riksgäldskontorets nettoutlåning samt en
kassamässig korrigeringspost. Budgetunderskottet
blir därmed liktydigt med statens lånebehov.

96

Prop. 1996/97:150

De senaste åren har flera stora förändringar i re-
dovisningen genomförts. Detta försvårar tolkningen
av statsbudgetens utveckling. T.ex. lyftes arbetslös-
hetsersättningen in i statsbudgeten den 1 juli 1995.
Samtidigt infördes bruttoredovisning av sjuk- och
föräldraförsäkringen. Dessa förändringar höjde både
utgifter och inkomster kraftigt och innebar även en
saldoförsämring. Lånebehovet påverkades dock inte.
Vidare ändrades år 1996 systemet för den kommu-
nala mervärdesskatten samt skatteutjämningssyste-
met för kommuner och landsting, vilket sammanta-
get ökade både utgifter och inkomster med ca 40
miljarder kronor. Slutligen bruttoredovisas de statliga
tjänstepensionerna från och med år 1997. Även den-
na förändring är saldoneutral.

För att öka jämförbarheten över tiden har stats-
budgetens utfall korrigerats för dessa förändringar. I
diagram 5.2 nedan visas utgifter (exklusive nettout-
låning) och inkomster åren 1991 - 2000 som om nu
gällande redovisningsprinciper tillämpats hela perio-
den.

5.3.1 Statsbudgetens inkomster

Vid 90-talets början låg statsbudgetens korrigerade
inkomster relativt högt i relation till BNP (se diagram
5.2). År 1991 uppgick inkomstkvoten till 37 procent
av BNP. Under de därpå följande åren föll inkoms-
terna, både nominellt och i relation till BNP. Mellan
åren 1991 och 1993 föll inkomsterna med ca 40
miljarder kronor, och inkomstkvoten föll till 32 pro-
cent av BNP 1994. År 1993 var den ekonomiska kri-
sen som djupast, vilket avspeglas i att inkomsterna
detta år föll till sin lägsta nivå nominellt (se tabell
5.4).

Skattereformens betydelse för detta förlopp har
diskuterats. Kortsiktigt var reformen sannolikt något
underfinansierad bland annat som en följd av en
ogynnsam utveckling av baserna för kapital- och

förmögenhetsskatter under 1990-talets första år.
Därutöver bidrog de förstärkta incitamenten för fi-
nansiellt sparande hos hushållen till en kraftig om-
svängning av den privata konsumtionen. Detta med-
förde att konsumtionsskattema inte utvecklades
enligt prognos.

Under åren 1994 - 1996 steg inkomsterna kraftigt.
Inkomstkvoten ökade till 36 procent av BNP. Förkla-
ringen till detta är till största delen konsoliderings-
programmet som innefattar inkomstförstärkningar
om 60 miljarder kronor. Även en gynnsammare
makroekonomisk utveckling bidrog till de ökade in-
komsterna.

Under prognosperioden 1997 - 2000 beräknas in-
komstkvoten falla till 33 procent av BNP. Detta för-
lopp har två huvudförklaringar. För det första har
huvuddelen av konsolideringsprogrammets inkomst-
förstärkningar redan genomförts. De skatteföränd-
ringar som beslutats eller aviserats efter detta pro-
gram - t. ex höjningen av tobaksskatten - är
inkluderade i beräkningarna. Andra inkomstslag
minskar. Främst gäller detta inkomster från försälj-
ning av statliga företag. Inkomstförloppets andra hu-
vudförklaring är ett beräkningstekniskt antagande
om en skattesänkning. Detta medför att inkomskvo-
ten faller.

5.3.2 Statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor och nettoutlåning

Utgifterna uttryckt som andel av BNP nådde sin
kulmen år 1993. Detta berodde delvis på stora kost-
nader för bankstödet. Efter detta år sjönk utgifterna
kraftigt. Särskilt kraftig var minskningen mellan åren
1995 och 1996 när besparingarna i konsoliderings-
programmet började påverka utgifterna. Utan juste-
ring för ändrade redovisningsprinciper ökar däremot
utgifterna mellan åren 1995 och 1996. Diagram 5.1
och 5.2.

Jämfört med den prognos som gjordes i 1996 års

DIAGRAM 5.1

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor och nettoutlåning 1996 - 2000
Procent av BNP

DIAGRAM 5.2

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor och nettoutlåning 1991 - 2000
korrigerat för redovisningstekniska förändringar
Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Källa: Finansdepartementet

97

Prop. 1996/97:150

budgetpropositionen ligger utgifterna nu på en något
högre nivå. Orsaken är främst det fempunktspro-
gram som presenteras i denna proposition.

Under innevarande år ökar utgifterna exklusive
statsskuldsräntor med ca 4 miljarder kronor jämfört
med budgeterat belopp. Ökningen är ett nettoresultat
av både upp- och nedrevideringar av enskilda anslag.
Redan i slutet av budgetåret 1995/96 syntes klara
tendenser till att utgifterna inom sjuk- och föräldra-
försäkringen skulle komma att bli lägre än vad som
budgeterats på grund av lägre sjuktal och lägre nati-
vitet. Även lägre marknadsräntor bidrar till att mins-
ka utgifterna. Framförallt påverkas räntebidragen.
Högre utgifter uppkommer främst för arbetslöshet-
sersättningen. Dessutom har satsningarna i enlighet
med fempunktsprogrammet lagts in i beräkningen.
Dessa presenteras i avsnitt 4.

För åren 1998 och framåt beräknas utgifterna
sjunka som andel av BNP. Orsaken till de sjunkande
utgifterna är främst en gynnsam ekonomisk utveck-
ling med minskande arbetslöshet men också mins-
kande utgifter för statsskuldsräntor. Även de kvarva-
rande besparingarna i konsolideringsprogrammet
spelar en viktig roll för utgiftsminskningen. Jämfört
med prognosen i budgetpropositionen ligger utgifter-
na på en något högre nivå. För en mer detaljerad bild
av utgifternas utveckling hänvisas till avsnitt 5.6.

5.3.3 Statsskuldsräntor

Statsskuldsräntorna var som störst år 1995 då de
uppgick till 105 miljarder kronor. De beräknas mins-
ka med 15 miljarder kronor till år 2000 (se diagram
5.3). Minskningen av ränteutgifterna beror till största
delen på fallande inhemska och utländska marknads-
räntor. Som tabell 5.2 visar beräknas statsskuldsrän-
toma bli 102,4 miljarder kronor under innevarande
år, vilket är ca 2 miljarder kronor lägre än vad som
prognostiserades i budgetpropositionen.

TABELL 5.2 UTGIFTSMÄSSIGA
STATSSKULDSRÄNTOR 1996 - 2000
Miljarder kronor

1996'

1997

1998

1999

2000

Räntor på lån i

94,4

82.8

78,8

74,4

72,4

svenska kronor

Räntor på lån i ut-

23,3

22,3

19,2

18.7

17.8

ländsk valuta

Räntor på in- och
utlåning

-16,6

-5,1

-3.7

-2.5

-2,0

Över-/underkurser
vid emission

-1.5

■0.9

0.8

0.6

0,1

Summa räntor

99,6

99,0

95,2

91,2

88.3

Valutavinster/-
förluster

-6.1

1,2

-1.2

-4.2

-5,1

Kursvinster/-
förluster

5.6

2.2

5.9

4.2

6.2

Övrigt

0.4

0

0

0

0

Summa ränteutgifter

99,5

102,4

99,9

91,2

89,4

'Preliminärt utfall enligt Riksrevisionsverket.

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.
Källa: Finansdepartementet

Statsskuldsräntorna kan variera starkt mellan åren.
En del av dessa variationer kan förklaras av Riks-
gäldskontorets upplåningsteknik. Som exempel kan
nämnas nollkupongobligationer vars ränta inte utbe-
talas löpande utan vid förfallotidpunkten. Denna
upplåningsteknik kan med utgiftsmässig redovisning
leda till stora över- eller underskattningar av ränteut-
gifterna. För att neutralisera sådana effekter har även
kostnadsmässiga räntor beräknats där utgifterna har
periodiserats över lånens löptid. Tabell 5.3 visar att
ränteutgifterna för statsskulden år 1999 och framåt
är högre med kostnadsmässig redovisning än med
utgiftsmässig. Detta beror framförallt på noll-
kupongräntor för lån med förfall efter prognosperio-
den.

98

DIAGRAM 5.3

Statsskuldsräntor 1980 - 2000

Prop. 1996/97:150

TABELL 5. 3 PERIODISERADE RÄNTEUTGIFTER
1996 - 2000 .

Miljarder kronor

1996

1997

1998

1999

2000

Summa räntor enligt
tabell 5.2

99.6

99,0

95,2

91,2

88.3

Kurseffekter vid
emission

-1.0

-1.0

-2,7

-0,9

0.0

Reala nollkupongrän-
tor

2,2

2.3

3.9

4,2

4.1

Andra nollkupon-
gräntor

1.5

-1,1

0.5

-0,2

0,0

Summa justering

2.7

0.2

1.6

3,2

4,1

Summa periodisera-
de ränteutgifter

102,3

99,2

96,8

94,4

92,4

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.
Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet

5.3.4 Statens lånebehov och statsskuld

Lånebehov

Från en högsta nivå på 240 miljarder kronor år 1993
minskade lånebehovet till ca 20 miljarder kronor år
1996 (se tabell 5.4). Det höga lånebehovet under
1990-talets första hälft återspeglade konjunkturned-
gången i svensk ekonomi och bankkrisen med påföl-
jande höga utgifter för staten i form av bankstöd.

Lånebehovet minskade med cirka 50 miljarder
kronor per år mellan 1993 och 1995 till följd av
budgetförstärkande åtgärder och en förbättrad kon-
junktur. Samtidigt bortföll statens utgifter för bank-
stöd. Den största minskningen av lånebehovet skedde
dock mellan 1995 och 1996 då det föll med nära 120
miljarder kronor till 21 miljarder kronor.

Detta beror på tillfälligt höga återbetalningar av
lån från affärsverk och bolag, placering av Kärnav-
fallsfondens tillgodohavanden i Riksgäldskontoret
samt utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar
till följd av konsolideringsprogrammet.

Under innevarande år beräknas lånebehovet upp-
gå till 25,7 miljarder kronor vilket är en nedrevide-
ring jämfört med prognosen i 1996 års budgetpropo-
sition. Det lägre lånebehovet beror på ökade
inkomster, främst från försäljningar av statliga bolag,
lägre ränteutgifter för statsbudgeten på grund av läg-
re ränteantaganden samt ökade amorteringar av lån i
Riksgäldskontoret.

År 1998 beräknas lånebehovet uppgå till 9 miljar-
der kronor. Detta är en försämring jämfört med bud-
getpropositionen, vilket bland annat beror på att
amorteringar på lån i Riksgäldskontoret tidigarelagts
jämfört med vad som antogs i budgetpropositionen.
Merparten av amorteringarna sker redan under 1996
och 1997.

För åren 1999 och 2000 påverkas lånebehovet av
såväl utgifterna för fempunktsprogrammet som den
inlagda skattesänkningen. Sammantaget innebär det-
ta att statsbudgeten uppvisar ett överskott först år
2000, se diagram 5.4. Det finansiella sparandet i den
totala offentliga sektorn uppvisar emellertid över-
skott redan från år 1999 i enlighet med de budgetpo-
litiska målen.

Rensning för engångseffekter

Lånebehovet påverkas förutom av konjunkturut-
vecklingen och politiska beslut även av engångshän-
delser och tekniska omläggningar. För att få en tydli-
gare bild av lånebehovets utveckling har vissa av
dessa effekter rensats bort. Bankstödet i början av
1990-talet, stora inbetalningar från vissa affärsverk
och statliga bolag till Riksgäldskontoret under 1996
och 1997 på grund av ändrade amorteringsplaner är
exempel på sådana engångseffekter. Diagram 5.5
visar det faktiska lånebehovet samt lånebehovet ren-
sat för vissa engångseffekter under perioden från år
1993 till budgetåret 1998. Därvid har lånebehovet
rensats för bankstöd, försäljningar, amorteringar,
ändrad redovisningsperiod för moms samt pensions-
skatt på grund av bolagisering av före detta affärs-
verk.

DIAGRAM 5.4

Statens lånebehov och statsskuld

DIAGRAM 5.5

99

Prop. 1996/97:150

TABELL 5. 4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULDEN
I miljarder kronor och som andel av BNP

1993 1994

1995 1996

1997

1998 1999

2000

Inkomster

377,7

376.9

465,6

600,5

652,2

665,1

661,6

673.6

Utgifter inkl, statsskuldsräntor

565,5

554,0

618,1

658,0

687,3

676,7

674,0

669,6

Nettoutlåning

53.9

7.8

-13,9

-36,5

-9.4

-2,6

-3,4

-2,1

Lånebehov

241,7

184,9

138,6

21,0

25,7

9.0

9,0

-6,1

Procent av BNP

16,7

12.1

8,4

1.3

1.5

0,5

0,5

-0.3

Statsskuld

1 132

1 287

1 386

1 411

1 448

1 450

1 463

1 462

Procent av BNP

78,3

84,0

84,3

84,1

82,6

78,8

75.7

72,2

Källa: Finansdepartementet

Även andra justeringar är tänkbara, till exempel för
variationer i underuttag av inkomstskatt.

Det justerade lånebehovet utvecklas betydligt
jämnare än det faktiska och faller inte lika snabbt
mellan åren 1993 och 1996.

Statsskulden

Statsskulden växte snabbt under 1990-talets början
till följd av de stora underskotten i statens finanser.
Som andel av BNP nådde statsskulden sin högsta ni-
vå år 1995 på 84,3 procent, och sjönk år 1996 till

84,1 procent av BNP. Regeringens mål om en stabili-
serad skuldkvot år 1996 var därmed uppnått redan
år 1995. Minskningen av statskulden berodde på
förbättringar av statsbudgetens saldo och en appreci-
ering av kronan.

Ca 30 procent av statsskulden är upplånad i ut-
ländsk valuta och värderas till aktuella växelkurser.
En starkare krona ger därför en lägre statsskuld.
Statsskulden beräknas successivt minska till drygt 70
procent av BNP år 2000.

5.4 Uppföljning av 1997

Som ett led i den nya stramare budgetprocessen, görs
sedan förra året regelbundna uppföljningar av både
utgifts- och inkomstutvecklingen. Under budgetåret
1995/96 inleddes en försöksverksamhet med en må-
nadsvis uppföljning av utgifterna. Från början ingick
endast de största anslagen (ca 100 st) i uppföljning-
en. Dessa jämfördes månadsvis och ackumulerat
med en s.k. utgiftsprofil, dvs. tilldelade medel förde-
lade på månader. Verksamheten har nu utvidgats till
att omfatta samtliga anslag och dessutom inkomster
på en aggregerad nivå.

Den skärpta uppföljningen innebär också att
fackdepartementen har fått en viktigare roll bland
annat genom att varje kvartal lämna en prognos för
det pågående budgetåret. Den första prognosen för
1997 lämnades till Finansdepartementet den 12

mars. Inom många utgiftsområden förväntas nu
högre utgifter än vad som tilldelats i statsbudgeten.
Uppgifter som inhämtats från myndigheterna tyder
på att förbrukningen av ingående reservationer och
anslagssparande under 1997 kan bli högre än de 6
miljarder kronor som prognostiserades i budgetpro-
positionen i september 1996. Det måste emellertid
betraktas som osäkert om en sådan ökning verkligen
kommer att inträffa. Historiskt sett har behovet att
utnyttja ingående reservationer oftast överskattats i
början av ett budgetår. Utfallet för januari och feb-
ruari tyder inte heller på någon ökning av utgifterna.
Den nuvarande prognosen har därför inte fullt ut
räknat in detta potentiella utgiftstryck. Det måste
dock påpekas att det finns stora ingående reservatio-
ner och anslagsbehållningar - ca 40 miljarder kronor.
Därmed finns en risk att utgifterna kan behöva revi-
deras upp för år 1997 vid senare uppföljningstillfäl-
len.

Utgifterna för budgetåret 1997 ökar även till följd
av de satsningar som görs inom arbetsmarknadsom-
rådet och utbildningsområdet samt de ökade bidra-
gen till kommunerna. Dessa satsningar, som presen-
teras närmare i avsnitt 4, uppgår till 5,5 miljarder
kronor 1997. Till viss del är dessa satsningar finansi-
erade genom engångsvisa besparingar samt en höj-
ning av tobakskatten. I tabell 5.5 anges vilka indrag-
ningar som görs för 1997.

Det finns anslag där överskridanden redan nu kan
konstateras med stor säkerhet, förutsatt att inga åt-
gärder vidtas. Anslaget för assistansersättning beräk-
nas överskrida budgeterat belopp med ca 600 miljo-
ner kronor. Orsaken till de ökade kostnaderna är att
personkretsen av ersättningsberättigade nu beräknas
bli större än vad som tidigare antagits. Överskridan-
det finansieras genom besparingar inom utgiftsom-
råde 9. Även kostnaderna för arbetslöshetsersättning
kommer att överskrida budgeterat belopp. Antagan-
det om öppen arbetslöshet år 1997 har sedan bud-
getpropositionen reviderats upp från 6,9 till 7,9 pro-
cent. Det medför ökade kostnader med ca 5,5
miljarder kronor.

100

Prop. 1996/97:150

I övrigt visar prognosen på ett antal mindre över-
skridanden. Dessa finansieras i huvudsak genom om-
fördelningar inom respektive utgiftsområde.

TABELL 5.5 SAMMANSTÄLLNING AV
ÅTGÄRDER ÅR 1997 FÖR ATT FINANSIERA
ÖKADE UTGIFTER INOM RAMEN FÖR
FEMPUNKTSPROGRAMMET

Miljoner kronor

U0 2: Indragning av medel

14

U0 3: Indragning av medel från Riksskatteverket

20

U0 3: Indragning av medel från Skatteförvaltningen

11

U0 4: Indragning av medel från Exekutionsväsendet

24

U0 4: Indragning av medel för outnyttjad
hyreskompensation m.m.

64

U0 5: Indragning av medel för fredsbevarande styrkor

15

U0 6: Inleverens reservmaterial/drivmedel

200

U0 6: Räntesättning räntekonto

50

U0 6: Minskning ingående saldo på räntekonton

600

U0 7: Indragning av bistånd

500

U0 5 och 8: Indragning av medel för särskilda åtgärder i
flyktingmottagandet

6.5

U0 8: Indragning av medel för åtgärder för invandrare

3,5

U0 9: Indragning av medel för Stimulansbidrag till särskil-
da boendeformer

40

U0 9: Indragning av medel för vissa statsbidrag inom äldre-
och handikappområdet

17

U0 9: Indragning av medel för bidrag till husläkarsystem

5,5

U0 14: Indragning av medel från Arbetsmarknads-
departementet

300

U0 16: Indragning av medel för Europeisk utbildning

46

U0 17: Indragning av medel för utveckling av ideell
verksamhet

6

U0 18: Indragning av medel

20

U0 19: Indragning av medel för lokaliseringsbidrag Ludvika

10

UO 19: Indragning av medel för regionalpolitik

200

U0 20: Indragning av medel för bidrag till miljöarbete

5

U0 20: Indragning av medel för visst internationellt miljö-
samarbete

5

U0 22: Indragning av medel för Post- och telestyrelsen

47

U0 22: Indragning av medel för Sysselsättningsskapande
åtgärder

50

U0 23: Inleverans av medel

13

U0 24: Indragning av medel

24,5

U0 24: Indragning av medel för Marknadsdomstolen

2

U0 27: Indragning av medel för avgift till EG-budgeten

472

Summa utgiftsneddragningar

2 771

Inleverans Statens Fastighetsverk (U0 2)

1060

Höjd tobaksskatt

660

Totala åtgärder 1997

4491

5.5 Utgiftstaket för den offentliga
sektorn

För att stärka kontrollen över de offentliga finanser-
na presenterade regeringen i proposition
1995/96:150 ett förslag till utgiftstak. Våren 1996
fattades beslut om statliga utgiftstak för åren 1997 -
1999. Samtidigt godkändes beräkningen av ett ut-
giftstak för den offentliga sektorn för samma period.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn omfattar
utgiftstaket för staten och den beräknade utgiftsni-
vån för kommunerna. Vid beräkningen av taket eli-
mineras interna transaktioner mellan staten och
kommunsektorn.

5.5.1 Utgiftstaket för staten

De totala statliga utgifterna indelas i 27 utgiftsområ-
den. I utgiftstaket för staten ingår 26 av de 27 ut-
giftsområdena. Statsskuldsräntor exkluderas på
grund av att regeringen endast i begränsad utsträck-
ning kan påverka ränteutgifterna. Utöver de 26 ut-
giftsområdena ingår minskning av anslagsbehåll-
ningar, vilket innebär att tidigare anslagna medel
som ej förbrukats tas i anspråk. Till detta skall läg-
gas de socialförsäkringar som inte ingår i statsbudge-
ten samt en budgeteringsmarginal.

Myndigheternas förbrukning av anslagsbehåll-
ningar är en osäker faktor i utgiftsberäkningen. Mot
bakgrund av tidigare utfall bedöms förbrukningen
uppgå till 4 miljarder kronor år 1998, 3 miljarder
kronor år 1999 och 3 miljarder kronor år 2000.

Socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten
omfattar den allmänna tilläggspensionen (ATP), del-
pensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Inom ATP
förutses utgifterna öka i takt med att intjänade ATP-
poäng per pensionär stiger.

101

Prop. 1996/97:150

Osäkerheten i utgiftsberäkningar som sträcker sig
över flera år gör det motiverat att lägga in en budge-
teringsmarginal. Därigenom minskar behovet av att
ändra utgiftstaket vid smärre avvikelser i t.ex. den
makroekonomiska utvecklingen eller till följd av rent
tekniska omläggningar av utgiftsredovisningen. En
lämplig storlek på budgeteringsmarginalen i slutet av
utgiftsperioden bedöms vara 2,5 procent av utgifter-
na, vilket motsvarar ca 20 miljarder kronor. Detta
belopp ingår inte i beräkningen av statsbudgetens
saldo och budgeteringsmarginalen utgör därmed inte
heller någon reserv för ofinansierade utgiftsökningar.
Varje sådan utgiftsökning försämrar statsfinanserna
även om den ryms inom det fastställda utgiftstaket.

Utgiftstaken för åren 1997 - 1999, som fastställ-
des våren 1996, ligger fast. I denna proposition läggs
förslag till utgiftstak för år 2000. I beräkningen av
utgiftstaket har ingen hänsyn tagits till införandet av
det nya ålderspensionssystemet som bland annat in-
nebär att avgifter införs på pensionsgrundande trans-
fereringar. Detta system kommer att öka utgifterna
under taket som därför kan behöva justeras. Det in-
nebär emellertid inte någon ökad nettobelastning på
de offentliga finanserna.

Beräkningarna av utgifterna inom taket samman-
fattas i tabell 5.6. Utgiftstaket avrundas uppåt till
närmaste hela miljard kronor. En preliminär fördel-
ning på utgiftsområden återfinns i avsnitt 5.6

TABELL 5.6 UTGIFTSTAK FÖR STATEN 1998-2000
Miljarder kronor

1998

1999

2000

Summa utgiftsområden exkl.
statsskuldsräntor

572,8

579,8

577,2

Minskning av anslagsbehåll-
ningar

4.0

3.0

3.0

Socialförsäkringar vid sidan
av statsbudgeten

133,0

138,2

143,2

Budgeteringsmarginal

10,0

13,5

20,0

Summa

719,9

734,5

743,4

Utgiftstak för staten

720

735

744

Procent av BNP

39,1

38,0

36,7

Anm: Utgiftstaket är avrundat uppåt till närmaste hela miljard.

5.5.2 Den offentliga sektorns utgiftstak

na proposition. De kommunala utgifterna ingår i ut-
giftstaket för den offentliga sektorn, men fastställs
inte direkt av riksdagen. Genom bland annat statsbi-
dragen åstadkoms emellertid en indirekt påverkan på
utgiftsnivån. De beräknade kommunala utgifterna,
som redovisas i tabell 5.7 tar hänsyn till de förslag
som påverkar kommunerna. En mer utförlig redo-
visning av kommunernas finanser ges i avsnitt 8.

TABELL 5.7 UTGIFTSTAK FÖR OFFENTLIG
SEKTOR 1998-2000

Miljarder kronor

1998

1999

Staten inkl, socialförsäk-
ringssektorn

720

735

744

Kommunerna

442

455

468

Interna transaktioner

-130

-133

-131

Summa

1 032

1 057

1 081

Procent av BNP

56,1

54,7

53,4

5.6 Utgiftstak för staten med
fördelning på utgiftsområden

5.6.1 Preliminär fördelning på
utgiftsområden åren 1998 - 2000

I 1996 års budgetproposition presenterade regering-
en en preliminär fördelning av utgifterna på utgifts-
områden för budgetåren 1998 och 1999. Riksdagen
godkände denna fördelning som riktlinje för rege-
ringens budgetarbete (FiUl, rskr.l996/97:53).

I det följande presenteras en reviderad fördelning
av utgifterna för budgetåren 1998 och 1999 samt en
preliminär fördelning av utgifterna år 2000. Utöver
de satsningar som regeringen föreslår i denna propo-
sition har utgiftsområdesramarna justerats med hän-
syn till nya antaganden om den ekonomiska utveck-
lingen. Dessutom har de justerats med hänsyn till
demografisk utveckling samt tillkommande bespa-
ringar för att finansiera utgiftsökningar. Slutlig pris-
och löneomräkning av förvaltningskostnadsanslagen
för år 1998 har beräknats med utgångspunkt i den
allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensut-
satta sektorn. För åren 1999 och 2000 har en
schablonmässig uppräkning gjorts av dessa anslag.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består som
tidigare nämnts av summan av det fastställda statliga
utgiftstaket och den beräknade kommunala utgifts-
nivån med avdrag för interna transaktioner mellan
staten och kommunerna. De interna transaktionerna
består huvudsakligen av olika former av statsbidrag.

Utvecklingen inom den kommunala sektorn på-
verkas i hög grad av de åtgärder som aviseras i den-

102

Prop. 1996/97:150

TABELL 5.8 PRELIMINÄR FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDEN

Miljoner kronor

DIFFERENS MOT

BUDGETPROPOSITIONEN

1998

1999

2000

1998

1999

UO 1:

Rikets styrelse

3 988

3 953

3 908

-2

20

UO 2:

Samhällsekonomi och finansförvaltning

2810

2 837

2 657

-24

-46

U0 3:

Skatteförvaltning och uppbörd

5 698

5 867

5 965

-79

-108

UO 4:

Rättsväsendet

21 099

21 721

22 324

-16

-96

UO 5:

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 807

2 872

2 943

33

23

U0 6:

Totalförsvar

41 129

43 662

45 313

-237

-614

UO 7:

Internationellt bistånd

11 499

12 118

13 128

-128

704

U0 8:

Invandrare och flyktingar

3 760

3 773

3 660

85

61

UO 9:

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

21 437

22 927

24 018

-1 590

-1 548

UO lOi

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

35 394

36 778

37 943

-1 184

-1 539

UO 11:

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

62 317

62 858

63 590

-1 988

■2 149

UO 12:

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

33 297

33 732

34 133

-3 241

-3 439

UO 13:

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

40 631

31 670

25 333

6 165

1 937

UO 14:

Arbetsmarknad och arbetsliv

49 209

50 166

48 820

2 365

3 576

UO 15:

Studiestöd

20 817

22 258

23 486

1 582

2 277

UO 16:

Utbildning och universitetsforskning

26 715

28 059

29 389

904

1 624

UO 17:

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 324

7 477

7 632

50

49

UO 18:

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

22 799

20 413

17 449

-3 830

-2 758

UO 19:

Regional utjämning och utveckling

3 602

3 553

3 373

44

92

UO 20:

Allmän miljö- och naturvård

1 150

1 113

1 124

-24

-26

UO 21:

Energi

1 569

1 812

1 490

1 140

1 412

UO 22:

Kommunikationer

23 957

26 459

27 137

-554

987

UO23:

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 938

14014

14 084

628

636

UO24:

Näringsliv

2 572

2 555

2 602

-22

-24

UO 25:

Allmänna bidrag till kommuner

93 255

95 988

93 848

9 593

12 226

UO 26:

Statsskuldsräntor m.m.

99 910

91 210

89 410

-3 053

-10 184

UO27:

Avgiften till Europeiska gemenskapen

20 006

21 169

21 864

-1 529

-1 346

Summa utgiftsområden

672 689

671 014

666 623

5 088

1 747

Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor

572 779

579 804

577 213

8 141

11 931

Minskning av anslagsbehållningar

4 000

3 000

3 000

0

1 000

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

133 047

138 150

143 162

-3 665

-3 932

Budgeteringsmarginal

10 036

13 498

20 000

-4 477

-8 998

Utgiftstak för staten

719 862

734 452

743 375

0

0

Inför 1997 års budgetproposition kan vissa juste-
ringar av teknisk karaktär komma att göras. Beräk-
ningen av s.k. pris- och lönekänsliga anslag kan
komma att justeras med hänsyn till nya antaganden
om den ekonomiska utvecklingen. Förvaltningskost-
nadsanslagen kommer att justeras till följd av att
systemet med lönekostnadspålägg från och med den
1 januari 1998 ersätts med försäkringstekniskt be-
räknade premier. Därutöver kan bedömningar och
analyser av resultaten av föregående års verksamhet,
som bland annat baseras på myndigheternas årsre-

dovisningar, motivera vissa omprioriteringar mellan
utgiftsområdena.

I tabell 5.8 ovan presenteras dels den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden m.m,
dels differenser i förhållande till de preliminära ra-
marna för budgetåren 1998 och 1999 som redovisa-
des i 1996 års budgetproposition. För flera utgifts-
områden har utgifterna för åren 1998 och 1999
nedjusterats. Utgifterna på utgiftsområde 10 minskar
bland annat på grund av ett lägre sjuktal än tidigare
beräknat. Ett lägre basbelopp än vad som beräkna-
des i budgetpropositionen förklarar kraftiga nedjus-

103

Prop. 1996/97:150

teringar av utgifterna inom utgiftsområde 11 och för
socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten. Yt-
terligare en kraftig minskning jämfört med budget-
propositionen ligger på utgiftsområde 12, vilket hu-
vudsakligen beror på att prognosen för antal födda
barn skrivs ned. Lägre räntor förklarar den lägre ni-
vån på utgiftsområde 18. En ny beräkning av avgif-
ten till Europeiska gemenskapen till följd av nya
ekonomiska antaganden och bedömningen av Euro-
peiska gemenskapens utveckling leder till en nedjus-
tering av nivå för utgiftsområde 27. De högre utgif-
terna på utgiftsområde 13 beror till stor del på att
arbetslösheten nu bedöms bli högre. Utgiftsökning-
arna i övrigt är främst en följd av förslagen i fem-
punktsprogrammet. Slutlig pris- och löneomräkning
av förvaltningskostnadsanslagen har medfört en viss
nedjustering av flertalet utgiftsområden. De mest vä-
sentliga förändringarna per utgiftsområde beskrivs
närmare i avsnitt 5.6.2. Därutöver redovisas en
sammanställning över tillkommande åtgärder för att
finansiera utgiftsökningar i tabell 5.9.

5.6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m.

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, re-
geringen och riksdagen. Dessutom ingår bland annat
mediefrågor, partistöd, allmänna val samt vissa cent-
rala myndigheter. För år 1997 uppgår de totala ut-
gifterna enligt statsbudget till 3,8 miljarder kronor,
varav ca 1,9 miljarder kronor för regeringskansliet,
ca 0,8 miljarder kronor för riksdagen samt ca 0,5
miljarder kronor för presstödet.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen utgått från att den höjning av partistö-
det med 30 miljoner kronor som gjorts för år 1997
ligger kvar under perioden. Bakgrunden är bland
annat att partiernas verksamhetsområde utökats
med ytterligare en nivå efter medlemskapet i EU. Ut-
över tidigare beslutade besparingar görs vidare en
neddragning av presstödet med 10 miljoner kronor
från och med 1998.

Riksdagens planerade utgiftsökningar har beak-
tats i de ramar som regeringen beräknat för utgifts-
området.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 3 988 miljoner kronor, för år 1999 till 3 953
miljoner kronor och för år 2000 till 3 908 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar dels ett flertal myndigheter;
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska cent-

ralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektionen,
Riksgäldskontoret m.fl. dels kostnader för statsskul-
dens upplåning och låneförvaltning, samt inbetalning
till Europeiska Investeringsbanken. De totala utgif-
terna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget
för år 1997 till 3,8 miljarder kronor varav centrala
myndigheters anslag uppgår till 1,1 miljarder kronor,
kostnaderna för statsskuldens upplåning och låne-
förvaltning till 1,5 miljarder kronor samt inbetal-
ning till Europeiska Investeringsbanken till 0,9 mil-
jarder kronor.

Utgifterna inom utgiftsområdet sjunker mellan
åren 1997 och 1998 med ca 1 miljard kronor, främst
beroende på att Sveriges inbetalningar till Europeiska
Investeringsbanken minskar kraftigt.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen utgått från att ytterligare besparingar
görs inom utgiftsområdet utöver tidigare beslutade
neddragningar. De tillkommande besparingarna
uppgår till 18 miljoner kronor och möjliggörs bland
annat genom effektiviseringar av myndigheter. Be-
sparingarna kommer att preciseras i budgetproposi-
tionen.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till
2 810 miljoner kronor, för år 1999 till 2 837 miljo-
ner kronor och för år 2000 till 2 657 miljoner kro-
nor.

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skatte-
myndigheterna och Tullverket. De totala utgifterna
för området uppgår enligt statsbudget för år 1997 till
5,7 miljarder kronor varav ca 4,7 miljarder kronor
för skatteförvaltningen.

Regeringen har tidigare beslutat om en särskild
satsning på utbyggd skattekontroll. Denna innebär
ett resurstillskott på 200 miljoner kronor per år. Re-
geringen kommer att ägna särskild uppmärksamhet
åt skattekontrollen och anser det viktigt att skatte-
förvaltningen även fortsättningsvis disponerar resur-
serna så att skattekontrollen intensifieras.

Mot bakgrund av bland annat EU-medlemskapet
görs en utvärdering av Tullverket avseende den tidi-
gare beslutade neddragningens och den påföljande
omorganisationens effekter på kontrollverksamheten
och tullverksamheten i övrigt. Utvärderingen har på-
börjats och skall enligt direktiven vara avslutad se-
nast den 1 oktober 1997.

Regeringen har vid sina beräkningar av den eko-
nomiska ramen utgått från att besparingar på
25 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet från
och med 1998, utöver tidigare beslutade neddrag-
ningar.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 5 698 miljoner kronor, för år 1999 till 5 867

104

Prop. 1996/97:150

miljoner kronor samt för år 2000 till 5 965 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, exe-
kutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsof-
fermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentek-
niknämnden. De totala utgifterna för området
uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 20,8 mil-
jarder kronor varav polisväsendets utgifter motsva-
rar ca 10,4 miljarder kronor.

I syfte att nå det övergripande kriminalpolitiska
målet att öka tryggheten och minska brottsligheten
tillförs utgiftsområdet ytterligare 200 miljoner kro-
nor för bland annat satsningar inom polisen. Samti-
digt görs en neddragning av ramen för utgiftsområ-
det med 64 miljoner kronor motsvarande
överkompensation för hyreskostnader inom krimi-
nalvården.

En utgångspunkt för beräkningen är att det pågå-
ende arbetet med effektivisering och modernisering
av rättsväsendet fortsätter med oförminskad kraft.
En del i detta arbete är uppbyggnaden av
Ekobrottsmyndigheten som beräknas inleda sin
verksamhet under år 1997. Polisens verksamhet
kommer vidare att beröras av Sveriges medlemsskap
i Schengensamarbetet. Regeringen redovisar under
utgiftsområde 22 en generell princip för hur utgifter
till följd av detta samarbete ska finansieras.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 21 099 miljoner kronor, för år 1999 till 21 721
miljoner kronor och för år 2000 till 22 324 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltnings-
kostnader för utrikesförvaltningen, dvs Utrikesdepar-
tementet och de 99 utlandsmyndigheterna, bidrag till
vissa internationella organisationer, nedrustnings-
och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt
information om Sverige i utlandet. De totala utgif-
terna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget
för år 1997 till ca 2,7 miljarder kronor, varav ansla-
get till utrikesförvaltningen uppgår till ca 1,7 miljar-
der kronor.

Riksdagens beslut år 1995 om besparingar under
perioden fram till år 1998 innebar minskade bidrag
till nordiskt samarbete. Besparingsmålet för Nordis-
ka ministerrådet har inte uppnåtts. Den icke upp-
nådda besparingen finansieras genom en engångsin-
dragning av anslagssparandet. Sverige kommer dock

att fortsätta arbeta för att minska utgifterna för
Nordiska ministerrådet.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen utgått från att besparingar på 19 mil-
joner kronor görs inom utgiftsområdet från och med
år 1998 utöver tidigare beslutade neddragningar. De
tillkommande besparingarna möjliggörs bland annat
genom ökade effektivitetskrav på Svenska institutet
samt en sänkning av anslaget för fredsfrämjande
verksamhet.

Omorganisationen av den administrativa verk-
samheten inom utrikesförvaltningen kommer under
år 1997 att leda till en rationalisering som skall an-
vändas till att förstärka den operativa verksamheten.
Bland annat kommer satsningar att göras på export-
främjande åtgärder.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 2 807 miljoner kronor, för år 1999 till 2 872
miljoner kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det mi-
litära och delar av det civila försvaret, Kustbevak-
ningen, nämnder samt stödverksamhet till det militä-
ra och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår
även den internationella fredsfrämjande verksamhet
som genomförs med svensk militär trupp utomlands.
För år 1997 beräknas de totala utgifterna för områ-
det uppgå till 42 miljarder kronor varav utgifter för
det militära försvaret uppgår till 39 miljarder kronor,
det civila försvaret till 2 miljarder kronor och övrig
verksamhet till 1 miljard kronor.

Riksdagen fattade i december 1996 beslut om to-
talförsvarets utveckling för femårsperioden 1997-
2001, i enlighet med regeringens proposition Total-
försvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). I sitt
beslut tog riksdagen, förutom ett förnyat säkerhets-
politiskt ställningstagande, bland annat ställning till
den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det
militära försvarets krigsorganisation, det militära
försvarets organisation i fred samt inriktningen av
det civila försvarets verksamhet i krig och i fred.

Regeringen har vid beräkningen av utgiftsramarna
för åren 1998-2000 utgått från att vissa förändringar
görs inom utgiftsområdet, bland annat avseende fi-
nansieringsformer och budgeteringsprinciper för de-
lar av det civila försvaret. Förändringarna förutsätts
inte påverka försvarsförmågan. Innevarande budget-
år kommer engångsvisa inleveranser av likvida medel
på 800 miljoner kronor att genomföras. Av dessa
avser 200 miljoner kronor kassabehållning för re-
servmateriel och drivmedel och 600 miljoner kronor
en minskning av det ingående saldot på Försvars-
maktens räntekonto i Riksgälden. Regeringen gör
bedömningen att medlen kan inlevereras utan att

105

Prop. 1996/97:150

verksamheten behöver förändras i någon större ut-
sträckning. Räntesättningen och utbetalningsrutiner
för medel till materielinköp kommer också att ses
över, vilket beräknas resultera i inkomstförstärk-
ningar motsvarande 100 miljoner kronor. Regering-
en har vidare räknat med tillkommande besparingar
om 150 miljoner kronor 1998 och sammanlagt 200
miljoner kronor från och med 1999 mot bakgrund
av att ökade effektivitetskrav ställs på Försvarsde-
partementets myndigheter och att neddragningar
görs på den fredsfrämjande verksamheten. För det
senare gör regeringen den bedömningen att situatio-
nen i det forna Jugoslavien har stabiliserats, varför
det för närvarande är möjligt att göra en neddrag-
ning med 100 miljoner kronor. Framtida föränd-
ringar är svårbedömda och förhållandena kan
snabbt ändras. Vidare utgår regeringen från att inga
ytterligare krav på svensk medverkan ställs.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 41 129 miljoner kronor, för år 1999 till 43 662
miljoner kronor och för år 2000 till 45 313 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med
u-länder samt samarbete med länder i Central- och
Östeuropa. För år 1997 uppgår de totala utgifterna
enligt statsbudget till ca 11,0 miljarder kronor varav
ca 10,2 miljarder kronor för utvecklingssamarbete
med u-länder och ca 0,8 miljarder kronor för samar-
betet med Central- och Östeuropa. Den totala bi-
ståndsramen (inkl, avräkningar från andra utgifts-
områden) för samarbetet med u-länder beräknas till
ca 11,9 miljarder kronor.

Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enpro-
centmålet för biståndsramen när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen
har i sin beräkning av ramen för utgiftsområdet ut-
gått från att biståndsramen även för 1998 och 1999
skall uppgå till 0,7 procent av BNI, för att år 2000
ökas till att motsvara 0,72 procent av BNI.

Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader,
medel för EU:s gemensamma bistånd samt vissa ad-
ministrationskostnader. Beträffande asylkostnader
skall avräkningens storlek för 1999 och 2000 beräk-
nas på vid budgeteringstillfället tillgängligt prognos-
underlag.

Samarbetet med Central- och Östeuropa utgör en
viktig del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Samarbetet omfattar främst Estland, Lettland, Litau-
en, Polen och nordvästra Ryssland. Insatser kan även
göras i övriga Central- och Östeuropa. Riksdagen
har beslutat om ett samarbetsprogram omfattande
budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Regeringen
kommer under 1998 att lämna förslag på omfatt-
ningen och inriktningen av samarbetet efter år 1998.

Regeringen bedömer att samarbetet med Central-
och Östeuropa kommer att fortsätta och har beräk-
nat medel motsvarande en nominellt oförändrad ni-
vå även efter 1998. Regeringen har därför prelimi-
närt beräknat 810 miljoner kronor vardera för åren
1999 och 2000. Innan medel anvisas för samarbetet
med Central- och Östeuropa skall dock en oberoen-
de utvärdering av verksamheten genomföras.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 11 499 miljoner kronor, för år 1999 till 12 118
miljoner kronor och för år 2000 till 13 128 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet omfattar den statliga migrations- och
integrationspolitiken. De totala utgifterna för ut-
giftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997
till knappt 3,5 miljarder kronor, varav migrations-
politiken uppgår till 2 miljarder kronor och integra-
tionspolitiken till 1,5 miljarder kronor. Utgifterna
påverkas i stor utsträckning av hur många asylsö-
kande och anhöriga till dessa som söker sig till Sveri-
ge, hur lång utredningstiden är och hur många upp-
hållstillstånd som beviljas.

Antalet asylsökande i Sverige har minskat sedan
förhållandena stabiliserats i det forna Jugoslavien.
Detta minskar utgifterna inom utgiftsområdet. Pla-
neringen och beredskapen inom utgiftsområdet
grundas för närvarande på ett antagande om drygt
13 000 asylsökande per år.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen utgått från att besparingar på 41 mil-
joner kronor görs inom utgiftsområdet från och med
1998 utöver tidigare beslutade neddragningar. Dels
minskas kommunersättningar vid flyktingmottagan-
de (extraordinära kostnader) beroende på ett mins-
kat antal asylsökande, dels minskas transportkost-
nader beroende på effektiviseringar. Samtidigt har
regeringen avsatt 200 respektive 100 miljoner kronor
mer än för innevarande år för särskilda insatser i in-
vandrartäta områden under 1998 och 1999. Rege-
ringen anser det vara angeläget med fortsatta insatser
i förortsområden och andra områden i speciellt seg-
regerade kommuner där arbetslösheten är hög, den
kommersiella och offentliga servicen är bristande och
där skolan har särskilda problem. Regeringen har
vidare utgått från att ytterligare 10 miljoner kronor
tillförs utgiftsområdet från och med år 1998 för att
främja frivillig återvandring.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 3 760 miljoner kronor, för år 1999 till 3 773
miljoner kronor och för år 2000 till 3 660 miljoner
kronor.

106

Prop. 1996/97:150

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgif-
ter för vård och omsorg inklusive utgifterna för den
övervägande delen av myndigheterna under Social-
departementet, bidrag till organisationer inom det
sociala området samt stimulans- och utvecklingsbi-
drag för skilda ändamål.

Statens utgifter inom utgiftsområdet utgör dock
en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för
hälso- och sjukvård och social omsorg. Verksamhe-
ten utförs till stor del av kommuner och landsting
vilka står för huvudmannaskapet avseende hälso-
och sjukvård, socialtjänst m.m. De totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år
1997 till 23,7 miljarder kronor, varav anslagen sjuk-
vårdsförmåner och kostnader för statlig assistanser-
sättning utgör drygt 80 procent.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen utgått från att ytterligare besparingsåt-
gärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att
uppnå de utgiftsminskningar som ligger i konsolide-
ringsprogrammet och för att finansiera överskridan-
den av anslag under innevarande budgetår.

Kommittén för hälso- och sjukvårdens finansie-
ring och organisation (HSU 2000) har presenterat sin
bedömning av det framtida behovet av resurser inom
äldreomsorg och hälso- och sjukvård i delbetänkan-
det (SOU 1996:163) Behov och resurser i vården - en
analys. Som framgår i avsnitt 8 anser regeringen att
ett betydande resurstillskott bör tillföras den kom-
munala sektorn. Syftet är att möjliggöra för kom-
muner och landsting att öka sysselsättningen och sä-
kerställa kvalitet och kompetens inom bland annat
äldreomsorg och hälso- och sjukvård.

De ökade satsningarna kanaliseras genom de ge-
nerella bidragen till kommuner respektive landsting
under utgiftsområde 25.

I enlighet med riksdagens beslut överförs kost-
nadsansvaret för läkemedelsförmånen år 1998 till
landstingen och de tre landstingsfria kommunerna.
Beräkningarna för utgiftsområdet grundas bland an-
nat på att staten i särskilda ägardirektiv avser ålägga
Apoteksbolaget att vidta kostnadsminskningar om
minst 300 miljoner kronor år 1998. En kostnads-
minskning om ytterligare 100 miljoner kronor är av-
sedd att åläggas Apoteksbolaget för år 1999.

Från och med år 1998 övergår kostnadsansvaret
för förbrukningsartiklar vid inkontinens till lands-
tingen vad avser brukare med eget boende och till
kommunerna vad avser brukare i särskilt boende.
Det förändrade kostnadsansvaret beräknas innebära
att 1 526 miljoner kronor bör tillföras det generella
bidraget till landsting respektive kommuner och
överförs därför till utgiftsområde 25.

Enligt en nyligen träffad överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet övertar från och
med år 1998 landstingen från försäkringskassorna
och Riksförsäkringsverkets systemet med debitering

och uppbörd av de avgifter som pensionärer med hel
ålders- och förtidspension betalar när de får sjuk-
husvård. Enligt överenskommelsen beräknas föränd-
ringen tillföra landstingen merintäkter på samman-
lagt 400 miljoner kronor för år 1998, varför det
generella statsbidraget till landstingen reducerats i
motsvarande grad. Omläggningen innebär också att
utgiftsområdet inte kommer att tillföras ett belopp
av motsvarande storlek som nuvarande avgiftssys-
tem ger upphov till i form av minskade avdrag på
utgående allmänna pensionsförmåner.

Regeringen avser att lämna förslag om en föränd-
rad tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1
januari 1999. Tandvårdsförsäkringen avses härige-
nom få en ändrad inriktning. Det gäller dels att med
utgångspunkt i nyligen lämnat utredningsförslag in-
föra ett bättre ekonomiskt stöd till personer som till
följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda
tandvårdsbehov, dels ge övriga vuxna patienter ett
ekonomiskt stöd med en mer tandhälsoinriktad ut-
formning än det nuvarande. Beträffande det senare
stödet anser dock regeringen att ett sådant behöver
utredas närmare. Möjligheterna att finansiera ett så-
dant stöd skall dock prövas innan ett förslag härom
kan föreläggas riksdagen. För tandvårdsförsäkringen
skall för år 1998 gälla en utgiftsram på högst 1 400
miljoner kronor.

Detta innebär att den tidigare aviserade bespa-
ringen i tandvårdsförsäkringen begränsas till 500
miljoner kronor samt att det nuvarande ersättnings-
systemet för vuxentandvård behålls under år 1998.
För att åstadkomma detta avses försäkringens sub-
ventioner reduceras i form av ökad självrisk från 700
till 1 300 kronor från och med den 1 oktober 1997.

Regeringen har också vid sin beräkning av den
ekonomiska ramen utgått från att utgifterna för in-
satser mot aids reduceras med 70 miljoner kronor år
1998, varav 20 miljoner kronor finansierar av rege-
ringen föreslagna ytterligare utgiftsökningar. Statens
stöd till kommunernas och landstingens hiv-
preventiva arbete får anses ingå i de generella stats-
bidragen.

Regeringen avser att föreslå i en proposition under
våren 1997 att kommunerna - från och med den 1
november 1997 - skall bekosta de 20 första assi-
stanstimmarna per vecka och att staten genom assi-
stansersättning bekostar enbart de assistanstimmar
som överstiger 20 per vecka. Regeringen redovisar i
avsnitt 8 hur regleringen med kommunerna skall gö-
ras med anledning av denna åtgärd. Vidare föreslår
regeringen att assistansersättningen schabloniseras
samt fastställs till ett visst belopp per timme från och
med den 1 september 1997. Dessa båda åtgärder
minskar utgifterna inom utgiftsområdet med ca 1
400 miljoner kronor budgetåret 1998.

Regeringen föreslår i tilläggsbudget en reducering
av utgifter för bilstöd till handikappade med 130
miljoner kronor för budgetåret 1997. Den nya nivån
som föreslås motsvarar utnyttjandegraden av ansla-

107

Prop. 1996/97:150

get under budgetåret 1995/96 beräknat på en 12
månadersperiod. Denna anslagsjustering innebär
också att utgifterna för bilstöd till handikappade re-
duceras med 130 miljoner kronor för år 1998.

För att understödja ett mer långsiktigt alkohol-
och drogförebyggande arbete föreslår regeringen i
tilläggsbudgeten att 30 miljoner kronor anvisas un-
der utgiftsområdet.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 21 437 miljoner kronor, för år 1999 till 22 9T7
miljoner kronor och för år 2000 till 24 018 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner
som lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av
dagersättningar såsom sjukpenning, rehabilite-
ringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkes-
skadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension i utgiftsom-
rådet samt handikappersättning. Inom utgiftsområ-
det redovisas även administrationskostnaderna för
socialförsäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket och
deallmänna försäkringskassorna. De totala utgifter-
na inom området uppgår enligt statsbudget för år
1997 till 35,8 miljarder kronor. ATP i form av för-
tidspension samt utgifterna för arbetsskadeförsäk-
ringen finansieras vid sidan av statsbudgeten.

I beräkningen av utgiftsområdets ram har beak-
tats att regeringen avser att föreslå riksdagen att er-
sättningsnivåerna i sjukförsäkringen och närstående-
penning höjs till 80 procent från och med år 1998.
Höjningen av ersättningsnivåerna finansieras fram-
för allt genom förändringar av reglerna för beräk-
ningen av sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
samt genom förändringar i tandvårdsförsäkringen
som redogörs för under utgiftsområde 9. I samma
proposition kommer regeringen att föreslå en ökad
satsning på samverkan vid rehabilitering samt rikt-
linjer för socialförsäkringsadministrationen. Särskil-
da medel ställs till försäkringskassornas förfogande
genom en sammanläggning av medel som för närva-
rande är avsatta för köp av arbetslivsinriktade reha-
biliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel, lä-
karutlåtanden och läkarundersökningar. Desutom
tillförs vissa ytterligare medel för detta ändamål. Vi-
dare lämnas även förslag till ett särskilt högriskskydd
för arbetstagare med risk för en eller flera längre
sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Utgifts-
områdesramen har därför ökats med 40 miljoner
kronor. Besparingen i SGI beräknas till 980 miljoner
kronor per år från och med år 1998 och fördelar sig
lika mellan sjukförsäkringen och föräldraförsäkring-
en. Proposition om SGI-förändringar kommer att
föreläggas riksdagen under september 1997.

Utgiftsområdets ram har justerats ned med 420
miljoner kronor (250 miljoner kronor netto) från och
med år 1998 med anledning av de förslag som ut-
redningen om Översyn av inkomstbegreppen inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (Direktiv
1996:52 och 1996:100) kommer att lämna under
våren 1997. Regeringen har för avsikt att närmare
precisera effekterna av utredningens förslag på be-
rörda anslag och utgiftsområden i budgetpropositio-
nen för år 1998. De utgiftsområden som kan beröras
är utgiftsområde 10, 11, 12 och 18.

Beträffande förmåner och allmänna egenavgifter
över 7,5 basbelopp föreslås denna fråga beredas vi-
dare inom regeringskansliet i samband med frågan
om löneindexering av taket inom det nya ålderspen-
sionssystemet.

Regeringen har i propositionen En allmän
och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop.
1996/97:107) framhållit att det bör övervägas om
utbetalningen av KAS-ersättningen skall utföras av
det för arbetslöshetskassorna gemensamma utbetal-
ningssystemet och inte av de allmänna försäkrings-
kassorna. Regeringen har mot denna bakgrund be-
dömt att en viss reduktion av utgiftsområdet är
möjlig för år 1998. Regeringen har för avsikt att
återkomma till denna fråga i budgetpropositionen
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till
35 394 miljoner kronor, för år 1999 till 36 778 mil-
joner kronor och för år 2000 till 37 943 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pen-
sionstillskott i form av ålderspension, efterlevande-
pension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer
samt särskilt pensionstillägg.

De totala utgifterna inom området uppgår enligt
statsbudgeten för år 1997 till ca 64 miljarder kro-
nor. Därav svarar ålderspensionerna för ca 53 mil-
jarder kronor. ATP i form av ålderspension och ef-
terlevandepensioner till vuxna finansieras vid sidan
om statsbudgeten.

Utgifterna för ålderspensioner beräknas under de
närmaste åren vara stabila. ATP-utgifterna stiger
däremot i och med att äldre pensionärer med låg
ATP ersätts av yngre pensionärer med högre ATP.
Detta medför samtidigt att utgifterna för pen-
sionstillskott minskar. Några år in på 2000-talet
kommer dock den demografiska utvecklingen att le-
da till ett ökat antal pensionärer och därmed till
ökade utgifter för folkpension och ATP.

Utgifterna för efterlevandepension har minskat
kraftigt i och med de besparingar som vidtagits i syf-
te att sanera statens finanser. Antalet änkepensioner
minskar långsamt till följd av övergångsbestämmel-

108

Prop. 1996/97:150

serna. Utgiftsutvecklingen under de närmaste åren är
därför relativt stabil. Regeringen överväger frågan
om privata pensionsförsäkringars ställning vid in-
komstberäkning av efterlevandepension. Regeringen
återkommer med förslag i budgetpropsitionen.

Utgifterna för bostadstillägg till pensionärer (BTP)
beräknas minska något till följd av att antalet BTP-
tagare successivt minskar.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 62 317 miljoner kronor, för år 1999 till 62 858
miljoner kronor och för år 2000 till 63 590 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till
barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som återfinns
i utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns
i utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barn-
bidrag, föräldraförsäkring inkl, havandeskapspen-
ning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för inter-
nationella adoptioner, folkpension i form av
barnpension och vårdbidrag till handikappade barn.

De totala utgifterna inom området uppgår enligt
statsbudget år 1997 till ca 35 miljarder kronor. ATP
i form av barnpension finansieras vid sidan av stats-
budgeten.

Utgifterna för de familjeekonomiska stöden styrs
av en mängd olika faktorer varav den demografiska
utvecklingen och den allmänna pris- och löneutveck-
lingen har störst betydelse. När det gäller den demo-
grafiska utvecklingen kan noteras att antalet födda
barn minskat kraftigt i förhållande till åren kring
1990-talets början. Enligt prognos minskar utgifter-
na inom området med drygt 2 miljarder kronor
p.g.a. den demografiska utvecklingen.

Regeringen har vid beräkningen av den ekono-
miska ramen utgått från att tidigare aviserat förslag
om förändringar genomförs. Regeringen avser också
att föreslå riksdagen en höjning av ersättningsnivå-
erna till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten
fr.o.m år 1998. Förslaget innebär att ersättningsni-
vån höjs för föräldrapenning, tillfällig föräldrapen-
ning och havandeskapspenning. Regeringen avser
vidare att inom ramen för utgiftsområdet föreslå vis-
sa regeländringar avseende rätten till vårdbidrag vid
sjukhusvistelse, merkostnadsersättning samt att till-
fällig föräldrapenning skall kunna utges i vissa fall
vid övergångsboende.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 33 297 miljoner kronor, för år 1999 till 33 732
miljoner kronor och för år 2000 till 34 133 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsför-
säkringen, utjämningsbidrag till arbetslöshetskassor-
na, ersättning till personer som deltar i de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna offentligt tillfälligt
arbete, resursarbete och tillfällig avgångsersättning
samt bidrag till lönegarantiersättning. Under budget-
året 1997 uppgår de totala utgifterna enligt stats-
budgeten till sammanlagt 41,6 miljarder kronor för
utgiftsområde 13.

Utgiftsområdet är konjunkturkänsligt. Arbetslös-
hetens omfattning är avgörande för utgiftsutveck-
lingen och därutöver har antalet företagskonkurser
betydelse för utgiftsområdets storlek. Under 1990-
talet har utbetalningarna av statsbidrag till arbets-
löshetsersättningen ökat kraftigt till följd av den sti-
gande arbetslösheten. Utgifterna för utgiftsområdet
påverkas utöver konjunkturen av hur reglerna för
arbetslöshetsförsäkringen utformas.

I propositionen om en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107) föreslås
att riksdagen skall höja ersättningsnivån från 75 till
80 procent från den 29 september 1997. Regeringen
har vidare föreslagit att taket i försäkringen höjs från
564 kronor per dag till 580 kronor per dag från den
29 december 1997. Regeringen har vidare föreslagit
en höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet
från 230 kronor per dag till 240 kronor per dag från
den 29 december 1997. De föreslagna utgiftsökning-
arna är i huvudsak finansierade, främst genom en
höjning av den finansieringsavgift arbetslöshetskas-
sorna betalar till staten och genom ett uppstramat
arbetsvillkor. Resterande finansieringsbehov har
medfört att ramen för utgiftsområdet har utökats
med 290 miljoner kronor för 1998 genom av rege-
ringen beslutade besparingar på andra områden.

Regeringen har vid beräkningen av de ekonomis-
ka ramarna för utgiftsområdet tagit hänsyn till de
ekonomiska konsekvenser som förslagen i ovan an-
givna proposition om en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring medför.

Ett utredningsuppdrag skall lämnas om att föreslå
sådana ändringar av lönegarantibestämmelserna att
kostnaderna för lönegarantiersättningarna kan
minska med 300 miljoner kronor. Inriktningen av
arbetet skall vara att regeländringarna skall kunna
träda i kraft så snart som möjligt. I förslaget skall
särskilt beaktas de totala samhällsekonomiska kost-
naderna i samband med konkurser.

För att halvera den öppna arbetslösheten presen-
terar regeringen i tilläggsbudgeten förslag för att öka
sysselsättningen, motverka den kommunala syssel-
sättningsminskningen, minska arbetslösheten, samt
fortsätta effektiviseringen av arbetsmarknadspoliti-
ken och öka det lokala inflytandet. En flexiblare an-
vändning av bidraget till arbetslöshetsersättning före-
slås även. Regeringen har vid beräkningen av de

109

Prop. 1996/97:150

ekonomiska ramarna för utgiftsområdet under bud-
getåren 1998 till 2000 tagit hänsyn till effekter av
dessa förslag.

Regeringens avsikt är att senast i samband med
budgetpropositionen föreslå att ett s.k. generations-
kontrakt skall införas. Kontraktet skall gälla perso-
ner som är 63 eller 64 år och vara en engångsåtgärd.
I samband med budgetpropositionen avser regering-
en även att föreslå ungdoms-åtgärder och då särskilt
överväga det system för arbetslösa ungdomar som
utvecklats i Danmark och som visat sig ha positiva
effekter.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens
förslag i budgetpropositionen för år 1997 (prop.
1996/97:1) att sökande som deltar i åtgärden offent-
ligt tillfälligt arbete skall erhålla en stimulansersätt-
ning om 45 kronor per dag. Syftet med ersättningen
var att öka antalet personer i åtgärden. Regeringen
aviserade då att återkomma med förslag till finansie-
ringen av stimulansersättningen och utökat anslag
för dessa vid ett senare tillfälle. Anslagsökningen kan
beräknas till 119 miljoner kronor för 1998. Rege-
ringen föreslår nu i tilläggsbudgeten att stimulanser-
sättningen i åtgärden offentligt tillfälligt arbete skall
finansieras via en sänkning av utbildningsbidragen
för personer som saknar ersättning från arbetslös-
hetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknads-
stödet.

Regeringen bedömer nu att arbetslösheten kom-
mer att minska i en mindre utsträckning under bud-
getåret 1998 än vad som angavs i budgetpropositio-
nen. Det innebär att belastningen på anslaget för
arbetslöshetsersättningen kommer att öka. Samtidigt
förväntas antalet personer i åtgärden offentligt till-
fälligt arbete att vara färre än vad som beräknades i
budgetpropositionen. Regeringen bedömer nu att
volymen i åtgärden offentligt tillfälligt arbete kom-
mer att uppgå till ca 10 000 personer i genomsnitt
per månad under budgetåret 1998. Sammantaget
innebär den förväntade högre arbetslösheten och de
ovan redovisade förslagen dock att de tidigare preli-
minärt beräknade medlen för utgiftsområdet inte är
tillräckliga för budgetåren 1998 och 1999.

Ramen för utgiftsområdet beräknas till 40 631
miljoner kronor för år 1998, 31 670 miljoner kronor
för år 1999 och 25 333 miljoner kronor för år 2000.

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar till största delen utgifter för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor
och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
Vidare ingår myndigheter och FoU på arbetslivsom-
rådet, Samhall AB:s verksamhet, Arbetsdomstolen
m.m. Under utgiftsområdet återfinns också frågor
om arbetsorganisation och kompetensutveckling

m.m. samt utgifter för jämställdhetspolitiska åtgär-
der och för statliga arbetsgivarfrågor. De totala ut-
giftemaför utgiftsområdet uppgår under år 1997 en-
ligt statsbudget till ca 52,3 miljarder kronor varav
utgifterna för konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärder svarar för ca 25,6 miljarder kro-
nor.

Inom utgiftsområdet fullföljs besparingarna på of-
fentlig konsumtion. För att finansiera föreslagna ut-
giftsökningar har regeringen vidare i tilläggsbudgeten
föreslagit en förändrad ersättningsnivå för personer
som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med
utbildningsbidrag. År 1998 uppgår denna besparing
till ca 1 015 miljoner kronor, vilket har beaktats i
beräkningen av utgiftsområdets ram.

Som ett led i arbetet med att halvera den öppna
arbetslösheten lämnar regeringen i tilläggsbudgeten
för budgetåret 1997 förslag för att öka sysselsätt-
ningen, motverka den kommunala sysselsättnings-
minskningen, minska arbetslösheten samt fullfölja
effektiviseringen av arbetsmarknadspolitiken och
öka det lokala inflytandet.

Regeringen har vid beräkningen av den ekono-
miska ramen för utgiftsområdet beaktat dessa för-
slags effekter kommande budgetår. Vidare genom-
förs från och med år 1998 kvalitetshöjande insatser i
syfte att öka utrymmet för yrkesinriktad arbets-
marknadsutbildning. Detta förstärker arbets- och
kompetenslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Ramen
för utgiftsområdet har med anledning av detta juste-
rats upp med 1 000 miljoner kronor. Regeringen
kommer i budgetpropositionen att föreslå riksdagen
att åtgärden utbildning i företag bibehålls även under
år 1998. Regeringen kommer även att föreslå en ut-
ökning av Institutet för arbetsmarknadspolitisk ut-
värdering med 3 miljoner kronor från och med år
1998. Vidare kommer regeringen i budgetproposi-
tionen att föreslå införandet av rätt till tjänstledighet
under sex månader för att kunna starta eget företag.
Härigenom stimuleras ny- och småföretagande.
Hänsyn har också tagits till förslagen i regeringens
proposition 1996/97:107 En allmän och samman-
hållen arbetslöshetsförsäkring. Utgiftsökningen till
följd av nämnda proposition beräknas år 1998
sammantaget till ytterligare 595 miljoner kronor i
förhållande till den preliminära beräkning som redo-
visades i 1997 års budgetproposition.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 49 209 miljoner kronor, för år 1999 till 50 166
miljoner kronor och för år 2000 till 48 820 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 15: Studiestöd

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefi-
nansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier
samt högskolestudier. De totala utgifterna för ut-

110

Prop. 1996/97:150

giftsområdet enligt statsbudget uppgår år 1997 till ca
16,9 miljarder kronor varav ca 9,5 miljarder kronor
avser studiemedel, ca 4,7 miljarder kronor avser
vuxenstudiestöd samt 1,9 miljarder kronor avser
studiehjälp till gymnasieungdomar.

För år 1998 räknar regeringen med att en bespa-
ring kan göras genom att slopa den timersättning vid
svenskundervisning för invandrare som lämnas till
den som förlorar annan inkomst. Avsikten är att er-
bjuda dessa studerande samma studiestöd som övri-
ga vuxna. När det gäller vissa nyanlända invandrare
övervägs också att införa en enhetlig introduktions-
ersättning inom ramen för flyktingmottagandet. Be-
sparingens storlek är beroende av flera faktorer men
beräknas för närvarande kunna komma att uppgå
till 85 miljoner kronor. Därutöver beräknas bespa-
ringar motsvarande ytterligare 60 miljoner kronor.
Dessa besparingar kommer att genomföras bland
annat genom att reglerna för utlandsstudier skärps
samt genom efterkontroll av inkomst inom studi-
estödssystemet. De omnämnda åtgärderna innebär
sammantaget att tidigare opreciserade besparingsbe-
ting i konsolideringsprogrammet uppfyllts samt att
ytterligare neddragningar tillkommer.

Regeringen har för avsikt att i budgetpropositio-
nen föreslå riksdagen en utökning av den utbild-
ningssatsning som beslutats i samband med budget-
propositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:UbU2, rskr. 1996/97:101). Under utgifts-
området har därför beräknats utgifter för studiestöd
för ytterligare utbildningsplatser för treårsperioden
1998-2000. Beräkningen för 1998 avser 15 000 plat-
ser inom högskola, 4 300 platser inom kvalificerad
yrkesutbildning höstterminen 1998 samt ytterligare
10 000 platser inom kunskapslyftet från hösten
1998. För 1999 utökas den särskilda vuxenutbild-
ningssatsningen, kunskapslyftet, med ytterligare
10 000 platser och år 2000 med ytterligare 10 000
platser. Den sammanlagda ökningen kommer där-
med inklusive de platser regeringen föreslår på
tilläggsbudget för 1997 att uppgå till 40 000 platser i
kunskapslyftet höstterminen 2000. För år 2000 be-
räknas dessutom studiestöd för ytterligare 15 000
högskoleplatser.

En parlamentariskt sammansatt kommitté har
under 1996 lämnat betänkandet Sammanhållet stu-
diestöd (SOU 1996:90). Betänkandet har remitterats
och remissinstansernas svar har inkommit. Regering-
en avser att återkomma avseende ett nytt återbetal-
ningssystem för studielånen grundat på utredningens
förslag kombinerat med en prövning av bidragsan-
delens storlek för genomförande år 2000. Regeringen
vill redan nu framhålla att det särskilda utbildnings-
bidraget för arbetslösa motsvarande beloppet i a-
kassa eller KAS kommer att bibehållas som en del i
kunskapslyftssatsningen. Ramen för utgiftsområdet
beräknas för år 1998 till 20 817 miljoner kronor, för
år 1999 till 22 258 miljoner kronor samt för år 2000
till 23 486 miljoner kronor.

Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg,
skola, vuxenutbildning, högskoleutbildning samt
universitetsforskning. De totala utgifterna enligt
statsbudget uppgår för år 1997 till ca 25,4 miljarder
kronor varav, barnomsorg, skola och vuxenutbild-
ning ca 4,3 miljarder kronor, universitet och hög-
skolor ca 18,3 miljarder kronor samt nationella och
internationella forskningsresurser ca 2,3 miljarder
kronor.

Regeringen har för den ekonomiska ramen för
1998 beräknat tillkommande besparingar inom om-
rådet med 213 miljoner kronor. Dessa besparingar
beräknas genomföras genom att neddragning sker
bland annat på statens bidrag till svensk undervis-
ning i utlandet med 20 miljoner kronor samt med
resterande belopp främst genom rationaliseringskrav
på utbildningsverksamheterna.

Regeringen har tidigare i propositionen En uthål-
lig energiförsörjning (prop. 1996/97:84) s. 54 redovi-
sat sin avsikt att överföra det statliga bidraget till
driften av den sk. R2-reaktorn i Studsvik från ut-
giftsområde 21 Energi till utgiftsområde 16 Utbild-
ning och universitetsforskning. Ramen för utgiftsom-
råde 16 har därför höjts med 35 miljoner kronor.

Regeringen har för avsikt att i budgetpropositio-
nen föreslå riksdagen en utökning av den utbild-
ningssatsning som beslutats i samband med budget-
propositionen för år 1997. Under utgiftsområdet har
därför beräknats utgifter för ytterligare utbildnings-
platser för treårsperioden 1998 - 2000. Beräkningen
avser 15 000 platser höstterminen år 1998 och ytter-
ligare 15 000 platser höstterminen år 2000 inom
högskolan, 4 300 platser inom försöksverksamheten
med kvalificerad yrkesutbildning höstterminen 1998
och 2 800 platser höstterminen 1999 samt ytterligare
10 000 platser inom kunskapslyftet varje hösttermin
1998, 1999 och år 2000 utöver redan beslutade ut-
bildningsplatser. Den sammanlagda ökningen kom-
mer därmed inklusive de platser regeringen föreslår i
tilläggsbudget för 1997 att uppgå till 40 000 platser i
kunskapslyftet höstterminen 2000. Inom högskolan
skall satsningens tyngdpunkt ligga inom de naturve-
tenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Re-
geringen avser vidare att föreslå att en ny modern
lärlingsutbildning inrättas inom gymnasieskolan. Re-
geringen avser att i kommande budgetproposition
närmare redovisa hur ett pilotprojekt med lärlings-
utbildning för de elever som börjat i gymnasieskolan
hösten 1997 skall se ut. Medel har beräknas inom
utgiftsområdet för bidrag till kommunerna avseende
denna.

Som framgår av avsnitten 8.1 - 8.5 anser regering-
en att ett betydande resurstillskott bör tillföras den
kommunala sektorn. Syftet är att möjliggöra för
kommuner att behålla och öka sysselsättningen samt
för att höja kvaliteten inom kärnverksamheterna

111

Prop. 1996/97:150

vård, omsorg och skola. Härigenom ges grundskolan
bättre förutsättningar att uppfylla sina mål för alla
elever.

Regeringen avser också att till riksdagen lägga
förslag för att garantera kvaliteten i den pågående
utbyggnaden av högskolan. Förslagen avser att till-
godose dels lärares kompetensutveckling, dels hög-
skolans och det omgivande samhällets behov av fler
forskarutbildade. För att finansiera utgifterna för
dessa ändamål har utgiftsområdet tillförts 236 mil-
joner kronor.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 26 715 miljoner kronor, för år 1999 till 28 059
miljoner kronor och för år 2000 till 29 389 miljoner
kronor.

Utgiftsområdet 17: Kultur, medier,
trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, exkl. press-
stöd och vissa andra massmediefrågor, dvs frågor
om arkiv, museer, kulturmiljövård, konstnärer, tea-
ter, dans, musik, bibliotek, litteratur, tidskrifter,
bildkonst, konsthantverk, hemslöjd och film samt
den samiska kulturen. Till utgiftsområdet hör också
folkbildningen. Dessa utgifter innefattar statsbidrag
till folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag till
kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgär-
der inom folkbildningen. Utgiftsområdet omfattar
även stöd till trossamfund, ungdomsfrågor, folkrö-
relse- och idrottsfrågor samt restaureringsarbeten vid
de kungliga slotten m.m. De totala utgifterna för ut-
giftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997
till ca 7,2 miljarder kronor, varav 4,2 miljarder kro-
nor hänför sig till kulturområdet.

Regeringen har i sina beräkningar av ramen för
utgiftsområdet utgått ifrån att ytterligare besparingar
på 6,5 miljoner kronor görs utöver tidigare beslutade
neddragningar. Regeringen har vidare tillfört medel
för en elitidrottssatsning under perioden 1998-2004
under förutsättning av ett OS i Stockholm år 2004.
För 1998 beräknas också vissa medel för deltagande
i OS och Paralympics i Nagano, Japan.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 7 324 miljoner kronor, för år 1999 till 7 477
miljoner kronor och för år 2000 till 7 632 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsvä-
sendet, planering av markanvändning och bebyggel-
se, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt lantmä-
teri- och fastighetsdataverksamhet.

De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår
enligt statsbudget för år 1997 till 33,4 miljarder kro-
nor, varav räntebidrag m.m. 23,4 miljarder kronor,
bostadsbidrag 5,9 miljarder kronor, länsstyrelserna
1,7 miljarder kronor samt Bostadskreditnämndens
garantiverksamhet 1,3 miljarder kronor.

Utgifterna över perioden 1998-2000 beräknas
minska, främst beroende på sjunkande utgifter för
räntebidragsanslaget. Den bostadspolitiska utred-
ningens förslag bereds för närvarande. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen i denna fråga.

För att något mildra effekterna för de hushåll vars
bostadsbidrag påverkas kraftigt av de nya bestäm-
melserna för rätt till bostadsbidrag som infördes den
1 januari år 1997, föreslås dels att en lägsta nivå in-
förs under vilken boendekostnaden inte skall reduce-
ras på grund av bostadsytans storlek, dels att ränte-
bidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst.
Dessa regeländringar skall träda ikraft den 1 novem-
ber 1997 respektive den 1 januari 1998. Finansiering
av regeländringen sker inom utgiftsområdet ram,
dock ej inom anslaget A 10. Bostadsbidrag. Merut-
gifterna för år 1997 finansieras huvudsakligen ge-
nom en effektivisering av utbetalningsrutinerna inom
räntebidragssystemet.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen utgått från att besparingar motsvaran-
de 300 miljoner kronor görs engångsvis för år 1998
på räntebidrag m.m., utöver tidigare beslutade ned-
dragningar.

Regeringen har vid sin beräkning också beaktat
besparingseffekter till följd av tillskapandet av en ny
länsstyrelse i Västergötlands län. Besparingarna på
60 miljoner kronor skall dock tas ut successivt, efter-
som uppsägningar av personal så långt möjligt skall
undvikas.

Det är regeringens ambition att öka takten i om-
ställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett
brett handlingsprogram byggs upp med insatser i
olika former inom flera utgiftsområden. Inriktningen
på detta arbete beskrivs mer utförligt i bilaga 5. Ett
viktigt inslag är ett lokalt investeringsprogram för att
öka den ekologiska hållbarheten. Stöd skall bland
annat ges till åtgärder som minskar miljöbelastning-
en, ökar effektiviteten i användning av energi och
naturresurser samt gynnar användningen av fömy-
bara råvaror.

Resurser motsvarande 0,8 miljarder kronor har
tillförts utgiftsområdet för år 1998 för ett lokalt in-
vesteringsprogram för ekologisk hållbar utveckling
(se vidare avsnitt 4.7 och bilaga 5). Ramen har för
samma ändamål uppjusterats med 1,8 miljarder kro-
nor år 1999 och 2,8 miljarder kronor år 2000.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 22 799 miljoner kronor, för år 1999 till 20 413
miljoner kronor och för år 2000 till 17 449 miljoner
kronor.

112

Prop. 1996/97:150

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika
former av företagsstöd, medel för medfinansiering av
EG:s strukturfondsprogram, medel från EG:s regio-
nalfond samt utgifter för Glesbygdsverket och Sta-
tens institut för regional forskning. För år 1997 upp-
går enligt statsbudgeten de totala utgifterna till 3,7
miljarder kronor, varav 1,5 miljarder kronor avser
anslaget Regionalpolitiska åtgärder.

Utgiftsområdet omfattar åtgärder som syftar dels
till att utjämna skillnader i villkor för företag i olika
delar av landet, dels till att stimulera den ekonomis-
ka tillväxten i hela landet. Utgiftsområdet brukar
benämnas den ”lilla” regionalpolitiken. Med den
”stora” regionalpolitiken avses sakområdena inom
andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa
andra samhällssektorer är sammantaget mer betydel-
sefull för den regionala balansen och den ekonomis-
ka tillväxten än den lilla regionalpolitiken.

På senare tid har verksamheten inom utgiftsom-
rådet påverkats av förberedelser för att ta del av åter-
flödet av medel från EG:s strukturfonder. Dessa har
bland annat tillskapats för att motverka de regionala
obalanser som den inre marknaden bedöms kunna
medföra. Det sammanlagda återflödet av medel för
regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under
perioden 1995-1999 komma att uppgå till ca 5,5
miljarder kronor.

De regionala obalanserna tenderar att öka. Rege-
ringen kommer att lägga stor vikt vid att utveckla
formerna för en ny regional näringspolitik för ökad
tillväxt i hela landet.

Utgiftsområdet har tillförts ytterligare medel mot-
svarande 50 miljoner kronor per år för åren 1998-
2000 för vissa satsningar inom ramen för landshöv-
dingeuppdraget.

År 1998 inryms även vissa utgifter för den s.k.
Söderhamnssatsningen.

Regeringen har vid beräkningen av den ekono-
miska ramen utgått från att besparingar på 90 mil-
joner kronor skall göras från och med 1998. Bespa-
ringen skall på sikt i sin helhet tas ut på anslaget för
sysselsättningsbidrag genom regelförändringar. Den-
na besparing är enligt regeringens bedömning möjlig
utan att försämra möjligheten att uppnå de regional-
politiska målen.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 3 602 miljoner kronor, för år 1999 till 3 553
miljoner kronor och för år 2000 till 3 373 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och
naturvård

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande hushållning
med naturresurser, biologisk mångfald och natur-
vård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrå-
gor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, ke-
mikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor
kopplade till kärnkraften samt internationellt miljö-
samarbete. Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter
för Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för
miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens strål-
skyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion. De
totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt
statsbudgeten år 1997 till ca 1,3 miljarder kronor,
varav ca 1,1 miljarder kronor för miljövård och 0,2
miljarder kronor för strålskydd och kärnsäkerhet.

Utöver de besparingar som ingår i konsoliderings-
programmet för 1998 (177 miljoner kronor) har re-
geringen vid sin beräkning av den ekonomiska ra-
men utgått från att ytterligare besparingar görs inom
utgiftsområdet. Dessa besparingar uppgår till 18
miljoner kronor från och med år 1998. Vidare bort-
faller från och med 1999 resterande medel från ener-
giskatteöverenskommelsen. Ambitionen är att vissa
besparingar skall kunna kompenseras genom medel
från Stiftelsen för strategisk miljöforskning
(MISTRA).

I bilaga 5 redovisas utförligt regeringens strategi
för att öka takten i omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle. Under utgiftsområde 18 har rege-
ringen som ett inslag i denna strategi beräknat totalt

5,4 miljarder kronor åren 1998 till 2000 för ett lo-
kalt investeringsprogram för ett ekologiskt hållbart
samhälle.

Förslag om en miljöbalk avses lämnas till riksda-
gen hösten 1997. Förslaget syftar till en samordnad
och skärpt miljölagstiftning. Regeringen avser vidare
att förelägga riksdagen förslag till bl. a. nya och om-
arbetade miljömål i en samlad miljöproposition vå-
ren 1998.

Enligt energipropositionen (prop. 1996/97:84) in-
nebär ett beslut om kärnkraftsaweckling ett behov
av ökade arbetsinsatser från Kärnkraftsinspektionen
och Strålskyddsinstitutet. Resurserna härför avses
finansieras via avgifter från kärnkraftsindustrin. Ut-
giftsområdesramen för åren 1998 - 2000 kommer att
justeras när erforderliga resurer för de båda myndig-
heterna har kunnat bedömas.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 1 150 miljoner kronor, för år 1999 till 1 113
miljoner kronor och för år 2000 till 1 124 miljoner
kronor.

113

Prop. 1996/97:150

Utgiftsområde 21: Energi

Utgiftsområdet omfattar energiforskning och energi-
teknisk utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad
av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt stöd
för effektivisering och minskad elanvändning. Ut-
giftsområdet omfattar också ett program för energi-
effektivisering m.m. i bland annat Baltikum och Öst-
europa, vilket utgör en viktig del av den svenska
klimatpolitiken. För år 1997 uppgår de totala utgif-
terna för utgiftsområdet enligt statsbudget till 0,5
miljarder kronor.

Regeringen har i proposition 1996/97:84 En ut-
hållig energiförsörjning föreslagit riktlinjer för ener-
gipolitiken. Ett nytt energipolitiskt program inrättas
för omställningen av det svenska energisystemet.
Satsningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor
och löper fram t.o.m. år 2004. Programmet omfattar
åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt
sätt minska användningen av el för uppvärmning,
utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka
tillförseln av el och värme från förnybara energikäl-
lor. Särskilda åtgärder vidtas för att utveckla el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Fortsatta energipo-
litiska insatser på klimatområdet genomförs. I pro-
positionen har regeringen också föreslagit att en ny
central energimyndighet skall inrättas den 1 januari
1998.

Programmet finansieras i huvudsak på följande
sätt: Inledningsvis (1997-1998) genom att befintliga
reserverade medel från tidigare energiprogram samt
medel från Energiteknikfonden dras in. Vidare tillva-
ratas befintligt resursutrymme inom utgiftsområde
21 motsvarande knappt 300 miljoner kronor per år.
Det återstående finansieringsbehovet tillgodoses ge-
nom att del av den ram som regeringen föreslår av-
sätts för en ekologiskt hållbar utveckling ianspråktas.

Det energipolitiska programmets huvudinriktning
är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, ut-
veckling och demonstration av ny energiteknik. Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket föreslås få huvud-
ansvaret för att verkställa merparten av det
energipolitiska programmet. Ansvaret bör föras över
till den nya energimyndigheten vid dess inrättande.
Stödet till kärnteknisk forskning och forskningsreak-
tom i Studsvik anvisades tidigare under utgiftsområ-
det. Från och med år 1998 anvisas medel för detta
ändamål under utgiftsområde 16. Regeringen har vid
beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från
att besparingar uppgående till 6 miljoner kronor görs
inom utgiftsområdet. Besparingarna skall finansiera
av regeringen föreslagna utgiftsökningar.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 1 569 miljoner kronor, för år 1999 till 1 812
miljoner kronor och för år 2000 till 1 490 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift
och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområ-
det omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommu-
nikationer, forskning samt övergripande informa-
tionsteknikfrågor. De totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgår under år 1997 enligt stats-
budget till 25,1 miljarder kronor, varav ca 22 miljar-
der kronor utgörs av utgifter för vägar och järnvä-
gar.

Riksdagen beslutade i mars 1997 om en utveck-
ling av transportinfrastrukturen som skall främja ett
miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem och
bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av
landet. Denna inriktning skall ligga till grund för tra-
fikverkens infrastrukturplaner för perioden 1998-
2007.

Regeringen avser att avge ett samlat förslag till
riksdagen under 1998 om den framtida kommunika-
tionspolitiken. Regeringens förslag kommer att syfta
till att åstadkomma ett miljöanpassat transportsys-
tem som främjar välfärd och tillväxt.

Regeringen angav i budgetpropositionen för år
1997 att en samlad bedömning av de ekonomiska
konsekvenserna med anledning av Schengensamar-
betet skulle ges i vårpropositionen. För närvarande
saknas förutsättningar att bedöma dessa konsekven-
ser på en mer detaljerad nivå. Bland annat är lämplig
ambitionsnivå vad gäller gränskontrollen inte möjlig
att bedöma förrän samarbetet fungerar operativt.
Inriktningen är numera att ett operativt tillträde för
de nordiska länderna skall ske före utgången av år
1999. Regeringen anser dock att eventuellt ökade
utgifter under åren 1998 - 2000 skall finansieras in-
om berörda utgiftsområden.

Regeringen anser att det är viktigt att anpassning-
en av de svenska flygplatserna till de krav som
Schengensamarbetet ställer genomförs på ett sådant
sätt att ett operativt tillträde till Schengensamarbetet
ej försenas därav. Luftfartsverket har presenterat ett
förslag till anpassningsprogram som innebär investe-
ringar på 592 miljoner kronor under 1997-1999.
Regeringen accepterar inriktningen i Luftfartsverkets
förslag. Några särskilda anslagsmedel kan dock inte
disponeras för Luftfartsverket eller andra myndighe-
ter för åtgärder i samband med en svensk anslutning
till Schengensamarbetet. Med hänsyn till omfatt-
ningen av de investeringar som kommer att behöva
ske anser regeringen att en viss nedsättning av Luft-
fartsverkets inleveranskrav bör kunna ske. Regering-
en avser att återkomma med ett närmare förslag i
budgetpropositionen.

Utgiftsområdet beräknas tillföras 1 650 miljoner
kronor från och med år 1999, för genomförande av
ett nationellt investeringsprogram för infrastruktur-
utveckling. Programmet avses omfatta ytterligare
medel som behövs för finansiering av vissa in-
frastrukturinvesteringar som inte ingår i den ordina-

114

Prop. 1996/97:150

rie planeringsramen, men som bedöms kunna ge en
ökad långsiktig konkurrenskraft, ökade möjligheter
till uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning. Det
nationella investeringsprogrammet presenteras när-
mare i avsnitt 4, Politiska prioriteringar.

Utöver tillkomsten av det nationella investerings-
programmet är förändringen av utgiftsområdesra-
mama för 1998 och 1999, jämfört med de ramar
som beräknades i budgetpropositionen för år 1997,
främst en följd av tekniska anslagsjusteringar i form
av ny pris- och löneomräkning.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 23 957 miljoner kronor, för år 1999 till 26 459
miljoner kronor och för år 2000 till 27 137 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnä-
ring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård,
livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning
samt skogsnäring. De totala utgifterna för utgiftsom-
rådet uppgår år 1997 enligt statsbudget till 13,3
miljarder kronor. Två tredjedelar av utgifterna finan-
sieras från EG-budgeten. Merparten av EG-stödet,
7,1 miljarder kronor, avser obligatoriska åtgärder
såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och
exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade, frivil-
liga stöd och ersättningar som förutsätter nationell
medfinansiering. Till dessa hör miljöersättningar,
stöd till mindre gynnade områden och strukturstöd.

Till forskning och utbildning har för år 1997 an-
slagits 1,2 miljarder kronor. Häri inbegrips även Sve-
riges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets
forskningsråd. Förvaltningskostnaderna för övriga
myndigheter sammantagna svarar för fem procent av
utgiftsområdets totala utgifter.

Utgifterna inom utgiftsområdet är till stor del
bundna då de styrs av EG:s regelverk och kan endast
påverkas genom förändringar av den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP). Detta gäller även admi-
nistrationen av CAP som tar betydande resurser i an-
språk.

Regeringen har vid beräkningen av utgiftsområ-
desramen utgått från en neddragning med 50 miljo-
ner kronor på regionala stöd till jordbruket, 13 mil-
joner kronor på stödet till avbytarverksamheten och
5 miljoner kronor på Skogsvårdsorganisationen.
Därtill har hänsyn tagits till den tidigare aviserade
besparingen på 23 miljoner kronor. Regeringen har
även beaktat driftskostnader för den digitala block-
databasen (se vidare avsnitt 6.20) Ramen har också
ökats med 700 miljoner kronor för bland annat en
utvidgning av miljöprogrammet för jordbruket vilket
medfinansieras från EU-budgeten.

Ramen kan komma att justeras i budgetproposi-
tionen, bland annat för en ökning av antalet utbild-
ningsplatser vid Sveriges lantbruksuniversitet och för
administration av system för märkning och identifie-
ring av nötkreatur samt för obligatoriska kontrollåt-
gärder inom fiskets område. Ramen för utgiftsområ-
det beräknas för år 1998 till 13 938 miljoner kronor,
för år 1999 till 14 014 miljoner kronor och för år
2000 till 14 084 miljoner kronor.

Utgiftsområde 24: Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning
och utveckling, utrikeshandel, export- och investe-
ringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsument-
frågor. För år 1997 uppgår de totala utgifterna enligt
statsbudget till 2,9 miljarder kronor.

Under den fortsatta mandatperioden kommer
småföretagens betydelse som skapare av sysselsätt-
ning m.m. att uppmärksammas i högre grad. Inrikt-
ningen är att öka de små företagens, inklusive den
kooperativa företagsformens, möjligheter att bidra
till tillväxt och sysselsättning.

Riksdagen fattade i december 1996 beslut om re-
geringens forskningspolitik för budgetåren 1997-
1999. Beslutet innebar bland annat ökade krav på
högskolans samverkan med det omgivande samhället
samt fasta och ökade forskningsresurser vid de
mindre och medelstora högskolorna. Regeringen an-
ser att detta är två viktiga förändringar som bidrar
till att stärka svenska företags kunskapsbas och in-
ternationella konkurrenskraft.

En varaktig besparing uppgående till 287 miljoner
kronor har genomförts på anslaget för Teknisk
forskning och utveckling budgetåret 1997 och en be-
sparing om ytterligare ca 100 miljoner kronor är se-
dan tidigare beslutad för budgetåret 1998. Dessa be-
sparingar kommer till viss del att kompenseras av
medel från de s.k. forskningsstiftelserna.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen tagit hänsyn till extra satsningar på 10
miljoner kronor vardera för information om koope-
rativt företagande och kvinnors företagande från och
med 1998. Vidare har regeringen utgått från att yt-
terligare besparingar utöver de tidigare beslutade
görs inom utgiftsområdet. Dessa besparingar uppgår
till 39 miljoner kronor från och med år 1998 och
skall finansiera av regeringen föreslagna utgiftsök-
ningar.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 2 572 miljoner kronor, för år 1999 till 2 555
miljoner kronor och för år 2000 till 2 602 miljo-
ner kronor.

115

Prop. 1996/97:150

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag
till kommuner och landsting.

För år 1997 beräknas de totala utgifterna enligt
statsbudget till 83,6 miljarder kronor, varav 62,2
miljarder kronor avser det generella statsbidraget till
kommuner och landsting, 21,0 miljarder kronor av-
ser det statliga utjämningsbidraget till kommuner
och landsting samt 0,4 miljarder kronor bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Det statliga utjämningsbidraget motsvaras av en lika
hög utjämningsavgift på statsbudgetens inkomstsida.

För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i
kommunsektorn och värna vård, omsorg och skola
anser regeringen att utgiftsområdet bör tillföras
8 000 miljoner kronor från och med år 1998. Rege-
ringen uttalade hösten 1996 att den är beredd att ut-
färda ett s.k. återbetalningsskydd på upp till 2 600
miljoner kronor, med anledning av regeringens be-
slut att räkna upp de preliminära skatteinkomsterna
för år 1997. Enligt nuvarande bedömning bör ytter-
ligare 2 300 miljoner kronor engångsvist för år 1999
tillföras utgiftsområdet för att finansiera återbetal-
ningsskyddet. Därutöver påverkas utgiftsområdet av
vissa regleringar av statliga åtgärder som har kom-
munal-ekonomiska effekter (se avsnitt 8).

Ramen för utgiftsområdet beräknas för 1998 till
93 255 miljoner kronor, till 95 988 miljoner kronor
år 1999 och till 93 848 miljoner kronor år 2000.

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområdet omfattar anslagen Oförutsedda utgif-
ter och Statsskuldsräntor.

För år 1997 beräknas de totala utgifterna till
102 410 miljoner kronor varav 10 miljoner kronor
till Oförutsedda utgifter. Ränteutgiftsnivån beräknas
vara i stort sett oförändrad fram till år 1999 då den
faller med omkring 10 miljarder kronor. Den stabila
utgiftsnivån beror på förhållandevis små förändring-
ar i statsskuldstocken samt relativt stabila ränteanta-
ganden under perioden.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 99 910 miljoner kronor, för år 1999 till 91 210
miljoner kronor och för år 2000 till 89 410 miljoner
kronor.

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
Gemenskapen

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska
Gemenskapens allmänna budget (EU-budgeten). För

år 1997 beräknas de totala utgifterna till 18,8 mil-
jarder kronor.

EU-budgeten omfattar den Europeiska Gemen-
skapens samtliga förväntade inkomster och utgifter.
Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna
medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemslän-
derna.

Den sammanlagda avgiften från medlemsländerna
till EU-budgeten består av fyra huvudkomponenter:
tullar, särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter,
mervärdesskattebaserad avgift samt en avgift beräk-
nad på bruttonationalinkomsten. Den svenska avgif-
ten budgeteras på fyra anslag motsvarande uppdel-
ningen i dessa fyra komponenter.

Återbetalningen av delar av avgiften enligt den
s.k. infasningsöverenskommelsen budgeteras under
inkomsttitel.

EU-budgeten fastställs årligen inom ramen för
fastställt flerårigt budgetbeslut, s.k. finansiellt per-
spektiv. Det finansiella perspektivet grundas på rå-
dets beslut om gemenskapens egna medel
(94/728/EG, Euroatom), vilket bland annat anger
taket för medlemsländernas finansieringsansvar för
budgeten. Det nuvarande beslutet avser 1995-1999.
Det tak som gäller för 1999 förlängs tills annat be-
slutas. Taket uttrycks som procentuell andel av ge-
menskapens samlade BNI. För 1997 uppgick taket
till 1,24 % av BNI. För 1998 uppgår taket till 1,26
% av BNI och 1999 till 1,27 % av BNI. Beslutet in-
nebär alltså en real ökning av utrymmet för gemen-
skapsbudgetens omfattning och en potentiell ökning
av Sveriges avgift till budgeten om unionen väljer att
utnyttja detta utrymme fullt ut.

Budgetläget i flera medlemsländer, tillsammans
med de budgetpolitiska åtaganden medlemsländerna
gjort vad gäller de nationella budgetarna gör det
dock mindre sannolikt att unionen kommer att välja
att utnyttja detta utrymme fullt ut.

Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998
till 20 006 miljoner kronor, för år 1999 till 21 169
miljoner kronor och för år 2000 till 21 864 miljoner
kronor.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten

Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på
statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock
den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen
samt arbetsskadeförsäkringen.

Allmän tilläggspension utges i form av ålderspen-
sion, förtidspension, efterlevandepension till vuxna
samt barnpension. Administrationskostnaderna fi-
nansieras inom systemet. De totala utgifterna inom
området uppgår enligt statsbudgeten för år 1997 till
ca 132 miljarder kronor. Utgifterna för ATP styrs av
antalet förmånsberättigade personer, utvecklingen av

116

Prop. 1996/97:150

intjänade ATP-poäng samt den allmänna prisutveck-
lingen.

ATP finansieras genom en tilläggspensionsavgift
som för närvarande är 13 procent för både arbetsgi-
vare och egenföretagare, en allmän ålderspen-
sionsavgift på 1 procent för löntagare samt via av-
kastning från allmänna pensionsfonden (AP-fonden).
I enlighet med de av riksdagen beslutade riktlinjerna
för ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter
inte tas ut på inkomstdelar som överstiger förmån-
staket. Mot denna bakgrund gäller från och med 1
januari 1995 att 7 procent av intäkterna från ATP-
avgiften förs till statsbudgeten. Vidare förs från och
med denna tidpunkt en viss andel (för närvarande 11
procent) av intäkterna från ATP-avgiften över till en
särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret för att
pensionsrätter inom det kommande premiereservsys-
temet inom det reformerade ålderspensionssystemet
skall kunna tillgodoräknas från och med inkomståret
1995.

Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år
som minskat sin arbetstid med minst fem timmar
och som mest tio timmar per vecka. Delpensionen
finansieras med delpensionsavgiften och avkastning
på delpensionsfonden. Avgiften uppgår för närva-
rande till 0,2 procent för både arbetsgivare och egen-
företagare. Den 1 juli 1994 gjordes inskränkningar i
rätten till delpension. Förändringarna har lett till en
kraftig minskning av antalet nybeviljade delpensio-
ner. I samband med att ålderspension enligt de re-
formerade reglerna kommer att börja utbetalas från
och med år 2001 skall inga nya delpensioner bevil-
jas.

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, upp-
dragstagare och egenföretagare och ger ersättning
för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i
sitt arbete. Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas
egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravnings-
hjälp, sjukpenning i vissa fall samt ersättning i sam-
band med sjukhusvård utom riket, tandvård och er-
sättning för särskilda hjälpmedel. Arbetsskade-
försäkringen skall finansieras via en socialavgift och
avkastning från arbetsskadefonden. Avgiften till ar-
betsskadeförsäkringen är 1,38 procent för arbetsgi-
vare och 1,40 procent för egenföretagare. Fonden
uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Det löpande
underskottet har finansierats över statsbudgeten. Se-
dan budgetåret 1994/95 är dock utgifterna lägre än
inkomsterna. Det löpande överskottet uppgick till ca
3 400 miljoner kronor år 1996 och det ackumulera-
de underskottet till ca 15 900 miljoner kronor den
31 december 1996.

I den ekonomiska vårpropositionen för budgetåret
1997 aviserade regeringen ändrade regler för beräk-
ning av antagandeinkomst i samband med beslut om
förtidspension. Riksförsäkringsverket har haft i upp-
drag att lämna förslag till utformning av ändrade
regler. Regeringen avser att återkomma i budgetpro-

positionen med förslag till ändrade regler. Reglerna
avses träda i kraft den 1 januari 1998.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekono-
miska ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten utgått från besparingar motsvaran-
de 67 miljoner kronor år 1998, 200 miljoner kronor
år 1999 samt 317 miljoner kronor år 2000.

I budgetlagen fastställs principen att statens in-
komster och utgifter skall bruttoredovisas. Dessutom
gäller att statsbudgeten, med vissa undantag, skall
omfatta alla inkomster och utgifter samt andra be-
talningar som påverkar statens lånebehov. Mot bak-
grund härav skall en översyn göras av nuvarande
fonder inom respektive departementsområde. För-
slag till förändring, vilket kräver riksdagsbeslut, skall
läggas i budgetpropositionen för år 1998.

Ramen beräknas för år 1998 till 133 047 miljoner
kronor, för år 1999 till 138 150 miljoner kronor och
för år 2000 till 143 162 miljoner kronor.

TABELL 5.9 YTTERLIGARE ÅTGÄRDER FÖR ATT
FINANSIERA UTGIFTSÖKNINGAR

Miljoner kronor

1998

1999

2000

U0 1: Rikets styrelse

Neddragning presstöd

10

10

10

U0 2: Samhällsekonomi och finans-

förvaltning

Effektivisering av myndigheter

18

18

18

U0 3: Skatteförvaltning och uppbörd

Besparing skatt och tull

25

25

25

U0 4: Rättsväsendet

Indragning hyresmedel inom kriminalvår-

64

64

64

den

UO 5: Utrikesförvaltning och inter-
nationell samverkan

Fredsfrämjande verksamhet/ökade effek-
tivitetskrav på Svenska institutet

19

19

19

UO 6: Totalförsvar

Besparing på Fö:s myndighe-

150

200

200

ter/Fredsfrämjande verksamhet

UO 8: Invandrare och flyktingar

Invandrarverket extraordinära kostnader

27

27

27

Minskning av transportkostnader

14

14

14

UO 9: Hälsovård, sjukvård och social

omsorg

Insatser mot AIDS

20

40

60

UO 15: Studiestöd

Besparing timersättning, studiemedel

28

96

120

avseende utlandsstudier och efterkon-
troll m.m.

U0 16: Utbildning och universitets-
forskning

Bidraget till svensk undervisning i utlan-
det minskas, rationaliseringskrav på ut-

213

153

135

bildningsverksamheterna m.m.

117

Prop. 1996/97:150

UO 17: Kultur, medier, trossamfund
och fritid

Ytterligare besparingar

6.5

6.5

6,5

UO 18: Samhällsplanering, bostads-

försörjning och byggande

Neddragning av anslaget för SGI          111

Räntebidrag

300

0

0

UO 19: Regional utjämning och ut-

veckling

Besparing sysselsättningsbidrag

90

90

90

UO 20: Allmän miljö- och naturvård

Besparing myndigheter

18

18

18

UO 21: Energi

Neddragning av energiforskning

6

6

6

U0 23: Jord- och skogsbruk, m.m.

Regionala stöd till jordbruket

50

50

50

Avbytarverksamhet

13

13

13

Neddragning av anslaget för regionala

5

5

5

Skogsvårdsorganisationen

U0 24: Näringsliv

Neddragning myndigheter m.m.

39

39

39

Summa utgiftsminskningar

1 117

895

921

Inkomstförstärkningar

Räntesättning räntekonto U0 6

100

100

100

Tobaksskatt

1 990

1 770

1 770

Summa inklusive inkomstförstärkning

3 207

2765

2791

Därav finansiering av fempunktspro-

2 425

1 316

1 216

grammet

5.7 Utfallet för budgetåret 1995/96

Samtliga siffror i detta avsnitt avser hela budgetåret
1995/96, dvs. 18 månader. Utfallet för budgetåret
1995/96 avviker avsevärt från vad som beräknades i
statsbudgeten. Budgetunderskottet blev 140 miljar-
der kronor istället för budgeterade 215 miljarder
kronor, alltså 75 miljarder kronor lägre än beräknat.
Till denna stora förbättring finns flera förklaringar,
främst förändringar av den makroekonomiska ut-
vecklingen men också tekniska.

Statsbudgeten justerades under budgetåret i
tilläggsbudgetar. Justeringarna är i princip av två
olika slag, dels tekniska justeringar som inte påver-
kar budgetsaldo eller lånebehov, dels övriga juste-
ringar. Dessa förändringar framgår av kolumnerna
”Tilläggsbudget” i nedanstående tabeller. Den störs-
ta justeringen beror på en omläggning av kommu-
nernas momsbetalningssystem samt skatteutjäm-
ningssystemet (prop 1995/96:64) och leder till att
både inkomster och utgifter ökar med 40 miljarder
kronor. Varken budgetsaldot eller lånebehovet på-
verkas. Den näst största förändringen rör försvarets

förskottsbetalningar. Justeringen innebär att budget-
saldot förbättras med 15 miljarder kronor, men inte
heller detta påverkar lånebehovet. Försvarets utgifter
justeras dessutom ned med ytterligare 3 miljarder
kronor till följd av en förskjutning av utbetalningar
till senare år. Övriga justeringar hänger samman med
satsningar inom vissa områden, främst inom utbild-
ningsområdet, och innebär utgiftsökningar med
sammanlagt 9 miljarder kronor.

För att rensa bort effekten av de stora tekniska
förändringarna och få en mer relevant jämförelse be-
räknas avvikelser från budget i detta avsnitt som
skillnaden mellan totalt anvisade medel och utfall.
Beräknat på detta sätt uppgår det budgeterade un-
derskottet till 206 miljarder kronor och utfallet är 66
miljarder kronor lägre.

Utgifter

Utgiftssidan uppvisar sammantaget ett underskri-
dande på 12 miljarder kronor av vilket lägre utgifter
för statsskuldsräntor utgör 8 miljarder kronor.

Bakom det sammantagna underskridandet ligger
dock stora avvikelser från budget, både uppåt och
nedåt. De huvudsakliga orsakerna till avvikelserna
mellan budget och utfall redovisas nedan för berörda
departement.

Försvarsdepartementet

I tilläggsbudget minskades försvarets anslag med ca
18 miljarder kronor. Detta är till övervägande delen,
ca 15 miljarder kronor, en teknisk förändring. De
förskott som Försvarets materielverk betalar till för-
svarsindustrin över anslaget skall fortsättningsvis fi-
nansieras genom att Försvarets materielverk tar upp
lån i Riksgäldskontoret. Denna omläggning gör att
statsbudgetens utgifter minskar. Statens lånebehov
påverkas dock inte. Förbättringen av budgetsaldot
motsvaras av en ökning av Riksgäldskontorets net-
toutlåning. Det återstående beloppet, 3 miljarder
kronor är endast överflyttade till 1997 på grund av
leveransförseningar. Resten av underskridandet be-
ror i huvudsak på tidsförskjutningar av materielin-
köp.

Socialdepartementet

Inom Socialdepartementets område finns samman-
lagt ett betydande underskridande men bakom detta
döljer sig avvikelser från budget både uppåt och
nedåt. En överskattning i statsbudgeten av antalet
födda barn gjorde att utgifterna för föräldraförsäk-
ring och barnbidrag sammantagna blev 4,3 miljarder
kronor lägre än budgeterat. Sjuktalet har också visat
sig för högt räknat. Utgifterna för sjukpenning och
rehabilitering blev därför 4,9 miljarder kronor lägre
än anvisat i statsbudgeten.

118

Prop. 1996/97:150

TABELL 5.10 UPPFÖLJNING AVI995/96
Miljarder kronor

Statsbudget

Tilläggsbudget

Anvisat totalt

Utfall

Differens

Utgifter

938,0

31,6

969.6

957,2

-12,3

Inkomster

723,1

40,6

763,7

817,0

53,3

Saldo

-215,0

-205,9

-140,3

65,6

TABELL 5.11 UPPFÖLJNING AV UTGIFTERNA 1995/96,18 MÅN

Miljarder kronor

DEPARTEMENT

STATSBUDGET

TILLÄGGSBUDGET

ANVISAT TOTALT

UTFALL

DIFFERENS

Statschefen och regeringen

2,9

1,0

3.9

2.8

-1.0

Justitiedepartementet

29,2

0,0

29,2

29,4

0,1

Utrikesdepartementet

24,0

0,1

24,1

23,6

-0,6

Försvarsdepartementet

64,1

-18,0

46,1

44,9

-1.2

Socialdepartementet

261,6

0,2

261,7

257,3

-4,5

Kommunikationsdepartementet

36,0

0,2

36,2

43,6

7,4

Finansdepartementet

112,4

40,8

153,2

147,6

-5,6

Utbildningsdepartementet

57,2

3,5

60,7

56,5

-4,2

Jordbruksdepartementet

18.7

0,5

19,3

15,8

-3,5

Arbetsmarknadsdepartementet

136,8

0,6

137,4

145,3

7,8

Kulturdepartementet

6,9

0.1

7.0

6.9

-0,1

Näringsdepartementet

50,3

1,4

51,7

51,8

0.0

Civildepartementet

4,0

0,0

4,1

4,1

0.0

Miljödepartementet

2,7

1,1

3,7

2.9

-0.8

Riksdagen och dess myndigheter

1,2

0,0

1,2

1,2

0,0

Statsskuldsräntor

132,0

0,0

132,0

123,8

-8,2

Förändringar av anslagsberäkningar m.m.

-2,0

0,0

-2.0

0,0

2,0

Summa

938,0

31,6

969,6

957,2

-12,3

Till följd av avrundningar stämmer inte summeringen i tabellen.

Kostnaderna för sjukvårdsförmåner, främst läkeme-
delssubventioner, blev 3,4 miljarder kronor högre än
i statsbudgeten främst till följd av nya och dyrare lä-
kemedel. Bostadsbidragen överskred också budgeten
med 1,6 miljarder kronor.

Kommunikationsdepartementet

På Kommunikationsdepartementets område över-
skreds statsbudgeten med 7,4 miljarder kronor. An-
ledningen till detta är att tidigare reserverade medel
nu använts. Vägverkets anslag för bland annat drift
och underhåll av statliga vägar har redan tidigare
beräknats för kalenderårsvis användning. Medel an-
visades dock budgetårsvis, ett halvår i förväg. Vid
ingången till 1995/96 hade Kommunikationsdepar-
tementet en ingående reservation på 10,6 miljarder
kronor och den nu återstående reservationen uppgår
till 2,4 miljarder kronor. En stor del av reservtions-
medlen var således planerade att förbrukas under
1995/96. Detta är följaktligen inte ett överskridande
i vanlig mening utan en effekt av en budgetteknisk
förändring.

Finansdepartementet

Underskridandet på Finansdepartementet beror till
övervägande delen på att avgiften till EU reviderats
ned med totalt 4,1 miljarder kronor. Vid beräkning-
en av statsbudgeten överskattades de tullinkomster
som ingår i Sveriges EU-avgift med 1,8 miljarder
kronor. Därutöver överskattades EU-budgetens ut-
giftsnivå främst 1995 vilket återspeglas i att den
BNI-baserade avgiften blev 2,7 miljarder kronor läg-
re än beräknat i statsbudgeten.

Utbildningsdepartementet

Utgifterna inom Utbildningsområdet blev 4 miljarder
kronor lägre än anvisat. Detta beror till stor del på
att medel för utbildningssatsningar som beslutats
under året inte utnyttjats i den utsträckning som be-
räknats

Jordbruksdepartementet

Jordbruksdepartementets budget underskreds med

3,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på
att EU-finansierade stöd inte utnyttjats som beräknat

119

Prop. 1996/97:150

vilket också leder till att utgifterna för den svenska
medfinansieringen minskar. Underskridandet beror
till stor del på tidsförskjutningen i utbetalningarna av
sådana stöd, vilket innebär att utgifterna istället be-
lastar statsbudgeten kommande år. Tidsförskjut-
ningen förklaras i sin tur till viss del av att den ge-
mensamma politiken för den aktuella perioden inte
varit helt införd. Dessa underskridanden ger inte en
lika stor minskning av budgetsaldot eftersom ett lågt
utnyttjande av EU-finansierade stöd också innebär
lägre inkomster från EU.

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom Arbetsmarknadsdepartementets område är av-
vikelserna mellan budget och utfall mycket stora,
främst vad gäller arbetslöshetsersättningen. På detta
anslag överskreds budgeten med 14 miljarder kro-
nor. Detta har uppmärksammats flera gånger
tidigare. I 1996 års vårproposition beräknades över-
skridandet till 11 miljarder kronor och i budgetpro-
positionen till 14,5 miljarder kronor. Överskridandet
beror huvudsakligen på att arbetslösheten under
1996 blivit högre än beräknat i statsbudgeten.

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
blev 3 miljarder kronor lägre än budgeterat, främst
till följd av att arbetsmarknadsverket inte lyckats
uppnå de volymer av åtgärder som budgeten var av-
sedd för. Som en följd av detta har anslagssparandet
ökat ytterligare och totalt fanns vid utgången av
1995/96 5,6 miljarder kronor i anslagssparande för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utgifterna för flyktingmottagning har också un-
derskridit budgeten, främst till följd av ett lägre antal
flyktingar än beräknat.

Statsskuldsräntor

Utgifterna för statsskuldsräntor blev 8 miljarder kro-
nor lägre än beräknat i statsbudgeten. Detta kan hu-
vudsakligen hänföras till fallande räntenivåer under
året och apprecieringen av den svenska kronan.

Inkomster

Utfallet för statsbudgetens inkomster blev samman-
taget 53 miljarder kronor högre än beräknat. Några
av orsakerna till de ökade inkomsterna är dock av
engångskaraktär. Försäljningen av aktier i Nordban-
ken ökade inkomsterna med 11,7 miljarder kronor.

Den ändrade uppbörden av mervärdesskatt gav
ökade inkomster med 12,9 miljarder kronor. En del
av de högre bolagsskatterna för 1996 bedöms också
vara engångsvisa.

Prognosen för fysiska personers inkomstskatt har
varierat under året. Den huvudsakliga förklaringen
till de minskade inkomsterna är en reglering till
kommunerna avseende 1994 som betalades ut under
1995.

Inkomsterna från juridiska personers skatt har vi-
sat sig vara underskattade. Utfallet har stadigt varit
högre än prognoserna.

Utfallet för socialavgifterna blev högre än pro-
gnostiserat på grund av att lönesummeutvecklingen
underskattats. Beslutet att höja arbetsgivaravgiften
med 0,2 procentenheter bidrog med 1,3 miljarder
kronor. Engångsinbetalningar från Posten och Telia
för deras pensionsåtaganden bidrog med ytterligare
1,1 miljarder kronor.

Ökningen av momsinkomsterna jämfört med
budgeten beror dels på den tidigare nämnda änd-
ringen i uppbörden, dels på att modellen för moms-
beräkningar reviderats kraftigt och inkomsterna jus-
terats upp med ca 10 miljarder kronor, dels på att
den ekonomiska utvecklingen blev bättre än väntat.

Övrigtposten är ett netto av ökade och minskade
inkomster. Ökningarna utgörs främst av försäljning-
ar av aktier i Nordbanken.

Den sammanlagda förbättringen av budgetsaldot i
förhållande till totalt anvisade medel är 66 miljarder
kronor. Av denna förbättring förklaras ca 80 procent
av ökade inkomster, drygt 10 procent av minskade
statsskuldsräntor och ca 6 procent av att utgifterna
exklusive statsskuldsräntor blivit lägre.

120

Prop. 1996/97:150

TABELL 5.12 UPPFÖLJNING AV INKOMSTERNA 1995/96
Miljarder kronor

INKOMST

STATSBUDGET

TILLÄGGSBUDGET

ANVISAT TOTALT

UTFALL

DIFFERENS

Fysiska personers skatt

33,7

33,7

25,1

-8,6

Juridiska personers skatt

58,5

58.5

73,7

15,1

Socialavgifter

248.1

248,1

259,8

11,7

Mervärdesskatt

168,5

19.0

187,5

213,7

26,2

Energiskatt

66.7

66,7

65,1

-1,7

Övrigt

147,5

21,6

169,2

179.6

10,5

Summa

723,1

40,6

763,7

817,0

53,3

5.8 Uppföljning av konsoliderings-
programmet

Det av regeringen genomförda konsolideringspro-
grammet med besparingar och inkomstökningar
uppgående till ca 126 miljarder kronor är nu i stort
sett genomfört. Regeringen har vid två tillfällen per
år till riksdagen avrapporterat beslutsläget vad gäller
budgetförstärkningarna. I budgetpropositionen åter-
stod 890 miljoner kronor att precisera av utgifts-
minskningar medan inkomstsidan i sin helhet var
preciserad.

TABELL 5.13 KONSOLIDERINGSPROGRAMMET,
Varaktig effekt från och med 1998,

Miljarder kronor

INKOMSTER

UTGIFTER

TOTALT

Preciserade beslut

59,4

65,0

124,4

Aviserade beslut

0

1,1

1,1

Återstår att åtgärda

0

0

0

Summa

59,4

66,1

125,5

De besparingar som återstår finns redovisade i ta-
bellen nedan. Summan av de besparingar som åter-
står att precisera är i stort sett den samma som vid
föregående uppföljningstillfälle. För besparingarna
på sjukpenninggrundande inkomst och inkomstbe-
greppet kommer preciserade beslut att föreläggas
riksdagen under 1997. Besparingarna beskrivs när-
mare under utgiftsområde 9. Även besparingen inom
Näringsdepartementet kvarstår sedan budgetpropo-
sitionen men kommer att preciseras i 1997 års bud-
getproposition. Den återstående besparingen på all-
män miljö- och naturvård angavs som preciserad vid
förra uppföljningstillfället. Denna var dock att be-
trakta som preliminär. Slutlig fördelning av bespa-
ringen kommer att redovisas i 1997 års budgetpro-
position. Detta innebär att totalsumman av de
återstående besparingarna nu är något högre än vid
tidigare uppföljningstillfälle i september 1996.

TABELL 5.14 ÅTERSTÅENDE BESPARINGAR I
KONSOLIDERINGSPROGRAMMET

Miljoner kronor, netto

Sjukpenninggrundande inkomst

480

Inkomstbegrepp

150

Näringsliv (UO 24)

260

Allmän miljö- och naturvärd (U020)

177

Summa återstår att precisera

1 067

5.9 Uppräkning av basbeloppet

Regeringens förslag:

Basbeloppet beräknas utifrån 80 procent av föränd-
ringen av det allmänna prisläget som skett från juni
1996 till juni året före det år som basbeloppet avser.
Det bastal som därvid skall användas skall vara
36 273. Vid beräkning av det förhöjda basbeloppet
skall bastalet vara 36 992. De nya reglerna skall förs-
ta gången tillämpas vid fastställandet av basbelopp
år 1998.

Skälen till regeringens förslag: Basbeloppet fastställs
varje år av regeringen och har tidigare helt följt för-
ändringen i det allmänna prisläget. Som ett led i sa-
neringen av statens finanser begränsades uppräk-
ningen av basbeloppet från och med år 1995 och
knöts till storleken av statens budgetunderskott.
Uppräkningen begränsades därvid till 60 procent av
prisförändringen så länge budgetunderskottet över-
stiger 100 miljarder kronor. I enlighet med den eko-
nomisk-politiska propositionen (prop.l994/95:25)
bör beräkningen vara 80 procent av prisförändrigen
vid budgetunderskott som är mindre än 100 miljar-
der kronor men som överstiger 50 miljarder kronor
och full uppräkning bör ske när budgetunderskottet
understiger 50 miljarder kronor.

121

Prop. 1996/97:150

Basbeloppsuppskrivningen för 1998 beror enligt
dessa regler på utfallet för budgetåret 1995/96. Efter-
som budgetåret 1995/96 är 18 månader har riksda-
gen beslutat att en högre nivå skall gälla för under-
skottet. Nivåerna 50 miljarder kronor respektive 100
miljarder kronor skall därför multipliceras med 1,5
för att få de belopp som är styrande för uppräkning-
ens procentsats.

Eftersom budgetunderskottet för 1995/96 under-
stiger 150 miljarder kronor men överstiger 75 mil-
jarder kronor skall således basbeloppet från och med
år 1998 räknas upp med 80 procent av förändringen
i det allmänna prisläget från juni 1996 till juni 1997.
Som en följd av detta måste det bastal som är ut-
gångspunkt för beräkning av basbeloppet och det
förhöjda basbeloppet ändras. Bastalet för beräkning
av basbeloppet skall därvid vara 36 273 och bastalet
för det förhöjda basbeloppet skall vara 36 992.

122

Förslag till tilläggsbudget
till statsbudgeten för
budgetåret 1997

Prop. 1996/97:150

6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1997

6.1 Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för
löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny be-
räkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya
anslag. Från och med budgetåret 1995/96 redovisar
regeringen i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen förslag till tilläggsbudget. De medelsbe-
hov utöver gällande statsbudget som nu kan över-
blickas och andra frågor som regeringen anser bör
tas upp redovisas i denna proposition. Om ytterliga-
re framställningar om anslag för innevarande bud-
getår skulle visa sig ofrånkomliga, kommer de att
föreläggas riksdagen i samband med budgetproposi-
tionen hösten 1997.

Nettot av de utgiftsökningar- och utgiftsminsk-
ningar som föreslås på tilläggsbudget för budgetåret
1997 uppgår till 8 806 miljoner kronor (se specifika-
tion i avsnitt 2).

Utgiftsökningen finansieras delvis med engångsin-
dragningar av anslagsbehållningar motsvarande ca
3 800 miljoner kronor för budgetåret 1997. I avsnitt
5 i denna proposition ger regeringen, i samband med
utgifts- och inkomstprognoserna för innevarande
budgetår, en närmare beskrivning av nämnda en-
gångsindragningar. Vidare sker inkomstförstärk-
ningar motsvarande ca 800 miljoner kronor, varav
ca 700 miljoner kronor utgörs av en ökad tobaks-
skatt (se avsnitt 7) och ca 107 miljoner kronor i öka-
de inkomster från EU.

Utgiftsökningarna år 1997 är till största delen
hänförbara till ökade anslag för bidrag för arbetslös-
hetsersättning och ökade anslag till kommunsektorn.
Mot bakgrund av den höga arbetslösheten ser rege-
ringen ingen möjlighet att helt finansiera de ökade
utgifterna för arbetslöshetsersättningen inom utgifts-
området. De totala statliga utgifterna för 1997 be-
räknas bli ca 2 600 miljoner kronor högre än tidigare
budgeterat. Samtidigt beräknas statens inkomster
ligga 3 700 miljoner kronor högre än vad som be-

räknades i budgetpropositionen. Underskottet är
därmed 1 100 miljoner kronor lägre.

Av avsnitt 5 framgår dessutom att det budgetpoli-
tiska målet för år 1997 nås med god marginal. Un-
derskottet i det offentliga finanserna beräknas till 2,1
procent av BNP att jämföras med målet om högst
3 procent.

6.2 Avräkning av anslag och
inkomsttitlar

Av 10 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten följer
att inkomster av skatter och utgifter för transfere-
ringar skall avräknas mot inkomsttitlar respektive
anslag då betalning sker, dvs. avräkningen skall ske
på kassamässig grund. Andra inkomster och utgifter
på statsbudgeten skall avräknas det budgetår till vil-
ket de hänför sig, dvs. avräkningen skall ske på in-
komst- respektive utgiftsmässig grund. Enligt fjärde
stycket i angivet lagrum har riksdagen möjlighet att
för ett anslag eller en inkomsttitel besluta att avräk-
ning skall göras på någon annan grund.

Vid utformningen av verkställighetsföreskrifter till
budgetlagen har kunnat konstateras att det för en del
anslag sedan tidigare har tillämpats en avräknings-
grund som varken är kassamässig eller utgiftsmässig.
För en del andra anslag och inkomsttitlar tillämpas
kassamässig avräkning när det enligt lagbestämmel-
serna rätteligen borde vara utgifts- respektive in-
komstmässig avräkning.

I flera fall har regeringen tidigare inhämtat riks-
dagens bemyndigande att använda det aktuella av-
räkningsförfarandet. I anslutning till att riksdagen
antog budgetlagen, beslutade riksdagen dock att ti-
digare givna bemyndiganden och andra beslut skulle
upphöra att gälla i de avseenden som lagen reglerar.
Äldre bemyndiganden eller beslut om särskilda av-
räkningsgrunder får därför numera anses upphävda.

125

Prop. 1996/97:150

Enligt regeringens uppfattning bör de avräkningsför-
faranden som avviker från huvudreglerna i lagen och
som i sak är lämpliga ges förnyad giltighet.

Regeringen anser att riksdagens godkännande be-
hövs i följande avseenden.

- Universitet och högskolor tilldelas anslag för
grundutbildning på grundval av fastställda ersätt-
ningsbelopp för helårsprestationer och helårsstuden-
ter. Enligt statsmakternas beslut (prop. 1992/93:169,
bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) avräknas
anslaget preliminärt när medel månatligen tillförs
respektive myndighets räntekonto i Riksgäldskonto-
ret. I samband med bokslutet görs en slutlig avräk-
ning grundad på antalet utförda prestationer. Detta
är ett avräkningsförfarande som varken är kassa-
eller utgiftsmässigt. Avräkningsgrunden tillämpas för
en rad anslag främst inom utgiftsområde 16 Utbild-
ning och universitetsforskning, t.ex. Bl. Uppsala
universitet: Grundutbildning.

- När det gäller forskning och forskarutbildning
m.m. avräknas anslagen definitivt när medel månat-
ligen tillförs respektive myndighets räntekonto i
Riksgäldskontoret. Avräkningen är varken kassa-
eller utgiftsmässig. Förfarandet, som grundas på
statsmakternas beslut (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388), tillämpas för
en rad anslag främst inom utgiftsområde 16 Utbild-
ning och universitetsforskning, t.ex. B8. Stockholms
universitet: Forskning och forskarutbildning.

- Ett motsvarande avräkningsförfarande tillämpas
också i fråga om anslag för bidrag till statliga myn-
digheter som i övrigt bedriver avgiftsfinansierad
verksamhet. Exempel på detta är utgiftsområde 22
Kommunikationer anslag E5. Bidrag till Sveriges me-
teorologiska och hydrologiska institut.

- Statsinkomster som inte är skatter i vid mening
skall enligt bestämmelser i budgetlagen avräknas
mot inkomsttitlar på inkomstmässig grund. I en del
fall tillämpas dock sedan tidigare av praktiska skäl
en kassamässig avräkning. Detta görs t.ex. i fråga
om vissa offentligrättsliga avgifter, återbetalningar
av lån och ränteinkomster på studielån.

- I prop. 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen behandlades prin-
ciper för budgetering och redovisning av medel som
Sverige betalar till respektive tar emot från EU. För
att nå tydlighet och fullständighet i den ekonomiska
redovisningen på statsbudgeten föreslog regeringen
att bruttoredovisning skall tillämpas av såväl utgif-
terna som inkomsterna. Riksdagen anslöt sig till det-
ta förslag (bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).
Denna ordning innebär att grundprincipen om brut-
toredovisning i 17 § budgetlagen tillämpas när det i
en del fall även vore möjligt med nettoredovisning på
anslag eller i en del andra fall möjligt med redovis-
ning utanför statsbudgeten.

- Bidrag m.m. från EU tillförs en rad inkomsttitlar.
Exempel på detta är inkomsttitel 6111 Arealbidrag
och trädesersättning, 6211 Bidrag från EG:s fiske-

fond och 6411 Bidrag från EG:s socialfond. Dessa
inkomster kan knappast sägas utgöra skatteinkoms-
ter ens i vid mening. Ändå är det naturligt att de av-
räknas mot inkomsttitlar på kassamässig grund, bl.a.
eftersom avgiften till EU enligt de generella reglerna
skall avräknas kassamässigt.

- Bidrag från EU grundas i stor utsträckning på ett
kassamässigt redovisat underlag. Detta kan göra det
praktiskt för staten att för olika verksamheter som
erhåller stöd från EU kunna använda kassamässig
redovisning även om en utgiftsmässig redovisning i
något fall kan anses följa av bestämmelser i budget-
lagen.

Med hänsyn till att äldre bemyndiganden att till-
lämpa vissa förfaranden är upphävda bör riksdagen
på nytt bemyndiga regeringen att även i fortsättning-
en tillämpa de särskilda avräkningsgrunder för bl.a.
anslag till främst universitet och högskolor som riks-
dagen tidigare beslutat om och som angetts i det fö-
regående. Vidare bör den budgetmässiga hanteringen
av EU-relaterade inkomster och utgifter även i fort-
sättningen ske enligt de grunder som riksdagen tidi-
gare beslutat om och som angetts i det föregående.
Dessutom bör riksdagen bemyndiga regeringen att
besluta om sådana praktiskt motiverade avvikelser
från de avräkningsgrunder som anges i 10 § budget-
lagen och som angetts i det föregående.

Regeringen föreslår således att riksdagen med stöd
av 10 § fjärde stycket lagen om statsbudgeten god-
känner ett antal redan etablerade avräkningsförfa-
randen m.m. När regeringen i fortsättningen anser
att en särskild eller avvikande avräkningsgrund bör
tillämpas på något område, avser regeringen att ta
upp detta i anslutning till förslag om anslag eller in-
komsttitlar.

6.3 Utgiftsområde 1

Rikets styrelse

E.     Mediefrågor

E 2.    Presstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 541 miljo-
ner kronor.

Enligt den prognos som Presstödsnämnden gjort
för anslaget E 2. Presstöd anslagsposten Driftsstöd
till dagspressen kommer anslaget inte att utnyttjas
helt under år 1997. Regeringen föreslår därför att
anslaget minskas med 20 miljoner kronor.

126

Prop. 1996/97:150

6.4 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

A. Centrala myndigheter och nämnder

A 15. Kostnader för vissa nämnder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
1 552 000 kronor.

Från anslaget betalas främst arvoden till ledamö-
ter och ersättare m.m. Den huvudsakliga faktorn
som styr utgifterna är hur arbetsbelastningen påver-
kar antalet sammanträden i nämnderna eftersom de
flesta arvoden utgår per sammanträde. Det är även
svårt att förutsäga när på året utbetalningen på in-
komna arvodesräkningar effektueras.

Mot bakgrund av vad som anges ovan anser rege-
ringen att ramanslag är en mer ändamålsenlig an-
slagsform för nämnda utgifter.

Statens ägande i Värdepapperscentralen
VPC AB

Ärendet och dess beredning

I januari 1992 förordnades justitierådet Johan
Munck som särskild utredare med uppdrag att
göra en översyn av clearing samt betalning och
leverans på värdepappersmarknaden (Fi 91:10). I
utredningens uppdrag ingick bl.a. att pröva om
staten även i fortsättningen bör uppträda som
ägare i ett system för kontoföring av aktier och
andra fondpapper, dvs. Värdepapperscentralen
VPC AB (VPC).

I januari 1994 avlämnade Clearingutredningen
betänkandet Konto, clearing och avveckling (SOU
1993:114). Utredningen förordade att staten åtmins-
tone på sikt borde avyttra sitt aktieinnehav i VPC.
Betänkandet har remissbehandlats och en samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Fi-
nansdepartementet (dnr Fi 284/94).

På uppdrag av Finansdepartementet har vice riks-
bankschefen Stefan Ingves undersökt hur en effektiv
och konkurrenskraftig framtida infrastruktur på den
svenska finansmarknaden lämpligen kan se ut. Upp-
draget har redovisats i en rapport som överlämnats
till Finansdepartementet den 10 mars 1997 (dnr Fi
97/900). I rapporten behandlas bl.a. statens ägande
av VPC.

kraft. Inledningsvis anförtroddes bolaget förhål-
landevis begränsade uppgifter i fråga om aktie-
hanteringen. Införandet av ett kontobaserat sys-
tem för registrering av aktier och vissa finansiella
instrument har medfört att VPC:s uppgifter har
ökat väsentligt. I dag bedriver VPC verksamhet
huvudsakligen inom två områden, nämligen regis-
terföring enligt aktiekontolagen (1989:827) och
clearingverksamhet med stöd av tillstånd enligt
lagen (1992:543) om börs- och clearingverksam-
het.

Registerföringen är VPC skyldigt att tillhanda-
hålla och bolaget har legalmonopol på verksamhe-
ten. Efter riksdagsbeslut hösten 1989 har det succes-
sivt införts ett papperslöst, kontobaserat system för
registrering av aktier och ensidiga skuldförbindelser
avsedda för allmän omsättning på den svenska vär-
depappersmarknaden. År 1994 utvidgades lagstift-
ningen till att omfatta vissa andra finansiella instru-
ment. Lagstiftningen innebär att de rättsverkningar
som annars är förknippade med innehavet av fysiska
värdepapper såsom aktiebrev och obligationer har
knutits till registrering av rättigheten på konto hos
VPC. Registreringsåtgärderna utförs huvudsakligen
av kontoförande institut som har fått tillstånd av
VPC.

Bolagets clearingverksamhet avser sådana aktier
och andra finansiella instrument som är registrerade i
VPC:s kontosystem. Denna verksamhet bedrivs i
konkurrens med andra clearingorganisationer.

Ursprungligen ägdes VPC av staten och fondhan-
deln i lika delar. Ägarkretsen utökades i samband
med övergången till det kontobaserade systemet. För
närvarande äger staten 50 procent, fondhandeln 25
procent samt emittenterna genom Industriförbundet
och Stockholms Handelskammare tillsammans 25
procent av aktierna i VPC. Förhållandena mellan
ägarna regleras förutom i bolagsordningen, vilken
bl.a. innehåller en s.k. hembudsbestämmelse, även i
ett konsortialavtal mellan de tre ägargrupperna.

VPC:s aktiekapital uppgår till 60 miljoner kronor.
Det egna kapitalet uppgick vid utgången av år 1995
till knappt 90 miljoner kronor. Därutöver har ägarna
ställt ut garantier till VPC om 200 miljoner kronor,
varav statens andel utgör 100 miljoner kronor. Bola-
gets nettovinst år 1995 var omkring 16 miljoner
kronor.

Avyttring av statens aktier i
Värdepapperscentralen VPC AB

Bakgrund

VPC bildades år 1971 i samband med att lagstift-
ningen om förenklad aktiehantering trädde i

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att sälja, byta eller på an-
nat sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinne-
hav i Värdepapperscentralen VPC AB. Vidare
bemyndigas regeringen att disponera ersättningen

127

Prop. 1996/97:150

från en avyttring till förvärv av aktier i eller bil-
dande av bolag som direkt eller indirekt driver
verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller aktiekontolagen
(1989:827).

Clearingutredningens förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser till-
styrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Frågan om statens
ägarroll i VPC har diskuterats vid skilda tillfällen
alltsedan VPC:s tillkomst. Fondbörsutredningen,
vars betänkande (SOU 1968:59) Förenklad aktie-
hantering låg till grund för inrättandet av VPC, an-
såg att det saknades anledning att rekommendera en
statlig medverkan i en värdepapperscentral i form av
direkt medverkan i dess verksamhet. Utredningen
menade att säkerhets- och kontrollsynpunkter kunde
tillgodoses genom auktorisation och tillsyn. Efter viss
remisskritik kom riksdagsbeslutet att innebära att
staten trädde in som hälftenägare i VPC. Föredra-
gande statsrådet framhöll som skäl för detta ställ-
ningstagande att VPC skulle komma att få en myck-
et stark ställning på den svenska värdepappers-
marknaden och karaktären av ett monopolföretag.
Vidare framhölls att staten kunde komma att bli en
stor kund hos VPC. Även andra skäl åberopades,
såsom det allmännas inflytande över börsverksamhe-
ten liksom statens fiskala intressen (prop. 1970:99 s.
76 f.). I samband med att emittenterna genom en ny-
emission gavs möjlighet att bli delägare i VPC disku-
terades på nytt statens ägande (prop. 1987/88:108 s.
41 och 1988/89:152 s. 164 f.). Det uttalades därvid
att staten borde behålla sin hälftendel av aktiekapi-
talet åtminstone under kontosystemets uppbygg-
nadsskede.

Clearingutredningen anser i sitt betänkande att
staten åtminstone på sikt bör avyttra sitt aktieinne-
hav i VPC. Ett visst statligt ägande i VPC som svarar
mot statens intresse som emittent kan enligt utred-
ningen motiveras utifrån VPC:s hantering av pen-
ningmarknadsinstrument, men synes inte nödvän-
digt. Enligt utredningen bör regeringen inhämta ett
bemyndigande av riksdagen att sälja statens aktier i
VPC.

Beträffande statens ägande av VPC uttalar Stefan
Ingves i sin rapport att det framstår som klart att sä-
kerhets- och kontrollsynpunkter kan tillgodoses ge-
nom tillsyn och inte kräver statligt ägande. Ett even-
tuellt statligt ägande i VPC bör enligt hans
uppfattning ske genom ett statligt institut som har ett
direkt intresse av VPC:s verksamhet, i första hand
Riksgä ldskontoret.

Förändringarna på den svenska finansmarknaden
har under de senaste 10-20 åren varit stora och ge-
nomgripande. Några av de viktigaste kännetecknen
är framstegen inom data- och informationsteknolo-

gin, avregleringarna av finansmarknaden, finansiella
innovationer och en intensifierad internationell kon-
kurrens. Under denna period har den svenska fi-
nansmarknaden blivit en integrerad del av den inter-
nationella finansmarknaden.

Det är mot denna bakgrund som de förändringar
av den svenska finansmarknadens infrastruktur som
har genomförts eller diskuteras skall ses. Under år
1995 träffade OM Gruppen AB ett samarbetsavtal
med Oslobörsen och förra året ingicks ett liknande
avtal med börsen i Helsingfors. Under hösten 1996
informerade Stockholms Fondbörs AB (Fondbörsen)
och OM Gruppen, som äger derivatbörsen OM
Stockholm AB, om att företagen sedan våren samma
år fört diskussioner om samarbete och en eventuell
sammanslagning av de två börserna. Diskussionerna
har sin utgångspunkt i en gemensam omvärldsanalys
som går ut på att den internationella konkurrensen
om likviditet kommer att öka och att det i framtiden
endast kommer att finnas utrymme för ett begränsat
antal finansiella centra i Europa. Diskussioner pågår
också mellan Fondbörsen och VPC om ett tekniskt
samarbete. I debatten har även åsikten att VPC bör
integreras i ett framtida samarbete mellan Fondbör-
sen och OM Gruppen förts fram. Det kan tilläggas
att de nordiska fondbörserna under en längre tid fört
diskussioner om ett samarbete. De pågående diskus-
sionerna och de åtgärder som redan har vidtagits syf-
tar bl.a. till att stärka marknadsplatsernas ställning i
den ökade internationella konkurrensen. Sådana
samarbetstendenser är inte något unikt för Sverige
eller Norden. En liknande utveckling kan ses i bl.a.
Tyskland, Schweiz och Holland.

Statens ägande av VPC har med all sannolikhet
spelat en betydande roll vid övergången från ett pap-
persbaserat till ett papperslöst system. Att staten ge-
nom sitt ägande har legitimerat och garanterat det
papperslösa systemet har säkert bidragit till att det
vunnit allmän acceptans, särskilt bland mindre pla-
cerare. I dag är en institution för kontoföring av ak-
tier och finansiella instrument en självklar och nöd-
vändig del av Sveriges finansiella infrastruktur. Detta
medför att det finns särskilda säkerhets- och kon-
trollintressen att ta hänsyn till. Regeringen anser
emellertid att dessa intressen kan och bör tillgodoses
genom tillsyn och inte genom statligt ägande. En så-
dan ordning stämmer överens med vad som gäller
för andra institut inom den finansiella infrastruktu-
ren, såsom banker, börser och clearingorganisationer
m.m. Enligt regeringens mening gäller inte längre de
skäl som tidigare anförts för ett statligt ägande.

Ett ägarengagemang från statens sida i VPC skulle
kunna motiveras utifrån bolagets hantering av
statsskuldsinstrument. Staten har som betydande
emittent ett särskilt intresse av en väl fungerande
penningmarknad inbegripet kontohållningen och
clearingen av statspapper. Det bör därför övervägas
om inte staten bör behålla ett visst ägande i det insti-
tut som ansvarar för kontohållningen av statspapper.

128

Prop. 1996/97:150

Ett sådant ägande bör dock inte vara större än
vad som svarar mot statens intresse som emittent.
Det är emellertid för tidigt att nu ta ställning till om
behov föreligger av ett framtida statligt ägarengage-
mang och hur stort det i så fall bör vara. Det finns
dock anledning att förmoda att ett sådant engage-
mang bör vara mindre än för närvarande. Det kan
tilläggas att staten som betydande kund hos VPC na-
turligtvis kan utöva inflytande på verksamheten utan
att vara delägare.

Regeringen har den 13 mars 1997 beslutat att sta-
ten bör inleda förhandlingar med övriga ägare av
VPC rörande bolagets framtida verksamhet och
ägande. En förändring av statens ägande i VPC för-
utsätter riksdagens godkännande. För att möjliggöra
för staten att genomföra förhandlingarna och att in-
gå de överenskommelser som dessa kan resultera i
föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att sälja el-
ler på annat sätt avveckla hela eller delar av statens
aktieinnehav i VPC. Det är i nuläget inte möjligt att
bedöma vad förhandlingarna kan komma att leda
till. Mot den ovan beskrivna bakgrunden kan det
inte uteslutas att VPC kan komma att ingå i en kon-
cern där även andra verksamheter, t.ex. börsverk-
samhet, bedrivs. Bemyndigandet bör därför vara
flexibelt och även omfatta en möjlighet för regering-
en att tillvarata statens intressen vid en sådan ut-
veckling. Regeringen bör exempelvis kunna byta ak-
tierna i VPC mot aktier i ett annat bolag eller
använda ersättningen från en försäljning av aktierna
i VPC till förvärv av aktier i ett annat bolag. En för-
utsättning bör emellertid vara att aktierna direkt eller
indirekt förvärvas i ett bolag som har en central roll
inom den svenska finansiella infrastrukturen. Det
bör vara förvärv av aktier i en börs- eller en clea-
ringorganisation eller i ett holdingbolag som äger
aktier i ett företag som driver sådan verksamhet. Det
bör också vara möjligt att byta eller på annat sätt
förvärva aktier i ett eventuellt holdingbolag till VPC.

Tidsbegränsade åtaganden

B 6. Värdering m.m. av aktier i
Värdepapperscentralen VPC AB

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört
i statsbudgeten för innevarande år.

Anslaget är avsett att användas till kostnader som
uppkommer vid förberedelser för en eventuell för-
säljning av statens aktier i Värdepapperscentralen
VPC AB. Anslaget omfattar även åtgärder för för-
värv av aktier i bolag som direkt eller indirekt driver
börs- eller clearingverksamhet. Med indirekt ägande
förstås därvid att staten förvärvar aktier i ett hol-
dingbolag eller liknande som äger aktier i VPC, en
börs eller en clearingorganisation.

Regeringens förslag:

10 miljoner kronor anvisas som ett ramanslag för
kostnader som uppkommer i samband med värde-
ring och försäljningsåtgärder som syftar till en av-
yttring av statens aktieinnehav i Värdepapper-
scentralen VPC AB. Anslaget omfattar även
kostnader vid förberedelse och genomförande av
direkta eller indirekta förvärv för statens räkning
av aktier i en börs eller clearingorganisation eller i
samband med att ett särskilt bolag bildas eller
förvärvas för detta ändamål.

Regeringen föreslår i denna proposition att rege-
ringen bemyndigas att sälja, byta eller på annat
sätt avyttra statens innehav av aktier i VPC. Vida-
re föreslår regeringen att ersättningen från en så-
dan försäljning får användas för förvärv av aktier
i vissa typer av bolag. För värdering och försälj-
ningsåtgärder som inleds eller genomförs under år
1997 med stöd av bemyndigandet budgeteras 10
miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma
i 1998 års budgetproposition om medel behöver
tas i anspråk även det året eller därefter.

Riksdagen beslutade i 1997 års statsbudget om 60
miljoner kronor som ett ramanslag för kostnader i
samband med försäljningen av statens aktier i Stads-
hypotek AB (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiUl,
rskr. 1996/97:53). Aktierna såldes under år 1996 och
kostnaderna för försäljningen understeg vad som an-
visats för försäljningen. Av den del av ramanslaget
som inte tagits i anspråk kan 10 miljoner kronor an-
vändas för värdering och andra försäljningsåtgärder
som syftar till en avyttring av statens aktier i VPC. I
den mån kostnaderna vid en försäljning understiger
detta belopp kan återstoden tas i anspråk i samband
med att staten direkt eller indirekt förvärvar aktier i
en börs eller clearingorganisation eller i ett holding-
bolag eller liknande till VPC.

B 7. Investeringar i infrastrukturen på den
svenska finansmarknaden

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag:

500 miljoner kronor anvisas för investeringar i före-
tag som har en central roll inom den svenska finansi-
ella infrastrukturen.

I tidigare behandlas frågan om en avyttring eller
minskning av statens engagemang i Värdepapper-
scentralen VPC AB. Av beskrivningen i det avsnittet
framgår att en omstrukturering av den svenska fi-
nansiella infrastrukturen kan ske inom den närmaste

129

Prop. 1996/97:150

tiden. Det är emellertid inte möjligt att för närvaran-
de bedöma vad denna process kommer att leda till
eller vilken roll staten bör ha i den framtida svenska
finansiella infrastrukturen. De förslag som lämnats i
nämnda avsnitt syftar till att regeringen på ett flexi-
belt sätt skall kunna ta tillvara statens intressen oav-
sett hur utvecklingen blir.

Som tidigare anförts bör staten på sikt reducera
sitt ägande i VPC. Utvecklingen kan emellertid leda
till att staten på annat sätt bör ha ett ägarintresse i
någon av de centrala verksamheterna inom den
svenska finansiella sektorn. Av det skälet har tidigare
föreslagits att ersättningen från en eventuell avyttring
av statens aktieinnehav i VPC får användas för för-
värv av aktier i ett annat företag som bedriver bety-
delsefull verksamhet inom nu aktuellt område. För
att regeringen skall ha ett tillfredsställande förhand-
lingsutrymme bör regeringen emellertid kunna för-
värva så stor andel i ett sådant företag att staten får
ett påtagligt ägarinflytande. Därmed ges staten möj-
lighet att även i framtiden ha ett ägarinflytande på
den svenska finansmarknaden. Det är givetvis svårt
att med exakthet bedöma om ytterligare medel be-
hövs för att staten skall få ett sådant inflytande. För
att ge regeringen erforderligt förhandlingsutrymme
bedömer regeringen att ett ramanslag om 500 miljo-
ner kronor behövs.

Det är inte säkert att de förhandlingar som nu av-
ses kan slutföras under år 1997. Regeringen avser
därför att återkomma i 1998 års budgetproposition
om medel behöver tas i anspråk även det året eller
därefter.

I kommande avsnitt behandlas frågan om Secu-
rum AB:s slutliga avveckling. Regeringen har där be-
dömt att den utdelning staten kan förväntas få från
Securum AB kommer att uppgå till 6-7 miljarder
kronor för år 1997. En del av detta belopp kan sägas
användas för finansiering av nu avsedda investering-
ar.

Vissa bolags- och fastighetsfrågor

Bakgrund

Utveckling av vissa försvarsfastigheter samt Securum
AB:s slutliga avveckling m.m.

Riksdagen godkände regeringens förslag (prop.
1996/97:4, bet. 1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:109)
att vissa organisationsenheter inom Försvarsmakten
läggs ner före den 1 januari 1999 med alla aweck-
lingsåtgärder genomförda före den 1 januari 2000.

Enligt regeringens förslag skall genomförandet av
avvecklingen påbörjas direkt efter riksdagens beslut
och slutföras så snabbt som möjligt. Regeringen av-
såg att lämna närmare anvisningar om genomföran-
det till Försvarsmakten.

Följande organisationsenheter skall läggas ned en-
ligt riksdagsbeslutet.

- Nedre Norra arméfördelningen i Östersund

- Västra arméfördelningen i Skövde

- Mellersta arméfördelningen i Linköping

- Försvarsområdesstaberna i Ystad, Växjö, Kalmar,
Gävle, Borås, Linköping, Västerås, Östersund, Ki
runa och Kalix

- Livgrenadjärbrigaden i Linköping

- Älvsborgsbrigaden i Borås

- Lapplandsbrigaden i Umeå

- Svea artilleriregemente i Linköping

- Norrlands artilleriregemente i Östersund

- Skånska luftvämskåren i Ystad

- Svea ingenjörkår i Södertälje

- Svea trängkår i Linköping

- Hälsinge flygflottilj i Söderhamn

- Krigsflygskolan i Ljungbyhed.

Byggnadernas kvadratmeteryta uppgår till ca

775 000, medan marken består av ca 9 315 hektar.

Därutöver kan det finnas vissa fastigheter som in-
te är sålda eller avvecklade enligt tidigare riksdagsbe-
slut.

Utveckling av vissa försvarsfastigheter

Regeringens förslag:

Ett aktiebolag bildas för att utveckla försvarsfastig-
heter som avvecklas genom 1996 års försvarsbeslut.

Regeringen avser att skapa förutsättningar för en
utveckling av nämnda etablissemangs fastighets-
bestånd, byggnader och mark. Erfarenheterna vi-
sar att det finns möjligheter att med rätt kompe-
tens och resurser utveckla och anpassa de
avvecklingsbara etablissemangen till andra af-
färsmässigt bärkraftiga enheter. I många fall kan
värdet på fastigheterna öka mer än de kostnader
som är förknippade med att utveckla fastighetsbe-
ståndet. Det finns sannolikt hela eller delar av
nämnda etablissemang som inte lämpar sig att ut-
veckla i bolagets regi och som därför inte kommer
att överföras. Samtidigt kan det finnas andra en-
staka försvarsfastigheter som försvarsmakten har
lämnat och som bör kunna överföras till bolaget.
Satsningar kan ske inom exempelvis utbildnings-
området, affärscentra, kontorskomplex eller stu-
dentbostäder. Det viktigaste är att en professionell
organisation för fastighetsutveckling ges finansiell
uthållighet och affärsmässiga incitament för en
utveckling av fastigheterna.

Regeringen föreslår att ett aktiebolag bildas med
syfte att äga fastigheterna eller tillfälligt inneha dessa.
Ändamålet för bolaget skall vara att i samarbete med

130

Prop. 1996/97:150

kommuner och lokalt näringsliv utveckla och förädla
fastigheterna för att slutligen sälja dem på kommer-
siella villkor.

Staten bör kvartstå som ägare tills dess områdena
är utvecklade och anpassade för alternativ använd-
ning. Genom detta bedömer regeringen att avkast-
ningen på fastigheterna, sedan Försvarsmakten läm-
nat dessa, blir högre än om de avyttras för snabbt
och i befintligt skick.

Fortifikationsverket ansåg i början av år 1996 att
det aktuella beståndets marknadsvärde uppgick till
250 - 300 miljoner kronor. Den bedömningen grun-
dades på avyttring i befintligt skick. Det bokförda
värdet uppgår till 1 360 miljoner kronor. Oavsett
hur och när beståndet säljs kommer med största san-
nolikhet en nedskrivning av fastigheterna att behöva
göras.

Fortifikationsverket är organiserat i verksamhets-
grenarna anskaffning, underhåll och drift samt avytt-
ring. Fortifikationsverkets avyttringsverksamhet
bygger på avyttring på affärsmässiga villkor av lo-
kaler i befintligt skick. Denna avyttringsverksamhet
skiljer sig väsentligt från ett tänkt uppdrag att ut-
veckla fastighetsbeståndet. Det finns därför starka
skäl att lägga ansvaret för projektet i ett för ända-
målet lämpligt statligt bolag. Bolagsformen är vidare
att föredra för att tydliggöra besluts- och ansvarsför-
hållanden samt för att skapa bättre förutsättningar
för affärsmässighet i besluten.

För att säkerställa den finansiella uthålligheten för
det föreslagna bolaget anser regeringen att det är en
fördel att inordna det i en större fastighetskoncern
som dessutom har kompetens och erfarenhet av lik-
nande utvecklingsprojekt.

Securum AB:s slutliga avveckling m.m.

Securum AB har i sitt arbete med avvecklingen av
tillgångarna som övertagits i samband med bankkri-
sen (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr.
1991/92:352) kommit så långt att det inte är för-
svarbart eller lämpligt att fortsätta med nuvarande
organisation. Projektet med avvecklingen kommer
enligt planerna att avslutas under år 1997. Vid bil-
dandet av Securum AB överfördes tillgångar och
krediter från Nordbanken på 67 miljarder kronor
(brutto). Securum AB tillfördes ett eget kapital om
24 miljarder kronor för att, över en tidsperiod om 15
år, kunna avveckla dessa krediter och tillgångar med
bästa ekonomiska resultat som mål. Securum AB be-
finner sig redan nu, efter att ha gått igenom om-
vandlingsprocessen från en kreditorganisation till ett
antal tillgångsförvaltande bolag, i slutet av avveck-
lingen. Regeringen bedömer att drygt hälften av det
tillskjutna kapitalet om 24 miljarder kronor kommer
att återvinnas. Securum AB:s totala värde uppskattas
idag till ca 13 miljarder kronor.

De återstående tillgångarna i Securum AB är, när
projektet avslutas, huvudsakligen aktieposter i
svenska fastighetsbolag, utländska fastigheter och
dotterbolaget Kungsleden AB. Regeringens uppfatt-
ning är att alla fastighetsrelaterade tillgångar i Secu-
rum-koncernen bör överföras till Vasakronan-
koncemen. Övriga kvarvarande tillgångar i Securum
AB utgörs av finansverksamhet samt garantiförplik-
telser från tidigare försäljningar av industriföretag
m.m. Regeringen avser att föra dessa verksamheter
till ett för ändamålet lämpligt annat statligt bolag.
Överföringen av fastighetsrelaterade tillgångar till
Vasakronan bör få ske till lägre värde än bokfört
värde. Skillnaden bör få uppgå till högst två miljar-
der kronor. Den föreslagna sammanslagningen kan
således innebära att den nya koncernen tillförs ytter-
ligare fastighetskapital som kan användas för att ut-
veckla statens kommersiella fastighetsbestånd, bl.a.
de aktuella försvarsfastigheterna. Regeringen kom-
mer att begränsa tillskottet av fastigheter till det vär-
de som krävs för att utveckla aktuella fastighetsbe-
stånd på ett värdehöjande sätt som leder till högre
men senarelagda utdelningar till staten. I samband
med sammanslagningen kommer en utdelning till
staten från Securum AB av hittillsvarande avveckling
att ske. Regeringen bedömer att utdelningen under år
1997 kommer att uppgå till ca 6 - 7 miljarder kro-
nor. Dessa inkomster skall användas på det sätt riks-
dagen tidigare har beslutat (prop.l995/96:207).

Sammanslagningen innebär inte någon ändrad in-
riktning vare sig för Vasakronan-koncernens del eller
för de återstående tillgångarna i Securum AB.

Den sammanslagna fastighetskoncernen bör få
avveckla de övertagna fastighetstillgångama i den
takt och på det sätt som ger bästa möjliga långsiktiga
avkastning för ägaren. Regeringen kommer liksom
idag att ställa marknadsmässiga krav på såväl av-
kastning som utdelning. Koncernens samlade värde
och resultatutveckling bör utgöra grund för framtida
utdelningar.

Regeringen avser att inordna det nybildade ut-
vecklingsbolaget för vissa försvarsfastigheter i den
sammanslagna koncernen.

Inlåning i Riksgäldskontorets regi

Ärendet och dess beredning

Riksgäldskontoret har hemställt om ändring i bank-
rörelselagen så att kontoret undantas från den lagens
tillämpningsområde. Riksgäldskontorets hemställan
har remitterats till Sveriges riksbank, Finansinspek-
tionen och Svenska Bankföreningen. Remissvaren
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi
97/1088).

131

Prop. 1996/97:150

Lagrådet

Lagförslaget är av en sådan beskaffenhet att Lagrå-
dets hörande skulle sakna betydelse.

Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet

Målet för Riksgäldskontorets upplåning och
statsskuldsförvaltning är att, inom ramen för de krav
som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna
för denna verksamhet. Riksgäldskontoret har långt-
gående befogenheter att välja olika upplånings-
strategier för att uppfylla detta mål. En väl balanse-
rad upplåning i syfte att hålla nere kostnaden för sta-
ten medför dock krav på en avvägning mellan olika
upplåningsinstrument. Hänsyn måste även tas till
hur upplåningen påverkar marknadens funktions-
sätt.

Upplåningen sker i huvudsak på tre delmarkna-
der. Den traditionellt viktigaste är den inhemska
penning- och obligationsmarknaden. Efter avskaf-
fandet av valutalånenormen i december 1992 har
den internationella kapitalmarknaden tillkommit
som en viktig finansieringskälla. Till dessa två upp-
låningsformer kommer hushållsmarknaden som ett
viktigt komplement.

Riksgäldskontoret tillhandahåller i dag fyra olika
produkter som riktas till hushållsmarknaden: pre-
mieobligationer, realränteobligationer, riksgäldskon-
to och allemansspar. Produkterna förmedlas huvud-
sakligen via banksystemet med särskilda
återförsäljare och via telefonförsäljning. En pre-
mieobligation är ett räntebärande instrument, där
avkastningen lottas ut. Realränteobligationen erbju-
der innehavaren real ränta, dvs. avkastningen skyd-
das mot inflationen. Riksgäldskonto är en kontoba-
serad obligation där innehavaren för närvarande kan
välja en löptid mellan tre månader och åtta år. Riks-
gäldskonto är den enda produkt som enbart erbjuds i
egen regi. Dessutom lånar Riksgäldskontoret upp
pengar från hushållen via allemanssparandet.

Riksgäldskontoret är enligt nu gällande lagstift-
ning förhindrad att ta emot inlåning på konto från
allmänheten i egen regi. I stället har kontoret använt
sig av bankerna för att kunna erbjuda en inlånings-
produkt, allemansspar. Sparandet sker genom in-
sättning på ett särskilt allemanssparkonto i bank.
Bankerna lånar i sin tur ut pengarna till Riksgälds-
kontoret. Kontoret garanterar insättamas pengar för
den händelse banken inte kan fullgöra sina förplik-
telser.

Enligt regleringsbrev för Riksgäldskontoret är
målet för hushållsupplåningen att under en femårs-
period uppnå största möjliga kostnadsbesparing jäm-
fört med kostnaden för upplåning på penning- och
obligationsmarknaden. Hushållsupplåningen har hit-
tills varit lönsam för staten jämfört med att låna på
penning- och obligationsmarknaden.

Riksgäldskontoret har tagit fram en modell för att
fastställa resultatet för hushållsupplåningen. Model-
len relaterar upplåningskostnaden på hushållsmark-
naden mot den alternativa upplåningskostnaden på
penning- och obligationsmarknaden. Enligt denna
resultatmodell uppgick besparingen för staten för
budgetåret 1995/96 till 375 miljoner kronor. Riks-
gäldskontorets marginaler har emellertid krympt i
takt med den hårdnande konkurrensen på hushålls-
marknaden. Även volymutvecklingen har varit blyg-
sam. Det kan konstateras att kontoret har tappat
marknadsandelar i förhållande till andra aktörer på
marknaden.

Regeringen uttalade i samband med utvärderingen
av Riksgäldskontorets verksamhet i senaste budget-
propositionen (prop. 1996/97:1 utgiftsområde 2) att
upplåningsverksamheten på hushållsmarknaderna
bör intensifieras i syfte att varaktigt bidra till en lägre
upplåningskostnad för staten. Vidare konstaterades
att det är angeläget att kontoret aktivt arbetar med
produktutbud, försäljningskanaler och marknadsfö-
ringsinsatser för att långsiktigt kunna konkurrera om
hushållens sparande. Riksdagen delade regeringens
bedömning att hushållsupplåningen bör ges ökad
prioritet på det sätt som regeringen föreslagit (bet.
1996/97:FiU2).

Riksgäldskontoret undantas från
bankrörelselagen

Regeringens förslag:

Riksgäldskontoret undantas från bankrörelselagens
tillämpningsområde. Därmed ges kontoret möjlighet
att ta emot inlåning på konto från allmänheten i
egen regi.

Skrivelsens förslag: Överensstämmer med regering-
ens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges riksbank och Finan-
sinspektionen lämnar förslaget utan erinran.
Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Enligt
Bankföreningen skulle ett genomförande av förslaget
innebära att Riksgäldskontoret inte skulle konkurre-
ra på lika villkor med övriga institut som tar emot
inlåning. Bankföreningen menar vidare att förslagets
effekter för kreditmarknaden måste utredas noga in-
nan någon lagstiftningsåtgärd vidtas. Om Riksgälds-
kontoret får möjlighet att ta emot inlåning på konto
bör kontoret, enligt Bankföreningen, betala avgift till
insättningsgarantin för sin inlåning.

Skälen för regeringens förslag: Bankerna har sedan
länge haft rätt att driva verksamhet som innefattar
inlåning från allmänheten. Skälet för denna ensam-
rätt är främst att bankernas inlåningskonton utgör
basen för det allmänna betalningssystemet.

132

Prop. 1996/97:150

Genom att ålägga bankerna en särskilt sträng nä-
ringsrättslig reglering har lagstiftaren därmed verkat
för ett stabilt betalningssystem. Utöver detta s.k. sys-
temskyddsintresse motiveras bankernas inlånings-
monopol av ett konsumentskyddsintresse. Konsu-
menterna är nämligen beroende av att banker som
förvaltar deras transaktions- och sparmedel kan
uppvisa en god soliditet. Ett fallisemang i en bank
kan leda till allvarliga privatekonomiska konsekven-
ser för de hushåll som är beroende av de insatta
medlen för sina betalningstransaktioner och sitt lång-
siktiga kontosparande.

För att värna dessa intressen - systemskydds- och
konsumentskyddsintresset - har lagstiftaren valt att
förbehålla bankerna, som kringgärdas av särskilt
stränga rörelseregler, rätten att driva den vanligaste
formen av inlåningsverksamhet, nämligen sådan in-
låning på konto där tillgodohavandet är nominellt
bestämt och tillgängligt för insättaren med kort var-
sel. Denna inlåningsform är central för traditionell
betalningsförmedling. Verksamhet som innehåller
sådan inlåning utgör kärnan i bankrörelse och är
därmed utgångspunkten för banklagstiftningens
tillämpningsområde, se 1 kap. 2 § bankrörelselagen
(1987:617). I de därpå närmast följande paragrafer-
na uppställs undantag för motttagande av kundme-
del på konto intill visst belopp och för vissa mindre
ekonomiska föreningar. Nämnas bör även att bank-
rörelselagen inte gäller för verksamhet som bedrivs
av Sveriges riksbank.

Regering och riksdag har, som ovan redovisats,
tagit ställning för att Riksgäldskontoret under inne-
varande budgetår bör göra en intensifierad satsning
på hushållsmarknaden i syfte att begränsa kostna-
derna för statsskuldens finansiering. Regeringen har
också uppmanat kontoret att se över sitt produktut-
bud i syfte att kunna erbjuda konkurrenskraftiga
produkter på denna marknad. Mot bakgrund av det-
ta bedömer regeringen det som önskvärt att Riks-
gäldskontoret nu får möjlighet att ta emot inlåning
på konto från allmänheten i egen regi.

Enligt regeringens uppfattning ligger den av Riks-
gäldskontoret föreslagna förändringen väl i linje med
motiven bakom lagstiftningen. Som Finansinspektio-
nen mycket riktigt påpekar i sitt remissvar är regler-
na i bankrörelselagen uppställda till skydd för insät-
tarna samt för att tillgodose kraven på stabilitet i
betalningssystemet. Eftersom Riksgäldskontoret är
en del av staten är skyddet för insättarna därmed
omhändertaget. Kontorets verksamhet utgör heller
inte någon del av betalningssystemet.

Regeringen anser emellertid att det är väsentligt
att Riksgäldskontoret inte breddar sitt produktutbud
utan endast tillhandahåller rena spartjänster. Det är
av vikt att kontoret inte blir en statlig bank med ett
brett produktutbud riktat mot privatpersoner. Riks-
gäldskontoret bör således inte tillhandahålla allmän-
heten transaktionskonton.

Bankföreningen framhåller i sitt remissvar att
Riksgäldskontoret har helt andra verksamhetsvillkor
än kreditinstituten, eftersom kontoret inte har sam-
ma behov som instituten att relatera sina inlånings-
räntor till marknadsräntan. Enligt Bankföreningen
kan Riksgäldskontoret bestämma sina räntor på
administrativ grund i stället för på marknadsmässig
grund. Kontoret kommer därför, enligt Bankföre-
ningen, inte att konkurrera på likvärdiga villkor med
andra institut.

Riksgäldskontoret har ålagts att långsiktigt mini-
mera statens upplåningskostnad. Hushållsupplåning-
en utvärderas, enligt vad som ovan beskrivits, efter
hur stor vinst kontorets hushållsupplåning inbringar
i förhållande till den alternativa kostnaden att låna
på penning- och obligationsmarknaden, dvs. i för-
hållande till marknadsräntan. Verksamheten liknar
därför i hög grad den verksamhet som bankerna be-
driver. Räntan sätts således på marknadsmässig och
inte på administrativ grund. Däremot kan Riks-
gäldskontoret som är en del av staten erbjuda en in-
låning som är helt säker. Kontoret kan, till skillnad
från en bank, inte försättas i konkurs. Riksgäldskon-
toret har därför en lägre kreditrisk och kan således
erbjuda en lägre ränta. Denna konkurrensfördel tor-
de emellertid, mot bakgrund av den nyligen införda
insättningsgarantin, vara av mindre betydelse.

Regeringen vill här framhålla att Riksgäldskonto-
rets alternativ till hushållsupplåning inte är att helt
avstå från upplåning på marknaden. I stället är al-
ternativet att låna på penning- och obligationsmark-
naden. Även denna verksamhet sker i konkurrens
med privata aktörer, i synnerhet bostadsinstitut men
även banker. Ett avstyrkande av Riksgäldskontorets
begäran skulle således inte innebära att kontoret i
framtiden skulle avhålla sig från att konkurrera med
kreditinstituten.

Det kan vidare konstateras att Riksgäldskontoret
redan i dag erbjuder produkter som ligger nära inlå-
ning i egen regi. Riksgäldskontot med tre månaders
bindningstid och med rätt att lösa in obligationen i
förtid är en sådan produkt. Dessutom erbjuder kon-
toret allmänheten en renodlad inlåningsprodukt ge-
nom allemanssparandet, vilket visserligen sker via
bankerna, men fungerar i allt väsentligt som inlåning
i egen regi. Därutöver tillhandahåller kontoret inlå-
ningstjänster för statliga myndigheter. Att öppna
möjligheten för kontoret att ta emot inlåning på kon-
to från allmänheten innebär således inte något stor
förändring i myndighetens nuvarande verksamhet.

Sammanfattningsvis anser regeringen att Riks-
gäldskontoret bör ges möjlighet att i egen regi ta
emot inlåning på konto från allmänheten. Detta kan
ske utan några väsentliga konkurrensskadliga effek-
ter eftersom återverkningarna på kreditmarknaden
torde bli av mindre betydelse. Någon anledning att,
såsom Bankföreningen föreslagit, utreda effekterna
av en sådan reform föreligger därför inte.

133

Prop. 1996/97:150

Bankföreningen har vidare anfört att Riksgälds-
kontoret, om kontoret avser att ta emot kortfristig
inlåning, bör betala avgift till insättningsgarantin.
Insättningsgarantin syftar till att skydda insättarna
vid en konkurs. Eftersom kontoret inte kan försättas
i konkurs och insättarna skyddas på annat sätt sak-
nas anledning att ansluta Riksgäldskontoret till in-
sättningsgarantisystemet. Det finns inte heller någon
anledning att trots detta belägga inlåning i kontoret
med en avgift till insättningsgarantisystemet eftersom
det endast skulle innebära att staten subventionerar
garantisystemet. En sådan åtgärd skulle strida emot
principerna bakom insättningsgarantin. Detta system
skall finansieras av anslutna kreditinstitut för vilka
det finns en reell risk att institutet inte skall kunna
fullfölja sina förpliktelser mot insättarna. Det nuva-
rande allemanssparandet omfattas heller inte av in-
sättningsgarantin. 1 stället garanteras insättarna av
Riksgäldskontoret.

Ikraftträdande

Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1997.

Ekonomiska konsekvenser

Förslaget till lagändring innebär endast att Riks-
gäldskontoret ges möjlighet att erbjuda allmänheten
inlåning på konto. Den följande konsekvensbeskriv-
ningen förutsätter att kontoret väljer att utnyttja
denna möjlighet.

Generellt gäller att ju fler aktörer som uppträder
på en marknad, desto större är chansen till ett brett
utbud av varor och tjänster av hög kvalitet, till kon-
kurrenspressade priser. På inlåningsmarknaden bety-
der konkurrenspressade priser högre inlåningsräntor
och lägre avgifter av olika slag. Bankmarknaden har
under en lång period kännetecknats av en oligopol-
liknande struktur som till en del förstärktes genom
bankkrisen samt genom de fusioner som skett under
senare tid. Den negativa utvecklingen har emellertid
motverkats av framväxten av en ny kategori banker
som är mer specialiserade, s.k. nischbanker. Dessa
banker använder sig av nya och mindre kostsamma
distributionskanaler. Exempelvis har ett antal nya
s.k. telefonbanker lyckats attrahera inlåningskunder
genom att erbjuda förmånliga räntor. Regeringen ser
positivt på denna utveckling. I det fall Riksgäldskon-
toret väljer att erbjuda allmänheten kortfristig inlå-
ning tillkommer ytterligare en aktör som torde kun-
na bidra till att konkurrensen skärps till gagn för
inlåningskunderna.

Bankregleringen syftar till att främja betalnings-
systemets stabilitet och skydda konsumenterna. Det

har ovan konstaterats att inget av dessa mål påver-
kas av förslaget. Inte heller torde förslaget innebära
några effekter för Finansinspektionens verksamhet.

Enligt de verksamhetsmål som ställts upp i regle-
ringsbrevet för Riksgäldskontorets skall upplåning
från hushållen endast bedrivas om kostnaderna för
denna upplåning är förmånligare än upplåning på
penning- och obligationsmarknaden. Regeringen
förutsätter därför att nettoeffekten på statsbudgeten
blir positiv.

6.5 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet

B.     Åklagarväsendet

B 1.    Åklagarväsendet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
627 237 000 kronor.

Åklagarväsendet har en ansträngd ekonomisk si-
tuation. Som angavs i budgetpropositionen för år
1997 beräknas den nya organisation som infördes
den 1 juli 1996 möjliggöra kostnadssänkningar. Des-
sa slår dock igenom fullt ut först år 1998 medan
omorganisationen medför vissa initialkostnader un-
der 1997. Enligt regeringens bedömning behöver
åklagarväsendet en engångsvis anslagshöjning med
18 000 000 kronor för att klara övergångskostna-
derna. Anslagshöjningen finansieras genom en in-
dragning av medel på anslaget för kriminalvården.

D.     Kriminalvården

D 1.    Kriminalvården

Justitieutskottet har begärt att regeringen ska redovi-
sa hur de nya kraven på frivården till följd av den
utvidgade försöksverksamheten med dels samhälls-
tjänst, dels intensivövervakning med elektronisk kon-
troll har beaktats ur resurssynpunkt (bet.
1996/97:JuUl).

Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamhe-
ten med samhällstjänst till hela landet. Med anled-
ning härav tillfördes frivården fr.o.m. budgetåret
1992/93 11,1 miljoner kronor. Detta finansierades
genom rationaliseringar inom kriminalvården. Under
1996 avtjänade i medeltal 690 dömda samhällstjänst
till en kostnad per dygn på ca 179 kronor. Kostna-
derna för samhällstjänsten under 1996 har beräknats
till ca 45 miljoner kronor. De tillkommande kostna-
derna för samhällstjänsten har finansierats genom att
Kriminalvårdsstyrelsen har omfördelat medel inom
kriminalvårdens ramanslag.

En tvåårig försöksverksamhet med intensivöver-
vakning med elektronisk kontroll inleddes den 1 au-

134

Prop. 1996/97:150

gustil994 inom Karlskoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra, Norrköpings och Sundsvalls frivårds-
distrikt. Under försöksperioden har fängelsestraff på
högst två månader i vissa fall kunnat verkställas
utanför anstalt i form av intensivövervakning med
elektronisk kontroll.

Försöksverksamheten har därefter förlängts till
utgången av år 1998. Vidare har försöksverksamhe-
ten, från den 1 januari 1997, utvidgats till att avse
hela landet samt till att omfatta fängelsestraff på
högst tre månader. Frågan om att införa inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll i det ordi-
narie straffsystemet bereds för närvarande i Justitie-
departementet.

Bakgrunden till försöksverksamheten är intresset
av att utveckla alternativ till fängelse och att det nu-
mera finns elektronisk övervakningsteknik som kan
användas i det utvecklingsarbetet.

Det genomsnittliga antalet personer med inten-
sivövervakning beräknas till ca 450. Dygnskostna-
den, inklusive kostnader för teknisk utrustning, be-
räknas för närvarande till ca 450 kronor.
Kriminalvårdsstyrelsen har mot denna bakgrund för
1997 beräknat medelsbehovet för detta ändamål till
ca 66 miljoner kronor för löner, övriga personal-
kostnader och övriga driftskostnader. Kriminal-
vårdsstyrelsen har budgeterat ytterligare sex miljoner
kronor för teknisk utrustning, drift av övervaknings-
central m.m. Den utvidgade försöksverksamheten
finansieras genom omfördelning av medel inom kri-
minalvårdens ramanslag.

Brottsförebyggande rådet fick i oktober 1996 i
uppdrag av regeringen att utvärdera den utvidgade
försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll. Uppdraget ska delredovisas före
september månads utgång 1997 och slutredovisas
senast den 1 april 1999. I uppdraget ingår bl.a. att
utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av att det
under försöksverksamheten varit möjligt att ersätta
en anstaltsvistelse med intensivövervakning med
elektronisk kontroll.

6.6 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

E.     Övriga utrikespolitiska frågor

E 5.    Delegationen för översättning av EG:s

regelverk

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

2 miljoner kronor anvisas som ett engångsbelopp för
att täcka det beräknade underskottet i delegationens
verksamhet.

Skälen för regeringens förslag: Delegationen för
översättning av EG:s regelverk (Översättningsdele-
gationen) skall under en begränsad övergångstid bi-
stå gemenskapens institutioner och andra organ med
översättningar till svenska av EU-dokument. Verk-
samheten skall finansieras med avgifter. Delegatio-
nen redovisar dock för det senaste budgetåret
1995/96 en kapitalförändring på 2 124 263 kronor.
Huvudorsaken till den negativa kapitalförändringen
är en misskalkylering av översättnings- och gransk-
ningstakten på dokumenten, sena betalningar som
inkommer först under 1997, valutakursförluster på
grund av kronförstärkning samt betydande ränte-
kostnader beroende på sent utbetalda anslag. Under-
skottet, när Översättningsdelegationen upphör under
året, beräknas bli mindre än den redovisade kapital-
förändringen, på grund av ovannämnda inbetalning-
ar under 1997.

Finansieringen av underskottet skall ske genom en
indragning av sparade medel på anslaget Al. Rege-
ringskansliet m.m. under utgiftsområde 1.

6.7  Utgiftsområde 6

Totalförsvar

B.     Vissa funktioner inom det civila försvaret

B 7.   Funktionen Telekommunikationer

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta   ändamål uppfört ett ramanslag   på

152 886 000 kronor.

Regeringen har i prop. (1996/97:61) Översyn av
telelagen (1993:597) m.m. bedömt det som rimligt
att teleoperatörerna bidrar till finansieringen av de
åtgärder som bedöms som nödvändiga för att skyd-
da det allmänna fasta telenätet mot sabotage och ter-
roristangrepp i fred. Under förutsättning av riksda-
gens godkännande kommer fr.o.m. den 1 juli 1997,
en avgift att tas ut av vissa teleoperatörer. Regering-
en beräknar att det sammanlagda avgiftsuttaget för
år 1997 kommer att uppgå till 50 000 000 kronor.
Då avgiften för teleberedskapen är en offentligrätts-
lig avgift bör anslaget B 7 Funktionen Telekommu-
nikationer bruttobudgeteras. Detta innebär att avgif-
ten inbetalas till statsbudgetens inkomstsida och
motsvaras av anslag på statsbudgetens utgiftssida.
Anslagsnivån höjs fr.o.m. den 1 juli 1997 till
202 886 000 kronor. Detta innebär i sin tur att ut-

135

Prop. 1996/97:150

giftsramen för utgiftsområde 6 under år 1997 höjs
med 50 000 000 kronor.

Hänsyn bör kunna tas vid eventuella över- eller
underskott av avgifter vid fastställande av avgifts-
nivå för operatörerna.

B10. Funktionen Energiförsörjning

De statliga beredskapsinsatsema inom energiförsörj-
ningen syftar till att dels vidmakthålla och vidareut-
veckla handlingsberedskapen för att möta störningar
i energiförsörjningen i säkerhetspolitiska kriser och i
krig, dels minska känsligheten för störningar inom
elförsörjningsområdet. I statsbudgeten för inneva-
rande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 27 612 000 kronor.

Regeringen har nyligen föreslagit nya regler om
elberedskap (prop. 1996/97:86), vilka förutskickades
i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse Etapp 2.
Huvudprincipen är att den som driver elproduktion,
elhandel och nätverksamhet eller i vissa fall äger an-
läggningar för sådan verksamhet är skyldig att vidta
åtgärder som beslutas med stöd av lagen. Beslutade
åtgärder är med vissa undantag ersättningsberätti-
gande. En offentligrättsligt reglerad avgift, elbered-
skapsavgift, föreslås för att finansiera kostnaderna
för beslutade beredskapsåtgärder och för myndig-
hetsutövningen enligt lagen. Avgifterna bör redovisas
brutto på statsbudgeten.

Innevarande års anslag till funktionen Energiför-
sörjning bör därför ökas med 100 000 000 kronor.
Det totala anslagsbeloppet blir därigenom
127 612 000 kronor.

Under förutsättning av riksdagens godkännande
av den föreslagna elberedskapslagen, föreslår rege-
ringen att utgiftsökningen finansieras med avgiftsin-
täkter från elberedskapsavgiften. Det sammanlagda
avgiftsuttaget för budgetåret 1997 föreslås bli
100 000 000 kronor. Detta förutsätter att utgiftsra-
men för utgiftsområde 6 för budgetåret 1997 höjs.

Elberedskapsavgiften skall enligt den föreslagna
elberedskapslagen betalas av innehavare av nätkon-
cession enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).
Regeringen, eller den myndighet regeringen bestäm-
mer, får enligt den föreslagna elberedskapslagen
meddela närmare föreskrifter om elberedskapsavgift.
Intäkterna från elberedskapsavgiften skall tillföras
statsbudgeten på särskild inkomsttitel.

Åtgärder inom elförsörjningen bör kunna planeras
långsiktigt. Principer för elberedskapens finansiering
har nyligen föreslagits riksdagen. Regeringen föreslår
att riksdagen bemyndigar regeringen att medge
Svenska kraftnät att under budgetåret 1997 besluta
om sådana åtgärder som innebär åtaganden under
en femårsperiod. För budgetåret 1997 bör åtagande-
na uppgå till högst 100 000 000 kronor. För budget-
åren 1998-2001 bör åtagandena begränsas till
50 000 000 kronor om året.

6.8  Utgiftsområde 7

Internationellt bistånd

B.     Samarbete med Central- och

Östeuropa

B 2.    Avsättning för förlustrisker vad avser

garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på
15 000 000 kronor samt ett statligt betalningsansvar

1  form av statsgarantier till ett belopp om
150 000 000 kronor.

De nordiska statsministrarna beslutade den 26
augusti 1996 att upprätta en nordisk miljöinveste-
ringslåneordning (MIL) på 100 000 000 ecu (ca
830 000 000 kronor) vid Nordiska investeringsban-
ken (NIB) för att skapa förbättrade förutsättningar
för finansiering av miljöprojekt i Nordens närområ-
den. Förslaget förutsätter en hundraprocentig stats-
garanti från de nordiska länderna varvid Sveriges
andel blir 38,8 procent (ca 322 miljoner kronor) en-
ligt den nordiska fördelningsnyckeln.

Regeringen föreslog i proposition 1995/96:222
“Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år

2 000” att en miljölåneordning skulle inrättas i
(NIB). Riksdagen gav sitt bifall till programmet för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
(1995/96 FiU:15) i vilken miljölåneordningen ingick.
Vidare föreslog regeringen att avsättning för den ut-
ökade ramen utgör 15 procent på ramen dvs. ca
50 000 000 kronor. Avsättningen för ramen föreslås
ske i budgetpropositionen för år 1998 och för år
1999.

Regeringen föreslår, utöver vad som föreslagits i
prop. 1996/97:1, att staten ikläder sig ett betalnings-
ansvar på ytterligare 322 000 000 kronor för att
uppfylla det statliga garantiåtagandet mot Nordiska
investeringsbanken vilket innebär ett totalt åtagande
på 472 miljoner kronor.

6.9 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

A. Hälsovård och sjukvård

Tandvårdsförsäkringen

Regeringens bedömning: Den s.k. självrisken i er-
sättningsbestämmelserna för vuxentandvård bör
höjas från 700 kronor till 1 300 kronor fr.o.m. den 1
oktober 1997.

136

Prop. 1996/97:150

Skälen för regeringens bedömning: I budgetproposi-
tionen för år 1997 redovisade regeringen sin avsikt
att införa en reviderad tandvårdstaxa fr.o.m. den 15
oktober 1996. Detta var ett första steg i förändring-
en av tandvårdsförsäkringen. Vidare aviserades ett
andra steg som avsåg ett slopande av subventionerna
i tandvårdsförsäkringen från den 1 januari 1998,
med undantag för ett ekonomiskt stöd till vissa s.k.
särskilda patientgrupper. För detta ändamål avsåg
regeringen att avsätta ett belopp på högst 1 000
miljoner kronor avseende år 1998.

Mot denna bakgrund tillsatte regeringen hösten
1996 en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett
förslag som utgick från att samtliga subventioner i
tandvårdsförsäkringen skulle slopas fr.o.m. den 1
januari 1998, med undantag för ett stöd till vissa s.k.
särskilda patientgrupper. Arbetsgruppen redovisade
nyligen sitt förslag om stödets omfattning och ut-
formning och detta remissbehandlas för närvarande.

Regeringen har beslutat att begränsa den tidigare
aviserade besparingen inom tandvårdsförsäkringen
den 1 januari 1998 samt att behålla den nuvarande
tandvårdstaxan även under år 1998. Med hänsyn till
att utgiftsramen därmed blir högre än vad som tidi-
gare avsetts måste dock ersättningsreglerna ändras.
Regeringen anser att detta bör åstadkommas genom
att den s.k. självrisken höjs från 700 till 1 300 kro-
nor per behandlingsperiod. Denna förändring avses
bli genomförd den 1 oktober 1997.

Fr.o.m år 1999 planerar regeringen en mer omfat-
tande omstrukturering av tandvårdsförsäkringen.
Införandet av ett särskilt ekonomiskt stöd till vissa
särskilda patientgrupper utgör en viktig del av detta
arbete.

A 1. Sjukvårdsförmåner m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 15 637 000 000
kronor.

För att finansiera överskridandet av anslaget
Kostnader för statlig assistansersättning anser rege-
ringen att tandvårdsförsäkringen under år 1997 skall
grundas på en anslagsnivå som är 125 miljoner kro-
nor lägre än vad som tidigare gällt för år 1997.

Regeringen anser mot denna bakgrund att raman-
slaget A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. skall minskas
med 125 miljoner kronor.

B. Omsorg om äldre och personer med
funktionshinder

B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och
handikappområdet

Från anslaget B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och
handikappområdet utges statsbidrag som syftar till
att bl.a. påskynda utvecklingen inom habiliteringen,
rehabiliteringen och hjälpmedelsförsörjningen i lan-

det samt att ge landstingen förutsättningar att bygga
ut tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. Av bi-
draget för år 1997 på totalt 711,2 miljoner kronor
utgår 425 miljoner kronor till insatser för att ut-
veckla habilitering och rehabilitering. Samtliga sti-
mulansbidrag inom detta anslag upphör i och med
utgången av år 1997.

Av den del av bidraget som utges för att utveckla
habilitering och rehabilitering (425 miljoner kronor),
lämnas 300 miljoner kronor till landstingen som sti-
mulansbidrag till habilitering/rehabilitering och 125
miljoner kronor till olika anordnare av habiliterings-
och rehabiliteringsverksamhet. Socialstyrelsen för-
delar och utbetalar bidragen.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1997 redu-
ceras med totalt 300 miljoner kronor för att därmed
uppgå till 411,2 miljoner kronor. Av den totala
minskningen på 300 miljoner kronor avser 225 mil-
joner kronor delposten 1.1 Stimulansbidrag till habi-
litering/rehabilitering som är uppförd under anslags-
posten 1 Bidrag till landstingen för vissa
handikappinsatser år 1997. Återstående 75 miljoner
kronor avser anslagsposten 2 Stimulansbidrag till
specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och
rehabiliteringsområdet under samma anslag.

Vissa frågor om personlig assistans

Bakgrund

Den statliga assistansersättningen, som infördes år
1994, är ett ekonomiskt stöd till personlig assistans
för personer med stora funktionshinder. Utgiftsut-
vecklingen har underskattats, framförallt beroende
på att behovens omfattning inte varit tillräckligt
kända.

Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i lag-
stiftningen om assistansersättning. Dessa innebär
bl.a. att gränsdragningen mellan personlig assistans
och kommunala och landstingskommunala stödin-
satser för funktionshindrade personer har blivit tyd-
ligare. Vidare har begreppet personlig assistans defi-
nierats i lagstiftningen. De ändrade reglerna har
bedömts innebära att den årliga kostnaden för assi-
stansersättning minskas med 215 miljoner kronor.

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan staten
och kommunerna kan innebära att det finns ekono-
miska motiv för kommunerna att förskjuta kostna-
der till staten via assistansreformen. Det delade an-
svaret och assistansersättningens konstruktion ger
heller inte några incitament för att bedriva verksam-
heten kostnadseffektivt eftersom ansvaret för finan-
siering och verksamhet inte följs åt.

Vissa åtgärder måste dock vidtas för att uppnå
bättre kostnadskontroll och vissa besparingar. Kost-
naderna för den statliga assistansersättningen har
nämligen inte minskat trots de förändringar som

137

Prop. 1996/97:150

gäller sedan juli 1996. Regeringen bedömer det där-
för nödvändigt att föreslå ytterligare förändringar.

^^tanSerSättnin^en^SchabloniSem^^^^^^^^^^^

Regeringens förslag:

Assistansersättningen schabloniseras samt fastställs
till ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 septem-
ber 1997. Om det föreligger särskilda skäl kan för-
säkringskassan efter ansökan medge att schablonen
får överskridas med de godkända faktiska kostna-
derna - dock högst med 12 procent. Förändringen
innebär att utgifterna inom anslaget B 7. Kostnader
för statlig assistansersättning minskas med 60 miljo-
ner kronor år 1997.

Skälen för regeringens förslag: Med nuvarande regler
är assistansersättningen avsedd att täcka de verkliga
kostnader som den enskilde har för sin assistans, dvs.
lönekostnader samt kostnader för administration
m.m. I de senare ingår t.ex. kostnader för bokföring
och revision, lokaler, utbildning, rekrytering och
omkostnader för assistenter. Enligt propositionen
(prop. 1992/93:159) Stöd och service till vissa funk-
tionshindrade skall en vårdbiträdeslön vara utgångs-
punkt vid beräkning av assistentens lönekostnader.
Riksförsäkringsverket har föreskrivit att ersättning
därutöver skall lämnas för de beräknade administra-
tionskostnaderna med ett schablonbelopp på högst
30 kronor per assistanstimme. Assistansersättningen
lämnas med högst det belopp per timme som rege-
ringen fastställer för varje år. Beloppet för år 1997 är
183 kronor.

Den genomsnittliga assistansersättningen som ut-
betalades per timme för år 1996 uppgick enligt Riks-
försäkringsverket till ca 165 kronor. Ersättningsbe-
loppet är i genomsnitt lägst för funktionshindrade
personer som själva är arbetsgivare för sina assisten-
ter och högst för dem som anlitar kooperativ. För
dem som anlitar kommunerna, genom vilka den
övervägande andelen personlig assistans lämnas, är
ersättningen i genomsnitt något högre än för dem
som är egna arbetsgivare.

Assistansutredningen föreslog i betänkandet
Kostnader för den statliga assistansersättningen
(SOU 1995:126) att assistansersättningen skulle
schabloniseras och sänkas till 145 kronor per timme
i 1995 års priser. Utredningen påpekade att den sto-
ra spännvidd som nu finns mellan olika arbetsgivare
i allt väsentligt är en effekt av en mängd olika beräk-
ningssätt från arbetsgivarnas sida. Utredningen på-
pekade även att beräkning, redovisning och kontroll
av kostnaderna för assistansen har förorsakat de
största administrativa svårigheterna vid tillämpning-
en av assistansreformen för såväl försäkringskassor
som för arbetsgivare.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en
schablonisering av timersättningen skall införas
fr.o.m. den 1 september 1997. Storleken på timer-
sättningen bör föreskrivas i en förordning. Timer-
sättningen bör enligt regeringens beräkningar bli 164
kronor.

Genom förändringen kommer assistansersättning
att lämnas med ett visst bestämt belopp per timme
oberoende av vilka kostnader för assistansen som
den ersättningsberättigade faktiskt har haft. Den er-
sättningsberättigade behöver bara redovisa hur
många assistanstimmar som har utförts för att er-
hålla assistansersättningen. Inom ramen för det fast-
ställda beloppet får den assistansberättigade själv av-
göra hur stor del av beloppet som skall användas till
lön och andra anställningskostnader och hur mycket
som skall användas till administration och andra
kringkostnader.

Om den ersättningsberättigade är i behov av en
särskilt kvalificerad assistent, assistenter som behöver
särskild utbildning eller dylikt, kan det undantagsvis
förekomma att den fastställda ersättningsnivån är
otillräcklig. Det införs därför en möjlighet för försäk-
ringskassan att efter ansökan medge att det fastställ-
da beloppet får överskridas - dock med högst 12
procent. Många av dem som behöver flest assistans-
timmar väljer att få sin assistans organiserad av bru-
karkooperativ. Bland dessa personer torde det finnas
många som kan anföra särskilda skäl för högre er-
sättning. Den besparing som regeringen förutser ge-
nom den föreslagna förändringen kommer därmed
att främst hänföra sig till vissa av de stora assistans-
anordnarna i första hand kommunerna. Detta be-
döms rimligt, då bland annat Assistansutredningen
visat att det förekommer viss överkompensation vad
gäller administrationskostnaderna.

Fördelen med förändringen är att administratio-
nen förenklas såväl för anordnaren som försäkrings-
kassan. Därmed frigörs resurser som kan komma de
assistansberättigade till del.

Det innebär vissa svårigheter att kostnadsberäkna
den regeländring som föreslås. Regeringen har för
avsikt att noga följa resursutvecklingen och åter-
komma till frågan vid ett senare tillfälle om regeländ-
ringen leder till oförutsedda resursbehov.

Regeringen beräknar att införandet av en scha-
bloniserad och sänkt timersättning fr. o. m. den 1
september 1997 innebär en besparing på den statliga
assistansersättningen med ca 60 miljoner kronor för
innevarande budgetår. Helårseffekten beräknas till
180 miljoner kronor.

Kommunalt finansieringsansvar för delar av
assistansersättningen

Regeringens bedömning: Kommunerna skall fr.o.m.
den 1 november 1997 ha finansieringsansvaret för de
första 20 assistanstimmarna per vecka för alla per-
soner som uppbär assistansersättning. Ett förslag om

138

Prop. 1996/97:150

detta avses läggas fram för riksdagen i en proposi-
tion i maj månad år 1997.

Skälen för regeringens förslag: Kommunen beslutar
om och finansierar insatsen personlig assistans för
personer som har ett assistansbehov upp t.o.m. 20
timmar per vecka. Om behovet är större än 20 tim-
mar per vecka kan den enskilde ansöka hos försäk-
ringskassan om statlig assistansersättning enligt lagen
om assistansersättning (LASS). Om ansökan beviljas
betalar staten kostnaden från den första assistans-
timman.

Det ursprungliga förslaget till assistansersättning
utarbetades av 1989 års handikapputredning och
presenterades i betänkandet (SOU 1991:46) Handi-
kapp - Välfärd - Rättvisa. Förslaget innebar att
kommunen skulle besluta om och bekosta de första
20 assistanstimmarna per vecka. Om behovet över-
steg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos för-
säkringskassan kunna ansöka om assistansersättning
för att täcka kostnaderna för assistans fr. o. m. den
21:a timman per vecka. Ett syfte med denna uppdel-
ning var att kommunen, som alltid har ett basansvar,
genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för
stödinsatser.

Flertalet remissinstanser ansåg att endast en hu-
vudman borde vara ansvarig för beslut om och ad-
ministration av personlig assistans. När det gäller
finansieringen av verksamheten var remissopinionen
mer splittrad. I propositionen (prop. 1992/93:159)
Stöd och service till vissa funktionshindrade föreslog
regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag.

I april 1995 beslutade regeringen att tillkalla en
särskild utredare för att se över finansiering och re-
gelsystem för den statliga assistansersättningen med
uppgift att redovisa förslag till alternativa åtgärder
som kunde leda till att kostnadsutvecklingen begrän-
sades och att kostnadskontrollen förbättrades.

Utredningen antog namnet .Assistansutredningen
och redovisade i betänkandet (SOU 1995:126) Kost-
nader för den statliga assistansersättningen en rad
förslag. Utredningen skrev bl.a. följande:

"Ett förslag som framförts är att försäkringskassan
skall debitera kommunen för de första 20 timmarna
för samtliga personer med assistansersättning. Sta-
tens kostnader på assistansanslaget skulle då minska
med cirka 1 000 miljoner kronor.

Fördelen med alternativet är framför allt att det
innebär minskade ekonomiska motiv för kommu-
nerna att dels försöka påverka bedömningen av assi-
stansbehovet för den enskilde så att detta överstiger
20 timmar per vecka, dels omdefiniera andra insatser
till personlig assistans.

Nya åligganden för kommunerna skall dock räk-
nas in i besparingskravet i enlighet med finansierings-
principen. Den avgörande nackdelen är därför, enligt
utredarens bedömning, att kostnaderna endast flyt-

tas från staten till kommunerna och att det därför
inte sker någon nettobesparing”.

Utredningen framhöll vidare att om huvudman-
naskapet även i fortsättningen skulle delas mellan
stat och kommun bör kommunerna göras betal-
ningsskyldiga för de första 20 timmarna för att mot-
verka framtida oönskade kostnadsförskjutningar.

Assistansutredningens betänkande remissbehand-
lades inte. Synpunkter på betänkandet och i frågan i
övrigt inhämtades på annat sätt.

I regeringens proposition (prop. 1995/96:146)
Vissa frågor om personlig assistans behandlades inte
det nu aktuella förslaget. Men såväl 1989 års handi-
kapputredning som Assistansutredningen har fram-
hållit att kommunerna bör ha det grundläggande ba-
sansvaret för personlig assistans. Regeringen delar
denna ståndpunkt och anser att finansieringen av
assistansersättningen måste utformas så att den sti-
mulerar kommunerna till att pröva behovet av stö-
dinsatser enbart utifrån den enskildes situation, för-
hållanden och behov. Det skall inte finnas
ekonomiska incitament för kommunerna att omde-
finiera behov av andra insatser till personlig assi-
stans. Kommunerna bör också stimuleras till att
bygga ut bra och mindre kostsamma alternativ till
personlig assistans.

Regeringen anser därför att kommunerna alltid
bör bekosta de 20 första assistanstimmarna per
vecka, medan staten via assistansersättningen bekos-
tar de timmar som överstiger 20.

Ett förslag med denna innebörd medför ökade
kostnader för kommunerna, vilka enligt finansie-
ringsprincipen skall kompenseras. Regeringen har för
avsikt att under maj månad inkomma till riksdagen
med ett förslag med denna inriktning. Förändringen
skall enligt regeringens mening träda i kraft den 1
november 1997 och innebär att utgifterna inom an-
slaget B 7. Kostnader för statlig assistansersättning år
1997 reduceras med 65 miljoner kronor.

B 6. Bilstöd till handikappade

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 343 944 000 kro-
nor.

Anslaget skall enligt regeringens bedömning redu-
ceras med 130 000 000 kronor för att därmed uppgå
till 213 944 000 kronor.

Bilstöd lämnas i form av grundbidrag, inkomst-
prövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag.
Sedan den 1 juli 1995 kan under vissa förutsättning-
ar också bidrag till körkortsutbildning lämnas till
den som beviljats bilstöd.

Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360)
om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd
till handikappade.

Utgiftsbelastningen påverkas främst av person-
kretsens omfattning, inkomstutvecklingen, utveck-

139

Prop. 1996/97:150

lingen av fordonspriser och anpassningskostnader.
Under senare år har anslaget inte utnyttjas i sin hel-
het. En förklaring till detta kan vara att stödet nume-
ra inte är tillräckligt omfattande för att i och för sig
stödberättigade personer skall ha råd att köpa bil.

Den nya anslagsnivå som regeringen nu föreslår
motsvarar utnyttjandegraden av anslaget under bud-
getåret 1995/96 beräknat på en 12 månadersperiod.

Samtidigt som bilstödet inte ytnyttjats fullt ut har
kostnaderna för den statliga assistansersättningen
överskridits med 290 000 000 kronor budgetåret
1995/96. Enligt regeringens mening bör detta över-
skridande delvis finansieras genom besparingen i bil-
stödet.

B 7. Kostnader för statlig assistansersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
3 663 000 000 kronor.

Enligt prognos kommer beloppet att överskridas
med 600 miljoner kronor. Från föregående budgetår
finns ett överskridande på 290 miljoner kronor. För
att finansiera överskridandet har regeringen i denna
proposition föreslagit utgiftsminskningar inom ut-
giftsområdet utöver dem som avser assistansersätt-
ningen. De utgiftsminskningar som avses är föränd-
ringar i tandvårdsförsäkringen, reducering av
statsbidraget inom äldre- och handikappområdet
samt bilstödet till handikappade.

Regeringen anser mot denna bakgrund att raman-
slaget B 7. Kostnader för personlig assistansersätt-
ning skall ökas med 475 miljoner kronor för att
därmed uppgå till 4138 miljoner kronor för år 1997

C. Åtgärder för barn, socialt
behandlingsarbete samt alkohol- och
drogpolitik

Alkohol- och drogpolitiska åtgärder

Regeringens förslag:

För att kunna understödja ett mer långsiktigt al-
kohol- och drogförebyggande arbete och dess-
utom ha den handlingsberedskap som kan behö-
vas föreslår regeringen att riksdagen till olika
alkohol- och drogpolitiska åtgärder anvisar ett
ramanslag på 30 000 000 kronor.

Bakgrund

Förutsättningarna att bedriva en traditionell
svensk alkoholpolitik har ändrats i och med det
svenska EU-inträdet. Ändrade regler för införsel
av alkohol och avskaffandet av monopolen för
tillverkning, import och partihandel av alko-

holdrycker reser krav på en förnyelse av alkohol-
politiken. Det föreligger dessutom risk för ytterli-
gare förändringar av nuvarande monopol- och
partihandelsregler med anledning av den förestå-
ende prövningen av det svenska detaljhandelsmo-
nopolet i EG-domstolen.

Gränshandeln i södra Sverige av framför allt
danskt starköl antog under 1996 så stora proportio-
ner att det enligt regeringens bedömning var nöd-
vändigt att vidta motverkande åtgärder. Mot denna
bakgrund ändrades enligt regeringens förslag till Re-
viderad finansplan, m.m. (Prop. 1996/97:1) skatte-
satserna på öl och starköl på så sätt att en enhetlig
skattesats infördes för öl med en alkoholhalt översti-
gande 2,8 volymprocent. Den nya ölskattesatsen
höjde priset på folköl överstigande 2,8 volymprocent
med ca 8 procent och sänkte priset på starköl med ca
17 procent. För att finansiera denna skattesänkning
höjdes spritskatten med ca 2 procent och tobaksskat-
tesatsema med 7,9 procent. Dessa skatteförändringar
innebar dock en överfinansiering med 30 miljoner
kronor som motiverades av ökade behov av alkohol-
och drogförebyggande insatser.

Skälen för regeringens förslag: Eftersom prisin-
strumentet som alkoholpolitiskt medel framöver tro-
ligen kommer att försvagas så kommer de förebyg-
gande insatserna att bli än viktigare för att kunna
motverka alkoholmissbrukets utbredning. Informa-
tion, opinionsbildning och andra alkoholförebyg-
gande insatser, framför allt på lokal och regional ni-
vå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna
att förändra dryckesvanorna i vårt land.

Regeringen avser därför att med en lokal och re-
gional kraftsamling av insatserna förstärka det alko-
hol- och drogförebyggande arbetet. Socialministern
har bl.a. mot denna bakgrund under eget ordföran-
deskap inrättat en nationell ledningsgrupp för alko-
hol- och drogförebyggande insatser.

6.10 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Totalt för utgiftsområdet föreslås i tilläggsbudgeten
för statsbudgeten 1997 utgiftsökningar på
5 453 000 000 kronor.

A. Ersättning vid arbetslöshet

Al. Bidrag till arbetslöshetsersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
34 088 334 000 kronor.

Det svåra läget på arbetsmarknaden ställer krav
på kraftfulla insatser från statsmakternas sida. För

140

Prop. 1996/97:150

innevarande budgetår bedömer regeringen att den
öppna arbetslösheten kommer att ligga på 7,9 pro-
cent vilket överstiger den bedömning som gjordes i
budgetpropositionen med 1 procentenhet. Detta be-
tyder att anslagsnivån måste justeras upp. Anslagsni-
vån bör dock även justeras med anledning av de för-
slag som kommer att lämnas i det följande under
utgiftsområde 13 och 14 samt med anledning av
prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring.

Regeringen avser att vidta åtgärder under budget-
året 1997 vilka skall öka det lokala inflytandet och
effektivisera arbetsmarknadspolitiken. Syftet med
överbryggningen är att öka sysselsättningen, mot-
verka den kommunala sysselsättningsminskningen
och sänka arbetslösheten.

Flera av regeringens förslag berör anslaget för Bi-
drag till arbetslöshetsersättning. Regeringens avsikt
är att använda arbetslöshetsersättningen mer aktivt,
vilket innebär att ersättning under vissa förutsätt-
ningar bör kunna lämnas även vid andra situationer
än vid öppen arbetslöshet.

Totalt för verksamhetsområdet föreslås i tilläggs-
budgeten för statsbudgeten 1997 utgiftsökningar på
5 453 miljoner kronor.

Konsekvenser av propositionen om
en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring

I propositionen om en allmän och sammanhållen ar-
betslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107), som nyli-
gen presenterades, föreslår regeringen en rad föränd-
ringar av arbetslöshetsersättningen. Förslagen får
konsekvenser under innevarande budgetår för föl-
jande utgiftsområden: 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet, 14 Arbetsmarknad och arbetsliv och 15
Studiestöd. Förslagen innebär såväl inkomstökningar
som utgiftsökningar och utgiftsminskningar.

Utgiftsökningar

Utgifterna under anslaget ökar till följd av att rege-
ringen i propositionen om en allmän och samman-
hållen arbetslöshetsförsäkring föreslår att ersätt-
ningsnivån skall höjas från 75 till 80 procent från
och med den 29 september 1997. Utgiftsökningen till
följd av höjningen av ersättningsnivån beräknas till
179 miljoner kronor på utgiftsområde 13 för bud-
getåret 1997. Utgiftsökningarna för övriga förslag i
propositionen beräknas till 6 miljoner kronor på ut-
giftsområde 13 under budgetåret 1997. För utgifts-
område 14 är motsvarande utgiftsökning 60 miljoner
kronor och inom utgiftsområde 15 är ökningen 46
miljoner kronor.

Inkomstökningar och utgiftsminskningar

Enligt regeringens förslag finansieras utgiftsökning-
arna i propositionen om en allmän och sammanhål-
len arbetslöshetsförsäkring främst genom en höjd
finansieringsavgift och genom ett uppstramat arbets-
villkor. Regeringen har föreslagit att dessa föränd-
ringar skall införas från och med den 1 juli 1997.
Regeringen beräknar inkomsten av den höjda finan-
sieringsavgiften till 440 miljoner kronor under bud-
getåret 1997, vilket redovisas under inkomsttitel
2525. Det innebär lägre inkomster än vad som be-
räknades av finansutskottet under hösten 1996 (bet.
1996/97:FiUl).

Effekten av det förändrade arbetsvillkoret beräk-
nas till 242 miljoner kronor på utgiftsområde 13 un-
der budgetåret 1997. Regeringen har också föreslagit
en rad andra regelförändringar i arbetslöshetsersätt-
ningen i propositionen om en allmän och samman-
hållen arbetslöshetsförsäkring, vilka sammantaget
minskar utgifterna på utgiftsområde 13 med 216
miljoner kronor under budgetåret 1997. Inom ut-
giftsområde 14 är motsvarande utgiftsminskningar
81 respektive 38 miljoner kronor. Inom utgiftsområ-
de 15 beräknas utgiftsminskningarna till 4 miljoner
kronor.

Anslagskonsekvenser

Vid behandlingen av budgetpropositionen beslutade
riksdagen att skjuta på ikraftträdandet av beslut om
förändringar i arbetslöshetsersättningen som riksda-
gen fattade den 12 juli 1997 med anledning av för-
slag i sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222).

De uppskjutna förändringarna i arbetslöshetser-
sättningen innebar att utgifterna på anslaget ökade
under budgetåret 1997. Riksdagen föreslog att den
ökade kostnaden skulle finansieras via en höjning av
finansieringsavgiften. Finansieringsavgiften påverkar
inte anslagen då inkomsten redovisas på en inkomst-
titel. Detta innebar att totalt 1 155 miljoner kronor
tillfördes de berörda anslagen i budgetpropositionen,
varav 924 miljoner kronor tillfördes anslaget för Bi-
drag till arbetslöshetsersättning och 231 miljoner
kronor tillfördes anslaget för Arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv.

Den i prop. 1996/97:107 föreslagna höjningen av
finansieringsavgiften motsvarar inte hela det tillförda
beloppet och regeringen har därför föreslagit ytterli-
gare utgiftsminskningar i propositionen. Det innebär
att en del av de medel som tillfördes anslagen genom
riksdagens nyss nämnda beslut skall föras bort. Ut-
giftsområde 13 bör justeras ned med 273 miljoner
kronor för budgetåret 1997 till följd av regeringens
förslag i prop. 1996/97:107, utgiftsområde 14 med
58 miljoner kronor och utgiftsområde 15 justeras
upp med 42 miljoner kronor.

Trots omfattande besparingar är förslaget under-
finansierat med 243 miljoner kronor i förhållande till

141

Prop. 1996/97:150

den ursprungligen beräknade besparingen i syssel-
sättningspropositionen (prop. 1995/96:222). Rege-
ringen kommer nu att föreslå att detta underskott
finansieras genom en ändring av nivån på utbild-
ningsbidragen för personer som inte har rätt till er-
sättning från arbetslöshetsförsäkringen respektive
kontant arbetsmarknadsstöd.

Stimulansersättning vid offentligt tillfälligt
arbete för äldre arbetslösa

Enligt budgetpropositionen skall sökande som deltar
i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentligt
tillfälligt arbete få en stimulansersättning om 45 kro-
nor per dag. Kostnaden för stimulansersättningen
beräknas till 59 miljoner kronor för budgetåret
1997. Vid beräkningen av anslaget i budgetproposi-
tionen beaktades inte denna kostnad. Regeringen an-
förde då att den skulle återkomma med förslag till
finansiering av stimulansersättningen vid ett senare
tillfälle.

Regeringen beräknar nu att ytterligare 59 miljoner
kronor bör tillföras anslaget under budgetåret 1997
till följd av beslutet om att införa stimulansersätt-
ningen.

Regeringen kommer att under utgiftsområde 14
föreslå att denna ersättning skall finansieras via den
nyss nämnda förändringen av utbildningsbidragen
för de personer som saknar rätt till arbetslöshetser-
sättning eller kontant arbetsmarknadsstöd.

Det har rått viss oklarhet om reglerna om av-
stängning från rätten till arbetslöshetsersättning i
samband med offentligt tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa. Avstängningsreglerna är lika för de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Regeringen vill framhålla vikten av att dessa reg-
ler tillämpas likformigt och konsekvent samt att till-
lämpningen inte leder till att personer kan avböja att
delta i en viss arbetsmarknadspolitisk åtgärd och i
stället få arbetslöshetsersättning.

En aktiv och flexibel användning av
arbetslöshetsförsäkringen

Enligt regeringens mening bör det nu prövas att i viss
begränsad omfattning använda arbetslöshetsförsäk-
ringen för andra situationer än vid öppen arbetslös-
het.

Regeringens förslag:

I lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
införs en bestämmelse om att regeringen får föreskri-

va att arbetslöshetsersättning som försöksverksamhet
får lämnas till personer som redan får ersättning en-
ligt nämnda lagar, trots att de då inte är arbetslösa
och står till arbetsmarknadens förfogande. Tid då en
sökande deltar i projekt som finansieras i denna ord-
ning skall vara tillgodoräkningsbar vid återkvalifice-
ring till arbetslöshetsersättning. Ersättningsdagarna
under den aktuella verksamheten skall inte ingå i er-
sättningsperioden. Förslaget gäller från och med den
1 juli 1997 till utgången av december 1998. Försöks-
verksamheten omfattar en total volym på högst 500
miljoner kronor år 1997 och högst 1 000 miljoner
kronor år 1998.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande utbe-
talas ca 35 miljarder kronor per år från arbetslös-
hetskassorna i ersättning till arbetslösa medlemmar.
Härtill kommer ca 2 miljarder kronor i kontant ar-
betsmarknadsstöd.

För att bl.a. öka det lokala inflytandet i arbets-
marknadspolitiken föreslås nu regeringen få ett be-
myndigande att under en begränsad tidsperiod an-
vända medel för arbetslöshetsersättning på ett mer
aktivt sätt.

Enligt gällande regler skall den som får ersättning,
förutom att vara arbetslös, stå till arbetsmarknadens
förfogande vilket innebär att det i princip inte får
finnas något som hindrar personen från att ta erbju-
det lämpligt arbete. Detta innebär i praktiken att den
arbetslöse under ersättningstiden inte får ägna sig åt
någon annan verksamhet än att aktivt söka arbete
för att kunna få ersättning. En viss begränsad möj-
lighet att delta i utbildning med bibehållen arbetslös-
hetsersättning finns dock.

Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att
sysselsätta sig när man får ersättning är enligt rege-
ringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den kan
passivisera i stället för att främja en återgång till ar-
betsmarknaden. Därigenom kan allt eftersom tiden
går den arbetslöses anställningsbarhet komma att
minska.

Möjlighet bör därför skapas för att på försök an-
vända arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt
sätt. Ersättning bör enligt regeringens mening i viss
begränsad omfattning kunna lämnas även i andra
situationer än vid öppen arbetslöshet. Exempel på
sådana situationer är praktik som inte ryms inom de
vanliga praktiksystemen och ökade möjligheter till
utbildning. Försöksverksamheten skall också ge ett
större utrymme för olika lokala initiativ, vilket ökar
det lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen bör således ges en möjlighet att inom
en viss begränsad ram på försök medge undantag
från de bestämmelser i lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd samt i den av regeringen före-
slagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om ar-
betslöshetsförsäkring som förhindrar att arbetslös-

142

Prop. 1996/97:150

hetsersättningen används på ett mer aktivt sätt. Rät-
ten att medge undantag bör skrivas in i de nämnda
lagarna. Avsikten är att regeringen skall medges
möjlighet att tillåta att för särskilda projekt undan-
tag görs som innebär att arbetslöshetsersättning som
försöksverksamhet får lämnas till personer som re-
dan får ersättning enligt nämnda lagar, trots att då
de inte är arbetslösa och står till arbetsmarknadens
förfogande.

Bemyndigandet gäller således endast ersättnings-
berättigade personer som redan uppbär ersättning.
Personer med en svagare ställning på arbetsmarkna-
den såsom ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre, ar-
betshandikappade och utomnordiska medborgare
skall prioriteras.

Denna ordning bör gälla för en försöksverksam-
het från och med den 1 juli 1997 till utgången av de-
cember 1998. Försöksverksamheten får omfatta en
sammanlagd summa av arbetslöshetsersättning till
deltagarna i verksamheten som totalt uppgår till
högst 500 miljoner kronor för 1997 och högst 1 000
miljoner kronor under 1998.

Projekten får inte medför konkurrenssnedvrid-
ningar. De får heller inte leda till undanträngning av
ordinarie arbetstillfällen. Vidare får projekten inte
medföra några inlåsningseffekter. Projekt skall kun-
na komma ifråga på hela arbetsmarknaden.

Ersättningen skall beräknas enligt normala regler
och ersättningsdagarna under den aktuella verksam-
heten skall inte ingå i ersättningsperioden. Verksam-
heten skall betraktas som arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Genom deltagande i försöksverksamheten
återkvalificerar sig projektdeltagarna för nya ersätt-
ningsperioder. Åtgärden skall bedrivas på heltid.

Försöksverksamheten skall utvärderas. Av särskilt
intresse är därvid försöksverksamhetens resultat med
avseende på ökad anställningsbarhet och placeringar
efter deltagande i försöksverksamhet på den reguljä-
ra arbetsmarknaden. Vidare skall projekten utvärde-
ras med avseende på eventuella undanträngnings-
och inlåsningseffekter.

Förslaget föranleder ändringar i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd samt i av regeringen
föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring och i lagen (1997:000) om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt
slutligen i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-
ring. Lagförslag har upprättats inom Arbetsmark-
nadsdepartementet.

Resursarbeten

Regeringens förslag:

Arbetstagarorganisationer och arbetsgivare på en
arbetsplats inom stat, kommuner, landsting, kyrkliga
kommuner och de allmänna försäkringskassorna
kan komma överens om att inrätta resursarbeten in-

om alla yrkeskategorier. Till dessa arbeten kan lång-
tidsarbetslösa personer som får arbetslöshetsersätt-
ning tas in som en extra resurs i det ordinarie arbetet
i syfte att åstadkomma kvalitetshöjande insatser. De
anvisade skall delta i åtgärden på heltid och ha rätt
till arbetslöshetsersättning. Under minst 10 procent
av tiden i åtgärden skall de anvisade vara aktiva som
arbetssökande. En anvisning får omfatta högst sex
månader med möjlighet till förlängning till nio må-
nader. Som motprestation förbinder sig arbetsgiva-
ren att täcka alla kortare vikariatsbehov som uppstår
med dessa arbetslösa. Arbetsgivaren tillåts komplet-
tera ersättningen så att den högst uppgår till 90 pro-
cent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock
till högst 620 kronor per dag till och med den 28 de-
cember 1997 och till högst 638 kronor därefter.

Verksamheten skall vara en försöksverksamhet
och pågå under tiden den 1 juli 1997 till utgången av
december 1998.

Deltagande i resursarbete skall likställas med del-
tagande i arbetsmarknadsutbildning vid tillämpning
av arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser om till-
godoräkningsbar tid och om avstängning från rätt
till ersättning.

Regeln om samordning mellan arbetslöshetser-
sättning och ersättning från annan än arbetslöshets-
kassa skall inte gälla i detta fall.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen beviljade i
december 1995 medel till ett arbetsmarknadspolitiskt
försöksprojekt inom vård och omsorg. Det har be-
drivits i samverkan med Svenska kommunalarbetare-
förbundets sektion i Kalmar, Länsarbetsnämnden i
Kalmar län och Kalmar kommun. Arbetsgivaren,
Kalmar kommun, har fått möjlighet att utöver en
lägsta nivå på bemanningen på en arbetsplats höja
nivån på den kommunala servicen genom att ta in
arbetslösa som en extra resurs i det reguljära arbetet.
I gengäld har arbetsgivaren åtagit sig att täcka alla
vikariatsbehov som understiger 14 dagar inom det
område det gäller med arbetslösa.

Preliminära bedömningar visar att projektet har
haft positiva effekter. Genom att de arbetslösa redan
finns på arbetsplatsen och känner till rutiner och öv-
rig personal har det varit smidigt att låta dem utan
dröjsmål gå in på de vikariatsarbetsuppgifter som
har uppstått. Under vikariatet bryts arbetslösheten
och vikarien uppbär avtalsenlig lön. I genomsnitt har
de arbetslösa haft vikariatstjänstgöring under drygt
hälften av den tid de deltagit i projektet, vilket med-
fört en minskning av utbetalning från berörda ar-
betslöshetskassor. En fördel med verksamheten är att
även de deltidsarbetslösa får chans att fylla upp sin
arbetstid till heltid.

Genom att arbetstagarorganisationerna och ar-
betsgivaren tillsammans återkommande kommer
överens om grundbemanningen på arbetsplatsen
minskar risken för att åtgärden skulle undantränga

143

Prop. 1996/97:150

reguljära arbetstillfällen. Högskolan i Växjö utvärde-
rar verksamheten och kommer att lämna en slutrap-
port den 1 juli 1997.

Regeringen föreslår nu att på basis av erfarenhe-
terna från detta projekt införa en tillfällig lag om re-
sursarbeten i offentlig verksamhet. Denna försöks-
verksamhet skall pågå i hela landet och bedrivas från
och med den 1 juli 1997 intill utgången av december
år 1998. Långtidsarbetslösa som uppbär arbetslös-
hetsersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring eller enligt lagen (1973:371) om kon-
tant arbetsmarknadsstöd kan delta i åtgärden. Från
och med år 1998 bör detta avse långtidsarbetslösa
som uppbär ersättning enligt den föreslagna nya la-
gen om arbetslöshetsförsäkring.

De anvisade skall delta i den arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärden på heltid. 10 procent av tiden bör
dock användas till att söka arbete. Deltagare i för-
söksverksamhet har rätt till arbetslöshetsersättning.
Denna skall benämnas utbildningsbidrag. Arbetsgi-
varen tillåts komplettera ersättningen så att den
högst uppgår till 90 procent av den dagpenning-
grundande inkomsten, dock till högst 620 kronor per
dag till och med den 28 december 1997 och till högst
638 kronor därefter. Regeln om samordning mellan
arbetslöshetsersättning och ersättning från annan än
arbetslöshetskassa i lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring och i den föreslagna lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring skall inte gälla i detta fall.

Resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd
och den omständigheten att arbetsgivaren bidrar till
ersättning till den enskilde ändrar ej detta förhållan-
de. Regeringen avser att i samråd med fackliga orga-
nisationer överenskomma om den detaljerade ut-
formningen av detta genom kollektivavtal mellan
berörda parter eller genom en ordning som innebär
att anordnaren till staten inbetalar den extra ersätt-
ningen som därefter utbetalas tillsammans med ar-
betslöshetsersättningen av berörd arbetslöshetskassa.

En anvisning till resursarbete får omfatta högst
sex månader med möjlighet till förlängning till nio
månader. Personer som anvisats till resursarbete skall
inte anses som arbetstagare under den tid de deltar i
åtgärden utom såvitt gäller vissa regler i arbetsmil-
jölagen. I klargörande syfte bör detta slås fast i en
särskild lag om försök med resursarbeten i offentlig
verksamhet. I lagen bör vidare fastslås att den tid i
resursarbete som berättigar till utbildningsbidrag bör
anses som jämställd tid och således kunna kvalificera
för ytterligare ersättningsperioder samt att avstäng-
ning från rätt till ersättning kan ske om en arbetslös
avböjer en anvisning om att delta i verksamheten
med resursarbete.

Stat, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner
och de allmänna försäkringskassorna bör ha rätt att
vara anordnare under förutsättning att anordnaren
och berörd arbetstagarorganisation gemensamt an-
söker om att få delta i projektet. De skall vara över-
ens om vilka arbetsuppgifter det gäller, hur många

personer på arbetsplatsen som skall omfattas av
verksamheten, antalet ordinarie arbetstagare som
måste finnas på arbetsplatsen i form av grundbe-
manning och att arbetsgivaren skall erbjuda delta-
garna de lämpliga vikariat som senare kan upp-
komma. Arbetsförmedlingsnämnden i kommunen
eller motsvarande nämnd skall sedan pröva ansök-
ningen.

Förslaget föranleder en lag om resursarbete och,
till följd av förslaget till ny lag om arbetslöshetsför-
säkring (prop,1996/97:107), en lag om ändring i la-
gen om resursarbete. Förslagen faller inom Lagrådets
granskningsområde. Förslagen överensstämmer i hu-
vudsak med lagen (1995:705) om arbetsplatsintro-
duktion, lagen (1996:869) om arbetslivsutveckling
och med lagen (1996:870) om offentligt tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa. De får därför sägas vara
av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Lagförslag har upprättats inom Ar-
betsmarknadsdepartementet.

Åtgärden kommer att utvärderas med avseende
på bland annat sysselsättningseffekter, undanträng-
ning och inlåsning. En lägre öppen arbetslöshet och
därmed lägre utgifter för arbetslöshetsersättning un-
der anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning under
utgiftsområde 13 bidrar till åtgärdens finansiering.
För finansieringen svarar även den ändring av ut-
bildningsbidragen för personer som inte har rätt till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen respektive
kontant arbetsmarknadsstöd som föreslås under ut-
giftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Regeringens förslag:

Helt arbetslösa personer som fyllt 60 år men inte 65
år skall mellan den 1 juli och den 31 december 1997
erbjudas att få arbetslöshetsersättning, som skall be-
nämnas tillfällig avgångsersättning, fram till dess de
uppnår pensionsåldern utan krav på aktivt arbetssö-
kande eller annan aktivitet. Ett villkor skall vara att
den arbetslöse fått arbetslöshetsersättning eller delta-
git i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst
12 månader under tiden från och med den 1 januari
1996 till den 15 april 1997. Det skall inte finnas
möjlighet att erhålla tillfällig avgångsersättning sam-
tidigt med inkomst av arbete.

Skälen för regeringens förslag: Många äldre personer
som varit inskrivna vid förmedlingen under längre
perioder har svårt att återgå till den reguljära ar-
betsmarknaden. Samtidigt kräver dessa individer sto-
ra resurser vid arbetsförmedlingen i form av personal
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen
föreslår därför att arbetslösa som har fyllt 60 år men
inte 65 år och som under tiden från och med den 1
januari 1996 till och med den 15 april 1997 fått ar-
betslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmark-

144

Prop. 1996/97:150

nadspolitisk åtgärd under minst 12 månader skall få
rätt att uppbära arbetslöshetsersättning utan aktivi-
tetskrav. Erbjudandet bör gälla mellan den 1 juli och
den 31 december 1997. Ersättningen skall enligt för-
slaget betalas ut till dess att personerna fyller 65 år
eller dessförinnan börjar att uppbära hel förtidspen-
sion eller återgår i arbete. Tillfällig avgångsersättning
skall ej kunna erhållas av den som erhåller inkomst
av arbete.

Åtgärden tillfällig avgångsersättning finansieras i
huvudsak genom minskade kostnader för arbetslös-
hetsersättningen.

Eftersom ersättningen är arbetslöshetsersättning
utgör den inkomst av tjänst vid beräkning av in-
komstprövade ersättningar (änkepension och bo-
stadsbidrag). Den är också pensionsgrundande. Vid
partiell förtidspension sker samordning mellan för-
månerna.

Förslaget föranleder ändringar i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd samt i den av regering-
en föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000)
om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshets-
försäkring och lagen (1997:000) om arbetslöshets-
kassor. Lagförslag har upprättats inom Arbetsmark-
nadsdepartementet.

Sammanfattande medelsberäkning

Det under utgiftsområde 13 Ekonomisk ersättning
vid arbetslöshet anvisade ramanslaget Bidrag till ar-
betslöshetsersättning bör tillföras 5 453 000 000
kronor under budgetåret 1997.

Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer
att minska i en mindre omfattning under år 1997 än
vad regeringen bedömde i budgetpropositionen. Det-
ta ökar belastningen på anslaget för Bidrag till ar-
betslöshetsersättning under budgetåret 1997. Totalt
beräknas utbetalningarna från arbetslöshetsförsäk-
ringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet att
uppgå till 37 973 miljoner kronor för 1997, vilket är
5 762 miljoner kronor mer än vad som beräknades i
budgetpropositionen.

Det har också visat sig svårt att hittills under bud-
getåret 1997 nå den beräknade volymen av sökande
till offentligt tillfälligt arbete. För närvarande deltar
ca 4 000 personer i åtgärden, vilket skall jämföras
med den planerade volymen om 15 000 personer i
genomsnitt per månad. Regeringen beräknar nu att
antalet personer i denna åtgärd kommer att uppgå
till 5 000 personer i genomsnitt per månad under
budgetåret 1997. Detta minskar utgifterna på ansla-
get för offentligt tillfälligt arbete med 1 153 miljoner
kronor.

De förändringar som föreslås i denna tilläggsbud-
get, de föreslagna förändringarna i propositionen om
en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring

och de justerade antagandena om utvecklingen på
arbetsmarknaden som redovisas i finansplanen inne-
bär att anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning
bör justeras för innevarande budgetår. Regeringen
beräknar anslagets storlek till 39 541 miljoner kro-
nor under budgetåret 1997. Det innebär att anslags-
belastningen beräknas att öka med 5 453 miljoner
kronor i jämförelse med statsbudgeten för år 1997.

6.11 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och
arbetsliv

Totalt för utgiftsområdet föreslås i tilläggsbudgeten
för statsbudgeten år 1997 utgiftsminskningar på
2 116 552 000 kronor.

Arbetslösheten ligger på en fortsatt hög nivå. Ar-
betslösheten för män uppgick i februari 1997 till 9,6
procent och 8,0 procent för kvinnor. Under början
av 1990-talet steg arbetslösheten mest och snabbast
för män. Därefter var förhållandet länge det omvän-
da. Det större sysselsättningsfallet för kvinnor beror
bl.a. på neddragningar i offentlig och privat sektor.
Yrkesgrupper som berörts är undersköterskor, vård-
biträden, kontorsadministrativ personal och anställ-
da inom handeln. Under de senaste ca sex månader-
na har arbetslösheten bland män återigen stigit mest,
vilket har berott på minskad sysselsättning inom till-
verkningsindustrin.

Mot bakgrund av bl.a. ovanstående föreslår rege-
ringen nu insatser som bildar en samlad politik som
från och med år 1998 får fullt genomslag. Syftet är
att öka sysselsättningen, motverka den kommunala
sysselsättningsminskningen, minska arbetslösheten
samt att fortsätta effektiviseringen av arbetsmark-
nadspolitiken och öka det lokala inflytandet.

De åtgärder som regeringen föreslår skall bidra till
minskad könssegregering på arbetsmarknaden och
ökad jämställdhet. Samtidigt finns utrymme för
kompetensutveckling och en ny inriktning inom ut-
bildningssystemet som kan leda till högre grad av
otraditionella yrkesval. Arbetsmarknadsverkets
(AMV) insatser för att i arbetsförmedlingsverksam-
heten aktivt arbeta för att den könsuppdelade ar-
betsmarknaden bryts är särskilt betydelsefulla. Rege-
ringens förslag om en ytterligare tillfällig
personalförstärkning vid arbetsförmedlingarna och
arbetsmarknadsinstituten bör underlätta sådana in-
satser. Regeringen utgår från att AMV beaktar detta
i sitt arbete.

A. Arbetsmarknad

Inom verksamhetsområdet föreslås bl.a. ett större
utrymme för den upphandlade arbetsmarknadsut-

145

Prop. 1996/97:150

bildningen, en förändring av antalet personer i ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder jämfört med vad
som föreslogs i budgetpropositionen (prop.
1996/97:1), ytterligare tillfälliga personalförstärk-
ningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknads-
institut och en större ram för medlen för otraditio-
nella insatser samt förenklingar av reglerna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vidare föreslås
förändringar vad gäller lönebidragen.

I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhål-
len arbetslöshetsförsäkring har regeringen föreslagit
förändringar i villkoren för arbetslöshetsersättningen
som påverkar utgifterna för utbildningsbidrag under
verksamhetsområdet.

Höjningen av kompensationsnivån till 80 procent
innebär att utgifterna för utbildningsbidrag ökar.
Samtidigt minskar utgifterna främst till följd av det
uppstramade arbetsvillkoret. Sammantaget innebär
förslagen i den nämnda propositionen att utgifterna
under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der i förhållande till statsbudgeten för innevarande
budgetår minskar med 58 miljoner kronor.

Förslaget i prop. 1996/97:107 om bildandet av en
kompletterande arbetslöshetskassa föranleder även
regeringen att föreslå att ett nytt ramanslag för vissa
kostnader för införandet av en allmän och samman-
hållen arbetslöshetsförsäkring inrättas under verk-
samhetsområdet.

En besparing genomförs genom en förändrad er-
sättningsnivå för vissa deltagare i åtgärder med ut-
bildningsbidrag. Besparingen genomförs främst i syf-
te att bidra till finansieringen av de ökade utgifter
under utgiftsområde 13 och 14 som regeringens före-
slagna satsningar medför under år 1997 och kom-
mande år.

Regeringen bedömer vidare att kravet på omfatt-
ningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
finansieras från anslaget A 2. Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder bör minskas. De medel som häri-
genom frigörs bör användas till att skapa ett större
utrymme för den yrkesinriktade arbetsmarknadsut-
bildningen och för ytterligare tillfälliga personalför-
stärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmark-
nadsinstitut samt för en större ram för otraditionella
insatser. Vidare finansierar de minskade utgifterna
bl.a. regeringens förslag under utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, som resursar-
beten och tillfällig avgångsersättning samt förslaget
under utgiftsområde 15 Studiestöd om ytterligare
medel till den särskilda utbildningssatsningen.

Förslagen innebär sammantaget och mot bak-
grund av antagandena om utvecklingen på arbets-
marknaden att utgifterna under verksamhetsområdet
minskar med ca 2,1 miljarder kronor.

A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
25 612 727 000 kronor.

De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärdernas främsta syfte är att underlätta anpass-
ningen på arbetsmarknaden, stärka de svagastes
ställning och att utjämna svängningarna i ekonomin.
De har således en väsentlig betydelse för möjlighe-
terna att halvera den öppna arbetslösheten till år
2000.

Decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken
och ett ökat lokalt inflytande innebär att arbetslöshe-
ten kan bekämpas mer effektivt. Denna ambition har
samtidigt tydliggjort behovet av förenklade regelsys-
tem. Regeringen föreslår därför i det följande enklare
och tydligare regler som ökar möjligheterna för be-
slutsfattarna på lokal nivå att i rådande läge använ-
da den för individen lämpligaste insatsen. Genom
dessa förändringar menar regeringen att ett flertal
hinder som idag begränsar de lokala initiativen för-
svinner och större utrymme skapas för lokala lös-
ningar.

Under föregående budgetår gjordes en rad regel-
förenklingar som underlättar såväl för de arbetslösa
som för de personer som arbetar med de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna på arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut. Arbetet med att förenkla
och harmonisera dagens arbetsmarknadspolitiska
åtgärder måste fortsätta. Reglerna måste vara enkla
och lättolkade för alla berörda parter för att miss-
förstånd och eventuella orättvisor skall kunna und-
vikas. Inte minst är det viktigt att de arbetsförmed-
lingsnämnder som nu får ett allt större ansvar för
den lokala arbetsmarknadspolitiken känner att de
verktyg som de hanterar kan användas så effektivt
som möjligt.

För att ytterligare öka möjligheterna till lokalt an-
passade lösningar på arbetsmarknadsproblemen
samt för att regelverken för och hanteringen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara så
enhetliga och rättvisa som möjligt, har regeringen
under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid ar-
betslöshet föreslagit att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att ge möjlighet till en försöksverksamhet som
innebär en friare användning av arbetslöshetsförsäk-
ringen. Vidare föreslår regeringen nedan en möjlighet
att i särskilda fall förlänga tiden i arbetslivsutveck-
ling och arbetsplatsintroduktion samt ett sänkt krav
på inskrivningstiden för kvinnor som kan få starta
eget bidrag i tolv månader.

Av stor betydelse för arbetsförmedlingsnämnder-
nas möjligheter att lokalt anpassa arbetsmarknads-
politiken är medlen för otraditionella insatser. Rege-
ringen gör därför bedömningen att ramen för dessa
medel bör utökas.

Arbetsmarknadsutbildningen kommer med de
medel som anvisats för arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder för innevarande budgetår att minska. Det i

146

Prop. 1996/97:150

budgetpropositionen uppställda målet för omfatt-
ningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
innebär att resurserna inriktas mot billiga åtgärder
med större inlåsnings- och undanträngningseffekter
än vad som gäller för arbetsmarknadsutbildningen.
Regeringen anser därför att det skall skapas ett ut-
rymme för att öka omfattningen på den yrkesinrik-
tade arbetsmarknadsutbildningen genom ett sänkt
krav på omfattningen av de totala arbetsmarknads-
politiska åtgärderna. Härigenom förhindras infla-
tionsdrivande flaskhalsar. De strukturella obalanser-
na på den svenska arbetsmarknaden kan därigenom
bekämpas bättre och arbets- och kompetenslinjen
kan bibehållas.

Regeringen avser vidare att se över AMV:s regle-
ringsbrev för innevarande budgetår samt vissa före-
skrifter om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i
syfte att ytterligare förenkla och effektivisera verk-
samheten och därmed öka det lokala inflytandet.

Personalstyrkan vid arbetsförmedlingarna är av
avgörande betydelse för kvalitén i förmedlingsarbe-
tet. Personalstyrkan är viktig för hur många sökande
som kan hanteras effektivt och för hur snabbt de kan
placeras i arbete och i lämpliga arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder. Regeringen föreslår därför att AMV
får disponera ytterligare medel för tillfälliga perso-
nalförstärkningar samt för kontroll och uppföljning
av att åtgärderna används på avsett sätt.

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna

Regeringens bedömning: Under innevarande budget-
år bör i genomsnitt minst 207 000 personer per må-
nad få utbildning eller sysselsättning genom kon-
junkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och yrkesinriktad rehabilitering under anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Härav bör minst
26 000 personer vara arbetshandikappade.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen in-
formerade riksdagen i budgetpropositionen att rege-
ringen avsåg att uppdra åt AMV att sysselsätta i ge-
nomsnitt 228 000 personer per månad i arbets-
marknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1997.
För detta ändamål anvisades 25 613 miljoner kronor
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet ansåg i sitt betänkande
(bet. 1996/97:AU1) att kravet på omfattningen var
högt ställt i förhållande till de tilldelade resurserna.

Arbetsmarknadsutbildningen har en betydligt
högre genomsnittskostnad än övriga åtgärder. Med
det nuvarande kravet på omfattningen av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna i förhållande till de
anvisade medlen kommer antalet deltagare i arbets-

marknadsutbildning att minska kraftigt under bud-
getåret 1997 i förhållande till tidigare budgetår. Ett
oförändrat krav på omfattningen innebär därför att
kvalitén i åtgärderna försämras samtidigt som un-
danträngningseffekterna ökar till följd av fler delta-
gare i åtgärder med högre undanträngningsrisk. Hu-
vudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att
motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt
som åtgärden är ett viktigt instrument för att för-
hindra att flaskhalsar uppkommer på arbetsmarkna-
den. Det är därför av stor vikt att antalet personer i
den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är
relativt stort under budgetåret 1997 särskilt som ef-
terfrågan på arbetskraft väntas öka. Härigenom kan
även i fortsättningen arbets- och kompetenslinjen
utgöra hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspo-
litiken.

Regeringen gör därför bedömningen att kravet på
omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som finansieras från anslaget A 2. Arbetsmarknads-
politiska åtgärder bör minskas till i genomsnitt
207 000 personer per månad under budgetåret 1997.
Härigenom frigörs ca 2,3 miljarder kronor. Härav
bör ca 800 miljoner kronor användas till att skapa
ett större utrymme för den yrkesinriktade arbets-
marknadsutbildningen och för ytterligare tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut samt för en större ram för
otraditionella insatser. Resterande ca 1,5 miljarder
kronor finansierar främst regeringens förslag under
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslös-
het om bl.a. resursarbeten och tillfällig avgångser-
sättning samt förslaget under utgiftsområde 15 Stu-
diestöd om ytterligare medel till den särskilda
utbildningssatsningen.

Regeringen kommer därför att uppdra åt AMV
att under budgetåret 1997 sysselsätta i genomsnitt
207 000 personer per månad i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och yrkesinriktad
rehabilitering under anslaget A 2. Arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Härav bör minst 26 000 personer
vara arbetshandikappade. Utöver de personer som
härigenom sysselsätts tillkommer de under utgifts-
område 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet fö-
reslagna satsningarna på resursarbeten, tillfällig av-
gångsersättning samt projekt som möjliggörs genom
det föreslagna bemyndigandet om en friare använd-
ning av arbetslöshetsersättningen. Till detta skall
också läggas förslaget under utgiftsområde 15 om
ytterligare medel till den särskilda utbildningssats-
ningen.

Vad gäller ungdomar och arbetsmarknadsutbild-
ning anser regeringen att s.k. samhällsinnovativa ut-
bildningar bör ges ett större utrymme vid upphand-
lingen. Dessa utbildningar bör bedrivas i projektform
och vara inriktade på att stärka både flickors och
pojkars delaktighet i det framtida samhällsbyggandet
med tonvikt på kooperation, nyföretagande m.m.

147

Prop. 1996/97:150

Tillfälliga personalförstärkningar

Regeringens förslag:

Av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får AMV under år 1997 använda högst 100
miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar
vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna
används på avsett sätt.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med rege-
ringens förslag i budgetpropositionen har riksdagen
beslutat att AMV får använda 600 miljoner kronor
av medlen under det under utgiftsområde 14 anvisa-
de anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader för tillfälliga personalförstärkningar
vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Den fortsatt höga arbetslösheten innebär att AMV
trots denna förstärkning kommer att ha svårt att kla-
ra sitt uppdrag att hantera det stora antalet arbets-
sökande på ett tillfredsställande sätt. För att AMV
skall ges rimliga förutsättningar att upprätthålla en
god kvalitet i förmedlingsarbetet anser regeringen att
myndigheten bör få disponera ytterligare medel för
tillfälliga personalförstärkningar.

Regeringen bedömde i sysselsättningspropositio-
nen (prop. 1995/96:222) att individuella handlings-
planer är ett centralt hjälpmedel för att nå fram till
fasta eller tillfälliga anställningar för de arbetslösa.
För att klara av målet att alla långtidsarbetslösa skall
ha en handlingsplan med god kvalitet krävs tid för
detta arbete. Inte minst är det viktigt med handlings-
planer i samband med att kunskapslyftet påbörjas
under andra halvåret 1997. För att göra en korrekt
och framåtsyftande handlingsplan tillsammans med
den arbetssökande krävs särskild kompetens och tid.
Denna kompetens återfinns i dag ofta hos de yrkes-
vägledare som finns på arbetsförmedlingar och ar-
betsmarknadsinstitut. Arbetet med att på ett korrekt
sätt ge vägledning för framtiden är ett svårt och vik-
tigt arbete som också är tidskrävande. Regeringen
menar att detta vägledningarbete blir mer strategiskt
i framtiden då nya yrken och utbildningar växer
fram i en allt snabbare takt. Inte minst kommer väg-
ledningen få ökad betydelse i samband med att nya
samarbetsprojekt växer fram med andra aktörer.

En ytterligare tillfällig personalförstärkning inne-
bär att fler arbetslösa kommer att få möjlighet till en
kvalificerad vägledning. Det gäller både kvinnor och
män. Det är väsentligt att tid ges för en kvalificerad
vägledningsinsats där nya yrkesområden och utbild-
ningar kan diskuteras i syfte att bl.a. bryta den köns-
uppdelade arbetsmarknaden.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att
AMV av medlen under anslaget Arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder får använda högst 100 miljoner kro-
nor under budgetåret 1997 för tillfälliga personalför-

stärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut samt för kontroll och upp-
följning av att åtgärderna används på avsett sätt.

Utökad medelsram för otraditionella insatser

Regeringens bedömning:

Medelsramen för otraditionella insatser under ansla-
get Arbetsmarknadspolitiska åtgärder höjs från högst
450 miljoner kronor till högst 550 miljoner kronor
under budgetåret 1997.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i
regleringsbrevet för AMV föreskrivit att AMS inom
ramen för anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der får använda högst 450 miljoner kronor för otra-
ditionella insatser. Dessa medel skall bekosta insatser
som motiveras av arbetsmarknadsskäl, men som inte
ryms inom ordinarie regelverk och inte heller ger rätt
till andra statliga stöd. Bland annat kan det avse sär-
skilda insatser för kvinnor som berörs av struktur-
förändringar inom offentliga sektorn.

Medlen för otraditionella insatser är ett viktigt
komplement till de ordinarie arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärderna. De förstärker också möjligheterna att
lokalt anpassa arbetsmarknadspolitiken. Som ett led
i regeringens strävan att förstärka inslaget av lokal
samverkan i arbetsmarknadspolitiken bör därför ar-
betsförmedlingsnämnderna ges utökade möjligheter
till otraditionella insatser. Därmed förbättras förut-
sättningarna att hitta okonventionella metoder som
är lokalt anpassade för att lösa arbetslöshetsproble-
men ute i kommunerna.

För att öka möjligheterna till lokal samverkan och
därmed minska arbetslösheten avser regeringen att
höja ramen för otraditionella insatser under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 100 miljoner
kronor. Högst 550 miljoner kronor bör således få
användas för detta ändamål under budgetåret 1997.

Förändrad ersättningsnivå i
utbildningsbidraget

Regeringens förslag:

För den som inte har rätt till arbetslöshetsersättning
och deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med
utbildningsbidrag skall från och med den 1 juli 1997
utbildningsbidraget lämnas med ett belopp som efter
skatteavdrag i princip motsvarar studiebidraget.

Skälen för regeringens förslag: I den fortsatta strävan
att harmonisera reglerna för de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna måste även förändringar ske av ut-
bildningsbidraget. Regeringen anser att nivån på det

148

Prop. 1996/97:150

utbildningsbidrag som lämnas till dem som inte har
rätt till arbetslöshetsersättning inte skall överstiga
nivån på det studiebidrag som lämnas vid studier in-
om det reguljära utbildningsväsendet. Detta för att
det inte skall vara ekonomiskt fördelaktigare att
välja en arbetsmarknadspolitisk åtgärd framför re-
guljära studier. Ersättningen som lämnas till arbets-
lösa som inte har rätt till arbetslöshetsersättning va-
rierar mellan åtgärderna. Deltagare som t.ex. inte
har fyllt 25 år får vid deltagande i datortek en lägre
ersättning än om de deltar i annan arbetsmarknads-
politisk åtgärd.

Regeringen föreslår därför att det bör införas en
enhetlig nivå på det utbildningsbidrag som lämnas
till deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Nivån på ut-
bildningsbidraget för dessa deltagare i åtgärder bör
oavsett ålder uppgå till ett belopp som efter skatte-
avdrag motsvarar studiebidraget. Studiebidraget
uppgår för närvarande till 1 967 kronor per månad
varför nivån på det här föreslagna utbildningsbidra-
get bör uppgå till 2 275 kronor per månad. Förslaget
bör gälla från och med den 1 juli 1997. Utbildnings-
bidraget för ungdomar som inte har fyllt 25 år ökar
med regeringens förslag till den nya nivån för utbild-
ningsbidrag.

Den ändrade ersättningsnivån i utbildningsbidra-
get föreslås vidare i syfte att bidra till finansieringen
av de ökade utgifter som regeringens föreslagna sats-
ningar medför under 1997 och kommande år.

Förslaget innebär en besparing på 624 miljoner
kronor under budgetåret 1997. Ramen för utgifts-
området har därför justerats ned med motsvarande
belopp.

Arbetsplatsintroduktion

Regeringens förslag:

Arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas
med som längst sex månader för arbetshandikappa-
de och för utomnordiska medborgare. Förslaget gäl-
ler från och med den 1 juli 1997.

Skälen för regeringens förslag: Både arbetshandikap-
pade och utomnordiska medborgare tillhör de grup-
per som regeringen av flera skäl anser måste priorite-
ras. De utomnordiska medborgarna har särskilt svårt
att träda in på arbetsmarknaden på grund av bris-
tande kunskaper i det svenska språket men också på
grund av att de ofta saknar ett socialt nätverk på ar-
betsmarknaden. Detta nätverk har stor betydelse för
att hitta de lediga arbetena men också för att ha refe-
renspersoner. Det finns dessutom mycket som talar
för att ju längre utomnordiska medborgare befinner
sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder desto större är
chansen att få fotfäste på den reguljära arbetsmark-
naden.

Regeringen föreslår därför att tiden i arbets-
platsintroduktion (API) skall kunna förlängas med
högst sex månader för arbetshandikappade och
utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen
begränsning i den nuvarande förlängningsmöjlighe-
ten för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen
tidsgräns vid förlängning.

Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet.
Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1997.

Arbetslivsutveckling

Insatser för att öka kvinnors
företagande

Regeringens förslag:

Arbetslivsutveckling (ALU) skall kunna förlängas
med som längst sex månader på samma arbetsplats
om det finns särskilda skäl. Förslaget gäller från och
med den 1 juli 1997.

Skälen för regeringens förslag: I dag finns möjlighe-
ten att förlänga ALU-tiden för en person i arbets-
livsutveckling på samma arbetsplats med som mest
sex månader om det finns synnerliga skäl.

Regeringen föreslår nu en ändring i förenklings-
syfte som innebär att kravet på synnerliga skäl vid
förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats
ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan för-
längning av tid i arbetslivsutveckling.

Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet.
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.

Regeringens förslag:

Kravet på att kvinnor skall ha varit anmälda på ar-
betsförmedlingen under minst 24 månader för att få
utbildningsbidrag under längre tid än sex månader
vid starta eget sätts ned till minst sex månader. För-
slaget gäller från och med den 1 juli 1997.

Skälen för regeringens förslag: Kvinnor är i minoritet
bland de personer som får bidrag för att starta eget.
De utgör i dag endast ca 25 procent av bidragstagar-
na. Av samtliga företagare i Sverige är bara ca 20
procent kvinnor. Under de senaste tre åren har ar-
betslösheten stigit mer för kvinnor än för män totalt
sett på grund av neddragningar i den offentliga och
privata sektorn. Regeringen anser att det är viktigt
att andelen kvinnliga företagare ökar. För att stimu-
lera en sådan utveckling infördes år 1996 en möjlig-
het för kvinnor att få starta eget bidrag i tolv måna-

149

Prop. 1996/97:150

der. Samtidigt infördes begränsningen att endast
kvinnor som varit arbetslösa i mer än 24 månader
kunde få ett förlängt bidrag. Detta krav har försvårat
möjligheten att påtagligt öka andelen kvinnor med
starta eget bidrag, då de bäst lämpade att starta egen
verksamhet oftast har en kortare arbetslöshetsperiod
än 24 månader. Regeringen föreslår därför att kravet
på 24 månaders arbetslöshet för att få en förlängning
bör sättas ned till minst sex månader.

Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet.
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
budgetpropositionen med ett förslag om lagstadgad
rätt till ledighet för att starta egen näringsverksam-
het.

Interpraktikstipendier

Regeringens förslag:

Interpraktikstipendier ersätter från och med den 1
oktober 1997 nuvarande Europastipendier.

Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli 1995
har arbetslösa ungdomar haft möjlighet att praktise-
ra på företag inom Europa, exklusive Sverige, med
stöd av s.k. Europastipendier. I regleringsbrevet för
budgetåret 1997 för AMV har regeringen föreskrivit
att verket får använda högst fem miljoner kronor för
detta ändamål.

Under budgetåret 1995/96 fick ca 200 ungdomar
detta stipendium och hittills under innevarande bud-
getår har få ungdomar utnyttjat möjligheten. Det har
visat sig att de förutsättningar som har varit koppla-
de till åtgärden har bidragit till att få ungdomar re-
spektive europeiska företag varit intresserade. Det är
emellertid angeläget att arbetslösa ungdomar kan ges
en internationell erfarenhet. Mot denna bakgrund
anser regeringen att formerna för stipendiet bör ut-
vecklas.

Svenska EU Programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling har presenterat ett förslag till
program som bygger på utbyte mellan Europas län-
der och bedöms leda till en ökad omfattning av verk-
samheten. Arbetsmarknadens yrkesråd har i skrivelse
den 10 mars 1997 ställt sig bakom detta förslag. Den
konstruktion som hittills gällt bör därför upphöra
från och med den 1 oktober 1997 och då ersättas
med den nu föreslagna modellen. Enligt förslaget
skall s.k. Interpraktikstipendier kunna lämnas till
unga arbetslösa till och med den 30 juni det år de
fyller 30 år. Den unge skall få möjlighet att söka ett
stipendium för praktik utanför Sverige. I stipendiet
ingår en viss ersättning för resa, fösäkring samt för
uppehälle. Stipendietiden bör vara sex månader. Per-
soner som beviljats stipendiet före den 30 september

1997 föreslås dock få fullgöra sin planerade praktik
enligt den nuvarande konstruktionen.

Regeringen ställer sig bakom förslaget och föreslår
att det genomförs från och med den 1 oktober 1997.
Regeringen anser också att praktik inom ramen för
stipendiet bör kunna anordnas även utanför Europa.
Det kan exempelvis gälla volontärverksamhet i ut-
vecklingsländer. Regeringen beräknar att kostnaden
för stipendiet inklusive administration kommer att
uppgå till 8,3 miljoner kronor under sista kvartalet
1997.

Regeringen kommer senare besluta att ansvaret
för stipendierna skall flyttas från AMV till Svenska
EU Programkontoret den 1 oktober 1997. Inom
kontoret finns liknande EU program med delvis
samma målgrupper och syften. Med överföringen
bör därför följa möjligheter till synergieffekter och
därmed till ökad effektivitet.

Av samma anledning avser regeringen också att
besluta att ansvaret för Svenska IAESTE (The Inter-
national Association for the Exchange of Students
for Technical Experience) flyttas från AMV till
Svenska EU Programkontoret från och med den 1
oktober 1997.

Förslaget bör gälla från och med den 1 oktober
1997. Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsom-
rådet.

Kommunernas ansvar för ungdomar

Regeringens förslag:

I lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ung-
domar införs en uttrycklig bestämmelse om att ar-
betsmiljölagen (1977:1160) i vissa delar skall vara
tillämplig på de ungdomar som deltar i denna åt-
gärd.

Förslaget gäller från och med den 1 juli 1997.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1995:706) om
kommuners ansvar för ungdomar trädde i kraft den
1 oktober 1995. Genom lagen ges kommunerna
möjlighet att genom överenskommelser med staten
ta ett samlat ansvar för arbetslösa ungdomar fram
till det år de fyller 20 år. Verksamheten skall syfta till
att förbereda ungdomarna för inträde på den regul-
jära arbetsmarknaden eller till en plats i reguljär ut-
bildning. Kommunerna skall samarbeta med det lo-
kala näringslivet (prop. 1994/95:218, bet. 1994/95:
AU15, rskr. 1994/95:398).

I lagen anges att ungdomar som deltar i verksam-
heten inte skall anses som arbetstagare. Någon sär-
skild bestämmelse om att arbetsmiljölagen i vissa
hänseenden skall tillämpas på deltagarna i verksam-
heten finns inte. Åtgärden har inte heller angivits va-
ra utbildning. Följden har blivit att det har uppstått

150

Prop. 1996/97:150

viss osäkerhet om vilket arbetsmiijöansvar som gäller
när ungdomar deltar i verksamhet som regleras av
den nu aktuella lagen och som bedrivs på en arbets-
plats. På vilket sätt arbetsmiljölagen skall gälla i des-
sa fall bör därför klargöras. Utgångspunkten för re-
geringens förslag är att den i dessa fall skall gälla i
samma omfattning som vid utbildning (jmfr. 1 kap.
3 § arbetsmiljölagen). Motsvarande bestämmelser
om arbetsmiljölagens tillämpning finns i lagen
(1996:869) om arbetslivsutveckling och lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa.

Den nu föreslagna ändringen föranleder en änd-
ring av 3 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar
för ungdomar. Ett lagförslag har upprättats inom
Arbetsmarknadsdepartementet. Lagförslaget bör
träda i kraft den 1 juli 1997.

Försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder och
Särskilda medel

Regeringens förslag:

Riksdagen bör bemyndiga regeringen att i fråga om
det under utgiftsområde 14 anvisade anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om
högst 55 miljoner kronor, beställa tjänster som med-
för utgifter under kommande budgetår.

Skälen för regeringens förslag: En stor del av beslu-
ten avseende åtgärder som finansieras av anslaget
innebär utgifter för kommande budgetår. Regeringen
bör därför få ett beställningsbemyndigande som in-
nebär att beslut kan fattas som medför utgifter under
kommande budgetår.

Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndi-
gar regeringen att i fråga om anslaget A 2. Arbets-
marknadspolitiska åtgärder till ett belopp om högst
55 miljoner kronor, beställa tjänster som medför ut-
gifter under kommande budgetår. Regeringen avser
att bl.a. använda dessa medel för sysselsättningsska-
pande åtgärder.

Effekterna av förslagen i proposition
1996/97:107 En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring

I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring har regeringen föreslagit för-
ändringar av villkoren för arbetslöshetsersättningen
som påverkar utgifterna för utbildningsbidrag under
förevarande anslag.

Höjningen av ersättningsnivån till 80 procent in-
nebär att utgifterna för utbildningsbidrag ökar. Sam-
tidigt minskar utgifterna främst till följd av det upp-
stramade arbetsvillkoret. Sammantaget innebär
förslagen i nämnda proposition att utgifterna under
anslaget i förhållande till statsbudgeten för inneva-
rande budgetår minskar med drygt 58 miljoner kro-
nor.

A 3. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade

Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade den 27 juni 1996 chefen
för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att se över de sys-
selsättningsskapande åtgärderna för arbetshandi-
kappade - anställning med lönebidrag, skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och arbe-
te inom Samhallkoncernen (Dir 1996:56). Utreda-
ren har i januari 1997 avlämnat delbetänkandet
(SOU 1997:5) Aktivt lönebidrag - Ett effektivare
stöd för arbetshandikappade.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har
avgetts av Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen,
Handikappombudsmannen, Statskontoret, Riksrevi-
sionsverket (RRV), Arbetsgivarverket (AV), Uppsala
Universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbe-
tarskyddsstyrelsen (ASS), Samhall AB, Statens Kul-
turråd, Riksarkivet, Stiftelsen Nordiska museet,
Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO), De
Handikappades Riksförbund (DHR), Synskadades
Riksförbund (SRF), Sveriges Dövas Riksförbund
(SDR), Svenska Kommunförbundet, Landstingsför-
bundet, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges
Riksidrottsförbund (RF), Tjänstemännens Cent-
ralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Cent-
ralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sve-
rige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF).
Remissyttrandena finns tillgängliga i Arbetsmark-
nadsdepartementet (dnr A97/45/A).

Ändrade regler för anställning med
lönebidrag

Stödformen anställning med lönebidrag har upp-
kommit genom en sammanslagning av de tidigare
formerna arkivarbete och halvskyddad sysselsätt-
ning. Bidragsnivåns tidigare koppling till arbetsgi-
varkategori upphävdes genom lönebidragsreformen
den 1 juli 1991, liksom de tidigare fasta bidragsnivå-
erna. Bidraget blev flexibelt och avhängigt av den
arbetshandikappade personens behov och förutsätt-
ningar beträffande arbetsförmåga och graden av
funktionsnedsättning (prop. 1990/91:100 bil. 12, s.

151

Prop. 1996/97:150

119). Reglerna för hur höga bidragsnivåer som får
lämnas har under senare år etappvis skärpts. Riksda-
gen beslöt under våren 1995 att fr.o.m den 1 juli
1995 skulle nya lönebidrag lämnas med högst 80
procent av lönekostnaden. För personer som anställ-
des med bidrag före nämnda dag fick bidrag lämnas
med högst 90 procent. Riksdagen har därefter under
hösten 1995 ytterligare skärpt reglerna. Sedan den 1
januari 1996 gäller att lönebidrag som förlängs efter
de fyra första åren får lämnas med högst 80 procent
av lönekostnaden.

Riksdagen har senare antagit (rskr 1995/96:276)
arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande
1995/96:AU15, med förslag som syftade till att för-
hindra uppsägningar av anställda med lönebidrag
inom allmännyttiga organisationer.

I denna proposition lägger regeringen fram förslag
om en långsiktig lösning av frågan. Målsättningen är
att riksdagens tidigare beslut om en lägre löne-
bidragsnivå så långt det är möjligt skall genomföras
på ett sådant sätt att riskerna för att arbetshandi-
kappade anställda förlorar arbetet begränsas. Syftet
med regeringens förslag är att Arbetsmarknadsverket
(AMV) inom ramen för befintliga medel som dispo-
neras för ändamålet, skall agera för att lönebidragets
nivå faktiskt svarar mot graden av nedsättning av
den arbetshandikappade personens arbetsförmåga i
relation till de arbetsuppgifter han eller hon har.

En definition av vad som i bidragssammanhang skall
avses vara en allmännyttig organisation föreslås och
särskilda villkor ställs för att organisationen eller fö-
reningen skall kunna få omfattas av en särbehand-
ling när det gäller att komma i fråga för en bidrags-
nivå som överstiger 80 procent av den
bidragsgrundande lönekostnaden. Regeringen före-
slår att AMS intensifierar sitt arbete med att minska
de genomsnittliga bidragsnivåerna och att nya an-
ställningar med lönebidrag riktas mot sektorer på
arbetsmarknaden där de genomsnittliga bidragsnivå-
ema är lägre. Ett resultatkrav på en sänkning av den
genomsnittliga bidragsnivån ställs på myndigheten.
Syftet är att dels finansiera den kostnadsökning som
en särbehandling av allmännyttiga organisationer
kommer att innebära men också för att på sikt möj-
liggöra att fler personer med arbetshandikapp kan få
del av åtgärden.

Förslag lämnas till åtgärder för att ge förutsättningar
för förbättringar av AMV:s ekonomiadministrativa
rutiner. Regeringen föreslår vidare att individuella
och målinriktade handlingsplaner skall upprättas av
arbetsförmedlingen och Ami tillsammans med de sö-
kande/anställda i syfte att förstärka lönebidragets
rehabiliterande inriktning. I syfte att synliggöra funk-
tionshindrade kvinnors och mäns situation på ar-
betsmarknaden bör statistikredovisningen förbättras
och fortsatta forsknings- och utvärderingsinsatser
vidtas. Regeringen gör vidare den bedömningen att
lönebidrag skall vara en åtgärd som är förbehållen

personer som har ett funktionshinder som leder till
ett arbetshandikapp.

Ett flexibelt lönebidragssystem

Regeringens bedömning: Den nuvarande utform-
ningen av lönebidraget bör i huvudsak bestå. Löne-
bidraget skall också fortsättningsvis vara flexibelt
och bestämmas med hänsyn till den enskildes arbets-
förmåga och funktionsnedsättning. Vidare skall den
högsta bidragsnivån såväl vid nyanställningar som
vid omprövning av bidragsnivån efter fyra års an-
ställning inte överstiga 80 procent av den bidrags-
grundande lönesumman. Liksom för närvarande bör
möjlighet finnas att jämka bidraget uppåt om det är
nödvändigt för att en person, som har en mycket be-
gränsad arbetsförmåga till följd av ett svårt funk-
tionshinder, skall kunna beredas lämpligt arbete.

Utredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens bedömning. Utredaren föreslår att systemet
med det flexibla lönebidraget bör bibehållas.

Remissinstanserna: Remissopinionen är delad när
det gäller systemet med det flexibla lönebidraget.
DHR, SRF och SDR förordar ett system med ett
fåtal fasta bidragsnivåer. Uppsala Universitet, RA
och Stiftelsen Nordiska Museet anser att vid be-
slut om skälig bidragsnivå så måste hänsyn tas till
flera andra faktorer än enbart nedsättningen av
arbetsförmågan. RRV anser att det är omöjligt
att utifrån utredarens material dra slutsatser om
det framlagda förslaget. Övriga remissinstanser
som berört systemet med det flexibla lönebidraget
instämmer med utredningen om att de nuvarande
principerna bör ligga fast även i fortsättningen.

Skälen för regeringens bedömning: De intentioner
som låg bakom införandet av det flexibla lönebidra-
get har, som den särskilde utredaren har konstaterat,
inte till alla delar kunnat uppnås. Regeringen anser i
likhet med utredaren, att systemet ändå bör bibe-
hållas. Det förhållandet att bidragsnivåerna har höjts
i stället för att sänkas, som avsikten var vid införan-
det, hänger framför allt samman med den drastiskt
försämrade arbetsmarknadssituationen under 1990-
talet. Samtidigt måste det konstateras att lönebidra-
get i hög grad medverkat till att arbetshandikappade
kunnat få arbete också i detta mycket svåra arbets-
marknadsläge. Sökande med arbetshandikapp har
kunnat hävda sig förhållandevis väl, jämfört med
andra arbetslösa sökande. De har inte haft någon lätt
eller gynnad situation, men andra grupper har haft
ännu större svårigheter.

Som utredaren har konstaterat tar det tid att bryta
gamla mönster. Det är uppenbart att de tidigare re-
gelsystemen där bidragen bestämdes av vilken kate-

152

Prop. 1996/97:150

gori arbetsgivare som anställde en arbetshandikap-
pad sökande och inget samband fanns mellan bi-
dragsnivån och graden av nedsatt arbetsförmåga
fortfarande präglar lönebidragssystemet. Det finns
inget skäl att anta att skillnaderna i bidragsnivåerna
mellan exempelvis kommunala och statliga arbetsgi-
vare skulle avspegla skillnader i arbetsförmåga hos
de anställda med lönebidrag. Snarare handlar det här
om ett kvardröjande av skillnader i bidragsvillkor,
som en gång fanns mellan statligt arkivarbete och
halvskyddad sysselsättning.

Antalet anställda med lönebidrag är betydande
vid vissa institutioner inom kulturområdet. Framför-
allt gäller detta arkiv och museer. Vidare är den ge-
nomsnittliga bidragnsnivån inom kulturområdet
högre än vad som gäller generellt. Med hänsyn till
den betydelse de lönebidragsanställda har för dessa
institutioners verksamhet gör regeringen i likhet med
den särskilde utredaren bedömningen att konsekven-
serna för kulturinstitutionerna av ett förändrat löne-
bidragssystem måste analyseras i särskild ordning.
Regeringen har för avsikt att skyndsamt låta utföra
en sådan analys. I avvaktan på denna utredning skall
sänkningen av den genomsnittliga bidragsnivån i lö-
nebidragen för kulturinstitutioerna motsvara den ge-
nomsnittliga för andra arbetsgivare än allmännyttiga
organisationer. Innebörden av detta är att minsk-
ningen för kulturinstitutionerna ska motsvara den
som sker för andra, uttryckt i procentenheter.

Regeringen anser att det finns skäl att aktivt agera
för att sådana skillnader minskar och att det flexibla
bidraget faktiskt bestäms av den arbetshandikappade
personens förutsättningar och behov, som avsikten
har varit och fortfarande är. Regeringen återkommer
till detta i det följande.

Allmännyttiga organisationer

Begwgge^illmann^tti^rganisatio)^^—^^^^^^^

Regeringens bedömning: Begreppet allmännyttig or-
ganisation definieras från den 1 juli 1997 utifrån
reglerna om beskattning av ideella föreningar i enlig-
het med lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som
berört frågan om en definition av begreppet allmän-
nyttig organisation tillstyrker utredningens förslag.
RA anser att även de uppgifter som utförs vid de
statliga kulturmyndigheterna skall räknas till denna
inom detta område. De problem som finns vid kul-
turinstitutionerna är i många fall jämförbara med de
som finns vid de allmännyttiga institutionerna.

Skälen för regeringens bedömning: Anställning
med lönebidrag infördes den 1 juli 1980 efter det att

riksdagen hade beslutat om det nya stödet (prop.
1978/79:73, bet. 1978/79:AU   20, rskr.

1978/79:186). Lönebidraget utgick med olika nivåer
beroende på arbetsgivarkategori, vilket gjorde det
nödvändigt att definiera vad som avsågs med be-
greppet allmännyttig organisation. Den definition
som vanligtvis har använts är den exempelsamling
på statsunderstödda eller andra allmännyttiga orga-
nisationer som fanns i tilläggsdirektiv (dir. A
1974:02) till 1974 års sysselsättningsutredning.
Nämnda exempelsamling bygger i huvudsak på 38 §
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Den mest omfattande förändringen av löne-
bidragssystemet genomfördes den 1 juli 1991, då bi-
draget gjordes flexibelt och beroende av den arbets-
handikappade personens förutsättningar och behov
och inte som tidigare beroende av vilken kategori
arbetsgivare som fick bidraget (prop. 1990/91:100
bil. 12, bet. 1990/91:AU12, rskr. 1990/91:165).
Följden blev att man inte längre behövde definiera de
olika arbetsgivarkategorierna som med det tidigare
systemet. Utredarens förslag om en särbehandling av
anställda med lönebidrag inom allmännyttiga orga-
nisationer ställer åter särskilda krav på en definition
av vilka som avses 1ngå i denna arbetsgivarkategori.
De fackliga organisationerna betraktas inte, i skatte-
rättsligt hänseende, som ideella allmännyttiga orga-
nisationer efterom deras syfte är att stödja medlem-
marnas ekonomiska intressen. Regeringen anser
dock att de fackliga organisationerna även fortsätt-
ningsvis bör kunna betraktas som allmännyttiga or-
ganisationer.

Det bör ankomma på AMS att utifrån den skatte-
rättsliga definitionen utfärda närmare föreskrifter
om vad som avses med allmännyttiga organisatio-
ner.

Bidragsnivåer för allmännyttiga

Regeringens förslag: En allmännyttig organisation
får från den 1 juli 1997 vid nyanställning av en ar-
betshandikappad sökande efter en anvisning av
af/Ami, eller i samband med en förlängning av ett
beslut om lönebidrag efter de första fyra anställ-
ningsåren, beviljas bidrag med upp till 90 procent av
den bidragsgrundande lönekostnaden för den an-
ställde. Den del av bidraget som överstiger 80 pro-
cent av den bidragsgrundande lönekostnaden får
dock bara beviljas om följande villkor är uppfyllda:

- arbetet skall vara lämpligt utformat efter den sö-
kandes behov och bidra till att den anställde kan ut-
vecklas/rehabiliteras och förbättra sin arbetsförmåga,

- arbetsmiljön skall vara tillfredsställande och upp-
fylla arbetsmiljölagens krav.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag. Ett kriterium för att all-

153

Prop. 1996/97:150

männyttig organisation skall omfattas av en särbe-
handling är att organisationen eller föreningen skall
kunna styrka att den har en låg betalningsförmåga.
Detta bör kunna ske genom att organisationen vid
anställningen eller vid omförhandlingar, med senaste
deklaration/särskild uppgift till skattemyndigheten,
visar en ekonomisk ställning som styrker att organi-
sationen har en låg betalningsförmåga. För att kunna
komma i åtnjutande av ett högre lönestöd skall det
också vara utrett att de allmännyttiga organisatio-
nerna uppfyller arbetsmiljölagens krav på en god ar-
betsmiljö.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som
yttrat sig över förslaget om en särbehandling av de
allmännyttiga organisationerna är positiva till utred-
ningens förslag. AMS föreslår att även kulturinstitu-
tionerna skall omfattas av en sådan särbehandling.
AMS och HSO föreslår en alternativ särlösning för
allmännyttiga organisationer med ett volymkrav
kombinerat med en högsta eller genomsnittlig bi-
dragsnivå på 85 procent. Statskontoret avstyrker
däremot förslaget om en särbehandling av denna ar-
betsgivarkategori.

Socialstyrelsen och LO ställer sig positiva till hög-
re ställda krav på allmännyttiga organisationer när
det gäller rehabilitering inom ramen för åtgärden.
HSO påpekar att svårigheter att finna osubventione-
rade arbeten inte får vara ett skäl att avstå från re-
habiliteringsåtgärder. Handikappombudsmannen
påpekar däremot att det saknas tillräckligt med kon-
kreta förslag i utredningen när det gäller att förbättra
rehabiliteringen. Samhall AB menar att rehabilitering
genom arbete kräver en särskilt utvecklad metodik
och särskilda insatser som i sin tur medför merkost-
nader utöver vad den nedsatta arbetsförmågan i sig
innebär. Samtliga handikapporganisationer utom
HSO har varit kritiska till att utredningen betraktar
anställning med stöd av lönebidrag som rehabilite-
ring.

Socialstyrelsen, TCO och LO tillstyrker förslaget
om högre ställda krav på de allmännyttiga organisa-
tionerna när det gäller arbetsmiljö och det grundläg-
gande arbetsgivaransvaret. ASS påpekar att arbetsgi-
varens ansvar för de anställda och arbetsmiljön
måste vara klarlagt innan beslut om lönebidrag fat-
tas. Det åligger AMS att kontrollera att arbetsmiljön
är godtagbar innan placering av en funktionshindrad
sker. Det bör också framgå av beslutet. I tveksamma
fall kan samråd med Yrkesinspektionen ske. HSO
anser att nya arbetsmiljöprojekt bör stimuleras i
samband med att det nya lönebidragssystemet införs.
RF vill understryka att svårigheten för de mindre fö-
reningarna att uppfylla de krav som ställs på arbets-
givaren. SAF menar att det i samband med en löne-
bidragsanställning bättre behöver framgå att
arbetsgivaransvaret är detsamma som för anställ-
ningar utan lönestöd.

AMS avstyrker att den positiva särbehandlingen
av allmännyttiga organisationer grundas på en pröv-

ning av deras betalningsförmåga. AMS menar vidare
att om erfarenheter önskas av utredningens förslag
bör det inledningsvis övervägas att endast bedöma
betalningsförmågan i samband med nya löne-
bidragsbeslut med en möjlighet för organisationen
att kunna överklaga ett negativt beslut. Samtliga
remissvar som kommit in från handikapprörelsen
innehåller också kritiska synpunkter på förslaget om
en prövning av en organisations betalningsförmåga.
RRV påpekar att förslaget om tillkommande admi-
nistrativa uppgifter såsom bedömning av allmännyt-
tiga organisationers ekonomiska situation kräver yt-
terligare resurstillskott utöver utredningens förslag
om en lönebidragssamordnare per län. RF menar att
den utökade administrativa hanteringen inte får in-
kräkta på de särskilda åtgärdsmedlen för åtgärden
lönebidrag. LO anser däremot att det är riktigt att se
till arbetsgivarens betalningsförmåga, men även att
allmännyttans ideella och samhälleliga ansvarsta-
gande i jämförelse med den reguljära arbetsmarkna-
den beaktas.

Skälen för regeringens förslag: Av historiska skäl
finns en mycket stor andel av anställda med löne-
bidrag hos allmännyttiga organisationer. Ofta har
organisationerna kunnat erbjuda lämpliga arbeten
och utvecklande arbetsuppgifter. Därigenom har de
medverkat till att människor med arbetshandikapp
kunnat göra en aktiv och viktig arbetsinsats. Alterna-
tivet hade för många varit en förtida pensionering.

Samtidigt finns det anledning att uppmärksamma
de brister som också förekommer. Arbetsmiljön är
inte alltid utformad på ett tillfredsställande sätt. Som
utredaren har konstaterat finns ensamarbete med
bristande arbetsledning eller dålig tillgång till annat
stöd. Tillgång till företagshälsovård och andra per-
sonalsociala insatser är långt ifrån någon självklar-
het. Dessa brister sammanhänger i hög grad med att
arbetsgivarna många gånger har en svag ekonomisk
situation. Samtidigt bör det understrykas att en svag
ekonomi inte alltid behöver innebära brister i ar-
betsmiljön eller på något annat sätt otillfredsställan-
de arbetsförhållanden. Inom bl.a. handikapprörelsen
förekommer det ett aktivt arbete för att undanröja
arbetsmiljöproblem och andra brister.

En annan följd av organisationernas svaga eko-
nomi är att anställningarna med lönebidrag hos des-
sa arbetsgivare sällan leder till reguljära anställningar
utan bidrag från AMV. Även om den anställde reha-
biliteras och på sikt förbättrar sin arbetsförmåga i
betydande mån, leder det sällan till en anställning på
reguljära villkor eller någon påtaglig minskning av
bidragsnivån.

Den samlade bedömning som regeringen gör är
att de allmännyttiga organisationerna utgör en bety-
delsefull arbetsmarknad för arbetshandikappade sö-
kande, i den mån de kan erbjuda lämpliga arbets-
uppgifter och goda arbetsförhållanden. Det finns
därför skäl att särskilt stödja arbetstillfällen inom
denna sektor.

154

Prop. 1996/97:150

Det är i första hand den sökandes behov som skall
stå i förgrunden. Avsikten är inte att generellt stödja
en viss betalningssvag kategori av arbetsgivare. Sö-
kandens möjligheter att få ett annat arbete, hans eller
hennes behov av de arbetsuppgifter som organisatio-
nen erbjuder samt arbetsförhållandena i övrigt skall
vara avgörande för om möjligheter ges till ett bidrag
som överstiger den nivå, som gäller för andra kate-
gorier av arbetsgivare.

Utredningen har gjort en bedömning att ungefär
fem sjättedelar av organisationerna kan komma i
fråga för ett högre lönestöd. Mot bakgrund av att ca
1 400 beslut om nya lönebidrag till allmännyttiga
organisationer årligen fattas, eller 700 under ett
halvår, innebär detta att mindre än 600 bi-
dragsprövningar kan bli aktuella under det andra
halvåret 1997. Kostnaden för höjningen uppskattas
till ca fyra miljoner kronor om samtliga beslut höjs
maximalt under denna period. Följande år kommer
ytterligare ett antal personer med arbetshandikapp
att omfattas av ett förhöjt lönestöd, vilket kommer
att innebära en fortsatt utgiftsökning. Kostnaderna
för nästkommande budgetår beräknas uppgå till yt-
terligare ca åtta miljoner kronor. Den sammanlagda
kostnaden för regeringens förslag om bibehållna ni-
våer för anställda med lönebidrag inom allmännytti-
ga organisationer efter den 1 juli 1997, uppskattas
till ca 51 miljoner kronor.

Den särskilde utredaren har förutsatt att en suc-
cessiv sänkning av bidragen inom övriga arbetsgi-
varkategorier skall ge utrymme för de högre bidra-
gen till de allmännyttiga organisationerna och
dessutom skapa utrymme för ett utökat antal an-
ställningar med lönebidrag.

Regeringens avsikt är inte att det skall öppnas en
möjlighet att höja lönebidragsnivåer som i dag ligger
på högst 80 procent av den bidragsgrundande löne-
kostnaden.

Frågan om vad som skall ske i samband med en
omprövning av bidrag, som ligger över denna nivå -
dvs. flertalet av de personer som omfattats av den
tillfälliga lösning som blev följden av riksdagens be-
slut (bet. 1995/96:AU15, rskr. 1995/96:276) be-
handlas i det följande. En förutsättning för att en
allmännyttig organisationen skall kunna få omfattas
av en särbehandling och beviljas ett bidrag som över-
stiger 80 procent av den bidragsgrundande lönekost-
naden, är att organisationen ansöker om en dispens
efter ett särskilt ansökningsförfarande. Regeringens
förslag på en långsiktig lösning för anställda med lö-
nebidrag inom allmännyttiga organisationer innebär
att de som tidigare har blivit berörda av en omför-
handling i enlighet med det ovan nämnda beslutet,
har en möjlighet till fortsatt bibehållna bidragsniåver
efter den 1 juli 1997. De personer som efter denna
tidpunkt varit anställda med lönebidrag i minst fyra
år och för vilket bidrag lämnas med mer än 80 pro-
cent av lönekostnaden i samband med en omför-

handling, kommer också kunna få en möjlighet till
ett oförändrat belopp framöver.

Regeringen gör den bedömningen att det är de
allmännyttiga organisationerna som har svårt att bä-
ra den kostnadsökning, som en högsta bidragsnivå
på 80 procent kan innebära, som främst skall omfat-
tas av dispensen. Det är angeläget att de genomsnitt-
liga bidragsnivåerna för denna arbetsgivarkategori
sjunker på sikt så att fler personer med arbetshandi-
kapp kan få del av åtgärden lönebidrag. Tränings-
och rehabiliteringseffekter, en förbättrad anspassning
av arbetsinnehåll eller arbetplatsutformning kan för-
bättra arbetsförmågan och motivera en sänkning av
bidragsnivån. Även hos de allmännyttiga organisa-
tioner som har beviljats dispens från en högsta bi-
dragsnivå på 80 procent.

Resultatuppföljning och
ekonomiadministrativ hantering

Regeringens bedömning: AMS bör intensifiera sitt
arbete med att minska de genomsnittliga bidragsni-
våerna. Den genomsnittliga bidragsnivån som läm-
nas till andra arbetsgivare än allmännyttiga organisa-
tioner får uppgå till högst 60 procent av den
bidragsgrundande lönekostnaden.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag. Som tidigare nämnts har
den särskilde utredaren räknat med en successiv
neddragning av den genomsnittliga bidragsnivån till
60 procent av lönekostnaden för de arbetshandikap-
pade arbetstagarna under en treårsperiod. Därige-
nom skulle dels kostnaderna för det förhöjda bidra-
get till de allmännyttiga organisationerna betalas,
dels skulle utrymme skapas för fler anställningar
med lönebidrag. Vidare skulle det enligt utredarens
förslag ge möjlighet att höja den högsta bidrags-
grundande lönesumman från 13 700 kr per månad
till 14 000 kronor per månad.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser
som lämnat synpunkter på förslaget om en högsta
genomsnittlig bidragsnivå på 60 procent, är negativa
till utredningens förslag. AMS anser att om den an-
givna genomsnittliga bidragsnivån blir ett överordnat
mål, riskerar bedömningen av den enskildes förut-
sättningar och möjligheter att bli en andrahandsfråga
och avstyrker därför centralt uppsatta mål för hur
och när vissa bidragnivåer skall uppnås. Kriminal-
vårdsstyrelsen, AV, Uppsala Universitet, Statens kul-
turråd, RA, Nordiska Museet och HSO menar att
utredarens förslag om ett flexibelt lönebidragssystem
kommer att innebära en risk för uppsägningar och
minskat antal anställda med lönebidrag inom staten.

155

Prop. 1996/97:150

Socialstyrelsen anser att en nedtrappning av bidrags-
nivåema i första hand bör genomföras i samband
med att nya bidrag beviljas. RRV anser att det finns
en betydande risk att utredarens förslag om en ge-
nomsnittlig bidragsnivå på 60 procent leder till att
gravt handikappade inte kommer i fråga vid nya be-
slut om lönebidrag. Handikappombudsmannen an-
ser att det är viktigt för systemets trovärdighet och
effektivitet att arbetsgivaren kompenseras för det
produktionsbortfall som kan följa av en enskild an-
ställds funktionsnedsättning. LO anser det vara av
yttersta vikt att en nedtrappning av bidragsnivåerna
sker kopplat till den arbetshandikappades hand-
lingsplan.

Skälen för regeringens bedömning: För att möjlig-
göra en finansiering av förslaget om en särbehand-
ling av allmännyttiga organisationer är det nödvän-
digt med krav på en sänkning av den genomsnittliga
bidragsnivån. AMS har också i sitt remissyttrande
bedömt att det fortfarande finns ett visst utrymme
för en fortsatt sänkning av bidragsnivåerna. Den ge-
nomsnittliga bidragsnivån som lämnas till andra ar-
betsgivare än allmännyttiga organisationer får därför
uppgå till högst 60 procent av den bidragsgrundande
lönekostnaden. Regeringen avser att ge AMS i upp-
drag att senast den 31 december 1997 återkomma
till regeringen med en rapport av arbetet med att
sänka den genomsnittliga bidragsnivån.

AMV:s ekonomiadministrativa rutiner

Regeringens förslag: Lönebidraget lämnas i form av
ett belopp per dag. Vid deltidsarbete reduceras löne-
bidraget i proportion till arbetstiden. Rekvisitionerna
av lönebidrag skall ske månadsvis. Regelförändring-
arna avses att gälla från den 1 juli 1997 för nya be-
slut om anställning med lönebidrag och i samband
med omprövning.

Utredningens förslag: Rekvisition av lönebidrag bör
vara AMS tillhanda och effektueras månadsvis.
Långa eftersläpningar bör inte tillåtas.

Remissinstanserna: AMS tillstyrker utredningens
förslag om att arbetsgivare skall åläggas att rekvirera
bidrag månadsvis. Därmed får verket ett säkrare un-
derlag för prognoser.

Skälen för regeringens förslag Regeringen föreslår
att arbetsgivare får beviljas lönebidrag i form av ett
dagbelopp som utbetalas i enlighet med bestämmel-
serna i förordning (1991:333) om lönebidrag. För-
slaget ligger i linje med de ändrade utbetalningsregler
som gäller åtgärden rekryteringsstöd i enlighet med
riksdagens beslut (prop. 1995/96:222, bet
1995/96:15, rskr 1995/96:307.) Den regelförändring
som nu föreslås innebär att AMS får förutsättningar
för att effektivisera sina administrativa rutiner i sam-
band med att ett lönebidrag lämnas till en arbetsgi-
vare. Förutom att en effektivisering kan leda till ad-

ministrativa vinster, erhålls säkrare prognoser för
kostnaderna av redan fattade lönebidragsbeslut. Det
är dock regeringens uppfattning att stora krav dess-
utom måste ställas på att arbetet med att förbättra
det ekonomiadministrativa uppföljningssystem prio-
riteras. Det omfattande belopp av allmänna medel
som finansierar åtgärden lönebidrag i kombination
med ett komplicerat regelsystem får ofta effekt lång
tid framöver. En bidragande orsak till att AMS har
haft problem med kontrollen av kostnadseffekterna
av redan fattade beslut om lönebidrag är att arbets-
givarnas rekvisitioner av lönebidrag har kunnat läm-
nats in till länsarbetsnämnden upp till sex månader
efter den period som stödet avser. Lönebidraget har
däremot kunnat utbetalas av länsarbetsnämnden
månadsvis i efterskott. Det är regeringens uppfatt-
ning att långa eftersläpningar av rekvisitioner bör
undvikas för att få en säkrare överblick av den eko-
nomiska utvecklingen.

Lönebidrag och rehabilitering

Regeringens bedömning: Lönebidragets rehabilite-
rande inriktning bör förstärkas från den 1 juli 1997
genom upprättandet av individuella och målinrikta-
de handlingsplaner för alla anställda med lönebidrag
i syfte att underlätta övergångar till osubventionerat
arbete.

Utredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens bedömning.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, ASS, HSO,
TCO samt LO anser att det är viktigt att handlings-
planerna får en fastare form och tydligare innehåll
med tydliga mål och medel för rehabiliteringsinsat-
serna. Socialstyrelsen och AV poängterar att det inte
får gå för lång tid mellan uppföljning och revidering
av planerna. Statskontoret tillstyrker förslaget om
handlingsplaner under förutsättning att det kan fi-
nansieras. AMS finner att det är uppenbart att den
tid som behövs för arbetsplatsbesök för att tillsam-
mans med alla berörda planera inför en anställning
inte har kunnat avsättas i tillräcklig omfattning men
fastslår att avtalade handlingsplaner skall följas.
AMS föreslår att en introduktionsperiod kan införas
inom ramen för en anställning under vilken underla-
get till handlingsplan tas fram. SAF menar att upp-
rättandet av handlingsplaner bidrar till en mer kvali-
tetssäker hantering av lönebidragen och mer
träffsäkra placeringar med bidragsnivåer anpassade
till personens arbetsförmåga.

Skälen för regeringens bedömning: En förutsätt-
ning för att systemet med det flexibla lönebidraget
skall fungera är att hanteringen av åtgärden sker på
ett effektivt sätt. Genom en utarbetad strategi och

156

Prop. 1996/97:150

ändrad organisation av hanteringen med lönebidrag
genom målinriktade handlingsplaner förstärks den
rehabiliterande inriktningen. Det ger också förut-
sättningar för ett större förtroende mellan den an-
ställde, arbetsgivaren och af/Ami. De fackliga orga-
nisationerna har också en viktig roll det gäller
anställning, integrering och stöd till personer som
anställs med ett lönebidrag. En utökad kompetens
när det gäller fastställande av arbetsförmåga, för-
handlingar med arbetsgivare och uppföljning av lö-
nebidragsärenden är väsentligt för att det flexibla
lönebidragssystemet skall fungera och på sikt ge
ökade möjligheter att fler personer med arbetshandi-
kapp skall kunna få del av åtgärden.

1995 inom ramen för sitt programarbete, stött
forsknings- och utvecklingsinsatser rörande funk-
tionshindrades villkor i arbetslivet. Det nyligen inrät-
tade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärde-
ring har som syfte att göra löpande utvärderingar av
arbetsmarknadspolitiken. En ytterligare utveckling
och prioritering av forsknings- och utredningsinsat-
ser är nödvändig för att samla kunskap om kvinnor
och män med funktionshinder på arbetsmarknaden.
Regeringen avser att ge AMS i uppdrag att undersö-
ka och analysera hur de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna används för arbetshandikappade kvinnor
respektive män.

Kvinnor och män med funktionshinder

Lönebidrag för invandrare med språksvårig-
heter samt äldre personer

Regeringens bedömning: För att bättre kunna belysa
villkoren för funktionshindrade kvinnor och män på
arbetsmarknaden bör statistikredovisningen när det
gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för-
bättras och fortsatta forsknings- och utvärderings-
satsningar bör vidtas.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen och TCO vill
understryka vikten av att jämställdhetsfrågorna får
ett större utrymme samt att AMS bör rikta större
uppmärksamhet mot kvinnors möjligheter att få ar-
bete med lönebidrag hos olika arbetsgivarkategorier.
AMS tar fasta på utredningens erinringar och avser
att fördjupa analysen av de faktorer som ligger bak-
om att kvinnor och män i dag i olika omfattning får
del av de arbetsmarknadspolitiska stöden till arbets-
handikappade. Socialstyrelsen och Sveriges Läkar-
förbund menar att utredningens formulering att
”AMV bör har förutsättningar att styra utvecklingen
så att en utjämning kan ske mellan kvinnor och
män” är alltför vagt.

Handikappombudsmannen och LO anser att det
bör göras en särskild granskning och analys av den
aktuella statistiken och bakomliggande faktorerna
för att ta reda på orsakerna till den bristande jäm-
ställdheten. HSO anser att Arbetsmarknadsdeparte-
mentet bör ta ett initiativ till en särskild utredning i
syfte att förbättra situationen samt att prioritet bör
ges åt forskning om funktionshindrade kvinnors ar-
betsmarknad. Samhall AB vill särskilt understryka
behovet av insatser för kvinnor med arbetshandi-
kapp.

Skälen för regeringens bedömning: Särskilda sats-
ningar bör göras för att belysa villkoren för funk-
tionshindrade kvinnor och män på arbetsmarkna-
den. Rådet för arbetslivsforskning har sedan år

Regeringens bedömning: Lönebidrag är en åtgärd
som skall vara förbehållen personer som har en
funktionsnedsättning som leder till ett arbetshandi-
kapp. Invandrare med enbart bristande kunskaper i
det svenska språket skall inte kunna omfattas av an-
ställning med lönebidrag. Den möjlighet som finns
t.o.m. utgången av budgetåret 1997 att lämna löne-
bidrag till personer som har fyllt 60 år, är långtidsar-
betslösa, lokalt bundna och uppbär arbetslöshetser-
sättning förlängs inte efter den tidpunkten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens bedömning.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, AMS, Svenska
kommunförbundet, LF, DHR, SRF instämmer i ut-
redningens förslag att lönebidrag skall vara förbe-
hållet personer med funktionsnedsättningar. AMS
förordar i stället att en lönebidragsliknande åtgärd
bör övervägas för invandrare med språksvårigheter
och personer över 60 år som är långtidsarbetslösa.
Socialstyrelsen betonar att andra lösningar bör prö-
vas för invandrare och personer över 60 år och lång-
tidsarbetslösa. DHR och SRF anser att målgruppen
för lönebidrag i stället behöver en tydligare definition
och en klarare avgränsning än tidigare. LO anser att
lönebidrag i vissa fall bör kunna utgå för invandrare
med språksvårigheter och långtidsarbetslösa perso-
ner som fyllt 60 år.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen
anser i likhet med utredaren att invandrare med bris-
tande kunskaper i svenska språket inte bör kunna
omfattas av lönebidrag enbart av detta skäl. Brister i
språkfärdigheter kan inte likställas med ett arbets-
handikapp utan kräver helt andra insatser, som inte
ryms inom ramen för lönebidragssystemet.

Riksdagen har tidigare beslutat (prop.
1994/95:218, bet. 1994/95:AU15 , rskr.
1994/95:398) om en tillfällig utvidgning av mål-

157

Prop. 1996/97:150

gruppen för lönebidrag till arbetsgivare som anställer
en långtidsarbetslös person, som fyllt 60 år och som
får ersättning från arbetslöshetskassa. Insatsen är
tillfällig och motiverad av det rådande arbetsmark-
nadsläget samt avser endast budgetåren 1995/96 -
1997. Regeringen kan konstatera att utvecklingen av
volymerna för gruppen äldre arbetslösa inom ramen
för åtgärden lönebidrag varit mycket låg. Under
tredje kvartalet år 1996 hade 103 personer fått del
av stödet. Det förhållandet att en arbetssökande till-
hör de äldsta på arbetsmarknaden skall inte jäm-
ställas med ett funktionshinder. Den tillfälliga ut-
vidgningen av målgruppen för anställning med
lönebidrag med äldre långtidsarbetslösa bör därför
inte förlängas efter utgången av budgetåret 1997.

Särskilda lönebidragssamordnare

Regeringens bedömning: Regeringen avser att upp-
dra åt AMS att inleda ett treårsprojekt med början
budgetåret 1998. Projektet skall ha till syfte att ut-
veckla metoder, kompetens samt uppföljnings- och
utvärderingsinsatser för att förbättra den lokala han-
teringen av åtgärden anställning med lönebidrag.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att
en särskild funktion som samordnare/förhandlare
inrättas i varje län.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Statskontoret,
RRV, AV, Svenska Kommunförbundet, TCO, och
LO är positiva till att en särskild funktion som sam-
ordnare/förhandlare inrättas i varje län. RRV tilläg-
ger dock att det krävs ytterligare resurser än en löne-
bidragssamordnare per län för att förbättra
uppföljningen av lönebidragen. Uppsala Universitet
menar att mer tyngdpunkt borde läggas på ompröv-
ning av placeringar och andra utvecklingsmöjligheter
än att enbart rikta in arbetet på att minska ned bi-
dragen i samband med omförhandlingar. AMS till-
styrker att AMV tillförs ytterligare medel för att ut-
veckla arbetet med lönebidragen i länen men
avstyrker att särskilda tjänster inrättas för samord-
ning och förhandlingar. Däremot föreslår AMS att
spjutspetskompetens utvecklas parallellt med regel-
bundna policy- och regeltolkningsdiskussioner. Sve-
riges Läkarförbund anser att utredarens förslag inte
är tillräckligt specificerat avseende administrativa
kostnader. SAF anser att det inte är motiverat med
ytterligare funktioner för utvärdering av anställning-
ar med lönebidrag.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen
har uppmärksammat att af/Ami har svårigheter att
överblicka den ekonomiska situationen i löne-
bidragshanteringen. Regeringen gör den bedömning-
en att de förslag till förändringar i regelverket för åt-

gärden lönebidrag som nu läggs fram, kommer ge
bättre förutsättningar att effektivt följa upp kost-
nadsutvecklingen. AMS bör ändå fortsätta att priori-
tera arbetet med att förbättra det ekonomiadminist-
rativa systemet. De skilda förutsättningar som nu
råder lokalt, när det gäller hanteringen av lönebidra-
gen såsom handlingsplaner, förhandlingar och upp-
följning bör förändras. En genomtänkt strategi med
en eventuellt förändrad organisation när det gäller
själva hanteringen av åtgärden kan bli nödvändig för
att uppnå en högre effektivitet och säkerhet. Det är
även viktigt att samarbetet med de fackliga organisa-
tionerna fungerar tillfredsställande. AMS bör också
inrikta arbetet på att öka kvaliteten i sitt arbete med
rutiner för medverkan även efter det att en anställ-
ning med lönebidrag har kommit till stånd. Det bör
dock uppmärksammas att arbetsgivaren har ett an-
svar för arbetsmiljö och rehabilitering i enlighet med
gällande lagstiftning på området. Mot bakgrund av
de problem som utredningen har uppmärksammat
när det gäller bidragshanteringen avser regeringen att
ge AMS ett uppdrag inför budgetåret 1998 att inleda
ett treårsprojekt för att utveckla metoder, kompetens
samt uppföljnings- och utvärderingsinsater inom ra-
men för hanteringen av åtgärden anställning löne-
bidrag. Projektet bör genomföras med ett urval på
fem län eller det högre antal som AMS kan finna är
lämpligt. Kostnaden för genomförandet av projektet
beräknas uppgå till totalt 10 miljoner kronor och
skall finansieras inom ramen för medel till anslaget
Al. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

A 7. Vissa kostnader för införandet av en
allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

För vissa kostnader under budgetåret 1997 för infö-
randet av en allmän och sammanhållen arbetslös-
hetsförsäkring anvisas ett nytt ramanslag på 7,5
miljoner kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i
prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring föreslagit att en komplette-
rande arbetslöshetskassa skall bildas av rikstäckande
organisationer som företräder anställda respektive
arbetsgivare på arbetsmarknaden.

Den kompletterande kassan skall enligt förslaget
administrera grundförsäkringen för dem som inte är
medlemmar i en arbetslöshetskassa. Kassan skall
också tillhandahålla möjligheter för dem som av oli-
ka skäl inte vill vara medlemmar i någon annan kas-
sa att genom anslutning till denna kassa få ersättning

158

Prop. 1996/97:150

enligt grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäk-
ringen.

För att den nya kompletterande arbetslöshetskas-
san skall kunna vara i full funktion från och med den
1 januari 1998 krävs att vissa förberedelser görs re-
dan under innevarande budgetår. Till exempel skall
personal utbildas, avtal om lokaler ingås samt viss
utrustning anskaffas. Regeringen bedömer att kost-
naden under uppbyggnadsskedet uppgår till 7,5
miljoner kronor under budgetåret 1997. Regeringen
föreslår därför att ett nytt anslag inrättas för ända-
målet i fråga.

Finansiering av de nya utgifterna sker genom den
under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der ovan föreslagna besparingen om förändrad er-
sättningsnivå för vissa deltagare i åtgärder med ut-
bildningsbidrag.

Sammanfattande medelsberäkning

Det under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och ar-
betsliv anvisade ramanslaget Arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder bör minskas med 2 124 miljoner kronor.

I statsbudgeten för budgetåret 1997 har under an-
slaget anvisats 25 612 727 000 kronor. Förslagen
ovan och förslagen i regeringens prop. 1996/97:107
En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäk-
ring samt övriga ovan beskrivna förändringar inne-
bär sammantaget att utgifterna under anslaget mins-
kar med 2 124 miljoner kronor i förhållande till
statsbudgeten. Regeringen föreslår därför att riksda-
gen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1997 minska ramanslaget A 2. Ar-
betsmarknadspolitiska        åtgärder        med

2 124 052 000 kronor.

Det ovan föreslagna nya anslaget Vissa kostnader
för införandet av en allmän och sammanhållen ar-
betslöshetsförsäkring medför att utgiftsområdes-
ramen bör ökas med 7,5 miljoner kronor. Den sam-
mantagna effekten för utgiftsområdet beräknas där-
med minska med 2 117 miljoner kronor.

6.12 Utgiftsområde 15

Studiestöd

A.     Studiestöd

A 2.   Studiemedel m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 9 485 430 000
kronor.

Under anslaget A 14. Särskilda utbildningsinsatser
för vuxna inom utgiftsområde 16, föreslår regeringen
medel för ytterligare 1 500 nya platser i försöksverk-

samheten med Kvalificerad yrkesutbildning från och
med höstterminen 1997. Dessutom föreslår regering-
en medel för utökning av kommunal vuxenutbild-
ning i kunskapslyftet. Resurser för studiemedel med
20 600 000 kronor bör därför anvisas för utökning
av försöksverksamheten med kvalificerad yrkesut-
bildning samt för utökningen av den kommunala
vuxenutbildningen för höstterminen 1997.

A 3. Vuxenstudiestöd m.m.

I statsbudgeten finns för detta ändamål ett raman-
slag på 4 721 951 000 kronor.

Under anslaget A 14. Särskilda utbildningsinsatser
för vuxna under utgiftsområde 16 föreslår regeringen
ytterligare medel till 10 000 nya platser för kommu-
nal vuxenutbildning i kunskapslyftet från och med
höstterminen 1997. För dessa platser utgår samma
studiestöd som för satsningen som helhet, dvs. det
särskilda utbildningsbidraget, särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa (svuxa) samt studiemedel.
Regeringen föreslår därför att det för särskilt utbild-
ningsbidrag och särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa anslås 320 508 000 kronor.

I propositionen om en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring föreslår regeringen att ersätt-
ningsnivån skall höjas från 75 till 80 procent från
och med den 29 september 1997. Kostnaden för
höjningen inom utgiftsområde 15 beräknas till 46
miljoner kronor. Regeringen har också föreslagit re-
gelförändringar i arbetslöshetsförsäkringen vilket in-
nebär en utgiftsminskning för utgiftsområde 15 som
beräknas till 4 miljoner kronor. Regeringen föreslår
därför att 42 177 000 kronor anvisas för ersättning
av utökade utgifter med anledning av den av rege-
ringen föreslagna höjda ersättningsnivån i den all-
männa och sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen.
Sammanfattningsvis bör 362 685 000 kronor tillfö-
ras anslaget för 1997.

Beräkning av vuxenstudiestöd för dem som
före studierna förvärvsarbetat på heltid

Enligt den tidigare 20 § i förordningen (1987:406)
om arbetsmarknadsutbildning gällde för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning att utbildningsbidrag i
form av dagpenning lämnades med det belopp som
deltagaren var eller skulle ha varit berättigad till för
heltidsarbete i arbetslöshetsersättning. Bestämmelsen
har gällt också vid beräkning av särskilt vuxen-
studiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa (svuxa), eftersom dessa stöd beloppsmäs-
sigt är kopplade till nivån för utbildningsbidrag. En-
ligt den nya förordningen (1996:1100) om aktivitets-
stöd lämnas utbildningsbidrag med samma belopp
som deltagaren är berättigad till i arbetslöshetser-
sättning. Någon uppräkning av dagpenningen för

159

Prop. 1996/97:150

deltidsarbetande till att motsvara heltidsarbete sker
alltså inte. När det gäller svux och svuxa är dock,
vilket framgår av punkt 3 i övergångsbestämmelser-
na till förordningen, de äldre reglerna fortsatt giltiga
fram till den 1 juli 1997.

De regler som alltså än så länge gäller för svux
och svuxa innebär att dagpenningen i arbetslöshets-
försäkringen för deltidsarbetande räknas upp till
motsvarande heltidsarbete. Den som studerar på hel-
tid får därmed ett till studieomfattningen avpassat
studiestöd. Reglerna har verkat rekryterande till
vuxenutbildning. Så har t.ex. deltidsarbetande som
inte kunnat få arbete på heltid, det gäller särskilt
kvinnor, genom uppräkningen av dagpenningen sti-
mulerats att påbörja studier.

Regeringen föreslår att den nämnda principen om
uppräkning av dagpenningen skall tillämpas också
fortsättningsvis i avvaktan på ställningstagande till
Studiestödsutredningens förslag om ett sammanhål-
let studiestöd. Den hittillsvarande regleringen i ar-
betsmarknadsförfattningarna bör nu istället finnas i
studiestödsförfattningarna. Förslaget medför ändring
i 7 kap. studiestödslagen (1973:349) och i lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa.

Studiestöd och EG-rätten

Enligt 1 kap. 8 § studiestödslagen (1973:349) skall
utländska medborgare som på grund av anställning
här i landet kan härleda rättigheter från EES-avtalet i
fråga om sociala förmåner jämställas med svenska
medborgare när det gäller studiestöd. Detsamma
gäller make, sambo och barn till sådana utländska
medborgare.

Frågor om studiestödet som sådant omfattas inte
direkt av bestämmelserna i Romfördraget. Däremot
har inom Europeiska unionen (EU) utvecklats en
rättspraxis rörande rätt till studiestöd för vissa per-
soner från ett annat medlemsland. Denna praxis ut-
går från Romfördragets artikel 48 och rådets förord-
ning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om
arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

Bestämmelsen i 1 kap. 8 § studiestödslagen inför-
des år 1994 som en anpassning av svensk studie-
stödslagstiftning till EES-avtalet. Rättsläget inom EG
ansågs då vara sådant att de personer som kunde
komma i fråga för studiestöd på samma villkor som
svenska medborgare var de EES-medborgare som
med stöd av EES-avtalet bosatt sig i Sverige och här
hade utövat eller utövade sådan verksamhet att han
eller hon kunde betraktas som en arbetstagare (prop.
1993/94:100, bil. 9, s. 264).

EG-kommissionen har gett principen om likabe-
handling i studiestödssammanhang en vidsträckt
tolkning. Med kommissionens synsätt bör principen
tillämpas också vad gäller personer som är eller har

varit egenföretagare i Sverige. Kommissionen hänvi-
sar bl.a. till att EG-domstolen nyligen beslutat att
bestämmelserna i förordningen 1612/68 även är re-
levanta för övriga friheter enligt artiklarna 52 och 59
i Romfördraget, eftersom det inte kan motiveras att
förordningen endast skulle omfatta arbetstagare. En
vägran att bevilja studiebidrag till barn till egenföre-
tagare som är medborgare i en annan medlemsstat
kan enligt kommissionen utgöra diskriminering och
en överträdelse av artikel 52.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) tillämpar
studiestödslagen på ett sätt som stämmer överens
med kommissionens tolkning av EG-rätten. När det
gäller medborgare från ett land inom EU eller EES
jämställs såväl arbetstagare som egenföretagare med
svenska medborgare i studiestödssammanhang. Det-
samma gäller beträffande arbetstagarnas och egenfö-
retagamas familjer.

Enligt regeringens uppfattning bör 1 kap. 8 § stu-
diestödslagen kompletteras med en föreskrift som
gör det klart att också egenföretagare och deras fa-
miljer faller inom paragrafens tillämpningsområde.
Ett sådant förtydligande är ägnat att skapa större
klarhet om rättsläget för den som överväger att an-
söka om studiestöd, och det undanröjer varje tvekan
om att svensk rätt är förenlig med EG-rätten.

Den föreslagna lagändringen kommer inte att för-
anleda några ökade kostnader, eftersom ändringen
bara är ett förtydligande.

6.13 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning

A. Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

A 14. Särskilda utbildningsinsatser för vuxna

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 546 348 000
kronor.

Riksdagen har beslutat om en vuxenutbildnings-
satsning med start den 1 juli 1997 (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15, rskr.
1995/96:307).

Den särskilda vuxenutbildningssatsningen, kun-
skapslyftet, skall göras under fem år med start den 1
juli 1997 och i första hand vända sig till arbetslösa.
Den görs i syfte att erbjuda arbetslösa meningsfull
utbildning samtidigt som kunskapslyftet långsiktigt
bidrar till att öka sysselsättning och tillväxt. Ett kun-
skapslyft är särskilt viktigt för lågutbildade grupper
av vuxna, vilka annars riskerar att hamna utanför
arbetsmarknaden och marginaliseras i samhället.
Regeringen har den 22 augusti 1996 inrättat en dele-
gation för den särskilda vuxenutbildningssatsningen
med uppgift att förbereda och i ett inledningsskede

160

Prop. 1996/97:150

leda och följa den särskilda vuxenutbildningssats-
ningen. Kunskapslyftet har mötts av ett mycket stort
intresse och engagemang i kommunerna. Samtliga
288 av landets kommuner har anmält sitt intresse att
delta. Av de ansökningar som kommit in till delega-
tionen för kunskapslyftet har det visat sig att ett stort
antal kommuner anser sig kunna ta emot fler vuxna
arbetslösa än vad de hittills anslagna resurserna
räcker till. Dessa kommuner har både kapacitet och
fler arbetslösa som önskar utbildning än vad tilldel-
ningen till kommunerna medger. Därmed riskerar
dessa kommuner att inte kunna genomföra utbild-
ning för alla arbetslösa som önskar utbildning. Rege-
ringen föreslår därför en utökning av platserna inom
kommunal vuxenutbildning i kunskapslyftet med
ytterligare 10 000 platser från och med 1 juli 1997.

Regeringen har i Utvecklingsplan för förskola,
skola och vuxenutbildning (Skr. 1996/97:112) an-
mält att det är angeläget att regeringen med anled-
ning av kunskapslyftssatsningen följer utvecklingen
vad gäller kommunernas möjlighet att leva upp till
sin lagstiftande skyldighet att anordna grundläggan-
de vuxenutbildning. Mot den bakgrunden bör riks-
dagen ge regeringen möjlighet att, av de tillkom-
mande platserna från hösten 1997, till ett begränsat
antal kommuner också kunna ge bidrag för vux-
enutbildning på grundskolenivå, om det visar sig
nödvändigt för att säkerställa att kunskapslyftet
kommer särskilt utsatta grupper till del.

Försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesut-
bildning leds av en kommitté som har till uppgift att
ansvara för försöksverksamheten och svara för upp-
följning och för att en oberoende utvärdering kom-
mer till stånd. Kommittén har i skrivelse till regering-
en uppgett att intresset för den Kvalificerade
yrkesutbildningen är mycket stort. Till det första in-
taget hösten 1996 inkom långt fler ansökningar än
kommittén haft resurser för att fördela. Inför hösten
1997 har intresset ökat ytterligare. Kommittén har i
en skrivelse till regeringen redovisat att antalet an-
sökningar ökat samt att dessa innehållit välmotive-
rade förslag till utbildning som svarar mot efterfrå-
gan i arbetslivet. Regeringen föreslår därför en
utökning av platserna i försöksverksamheten med
Kvalificerad yrkesutbildning i kunskapslyftet med
ytterligare 1 500 nya platser från och med 1 juli
1997.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att
205 450 000 kronor anvisas för att inom den sär-
skilda vuxenutbildningen, kunskapslyftet, inrätta yt-
terligare 10 000 nya platser samt ytterligare 1 500
platser inom Kvalificerad yrkesutbildning.

Pilotprojekt med lärlingsutbildning

Regeringen kommer att föreslå riksdagen att gymna-
sieskolan kompletteras med en ny modern lärlings-

utbildning. Avsikten är att två år skall vara gemen-
sam utbildning för alla på programmet och därefter
skall möjlighet ges att välja antingen den traditio-
nella vägen eller en arbetsplatsförlagd lärlingsutbild-
ning varvad med studier i ett till två år.

Regeringen avser att i kommande budgetproposi-
tion närmare redovisa hur ett pilotprojekt med lär-
lingsutbildning skall se ut för de elever som börjat i
gymnasieskolan hösten 1997. Finansiering sker inom
befintliga ramar.

B. Universitet och högskolor m.m.

B 45. Malmö högskola

Administration av forskning på vissa områden

Ett av Malmö högskolas profilområden är Europa-
kunskap. Det finns ett förslag om ett forskningspro-
jekt med syfte att följa konsekvenserna av brobygget
över Öresund. Vidare finns ett förslag (från Malmö
stad) att inrätta ett Europainstitut för forskning
kring europafrågor. Organisationskommittén för
Malmö högskola föreslår att delar av intentionerna i
dessa förslag förenas. Organisationskommittén ser
en praktisk möjlighet att Malmö högskola redan in-
ledningsvis skulle kunna bidra till genomförandet av
projektet genom att vid högskolan bygga upp ett
sekretariat för administrativ samordning av verk-
samheten. Kommittén ser fördelar för broprojektet i
en sådan lösning genom Malmö högskolas geogra-
fiska läge mellan Lund och Köpenhamn. Malmö
stad är synnerligen positiv till denna tanke.

Europasamarbete

Malmö högskola skall aktivt delta i arbetet inom
Öresundsregionen. Bland annat skall under hösten
ett seminarium hållas om den högre utbildningens
roll inom området för Europeiska unionens områdes-
och sysselsättningspakter.

Organisationskommittén för Malmö högskola har
mot bakgrund av högskolans lokalisering i uppgift
att delta i arbetet med att organisera detta seminari-
um. De medel som regeringen föreslår på tilläggs-
budget skall bidra till finansieringen av detta arbete.

En huvudinriktning vid uppbyggnaden av Malmö
högskola är ett innovativt utnyttjande av informa-
tions- och kommunikationsteknologi. Detta i kom-
bination med den tvärvetenskapliga organisationen
av högskolan skapar goda förutsättningar för ett ak-
tivt utvecklingsarbete vad gäller nya typer av utbild-
nings- och servicetjänster, t.ex. i form av multimedia-
produkter. Högskolan bör utnyttja alla möjligheter i
detta avseende som Europeiska unionens forsknings-
och utvecklingsprogram erbjuder. Det kan ske t.ex. i
anslutning till utvecklingen av det virtuella Öre-
sundsuniversitetet eller till utvecklingsarbetet för ett
europeiskt skoldatanät.

161

Prop. 1996/97:150

Administration m.m.

Vid uppbyggnaden av Malmö högskola har det inte
funnits basverksamhet som organisationskommittén
kan utgå ifrån i sitt arbete. Därför har kommittén på
ett tidigt stadium tvingats anställa personal. Arbetet
fördyras också av att de som medverkar i uppbygg-
naden kommer från andra orter i Sverige.

Som jämförelse kan nämnas att vid motsvarande
uppbyggnad av Södertörns högskola utgick det ock-
så extra medel även om det där fanns en basverk-
samhet och planeringen kunde utgå från att hög-
skolan skulle överta ansvaret för den utbildning som
Stockholms universitet bedrev på Södertörn. Malmö
har inte haft samma förutsättningar vilket medfört
extra kostnader i uppbyggnadsskedet.

Finansiering av förslag avseende Malmö högskola
Regeringen avser, under förutsättning av riksdagens
godkännande, att finansiera de i det föregående före-
slagna satsningarna på Malmö högskola med reser-
vationsmedel. För en delvis finansiering av ändamå-
len hemställer regeringen att 18 323 000 kronor, av
det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C 47.
Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning
får användas.

Regeringens föreslår att 18 323 000 kronor får
användas som bidrag till särskilda kostnader och vis-
sa projekt vid uppbyggnaden av Malmö högskola.

slag anvisades t.o.m. budgetåret 1992/93 under elfte
huvudtitelns förslagsanslag B 33. Tilläggslån för om-
byggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyg-
gelse m.m. Beviljade lån är ännu inte helt avräknade
varför Boverket disponerar medel i enlighet med för-
ordningen (1983:102) om tilläggslån för ombyggnad
av bostadshus m.m. och förordningen (1991:1933)
om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av
bostäder.

Från och med budgetåret 1997 anvisas medel på
ett ramanslag. Tidigare har medel för ändamålen an-
visats på förslagsanslag med en därtill knuten be-
slutsram. Vissa beslut om bidrag, som tidigare år be-
viljats inom beslutsramarna och uppgår till ca 100
miljoner kronor, har ännu inte betalats ut. I förslaget
till anslag i budgetpropositionen för år 1997
(utgiftsområde 17 s. 9) är inte medel avsatta för des-
sa utbetalningar. Mot denna bakgrund föreslås att
ytterligare 16 000 000 kronor anvisas på tilläggs-
budget för budgetåret 1997. Detta finansieras genom
en minskning inom utgiftsområde 1 anslaget E 2.
Presstöd. Regeringen har tidigare fått riksdagens be-
myndigande att inom anslagets ram få besluta om
bidrag för utbetalningar under senare år än 1997,
dock längst t.o.m. år 1999. Regeringen föreslår att
bemyndigandet utökas till år 2000 och att beloppet
för senare utbetalningar får uppgå till högst
40 000 000 kronor.

6.14 Utgiftsområde 17
Kultur, medier,
trossamfund och fritid

G.     Kulturmiljö

G 2.   Kulturmiljövård och kulturstöd vid

ombyggnad

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
224 337 000 kronor.

Bidragsbestämmelserna finns i förordningen
(1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Dessa be-
stämmelser innebär i korthet att bidrag utgår för
byggnadsvård samt fom- och landskapsvård. Beslut
om bidrag fattas av Riksantikvarieämbetet och läns-
styrelserna. Från anslaget utgår också ersättning en-
ligt 2 kap. 7, 8, 14-16 §§ samt 3 kap. 10 och 12 §§
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Medel får
också användas för arkeologiska undersöknings-
kostnader i samband med bostadsbyggande enligt 7§
förordningen om bidrag till kulturmiljövård.

Budgetåret 1995/96 anvisades medlen under elfte
huvudtitelns anslag B 15. Kulturmiljövård och B 17.
Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Medel har tidigare
anvisats bl.a. som tilläggslån för ombyggnad av kul-
turhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. An-

H.     Museer och utställningar

H 1.   Centrala museer: Myndigheter

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
506 477 000 kronor, varav för Statens konstmuseer
108 385 000 kronor, Naturhistoriska riksmuseet
108 039 000 kronor och Arkitekturmuseet
10 753 000 kronor.

Moderna museet, som ingår i Statens konstmuse-
er, och Arkitekturmuseet kommer under oktober
1997 att flytta in i nya lokaler på Skeppsholmen.
Detta innebär att hyrorna för år 1997 ökar med
9 900 000 kronor respektive 2 396 000 kronor. Re-
geringen anhåller därför om att ytterligare
12 296 000 kronor anvisas på tilläggsbudgeten för
budgetåret 1997. Den högre anslagsbelastningen
uppvägs av den ökade inleverans från Statens fastig-
hetsverk som möjliggörs genom hyresinbetalningen.

De anvisade medlen för Naturhistoriska riksmu-
seet täcker inte de hyreskostnader som museet har
för de underjordiska lokaler som hyser museets
spritlagda samlingar. Utskottet utgår i sitt betänkan-
de (bet. 1996/97:KrUl s. 184) från att regeringen på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997
beräknar medel för ändamålet. Regeringen anhåller
därför om att ytterligare 2 941 000 kronor anvisas
på tilläggsbudgeten för budgetåret 1997. Detta fi-

162

Prop. 1996/97:150

nansieras genom indragning av anslagssparande in-
om utgiftsområdet.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att
15 237 000 kronor anvisas till dessa ändamål.

H 5. Stöd till icke-statliga kulturlokaler

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 000 000
kronor.

Bidragsbestämmelserna finns i förordningen
(1990:573) om stöd till vissa icke-statliga kulturlo-
kaler (ändrad 1990:1523, 1992:465, 1993:1123 och
1996:176). Dessa bestämmelser innebär i korthet att
bidrag utgår för ny- eller ombyggnad av musei-, tea-
ter- och konsertlokaler som tillhör någon annan än
staten samt standardhöj ande reparationer, handi-
kappanpassning och utbyte eller komplettering av
inventarier till sådana lokaler. Beslut om bidrag fat-
tas av Boverkets samlingslokalsdelegation efter att
yttrande inhämtats från Statens kulturråd.

Från och med budgetåret 1997 anvisas medel på
ett ramanslag. Tidigare har medel för ändamålen an-
visats på förslagsanslag med en därtill knuten be-
slutsram. Denna anslagskonstruktion har använts
eftersom beslut om bidrag fattas innan aktuella
byggnadsarbeten påbörjas, och utbetalas när arbete-
na är avslutade. Därmed har storleken på utbetal-
ningarna varierat år från år. Med anledning av att
anslaget inte täcker beräknade utbetalningar av tidi-
gare beslut har utskottet i sitt betänkande
(1996/97:KrUl s. 188-190) uttalat att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare
medelsanvisning på tilläggsbudget för budgetåret
1997. Regeringen anhåller därför om att ytterligare
7 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudgeten för
budgetåret 1997. Ökningen av anslaget finansieras
genom en minskning av anslaget E 2. Presstöd under
utgiftsområde 1 och genom indragning av anslags-
sparande inom utgiftsområdet.

N.     Folkrörelse och idrottsfrågor

N 3.    Stöd till idrotten

På statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
480 240 000 kronor.

Världsmästerskapen i friidrott genomfördes år
1995 i Göteborg med Svenska Friidrottsförbundet
som värd. I en rapport som utarbetats vid Handels-
högskolan vid Göteborgs Universitet redovisades att
den samhällsekonomiska effektiviteten av mäster-
skapen var betydande för Sverige. Riksdagen har vid
flera tillfällen uttalat att det är av stort värde för Sve-
rige att arrangera internationella idrottsevenemang.
Detta uttalades bl.a. i samband med behandlingen av
den statliga garantin för världsmästerskapen i fri-
idrott som beslutades av riksdagen år 1993 (prop.

1992/93:105, bil.6, bet. 1992/93:KrU9, rskr.
1992/93:193). Denna statliga garanti har inte tagits i
anspråk.

Efter en omfattande ekonomisk förlust vid arran-
gemanget av världsmästerskapen har Svenska Fri-
idrottsförbundet hamnat på obestånd. Ackordscent-
ralen Stockholm AB har arbetat med att finna en
lösning som tillgodoser fordringsägarnas intressen. I
en skrivelse till regeringen har Friidrottsförbundet,
Ackordscentralen Stockholm AB och Sveriges Riks-
idrottsförbund begärt ett bidrag från staten för att
möjliggöra Friidrottsförbundets fortlevnad. Förslaget
innebär att samtliga fordringsägare avskriver reste-
rande del av respektive fordringar på Friidrottsför-
bundet. Detta samtidigt som förbundet själv tar ett
betydande ansvar i denna ackordsuppgörelse.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
11 300 000 kronor för att möjliggöra Friidrottsför-
bundets fortsatta verksamhet. Det bör ankomma på
regeringen att närmare bestämma villkoren för detta
bidrag. Anslagsökningen finansieras genom indrag-
ning av medel på det under trettonde huvudtiteln
E 4. Utveckling av ideell verksamhet.

6.15 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning
och byggande

A. Plan-, bygg- och bostadsväsendet

A 3. Räntebidrag m.m.

Regeringens förslag:

Ansökan om räntebidrag för ny- och ombyggnad av
bostäder enligt 1992 års subventionssystem skall ha
kommit in till länsstyrelsen senast den 31 juli 1997.
Dessutom skall projektet i sin helhet vara färdigställt
och ansökan om utbetalning av bidrag ha inkommit
till länsstyrelsen senast den 31 oktober 1997. In-
kommer ansökan om utbetalning därefter skall
ärendet behandlas enligt 1993 års subventionssys-
tem.

Motsvarande tidsfrister skall även gälla för det
statliga investeringsbidraget för ny- och ombyggnad
av bostäder som infördes den 1 januari 1991.

Därutöver införs en ny bestämmelse i 1993 års
subventionssystem som innebär att ett projekt aldrig
skall anses påbörjat tidigare än två år före dagen då
ansökan om utbetalning av bidrag inkommer till
länsstyrelsen.

163

Prop. 1996/97:150

Skälen för regeringens förslag: Statligt räntebidrag
enligt förordningen (1991:1933) om statligt ränte-
bidrag för ny- och ombyggnad av bostäder (1992 års
subventionssystem) lämnas för projekt som har på-
börjats under år 1992 samt i vissa fall för projekt
som påbörjats under år 1993. I övrigt lämnas bidrag
för projekt som är påbörjade efter utgången av år
1992 enligt förordningen (1992:986) om statlig bo-
stadsbyggnadssubvention (1993 års subventionssys-
tem).

Regeringen konstaterar - såvitt gäller 1992 års
subventionssystem - att det nu har gått drygt fyra år
sedan merparten av projekten påbörjats. Trots detta
faktum finns ett antal ärenden registrerade hos läns-
styrelserna där uppgift om projektets färdigställande-
tidpunkt fortfarande saknas vilket innebär att bi-
dragstiden ännu inte har börjat löpa.

Regeringen bedömer att det är rimligt att anta att
dessa projekt aldrig kommit att genomföras enligt
den ursprungliga planen. Vidare ställer den nya bud-
getprocessen krav på förbättrade möjligheter att
kontrollera statens utgifter. Det är därför nödvändigt
att tillförlitliga beräkningar kan göras av utbetal-
ningarna av statliga bidrag enligt olika stödsystem.

Mot bakgrund härav anser regeringen att det i
1992 års subventionssystem bör införas en bestäm-
melse som innebär att ansökan om bidrag måste ha
inkommit till bidragsmyndigheten senast den 31 juli
1997 och att projektet i sin helhet måste vara färdig-
ställt och ansökan om utbetalning av bidraget ha in-
kommit till bidragsmyndigheten före utgången av
oktober månad 1997. Om ansökan om utbetalning
inkommer senare än vid den nu föreslagna tidpunk-
ten bör ärendet behandlas enligt 1993 års subven-
tionssystem.

Räntesubventioner enligt 1993 års subventions-
system lämnas i form av ett årligt bidrag under viss
tid till den som byggt eller byggt om bostäder för
permanent bruk. Det årliga bidraget utgår med ett
belopp som motsvarar en viss andel av ett för året
beräknat räntebelopp. Bidragsandelen är differentie-
rad både vad gäller upplåtelseformer och år då pro-
jektet påbörjas. Andelen är högst för projekt som
påbörjats under år 1993.

Bidragets storlek är således i stor utsträckning be-
roende av den formella påbörjandetidpunkten. Detta
innebär att två i övrigt identiska projekt som dess-
utom är färdigställda samtidigt kan ha olika bi-
dragsandelar.

Regeringen förordar nu att det i 1993 års subven-
tionssystem införs en regel som innebär att ett pro-
jekt aldrig skall anses påbörjat tidigare än två år före
dagen då ansökan om utbetalning av bidrag inkom-
mer till länsstyrelsen. Därmed kommer i större ut-
sträckning projekt som har utförts under en viss
tidsperiod att få samma bidragsandel. Dessutom för-
bättras möjligheten att beräkna belastningen på rän-
tebidragsanslaget.

Statligt investeringsbidrag lämnades för ny- och
ombyggnad av bostäder där momspliktigt arbete ut-
förts under åren 1991-1992.1 vissa fall utgår investe-
ringsbidrag även för arbete som utförs efter den 1
januari 1993. Syftet var att kompensera bostadsbyg-
gandet för ökade kostnader till följd av att de tidiga-
re särskilda reduceringsreglerna för beräkning av
mervärdesskatt för byggnads- och anläggningsarbe-
ten slopades.

En genomgång av besluten om beviljade bidrag
visar att det finns ett stort antal bidrag som ännu inte
har betalats ut.

Mot bakgrund av det tidigare redovisade behovet
för regeringen att i tid känna till anspråken på sina
stödsystem förordar regeringen dels att det införs en
sista dag för ansökan om investeringsbidrag, dels en
sista dag för ansökan om utbetalning av bidraget.
Regeringen föreslår att motsvarande tidsfrister införs
som redovisats ovan beträffande ändringarna i 1992
års subventionssystem, dvs. att ansökan om bidrag
skall ha kommit in senast den 31 juli 1997 och an-
sökan om utbetalning av bidrag skall ha kommit in
senast den 31 oktober 1997.

Det bör ankomma på regeringen att närmare ut-
forma de regeländringar som behövs med anledning
av de nu redovisade förslagen.

Beräknin^vjäntesat^^hsa^all^

Regeringens förslag:

Räntestöd skall - för den del av bidragstiden som lig-
ger före den första femårsperiodens början enligt bå-
de 1992 års och 1993 års subventionssystem - be-
räknas efter en räntesats för lån med rörlig ränta.

Skälen för regeringens förslag: Enligt både 1992 och
1993 års subventionssystem är huvudregeln att bi-
dragstiden börjar löpa vid dagen för färdigställandet.
Bidragstiden delas in i femårsperioder. För att få
överensstämmelse mellan subventionsräntan och
räntesatsen på upptagna lån kan bidragstagaren be-
gära att starttidpunkten för den första femårsperio-
den för bindning av subventionsräntan skall senare-
läggas. Senareläggningen får endast ske till en dag
som ligger inom ett år räknat från bidragstidens
början.

För den del av bidragstiden som ligger före den
första femårsperioden används för närvarande den
subventionsränta som gäller på färdigställandedagen.
Därefter används den subventionsränta som gäller
vid ingången av varje ny femårsperiod. Räntebidra-
get för både ettårsperioden och efterföljande femårs-
perioder beräknas efter en subventionsränta som
fastställs med utgångspunkt från de räntesatser som
tillämpas på den allmänna kreditmarknaden vid köp
av bostadsobligationer med en återstående löptid av
fem år.

164

Prop. 1996/97:150

Ett av syftena med den ovan beskrivna möjlighe-
ten som bidragstagaren har att senarelägga sin första
femårsperiod var att öka möjligheten till samordning
mellan subventionsräntan och räntesatsen på de lån
han tagit upp för att finansiera projektet. Det är rim-
ligt att anta att projektet, för den del av bidragstiden
som ligger före den första femårsperiodens början, är
finansierat med lån som löper med rörlig ränta. Vid
ett sådant antagande är det inte logiskt att subven-
tionen beräknas utifrån en räntesats för lån med fast
ränta. Regeringen föreslår därför att beräkningen av
räntebidraget ändras för den del av bidragstiden som
ligger före bidragstagarens besked om bindning av
sin första femårsperiod. För denna del av bidragsti-
den bör räntebidraget beräknas efter en räntesats för
lån med rörlig ränta.

Det bör ankomma på regeringen att närmare be-
sluta om de regeländringar som behövs.

exekutiv

Regeringens förslag:

Räntebidrag enligt 1992 års subventionssystem skall
inte lämnas för hus som har sålts exekutivt, om för-
säljningen medför att statlig kreditgaranti tas i an-
språk för att täcka kreditgivarens förluster på lån
som har lämnats med fastigheten eller tomträtten
som säkerhet. Är den ersatta förlusten mindre än nu-
värdet av återstående räntebidrag, jämkas ränte-
bidraget i motsvarande mån.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
lämnas räntebidrag - med vissa undantag - inte för
den tid ett hus ingår i ett konkursbo. Motivet är att
bidrag som utbetalas till konkursboet främst skulle
gynna konkursborgenärer med oprioriterade ford-
ringar.

I fråga om hus med räntebidrag enligt de regler
som gällde fram till utgången av år 1991 - dvs. hus
med statliga eller statligt reglerade bostadslån - gäl-
ler vidare att räntebidrag inte heller lämnas för tid
efter konkursen, om huset sålts till ett pris som lett
till förluster på det statligt reglerade lånet och det be-
räknade nuvärdet av framtida räntebidrag är mindre
än förlusten. Är nuvärdet större reduceras i stället de
framtida räntebidragen med hänsyn till förlusten.
Dessa bestämmelser har införts trots att räntebidrag
numera i övrigt lämnas oberoende av den faktiska
belåningen (prop. 1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6,
rskr. 1993/94:115). Bestämmelserna finns i förord-
ningen (1993:1587) om ändrade bestämmelser i frå-
ga om sådana räntebidrag för bostäder som lämnas
enligt vissa äldre förordningar. Reglerna gäller även
vid exekutiv försäljning efter utmätning samt vid un-
derhandsförsäljning utom konkurs.

Den dåvarande regeringens motiv för att, i fråga
om hus med bostadslån och räntebidrag enligt äldre
bestämmelser, dra in räntebidraget efter exekutiv

försäljning var att fortsatta räntebidrag armars riske-
rade att öka antalet konkurser och exekutiva försälj-
ningar. Genom en konkurs kunde med den då gäl-
lande ordningen lånebelastningen på fastigheten i
många fall minskas utan uppoffringar för vare sig
låntagare eller bottenlångivare.

Motsvarande regler om indragning av räntebidrag
efter konkurs m.m. gäller inte för hus enligt 1992
eller 1993 års subventionssystem, dvs. för hus där de
tidigare statligt reglerade bostadslånen har ersatts av
lån med statlig kreditgaranti.

I fråga om hus med räntebidrag enligt 1992 års
subventionssystem har kreditgarantier emellertid
lämnats efter i princip samma grunder som de tidiga-
re bostadslånen. Såväl räntebidragsunderlaget som
omfattningen av kreditgarantin har bestämts främst
av den faktiska produktionskostnaden för huset.
Kreditgaranti har lämnats också i samma säkerhets-
lägen som tidigare gällt för bostadslån. Låntagarnas
och långivarnas risktagande är således inte större i
dessa fall än vad som gäller i fråga om hus med bo-
stadslån.

De stora överensstämmelserna i dessa avseenden
mellan hus som byggts med stöd av äldre regler och
hus som byggts med stöd av 1992 års subventions-
system talar för att ekonomiskt likvärdiga villkor bör
gälla också i fråga om räntestöd efter exekutiv för-
säljning. Räntebidraget bör sålunda dras in, om en
exekutiv försäljning medför att den statliga kreditga-
rantin tas i anspråk för att täcka förluster på lånet.
Med exekutiv försäljning avses såväl exekutiv auk-
tion vid konkurs som offentlig auktion vid utsök-
ning. Regeringen förordar att en sådan förändring
genomförs med verkan för försäljningar som äger
rum efter det att de nya bestämmelserna har trätt
ikraft.

På samma sätt som gäller inom det äldre regelsys-
temet bör dock räntebidrag fortsättningsvis lämnas
med reducerat belopp i vissa fall då förlusten begrän-
sar sig till en del av det lån som kreditgarantin avser.
Reglerna innebär i denna del att om det på visst sätt
beräknade nuvärdet av räntebidragen överstiger det
belopp som utbetalats från kreditgarantin, lämnas
räntebidrag fortsättningsvis för den andel av bi-
dragsunderlaget som svarar mot det överskjutande
nuvärdets andel av hela nuvärdet av räntebidragen.

Några särskilda regler om indragning av ränte-
bidrag efter underhandsförsäljning inom eller utom
konkurs behövs inte. För att ersättning skall betalas
ut genom kreditgarantin för förluster som uppkom-
mit vid underhandsförsäljning krävs nämligen att
Statens bostadskreditnämnd i förväg har godkänt
köpeskillingen. Bostadskreditnämnden får därvid
förutsättas bedöma köpeskillingens skälighet mot
bakgrund också av de subventioner som fortsatt
lämnas.

I fråga om hus som byggts med stöd av bostads-
byggnadssubvention och kreditgaranti enligt 1993
års subventionssystem bör nuvarande regler inte

165

Prop. 1996/97:150

ändras. Förutsättningarna är här väsentligt annor-
lunda. Omfattningen av statens stöd bestäms inte
längre av de faktiska produktionskostnaderna, utan
av ett starkt schabloniserat och därmed också be-
gränsat bidrags- och garantiunderlag. De kreditrisker
staten tar på sig bestäms i utgångsläget av vilka ris-
ker instituten själva är beredda att ta i det enskilda
ärendet. Kreditgaranti lämnas sålunda bara för lån
som ligger i direkt anslutning till lån utan tilläggssä-
kerhet. En förutsättning för att ersättning skall beta-
las ut till kreditgivaren är vidare att denne kan visa
att han, när krediten lämnades, hade grundad anled-
ning att anta att låntagaren skulle kunna fullgöra si-
na förpliktelser. Brister i låntagarens kreditvärdighet
kan inte längre botas genom tilläggssäkerheter eller
genom åtaganden från någon annan än låntagaren.

Kvalitetsskillnaderna i kreditriskprövningen av lån
med kreditgarantier enligt tidigare och nuvarande
system visas tydligt av att i stort sett alla förluster
som uppkommit och bedöms komma att uppstå in-
om kreditgarantisystemet hänför sig till hus med rän-
tebidrag och kreditgarantier enligt de regler som
gällde före år 1993. Förslaget om indragning av rän-
tebidrag efter exekutiv försäljning av hus med kre-
ditgarantier enligt de äldre reglerna kan förväntas
öka antalet fall där de ekonomiska problemen löses
genom ackord i stället för genom konkurs. En sådan
utveckling bör eftersträvas.

A10. Bostadsbidrag

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
5 910 000 000 kronor.

Mot bakgrund av att de totala kostnaderna för
bostadsbidragen under 1990-talets första hälft stigit
kraftigt har riksdagen beslutat (prop. 1995/96:186,
bet. 1995/96:BoUll, rskr. 1995/96:229) om vissa
förändringar av reglerna för bostadsbidrag fr.o.m. år
1997. Dessa förändringar har beräknats ge upphov
till betydande kostnadsminskningar, samtidigt som
kostnadskontrollen förstärks. I samband med be-
handlingen av budgetpropositionen för år 1997 an-
förde bostadsutskottet (bet. 1996/97:BoUl) att så
pass genomgripande förändringar av bostadsbidrags-
reglerna innebär att enskilda hushåll kan komma att
få inte oväsentliga förändringar av bidraget. En för-
utsättning för att detta skall kunna accepteras är där-
för enligt utskottets mening att ändringarna inte en-
sidigt faller på vissa grupper eller typer av hushåll.
Bostadsbidragen måste även fortsättningsvis ha en
fördelningspolitiskt acceptabel profil. En utvärde-
ring, på grundval av inkomna bidragsansökningar,
bör därför enligt utskottet genomföras skyndsamt, så
att de regeländringar m.m. som kan föranledas härav
kan tillämpas redan under bidragsåret 1997. Vad
utskottet anfört gav riksdagen regeringen tillkänna.

En inom Socialdepartementet tillsatt arbetsgrupp
presenterade i februari 1997 en preliminär fördel-

ningsanalys av de nya reglerna. Analysen omfattar ca
285 000 hushåll med bostadsbidrag, såväl barnfa-
miljer som ungdomar mellan 18 och 29 år. Enligt
bostadsutskottets uppfattning visar den preliminära
analysen att de nya bidragsreglerna för vissa hushåll
fått konsekvenser som är av den omfattningen att
effekterna av dem bör mildras. Riksdagen har därför
anmodat regeringen (bet. 1996/97:BoU 14, rskr.
1996/97:167) att i 1997 års vårproposition lämna
förslag om en förändring av reglerna för bostadsbi-
drag i avsikt att mildra effekterna av dem för de
hushåll som drabbats hårdast. Regeringen återkom-
mer nu i frågan.

Mildrad effekt av genomförda regeländringar

I den preliminära fördelningsanalysen av 1997 års
regler för bostadsbidrag har konstaterats kraftiga
sänkningar av bidragets storlek för vissa hushåll.
Cirka 3,5 procent av bidragstagarna har fått vid-
kännas bidragsminskningar som överstiger 1 000
kronor per månad.

De mest omfattande förändringarna har genom-
förts för bidragstagare som bor i egnahem. Begräns-
ningen av bidragsgrundande bostadsyta kan för dem
innebära betydande minskningar av bidragets stor-
lek. Även det faktum att eventuella räntebidrag
fr.o.m. årsskiftet 1996/97 räknas in i bidragsgrun-
dande inkomst kan innebära att bidraget minskar
kraftigt för berörda hushåll.

För att mildra effekten av de nya bestämmelserna
för de hushåll vars bostadsbidrag påverkats på ett
ogynnsamt sätt föreslås dels att en lägsta nivå införs
under vilken boendekostnaden inte skall reduceras
på grund av bostadsytans storlek, dels att ränte-
bidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst.

Regeringens förslag:

Bidragsgrundande bostadskostnad fastställs, efter
korrigering för bostadsyta, till lägst viss garantinivå.
För hushåll vars bostadskostnad före korrigering för
bostadsyta är lägre än garantinivån, skall faktisk bo-
stadskostnad gälla. Garantinivån fastställs enligt
följande, för
hushåll med ett barn            3 000 kr/mån

hushåll med två barn
hushåll med tre barn

3 300 kr/mån

3 600 kr/mån

hushåll med fyra barn           3 900 kr/mån

hushåll med fem eller flera barn 4 200 kr/mån

Skälen för regeringens förslag: En av de föränd-
ringar i 1997 års regelsystem som i vissa fall gett
upphov till större förändringar av bostadsbidraget
är den begränsning av bidragsgrundande bostad-
syta som införts. Förändringen, som totalt berör
drygt 20 procent av bidragshushållen, syftar till

166

Prop. 1996/97:150

att motverka subventionering av stora bostad-
sytor.

I regeringens proposition om nya regler för bo-
stadsbidrag (prop. 1995/96:186) föreslogs att för en
familj med ett barn skulle gränsen för bidragsgrun-
dande bostadsyta sättas vid 90 m2. För varje ytterli-
gare barn, upp t.o.m. fem barn, ökade gränsen däref-
ter med 20 m2. För boendekostnader som kan
hänföras till bostadsytor därutöver föreslog regering-
en att inget bostadsbidrag skulle lämnas.

Vid bostadsutskottets behandling av regeringens
proposition skärptes de föreslagna gränserna med 10
m2 per hushållskategori i syfte att finansiera bostads-
bidrag till ungdomar mellan 18 och 29 år som ej
studerar. Det innebar att besparingen för bidragsta-
gare som bor i stora bostäder blev mer omfattande
än vad regeringen föreslog och konsekvenserna för
hushållen i form av minskat bostadsbidrag därmed
större än vad som avsetts.

I den preliminära analys av 1997 års regler som
redovisats för bostadsutskottet i februari 1997 kon-
stateras att bestämmelserna om bidragsgrundande
bostadsyta främst påverkar bostadsbidraget för dem
som bor utanför Stockholm-, Göteborg- och Mal-
möregionerna och i första hand för egnahemsägare.
Drygt 50 procent av dessa hushåll får till följd av be-
stämmelsen ett minskat bostadsbidrag. För bostads-
rättsinnehavare är motsvarande andel drygt 20 pro-
cent och för boende i hyreslägenheter knappt 15
procent. Analysen pekar också på att en mindre
grupp hushåll, som utgörs av ensamstående med
barn, med mycket låga inkomster och stora bostäder
fått större försämringar.

För att något mildra effekterna av de nya be-
stämmelserna för dessa hushåll föreslår regeringen
att bidragsgrundande bostadskostnad, efter korrige-
ring för bostadsyta, fastställs till lägst viss garantini-
vå. Det innebär att boendekostnader under denna
nivå inte reduceras på grund av bostadsytans storlek.
För hushåll vars bostadskostnad före korrigering för
bostadsyta är lägre än garantinivån, bör därför fak-
tisk kostnad gälla.

Garantinivån bör bestämmas så att den kan antas
motsvara kostnaden för en tänkt grundstandard,
dvs. samma nivå som i dagens system valts för över-
gången från 75 till 50 procents oreducerad ersättning
för bostadskostnaden. För hushåll med ett barn in-
nebär det att garantinivån bör fastställas till 3 000
kronor per månad, för hushåll med två barn till 3
300 kronor per månad och för hushåll med tre barn
till 3 600 kronor per månad. För familjer med fler än
tre barn finns i dagens system inte någon ytterligare
differentiering av nämnda nivå avseende skilda er-
sättningsandelar för bostadskostnaden. Regeringen
anser dock, för att öka träffsäkerheten i systemet, att
en särskild garantinivå bör bestämmas även för dessa
hushåll. Sålunda bör för familjer med fyra barn ga-
rantinivån fastställas till 3 900 kronor per månad

och för familjer med fem eller flera barn till 4 200
kronor per månad.

Räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande in-
komst

Regeringens förslag: Statligt räntebidrag för den bo-
stad för vilken bostadsbidrag sökes, skall inte inräk-
nas i den bidragsgrundande inkomsten.

Skälen för regeringens förslag: Statligt räntebidrag
för bostadsändamål ingår enligt 3 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i inkomst av ka-
pital. På grund härav och enligt gällande inkomstbe-
räkningsbestämmelser för bostadsbidrag, som med
få undantag följer beskattningens regler, inräknas
räntebidragen automatiskt i den bidragsgrundande
inkomsten. Samtidigt har sedan länge gällt att ränte-
bidraget beaktas då bidragsgrundande bostadskost-
nad fastställs.

Bidragsgrundande bostadskostnad för egnahem-
sägare utgörs, enligt Riksförsäkringsverkets föreskrif-
ter, av summan mellan real nettokapitalkostnad, fas-
tighetsskatt samt uppvärmningskostnader och övriga
driftskostnader enligt schablon. Då nettokapital-
kostnaden fastställs dras först de eventuella ränte-
bidrag bort som egnahemsägaren uppbär. Det inne-
bär att den del av den totala kapitalkostnaden som
räntebidragen utgör inte beaktas då bostadsbidraget
fastställs.

Regeringen anser att eventuell förekomst av rän-
tebidrag bör beaktas vid beräkning av bidragsgrund-
nande bostadskostnad på samma sätt som hittills. Ett
undantag bör dock göras på inkomstsidan så att rän-
tebidrag inte samtidigt kommer att ingå i den bi-
dragsgrundande inkomsten.

Ikraftträdande och kostnader

Ändrade bestämmelser om ytnorm med garantini-
vå kan, eftersom de berör beräkning av bidrags-
grundande bostadskostnad, genomföras under lö-
pande bidragsår och förslås träda i kraft den 1
november 1997. Åtgärden har kostnadsberäknats
till ca 155 miljoner kronor per helt år.

Att förändra regler under kalenderår
(beskattningsår) om inkomstprövning av bostadsbi-
drag är svårt att göra p.g.a. gällande inkomstpröv-
ningssystem med jämkning och ajourföring av den
historik som skall användas vid avstämning av pre-
liminära bostadsbidrag och slutligt beslut. Sådana
regeländringar bör ske vid ett årsskifte. Regeringens
förslag att exkludera räntebidrag från bidragsgrun-
dande inkomst föreslås därför träda i kraft den
1 januari 1998. Denna åtgärd kostnadsberäknas till
ca 20 miljoner kronor per helt år.

Sammantaget innebär regeringens förslag ett ökat
anslagsbehov under innevarande budgetår för ansla-
get A 10. Bostadsbidrag med 25 000 000 kronor.

167

Prop. 1996/97:150

Kostnaderna bör enligt regeringens mening inte fi-
nansieras inom anslaget, utan finansiering bör ske
genom en omfördelning från räntebidragen till bo-
stadsbidragen. Merutgifterna finansieras huvudsakli-
gen genom en effektivisering av utbetalningsrutiner-
na inom räntebidragssystemet. Därigenom undviks
att räntebidrag betalas ut med för stora belopp i
samband med att räntevillkoren konverteras, varige-
nom ränte- och kapitalförluster motverkas och kost-
nader för återkrav undviks. En sådan ordning ligger i
linje med vad bostadsutskottet anfört i bet.
1996/97:BoU14.

Hushållseffekter

De sammantagna effekterna av regeringens för-
slag redovisas i bilaga till avsnitt 6. Där framgår
av diagram 1 genomsnittliga bidragsökningar,
relativt gällande regelsystem, för hushåll vars bo-
stadsbidrag minskat med mer än 500 kronor per
månad genom de bestämmelser om bostadsbidrag
som trädde i kraft den 1 januari 1997. De gruppe-
ringar som använts överensstämmer med dem
som tagits fram i den preliminära fördelnings-
analysen av 1997 års regler, dvs. decilgrupper,
familjetyp, H-region (boenderegion) och boende-
form. Såväl absolut förändring (kronor per må-
nad) som relativ förändring (procent) av bostads-
bidraget redovisas.

Av diagrammet framgår att det i första hand är
boende utanför Stockholm-, Göteborg- och Malmö-
regionerna som påverkas positivt av regeringens för-
slag. Bostadsbidrag till hushåll som bor i Södra mel-
lanbygden, Norra tätbygden och Norra glesbygden
höjs i genomsnitt med mer än 20 procent per månad.
För boende i eget hem ökar bidragen i genomsnitt
med drygt 20 procent per månad och för dem som
bor i sk. Övriga boendeformer, bl.a. lantbruksfastig-
heter och två- och flerfamiljshus, med drygt 40 pro-
cent per månad. Bland barnfamiljerna får ensamstå-
ende hushåll de största genomsnittliga ökningarna
(ensamstående med ett barn drygt 30 procent). Av
decilgruppstablån framgår att bostadsbidrag till hus-
håll med mycket låga inkomster i förhållande till för-
sörjningsbördan samt hushåll som tillhör decilgrupp
åtta eller nio ökar mest.

Av den preliminära fördelningsanalysen som re-
dovisats för bostadsutskottet i februari 1997 framgår
att det i första hand är hushåll med ensamstående
familjeförsörjare vars bostadsbidrag påverkats minst
av de nya regler som trädde i kraft den 1 januari
1997. En majoritet av dessa hushåll bor i Stock-
holm-, Göteborg- och Malmöregionerna samt i stör-
re städer. Bland boendeformerna är hyreslägenheter-
na särskilt framträdande. Dessutom konstateras att
hushåll med mycket låg inkomst påverkas i mindre
utsträckning än bostadsbidragstagare i övriga in-
komstlägen.

6.16 Utgiftsområde 19
Regional utjämning och
utveckling

A 1. Regionalpolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 453 517 000 kronor.

Beslutsgrupper inom EG:s
strukturfondsprogram

Inom EG:s olika strukturfondsprogram finns be-
slutsgrupper som är självständiga myndigheter men
som inte har egna personella resurser. Berörda läns-
styrelser ansvarar för sekretariatsfunktionen åt be-
slutsgrupperna. Under förra budgetåret tillfördes
länsstyrelserna permanent 10 miljoner kronor för
främst beslutsgruppssekretariaten inom ramen för
anslaget C 1. Länsstyrelserna m.m. inom utgiftsom-
råde 18. Flera länsstyrelser har påtalat behovet av
ytterligare resursförstärkning för sekretariaten. Detta
behov styrks också av preliminära resultat av de ex-
terna utvärderingar som på övervakningskommitté-
ernas uppdrag genomförs av de pågående program-
men.

Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av re-
geringen granskat samordningen av administrationen
av strukturfonderna. I de rapporter som överlämna-
des till regeringen den 20 december 1996 och den 29
januari 1997 föreslår RRV bl.a. att beslutsgrupperna
skall försäkra sig om en ändamålsenlig kompetens
för handläggning av ärenden. Vidare bedömer RRV
att resurserna vid sekretariaten är för knappa för de
uppgifter som de förelagts.

Regeringen har beslutat att några länsstyrelser
skall ta över de fondförvaltande centrala verkens
uppgifter vad gäller vissa Interreg-IIA-program.

Riksdagen har godkänt att medel från anslaget
Regionalpolitiska åtgärder även skall kunna använ-
das för vissa utgifter för beslutsgrupper knutna till
strukturfondsprogram (prop. 1995/96:201,
1995/96:AU7, rskr. 1995/96:275). Med hänsyn till
att det behövs en snabb och säker administration för
att Sverige skall kunna tillgodogöra sig återflödet
från strukturfonderna för innevarande program-
period till och med år 1999 föreslår regeringen att
medel från detta anslag skall kunna användas även
för sekretariatsuppgifter till beslutsgrupperna. Detta
får dock inte innebära att länsstyrelserna därigenom
minskar hittills avsatta resurser för ändamålet. När-
mare föreskrifter för medlens användning beslutas av
regeringen.

168

Prop. 1996/97:150

Finansiering av vissa förvaltningskostnader
inom NUTEK:s program Regional utjämning
och utveckling

Under tidigare budgetår har medel för att täcka vissa
av Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK)
kostnader för administration av bl.a. EG:s struktur-
fondprogram anvisats över olika regionalpolitiska
anslag. Nu aktuella beräkningar visar att de medel
som i samband med riksdagens beslut om 1997 års
budgetproposition fördes över till anslaget A 1. Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltnings-
kostnader är otillräckliga för att NUTEK skall kunna
genomföra ålagda uppgifter inom ramen för pro-
grammet Regional utjämning och utveckling. Ytter-
ligare 9 000 000 kronor bör tillföras detta program.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
6 500 000 kronor överförs till anslaget A 1. Närings-
och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader
under utgiftsområde 24. Resterande belopp på
2 500 000 kronor förutsätts omfördelas inom ramen
för nuvarande förvaltningsanslag.

A 5. Sysselsättningsbidrag

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
200 000 000 kronor.

Sysselsättningsbidrag kan lämnas till företag i vis-
sa branscher i stödområde 1 och 2 som varaktigt
ökar sin sysselsättning. Anslaget disponeras av NU-
TEK som får bemyndiga länsstyrelse att använda
medel för de för anslaget avsedda ändamålen.

I skrivelser den 28 februari och 6 mars 1997 har
NUTEK anmält att anslaget bedöms överskridas
med 35 miljoner kronor under budgetåret 1997. Or-
saken till överskridandet är den förbättrade ekono-
miska konjunkturen.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns vi-
dare uppfört ett ramanslag Regionalpolitiska åtgär-
der. Regeringen föreslår att anslaget Sysselsättnings-
bidrag ökas med 35 000 000 kronor och att detta
finansieras genom att anslaget Regionalpolitiska åt-
gärder minskas med samma belopp.

A 6. Transportbidrag

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
303 000 000 kronor.

Riksdagen har av besparingsskäl beslutat att
minska bidragsnivåerna i de olika transportbidrags-
områdena med fem procentenheter fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1997 (prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 19, bet
1996/97:AU2, rskr. 1996/97:106).

NUTEK är central förvaltningsmyndighet för
verksamheten med transportbidrag. I en skrivelse
den 21 februari 1997 har NUTEK redovisat sin be-
dömning att anslaget kommer att överskridas med ca

81 miljoner kronor budgetåret 1997. Anledningen är
dels en volymökning, dels att den av statsmakterna
beslutade besparingen får effekt först under andra
halvåret 1997, samt kvarstående ansökningar som
avser budgetåret 1995/96.

I detta sammanhang bör också nämnas att rege-
ringen nyligen tillsatt en särskild utredare för att
kartlägga och analysera förutsättningarna för och
effekterna av en utvidgning av transportbidraget.
Detta skall enligt direktiven i första hand ske inom
ramen för nuvarande anslagsnivå, i andra hand inom
ramen för utgiftsområde 19. Regeringen kommer att
ta ställning till utredningens förslag senare i år.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
också uppfört ett ramanslag Regionalpolitiska åt-
gärder. Regeringen föreslår att anslaget Transportbi-
drag ökas med 81 000 000 kronor och att detta fi-
nansieras genom att anslaget Regionalpolitiska
åtgärder minskas med samma belopp.

Sammantaget föreslås under utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling en minskning av
anslaget Regionalpolitiska åtgärder med
122 500 000 kronor.

6.17 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård

A.     Miljövård

A 1.    Statens naturvårdsverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
355 827 000 kronor.

Det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna re-
nar bygger på principen att ersättning utgår för före-
komst och föryngring av rovdjur inom rensköt-
selområdena. Det förutsätter återkommande
inventeringar för att fastställa sådan förekomst. När
systemet inrättades anvisades inga särskilda medel
för sådana inventeringar. Enligt riksdagens önskemål
kommer regeringen att inom kort tillsätta en särskild
utredning för att utarbeta förslag till en sammanhål-
len rovdjurspolitik. Frågan om finansiering av inven-
teringar inom ramen för ersättningssystemet kommer
då att utredas.

För innevarande budgetår beräknas inventering-
arna kosta ca 5 000 000 kronor. Dessa kostnader
föreslås finansieras till hälften genom ompriorite-
ringar inom Statens naturvårdsverks ramanslag. Res-
terande 2 500 000 kronor föreslås tillföras verkets
ramanslag. Finansiering sker genom att från EU ret-
roaktivt medfinansierade medel för startstöd till yng-
re jordbrukare inom utgiftsområde 23 avseende
budgetåret 1995/96 utnyttjas (se avsnitt 6.20 avse-
ende anslaget B 1. Statens jordbruksverk, fjärrana-
lys).

169

Prop. 1996/97:150

Regeringen föreslår därför att ytterligare
2 500 000 kronor anvisas under anslaget A 1. Sta-
tens naturvårdsverk för kostnader för inventeringar-
na.

A 4. Investeringar inom miljöområdet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
217 992 000 kronor.

Sverige kan med stöd av LIFE-förordningen
(Rådets förordning (EEG) nr 1973/92 om inrättande
av ett finansiellt instrument för miljön - LIFE) få bi-
drag med 50 procent för naturvårdsprojekt som skall
ingå i EU:s ekologiska nätverk Natura 2 000. Bidrag
kan beviljas av EG-kommissionen efter ansökan från
myndigheter, organisationer eller enskilda. Fördel-
ningen av bidrag sker en gång per år. För Sveriges
del bedömer Naturvårdsverket vilka ansökta projekt
som är de för naturvården mest angelägna. Därefter
lämnas prioriteringsförslag till kommissionen.
Kommissionen är inte bunden att följa Naturvårds-
verkets prioriteringar. Det finns inte heller bestäm-
melser om hur LIFE-medel skall fördelas mellan
medlemsländerna.

Regeringen har för budgetåret 1997 antagit att
kommissionen vid fördelning av bidrag från LIFE-
Nature 1996 skulle fatta beslut om att bevilja Na-
turvårdsverket bidrag på i storleksordningen 25
miljoner kronor. Utbetalningen av LIFE-bidragen
delas dock normalt upp på flera år eftersom de sker i
den takt projekten fortskrider. Motsvarande belopp
förs upp under inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från
EG.

Kommissionen beslutade den 19 november 1996
att för LIFE-Nature 1996 bevilja Sverige samman-
lagt 4 933 866 ECU. I denna summa ingår dock
även bidrag som har beviljats till andra svenska sö-
kande än Naturvårdsverket. Endast 3 367 072 ecu
kommer att utbetalas till Naturvårdsverket. Detta
motsvarar ungefär 28 600 000 kronor, dvs. en ök-
ning med 3 600 000 kronor. På den svenska stats-
budgeten tas anslag upp motsvarande det belopp
som Naturvårdsverket erhåller från EG-budgeten.
Inkomsterna som tas upp på inkomsttitel ökar med
samma belopp.

Investeringsbidrag för omställning i
ekologiskt hållbar riktning

Riksdagen beslutade i juli 1996 om ett femårigt
program för investeringsbidrag för omställning
tillhållbar utveckling (prop. 1995/96:222, bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Det femåriga
programmet för investeringsbidrag syftar till att
driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa
sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning

av byggnader och teknisk infrastruktur. Pro-
grammet skall omfatta åtgärder med sysselsätt-
ningsskapande, teknikutvecklande och miljöför-
bättrande effekt bl.a. inom avfallsområdet, VA-
området samt inom byggsektorn. Även inom vissa
andra områden kan åtgärder som syftar till en
ekologiskt hållbar utveckling komma att ges stöd
inom ramen för programmet. Åtgärderna skall
inriktas på projekt som är av pilotkaraktär och
som annars inte skulle komma till stånd. Förord-
ningen (1996:1378) om statligt investeringsbidrag
för en ekologiskt hållbar utveckling har EU-
notifierats.

Regeringens förordning i frågan har utgångspunkt
i de stödbestämmelser inom EU som stadgar att för
bidrag till näringslivet i miljöfrågor får ges högst
30 procent av investeringskostnaden. Med hänvis-
ning till bl.a. vad regeringen anför under avsnitt 6.20
avseende radon i dricksvatten, bör regeringen ha
möjlighet att besluta om en högre bidragsprocent för
vissa särskilda typer av stödobjekt med beaktande av
EU:s regler.

6.18 Utgiftsområde 21

Energi

Allmänt

Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt
energisystem föreslagit riktlinjer för energipolitiken.
Ett nytt energipolitiskt program inrättas för omställ-
ningen av energisystemet. Programmet omfattar åt-
gärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt
minska användningen av el för uppvärmning, ut-
nyttja det befintliga energisystemet effektivare och
öka tillförseln av el och värme från förnybara energi-
källor.

Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket
skall kompenseras. Därför skall under en femårspe-
riod investeringbidrag lämnas till utbyggnad av el-
och värmeproduktion samt till effektivisering och
minskad elanvändning i bostadsektorn.

Det energipolitiska programmets huvudinriktning
är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, ut-
veckling och demonstration av ny energiteknik. Må-
let är att under de närmaste 10 - 15 åren kraftigt öka
el- och värmeproduktionen från förnybara energi-
källor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering. Myndighetsfunktionen inom
energiområdet skall tydliggöras och förstärkas. En
ny energimyndighet skall inrättas den 1 januari
1998.

Av regeringens förslag i den energipolitiska pro-
positionen följer att medel för energipolitiska åtgär-
der behöver anvisas på tilläggsbudget för budgetåret
1997. Tre anslag bör inrättas för ändamålet förutsatt

170

Prop. 1996/97:150

att riksdagen godkänner de i den energipolitiska
propositionen föreslagna riktlinjerna.

Ramen för utgiftsområde 21 Energi uppgår för
budgetåret 1997 till 474,2 miljoner kronor. Enligt
prop. 1995/96:150 kan ramen komma att påverkas
av beslut med anledning av den energipolitiska pro-
positionen. De här föreslagna anslagen på tilläggs-
budget uppgår sammanlagt till 114 miljoner kronor.
Detta innebär att ramen för utgiftsområde 21 bör
ökas med 114 miljoner kronor till 588,2 miljoner
kronor. Finansieringen sker genom indragning av
reservationer på äldre anslag under den tolfte huvud-
titeln, genom engångsvisa indragningar av anslags-
medel för vissa anslag under utgiftsområde 21 Energi
samt neddragningar av medel från Energiteknikfon-
den.

Utformningen av de bidrag som regeringen före-
slår i det följande bedöms överensstämma med EG:s
statsstödsregler.

A. Omställning och utveckling av
energisystemet

A 5. Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt
energisystem föreslagit riktlinjer för ett fortsatt bi-
drag till investeringar i biobränslebaserad kraftvär-
me, vindkraftverk och småskalig vattenkraft.

Ett bidrag bör lämnas med 3 000 kr per installe-
rad kW elproduktionskapacitet för investeringar i
kraftvärmeproduktion baserad på biobränslen. Bi-
draget bör dock uppgå till högst 25 procent av inves-
teringen. Medel bör anvisas med 450 miljoner kro-
nor under en femårsperiod räknat från den 1 juli
1997. För budgetåret 1997 bör 45 miljoner kronor
anvisas.

Ett bidrag bör lämnas med 15 procent av investe-
ringen i vindkraftverk med en eleffekt på minst 200
kW. Medel bör anvisas med 300 miljoner kronor
under en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997.
För budgetåret 1997 bör 30 miljoner kronor anvisas.
Ett bidrag bör lämnas med 15 procent av investe-
ringen i miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk.
Medel bör anvisas med 150 miljoner kronor under
en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För
budgetåret 1997 bör 5 miljoner kronor anvisas.

För budgetåret 1997 bör 80 000 000 kronor anvi-
sas på ett nytt ramanslag benämnt A 5. Bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara energi-
källor på tilläggsbudget för bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor.

A 6. Provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning, m.m.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt
energisystem föreslagit att särskilda medel bör anvi-
sas för kunskapsförmedling, provning, märkning och
certifiering av energikrävande produkter och system.
Under anslaget anvisas 40 miljoner kronor under en
femårsperiod räknat från den 1 juli 1997.

För budgetåret 1997 bör 4 000 000 kronor anvi-
sas på ett nytt ramanslag benämnt A 6. Provning,
märkning och certifiering av energikrävande utrust-
ning, m.m. på tilläggsbudget för kunskapsförmed-
ling, provning, märkning och certifiering av ener-
gikrävande produkter och system.

A 7. Kostnader för bildandet av en ny
energimyndighet

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt
energisystem föreslagit att en ny central energimyn-
dighet skall inrättas.

Inrättandet av den nya myndigheten kommer att
vara förenad med vissa kostnader, främst beroende
på utökade ansvarsområden föranledda av 1997 års
energipolitiska överenskommelse. Vidare kommer
kostnader att uppkomma för bl.a. lokaler och perso-
nal.

För budgetåret 1997 bör 30 000 000 kronor anvi-
sas på ett nytt ramanslag benämnt A 7. Kostnader
för bildandet av en ny energimyndighet på tilläggs-
budget för att täcka kostnader i samband med bil-
dandet av den nya energimyndigheten.

6.19 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

A. Infrastruktur

Gemenskapens finansiella stöd till
Transeuropeiska nätverk (TEN)

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. möjlighet
för Sverige att ansöka om gemenskapens finansiella
stöd för projekt av gemensamt intresse på området
för transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom
transport och telekommunikationer. Finansiellt stöd
ges bl.a. till följande svenska projekt; Öresundsför-
bindelsen, väg- och järnvägsprojekt inom den Nor-
diska Triangeln som är ett samlingsnamn på trans-
portprojekt mellan de nordiska huvudstäderna samt

171

Prop. 1996/97:150

till vissa investeringar inom sjöfartens och luftfartens
infrastruktur.

Gemenskapens stöd inbetalas på inkomsttitel i
statsbudgeten. I likhet med övriga utgifter och in-
komster på statsbudgeten bör bidrag från EU brutto-
redovisas vilket innebär att bidraget inbetalas till
statsbudgetens inkomstsida och motsvaras av anslag
på statsbudgetens utgiftssida. Regeringen föreslår
därför att utgiftsramen för utgiftsområde 22 för
budgetåret 1997 höjs med ett belopp motsvarande
det förväntade finansiella stödet under 1997, vilket
beräknas till ca 200 miljoner kronor. För budgetåret
1997 bör 200 000 000 kronor anvisas på ett nytt
ramanslag benämnt Gemenskapens finansiella stöd
för Transeuropeiska nätverk. Utgifterna för stöd till
de projekt som erhållit finansiellt stöd får inte över-
stiga vad som inbetalts av Gemenskapen på inkomst-
titel i statsbudgeten.

Förskottering av medel till
infrastrukturinvesteringar

Sedan ett antal år tillbaka har möjlighet funnits att
finansiera vissa infrastrukturinvesteringar på andra
sätt än genom anslagsmedel. Till exempel kan intres-
senter såsom kommuner och företag förskottera me-
del till väginvesteringsobjekt som inte inom rimlig tid
kan byggas med traditionell finansiering via anslag
på statsbudgeten.

Under i 988 beslutade riksdagen (prop.
1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU20, rskr.
1987/88:297) om bemyndigande för regeringen att
medge Vägverket att tidigarelägga byggande av vä-
gar eller broar med lån (förskottering) från kommu-
ner eller företag. I samband därmed angavs att sådan
förskottering endast borde vara aktuell i sådana fall
när den som förskotterar har så stor nytta av vägob-
jektets tillkomst att någon förräntning på insatt kapi-
tal normalt inte erfordras. Åtagandena borde därför i
varje särskilt fall godkännas av regeringen.

Under våren 1990 beslutade riksdagen (prop.
1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU26, rskr.
1990/91:326) att regeringen får bemyndiga Vägver-
ket att inom en ram av 20 000 000 kronor besluta
om förskotteringar av väginvesteringar. Därvid gäl-
ler att förskotteringar som innebär att Vägverkets
åtagande överstiger detta belopp, sträcker sig över
mer än en planperiod (dvs. objektet återfinns i väg-
planen efter kommande revideringstillfälle) eller in-
nehåller index- och/eller räntevillkor och dylikt även
fortsättningsvis bör underställas regeringens pröv-
ning.

Förskotteringsförfarandet har möjliggjort för
kommuner och andra att få till stånd en tidigare-
läggning av för dem särskilt angelägna vägprojekt.
Mängden ärenden visar att det finns ett behov av
denna möjlighet. Även andra typer av investeringar i

statlig infrastruktur är i behov av att kunna finansie-
ras på annat sätt än genom anslagsmedel. Därför bör
möjlighet till finansiering med förskottering utvidgas
till att även omfatta investeringar i statens spåran-
läggningar.

A 3. Byggande av vägar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
4 314 313 000 kronor.

Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal
vägobjekt som är mycket angelägna ur trafiksäker-
hets och sysselsättningssynpunkt och som är färdiga
för byggstart redan under år 1997. Dessa vägprojekt
är E18/20 Örebro-Arboga (1 142 miljoner kronor),
E4 Stora Åby-Väderstad (470 miljoner kronor), E22
Söderåkra-Hossmo (505 miljoner kronor) samt E4
trafikplats Hallunda (52 miljoner kronor). Enligt
budgetlagen gäller som grundprincip att statens in-
frastrukturinvesteringar skall finansieras med anslag
och ej lånefinansieras. Enligt budgetlagen 24§ kan
dock riksdagen för en viss myndighet eller för viss
anskaffning besluta att finansiering skall ske på an-
nat sätt. Anslagna medel under de kommande åren
är inte tillräckliga för att byggstart skall ske redan
detta år. Vägverket bör därför få möjlighet att låna
erforderliga medel i Riksgäldskontoret för att sedan
återbetala lånen inklusive ränta med ordinarie anslag
för byggande av vägar. Därmed kan byggproduktio-
nen av vägprojekten göras rationell samtidigt som
angelägna åtgärder för sysselsättning och tillväxt
snabbt kommer till stånd. Vägverket bör därför
medges att ta upp lån i Riksgäldskontoret för att ti-
digarelägga vägprojekt om 2 169 miljoner kronor
samt att belasta anslaget Byggande av vägar med
kostnader för räntor och amorteringar avseende des-
sa lån.

B. Sjö-och luftfart

Utredningsarbete m.m. med anledning av
M/S Estonias förlisning

Den 28 september 1994 förliste den under estnisk
flagg förda passagerarfärjan M/S Estonia sydväst om
finska Utö. Regeringen gav samma dag Statens have-
rikommission (SHK) i uppdrag att biträda i utred-
ningsarbetet med anledning av förlisningen.

Riksdagen beslutade att ett anslag på 3 940 000
kronor skulle anvisas till Utredningsarbete med an-
ledning av M/S Estonias förlisning på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop.
1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr.
1995/96:205). Utredningsarbetet beräknades då vara
slutfört under våren 1996.

Då utredningen pågick under hela 1996 ökade
riksdagen genom tilläggsbudget till statsbudgeten för

172

Prop. 1996/97:150

budgetåret 1995/96 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:FiUll, rskr. 1996/97:48) det anvisade an-
slaget med 4 000 000 kronor. Av totalt anslagna
7 940 000 kronor under 1996 förbrukades
5 266 987 kronor. De återstående 2 748 780 kronor
är dock inte tillgängliga under 1997.

Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att
fortgå även under första halvåret 1997. De tidigare
anvisade medlen är nu förbrukade och SHK:s kost-
nader för det fortsatta arbetet beräknas till
3 500 000 kronor.

De ökade kostnaderna för utredningsarbetet med
anledning av M/S Estonias förlisning finansieras ge-
nom indragning av 3 500 000 kronor i reserva-
tionsmedel inom utgiftsområde 22.

Ersta sjukhus har med anledning av M/S Estonias
förlisning ansökt om medel för anhörigarbete. Anhö-
rigarbetet som avses i ansökningen omfattar bl.a. en
vidare bearbetning av enkäter som skickats till de
anhöriga. Regeringen anser att skäl föreligger att bi-
drag i någon form lämnas till denna bearbetning
med högst 1 000 000 kronor.

Kostnaderna med anledning av ansökan från
Ersta sjukhus finansieras genom indragning av
1 000 000 kronor i anslagssparande inom utgiftsom-
råde 1 Rikets styrelse.

6.20 Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande
näringar

B.     Jordbruk och trädgårdsnäring

B 1.    Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
183 114 000 kronor.

Fjärranalys

EU har detaljerade regler för hur bidragsansökning-
arna för de olika stöden skall se ut och ställer hårda
krav på att jordbrukarna lämnar korrekta uppgifter.
EU ställer dessutom krav på att myndigheterna i
medlemsstaterna skall kontrollera bidragsansök-
ningama. Genomförs inte kontrollerna på ett god-
tagbart sätt kan staten gå miste om ersättning för
utbetalade bidrag och helt eller delvis drabbas av fi-
nansiella sanktioner. Ett sätt att kontrollera arealer
för vilka bidrag sökts är att utnyttja satellitbildstolk-
ning, s.k. fjärranalys.

Vinsterna med att använda fjärranalys bedöms
ligga i dess användning som urvalsinstrument för att
därigenom kunna koncentrera den fysiska kontrollen
till riskobjekt och i de beräknade rationaliserings-
vinster som uppkommer genom stordriftsfördelar.

Metoden fungerar särskilt väl för att säkerställa att
inte två brukare sökt stöd för samma skifte.

Verksamheten initierades av EG-kommissionen
som ett led i att stärka kontrollen. Jordbruksverket
har haft det övergripande ansvaret för arbetet.

I Sverige har kontroll med hjälp av fjärranalys be-
drivits under budgetåret 1995/96. Resultaten av ar-
betet har varit positiva. Kostnaderna har till 50 pro-
cent finansierats av EU.

Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på
4 500 000 kronor tillförs ramanslaget Statens jord-
bruksverk för att täcka de kostnader verket haft. EU
beslutade i december 1996 att även det nationella
startstöd till yngre jordbrukare som beviljades före
EU-medlemskapet och som fortfarande löper skall
erhålla medfinansiering från EG-budgeten. Därmed
kommer drygt 20 miljoner kronor att tillföras in-
komsttitel på statsbudgeten under innevarande år
avseende de nationella startstöd som utbetalades
budgetåret 1995/96. Detta tillskott till statskassan
föreslås bl.a. finansiera kostnaderna för fjärranalys.

B 12. Kompletterande åtgärder inom jordbruket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 085 000
kronor.

Informationsinsatser m.m.

Från anslaget utbetalas bl. a. den nationella delen av
EG:s miljöersättningar inom jordbrukets miljöpro-
gram. Miljöprogrammet genomförs fullt ut från år
1996. Programmet finansieras till 50 procent av EG:s
jordbruksfond. Sverige tillämpar, i enlighet med EU:s
tillämpningsförordning, det integrerade kontrollsys-
temet (IAKS) för administration och kontroll inom
programmet. Ansökningarna för programmets tio
olika miljöåtgärder prövas för närvarande av läns-
styrelserna. Besluten avser en femårsperiod. De mil-
jöåtgärder som erbjuds lantbrukarna i programmet
är mycket differentierade och målinriktade. Reglerna
för miljöstöden är därför relativt detaljerade och har
av många uppfattats som komplicerade.

Miljömål för jordbruket kvantifieras i miljöpro-
grammet. En god anslutning är därför viktig för att
uppfylla målen. En hög anslutning till miljöpro-
grammet ökar också återflödet från EU-budgeten.

Kontrollen av 1996 års ansökningar har visat att
lantbrukarnas kunskap om indelningen av ersätt-
ningsberättigad mark och om hur denna skall skötas
behöver förbättras. Den mycket korta tid under vil-
ken programmet genomfördes har troligen bidragit
till att tillräckligt med information om programmet
och dess villkor inte har nått ut till berörda lantbru-
kare. Bristande kunskap om programmets villkor
kan leda till att brukare inte uppfyller kraven. Sta-
tens jordbruksverk tillsammans med länsstyrelserna
kan med utökade medel för informationsinsatser

173

Prop. 1996/97:150

m.m. avseende miljöstöden vidta åtgärder för att
förbättra situationen.

Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på
10 000 000 kronor tillförs ramanslaget Komplette-
rande åtgärder inom jordbruket för att användas för
att täcka kostnader uppkomna för informationsåt-
gärder m.m. Beloppet har ingen motsvarande EU-
finansiering. Finansieringen sker genom att från EU
retroaktivt medfinansierade medel för startstöd till
yngre jordbrukare avseende budgetåret 1995/96 tas i
anspråk (se finansiering av Bl. Statens jordbruks-
verk, fjärranalys ovan).

Höjningen av anslaget D2. Ersättning för viltska-
dor m.m. finansieras med 15 miljoner kronor från
detta anslag vilket innebär att anslaget minskas med
sammanlagt 5 000 000 kronor.

B 17. Jordbrukets blockdatabas

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Digital blockdatabas

Det svenska medlemskapet i EU innebär ett åtagande
att delta i den gemensamma jordbrukspolitiken. Med
hänsyn till att det finns en mängd olika stödformer
till jordbruket som så långt möjligt lämpligen bör
administreras och kontrolleras gemensamt har en
enhetlig ram för handläggning av flera typer av stöd
införts genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92
av den 27 november 1992 om ett integrerat system
för administration och kontroll av vissa stödsystem
inom gemenskapen. Enligt den förordningen skall
varje medlemsstat upprätta ett s.k. integrerat admi-
nistrations- och kontrollsystem (IAKS). I det integre-
rade systemet ingår bl.a. särskilda krav på ett system
för arealidentifikation som skall utgöra grunden vid
handläggning av de arealbaserade stöden. Tillgången
till ett sådant system är en förutsättning för att
svenska jordbrukare skall kunna få gemenskapens
stöd med finansiering från EU:s budget. Det nya sys-
temet för identifiering av brukningsenheternas skif-
ten (prop. 1996/97:48, bet. 1996/97:JoU7, rskr.
1996/97:157) innebär att s.k. block bildas, vilka till-
delas unika identiteter. Blockbildningen skall genom-
föras med hjälp av digital information som hämtas
från den ekonomiska kartan. Med ledning av denna
information skall särskilda digitala kartor tas fram.
Kartunderlaget kommer att behöva uppdateras årli-
gen. Det integrerade systemet skall vara genomfört
vid utgången av år 1997.

Det fastighetsregister som Sverige av hävd använt
för identifiering är inte tillräckligt detaljerat för det
integrerade systemets behov. Att upprätta det digi-
tala kartmaterialet kommer därför att innebära stora
kostnader av engångskaraktär. Kostnaden har be-
räknats uppgå till ca 100 miljoner kronor. Till detta
kommer driftskostnader som beräknas uppgå till
drygt 17 miljoner kronor per år. Enligt riksdagens

beslut med anledning av prop. 1996/97:48 skall des-
sa kostnader finansieras med en kartavgift. Intäkten
av denna avgift beräknas bli drygt 27 miljoner kro-
nor per år.

Regeringen föreslår att ett ramanslag på
100 000 000 kronor förs upp på statsbudgeten för
att användas för att täcka nödvändiga uppbygg-
nadskostnader. Finansieringen sker genom att intäk-
terna från kartavgiften successivt inlevereras till in-
komsttitel på statsbudgeten. Investeringskostnaderna
beräknas vara helt finansierade år 2019.

C.      Fiske

C 2.    Strukturstöd till fisket m.m.

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 30 890 000
kronor. Anslaget är framför allt avsett att finansiera
stöd till åtgärder som medfinanseras av gemenska-
pen inom ramen för strukturplanen på fiskets områ-
de och gemenskapsinitiativet PESCA. Anslaget an-
vänds även för äldre stödformer som inte omfattas
av gemenskapens medfinansiering. Under budgetåret
1995/96 var anslaget uppfört som förslagsanslag.

Sveriges strukturplan på fiskets område fastställ-
des av EG-kommissionen först i november 1995 och
villkoren för stöd fastställdes i övervakningskommit-
tén i december 1995. Vissa beslutade investerings-
stöd under budgetåret 1995/96 kommer inte att be-
talas ut förrän under budgetåret 1997. Dessa
beslutade, men inte utbetalade stöd uppgår till 10,3
miljoner kronor. Medlen avseende dessa beslut kan,
med hänsyn till den tidigare anslagsformen, inte fö-
ras över till år 1997. För att det ändamål, som riks-
dagen beslutat om skall kunna tillgodoses föreslår
regeringen därför att anslaget höjs med 10 300 000
kronor. Det kommer inte betalas ut mer medel under
programperioden än vad som tidigare angivits.

C 3. Frän EG-budgeten finansierade
strukturstöd till fisket m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 80 000 000
kronor. Detta belopp motsvarar EG:s finansiering av
strukturstöd till fisket m.m. redovisat under anslag C
2. Under budgetåret 1995/96 var anslaget uppfört
som förslagsanslag.

Sveriges strukturplan på fiskets område fastställ-
des av EG-kommissionen, som nämnts i föregående
avsnitt, först i november 1995 och villkoren för stöd
fastställdes i övervakningskommittén i december
1995. Vissa beslutade investeringsstöd under bud-
getåret 1995/96 kommer inte att betalas ut förrän
under år 1997. Dessa beslutade, men inte utbetalade
stöd uppgår till 74 474 000 kronor. Medlen avseen-
de dessa beslut kan, med hänsyn till den tidigare an-
slagsformen, inte föras över till budgetåret 1997. För

174

Prop. 1996/97:150

att det ändamål med anslaget som riksdagen beslutat
om skall kunna uppfyllas föreslår regeringen därför
att anslaget höjs med 74 474 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att staten erhåller motsvarande be-
lopp från EU som inlevereras till inkomsttitel på
statsbudgeten. Det kommer inte betalas ut mer me-
del under programperioden än vad som tidigare an-
givits.

D.     Rennäring

D 2.    Ersättning för viltskador m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 12 500 000
kronor.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
under ramanslaget B 12. Kompletterande åtgärder
inom jordbruket anvisat 15 miljoner kronor avseen-
de den nationella delen för ett nytt delprogram inom
ramen för jordbrukets miljöprogram för ersättning
till rennäringen för bevarande av rovdjur inom ren-
skötselområdet. Under ramanslaget B 13. Från EG-
budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom
jordbruket har för samma ändamål beräknats
15 miljoner kronor motsvarande EG:s finansiering
av detta program.

Avsikten med programmet är att skapa ett beva-
randemål för rovdjuren inom renskötselområdet med
långsiktigt livskraftiga populationer. Bevarandemålet
medför för vissa rovdjursarter att populationen ökar.
Detta kan komma att medföra större kostnader för
renförluster och merarbete för rennäringen än vad
som gällde tidigare. Programmet baseras på den av
riksdagen beslutade principen om ersättning efter
rovdjursförekomst. Programmet, som avsågs verka
från år 1997, uppskattas omfatta totalt 30 miljoner
kronor, varav hälften medfinansieras av EG.

Regeringens överläggningar med EG-
kommissionen har ännu inte resulterat i ett godkän-
nande av delprogrammet. Regeringen gör den be-
dömningen att ett godkännande inte kommer att
kunna ske inom sådan tid att utbetalning till re-
nägarna kan äga rum under år 1997. Ersättning för
rovdjursrivna renar innevarande budgetår måste där-
för helt lämnas av nationella budgetmedel.

Medel för ersättning för rovdjursrivna renar bör
anvisas över ramanslaget D 2. Ersättningar för vilt-
skador m.m. Regeringen föreslår därför att anslaget
ökas med 30 000 000 kronor. Anslagen B 12.
Kompletterande åtgärder inom jordbruket och B 13.
Från EG-budgeten finansierade kompletterande åt-
gärder inom jordbruket minskas med 15 000 000
kronor vardera. Finansiering sker genom indragning
av anslagsmedel.

E.     Djurskydd och djurhälsovård

E 5.   Bekämpande av smittsamma

husdjurssjukdomar

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000
kronor.

EG-kommissionen har i beslut den 28 november

1996 efter särskild ansökan från Sverige godkänt det
svenska bekämpningsprogrammet avseende sjukdo-
men Enzootisk bovin leukos (EBL). Enligt beslutet är
Sverige berättigad bidrag från EU för utgifter för
provtagning och ersättning till djurägare som slaktar
djur till följd av EBL-smitta. Ersättning lämnas med
50 procent av sådana kostnader som både uppkom-
mit och betalats under år 1997. Det högsta ersätt-
ningsbeloppet från EU uppgår till 2 385 000 ecu.
Enligt Sveriges ansökan till EG-kommissionen kom-
mer leukosprogrammets totala kostnad under år

1997 att bli ca 48 miljoner kronor, vilket innebär att
något mer än 50 procent av programmet måste fi-
nansieras nationellt. En slutlig rapport om pro-
grammets tekniska genomförande och kostnader
skall enligt beslutet lämnas av Sverige senast den 1
juni 1998.

Bidraget från EU lämnas i efterhand. Därför upp-
kommer ett behov av att temporärt finansiera även
den del av programmet som avses att täckas av EU-
bidraget.

Regeringen föreslår därför att, utöver den natio-
nella andelen, 20 500 000 kronor (motsvarande

2 385 000 ecu) tillförs ifrågavarande anslag för bud-
getåret 1997. Finansiering sker genom att staten er-
håller motsvarande belopp på inkomsttitel år 1998
när bidraget från EU erhålls och inlevereras till in-
komsttitel på statsbudgeten.

E 6. Gränskontrollstationer

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU på-
går för närvarande en anpassning av de svenska
gränskontrollstationerna mot tredje land till EG:s
bestämmelser. Vid stationerna skall levande djur och
animaliska produkter som importeras till gemenska-
pen kontrolleras. Hur gränskontrollstationerna skall
vara utformade och hur kontrollerna skall utföras är
strikt reglerade i EG:s regelverk.

Enligt förordningen (1994:1717) om kontroll av
livsmedel som importeras från tredje land ansvarar
kommunerna för gränskontrollen vid import av
livsmedel. Statens livsmedelsverk meddelar bl.a. före-
skrifter om hur kontrollen skall genomföras. Vidare
skall gränskontrollstationema godkännas av Livs-
medelsverket. Vad gäller införsel av levande djur och
djurprodukter har Statens jordbruksverk det över-
gripande myndighetsansvaret enligt förordningen
(1994:1830) om införsel av levande djur m.m.

175

Prop. 1996/97:150

Enligt rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni
1990 om utgifter inom veterinärområdet kan ett
medlemsland under en övergångsperiod få finansiellt
stöd för att införa den nya kontrollstrategi som följer
av genomförandet av den inre marknaden för levan-
de djur och animaliska produkter.

Sverige ansökte den 24 maj 1996 hos EG-
kommissionen om bidrag för uppbyggande av
svenska gränskontrollstationer mot tredje land. An-
sökan byggde på de ansvariga kommunernas plane-
rade åtgärder och beräknade kostnader för anpass-
ning av gränskontrollstationerna. I kommissionens
beslut 96/729/EG av den 29 november 1996 om för-
teckningen över program för att förbättra systemet
med veterinärkontroller vid yttre gränser som berät-
tigar till finansiellt gemenskapsstöd år 1997 anges att
det svenska programmet skall vara berättigat till fi-
nansiellt gemenskapsstöd år 1997. I kommissionens
beslut 97/31/EG av den 17 december 1996 om god-
kännande av det program för år 1997 som lagts
fram av Sverige för förbättring av systemet för vete-
rinärkontroller vid de yttre gränserna och om fast-
ställande av gemenskapens ekonomiska bidragsnivå
anges bl.a. att gemenskapens ekonomiska bidrag
skall uppgå till 50 procent av Sveriges kostnader för
att genomföra programmet, dock högst 1 450 000
ecu. De gränskontrollstationer som omfattas av be-
slutet är Stockholm, Arlanda, Karlskrona, Ystad,
Helsingborg, Göteborg, Landvetter och Wallhamn.

För utbetalning av gemenskapens bidrag till be-
rörda kommuner krävs att ett särskilt anslag anvisas
på den svenska statsbudgeten. Regeringen föreslår
mot bakgrund härav att ett reservationsanslag tas
upp på statsbudgeten med 13 000 000 kronor.

Radon i dricksvatten

Regeringen anser att det är viktigt att fastställa
gränsvärden för radon i dricksvatten på grund av
den negativa hälsopåverkan som radon har. Sta-
tens strålskyddsinstitut har beräknat antalet can-
cerfall i den svenska befolkningen till följd av ra-
don i dricksvatten till i medeltal 55 per år.

Radongränsvärde i dricksvatten är en fråga för
Statens livsmedelsverk, men eftersom detta bedöms
ha en väsentlig ekonomisk betydelse och kan medfö-
ra väsentligt ökade kostnader för bl.a. vissa kommu-
ner, har frågan underställts regeringens prövning.

Regeringen anser att samma gränsvärde för vatten
tjänligt med anmärkning på grund av radonhalten
bör gälla vatten från såväl allmänna som enskilda
täkter. Detta gränsvärde bör med avseende på radon
vara 100 Bq/1 vatten. Vid 1000 Bq/1 skall vattnet be-
dömas som otjänligt.

När gränsvärden fastställs kommer innehavare av
allmänna dricksvattenanläggningar, i huvudsak
kommunala, och sådana vattenanläggningar som

står under tillsyn med stöd av särskilda beslut att bli
skyldiga att se till att vattnets radonhalt inte översti-
ger 100 Bq/1 när det når konsumenterna. Ägare av
enskilda täkter som inte står under särskild tillsyn
kan inte åläggas några åtgärder.

Radonhaltigt vatten ger hälsopåverkan när det
dricks och när vattenångor andas in vid duschning
eller annan hantering av vatten. Enligt Livsme-
delsverket, som utrett radonsituationen när det gäller
dricksvatten, måste allt vatten som används i en bo-
stad behandlas i anslutning till fastighetens inkom-
mande vattenledning. För detta krävs särskild ut-
rustning, s.k. radonavskiljare.

De flesta tillverkare av radonavskiljare garanterar
85 - 90 procent reduktion av radonhalten eller att
radonhalten inte överstiger 100 Bq/1 i behandlat vat-
ten. Kommunerna bör kompenseras för de kostnader
för radonavskiljare i de kommunala vattenverken
som föranleds av nya gränsvärden. Regeringen före-
slår att bidrag ges även till enskilda vattentäkter som
står under särskild tillsyn och till övriga enskilda täk-
ter, dock inte till andra täkter än kommunala som
betjänar fritidshus.

Bidrag föreslås lämnas kommuner motsvarande
hela åtgärdskostnaden vid radonhalt överstigande
100 Bq/1 vatten och till övriga med 50 procent, dock
högst 5 000 kronor vid radonhalt överstigande 100
Bq/1 vatten för täkter under särskild tillsyn respektive
1000 Bq/1 vatten för enskilda täkter. Föreslagna bi-
drag avser engångskostnader för införskaffande och
installation.

Bidragsförslaget som avser allmänna och enskilda
vattentäkter innebär ett anslagsbehov om ca 60 mil-
joner kronor.

Fråga om bidrag bör prövas av länsstyrelserna.
Dessutom förutsätts Boverket, i likhet med vad som
gäller om bidrag till åtgärder om radon i inomhusluf-
ten i egnahem, sköta utbetalning av bidraget och be-
sluta i överklaganden.

Regeringen har för avsikt att besluta om en sär-
skild förordning om bidrag till åtgärder mot radon i
dricksvatten. Statens utgifter i anslutning till bidrags-
givningen bör betalas från det under fjortonde hu-
vudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda reserva-
tionsanslaget Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning. Beträffande
villkoren för anslaget har regeringen under avsnitt
6.17 föreslagit sådana förändringar att stöd enligt
ovan skall kunna utbetalas.

176

Prop. 1996/97:150

6.21 Utgiftsområde 24

Näringsliv

A.     Näringspolitik

A 1.   Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader

På statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på
353 268 000 kronor. Under tidigare budgetår har
medel för att täcka Närings- och teknikutvecklings-
verkets (NUTEK) kostnader för viss administration
av regionalpolitiska företagsstöd, EG:s struktur-
fondsprogram och regional projektverksamhet anvi-
sats över olika regionalpolitiska anslag. I samband
med riksdagens beslut om 1997 års budgetproposi-
tion överfördes 22 900 000 kronor till utgiftsområde
24 Näringsliv anslaget Närings- och teknikutveck-
lingsverket: Förvaltningskostnader. Nu aktuella be-
räkningar visar att de medel som fördes över är otill-
räckliga för att NUTEK skall kunna genomföra de
uppgifter som är ålagda verket inom ramen för pro-
grammet Regional utjämning och utveckling.

Mot denna bakgrund bör ytterligare 9 000 000
kronor tillföras NUTEK:s program regional utjäm-
ning och utveckling för förvaltningsändamål. Detta
bör ske genom att 6 500 000 kronor överförs till ut-
giftsområde 24 Näringsliv, anslaget Al. Närings-
och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader
från utgiftsområde 19 anslaget A 1. Regionalpolitis-
ka åtgärder. Resterande belopp på 2 500 000 kronor
förutsätts omfördelas inom ramen för nuvarande
ramanslag.

A 7. Kostnader för omstrukturering av vissa
statligt ägda företag, m.m.

Regeringens förslag:

Regeringen bör bemyndigas att motta aktier i bolagi-
serade industriforskningsinstitut och att bilda ett
med Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveck-
ling, KK-stiftelsen, samägt holdingbolag dit dessa
aktier överförs. Syftet är bl.a. att holdingbolaget
skall ansvara för ägar- och strukturfrågor och för
finansieringen av delar av forskningen vid instituten.
Statens del av kostnaderna för bildandet av holding-
bolaget skall belasta det på statsbudgeten under ut-
giftsområde 24 Näringspolitik uppförda anslaget A7.
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag, m.m.

Skälen för regeringens förslag: Industriforskningsin-
stitut är ett samlingsbegrepp för 25 forskningsinstitut
som bedriver forskningsverksamhet finansierad av
både staten och näringslivet. Inom Närings- och
handelsdepartementets ansvarsområde finns 19 in-

dustriforskningsinstsitut med Närings- och teknikut-
vecklingsverket (NUTEK) som statlig företrädare.
Övriga institut finns inom andra departements an-
svarsområden.

Instituten har hittills huvudsakligen bedrivits i stif-
telseform där huvudmännen är staten företrädd av
berörd myndighet och näringslivet företrätt av en
intressentförening för varje institut. Stiftelserna har
varit s.k. anslagsstiftelser utan eget stiftelsekapital.
Ett fåtal institut har överfört verksamheten från stif-
telseform till aktiebolagsform.

Statens roll i den kollektiva finansieringen är att
garantera långsiktigheten i verksamheten samt att
vara den katalysator som utlöser betalningsviljan hos
företagen och gör att även små företag mot en mind-
re insats kan delta.

Finansieringssystemet för basfinansiering av den
kollektiva forskningen fram till årsskiftet 1996/97
baserades på avtal mellan stat och näringsliv i tre-
partsavtal. Finansiering sker genom att staten betalar
40 procent och näringslivet 60 procent.

Är 1994 tillsatte regeringen Kommittén för om-
strukturering och förstärkning av industriforsknings-
systemet (KOFI) som tillsammans med NUTEK hade
i uppdrag att genom förhandlingar med institutens
intressenter genomföra en förnyelse av industriforsk-
ningsinstituten (dir. 1994:62 och tilläggsdirektiv dir.
1995:27).

KOFI lämnade den 1 april 1996 en lägesrapport
och avslutade sitt arbete den 30 november 1996. Re-
geringen uppdrog den 21 november 1996 åt NUTEK
att överta de arbetsuppgifter som följde av att KOFI
avslutat sitt arbete. Därefter har KOFI till regeringen
kommit in med en slutrapport.

Efter förslag från kommittén tillämpar NUTEK en
ny finansieringsmodell fr.o.m. år 1997. Modellen
omfattar tre programblock som benämns A, B och
C. Block A, "Kunskaps- och kompetensuppbygg-
nad", skall enligt modellen finansieras av staten utan
krav på direkt motfinansiering. Blocken B och C av-
ser programverksamhet resp, uppdragsverksamhet
där industrin har finansieringsansvar.

En ny stiftelselag (SFS 1994:1220) trädde i kraft
den 1 januari 1996. Den godtar inte bildandet av
nya stiftelser som redan från början är beroende av
anslag för sin verksamhet. Lagen har inga bestäm-
melser som berör anslagsstiftelser.

Riksdagen har också beslutat att när staten till-
sammans med annan part engagerar sig i verksamhet
som är beroende av statligt stöd skall detta ske
främst i aktiebolagsform eller genom en ideell före-
ning (prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr.
1995/96:79).

I KOFI:s överläggningar med olika näringslivsre-
presentanter framkom tydligt att de flesta efterfråga-
de möjligheten till ett mer aktivt ägarskap i institu-
ten, något som lättast nås i aktiebolagsform.

En eventuell bolagisering av instituten har aktuali-
serat frågan om vem som skall äga ett institut. Direk-

177

Prop. 1996/97:150

tiven till KOFI:s arbete är mycket tydliga i det att nä-
ringslivet även framdeles skall vara institutens hu-
vudintressent.

Det statliga ägandet i de till aktiebolag ombildade
instituten bör enligt KOFI ligga under Närings- och
handelsdepartementet då detta har sektorsansvaret
för näringspolitisk motiverad FoU. Det statliga
ägandet bör organiseras genom inrättande av ett
holdingbolag.

Genom beslut av regeringen den 23 juni 1994
upprättades Stiftelsen för kunskaps- och kompe-
tensutveckling (KK-stiftelsen). Stiftelsen tillfördes ett
stiftelsekapital på 3 600 miljoner kronor. Enligt stif-
telsens stadgar är ändamålet stöd till kunskaps- och
kompetensutveckling mellan å ena sidan näringslivet
och å andra sidan universitet, högskolor
och forskningsinstitut, finansiering av forskning vid
mindre och medelstora högskolor inom särskilda
profilområden samt främjande av informationstek-
nologi. Enligt stiftelsens stadgar skall vidare för me-
delsanvändning gälla att 10 procent av stiftelsens
tillgångar får användas i samband med omstrukture-
ringen av industriforskningssystemet.

I regeringens proposition 1996/97:5 Forskning
och samhälle konstateras att industriforskningssys-
temet är ett viktigt instrument för att främja syssel-
sättningen genom att stärka företagens konkurrens-
kraft.

Ett resultat av KOFI:s strukturarbete är att vissa
industriforskningsinstitut beslutat att övergå från
stiftelseform till aktiebolagsform. Som exempel kan
nämnas Ytkemiska institutet (YKI), Institutet för
livsmedel och bioteknik (SIK), Institutet för trätek-
nisk forskning (Trätek) och Institutet för optisk
forskning (IOF). Bolagiseringen som ombesörjs av
instituten själva befinner sig tidsmässigt i olika ske-
den. Ytterligare ombildningar av institut från stiftelse
till aktiebolag kan väntas.

Regeringen delar KOFI:s uppfattning att de flesta
industriforskningsinstituten bäst drivs i aktiebolags-
form. Det är en flexibel associationsform med ett
tydligt regelverk som medger ett aktivt ägarskap.

Regeringen anser att näringslivsintressenterna vid
en bolagisering bör vara majoritetsägare i
det nybildade aktiebolaget.

När institut som nu drivs i stiftelseliknande former
omvandlas till aktiebolag har staten när den varit
med och byggt upp verksamheten ett rättmätigt krav
att bli delägare. Staten bör vid bolagisering ha en
ägarandel i det bolagiserade institutet. Storleken på
detta ägande skall bygga på den finansiering som ti-
digare skett genom NUTEK eller andra myndigheter.
Regeringen anser att det finns starka skäl för fortsatt
engagemang i industriforskningsinstituten. Industri-
forskningsinstituten är en väl fungerande verksamhet
som åtnjuter stort stöd från det svenska näringslivet
men där statens engagemang är en förutsättning för
att det skall fungera. En fortsatt statlig medverkan

vid basfinansieringen av kunskapsutvecklingen är
därför nödvändig.

KK-stiftelsen har tillsammans med företrädare för
tre svenska institut med IT-inriktning tagit initiativet
till ett nytt nationellt institut med uppgift att stärka
svensk forskning och utveckling inom IT-området. I
det nya Institutet för tillämpad informationsteknolo-
gi kommer industriforskningsinstituten Swedish In-
stitute for Computer Science (SICS), Svenska Institu-
tet för Systemutveckling (SISU) och Institutet för
Medieteknik (IMT) att ingå. Institutet kommer att
engagera företag och forskare i hela landet. KK-
stiftelsen bidrar med 200 miljoner kronor till detta
nya institut.

Mellan KK-stiftelsen och de av KOFI framtagna
pilotinstituten IOF, YKI, SIK och Trätek pågår för-
handlingar om medel för deras verksamheter.

Mot bakgrund av bl.a. resultatet av KOFI:s arbete
samt den stadgemässiga koppling som finns mellan
KK-stiftelsen och industriforskningsinstituten anser
regeringen att det icke privata ägandet i bolagiserade
industriforskningsinstitut skall av bl.a. effektivi-
tetsskäl samlas i ett holdingbolag som ägs gemen-
samt av staten och KK-stiftelsen. I detta holdingbo-
lag kommer sålunda ägandet i såväl redan
bolagiserade institut som i kommande bolagiseringar
att samlas. Inte bara ägandet i industriforskningsin-
stitut inom Närings- och handelsdepartementets an-
svarsområde skall samlas i holdingbolaget utan ock-
så ägandet i industriforskningsinstitut inom andra
departements ansvarsområden. Även det nya institu-
tet inom IT-området skall ägas av holdingbolaget.
Den andre ägaren i bolagiserade institut är som tidi-
gare nämnts industrins intressentförening. Regering-
en anser att KK-stiftelsens möjligheter att bidra med
finansiering är till fördel för den fortsatta uppbygg-
naden och utvecklingen inom industriforskningssys-
temet. Med hänsyn till sektoransvaret för den in-
dustripolitiska forskningen och utvecklingen bör
ägaransvaret för holdingbolaget ligga under Närings-
och handelsdepartementet. Staten skall vara majori-
tetsägare i holdingbolaget.

En preliminär övergripande överenskommelse
med denna innebörd har träffats mellan företrädare
för KK-stiftelsen och Regeringskansliet. I avvaktan
på riksdagsbeslut avses arbete parallellt pågå inom
Regeringskansliet för att ta fram erforderliga avtal.
Ett avtal avses tecknas där staten och KK-stiftelsen
åtar sig att bilda ett holdingbolag med syfte att tyd-
liggöra statens ägarroll och därmed sammanhängan-
de ansvar för strukturfrågor. Avsikten är att hol-
dingbolaget skall fungera från den 1 juli 1997.

Holdingbolaget skall ansvara för ägar- och struk-
turfrågor när det gäller bolagiserade industriforsk-
ningsinstitut som ägs av staten. Holdingbolaget skall
även ha ”ägaransvaret” för de institut som kommer
att fortsätta i stiftelseform. Holdingbolaget skall vi-
dare finansiera A-delen i de forskningsinstitut som i
dag finansieras via NUTEK. Slutligen skall holding-

178

Prop. 1996/97:150

bolaget utse vissa ledamöter i forskningsinstitutens
styrelser.

KK-stiftelsen åtar sig att tillskjuta medel till hol-
dingbolaget för finansiering av A-delen åren 1997-
1999, att medverka finansiellt vid omstrukturering
och att finansiera framtida administrationskostnader
i bolaget. Staten skall dock svara för sin del av kost-
naderna i samband med bildandet av holdingbolaget.
Dessa beräknas uppgå till ca 100 000 kronor och
utgörs bl.a. av tillskjutet aktiekapital.

Den preliminära överenskommelsen med KK-
stiftelsen gäller till och med utgången av år 1999.
Regeringen anser därför det nödvändigt att i god tid
före denna tidpunkt på nytt med näringslivet och
KK-stiftelsen diskutera framtida ägande i holding-
bolaget och i industriforskningsinstituten och deras
finansiering.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att riks-
dagen bemyndigar regeringen att motta aktier i bo-
lagiserade industriforskningsinstitut samt bemyndi-
gar regeringen att bilda ett med KK-stiftelsen samägt
holdingbolag med den inriktning som har angetts.
Regeringen föreslår också att statens del av kostna-
derna för bildandet av holdingbolaget skall belasta
det på statsbudgeten under utgiftsområde 24 Nä-
ringsliv uppförda anslaget A 7. Kostnader för om-
stukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.

Inlösen av revers till SAS Sverige AB

Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:59,
bet. 1992/93:TU20, rskr. 1992/93:209) om att delta
i en omstrukturering av det svenska ägandet i Scan-
dinavian Airlines System (SAS). Denna innebar att
det tidigare av staten hälftenägda AB Aerotransport
(ABA) blev ett helägt dotterbolag till det börsnotera-
de Svensk Interkontinental Lufttrafik AB (SILA), och
att staten i stället gick in som hälftenägare i SILA ge-
nom teckning av aktier i en nyemission i börsbolaget.
Som betalning erlade staten i denna omläggning sina
tidigare aktier i ABA. Eftersom SILA emellertid vid
detta tillfälle hade även andra tillgångar än sina mot-
svarande aktier i ABA, beslöt staten att därutöver
teckna en revers på 119 300 000 kronor, som löper
fram till 1 november 1997 med 30 dagars uppsäg-
ningstid. Kammarkollegiet fick i ett regeringsbeslut
den 25 mars 1993 i uppdrag att utfärda reversen,
och att betala årlig ränta från och med år 1994.
Kostnaderna för och inlösen av skuldreversen skulle
enligt riksdagsbeslutet belasta tolfte huvudtitelns för-
slagsanslag Kostnader för omstrukturering av vissa
statligt ägda företag m.m.

Regeringen har tidigare detta år (prop.
1996/97:126) redogjort för den ytterligare omstruk-
turering och renodling av ägandet i konsortiet SAS
som genomförts under år 1996, och som bl.a. inne-
fattat att SILA bytt namn till SAS Sverige AB. De tre
moderbolagen, utöver SAS Sverige även SAS Norge
och SAS Danmark, har numera ett aktiekapital som
mer direkt ansluter till respektive bolags ägarandel i

SAS-konsortiet. Denna renodling innebar för SAS
Sverige AB:s del att en engångsutdelning beslutades
vid bolagsstämman 1996, varigenom andra tillgång-
ar i bolaget än de flyganknutna delades ut till ägar-
na. För statens del innebar detta en särskild utdel-
ning på 856 miljoner kronor i juni 1996.

Med anledning av regeringens proposition (prop.
1995/96:141) om aktivt ägande av statens företag
har riksdagen beslutat (bet. 1995/96:NU26, rskr.
1995/96:302) om ett ändrat ändamål och utform-
ning av anslaget Kostnader för omstrukturering av
vissa statligt ägda företag m.m. (numera utgiftsom-
råde 24 anslag A7). Detta anslag är numera ett ra-
manslag och uppgår för 1997 till 25 miljoner kro-
nor.

Regeringen anser, mot bakgrund bl.a. av den tidi-
gare nämnda extraordinära utdelningen år 1996, att
det nu åter bör skapas förutsättningar för staten att
lösa lånet den 1 november 1997 när skuldreversen
löper ut. Utöver reversbeloppet på 119 300 000 kro-
nor kommer skulden även att omfatta aktuell ränta
för det sista året. Sammanlagt kan medelsbehovet
beräknas omfatta ca 130 miljoner kronor, som bör
belasta ramanslaget A7 Kostnader för omstrukture-
ring av vissa statligt ägda företag m.m. under ut-
giftsområde 24. Ramen för utgiftsområde 24 för
budgetåret 1997 bör således höjas med 130 000 000
kronor.

A 9. Sveriges geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet, m.m.

Redovisning av verksamheten och den ekonomiska
situationen

Genom riksdagens beslut (1996/97:NU1, rskr
1996/97:120) anmodas regeringen att återkomma till
riksdagen under våren 1997 med en redovisning av
verksamheten och den ekonomiska situationen inom
Sveriges geologiska undersökning (SGU). Utgångs-
punkten måste, enligt beslutet, vara att den marin-
geologiska verksamheten skall behållas intakt på nu-
varande nivå men också att övrig verksamhet hos
SGU skall bibehållas.

SGU är central förvaltningsmyndighet för frågor
om landets geologiska beskaffenhet och mineralhan-
tering. Det övergripande målet för SGU:s verksamhet
är att undersöka, dokumentera och beskriva Sveriges
geologi för att därigenom tillhandahålla geologisk
information som behövs särskilt inom områdena
miljö och hälsa, fysisk planering och hushållning
med naturresurser, naturresursförsörjning, jord- och
skogsbruk samt totalförsvaret. SGU är chefsmyndig-
het för Bergsstaten, en regional förvaltningsmyndig-
het för frågor om landets mineralhantering.

Myndighetens höga kostnadsläge samt kunskapen
om ytterligare besparingar för budgetåret 1997 gjor-
de att SGU redan under år 1996 genomförde viss
omstrukturering av verksamheten.

179

Prop. 1996/97:150

Inom den geologiska undersökningsverksamheten
genomfördes således fältarbeten i väsentligt mindre
omfattning än året tidigare. I stort sett all personal
med tidsbegränsad anställning avvecklades. Totalt
sett minskades SGU:s kostnader med ca 9,5 miljoner
kronor under andra halvåret 1996 jämfört med mot-
svarande period 1995. Å andra sidan ökade intäk-
terna från uppdrag m.m. under motsvarande tid med
2,3 miljoner kronor. Trots detta förbrukade SGU
större delen av det anslagssparande på 11,1 miljoner
kronor, som fanns vid budgetårets ingång. Kost-
nadsutfallet för budgetåret 1996 är dock väsentligt
bättre än vad prognoserna hösten 1996 visade. Detta
har lett till att SGU under senare delen av 1996 nått
en kostnadsnivå motsvarande den gällande anslags-
nivån för 1995/96.

Besparingsarbetet har inneburit att kompetensut-
vecklingen samt volymen av fältarbeten och analyser
år 1996 kan bedömas vara för låg för att på längre
sikt tillfredsställa de krav som olika användare ställer
på geologisk information.

Under år 1997 har SGU hittills vidtagit en rad åt-
gärder för att långsiktigt anpassa verksamhet och
kostnader till den nya anslagsnivån 125 miljoner
kronor. Denna anpassning är inriktad mot balanså-
ret 2001. Enligt planering skall SGU vid denna tid-
punkt ha återbetalat större delen av den anslagskre-
dit som upparbetas under de närmaste åren samt ha
en långsiktigt balanserad undersökningsverksamhet.
Här ingår också en ökning av intäkterna från svensk
och internationell uppdragsverksamhet till 25 miljo-
ner kronor.

Förhandlingar med de fackliga organisationerna
slutfördes i slutet av januari i år. Totalt har 29 per-
soner sagts upp från sina anställningar. Att uppsäg-
ningarna har kunnat hållas på denna förhållandevis
låga nivå beror på viss naturlig avgång, men framför
allt på att de närmaste årens avgångar kommer att
ersättas i ytterst begränsad omfattning.

Den maringeologiska undersökningsverksamheten
är vid sidan av SGU:s övriga kompetensområden en
viktig disciplin. Inom t.ex. miljöområdet är samtliga
kompetensområden nödvändiga för att ge ett till-
fredsställande beslutsunderlag. I planeringen både
långsiktigt och för 1997, ligger maringeologin kvar
på i stort sett oförändrad verksamhetsvolym. SGU
gör bedömningen att det finns möjligheter att i bety-
dande omfattning finna extern finansiering i enlighet
med vad som förordades i budgetpropositionen för
år 1997. SGU och Sjöfartsverket har mot bakgrund
av ett positivt utredningsresultat fortsatt arbetet med
en samordning av den maringeologiska karteringen
och sjömätningen fr.o.m. 1998.

Inom Bergsstaten har den ökade prospekterings-
verksamheten i landet inneburit en kraftig ökning av
ärenden, vilka också omfattar större arealer. Detta
har resulterat i långa väntetider hos Bergmästarna.
Åtgärder har nu i första hand vidtagits för att mins-

ka väntetiderna. SGU har aviserat förslag rörande
Bergsstaten under våren 1997.

SGU har landets största samlade kompetens inom
det geologiska området. Användningen av geologisk
information och kunskap inom miljöområdet får en
alltmer viktig roll. För prospektering och planering
av resurser och anläggningar är den geologiska in-
formationens kvalitet och tillgänglighet av stor eko-
nomisk betydelse. Utvecklingen för SGU ställer
emellertid krav på skärpta prioriteringar. I SGU:s
långsiktiga planering har särskild vikt lagts vid de
kompetensområden som har en påtaglig efterfrågan
och där det finns ett starkt beroende mellan SGU:s
kompetenser. Detta har bl.a. lett till att den geo-
kemiska undersökningsverksamheten utvärderas sär-
skilt.

Ett samgående mellan myndigheterna SGU och SOL
Statens oljelager (SOL) inrättades år 1994 för att se-
nast vid utgången av år 1999 avveckla statens civila
beredskapslager av olja för krigssituationer med hän-
syn tagen till samhällsekonomi, beredskap och miljö.
Försäljningen av olja m.m. kommer i huvudsak att
vara klar under år 1998. Arbetet med miljösäkring
av bergrumsanläggningarna har visat sig ta väsentligt
längre tid än vad som tidigare antagits. När miljö-
säkringsarbetet slutförts krävs dessutom kontroll-
program under lång tid.

Regeringen gav i november 1996 ett gemensamt
uppdrag till SGU och SOL att utreda förutsättning-
arna för att inordna SOL:s verksamhet i SGU fr.o.m.
budgetåret 1998. Uppdraget redovisades till rege-
ringen i början av februari. Rapporten visar att en
samordning av verksamheterna ger en effektiv av-
veckling av oljelagringsanläggningarna under lång-
siktigt stabila former. Vidare ges förutsättningar för
att statliga resurser för efterbehandling utnyttjas ra-
tionellt i framtiden. Regeringen uppdrog senare åt
myndigheterna att lämna ett gemensamt budgetun-
derlag för budgetåret 1998.

Finansiering av framtida kostnader för
efterbehandling av vissa oljeanläggningar

För närvarande finansierar SOL miljöåtgärder samt
FoU-projekt för miljösäkringsarbetet med försälj-
ningsinkomster från oljeprodukter och oljelagrings-
anläggningar. Försäljningsinkomsterna redovisas
kontinuerligt på inkomsttitel vilket innebär att medel
från försäljning inte kommer att finnas tillgängliga
för myndigheten när det blir dags att betala kostna-
derna för miljöhanteringen.

SOL har i en skrivelse till regeringen framhållit att
det är viktigt att den långsiktiga finansieringen av
miljösäkringsarbetet säkras på ett tidigt stadium. En-
ligt beräkningar kommer resterande försäljning att
inbringa cirka 325 miljoner kronor, räknat från den
1 juli 1997. Kostnaderna för den framtida miljösäk-
ringen är i dagsläget svåra att bedöma, men uppskat-
tas till ca 300 miljoner kronor. SOL föreslår att

180

Prop. 1996/97:150

myndigheten fr.o.m. den 1 juli 1997 bör bemyndigas
att sätta in försälj ningsinkomsterna, efter avdrag för
omkostnader, på ett särskilt räntebärande konto hos
Riksgäldskontoret. Medlen skall användas för att
täcka kostnaderna för efterbehandlingen enligt före-
skrifter av regeringen. När SOL upphör som själv-
ständig myndighet bör dragningsrätten på kontot
överföras till SGU som ny huvudman för verksamhe-
ten.

Regeringens bedömning:

Regeringen gör bedömningen att verksamheten vid
SGU inte kräver ytterligare anslagsmedel för inneva-
rande budgetår. Detta förutsätter att uppdragsintäk-
terna kan hållas på budgeterad nivå. Den maringeo-
logiska verksamheten kan därmed bibehållas på
1996 års nivå.

En sammanslagning av de båda myndigheter SGU
och SOL bedöms på kort sikt, då verksamheten do-
mineras av försäljning och miljösäkring av anlägg-
ningar, ge samordningsvinster främst på det admi-
nistrativa området samtidigt som det ställs ökade
krav på SGU:s resurser för ekonomiadministration.

Längre fram då verksamheten omfattar efterkon-
troll av miljösäkrade anläggningar finns samord-
ningsvinster i att SGU har både centrala och regio-
nala resurser för att sköta kontrollprogrammen.
SGU kan dessutom förväntas tillgodogöra sig kom-
petens från efterbehandling av förorenade anlägg-
ningar och områden för framtida uppdrag beträffan-
de utredning och styrning m.m. av stora miljö-
säkringsprojekt.

Regeringen avser att i 1997 års budgetproposition
återkomma till riksdagen med förslag rörande mine-
ralpolitiken och SGU. I detta ingår även förslag rö-
rande en sammanslagning av verksamheterna vid
SGU och SOL fr.o.m. den 1 januari 1998. För att en
sammanslagning skall kunna göras effektiv krävs åt-
gärder på myndighetsnivå redan under innevarande
budgetår, framför allt gällande samordning av redo-
visning och ekonomiadministrativa system. Det är
därför viktigt att få riksdagens godkännande av in-
riktningen av ett framtida samgående mellan myn-
digheterna.

E. Utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande

Exportkreditnämnden

Exportkreditnämnden (EKN) skall genom utfärdan-
de av garantier främja svensk export. Garantin utgör
en försäkring mot vissa förluster i samband med ex-
port till och investeringar i utlandet. För att EKN
skall kunna fullgöra sina åtaganden har nämnden en
obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret.

Avveckling av delar av EKN:s korta
garantiverksamhet

EU-kommissionen förbereder för närvarande, på ba-
sis av Romfördragets statsstödsregler, införande av
regler om avveckling av statligt stöd till exportkredit-
försäkring inom det s.k. konkurrensutsatta området.
Detta definieras som försäkring av kommersiella ris-
ker på privata gäldenärer i de flesta OECD-länder
vad gäller riskperioder på upp till två år. Syftet är att
förhindra att statsstödd verksamhet konkurrerar på
ojämlika villkor med privat försäkringsverksamhet.
De delar av EKN:s verksamhet som berörs av even-
tuella EU-regler på detta område står idag för endast
ett par procent av nämndens premieinkomster, även
om antalet ärenden är relativt omfattande. Nämnden
har vidtagit förberedande åtgärder för att kunna av-
veckla den verksamhet som EU-reglerna omfattar.
Det hör till bilden att Sverige är bland de få EU-
länder som fortfarande direkt bedriver denna försäk-
ringsverksamhet i statlig regi.

Regeringen stödjer kommissionens ansträngningar
att införa ett regelverk på detta område. När defini-
tivt beslut i ärendet har fattats av kommissionen
kommer Sverige att vidta nödvändiga anpassnings-
åtgärder.

Regeringen är medveten om att möjligheten att
erhålla kreditförsäkring i ett övergångsskede kan
förändras för ett mindre antal företag, om EKN
upphör med den aktuella verksamheten. Regeringen
betonar samtidigt att den svenska privata markna-
den för denna typ av försäkring utvecklats under se-
nare år och att en rad privata företag erbjuder alter-
nativ till EKN:s garantier. En avveckling av den
konkurrensutsatta verksamheten bör ske även om ett
införande av EU-regler på området skulle dröja. Re-
geringen anser därmed att verksamheten inte längre
kan anses vara ett statligt åtagande.

Det är regeringens uppfattning att avvecklingen
skall genomföras på ett sätt som så långt det är möj-
ligt beaktar exportföretagens intressen. I syfte att
uppnå detta har EKN inlett samtal med ett antal fö-
retag på den svenska försäkringsmarknaden för att
diskutera deras intresse av att överta eller fortsätta
med den verksamhet som EKN avvecklar.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar re-
geringen att besluta om avveckling av den verksam-
het hos Exportkreditnämnden som genom planerade
EU-regler definieras som konkurrensutsatt garanti-
verksamhet med riskperioder på upp till 2 år och om
formerna och villkoren för avvecklingen, inklude-
rande en eventuell försäljning eller överlåtelse av
verksamheten. Inkomst av eventuell försäljning skall
redovisas i enlighet med budgetlagen.

E 4. AB Svensk Exportkredits

statsstödda exportkreditgivning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 16 500 000

181

Prop. 1996/97:150

kronor. Anslaget disponeras för ersättning till AB
Svensk Exportkredit (AB SEK) för att täcka eventu-
ellt underskott utgörande skillnaden mellan intäkter
och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och rän-
tekostnader, inom ramen för systemet med stats-
stödda exportkrediter. De utbetalningar som år 1997
belastar anslaget avser åtaganden som gjorts före
1984 vad gäller vissa förmånliga krediter till u-
länder. I övrig statsstödd verksamhet redovisar AB
SEK för närvarande ett överskott.

Staten är genom ett avtal med AB SEK den 14
maj 1990 bunden att ersätta AB SEK för kostnader i
det statsstödda exportkreditsystemet. AB SEK redo-
visar resultatet av verksamheten tre gånger per år till
regeringen och Kammarkollegiet. Beloppen bokförs
hos Kammarkollegiet enligt kassaprincipen och där-
med inte nödvändigtvis på det budgetår de avser vil-
ket var fallet till och med budgetåret 1994/95. Anvi-
sade medel för år 1997 kommer därför inte att vara
tillräckliga för att täcka utbetalningarna. Uppskatt-
ningsvis kommer ytterligare 3,1 miljoner kronor att
behövas. Beloppet påverkas av valutakurser och kan
därför avvika från det prognostiserade.

Ytterligare 3 100 000 kronor bör mot bakgrund
härav anvisas på detta anslag. Ökningen finansieras
genom att anslaget E 3. Exportkreditnämnden mins-
kas med motsvarande belopp.

6.22 Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner

A. Bidrag och ersättningar till kommuner
och landsting

A 1. Generellt statsbidrag till kommuner och
landsting

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 62 227 000 000
kronor.

Kommunsektorns finansiella utveckling har varit
ogynnsam under en rad av år. Under åren 1992 -
1996 har konsumtionen inom sektorn minskat med
drygt 4 procent i fasta priser. Sysselsättningen i
kommuner och landsting uppgick år 1996 till ca
1 000 000 personer, vilket är ca 140 000 färre än år
1990. Om inga särskilda åtgärder genomförs kan
denna utveckling förväntas fortsätta och förstärkas
under de närmaste åren.

Regeringen föreslår därför i denna proposition att
kommuner och landsting tillförs 8 000 miljoner kro-
nor fr.o.m. år 1998. För att redan under år 1997
motverka en fortsatt sysselsättningsminskning och
samtidigt värna kvaliteten i de kommunala kärn-
verksamheterna bör, utöver fastställd statsbudget,
4 000 miljoner kronor tillföras kommuner och lands-
ting. Av 1997 års tillskott bör 3 800 miljoner kronor

tillföras det generella statsbidraget, varav 2 660 mil-
joner kronor till kommunerna och 1 140 miljoner
kronor till landstingen. Resterande 200 miljoner
kronor bör förstärka anslaget Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting.

Det ökade generella bidraget till landstingen skall
fördelas enligt nuvarande regler med ett enhetligt
belopp per invånare. Av det ökade generella bidraget
till kommunerna skall 1 330 miljoner kronor förde-
las enligt nuvarande regler. De resterande 1 330
miljoner kronorna skall fördelas utifrån de olika ål-
dersgrupper som omfattas av grundskola, gymnasie-
skola och äldreomsorg. I kommunerna är det främst
skolan och äldreomsorgen som kommer att få känna
av ett ökat tryck de närmaste åren till följd av en ök-
ning av de åldersgrupper som omfattas av dessa
verksamheter. Det är också dessa verksamheter som
på grund av sin omfattning fått vidkännas bespa-
ringar de senaste åren. Regeringen gör bedömningen
att det övergångsvis behövs en förstärkning riktad
mot just dessa verksamheter. Ett åldersbaserat bidrag
kan förbättra förutsättningarna för kommuner med
många ungdomar och äldre att bättre kunna upp-
fylla målen för de aktuella verksamheterna. Utifrån
respektive verksamhets relativa vikt mätt som andel
av nettokostnaderna bör bidraget fördelas efter an-
talet invånare i åldersgrupperna 7-15 år, 16-18 år,
65-74 år, 75-84 år samt 85 år och äldre i respektive
kommun. Vad som nu sagts föranleder en ändring i
lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting.

A 2. Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för
detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på
400 000 000 kronor.

För att skapa möjligheter att i rekonstruktivt syfte
bistå kommuner och landsting som har en särskilt
svår ekonomisk situation avsattes år 1996 400 mil-
joner kronor till ett särskilt anslag.

Även för år 1997 avsattes 400 miljoner kronor till
detta ändamål. Utbetalningarna från anslaget har
bl.a. avsett insatser i kommuner med en stor andel
flyktingar samt stöd till vissa enskilda kommuner (se
avsnitt 8). För budgetåret 1997 kvarstår 144 miljo-
ner kronor till regeringens förfogande.

I dagsläget finns det kommuner och landsting som
på grund av speciella omständigheter kan hamna i en
särskilt svår ekonomisk situation. Regeringen gör
därför bedömningen att anslaget Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting bör ökas
med 200 000 000 kronor för år 1997.

182

Prop. 1996/97:150

A 4. Bidrag till Rådet för kommunal
redovisning.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i
statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag:

För budgetåret 1997 anvisas ett nytt anslag på
500 000 kronor för bidrag till Rådet för kommu-
nal redovisning.

I propositionen Den kommunala redovisningen
(prop. 1996/97:52) föreslås att ett oberoende organ
för redovisningsfrågor tillskapas. Inrikesdepartemen-
tet har för statens räkning tillsammans med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet utarbe-
tat förslag till avtal och stadgar för bildande av en
ideell förening mellan dessa tre parter. Förslaget in-
nebär att den ideella föreningen skall kunna bildas
vid en konstituerande föreningsstämma senast den 1
juli 1997. Den ideella föreningen benämns Rådet för
kommunal redovisning.

Huvuduppgiften för rådet är att främja och ut-
veckla god redovisningssed i enlighet med den före-
slagna lagen om kommunal redovisning (prop.
1996/97:52).

Parterna skall enligt avtalet stödja föreningens
verksamhet ekonomiskt med vardera 500 000 kro-
nor för år 1997 och vardera 700 000 kronor för vart
och ett av åren 1998-2001. Beslut om bidragsbelop-
pen fattas för ett år i taget av respektive part, vilket
för statens del måste föregås av riksdagens beslut om
anslag.

Finansieringen för år 1997 föreslås ske genom att
500 000 kronor från den ingående reservationen om

401,4 miljoner kronor på anslaget för särskilda in-
satser i vissa kommuner och landsting (A2) används
för detta ändamål.

6.23 Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska
gemenskapen

A.     Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten

A 4.    Avgift baserad på

bruttonationalinkomsten

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 510 000 000
kronor.

Anslaget avser den del av avgiften till EU:s budget
som baseras på bruttonationalinkomsten (BNI).
Denna del av avgiften anpassas till EU-budgetens be-
räknade finansieringsbehov sedan övriga avgiftsslag
prognostiserats.

Till följd av beslut inom EU beräknas den svenska
avgiften baserad på BNI bli 472 miljoner kronor läg-
re än vad Europeiska kommissionen beräknade i sitt
budgetförslag. Regeringen föreslår med anledning av
detta att anslaget och ramen för utgiftsområdet
minskas med samma belopp. Nytt anslagsbelopp blir
därmed 8 038 000 000 kronor

183

Prop. 1996/97:150

Bilaga

FÖRDELNING AV BOSTADSBIDRAG TILL FÖLJD AV FÖRESLAGNA REGELÄNDRINGAR

DIAGRAM 6.1

DIAGRAM 6.3

H-region

Kr/månad

250 |----------

200 r

150 k

DIAGRAM 6.2

Familjetyp

Kr/månad

250 .----

200

DIAGRAM 6.4

Boendeform

Kr/månad

250 |---

E0       E1 E2+ G/SO G/S1 G/S2 G/S3+

184

Vissa skattefrågor

Prop. 1996/97:150

7 Vissa skattefrågor

7.1 Inledning

Regeringen presenterar i detta kapitel ett antal för-
slag på skatteområdet och därutöver aviseras flera
kommande förslag, där huvuddelen kommer att pre-
ciseras i höst och då framför allt i anslutning till
budgetpropositionen för år 1998. Inledningsvis re-
dovisas vissa allmänna överväganden. En första
grupp förslag rör energibeskattningen och en andra
grupp gäller beskattningen av småföretag. Därutöver
presenteras förslag som bl.a. rör fastighetsskattens
nivå för år 1998. Avslutningsvis redovisas de finansi-
ella konsekvenserna av de olika åtgärderna.

7.2 Allmänna överväganden

Regeringen har sedan hösten 1994 föreslagit ett stort
antal åtgärder på skatteområdet. I en första fas
handlade det om att inom ramen för det successivt
preciserade saneringsprogrammet förstärka de of-
fentliga finanserna. Sveriges medlemskap i EU moti-
verade också särskilda inkomstförstärkningar. Ge-
nom de olika åtgärderna återställdes också den
avvägning som gjordes i 1990-91 års skattereform
mellan å ena sidan önskemålen att åstadkomma en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning och å andra
sidan angelägna fördelningspolitiska mål.

Skattepolitiken har också bidragit till finansiering-
en av den breda satsning på utbildningsområdet som
presenterades i förra årets ekonomiska vårproposi-
tion. Senare, i anslutning till den s.k. sysselsättnings-
propositionen, föreslogs och aviserades ytterligare
åtgärder. Inriktningen var dels att skapa bättre skat-
temässiga förutsättningar för expansionen av små
och medelstora företag, dels att stimulera ekonomin i
andra avseenden.

Under senare år har frågan om skatteväxling
kommit att diskuteras såväl i Sverige som inom EU.
Bakgrunden ges av det allvarliga läget på arbets-
marknaden med en hög arbetslöshet och av ökade

insikter om behovet av att dämpa negativa miljöef-
fekter i olika avseenden. Under vissa förutsättningar
skulle en kombination av sänkta skatter på arbete
och höjda skatter på miljöskadlig ekonomisk verk-
samhet kunna bidra till såväl ett förbättrat syssel-
sättningsläge som till en bättre miljö. Skatteväxlings-
kommittén presenterade i början av året i sitt
slutbetänkande en grundlig analys av dessa frågor.
Av betänkandet, som nu remissbehandlas, framgår
att möjligheterna att förstärka miljörelateringen av
det svenska skattesystemet i hög grad är beroende av
i vilken takt olika förändringar görs och vad som
händer i vår omvärld. Sverige verkar inom EU för
sådana förändringar i beskattningen som skulle öka
möjligheterna till globalt effektiva åtgärder. Därige-
nom förbättras förutsättningarna för ytterligare åt-
gärder i Sverige. I den löpande bedömningen av ut-
rymmet för åtgärder är det nödvändigt att beakta de
samlade effekterna på sysselsättning, välfärd och
miljö.

Skatteväxlingskommittén rekommenderade att en
successiv skatteväxling genomförs. Regeringen avser
att senare för riksdagen redovisa sin bedömning av
frågan och också presentera olika förslag. Under det
närmaste året kommer ett förslag om avfallsskatt att
lämnas till riksdagen.

Skatteväxlingskommittén har också presenterat en
skiss till ett reformerat energiskattesystem, som inne-
bär en större grad av enhetlighet och likformighet
och där också möjligheterna att infoga olika miljö-
komponenter i beskattningen förbättras. Inom rege-
ringskansliet kommer inom kort ett arbete att på-
börjas med att precisera och ytterligare analysera den
presenterade skissen, bl.a. mot bakgrund av de be-
dömningar som redovisats i den nyligen överlämna-
de energipolitiska propositionen.

Skatterna som ekonomiska styrmedel i miljö- och
trafikpolitiken behandlas för närvarande också av
den utredning som analyserar vägtrafikens samlade
beskattning. En central fråga handlar bl.a. om den
lämpliga avvägningen mellan skatter på försäljning
och innehav av fordon och skatter på olika drivme-
del. Utredningen skall bl.a. också beakta det arbete

187

Prop. 1996/97:150

som nyligen slutförts av Kommunikationskommit-
tén.

Översynen av energibeskattningen och det arbete
som utförs av utredningen om vägtrafikens samlade
beskattning avses resultera i förslag till riksdagen
under år 1998 med sikte på ikraftträdande den 1 ja-
nuari 1999.

Skatter och avgifter har en central roll i sysselsätt-
ningspolitiken. Det handlar bl.a. om att trygga goda
skattemässiga villkor för investeringar i Sverige, som
av tradition haft och fortfarande har internationellt
sett konkurrenskraftiga företagsskatteregler. De skat-
temässiga villkoren för småföretagen har också för-
bättrats under senare år. Ett arbete med att försöka
förenkla skattereglerna för de allra minsta företagen
pågår.

Skatternas roll i sysselsättningspolitiken handlar i
första hand om utformningen av skatterna på arbete.
Tjänstebeskattningsutredningen har nyligen presen-
terat olika förslag som syftar till att förbättra villko-
ren för tjänstesektorns expansion och därmed för
sysselsättningen. Förslagen innebär bl.a. att socialav-
gifterna tas bort för visst slag av tjänsteproduktion
med inriktning på sådana tjänster där individerna
själva har möjlighet att utföra arbetet. Åtgärderna
skulle också kunna bidra till att begränsa omfatt-
ningen av svarta marknader. I den fortsatta bered-
ningen av de just remitterade förslagen kommer bl.a.
en avvägning göras mellan å ena sidan önskemålen
att få till stånd en samhällsekonomiskt effektivare
beskattning, ökad sysselsättning och mindre svartar-
bete, å andra sidan önskemålen om att bibehålla
enkla och robusta system på skatte- och avgiftsom-
rådet. Vid ett slutligt ställningstagande är det också
nödvändigt att väga in hur eventuella åtgärder skall
finansieras. Eventuella åtgärders effekter på inkomst-
fördelningen och på jämställdheten mellan män och
kvinnor måste också beaktas.

Såväl ur fördelningssynpunkt som vad gäller inci-
tamenten för arbete, utbildning och sysselsättning är
utformningen av inkomstskatten på förvärvsinkoms-
ter av central betydelse. Inkomstskatten reformera-
des på ett genomgripande sätt genom 1990-91 års
skattereform. Genom basbreddningar av olika slag
förbättrades den horisontella rättvisan mellan indivi-
der med likvärdiga inkomster, åtgärder som också
bidrog till att balansera effekterna av den minskade
formella progressiviteten i skatteskalan. Regeringen
kommer i anslutning till budgetpropositionen att re-
dovisa sin bedömning av skattereformen. Vid en
fortsatt tillfredsställande utveckling av de offentliga
finanserna blir det för tiden efter 1998 aktuellt att
överväga inkomstskattelättnader för låg- och me-
delinkomsttagare som en av flera tänkbara åtgärder
med fördelningspolitisk inriktning. Sådana inkomst-
skatteåtgärder kan också ses i ljuset av behovet av
förstärkta incitament för förvärvsarbete och kan
också ge positiva effekter på lönebildningen.

Skatterna har en central budgetpolitisk dimension.
Utöver det självklara syftet att finansiera offentliga
utgifter finns också en annan koppling till budgetens
utgiftssida. I ett betydande antal fall innehåller skat-
tesystemet indirekta stöd till olika sektorer och grup-
per i samhället, som är att jämföra med utgifter på
budgetens utgiftssida. I förra årets ekonomiska vår-
proposition presenterade regeringen för första gång-
en en redovisning av s.k. skatteawikelser, som be-
skriver de stöd och i vissa fall de sanktioner, som
riktas mot olika grupper. En förnyad redovisning
lämnas som en bilaga till denna proposition. Redo-
visningen möjliggör en jämförelse mellan budgetens
inkomst- och utgiftssida. En löpande och öppen re-
dovisning av var för sig välmotiverade avvikelser i
skattesystemet möjliggör också en kontinuerlig
prövning av samma slag som den som görs för stöd
på budgetens utgiftssida.

Ärendet och dess beredning

Lagförslag har upprättats i enlighet med förteckning
i avsnitt 2 Förslag till riksdagsbeslut.

Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter
inhämtats från Riksskatteverket. I fråga om förslaget
till ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt har
också kontakter rörande förslagets utformning hafts
med Kammarkollegiet och Svenska Bankföreningen.

Lagförslagen är i allt väsentligt av sådan beskaf-
fenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Förslaget till ändring i lagen om arvsskatt och gå-
voskatt, som avser beskattningen av gåva i form av
insättning på barns konto av förälder som är för-
myndare, är dock av sådan karaktär att Lagrådets
yttrande normalt borde inhämtas. En lagråds-
granskning i denna del skulle emellertid innebära att
ett förslag inte skulle kunna lämnas i sådan tid att
det vore möjligt att åstadkomma en avslutad riks-
dagsbehandling under våren. Det är av synnerlig vikt
att klarlägga i vilken omfattning gåvobeskattning
skall ske i aktuella fall. Med hänsyn till att Lagrådets
hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågans behand-
ling bör därför Lagrådets yttrande inte inhämtas.

7.3 Energirelaterade frågor

7.3.1 Energibeskattning

Regeringens förslag: Fastighetsskatten på markvär-
det av vattenkraftverk sänks med 1,21 procentenhe-
ter. Energiskatten på elektrisk kraft höjs med 1,4 öre
per kWh den 1 januari 1998.

För att finansiera det försenade ikraftträdandet av
fördubblingen av koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen höjs de generella koldioxidskatte-
satserna med 0,7 % den 1 juli 1997.

188

Prop. 1996/97:150

Skälen för regeringens förslag: I propositionen
1996/97:1 föreslogs att det andra steget av tidigare
beslutade höjningar av produktionsskatterna på elek-
trisk kraft skulle återtas och ersättas av höjda ener-
giskatter på elektrisk kraft och fossila bränslen. Sam-
tidigt föreslogs att vattenkraftsskatten skulle ersättas
med en fastighetsskatt baserad på markvärdet. Riks-
dagen har beslutat i enlighet med propositionen (bet.
1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1173 och
1220-1222).

Orsaken var den kritik som hade riktats mot pro-
duktionsskattehöjningarna och effekterna av dem på
de konkurrensutsatta företagen inom den elintensiva
industrin.

Trots den avreglerade elmarknaden säljs fortfa-
rande större delen av elen i enlighet med avtal som
har ingåtts före reformen. Överföringskapaciteten
mellan länderna är begränsad. Elproducenterna kan
därför övervältra skattehöjningar på konsumenterna
genom att höja elpriserna.

I takt med en fortsatt integrering av den svenska
och nordiska elmarknaden torde företagens möjlig-
heter till prisövervältring minska. I väntan på att el-
marknaden skall fungera fullt ut är det lämpligt att
nu ta ytterligare ett steg i omvandlingen från produk-
tionsskatten på elektrisk kraft till den nuvarande
konsumtionsskatten på el. Fastighetsskatten på
markvärdet av vattenkraftverk sänks därför. Efter-
som ingen energiskatt tas ut på el som förbrukas vid
tillverkningsprocessen i industriell verksamhet inne-
bär denna åtgärd att kostnaderna dämpas för den
elintensiva industrin.

Det är lämpligt att fastighetsskatten på vatten-
kraft sänks med 50 % av den nivå som fastställdes
hösten 1996 vid omvandlingen av den tidigare pro-
duktionsskatten till fastighetsskatt. Vid fastställandet
av den nya skattesatsen bör beaktas att den nuva-
rande skattenivån, 3,42 % fastställdes, utan att hän-
syn togs till den skatt (0,5 %) som redan då utgick
på markvärdet. Vid bestämmandet av den nya skat-
tesatsen, 2,21 %, har detta korrigerats. Samtidigt
bör energiskattesatsen på el höjas med 1,4 öre per
kWh för att kompensera det skattebortfall som upp-
står vid sänkningen av produktionsskatten på vat-
tenkraft.

Vid årsskiftet sänktes den genomsnittliga avgiften
till kärnavfallsfonden med 0,8 öre per kWh samtidigt
som företagens garantiåtaganden utökades. Åtgär-
den innebar en sänkning av kostnaderna för kärn-
kraftsproducenterna motsvarande ca 0,4 öre per
kWh netto. Sänkningen av kärnbränsleavgiften och
av vattenkraftsskatten skapar förutsättningar för
sänkta elpriser för elintensiv industri. Regeringen
förutsätter att de elproducenter som tidigare höjt si-
na priser med hänvisning till de höjda produktions-
skatterna nu kommer att sänka priserna i motsva-
rande grad som kärnbränsleavgift och vattenkrafts-
skatt sänks. Det helstatliga Vattenfall AB har en
stark ställning på elmarknaden. Därmed finns goda

förutsättningar för att skattesänkningen skall slå ige-
nom i marknadspriserna.

Regeringen avser att återkomma till frågan om
nivån på och utformningen av produktionsskatten
på el på längre sikt. Regeringen kommer därvid att
överväga om det är möjligt och ändamålsenligt att
ersätta skatten på kämkraftsproducerad el med en
fast skatt som är oberoende av produktionsnivån i
likhet med vad som gäller för beskattning av el från
vattenkraftverk

Företag med industriell tillverkning är idag befria-
de från konsumtionsskatt på el. Till följd av denna
gränsdragning kan snedvridningsproblem uppkom-
ma i förhållande till företag inom andra näringsgre-
nar. I den kommande översynen av elbeskattningen
kommer dessa problem att analyseras.

Regeringen har i proposition 1996/97:29 föresla-
git att koldioxidskattesatsen skulle fördubblas för
industrin och växthusnäringen från den 1 januari
1997. De nödvändiga EU-beskeden för att kunna
besluta om de skattelättnader som krävs för energiin-
tensiv industri vid en koldioxidskattefördubbling har
numera erhållits. Förslaget kan således träda ikraft
den 1 juli 1997. Det försenade ikraftträdandet be-
räknas medföra en budgetförsvagning med 190 mil-
joner kr för den offentliga sektorn under 1997. För
att finansiera skattebortfallet föreslås att de generella
koldioxidskattesatserna varaktigt höjs med 0,7 %.
De koldioxidskattesatser som gäller för år 1997 fast-
ställdes genom den indexeringsförordning som ut-
färdades hösten 1996 (SFS 1996:1177). De nu före-
slagna höjningarna sker utifrån den koldioxid-
skattenivå per kg bränsle som utgjorde grunden för
de indexerade koldioxidskattebeloppen. Höjning av
koldioxidskatten får direkt effekt på samtliga sekto-
rer i samhället, dvs såväl hushålls- och transportsek-
torerna som industrin. Den koldioxidskatt som tas ut
på bränslen som förbrukas vid industriell verksamhet
eller vid yrkesmässig växthusodling kommer enligt
förslaget i prop. 1996/97:29 i normalfallet att uppgå
till 50 % av den generella nivån.

Av praktiska skäl bör varken energiskatten på el
eller koldioxidskatten räknas om med hänsyn till
förändringar av konsumentprisindex förrän vid skat-
teuttaget för år 1999.

Ändringen i 3 § femte stycket lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt innebär en rättelse av ett
skrivfel som uppkom i samband med ändringar i pa-
ragrafen när vattenkraftsskatten ersattes av en fas-
tighetsskatt baserad på markvärdet (prop.
1996/97:1).

189

Prop. 1996/97:150

7.3.2 Direktavdrag för investeringar i nya
värme- och kraftproduktions-
anläggningar

För att underlätta omställningen till användande av
förnybara energikällor bör ett tidsbegränsat direkt-
avdrag införas vid inkomsttaxeringen. Ett förslag
skall under våren tas fram inom regeringskansliet.
Sedan godkännande inhämtats från EG-kommis-
sionen enligt statsstödsreglerna i Romfördraget
(artiklarna 92-94) avser regeringen att snarast åter-
komma till riksdagen med förslag.

Direktavdraget skall gälla för investeringar i an-
läggningar för värme- och kraftvärmeproduktion
som använder förnybara energikällor samt för inves-
teringar i distributionsnät från sådana anläggningar.
Produktionsanläggningarna skall använda förnybara
energislag såsom biobränslen och framsorterade av-
fallsfraktioner. Direktavdraget, som skall vara tids-
begränsat, bör gälla för investeringar som utförs un-
der perioden juli 1997 - december 1998.

Ett system med direktavdrag innebär att företaget
redan vid anskaffningstillfället får avdrag för framti-
da värdeminskning. Underlaget för avskrivning-
ar/värdeminskning minskas i gengäld med ett belopp
som motsvarar direktavdraget. Direktavdrag innebär
alltså ingen definitiv skattelättnad utan möjliggör
upptagande av en skattekredit som sedan amorteras i
form av uteblivna värdeminskningavdrag.

Direktavdraget bör gälla för en viss del av hela in-
vesteringen oavsett om den är hänförlig till byggnad,
inventarier eller markanläggning. Systemet bör sam-
ordnas med gällande bidragssystem så att bidrag och
avdrag inte medges för samma utgift.

Direktavdraget skall tillämpas första gången vid
1999 års taxering. Företag som taxeras för andra
halvåret 1997 vid 1998 års taxering får vid den taxe-
ringen tillämpa vanliga avskrivningsregler. Vid 1999
års taxering får företaget yrka direktavdrag mot oav-
skrivet belopp.

7.4 Småföretagsåtgärder

7.4.1 Lättnader i beskattningen för ägare i
små och medelstora företag

Regeringens förslag: Löneunderlaget höjs från 70 till
100 %. Därutöver sker vissa mindre justeringar i de
regler som gäller för fåmansföretagen.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen antog hös-
ten 1996 ett förslag om lättnad i ägarbeskattningen i
små och medelstora företag (prop. 1996/97:45,

bet,1996/97:SkU13, rskr. 1996/97:133, SFS 1996:
1611).

Bestämmelserna innebär att viss del av avkast-
ningen på aktier i onoterade svenska och utländska
företag undantas från beskattning hos aktieägaren.
Reglerna för beräkning av det enkelbeskattade ut-
rymmet har utformats på samma sätt som de sär-
skilda reglerna för beskattning av aktiva delägare i
fåmansföretag i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, SIL, de s.k. 3:12-reglerna. Från
skatteplikt undantas således utdelning inom ett lätt-
nadsutrymme. Detta lättnadsutrymme beräknas ge-
nom att en räntesats multipliceras med ett underlag
som utgörs av summan av anskaffningskostnaden
för aktierna och viss del av de löner som har utbeta-
lats i företaget. Räntesatsen är 65 % av statslånerän-
tan vid utgången av november månad året före be-
skattningsåret. Lättnadsutrymme som inte utnyttjas
för skattefri utdelning ett visst år får sparas till ett
senare år. Ett sparat utrymme kan också utnyttjas av
aktieägaren vid reavinstbeskattningen. Den del av
reavinsten som motsvarar det sparade utrymmet un-
dantas då från beskattning.

Underlag för beräkning av lättnadsutrymmet ut-
görs således av summan av anskaffningskostnaden
för aktien och löneunderlaget. Löneunderlaget be-
räknas på grundval av de löner som har betalats ut i
företaget. Närmare bestämt utgörs underlaget av
70 % av utbetalade löner till den del de överstiger 10
basbelopp, fördelat per aktie i bolaget. För aktier
som har anskaffats före år 1990 får anskaffnings-
kostnaden för aktien räknas upp med index, dock
tidigast fr.o.m. år 1970, fram till år 1990. För aktier
som har anskaffats före ingången av år 1992 finns
möjlighet att i stället för den faktiska anskaff-
ningskostnaden utgå från kapitalunderlaget i företa-
get. Värdet baseras då på skillnaden mellan tillgång-
ar och skulder i företaget vid utgången av det be-
skattningsår som har taxerats år 1993. Tillgångar
och skulder skall värderas enligt bestämmelserna i
lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget
vid beskattning av ägare i fåmansföretag.

Regeringen anser att det finns skäl att ytterligare
öka lönesummeregelns betydelse vid beräkning av
såväl det enkelbeskattade utrymmet som det kapital-
beskattade utrymmet enligt 3:12-reglerna. Den skat-
telättnad som tillkommer ägarna genom denna löne-
kostnadsanknutna åtgärd kan även få gynnsamma
sysselsättningseffekter. Genom att lättnaden knyts
till löneunderlaget och inte till kapitalunderlaget
uppkommer inte heller några ökade risker för skat-
tearbitrage.

Regeringen anser att löneunderlaget bör höjas
från 70 % till 100 %. Förslaget föranleder en änd-
ring i 3 §12 d mom. SIL. Den ändrade bestämmelsen
får tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering. Det innebär
att för utdelning som lämnas under år 1997 får det
enkelbeskattade utrymmet resp, det kapitalbeskatta-

190

Prop. 1996/97:150

de utrymmet enligt 3:12-reglema beräknas med ut-
gångspunkt i det höjda löneunderlaget.

Övriga ändringar

Reglerna i 3:12-systemet tillämpas på kvalificerade
aktier. I 3 § 12 a mom. SIL anges under vilka förut-
sättningar en aktie skall anses kvalificerad. Det är
fallet om den skattskyldige eller någon honom när-
stående i betydande omfattning har varit verksam i
företaget under beskattningsåret eller något av de
fem föregående beskattningsåren. En aktie anses
även kvalificerad när aktieägaren äger aktier i ett fö-
retag som i sin tur - direkt eller indirekt - äger aktier
i ett annat fåmansföretag i vilket aktieägaren eller
någon denne närstående är verksam i betydande om-
fattning. Denna verksamhet kan ha utövats under
beskattningsåret eller under något av de fem närmast
föregående beskattningsåren. Syftet med bestämmel-
sen är att fånga in de situationer då verksamheten
inte bedrivs i det företag i vilket aktieägaren direkt
äger aktier. Lagtexten har emellertid fått en utform-
ning som torde innebära att, om aktierna i ett dot-
terbolag i vilket aktieägaren varit verksam säljs och
någon verksamhet inte bedrivits i moderbolaget,
kommer regelsystemet i 3 § 12 mom. SIL inte att va-
ra tillämpligt. På samma sätt som i övriga bestäm-
melser bör i detta fall finnas en karenstid på 5 år. Re-
geringen föreslår en ändring så att denna innebörd
klargörs i 3 § 12 a mom. SIL. Vidare föreslås en re-
daktionell ändring i 3 § 12 mom. SIL.

Definitionen av vad som avses med ett fåmansfö-
retag finns i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL.
Enligt åttonde stycket a i anvisningspunkten anses ett
fåmansföretag föreligga om en fysisk person eller ett
fåtal fysiska personer äger så många aktier eller an-
delar i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att
dessa personer har mer än hälften av rösterna för ak-
tierna eller andelarna i företaget. En subsidiär defini-
tion finns i nämnda anvisningspunkt åttonde styck-
et b. Av den framgår att med fåmansföretag avses ett
aktiebolag eller en ekonomisk förening vars verk-
samhet är uppdelad på verksamhetsgrenar som är
oberoende av varandra om en person har den reella
bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och
självständigt kan förfoga över dess resultat.

Av nionde stycket i anvisningspunkten framgår
att ett aktiebolag vars aktier är noterade vid en
svensk börs inte räknas som fåmansföretag. Motsva-
rande bör även gälla om företaget är noterat på en
utländsk börs. Regeringen föreslår därför en ändring
med denna innebörd.

Samtidigt med förslaget om en lättnad i beskatt-
ningen av ägare i små och medelstora företag inför-
des en möjlighet att kvitta förlust på onoterade aktier
mot vinst på onoterade aktier. Bestämmelsen finns i
27 § 5 mom. SIL och avser såväl onoterade svenska
som utländska aktier. Bestämmelsen har emellertid
lagtekniskt utformats så att det kan ifrågasättas om
förlust på onoterad svensk aktie får kvittas endast

mot vinst på onoterad svensk aktie och inte mot
vinst på onoterad utländsk aktie. På motsvarande
sätt kan ifrågasättas om en förlust på en onoterad
utländsk aktie endast får kvittas mot en vinst på en
sådan aktie. Det är emellertid inte avsikten. Rege-
ringen anser att ett förtydligande bör göras i denna
del.

7.4.2 Positiv räntefördelning

Regeringens förslag: Räntesatsen för positiv ränte-
fördelning höjs med två procentenheter.

Skälen för regeringsens förslag: Genom lagstiftning
hösten 1993 (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:
SkU15, rskr. 1993/94:108, SFS 1993:1536) infördes
regler om räntefördelning vid beskattning av enskil-
da näringsidkare och fysiska personer som äger an-
del i handelsbolag. Positiv räntefördelning innebär
att avdrag medges vid beräkning av inkomst av nä-
ringsverksamhet för en schablonmässigt beräknad
avkastning på eget kapital i verksamheten. Räntesat-
sen vid positiv räntefördelning uppgår till statslåne-
räntan ökad med tre procentenheter (prop. 1993/94:
234, bet. 1993/94:SkU25, rskr. 1993/94:443, SFS
1994:784). Motsvarande belopp tas i stället upp som
intäkt av kapital. Avkastning på eget kapital som
investeras i verksamheten skall beskattas i kapital.
Reglerna syftar till att enskilda näringsidkare skall
beskattas för avkastning på ett sätt som är likvärdigt
med vad som gäller för ägare av enmansaktiebolag.
Reglerna om räntefördelning har justerats senast ge-
nom lagstiftning hösten 1996 (prop. 1996/97:12,
bet. 1996/97:SkU7, rskr. 1996/97:70, SFS 1996:
1400).

Regeringen föreslår i föregående avsnitt att löne-
underlaget för fåmansföretagen höjs från 70 till
100 % av lönesumman. En motsvarande lättnad i
beskattningen bör införas för enskilda näringsidkare
och handelsbolagsdelägare. Att komplettera ränte-
fördelningsreglema med en lönesummeregel skulle
medföra ett allför komplicerat inslag i lagstiftningen
för enskilda näringsidkare och fysiska personer som
äger andel i ett handelsbolag. Regeringen bedömer
att en lämpligare åtgärd för enskilda näringsidkare
och handelsbolagsdelägare är att höja räntesatsen för
positiv räntefördelning med två procentenheter. Rän-
tesatsen vid positiv räntefördelning föreslås sålunda
uppgå till statslåneräntan ökad med fem procent-
enheter.

Förslaget föranleder en ändring av 3 § lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid beskattning.

191

Prop. 1996/97:150

7.4.3 Nedsättning av arbetsgivaravgifter

Regeringens förslag: Arbetsgivare får vid beräkning
av arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt
avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst
med 3 550 kronor.

En företagare som redovisar såväl egenavgifter
som arbetsgivaravgifter får inte medges högre avdrag
från egenavgiftema än att det sammanlagda avdra-
get från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna
uppgår till 42 600 kronor per år. Vissa konsekvens-
ändringar görs i reglerna för delägare i handelsbolag.

Skälen för regeringens förslag: I den s.k. sysselsätt-
ningspropositionen aviserade regeringen ett förslag
om nedsättning av socialavgifter. Förslaget precise-
rades i en senare proposition och riksdagen antog
förslaget hösten 1996 (prop. 1996/97:21, bet.
1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1218).
Gällande regler innebär i korthet följande.

En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgi-
varavgifter varje månad göra ett särskilt avdrag med
5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500
kronor. För en arbetsgivare med en månatlig löne-
summa på minst 50 000 kronor innebär detta ett
högsta årligt avdrag med 30 000 kronor per år.

Syftet med gällande regler är att underlätta för
små och medelstora företag och därmed förbättra
förutsättningarna för nyföretagande och nyanställ-
ningar. I samband med att reglerna infördes över-
vägde regeringen olika modeller för att begränsa av-
dragsrätten för större företag och för företag som
ingår i större företagsgrupper med intressegemen-
skap i syfte att öka effektiviteten i åtgärden. Nu gäl-
lande begränsningsregel har som utgångspunkt det
civilrättsliga koncernbegreppet och innebär att om
flera företag ingår i en och samma koncern skall de
vid tillämpningen av avdragsregeln anses som en ar-
betsgivare.

I syfte att stimulera egenföretagande finns en
kompletterande regel som medger avdrag vid beräk-
ningen av de socialavgifter i form av egenavgifter
som betalas av enskilda näringsidkare och sådana
delägare i handelsbolag som är fysiska personer. Re-
geln innebär att avdrag medges med 5 % av avgifts-
underlaget, dock högst med 9 000 kronor per år.
Detta motsvarar ett högsta underlag för avgiftsned-
sättning på 180 000 kronor.

Egenföretagare har i vissa fall anställd personal,
vilket innebär att egenföretagaren förutom egenav-
gifter på den egna inkomsten även betalar arbetsgi-
varavgifter för den lön och andra förmåner som de
anställda erhåller. I detta fall innebär gällande regler
att avdraget från egenavgifterna begränsas så att det
sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifter och
egenavgifter inte överstiger 30 000 kronor per år,
dvs. samma beloppsgräns som gäller för aktiebolag.

För handelsbolag gäller vissa begränsningsregler
som syftar till att ge neutralitet mellan olika företags-
former. Exempelvis är det sammanlagda avdraget
från egenavgifter för samtliga delägare i ett handels-
bolag maximerat till 30 000 kronor per år. Dess-
utom gäller 9 000-kronorstaket för var och en av
delägarna. Slutligen gäller samma begränsning som
för enskilda näringsidkare i de fall handelsbolaget
har anställda och gjort avdrag från arbetsgivaravgif-
terna.

Den redan genomförda nedsättningen av arbets-
givaravgifterna har förbättrat möjligheterna för ex-
pansion och ökad sysselsättning i små och medelsto-
ra företag. Nedsättningen har också bidragit till att
kompensera för småföretags relativt större fullgö-
randekostnader per anställd för hantering av skatter
och avgifter än för större företag.

För knappt 200 000 aktiebolag med mindre än 10
anställda kan det faktiskt utnyttjade avdragsunder-
laget vid gällande regler beräknas uppgå till i genom-
snitt 260 000 kronor per företag eller till mindre än
hälften av det maximala avdragsunderlaget. Detta
indikerar att det maximala avdragsunderlaget på
50 000 kronor per månad eller högst 600 000 kro-
nor per år inte utgör en begränsning för flertalet av
dessa företag. För dessa företag, vars lönesumma
understiger 600 000 kronor, har förändringen med-
fört att den marginella kostnaden för arbetskraft
minskat med knappt 4 %. Med normala antaganden
om efterfrågan på arbetskraft torde denna kostnads-
sänkning på sikt resultera i en sysselsättningsökning i
dessa företag på åtminstone ett par procent.

Den tidigare reformen har kritiserats för att den
skulle ge upphov till s.k. dödviktskostnader genom
att den inte sänker den marginella lönekostnaden för
företag vars lönesumma i utgångsläget överstiger
600 000 kronor utan enbart lönekostnaden inom
600 000-kronorsramen. I detta sammanhang kan
påpekas att den andel av den offentlig-finansiella
kostnaden för avgiftsnedsättningen som avser före-
tag med mer än 10 anställda endast uppgår till ca 20
% av den totala kostnaden. Fyra femtedelar av det
totala avdragsbeloppet avser således företag med
mindre än 10 anställda. För ca 80 % av dessa före-
tag innebär avdraget en lägre marginalkostnad för
arbetskraft. Det maximala avdragsunderlaget på
600 000 kronor utgör emellertid en begränsning för
ett stort antal små företag.

För att ytterligare stimulera nyanställningar med
inriktning på små och medelstora företag föreslår
regeringen att nuvarande avdragsregler utvidgas. In-
för en sådan utvidgning aktualiseras i princip två hu-
vudalternativ. Det första innebär att den procentu-
ella nedsättningen av socialavgifterna utökas med ett
bibehållande av gällande gränser för de underliggan-
de avgiftsunderlagen i form av löner till anställda och
egna inkomster för egenföretagare och delägare i
handelsbolag (dvs. 50 000 kronor per månad i ar-
betsgivaravgiftsfallet). Det andra alternativet innebär

192

Prop. 1996/97:150

att den procentuella nedsättningen förblir oföränd-
rad medan gränserna för de maximalt avdragsgrun-
dande underlagen höjs.

För arbetsgivare innebär förslaget följande. Vid
beräkningen av arbetsgivaravgifter medges varje
månad ett avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 3 550 kronor. För arbetsgivare med
en månatlig lönesumma på minst 71 000 kronor,
vilket motsvarar 852 000 kronor per år, innebär det-
ta ett högsta årligt avdrag med 42 600 kronor. Ut-
vidgningen av det maximala avdragsunderlaget kan
förväntas stimulera expansion av företag som för
närvarande har upp till tio anställda. Det utökade
avdragsunderlaget medför att antalet företag för vil-
ka marginalkostnaden för arbetskraft sänks ökar. Av
det totala antalet företag med mindre än 10 anställ-
da ökar andelen vars marginalkostnad sänks från 80
till 90 %.

För egenföretagamas avdrag från egenavgifter fö-
reslås inga förändringar, då syftet med utvidgningen
är att stimulera nyanställningar. Följaktligen gäller
även fortsättningsvis att vid beräkningen av egenav-
gifter får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderla-
get, dock högst med 9 000 kronor per år. I konsek-
vens med den förändring som föreslås för aktiebolag
utvidgas dock den avdragsram som gäller för det
sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifter och
egenavgifter. Avdragsramen utvidgas från 30 000
kronor per år till 42 600 kronor per år. För delägare
i handelsbolag föreslås att det maximala samman-
lagda avdraget från egenavgifterna för samtliga del-
ägare utökas till 42 600 kronor samtidigt som 9 000-
kronorstaket skall gälla för var och en av delägarna.
Regeländringen innebär att incitamenten att utvidga
kretsen delägare i handelsbolaget förstärks. Slutligen
föreslås att den sammanlagda avdragsramen för de
fall ett handelsbolag med fysiska personer som del-
ägare har anställda, och där avdrag medges från så-
väl egenavgifter som arbetsgivaravgifter, utvidgas till
42 600 kronor per år.

Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 5 a § och 3
kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter.

nader för ökning av aktiekapitalet och för förvalt-
ning av det egna kapitalet blir avdragsgilla. Det-
samma kommer att gälla beträffande ekonomiska
föreningars medlems- och förlagsinsatser. Regeringen
anser slutligen att kostnader i samband med fusion
skall få dras av direkt. Förslagen bygger på kapital-
förlustutredningens betänkande Kapitalförluster och
organisationskostnader vid beskattningen (SOU
1995:137).

7.4.5 Medlemsinlåning till
producentföreningar

Inlåning till en producentförening från medlemmar-
na i föreningen skall enligt en dom den 28 januari
1997 av Regeringsrätten inte räknas som tillgång i
medlemmarnas näringsverksamhet (mål nr 5341-
1996). Medlen får alltså bl.a. inte ingå i underlaget
för räntefördelning eller i taket för expansionsmedel.
Medlemsinlåningen till jord- och skogsbrukets pro-
ducentföreningar kan beräknas uppgå till ca 3 mdkr.
Enligt regeringens mening bör medlems fordran på
en ekonomisk förening få räknas som tillgång vid
beräkning av näringsverksamhetens kapital om
medlemsskapet betingas av medlemmens närings-
verksamhet. Ett lagförslag bereds nu i Finansdepar-
tementet och regeringen återkommer senare i vår
med förslag till riksdagen. De nya reglerna bör kun-
na få gälla med retroaktiv verkan fr.o.m. 1995 års
taxering.

7.4.4 Kapitalförluster och
organisationskostnader

Regeringen anser att det är lämpligt att ompröva det
s.k. kapitalförlustbegreppet. I en lagrådsremiss, som
överlämnas i början av maj, föreslås att detta be-
grepp, som många gånger uppfattas som svårbegrip-
ligt av de skattskyldiga, tas bort ur kommunalskat-
telagen (1928:370). Regeringen föreslår samtidigt att
en särskild regel om rätt till avdrag för förluster av
kontanta medel i näringsverksamhet på grund av
brott införs. Den föreslagna avdragsrätten omfattar
inte mervärdesbeskattningen. Lagrådsremissen kom-
mer också att innehålla förslag som innebär att kost-

7.4.6 Stoppreglerna ses över

Ett grundläggande drag i regeringens ekonomiska
politik är arbetet med att förbättra förutsättningarna
för de små och medelstora företagens utveckling.
Som exempel från skattepolitikens område kan
nämnas den i höstas införda lättnaden i ägarbeskatt-
ningen i små och medelstora företag (prop.
1996/97:45) och den föreslagna utvidgningen av
förmögenhetsskattefriheten för företagskapital (prop.
1996/97:117). Det är viktigt att fortsätta på den in-
slagna vägen och arbeta för ett ännu bättre före-
tagsklimat. Det är framför allt i de små och medel-
stora företagen som de nya jobben och förut-
sättningarna för tillväxt kan skapas.

Så gott som samtliga små och medelstora företag
är fåmansföretag. År 1976 infördes ett särskilt regel-
system för sådana företag - de s.k. stoppreglema.
Reglerna syftar till att hindra att bolagsformen an-
vänds för att undgå beskattning genom vissa trans-
aktioner mellan bolaget och dess delägare, såsom
överlåtelse av egendom, hyra av lokal m.m. på för
delägaren fördelaktiga villkor. Idag framstår denna
lagstiftning till stor del som uttryck för ett föråldrat

193

Prop. 1996/97:150

synsätt. Lagstiftningen har också ofta kritiserats av
företrädare för näringslivet som hävdat att reglerna
är diskriminerande och att det ur neutralitetssyn-
punkt är oacceptabelt med en lagstiftning på skatte-
området som riktar sig mot en speciell företagskate-
gori. En översyn och modernisering av stoppreglerna
bör mot denna bakgrund kunna bidra till att skapa
ett ännu bättre företagsklimat. Regeringen kommer
därför att ge en särskild utredare i uppdrag att se
över stoppreglema i syfte att så långt som möjligt
låta allmänna beskattningsregler ersätta dessa. Upp-
draget skall omfatta alla särskilda regler för beskatt-
ning av fåmansföretag utom bestämmelserna om ut-
delning och reavinst i 3 § 12 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, som har till syfte att för-
hindra att förvärvsinkomst tas ut som kapitalin-
komst.

7.5 Omräkningstalen för 1998 års
taxeringsvärden

Regeringens förslag: Omräkningstalen för 1998 års
fastighetstaxering skall för hyreshus i vad avser vär-
deringsenheter för bostäder samt för småhusenheter
vara desamma som dem som gäller för år 1997.

Skälen för regeringens förslag: Allmän fastighets-
taxering sker vart sjätte år räknat fr.o.m. 1988 för
hyreshus och industrienheter, 1990 för småhusenhe-
ter och 1992 för lantbruksenheter.

Från och med år 1996 beaktas prisutvecklingen
för åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna
genom ett särskilt omräkningsförfarande. För varje
taxeringsenhet bestäms vid den allmänna fastig-
hetstaxeringen ett basvärde som skall motsvara
75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Detta
skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga
prisläget under andra året före det år då den allmän-
na fastighetstaxeringen sker. Basvärdet omräknas
varje år med hjälp av ett omräkningstal som fast-
ställs av Riksskatteverket (RSV) med hänsyn till det
genomsnittliga prisläget i olika prisutvecklingsområ-
den under tolvmånadersperioden 1 juli andra året
före taxeringsåret - 30 juni året före taxeringsåret.

RSV har i samband med sina beslut om omräk-
ning 1995 och 1996 uppmärksammat och för rege-
ringen påtalat vissa brister i omräkningsförfarandet.
Som reglerna har utformats är det inte möjligt att vid
omräkningen beakta andra värdefaktorer än prisut-
vecklingen för samtliga fastigheter av ett visst slag. I
vissa områden grundades den redovisade prisutveck-
lingen 1 juli 1995 - 30 juni 1996 avseende hyreshus
med värderingsenheter för bostäder uteslutande på
försäljningar av äldre fastigheter medan yngre fastig-

heter från de s.k. krisåren - 1988 och senare - inte
har avyttrats. Lagstiftningen medger dock inte att
man tillämpar olika omräkningstal för äldre och
yngre hus. Samma omräkningstal skall därför till-
lämpas på de olika kategorierna av hyreshus trots att
den återhämtning av prisnivån som har konstaterats
i storstadsområden begränsat sig till det äldre fastig-
hetsbeståndet.

När det gäller småhus innebar RSV:s beslut om
omräkning år 1996 att de redan höga taxeringsvär-
denivåerna för fastigheter i vissa attraktiva områden
skulle höjas ytterligare. Fastigheter i sådana områden
har av många skäl genomgått kraftiga värdeökning-
ar under en följd av år.

Dessa förhållanden föranledde riksdagen att un-
der hösten 1996 hos regeringen begära en översyn av
fastighetstaxeringsförfarandet. I avvaktan härpå be-
slutade riksdagen om en begränsning av omräknings-
talen för 1997 års taxeringsvärden i vissa fall (bet.
1996/97:SkU14, rskr. 1996/97:134, SFS 1996:1615).

Begränsningen innebar att omräkningstalen för
hyreshus i vad avsåg värderingsenheter för bostäder
med värdeår 1988 eller senare begränsades till högst
0,96 och omräkningstalen för småhusenheter till
högst 1,07.

Regeringen har i mars 1997 förordnat en särskild
utredare som har till uppgift att se över förfarandet
vid fastighetstaxeringen (Dir. 1997:36). Utredaren
skall undersöka om de nuvarande reglerna på ett till-
fredsställande sätt leder fram till att taxeringsvärdena
för enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärde-
na. Uppdraget omfattar både de materiella reglerna
och de förfaranderegler som skall tillämpas vid all-
män och särskild fastighetstaxering samt vid den år-
liga omräkningen. Uppdraget skall vara avslutat före
utgången av år 1998.

Mot bakgrund av vad som anförts, och i avvak-
tan på vad den särskilda utredaren kommer till för
slutsatser, anser regeringen att omräkningsförfaran-
det inte bör leda till någon förändring av taxerings-
värdena för hyreshus till den del de avser värderings-
enheter för bostäder samt för småhusenheter för år
1998. Detta innebär att omräkningstalen för dessa
typer av fastigheter skall vara desamma för år 1998
som dem som gäller för år 1997.

7.6 Övriga frågor

7.6.1 Höjd tobaksskatt

Regeringens förslag: Skatten på tobaksvaror höjs
med 29 % fr.o.m. den 1 augusti 1997.

194

Prop. 1996/97:150

Skälen för regeringens förslag: Som allmän finansie-
ring av de i propositionen föreslagna åtgärderna bör
enligt regeringens mening skatten på tobaksvaror
höjas med 29 %. Ändringen bör träda i kraft den 1
augusti 1997. För en sådan höjning talar även folk-
hälsoskäl samt att Sverige ännu inte uppnått den mi-
niminivå på cigarettskatt som gäller inom EU. Sveri-
ge måste senast vid utgången av år 1998 ha anpassat
sig till denna miniminivå.

Enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt
skall en årlig indexuppräkning ske av tobaksskatten.
De indexerade skattebelopp som nu gäller framgår
av lagen om tobaksskatt. Av förenklingsskäl bör,
med hänsyn till den nu föreslagna skattehöjningen,
någon indexering inte ske för år 1998.

I lagen (1994:1565) om beskattning av privatin-
försel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen finns regler om
skatteuttag vid viss privat införsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror. I lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. finns även regler om skatt och
tull vid viss import av alkohol- och tobaksvaror. Re-
geringen anser det lämpligt att även skattesatserna i
dessa lagar justeras så att de överensstämmer med nu
föreslagen ändring av skatten på tobak. En sådan
justering föreslås därför.

7.6.2 Gåva från förälder till omyndigt barn

Regeringens förslag: Gåva i form av insättning på
barns konto från förälder som är förmyndare skall
vid gåvobeskattningen anses fullbordad när insätt-
ningen görs under förutsättning att förbehåll om dis-
positionsrätt för egen räkning inte har gjorts. Skatt-
skyldighet till gåvoskatt inträder därmed omedelbart.
Det betyder att gåvor på upp till 10 000 kronor per
år från samma givare förblir skattefria.

tas bort för samtliga föräldraförvaltningar innebär
det att en förälders insättning av medel på konto i
barnets namn inte kommer att leda till en fullbordad
gåva. 1 propositionen anvisades hur föräldrarna
skulle kunna försäkra sig om att gåvomedlen får sak-
rättsligt skydd.

Genom att föreskrifterna om spärr på bankkon-
ton m.m. tagits bort och fråga kan uppkomma när
gåvan anses fullbordad kan osäkerhet också upp-
komma beträffande gåvobeskattningen. Enligt 39 §
d) lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt är
fullbordad gåva av aktuellt slag skattefri till den del
beloppet från samma givare inte överstiger 10 000
kronor under samma kalenderår. Arvs- och gå-
voskattelagstiftningen är för närvarande föremål för
översyn men resultatet av denna torde inte föreligga
förrän tidigast under år 1998. För att det fram till
dess inte skall råda oklarhet om att beskattning inte
skall ske av det belopp som finns innestående på
barnets konto när barnet blir myndigt om de årliga
insättningarna inte har överstigit 10 000 kronor och
föräldrarna inte uttryckligen har förbehållit sig dis-
positionsrätt för egen räkning, bör införas en regel
som anger att vid gåvobeskattningen skali gåva i
form av insättning på barns konto från förälder som
är förmyndare anses fullbordad direkt. Med förbe-
håll om dispositionsrätt för egen räkning likställs att
insättningen görs på ett konto som redan omfattas
av ett sådant förbehåll. Insättningen kan givetvis
också ske genom överföring från konto i annan bank
än den i vilken barnets konto finns. Förslaget föran-
leder en ändring i 36 § lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt.

7.6.3 Inskränkt skattskyldighet för Konung
Carl XVI Gustafs 50-årsfond för
vetenskap, teknik och miljö

Skälen för regeringens förslag: Föräldrabalkens regler
om förmyndarskap ändrades den 1 juli 1995 (prop.
1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1994/95:29,
SFS 1994:1433). Ändringarna innebär bl.a. att det
allmännas kontroll över föräldrarnas förvaltning av
barnets tillgångar har minskat. En effekt av detta är
att föräldrarna har fått större möjligheter att dispo-
nera över barnens bankkonton. Huvudregeln i dag
är att föräldrar inte behöver samtycke av överför-
myndaren för att ta ut den omyndiges medel från
bankräkning. Detta gäller samtliga medel som för-
äldrarna förvaltar. Tidigare gällde som huvudregel
att medel som innestod hos bank inte fick tas ut utan
överförmyndarens samtycke. Denna s.k. överför-
myndarspärr hävdes alltså genom 1995 års lagänd-
ringar. I prop. 1993/94:251 s 236 uttalades därvid
att när föreskrifterna om spärr på bankkonton m.m.

Regeringens förslag: Konung Carl XVI Gustafs 50-
årsfond för vetenskap, teknik och miljö befrias från
skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av
näringsverksamhet som hänför sig till fastighetsinne-
hav.

Skälen för regeringens förslag: Stiftelser är i likhet
med andra juridiska personer i regel oinskränkt
skattskyldiga till statlig inkomstskatt. Stiftelser är i
allmänhet också skyldiga att betala förmögenhets-
skatt.

Vissa stiftelser och andra juridiska personer har
dock ansetts bedriva en så höggradigt allmännyttig
verksamhet att deras skattskyldighet har inskränkts
genom att subjektet uttryckligen namnges i lagtexten
(7 § 4 mom. SIL, den s.k. katalogen). Enligt 6 §
1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhets-

195

Prop. 1996/97:150

skatt som enligt lagen (1991:1850) om upphävande
av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
tillämpas övergångsvis t.o.m. 1997 års taxering, är
sådana rättssubjekt också befriade från förmö-
genhetsskatt. I förslaget till ny förmögenhetsskattelag
(prop. 1996/97:117) föreslås ingen förändring av
dessa regler.

Skattereglerna för stiftelser har varit föremål för
översyn av stiftelse- och föreningsskattekommittén
och kommitténs betänkande, Översyn av skattereg-
lerna för stiftelser och ideella föreningar, (SOU
1995:63) bereds för närvarande inom finansdepar-
tementet. I betänkandet föreslås att katalogen vä-
sentligen förkortas. I avvaktan på kommitténs be-
tänkande och under beredningen av detta har
statsmakterna sedan 1990 i princip avstått från att ta
in nya subjekt i katalogen. Undantag från denna
princip har gjorts endast vid ett par tillfällen.

Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond har som
ändamål att främja forskning, teknisk utveckling och
företagande och bildades inför kungens 50-årsdag.
Fondens medel har dels tillskjutits av bl.a. de veten-
skapliga akademierna, dels insamlats genom gåvor
från allmänheten och olika företag. Fondens medel
skall bidra till uthålligt nyttjande av naturresurserna
och bevarande av biologisk mångfald. Anslag kan
delas ut till företag, institutioner, grupper och enskil-
da personer som är verksamma i Sverige. Kungen är
själv ordförande i stiftelsen.

Enligt regeringens mening är stiftelsens ändamål
och verksamhet så höggradigt allmännyttig och ut-
gör en så central nationell angelägenhet att dess
medel inte bör beskattas. I detta speciella fall är det
därför motiverat med ett undantag från den under
senare år tillämpade principen att ytterligare subjekt
inte bör tas in i den s.k. katalogen.

pågår en beredning av de framställningar i frågan
som ingivits av Svenska Bankföreningen och Sveriges
Försäkringsförbund. Riksskatteverket har i ett
remissvar avstyrkt att gruppregistreringsregler införs,
och bl.a. anfört att ytterligare uppgifter om tillämp-
ningen i andra länder behövs för bedömningen och
vidare att en analys måste göras av hur en gruppre-
gistrering kan fungera inom det förslag till skatte-
konton som är under utarbetande. Regeringens på-
gående beredning av frågan innefattar förfrågningar
till samtliga övriga medlemsländer i EU om eventu-
ella gruppregistreringsregler. Uppgifter härom är av
värde även mot bakgrund av att ett införande av
gruppregistrering i Sverige förutsätter att konsulta-
tioner först hålls med EG:s mervärdesskattekommit-
té.

Den pågående analysen skall också innefatta en
beräkning av kostnaderna för åtgärden. Dessa kan,
vad avser den finansiella sektorn, enligt hittills till-
gängliga uppgifter från branschen uppskattas till
högst ca 100 alternativt ca 45 miljoner kronor. Vad
gäller eventuella gruppregistreringsregler utanför den
finansiella sektorn saknas för närvarande helt kost-
nadsbedömningar.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen så
snart den pågående beredningen har avslutats. För
åtgärderna bör ett belopp motsvarande högst 100
miljoner kronor reserveras.

7.6.4 Gruppregistrering i
mervärdesskattesystemet

Riksdagen har, i anslutning till motioner som väckts
antingen under allmänna motionstiden 1996 eller
med anledning av proposition 1996/97:10 Mervär-
desskatt inom kultur- utbildnings- och idrottsområ-
det, givit regeringen tillkänna en positiv principiell
inställning till att gruppregistrering inom den finansi-
ella sektorn övervägs på mervärdesskattens område
(1996/97:SkU6, rskr. 1996/97:69). Skatteutskottet
förutsatte därvid att regeringen skulle återkomma till
frågan, och att en analys därvid bör göras av kost-
naderna. Analysen bör också omfatta möjligheterna
av att införa gruppregistrering utanför den finansiella
sektorn.

Enligt regeringens bedömning måste frågan om
införande av gruppregistrering inom den finansiella
sektorn beredas vidare. Den inrymmer delvis komp-
licerade juridiska frågeställningar. För närvarande

7.6.5 Försäkransystem för växthusnäringen
och yrkesfiskarna

I proposition 1996/97:29 föreslog regeringen att kol-
dioxidskatten skulle fördubblas för industrin och
växthusnäringen. I propositionen lämnades även för-
slag till skattelättnader för energiintensiv verksam-
het. Regeringen har dels anmält den tilltänkta för-
ändringen till kommissionen, dels ansökt om
undantag från reglerna i rådets direktiv 92/81/EEG
av den 19 oktober 1992 om harmonisering av struk-
turerna för punktskatter på mineraloljor (EGT nr
L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081), mineral-
oljedirektivet. Anmälan av den tilltänkta förändring-
en har skett i syfte att få kommissionens beslut i frå-
ga om ändringens förenlighet med statsstödsreglerna
i artiklarna 92-94 i Romfördraget. När regeringen
överlämnade propositionen till riksdagen hade EG-
institutionerna ännu inte tagit ställning till förslaget.
EG-institutionernas granskning är nu avslutad med
för Sverige positivt resultat. Riksdagens behandling
av proposition 1996/97:29 har varit vilande i avvak-
tan på besked från EG-institutionerna.

Förslagen i proposition 1996/97:29 innebär att
koldioxidskatten höjs från 25 % till 50 % av den
generella nivån för bränslen som förbrukas vid in-
dustriell verksamhet eller vid yrkesmässig växthu-
sodling. Överstiger ett företags koldioxidskattebe-

196

Prop. 1996/97:150

lastning 0,8 % av försäljningsvärdet skall skatten
sättas ned så att den överskjutande skattebelastning-
en inte överstiger ett belopp som motsvarar 12 % av
den generella nivån. I propositionen uttalas att, det i
likhet med vad som i dag gäller för tillämpningen av

1,2 procentsregeln, bör vara möjligt för ett företag
att i början av ett kalenderår hos beskattningsmyn-
digheten ansöka om ett preliminärt besked om till-
lämplig skattesats. Beskattningsmyndigheten skall
därefter, när det faktiska utfallet under kalenderåret
är känt, åter pröva företagets ansökan.

Växthusnäringen erhåller i dag sin nedsättning av
energiskatten och koldioxidskatten redan vid inköp
av bränslet. Förslagen i proposition 1996/97:29 för-
utsätter dock ett system med kvartalsvis återbetal-
ning. Enligt tidigare beslut skulle växthusnäringen
redan ha gått över till ett sådant system. Tidpunkten
för denna övergång har dock successivt senarelagts
genom ändringar i övergångsbestämmelserna till la-
gen (1994:1776) om skatt på energi (se bl.a. bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:687).

Skatteutskottet har riktat kritik mot systemet med
preliminärt besked om tillämplig skattesats. Utskot-
tet har bl.a. anfört att knappast något företag inom
växthusnäringen är skattskyldigt och att det därför
behövs någon form av informellt försäkranssystem
för att göra det möjligt för dessa att under året få del
av den skattelättnad som det preliminära beslutet
innebär. Utskottet har även påpekat att systemet
med preliminära beslut inte har något egentligt stöd i
lag. Enligt skatteutskottet bör regeringen se över
reglerna på detta område i syfte att klargöra läget
både ur kontrollsynpunkt och vad gäller eventuellt
behov av lagreglering. I avvaktan på denna översyn
bör växthusnäringen få behålla möjligheten till ned-
sättning av koldioxidskatten vid inköp av bränsle.
Riksdagen har på förslag av skatte- och finansutskot-
ten beslutat att växthusnäringen tills vidare skall få
behålla möjligheten till nedsättning redan vid inköp
av bränsle (bet. 1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53, SFS
1996:1220).

Regeringen har mot denna bakgrund för avsikt att
se över systemet med preliminära beslut och i sam-
band därmed överväga om det bör införas en möj-
lighet för växthusodlare som inte är skattskyldiga att
mot försäkran köpa bränsle enligt den lägre skatte-
sats som gäller för näringen.

Energi- och koldioxidskatt tas inte ut på dieselolja
som förbrukas i fartyg som används yrkesmässigt.
Yrkesfiskare som använder mindre fartyg får enligt
nuvarande regler inte använda den lågbeskattade
märkta dieseloljan utan köper i stället högbeskattad
dieselolja. Skattefriheten uppnås i dessa fall genom
att skatten på dieseloljan återbetals kvartalsvis efter
ansökan. Anledningen till denna ordning är att skat-
teskillnaderna mellan bränsle för fritidsbåtar och yr-
kesbåtar uppgår till betydande belopp. Beskattnings-
myndigheten kan dock om det finns särskilda skäl
medge dispens från förbudet att ha märkt lågbeskat-

tad dieselolja i bränsletank på båt. För båtar som fått
dispens gäller samma regler som för skepp dvs. äga-
ren får köpa märkt lågbeskattad dieselolja utan
energi- och koldioxidskatt mot försäkran att båten
skall användas i yrkesmässig verksamhet.

Riksskatteverket har i RSV Rapport 1995:10 För-
slag till förenklingar i skattelagstiftningen ifrågasatt
om återbetalningsförfarandet innebär någon vinst ur
kontrollsynpunkt och har påtalat att det medför
problem för många fiskare och extra kostnader för
skattemyndigheten. I rapporten föreslår Riksskatte-
verket att ägare till båtar som används yrkesmässigt
skall få rätt att mot försäkran köpa lågbeskattad
märkt dieselolja utan energi- och koldioxidskatt. I
betänkandet 1996/97:SkU16 anför skatteutskottet
att det förutsätter att regeringen nu prövar det för-
slag till lösning som Riksskatteverket lagt fram och
redovisar sin bedömning av detta i lämpligt sam-
manhang.

Regeringen avser att pröva Riksskatteverkets för-
slag i samband med prövningen av frågan om ett
försäkransystem för växthusnäringen. Beredningsar-
betet bedöms kunna avslutas i sådan tid att regering-
ens ställningstagande rörande frågorna om försäk-
ransystem för växthusnäringen och yrkesfiskarna
kan redovisas i samband med budgetpropositionen
hösten 1997.

7.7 Finansiella effekter för stat och
offentlig sektor

I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna av
föreslagna och aviserade åtgärder. Redovisningen
avser effekterna för åren 1997-2000 för statsbudge-
ten och för hela den offentliga sektorn. I båda fallen
är redovisningen kassamässig, vilket bl.a. innebär att
olika förskjutningar i uppbörden av skatter och av-
gifter har beaktats. Därutöver redovisas också den
varaktiga nettobudgeteffekten för offentlig sektor.
Vid redovisningen har, förutom uppbördsförskjut-
ningar, också hänsyn tagits till olika slag av indirekta
effekter genom att de primära skatteförändringarnas
påverkan på andra skattebaser och i förekommande
fall på offentliga utgifter.

På energiskatteområdet föreslås bl.a. en budget-
neutral omläggning, där fastighetsskatten på mark-
värdet hos vattenkraftverk sänks medan konsum-
tionsskatten på el höjs. Den budgetmässiga
omslutningen framgår av den bilagda tabellen. Den
uppjustering av fastighetsskatten på markvärdet med
0,5 procentenheter som utgör en korrigering av det
beslut som fattades under hösten 1996 har ej beak-
tats i redovisningen.

Det senarelagda ikraftträdandet av den fördubb-
lade koldioxidskatten för industrin m.m. finansieras
genom en begränsad varaktig höjning av den all-

197

Prop. 1996/97:150

männa koldioxidskattenivån. För år 1997 föreligger
en viss underfinansiering, som emellertid kompense-
ras under senare år.

Vad gäller åtgärder på småföretagsområdet be-
räknas utvidgningen av den andel av de anställdas
lönesumma som får beaktas vid beräkningen av lätt-
nadsutrymmet och det kapitalbeskattade utrymmet
för mindre företag ge en varaktig budgetförsvagning
om 0,47 miljarder kronor. Denna varaktiga försvag-
ning uppkommer efter ett antal år, vilket bl.a. beror
på att en del av det utvidgade utrymmet ger en skat-
telättnad först när aktierna i berörda bolag försäljs.

Förslaget om en höjning av räntesatsen vid ränte-
fördelning för enskilda näringsidkare beräknas ge en
varaktig budgetförsvagning på 0,39 miljarder kronor
för offentlig sektor. För staten uppkommer en bud-
getförstärkning beroende på att företagarinkomster
omfördelas från inkomst av näringsverksamhet till
inkomst av kapital.

Förslaget om ett ökat maximalt underlag för ned-
sättning av arbetsgivaravgiften från 600 000 kronor i
lönesumma till ca 850 000 kronor i lönesumma be-
räknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,41
miljarder kronor. Vid bedömningen har antagits att
en viss del av avgiftssänkningen ger ett ökat underlag
för företagsskatter och att en viss del leder till ökade
löner vilket ger ökat underlag för arbetsgivaravgifter
och inkomstskatt.

Förslaget om bl.a. avdragsrätt vid inkomstbe-
skattningen för förluster p.g.a. brott beräknas ge en
budgetförsvagning på 0,04 miljarder kronor. Samtli-
ga åtgärder på småföretagarområdet finansieras in-
om den särskilt avsatta ramen.

Den föreslagna frysningen av omräkningstalen för
fastigheternas taxeringsvärden beräknas ge en varak-
tig budgetförsvagning på 0,32 miljarder kronor. Be-
dömningen av bruttoeffekten baseras på vissa prog-
noser av vilka omräkningstal som skulle ha gällt i

frånvaro av frysning. Vid beräkningen av den varak-
tiga effekten har beaktats att fastighetsskatten såvitt
gäller hyreshus i vissa fall påverkar underlaget för
inkomstskatt. Vidare har hänsyn också tagits till att
sänkt fastighetsskatt påverkar den allmänna prisni-
vån i ekonomin.

För de aviserade åtgärderna på mervärdeskatte-
området avseende s.k. gruppregistering har avsatts
en ram om 0,1 miljarder kronor.

Åtgärderna på fastighetsskatte- och momsområ-
dena finansieras på tre sätt. Åtgärderna på energi-
skatteområdet ger med undantag för år 1997 ett
överskott som tillgodoräknas vid finansieringen. I en
proposition om reformerad förmögenhetsskatt re-
dovisas en total budgetförstärkning om 0,44 miljar-
der kronor. Efter avdrag för effekterna av de åtgär-
der som tillämpades redan vid 1997 års taxering
(full värdering av A-aktier m.m. samt höjning av fri-
beloppet till 900 000 kronor) återstår ett överskott
på 0,13 miljarder kronor som tillgodoräknas. Slutli-
gen beaktas intäkterna från den avfallsskatt som av-
ses införas den 1 juli 1998. Därvid har avdrag gjorts
för de 0,4 miljarder kronor som togs i anspråk för
finansiering av åtgärder på sysselsättningsområdet
förra året (prop. 1995/96:222).

Som en allmän finansiering har föreslagits en höj-
ning av tobaksskatten som beräknas ge en varaktig
budgetförstärkning på 1,63 miljarder kronor. Bud-
getförstärkningen för år 1997 blir mer begränsad, då
åtgärden träder i kraft först den 1 augusti detta år.
För 1998 uppgår budgetförstärkningen till 1,99 mil-
jarder kronor för att för åren därefter sjunka till den
varaktiga nivån. Förklaringen ligger i att den pris-
höjning som antas följa av den höjda tobaksskatten
får genomslag på skatteskala och offentliga utgifter
först fr.o.m år 1999.

198

Prop. 1996/97:150

TABELL 7 AKTUELLA SKATTEÅTGÄRDER I VÅP 1997. KASSAMÄSSIGA EFFEKTER FÖR
STATSBUDGETEN OCH OFFENTLIGA SEKTORN FÖR ÅREN 1997 - 2000 SAMT VARAKTIGA EFFEKTER
FÖR OFFENTLIGA SEKTORN.

Miljarder kronor

STATSBUDGET

OFFENTLIG SEKTOR

VARAKTIGT

ÅTGÄRD

IKRAFT

1997

1998

1999

2000

1997

1998

1999

2000

OFF SEKTOR

Energiskatter

Sänkt fast.skatt vattenkraftsel

1/1 98

-1,07

■1.13

-1,13

•1,03

■0.97

■0,97

-0,79

Höjd konsumtionsskatt el

1/1 98

1,15

1,20

1,18

1,13

1,04

1,03

0,90

Sen CO2-skattehöjning industrin

1/7 97

■0,23

0

0

0

-0,19

0

0

0

-0.01

Höjd allmän C02-skatt (0,7%)

1/7 97

0,05

0,10

0,10

0,10

0,04

0,09

0,09

0,09

0,08

S:a energi

-0,18

0,18

0,17

0,15

-0,15

0,19

0,16

0,15

0,18

Småföretag

Utökat löneunderlag fåmansbolag

1/7 97

-0,15

-0,18

-0,20

-0,16

-0,18

-0,21

■0,47

Höjd räntefördelningsränta

1/1 98

0,07

0,12

0,09

-0,24

-0,49

-0,39

-0,39

Nedsättning arbetsgivaravgifter

1/1 98

-0.53

-0.49

-0.49

-0,45

-0,41

-0,41

-0,41

Avdrag kapitalförluster

1/1 98

-0.04

-0,04

-0,04

■0,04

-0,04

-0,04

-0,04

S:a småföretag (finansiering ram)

-0,65

-0,59

-0,64

-0,89

-1.12

-1.05

-1,31

Övriga åtgärder

Ej omräkning taxeringsvärden för 1998

1/1 98

-0.38

-0,35

■0,35

-0,38

•0,32

■0,32

-0,32

Gruppregistrering moms

-0,10

-0,10

-0,10

-0.10

-0.10

-0.10

-0,10

S:a övrigt

-0.48

-0,45

-0,45

-0,48

-0,42

-0,42

-0,42

Finansiering övriga åtgärder

Energiåtgärder

-0,18

0,18

0,17

0,15

-0,15

0,19

0,16

0,15

0,18

Förmögenhetsskatt

1/7 97

0,13

0,13

0,13

0,13

0,13

0,13

0,13

Avfallsskatt

1/7 98

0,14

0,82

0.71

0,11

0,66

0,65

0,38

S:a finansiering

-0,18

0,45

1,12

0,99

-0,15

0,43

0,95

0,93

0,69

Höjd tobaksskatt

1/8 97

0.66

1,99

1,77

1,77

0.66

1,99

1,63

1,63

1,63

199

Kommunsektorn

Prop.1996/97:150

8 Kommunsektorn

8.1 Allmänna förutsättningar

Den svenska välfärden bygger i stor utsträckning på
att verksamheten i kommuner och landsting fungerar
väl. Kommuner och landsting är i sin tur beroende
av stabila förutsättningar vad gäller bl.a. ekonomi
och regelsystem, för att kunna bedriva sin verksam-
het på ett effektivt sätt.

Under en stor del av 1990-talet har den allmänna
ekonomiska situationen ställt krav på stora omställ-
ningar och neddragningar i kommuner och lands-
ting. Detta har bl.a. inneburit en starkt minskad
kommunal sysselsättning samtidigt som det har skett
en generell ökning av arbetslösheten. Det har också
lett till ett ökat förändringstryck på den kommunala
verksamheten. De nödvändiga förändringarna har
till stor del kunnat klaras utan kraftiga försämringar
i verksamheten.

Regeringen träffade i mars 1996 en överenskom-
melse med Svenska Kommunförbundet och Land-
stingsförbundet. Syftet var att ge kommuner och
landsting stabila planeringsförutsättningar för åren
1997 och 1998. Överenskommelsen innebar att för-
bunden bl.a. åtog sig att verka för att kommuner och
landsting undvek att säga upp fast anställd personal
och att kommuner och landsting inte höjde kommu-
nalskatten. Regeringen åtog sig att hålla statsbidra-
gen nominellt oförändrade samt att ekonomiskt reg-
lera nya och ändrade regler som påverkar det
kommunala skatteunderlaget och det kommunala
utgiftstrycket.

Under det senaste året har emellertid den kom-
munala sysselsättningen fortsatt att minska. Ett vik-
tigt skäl till detta är att kommuner och landsting
strävar efter att nå en kostnadsnivå som är långsik-
tigt hållbar sett till de förväntade intäkterna, inte
minst mot bakgrund av regeringens förslag om ett
kommunalt balanskrav.

Den kommunala verksamheten håller generellt
sett en hög kvalitet. En del tecken tyder dock på att
kvaliteten i vissa delar av den kommunala verksam-
heten har påverkats negativt. Fortsatta rationalise-
ringar de närmaste åren riskerar att medföra kvali-

tetsförsämringar och ger samtidigt negativa
sysselsättningseffekter som inte är acceptabla med
nuvarande höga arbetslöshetsnivå. Dessutom kom-
mer befolkningsutvecklingen framöver att göra att
behoven ökar inom vissa verksamheter, främst sko-
lan och äldreomsorgen.

Behovsökningen skall ställas mot de besparingar
som har gjorts inom sektorn, och kan därför bli svår
att klara inom sektorns nuvarande ekonomiska ra-
mar om kvaliteten skall kunna hävdas. Regeringen
bedömer mot denna bakgrund, och med hänsyn till
det förbättrade samhällsekonomiska läget, att det nu
finns utrymme för en ökad satsning på de kommu-
nala kärnverksamheterna vård, omsorg och skola.

Regeringen bedömer att statsbidragen till kom-
muner och landsting bör öka med 4 000 miljoner
kronor för år 1997 och med sammanlagt 8 000 mil-
joner kronor fr.o.m. år 1998. Det ökade bidraget till
kommunerna fördelas genom det nuvarande gene-
rella bidraget, varav en del som ett åldersrelaterat
bidrag som syftar till att stödja skolan och äldreom-
sorgen. Det ökade bidraget till landstingen fördelas
helt via det generella statsbidraget. En del av det
ökade statsbidraget avsätts för särskilda insatser för
kommuner och landsting med en svår ekonomisk
situation.

Det ökade statsbidraget förutsätts bidra till en be-
tydande positiv sysselsättningseffekt i förhållande till
vad som annars varit möjlig och till att upprätthålla
och vidareutveckla en god kvalitet i vården, omsor-
gen och skolan. Kommuner och landsting skall inför
budgetpropositionen i september redovisa vilka åt-
gärder de avser att vidta för att tillmötesgå regering-
ens och riksdagens prioriteringar med anledning av
det ökade statsbidraget. Regeringen kommer att no-
ga följa effekterna av det ökade statsbidraget.

Regeringen föreslår också att tidpunkten för infö-
rande av balanskravet blir densamma för kommuner
som för landsting, nämligen år 2000.

Regeringen aviserar i denna proposition också ett
antal andra förslag som ytterligare förbättrar förut-
sättningarna för kommuner och landsting. Det gäller
främst förslag på arbetsmarknadspolitikens och ut-

203

Prop.1996/97:150

bildningspolitikens områden, samt miljöområdet
(Hållbar utveckling).

Kommuner och landsting kommer genom dessa
åtgärder att få väsentligt förbättrade förutsättningar
att bedriva sin verksamhet. Insatserna innebär att
välfärden kan upprätthållas och att människors be-
hov bättre tillgodoses. Den kommunala sektorn får
också utrymme för att hålla en högre sysselsätt-
ningsnivå, vilket bidrar till regeringens mål att halve-
ra den öppna arbetslösheten.

8.2 Kommunsektorns ekonomiska
utveckling

8.2.1 Kommunsektorn i samhällsekonomin

Kommunsektorn i Sverige svarar för en stor del av
välfärden och utgör därmed en betydande del av
samhällsekonomin. Nedanstående diagram visar ut-
vecklingen av den kommunala konsumtionens och
de kommunala investeringarnas andel av bruttona-
tionalprodukten (BNP) och ger information om hur
stor del av landets samlade resurser som används för
kommunal verksamhet. Uppgifterna för år 1996 är
preliminära.

DIAGRAM 8.1

KONSUMTIONENS OCH INVESTERINGARNAS ANDEL
AV BNP ÅREN 1980 TILL 1996

Källa: Statistiska centralbyrån och Inrikesdepartementet.

8.2.2 Utvecklingen fram till år 1996

Inkomster, utgifter och finansiellt sparande
Kommunsektorns inkomster består till största delen
(69 %) av kommunalskatter. Den näst största in-
komstkällan för kommuner och landsting är statsbi-
drag (19 %) varav de generella statsbidragen år
1996 uppgick till 57 miljarder kronor1 och de spe-
cialdestinerade till 18 miljarder kronor. Dessutom
finns ett utjämningsbidrag till kommuner och lands-
ting som år 1996 uppgick till 21 miljarder kronor.
Utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor utjäm-
ningsavgift som betalas till staten. År 1996 beräknas
inkomsterna för kommunsektorn preliminärt ha
ökat med 1,5 % i löpande priser.

Utgifterna består av konsumtion, transfereringar
och investeringar. Den största utgiftsposten är kon-
sumtion som till övervägande del utgörs av löner och
arbetsgivaravgifter. Den kommunala konsumtionen
redovisas efter avdrag för inkomster i form av avgif-
ter och försäljningsmedel i den skattefinansierade
verksamheten. År 1996 minskade konsumtionsvo-
lymen (konsumtionen mätt i fasta priser) preliminärt
med 0,9 % för sektorn. Samma år ökade kommun-
sektorns totala utgifter något i löpande priser enligt
preliminära uppgifter samtidigt som de totala trans-
fereringarna minskade.

Skillnaden mellan inkomster och utgifter utgör
sektorns finansiella sparande. Efter att ha varit nega-
tivt under andra halvan av 1980-talet var det finan-
siella sparandet kraftigt positivt under åren 1992 och
1993. Därefter blev det åter negativt åren 1994 och
1995. Preliminära uppgifter för år 1996 tyder på ett
något ökat underskott i sparandet. De minskningar
av konsumtionsvolymen som genomförts i sektorn
har således inte räckt för att helt kompensera för in-
komsternas långsamma ökningstakt under dessa år.

Utvecklingen de inledande åren på 1990-talet be-
ror bl.a. på en stagnerande BNP-utveckling. Föränd-
ringen från och med år 1992 följer av en reell minsk-
ning av den kommunala konsumtionsvolymen på
sammanlagt drygt fyra procent till och med år 1996.
Därmed ligger konsumtionsvolymen på samma nivå
som under slutet av 1980-talet.

TABELL 8.1 KOMMUNSEKTORNS FINANSIELLA

SPARANDE ÅREN 1992-1996
Miljarder kronor, löpande priser

ÅR

1992

1993

1994

1995

1996'

Finansiellt spa-

15,6

10,0

■3.6

-3.5

-4.5

rande

varav

- kommuner

9.3

3.1

-4,2

-1.6

-3.5

- landsting

6.2

7.6

0.8

0.7

0,8

- övriga2

0.1

-0,7

-0,2

-2.6

-1.8

' Preliminärt utfall.

2 Kyrkokommuner och kommunalförbund.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunsektorns positiva finansiella sparande åren
1992 och 1993 berodde bl.a. på den tvååriga efter-

1 Nationalräkenskaperna redovisar därefter ett avdrag på 19 mil-
jarder kronor för kommunernas och landstingens tillskott till det
inomkommunala mervärdesskattesystemet.

204

Prop.1996/97:150

släpningen i det gamla systemet för utbetalning av
kommunalskattemedel samt nedväxlingen i pris- och
löneökningstakten under dessa år. Åren 1994 och

1995 uppvisade sektorn ett sparandeunderskott som
kan hänföras till kommuner samt kyrkokommuner
och kommunalförbund. Preliminära uppgifter för år

1996 ger en liknande bild av det finansiella sparan-
det. Underskottet i det finansiella sparandet år 1996
motsvarar ca 1,1 % av de totala inkomsterna i sek-
torn.

Ekonomiskt resultat och ställning

Medan det finansiella sparandet mäter skillnaden
mellan inkomster och utgifter, utgör det ekonomiska
resultatet skillnaden mellan intäkter och kostnader.
De två sistnämnda begreppen är inkomster och utgif-
ter periodiserade till ett visst verksamhetsår.

Årets resultat, dvs. förändring av eget kapital,
uppgick år 1995 till 2,9 miljarder kronor för kom-
munerna. Verksamhetens nettokostnader ökade med
2 % mellan åren 1994 och 1995. Skatteintäkter och
generella statsbidrag ökade med drygt 5 %. Ökning-
en av skatteintäkterna beror främst på den slutav-
räkning på 1994 års skatteinkomster (ca 3 miljarder
kronor) och delavräkning på 1995 års skatteinkoms-
ter (ca 2 miljarder kronor) som redovisas år 1995.
Dessutom höjdes den genomsnittliga skattesatsen
vilket ökade kommunernas skatteinkomster för år
1995. Dessa är också de huvudsakliga förklaringar-
na till att årets resultat förbättrades mellan åren
1994 och 1995.

TABELL 8.2 KOMMUNERNAS RESULTATRÄKNING

ÅREN 1992-1995

Miljarder kronor, löpande priser

ÅR

1992

1993

1994

1995

Verksamhetens intäkter

123,8

81,8

81.7

80,1

Verksamhetens kostnader

-263.2

-264,0

-269,5

-275,5

Verksamhetens netto-
kostnader

-139,4

-182,3

-187,8

-195,4

Skatteintäkter

160.9

160,6

168,8

179,9

Generella statsbidrag

4,1

35.9

31.3

31,3

Finansnetto

-5,1

-3.4

-1.8

-1.0

Resultat efter skattein-
täkter och finansnetto

20,5

10,9

10,5

14,7

Avskrivningar

-8.6

-8.8

-9.3

-10,0

Förändringar av pen-
sionsskuld'

■8.6

-6,7

-4,5

-5.3

Extraordinära poster

0.1

-0.9

4,4

3,5

Årets resultat (förändr.
av eget kapital)

3,4

-5,5

1,1

2,9

-exkl. pensionsskuldsför-
ändring

11.9

1.2

5.6

8.2

' För år 1992 ingår även pensionsskuldens förändring avseende lärare
m.fl.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Enligt en prognos för år 19962, kommer kommuner-
nas sammanlagda resultat efter skatteintäkter och
finansnetto att försämras med knappt 8 miljarder
kronor till ca 7 miljarder kronor. Årets resultat be-
räknas försämras med 4 miljarder kronor till ca -1
miljard kronor. Stora extraordinära intäkter gör att
minskningen av det egna kapitalet inte blir ännu
större. Det försämrade resultatet efter skatteintäkter
och finansnetto beror bl.a. på att slutavräkningen på
1995 års skatteinkomster, som redovisas år 1996,
var negativ med ca 1 miljard kronor, vilket skall
jämföras med föregående års positiva avräkningar
om totalt 5 miljarder kronor.

För de enskilda kommunerna varierade det eko-
nomiska resultatet kraftigt år 1995. Tretton av lan-
dets 288 kommuner redovisade ett negativt resultat
efter skatteintäkter och finansnetto, vilket innebär att
löpande intäkter inte täcker löpande kostnader
(exklusive avskrivningar). Samtidigt hade ett sextio-
tal kommuner ett positivt resultat efter skatteintäkter
och finansnetto som motsvarade tio procent eller
mer av avgifter, skatteintäkter och generella statsbi-
drag. Totalt hade 157 av 288 kommuner ett positivt
årets resultat år 1995’. Enligt prognosen för år 1996
beräknas färre kommuner än år 1995, ca 70 st,
komma att redovisa ett årets resultat som överstiger
noll.

Ett mått på kommunernas ekonomiska ställning
är soliditeten, dvs. hur stor del av kommunernas till-
gångar som finansierats med egna medel. År 1995
var soliditeten exklusive pensionsskuld 59 %, vilket
är densamma som år 1994. Om pensionsskulden in-
kluderas enligt gällande kommunal redovis-
ningspraxis, uppgår den redovisade soliditeten till
35 % år 1995, vilket är en minskning med två pro-
centenheter sedan år 1994.

Resultatet för landstingen förbättrades mellan
åren 1994 och 1995, från ett negativt resultat på 5,3
miljarder kronor till ett negativt resultat på 2,7 mil-
jarder kronor. Detta beror på att verksamhetens net-
tokostnader minskade mer (-2 %) än skatteintäkter
och generella statsbidrag (-1 %) samt att förändring-
en av pensionsskulden var betydligt mindre år 1995
jämfört med år 1994. Minskningen av skatteintäk-
terna, som bl.a. följer av skatteväxling med kommu-
nerna, begränsades av den slutavräkning på 1994 års
skatteinkomster (ca 1,5 miljarder kronor) och delav-
räkning på 1995 års skatteinkomster (ca 1 miljard
kronor) som de flesta landsting redovisar år 1995.
Även för landstingen höjdes den genomsnittliga skat-
tesatsen vilket ökade skatteinkomsterna för år 1995.

2 Källa: Inrikesdepartementet.

3 Källa: ”Vad kostar verksamheten i din kommun. Bokslut 1995”,
Svenska Kommunförbundet och Statistiska centralbyrån.

205

Prop. 1996/97:15 0

TABELL 8.3 LANDSTINGENS RESULTATRÄKNING

ÄREN 1992-1995

Miljarder kronor, löpande priser

ÅR

1992

1993

1994

1995

Verksamhetens intäkter

24,4

23,6

23,3

24,0

Verksamhetens kostnader

-112,8

-111,8

-117,2

-115,8

Verksamhetens netto-
kostnader

-88,3

-88,3

-93,9

-91,8

Skatteintäkter

91.3

90,1

87,5

87,2

Generella statsbidrag

7,2

9.3

9.0

8,5

Finansnetto

-0,2

0,1

0,8

1.1

Resultat efter skat-
teintäkter och finans-
netto

10,0

11,2

3,4

4,9

Avskrivningar

■4.5

■4.6

-4.3

-4,4

Förändring av pen-
sionsskuld

-4.0

-4.6

-4.8

-3.2

Extraordinära poster

-0,3

-0.5

0.3

0.0

Årets reslutat (förändr.
av eget kapital)

1,2

1,5

-5,3

-2,7

- exkl. pensionsskuldsför-
ändring

5.2

6.1

-0.5

0.5

Källa: Statistiska centralbyrån

Till kommunsektorn hör också kyrkokommuner
och kommunalförbund. Deras ekonomiska omfatt-
ning är dock marginell (ca 3 % av sektorn) i jämfö-
relse med kommuner och landsting. Kyrkokommu-
nerna och kommunalförbunden uppvisade ett
överskott i den löpande verksamheten (exklusive av-
skrivningar) år 1995 motsvarande 0,3 miljarder kro-
nor. Överskottet uppgick år 1994 till 1,5 miljarder
kronor. Soliditeten, exklusive pensionsskuld, uppgick
år 1995 till 85 %, vilket är en minskning med tre
procentenheter sedan år 1994.

Enligt en prognos för år 1996', kommer landstingens
sammanlagda resultat efter skatteintäkter och fi-
nansnetto att försämras till 3,9 miljarder kronor och
årets resultat beräknas till -3,6 miljarder kronor. Det-
ta beror bl.a. på att slutavräkningen på 1995 års
skatteinkomster, som i de flesta landsting redovisas
år 1996, uppgick till ca -0,5 miljarder kronor. Detta
skall jämföras med föregående års positiva avräk-
ningar om totalt 2,5 miljarder kronor.

Även för de enskilda landstingen varierade det
ekonomiska resultatet för år 1995, dock inte lika
mycket som för kommunerna. Av 23 landsting hade
fem ett positivt årets resultat år 1995. Samtliga
landsting utom ett hade positivt resultat efter skat-
teintäkter och finansnetto. Enligt prognosen för år
1996 kommer endast tre landsting att redovisa ett
årets resultat som överstiger noll.

Landstingens soliditet uppgick år 1995 till 73 %
exklusive pensionsskuld. Detta är en ökning med två
procentenheter sedan år 1994. Om pensionsskulden
inkluderas enligt gällande kommunal redovis-
ningspraxis, uppgår den redovisade soliditeten till
minus två procent år 1995, vilket är en minskning
med tre procentenheter sedan år 1994. Pensionsskul-
dens betydelse för soliditeten är större för landsting-
en än för kommunerna, vilket beror på att landsting-
en relativt sett har en mindre omslutning i
balansräkningen (undantaget pensionsskulden).
Dessutom är andelen lånefinansierade anläggnings-
tillgångar i landstingen liten.

4 Källa: Landstingsförbundet.

8.2.3 Förutsättningar för de närmaste åren

Regeringen har vid upprepade tillfällen de senaste
åren uttalat att det är nödvändigt att uppnå balans i
den kommunala ekonomin som ett led i arbetet med
att förbättra de offentliga finanserna. Redan av de
finansiella beräkningar som redovisades i föregående
års vårproposition (1995/96:150, bet.
1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) framgick att
kommuner och landsting står inför ytterligare stora
anpassningsåtgärder de närmaste åren.

Regeringen uttalade också i förra årets vårpropo-
sition att utrymmet för generella skattehöjningar var
starkt begränsat. Kommunalskatten uppgår år 1997
till 31,66 procent och utgör därmed ca 17 procen-
tenheter av den totala skattekvoten på 54 procent.
Spännvidden, dvs. skillnaden mellan högsta och lägs-
ta kommunala skattesats, uppgår år 1997 till 8 kro-
nor.

Riksdagen har i syfte att motverka fortsatta
kommunala skattehöjningar och att förbättra kon-
trollen över de offentliga utgifterna beslutat (prop.
1995/96:213, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:16)
att om en kommun eller landsting höjer skatten un-
der åren 1997 och 1998 så sänks det generella stats-
bidraget till kommunen eller landstinget med hälften
av den inkomstökning som följer av höjningen av
den kommunala skattesatsen.

Bl.a. med anledning av taket för de offentliga ut-
gifterna har regeringen föreslagit riksdagen att ett
lagstadgat balanskrav skall införas fr.o.m. år 1999
för kommunerna och år 2000 för landstingen (prop.
1996/97:52). Förslaget innebär att kommuner, lands-
ting och kommunalförbund varje år skall upprätta
budgeten så att intäkterna överstiger kostnaderna,
dvs. att resultatet är positivt. Om ett negativt resultat
uppstår skall detta regleras i budgeten senast två år
efter det år det negativa resultatet uppkom. Kom-
munsektorn som helhet kan under vissa förutsätt-
ningar, bl.a. med nuvarande investeringsnivå, klara
balanskravet med ett negativt finansiellt sparande.

Utan den höjning av statsbidraget som regeringen
aviserar i avsnitt 8.4 skulle den kommunala konsum-
tionen realt behöva minska med drygt 3 procent un-
der åren 1997 till och med 2000. Detta skall ses mot

206

Prop.1996/97:150

bakgrund av att hittillsvarande konsumtionsminsk-
ning under åren 1992 t.o.m. 1996 uppgått till sam-
manlagt drygt 4 procent.

8.2.4 Sammanfattande bedömning

Kommunsektorn skulle med befintliga resurser stå
inför ytterligare stora anpassningsåtgärder de när-
maste åren. Regeringen gör även fortsättningsvis den
bedömningen att utrymmet för skattehöjningar är
ytterligt begränsat. Även om skatteinkomsterna till
följd av skatteunderlagets utveckling bedöms öka
mer än utgifterna fram till sekelskiftet är inte detta
tillräckligt för att förhindra en minskning av verk-
samheten. En förbättring av kommuners och lands-
tings ekonomiska förutsättningar i syfte att undvika
framtida sysselsättningsminskningar kan i stort bara
ske genom ökade statsbidrag.

8.3 Den kommunala verksamheten

8.3.1 Sysselsättningen

Den kommunala sektorn sysselsätter ungefär en fjär-
dedel av det totala antalet sysselsatta. Av de anställ-
da utgör kvinnor ca 80 procent.

Antalet anställda i kommuner och landsting upp-
gick år 1996 till 1 006 000 personer. Detta är en
minskning med knappt två procent sedan året innan
och med knappt åtta procent sedan år 1992. Den
årliga personalomsättningen i kommuner och lands-
ting har hittills under 1990-talet uppgått till ca tio
procent, vilket innebär att personalminskningarna till
den absolut övervägande delen har kunnat genomfö-
ras genom naturlig avgång.

TABELL 8.4 ANTAL ANSTÄLLDA I KOMMUNER
OCH LANDSTING ÅREN 1992-1996

Tusental, inklusive verksamhetsöverföringar

nala bolag och till privata bolag genom entreprena-
der. Minskningen av antalet anställda är större än
minskningen av konsumtionsvolymen, vilket bl.a.
förklaras av att den genomsnittliga medelarbetstiden
per anställd har ökat. Den ökade medelarbetstiden
beror främst på en minskad sjukfrånvaro som i sin
tur minskat behovet av vikarier.

Den kommunala sektorns betydelse för sysselsätt-
ningen varierar över landet. Sektorn har inte bara
haft betydelse för välfärden i landet utan har också
spelat en viktig sysselsättningspolitisk roll i de delar
av Sverige som har ett svagt utvecklat näringsliv.
Vissa delar av landet har således i dag en högre andel
sysselsatta i kommuner och landsting i förhållande
till det totala antalet sysselsatta än andra. Detta har
varit möjligt bl.a. på grund av det tidigare skatteut-
jämningssystemet för kommuner och landsting. Det
nya statsbidrags- och utjämningssystemet för kom-
muner och landsting som infördes år 1996 innebär
för vissa kommuner och landsting stora förändringar
i ekonomiska förutsättningar. På sikt kommer därför
vissa kommuner och landsting att ha större krav på
ekonomisk anpassning och därmed förändringar av
sysselsättningen än andra.

1992

1993

1994

1995

1996

Kommuner

749

726

726

750

759

Landsting

340

319

305

273

247

Totalt

1 088

1 045

1 039

1023

1 006

Källa: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet

Det totala antalet anställda i kommuner och lands-
ting har minskat kontinuerligt sedan år 1990. Om
effekten av verksamhetsöverföringar mellan kom-
muner och landsting exkluderas har landstingen
minskat sina anställda med knappt 3 procent årligen
de senaste fem åren. Detta kan jämföras med kom-
munerna som har minskat antalet anställda med un-
gefär en halv procent årligen sedan år 1992. En liten
del av de anställda har också överförts till kommu-

8.3.2 Vård, omsorg och skola

Som beskrivits i avsnittet 8.2.2 har såväl kommuner
som landsting under 1990-talet minskat sin konsum-
tionsvolym och därmed omfattningen av den kom-
munala verksamheten. Till följd av den allmänna
ekonomiska situationen har dessa neddragningar va-
rit nödvändiga för att nå balans mellan intäkter och
kostnader. Neddragningarna har delvis kunnat
kompenseras genom en ökad produktivitet. Hur det-
ta har påverkat kvalitet och måluppfyllelse i verk-
samheterna är dock svårare att beskriva.

Regeringen överlämnar samtidigt med denna pro-
position en skrivelse till riksdagen om utvecklingen
inom den kommunala sektorn (skr. 1996/97:118).
Skrivelsen syftar bl.a. till att utgöra ett underlag för
att bedöma måluppfyllelsen i de verksamheter där
staten har ett helt eller delat finansieringsansvar och
där kommuner och landsting ansvarar för genomfö-
randet. Sammantaget kan sägas att förutsättningarna
för att följa upp målen skiftar mellan olika verksam-
heter. I de verksamheter där måluppfyllelsen är mät-
bar varierar den dock kraftigt och det finns också
skillnader mellan enskilda kommuner och landsting.

I december 1996 avlämnades betänkandet Statens
uppgiftsinsamling från kommuner och landsting
(SOU 1996:179). I betänkandet läggs ett antal för-
slag som syftar till att förbättra underlaget för den
nationella uppföljningen av verksamhet och ekonomi
i kommuner och landsting.

Regeringen har i den till riksdagen nyligen över-
lämnade skrivelsen Utvecklingsplan för förskola,

207

Prop.1996/97:150

skola och vuxenutbildning - kvalitet och likvärdighet
(skr. 1996/97:112) behandlat frågan om kvalitet och
måluppfyllelse i skolan samt aviserat en ökad upp-
märksamhet kring kvalitetssäkring i kommunerna
samt på central nivå.

Hur den kommunala verksamheten kommer att
utvecklas framöver påverkas bl.a. av behovet av
kommunal service. En kombination av att verksam-
heten minskar i omfattning samtidigt som behovet
av kommunal service ökar kan leda till att kvaliteten
och tillgängligheten i verksamheten minskar. Hur
behovet i sin tur kommer att utvecklas framöver
kommer till stor del att bero på utvecklingen av be-
folkningens ålderssammansättning. De kommunala
verksamheter som påverkas mest av antalet personer
i berörda åldersgrupper är barnomsorg, skola och
äldreomsorg.

Den prognostiserade utvecklingen av antalet barn
och ungdomar fram till år 2000 innebär att behovet
av barnomsorg beräknas minska medan behovet av
grundskoleutbildning beräknas öka. Behovet av
gymnasieutbildning beräknas under samma period
vara oförändrat. En ökad andel äldre innebär att be-
hovet av äldreomsorg kommer att öka, men ökning-
ens storlek beror på vilka grupper av äldre som ökar.
När det gäller hälso- och sjukvård är det svårare att
bedöma behovet utifrån demografiska faktorer efter-
som behovet av hälso- och sjukvård, i större ut-
sträckning än äldreomsorg, är beroende av t.ex. för-
ändringar i sjukdomspanorama, sjukdomsfrekvens
och medicinteknisk utveckling.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansie-
ring och organisation (HSU 2000) har analyserat och
bedömt det framtida behovet av resurser inom äld-
reomsorg och hälso- och sjukvård i delbetänkandet
Behov och resurser i vården - en analys (SOU
1996:163). HSU 2000 har gjort bedömningen att det
är svårt att åstadkomma kostnadsminskningar i den
takt som många landsting och kommuner är i färd
med att genomföra, utan att det leder till att de na-
tionella målen för hälso- och sjukvården och äldre-
omsorgen äventyras. Det finns enligt kommittén re-
dan i dag brister i vården framför allt av äldre och
långvarigt sjuka.

Inom äldreomsorgen är idag en ökande andel av
vård- och omsorgsbehoven beroende av anhörigas
insatser. Många psykiskt störda saknar ett anpassat
boende och en daglig sysselsättning. Vidare ökar
väntetiderna till vissa behandlingar.

En grundförutsättning för att kunna erbjuda en
god vård och omsorg på lika villkor för hela befolk-
ningen är att vården finansieras solidariskt och att
tillgängliga resurser fördelas rättvist efter behov. Mot
denna bakgrund är det utomordentligt viktigt att
hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens kvalitet
och tillgänglighet utvecklas på ett sådant sätt att all-
mänhetens förtroende för verksamheten bibehålls.

Flera utvärderingar visar att resultaten och stan-
darden i den svenska skolan är god. Det finns dock

nya, oroande signaler om att elever med behov av
särskilt stöd inte får den utbildning som de har rätt
till. Det är ”gråzonsbarnen” med dolda handikapp
som nu kommer i kläm. Exempelvis drabbas barn
med läs- och skrivsvårigheter och neuropsykiatriska
problem som exempelvis MBD/DAMP i högre grad
än andra när personaltätheten går ner. Dessa var-
ningssignaler måste nu tas på allvar.

De allvarliga effekterna av att vissa ungdomar
lämnar skolan med otillräckliga kunskaper visar sig
först efter flera år. För att kompensera misslyckan-
den i tidigare skolsystem krävs då oftast betydligt
mer omfattande insatser samtidigt som elevens själv-
förtroende kan behöva byggas upp. En likvärdig
skola av hög kvalitet förutsätter att alla elever får
den hjälp de behöver och att stödet sätts in så tidigt
som möjligt.

Utjämningssystemet för kommuner och landsting
syftar bl.a. till att utjämna strukturella kostnads-
skillnader som beror på invånarnas ålderssamman-
sättning så att alla kommuner och landsting skall få
likvärdiga förutsättningar att bedriva sin verksam-
het. Om behoven ökar till följd av en förändring i
ålderssammansättningen i en enskild kommun i för-
hållande till det genomsnittliga behovet i landet,
kompenseras denna kommun genom ett ökat utjäm-
ningsbidrag eller en minskad utjämningsavgift. På
motsvarande sätt erhåller den kommun som relativt
sett får minskade behov ett minskat utjämningsbi-
drag eller en ökad utjämningsavgift. Om kommu-
nens ålderssammansättning däremot förändras på
samma sätt som för hela landet sker i stort sett ingen
kompensation i utjämningssystemet. Det ekonomis-
ka utrymmet kan därigenom sägas minska för alla
kommuner och landsting om det totala behovet av
kommunal service ökar till följd av ändrad ålders-
sammansättning i landet.

8.3.3 Sammanfattande bedömning

De sysselsättningsminskningar som har genomförts i
kommuner och landsting har påverkat omfattningen
av den kommunala verksamheten. Det finns enligt
regeringens bedömning inte något belägg för att på-
stå att kvaliteten i verksamheten generellt sett har
försämrats men det finns oroande tecken på bristan-
de kvalitet inom vissa områden. Det finns också ex-
empel på att kraven har höjts för att få ta del av den
kommunala servicen och att kvaliteten i vissa delar
har påverkats negativt.

Behovet av kommunal verksamhet de närmaste
åren kommer starkt att påverkas av hur befolkning-
en och dess sammansättning förändras. Förutsätt-
ningarna för den kommunala verksamheten påver-
kas också av möjligheterna till produktivitets-
förbättringar, andra förändringar i behovsbilden än
de som orsakas av demografiska förändringar etc.

208

Prop.1996/97:150

Regeringens bedömning är att det, med nuvarande
ekonomiska förutsättningar i kombination med de
ökade behoven av kommunal service, finns en stor
risk för att rationaliseringskraven leder till att verk-
samheten och dess kvalitet påverkas på ett sätt som
inte är önskvärt ur ett välfärdsperspektiv.

Denna nivå är en avvägning mellan det som rege-
ringen anser vara möjligt inom den samhällsekono-
miska ramen och behovet att värna de kommunala
kärnverksamheterna utifrån de rationaliseringskrav
som sektorn står inför.

Regeringen föreslår att resurstillskottet fördelas
enligt tabell 8.5.

TABELL 8.5 HÖJDA STATSBIDRAG TILL
KOMMUNER OCH LANDSTING ÅREN 1997-2000
Miljoner kronor, löpande priser

8.4 Ökade satsningar på
kommuner och landsting

8.4.1 Höjda statsbidrag

Regeringens bedömning:

I syfte att främja sysselsättningen och kvaliteten i
vården, omsorgen och skolan höjs statsbidragen till
kommunsektorn med 4 000 miljoner kronor år 1997
och med sammanlagt 8 000 miljoner kronor fr.o.m.
år 1998. Av resurstillskottet avsätts ytterligare 200
miljoner kronor år 1997, 400 miljoner kronor år
1998 och 200 miljoner kronor år 1999 för särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting. Återstående
belopp tillförs det generella statsbidraget.

För att styra det förhöjda bidraget mot skolan och
omsorgen kommer regeringen att, inom ramen för
det generella bidraget, fördela en del av bidraget vik-
tat efter olika åldersgrupper.

1997

1998

1999

2000

Generellt bidrag

-kommuner (invånarrel.)

1 330

2 725

2 800

2 870

-kommuner (åldersrel.)

1 330

2 725

2 800

2 870

-landsting (invånarrel.)

1 140

2 150

2 200

2 260

Särskilda insatser

200

400

200

0

Summa

4 000

8 000

8 000

8 000

Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens
bedömning skulle fortsatta neddragningar av verk-
samheten i kommuner och landsting att bli nödvän-
diga för att med nuvarande resurser åstadkomma
balans i den kommunala sektorns ekonomi fram till
år 2000. Samtidigt bedöms behoven inom hälso- och
sjukvård, äldreomsorg och skola öka till följd av
bl.a. ändrad befolkningsstruktur.

Det är regeringens bedömning att en rejäl ökning
av statsbidraget till kommuner och landsting redan
år 1997 kan ge en omedelbar effekt på sysselsätt-
ningen och på kvaliteten i verksamheten.

Regeringen har noga övervägt i vilken form re-
surstillskottet bör ges för att det ska komma de prio-
riterade områdena tillgodo. Regeringens bedömning
är att det bästa sättet att snabbt nå avsedd effekt är
att höja det generella statsbidraget. Det är ytterst an-
geläget att kommuner och landsting, inom ramen för
den frihet som det generella statsbidraget ger, gör
prioriteringar som främjar sysselsättningen och kvali-
teten i de kommunala kärnverksamheterna.

Regeringen föreslår därför i tilläggsbudgeten för
år 1997 en ökning av statsbidragen redan fr.o.m.
andra halvåret 1997 med 4 000 miljoner kronor.

Från och med år 1998 har regeringen avsatt ytter-
ligare 4 000 miljoner kronor, vilket betyder sam-
manlagt 8 000 miljoner kronor i ökade årliga bidrag.

I kommunerna kommer främst skolan och äldreom-
sorgen att få vidkännas ett ökat tryck de närmaste
åren till följd av att berörda åldersgrupper ökar. Re-
geringen gör bedömningen att det behövs en för-
stärkning riktad mot just dessa verksamheter dels
därför att de p.g.a. sin omfattning har fått genomgå
stora besparingar de senaste åren, dels p.g.a. de öka-
de krav som övergångsvis kan komma att ställas till
följd av de demografiskt betingade behovsökningar-
na de närmaste åren. Ett åldersbaserat bidrag inne-
bär ett visst avsteg från de principer som ligger till
grund för det år 1996 införda statsbidrags- och ut-
jämningssystemet. Ett sådant bidrag kan emellertid
förbättra förutsättningarna för kommuner med
många ungdomar och äldre att bättre uppfylla målen
för de aktuella verksamheterna. Mot denna bak-
grund gör regeringen bedömningen att av de ökade
statsbidragen till kommunerna bör hälften fördelas i
form av ett åldersrelaterat bidrag med inriktning mot
verksamheterna grundskola, gymnasieskola och äld-
reomsorg. Utifrån respektive verksamhets relativa
vikt, mätt som andel av nettokostnaderna, bör bi-
draget fördelas efter antalet invånare i åldersgrup-
perna 7-15 år, 16-18 år, 65-74 år, 75-84 år samt 85
år och äldre i respektive kommun. Det åldersbasera-
de bidraget prövas under åren 1998-2000.

Satsningen på kommuner och landsting ligger
därmed väl i linje med regeringens uttalade ambition
att den offentliga sektorns verksamheter inom vård,
omsorg och skola skall prioriteras. Genom tillskottet
stimuleras också sysselsättningen, inte minst för
kvinnor och ungdomar.

209

Prop.1996/97:150

8.4.2 Allmänna förutsättningar för de höjda
statsbidragen

Vården, omsorgen och skolan är mycket personalin-
tensiva. Ett samband finns således mellan mängden
personal, personalens kompetens och hur väl verk-
samheten kan bedrivas.

Regeringens mycket klart uttalade mål är att de
ökade statsbidragen till kommuner och landsting
skall användas för att anställa mer personal eller att
undvika att dra ner personalstyrkan så som annars
hade varit nödvändigt. Tillskottet av resurser kan på
så sätt både skapa positiva effekter för sysselsätt-
ningen och samtidigt bidra till en ökad kvalitet i
vård, omsorg och skola.

Sysselsättningen bör öka

En schablonmässig beräkning visar att ökade bidrag
i den storlek som har angivits bedöms kunna skapa
utrymme för att sysselsätta ca 25 000 fler personer
än vad som annars hade varit möjligt.

Regeringen har tidigare i olika sammanhang
framhållit att skillnaderna i ekonomisk situation är
mycket stora mellan enskilda kommuner respektive
landsting. Det innebär att förutsättningarna för en-
skilda kommuner och landsting att klara balanskra-
vet också varierar starkt. Vissa har fortfarande bety-
dande besparingsbeting framför sig. Andra har redan
i nuläget en betydligt bättre situation, med balans
mellan intäkter och kostnader, och dessa torde t.o.m.
ha utrymme för en viss standardhöjning i verksam-
heten. Sammantaget gör dessa skillnader att den to-
tala sysselsättningseffekten av tillskottet är svårbe-
dömd, men att den i huvudsak ligger i den
storleksordning som angivits ovan.

Regeringen ser det som ytterst angeläget att de
ökade statsbidragen används för att åstadkomma en
positiv sysselsättningseffekt i förhållande till vad som
annars hade varit möjligt. Det innebär att en kom-
mun med goda ekonomiska förutsättningar bör
kunna öka antalet sysselsatta, medan en kommun
med en sämre ekonomi och stora kvarvarande an-
passningskrav bör kunna få en lägre neddragning av
personal jämfört med vad som annars skulle ha blivit
fallet. I båda fallen uppstår en positiv sysselsättnings-
effekt.

Högre kvalitet i vården, omsorgen och skolan
Regeringen förväntar sig att resurstillskottet leder till
att antalet sysselsatta inom den kommunala sektorn
ökar och att resurstillskottet tillförs vården, omsor-
gen och skolan. Inriktningen bör vara att resurstill-
skottet leder till att kommuner och landsting vidtar
åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir kortare,
kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de psykiskt
störda ges en bättre vård och omsorg och att vården
i livets slutskede förbättras.

Inriktningen bör vidare vara att det ökade bidra-
get leder till att förstärkta resurser ges elever med be-

hov av särskilt stöd och att särskild satsning görs på
miljö, natur och teknik i skolan. Avsikten med resur-
stillskottet är att värna sysselsättningen och verk-
samheten. Det innebär att resurstillskottet inte bör
användas för att finansiera skattesänkningar.

Till följd av den demografiska utvecklingen be-
döms behoven av kommunal verksamhet fortsätta
att öka även efter sekelskiftet. Det är således nöd-
vändigt att även i fortsättningen utnyttja befintliga
resurser bättre. Regeringen vill därför framhålla att
arbetet med omstrukturering och effektivisering av
den kommunala verksamheten måste fortsätta även
om statsbidragen nu ökar. Tillskottet samt det upp-
skjutna balanskravet skapar utrymme i tiden för ett
mer långsiktigt omstruktureringsarbete.

8.4.3 Redovisning och uppföljning

Regeringen avser att följa upp effekterna av denna
satsning mycket noggrant vad gäller sysselsättningen
och kvaliteten i verksamheten. Effekterna kommer
att följas upp både för riket totalt och för varje en-
skild kommun respektive landsting.

Regeringen kommer att inför budgetpropositio-
nen begära en redovisning från varje kommun och
landsting av vilka åtgärder de avser att vidta med
anledning av tillskottet. Dessa redovisningar kommer
att utgöra underlag för regeringens bedömning av
om åtgärderna ligger i linje med regeringens mål och
riktlinjer.

Effekterna av tillskottet kommer därefter att följas
upp dels genom särskilda enkäter, dels inom ramen
för befintlig sektorsuppföljning.

Det är angeläget att kommuner och landsting del-
tar i det arbete som staten inlett för att få en allmänt
förbättrad uppföljning av kommunal verksamhet
och ekonomi. En utvecklad uppföljning är en förut-
sättning för generella statsbidrag. Denna fråga be-
reds för närvarande i Regeringskansliet.

Även sysselsättningsutvecklingen bör på ett mer
systematiskt sätt än nu följas upp löpande under
året. Regeringen kommer, i samarbete med de båda
kommunförbunden, att arbeta för en förbättring av
denna uppföljning.

8.4.4 Särskilda insatser för vissa kommuner
och landsting

Regeringen angav i 1995 års kompletteringsproposi-
tion (prop. 1994/95:150, bil. 7, s. 64) att vissa kom-
muner och landsting som har en särskilt svår eko-
nomisk situation kunde få problem vid införandet av
det nya utjämningssystemet. För att skapa möjlighe-
ter att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå sådana
kommuner och landsting ställdes medel till regering-

210

Prop.1996/97:150

ens förfogande för år 1996. Riksdagen beslutade att
ställa 400 miljoner kronor till regeringens förfogande
för särskilda insatser även för år 1997.

Av de totalt 800 miljoner kronor som regeringen
disponerar för åren 1996 och 1997 har 400 miljoner
kronor fördelats till kommuner med en särskilt stor
andel flyktingar, i enlighet med en skrivelse till riks-
dagen (skr. 1996/97:51) den 24 oktober 1996.

Ytterligare 200 miljoner kronor har enligt riksda-
gens beslut i juli månad 1996 (rskr. 1995/96:307)
avsatts för omstruktureringsprojekt i kommuner och
landsting. Sammanlagt 198,5 miljoner kronor har
fördelats till 66 omstruktureringsprojekt i syfte att
säkra kvaliteten i den kommunala verksamheten på
lång sikt samtidigt som det ger positiva sysselsätt-
ningseffekter.

Regeringen har under år 1996 och hittills under år
1997 avslagit 14 ansökningar om bidrag. Beslut om
bidrag har fattats i två fall, dels till Stenungsunds
kommun, dels till Karlsborgs kommun. Beslutet in-
nebär att dessa kommuner under en fyraårsperiod
skall erhålla 40 respektive 16 miljoner kronor.

Av de anvisade medlen kvarstår 144 miljoner
kronor som regeringen förfogar över innevarande
budgetår. Medel som inte behöver användas under
detta år bör kvarstå till regeringens förfogande
kommande budgetår.

Regeringen gör bedömningen att det fortfarande
finns kommuner och landsting som på grund av spe-
ciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår
ekonomisk situation. Regeringen har i tilläggsbudget
föreslagit en ökning av detta anslag med 200 miljo-
ner kronor för år 1997. För åren 1998 och 1999 bör
800 miljoner kronor respektive 600 miljoner kronor
avsättas för särskilda insatser, vilket innebär en höj-
ning med 400 miljoner kronor respektive 200 miljo-
ner kronor.

8.4.5 Andra insatser för kommuner och
landsting

Även inom andra områden görs insatser som riktas
till kommuner och landsting. De större satsningarna
sammanfattas nedan.

Kommunernas roll i arbetsmarknadspoliken stärks
ytterligare

Med den s.k. Kalmarmodellen som förebild införs en
ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, resursarbete, på
försök i hela landet åren 1997-1998. Modellen inne-
bär att offentliga arbetsgivare får ta emot en lång-
tidsarbetslös som utför kvalitetshöjande arbete och
erhåller a-kassa under en tidsbegränsad period.

För att bl.a. öka det lokala inflytandet i arbets-
marknadspolitiken föreslås regeringen få ett bemyn-
digande att under åren 1997 och 1998 använda me-
del för arbetslöshetersättning på ett mer aktivt sätt.

Regeringen skall få föreskriva att arbetslöshetsersätt-
ning får lämnas i andra situationer än vid ersätt-
ningsberättigad arbetslöshet, t.ex. för deltagande i
praktik som inte ryms inom de vanliga praktiksys-
temen och för utbildning. Försöksverksamheten om-
fattar en total volym på högst 500 miljoner kronor
år 1997 och högst 1 000 miljoner kronor år 1998.

Regeringen föreslår vidare vissa regelförändringar
bl.a. i syfte att möjliggöra en bättre lokal anpassning
av arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen avser att senast i budgetpropsitionen
föreslå att ett s.k. generationskontrakt skall införas.
Vidare kommer regeringen i budgetpropositionen att
föreslå att ungdomsåtgärder införs och då särskilt
överväga det system för arbetslösa ungdomar som
finns i Danmark samt att åtgärden utbildning i före-
tag bibehålls även under år 1998.

Ökad satsning på utbildning

En ny modem gymnasial lärlingsutbildning införs.
Vidare ökar antalet platser i den kommunala vux-
enutbildningen successivt med 40 000 platser fram
till år 2000.

Insatser för invandrare

Ytterligare 300 miljoner kronor avsätts sammanlagt
under åren 1998 och 1999 för särskilda insatser i in-
vandrartäta områden. Insatser skall göras i förorts-
områden och andra områden i speciellt segregerade
kommuner där arbetslösheten är hög, den kommer-
siella och offentliga servicen är bristande och skolan
har särskilda problem.

Hållbar utveckling

Sammanlagt 5,4 miljarder kronor har avsatts under
tre år för ett lokalt investeringsprogram. Alla kom-
muner ges möjlighet att i samverkan med olika lo-
kala investerare utforma och föreslå program för in-
satser som ökar den ekologiska hållbarheten.
Programmet kommer att bedömas och ett antal
kommuner eller områden kommer att väljas ut. Må-
let är att hela Sverige skall delta i omställningsarbe-
tet. De kommuner eller grupper av kommuner som
utses inledningsvis har en viktig roll som föregångare
i arbetet.

8.5 Beräkning av ramen för
utgiftsområdet 25 Allmänna
bidrag till kommuner år 1998

För år 1997 omfattar utgiftsområdet sammanlagt
83 612 miljoner kronor, varav 62 227 miljoner kro-
nor avser generellt statsbidrag till kommuner och
landsting, 400 miljoner kronor avser bidrag för sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting och
20 985 miljoner kronor avser utjämningsbidrag till
kommuner och landsting. Utjämningsbidraget mot-

211

Prop.1996/97:150

svaras av en lika stor avgift på statsbudgetens in-
komstsida.

I tabell 8.6 redovisas en preliminär beräkning av
ramen för åren 1998-2000 med beaktande av de för-
slag som regeringen aviserar i denna proposition.

TABELL 8.6 UTGIFTSOMRÅDE 25 ALLMÄNNA
BIDRAG TILL KOMMUNER ÅREN 1998-2000
Miljoner kronor, löpande priser

1998

1999

Ram enl. bud-
getprop. 1997

83 662

83 762

83 922’

Tillskott

8 000

8 000

8 000

Återbetalnings-
skydd

0

2 300

0

Avgift sjuk-
husvård

- 400

- 400

-400

Kostnader in-
kontinens-
artiklar

1 526!

1 526

1 526

Assistans-
ersättning

800

800

800

Sjömansskatt,
engångsvis

- 333

0

0

Summa

93 255

95 988

93 848

1Ram för år 1999 med tillägg för ytterligare kompensation för lärarpen-
sioner.

2 Avser kalenderår, kan komma att justeras p.g.a. eftersläpningseffek-
ter.

Resurstillskott

Mot bakgrund av vad som sagts tidigare i avsnitt 8
bedömer regeringen att ramen för utgiftsområdet bör
höjas med 8 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
Syftet är att möjliggöra för kommuner och landsting
att behålla och motverka en minskning av sysselsätt-
ningen och därigenom bibehålla en hög kvalitet i den
kommunala verksamheten.

Ett tillskott förbättrar dessutom förutsättningarna
att tillgodose de ökade behov som kan förutses un-
der de närmaste åren inom de kommunala kärnverk-
samheterna vård, omsorg och skola.

I avsnitt 8.4.1. redovisas regeringens förslag till
fördelning av tillskottet.

Återbetalningsskydd

Regeringen uttalade hösten 1996 att den är beredd
att utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp till
2 600 miljoner kronor, med anledning av regeringens
beslut att räkna upp de preliminära skatteinkomster-
na för år 1997. För år 1999 behöver därför enligt
nuvarande bedömning 2 300 miljoner kronor en-
gångsvis tillföras utgiftsområdet för att finansiera
återbetalningsskyddet. Beloppet kommer att revide-
ras i samband med att nya skatteunderlagsprognoser
för inkomståret 1997 presenteras. Först under hösten
1998 finns säkra uppgifter om hur mycket som kan
komma att behöva utbetalas.

En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet
har analyserat nuvarande system för utbetalning av
kommunalskatt (Ds 1997:15). Arbetsgruppen redo-
visar olika alternativ till hur systemet med slutavräk-
ning av kommunalskatten kan förändras i syfte att
ge kommunsektorn bättre planeringsförutsättningar.
Arbetsgruppen redovisar också vissa möjliga föränd-
ringar av mer teknisk karaktär. Arbetsgruppens rap-
port har remissbehandlats. Den klart övervägande
majoriteten av remissinstanserna har ställt sig avvi-
sande till alternativet att avskaffa systemet med
slutavräkning och även till ett system som innebär
att kommunerna frivilligt skall kunna avstå från
denna avräkning. Remissinstanserna anser att nuva-
rande system i huvudsak ger tillräckligt stabila plane-
ringsförutsättningar. Regeringen gör bedömningen
att systemet för utbetalning av kommunalskatt, åt-
minstone i nuläget, inte bör ändras.

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Enligt en överenskommelse som träffats mellan Soci-
aldepartementet och Landstingsförbundet skall en
överföring ske från staten till sjukvårdshuvudmän-
nen år 1998 av administrationen av avgiftsintäkter
för sjukhusvård för de patienter som är pensionärer
och har hel ålders- eller förtidspension. Denna ord-
ning gäller sedan år 1992 för debitering och uppbörd
av avgifter i sjukhusvård för patienter vilka inte upp-
bär hel ålders- eller förtidspension. Överföringen be-
räknas för år 1998 innebära merintäkter (inklusive
effekter av ökade administrationskostnader) om ca
400 miljoner kronor för sjukvårdshuvudmännen. Av
denna anledning bör anslagsposten bidrag till lands-
ting sänkas med 400 miljoner kronor fr.o.m. år
1998.

Den 1 januari 1998 överförs kostnadsansvaret för
förbrukningsartiklar vid inkontinens från staten till
landstingen vad avser brukare med eget boende och
från staten till kommunerna vad avser brukare i sär-
skilt boende. Ett överfört kostnadsansvar bör föran-
leda en nivåhöjning av det generella statsbidraget
med 1 526 miljoner kronor per år, dock kan belop-
pet för år 1998 komma att justeras med hänsyn till
eftersläpningseffekter i systemet. Preliminärt fördelas
hälften av kompensationen till vardera kommuner
och landsting.

Regeringen aviserar ett förslag som innebär att
kommunerna skall bekosta de 20 första assistans-
timmarna per vecka och att staten genom assistan-
sersättningen bekostar de assistanstimmar som över-
stiger denna gräns. Kommunerna bör med anledning
av detta förslag kompenseras med 800 miljoner kro-
nor år 1998 utöver det tillskott om 5 450 miljoner
kronor som kommunerna får genom höjningen av
det generella statsbidraget.

Övriga regleringar

Vid införandet av det nya bidrags- och utjämnings-
systemet år 1996 tillfördes de generella statsbidragen

212

Prop.1996/97:150

till kommuner och landsting sammanlagt 2 035
miljoner kronor. Dessa medel utgjorde huvuddelen
av kommunsektorns kompensation för höjda arbets-
givaravgifter m.m. till följd av EU-medlemskapet.
Fördelningen mellan kommuner och landsting sked-
de med utgångspunkt i kostnaderna för de föreslag-
na införandereglerna samt att kostnadsutjämningen i
det nya systemet innebar en överkompensation till
landstingen i förhållande till deras relativa andel av
kommunsektorn. För år 1998 beräknas kostnaderna
för landstingens införanderegler komma att minska
och kostnaderna för kommunernas införanderegler
att öka. Med anledning av detta kommer regeringen
inför år 1998 att föreslå att ett belopp om 200 mil-
joner kronor förs över från anslagsposten för bidrag
till landsting till anslagsposten för bidrag till kom-
muner.

Vidare bör en justering göras av statsbidragen för
att reglera de under- respektive överskott som upp-
stod i samband med att det nya utjämningssystemet
trädde i kraft år 1996 så att den sammantagna eko-
nomiska ramen för respektive kollektiv är densamma
efter införandet av det nya systemet som före. Kom-
munerna fick år 1996 betala 79 miljoner kronor mer
i utjämningsavgift än vad de fick i utjämningbidrag.
Landstingen å andra sidan fick 79 miljoner kronor
mer i bidrag än vad de betalade i avgift i inkomstut-
jämningen. Anslagsposten bidrag till kommuner bör
således höjas med 79 miljoner kronor och anslags-
posten bidrag till landsting sänkas med 79 miljoner
kronor fr.o.m. år 1998.

Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:227, bet.
1996/97:SkU3, rskr. 1996/97:66) att sjömansskatten
skall avskaffas och att sjömännen fr.o.m. in-
komståret 1998 skall följa samma skatteregler som
övriga skattskyldiga. Förändringen innebär att
kommuner och landsting under år 1998 erhåller
skattemedel för två inkomstår avseende beskattning-
en av sjömän. Anledningen är att kommuner och
landsting detta år erhåller sjömansskatt dels inom
ramen för de preliminära kommunalskattemedlen,
dels som den sjömansskatt som betalas ut ett år i ef-
terskott i det system som gäller t.o.m. år 1997.

Skatteutskottet har vid behandlingen av ovan
nämnda proposition förutsatt att regeringen vid sina
överväganden om hanteringen av denna likviditetsef-
fekt beaktar det inkomstbortfall som omläggningen
innebär för vissa kommuner.

Regeringen anser att det generella statsbidraget till
kommuner och landsting engångsvis för år 1998 bör
minskas med 333 miljoner kronor, vilket beräknas
motsvara sjömansskatten under ett år. Åtgärden är
nödvändig för att omläggningen skall vara statsfi-
nansiellt neutral. Denna minskning innebär i kombi-
nation med att kommunerna och landstingen under
år 1998 erhåller sjömansskatt från två inkomstår att
enskilda kommuner fördelningsmässigt erhåller me-
del som i princip motsvarar sjömansskatten i det
gamla systemet. Kommunerna ges därigenom möj-

lighet att under år 1998 anpassa sig till de nya reg-
lerna. Först år 1999 kommer därigenom omlägg-
ningen av sjömansskatten att påverka fördelningen
av inkomsterna.

Utöver ovan nämnda regleringar tillkommer ett
antal förslag i denna proposition, bl.a. inom arbets-
marknadspolitikens och utbildningspolitikens områ-
den, som var för sig påverkar den kommunala eko-
nomin. Vissa förändringar görs också med inriktning
på beskattningen av små och medelstora företag vil-
ka påverkar det kommunala skatteunderlaget. Sam-
mantaget bedöms effekten av de förslag som presen-
teras i denna proposition och som inte särskilt
redovisats i detta avsnitt vara i princip neutral och
bör därför inte påverka ramen för utgiftsområdet.

Ramen för utgiftsområdet

Ramen för utgiftsområdet uppgår år 1998 enligt re-
geringens beräkning till 93 255 miljoner kronor. Det
generella statsbidraget till kommuner och landsting
uppgår enligt denna beräkning sammantaget till
71 469 miljoner kronor. En preliminär fördelning
innebär att bidraget till kommunerna skall uppgå till
55 469 miljoner kronor, varav 2 725 miljoner kro-
nor föreslås fördelas utifrån en åldersbaserad modell.
Bidraget till landstingen skall uppgå till 16 000 mil-
joner kronor. Bidraget till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting beräknas till 800 miljoner
kronor. Resterande del av utgiftsområdet avser det
statliga utjämningsbidraget och bidraget till den ide-
ella föreningen Rådet för kommunal redovisning (se
avsnitt 8.6.2).

8.6 Övriga frågor

8.6.1 Lagreglerat balanskrav år 2000

Regeringens förslag:

Föreskrifterna i kommunallagen och kommunalför-
bundslagen om balanskrav tillämpas för kommuner,
landsting och kommunalförbund första gången rä-
kenskapsåret 2000.

Bestämmelserna i lagen om kommunal redovis-
ning angående kommunala avtalspensioner enligt en
blandad modell får för kommuner, landsting och
kommunalförbund börja tillämpas senare än den 1
januari 1998, då lagen träder i kraft, dock senast av-
seende räkenskapsåret 2000.

Skälen för regeringens förslag: I propositionen
1996/97:52 Den kommunala redovisningen har re-
geringen föreslagit att ett lagreglerat balanskrav skall
införas för kommuner från år 1999 och för landsting
från år 2000. För kommunalförbund innebär försla-

213

Prop. 1996/97:150

get att balanskravet skall gälla från år 1999 med un-
dantag för kommunalförbund som sköter lands-
tingskommunal verksamhet där kravet i stället skall
gälla från år 2000. Riksdagen har ännu inte be-
handlat regeringens förslag.

Balanskravet innebär att budgeten varje år skall
upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna.
Ett eventuellt negativt resultat skall återställas inom
två år. I propositionen anges vilka förutsättningar i
övrigt som skall gälla för balanskravet.

Utgångspunkten för bedömningen av om en
kommun uppfyllt balanskravet är den ekonomiska
redovisningen. I propositionen föreslås att en lag om
kommunal redovisning införs från räkenskapsåret
1998. Kommunerna skall i redovisningen kostnads-
föra pensionsåtaganden enligt en s.k. blandad mo-
dell. Redovisningen av pensionsåtagandena, som
därmed påverkar balanskravet, får enligt förslaget
börja tillämpas senast avseende räkenskapsåret 1999
för kommunerna och räkenskapsåret 2000 för lands-
tingen.

Bakgrunden till att olika år har föreslagits dels för
införandet av balanskravet, dels för redovisning av
avtalspensionerna var att landstingen bedömdes ha
sämre förutsättningar än kommunerna att klara ba-
lanskravet till år 1999. Enligt senare bedömningar är
dock de ekonomiska förutsättningarna likartade för
kommunerna och landstingen. Ett stort antal kom-
muner väntas redovisa ett negativt resultat år 1996.
Även för år 1997 väntas många kommuner redovisa
ett negativt årsresultat.

Regeringen gör bedömningen att även kommu-
nerna behöver en längre anpassningsperiod för effek-
tiviseringar och besparingar för att kunna uppnå en
ekonomi i balans. Därmed undviks behovet av att ta
till drastiska nedskärningar med negativa sysselsätt-
ningseffekter som följd. Regeringen föreslår därför
att såväl balanskravet som en blandad modell för
redovisning av avtalspensioner skall införas för
landsting, kommuner och kommunalförbund från
och med räkenskapsåret 2000.

De förslag till ändrade tidpunkter som regeringen
nu redovisat bör genomföras genom ändringar i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till de
lagförslag som lagts fram i prop. 1996/97:52.

Arbetsgruppen, med företrädare för respektive
part, överlämnade sitt förslag den 1 april 1997. För-
slaget innebär att den ideella föreningen skall kunna
bildas vid en konstituerande föreningsstämma senast
den 1 juli 1997.

Vidare föreslår arbetsgruppen att den ideella före-
ningen benämns Rådet för kommunal redovisning.
Huvuduppgiften för rådet är att främja och utveckla
god redovisningssed i enlighet med den i proposition
1996/97:52 föreslagna lagen om kommunal redovis-
ning.

Rådet skall ledas av en styrelse och biträdas av en
särskild expertgrupp. Till styrelsens och expertgrup-
pens förfogande skall det finnas ett kansli.

Parterna skall enligt avtal stödja föreningens verk-
samhet ekonomiskt med vardera 700 000 kronor för
år 1998.

Regeringen anser att Rådet för kommunal redo-
visning skall bildas senast den 1 juli 1997. Medel för
statens bidrag ingår fr.o.m. år 1998 i regeringens be-
dömning av ramen för utgiftsområde 25. Finansie-
ringen för år 1997 framgår av tilläggsbudgeten.

8.6.3 Ekonomiska regleringar mellan staten
och de kyrkliga kommunerna år 1998

Regeringens förslag:

De kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid
ingången av år 1998 skall minskas med 1,3 procent
med avseende på statliga regeländringar som påver-
kat kyrkokommunernas ekonomi, främst skatteun-
derlaget. Därutöver skall skattemedelsfordran mins-
kas med 4 procent som ersättning till staten för
administration av församlingsskatten.

8.6.2 Bildande av ett råd för kommunal
redovisning

I propositionen Den kommunala redovisningen
(prop. 1996/97:52) gör regeringen bedömningen att
ett oberoende organ för redovisningsfrågor bör till-
skapas. Inrikesministern tillsatte den 21 januari 1997
en arbetsgrupp med uppgift att lämna förslag till av-
tal och stadgar för bildande av en ideell förening
mellan staten, Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet.

Skälen för regeringens förslag: I den ekonomisk-
politiska propositionen (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145 och 146) uttalade
regeringen att även de kyrkliga kommunerna bör bi-
dra till saneringen av statens finanser. Mot denna
bakgrund beslutade riksdagen att de kyrkliga kom-
munerna fr.o.m. år 1995 skulle ersätta staten för
administrationen av församlingsskatten. Ersättning-
en har för åren 1996 och 1997 fastställts till 4 pro-
cent av de kyrkliga kommunernas skattemedelsford-
ran. Även för år 1998 bör ersättningen uppgå till 4
procent.

För de kyrkliga kommunerna får de ändringar
som exempelvis år 1995 påverkade det kommunala
skatteunderlaget ingen effekt förrän år 1997, men
för detta år och även för år 1998 får ändringarna
dubbel effekt eftersom både förskott och slutavräk-
ning påverkas. De förändringar som redovisas i föl-
jande sammanställning utgör inte några nya regle-
ringar jämfört med år 1997 utan beror endast på att

214

Prop.1996/97:150

tidigare beslutade regleringar ger olika effekt de förs-
ta åren.

TABELL 8.7 SAMMANSTÄLLNING AV
EKONOMISKA REGLERINGAR MELLAN STATEN
OCH DE KYRKLIGA KOMMUNERNA ÅR 1998
Miljoner kronor

Beslutade regleringar år 1997

167

Grundavdrag

-145

Karensdag och sänkta ersättningsnivåer

13

ISURV

-12

Höjt pensionstillskott/särskiIt grundavdrag

84

Tjänsteinkomstbeskattning

-8

Egenavgifter

53

Värdnadsbidrag

-15

Summa

137

TABELL 8.8 KOMMUNSEKTORNS FINANSER

ÅREN 1996-2000

Miljarder kronor, löpande priser'

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

Skatter

293.9

294,4

301.8

314,0

329,8

Statsbidrag2

55,8

58,3

63,5

66,3

64,2

Övrigt

45,9

47,7

49,3

50,9

52,6

Summa

395,6

400,3

414,7

431,2

446,6

Utgifter

Transfereringar

75,1

72.5

76,7

79,2

80,8

Konsumtion

302,1

311,6

319,8

329,9

340,1

Investeringar

23,0

22,8

24.0

25,0

26,0

Summa

400,2

406,9

420,6

434,1

446,9

Konsumtion3, %

-0.9

-0.9

0.0

0.0

0,0

Finansiellt

-4,6

-6,6

-5,9

-2,9

-0,3

De tidigare beslutade regleringarna och de nu före-
slagna förändringarna av dessa regleringar uppgår
till 137 miljoner kronor, vilket beräknas motsvara en
reducering av de kyrkliga kommunernas skatteme-
delsfordran med 1,3 procent vid ingången av år
1998. Till detta kommer den föreslagna skatteadmi-
nistrationsersättningen om 4 procent.

8.7 Bedömning av den kommunala
sektorns ekonomiska
utveckling efter resurstill-
skottet under åren 1997-2000

Bedömningen av den kommunala sektorns utveck-
ling bygger på de förutsättningar som redovisas i bi-
laga 1. Bedömningen utgår från att kommuner och
landsting skall klara att uppfylla det föreslagna ba-
lanskravet med en oförändrad genomsnittlig kom-
munalskattesats. Vidare förutsätts balanskravet trä-
da i kraft år 2000 för såväl kommuner som
landsting. De ökade statsbidrag som regeringen före-
slår, samt de följdjusteringar av utgifterna som för-
anleds av detta, har beaktats. En varaktig nivåhöj-
ning av statsbidragen med 8 miljarder kronor
motsvarar ca 2,5 procent i konsumtionsvolym.

sparande

'Utjämningsbidrag till respektive utjämningsavgift för kommuner och
landsting, om vardera ca 21 miljarder kronor, ingår inte i kalkylen.
'Redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens till-
skott till det kommunala systemet för återbetalning av mervärdsskatt.
3Ärlig förändring, fasta priser.

Utgifterna beräknas öka något snabbare än inkoms-
terna mellan åren 1996 och 1997. Det är främst
kommunsektorns skatteinkomster som utvecklas
svagt. Skatteinkomsterna är i stort sett oförändrade i
löpande priser mellan åren 1996 och 1997, främst på
grund av slutavräkningen i skatteutbetalningssyste-
met. År 1996 betalade staten ut 7,7 miljarder kronor
i skattemedel i efterskott till kommuner och lands-
ting avseende inkomståren 1994 (delavräkning) och
1995 (slutavräkning). Slutavräkningen för år 1995,
som görs år 1997, innebär emellertid att kommuner
och landsting har fått betala tillbaka 1,5 miljarder
kronor. Fr.o.m. inkomståret 1996 görs inte längre
några delavräkningar. Enligt nu gällande regelsys-
tem, som kalkylen bygger på, görs endast en slutav-
räkning två år efter inkomståret.

Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för den
avgift som kommuner och landsting betalar till sys-
temet för återbetalning av mervärdesskatt. Avdraget
uppgår till närmare 23 miljarder kronor år 1997 och
beräknas öka något i löpande priser under de när-
maste åren.

Kommunernas utgifter för socialbidrag ökade
med ca 1 miljard kronor mellan åren 1995 och 1996.
Ökningstakten bromsades upp under andra halvåret
1996. Under år 1997 beräknas en viss minskning av
socialbidragsutgifterna. Därefter beräknas socialbi-
dragsutgiftema ligga kvar på en hög nivå, om än
med en viss real minskning.

Under år 1997 beräknas konsumtionen minska
med 0,9 procent i fasta priser, för att under år 1998
vara realt oförändrad. Sysselsättningen, mätt i antal
arbetade timmar, beräknas utvecklas i ungefär sam-
ma takt som den kommunala konsumtionen. Ut-

215

Prop. 1996/97:150

vecklingen av antalet anställda påverkas också av
förändringar i medelarbetstiden. En viss ökning av
medelarbetstiden antas under år 1997 och antalet
anställda beräknas mellan åren 1996 och 1997
minska med 12 000 i hela kommunsektorn. Under år

1998 beräknas antalet anställda vara oförändrat.

Den kommunala konsumtionen beräknas åren

1999 och 2000 vara realt oförändrad. Avgörande för
hur den kommunala konsumtionen kommer att ut-
vecklas under de närmaste åren är hur dagens ut-
giftsnivå förhåller sig till inkomstutvecklingen under
perioden.

Inkomsterna beräknas öka något snabbare än ut-
gifterna, vilket innebär en fortsatt förbättring av det
finansiella sparandet. De beräknade finansiella spa-
randeunderskotten de närmaste åren innebär en viss
fortsatt försämring av det egna kapitalet för sektom
som helhet, en försämring som beräknas upphöra
vid sekelskiftet.

Eftersom konsumtionsvolymen bedöms bli oför-
ändrad beräknas antalet sysselsatta kunna bibehållas
på ungefär 1998 års nivå. Under åren 1999 och

2000 beräknas sysselsättningen, mätt i antal arbeta-
de timmar, utvecklas i samma takt som den kom-
munala konsumtionen.

Utifrån ovan redovisade kalkyl beräknas den
kommunala konsumtionens andel av BNP år 2000
uppgå till 16,8 % av BNP. Såväl utgifterna som in-
komsterna beräknas motsvara 22,1 % av BNP. De
kommunala skatteinkomsterna beräknas uppgå till

16,3 % av BNP.

216

Europeiska
revisionsrättens
rapporter

Prop. 1996/97:150

9 Europeiska revisionsrättens rapporter för
verksamhetsåret 1995

9.1 Bakgrund

Regeringen aviserade i prop. 1994/95:40 att riksda-
gen kommer att informeras om hur man från svensk
sida agerar med anledning av den europeiska revi-
sionsrättens årsrapporter.

Revisionsrätten, som svarar för den externa revi-
sionen inom EU, avger i november varje år dels en
årsrapport i vilken rätten redovisar sina iakttagelser
från sin granskning av hur EU-budgeten genomförts,
dels en s.k. revisionsförklaring. I den senare lämnas
ett utlåtande över om redovisningen är rättvisande
och om de underliggande transaktionerna är lagliga
och korrekta. Vidare kan rätten närhelst den så öns-
kar avge s.k. särskilda rapporter.

Årsrapporten innehåller iakttagelser rörande fi-
nansiell förvaltning inom de olika sektorer som fi-
nansierar eller finansieras av EU-budgeten. De pre-
senterade iakttagelserna är inte heltäckande för hela
budgeten utan avser resultaten av olika granskningar
som genomförts inom respektive sektor. Gransk-
ningen utförs såväl hos kommissionen eller annan
berörd EU-institution som på plats i medlems-
staterna.

I artikel 206 i Romfördraget anges bl.a. att rådet
och parlamentet, vid sidan av kommissionens upp-
rättade räkenskaper, skall granska revisionsrättens
årliga rapport och relevanta specialrapporter. Parla-
mentet skall på rekommendation av rådet besluta
om ansvarsfrihet för kommissionen beträffande bud-
getens genomförande. Rådet kan även välja att beak-
ta revisionsförklaringen i beredning av rekommenda-
tionen (fördraget är inte tvingande på denna punkt).

Sakberedningen av årsrapporten, revisionsförkla-
ringen m.fl. rapporter avseende beviljande av an-
svarsfrihet sker i rådets budgetkommitté och beslutas
slutligen av Ekonomi- och finansministerrådet
(Ekofin-rådet). För år 1995 behandlades rekommen-
dationen till parlamentet i Ekofin-rådet den 17 mars
1997. Parlamentet beräknas fatta beslut om ansvars-
frihet under april månad.

Regeringen kommer i föreliggande proposition att
för år 1995 redovisa, kortfattat, dels innehållet i
rapporteringen, dels hur vi från svensk sida agerat
vid behandlingen av revisionsrättens rapport, dels sin
bedömning av iakttagelserna som avser Sverige.

9.2 Utgångspunkter för Sveriges
agerande

Att gemenskapsmedlen administreras och används
korrekt och effektivt är en prioriterad fråga för Sve-
rige i EU-arbetet. Regeringen fäster därför stort avse-
ende vid revisionsrättens iakttagelser. Revisionsrät-
tens årsrapport är av väsentlig betydelse för att
bedöma hur EU:s budget och gemenskapens politik
genomförts.

Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena
inom EU för ökad effektivitet, säker medelshante-
ring, stärkt kontroll och revision. Förutom att det för
Sverige som stor nettobidragsgivare är angeläget att
verka för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv
användning av gemenskapens medel som möjligt, är
det av avgörande betydelse för den gemensamma
politiken att medlen går till avsedda ändamål och
inte slösas bort på grund av dålig finansiell kontroll.

Att målen med gemenskapens politik uppfylls på
ett effektivt sätt och att kvaliteten i verksamheten
säkras utgör ledstjärnan för regeringens strävan mot
förbättrad uppföljning och kontroll inom gemenska-
pen.

219

Prop. 1996/97:150

9.3 Iakttagelser i rapporterna för
1995 och svenskt agerande i
rådet

Revisionsrätten har även för detta år konstaterat ett
stort antal exempel på otillfredsställande räken-
skapsmässig och finansiell förvaltning, men även
förbättringar i förhållande till föregående år redovi-
sas.

9.4 Årsrapporten

I årsrapporten (publicerad i Europeiska gemenska-
pernas officiella tidning 96/C 340/01) konstaterar
rätten att de brister den funnit i sin granskning i flera
fall är desamma som noterades i föregående års rap-
port. Detta gäller t.ex. oklara regler, framförallt på
strukturfondsområdet, för vilka kostnadstyper som
är bidragsberättigade samt att bidrag betalats ut till
ändamål som inte är bidragsberättigade. 1 rapporten
konstateras även i övrigt en rad problem med för-
valtningen på strukturfondsområdet. Dessa innefat-
tar till exempel att alltför många geografiska områ-
den är stödberättigade inom strukturfonderna (vilket
leder till uppsplittring av stödet) samt underutnytt-
jande av socialfondsmedel. Vidare saknas tillräckligt
klara och mätbara mål för gemenskapens programm
för fattigdomsbekämpning och social utslagning. På
jordbruksområdet konstaterar rätten att kommissio-
nen inte i tillräcklig omfattning försökt återkräva fel-
aktigt utbetalade medel. Vidare noteras att frysning-
en av jordbruksomräkningskurserna, inom ramen
för det agromonetära systemet, har undergrävt prin-
cipen om gemensamma stödnivåer. Andra iakttagel-
ser rätten gör är förseningar för genomförandet av
investeringsprogram och svaga projektanalyser inom
den gemensamma fiskeripolitiken. Inom biståndet till
Central- och Östeuropa och staterna i f.d. Sovjet-
unionen finns brister till följd av inadekvat personal-
förvaltning i kommissionen, bland annat en alltför
frekvent användning av konsulter och mellanhänder.
Rätten uppmanar härvid kommissionen att definiera
och fullt ut utöva sitt ansvar som utanordnare samt
att klarlägga externa experters och intern personals
olika roller. Vidare konstaterar rätten att det inom
gemenskapens samarbete med utvecklingsländer
håller på att uppstå en bristande balans mellan
mängden och mångfalden av program som kommis-
sionen måste genomföra och dess kapacitet att ge-
nomföra dem på ett tillfredsställande sätt.

Samtidigt som dessa anmärkningar görs noterar
rätten också en rad förbättringar t.ex. inom jord-
bruksområdet och i Phare-programmet. Revisions-
rätten välkomnar också det arbete som utförs inom
ramen för kommissionens s.k. SEM 2000 program
(Sound and Efficient Management), som syftar till

att förbättra den finansiella styrningen och kontrol-
len av gemenskapsmedel, och noterar att flera av de
konstaterade bristerna hanteras inom detta program.

Ekonomi- och finansministerrådet beslutade att
rekommendera Europaparlamentet att bevilja kom-
missionen ansvarsfrihet, men tillfogade en rad slut-
satser om vilka åtgärder som behöver vidtas.

Revisionsrättens årsrapport utgör ett viktigt un-
derlag i arbetet med kontrollen av gemenskapens
verksamhet. Sverige stödjer generellt de iakttagelser
rätten gör och ser det som mycket viktigt att de åt-
gärdas. I arbetet med att ta fram en rekommendation
till parlamentet har Sverige vinnlagt sig om att rådet
drar operativa slutsatser som ställer krav på berörda
parter att vidta åtgärder, detta är särskilt viktigt in-
om prioriterade områden som strukturfonderna och
stödet till de central- och östeuropeiska staterna.

Även om revisionsrätten visat på allvarliga brister
inom många områden är de enligt vår uppfattning
inte av en sådan art att kommissionen inte borde be-
viljas ansvarsfrihet. Den rekommendation rådet av-
givit till parlamentet avspeglar väl de svenska stånd-
punkterna i frågan.

9.5 Revisionsförklaringen

Revisionsrätten har genom revisionsförklaringen av-
seende budgetåret 1995 (publicerad i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning 96/C 395/01) er-
hållit en rimlig säkerhet att EU:s årsredovisning ger
en korrekt bild av inkomsterna och utgifterna samt
gemenskapens finansiella ställning. Trots detta före-
ligger det alltför många felaktigheter i de underlig-
gande transaktionerna för utbetalningar för att rät-
ten ska kunna ge en övergripande positiv förklaring
om deras laglighet och korrekthet.

Rätten konstaterar i revisionsförklaringen att inga
allvarliga problem förelåg avseende egna medel, men
att rätten inte med säkerhet kan fastställa att all skat-
tepliktig import har deklarerats. Vidare noterades att
det inte förelåg någon signifikant omfattning av fel-
aktigheter för de åtaganden (“commitment appro-
priations”) som gjordes under 1995.

För utbetalningar (“payment appropriations”)
uppgick dock de väsentliga felaktigheterna (dvs så-
dana som har mätbar effekt på beloppen för de un-
derliggande transaktionerna) till 5,9% av årets be-
talningar från EU:s budget, dvs ca 4 miljarder ECU.
Rätten fann också att 2,3% av betalningarna var
behäftade med någon form av fel, eller att det inte
gick att kontrollera om de var rätt eller fel. Det sena-
re på grund av att systemen för att administrera
transaktionerna visade sig otillförlitliga eller att in-
formationen som ställts till rättens förfogande inte
varit tillräcklig.

220

Prop. 1996/97:150

Den svenska positionen som förts fram i rådet är bedömer att medelsutnyttjandet från och med år
att revisionsförklaringen utgör ett värdefullt tillskott 1997 kommer att ligga i nivå med planerna,
som underlag för bedömningen av hur gemen-
skapsmedlen sköts. Resultatet av 1995 års revisions-
förklaring är oroande och visar på att behov av åt-
gärder föreligger. Om de åtgärder som beslutats in-
om SEM 2000 genomförs, vilket vi förutsätter, bör
andelen felaktiga betalningar minska avsevärt.

9.6 Rapporter avseende andra
EU-institutioner

Revisionsrätten har avgivit rapporter avseende den
ekonomiska förvaltningen under budgetåret 1995
vid Europeiska fonden för förbättring av levnads-
och arbetsvillkor (Dublinfonden) och vid Europeiskt
Centrum för utveckling av yrkesutbildning. Dessa
rapporter har behandlats i rådet, som har lämnat re-
kommendationer till parlamentet att bevilja ansvars-
frihet för styrelserna vid dessa institutioner. Sveriges
ställningstaganden överensstämmer med de rådet gi-
vit uttryck för i sina slutsatser och rekommendatio-
ner.

9.7 Bedömning av iakttagelser
rörande Sverige i årsrapporten

Årsrapporten för 1995 avser Sveriges första med-
lemsår i den europeiska unionen. Sverige omnämns
således av naturliga skäl mycket sparsamt i rappor-
ten.

Rätten konstaterar att de anslag som tilldelats Eu-
ropeiska socialfonden för år 1995 underutnyttjades
kraftigt, vilket enligt rätten visar på bristen av över-
ensstämmelse mellan planeringen av programmen
och förvaltningskapaciteten , i synnerhet i medlems-
staterna. Under åren 1994-95 uppgick underutnytt-
jandet jämfört med finansieringsplanerna för de oli-
ka målprogramen till 40% avseende
utbetalningarna. Som de mest signifikativa fallen
nämns Italien, Sverige och Belgien. Sverige hade bara
utnyttjat 45,5% av betalningsbemyndigandena.

När det gäller iakttagelsen om Sveriges medelsut-
nyttjande förklaras denna av tidskrävande förbere-
delser. År 1995 fick i Sverige främst ägnas åt utarbe-
tande av förslag till programdokument för
strukturfondsmålen och förhandlingar med kommis-
sionen om dessa. Vid sidan av detta påbörjades upp-
byggnaden av genomförandeorganisationen. Pro-
gramdokumenten fastställdes av kommissionen först
i slutet av år 1995 och i början av år 1996. Mot
denna bakgrund kom verksamheten inom de olika
programmen igång först under år 1996. Regeringen

221

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

Innehållsförteckning

Förord ................................................................................................. 6

1   Inledning........................................................................................... 6

1.1  Den svenska ekonomin 1997 och 1998.................................. 6

1.2  Utvecklingen inom olika områden.......................................... 7

1.3  Utvecklingen på medellång sikt............................................... 11

2   Internationell utveckling................................................................... 13

2.1  Utvecklingen i OECD-länderna.............................................. 13

2.2  Länderna utanför OECD........................................................ 16

2.3  Risker avseende internationell utveckling............................... 17

3   Kapitalmarknaderna........................................................................ 18

3.1  Internationell utveckling.......................................................... 18

3.2  Utvecklingen i Sverige............................................................. 19

4   Utrikeshandeln................................................................................. 20

4.1  Varuhandeln............................................................................ 20

4.2  Bytesbalansen.......................................................................... 21

5   Näringslivets produktion.................................................................. 23

5.1  Industrin.................................................................................. 23

5.2  Byggnadsverksamheten........................................................... 25

6  Arbetsmarknad................................................................................. 26

7   Löner................................................................................................ 29

8   Inflation............................................................................................ 32

9   Hushållens ekonomi och privat konsumtion................................... 34

9.1  Hushållens inkomster.............................................................. 34

9.2  Privatkonsumtion................................................................... 35

10  Bruttoinvesteringar........................................................................... 38

10.1 Näringslivets investeringar....................................................... 38

10.2 Bostadsinvesteringar................................................................. 39

10.3 Lagerinvesteringar.................................................................... 40

11  Den offentliga sektorn...................................................................... 41

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn...................................... 41

11.2 Den statliga sektorn................................................................. 44

11.3 Allmänna pensionsfonden........................................................ 45

11.4 Den kommunala sektorn......................................................... 46

12  Medelfristig kalkyl............................................................................ 48

12.1 Den reala kalkylen................................................................... 48

12.2 De offentliga finanserna.......................................................... 50

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

Tabellförteckning

1.1  Prognosförutsättningar.................................................................... 7

1.2 Nyckeltal........................................................................................... 8

1.3 Försörjningsbalans, 1995 -1998...................................................... 9

1.4 Finansiellt sparande.......................................................................... 10

1.5 Medelfrist, 1997-2000...................................................................... 11

2.1 Svensk export fördelad per region.................................................... 13

2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet................................................... 15

2.3 BNP-tillväxt per region..................................................................... 17

4.1 Export och import av varor............................................................. 21

4.2 Bytesbalans....................................................................................... 22

5.1 Näringslivets produktion.................................................................. 23

5.2 Nyckeltal för industrin..................................................................... 24

5.3 Byggnadsverksamhet........................................................................ 25

6.1 Arbetsmarknad................................................................................. 26

6.2 Sysselsättning i olika branscher........................................................ 27

6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder................. 28

7.1 Timlöner........................................................................................... 29

8.1 Konsumentpriser.............................................................................. 33

9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande.........  34

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren.............................................. 38

10.2 Övriga näringslivets investeringar.................................................... 39

11.1 Den offentliga sektorns finanser...................................................... 41

11.2 Finansiellt sparande enligt ENS-definition....................................... 42

11.3 Skatter och avgifter.......................................................................... 43

11.4 Den offentliga sektorns utgifter....................................................... 43

11.5 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.......................... 45

11.6 Allmänna pensionsfonden................................................................ 45

11.7 Kommunsektorn.............................................................................. 46

12.1 Förutsättningar 1997-2000.............................................................. 48

12.2 Försörjningsbalans 1997-2000........................................................ 48

12.3 Nyckeltal, 1997-2000...................................................................... 49

12.4 Arbetsmarknad................................................................................ 49

12.5 Den offentliga sektorns finanser...................................................... 51

12.6 Kommunsektorns finanser åren 1998- 2000................................... 52

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

Diagramförteckning

1.1 BNP-utvecklingen, 1984-1998......................................................... 7

1.2 Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter, 1996-1998...... 7

1.3 Förändring i finansiellt sparande i offentlig sektor, 1980 -1998 ....   10

2.1 BNP-tillväxt i OECD, EU, Förenta staterna och Japan, 1996-1998  13

2.2 Företagens och konsumenternas förtroende i EU 1990-1997......... 14

2.3 BNP-och exporttillväxt i EU, 1990-1998....................................... 14

3.1 5-års obligationsräntor i USA och Tyskland.................................... 18

3.2 Kronan, index................................................................................... 19

3.3 Ränteutvecklingen i Sverige............................................................. 19

4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade

varor, 1988-1998............................................................................. 20

4.2 Bytesbalans som andel av BNP i Sverige och EU 1980-1998.......... 22

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige

relativt 14 OECD-länder 1980-1998............................................... 24

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel, 1980-1998................................. 24

6.1 Antal sysselsatta och personer i arbetskraften, 1980-1998............. 27

6.2 Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärder, 1985-1998.......................................................... 28

7.1 Timlöneutveckling i hela ekonomin, 1980-1998............................. 30

7.2 Timlöneutveckling i industrin i Sverige och OECD 14, 1986-1998   30

8.1 Konsumentprisutveckling, 1985 - 1998........................................... 33

9.1 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1998....................................... 35

9.2 Privat konsumtion 1980-1998......................................................... 36

9.3 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot 1970-1998 ....   37

10.1 Investeringar och lönsamhet i industrin, 1980-1998....................... 38

10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 1976-1998.......... 40

11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1980-1998................ 41

11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och

nettoskuld, 1980 - 1998.................................................................. 42

12.1 Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter, 1998-2000..... 49

12.2 Arbetslösa, 1990-2000..................................................................... 50

12.3 Befolkningen uppdelad på olika grupper, 1980-2000.................... 50

12.4 Sysselsatta och arbetskraftsutbud, 1980-2000................................ 50

12.5 Offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000...................... 51

12.6 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1980-2000............ 51

12.7 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld samt

nettoskuld, 1980-2000.................................................................... 51

12.8 Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000........... 52

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

Svensk ekonomi

FÖRORD

Föreliggande bilaga till 1997 års ekonomiska vår-
proposition beskriver den internationella och den
svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1998.

Bedömningen av den internationella utvecklingen
grundar sig på material från bl.a. OECD. Beskriv-
ningen av den svenska ekonomin baseras främst på
underlag från Statistiska centralbyrån och på den
prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den
26 mars 1997. Ansvaret för de redovisade bedöm-
ningarna åvilar dock helt Finansdepartementets eko-
nomiska avdelning.

Bilagan innehåller dessutom kalkyler över eko-
nomins utveckling i ett något längre perspektiv. Den
traditionella prognosen för 1997 och 1998 komplet-
teras med ett scenario över utvecklingen på medel-
lång sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av
Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FI-
MO. Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Anders Palmer. Kalkylerna baseras på information
t.o.m. den 9 april 1997.

1 INLEDNING

1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998.

Konjunkturavmattningen i Europa i slutet av 1995
och i början av 1996 innebar en dämpning även i
Sverige. Botten nåddes under första kvartalet 1996.
Därefter har aktiviteten i den svenska ekonomin
gradvis stärkts, om än i måttlig takt. Enligt de preli-
minära nationalräkenskaperna steg BNP med 1,1 %
under förra året. Nivån låg under fjärde kvartalet

1,8 % högre än under motsvarande period året in-
nan.

Bilden av den svenska ekonomin våren 1997 är
emellertid splittrad, tydligast illusterat av att produk-
tionen stiger samtidigt som sysselsättningen fortsätter

att falla. Detta skapar en viss osäkerhet i bedöm-
ningen av ekonomin under 1997 och 1998.

Viktiga ekonomiska förhållanden ter sig starka,
vid en internationell jämförelse. De offentliga finan-
serna fortsätter att förbättras i snabb takt, infla-
tionstrycket är obefintligt och överskottet i bytesba-
lansen stiger. De flesta tecken tyder på att den
återhämtning av ekonomin som inletts fortsätter och
även stärks.

Tillväxtförutsättningarna för den svenska ekono-
min är därmed i många avseenden goda. Det finns i
utgångsläget outnyttjade resurser som kan tas i an-
språk utan att inflationen tar fart. Den europeiska
konjunkturen håller på att förstärkas och orderin-
gången till exportindustin stiger. Den nedgång i rän-
torna som inträffade under andra hälften av 1995
och under 1996 bör leda till fortsatt gynnsamma
effekter för ekonomin. Dessutom kommer de kon-
traktiva effekterna av konsolideringsprogrammet att
successivt minska i omfattning, eftersom merparten
av budgetförstärkningarna trätt i kraft 1995 och
1996. Därutöver kan anpassningen av de tidigare
alltför stora lagren förväntas vara avklarad snart.
Tillväxten, och främst då den privata konsumtionen,
kommer sannolikt också att stimuleras av stigande
tillgångspriser.

Det finns emellertid flera faktorer som försämrar
tillväxtutsikterna. Arbetsmarknaden har försvagats
betydligt sedan mitten av 1996. Detta dämpar hus-
hållens framtidstro och konsumtionsvilja. Denna
tendens förstärks av att hushållens sparkvot minskat
betydligt under 1996 och realinkomsterna utvecklas
svagt under 1997 bl.a. som en följd av skattehöj-
ningar och transfereringsminskningar. Därmed är
det finansiella utrymmet för en expansion av den
privata konsumtionen mera begränsat än vad som
framgått tidigare. Det visar sig också att de inhemska
sektorerna - handeln, byggsektorn och den offentliga
sektorn - släpar efter i förhållande till den utlandsbe-
roende delen av ekonomin. Till de faktorer som ska-
par osäkerhet om tillväxten framöver hör också

Prop. 1996/97:150 BILAGA

utvecklingen på de finansiella marknaderna i Euro-
pa, inte minst mot bakgrund av osäkerhet kring
EMU-processen. Dessutom har den amerikanska
räntehöjningen fört med sig förväntningar om ytter-
ligare höjningar vilket påverkat aktiemarknaderna
runt om i världen.

Tillväxten i BNP väntas bli 2,3 % 1997 och

2,5 % 1998. Uppgången, som hittills i huvudsak
drivits av den utlandskonkurrerande sektorn, kom-
mer i ökad utsträckning att stimuleras av den in-
hemska efterfrågan. Tillväxten väntas emellertid inte
bli tillräcklig för att öka efterfrågan på arbetskraft
för perioden som helhet. Nivån på sysselsättningen
väntas vara densamma 1998 som 1996. Däremot
kommer de föreslagna arbetsmarknads- och utbild-
ningsåtgärderna att minska utbudet av arbetskraft,
vilket gör att den öppna arbetslösheten ändå faller.
Denna väntas uppgå till 7,9 % resp. 7,1 % för de
båda åren. Inflationen bedöms först stiga upp mot 2
% i slutet av 1997 för att därefter stabiliseras på en
nivå av ca 1,5 %. Den offentliga sektorns finansiella
sparande förbättras gradvis, till -2,1 % av BNP 1997
för att nästa år uppvisa balans.

1.2 Utvecklingen inom olika områden.

stigande tendens. Norden framstår som den starkaste
regionen med en tillväxt kring 3 % och med genom-
gående mycket goda ekonomiska förhållanden, med
undantag av arbetslöshetssituationen i Finland, Sve-
rige och i någon mån Danmark.

Den gynnsamma utvecklingen i övriga världen,
inte minst i Sydostasien och Kina, väntas fortsätta.
Därmed kommer marknadstillväxten för svensk ex-
port att gradvis tillta.

I takt med att kapacitetsutnyttjandet tilltar i
många länder kan såväl korta som långa räntor an-
tas stiga något. Uppgången har redan startat i För-
enta Staterna och väntas i ett senare skede komma i
Europa. De svenska korta räntorna antas ligga kvar
på i stort sett nuvarande nivå. Obligationsräntorna
väntas i viss mån följa den internationella trenden
uppåt, men de stabilt låga inflationsutsikterna antas
leda till att räntemarginalen mot Tyskland krymper
något. Kronan antas förstärkas såväl gentemot dol-
larn som de europeiska valutorna, bl.a. beroende på
att överskottet i bytesbalansen successivt växer. Pro-
gnosen bygger på förutsättningen att EMU-pro-
cessen fortlöper någorlunda smärtfritt. Det kan emel-
lertid inte uteslutas att oro uppstår på de finansiella
marknaderna med betydande ränte- och växelkurs-
rörelser som följd. I ett sådant läge kan Sverige - trots
låg inflationstakt och förhållandevis starka statsfi-

Konjunkturen inom EU-området håller på att för-
bättras, bl.a. beroende på genomslaget av lägre rän-
tor på den reala ekonomin och på att dollarns upp-
gång stärkt de europeiska företagens konkurrens-
kraft. Dessutom upphör de negativa effekterna av
lageranpassningen. BNP-tillväxten väntas gradvis
tillta, samtidigt som inflationstakten stabiliseras på
en nivå under 2,5 %. I detta perspektiv ter sig en
viss nedgång av arbetslösheten möjlig att uppnå.

Den amerikanska ekonomin fortsätter att visa
styrka. Den goda tillväxten upprätthålls utan att in-
flationen stiger. En viss avmattning ter sig dock san-
nolik för 1998, särskilt om räntenivån höjs ytterliga-
re. Sammantaget väntas tillväxten i OECD-området
bli 2-214 % under prognosperioden, med en svagt

TABELL 1.1 PROGNOSFÖRUTSÄTTNINGAR

1995

1996

1997

1998

BNP-tillväxt i OECD (161

2,0

2,2

2,3

2,4

Konsumentprisökning i OECD

2,4

2,2

2,2

2,3

(16)

Dollarkurs (SEK)1

7,1

6,7

7,3

7,1

TCW-index'

127,3

116,0

119,2

117,9

Tysk ränta 5 års statsobliga-
tion1

6,0

5,0

4,4

4,9

Svensk ränta 5 års statsobliga-

9,9

7,2

5,6

5,9

tion1

Svensk ränta 6 månaders ssvx'

8,9

5,6

4,0

4,1

'Årsgenomsnitt.

Källa: Finansdepartementet.

DIAGRAM 1.2

Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter,

1996-1998

Procentenheter

DIAGRAM 1.1

BNP-utveckling 1984-1998

Procentuell förändring jämfört med motsvarande kvartal föregående år

■ BNP                 $ Nettoexport

si Bruttoinvesteringar     ■ Privat konsumtion

& Offentlig konsumtion Lagerinvensteringar

-2 -----------------------------------------------------------------------------

1996                     1997                     1998

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

nanser - komma att drabbas mer än genomsnittet. I
så fall försämras möjligheterna att uppnå en god
ekonomisk utveckling.

Trots att arbetsmarknadsläget under 1996 blev
sämre än väntat och inflationen lägre steg timlönerna
i ekonomin snabbare än vad som prognosticerats i
budgetpropositionen. Reallöneökningama före skatt
blev de högsta på över tjugo år. Genom allt lägre in-
flationsförväntningar och ökade ambitioner från ar-
betsmarknadens parter att åstadkomma lönemodera-
tion ter sig dock en nedväxling sannolik. Eftersom
nu löpande avtal i stor utsträckning täcker 1997 blir
ändå löneökningarna i år betydligt högre än i om-
världen. Först nästa år kan en anpassning till euro-
peisk nivå förväntas. En sådan utveckling kräver
dock att arbetsmarknadens parter vill och kan för-
ändra den svenska modellen för lönebildning i en så-
dan omfattning att ett förbättrat arbetsmarknadsläge
kan kombineras med en långsammare ökning av
nominallönerna.

TABELL 1.2 NYCKELTAL

1995

1996

1997

1998

Timlön kostnad

3.4

6.1

4,7

3.5

KPI, dec.-dec.

2,6

-0,2

1,8

1,5

NPI, dec.-dec.

1.0

-1.3

-0.8

0.1

Disponibel inkomst

-0.4

-0,1

0.4

1.3

Sparkvot (nivå)

6.9

5,4

3.8

3.2

Industriproduktion

9,8

2,1

4,8

4.3

Relativ enhetsarbetskostnad

-2,1

14.3

-3.7

0,9

Öppen arbetslöshet'

7.7

8,1

7,9

7,1

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder'

4,4

4,5

4,7

4,7

Handelsbalans (miljarder kr)

106,0

120.0

135,9

152,9

Bytesbalans2

2.1

2.5

3.5

4.2

Finansiellt sparande i
offentlig sektor2

■7.9

-2.5

-2.1

0.0

Konsoliderad bruttoskuld2

78,2

77,7

77,1

73,9

'Andel av arbetskraften.

2 Procent av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

Inflationstakten blev under förra året lägre än vad de
flesta bedömare räknade med, särskilt med tanke på
de relativt snabba lönekostnadsökningarna. Margi-
nalerna inom handeln pressades därmed ytterligare.
Till en del kan den gynnsamma prisutvecklingen för-
klaras av tillfälliga faktorer såsom den markanta
räntenedgången och förstärkningen av kronkursen.
Därutöver har inflationsförväntningarna fallit kraf-
tigt, vilket sannolikt påverkat beteendet hos produ-
center och konsumenter. En hög prismedvetenhet
hos konsumenterna gör det svårare att vältra över
kostnadsökningar på priserna utan skapar i stället ett
rationaliseringstryck. Även om tillfälliga faktorer
inte längre får så stor neddragande effekt väntas än-
då inflationen förbli låg och väl i linje med Riksban-

kens mål. Inflationstakten bedöms först stiga upp
mot 2% för att sedan stabiliseras på ca 1 Vi % under
senare delen av 1998. Denna bedömning förutsätter
att löneökningarna blir betydligt lägre under 1998.

Exporten steg något långsammare under 1996 än
vad som beräknades i budgetpropositionen, vilket
tyder på en något sämre konkurrenssituation än vän-
tat. Svenska företag lyckades dock hålla sina mark-
nadsandelar, trots att såväl kostnadsläge som rela-
tivpriser försämrades. Apprecieringen av kronan och
det faktum att lönerna inom industrin steg betydligt
snabbare än i omvärlden medförde att det relativa
kostnadsläget försämrades med nästan 15 %. En
viktigt förklaring till den goda exportutvecklingen
var framgångarna inom telekommunikationsområ-
det och på de expansiva marknaderna i Asien. Före-
tagen väntas i år sänka sina priser i internationell
valuta, vilket är nödvändigt för att marknadsande-
larna ska kunna bibehållas. Eftersom konjunkturen
på Sveriges viktigaste avsättningsmarknader i Euro-
pa är på väg att förbättras, torde exporten kunna
växa något snabbare 1997 än under 1996, vilket
styrks av orderingången hittills i år. Under 1998 be-
döms exportökningen dämpas något i samband med
att marknadsandelarna sjunker svagt. Den totala
importen steg under 1996 med 3,5 % och varuim-
porten med endast 2 %, vilket var mindre än den
underliggande efterfrågeutvecklingen. Under prog-
nosperioden beräknas importen i högre grad följa
den långsiktiga trenden för importkvoten, vilket i så
fall resulterar i en årlig uppgång på 5 % eller något
mer. Eftersom exporten är betydligt större än im-
porten i utgångsläget och dessutom stiger snabbare,
fortsätter handelsbalansen att visa ett gradvis större
överskott. Därmed blir bytesbalansen allt starkare
och saldot beräknas 1998 motsvara över 4% av
BNP.

Även investeringarna steg långsammare än beräk-
nat under 1996, såväl inom näringslivet som myn-
digheterna och bostadssektorn. Speciellt bygginves-
teringarna dämpades kraftigt mot slutet av året.
SCB:s enkätundersökningar för 1997 tyder på att
industrins investeringar stagnerar medan en expan-
sion sker inom övrigt näringsliv. Den låga aktivite-
ten inom bostadssektorn väntas bestå ännu en tid
och även myndigheternas investeringar faller. En rad
förhållanden tyder dock på att byggandet tar fart
under 1998. Räntorna har kommit ned, vakanserna
på bostadsmarknaden har stabiliserats och priserna
har börjat stiga. En förhållandevis gynnsam industri-
konjunktur innebär att industriinvesteringarna kan
komma att ligga kvar på förra årets höga nivå för att
nästa år växa ytterligare. Även de statliga myndig-
heterna har expansiva investeringsplaner. Totalt
väntas bruttoinvesteringarna stiga med ca U/i % i år
och med upp mot 6 % nästa år. Omslaget för byg-
ginvesteringama väntas bli betydligt, från -3 % 1997
till + 7,5 % 1998.

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

Produktionstillväxten hölls under 1996 tillbaka av
ett betydande omslag i /agercykeln, motsvarande
1 % av BNP. Den tidigare starka lageruppbyggna-
den övergick under året i en viss lageravveckling, i
synnerhet inom handeln. Anpassningen nedåt av in-
dustrins färdigvarulager har dock gått relativt lång-
samt och fortsätter troligen i år, vilket gör att det
positiva bidraget från lagerinvesteringama blir något
mindre i år än tidigare beräknat. Nästa år väntas
lagerinvesteringarna ligga på ungefär oförändrad ni-
vå, vilket medför att effekten på BNP blir försumbar.

Hushållens realinkomster stagnerade under 1996,
trots de rekordhöga reallöneökningarna. Orsaken
står att finna i minskade företagarinkomster, och
slutskattejusteringar och i kraftigt sjunkande transfe-
reringar från den offentliga sektorn, vilket delvis be-
rodde på lägre inkomster från sjuk- och föräldraför-
säkringen. Även i år ser hushållens köpkraft ut att
utvecklas svagt. En marginell ökning ter sig sannolik.
Visserligen fortsätter lönerna att ge ett betydande
positivt bidrag, men konsolideringen av de offentliga
finanserna verkar i motsatt riktning. För 1998 förut-
ses en uppgång i realinkomsterna på drygt 1 %, då
den negativa effekten av ökad inbetalning av direkta
skatter avtar.

Den privata konsumtionens utveckling är i nuläget
svårbedömd. Förra året steg konsumtionen med

1,5 %, trots stagnerande realinkomster. Sparkvoten
föll därmed markant. Det finansiella utrymmet för
hushållen att öka sin konsumtion har därigenom bli-
vit mer begränsat än tidigare beräknat. Dessutom
dämpar den höga arbetslösheten hushållens fram-

tidsförväntningar, vilket också hämmar köplusten.
Några faktorer talar dock för att konsumtionstill-
växten snarast stärks. Dels har konsumtionen varit
relativt svag i Sverige under många år, vilket innebär
att det finns ett uppdämt behov hos många hushåll
att förnya sitt innehav av kapitalvaror. Dels har rän-
torna kommit ned på lägre nivåer, vilket ger en all-
mänt positiv signaleffekt och kan väntas leda till sti-
gande tillgångspriser. Dessutom har hushållens
relativt höga finansiella sparande och Stockholm-
börsens utveckling sedan förra sommaren lett till
ökade förmögenhetsvärden. Om huspriserna stiger
kommer hushållens samlade förmögenhet att växa
ytterligare. Dessutom beräknas arbetsmarknadslä-
get gradvis förbättras, vilket minskar hushållens oro
inför framtiden. Mot denna bakgrund verkar det
sannolikt att den privata konsumtionen växer med
ungefär 2 % per år under prognosperioden, vilket i
så fall innebär att sparkvoten kommer ned mot 3 %
1998.

Den statliga konsumtionen har historiskt visat sig
vara speciellt svår att bedöma. Enligt det preliminä-
ra utfallet från nationalräkenskaperna, som inte hel-
ler brukar vara helt tillförlitligt, föll den statliga kon-
sumtionen med 3,7% år 1996. Förbrukningen av
varor och tjänster drogs ned inom bl.a. försvaret och
arbetsmarknadsverket. Trots konsolideringsprogra-
met finns ett visst utrymme för en volymökning i år
medan en stagnation eller en liten minskning ter sig
sannolik för 1998.

TABELL 1.3 FÖRSÖRJNINGSBALANS, 1995-1998

Miljarder kronor                                                  PROCENTU Eli FÖRÄNDRING

1996

1995

1996

1997

1998

Export

670,4

12,6

5.6

6.3

5,8

Import

558,2

10,3

3,5

5,1

5,6

Utrikeshandel, netto'

112,2

1,4

1,1

0.9

0.6

Privat konsumtion

885,3

0.8

1,5

2.0

2.0

Offentlig konsumtion

434,2

-1,0

-1,7

-0.1

-0.2

Stat

132.2

-3.3

-3,7

1.5

-0.5

Kommun

302,1

0.0

•0.9

■0.9

0.0

Bruttoinvesteringar

249,6

10,9

4,7

1,5

5,8

Näringsliv, exkl. bostäder

183,6

25.1

5,9

5,0

5.1

därav industri

69,1

44,3

13.3

0,0

3.0

Bostäder

30.3

-28,0

14,7

-12,3

13,7

Myndigheter

35,6

■0,5

-7,4

-3.3

3,3

Lagerinvesteringar1

-3.2

0.5

-1,0

0,2

0,0

Total inhemsk efterfrågan

2 236,3

5.1

1,7

3,0

3.3

BNP

1 678,1

3,6

1,1

2,3

2.5

' Bidrag till BNP-tillväxten.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

Enligt det preliminära utfallet för 1996 uppgick
kommunernas, finansiella sparande till -4,6 miljarder
kr, vilket är ca 1 miljard sämre än vad som bedöm-
des i budgetpropositionen. Den svaga finansiella si-
tuationen drev fram en minskning av konsum-
tionsvolymen med 0,9 %. Med hänsyn till de
föreslagna tillskotten till kommuner och landsting
beräknas nedgången i konsumtionen i år begränsas
till knappt 1 % för att under 1998 vara realt oför-
ändrad.

Läget på arbetsmarknaden har gradvis försämrats
sedan början på 1996. Försvagningen har varit sär-
skilt påtaglig under de senaste månaderna. Den öpp-
na arbetslösheten låg i februari på nästan 9 %. An-
talet sysselsatta låg mer än 70 000 personer lägre än
den nivå som uppmättes för ett år sedan. Den svaga
sysselsättningsutvecklingen hänger samman med låg
tillväxt, förhållandevis stark produktivitetsökning
samt stigande medelarbetstid, delvis som en följd av
fallande sjukfrånvaro. Dessutom har sammansätt-
ningen av tillväxten i ekonomin, där den utlands-
konkurrerande delen av ekonomin drivit utveckling-
en, varit mindre fördelaktig från sysselsättnings-
synpunkt.

Efter den kraftiga nedgången väntas sysselsätt-
ningen börja stiga igen under andra halvåret 1997.
Mätt som årsgenomsnitt faller dock sysselsättning-
en. Produktiviteten stiger kraftigt och medelarbetsti-
derna förlängs, om än inte i samma utsträckning
som tidigare. Den öppna arbetslösheten väntas dock
falla från nuvarande höga nivåer på grund av lägre
utbud. Förutom av den stigande sysselsättningen
dämpas utbudet av att en allt större del av arbets-
styrkan genom de föreslagna åtgärderna kommer att
sättas i utbildning. Den öppna arbetslösheten väntas
därför, som ett genomsnitt för året, hamna under
8 %. Högre BNP-tillväxt, en medelarbetstid som slu-
tar att stiga samt ökade möjligheter för kommunerna
att bibehålla arbetskraft gör att 1997 års sysselsätt-
ningsnedgång kan tas igen under 1998. Fortsatta
åtgärder, bl.a. i form av utbildningssatsningar, be-
gränsar utbudet av arbetskraft. Mot denna bakgrund
beräknas den öppna arbetslösheten falla till drygt
7 %. Under nästa år har utrymme skapats för
340 000 personer att delta i konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder eller extraordinär
utbildning. Jämfört med 1996 innebär det en ökning
med över 70 000 personer. På grund av svårigheter
att snabbt bygga ut kapacitet och olika typer av un-
danträngning kommer dock sannolikt nettoeffekten
på den öppna arbetslösheten att bli betydligt lägre.

Trots den svaga tillväxten förstärktes de offentli-
ga finanserna kraftigt under 1996. Enligt de prelimi-
nära nationalräkenskaperna uppgick underskottet i
den konsoliderade offentliga sektorns finansiella spa-
rande till 42 miljarder kr, vilket motsvarade 2,5 %
av BNP. Underskottet reducerades därmed med
87 miljarder kr jämfört med 1995. Förbättringen

blev betydligt större än vad som beräknades i sam-
band med budgetpropositionen i september.

Beslutade skattehöjningar jämte en rad tillfälliga
faktorer, t.ex. omläggning av uppbörden av mervär-
desskatt, medförde kraftigt ökade inkomster. Skatter
och avgifter motsvarade 54,4 % av BNP 1996, jäm-
fört med 50,2 % 1995. Samtidigt hölls de offentliga
utgifterna tillbaka. De totala utgifterna minskade i
nominella termer och med nära 2 procentenheter i
förhållande till BNP. Bland annat bidrog ett oväntat
lågt utnyttjande inom sjuk-och föräldraförsäkringen
till detta. Den konsoliderade bruttoskulden i offentlig
sektor uppgick vid utgången av 1996 till motsvaran-
de 77,7 % av BNP. Skuldkvoten sjönk därmed för
andra året i rad.

Den oväntat svaga utgiftsutvecklingen under förra
året väntas till viss del kompenseras av högre utgifter
under 1997. De åtgärder för en minskad arbetslöshet
som nu aviserats väntas ha relativt begränsade effek-
ter på de offentliga utgifterna under 1997. Genom
att de tillfälliga faktorer som höjde skattekvoten
1996 faller bort sjunker skattekvoten med ca 14 pro-
centenhet. Sammantaget beräknas det finansiella un-
derskottet att fortsätta minska till 2,1 % av BNP.
Det medför en fortsatt minskning av skuldkvoten till

77,1 % av BNP 1997.

TABELL 1.4 FINANSIELLT SPARANDE

Procent av BNP. löpande pris

1995

1996

1997

1998

Bruttosparande

17,6

17,2

18,2

19,3

Realt sparande

15,5

14.7

14,7

15.1

Fasta investeringar

14,5

14,9

14,7

15,0

Lager investeringar

1,0

-0,2

0.0

0.1

Finansiellt sparande

2,1

2,5

3.5

4,2

Offentlig sektor

■7,9

-2,5

-2,1

0.0

Hushåll

4,9

4.0

2.9

2,3

Företag

5.1

1.0

2.8

2.0

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

DIAGRAM 1.3

Förändring i finansiellt sparande i offentlig sektor,
1980-1998

Procent av BNP

6

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 9? 93 94 95 96 97 98
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

10

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

Inom EU tillämpas principer för nationalräkenska-
perna (ENS79) som delvis skiljer sig från de bokfö-
ringsregler som för närvarande används i Sverige.
Enligt Statistiska centralbyrån uppgick underskottet i
den offentliga sektorns finansiella sparande till 3,6 %
av BNP 1996 om det mäts enligt principerna i
ENS79, dvs. 1,1 procentenheter högre än enligt
svenska redovisningsregler. Under 1997 beräknas
dock denna bokföringsmässiga skillnad begränsas till
ca 0,1 procentenhet. Sverige skulle därmed klara
konvergensvillkoret för deltagande i EMU som inne-
bär att underskottet inte får överstiga 3 % av BNP.

Under 1998 beräknas balans uppkomma mellan
inkomster och utgifter i den offentliga sektorn. Tidi-
gare beslutade åtgärder i konsolideringsprogrammet,
minskade räntebidrag till bostäder samt fallande rän-
teutgifter skapar utrymme för de åtgärder som nu
förslås inom ramen för det fastlagda målet om bud-
getbalans 1998. De samlade offentliga utgifterna be-
räknas minska med ca 2 % i reala termer. Utan de
nu föreslagna åtgärderna skulle nedgången blivit
större och den offentliga sektorn uppvisat betydande
överskott.

1.3 Utvecklingen på medellång sikt

Utöver kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker
sig t.o.m. 1998, redovisas också en kalkyl över den
ekonomiska utvecklingen fram t.o.m. år 2000. Be-
räkningarna bygger på flera grundläggande anta-
ganden. En utgångspunkt är att tillväxten i OECD-
länderna uppgår till 2,5 %. Något speciellt konjunk-
turmönster har inte antagits, eftersom detta i prakti-
ken är omöjligt att förutse. Vidare förutsätts att den
samlade ekonomiska politiken läggs upp på ett så-
dant sätt att riksbankens inflationsmål uppnås.
Dessutom antas att lönebildningen fungerar väl i den
bemärkelsen att den nominella löneökningstakten
begränsas till europeisk nivå på 3,5 %, trots ett
gradvis allt starkare arbetsmarknadsläge. En ytterli-
gare förutsättning är att det stora utbildningspaket
och övriga arbetslöshetsminskande åtgärder som
presenterats i denna och tidigare propositioner får de
omfattande effekter på arbetslösheten som avsetts.

Till följd av att det sannolikt finns outnyttjad ka-
pacitet i ekonomin i slutet av 1998 och under anta-
gandet av lönebildningen fungerat väl kan tillväxten
under de närmast påföljande åren överstiga den
långsiktiga trenden utan att inflationsproblem upp-
står. För åren 1999 och 2000 beräknas BNP stiga
med 2,8 % resp. 2,7 %. Tillväxten drivs i första
hand av investeringar och privat konsumtion, men
även utrikeshandeln ger ett betydande bidrag under
perioden. Med dessa antaganden beräknas den öpp-
na arbetslösheten kunna falla till 4,5 %, motsvaran-
de 192 000 personer, år 2000. Samtidigt kommer
186 000 personer att delta i någon form av arbets-

marknadspolitisk åtgärd och 188 000 personer stu-
dera i en extraordinär utbildningsplats för arbetslösa.

Risken att utvecklingen blir annorlunda än vad
som beskrivits i denna kalkyl hänger främst samman
med vad som händer på arbetsmarknaden. Om lö-
nebildningen fungerar sämre än vad som antagits
och effekterna av de olika föreslagna åtgärderna för
att minska den öppna arbetslösheten blir svagare,
kan utvecklingen på arbetsmarknaden bli väsentligt
mindre gynnsam. Dessutom dämpas i ett sådant fall
tillväxten, vilket gör att de offentliga finanserna då
utvecklas mindre förmånligt.

En tillväxttakt på denna nivå medför en påtaglig
förbättring av de offentliga finanserna vid oföränd-
rade regler för skatter och transfereringar. Vid slutet
av perioden skulle sålunda ett betydande finansiellt
överskott uppstå. I den ekonomiska vårpropositio-
nen föreslås mål för de offentliga finanserna i ett me-
delsiktigt perspektiv. År 1999 ska överskottet mot-
svara 0,5 % av BNP och år 2000 1,5 % av BNP. Det
är inte lämpligt att förutsätta en finanspolitik som
medför växande överskott i den offentliga sektorn
utöver de föreslagna målen. I föreliggande kalkyl har
det därför antagits att budgetmålen är styrande och
att de offentliga överskotten bringas ned till de mål-
satta nivåerna. Därvid görs ett beräkningstekniskt
antagande om att hushållens skatter sänks motsva-
rande 15 miljarder kr år 1999 och ytterligare
11 miljarder kr år 2000, varvid budgetmålen uppnås.

TABELL 1.5 MEDELFRIST, 1997-2000

Procentuell förändring

1997

1998

1999

2000

BNP

2.3

2.5

2.8

2,7

Öppet arbetslösa1

7.9

7,1

5.6

4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder’

4,7

4,7

4.7

4,4

Sysselsatta

■0,7

0,7

1.6

1.4

KPI, dec.-dec.

1.8

1.5

2,0

2.0

Timlön

4,7

3.5

3.5

3.5

Finansiellt sparande i offentlig sektor2

-2,1

0.0

0,5

1.5

Konsoliderad bruttoskuld2

77,1

73,9

71,1

67,8

’ Andel av arbetskraften.

2 Procent av BNP.

Källa: Finansdepartementet

Med dessa förutsättningar uppnås det målsatta of-
fentliga finansiella sparandet på 0,5 % av BNP eller
10 miljarder kr 1999 och 1,5 % av BNP eller 30
miljarder kr år 2000.

Den underliggande förbättringen av de offentliga
finanserna som ger utrymme för såväl skattesänk-
ningen som ett stigande finansiellt sparande sker
främst på utgiftssidan. Hushållstransfereringarna re-
duceras bl.a. till följd av den fallande arbetslösheten
och transfereringarna till näringslivet minskar på
grund av nedtrappningen av räntebidragen till bo-
städer. Den minskande statsskulden medför att även
ränteutgifterna faller i relation till BNP. Förbättring-
en av de offentliga finanserna innebär att den offent-

11

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

liga sektorns konsoliderade bruttoskuld fortsätter att
minska i förhållande till BNP. Vid utgången av år
2000 beräknas skuldkvoten uppgå till 67,8 % av
BNP.

12

Prop. 1996/97:150 BILAGA 1

2 INTERNATIONELL UTVECKLING

Efter en avmattning i slutet av 1995 och i början av
1996 tilltog den ekonomiska aktiviteten i OECD-
området' under loppet av 1996 och BNP-tillväxten
uppgick som årsgenomsnitt till 2,2 %. Den ameri-
kanska ekonomin fortsatte att utvecklas starkt me-
dan tillväxten i EU föll jämfört med 1995. I Japan
blev tillväxten förhållandevis hög under 1996 till
följd av ett tillfälligt uppsving under årets inledning.

Mer expansiva monetära förhållanden samt en
fortsatt stark efterfrågan från omvärlden väntas bi-
dra till en uppgång i den europeiska konjunkturen
under 1997. Tillväxten förväntas fortsätta att ut-
vecklas förhållandevis starkt i Förenta staterna.
Återhämtningen fortsätter i Japan. BNP-tillväxten i
OECD-området sammantaget bedöms öka något
jämfört med föregående år och nå 2,3 % 1997 och

2,4 % 1998.

Världsmarknadstillväxten för svensk export förut-
ses ligga kring 7 % både 1997 och 1998. I tabell 2.1
presenteras utvecklingen av olika regioners betydelse
för svensk export. Medan andelarna för OECD-
länderna, Mellan- och Sydamerika samt gruppen
”resten av världen” minskat något under det senaste
decenniet har de dynamiska asiatiska ekonomierna,
Kina, Central- och Östeuropa samt Baltikum blivit
allt viktigare regioner för svensk export.

TABELL 2.1 SVENSK EXPORT FÖRDELAD PER
REGION

Regionens andel av svensk export

DIAGRAM 2.1

BNP-Tillväxt i OECD, EU, Förenta staterna

■ 1996
och Japan, 1996-1998                            a 1997

1985 1990 1996

OECD

79,9

81.1

76.1

Ryssland

0.9

Baltikum

0

0

0.7

Öst- och Centraleuropa

1.8

1.6

2,6

Övriga Europa

4,1

5.6

4.6

DAE

2.5

3.0

4.6

Kina

0.7

0.4

1,4

Övriga Asien

4.0

3.1

3.6

Mellan- och Sydamerika

2,4

2.0

2.0

Resten av världen

4.6

3.1

3.5

Totalt

100,0

100,0

100,0

Källor: SCB och Finansdepartementet.

BNP-tillväxten i länderna utanför OECD var för-
hållandevis hög även under 1996 och denna gynn-
samma utveckling väntas fortsätta under prognospe-
rioden. Tillväxten i de asiatiska dynamiska
ekonomierna (DAE)2 och Kina bedöms fortsätt-
ningsvis förbli förhållandevis hög. Efter en avmatt-
ning till följd av lägre export till EU-länderna, har
utsikterna i Central- och Östeuropa förbättrats bl.a.
till följd av lägre inflation och stigande inhemsk ef-
terfrågan.

Med OECD-området avses här 16 länder: Förenta staterna,
Japan, Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Bel-
gien, Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Spanien,
Schweiz, Sverige och Österrike.

Till dynamiska asiatiska ekonomierna räknas Hong Kong,
Singapore, Sydkorea, Taiwan, Malaysia och Thailand. Även om
Sydkorea inkluderas i denna kategori bör det dock noteras att
landet fr.o.m 1996 är medlem i OECD.

2.1 Utvecklingen i OECD-länderna

Utvecklingen i EU

BNP-tillväxten i EU blev måttliga 1,6 % 1996. Höga
räntor under 1994 och 1995 bidrog till en svag in-
vesteringsutveckling och den förhållandevis höga, i
vissa länder stigande, arbetslösheten hämmade den
privata konsumtionen. En viss uppgång i konjunktu-
ren ägde dock rum under loppet av 1996 i samband
med en förhållandevis kraftig exportökning som re-
sulterade i en stigande industriproduktion. Företa-
gens förtroende förbättrades och produktionsför-
väntningarna steg markant fr.o.m. sommaren. Mot
slutet av året började också hushållens förtroende att
förbättras, om än i liten utsträckning.

Under den senare delen av 1996 mattades den
ekonomiska aktiviteten på nytt. Detta gällde särskilt
Tyskland där arbetslösheten steg med negativa kon-
sekvenser för de offentliga finanserna. Denna ut-
veckling bedöms vara av tillfälligt slag då den i hög
utsträckning hörde samman med ovanligt kallt vä-
der.

Såväl korta som långa räntor fortsatte att sjunka i
EU som helhet under 1996. Jämfört med våren
1995, då räntorna stod som högst, är de nu drygt
3 procentenheter lägre. Förändringen av de reala
räntorna blev dock mindre eftersom inflationen har

13

Prop. 1996/97:150 BILAGA

fortsatt att sjunka. EU:s reala effektiva växelkurs
apprecierade något i genomsnitt förra året jämfört
med genomsnittet för 1995. Till följd av de lägre rän-
torna blev emellertid de sammantagna monetära
förhållandena expansiva 1996 jämfört med året in-
nan.

Mot bakgrund av betydande budgetunderskott
har flertalet länder i EU på senare tid fört en åtstra-
mande finanspolitik. Underskottet i finansiellt spa-
rande som andel av BNP för EU som helhet var som
högst 1993 och uppgick till 6,5 %. En fortsatt bud-
getkonsolidering bidrog till att det totala underskot-
tet i EU fortsatte att minska trots den avmattning i
konjunkturen som ägde rum i slutet av 1995 och
under inledningen 1996. Det genomsnittliga bud-
getunderskottet bedöms ha uppgått till 4,5 % av
BNP 1996. Finanspolitiken förutses bli fortsatt stram
under prognosperioden. OECD beräknar underskot-
tet i EU:s samlade offentliga finanser till 3,3 % av
BNP 1997 och till 2,8 % 1998.

Flera faktorer talar för att återhämtningen i EU
fortskrider och att BNP-tillväxten ökar jämfört med
1996. Det lägre ränteläget förväntas ge en successivt
ökad stimulans till ekonomin. Med hänsyn till den
låga inflationen och den betydande lediga produk-
tionskapaciteten bedöms dessutom räntorna förbli
låga under prognosperioden. Vidare har på senare
tid flertalet valutor inom EU, däribland D-marken,
deprecierat gentemot den amerikanska dollarn, nå-
got som förutses inverka positivt på tillväxten. Sam-
mantaget bedöms de lättare monetära förhållandena
skapa förutsättningar för en alltmer gynnsam eko-
nomisk utveckling under prognosperioden.

Höga vinstmarginaler och måttliga löneökningar
förväntas bidra till en god investeringsutveckling
bland företagen. Lagercykeln förutses övergå i en
mer expansiv fas vilket bidrar till en högre tillväxt.

En fortsatt stark efterfrågan från resten av världen
väntas också stödja EU-konjunkturen under 1997
och 1998. Handeln med resten av världen förutses
öka med ca 7 % under prognosperioden. EU gynnas
av den goda tillväxten i Förenta staterna, Japan och

de dynamiska asiatiska ekonomierna samt Kina.
Handelsutbytet med Central- och Östeuropa blir
gradvis mer betydelsefullt för vissa av medlemslän-
derna, bl.a.Tyskland.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i EU som
helhet uppgå till 2,3 % 1997 och 2,6 % 1998.

Inflationen förväntas komma ned ytterligare un-
der 1997 och ligga kring 2,2 % under prognosperio-
den. Denna bedömning baseras på låga inflations-
förväntningar, måttliga löneökningar samt att det
finns betydande ledig produktonskapacitet. I länder
som Italien och Spanien, som tidigare haft hög infla-
tion, har prisstegringstakten minskat betydligt under
senare år. Den senaste tidens appreciering av den
amerikanska dollarn mot flertalet europeiska valutor
kan medföra högre importpriser. Detta har beaktats i
prognosen. Löneökningstakten beräknas ligga kring
3-314 % och med fortsatt låga inflation innebär det
reala löneökningar på ca 1 %.

Arbetsmarknadsläget i EU

Arbetsmarknadsläget i EU försämrades under 1996.
Utbudet av arbetskraft ökade mer än antalet syssel-
satta vilket ledde till en ökning av arbetslösheten från
11,2% 1995 till 11,4% 1996, motsvarande drygt
18 miljoner människor. Bland de större medlemslän-
derna märks särskilt en försämring av arbetsmark-
nadsläget i Tyskland och Frankrike, medan arbets-
lösheten sjunkit i Storbritannien, Danmark och
Nederländerna. Den förhållandevis höga arbetslös-
heten beräknas minska endast marginellt under pro-
gnosperioden trots den tilltagande tillväxten.

Utvecklingen i större enskilda EU-länder

I Tyskland stannade BNP-tillväxten 1996 på 1,4 %
till följd av bl.a. minskade investeringar och en svag
utveckling av den privata konsumtionen. Den tyska
konjunkturen förbättrades dock under andra halv-
året stimulerad av en god exportutveckling. En av-
mattning ägde rum i slutet av året men denna be-
döms som tillfällig då den i viss utsträckning berodde
på ovanligt kallt väder som drabbade bl.a. bygg-
nadsindustrin. Under prognosperioden förväntas den

DIAGRAM 2.2

Företagens och konsumenternas förtroende i EU,
1990-1997

Källa: EU-kommissionen

DIAGRAM 2.3

BNP- och exporttillväxt i EU, 1990-1998

Källa: OECD

14

Prop. 1996/97:150 BILAGA

tyska konkurrenskraften gynnas av den senaste ti-
dens depreciering av D-marken gentemot den ameri-
kanska dollarn. Vidare föll såväl korta som långa
räntor under 1996 och de monetära förhållandena
förutses bli fortsatt gynnsamma. Den tilltagande till-
växten kommer att drivas av exporten, medan den
inhemska efterfrågan kommer att vara dämpad. Den
höga arbetslösheten och de måttliga löneökningarna
bedöms medföra att den privata konsumtionen ut-
vecklas måttligt. Finanspolitiken blir fortsatt stram
under 1997. BNP-tillväxten blir 2,2 % 1997 för att
sedan öka till 2,6 % 1998 då de lättare monetära
förhållanden