Regeringens proposition

1996/97:146

Vissa frågor om personlig assistans

Prop.

1996/97:146

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 maj 1997

Göran Persson

Margot Wallström

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera beviljad
assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Förslaget innebär
en ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning.

I propositionen föreslås också ett förtydligande av 9 § i lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 146

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:146

1      Förslag till riksdagsbeslut..........................3

2     Lagtext ........................................3

3     Ärendet och dess beredning ........................6

4     Utgångspunkter för förslaget om kommunalt

finansieringsansvar...............................6

5     Förändringar i assistansreformen ....................7

5.1     Kommunalt finansieringsansvar för delar av

assistansersättningen.......................7

5.2     Stöd och service till vissa funktionshindrade ... 10

6     Författningskommentarer......................... 10

6.1     Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade . 10

6.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389)

om assistansersättning..................... 11

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997 12

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:146

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade,

2.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning,

3.   godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B7 Kostnader för
statlig assistansersättning.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade;

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9§'

Insatserna för särskilt stöd och service är

1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild
kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och
varaktiga funktionshinder,

2. biträde av personlig assistent
eller ekonomiskt stöd till skäliga
kostnader för sådan assistans, till
den del behovet av ekonomiskt stöd
inte täcks av assistansersättning
enligt lagen (1993:389) om
assistansersättning,

2. biträde av personlig assisstent
eller ekonomiskt stöd till skäliga
kostnader för sådan assistans, till
den del behovet av stöd inte täcks
av beviljade assistanstimmar enligt
lagen (1993:389) om assistanser-
sättning,

3. ledsagarservice,

4. biträde av kontaktperson,

5. avlösarservice i hemmet,

6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,

7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i
anslutning till skoldagen samt under lov,

8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller
ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

' Senaste lydelse 1996:534

1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 146

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:146

9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad
bostad för vuxna,

10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar
förvärvsarbete och inte utbildar sig.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om        Prop. 1996/97:146

assistansersättning;

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:389) om assistansersättning
skall införas två nya paragrafer, 19 och 20 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

För den som beviljats personlig
assistans enligt denna lag skall den
kommun där den ersättningsberätti-
gade är bosatt, ersätta kostnaderna
för de första 20 assistanstimmarna
per vecka.

20 §

När en person har beviljats
assistansersättning enligt 6 § skall
försäkringskassan underrätta den
kommun där den ersättningsberätti-
gade är bosatt om beslutet och det
belopp som kommunen skall betala.
Kommunen skall även underrättas
om ändringar av beslutet, om dessa
har betydelse för kommunens er-
sättn ingsskyldighet.

Kommunen skall månadsvis be-
tala det angivna beloppet till för-
säkringskassan. Kommunen har
rätt att ta del av den slutavräkning
som skall göras enligt 10 §. Har
kommunen betalat ersättning med
ett för högt belopp skall beloppet
återbetalas från försäkringskassan.

Denna lag träder i kraft den 1 november.

3 Ärendet och dess beredning

Stödformen statlig assistansersättning infördes den 1 januari 1994. Ersätt-
ningen avser att täcka kostnader för personlig assistans för personer med
svåra funktionshinder, vilka har behov av sådant stöd under i genomsnitt
mer än 20 timmar per vecka.

Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har blivit väsentligt
högre än vad som beräknades när reformen genomfördes. För att bryta
kostnadsutvecklingen och uppnå en bättre kostnadskontroll tillkallade
regeringen den 12 april 1995 en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om finansieringen av och regelsystemet för stödformen.

Utredningen, som antog namnet Assistansutredningen, överlämnade i
december 1995 betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för den statliga
assistansersättningen till regeringen. På grundval av detta föreslog rege-
ringen (prop. 1995/96:146) vissa förändringar i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om
assistansersättning (LASS). Riksdagen biföll i huvudsak regeringens för-
slag (bet. 1995/96:SoU15, rskr. 1995/96:262). Detta innebär bl.a. att LSS
och LASS har kompletterats med bestämmelser som klargör innebörden
av insatsen personlig assistans, att den tid under vilken ett beslut om bevil-
jad assistansersättning skall gälla har förkortats och att avgränsningen av
personlig assistans mot viss kommunal verksamhet gjorts tydligare.

De förändringar som gjordes syftade till att uppnå en bättre kontroll av
kostnaderna för den statliga assistansersättningen och att få ett mer stabilt
system. Förändringarna beräknades medföra att den årliga kostnaden för
asssistansersättning skulle minska med 215 miljoner kronor.

Riksförsäkringsverkets uppföljning visar att de vidtagna åtgärderna inte
haft några märkbara effekter i dessa avseenden. Även en arbetsgrupp inom
regeringskansliet med bl.a. representanter från Riksförsäkringsverket har
följt utvecklingen och övervägt möjligheterna att vidta ytterligare föränd-
ringar i regelsystemet mot bakgrund bl.a. av den tidigare Assistansutred-
ningens förslag. I samband med dels den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1996/97:150), där förslaget om kommunal finansiering för de första
20 timmarna aviserades, och därefter i samband med arbetet med denna
proposition har regeringen haft överläggningar med Svenska kommunför-
bundet och med Riksförsäkringsverket.

Prop. 1996/97:146

4 Utgångspunkter för förslaget om kommunalt
finansieringsansvar

För innevarande år har kostnaden för asssistansersättning budgeterats till
3 663 miljoner kronor. Enligt prognos kommer beloppet att överskridas
med 600 miljoner kronor. Från föregående budgetår finns ett överskridan-
de på 290 miljoner kronor.

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna
kan medföra ekonomiska motiv för kommunerna att förskjuta kostnader
till staten via assistansreformen. På motsvarande sätt kan det finnas in-
tresse från statens sida att bedöma behov av personlig assistans på ca
20 timmar i underkant för att kommunerna därmed skall få kostnadsan-
svaret för denna insats. Försäkringskassorna har till skillnad från kommu-
nerna inte några alternativa vård- och stödinsatser att erbjuda.

I den ekonomiska vårpropositionen har regeringen föreslagit att
assistansersättningen schabloniseras och fastställs till ett visst belopp per
timme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det föreligger särskilda skäl
skall försäkringskassan efter ansökan från den assistansberättigade kunna
medge att schablonen får överskridas - dock högst med 12 procent.

Assistansutredningen påpekade bl.a. att beräkning, redovisning och
kontroll av kostnaderna för assistansen har förorsakat de största admini-
strativa svårigheterna vid tillämpningen av assistansreformen för såväl
försäkringskassor som arbetsgivare. Syftet med den föreslagna schabloni-
serade ersättningen är bl.a. att underlätta för både assistansanordnare och
försäkringskassor att administrera ersättningen och därmed minska kostna-
derna för denna hantering.

Regeringen beräknar att införandet av en schabloniserad timersättning
fr.o.m. den 1 september 1997 skulle kunna innebära en besparing på den
statliga assistansersättningen med ca 60 miljoner kronor för innevarande
budgetår. Helårseffekten beräknas till 180 miljoner kronor. Denna åtgärd
är dock inte tillräcklig för att, i ett mer långsiktigt perspektiv, få stabilitet
och varaktighet i en reform som har inneburit mycket stora fördelar för
den enskilde.

Prop. 1996/97:146

5 Förändringar i assistansreformen

5.1 Kommunalt finansieringsansvar för delar av
assistansersättningen

Regeringens förslag: Kommunerna skall fr.o.m. den 1 november
1997 finansiera beviljad assistansersättning för de första
20 assistanstimmama per vecka för alla som får assistansersättning.
För budgetåret 1997 skall 135 000 000 kronor från anslaget B7 Kost-
nader för statlig assistansersättning betalas ut till kommunerna enligt
de fördelningsprinciper som gäller för det generella statsbidraget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler beslutar
kommunen om och finansierar insatsen personlig assistans för personer
som har ett assistansbehov upp t.o.m. 20 timmar per vecka. Om behovet
uppgår till mer än 20 timmar per vecka kan den enskilde ansöka hos för-
säkringskassan om statlig assistansersättning enligt lagen om assistanser-

sättning (LASS). Om ansökan beviljas betalar staten kostnaden från den
första assistanstimman.

Det ursprungliga förslaget till assistansersättning utarbetades av 1989
års handikapputredning och presenterades i betänkandet (SOU 1991:46)
Handikapp - Välfärd - Rättvisa. Förslaget innebar att kommunen skulle
besluta om och bekosta de första 20 assistanstimmama per vecka. Om
behovet översteg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos försäkrings-
kassan kunna ansöka om assistansersättning för att täcka kostnaderna för
assistans fr. o. m. den 21:a timman per vecka. Ett syfte med denna uppdel-
ning var att kommunen, som alltid har ett basansvar för stöd- och ser-
viceinsatser, genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för stödinsat-
ser.

Flertalet remissinstanser ansåg att endast en huvudman borde vara an-
svarig för beslut om och administration av personlig assistans. När det
gäller finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad.
I propositionen (1992/93:159) Stöd och service till vissa funktionshind-
rade föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutade
i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:SoU 19,
rskr. 1992/93:321).

Assistansutredningen redovisade i betänkandet (SOU 1995:126) Kost-
nader för den statliga assistansersättningen en rad förslag, bl.a. följande:

"Ett förslag som framförts är att försäkringskassan skall debitera
kommunen för de första 20 timmarna för samtliga personer med
assistansersättning. Statens kostnader på assistansanslaget skulle då
minska med cirka l 000 Mkr.

Fördelen med alternativet är framför allt att det innebär minska-
de ekonomiska motiv för kommunerna att dels försöka påverka
bedömningen av assistansbehovet för den enskilde så att detta över-
stiger 20 timmar per vecka, dels omdefiniera andra insatser till per-
sonlig assistans.

Nya åligganden för kommunerna skall dock räknas in i
besparingskravet i enlighet med finansieringsprincipen. Den av-
görande nackdelen är därför, enligt min bedömning, att kostnaderna
endast flyttas från staten till kommunerna och att det därför inte sker
någon nettobesparing.

Prop. 1996/97:146

Om denna förändring inte genomförs och om huvudmannaskapet
även i fortsättningen delas mellan stat och kommun bör kommuner-
na göras betalningsskyldiga för de första 20 timmarna för att mot-
verka framtida oönskade kostnadsförskjutningar."

Assistansutredningens betänkande remissbehandlades inte. Synpunkter
på betänkandet och frågan i övrigt inhämtades på annat sätt, bl.a. genom
möte med handikapporganisationerna.

I regeringens proposition Vissa frågor om personlig assistans (prop.
1995/96:146) behandlades inte det nu aktuella förslaget. Såväl 1989 års
handikapputredning som Assistansutredningen har dock framhållit att
kommunerna bör ha det grundläggande ansvaret för personlig assistans.
Regeringen delar denna ståndpunkt och anser att finansieringen av

assistansersättningen måste utformas så att den stimulerar kommunerna till
att pröva behovet av stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation och
behov. Det skall inte finnas ekonomiska incitament for kommunerna att
omdefiniera behov av andra insatser till personlig assistans.

Det är viktigt att framhålla den enskildes önskemål om och inflytande
över det stöd och den service han eller hon är berättigad till. Det är sanno-
likt också så att det är vanligare att det är den enskildes önskemål om just
stödinsatsen personlig assistans som resulterar i en sådan än att kommu-
nerna söker omdefiniera behovet och därmed insatsen. Men attraktiva
alternativ bör finnas bl.a. för ökad valfrihet och integritet. Kommunerna
bör därför stimuleras till att bygga upp alternativ till personlig assistans.

Regeringen anser att kommunerna alltid skall ha finansieringsansvaret
för de 20 första assistanstimmama per vecka, medan staten via assistanser-
sättningen bekostar de timmar som överstiger 20. Detta bör gälla för er-
sättningar som avser tid efter den 1 november 1997.

Regeringen anser att det finns nackdelar med att låta två instanser, för-
säkringskassan och kommunen, fatta beslut i samband med ansökan om
assistansersättning. Försäkringskassan föreslås därför, som hittills, få be-
sluta om rätt till assistansersättning. Därefter skall kommunerna debiteras
för 20 assistanstimmar per vecka. På så sätt utnyttjas försäkringskassornas
erfarenhet och resurser att hantera assistansersättningen. Självfallet bör
försäkringskassorna som hittills samråda med kommunernas socialtjänst
vid bedömning av enskildas assistansbehov.

Regeringen har för avsikt att följa den ansvarsfördelning beträffande
beslut om assistansersättning som föreslås och återkomma till frågan vid
ett senare tillfälle om behov av detta föreligger.

Ekonomiska konsekvenser

Regeringens förslag medför ökade kostnader för kommunerna. Dessa skall
enligt finansieringsprincipen kompenseras. De sammanlagda kostnaderna
för de första 20 timmarnas assistansersättning per vecka beräknas uppgå
till 1 200 000 000 kronor. Regeringen föreslår att anslaget B7 Kostnader
för statlig assistansersättning fr.o.m budgetåret 1998 reduceras med
800 000 000 kronor och överförs till det generella statsbidraget till kom-
munerna. De resterande beräknade kostnaderna får anses täckta av det
resurstillskott till kommunerna som regeringen föreslagit i den ekonomis-
ka vårpropositionen.

Förändringen skall enligt regeringens förslag genomföras från den
1 november 1997. För innevarande år skall därför sammanlagt
135 000 000 kronor från anslaget utbetalas till kommunerna enligt de
fördelningsprinciper som gäller för det generella statsbidraget.
Resurstillskottet för år 1997 till kommunerna får anses täcka övriga beräk-
nade kostnader, 65 000 000 kronor.

Prop. 1996/97:146

5.2 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Prop. 1996/97:146

Regeringens förslag: 9 § i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) skall förtydligas for att klargöra kom-
munens ansvar för personlig assistans enligt den lagen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt LSS är kommunen ansvarig för att
en person som omfattas av denna lagstiftning får vissa insatser i form av
särskilt stöd och särskild service som han eller hon behöver om inte beho-
ven tillgodoses på annat sätt. Den enskilde kan bl.a. enligt 9 § punkten 2
få biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostna-
der för sådan assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte täcks
av assistansersättning enligt LASS.

Enligt vad som angavs i den tidigare nämnda propositionen Stöd och
service till vissa funktionshindrade avsågs med skäliga kostnader samma
slags kostnader som i LASS. Det belopp som regeringen varje år skulle
bestämma såsom den högsta ersättningen per assistanstimme enligt LASS
borde vara vägledande även i fråga om det ekonomiska stödet från
kommunen.

I den ekonomiska vårpropositionen förslås, som tidigare nämnts, att
den statliga assistansersättningen skall uppgå till ett visst - av regeringen
fastställt belopp - som skall vara lika för alla men med möjlighet att i
vissa fall, om det föreligger särskilda skäl, ansöka om en höjning av be-
loppet med högst 12 procent.

För att det inte efter denna ändring skall uppstå någon oklarhet om
vilket ansvar kommunen har för att tillhandahålla personlig assistans
föreslås här ett förtydligande på så sätt att det är när behovet av personlig
assistans inte tillgodoses genom de beviljade assistanstimmama enligt
LASS, som kommunen blir ansvarig enligt 9 § punkten 2 LSS.

6 Författningskommentar

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade;

Justeringen av punkten 2 klargör att en person som beviljats ett visst antal
assistanstimmar med statlig assistansersättning inte kan begära ytterligare
ersättning från kommunen enbart på grund av att den beviljade assi-
stansersättningen inte är tillräckligt hög. Om det däremot tillfälligt behövs
ytterligare assistanstimmar t.ex. på grund av att den ordinarie assistenten
är sjuk så är det kommunen som är ansvarig for att såväl tillhandahålla
assistansen som att finansiera den.

10

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning;

19 §

Av denna nya paragraf framgår att kommunen skall finansiera de första

20 assistanstimmama per vecka som beviljats för en person som är bosatt
i kommunen. Ersättningsskyldigheten skall grunda sig på det beviljade
antalet timmar. För en ersättningsberättigad som beviljats 25 assistans-
timmar per vecka men som under en tvåveckorsperiod utnyttjar t.ex.

19 timmar ena veckan och 26 timmar den andra skall kommunen ändå
finansiera sammanlagt 40 timmar. Ersättningen skall motsvara den fak-
tiska kostnaden för assistansen, dvs. i de fall där den ersättningsberättigade
har beviljats ersättning utöver schablonbeloppet så skall kommunens er-
sättning motsvara detta belopp. Att kommunen skall finansiera de första

20 timmarna innebär inte att kommunen har fullgjort sina skyldigheter att
anordna assistans enligt reglerna i lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade, t.ex. om den ordinarie assistenten är sjuk.

20 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om försäkringskassans underrättelse-
skyldighet och kommunens betalningsskyldighet. Assistansersättning
beviljas för högst sex månader i taget. Sedan kommunen underrättats om
ett beslut om beviljat antal assistanstimmar skall kommunen månadsvis
erlägga det belopp som motsvarar kostnaderna för de 20 första timmarna
per vecka. Underrättelse om vilket belopp kommunen skall betala, som
skall lämnas enligt denna paragraf, skall inte lämnas förrän beslutet är
slutligt. Kommunen blir dock ersättningsskyldig för hela den period som
det slutliga beslutet avser. Eftersom ersättningen skall basera sig på beslu-
tet om beviljat antal timmar kan det kanske förekomma att det i samband
med slutavräkningen visar sig att den ersättningsberättigade har utnyttjade
färre timmar än som beviljats och att kommunen därför har betalat ett för
högt belopp. Detta skall i så fall regleras. Om ett beslut om assistansersätt-
ning skulle ändras skall kommunen genast underrättas om detta, om änd-
ringen skulle påverka kommunens ersättningsskyldighet.

11

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Wallström

Prop. 1996/97:146

Regeringen beslutar propositionen 1996/97:146 Vissa frågor om personlig
assistans.

gotab 53371. Stockholm 1997

12