Regeringens proposition
1996/97:130

<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1996/97:130</h1>
<h2>Registrering av fartyg</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03130/prop_199697__130-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:130</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 6 mars 1997</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen behandlas förhållandet mellan etableringsrätten inom<br>Europeiska unionen (EU) och de nationella svenska reglerna om<br>registrering av fartyg. Utgångspunkten för analysen bildas av den s.k.<br>Factortame Il-domen som meddelades år 1991. Där slog EG-domstolen<br>fast att en rätt till etablering inom fiskenäring och sjöfart inte kan<br>särskiljas från möjligheten att registrera fartyg. Medlemsstaternas<br>bestämmelser om registrering får därför inte leda till att någon blir<br>diskriminerad på grund av sin nationalitet, och domstolen underkände<br>brittiska föreskrifter som för en registrering direkt eller indirekt krävde<br>att fartygets ägare eller redare var medborgare i Storbritannien. Även<br>ett krav på bosättning och hemvist i Storbritannien ansågs oförenligt<br>med etableringsrätten.</p>
<p>I propositionen dras den slutsatsen att de nationella svenska reglerna<br>om registrering av fartyg inte är förenliga med gemenskapsrätten.<br>Kopplingen till fartygets nationalitet och därmed indirekt till ägarnas<br>medborgarskap eller den juridiska personens svenska anknytning strider<br>mot Romfördragets regler om etableringsrätt, sådana reglerna har<br>uttolkats i Factortame Il-domen. I belysning av EG-domstolens praxis<br>bedöms också den nuvarande möjligheten att hos Sjöfartsverket utverka<br>ett särskilt beslut om svensk nationalitet som otillräcklig. En lagändring<br>är alltså nödvändig för att svenska regler skall motsvara gemenskapens<br>regler. Ändringarna måste ta sikte på hela Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES), eftersom EES-avtalet omfattar Romfördragets<br>bestämmelser om etableringsrätt.</p>
<p>Fartygsregistreringen berörs också av Romfördragets och EES-<br>avtalets regler om arbetskraftens fria rörlighet. Enligt gemenskapsrätten                    1</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 130<br></p>
<p>har varje medborgare i en medlemsstat rätt att bege sig till en annan Prop. 1996/97:130<br>medlemsstat för att arbeta där som löntagare eller egenföretagare. Det<br>finns också en rätt att bo kvar i det landet därefter. I en dom meddelad<br>år 1996 har EG-domstolen förklarat att tillgång till fritidsaktiviteter i<br>värdlandet utgör en följd av den fria rörligheten. Det får därför inte<br>förekomma någon diskriminering på grund av nationalitet när det gäller<br>fritidsfartyg. Propositionen innehåller därför förslag till en anpassning<br>av de nationella svenska reglerna till gemenskapsrätten också när det<br>gäller fartyg som inte används inom ramen för en ekonomisk<br>verksamhet.</p>
<p>Omvänt föreslås att "svenska" fartyg som används inom ramen för en<br>ekonomisk verksamhet som har etablerats i ett annat EES-land inte skall<br>anses som svenska, om de är registrerade i det andra landet. Det<br>föreslås vidare att motsvarande skall gälla beträffande "svenska"<br>fritidsfartyg.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 5</p>
<p>2     Lagtext ................................. 6</p>
<p>2.1   Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)       6</p>
<p>2.2   Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om<br>registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ... 13</p>
<p>2.3   Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om</p>
<p>ersättning för krigsskada å egendom ........... 16</p>
<p>2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om</p>
<p>ändring i kommunalskattelagen (1928:370)....... 18</p>
<p>3     Ärendet och dess beredning .................... 19</p>
<p>4     Svensk lagstiftning om fartygs nationalitet, registrering</p>
<p>och flagg ................................ 21</p>
<p>4.1    Fartygs nationalitet...................... 21</p>
<p>4.2   Registrering av fartyg ....................23</p>
<p>4.3   Fartygs flagg..........................25</p>
<p>5     Något om sambandet mellan fartygs nationalitet,</p>
<p>registrering och flagga ....................... 26</p>
<p>6     Romfördragets regler om fri rörlighet för personer......27</p>
<p>6.1   Etableringsrätten .......................27</p>
<p>6.2   Arbetskraftens fria rörlighet ................ 29</p>
<p>7    Avgöranden av EG-domstolen ................... 30</p>
<p>7.1   Factortame Il-domen..................... 30</p>
<p>7.2   Målet EG-kommissionen mot Frankrike......... 34</p>
<p>7.3   Ytterligare om EG-domstolens praxis .......... 35</p>
<p>8     Behöver svensk lagstiftning ändras?................ 36</p>
<p>9     Hur bör reglerna om fartyg ändras? ............... 42</p>
<p>10    Partrederier............................... 50</p>
<p>11    Följdändringar............................. 51</p>
<p>12    Kostnader .............................. 52</p>
<p>13    Författningskommentarer ...................... 53</p>
<p>13.1  Förslaget till lag om ändring i sjölagen</p>
<p>(1994:1009).......................... 53</p>
<p>13.2  Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om<br>registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. . . . 65</p>
<p>13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:566) om</p>
<p>ersättning för krigsskada å egendom ........... 68</p>
<p>13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331)</p>
<p>om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)..... 69</p>
<p>Bilaga 1    Sammanfattning av promemorian (1996:60)....... 70</p>
<p>Bilaga 2    Promemorians lagförslag .................. 72</p>
<p>Bilaga 3     Förteckning över remissinstanserna............ 83</p>
<p>Bilaga 4    Lagrådsremissens lagförslag ................ 84</p>
<p>Bilaga 5    Lagrådets yttrande ...................... 98</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 . 100</p>
<p>Rättsdatablad................................. 101</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för<br>yrkesmässig sjöfart m.m.,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å<br>egendom, och</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunal-<br>skattelagen (1928:370).</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)</p>
<p>dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2, 4, 6, 7 och 25 §§ samt 5 kap. 2 §<br>skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i 1 kap. skall föras in två nya paragrafer, 1 a och 1 b §§,<br>av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Ett fartyg anses som svenskt och<br>är berättigat att föra svensk<br>flagg, om det till mer än hälften<br>ägs av svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person.<br>Regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande,<br>Sjöfartsverket får medge att<br>även annat fartyg, vars drift står<br>under avgörande svenskt<br>inflytande eller vars ägare har<br>fast hemvist i Sverige, skall<br>anses som svenskt och vara<br>berättigat att föra svenskt flagg.</p>
<p>Regeringen får meddela<br>föreskrifter om<br>nationalitetshandlingar för<br>svenska fartyg och får därvid<br>bestämma vad som skall iakttas<br>med sådana handlingar samt<br>förbjuda att registreringspliktigt<br>fartyg hålls i drift utan gällande<br>nationalitetshandling.</p>
<p>kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett fartyg skall anses som<br>svenskt och vara berättigat att<br>föra svensk flagg, om det till<br>mer än hälften ägs av svenska<br>medborgare eller svenska<br>juridiska personer.</p>
<p>Följande fartyg skall dock<br>inte anses som svenska och inte<br>vara berättigade att föra svensk<br>flagg, om de är införda i ett<br>offentligt fartygsregister i något<br>annat land än Sverige inom<br>Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet:</p>
<p>1. fartyg som ingår i en<br>ekonomisk verksamhet som har<br>etablerats i det registerförande<br>landet, om fartygets drift leds<br>och kontrolleras därifrån,</p>
<p>2. fartyg som inte ingår i en<br>ekonomisk verksamhet, om<br>fartyget</p>
<p>—  vanligen finns i  det</p>
<p>registerförande landet, och</p>
<p>— till mer än hälften ägs av<br>fysiska personer som vistas i det<br>registerförande landet och som<br>antingen är medborgare i det<br>landet eller vistas där med stöd<br>av reglerna om fri rörlighet för<br>personer inom Europeiska</p>
<p>gemenskaperna eller Europeiska Prop. 1996/97:130<br>ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>I andra fall än som avses i 1 §<br>skall ett fartyg anses som<br>svenskt och vara berättigat att<br>föra svensk flagg, om fartyget är<br>infört i ett sådant skepps- eller<br>båtregister som avses i 2 §.</p>
<p>Regeringen eller efter<br>regeringens bemyndigande<br>Sjöfartsverket får medge att<br>även andra fartyg än de som<br>avses i 1 eller 1 a § skall anses<br>som svenska och vara<br>berättigade att föra svensk<br>flagg. Ett sådant medgivande får<br>lämnas bara om fartygets drift<br>står under ett avgörande svenskt<br>inflytande eller om ägaren har<br>fast hemvist i Sverige.</p>
<p>Regeringen får meddela<br>föreskrifter om nationalitets-<br>handlingar för svenska fartyg.<br>Regeringen får därvid bestämma<br>vad som skall iakttas med<br>sådana handlingar samt<br>förbjuda att registreringspliktigt<br>eller registrerat fartyg hålls i<br>drift utan gällande<br>nationalitetshandling.</p>
<p>2 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett svenskt skepp skall vara<br>infört i skeppsregistret.<br>Regeringen kan dock bestämma<br>att skepp, som ägs av staten och<br>som är avsett uteslutande för<br>statsändamål och inte för<br>affärsdrift, inte skall vara infört<br>i registret.</p>
<p>Ett skepp som skall anses som<br>svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1<br>b § första stycket skall vara<br>infört i skeppsregistret.</p>
<p>Följande andra skepp skall<br>föras in i skeppsregistret, om<br>ägaren begär det:</p>
<p>1.  skepp som ingår i en Prop. 1996/97:130<br>ekonomisk verksamhet som har</p>
<p>etablerats i Sverige, om</p>
<p>—  skeppets drift leds och<br>kontrolleras från Sverige, och</p>
<p>— skeppet till hälften eller<br>mer ägs av fysiska personer som<br>är medborgare i ett land inom<br>Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet eller av<br>juridiska personer som har<br>bildats enligt lagstiftningen i ett<br>sådant land och som har sitt<br>säte, sitt huvudkontor eller sin<br>huvudsakliga verksamhet inom<br>samarbetsområdet,</p>
<p>2. skepp som inte ingår i en<br>ekonomisk verksamhet, om<br>skeppet</p>
<p>—  vanligen finns i Sverige,<br>och</p>
<p>— till hälften eller mer ägs av<br>fysiska personer som vistas i<br>Sverige och som antingen är<br>svenska medborgare eller vistas<br>i Sverige med stöd av reglerna<br>om fri rörlighet för personer<br>inom Europeiska gemenskaperna<br>eller Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet.</p>
<p>Regeringen kan bestämma att<br>skepp som ägs av staten och<br>som är avsedda uteslutande för<br>statsändamål och inte för<br>affärsdrift inte skall vara införda<br>i registret.</p>
<p>Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i<br>skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har<br>påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer,<br>ritning eller på annat betryggande sätt.</p>
<p>Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett<br>skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall<br>tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet<br>förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras.</p>
<p>2§</p>
<p>Den som med äganderätt har      Den som med äganderätt har                 8</p>
<p>förvärvat ett skepp som är      förvärvat ett skepp som är</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>registreringspliktigt i hans hand<br>men inte infört i skeppsregistret<br>skall inom en månad från<br>förvärvet anmäla skeppet för<br>registrering. Om förvärvet har<br>skett under villkor som inne-<br>fattar äganderättsförbehåll eller<br>är att jämställa med ett sådant<br>förbehåll, skall anmälan göras<br>inom en månad från det att<br>villkoret upphörde att gälla.</p></td><td>
<p>registreringspliktigt i hans hand Prop. 1996/97:130<br>men inte infört i skeppsregistret<br>skall inom en månad från<br>förvärvet anmäla skeppet för<br>registrering. Om skeppet har<br>förvärvats under villkor som<br>innefattar äganderättsförbehåll<br>eller som skall jämställas med<br>ett sådant förbehåll, skall<br>anmälan göras inom en månad<br>från det att villkoret upphörde<br>att gälla. Om skeppet har blivit<br>registreringspliktigt efter<br>förvärvet, skall det anmälas<br>inom en månad från det att<br>registreringsplikten uppkom.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ägaren av ett skepp som är<br>svenskt och under byggnad skall<br>anmäla skeppet för registrering i<br>skeppsregistret inom sex<br>månader från det att skeppet<br>blivit sjösatt.<br>Registermyndigheten kan medge<br>uppskov om det finns särskilda<br>skäl.</p></td><td>
<p>Ägaren av ett skepp som är<br>svenskt och under byggnad skall<br>anmäla skeppet för registrering i<br>skeppsregistret inom sex<br>månader från det att skeppet<br>blivit sjösatt, om det är<br>registreringspliktigt.<br>Registermyndigheten kan medge<br>uppskov om det finns särskilda<br>skäl.</p></td></tr>
</table>
<p>Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren.</p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp eller ett<br>registrerat skeppsbygge skall<br>inom den tid som anges i 2 §<br>första stycket söka inskrivning<br>av sin rätt. Ett skeppsbygge kan<br>dock i stället anmälas för<br>avregistrering enligt 6 §. Den<br>som gör registeringsanmälan<br>enligt 2 § anses också söka<br>inskrivning av sin rätt.</p>
<p>4 §</p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp eller ett<br>registrerat skeppsbygge skall<br>inom den tid som anges i 2 §<br>första stycket söka inskrivning<br>av sin rätt. Ett registrerat skepp<br>som inte är registreringspliktigt<br>och ett skeppsbygge kan dock i<br>stället anmälas för avregistrering<br>enligt 6 §. Den som anmäler<br>skepp för registrering anses<br>också söka inskrivning av sin<br>rätt.</p>
<p>Ett dödsbo är inte skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till ett<br>skepp eller ett registrerat skeppsbygge, som har tillhört den avlidne, i<br>annat fall än när boet överlåter egendomen. Sådan inskrivning skall<br>sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouppteckningen då<br>inte har registrerats, från registreringen av denna. En make som har<br>tillskiftats ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge vid bodelning är<br></p>
<p>skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om egendomen tidigare Prop. 1996/97:130<br>tillhörde den andra maken.</p>
<p>Den som har förvärvat ett skepp eller skeppsbygge under villkor som<br>innefattar äganderättsförebehåll eller är att jämställa med ett sådant<br>förbehåll har rätt till inskrivning av sin villkorliga äganderätt. Om<br>förvärvaren förlorar sin rätt till egendomen på grund av att villkoret<br>görs gällande, skall inskrivningen avföras ur registret på ansökan av<br>överlåtaren eller förvärvaren.</p>
<p>Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller<br>överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs där och vad som<br>i övrigt föreskrivs i detta kapitel om inskrivning av förvärv och verkan<br>därav tillämpas.</p>
<p>6§</p>
<p>Ett registrerat skepp skall avregistreras om det</p>
<p>1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts,</p>
<p>2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre</p>
<p>månader,</p>
<p>3. upphört att vara svenskt,</p>
<p>eller</p>
<p>4. på grund av ombyggnad<br>eller annan sådan ändring<br>upphört att vara skepp eller,<br>utan att ändring inträtt, inte<br>anses utgöra skepp.</p>
<p>Ett registrerat skeppsbygge<br>skall avregistreras om det som<br>skepp förs över till<br>skeppsregistret eller ägaren<br>anmäler bygget för<br>avregistrering. Dessutom har<br>första stycket 4 motsvarande<br>tillämpning i fråga<br>om skeppsbyggen.</p>
<p>I fall som avses i första<br>stycket eller andra stycket andra<br>meningen skall ägaren inom en<br>månad anmäla egendomen för<br>avregistrering hos register-<br>myndigheten. Om ett skepp till<br>följd av överlåtelse har upphört<br>att vara svenskt, svarar den</p>
<p>3.  inte längre är<br>registreringspliktigt,</p>
<p>4. registrerats enligt 1 § andra<br>stycket 1 eller 2 och<br>förutsättningarna som anges där<br>inte längre är uppfyllda eller<br>ägaren begär avregistrering,<br>eller</p>
<p>5. på grund av ombyggnad eller<br>annan sådan ändring upphört att<br>vara skepp eller, utan att<br>ändring inträtt, inte anses utgöra<br>skepp.</p>
<p>Ett registrerat skeppsbygge<br>skall avregistreras om det som<br>skepp förs över till<br>skeppsregistret eller ägaren<br>anmäler bygget för<br>avregistrering. Dessutom har<br>första stycket 5 motsvarande<br>tillämpning i fråga<br>om skeppsbyggen.</p>
<p>I fall som avses i första<br>stycket 1, 2 eller 5 eller andra<br>stycket andra meningen skall<br>ägaren inom en månad anmäla<br>egendomen för avregistrering<br>hos registermyndigheten.<br>Detsamma gäller när ett skepp<br>upphört att vara</p>
<p>10</p>
<p>tidigare ägaren jämte förvärva-<br>ren för att anmälan görs.</p>
<p>registreringspliktigt, om inte Prop. 1996/97:130<br>skeppet trots detta kan vara<br>registrerat i Sverige. Om ett<br>skepp till följd av överlåtelse<br>inte kan vara registrerat z<br>Sverige, svarar den tidigare<br>ägaren jämte förvärvaren för att<br>anmälan görs.</p>
<p>Om ett skepp som skall<br>avregistreras enligt 6 § första<br>stycket 3 ägs av flera och<br>skeppet kan bevaras som svenskt<br>genom att delägare utövar sin<br>rätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §<br>mot meddelägare, får det inte<br>avföras ur skeppsregistret så<br>länge sådan rätt kan utövas.<br>Bevaras skeppet som svenskt,<br>skall det inte avföras ur<br>registret. I stället skall det<br>förvärv skrivas in som föranlett<br>anmälan för avregistrering.</p>
<p>Om ett skepp skall avregistreras<br>enligt 6 § första stycket 3, får<br>skeppet ändå inte avföras ur<br>skeppsregistret, om</p>
<p>1. skeppet ägs av flera,</p>
<p>2. delägare har lösningsrätt<br>enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och</p>
<p>3. en lösen skulle medföra att<br>skeppet kan registreras i skepps-<br>registret.</p>
<p>Om lösen sker i ett sådant fall,<br>skall skeppet inte avföras ur<br>registret. I stället skall det<br>förvärv skrivas in som föranlett<br>anmälan för avregistrering. Om<br>lösningsrätten förfaller, skall<br>skeppet avföras ur registret.</p>
<p>Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall<br>avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär,<br>för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger<br>in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden.</p>
<p>Ett skeppsbygge får dock<br>avregistreras för att föras över<br>till skeppsregistret utan<br>samtycke enligt andra stycket.<br>För avregistrering av ett skepp<br>enligt 6 § första stycket 4 eller<br>av ett skeppsbygge enligt 6 §<br>andra stycket andra meningen<br>fordras inte heller samtycke av<br>en inteckningsborgenär som inte<br>har sökt betalning ur egendomen<br>inom en månad från det att</p>
<p>registermyndigheten underrättat<br>honom  om</p>
<p>Ett skeppsbygge får dock<br>avregistreras för att föras över<br>till skeppsregistret utan<br>samtycke enligt andra stycket.<br>För avregistrering av ett skepp<br>enligt 6 § första stycket 5 eller<br>av ett skeppsbygge enligt 6 §<br>andra stycket andra meningen<br>fordras inte heller samtycke av<br>en inteckningsborgenär som inte<br>har sökt betalning ur egendomen<br>inom en månad från det att</p>
<p>registermyndigheten underrättat<br>honom  om</p>
<p>avregistreringsgrunden.<br></p>
<p>avregistreringsgrunden.</p>
<p>11</p>
<p>25 §<br>Om ett utländskt skepp har<br>blivit svenskt, får det föras in i<br>skeppsregistret endast om det<br>visas att skeppet inte är infört i<br>motsvarande register i sitt<br>tidigare hemland eller att det<br>kommer att avföras ur ett sådant<br>register med verkan från den<br>dag då det registreras här i<br>landet.</p>
<p>Om ett utländskt skepp har<br>blivit svenskt eller begärts<br>registrerat här, får det föras in i<br>skeppsregistret endast om det<br>visas att skeppet inte är infört i<br>motsvarande register i sitt<br>tidigare hemland eller att det<br>kommer att avföras ur ett sådant<br>register med verkan från den<br>dag då det registreras här i<br>landet.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Är skeppet nybyggt utomlands skall det dessutom visas att rätt till<br>skeppet inte är inskriven i skeppsbyggnadsregister i vederbörande<br>främmande stat eller att sådan rätt kommer att avföras med verkan från</p>
<p>den dag då skeppet registreras här i landet. Detta gäller också i fråga<br>om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under<br>byggnad som har förvärvats från utlandet.</p>
<p>Om ett skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras<br>utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall<br>avföras ur registret den dag då den förs in i det utländska registret.<br>Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registreringen.</p>
<p>För ett partrederi får en huvud-<br>redare väljas. Till huvudredare<br>får utses en här i landet bosatt<br>svensk, dansk, finsk eller norsk<br>medborgare eller en svensk<br>juridisk person.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>För ett partrederi får en huvud-<br>redare väljas. Till huvudredare<br>får utses</p>
<p>1. en fysisk person som är<br>medborgare i ett land inom<br>Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet,</p>
<p>2. en svensk juridisk person,<br>eller</p>
<p>3. en juridisk person som har<br>bildats enligt lagstiftningen i ett<br>land inom samarbetsområdet<br>och som har sitt säte, sitt huvud-<br>kontor eller sin huvudsakliga<br>verksamhet inom<br>samarbetsområdet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>12</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om<br>registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av<br>båtar för yrkesmässig sjöfort m.m.</p>
<p>dels att 4, 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall föras in en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>I båtregistret skall införas varje<br>svensk båt, som används<br>yrkesmässigt till befordran av<br>gods eller passagerare, till<br>bogsering eller bärgning, till<br>fiske eller annan fångst eller till<br>uthyrning till allmänheten och<br>vars skrov har en största längd<br>av minst fem meter. Även<br>mindre passagerarbåt skall<br>införas i båtregistret, om den är<br>konstruerad så att den kan föra<br>fler än tolv passagerare.</p>
<p>Första stycket gäller också<br>utländsk båt, som vanligen är<br>förlagd till svensk hamn och<br>vars ägare är bosatt i Sverige.</p>
<p>I båtregistret skall föras in varje<br>båt som anges i andra stycket,<br>om båten används yrkesmässigt<br>till befordran av gods eller<br>passagerare, till bogsering eller<br>bärgning, till fiske eller annan<br>fångst eller till uthyrning till<br>allmänheten och båtens skrov<br>har en största längd av minst<br>fem meter. Även mindre<br>passagerarbåtar skall föras in i<br>båtregistret, om de är<br>konstruerade så att de kan föra<br>fler än tolv passagerare.</p>
<p>Första stycket gäller varje båt<br>som</p>
<p>1. skall anses som svensk<br>enligt 1 kap. 1 § eller 1 b §<br>första stycket sjölagen<br>(1994:1009),</p>
<p>2. vanligen finns i Sverige och<br>vars ägare är bosatt här, eller</p>
<p>3. uppfyller de förutsättningar<br>som anges för skepp i 2 kap. 1 §<br>andra stycket 1 sjölagen och<br>vars ägare anmäler båten för<br>registrering.</p>
<p>Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna<br>om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första<br>stycket.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1987:774.</p>
<p>13</p>
<p>5 §<sup>2</sup></p>
<p>Annan svensk båt än som avses i<br>4 § får införas i båtregistret, om<br>dess skrov har en största längd<br>av minst fem meter eller om det<br>med hänsyn till båtens typ och<br>användning, dess tilldelning av<br>anropssignal för radiostation<br>eller annars finns särskilda skäl<br>att den registreras.</p>
<p>Båt skall avregistreras, om den</p>
<p>1.  förolyckats, huggits upp<br>eller förstörts,</p>
<p>2.  på grund av överlåtelse<br>eller eljest ej längre skall vara<br>införd i båtregistret,</p>
<p>3. försvunnit eller övergivits<br>till sjöss och sedan ej hörts av<br>under tre månader,</p>
<p>4.  ej är registreringspliktig<br>och av ägaren anmäls för<br>avregistrering.</p>
<p>En båt som skall anses som<br>svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1<br>b § första stycket sjölagen<br>(1994:1009) eller som uppfyller<br>de förutsättningar som anges för<br>skepp i 2 kap. 1 § andra stycket</p>
<p>1 sjölagen får även i andra fall<br>än som anges i 4 § föras in i<br>båtregistret, om dess skrov har<br>en största längd av minst fem<br>meter eller om det med hänsyn<br>till båtens typ och användning,<br>dess tilldelning av anropssignal<br>för radiostation eller annars<br>finns särskilda skäl att den<br>registreras.</p>
<p>§</p>
<p>En båt som uppfyller de<br>förutsättningar som anges för<br>skepp i 2 kap. 1 § andra stycket</p>
<p>2  sjölagen (1994:1009) skall<br>föras in i båtregistret, om<br>ägaren anmäler båten för<br>registrering.</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>En registrerad båt skall<br>avregistreras, om den</p>
<p>1.  förolyckats, huggits upp<br>eller annars förstörts,</p>
<p>2.  på grund av överlåtelse<br>eller av andra skäl inte längre<br>kan vara införd i båtregistret,</p>
<p>3.  försvunnit eller övergetts<br>till sjöss och sedan inte hörts av<br>under tre månader,</p>
<p>4. inte är registreringspliktig<br>och ägaren anmäler båten för<br>avregistrering hos registermyn-<br>digheten.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1992:1655.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1992:1655.</p>
<p>14</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>15</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om<br>ersättning för krigsskada å egendom</h3>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § och 3 § 2 mom. lagen (1958:566) om<br>ersättning för krigsskada å egendom skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>Ersättning utgår även för<br>krigsskada, som utom riket<br>tillfogats</p>
<p>a) svenskt fartyg eller luftfartyg<br>på resa mellan orter här i riket<br>utan anlöpande av utrikes ort<br>och egendom som medföres på<br>resan; samt</p>
<p>b)  svenskt fartyg under<br>yrkesmässigt bedrivet fiske och<br>egendom som därvid medföres.</p>
<p>Ersättning lämnas även för<br>krigsskada som utanför riket<br>tillfogats</p>
<p>a) fartyg som skall anses som<br>svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1<br>b § första stycket sjölagen<br>(1994:1009) eller svenskt<br>luftfartyg på resa mellan orter<br>här i riket utan anlöpande av<br>utrikes ort och egendom som<br>medförs på resan; samt</p>
<p>b) fartyg som anges i a) under<br>yrkesmässigt bedrivet fiske och<br>egendom som därvid medförs.</p>
<p>2<br>Från lagens tillämpning<br>undantagas jämväl utländska<br>fartyg och luftfartyg samt<br>egendom som medföres ombord,<br>så ock främmande stat tillhörig<br>egendom.</p>
<p>Konungen äger förordna, att<br>från lagens tillämpning skall<br>undantagas annan utländsk<br>egendom som direkt eller<br>genom förmedling av juridisk<br>person helt eller till större delen<br>äges av medborgare eller<br>juridisk person i viss främmande<br>stat.</p>
<p>3 §</p>
<p>mom.<sup>1</sup></p>
<p>Från lagens tillämpning<br>undantas också</p>
<p>— fartyg som inte skall anses<br>som svenskt enligt 1 kap. 1 §<br>sjölagen (1994:1009) och<br>egendom som medförs ombord,</p>
<p>—  utländska luftfartyg och<br>egendom som medförs ombord,</p>
<p>—  främmande stat tillhörig<br>egendom.</p>
<p>Regeringen får förordna, att det<br>från lagens tillämpning skall<br>undantas annan utländsk<br>egendom som direkt eller<br>genom förmedling av juridisk<br>person helt eller till större delen</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1967:853.</p>
<p>16</p>
<p>ägs av medborgare eller juridisk Prop. 1996/97:130<br>person i viss främmande stat.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 130</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om p<sub>ro</sub>p. 1996/97:130<br>ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 49 §<br>kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2. Med anställning på ett svenskt<br>handelsfartyg avses anställning<br>på ett fartyg som skall anses<br>som svenskt enligt sjölagen<br>(1994:1009) och som används<br>till handelssjöfart eller resandes<br>fortskaffande eller till annat<br>ändamål som har gemenskap<br>med handelssjöfarten.</p>
<p>Anvisningar<br>till 49 §</p>
<p>2.‘ Med anställning på ett svenskt<br>handelsfartyg avses anställning<br>på ett fartyg enligt 1 kap. 1 §<br>sjölagen (1994:1009) som<br>används till handelssjöfart eller<br>resandes fortskaffande eller till<br>annat ändamål som har<br>gemenskap med<br>handelssjöfarten.</p>
<p>Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs</p>
<p>a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare<br>hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller<br>någon av redaren anlitad arbetsgivare,</p>
<p>b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk<br>redare i huvudsak obemannad om anställningen sker hos fartygets ägare<br>eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:1331.</p>
<p>18</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Genom EG-domstolens dom i det s.k. Factortame Il-målet år 1991<br>preciserades och uttolkades rätten att etablera verksamhet inom<br>fiskenäringen och sjöfarten. Enligt domen får medlemsstaterna inte ha<br>några regler om registrering av fartyg som diskriminerar andra EU-<br>länders medborgare, och etableringsrätten får inte indirekt beskäras<br>genom sådana regler. Flera länder inom unionen hade vid den här tiden<br>nationella regler som knöt fartygsregistreringen till ägarens<br>medborgarskap i registerlandet, hans hemvist där eller liknande. Domen<br>gav därför upphov till en översyn av reglerna om fartygsregistrering i<br>de länderna. EG-kommissionen har vid sin utvärdering av<br>lagändringarna funnit flera av dem otillräckliga, och arbetet med en<br>anpassning av nationella regler till Factortame Il-domen är inte avslutat.</p>
<p>Sverige är genom sitt medlemskap i Europeiska unionen (EU) bundet<br>av Romfördraget och de regler som där finns om fri rörlighet för varor,<br>personer, tjänster och kapital. Till den fria rörligheten för personer hör<br>etableringsrätten, dvs. rätten för medborgare i en medlemsstat inom<br>unionen att fritt etablera ekonomisk verksamhet på en annan<br>medlemsstats territorium.</p>
<p>Genom EES-avtalet har reglerna om den fria rörligheten utsträckts till<br>att gälla inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).</p>
<p>Som medlem i EU måste även Sverige numera följa den<br>rättsutveckling som sker genom EG-domstolens praxis. Sverige har<br>också fått skriftliga förfrågningar av EG-kommissionen om innehållet i<br>våra regler om fartygsregistrering och fartygsflagg och om deras<br>överensstämmelse med gemenskapsrätten.</p>
<p>Av rättstillämpningen i EG-domstolen framgår vidare att<br>registreringen av fritidsfartyg berörs av reglerna om arbetskraftens fria<br>rörlighet enligt Romfördraget och EES-avtalet. Den som vistas i ett<br>annat land för att arbeta där skall nämligen ha tillträde till värdlandets<br>fritidsaktiviteter på samma villkor som värdlandets egna medborgare.<br>Det betyder bl.a. att reglerna om registrering av fritidsfartyg inte får<br>leda till diskriminering på grund av nationalitet.</p>
<p>Inom Justitiedepartementet har upprättats promemorian Registrering<br>av fartyg (Ds 1996:60). Promemorian har remissbehandlats.<br>Remissyttrandena finns tillgängliga i Regeringskansliet<br>(Justitiedepartementet, dnr Ju96/3510). En sammanfattning av<br>promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag som läggs fram i<br>promemorian finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna<br>finns i bilaga 3.</p>
<p>I ärendet har aktuella frågor diskuterats vid nordiska<br>sjörättsöverläggningar mellan departementstjänstemän från Danmark,<br>Finland, Norge och Sverige.</p>
<p>Frågan om ändringar bör göras i fiskelagstiftningen övervägs i<br>Regeringskansliet och behandlas inte i detta ärende.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>19</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.</p>
<p>Lagrådet har haft synpunkter på förslaget till 2 kap. 6 § sjölagen samt<br>på förslaget till 3 § 2 mom. lagen om ersättning för krigsskada å<br>egendom men i övrigt lämnat förslagen utan erinran. Regeringen<br>återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren till<br>nämnda paragrafer. Regeringen har dessutom gjort vissa redaktionella<br>ändringar.</p>
<p>20</p>
<h2>4 Svensk lagstiftning om fartygs nationalitet,<br>registrering och flagg</h2>
<h3>4.1 Fartygs nationalitet</h3>
<p>Reglerna om fartygs nationalitet inleder sjölagen (1994:1009). Enligt</p>
<p>1 kap. 1 § är ett fartyg svenskt och berättigat att föra svensk flagg, om<br>det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk<br>person. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Sjöfartsverket<br>får medge att även annat fartyg skall anses som svenskt och vara<br>berättigat att föra svensk flagg. Ett sådant medgivande förutsätter att<br>driften av fartyget står under avgörande svenskt inflytande eller att<br>fartygets ägare har fast hemvist i Sverige.</p>
<p>Fartygets nationalitet är alltså i första hand kopplad till ägarens<br>nationalitet. När fartyget ägs direkt av fysisk person är det<br>medborgarskapet som får avgörande betydelse. Att fastställa om någon<br>är svensk medborgare eller inte torde mera sällan föranleda några<br>svårigheter. Den saken får avgöras enligt lagen (1950:382) om svenskt<br>medborgarskap. Den som anmäler ett skepp till registrering eller söker<br>inskrivning av ett förvärv har att ge in ett bevis om sin nationalitet (se</p>
<p>2 kap. 13 och 14 §§ fartygsregisterförordningen [1975:927]). En fråga<br>som inte behandlas i motiven till sjölagen är hur man skall se på den<br>som har dubbelt medborgarskap eller är statslös. Men lagens<br>ordalydelse lämnar knappast utrymme för någon annan tolkning än att<br>en ägare med svenskt medborgarskap uppfyller nationalitetskravet även<br>om han är medborgare också i något annat land. Den som är statslös<br>kan däremot inte anses uppfylla kravet, eftersom han saknar svenskt<br>medborgarskap.</p>
<p>I fråga om juridiska personer sades det under förarbetena till sjölagen<br>att det avgörande är om associationen har bildats inom ramen för den<br>svenska rättsordningen och enligt de villkor som ställs upp där (prop.<br>1973:42 s. 213). Exempelvis ett aktiebolag skulle därmed anses som<br>svenskt, om det har bildats enligt svenska bestämmelser och registrerats<br>i Sverige. Beträffande sådana juridiska personer som inte är förknippade<br>med någon registreringsplikt eller liknande har det i senare<br>lagstiftningssammanhang uttalats att platsen för styrelsens säte torde<br>avgöra nationaliteten (se Lagrådets yttrande över förslaget till ändringar<br>i fartygssäkerhetslagen [1988:49], prop. 1994/95:186 s. 105). I<br>sjölagsmotiven sades om stiftelser, ideella föreningar och liknande<br>sammanslutningar att de fick antas vara svenska, om de bildats enligt<br>svensk lag och om driftsledningen utövades i Sverige eller om de<br>bedrev den huvudsakliga verksamheten här; möjligen hade också<br>ledningens sammansättning betydelse. Dödsbon berördes särskilt under<br>förarbetena till sjölagen (prop. 1973:42 s. 214). Föredragande statsrådet<br>anförde att dödsbon principiellt borde behandlas på samma sätt som den<br>avlidna. Dödsbon efter svenska medborgare skulle därmed normalt vara<br>att räkna som svenska juridiska personer.</p>
<p>Sättet att bestämma en juridisk persons nationalitet torde inte i sig ha<br>ändrats sedan reglerna om svenska fartyg fick sin nuvarande utformning</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>21</p>
<p>år 1973. Sjölagens koppling mellan fartygets nationalitet och ägarens<br>nationalitet innebär emellertid att associationsrättens regler om svensk<br>anknytning får indirekta återverkningar på utländska intressenters<br>möjlighet att skaffa sig inflytande över svenska fartyg. Om utländska<br>rättssubjekt har möjlighet att bilda, äga eller leda svenska associationer<br>som i sin tur äger fartyg, kan ju fartyget ställas under ett dominerade<br>utländskt inflytande och ändå betraktas som svenskt.</p>
<p>Numera gäller att en fysisk person kan vara stiftare av ett svenskt<br>aktiebolag, om han är bosatt inom det Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES), och något krav på svenskt medborgarskap<br>eller bosättning i Sverige finns inte (2 kap. 1 § aktiebolagslagen, ABL).<br>En svensk juridisk person kan stifta ett aktiebolag men det finns en<br>sådan möjlighet också för en annan juridisk person som har bildats<br>enligt lagstiftningen i en stat inom samarbetsområdet, om den juridiska<br>personen har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga<br>verksamhet inom det området. Beträffande handelsbolag eller<br>motsvarande juridiska personer gäller dock som ytterligare förutsättning<br>att varje bolagsman måste vara bosatt inom samarbetsområdet, i annat<br>fall kan handelsbolaget inte vara stiftare av ett svenskt aktiebolag. I<br>fråga om de ledande funktionärerna i ett aktiebolag krävs som<br>huvudregel att verkställande direktören och minst halva antalet<br>styrelseledamöter skall vara bosatta inom samarbetsområdet (8 kap. 4 §<br>ABL). Beträffande medborgarskap finns inte längre något krav och efter<br>ändringar den 1 januari 1993 gäller bara att verkställande direktören<br>och minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom EES,<br>se 6 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.</p>
<p>Reglerna om svenska fartyg är formellt sett oförändrade sedan drygt<br>20 år. Inom associationsrätten har dock skett ändringar som i praktiken<br>har ökat möjligheten för utländska rättssubjekt att indirekt kontrollera<br>fartyg utan att detta förhållande påverkar fartygens ställning som<br>svenska. De sjörättsliga följderna har inte särskilt uppmärksammats i<br>samband med regeländringarna inom associationsrätten, och den nya<br>sjölagen från år 1994 bygger på samma definition av begreppet "svenskt<br>fartyg” som den tidigare lagen.</p>
<p>Beträffande kravet på svenskt ägande kan det också vara av intresse<br>att peka på reglerna om partrederi i 5 kap. sjölagen. Ett partrederi<br>föreligger om flera har kommit överens om att under delad ansvarighet<br>gemensamt driva sjöfart med eget fartyg (1 §). Delägarna kan utse en<br>huvudredare som har särskild behörighet att företa sådana<br>rättshandlingar som rederirörelsen vanligen för med sig. Huvudredaren<br>skall vara en svensk juridisk person eller en fysisk person som dels är<br>bosatt här i landet, dels är medborgare i Sverige, Danmark, Finland<br>eller Norge (2 §). Om dessa krav på huvudredaren är uppfyllda, är<br>fartyget svenskt (jfr prop. 1973:42 s. 209 och 259).</p>
<p>Slutligen gäller att sjölagen medger möjlighet till dispens från kravet<br>på svensk ägarövervikt, nämligen när fartygets drift står under ett<br>avgörande svenskt inflytande eller när ägaren har fast hemvist här i<br>landet (1 kap. 1 §). Dispens kan enligt förarbetena bli aktuell t.ex. när<br>ett fartyg skall drivas i samverkan mellan redare i flera länder och<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>22</p>
<p>under sådan fördelning av intressena att fartyget inte skulle kunna föra Prop. 1996/97:130<br>någon flagg alls eller bara en bekvämlighetsflagg, om möjligheten till<br>dispens i Sverige saknats (prop. 1973:42 s. 215 och prop. 1978/79:98<br>s. 16). Föredragande statsrådet utgick dock från att driftsledningen på<br>ett betryggande sätt var knuten till Sverige och att den svenska<br>ägarandelen var någorlunda stor. Enligt motiven kan man tänka sig<br>dispens även i andra fall. Det skall då ske en helhetsbedömning, där det<br>är möjligt att beakta belånings- och befraktningsförhållanden. Det skall<br>särskilt beaktas om fartyget har anknytning till Sverige genom att<br>ägaren är bosatt här och behöver registrera sitt fartyg under svensk<br>nationalitet. Enligt motiven skall dispens medges bara när det är<br>uppenbart att ägaren har ett berättigat behov av registrering (prop.</p>
<p>1978/79:98 s. 17). Fast hemvist anses föreligga bara om ägaren avser<br>att stanna kvar i landet. Vid bedömning av en dispensansökan beaktas<br>också om ägaren har en stark anknytning till något annat land. Avsikten<br>är att en dispens skall kunna begränsas i tiden och förenas med villkor.</p>
<p>Det ligger på Sjöfartsverket att handlägga ansökningar om dispens<br>enligt 1 kap. 1 § sjölagen. Det i praktiken förekommande dispensfallet<br>är att ett fartyg ägs av ett utländskt rättssubjekt men hyrs i huvudsak<br>obemannat (bare boat-charter) av ett svenskt rättssubjekt. Dispens<br>beviljas, om charteravtalet innebär att det svenska rättssubjektet<br>kontrollerar fartyget med undantag bara för vad som kan följa av<br>sakrätter som gäller i fartyget. Dispensen brukar ges för en begränsad<br>period så att den inte sträcker sig längre än charteravtalets löptid.</p>
<p>För en översikt över rättsverkningar som är knutna till ett fartygs<br>nationalitet, se promemorian (Ds 1996:60 s. 22-35).</p>
<h3>4.2 Registrering av fartyg</h3>
<p>Beträffande svenska skepp gäller en principiell registreringsplikt. I<br>2 kap. 1 § sjölagen anges sålunda att "Ett svenskt skepp skall vara<br>infört i skeppsregistret". Regeringen kan dock med stöd av samma<br>paragraf bestämma att skepp som ägs av staten inte skall vara införda i<br>registret. Ett undantag förutsätter dock att skeppen används uteslutande<br>för statsändamål och inte för affärsdrift. Undantagsmöjligheten är<br>närmast betingad av hänsyn till försvaret; det skall inte vara möjligt att<br>kartlägga marinens fartyg med hjälp av ett offentligt register.</p>
<p>Registret förs bara över svenska skepp (1 kap. 2 §). Det går alltså<br>inte att registrera utländska skepp i något svenskt register.</p>
<p>Det ligger på ägaren att låta registrera skeppet (2 kap. 2 §). När<br>skeppet är nybyggt skall anmälan om registrering ske inom sex månader<br>från sjösättningen, om inte anstånd medges. Om någon i stället<br>förvärvar ett skepp som därigenom blir registreringspliktigt är<br>anmälningstiden kortare, en månad. Bestämmelsen blir tillämplig bl.a.<br>när ett svenskt rättssubjekt förvärvar ett fartyg som tidigare varit<br>utlandsägt och haft utländsk nationalitet.</p>
<p>Lika väl som svenska skepp förs in i registret gäller att skepp som<br>inte längre är svenska avförs ur registret (2 kap. 6 §). Bestämmelsen<br></p>
<p>23</p>
<p>aktualiseras t.ex. i ett fall där svenska ägarandelar i fartyget säljs till ett Prop. 1996/97:130<br>utländskt rättssubjekt i sådan mån att det inte finns någon svensk<br>ägarövervikt. Om skeppet ägs av flera, kan det dock i vissa fall bevaras<br>som svenskt genom att delägare löser ut annan delägare. En sådan rätt<br>att lösa sig till ytterligare andelar i ett fartyg finns enligt reglerna om<br>partrederi (5 kap. 13 och 16 §§). Lösningsrätten gäller under viss tid,<br>och ett skepp får inte avföras ur registret under den tiden, om en<br>inlösen skulle medföra att fartyget alltjämt är att anse som svenskt</p>
<p>(2 kap. 7 §).</p>
<p>Sjölagens regler bygger på tanken att ett skepp inte samtidigt skall<br>vara registrerat i mer än ett land. Om ett utländskt skepp har blivit<br>svenskt, får det därför föras in i skeppsregistret först när det har visats<br>att skeppet inte är infört i motsvarande utländska register (2 kap. 25 §).</p>
<p>1 syfte att samordna förfarandet i olika länder är det dock tillräckligt om<br>sökanden visar att skeppet kommer att föras av från det utländska<br>registret med verkan från den dag då det registreras här. Av<br>samordningsskäl kan registrering i Sverige ske trots att det utländska<br>beslutet meddelas eller bevisning om det beslutet lämnas först efter<br>inskrivningsdagens utgång (2 kap. 26 §). Liknande regler gäller för det<br>fallet att ett svenskt skepp skall avregistreras för införing i ett utländskt<br>register (2 kap. 25 § tredje stycket och 26 §).</p>
<p>När det gäller skeppsbyggen finns det inte någon skyldighet att<br>registrera egendomen. Reglerna är i stället formulerade som en rätt för<br>ägaren att föra in ett skepp under byggnad i skeppsbyggnadsregistret, se</p>
<p>2 kap. 1 § andra stycket sjölagen där det står att bygget "får"<br>registreras. Däri finns alltså en skillnad vid en jämförelse med reglerna<br>om skeppsregistrering, som ju innebär att registreringen är obligatorisk.<br>En annan skillnad är att skeppsbygget inte behöver ägas av svenska<br>rättssubjekt. Det avgörande är i stället att skeppet byggs här i landet.<br>Registrering kan då ske oavsett om ägaren är svensk eller utländsk.<br>Men ägarens nationalitet kommer att få betydelse så snart det färdiga<br>skeppet sjösätts. Är det svenskägt kommer reglerna om registrering av<br>svenska skepp att tillämpas och skeppet registreras här (jfr 2 kap. 2 §<br>andra stycket). Om det finns en utländsk ägarövervikt, kan skeppet inte<br>registreras i Sverige, eftersom skeppet då inte är svenskt.</p>
<p>Det finns inte någon generell skyldighet att registrera båtar.<br>Skyldigheten är i stället begränsad till båtar som används i yrkesmässig<br>sjöfart. Under åren 1988-1992 gällde en lag om ffitidsbåtsregister som<br>innebar att också båtar som användes för privat bruk skulle vara<br>registrerade. Lagen upphävdes med verkan från årsskiftet 1992/93 utan<br>att ersättas av någon motsvarande författning. Frågan om att återinföra<br>registret för fritidsbåtar diskuteras i betänkandet Fritidsbåten och<br>Samhället (SOU 1996:170). I betänkandet förordas att ett obligatoriskt<br>båtregister införs igen. Betänkandet bereds för närvarande inom<br>Regeringskansliet.</p>
<p>För båtar som används i näringsverksamhet gäller lagen (1979:377)<br>om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Enligt den lagen<br>skall båtar föras in i ett särskilt båtregister, om de används yrkesmässigt                  24</p>
<p>till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning,<br></p>
<p>till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmänheten. Som en Prop. 1996/97:130<br>ytterligare förutsättning anges att båtens skrov skall ha en största längd<br>av minst fem meter. Är det fråga om en passagerarbåt skall den dock<br>alltid registreras, om den är konstruerad så att den kan föra tolv eller<br>flera passagerare (4 § första stycket).</p>
<p>Reglerna i 4 § första stycket avser svenska båtar. Enligt andra stycket<br>skall reglerna dock gälla också utländsk båt, som vanligen är förlagd till<br>svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige. Dessutom får<br>regeringen med stöd av 4 § tredje stycket och efter överenskommelse<br>med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan<br>fiskebåt än som avses i första stycket.</p>
<p>Svenska båtar kan registreras även om förutsättningarna i 4 § inte är<br>uppfyllda. Det krävs då att båten har ett skrov med en största längd av<br>minst fem meter eller att det med hänsyn till båtens typ och<br>användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller annars<br>finns särskilda skäl att den registreras, se 5 §. Det är här fråga om en<br>frivillig registrering, och de båtar som omfattas av 5 § är inte<br>registreringspliktiga. Någon motsvarande rätt att registrera utländska<br>båtar finns inte (jfr prop. 1978/79:98 s. 63). Båtens svenska nationalitet<br>prövas dock inte särskilt vid registreringen.</p>
<p>En båt skall enligt 7 § avregistreras bl.a. när den på grund av<br>överlåtelse eller annars inte längre skall vara införd i båtregistret,<br>liksom när den inte är registreringspliktig och av ägaren anmäls för<br>avregistrering.</p>
<p>Lagens tillämpningsområde är att se mot bakgrund av den tillsynsplikt<br>som ligger på Sjöfartsinspektionen. Således gäller registreringsplikten i<br>princip sådana båtar som står under tillsyn. Och det främsta skälet<br>bakom lagen är just det offentligas intresse av att ha en förteckning över<br>sådana båtar som faller inom Sjöfartsinspektionens ansvarsområde (se<br>prop. 1978/79:98 s. 9 f.).</p>
<p>För en översikt över rättsverkningar som är knutna till<br>fartygsregistreringen, se promemorian (Ds 1996:60 s. 38-44).</p>
<h3>4.3 Fartygs flagg</h3>
<p>Enligt 1 kap. 1 § första stycket sjölagen är ett fartyg berättigat att föra<br>svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person. Regeringen eller Sjöfartsverket kan medge<br>dispens från kravet på en svensk ägarövervikt. En dispens förutsätter att<br>fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller att<br>ägaren har fast hemvist här i landet. Reglerna om svensk flagg är alltså<br>desamma som reglerna om svensk nationalitet. En redogörelse för<br>nationalitetsreglema finns i avsnitt 4.1.</p>
<p>För en översikt av rättsverkningar som är knutna till fartygets flagg,<br>se promemorian ( Ds 1996:60 s. 44-47).</p>
<p>25</p>
<h2>5 Något om sambandet mellan fartygs<br>nationalitet, registrering och flagga</h2>
<p>Ett stort antal rättsverkningar är knutna till fartygets nationalitet,<br>registrering och flagg. Vid en bedömning av rättsläget är det dock<br>angeläget att de tre förhållandena - nationalitet, registrering,<br>flagg - inte ses som helt skilda företeelser. Tvärtom står det klart att de<br>har ett nära samband och att de åtminstone delvis utgår från<br>gemensamma förutsättningar.</p>
<p>Nationaliteten, dvs. normalt sett ägandet, bestämmer fartygets<br>rättsställning. Registreringen innebär ett erkännande av och en grundval<br>för bevisning om nationaliteten (se SOU 1970:74 s. 72, jfr Ds Ju<br>1978:6 s. 42). Förhållandet mellan nationaliteten och flaggan kommer<br>till uttryck i 1 kap. 1 § sjölagen. Flaggföringen och nationaliteten<br>bygger där på samma förutsättningar; det krävs en svensk ägarövervikt<br>för att fartyget skall anses som svenskt och för att det skall få föra<br>svensk flagg. Det betyder emellertid inte att flaggföringen avgör<br>nationaliteten. Flaggan är inte ett sätt att styrka nationaliteten. Sjölagens<br>bestämmelser om flaggan är att se bara som en erinran om svenska<br>fartygs rätt att utåt markera sin nationalitet. Inom folkrätten har<br>sambandet i stället angetts på det sättet att "fartyget har den nationalitet,<br>vars flagg det har rätt att föra" (artikel 91 i havsrättskonventionen från<br>år 1982). Formuleringen ger närmast intrycket att förutsättningarna för<br>flaggföringen skall utrönas först och att flaggan sedan styr<br>nationaliteten. Vid tillämpning av havsrättskonventionen torde det<br>dessutom förhålla sig så, att flagglandet är detsamma som<br>registerlandet.</p>
<p>Det internationellt privaträttsliga synsättet illustreras av rättsfallet NJA<br>1987 s. 884. Högsta domstolen hade där att ta ställning till giltigheten<br>av anställningsavtal och kollektivavtal med internationell anknytning.<br>Domstolen kom fram till att flaggans lag skulle tillämpas och förklarade<br>att man syftade på "lagen i den stat där fartyget är registrerat". Som<br>skäl för att välja flaggans lag angav domstolen bl.a. att man kan utgå<br>från att det i allmänhet finns en verklig anknytning mellan fartyget och<br>registerlandet och att anknytningen utgjort en förutsättning för<br>registreringen. I första hand, fortsatte domstolen, utgörs anknytningen<br>av att fortyget helt eller delvis ägs av ett rättssubjekt som hör hemma i<br>registreringsstaten eller att ett sådant rättssubjekt har ett avgörande<br>inflytande över fartygets drift.</p>
<p>Det finns alltså ett samband mellan flaggan, registreringen och en<br>nationalitet grundad på ägande. En strikt uppdelning av rättsföljdema<br>kan därför betraktas som i någon mån teoretisk, och gränsen är inte<br>skarp. Enligt sjölagen saknar den många gånger praktisk betydelse,<br>eftersom förutsättningarna för flaggningen, registreringen och<br>nationaliteten oftast sammanfaller. Det kan också finnas skäl att erinra<br>om det folkrättsliga synsätt som kommer till uttryck i<br>havsrättskonventionen. I artikel 91 uppställs kravet på ett verkligt<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>26</p>
<p>samband mellan fartyget och alla de nu aktuella förhållandena, flagga, Prop. 1996/97:130<br>registrering och nationalitet.</p>
<h2>6 Romfördragets regler om fri rörlighet för<br>personer</h2>
<h3>6.1 Etableringsrätten</h3>
<p>Etableringsrätten ingår i den fria rörlighet för personer som garanteras<br>genom Romfördraget. Dessutom omfattas etableringsrätten av EES-<br>avtalet (artikel 31), och den följande framställningen har därför bäring<br>på hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>Enligt artikel 52 i Romfördraget skall medborgare i gemenskapen ha<br>rätt att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium. De<br>medborgare som redan är etablerade i någon medlemsstat skall ha rätt<br>att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag i en annan stat.<br>Etableringsfriheten innefattar en rätt att ta upp och utöva<br>förvärvsverksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva<br>företag på de villkor som värdlandets lagstiftning föreskriver för egna<br>medborgare. Reglerna om kapitalrörelser i gemenskapen skall dock<br>iakttas i detta sammanhang.</p>
<p>Etableringsrätten gäller inte bara till förmån för fysiska personer.<br>Rätten omfattar också bolag som har bildats i överensstämmelse med en<br>medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller<br>sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen (artikel 58). Reglerna<br>tar sikte på bolag enligt civil- eller handelslagstiftningen men också på<br>kooperativa föreningar och andra privaträttsliga eller offentligrättsliga<br>juridiska personer med undantag för sådana som inte drivs i vinstsyfte.</p>
<p>Däremot gäller etableringsrätten inte verksamhet som är förenad med<br>myndighetsutövning (artikel 55). Medlemsstaterna kan också<br>upprätthålla författningar som särbehandlar utländska medborgare, om<br>författningarna grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet<br>och allmän hälsa (artikel 56).</p>
<p>Romfördragets bestämmelser om etableringsrätt har direkt effekt<br>och kan åberopas av medborgare och bolag i gemenskapen.</p>
<p>Romfördraget kompletteras av handlingsprogram och rättsakter som<br>på några punkter preciserar etableringsrätten. De har delvis tagit sikte<br>på de europeiska gemenskapernas tidigare utvecklingsskeden och har<br>numera förlorat sin aktualitet. Vad som dock bör nämnas är att<br>etableringsrätten har ansetts förutsätta en rätt för medborgare i<br>gemenskapens länder att uppehålla sig och bo i andra länder för att<br>driva verksamhet där. Den rätten har utsträckts till näringsidkarens<br>anhöriga, låt vara att rättigheterna i deras fall har begränsats på olika<br>sätt för att värdlandet inte skall drabbas av några orimliga bördor. Som<br>ett led i rätten för personer att röra sig fritt inom gemenskapen ingår<br>också att de behörighetskrav som gäller för skilda yrkesutövare har<br>samordnats. I annat fall skulle ju den fria rörligheten i praktiken<br></p>
<p>27</p>
<p>inskränkas högst avsevärt, eftersom ett lands egna medborgare allmänt Prop. 1996/97:130<br>sett har större möjligheter att avlägga examina och skaffa sig den<br>erfarenhet som krävs för yrkesutövning i det landet.</p>
<p>Etableringsrätten innebär alltså att fysiska och juridiska personer i<br>gemenskapen får förlägga en rörelse till ett annat land inom<br>gemenskapen. De kan starta en ny rörelse i en medlemsstat, och den<br>som redan är etablerad i en medlemsstat kan utsträcka sin rörelse till<br>ett annat land genom att där sätta upp en filial eller på något annat sätt<br>förlägga en gren av rörelsen till det landet.</p>
<p>Gemenskapsrätten anger olika förutsättningar i de olika fallen. Rätten<br>att starta eller flytta en verksamhet tillkommer bara den som är<br>medborgare i någon av medlemsstaterna. Det saknar däremot betydelse<br>om han eller hon bor inom gemenskapen. Att utsträcka rörelsen genom<br>att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag förutsätter att<br>verksamheten redan finns etablerad någonstans inom gemenskapen.</p>
<p>När en juridisk person har bildats enligt lagen i en medlemsstat, kan<br>dess företrädare åberopa reglerna om etableringsfrihet under<br>förutsättning att den juridiska personen har sitt säte, sitt huvudkontor<br>eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapens område. Den<br>juridiska personen kan göra en sekundär etablering i ett annat land eller<br>med andra ord upprätta ett kontor, en filial eller ett dotterbolag i det<br>landet. Att observera i sammanhanget är att den nationella rätten i en<br>medlemsstat avgör vem som får bilda en juridisk person i landet. Det är<br>därför tänkbart att den primära etableringen inom gemenskapen sker<br>genom någon som kommer från tredje land utanför gemenskapen. Detta<br>förhållande påverkar dock inte reglerna om etableringsrätt. Även ett<br>sådant bolag har rätt att göra en sekundär etablering i ett annat<br>gemenskapsland.</p>
<p>Etableringen skall avse en rörelse som innefattar någon form av<br>ekonomiska aktiviteter. I första hand torde det bli fråga om<br>affärsverksamhet som drivs i vinstsyfte. Rätten till etablering sträcker<br>sig dock längre än så. Redan av Romfördraget framgår att t.ex.<br>kooperativa föreningar omfettas av rättigheterna, och det synes vara<br>tillräckligt att verksamheten utövas mot ersättning. Som tidigare nämnts<br>sägs det dock i artikel 58 att andra juridiska personer än civil- och<br>handelsrättsliga bolag e.d. måste drivas i vinstsyfte för att reglerna skall<br>gälla. När det talas om vinstsyfte skall detta tolkas efter ordalagen så att<br>det är tillräckligt om verksamhetens mål är att den skall ge vinst. Att<br>verksamheten rent faktiskt går med förlust behöver alltså inte i och för<br>sig innebära att den faller utanför etableringsrätten.</p>
<p>Att rättigheterna tar sikte på ekonomisk verksamhet återspeglas också<br>i ländernas möjligheter att göra undantag med hänvisning till allmänna<br>intressen. Exempelvis har kulturpolitiska hänsyn kunnat motivera<br>undantag från etableringsrätten under vissa förhållanden, liksom<br>intresset av att yrkesetiska regler kan upprätthållas medan rent<br>ekonomiska överväganden av ett land inte godtas.</p>
<p>Ett centralt inslag i etableringsrätten är att den skall genomföras på ett<br>sätt som inte - vare sig direkt eller på osakliga grunder indirekt -                  28</p>
<p>diskriminerar medborgare i medlemsstaterna på grund av deras</p>
<p>nationalitet. De skall alla ha rätt att driva näring enligt samma regler<br>som värdlandets egna medborgare, och avsikten med bl.a. reglerna om<br>etableringsrätt är att skapa största möjliga frihet för mellanstatliga<br>ekonomiska aktiviteter inom gemenskapen. Över huvud taget gäller som<br>huvudprincip enligt artikel 6 i Romfördraget att all diskriminering på<br>grund av nationalitet skall vara förbjuden.</p>
<p>Däremot utgör inte gemenskapsrätten något hinder mot s.k. omvänd<br>diskriminering. En medlemsstat kan alltså neka sina egna medborgare<br>några av de rättigheter som de annars skulle ha haft enligt de rättsregler<br>som gäller inom gemenskapen. Och reglerna om en etableringsrätt tar<br>bara sikte på förhållanden med internationell anknytning inom<br>gemenskapen. Rent interna förhållanden inom ett land omfattas inte.</p>
<p>Etableringsrätten skall skiljas från friheten att tillhandahålla tjänster.<br>En etablering förutsätter att man förlägger en rörelse eller en del av en<br>rörelse till ett annat land inom gemenskapen och att rörelsen integreras<br>med värdlandets ekonomi. Det torde krävas att rörelsen förläggs mera<br>varaktigt till värdlandet eller i vart fall att det sker för en obestämd tid.<br>Friheten att tillhandahålla tjänster innebär däremot inte att rörelsen<br>förläggs till värdlandet. Det kännetecknande är i stället att tjänsterna<br>utförs i ett annat land än etableringslandet. Det är alltså fråga om att ha<br>rörelsen som sådan förlagd till ett land inom gemenskapen och att<br>tjänster mer tillfälligt utförs i ett annat av gemenskapsländema.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<h3>6.2 Arbetskraftens fria rörlighet</h3>
<p>Den fria rörlighet för personer som garanteras genom Romfördraget<br>innefattar inte bara etableringsfriheten utan också rätten att bege sig till<br>en annan medlemsstat för att där utöva arbete som löntagare eller<br>egenföretagare. Av artikel 48 i fördraget följer ett förbud mot varje<br>form av diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund<br>av nationalitet.</p>
<p>Begreppet arbetstagare skall tolkas enhetligt inom hela gemenskapen.<br>Skälet till detta är att arbetskraftens fria rörlighet utgör en av<br>Romfördragets grundläggande principer. Det kan därmed inte godtas att<br>den fria rörligheten begränsas genom att arbetstagarbegreppet ges en<br>inskränkt tolkning och tillämpning enligt medlemsstaternas nationella<br>rättsordningar.</p>
<p>Arbetskraftens fria rörlighet innefattar en rätt att anta faktiska<br>erbjudanden om anställning, att förflytta sig fritt inom medlemsstaternas<br>territorium för detta ändamål, att uppehålla sig i en medlemsstat i syfte<br>att ha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra<br>författningar som gäller för anställning av medborgare i det landet samt<br>att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit<br>anställd där, på villkor som skall fastställas av EG-kommissionen i<br>tillämpningsföreskrifter (artikel 48).</p>
<p>Den fria rörligheten begränsas av hänsyn till allmän ordning, säkerhet<br>och hälsa. Artikel 48 gäller inte heller beträffande anställning i offentlig<br>tjänst. Medborgare i medlemsstaterna kan därför inte hävda någon rätt<br></p>
<p>att vistas i en annan medlemsstat för att söka eller upprätthålla ett Prop. 1996/97:130<br>sådant arbete.</p>
<p>Principen om likabehandling har direkt effekt. Enskilda personer kan<br>stödja sig på principen, och den kan åberopas både mot offentliga<br>myndigheter och enskilda motparter.</p>
<p>Romfördraget kompletteras av flera rättsakter. En av dem är rådets<br>förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet. Som<br>huvudregel gäller enligt förordningen att en arbetstagare som arbetar<br>utomlands inte får behandlas annorlunda än de inhemska arbetstagarna<br>när det gäller arbets- och anställningsvillkor. Det finns också<br>bestämmelser om arbetstagarens rätt att vistas i värdlandet. Sådana<br>bestämmelser finns också i Romfördraget. Men enligt förordningen<br>skall rätten till vistelse gälla också för arbetstagarens<br>familjemedlemmar. Dit räknas bl.a. arbetstagarens maka och deras barn<br>som är under 21 år eller är beroende av dem för sin försörjning<br>(artikel 10).</p>
<h2>7 Avgöranden av EG-domstolen</h2>
<h3>7.1 Factortame Il-domen</h3>
<p>I Factortame Il-domen behandlas etableringsrätten inom sjöfarten och<br>fisket (EG-domstolens mål C-221/89 The Queen mot Secretary of State<br>for Transport, ex parte Factortame Ltd. m.fl., REG 1991 s. 3905).<br>Målet gällde möjligheterna för Factortame och några andra bolag att<br>registrera sina fiskefartyg i det brittiska fartygsregistret. Bolagen hade<br>bildats enligt brittisk rätt men flertalet av företagens ledare och<br>aktieägare var spanska medborgare bosatta i Spanien. Alla de berörda<br>fartygen hade före år 1988 varit införda i det brittiska registret. Några<br>fartyg hade ursprungligen varit registrerade i Spanien och fört spansk<br>flagg för att sedan föras över till det britt<sup>1</sup> ska registret. De andra<br>fartygen hade redan från början varit införda i det brittiska registret -<br>och då ägda av brittiska rättssubjekt - men sedermera förvärvats av<br>Factortame och de andra bolagen.</p>
<p>År 1988 införde Storbritannien ett nytt register och ändrade då<br>förutsättningarna för en registrering. Bakgrunden till detta var att man<br>på brittisk sida ville komma till rätta med det som kallades "quota<br>hopping". Uttrycket anspelade på de fiskekvoter som varje land inom<br>gemenskapen hade tilldelats. Enligt britternas uppfattning blev deras<br>kvot plundrad av fartyg som visserligen förde brittisk flagg men som<br>saknade en verklig föreningslänk till Storbritannien.</p>
<p>Enligt de nya reglerna skulle tre förutsättningar vara uppfyllda för att<br>fartyget skulle kunna registreras. För det första skulle fartyget vara<br>brittiskägt. Det betydde att åtkomsten (the legal title) till fartyget helt<br>och hållet skulle tillkomma kvalificerade fysiska eller juridiska<br>personer. Även den egentliga äganderätten (the beneficial ownership)<br>skulle till minst tre fjärdedelar ligga hos kvalificerade rättssubjekt. Som<br></p>
<p>en kvalificerad fysisk person räknades en brittisk medborgare med fast Prop. 1996/97:130<br>hemvist i Storbritannien. Motsvarande krav på en juridisk person<br>innebar att associationen skulle vara bildad i Storbritannien och ha sitt<br>huvudkontor där, att minst tre fjärdedelar av kapitalandelarna skulle<br>ägas av kvalificerade fysiska eller juridiska personer samt att minst tre<br>fjärdedelar av styrelseledamöterna skulle vara kvalificerade personer.<br>För det andra förutsatte en registrering att fartyget reddes från<br>Storbritannien och att driften leddes och kontrollerades därifrån. För det<br>tredje skulle befraktaren, managern och redaren vara kvalificerade<br>fysiska eller juridiska personer.</p>
<p>De fiskefartyg som ägdes av Factortame och de andra bolagen<br>uppfyllde inte de nya kraven för registrering, och fartygen kunde<br>därmed inte användas vid fiske av brittiska fiskekvoter. Bolagen väckte<br>då talan mot det brittiska kommunikationsdepartementet och påstod att<br>de nya reglerna stred mot gemenskapsrätten. Målet handlades av the<br>High Court of Justice som beslutade att inhämta förhandsbesked av EG-<br>domstolen i fyra frågor. Den fjärde frågan blev dock aktuell bara om de<br>tidigare frågorna besvarades på ett visst sätt. Så blev inte fallet och<br>domstolen uttalade sig därför om tre frågor i sin dom.</p>
<p>Den första frågan till EG-domstolen var om gemenskapsrätten<br>påverkar de nationella regler som finns i en medlemsstat om fartygs<br>nationalitet och om rätten att registrera ett fartyg i det landet och att<br>föra landets flagg.</p>
<p>Domstolen anförde att medlemsstaterna själva bestämmer villkoren för<br>att fartyg skall kunna registreras i landet. Den bestämmanderätten måste<br>dock, enligt domstolen, utövas i enlighet med rättsordningen inom<br>gemenskapen. I det sammanhanget uppmärksammade domstolen 1958<br>års havsrättskonvention som enligt flera yttranden i målet gav varje land<br>rätt att efter egen bedömning fastställa villkoren för att fartyg skall ha<br>rätt att föra landets flagg. Med domstolens synsätt hade det argumentet<br>betydelse bara om det fanns någon motsättning mellan gemenskapsrätten<br>och internationell rätt.</p>
<p>Svaret pä den första frågan blev därmed att det ligger på<br>medlemsstaterna själva att i enlighet med internationell rätt fastställa<br>villkoren för registrering och flaggföring men att länderna därvid måste<br>följa gemenskapsrätten.</p>
<p>Den andra frågan gällde vilka villkor som ett land i ljuset av<br>gemenskapsrätten kan ställa upp beträffande registrering och<br>flaggföring. Frågan avsåg särskilt betydelsen av förbudet mot<br>diskriminering på grund av nationalitet, etableringsrätten och kravet på<br>proportionalitet.</p>
<p>Domstolen slog fast att etableringsrätten avser sådana ekonomiska<br>aktiviteter som sker genom ett fast driftsställe ("fixed establishment") i<br>en annan medlemsstat under en obestämd tid. Därmed ansåg sig<br>domstolen inte kunna godta ett påstående från EG-kommissionen om att<br>fartygsregistreringen i sig själv alltid utgjorde en etablering. Domstolen<br>pekade på de situationerna att fartyget inte används i samband med<br>ekonomiska aktiviteter eller att ansökan om registrering gjordes av eller                  31</p>
<p>för någon som inte är etablerad i värdlandet och inte heller avser att<br></p>
<p>etablera sig där. Med domstolens synsätt är det i stället så, att fortyget Prop. 1996/97:130<br>kan utgöra ett medel vid utövningen av ekonomiska aktiviteter som<br>inkluderar ett fast driftsställe i värdlandet. Och när det är fallet, kan<br>fortygsregistreringen inte skiljas från etableringsrätten. Följden av detta<br>synsätt blir enligt domstolen att villkoren för registrering inte får utgöra<br>ett hinder för etableringsrätten enligt Romfördraget.</p>
<p>Härefter gick domstolen in på ett resonemang som förts bl.a. av<br>Storbritannien. Det innebar att utländska medborgare och företag kunde<br>bedriva sjöfart från brittiskt territorium och att<br>registreringsbestämmelsema därmed inte hade någon betydelse för<br>etableringsrätten. Domstolen anslöt sig inte till det resonemanget,<br>eftersom Romfördraget innebär att alla medborgare i gemenskapens<br>länder skall kunna driva näringsverksamhet på samma villkor som<br>värdlandets egna medborgare. Domstolen underkände därmed villkor<br>som innebar att registrering bara kunde ske, om fartygets ägare hade<br>viss nationalitet eller om motsvarande krav gällde för aktieägare m.fl. i<br>ett ägarbolag. Kraven ansågs strida mot såväl etableringsrätten enligt<br>artikel 52 i Romfördraget som rätten att placera kapital i bolag enligt<br>artikel 221 och rätten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 58. Också<br>kravet på hemvist i Storbritannien ansågs medföra diskriminering på<br>grund av nationalitet. Enligt domstolen är flertalet medborgare bosatta i<br>hemlandet och flertalet brittiska medborgare uppfyller därmed<br>automatiskt hemvistkravet medan andra sannolikt skulle bli tvungna att<br>flytta, om de ville registrera fartyget i Storbritannien.</p>
<p>Bedömningen blev den motsatta när det gällde krav på att fartyget<br>skall brukas från värdlandets territorium och att verksamheten skall<br>styras och kontrolleras därifrån. Här ansåg domstolen att kraven i<br>princip motsvarade moment som ingick i själva begreppet<br>etableringsrätt, som ju förutsätter ett fast driftsställe. Kraven kunde<br>därmed inte utgöra ett hinder för etableringsrätten. Domstolen tilläde<br>dock att kraven inte fick hindra att de som hade hand om etableringen i<br>värdlandet får instruktioner från någon i en annan medlemsstat där en<br>primär etablering finns.</p>
<p>En sista delfråga var om möjligheten till dispens från kraven på<br>medborgarskap och hemvist kunde få betydelse. Domstolen uttalade sig<br>om en regel som innebar att dispens kunde beviljas med hänsyn till den<br>tid som fartygets ägare hade haft sitt hemvist i värdlandet och arbetat<br>inom fiskenäringen där. På den punkten hänvisade domstolen till<br>tidigare domar och förklarade att nationella regler som strider mot<br>Romfördraget inte kan anses förenliga med gemenskapsrätten bara<br>därför att det finns en möjlighet till dispens. Och det saknar enligt<br>domstolen betydelse om dispensmöjligheten tillämpas fritt. De brittiska<br>reglerna ansågs därmed strida mot gemenskapsrätten, oavsett att<br>kommunikationsministern kunde medge dispens i enskilda fall.</p>
<p>Den tredje frågan gällde betydelsen av att det finns nationella<br>fiskekvoter som en följd av gemenskapens fiskepolitik. Domstolen<br>påpekade här att varje land har rätt att utforma de närmare villkoren för<br>att fiske skall få ske på det landets kvot och att länderna avgör vilka<br>fartyg i fiskeflottan som får användas. Enligt rättspraxis var det dock</p>
<p>32</p>
<p>så, fortsatte domstolen, att de nationellt uppställda villkoren skulle vara Prop. 1996/97:130<br>förenliga med gemenskapsrätten. Men detta hindrar inte med<br>domstolens synsätt att länderna har regler som garanterar att det finns<br>en verklig ekonomisk föreningslänk med landet, om den länken bara<br>gäller relationen mellan fartygets användning vid fiske och den<br>befolkning som är beroende av fisket och anknytande verksamhet.</p>
<p>Domstolen poängterade emellertid att syftet med nationella<br>bestämmelser om fartygsregistrering inte är att i detalj reglera<br>fiskekvoternas användning. Utformningen av de bestämmelserna kunde<br>därför inte försvaras med hänvisning till fiskekvoterna.</p>
<p>Anknytande mål</p>
<p>För att bilden skall bli fullständig kan det nämnas att de brittiska<br>reglerna om fartygsregistrering och om flaggföring har gett upphov till<br>tre skilda avgöranden av EG-domstolen. Det avgörande som just<br>redovisats har som tidigare framgått kommit att betecknas som<br>Factortame II. Nästa avgörande skedde i mål C-246/89 EG-<br>kommissionen mot Förenade Kungadömet, REG 1991 s. 4585. Där<br>hade EG-kommissionen fört saken till domstolen för att få fastställt att<br>Storbritannien brutit mot artiklarna 7, 52 och 221 i Romfördraget.<br>Domstolen biföll talan, och domskälen innehöll i allt väsentligt en<br>upprepning av de motiv som angetts i Factortame II. Under<br>handläggningen av kommissionens talan meddelade domstolens<br>ordförande ett interimistiskt beslut som innebar att Storbritannien skulle<br>inhibera tillämpningen av de gällande kraven på ägarens nationalitet.</p>
<p>Som Factortame III räknas domen i målen C-46/93 (som rörde ett<br>annat fall) och C-48/93. Domen besvarade ett antal frågor om<br>skadestånd för överträdelse av gemenskapsrätten. Frågorna ställdes bl.a.<br>av en brittisk domstol med anledning av att Factortame och de andra<br>bolagen har fört fram skadeståndsanspråk mot brittiska staten. Bolagen<br>påstod att de hade gjort förluster och orsakats utgifter när de inte kunnat<br>registrera fartygen i Storbritannien. Till största delen faller det tredje<br>avgörandet utanför ramen för det här lagstiftningsärendet. Ett par<br>uttalanden har dock i vart fall indirekt betydelse för<br>fartygsregistreringen och fiskepolitiken. EG-domstolen ansåg att det<br>påverkade rätten till skadestånd om medlemsstaten hade ett vidsträckt<br>utrymme att använda sitt fria skön ("wide discretion") när den<br>nationella rättsordningen utformades. Brittiska staten ansågs ha haft ett<br>sådant utrymme. EG-domstolen framhöll att det ligger på varje<br>medlemsstat att ange förutsättningarna för att fartyg skall kunna<br>registreras i det nationella registret. Också genomförandet av<br>gemenskapens fiskepolitik ansågs lämna ett visst utrymme för ländernas<br>fria skön. Som en förutsättning för skadestånd i de aktuella<br>situationerna angav EG-domstolen bl.a. att överträdelsen av EG-rätten<br>måste vara tillräckligt grov ("sufficiently serious"). Som domen får<br>förstås ligger det på nationella domstolar att avgöra om det kravet är                   33</p>
<p>uppfyllt i ett särskilt fall. Men EG-domstolen angav flera</p>
<p>3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 130<br></p>
<p>omständigheter som skulle läggas till grund för bedömningen. EG- Prop. 1996/97:130<br>kommissionen hade i god tid klargjort sin inställning att de brittiska<br>reglerna stred mot gemenskapsrätten, påpekande domstolen. Det<br>framhölls också att nationella domstolar under sin interimistiska<br>handläggning hade ansett att EG-rätten hade ett klart innehåll på den här<br>punkten och att den brittiska lagstiftaren först med viss fördröjning hade<br>rättat sig efter det interimistiska beslut som EG-domstolens ordförande<br>hade meddelat med anledning av kommissionens talan.</p>
<h3>7.2 Målet EG-kommissionen mot Frankrike</h3>
<p>De principer som slagits fast genom Factortame Il-domen har kommit<br>till uttryck också i en dom som gällde de franska reglerna för<br>fartygsregistrering (dom den 7 mars 1996 i mål C-334/94 mellan EG-<br>kommissionen och Frankrike). Enligt domen var fransk rätt oförenlig<br>med Romfördragets bestämmelser om etableringsrätt och om förbud mot<br>diskriminering på grund av nationalitet. Rätten att föra in ett fartyg i det<br>nationella registret och möjligheten att föra fransk flagg var nämligen<br>begränsade i olika hänseenden. Som krav uppställdes att fartyget till<br>mer än hälften ägdes av franska medborgare eller av juridiska personer<br>med säte i Frankrike. I fråga om juridiska personer krävdes dessutom<br>att en viss del av företagsledning, styrelseledamöter eller direktörer var<br>franska medborgare. Det gällde också vissa restriktioner i fråga om<br>fransk kontroll över juridiska personers kapital. Enligt domen stred<br>reglerna mot bl.a. artiklarna 6, 52, 58 och 221 i Romfördraget. I<br>domskälen hänvisade domstolen i huvudsak till vad som angetts i<br>Factortame Il-målet.</p>
<p>Domen tog sikte både på fartyg som används inom ramen för<br>ekonomisk verksamhet och på fartyg som inte används yrkesmässigt<br>eller med andra ord på fritidsfartyg. I den senare delen utgick<br>domstolens resonemang från reglerna om arbetskraftens fria rörlighet.<br>Domstolen erinrade om att varje medborgare i en medlemsstat är fri att<br>bege sig till en annan medlemsstat för att utöva arbete som löntagare<br>eller egenföretagare. En sådan person har också rätt att bo kvar i<br>värdlandet efter det att han eller hon har utövat arbetet. Därefter slog<br>domstolen fast att tillträdet till de fritidsaktiviteter som erbjuds i<br>värdlandet utgör en följd av den fria rörligheten. Detta ledde med<br>domstolens synsätt till att gemenskapens regler om fri rörlighet har<br>betydelse för arbetstagarens registrering av fritidsfartyg i värdlandet.<br>Registrering i det franska registret kunde ske bara om det fanns en<br>fransk ägarövervikt. Domstolen kom därmed fram till att fransk rätt<br>stred mot artikel 48 i Romfördraget och gemenskapens regler om fri<br>rörlighet för arbetskraft.</p>
<p>34</p>
<h3>7.3 Ytterligare om EG-domstolens praxis</h3>
<p>I anslutning till redogörelsen för EG-domstolens avgörande i Factortame<br>Il-målet finns det anledning att något beröra ytterligare tre domar, som<br>domstolen har hänvisat till i sitt avgörande. Alla tre domarna handlar<br>om hur medlemsstaterna kan utforma sina regler om fiske enligt de<br>nationella fiskekvoterna.</p>
<p>En av domarna meddelades i målet C-223/86 Pesca Valentia, REG<br>1988, s. 83. Målet gällde frågan om några bestämmelser som reglerade<br>rätten att fiska på irländskt sjöterritorium kunde förenas med<br>gemenskapsrätten. Domstolen förklarade att den då gällande<br>strukturpolitiken för fisket knöt an till fiskefartyg som förde en<br>medlemsstats flagg eller som var registrerat i ett sådant land men att<br>flaggföring och registrering följde nationella regler. Det konstaterandet<br>kan sägas ha blivit modifierat genom Factortame Il-domen, där<br>domstolen slog fast att länderna måste utforma sin nationella rätt på ett<br>sätt som stämmer överens med gemenskapsrätten. När det särskilt gäller<br>förutsättningarna för fiske innebär domen i Pesca Valentia-målet att det<br>i nationell rätt kan upprätthållas krav på att en viss del av besättningen<br>på ett fiskefartyg som är infört i landets register och som fiskar på<br>landets exklusiva kvot måste vara medborgare i medlemsstaten. Det<br>saknar därvid betydelse om andra medlemsstater har ställt upp samma<br>krav eller inte.</p>
<p>En andra dom av intresse meddelades i målet C-3/87 Agegate, REG<br>1989 s. 4459. I det målet behandlades medlemsstaternas rätt att<br>precisera de förutsättningar som skall gälla för fiske enligt landets kvot.<br>Länderna har då, enligt domstolen, rätt att avgöra vilka fertyg i landets<br>fiskeflotta som skall få fiska inom kvoten. Men urvalskriterierna måste<br>vara förenliga med gemenskapsrätten. Den rättsordningen ansågs dock<br>inte hindra ett krav på att tre fjärdedelar av besättningen måste bestå av<br>medborgare i medlemsstater. Bedömningen blev densamma när det<br>gällde ett krav på att befälhavaren och hela besättningen skulle lämna<br>bidrag i ett nationellt socialförsäkringssystem. I sistnämnda hänseende<br>var det dock nödvändigt att reglerna inte stred mot en EG-förordning,<br>nr 1408/71, om tillämpligheten av nationell rätt. Det ansågs strida mot<br>gemenskapsrätten att kräva att tre gärdedelar av besättningen skulle<br>vara bosatt i den stat vars fiskekvot var aktuell.</p>
<p>Det sista målet som skall tas upp är C-216/87 Jaderow, REG 1989,<br>s. 4509. Där kom domstolen fram till att länderna vid utformningen av<br>sina bestämmelser om fiskekvoter kan ställa upp krav på en verklig<br>förbindelselänk mellan fiskefartyget och landet. En förutsättning är dock<br>att förbindelselänken bara tar sikte på förhållandet mellan fartygets<br>fiskeoperationer och den befolkning som är beroende av fisket och av<br>verksamhet med anknytning till fiske. Gemenskapsrätten utgör inte<br>heller något hinder mot villkor som syftar till att upprätthålla en<br>förbindelselänk och som innebär att fiskefartyget skall operera från<br>hamnar i det land vars fiskekvot är aktuell, dock att villkoret inte får<br>medföra att alla resor måste utgå från hamnar i landet. Dessutom får<br>länderna se till att villkoren verkligen följs. Som bevis om detta får<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>35</p>
<p>länderna kräva att en andel av fångsten landas i landet eller att Prop. 1996/97:130<br>fiskefartyget vid återkommande tillfällen anlöper landets hamnar. Men<br>det får inte bli fråga om krav som i realiteten stör möjligheterna att<br>utöva ett normalt fiske.</p>
<h2>8 Behöver svensk lagstiftning ändras?</h2>
<p>Regeringens förslag: Svensk lagstiftning skall ändras så att<br>fysiska och juridiska personer från Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES) skall ha rätt att registrera sina fartyg i<br>Sverige, om fartygen används inom ramen för en ekonomisk<br>verksamhet som har etablerats här. Dessutom skall fysiska<br>personer från andra länder inom EES som arbetar i Sverige kunna<br>få sina fritidsfartyg betraktade som svenska.</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt<br>eller lämnat utan invändning promemorians slutsats att de svenska<br>reglerna om registrering av skepp och båtar inte är förenliga med<br>gemenskapsrättens principer.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt allmänna folkrättsliga principer<br>ligger det på varje enskilt land att bestämma villkoren för att fartyg<br>skall ha landets nationalitet. Kraven på en anknytning mellan fartyg och<br>hemland har därmed kommit att skifta mellan olika rättsordningar.<br>Några länder medger registrering i sitt nationella register även när<br>fartygen saknar egentliga beröringspunkter med registerlandet. En del<br>av de länderna upprätthåller låga krav på fartygens standard, bemanning<br>och sociala förmåner för de ombordanställda, och man har därför<br>kommit att tala om att fortygen för bekvämlighetsflagg.</p>
<p>Flera sjöfartsnationer upprätthåller dock betydligt högre krav på ett<br>samband mellan fortyget och landet. Ett konkret uttryck för detta finns<br>i 1982 års havsrättskonvention. Landet skall i administrativa, tekniska<br>och sociala hänseenden effektivt utöva sin domsrätt över fartygen och<br>kontrollera dem. Motsvarande samband skall gälla mellan registerlandet<br>och fartyget samt mellan flaggan och landet. Den internationella<br>regleringen synes också bygga på tanken att fartyg skall segla under<br>bara en flagg och vara registrerat bara i ett land.</p>
<p>Genom EG-domstolens avgörande i Factortame Il-målet gjordes det<br>klart att varje medlemsstat avgör vilka fortyg som skall registreras i<br>landet och föra landets flagg. De allmänna utgångspunkter som gäller<br>inom folkrätten har alltså godtagits av domstolen, och beslutanderätten<br>i saker som rör fartygs nationalitet har inte lyfts upp på<br>gemenskapsnivå. Detta innebär emellertid inte att medlemsstaterna har<br></p>
<p>36</p>
<p>full frihet när de utformar sina nationella regler. Tvärtom slog Prop. 1996/97:130<br>domstolen fest att reglerna måste vara förenliga med gemenskapsrätten.</p>
<p>Domen torde få förstås så att nationella regler som utformas i enlighet<br>med gemenskapsrätten också kan göras förenliga med<br>havsrättskonventionen från år 1982 och andra internationella<br>regleringar. Någon enstaka remissinstans har uttryck tveksamhet inför<br>detta. Det helt övervägande antalet remissinstanser har dock godtagit<br>promemorians bedömning att avgörandet är förenligt med allmänna<br>folkrättsliga principer. Samma bedömning har gjorts i Danmark och vid<br>de nordiska departementsöverläggningama har man från finsk sida<br>uppgett att man inte heller där ser någon konflikt av här diskuterat slag.<br>Regeringen har inte någon annan uppfattning.</p>
<p>Innebörden av EG-domstolens avgörande i Factortame Il-domen är att<br>reglerna om fartygsregistrering inte får hindra medborgare i<br>medlemsstaterna att utöva sin etableringsrätt. Men domstolen gick<br>längre än så och förklarade att registreringen över huvud taget inte kan<br>skiljas från etableringsrätten. Detta förutsätter dock att fartyget är ett<br>medel för att utöva ekonomiska aktiviteter som inkluderar en etablering<br>i värdlandet. I sådana situationer måste alltså de nationella reglerna<br>anpassas till gemenskapsrätten. Det betyder att medborgare i alla länder<br>inom gemenskapen skall ha rätt att ta upp och utöva förvärvsverksamhet<br>som egenföretagare i värdlandet. Och, vilket har central betydelse i<br>sammanhanget, verksamheten skall kunna bedrivas på de villkor som<br>gäller för värdlandets egna medborgare.</p>
<p>Vidare framgår av domstolens avgörande i målet C-334/94 EG-<br>kommissionen mot Frankrike att reglerna om arbetskraftens fria<br>rörlighet skall beaktas när medlemsstaterna utformar sina regler om<br>fritidsfartyg. Domen utgår från det förhållandet att en medborgare i en<br>medlemsstat har rätt att vistas i en annan medlemsstat för att arbeta där<br>som anställd eller som egenföretagare. Det finns dessutom en rätt för<br>den som har arbetat, att bo kvar i värdlandet sedan han eller hon slutat<br>sitt arbete. Rätten att vistas i värdlandet gäller också för en del<br>familjemedlemmar. Den som vistas i värdlandet med stöd av<br>gemenskapsrätten har anspråk på att få utöva sin fritid där och detta på<br>samma villkor som värdlandets egna medborgare. Bland annat innebär<br>det en rätt att använda sitt fritidsfartyg i värdlandet. Och den<br>möjligheten skall kunna utövas utan någon diskriminering på grund av<br>nationalitet.</p>
<p>Såväl reglerna om etableringsrätten som reglerna om arbetskraftens<br>fria rörlighet omfettas av EES-avtalet. Den princip som har kommit till<br>uttryck i domarna skall därför tillämpas i förhållande till alla länder<br>inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>Vid en bedömning av hur de nationella svenska reglerna om<br>registrering förhåller sig till gemenskapsrätten bör man göra skillnad<br>mellan skepp, båtar och skeppsbyggen, eftersom reglerna bygger på<br>olika förutsättningar.</p>
<p>37</p>
<p>Skeppsregistrering</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Vad först gäller skeppsregistrering visar en jämförelse mellan de<br>nationella svenska reglerna och gemenskapsrätten att det finns skillnader<br>mellan de båda rättsordningarna. De svenska reglerna om registrering<br>förutsätter indirekt en ägarövervikt för svenska rättssubjekt. Följaktligen<br>är det inte möjligt för rättssubjekt från andra medlemsstater att<br>registrera fartyg här i Sverige, såvida det inte är fråga om en<br>minoritetsandel i ett fartyg som till övervägande delen ägs av svenska<br>rättssubjekt. Svensk rätt gör inte något undantag för det fallet att det har<br>etablerats en ekonomisk verksamhet här i landet. En fysisk person som<br>är medborgare i ett annat land eller en juridisk person som har bildats<br>enligt lagstiftningen i ett sådant land kan därmed inte utöva sin<br>etableringsrätt sådan den uttolkats i Factortame Il-domen.</p>
<p>Ett par remissinstanser har anfört att rättssubjekt i samarbetsområdet<br>kan uppnå ett resultat som i mycket motsvarar en registrering av<br>fartygen. Den europaanpassning som har skett inom associationsrätten<br>gör det möjligt för dem att bilda svenska juridiska personer. Om en<br>sådan juridisk person äger fartyget, kommer detta att anses som svenskt<br>och kunna registreras här i landet. Detta torde dock få uppfattas som en<br>olikformig behandling på grund av nationalitet. Det är inte möjligt för<br>en fysisk person med medborgarskap i ett annat land inom<br>samarbetsområdet att registrera ett direktägt fartyg i skeppsregistret. Av<br>artikel 52 andra stycket i Romfördraget följer att medborgare i ett EES-<br>land skall ha rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare<br>och detta på villkor som värdlandets lagstiftning föreskriver för egna<br>medborgare. Det nu rådande läget innebär att man för medborgare i<br>andra medlemsstater tvingar fram en bolagsbildning på ett sätt som inte<br>gäller för svenskar.</p>
<p>I någon mån är läget detsamma för utländska juridiska personer. I<br>deras fall är det närmast den sekundära etableringen som är av intresse,<br>dvs. upprättande av kontor, filial eller dotterbolag. Några former av<br>sekundär etablering, t.ex. ett dotterbolag, synes i och för sig innebära<br>att det bildas en svensk juridisk person. Men detta gäller inte för alla<br>former av sekundär etablering. Ett kontor är inte en juridisk person och<br>kan inte i rättslig mening äga ett fartyg. Därmed är det inte möjligt att<br>via en sådan sekundär etablering åstadkomma registrering i det svenska<br>skeppsregistret, och den utländska juridiska personen kan inte fritt utöva<br>sin rätt till etablering i Sverige. Det måste dessutom sättas i fråga om<br>svensk rätt motsvarar gemenskapsrätten ens i det fallet att en utländsk<br>juridisk person valt en sekundär etablering i formen av ett dotterbolag.<br>En registrering förutsätter att det är dotterbolaget som svenskt<br>rättssubjekt, inte ett utländskt moderbolag, som äger fartyget.<br>Gemenskapsrätten godtar visserligen att registrering får ske bara om det<br>har etablerats en ekonomisk verksamhet i registerlandet. Därmed är<br>dock inte sagt att fartyget måste ägas av en juridisk person som utgör<br>den sekundära etableringen.</p>
<p>Det torde sakna betydelse att rättssubjekt från andra medlemsstater i<br>stor utsträckning kan driva en ekonomisk verksamhet här i landet med<br></p>
<p>38</p>
<p>ett utländskt fartyg. Utländska rättssubjekt kan anses diskriminerade på Prop. 1996/97:130<br>grund av sin nationalitet, även om registreringen saknar en direkt<br>betydelse för näringsverksamheten. Avgörande är att lagstiftningen inte<br>gör det möjligt för de utländska rättssubjekten att driva näring på<br>samma villkor som gäller för svenskar.</p>
<p>Efter Factortame Il-domen står det också klart att den<br>dispensmöjlighet som finns i sjölagen inte kan uppväga brister när det<br>gäller lagens huvudregel. Om huvudregeln är oförenlig med<br>gemenskapsrätten, är det en omständighet som inte kan förtas ens av en<br>liberal praxis i dispensärenden.</p>
<p>Av skäl som de nu anförda dras i promemorian slutsatsen att de<br>svenska reglerna om registrering av skepp inte är förenliga med<br>gemenskapsrättens principer för fri etablering och att de alltså måste<br>ändras. Detta har det helt övervägande antalet remissinstanser instämt i.<br>De författningsändringar som nyligen har genomförts i Danmark har<br>samma utgångspunkt som i promemorian och vid nordiska<br>departementsöverläggningar har det också från finskt håll anförts att<br>man där ser saken på samma sett. Regeringen har för sin del ingen<br>annan uppfattning.</p>
<p>Sjölagen gör ingen skillnad mellan skepp som används i ekonomiskt<br>syfte och fritidsskepp. Det betyder att registrering kan och skall ske om<br>ett fritidsskepp till mer än hälften ägs av svenska fysiska personer. En<br>utländsk medborgare som vistas här för arbete e.d. kan däremot inte<br>registrera sitt fritidsskepp i skeppsregistret enligt huvudregeln i<br>sjölagen. Mot bakgrund av EG-domstolens dom i målet C-334/94 EG-<br>kommissionen mot Frankrike kan detta uppfattas som en olikformig<br>behandling på grund av nationalitet. Den utländska medborgaren har<br>inte tillträde till fritidsaktiviteter på samma villkor eller snarare under<br>samma former som svenska medborgare. I promemorian (Ds 1996:60 s.<br>66) anförs att en anpassning av svensk rätt därför måste omfatta skepp<br>som används för fritidsändamål. Också i denna del har flertalet<br>remissinstanser godtagit promemorians förslag eller lämnat det utan<br>invändning. De i Danmark nyligen genomförda författningsändringarna<br>omfattar även den nu diskuterade situationen. Regeringen har samma<br>uppfattning som den som kommer till uttryck i promemorian och<br>föreslår därför att svensk lagstiftning skall ändras så att fysiska och<br>juridiska personer från EES skall ha rätt att registrera sina skepp i<br>Sverige. Dessutom skall fysiska personer från andra länder inom EES<br>som arbetar i Sverige kunna få sina fritidsskepp betraktade som<br>svenska.</p>
<p>Båtregistrering</p>
<p>Bestämmelserna om båtregistrering företer i viss mån samma yttre<br>avvikelser från gemenskapsrätten som reglerna om registrering av<br>skepp. Enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart<br>m.m. är det i första hand svenska båtar som kan och skall registreras.<br>Reglerna om båtregister har alltså en koppling till ägarens nationalitet<br></p>
<p>som innebär att svenska och utländska rättssubjekt behandlas olika. Prop. 1996/97:130<br>Utländska båtar skall visserligen registreras, om de vanligen är förlagda<br>till en svensk hamn. Men registreringen förutsätter att ägaren är bosatt<br>i Sverige.</p>
<p>Beträffande båtar bör det påpekas att registreringsskyldigheten bara<br>omfattar båtar som används yrkesmässigt till befordran av gods eller<br>passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst<br>eller till uthyrning till allmänheten (4 §). Dessutom skall båten ha ett<br>skrov som har en största längd av minst fem meter. Passagerarbåtar<br>skall dock alltid registreras, om de är konstruerade så att de kan föra<br>fler än tolv passagerare. Fritidsbåtar omfattas alltså inte av<br>registreringsplikten.</p>
<p>I 5 § lagen om båtregister finns dock en rätt till registrering som bara<br>avser svenska, dvs. svenskägda, båtar. Paragrafen är tillämplig när det<br>inte finns någon registreringsplikt eller med andra ord när det inte är<br>fråga om en båt som används yrkesmässigt i enlighet med 4 §. Det<br>synes innebära att även fritidsbåtar kan föras in i båtregistret under de<br>förutsättningar som närmare anges i 5 §. Registrering kan ske om båten<br>är av viss storlek och det finns särskilda skäl i det enskilda fallet.<br>Avsikten med bestämmelsen är närmast att en båt skall kunna<br>registeras, när ägaren behöver nationalitetshandlingar, som ju utfärdas<br>på grundval av registreringen. Det är tänkbart att också den som vistas<br>här med stöd av reglerna om arbetskraftens fria rörlighet kan behöva<br>svenska nationalitetshandlingar för sin fritidsbåt.</p>
<p>Beträffande båtar som används yrkesmässigt finns det en skillnad<br>mellan skepps- och båtregistreringen. Skeppsregistreringen har en direkt<br>betydelse för möjligheterna att skydda äganderätten till skeppet och att<br>pantsätta detta genom inskrivning. Det är alltså fråga om förhållanden<br>som typiskt sett har ett nära samband med en ekonomisk verksamhet i<br>Sverige. Båtregistreringen har däremot inte några sådana rättsverkningar<br>i civil- eller exekutionsrättsligt hänseende. De skäl som bär upp<br>båtregistreringen är i stället av offentligrättslig natur. Avsikten är i<br>första hand att det skall vara praktiskt möjligt för det allmänna att utöva<br>tillsyn över båtar som används yrkesmässigt.</p>
<p>Det kan möjligen hävdas att den fria etableringen inte hindras av att<br>rättssubjekt från andra länder i samarbetsområdet saknar möjlighet att få<br>sina båtar registrerade i ett offentligt kontrollsyfte. De senaste<br>ändringarna i fartygssäkerhetslagen (SFS 1995:927) medför dessutom att<br>den lagen får ett utsträckt tillämpningsområde och omfattar även<br>utländska rederier (se 1 kap. 1 §). Detta gäller inte bara vid sjöfart med<br>ett svenskt fartyg utan också vid användning av något annat fartyg till<br>sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. I stor utsträckning står alltså<br>utländska rederiers verksamhet och utländska fartyg under tillsyn enligt<br>svensk lag. Mellan svenska och utländska fartyg finns dock den<br>skillnaden att lagen inte gäller för utländska fartyg utanför Sveriges<br>sjöterritorium.</p>
<p>Vad som emellertid måste beaktas är att registreringen är av betydelse<br>för möjligheterna att med användande av fiskefartyg utnyttja ett lands                  40</p>
<p>fiskekvoter. Lagen om båtregistrering har alltså fått en funktion som<br></p>
<p>sträcker sig längre och som avser delvis andra frågor än lagstiftaren Prop. 1996/97:130<br>avsåg när lagen kom till. Behovet av en lagändring kan därför inte<br>bedömas enbart med hänvisning till det ursprungliga syftet med lagen<br>eller de motivuttalanden som gjordes inför lagens tillkomst. Tvärtom är<br>det klart att lagen numera har följder som påverkar rätten att bedriva<br>näring, närmast då med fiske. Gemenskapsrätten hindrar visserligen inte<br>att det ställs upp krav på en verklig förbindelselänk mellan fiskefartyget<br>och det land som har tilldelats fiskekvoten. Men enligt Factortame II-<br>domen får inte reglerna om fartygsregistrering användas i det syftet. I<br>stället får det ske inom ramen för regler som mer direkt tar sikte på<br>fisket.</p>
<p>Med hänvisning till det nu anförda anser regeringen i likhet med<br>flertalet remissinstanser att promemorians slutsats att reglerna om<br>båtregistrering inte kan anses fullt förenliga med gemenskapsrätten är<br>riktig. Regeringen föreslår därför att reglerna om båtregistrering ändras<br>på samma sätt som för skepp.</p>
<p>Till eventuella ändringar i fiskelagstiftningen återkommer regeringen</p>
<p>i ett annat sammanhang.</p>
<p>Skeppsbyggen</p>
<p>När det gäller rätten till registrering av skeppsbyggen gör den svenska<br>lagen ingen skillnad mellan svenska och utländska rättssubjekt. Samtliga<br>remissinstanser har godtagit promemorians bedömning att någon ändring<br>av gällande svenska regler inte är påkallad. Regeringen har för sin del<br>ingen annan uppfattning.</p>
<p>41</p>
<h2>9 Hur bör reglerna om fartyg ändras?</h2>
<p>Regeringens förslag: Fartyg skall anses som svenska även när det<br>inte finns en svensk ägarövervikt, om de till hälften eller mer ägs<br>av rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.<br>Det skall dock krävas att fartyget används inom ramen för en<br>ekonomisk verksamhet som etableras i Sverige eller att fartyget<br>används för fritidsändamål här i landet av någon som vistas här<br>med stöd av gemenskapens regler om fri rörlighet för arbetskraft<br>och att det är infört i skeppsregistret eller båtregistret. Omvänt<br>skall fartyg med en svensk ägarövervikt inte anses som svenska,<br>om de används inom ramen för en ekonomisk verksamhet som<br>etableras i ett annat land inom samarbetsområdet eller om fartyget<br>används där för fritidsändamål av en svensk som använder sig av<br>den fria rörligheten för arbetskraft och de är införda i ett<br>offentligt fartygsregister i värdlandet.</p>
<p>Promemorians förslag överenstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna har<br>tillstyrkt eller lämnat förslagen utan invändning i materiellt hänseende.<br>Åtskilliga remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg<br>och Stockholms tingsrätt, har framfört kritiska synpunkter på lagtextens<br>utformning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Etablering i Sverige med fartyg som ägs av utländska rättssubjekt från<br>samarbetsområdet</p>
<p>En första fråga som aktualiseras är om enbart de svenskt lagreglerna<br>om registrering av fartyg skall ändras eller om också ändringar bör<br>övervägas i reglerna om nationalitet och flagg. Som framgår av avsnitt<br>5 finns ett nära samband mellan ett fartygs nationalitet, registrering och<br>flagga. Enligt promemorian leder det sambandet till att reglerna om<br>nationalitet och flagg bör ändras lika väl som reglerna om registrering.<br>Detta har nästan alla remissinstanser godtagit.</p>
<p>Danmark och Finland har anpassat, respektive avser att anpassa, sin<br>nationella lagstiftning till gemenskapsrätten på ett sätt som<br>överensstämmer med den lösning som föreslås i promemorian och som<br>alltså leder till att ett fortyg som ägs av fysiska eller juridiska personer<br>inom samarbetsområdet skall kunna anses som danskt respektive finskt.<br>Det innebär t.ex. att fartyget får föra det landets flagg och att det<br>underkastas nationell lagstiftning på samma sätt som danskägda<br>respektive finskägda fartyg.</p>
<p>Eftersom de nordiska sjölagarna har ett i allt väsentligt likalydande<br>innehåll och det finns ett betydande värde i att bibehålla det<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>42</p>
<p>förhållandet, bör särskild vikt tillmätas de lösningar som valts i de Prop. 1996/97:130<br>andra nordiska länder som ingår i Europeiska unionen. Det kan tilläggas<br>att någon motsvarande anpassning av de norska reglerna inte synes vara<br>aktuell för närvarande.</p>
<p>Regeringen förordar mot bakgrund av det anförda att reglerna om<br>nationalitet och flaggföring lika väl som reglerna om fartygsregistrering<br>ges ett ändrat innehåll. Det bör således inte längre krävas en svensk<br>ägarövervikt utan ett fartyg bör kunna anses som svenskt, vara<br>berättigat att föra svensk flagg och kunna registreras i svenska skepps-<br>eller båtregistret också om det finns en ägarövervikt för rättssubjekt<br>från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).</p>
<p>Gemenskapsrätten hindrar inte att Sverige som villkor för<br>registreringen kräver att fartyget används i en ekonomisk verksamhet<br>som är fast etablerad här i landet eller att det används för fritidsändamål<br>här av någon som begagnar rätten till fri rörlighet för personer. Å andra<br>sidan kan gemenskapsrätten inte anses utesluta ett register som är helt<br>öppet i förhållande till fysiska och juridiska personer i<br>samarbetsområdet.</p>
<p>Regeringen gör den bedömningen att det skall finnas ett krav på att<br>fartyget används i en verksamhet som är etablerad här i landet eller att<br>fartyget används för fritidsändamål av någon som vistas här i landet<br>med stöd av gemenskapsrätten. Ett register som är helt öppet i<br>förhållande till rättssubjekt från samarbetsområdet garanterar inte ett<br>sådant verkligt samband mellan fartyget och Sverige som folkrätten<br>kräver.</p>
<p>De svenska reglerna bör enligt regeringens mening bygga på<br>frivillighet såtillvida att fartyget inte automatiskt skall bli svenskt vid en<br>etablering i Sverige eller vid användning av fartyget för fritidsändamål.<br>Det saknas egentlig anledning att genom tvingande regler förklara<br>utlandsägda fartyg för svenska. Gemenskapens regler om<br>etableringsfriheten och om den fria rörligheten för arbetskraft är<br>utformade som rättigheter, inte skyldigheter, för den enskilde. De<br>svenska reglerna bör få samma utformning.</p>
<p>Ett fartyg bör därmed inte anses som svenskt förrän ägaren har gett<br>till känna att han önskar det. Detta tillkännagivande får ske genom att<br>fartyget anmäls för registrering i de svenska skepps- eller båtregistren.</p>
<p>De nu diskuterade ändringarna överensstämmer i sak med vad som<br>föreslagits i promemorian och som godtagits av flertalet remissinstanser.<br>De stämmer också väsentligen överens med vad som gäller i Danmark<br>och övervägs i Finland.</p>
<p>När det gäller den närmare utformningen av reglerna har åtskilliga<br>remissinstanser uttalat kritik mot promemorians förslag, vilket uppfattas<br>som alltför invecklat och svårförståeligt. Enligt regeringens mening<br>finns det anledning att ta fasta på den kritiken.</p>
<p>Som regeringen ser det hänger den tekniska utformningen av<br>lagförslagen i promemorian nära samman med det förhållandet att<br>promemorian låtit ändringsförslagen i första hand rikta in sig på<br>förutsättningarna för att ett fartyg skall anses som svenskt. En sådan                  43</p>
<p>utgångspunkt är i och för sig förståelig, eftersom sjölagen har en<br></p>
<p>teknisk uppbyggnad som innebär att det främsta anknytningsmomentet Prop. 1996/97:130<br>till Sverige består i fartygets nationalitet som i sin tur grundas på<br>ägarens nationalitet.</p>
<p>När det gäller att, under vissa förutsättningar och om ägaren begär<br>det, öppna en möjlighet också för fartyg med en icke-svensk<br>ägarmajoritet att bli betraktade som svenska, synes det emellertid inte<br>vara lika naturligt att utgå från nationaliteten. Det är ju inte den faktiska<br>nationaliteten som därvidlag skall vara avgörande utan i stället sådana<br>omständigheter som att ägaren bedriver ekonomisk verksamhet här i<br>landet. Det kan då, som vissa remissinstanser varit inne på, ligga<br>närmare till hands att i första hand rikta in sig på förutsättningarna för<br>att ett utländskt ägt fartyg skall kunna registreras i Sverige och låta<br>nationaliteten vara beroende av om fortyget förts in i registret. Med en<br>sådan ordning kan lagtexten förenklas och man vinner också den<br>fördelen att det inte kan bli en tvist i sig huruvida ett fartyg med<br>utländsk ägarmajoritet som är registrerat i Sverige verkligen skall anses<br>som svenskt.</p>
<p>Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för en lösning som<br>de sist diskuterade och de lagförslag som regeringen lägger fram bygger<br>därpå.</p>
<p>Det hittills anförda har tagit sikte på fartyg som är att betrakta som<br>skepp. I huvudsak har det relevans också för båtar som används<br>yrkesmässigt. När det gäller fritidsbåt ar bör det öppnas en möjlighet för<br>fysiska personer från andra länder inom samarbetsområdet som arbetar<br>här att utöva fritid med sina båtar här i Sverige och detta med båtar<br>som rättsligt sett är svenska. I annat fall skulle det kunna hävdas att<br>dessa utländska fysiska personer behandlas annorlunda än svenskar som<br>använder sina fritidsbåtar här i landet.</p>
<p>I och för sig skulle man kunna tänka sig att betrakta fritidsbåtar som<br>ägs av en fysisk person från något annat land inom samarbetsområdet<br>som svenska redan därigenom att ägaren vistas i Sverige med stöd av<br>gemenskapens regler om fri rörlighet för personer och båten finns här i<br>landet. I linje med vad som tidigare anförts saknas det dock skäl att<br>genom tvingande regler förklara båtar som ägs av utlänningar som<br>svenska. Det bör därför krävas en viljeförklaring om detta från<br>båtägarens sida. Det framstår som naturligt att en sådan viljeförklaring<br>manifesteras genom en anmälan om registrering, något som stämmer<br>överens med det ovan redovisade förslaget beträffande fortyg.</p>
<p>Enligt den vid utgången av år 1992 upphävda lagen (1987:773) om<br>fritidsbåtsregister skulle varje svensk båt registreras i<br>fritidsbåtsregistret, om båten drevs med segel eller motor och skrovet<br>hade en största längd av minst fem meter. I vissa fall förelåg<br>registreringsplikt även om skrovet var kortare än fem meter. Sedan en<br>tid tillbaka är frågan om att på nytt införa ett fritidsbåtsregister föremål<br>för överväganden. Utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar<br>m.m. har i december 1996 avgett betänkandet Fritidsbåten och<br>Samhället (SOU 1996:170). I betänkandet förordas att ett obligatoriskt<br>båtregister skall införas igen. Utredningsförslaget bereds för närvarande                  44</p>
<p>inom Regeringskansliet.</p>
<p>Ett enkelt sätt att åtminstone för närvarande göra det möjligt för den Prop. 1996/97:130<br>som utnyttjar reglerna om arbetskraftens fria rörlighet att få sin<br>fritidsbåt betraktad som svensk kan vara att ändra lagen om båtregister.<br>Ändringen skulle gå ut på att möjliggöra för utländska EES-medborgare<br>som vistas här i landet med stöd av gemenskapens regler och som har<br>sin båt här att få båten registrerad i båtregistret. Verkningarna av en<br>sådan registrering skulle vara att båten anses som svensk. I likhet med<br>vad som föreslagits i promemorian och som godtagits av nästan alla<br>remissinstanser förordar regeringen en sådan ordning. Det finns goda<br>grunder för att anta att en sådan möjlighet endast mera sällan skulle<br>komma att utnyttjas. Någon egentlig påverkan på båtregistret kan därför<br>en sådan registreringsmöjlighet inte antas få. Skulle detta trots allt visa<br>sig bli fallet, får naturligtvis frågan om en lämplig ordning övervägas på<br>nytt.</p>
<p>Till skillnad från vad som gäller enligt 2 kap. sjölagen saknar lagen<br>om båtregistrering några regler om samordning mellan svenska och<br>utländska register. Det är således förutsett att utländska (utlandsägda)<br>båtar som tas in i båtregistret kan vara registrerade också utomlands (se<br>Ds Ju 1978:6 s. 46). En anpassning till gemenskapsrätten synes inte i<br>och för sig öka behovet av en förbättrad samordning med utländska<br>regler. Den enklare struktur som finns i den svenska lagen om<br>båtregistrering är därför möjlig att bevara. En introduktion av ett<br>förhållandevis omfattande samordningsförfarande av den art som finns i<br>2 kap. sjölagen skulle av allt att döma leda till ett avsevärt merarbete<br>för sjöfartsregistret som inte förefaller motiverat. Också för sökanden<br>skulle förfarandet kompliceras, eftersom det skulle krävas utredning om<br>registerförhållandena i bl.a. båtens hemland.</p>
<p>En dubbel registrering tycks enligt det hittills rådande synsättet ha<br>bedömts som förenlig med 1967 års konvention om sjöpanträtt och<br>fartygshypotek. I artikel 3:2 sägs visserligen att ett fartyg som är eller<br>har varit registrerat i en fördragsslutande stat inte skall kunna<br>registreras i någon annan fördragsslutande stat, utan att den förra staten<br>har utfärdat bevis om att fartyget har avregistrerats eller om att fartyget<br>kommer att avregistreras den dag då sådan ny registrering äger rum.<br>Artikelns syfte är dock att förhindra en överföring mellan registren på<br>ett sätt som åsidosätter de intressen som rättighetshavare i fartyget kan<br>ha (se prop. 1973:42 s. 321). Till skillnad från vad som gäller<br>beträffande skepp har den svenska båtregistreringen inte några direkta<br>civilrättsliga funktioner och skyddar inte rättigheter i de registrerade<br>båtarna. En dubbel registrering saknar därmed i och för sig betydelse<br>för den enskilde (jfr Ds Ju 1978:6 s. 46, 50 f. och prop. 1978/79:98<br>s. 52,55). Några regler om samordning med utländska register i fråga<br>om båtar anser därför regeringen i likhet med promemorian och<br>remissinstanserna inte behövas. De nu redovisade övervägandena<br>överensstämmer helt med dem som gjordes i promemorian och som<br>remissinstanserna genomgående godtagit. Regeringen föreslår således<br>att lagen om båtregister ändras på ovan diskuterat sätt.</p>
<p>45</p>
<p>Etablering i andra EES-länder med fartyg som ägs av svenska<br>rättssubjekt</p>
<p>Framställningen har hittills varit koncentrerad kring de ändringar som<br>behövs i svensk rätt för att rättssubjekt från andra länder i<br>samarbetsområdet skall kunna begagna sig av sin etableringsrätt här i<br>Sverige. Den andra sidan av saken är emellertid att övriga länder inom<br>området ändrar sina regler på motsvarande sätt och detta alltså gör det<br>möjligt för svenska medborgare och svenska juridiska personer att<br>etablera ekonomisk verksamhet med fartyg i andra EES-länder. Detta<br>kan ske i form av både primär och sekundär etablering.</p>
<p>Den möjlighet som sålunda öppnas i utländska rättsordningar reser<br>emellertid en principiell fråga av stor vikt för svenskt vidkommande.<br>Vad det i praktiken blir fråga om är ju att s.k. utflaggning av svenska<br>fartyg underlättas, en fråga som har debatterats vid återkommande<br>tillfällen.</p>
<p>Det kan här skjutas in att gemenskapsrätten i och för sig torde ge<br>utrymme för ett val av den svenska lagstiftaren. Nu gällande svensk rätt<br>(2 kap. 1 § sjölagen) är att svenska skepp måste registreras i Sverige.<br>Samma skepp får föra svensk flagg, inte som en konsekvens av<br>registreringen i och för sig, utan direkt på den grunden att de är<br>svenskägda (1 kap. 1 §)- I praktiken medför detta ett hinder mot<br>registrering i andra EES-länder och mot förande av ett sådant lands<br>flagg så länge skeppet ägs direkt av svenska rättssubjekt. Dubbel<br>registrering och dubbel flaggföring accepteras inte. En dubbel<br>registrering är oförenlig med konventionen om sjöpanträtt, och dubbel<br>flaggföring står i direkt strid mot havsrättskonventionen. Om det skall<br>bli möjligt för svenskar att utnyttja etableringsrätten fullt ut i andra<br>länder, måste alltså den obligatoriska registreringen av svenska skepp<br>tas bort. Men en ändring förefaller inte vara nödvändig enligt<br>gemenskapsrätten. Om Sverige behåller den obligatoriska<br>registreringen, innebär det en diskriminering av våra egna rättssubjekt,<br>dvs. vad som brukar kallas omvänd diskriminering. Detta torde inte<br>fångas in av Romfördragets förbud mot diskriminering, som tar sikte på<br>utländska rättssubjekt.</p>
<p>Den debatt som rört utflaggningen har byggt på den förutsättningen<br>att Sverige behöver ha en nationell handelsflotta. För detta har anförts<br>flera skäl, se från senare tid Sjöfartspolitiska utredningens betänkande<br>Svensk sjöfart - Näring för framtiden, SOU 1995:112. En nationell<br>handelsflotta har betydelse för den svenska exportindustrin. Genom<br>handelsflottan skapas också arbetstillfällen, både inom sjöfarten som<br>sådan och i näringsgrenar som knyter an till sjöfarten. Också<br>beredskapsskäl kan anföras som ett stöd för att Sverige behöver en<br>handelsflotta av rimlig storlek.</p>
<p>En stor del av debatten har kretsat kring de fartyg som för s.k.<br>bekvämlighetsflagg. Vad det då är fråga om är att ett fartyg registeras<br>i ett land som upprätthåller endast lågt ställda krav på fartygens<br>standard och bemanning, liksom på de sociala förmåner som skall<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>46</p>
<p>tillkomma de anställda. Ofta är också skatteuttaget lågt eller till och Prop. 1996/97:130<br>med obefintligt. De länder som erbjuder bekvämlighetsregistrering<br>brukar medge att ägandet av fartyget och kontrollen av det ligger, direkt<br>eller indirekt, hos utländska rättssubjekt. Registrering och avregistrering<br>brukar kunna ske utan egentliga restriktioner och utan några högre<br>kostnader.</p>
<p>Bekvämlighetsregistreringen har motarbetats på olika sätt.<br>Havsrättskonventionen från år 1982 kan nämnas i det sammanhanget.<br>Där finns krav på ett verkligt samband mellan fartyget och landet,<br>vartill kommer skyldigheter för fiagglandet att utöva en effektiv<br>jurisdiktion över fartygen och att ha tillsyn över dem i administrativt,<br>tekniskt och socialt hänseende. Arbete har också utförts inom flera<br>internationella organisationer som Organisationen för ekonomiskt<br>samarbete (OECD), Förenta nationernas sjöfartsorganisationer (IMCO<br>och IMO) samt Internationella arbetsorganisationen (ILO). De fackliga<br>intemationalema och fackliga organisationer på nationell nivå, inte<br>minst i Sverige, har på olika sätt försökt att hindra en utflaggning till<br>länder med bekvämlighetsregistrering.</p>
<p>De skäl som har anförts för en svensk handelsflotta har självfallet full<br>giltighet, och bör inte sättas i fråga vid utformningen av de svenska<br>reglerna om fartygs registrering och flaggföring. Inställningen måste<br>också oförändrat vara att bekvämlighetsflaggning strider mot de<br>grundläggande principer som skall gälla inom den internationella<br>sjöfarten. Bekvämlighetsflagg har negativa återverkningar på<br>sjösäkerheten och de sociala förhållandena ombord på fartyget. Den<br>leder också till en snedvridning av konkurrensen. På den punkten får<br>det inte förekomma några oklarheter om den svenska inställningen.</p>
<p>Den situation som nu är för handen avviker emellertid på ett<br>väsentligt sätt från de fall som vanligen diskuteras i samband med<br>utflaggning och särskilt bekvämlighetsflaggning. Vad det är fråga om är<br>i stället att fullfölja den europeiska integrationen. Det gäller vårt<br>samarbete med länder som i stor utsträckning delar vår syn på sjöfarten<br>och som har liknande regler på väsentliga punkter. Det möter därför<br>betydligt mindre betänkligheter att öppna formella möjligheter för en<br>utflaggning till de länderna. Sverige har möjlighet att inom EU arbeta<br>för bestämmelser om sjösäkerhet och miljö. Som framgår av<br>Sjöfartspolitiska utredningens betänkande finns det också olika sätt att<br>stimulera den svenska sjöfarten utan att det finns en skyldighet för<br>svenska rättssubjekt att ha sina fartyg registrerade i Sverige.</p>
<p>Om registreringsplikten tas bort, kan det alltså föra med sig att<br>svenska fartyg i viss utsträckning registreras i något annat EES-land,<br>likaväl som att fartyg från de länderna kan komma att registreras här.<br>Det låter sig inte göras att närmare bedöma i vilken utsträckning sådana<br>registreringar kommer att ske eller vilka samhällsekonomiska och andra<br>följder detta får. Upprepas bör dock att ändringarna är ett utslag av den<br>europeiska integrationen och tanken att en verksamhet skall bedrivas på<br>det ställe inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där det är<br>mest lämpligt.                                                                        47</p>
<p>I promemorian föreslås att det skapas en möjlighet att registrera Prop. 1996/97:130<br>svenska skepp i andra EES-länder, om det etableras en ekonomisk<br>verksamhet i värdlandet och skeppet används i verksamheten. På samma<br>sätt som när det gäller införing i det svenska skeppsregistret av<br>utländska fartyg föreslås systemet bygga på frivillighet.</p>
<p>De allra flesta remissinstanserna har biträtt promemorians synsätt.<br>Några har emellertid anfört att det inte i den svenska lagen bör ställas<br>upp några krav på etablering eller liknande utomlands utan att det bör<br>räcka med att fortyget faktiskt har införts i ett register i ett annat EES-<br>land. En sådan ordning gäller i Danmark och har naturligtvis vissa<br>fördelar. Det blir lätt att slå fast om fartyget inte längre skall vara<br>registrerat i Sverige och den lagtekniska utformningen kan göras enkel.<br>Systemet har emellertid också andra effekter. Det innebär sålunda att<br>det kan bli beroende på lagreglerna i andra länder, om ett fartyg som<br>ägs av svenska rättssubjekt skall eller inte skall vara registreringspliktigt<br>i Sverige. Ju öppnare registren är, desto större möjligheter skulle det bli<br>för fortyg som ägs av svenska rättssubjekt att inte vara registrerade i<br>Sverige. Över huvud taget innebär en sådan ordning att Sverige<br>frånhänder sig inflytande över och kontroll av vilka fartyg som bör vara<br>registrerade här i landet.</p>
<p>En sådan vidsträckt möjlighet att registrera ett fartyg i andra länder<br>följer inte av gemenskapsrätten. Tvärtom synes EG-domstolen, när den<br>har ställt upp vissa förutsättningar för rätten att registrera sitt fartyg i ett<br>annat land, ha utgått ifrån att det i andra fall kan finnas goda och<br>legitima skäl för att inte tillåta en sådan registrering. Regeringen anser<br>för sin del att det inte nu bör komma i fråga att öppna större<br>möjligheter till utlandsregistrering av fortyg som ägs av svenskar än<br>som kan anses ligga i linje med etableringsrätten. Det förslag som<br>regeringen lägger fram överenstämmer därför i sak med promemorians.<br>Liksom i föregående del har dock regeringen valt en något annorlunda<br>lagteknisk utformning.</p>
<p>Svenskar som arbetar utomlands och har fritidsfartyg där</p>
<p>Reglerna om personers fria rörlighet öppnar en möjlighet för svenskar<br>att vistas i ett annat land inom samarbetsområdet för att arbeta i det<br>landet. Om de använder ett fartyg för fritidsaktiviteter där, hindrar<br>gemenskapsrätten att svenskarna diskrimineras på grund av nationalitet.<br>Det betyder t.ex. att fartygen kan registreras i värdlandet i den mån<br>värdlandets egna fartyg kan registreras, och de får föra det landets<br>flagg. Under sådana förhållanden synes fartygen inte längre kunna<br>betraktas som svenska. I den angivna situationen har fartygen en<br>starkare anknytning till värdlandet än till Sverige.</p>
<p>Regeringen anser därför, i likhet med promemorian och flertalet<br>remissinstanser, att reglerna bör ändras så att fritidsfartyg i de<br>beskrivna situationerna inte skall anses som svenska, om de är införda i<br>ett offentligt register i värdlandet.</p>
<p>48</p>
<p>Nordisk rättslikhet</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Det nordiska sjölagssamarbetet har resulterat i en betydande grad av<br>harmonisering av sjölagarna. Inte bara de sakliga lösningarna utan<br>också lagstrukturen präglas av ett stort mått av enhetlighet. Flera<br>remissinstanser har anfört att en strävan bör vara att nå så stor nordisk<br>enighet som möjligt också på det nu aktuella området. Regeringen delar<br>helt denna uppfattning.</p>
<p>Den nu föreslagna lagändringarna har varit föremål för nordiska<br>sjörättsöverläggningar vid flera tillfällen. Det har då kunnat konstateras<br>att någon fullständig nordisk likhet inte är möjlig. Den gällande norska<br>ordningen, som beskrivs översiktligt i promemorian (Ds 1996:60 s. 60<br>f.), torde inte för närvarande komma att ändras med anledning av de<br>aktuella avgörandena från EG-domstolen. I Danmark har helt nyligen<br>genomförts vissa författningsändringar. De närmare förutsättningarna<br>för registrering av utlandsägda fartyg finns i en bekantgörelse (1996 nr<br>1046). Reglerna har tillkommit efter omfattande diskussioner med EG-<br>kommissionen. I Finland har på tjänstemannanivå utarbetats förslag till<br>ändringar i den finska sjölagen och tillhörande författningar.<br>Ändringsförslagen, som för närvarande diskuteras med EG-<br>kommissionen, ligger i sak nära de nya danska reglerna men har<br>lagtekniskt en annan utformning.</p>
<p>I sakligt avseende kan emellertid konstateras att de förslag som<br>regeringen nu lägger fram i allt väsentligt överensstämmer med de<br>regler som gäller i Danmark och som övervägs i Finland. Det betyder<br>att den nordiska rättslikheten mellan de tre EU-ländema Danmark,<br>Finland och Sverige materiellt snarast kommer att öka med<br>genomförandet av regeringens förslag.</p>
<p>Handläggning av fartygsregistreringen</p>
<p>Ändringarna rör bl.a. förutsättningarna för registrering i skeppsregistret<br>och båtregistret. Därmed är det sjöfartsregistret som i första hand<br>kommer att tillämpa de nya reglerna. Delvis kommer prövningen att<br>omfatta tidigare okända frågor, när ett utländskt rättssubjekt anmäler sitt<br>fortyg till införing. Ofta torde bosättning i ett EES-land kunna styrkas<br>med ett bevis från hemlandet eller vistelselandet, och för juridiska<br>personer bildade enligt ett EES-lands lag kan registreringsbevis normalt<br>tjäna som utredning om den juridiska personens nationalitet. Vad som<br>kan antas medföra de svåraste problemen är kravet på en etablering i<br>Sverige. Många etableringar i Sverige för dock med sig någon form av<br>registrering, och det svenska registreringsbeviset får då åberopas som<br>utredning om verksamheten här. I annat fall får sökanden, eventuellt<br>under försäkran, lämna uppgifter som gör det möjligt att identifiera den<br>som skall leda fartygets verksamhet från Sverige. Den närmare</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 130</p>
<p>regleringen av dessa frågor hör dock inte till lagstiftningsärendet utan<br>bör i stället föranleda ändringar i fartygsregisterförordningen.</p>
<p>Registreringen skall bygga på frivillighet för rättssubjekt från andra<br>länder inom samarbetsområdet. Därmed blir det inte aktuellt att<br>förelägga en utländsk ägare att registrera fartyget här. Och om den<br>utländska ägaren vill avföra sitt fartyg ur det svenska registret, bör det<br>kunna ske utan att några särskilda förutsättningar skall krävas för detta.</p>
<p>När det gäller det omvända förhållandet kommer svenska fartyg att<br>vara registreringspliktiga tills ägaren etablerar en ekonomisk verksamhet<br>i något annat EES-land och fartyget registrerats där. Sedan de villkoren<br>uppfyllts, kommer registreringsplikten i Sverige att upphöra. Om ägaren<br>ändå skulle föreläggas att registrera fartyget i Sverige, får han genom<br>registreringsbevis från den utländska myndigheten styrka att fartyget<br>inte längre är registreringspliktigt i Sverige. Det är dock möjligt att<br>registrering kan ske i utlandet trots att ingen etablering finns där. I så<br>fall får ägaren inför det svenska sjöfartsregistret visa att han har<br>etablerat en rörelse i det EES-land där han vill registrera sitt fartyg. Om<br>detta inte lyckas, kommer fartyget att vara registreringspliktigt i<br>Sverige. På ett liknande sätt får det fungera när en svensk ägare vill<br>föra över sitt fartyg från det svenska registret till ett utländskt.</p>
<p>Förslaget bör inte i övrigt föranleda några särskilda ändringar med<br>avseende på registreringen. De länder som tillåter registrering av<br>utländska fartyg inrättar ofta internationella register som är skilda från<br>de nationella. En sådan ordning är dock mer lämpad för ett öppet<br>register där registreringen av utländska eller utlandsägda fartyg är<br>omfattande. En sådan tillströmning kan knappast förväntas med<br>anledning av den EES-anpassning som nu sker i Sverige.</p>
<h2>10 Partrederier</h2>
<p>Regeringens förslag: Fysiska och juridiska personer från<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall kunna vara<br>huvudredare för ett partrederi.</p>
<p>Promemorians förslag överenstämmer med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt eller<br>lämnat förslaget utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ett partrederi föreligger om flera har<br>kommit överens om att under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart<br>med ett eget fartyg (5 kap. 1 § sjölagen [1994:1009]). Det får väljas en<br>huvudredare för rederiet. Han är behörig att på samtliga redares vägnar<br>företa de rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför och att<br>företräda redarna inför domstolar och myndigheter (5 kap. 2 och 3 §§<br>sjölagen). För huvudredaren gäller i dag krav på nordisk nationalitet<br>och bosättning. Till huvudredare får utses en här i landet bosatt svensk,<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>50</p>
<p>dansk, finländsk eller norsk medborgare eller en svensk juridisk person. Prop. 1996/97:130<br>Om huvudredaren inte uppfyller det kravet, är fartyget inte svenskt.</p>
<p>Enligt hittills gällande regler har det inneburit att fartyget inte kunnat<br>registreras i skeppsregistret. Det är visserligen fullt möjligt att ändra<br>registreringsreglema så, att även sådana fartyg får tas in registret.</p>
<p>Emellertid saknas det skäl att upprätthålla en skillnad med hänsyn till<br>nationalitet eller hemvist sedan Sverige kommit att integreras i Europa.<br>Det bör därför vara möjligt för fysiska och juridiska personer från alla<br>länder i samarbetsområdet att vara huvudredare. En sådan ändring<br>innebär att fartyg med huvudredare från något annat land inom<br>samarbetsområdet blir att anse som svenskt enligt de regler som gäller<br>för andra svenska fartyg och därmed kan föra svensk flagg och<br>registreras i skeppsregistret.</p>
<h2>11 Följdändringar</h2>
<p>Regeringens förslag: Lagen om ersättning för krigsskada å<br>egendom skall även fortsättningsvis omfatta fartyg med en svensk<br>ägarövervikt, dock inte om fartyget registrerats i ett annat land än<br>Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En<br>följdändring skall också göras i kommunalskattelagen.</p>
<p>Promemorians förslag överenstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. I promemorian tas inte upp ändringen i kommunalskattelagen.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt eller<br>lämnat förslaget utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1958:566) om ersättning<br>för krigsskada å egendom skall staten under vissa förutsättningar betala<br>ersättning till den som fått sin egendom skadad vid ett krig mellan<br>Sverige och främmande makt eller mellan främmande makter. Rätten<br>till ersättning omfattar egendom som finns här i landet. Men den<br>omfattar även svenska fartyg som skadas utom landet, om skadan<br>inträffar på en resa mellan orter här i landet utan anlöpande av utrikes<br>ort eller under ett yrkesmässigt bedrivet fiske (2 §). Under de angivna<br>förutsättningarna utgår ersättning även för egendom som medförs på<br>fartyget. Enligt 3 § 2 mom. undantas utländska fartyg och egendom<br>som medförs på fartyget från lagens tillämpningsområde.</p>
<p>De ändringar som har föreslagits i avsnitt 8 och 9 innebär att<br>uttrycken "svenskt fartyg" och "utländskt fartyg" får en ny innebörd.<br>Förslagen får därmed återverkningar på tillämpningsområdet för lagen<br>om krigsskadeersättning. Den lagen är dock föremål för översyn i annat<br>sammanhang. Krigsförsäkringsutredningen har i sitt betänkande<br>Försäkring under krigsförhållanden (SOU 1994:130) föreslagit att lagen<br>skall upphävas och ersättas med ny lagstiftning. Utredningsförslaget<br>bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Det får mot den<br></p>
<p>51</p>
<p>bakgrunden anses som mest ändamålsenligt att den beredningen omfattar Prop. 1996/97:130<br>alla aspekter på lagstiftningens tillämpningsområde, också när det gäller<br>tillämpningen på fartyg. De förslag som läggs fram bör därför i princip<br>inte leda till någon ändring i sak av 1958 års lag om<br>krigsskadeersättning.</p>
<p>Riksdagen har nyligen fattat beslut om bl.a. ändring i punkt 2 av<br>anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (prop. 1995/96:227, bet.<br>1996/97:SkU3, rskr. 1996/97:66, SFS 1996:1331, i kraft den 1 januari<br>1998). I punkten anges bl.a. att med anställning på ett svenskt<br>handelsfartyg avses anställning på ett fartyg enligt 1 kap. 1 § sjölagen<br>som används till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till<br>annat ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten. Punkten bör<br>med anledning av vad som föreslås i detta lagstiftningsärende ändras så<br>att med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett<br>fartyg som anses som svenskt enligt sjölagen.</p>
<p>Som tidigare nämnts är frågan om eventuella ändringar i<br>fiskelagstiftningen föremål för överväganden i Regeringskansliet.</p>
<h2>12 Kostnader</h2>
<p>Sjöfartsregistret kommer att handlägga ärenden enligt de föreslagna<br>reglerna om registrering av fartyg. Reglerna kommer att ge upphov till<br>delvis nya frågor som åtminstone övergångsvis kan leda till mer arbete<br>vid sjöfartsregistret. Utredningen i vissa ärenden kommer också att bli<br>mer omfattande.</p>
<p>Ändringarna kan dock inte antas medföra en sådan ökad belastning på<br>sjöfartsregistret att några resursförstärkningar blir nödvändiga.<br>Sannolikt kommer ärenden av det nya slaget att bli få. Bedömningen är<br>därför att förslaget inte kommer att medföra några ökade kostnader för<br>domstolar eller myndigheter. Skulle det visa sig att resursförstärkningar<br>behövs, får de finansieras genom en höjning av de avgifter som tas ut<br>vid registrering av fartyg. En höjning kan ske genom ändringar i den<br>avgiftslista som hör till förordningen (1987:452) om avgifter vid de<br>allmänna domstolarna. Det läggs därför inte fram något förslag till<br>lagändring. Vad som kan påpekas är dock att en avgiftshöjning måste<br>göras för både svenska och utländska fartyg, oavsett att det är<br>registreringen av de utländska fartygen som kan öka<br>handläggningskostnadema. Ett olikformigt uttag av avgifter måste<br>betraktas som diskriminering på grund av nationalitet och därmed som<br>oförenligt med gemenskapsrätten.</p>
<p>52</p>
<h2>13 Författningskommentarer</h2>
<h3>13.1 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h3>
<p>1 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett fartyg skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk<br>flagg, om det till mer än hälften ägs av svenska medborgare eller<br>svenska juridiska personer.</p>
<p>Följande fartyg skall dock inte anses som svenska och inte vara<br>berättigade att föra svensk flagg, om de är införda i ett offentligt<br>fartygsregister i något annat land än Sverige inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet:</p>
<p>1. fartyg som ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i<br>det registerförande landet, om fartygets drift leds och kontrolleras<br>därifrån,</p>
<p>2. fartyg som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om fartyget</p>
<p>— vanligen finns i det registerförande landet, och</p>
<p>— till mer än hälften ägs av fysiska personer som vistas i det<br>registerförande landet och som antingen är medborgare i det landet<br>eller vistas där med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom<br>Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet.</p>
<p>I paragrafen anges i vilka fall fartygen skall anses som svenska.<br>Paragrafen avser bara fartyg med en svensk ägarövervikt. Fartyg utan<br>ett svenskt majoritetsägande kan i vissa fall vara att räkna som svenska.<br>Det framgår av 1 a §.</p>
<p>Första stycket innehåller huvudregeln att fartyg med en svensk<br>ägarövervikt är svenska. Huvudregeln som sådan är inte ny. Även<br>enligt hittills gällande rätt anses fartyg som svenska när de till mer än<br>hälften ägs av svenska rättssubjekt.</p>
<p>Andra stycket innehåller två undantag från den regeln. Det första<br>avser fartyg som ingår i en rörelse medan det andra tar sikte på<br>fritidsfartyg. Någon motsvarighet till de båda undantagen har inte<br>funnits tidigare.</p>
<p>Av andra stycket punkten 1 framgår det att fartyg med svensk<br>ägarövervikt inte är att anse som svenska, om de används inom ramen<br>för en etablering i något annat land än Sverige inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet och om fartygets drift leds och<br>kontrolleras därifrån. Stycket bygger på gemenskapsrättens regler om<br>etableringsfrihet och skall tolkas i enlighet med den rättsordningen.</p>
<p>Etableringsfriheten gäller till förmån för bl.a. juridiska personer som<br>har bildats enligt lagstiftningen i något land inom samarbetsområdet och<br>som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet<br>inom samarbetsområdet.</p>
<p>De förutsättningar som anges är kumulativa. Alla förutsättningarna<br>måste vara uppfyllda samtidigt för att fartyget skall sakna svensk<br>nationalitet.</p>
<p>Fartyget skall ingå i en ekonomisk verksamhet. Häri ryms all<br>affärsverksamhet som drivs i vinstsyfte. Det saknar i och för sig<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>53</p>
<p>betydelse om verksamheten rent faktiskt går med vinst eller inte. Prop. 1996/97:130<br>Avgörande är i stället att vinst utgör ett mål för verksamheten, oavsett<br>om målet uppnås. Det saknar betydelse om rörelsen bedrivs av en<br>enskild näringsidkare eller genom någon form av bolag. Alla<br>verksamhetsformerna faller inom bestämmelsens tillämpningsområde.<br>Bestämmelsen omfattar också kooperativa föreningar som utövar<br>verksamhet mot ersättning.</p>
<p>Verksamheten skall vara etablerad i något annat land än Sverige inom<br>samarbetsområdet. En etablering förutsätter att verksamheten eller en<br>del av den förläggs till värdlandet och integreras med landets ekonomi.<br>Verksamheten måste förläggas varaktigt i det landet eller för obestämd<br>tid. Regeln tar inte sikte på tjänster eller arbeten som mer tillfälligt<br>tillhandahålls i värdlandet men där själva etableringen finns i ett annat<br>land. I sådana fall är det inte fråga om att utnyttja etableringsrätten utan<br>om friheten att tillhandahålla tjänster. För sjöfartens del regleras<br>cabotage, dvs. rätten att utföra inrikes transporter inom ett annat land,<br>av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om<br>tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på<br>sjötransportområdet inom medlemsstaterna. Sådana frågor faller inte in<br>under förevarande bestämmelse.</p>
<p>Bestämmelsen omfattar dock såväl primär som sekundär etablering i<br>den mening som avses i Romfördraget, artiklarna 52 och 58. Det kan<br>alltså vara fråga om nyetablering eller flyttning av verksamhet till ett<br>annat EES-land, som egenföretagare eller genom bolag (primär<br>etablering). Men även sekundär etablering godtas alltså, såsom när det<br>bildas kontor, dotterbolag eller filialer.</p>
<p>Det framgår av lagtexten att fartyget skall ingå i den etablerade<br>verksamheten. Det rekvisitet kan få särskild betydelse, om fartyget har<br>en blandad användning så att det i bland brukas för fritidsändamål och i<br>andra fäll inom ramen för den ekonomiska verksamhet som etableringen<br>i ett annat EES-land avser. För att fartyget skall anses ingå i<br>verksamheten krävs det i princip att fartyget är en rörelsetillgång. Den<br>närmare gränsdragningen mellan näringsfartyg och fritidsfartyg måste<br>dock överlämnas åt rättstillämpningen.</p>
<p>Vidare skall fartygs drift ledas och kontrolleras från det land inom<br>samarbetsområdet där etableringen har skett. Föreskriften har utformats<br>med ledning av den uttolkning som EG-domstolen har gett<br>etableringsrätten, se EG-domstolens mål C-221/89 Factortame II, REG<br>1991, s. 3905 och avsnitt 7.1.</p>
<p>Ledningen och kontrollen kan utövas såväl genom en primär som<br>genom en sekundär etablering i värdlandet. När det är fråga om en<br>sekundär etablering, finns det inget hinder mot att instruktionerna för<br>fartyget ytterst kommer från ett beslutande organ i det land där den<br>primära etableringen är belägen.</p>
<p>En förutsättning för att undantaget i andra stycket skall bli tillämpligt<br>är att fartyget blivit registrerat i ett annat land än Sverige inom<br>samarbetsområdet. Detta är ett uttryck för svensk rätts ståndpunkt att<br>fartyget inte skall förlora sin svenska nationalitet utan att ägaren själv<br>vidtar en åtgärd i det syftet. Det räcker inte att fartyget förs in i vilket<br></p>
<p>54</p>
<p>utländskt fartygsregister som helst. Därför föreskrivs, i linje med vad Prop. 1996/97:130<br>Kammarrätten i Göteborg föreslagit, att fartyget skall vara infört i ett<br>offentligt fartygsregister i ett annat land än Sverige inom det Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>I 2 kap. 2 § anges den tid som gäller för anmälan till skeppsregistret.<br>Förevarande paragraf innehåller inte något undantag från de tiderna.<br>Den som vill utnyttja möjligheten att registrera skeppet i ett annat EES-<br>land måste därför ansöka om registrering där innan tiden enligt 2 kap.<br>2 § löper ut i Sverige. I annat fall skall skeppet registreras här i landet.<br>Om övriga förutsättningar i andra stycket av förevarande paragraf är<br>uppfyllda, finns det dock inte någonting som hindrar att ägaren även<br>senare ansöker om registrering utomlands och om avregistrering i<br>Sverige enligt 2 kap. 6 § 4. Men skeppet måste under mellantiden vara<br>registrerat i Sverige, eftersom det anses som svenskt. Tiden enligt 2<br>kap. 2 § förlängs inte på grund av en anmälan till ett utländskt register,<br>vilket kan få särskild betydelse när den anmälningen inte leder till<br>bifall.</p>
<p>Andra stycket punkten 2 tar sikte på det fallet att svenska fartygsägare<br>utnyttjar gemenskapsrättens regler om fri rörlighet för arbetskraft och<br>använder sitt fartyg för att få tillgång till fritidsaktiviteter i landet där de<br>arbetar. Punkten skall alltså tolkas och tillämpas i enlighet med<br>gemenskapsrättens regler på detta område, jfr EG-domstolens dom i mål<br>C-334/94 mellan EG-kommissionen och Frankrike meddelad den 7 mars<br>1996 samt avsnitt 7.2 ovan.</p>
<p>Punkten 2 skall tillämpas på fartyg som inte ingår i en ekonomisk<br>verksamhet. Det innebär att punkten skall tillämpas på fritidsfartyg.<br>Tidigare har behandlats det fallet att fartyget används både för<br>fritidsändamål och för ekonomiskt bruk.</p>
<p>De angivna förutsättningarna är kumulativa. De måste alla föreligga<br>samtidigt för att fartyget inte skall räknas som svenskt.</p>
<p>Till en början krävs att det svenska majoritetsägandet till mer än<br>hälften skall vara lokaliserat till något annat land än Sverige inom EES-<br>området. Det är alltså fråga om att fysiska personer (en eller flera) som<br>(tillsammans) äger mer än hälften av fartyget skall vistas i värdlandet.<br>När det är fråga om flera ägare skall alla de som bildar ägarövervikten<br>vistas i samma land. Ägarna skall vistas i värdlandet antingen som<br>medborgare i landet eller på grund av reglerna om den fria rörligheten<br>för arbetskraft. Det är inte något krav att alla ägarna skall vara<br>svenskar. En svensk kan ha fartyget tillsammans med någon annan.<br>Som en förutsättning för hela paragrafen gäller dock att det måste finnas<br>en svensk ägarövervikt.</p>
<p>För att illustrera punktens tillämplighet kan några exempel anges. En<br>situation kan vara att en svensk ägare flyttar till värdlandet för att arbeta<br>och vill utnyttja sitt fartyg under fritiden i det landet. Om han eller hon<br>ensam äger fartyget, är förutsättningarna i punkten uppfyllda. Finns det<br>fler svenska ägare måste också de vistas i värdlandet, i vart fall så att<br>mer än hälften av ägandet är lokaliserat till värdlandet. Vistelsen måste<br>ske med stöd av gemenskapsrättens regler om arbetskraftens fria                 55</p>
<p>rörlighet. En annan situation kan vara att ett fartyg ägs av tre personer,<br></p>
<p>två svenskar och en tysk, med en tredjedel vardera. Anta då att en av Prop. 1996/97:130<br>svenskarna flyttar till Tyskland för att arbeta där. Eftersom den tyske<br>ägaren är medborgare i det registerförande landet och den ene svenske<br>medborgaren vistas i Tyskland med stöd av reglerna om arbetskraftens<br>fria rörlighet är mer än hälften av ägandet lokaliserat till Tyskland och<br>punkten 2 tillämplig. Sjölagen hindrar då inte att fartyget registreras i<br>Tyskland. Men om ett fartyg ägs till lika delar av fem ägare, tre<br>svenskar, en tysk och en amerikan, och en av svenskarna flyttar till<br>Tyskland är fartyget fortfarande registreringspliktigt i Sverige. I detta<br>fall är nämligen bara fyrtio procent av ägandet lokaliserat till det<br>registerförande landet och kraven i punkt 2 är alltså inte uppfyllda.<br>Detta gäller även om den amerikanske ägaren skulle vistas i Tyskland.<br>Han vistas ju inte där med stöd av gemenskapsrättens regler om den fria<br>rörligheten för personer.</p>
<p>Med vistelse avses inte någon oavbruten fysisk närvaro i värdlandet.<br>För den svenska ägarens del är kravet uppfyllt så länge han kan anses<br>utnyttja sin frihet enligt gemenskapsrätten. På motsvarande sätt har man<br>att bedöma andra som vistas i värdlandet utan att vara medborgare där.<br>För en delägare som är medborgare i värdlandet får det avgörande vara<br>om han eller hon kan anses ha sin fasta bostad där eller annars har en<br>dominerande anknytning till det landet genom att uppehålla sig i detta.</p>
<p>Bestämmelsen hänvisar till gemenskapsrättens regler om<br>arbetskraftens fria rörlighet. Också vissa av arbetstagarens eller<br>egenföretagarens familjemedlemmar har enligt de reglerna rätt att vistas<br>i värdlandet. Det gäller bl.a. make eller maka och deras barn som är<br>under 21 år eller är beroende av föräldrarnas underhåll. Kraven enligt<br>förevarande bestämmelse är alltså uppfyllda, om två svenska makar<br>flyttar till Tyskland för att en av dem skall arbeta där och de<br>tillsammans äger ett fritidsfartyg som de använder för att få tillgång till<br>fritidsaktiviteter i Tyskland.</p>
<p>Punkten 2 tar sikte på det fallet att den som arbetar utomlands<br>använder fartyget för fritid i värdlandet. Det uppställs därför ett krav på<br>att fartyget vanligen skall finnas i det landet. Häri ligger inte att fartyget<br>uteslutande skall användas i värdlandet. Det finns således inget hinder<br>mot att fortyget används för utlandsresor till eller från värdlandet. Det<br>kan ju t.ex. vara aktuellt för ägarna att åka till Sverige under en<br>ledighet från arbete utomlands. Fartyget måste dock ha en dominerande<br>anknytning till värdlandet genom att finnas där.</p>
<p>Om det saknas någon registreringsmöjlighet, t.ex. för mindre<br>fritidsfartyg, innebär det att förutsättningarna enligt förevarande punkt<br>inte är uppfyllda. Fartyget är då svenskt enligt huvudregeln i första<br>stycket.</p>
<p>1 a§</p>
<p>I andra fall än som avses i 1 § skall ett fartyg anses som svenskt och<br>vara berättigat att föra svensk flagg, om fartyget är infört i ett sådant<br>skepps- eller båtregister som avses i 2 §.</p>
<p>56</p>
<p>Paragrafen är ny och saknar motsvarighet i hittills gällande rätt. Den Prop. 1996/97:130<br>omfattar fartyg som inte har en svensk ägarövervikt. Ett sådant fartyg<br>anses som svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det är<br>infört i skepps- eller båtregistret. Förutsättningarna för införande i<br>skeppsregistret anges i 2 kap. 1 § och för införande i båtregistret i 4-5<br>a §§ i båtregisterlagen.</p>
<p>1 b §</p>
<p>Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Sjöfartsverket får<br>medge att även andra fartyg än de som avses i 1 eller 1 a § skall anses<br>som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Ett sådant<br>medgivande får lämnas bara om fartygets drift står under ett avgörande<br>svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitetshandlingar för<br>svenska fartyg. Regeringen får därvid bestämma vad som skall iakttas<br>med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt eller<br>registrerat fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetshandling.</p>
<p>Paragrafens första stycke motsvarar 1 kap. 1 § första stycket andra<br>meningen i hittills gällande rätt. Den har ändrats redaktionellt.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 1 kap. 1 § andra stycket i hittills gällande rätt.</p>
<p>Förbudet i styckets andra led har utvidgats till att gälla inte bara<br>registreringspliktigt fartyg utan även registrerat fartyg. Med de nya<br>reglerna kommer nämligen inte alla registrerade fartyg att vara<br>registreringspliktiga, se 2 kap. 1 §.</p>
<p>2 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett skepp som skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b §<br>första stycket skall vara infört i skeppsregistret.</p>
<p>Följande andra skepp skall föras in i skeppsregistret, om ägaren<br>begär det:</p>
<p>1. skepp som ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i</p>
<p>Sverige, om</p>
<p>— skeppets drift leds och kontrolleras från Sverige, och</p>
<p>— skeppet till hälften eller mer ägs av fysiska personer som är<br>medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet<br>eller av juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i ett<br>sådant land och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin<br>huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet,</p>
<p>2. skepp som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om skeppet</p>
<p>— vanligen finns i Sverige, och</p>
<p>— till hälften eller mer ägs av fysiska personer som vistas i Sverige<br>och som antingen är svenska medborgare eller vistas i Sverige med stöd<br>av reglerna om fri rörlighet för personer inom Europeiska<br>gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>Regeringen kan bestämma att skepp som ägs av staten och som är<br>avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift inte skall<br>vara införda i registret.</p>
<p>Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i<br>skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har<br>påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer,                   57</p>
<p>ritning eller på annat betryggande sätt.</p>
<p>Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett Prop. 1996/97:130<br>skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall<br>tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet<br>förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras.</p>
<p>Första stycket i förevarande paragraf innebär att skepp som är svenska<br>enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket är registreringspliktiga.</p>
<p>Enligt 2 kap. 2 § gäller vissa tidsfrister för anmälan om registrering<br>i skeppsregistret. De påverkas inte av de nya reglerna om fartygs<br>nationalitet.</p>
<p>Andm stycket öppnar en möjlighet för registrering av skepp som inte<br>har en svensk ägarövervikt.</p>
<p>Registrering enligt andra stycket är frivilligt. Det betyder att<br>tidsfristerna i 2 kap. 2 § inte gäller. En annan följd av frivilligheten är<br>att ägaren kan få skeppet avfört från registret utan att det behöver anges<br>några skäl för detta, jfr 2 kap. 6 § första stycket 4. Detta gäller dock<br>självfallet inte om någon förändring inträtt som innebär att<br>registreringsplikt föreligger enligt första stycket.</p>
<p>Under den tid som en registrering består, frivilligt eller ej, gäller<br>reglerna om inskrivning i 2 kap. Det leder bl.a. till att förvärv av ett<br>skepp skall skrivas in enligt reglerna i 4 §. En registrering medför<br>också att bestämmelserna om skeppshypotek i 3 kap. blir tillämpliga,<br>liksom andra regler om fartyg som är registrerade i skeppsregistret. Om<br>det upplåts panträtt i skeppet, kommer reglerna i 2 kap. 7 § att gälla.<br>Det betyder, också för ett skepp som registrerats på frivillig grund, att<br>möjligheterna till avregistrering kan vara inskränkta av hänsyn till<br>borgenär. För att registrering skall kunna ske krävs inte att skeppet är<br>utländskt i den meningen att det måste ha något visst lands nationalitet.<br>Det måste dock finnas ett majoritetsägande som är hänförligt till<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>Punkten 1 uppställer ett krav på att skeppet till hälften eller mer<br>skall ägas av sådana rättssubjekt som kan utöva etableringsfrihet enligt<br>gemenskapens rättsordning. Skepp som ägs till 50 procent av sådana<br>rättssubjekt omfattas av bestämmelsen. Punkten omfattar även fysiska<br>personer bosatta i Sverige. Punkten 1 blir tillämplig t.ex. när skeppet<br>ägs av en person bosatt i Tyskland, en person bosatt i Sverige och en<br>person bosatt i Amerikas förenta stater med en tredjedel var. I ett<br>sådant fall finns det ju en ägarövervikt som kan hänföras till<br>samarbetsområdet. Däremot är bestämmelsen inte tillämplig vid ett<br>svenskt majoritetsägande. För sådana fall följer en registreringsplikt av<br>första stycket.</p>
<p>Skeppet kan registreras här bara om det ingår i en ekonomisk<br>verksamhet som har etablerats här i landet enligt gemenskapsrättens<br>regler om etableringsfrihet. Mer tillfällig eller tidsbegränsad verksamhet<br>här i landet inom sjöfarts- eller fiskenäringen medför inte någon rätt till<br>registrering i Sverige.</p>
<p>Punkten utgör en spegelbild av 1 kap. 1 § andra stycket 1.<br>Tolkningen skall vara den motsvarande, och det kan därför hänvisas till<br>författningskommentaren där.</p>
<p>58</p>
<p>Punkten 2 gäller fritidsskepp utan en svensk ägarövervikt. Prop. 1996/97:130<br>Bestämmelsen har införts mot bakgrund av gemenskapens regler om<br>arbetskraftens fria rörlighet. Punkten tar sikte på fall där medborgare<br>från andra länder inom samarbetsområdet arbetar i Sverige med stöd av<br>gemenskapsrätten och vill ha tillgång till svenska fritidsaktiviteter med<br>ett eget skepp.</p>
<p>I realiteten gäller ytterligare en förutsättning för att införing i<br>skeppsregistret skall kunna ske och för att ett skepp skall vara svenskt.<br>Skeppet får nämligen i princip inte vara infört i något utländskt register,<br>se 2 kap. 25 §. Jämför även 2 kap. 26 § om vad som kan gälla under<br>en kort övergångsperiod.</p>
<p>2§<br>Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp som är<br>registreringspliktigt i hans hand men inte infört i skeppsregistret skall<br>inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om<br>skeppet har förvärvats under villkor som innefattar äganderättsförbehåll<br>eller som skall jämställas med ett sådant förbehåll, skall anmälan göras<br>inom en månad från det att villkoret upphörde att gälla. Om skeppet har<br>blivit registreringspliktigt efter förvärvet, skall det anmälas inom en<br>månad från det att registreringsplikten uppkom.</p>
<p>Ägaren av ett skepp som är svenskt och under byggnad skall anmäla<br>skeppet för registrering i skeppsregistret inom sex månader från det att<br>skeppet blivit sjösatt, om det är registreringspliktigt. Register-<br>myndigheten kan medge uppskov om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren.</p>
<p>I första stycket anges tidsfristen för anmälan av ett skepp till<br>registrering. Stycket gäller bara vid registreringsplikt, inte i de fall när<br>registrering är frivillig.</p>
<p>Första stycket första och andra meningarna i förevarande paragraf<br>har inte ändrats i sak. Det förhållandet att registreringsplikten kan<br>upphöra för vissa skepp har inte påverkat tiden. Ett skepp som är<br>s/enskt enligt 1 kap. 1 § första stycket eller 1 b § första stycket är<br>registreringspliktigt och anmälan skall ske inom angiven tid, oavsett att<br>registreringsplikten kan upphöra, om skeppet förlorar sin svenska<br>nationalitet enligt 1 kap. 1 § andra stycket. Det betyder att de<br>omständigheter som anges i sistnämnda stycke måste uppfyllas inom en<br>månad från fartygsförvärvet, i annat fall skall registrering ske i<br>skeppsregistret. Om förutsättningarna uppfylls senare, sker dock<br>avregistrering enligt 2 kap. 6 § första stycket 3, men under mellantiden<br>skall skeppet vara registrerat i Sverige.</p>
<p>Första stycket tredje meningen är ny. Den är tillämplig när skeppet<br>blir registreringspliktigt vid en senare tidpunkt än förvärvet.<br>Bestämmelsen tar sikte på det fallet att ett skepp med svensk<br>ägarövervikt har varit utländskt med stöd av 1 kap. 1 § andra stycket.<br>Skeppet kan sedermera bli svenskt enligt första stycket i den paragrafen<br>utan att det sker någon ändring av ägandeförhållandena. I de fallen<br>gäller enligt den nya bestämmelsen i förevarande mening en skyldighet<br>för ägaren att anmäla skeppet till registrering i skeppsregistret inom en<br></p>
<p>månad. Tiden räknas från det att registreringsplikten inträtt. Om Prop. 1996/97:130<br>skeppet har blivit svenskt genom att någon av omständigheterna i 1 kap.</p>
<p>1 § andra stycket 1 eller 2 inte längre föreligger, börjar tiden löpa så<br>snart omständigheten inte längre är för handen och skeppet således<br>anses som svenskt.</p>
<p>I andra stycket första meningen har det skjutits in en sats.<br>Ändringen innebär att man bland skepp med svensk ägarövervikt<br>numera har att skilja mellan sådana som skall registreras och sådana<br>som inte behöver det. Skepp som till hälften eller mer ägs av utländska<br>rättssubjekt behöver inte registreras i skeppsregistret men vissa sådana<br>skepp kan registreras efter en frivillig anmälan av ägaren. Anmälan om<br>registrering enligt förevarande stycke behöver bara ske om skeppet är<br>registreringspliktigt, och det är då tidsfristen i stycket gäller. Stycket<br>tillämpas inte när registreringsplikt saknas. Om frivillig registrering är<br>möjlig, finns det inte någon tidsfrist.</p>
<p>4 §</p>
<p>Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp eller ett registrerat<br>skeppsbygge skall inom den tid som anges i 2 § första stycket söka<br>inskrivning av sin rätt. Ett registrerat skepp som inte är<br>registreringspliktigt och ett skeppsbygge kan dock i stället anmälas för<br>avregistrering enligt 6 §. Den som anmäler skepp för registrering anses<br>också söka inskrivning av sin rätt.</p>
<p>Ett dödsbo är inte skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till ett<br>skepp eller ett registrerat skeppsbygge, som har tillhört den avlidne, i<br>annat fall än när boet överlåter egendomen. Sådan inskrivning skall<br>sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouuppteckningen då<br>inte har registrerats, från registreringen av denna. En make som har<br>tillskiftats ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge vid bodelning är<br>skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om egendomen tidigare<br>tilihörde den andra maken.</p>
<p>Den som har förvärvat ett skepp eller skeppsbygge under villkor<br>som innefattar äganderättsförebehåll eller är att jämställa med ett sådant<br>förbehåll har rätt till inskrivning av sin villkorliga äganderätt. Om<br>förvärvaren förlorar sin rätt till egendomen på grund av att villkoret<br>görs gällande, skall inskrivningen avföras ur registret på ansökan av<br>överlåtaren eller förvärvaren.</p>
<p>Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller<br>överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs där och vad som<br>i övrigt föreskrivs i detta kapitel om inskrivning av förvärv och verkan<br>därav tillämpas.</p>
<p>I första stycket har andra meningen kompletterats med en föreskrift om<br>att ett alternativ till inskrivningsansökan i fråga om registrerade, ej<br>registreringspliktiga, skepp är anmälan om avregistrering. I tredje<br>meningen har hänvisningen till 2 § tagits bort för att inte oklarhet skall<br>råda om att både registrerade och registreringspliktiga skepp omfattas.<br>Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i fjärde meningen.</p>
<p>60</p>
<p>6§</p>
<p>Ett registrerat skepp skall avregistreras om det</p>
<p>1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts,</p>
<p>2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under<br>tre månader,</p>
<p>3. inte längre är registreringspliktigt,</p>
<p>4.   registrerats enligt 1 § andra stycket 1 eller 2 och<br>förutsättningarna som anges där inte längre är uppfyllda eller ägaren<br>begär avregistrering, eller</p>
<p>5. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att<br>vara skepp eller, utan att ändring inträtt, inte anses utgöra skepp.</p>
<p>Ett registrerat skeppsbygge skall avregistreras om det som skepp förs<br>över till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avregistrering.<br>Dessutom har första stycket 5 motsvarande tillämpning i fråga om<br>skeppsbyggen.</p>
<p>I fall som avses i första stycket 1, 2 eller 5 eller andra stycket andra<br>meningen skall ägaren inom en månad anmäla egendomen för<br>avregistrering hos registermyndigheten. Detsamma gäller när ett skepp<br>upphört att vara registreringspliktigt, om inte skeppet trots detta kan<br>vara registrerat i Sverige. Om ett skepp till följd av överlåtelse inte kan<br>vara registrerat i Sverige, svarar den tidigare ägaren jämte förvärvaren<br>för att anmälan görs.</p>
<p>Första stycket punkten 3 har ändrats. Ett skepp som inte längre är<br>registreringspliktigt skall avföras ur registret. Bestämmelsen blir<br>tillämplig om skeppet genom överlåtelse inte längre är svenskt. Det kan<br>t.ex. vara fråga om överlåtelse till utomeuropeiska rättssubjekt som gör<br>att det inte längre finns någon svensk ägarövervikt. Bestämmelsen blir<br>också tillämplig, när ett skepp med svensk ägarövervikt förlorar sin<br>svenska nationalitet enligt 1 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Punkten 4 i första stycket har fått en ny lydelse. Nuvarande punkt 4<br>har flyttats och blir en ny punkt 5. Hänvisningarna i andra stycket andra<br>meningen och i tredje stycket första meningen har därmed ändrats från<br>punkt 4 till punkt 5. I vissa fall kan ett skepp befrias från<br>registreringsplikten samtidigt som det finns en möjlighet att ha skeppet<br>registrerat här, om ägaren så önskar. Ett exempel på detta är att skeppet<br>har varit svenskägt och registreringspliktigt enligt 1 kap. 1 § första<br>stycket. Om skeppet säljs till ett rättssubjekt från Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet, kan fartyget ändå vara infört i<br>skeppsregistret under de förutsättningar som anges i 1 kap. 1 § andra<br>stycket 1 eller 2. I ett sådant fall skall skeppet inte avföras automatiskt.<br>Det kommer i stället an på den nya ägaren att ta ställning till om en<br>avregistrering skall ske.</p>
<p>En avregistrering kan bli aktuell också om skeppet ägs av ej svenska<br>rättssubjekt från samarbetsområdet. Så blir fallet exempelvis om skeppet<br>säljs till någon som inte kan åberopa sig på gemenskapsrättens regler<br>om fri etablering eller om arbetskraftens fria rörlighet.</p>
<p>Tredje stycket har också ändrats. Enligt första meningen är ägaren<br>ansvarig för anmälan om avregistrering. Genom ändringen kommer den<br>första meningen inte längre att hänvisa till den nya lydelsen av<br>punkten 3, som rör avregistrering i de fall där skeppet inte längre är<br>registreringspliktigt. För de fallen införs en ny andra mening i tredje<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>61</p>
<p>stycket. Den tillämpas när ett skepp varit infört i registret på grund av Prop. 1996/97:130<br>en registreringsplikt, men där plikten upphört. Det kan t.ex. vara fråga<br>om ett näringsskepp med en svensk ägarövervikt som säljs till<br>rättssubjekt från andra länder. I ett sådant fall gäller som huvudregel att<br>ägaren skall ansöka om avregistrering inom en månad. Tiden räknas<br>från det att skeppet upphört att vara registreringspliktigt, t.ex. från en<br>försäljning av skeppet. Andra meningen innebär emellertid att det inte<br>finns någon skyldighet att ansöka om avregistrering i ett fall där skeppet<br>visserligen inte är registreringspliktigt men ändå kan registreras, t.ex.<br>om skeppet säljs till utländska rättssubjekt från Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet som har etablerat ekonomisk verksamhet för skeppet<br>här i Sverige. I sådana fall kan skeppet vara kvar i registret, men<br>ägaren kan också välja att avföra skeppet ur det svenska registret med<br>påföljd att skeppet inte längre är svenskt. Detta är alltså en frivillig<br>åtgärd från ägarens sida, och någon tidsfrist gäller inte i den<br>situationen. Att som Lagrådet föreslagit införa någon särskild tidsspärr<br>skulle kunna få till följd att ett fartyg avregistreras från det svenska<br>skeppsregistret utan att vara registrerat i något annat lands register och<br>då bli statslöst. Regeringen har därför inte följt Lagrådets förslag på<br>denna punkt.</p>
<p>En annan sak är inskrivning av den nya ägarens förvärv. Denna<br>fråga regleras i 4 § och innebär i princip att en anmälan därom skall<br>ske inom en månad. Av den paragrafen följer också att om ett<br>registrerat skepp inte är registreringspliktigt kan i stället anmälan för<br>avregistrering ske enligt förevarande paragraf, dvs. 6 §. Om inskrivning<br>av den nya ägarens förvärv inte sker inom förekriven tid skall<br>registermyndigheten enligt 20 § förelägga vederbörande att fullgöra sin<br>skydlighet.</p>
<p>Tredje meningen tar sikte på det fallet att skeppet inte längre kan<br>vara registrerat i Sverige, exempelvis om skeppet överlåtits till en<br>amerikansk medborgare.</p>
<p>7 §</p>
<p>Om ett skepp skall avregistreras enligt 6 § första stycket 3, får skeppet<br>ändå inte avföras ur skeppsregistret, om</p>
<p>1. skeppet ägs av flera,</p>
<p>2. delägare har lösningsrätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och</p>
<p>3.  en lösen skulle medföra att skeppet kan registreras i<br>skeppsregistret.</p>
<p>Om lösen sker i ett sådant fall, skall skeppet inte avföras ur registret.<br>I stället skall det förvärv skrivas in som föranlett anmälan för<br>avregistrering. Om lösningsrätten förfaller, skall skeppet avföras ur<br>registret.</p>
<p>Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall<br>avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär,<br>för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger<br>in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden.</p>
<p>Ett skeppsbygge får dock avregistreras för att föras över till<br>skeppsregistret utan samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av<br>ett skepp enligt 6 § första stycket 5 eller av ett skeppsbygge enligt 6 §<br>andra stycket andra meningen fordras inte heller samtycke av en<br></p>
<p>62</p>
<p>inteckningsborgenär som inte har sökt betalning ur egendomen inom en Prop. 1996/97:130<br>månad från det att registermyndigheten underrättat honom om<br>avregistreringsgrunden.</p>
<p>Första stycket har ändrats som en följd av ändringarna i 1 § som<br>innebär en uppdelning mellan skepp som skall registreras och skepp<br>som kan registreras. Förevarande stycke reglerar i grunden samma<br>situation som tidigare. Det är alltså fråga om situationer där en<br>andelsöverlåtelse i sig innebär att förutsättningar för en registrering i<br>Sverige inte längre är för handen men där delägare har lösningsrätt och<br>där möjligheterna att ha kvar skeppet i skeppsregistret kan bevaras<br>genom att delägare utövar sin rätt. I de situationerna skall skeppet inte<br>avregistreras så länge lösningsrätten fortfarande gäller. De ändrade<br>förutsättningarna för registrering medför emellertid att stycket måste ges<br>ett delvis nytt innehåll.</p>
<p>Första meningen blir tillämplig bara om en avregistrering skall ske<br>eller med andra ord när både rätt och skyldighet att registrera skeppet<br>saknas.</p>
<p>Uppräkningen i första stycket motsvarar omständigheter som har<br>funnits redan tidigare. Punkten 3 har dock anpassats till den nya<br>utformningen av 1 §. Avregistrering skall inte ske, om registreringsplikt<br>är för handen enligt 1 § första stycket, dvs. när en inlösen skulle<br>innebära att skeppet är registreringspliktigt. Men avregistrering skall<br>inte heller ske när en inlösen för med sig att en rätt till registrering<br>finns enligt 1 § andra stycket.</p>
<p>Om inlösen sker och skeppet kan vara infört i registret, skall det inte<br>avregistreras. Det kan visserligen tänkas att ägarna efter inlösen inte vill<br>ha skeppet registrerat i Sverige och inte heller behöver det enligt 1 §.<br>Men i så fall får de ansöka om avregistrering enligt 6 §.</p>
<p>Om lösningsrätten förfaller, skall skeppet avregistreras.</p>
<p>Förutsättningarna för inlösen anges i 5 kap. 13 och 16 §§.</p>
<p>I tredje stycket har hänvisningen till punkten 4 ändrats till punkten 5.</p>
<p>25 §</p>
<p>Om ett utländskt skepp har blivit svenskt eller begärts registrerat här,<br>får det föras in i skeppsregistret endast om det visas att skeppet inte är<br>infört i motsvarande register i sitt tidigare hemland eller att det kommer<br>att avföras ur ett sådant register med verkan från den dag då det<br>registreras här i landet.</p>
<p>Är skeppet nybyggt utomlands skall det dessutom visas att rätt till<br>skeppet inte är inskriven i skeppsbyggnadsregister i vederbörande<br>främmande stat eller att sådan rätt kommer att avföras med verkan från<br>den dag då skeppet registreras här i landet. Detta gäller också i fråga<br>om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under<br>byggnad som har förvärvats från utlandet.</p>
<p>Om ett skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras<br>utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall<br>avföras ur registret den dag då den förs in i det utländska registret.<br>Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registreringen.</p>
<p>Ändringen är föranledd av de nya bestämmelserna i 1 kap. sjölagen</p>
<p>63</p>
<p>5 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>För ett partrederi får en huvudredare väljas. Till huvudredare får utses</p>
<p>7. en fysisk person som är medborgare i ett land inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet,</p>
<p>2. en svensk juridisk person, eller</p>
<p>3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett land<br>inom samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin<br>huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet.</p>
<p>Paragrafen har ändrats så att alla rättssubjekt från samarbetsområdet kan<br>vara huvudredare för ett partrederi, jfr avsnitt 10.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>64</p>
<h3>13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om<br>registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.</h3>
<p>4§</p>
<p>I båtregistret skall föras in varje båt som anges i andra stycket, om<br>båten används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till<br>bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning<br>till allmänheten och båtens skrov har en största längd av minst fem<br>meter. Även mindre passagerarbåtar skall föras in i båtregistret, om de<br>är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare.</p>
<p>Första stycket gäller varje båt som</p>
<p>1. skall anses som svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket<br>sjölagen (1994:1009),</p>
<p>2. vanligen finns i Sverige och vars ägare är bosatt här, eller</p>
<p>3. uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 §<br>andra stycket 1 sjölagen och vars ägare anmäler båten för registrering.</p>
<p>Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt<br>förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i<br>första stycket.</p>
<p>Paragrafen har ändrats som en följd av sjölagens nya regler om fartygs<br>nationalitet. De reglerna innebär att vissa fartyg med en svensk<br>ägarövervikt är svenska. Samtidigt kan vissa utlandsägda fartyg vara<br>svenska.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § sjölagen och de bestämmelser som<br>där finns angående registrering av skepp. Ledning kan därför hämtas ur<br>kommentaren till den författningsbestämmelsen.</p>
<p>Av andra stycket punkt 1 följer en registreringsplikt för båtar med<br>ett svensk majoritetsägande, om de är svenska enligt 1 kap. 1 § eller 1<br>b § första stycket sjölagen.</p>
<p>Av andra stycket punkt 2 följer vidare en registreringsplikt oavsett<br>båtens nationalitet och oavsett ägarförhållandena, om båten vanligen<br>finns i Sverige och ägaren är bosatt här.</p>
<p>Det bör observeras att det gäller en viss tidsfrist enligt 6 § för att<br>anmäla båten till registrering. Den tiden skall iakttas, om båten är<br>registreringspliktig enligt förevarande paragraf. Det saknar i och för sig<br>betydelse att båten under vissa omständigheter kan falla utanför<br>registreringsplikten. Ett fartyg som anges i 1 kap. 1 § andra stycket 1<br>eller 2 sjölagen kan under vissa omständigheter betraktas som icke-<br>svenskt. Så länge de förutsättningarna inte är uppfyllda är båten<br>registreringspliktig här i landet. Om förutsättningarna inte uppfylls<br>innan tiden enligt 6 § löper ut, måste båten registreras i Sverige. Skulle<br>båten sedermera förlora sin svenska nationalitet, skall den avföras ur<br>registret enligt 7 § 2. Det är också möjligt att båten inte varit svensk på<br>grund av reglerna i 1 kap. 1 § andra stycket 1 eller 2 men sedan blir<br>svensk (igen), därför att någon av förutsättningarna i de reglerna inte<br>längre är uppfylld. Båten skall i så fall registreras i Sverige inom den<br>tid som anges i 6 §. På motsvarande sätt skall man tillämpa rekvisiten<br>att båten vanligen finns i Sverige och att ägaren bor här i landet. Så<br>länge de förutsättningarna är för handen gäller en skyldighet att ha<br>båten registrerad i Sverige.</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97.1 samt. Nr 130</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>65</p>
<p>Registreringsplikten förutsätter - liksom tidigare - att båten används Prop. 1996/97:130<br>yrkesmässigt och har viss storlek.</p>
<p>Andm stycket punkt 3 innehåller en ny bestämmelse om registrering<br>av båtar i det svenska registret. Bestämmelsen omfattar båtar som kan<br>bli svenska genom att ägaren utnyttjar den frihet till etablering av<br>ekonomisk verksamhet som gäller enligt gemenskapsrätten. Däremot<br>gäller den inte beträffande sådana båtar (fritidsbåtar) som kan vara<br>svenska enligt 1 kap. 1 a § sjölagen. Registrering av fritidsbåtar med en<br>utländsk ägarövervikt regleras i 5 a § förevarande lag.</p>
<p>Andra stycket bygger på de grundläggande förutsättningar om båtens<br>användning och storlek som anges i första stycket. Om de<br>förutsättningarna inte är uppfyllda, saknas det en möjlighet att få båten<br>registrerad.</p>
<p>Det finns inte någon registreringsplikt enligt punkten 3, och<br>tidsfristen enligt 6 § är inte tillämplig. Det är alltså ägaren som själv<br>avgör om båten skall föras in i registret, och han kan begära att båten<br>skall avföras ur registret utan att ange något skäl för sin begäran<br>(7 § 4).</p>
<p>5 §</p>
<p>En båt som skall anses som svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första<br>stycket sjölagen (1994:1009) eller som uppfyller de förutsättningar som<br>anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 1 sjölagen får även i andra<br>fall än som anges i 4 § föras in i båtregistret, om dess skrov har en<br>största längd av minst fem meter eller om det med hänsyn till båtens typ<br>och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller<br>annars finns särskilda skäl att den registreras.</p>
<p>Ändringarna är en följd av de nya reglerna om svenska fartyg i 1 kap.<br>sjölagen. Förevarande paragraf tar sikte på två kategorier av båtar. Det<br>är dels fråga om båtar som är svenska med stöd av den huvudregel för<br>fartyg med svensk ägarövervikt som finns i 1 kap. 1 § första stycket<br>sjölagen, dels båtar som genom anmälan om registrering kan bli<br>svenska enligt 1 kap. 1 a § sjölagen. Paragrafen gäller både båtar som<br>används yrkesmässigt och fritidsbåtar, när det är fråga om ett svenskt<br>majoritetsägande. När båten till hälften eller mer ägs av utländska<br>rättssubjekt gäller paragrafen bara båtar som ingår i en ekonomisk<br>verksamhet.</p>
<p>Ägaren har en rätt men ingen skyldighet att ansöka om registrering.<br>Liksom tidigare gäller dock att registrering skall ske bara, om båten har<br>den storlek som anges i paragrafen eller om de andra förutsättningar<br>som anges där är uppfyllda.</p>
<p>5a§</p>
<p>En båt som uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1<br>§ andra stycket 2 sjölagen (1994:1009) skall föras in i båtregistret, om<br>ägaren anmäler båten för registrering.</p>
<p>66<br></p>
<p>Paragrafen är ny. Den tar sikte på fritidsbåtar. Båtar som ingår i en Prop. 1996/97:130<br>ekonomisk verksamhet omfattas i stället av 4 och 5 §§.</p>
<p>Enligt 1 kap. 1 a § sjölagen kan fartyg som ägs av rättssubjekt från<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet anses som svenska under<br>vissa förutsättningar. En sådan är att båten är införd i båtregistret, jfr 1<br>kap. 2 § och 2 kap. 1 § andra stycket 2 sjölagen. Förevarande paragraf<br>ger möjlighet till sådan registrering.</p>
<p>Tidsfristerna i 6 § gäller inte i detta fall, och ägaren kan låta<br>avregistrera båten med stöd av 7 § 4.</p>
<p>Beträffande båtar med svensk ägarövervikt finns det inte någon<br>skyldighet att registrera båten för att den skall anses som svensk.</p>
<p>7 §</p>
<p>En registrerad båt skall avregistreras, om den</p>
<p>1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts,</p>
<p>2. på grund av överlåtelse eller av andra skäl inte längre kan vara<br>införd i båtregistret,</p>
<p>3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre<br>månader,</p>
<p>4.  inte är registreringspliktig och ägaren anmäler båten för<br>avregistrering hos registermyndigheten.</p>
<p>Paragrafen har ändrats redaktionellt för att den språkliga utformningen<br>skall stämma överens med den motsvarande bestämmelsen om skepp i<br>2 kap. 6 § sjölagen. Dessutom har punkten 2 ändrats i förtydligande<br>syfte. Avregistrering enligt den punkten skall nämligen ske bara om det<br>varken finns en rätt eller en skyldighet att registrera båten. Är det så,<br>att båten inte är registreringspliktig men kan vara införd i registret<br>enligt ägarens önskemål, skall avregistreringen i stället följa föreskriften<br>i punkten 4. Det betyder att avregistrering bara sker för det fall att<br>ägaren begär detta hos registermyndigheten.</p>
<p>67</p>
<h3>13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:566) om p<sub>rO</sub>p. 1996/97:130<br>ersättning för krigsskada å egendom</h3>
<p>2§</p>
<p>Ersättning lämnas även för krigsskada som utanför riket tillfogats</p>
<p>a) fartyg som skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första<br>stycket sjölagen (1994:1009) eller svenskt luftfartyg på resa mellan orter<br>här i riket utan anlöpande av utrikes ort och egendom som medförs på<br>resan; samt</p>
<p>b) fartyg som anges i a) under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom<br>som därvid medförs.</p>
<p>3 §</p>
<p>2 mom.</p>
<p>Från lagens tillämpning undantas också</p>
<p>— fartyg som inte skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § sjölagen<br>(1994:1009) och egendom som medförs ombord,</p>
<p>— utländska luftfartyg och egendom som medförs ombord,</p>
<p>— främmande stat tillhörig egendom.</p>
<p>Regeringen får förordna, att det från lagens tillämpning skall undantas<br>annan utländsk egendom som direkt eller genom förmedling av juridisk<br>person helt eller till större delen ägs av medborgare eller juridisk<br>person i viss främmande stat.</p>
<p>Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag.</p>
<p>Ändringarna innebär att lagen skall tillämpas på fartyg som är<br>svenska enligt sjölagen (1994:1009) och betyder i princip att den<br>rådande ordningen vid krigsskadeersättningar behålls.</p>
<p>Föreskrifterna har ändrats även i redaktionellt hänseende.</p>
<p>68</p>
<h3>13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331) om p<sub>r</sub>op. 1996/97:130<br>ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<p>Anvisningar</p>
<p>till 49 §<br>punkt 2</p>
<p>Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett<br>fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som<br>används till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat<br>ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten.</p>
<p>Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs</p>
<p>a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare<br>hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller<br>någon av redaren anlitad arbetsgivare,</p>
<p>b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk<br>redare i huvudsak obemannad om anställningen sker hos fartygets ägare<br>eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare.</p>
<p>Ändringen är föranledd av de nya bestämmelserna i 1 kap. sjölagen<br>(1994:1009).</p>
<p>69</p>
<h2>Bilaga 1</h2>
<h3>Sammanfattning av promemorian</h3>
<p>I promemorian behandlas förhållandet mellan etableringsrätten inom<br>Europeiska unionen (EU) och de nationella svenska reglerna om<br>registrering av fartyg. Utgångspunkten för analysen bildas av den s.k.<br>Factortame Il-domen som meddelades år 1991. Där slog EG-domstolen<br>fast att en rätt till etablering inom fiskenäring och sjöfart inte kan<br>särskiljas från möjligheten att registrera fartyg. Medlemsländernas<br>bestämmelser om registrering får därför inte leda till att någon blir<br>diskriminerad på grund av sin nationalitet, och domstolen underkände<br>brittiska föreskrifter som för en registrering direkt eller indirekt krävde<br>att fartygets ägare eller redare var medborgare i Storbritannien. Även<br>ett krav på bosättning och hemvist i Storbritannien ansågs oförenligt<br>med etableringsrätten.</p>
<p>Den svenska sjölagen innebär att det bara är svenska skepp som kan<br>registreras i det skeppsregister som förs här i landet. Ett skepp räknas<br>som svenskt, om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person. Även andra fartyg kan anses som svenska med<br>stöd av ett särskilt beslut som meddelas av Sjöfartsverket. Ett sådant<br>beslut förutsätter att fartygets drift står under avgörande svenskt<br>inflytande eller att ägaren har fast hemvist här i landet.</p>
<p>För båtar gäller enligt en särskild lag att de skall registreras, om de<br>är av viss storlek och används yrkesmässigt till befordran av gods eller<br>passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst<br>eller till uthyrning till allmänheten. Detta gäller generellt för svenska<br>båtar, men reglerna omfattar också utländsk båt, om den vanligen är<br>förlagd till svensk hamn och om ägaren är bosatt här i landet. Svenska<br>båtar kan registreras också i andra fall än de som nu har nämnts. Det<br>förutsätter bl.a. att det finns särskilda skäl för en registrering. En<br>motsvarande rätt saknas beträffande utländska båtar.</p>
<p>I promemorian dras den slutsatsen att de nationella svenska reglerna<br>om registrering av fartyg inte är förenliga med gemenskapsrätten.<br>Kopplingen till fartygets nationalitet och därmed indirekt till ägarnas<br>medborgarskap eller den juridiska personens svenska anknytning strider<br>mot Romfördragets regler om etableringsrätt, sådana reglerna har<br>uttolkats i Factortame-domen. I belysning av EG-domstolens praxis<br>bedöms också den nuvarande möjligheten att hos Sjöfartsverket utverka<br>ett särskilt beslut om svensk nationalitet som otillräcklig. En lagändring<br>är alltså nödvändig för att svensk rätt skall motsvara gemenskapens<br>regler. Ändringarna bör ta sikte på hela Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES), eftersom EES-avtalet omfattar Romfördragets<br>bestämmelser om etableringsrätt.</p>
<p>Förslagen i promemorian innebär att reglerna om<br>nationalitetsbestämning av fartyg ändras. Ett fartyg skall anses som<br>svenskt, om det till mer än hälften ägs av fysiska eller juridiska<br>personer från samarbetsområdet. För rättssubjekt som inte är svenska<br>skall det dock gälla ett krav på att skeppet används i en ekonomisk<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>70</p>
<p>verksamhet som har etablerats här i landet. Genom ändringen blir det Prop. 1996/97:130<br>alltså möjligt för dem som driver sjöfart eller fiske inom Bilaga 1<br>samarbetsområdet att i Sverige utnyttja etableringsrätten enligt<br>Romfördraget och EES-avtalet. Fysiska och juridiska personer från<br>något annat land än Sverige inom samarbetsområdet skall dock inte vara<br>skyldiga att registrera fartygen här i landet. Om de låter bli att<br>registrera fartyget, kommer det inte att anses som svenskt.</p>
<p>Den andra sidan av etableringsrätten är att också svenskar skall<br>kunna etablera sig inom hela samarbetsområdet. Det får förutsättas att<br>de andra länderna anpassar sina regler till gemenskapsrätten och tillåter<br>registrering, när svenska rättssubjekt etablerar en sjöfartsnäring i något<br>av de länderna. För att göra en sådan etablering möjlig är det emellertid<br>nödvändigt att ändra den svenska sjölagen i ytterligare ett hänseende. I<br>sjölagen anges det för närvarande att svenska skepp måste vara<br>registrerade i det svenska skeppsregistret. Detta kan hindra att<br>registrering sker i det land där näringsverksamheten etableras, eftersom<br>dubbel registrering strider mot den internationella konvention som finns<br>på området. I promemorian föreslås det att ett fartyg som ägs av<br>svenska rättssubjekt inte behöver registreras i Sverige, om det etableras<br>en verksamhet för fortygets drift i något annat land inom<br>samarbetsområdet och fortyget registreras där.</p>
<p>Fartygsregistreringen berörs också av Romfördragets och EES-<br>avtalets regler om arbetskraftens fria rörlighet. Enligt gemenskapsrätten<br>har varje medborgare i en medlemsstat rätt att bege sig till en annan<br>medlemsstat för att arbeta där som löntagare eller egenföretagare. Det<br>finns också en rätt att bo kvar i det landet därefter. I en nyligen<br>meddelad dom har EG-domstolen förklarat att tillträde till<br>fritidsaktiviteter i värdlandet utgör en följd av den fria rörligheten. Det<br>får därför inte förekomma någon diskriminering på grund av nationalitet<br>när det gäller fritidsfartyg. Denna promemoria innehåller därför förslag<br>till en anpassning av de nationella svenska reglerna till<br>gemenskapsrätten också när det gäller fartyg som inte används inom<br>ramen för en ekonomisk verksamhet.</p>
<p>71</p>
<h2>Bilaga 2</h2>
<h3>Promemorians lagförslag</h3>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h3>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)</p>
<p>dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2, 6 och 7 §§ samt 5 kap. 2 § skall ha<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att rubriken närmast före 1 kap. 1 § skall sättas närmast före<br>1 kap. 1 a §,</p>
<p>dels att det i 1 kap. skall föras in fem nya paragrafer, 1 a - 1 e §§,<br>av följande lydelse,</p>
<p>dels att det närmast före 1 kap. 1 § skall föras in en ny rubrik av<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>Flagg</p>
<p>Ett fartyg anses som svenskt<br>och är berättigat att föra svensk<br>flagg, om det till mer än hälften<br>ägs av svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person.<br>Regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande,<br>Sjöfartsverket får medge att<br>även annat fartyg, vars drift står<br>under avgörande svenskt<br>inflytande eller vars ägare har<br>fest hemvist i Sverige, skall<br>anses som svenskt och vara<br>berättigat att föra svensk flagg.</p>
<p>Regeringen får meddela<br>föreskrifter om nationalitets-<br>handlingar för svenska fartyg<br>och får därvid bestämma vad<br>som skall iakttas med sådana<br>handlingar samt förbjuda att<br>registreringspliktigt fartyg hålls<br>i drift utan gällande nationali-<br>tetshandling.</p>
<p>Ett svenskt fartyg får föra<br>svensk flagg. Det anges i 1 a -</p>
<p>1 d §§ när ett fartyg skall anses<br>som svenskt.</p>
<p>1 a § Ett fartyg skall anses som</p>
<p>72</p>
<p>svenskt, om det till mer än Prop. 1996/97:130<br>hälften ägs av svensk med- Bilaga 2<br>borgare eller svensk juridisk</p>
<p>person.</p>
<p>Detta gäller dock inte, om</p>
<p>1.  fartyget ingår i en<br>ekonomisk verksamhet som har<br>etablerats i något annat land än<br>Sverige inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet,</p>
<p>2. fartygets drift leds och<br>kontrolleras från det landet, och</p>
<p>3. fartyget är infört i ett<br>fartygsregister i det landet eller<br>anmält för införing i ett sådant<br>register utan att ärendet har<br>avgjorts.</p>
<p>Detta gäller inte heller fartyg<br>som inte ingår i en ekonomisk<br>verksamhet, om</p>
<p>1. fartyget till mer än hälften<br>ägs av fysisk person som vistas i<br>ett annat land än Sverige inom<br>Europeiska ekonomiska sam-<br>arbetsområdet och som antingen<br>är medborgare i det landet eller<br>vistas där med stöd av artikel 48<br>i fördraget den 25 mars 1957<br>om upprättande av Europeiska<br>ekonomiska gemenskapen eller<br>direktiv eller förordningar som<br>har utfärdats enligt artikel 49 i<br>fördraget eller artikel 28 i<br>avtalet den 2 maj 1992 om<br>Europeiska ekonomiska sam-<br>arbetsområdet,</p>
<p>2.  fartyget vanligen är<br>förlagt i det land där ägaren<br>vistas enligt 1, och</p>
<p>3. fartyget är infört i ett<br>fartygsregister i det landet eller<br>anmält för införing i ett sådant<br>register utan att ärendet har<br>avgjorts.</p>
<p>1 b § Ett fartyg skall anses som</p>
<p>73</p>
<p>svenskt också i andra fall än Prop. 1996/97:130<br>som avses i 1 a §, om            Bilaga 2</p>
<p>7. fartyget till mer än hälften<br>ägs av fysisk person som är<br>bosatt inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet<br>eller av juridisk person som har<br>bildats enligt lagstiftningen i ett<br>sådant land och som har sitt<br>säte, sitt huvudkontor eller sin<br>huvudsakliga verksamhet inom<br>samarbetsområdet,</p>
<p>2.  fartyget ingår i en<br>ekonomisk verksamhet som har<br>etablerats i Sverige,</p>
<p>3. fartygets drift leds och<br>kontrolleras från Sverige, och</p>
<p>4. fartyget är infört i ett<br>sådant skepps- eller båtregister<br>som avses i 2 § eller anmält för<br>införing i ett sådant register<br>utan att ärendet har avgjorts.</p>
<p>1 c § Ett fartyg skall anses som<br>svenskt också i andra fall än<br>som avses z 7 a § och 1 b §, om</p>
<p>1. fartyget till mer än hälften<br>ägs av fysisk person som vistas i<br>Sverige och som antingen är<br>svensk medborgare eller vistas i<br>Sverige med stöd av artikel 48 i<br>fördraget den 25 mars 1957 om<br>upprättande av Europeiska<br>ekonomiska gemenskapen eller<br>direktiv eller förordningar som<br>har utfärdats enligt artikel 49 i<br>fördraget eller artikel 28 i<br>avtalet den 2 maj 1992 om<br>Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet,</p>
<p>2. fartyget inte ingår i en<br>ekonomisk verksamhet,</p>
<p>3.   fartyget vanligen är<br>förlagt till Sverige, och</p>
<p>4. fartyget är infört i ett<br>sådant skepps- eller båtregister<br>som avses i 2 § eller anmält för<br>införing i ett sådant register<br>utan att ärendet har avgjorts.</p>
<p>1 d § Regeringen eller efter Prop. 1996/97:130<br>regeringens bemyndigande Bilaga 2<br>Sjöfartsverket får medge att<br>även andra fartyg än de som<br>avses z 7 a - 7 c §§ skall anses<br>som svenska. Ett sådant<br>medgivande får lämnas bara om<br>fartygets drift står under ett<br>avgörande svenskt inflytande<br>eller om ägaren har fast hemvist</p>
<p>i Sverige.</p>
<p>1 e § Regeringen får meddela<br>föreskrifter om nationalitets-<br>handlingar för svenska fartyg<br>och får därvid bestämma vad<br>som skall iakttas med sådana<br>handlingar samt förbjuda att ett<br>registreringspliktigt fartyg hålls<br>i drift utan gällande nationali-<br>tetshandling.</p>
<p>2 kap.</p>
<p>Ett svenskt skepp skall vara<br>infört i skeppsregistret.<br>Regeringen kan dock bestämma<br>att skepp, som ägs av staten och<br>som är avsett uteslutande för<br>statsändamål och inte för<br>affärsdrift, inte skall vara infört<br>i registret.</p>
<p>Ett skepp som skall anses som<br>svenskt enligt 1 kap. 7 a § skall<br>vara infört i skeppsregistret. Ett<br>annat skepp skall föras in i<br>skeppsregistret, om de<br>förutsättningar som anges i<br>1 kap. 1 b § 1-3 eller 7 c § 7-3<br>är uppfyllda och ägaren<br>anmäler skeppet för registrering.<br>Regeringen kan bestämma att ett<br>skepp som ägs av staten och<br>som är avsett uteslutande för<br>statsändamål och inte för<br>affärsdrift inte skall vara infört i</p>
<p>registret.</p>
<p>Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i<br>skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har<br>påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer,<br>ritning eller på annat betryggande sätt.</p>
<p>Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett<br>skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall<br>tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet<br>förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras.</p>
<p>75</p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp som är<br>registreringspliktigt i hans hand<br>men inte infört i skeppsregistret<br>skall inom en månad från<br>förvärvet anmäla skeppet för<br>registrering. Om förvärvet har<br>skett under villkor som inne-<br>fattar äganderättsförbehåll eller<br>är att jämställa med ett sådant<br>förbehåll, skall anmälan göras<br>inom en månad från det att<br>villkoret upphörde att gälla.</p>
<p>Ägaren av ett skepp som är<br>svenskt och under byggnad skall<br>anmäla skeppet för registrering i<br>skeppsregistret inom sex<br>månader från det att skeppet<br>blivit sjösatt. Register-<br>myndigheten kan medge<br>uppskov om det finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp som är<br>registreringspliktigt i hans hand<br>men inte infört i skeppsregistret<br>skall inom en månad från<br>förvärvet anmäla skeppet för<br>registrering. Om skeppet har<br>förvärvats under villkor som<br>innefattar äganderättsförbehåll<br>eller som skall jämställas med<br>ett sådant förbehåll, skall<br>anmälan göras inom en månad<br>från det att villkoret upphörde<br>att gälla. Om skeppet har blivit<br>registreringspliktigt efter<br>förvärvet, skall det anmälas<br>inom en månad från det att<br>registreringsplikten uppkom.</p>
<p>Ägaren av ett skepp som är<br>svenskt och under byggnad skall<br>anmäla skeppet för registrering i<br>skeppsregistret inom sex<br>månader från det att skeppet<br>blivit sjösatt, om det är<br>registreringspliktigt.<br>Registermyndigheten kan medge<br>uppskov om det finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren.</p>
<p>6§</p>
<p>Ett registrerat skepp skall avregistreras om det</p>
<p>1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts,</p>
<p>2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under<br>tre månader,</p>
<p>3. upphört att vara svenskt,          3 . i n t e år</p>
<p>eller                                     registreringspliktigt; skepp som</p>
<p>har registrerats enligt 1 § första<br>stycket andra meningen skall<br>dock avregistreras bara om de<br>förutsättningar som anges i<br>1 kap. 1 b § och 1 c § inte är</p>
<p>76</p>
<p>uppfyllda eller ägaren begär Prop. 1996/97:130<br>det, eller                          Bilaga 2</p>
<p>4. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara<br>skepp eller, utan att ändring inträtt, inte anses utgöra skepp.</p>
<p>Ett registrerat skeppsbygge skall avregistreras om det som skepp förs<br>över till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avregistrering.<br>Dessutom har första stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga</p>
<p>om skeppsbyggen.</p>
<p>I fall som avses i första stycket<br>eller andra stycket andra<br>meningen skall ägaren inom en<br>månad anmäla egendomen för<br>avregistrering hos register-<br>myndigheten. Om ett skepp till<br>följd av överlåtelse har upphört<br>att vara svenskt, svarar den<br>tidigare ägaren jämte förvärva-<br>ren för att anmälan görs.</p>
<p>I fall som avses i första stycket<br>1, 2 eller 4 eller andra stycket<br>andra meningen skall ägaren<br>inom en månad anmäla<br>egendomen för avregistrering<br>hos registermyndigheten.<br>Detsamma gäller när ett fartyg<br>upphört att vara<br>registreringspliktigt, om inte<br>fartyget trots detta kan vara<br>registrerat i Sverige. Om ett<br>skepp till följd av överlåtelse<br>inte kan vara registrerat i<br>Sverige, svarar den tidigare<br>ägaren jämte förvärvaren för att<br>anmälan görs.</p>
<p>Om ett skepp som skall<br>avregistreras enligt 6 § första<br>stycket 3 ägs av flera och<br>skeppet kan bevaras som svenskt<br>genom att delägare utövar sin<br>rätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §<br>mot meddelägare, får det inte<br>avföras ur skeppsregistret så<br>länge sådan rätt kan utövas.<br>Bevaras skeppet som svenskt,<br>skall det inte avföras ur<br>registret. I stället skall det<br>förvärv skrivas in som föranlett<br>anmälan för avregistrering.</p>
<p>Om ett skepp skall<br>avregistreras enligt 6 § första<br>stycket 3, får skeppet ändå inte<br>avföras ur skeppsregistret, om</p>
<p>1. skeppet ägs av flera,</p>
<p>2.  delägare har lösningsrätt<br>enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och</p>
<p>3. en lösen skulle medföra att<br>skeppet kan registreras i skepps-<br>registret.</p>
<p>Om lösen sker i ett sådant fall,<br>skall skeppet inte avföras ur<br>registret. I stället skall det<br>förvärv skrivas in som föranlett<br>anmälan för avregistrering. Om<br>lösningsrätten förfaller, skall<br>skeppet avföras ur registret.</p>
<p>Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall<br>avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär,</p>
<p>77</p>
<p>för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger<br>in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden.</p>
<p>Ett skeppsbygge får dock avregistreras för att föras över till<br>skeppsregistret utan samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av<br>ett skepp enligt 6 § första stycket 4 eller av ett skeppsbygge enligt 6 §<br>andra stycket andra meningen fordras inte heller samtycke av en<br>inteckningsborgenär som inte har sökt betalning ur egendomen inom en<br>månad från det att registermyndigheten underrättat honom om<br>avregistreringsgrunden.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>5 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>För ett partrederi får en huvud-<br>redare väljas. Till huvudredare<br>får utses en här i landet bosatt<br>svensk, dansk, finsk eller norsk<br>medborgare eller en svensk<br>juridisk person.</p>
<p>För ett partrederi får en huvud-<br>redare väljas. Till huvudredare<br>får utses</p>
<p>7. en fysisk person som är<br>bosatt inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet,</p>
<p>2. en svensk juridisk person,<br>eller</p>
<p>3. en juridisk person som har<br>bildats enligt lagstiftningen i ett<br>land inom samarbetsområdet<br>och som har sitt säte, sitt huvud-<br>kontor eller sin huvudsakliga<br>verksamhet inom samarbets-<br>området.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>78</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om Prop. 1996/97:130</h3>
<h3>registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.                Bilaga 2</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av<br>båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.</p>
<p>dels att 4, 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall föras in en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4§</p>
<p>I båtregistret skall införas<br>varje svensk båt, som används<br>yrkesmässigt till befordran av<br>gods eller passagerare, till<br>bogsering eller bärgning, till<br>fiske eller annan fångst eller till<br>uthyrning till allmänheten och<br>vars skrov har en största längd<br>av minst fem meter. Även<br>mindre passagerarbåt skall<br>införas i båtregistret, om den är<br>konstruerad så att den kan föra<br>fler än tolv passagerare.</p>
<p>Första stycket gäller också<br>utländsk båt, som vanligen är<br>förlagd till svensk hamn och<br>vars ägare är bosatt i Sverige.</p>
<p>I båtregistret skall föras in<br>varje båt som är att anse som<br>svensk enligt 1 kap. 1 a §<br>sjölagen (1994:1009) eller som<br>vanligen är förlagd till svensk<br>hamn och vars ägare är bosatt i<br>Sverige, om båten används<br>yrkesmässigt till befordran av<br>gods eller passagerare, till<br>bogsering eller bärgning, till<br>fiske eller annan fångst eller till<br>uthyrning till allmänheten och<br>båtens skrov har en största<br>längd av minst fem meter. Även<br>mindre passagerarbåt skall föras<br>in i båtregistret, om den är<br>konstruerad så att den kan föra<br>fler än tolv passagerare.</p>
<p>Första stycket gäller också<br>annan båt i fråga om vilken de<br>förutsättningar som anges i<br>1 kap. 1 b § 1-3 sjölagen är<br>uppfyllda och ägaren anmäler<br>båten för registrering.</p>
<p>Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt<br>förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i<br>första stycket.</p>
<p>Annan svensk båt än som avses<br>i 4 § får införas i båtregistret,<br>om dess skrov har en största<br>längd av minst fem meter eller<br>om det med hänsyn till båtens</p>
<p>En båt som skall anses som<br>svensk enligt 1 kap. 1 a §<br>sjölagen (1994:1009) eller i<br>fråga om vilken de förut-<br>sättningar som anges i 1 kap.</p>
<p>79</p>
<p>typ och användning, dess<br>tilldelning av anropssignal för<br>radiostation eller annars finns<br>särskilda skäl att den<br>registreras.</p>
<p>1 b § 1-3 sjölagen är uppfyllda Prop. 1996/97:130<br>får även i andra fall än som Bilaga 2<br>avses i 4 § föras in i<br>båtregistret, om dess skrov har<br>en största längd av minst fem<br>meter eller om det med hänsyn<br>till båtens typ och användning,<br>dess tilldelning av anropssignal<br>för radiostation eller annars<br>finns särskilda skäl att den<br>registreras.</p>
<p>5 a § En båt i fråga om vilken<br>de förutsättningar som anges i<br>1 kap. 1 c §   1-3 sjölagen</p>
<p>(1994:1009) är uppfyllda skall<br>föras in i båtregistret, om äga-<br>ren anmäler båten för regist-<br>rering.</p>
<p>Båt skall avregistreras, om den</p>
<p>1.   förolyckats, huggits upp<br>eller förstörts,</p>
<p>2. på grund av överlåtelse eller<br>eljest ej längre skall vara införd<br>i båtregistret,</p>
<p>3. försvunnit eller övergivits till<br>sjöss och sedan ej hörts av<br>under tre månader,</p>
<p>4. ej är registreringspliktig och<br>av ägaren anmäls för<br>avregistrering.</p>
<p>En registrerad båt skall<br>avregistreras, om den</p>
<p>1.  förolyckats, huggits upp<br>eller annars förstörts,</p>
<p>2. på grund av överlåtelse<br>eller av andra skäl inte längre<br>kan vara införd i båtregistret,</p>
<p>3. försvunnit eller övergetts<br>till sjöss och sedan inte hörts av<br>under tre månader,</p>
<p>4. inte är registreringspliktig<br>och ägaren anmäler båten för<br>avregistrering hos registermyn-<br>digheten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>80</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning Prop. 1996/97:130<br>för krigsskada å egendom                                       Bilaga 2</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1958:566) om ersättning för<br>krigsskada å egendom skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>2 §</p>
<p>Ersättning utgår även för<br>krigsskada, som utom riket<br>tillfogats</p>
<p>a) svenskt fartyg eller luftfartyg<br>på resa mellan orter här i riket<br>utan anlöpande av utrikes ort<br>och egendom som medföres på<br>resan; samt</p>
<p>b)  svenskt fartyg under<br>yrkesmässigt bedrivet fiske och<br>egendom som därvid medföres.</p>
<p>Ersättning utgår även för<br>krigsskada, som utom riket<br>tillfogats</p>
<p>a) fartyg som till mer än hälften<br>ägs av svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person, sådant<br>fartyg som är svenskt med stöd<br>av ett medgivande enligt 1 kap.<br>7 <7 § sjölagen (1994:1009) eller<br>svenskt luftfartyg på resa mellan<br>orter här i riket utan anlöpande<br>av utrikes ort och egendom som<br>medförs på resan; samt</p>
<p>b) sådant sjögående fartyg som<br>anges i a) under yrkesmässigt<br>bedrivet fiske och egendom som<br>därvid medförs.</p>
<p>3 §</p>
<p>1 mom.</p>
<p>Denna lag äger icke tillämpning på</p>
<p>a) staten tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas staten<br>tillhörig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves<br>med tomträtt eller vattenfallsrätt eller med åborätt eller eljest ständig<br>eller ärftlig besittningsrätt;</p>
<p>b) kommun eller annan menighet tillhörig egendom, dock att under<br>lagen inbegripas i sådan allmän ägo befintlig utarrenderad<br>jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller med<br>ständig eller ärftlig besittningsrätt;</p>
<p>c) penningar, aktier, obligationer och andra fordringsbevis; samt</p>
<p>d) smycken, ädla stenar och äkta pärlor, där ej sådan egendom är<br>föremål för yrkesmässig verksamhet.</p>
<p>2 mom.</p>
<p>Från lagens tillämpning<br>undantagas jämväl utländska</p>
<p>Från lagens tillämpning<br>undantas också fartyg, som inte</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 130</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>fortyg och luftfartyg samt<br>egendom som medföres ombord,<br>så ock främmande stat tillhörig<br>egendom.</p>
<p>Konungen äger förordna, att<br>från lagens tillämpning skall<br>undantagas annan utländsk<br>egendom som direkt eller<br>genom förmedling av juridisk<br>person helt eller till större delen<br>äges av medborgare eller<br>juridisk person i viss främmande<br>stat.</p></td><td>
<p>till mer än hälften ägs av svensk Prop. 1996/97:130<br>medborgare eller svensk juridisk Bilaga 2<br>person och som inte är svenskt<br>med stöd av ett medgivande<br>enligt 1 kap.  7 <7 §  sjölagen</p>
<p>(1994:1009),   och   utländska</p>
<p>luftfartyg samt egendom som<br>medförs ombord,  så ock</p>
<p>främmande  stat  tillhörig</p>
<p>egendom.</p>
<p>Regeringen får förordna, att<br>från lagens tillämpning skall<br>undantas annan utländsk<br>egendom som direkt eller<br>genom förmedling av juridisk<br>person helt eller till större delen<br>ägs av medborgare eller juridisk<br>person i viss främmande stat.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>82</p>
<h2>Bilaga 3</h2>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>Förteckning över remissinstanser</h3>
<p>Remissyttranden har avgetts av Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg,<br>Göteborgs tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Justitiekanslern,<br>Fiskeriverket, Handelsprocedurrådet (SWEPRO), Kommerskollegium,<br>Kustbevakningen, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,<br>Länsstyrelsen i Stockholms län, Nämnden för rederistöd, Post- och<br>Telestyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Sjöfartsverket, Statens<br>haverikommission, Statens räddningsverk, Försäkringsjuridiska<br>föreningen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Institutet för<br>sjörätt och annan transporträtt, Landsorganisationen i Sverige,<br>Scandinavian Tugowners Association, SEKO Facket för Service och<br>Kommunikation, Sjöassuradörernas Förening, Svenska<br>Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska<br>Kommunförbundet, Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska<br>Sjörättsföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges<br>Fartygsbefälsförening, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges<br>Försäkringsförbund, Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, Sveriges<br>Industriförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges ångfartygs<br>assuransförening (the Swedish Club).</p>
<p>Utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar (K 1995:07) och<br>Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg har inte kommit in<br>med något yttrande.</p>
<p>83</p>
<h2>Bilaga 4</h2>
<h3>Lagrådsremissens lagförslag</h3>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h3>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)</p>
<p>dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2, 4, 6, 7 och 25 §§ samt 5 kap. 2 §<br>skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i 1 kap. skall föras in två nya paragrafer, 1 a och 1 b §§,<br>av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett fortyg anses som svenskt och<br>är berättigat att föra svensk<br>flagg, om det till mer än hälften<br>ägs av svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person.<br>Regeringen eller, efter<br>regeringen bemyndigande,<br>Sjöfartsverket får medge att<br>även annat fartyg, vars drift står<br>under avgörande svenskt<br>inflytande eller vars ägare har<br>fast hemvist i Sverige, skall<br>anses som svenskt och vara<br>berättigat att föra svenskt flagg.</p>
<p>Regeringen får meddela<br>föreskrifter om<br>nationalitetshandlingar för<br>svenska fartyg och får därvid<br>bestämma vad som skall iakttas<br>med sådana handlingar samt<br>förbjuda att registreringspliktigt<br>fartyg hålls i drift utan gällande<br>nationalitetshandling.</p>
<p>Ett fartyg skall anses som<br>svenskt och vara berättigat att<br>föra svensk flagg, om det till<br>mer än hälften ägs av svenska<br>medborgare eller svenska<br>juridiska personer.</p>
<p>Följande fartyg skall dock<br>ändå inte anses som svenska och<br>inte vara berättigade att föra<br>svensk flagg, om de är införda i<br>ett offentligt fartygsregister i<br>något annat land än Sverige<br>inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet:</p>
<p>1. fartyg som ingår i en<br>ekonomisk verksamhet som har<br>etablerats i det registerförande<br>landet, om fartygets drift leds<br>och kontrolleras därifrån,</p>
<p>2. fartyg som inte ingår i en<br>ekonomisk verksamhet, om<br>fartyget</p>
<p>vanligen finns i det<br>registerförande landet, och</p>
<p>- till mer än hälften ägs av<br>fysiska personer som vistas i det<br>registerförande landet och som<br>antingen är medborgare i det<br>landet eller vistas där med stöd<br>av reglerna om fri rörlighet för<br>personer inom Europeiska</p>
<p>84</p>
<p>gemenskaperna eller Europeiska Prop. 1996/97:130<br>ekonomiska samarbetsområdet. Bilaga 4</p>
<p>1 andra fall än som avses i 1 §<br>skall ett fartyg anses som<br>svenskt och vara berättigat att<br>föra svensk flagg, om fartyget är<br>infört i ett sådant skepps- eller<br>båtregister som avses i 2 §.</p>
<p>Regeringen eller efter<br>regeringens bemyndigande<br>Sjöfartsverket får medge att<br>även andra fartyg än de som<br>avses i 1 eller 1 a § skall anses<br>som svenska och vara<br>berättigade att föra svensk<br>flagg. Ett sådant medgivande får<br>lämnas bara om fartygets drift<br>står under ett avgörande svenskt<br>inflytande eller om ägaren har<br>fast hemvist i Sverige.</p>
<p>Regeringen får meddela<br>föreskrifter om nationalitets-<br>handlingar för svenska fartyg.<br>Regeringen får därvid bestämma<br>vad som skall iakttas med<br>sådana handlingar samt<br>förbjuda att registreringspliktigt<br>eller registrerat fartyg hålls i<br>drift utan gällande<br>nationalitetshandling.</p>
<p>2 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett svenskt skepp skall vara<br>infört i skeppsregistret.<br>Regeringen kan dock bestämma<br>att skepp, som ägs av staten och<br>som är avsett uteslutande för<br>statsändamål och inte för<br>affärsdrift, inte skall vara infört<br>i registret.</p>
<p>Ett skepp som skall anses som<br>svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1<br>b § första stycket skall vara<br>infört i skeppsregistret.</p>
<p>Följande andra skepp skall<br>föras in i skeppsregistret, om<br>ägaren begär det:</p>
<p>85</p>
<p>1.  skepp som ingår i en Prop. 1996/97:130<br>ekonomisk verksamhet som har Bilaga 4<br>etablerats i Sverige, om</p>
<p>-  skeppets drift leds och<br>kontrolleras från Sverige, och</p>
<p>- skeppet till hälften eller mer<br>ägs av fysiska personer som är<br>medborgare i ett land inom<br>Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet eller av<br>juridiska personer som har<br>bildats enligt lagstiftningen i ett<br>sådant land och som har sitt<br>säte, sitt huvudkontor eller sin<br>huvudsakliga verksamhet inom<br>samarbetsområdet,</p>
<p>2. skepp som inte ingår i en<br>ekonomisk verksamhet, om<br>skeppet</p>
<p>vanligen finns i Sverige,<br>och</p>
<p>- till hälften eller mer ägs av<br>fysiska personer som vistas i<br>Sverige och som antingen är<br>svenska medborgare eller vistas<br>i Sverige med stöd av reglerna<br>om fri rörlighet för personer<br>inom Europeiska gemenskaperna<br>eller Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet.</p>
<p>Regeringen kan bestämma att<br>skepp som ägs av staten och<br>som är avsedda uteslutande för<br>statsändamål och inte för<br>affärsdrift inte skall vara införda<br>i registret.</p>
<p>Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i<br>skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har<br>påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer,<br>ritning eller på annat betryggande sätt.</p>
<p>Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett<br>skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall<br>tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet<br>förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras.</p>
<p>86</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp som är<br>registreringspliktigt i hans hand<br>men inte infört i skeppsregistret<br>skall inom en månad från<br>förvärvet anmäla skeppet för<br>registrering. Om förvärvet har<br>skett under villkor som inne-<br>fattar äganderättsförbehåll eller<br>är att jämställa med ett sådant<br>förbehåll, skall anmälan göras<br>inom en månad från det att<br>villkoret upphörde att gälla.</p>
<p>Ägaren av ett skepp som är<br>svenskt och under byggnad skall<br>anmäla skeppet för registrering i<br>skeppsregistret inom sex<br>månader från det att skeppet<br>blivit sjösatt.<br>Registermyndigheten kan medge<br>uppskov om det finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>Ett skeppsbygge anmäls för reg<br></p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp som är<br>registreringspliktigt i hans hand<br>men inte infört i skeppsregistret<br>skall inom en månad från<br>förvärvet anmäla skeppet för<br>registrering. Om skeppet har<br>förvärvats under villkor som<br>innefattar äganderättsförbehåll<br>eller som skall jämställas med<br>ett sådant förbehåll, skall<br>anmälan göras inom en månad<br>från det att villkoret upphörde<br>att gälla. Om skeppet har blivit<br>registreringspliktigt efter<br>förvärvet, skall det anmälas<br>inom en månad från det att<br>registreringsplikten uppkom.</p>
<p>Ägaren av ett skepp som är<br>svenskt och under byggnad skall<br>anmäla skeppet för registrering i<br>skeppsregistret inom sex<br>månader från det att skeppet<br>blivit sjösatt, om det är<br>registreringspliktigt.<br>Registermyndigheten kan medge<br>uppskov om det finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>ng av ägaren.</p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp eller ett<br>registrerat skeppsbygge skall<br>inom den tid som anges i 2 §<br>första stycket söka inskrivning<br>av sin rätt. Ett skeppsbygge kan<br>dock i stället anmälas för<br>avregistrering enligt 6 §. Den<br>som gör registeringsanmälan<br>enligt 2 § anses också söka<br>inskrivning av sin rätt.</p>
<p>Den som med äganderätt har<br>förvärvat ett skepp eller ett<br>registrerat skeppsbygge skall<br>inom den tid som anges i 2 §<br>första stycket söka inskrivning<br>av sin rätt. Ett registrerat skepp<br>som inte är registreringspliktigt<br>och ett skeppsbygge kan dock i<br>stället anmälas för avregistrering<br>enligt 6 §. Den som gör<br>registreringsanmälan anses<br>också söka inskrivning av sin<br>rätt.</p>
<p>87</p>
<p>Ett dödsbo är inte skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till ett Prop. 1996/97:130<br>skepp eller ett registrerat skeppsbygge, som har tillhört den avlidne, i Bilaga 4<br>annat fall än när boet överlåter egendomen. Sådan inskrivning skall<br>sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouppteckningen då<br>inte har registrerats, från registreringen av denna. En make som har<br>tillskiftats ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge vid bodelning är<br>skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om egendomen tidigare<br>tillhörde den andra maken.</p>
<p>Den som har förvärvat ett skepp eller skeppsbygge under villkor som<br>innefattar äganderättsförebehåll eller är att jämställa med ett sådant<br>förbehåll har rätt till inskrivning av sin villkorliga äganderätt. Om<br>förvärvaren förlorar sin rätt till egendomen på grund av att villkoret<br>görs gällande, skall inskrivningen avföras ur registret på ansökan av<br>överlåtaren eller förvärvaren.</p>
<p>Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller<br>överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs där och vad som<br>i övrigt föreskrivs i detta kapitel om inskrivning av förvärv och verkan<br>därav tillämpas.</p>
<p>6§</p>
<p>Ett registrerat skepp skall avregistreras om det</p>
<p>1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts,</p>
<p>2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre</p>
<p>månader,</p>
<p>3. upphört att vara svenskt,</p>
<p>eller</p>
<p>4. på grund av ombyggnad<br>eller annan sådan ändring<br>upphört att vara skepp eller,<br>utan att ändring inträtt, inte<br>anses utgöra skepp.</p>
<p>Ett registrerat skeppsbygge<br>skall avregistreras om det som<br>skepp förs över till<br>skeppsregistret eller ägaren<br>anmäler bygget för<br>avregistrering. Dessutom har<br>första stycket 4 motsvarande<br>tillämpning i fråga<br>om skeppsbyggen.</p>
<p>I fall som avses i första<br>stycket eller andra stycket andra<br>meningen skall ägaren inom en</p>
<p>3. inte är registreringspliktigt,</p>
<p>4. registrerats enligt 1 § andra<br>stycket 1 eller 2 och<br>förutsättningarna som anges där<br>inte längre är uppfyllda eller<br>ägaren begär det, eller</p>
<p>5. på grund av ombyggnad eller<br>annan sådan ändring upphört att<br>vara skepp eller, utan att<br>ändring inträtt, inte anses utgöra<br>skepp.</p>
<p>Ett registrerat skeppsbygge<br>skall avregistreras om det som<br>skepp förs över till<br>skeppsregistret eller ägaren<br>anmäler bygget för<br>avregistrering. Dessutom har<br>första stycket 5 motsvarande<br>tillämpning i fråga<br>om skeppsbyggen.</p>
<p>I fall som avses i första<br>stycket 1, 2 eller 5 eller andra<br>stycket andra meningen skall</p>
<p>88</p>
<p>månad anmäla egendomen för<br>avregistrering hos register-<br>myndigheten. Om ett skepp till<br>följd av överlåtelse har upphört<br>att vara svenskt, svarar den<br>tidigare ägaren jämte förvärva-<br>ren för att anmälan görs.</p>
<p>ägaren inom en månad anmäla Prop. 1996/97:130<br>egendomen för avregistrering Bilaga 4<br>hos registermyndigheten.</p>
<p>Detsamma gäller när ett skepp<br>upphört att vara<br>registreringspliktigt, om inte<br>skeppet trots detta kan vara<br>registrerat i Sverige. Om ett<br>skepp till följd av överlåtelse<br>inte kan vara registrerat i<br>Sverige, svarar den tidigare<br>ägaren jämte förvärvaren för att<br>anmälan görs.</p>
<p>Om ett skepp som skall<br>avregistreras enligt 6 § första<br>stycket 3 ägs av flera och<br>skeppet kan bevaras som svenskt<br>genom att delägare utövar sin<br>rätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §<br>mot meddelägare, får det inte<br>avföras ur skeppsregistret så<br>länge sådan rätt kan utövas.<br>Bevaras skeppet som svenskt,<br>skall det inte avföras ur<br>registret. I stället skall det<br>förvärv skrivas in som föranlett<br>anmälan för avregistrering.</p>
<p>Om ett skepp skall avregistreras<br>enligt 6 § första stycket 3, får<br>skeppet ändå inte avföras ur<br>skeppsregistret, om</p>
<p>1. skeppet ägs av flera,</p>
<p>2. delägare har lösningsrätt<br>enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och</p>
<p>3. en lösen skulle medföra att<br>skeppet kan registreras i skepps-<br>registret.</p>
<p>Om lösen sker i ett sådant fall,<br>skall skeppet inte avföras ur<br>registret. I stället skall det<br>förvärv skrivas in som föranlett<br>anmälan för avregistrering. Om<br>lösningsrätten förfaller, skall<br>skeppet avföras ur registret.</p>
<p>Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall<br>avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär,<br>för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger<br>in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden.</p>
<p>Ett skeppsbygge får dock<br>avregistreras för att föras över<br>till skeppsregistret utan<br>samtycke enligt andra stycket.<br>För avregistrering av ett skepp<br>enligt 6 § första stycket 4 eller<br>av ett skeppsbygge enligt 6 §<br>andra stycket andra meningen<br>fordras inte heller samtycke av<br>en inteckningsborgenär som inte<br>har sökt betalning ur egendomen</p>
<p>Ett skeppsbygge får dock<br>avregistreras för att föras över<br>till skeppsregistret utan<br>samtycke enligt andra stycket.<br>För avregistrering av ett skepp<br>enligt 6 § första stycket 5 eller<br>av ett skeppsbygge enligt 6 §<br>andra stycket andra meningen<br>fordras inte heller samtycke av<br>en inteckningsborgenär som inte<br>har sökt betalning ur egendomen</p>
<p>89</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 130</p>
<p>inom en månad från det att<br>registermyndigheten underrättat<br>honom om avregistrerings-<br>grunden.</p>
<p>inom en månad från det att<br>registermyndigheten underrättat<br>honom om avregistrerings-<br>grunden.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>25 §</p>
<p>Om ett utländskt skepp har<br>blivit svenskt, får det föras in i<br>skeppsregistret endast om det<br>visas att skeppet inte är infört i<br>motsvarande register i sitt<br>tidigare hemland eller att det<br>kommer att avföras ur ett sådant<br>register med verkan från den<br>dag då det registreras här i<br>landet.</p>
<p>Om ett utländskt skepp har<br>blivit svenskt eller begärts<br>registrerat, får det föras in i<br>skeppsregistret endast om det<br>visas att skeppet inte är infört i<br>motsvarande register i sitt<br>tidigare hemland eller att det<br>kommer att avföras ur ett sådant<br>register med verkan från den<br>dag då det registreras här i<br>landet.</p>
<p>Är skeppet nybyggt utomlands skall det dessutom visas att rätt till<br>skeppet inte är inskriven i skeppsbyggnadsregister i vederbörande<br>främmande stat eller att sådan rätt kommer att avföras med verkan från<br></p>
<p>den dag då skeppet registreras här i landet. Detta gäller också i fråga<br>om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under<br>byggnad som har förvärvats från utlandet.</p>
<p>Om ett skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras<br>utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall<br>avföras ur registret den dag då den förs in i det utländska registret.<br>Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registreringen.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>2 §</p>
<p>För ett partrederi får en huvud-<br>redare väljas. Till huvudredare<br>får utses en här i landet bosatt<br>svensk, dansk, finsk eller norsk<br>medborgare eller en svensk<br>juridisk person.</p>
<p>För ett partrederi får en huvud-<br>redare väljas. Till huvudredare<br>får utses</p>
<p>1. en fysisk person som är<br>medborgare i ett land inom<br>Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet,</p>
<p>2. en svensk juridisk person,<br>eller</p>
<p>3. en juridisk person som har<br>bildats enligt lagstiftningen i ett<br>land inom samarbetsområdet<br>och som har sitt säte, sitt huvud-<br>kontor eller sin huvudsakliga</p>
<p>90</p>
<p>verksamhet  inom Prop. 1996/97:130</p>
<p>samarbetsområdet.               Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>91</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om<br>registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av<br>båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.</p>
<p>dels att 4, 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall föras in en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4 §'</p>
<p>I båtregistret skall införas varje<br>svensk båt, som används<br>yrkesmässigt till befordran av<br>gods eller passagerare, till<br>bogsering eller bärgning, till<br>fiske eller annan fångst eller till<br>uthyrning till allmänheten och<br>vars skrov har en största längd<br>av minst fem meter. Även<br>mindre passagerarbåt skall<br>införas i båtregistret, om den är<br>konstruerad så att den kan föra<br>fler än tolv passagerare.</p>
<p>Första stycket gäller också<br>utländsk båt, som vanligen är<br>förlagd till svensk hamn och<br>vars ägare är bosatt i Sverige.</p>
<p>I båtregistret skall föras in varje<br>båt som anges i andra stycket,<br>om båten används yrkesmässigt<br>till befordran av gods eller<br>passagerare, till bogsering eller<br>bärgning, till fiske eller annan<br>fångst eller till uthyrning till<br>allmänheten och båtens skrov<br>har en största längd av minst<br>fem meter. Även mindre<br>passagerarbåtar skall föras in i<br>båtregistret, om de är<br>konstruerade så att de kan föra<br>fler än tolv passagerare.</p>
<p>Första stycket gäller varje båt<br>som</p>
<p>1. skall anses som svensk<br>enligt 1 kap. 1 § eller 7 h §<br>första stycket sjölagen<br>(1994:1009),</p>
<p>2. vanligen finns i Sverige och<br>vars ägare är bosatt här, eller</p>
<p>3. uppfyller de förutsättningar<br>som anges för skepp i 2 kap. 1 §<br>andra stycket 1 sjölagen och<br>vars ägare anmäler båten för<br>registrering.</p>
<p>Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna<br>om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första<br>stycket.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1987:774.</p>
<p>92</p>
<p>5 §<sup>2</sup></p>
<p>Annan svensk båt än som avses i<br>4 § får införas i båtregistret, om<br>dess skrov har en största längd<br>av minst fem meter eller om det<br>med hänsyn till båtens typ och<br>användning, dess tilldelning av<br>anropssignal för radiostation<br>eller annars finns särskilda skäl<br>att den registreras.</p>
<p>Båt skall avregistreras, om den</p>
<p>1. förolyckats, huggits upp eller<br>förstörts,</p>
<p>2. på grund av överlåtelse eller<br>eljest ej längre skall vara införd<br>i båtregistret,</p>
<p>3. försvunnit eller övergivits till<br>sjöss och sedan ej hörts av<br>under tre månader,</p>
<p>4. ej är registreringspliktig och<br>av ägaren anmäls för<br>avregistrering.</p>
<p>En båt som skall anses som<br>svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1<br>b § första stycket sjölagen<br>(1994:1009) eller som uppfyller<br>de förutsättningar som anges för<br>skepp i 2 kap. 1 § andra stycket</p>
<p>1 sjölagen får även i andra fall<br>än som anges i 4 § föras in i<br>båtregistret, om dess skrov har<br>en största längd av minst fem<br>meter eller om det med hänsyn<br>till båtens typ och användning,<br>dess tilldelning av anropssignal<br>för radiostation eller annars<br>finns särskilda skäl att den<br>registreras.</p>
<p>a §</p>
<p>En båt som uppfyller de<br>förutsättningar som anges för<br>skepp i 2 kap. 1 § andra stycket</p>
<p>2  sjölagen (1994:1009) skall<br>föras in i båtregistret, om<br>ägaren anmäler båten för<br>registrering.</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>En registrerad båt skall<br>avregistreras, om den</p>
<p>1.   förolyckats, huggits upp<br>eller annars förstörts,</p>
<p>2. på grund av överlåtelse eller<br>av andra skäl inte längre kan<br>vara införd i båtregistret,</p>
<p>3. försvunnit eller övergetts till<br>sjöss och sedan inte hörts av<br>under tre månader,</p>
<p>4.  inte är registreringspliktig<br>och ägaren anmäler båten för</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1992:1655.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1992:1655.</p>
<p>93</p>
<p>avregistrering hos registermyn- Prop. 1996/97:130</p>
<p>digheten.                         Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>94</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning<br>för krigsskada å egendom</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1958:566) om ersättning<br>för krigsskada å egendom skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>2 §</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Ersättning utgår även för<br>krigsskada, som utom riket<br>tillfogats</p>
<p>a) svenskt fartyg eller luftfartyg<br>på resa mellan orter här i riket<br>utan anlöpande av utrikes ort<br>och egendom som medföres på<br>resan; samt</p>
<p>b)  svenskt fartyg under<br>yrkesmässigt bedrivet fiske och<br>egendom som därvid medföres.</p>
<p>Ersättning lämnas även för<br>krigsskada som utanför riket<br>tillfogats</p>
<p>a) fartyg som skall anses som<br>svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1<br>b § första stycket sjölagen<br>(1994:1009) eller svenskt<br>luftfartyg på resa mellan orter<br>här i riket utan anlöpande av<br>utrikes ort och egendom som<br>medförs på resan; samt</p>
<p>b) fartyg som anges i a) under<br>yrkesmässigt bedrivet fiske och<br>egendom som därvid medförs.</p>
<p>3 §</p>
<p>1 mom.</p>
<p>Denna lag äger icke tillämpning på</p>
<p>a) staten tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas staten<br>tillhörig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves<br>med tomträtt eller vattenfallsrätt eller med åborätt eller eljest ständig<br>eller ärftlig besittningsrätt;</p>
<p>b) kommun eller annan menighet tillhörig egendom, dock att under<br>lagen inbegripas i sådan allmän ägo befintlig utarrenderad<br>jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller med<br>ständig eller ärftlig besittningsrätt;</p>
<p>c) penningar, aktier, obligationer och andra fordringsbevis; samt</p>
<p>d) smycken, ädla stenar och äkta pärlor, där ej sådan egendom är<br>föremål för yrkesmässig verksamhet.</p>
<p>2 mom.<sup>1</sup></p>
<p>Från lagens tillämpning     Från lagens tillämpning</p>
<p>undantagas jämväl utländska      undantas också</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1967:853.</p>
<p>95</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>fartyg och luftfartyg samt<br>egendom som medföres ombord,<br>så ock främmande stat tillhörig<br>egendom.</p>
<p>Konungen äger förordna, att<br>från lagens tillämpning skall<br>undantagas annan utländsk<br>egendom som direkt eller<br>genom förmedling av juridisk<br>person helt eller till större delen<br>äges av medborgare eller<br>juridisk person i viss främmande<br>stat.</p></td><td>
<p>- fartyg som inte skall anses Prop. 1996/97:130<br>som svenskt enligt 1 kap. 1 § Bilaga 4</p>
<p>eller 1 b § första stycket<br>sjölagen (1994:1009) och<br>egendom som medförs ombord,</p>
<p>-  utländska luftfartyg och<br>egendom som medförs ombord,</p>
<p>-  främmande stat tillhörig<br>egendom.</p>
<p>Regeringen får förordna, att det<br>från lagens tillämpning skall<br>undantas annan utländsk<br>egendom som direkt eller<br>genom förmedling av juridisk<br>person helt eller till större delen<br>ägs av medborgare eller juridisk<br>person i viss främmande stat.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>96</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring<br>i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 49 §<br>kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>Anvisningar</p>
<p>till 49 §</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>2.<sup>1</sup> Med anställning på ett svenskt<br>handelsfartyg avses anställning<br>på ett fartyg enligt 7 kap. 1 §<br>sjölagen (1994:1009) som<br>används till handelssjöfart eller<br>resandes fortskaffande eller till<br>annat ändamål som har</p>
<p>2. Med anställning på ett svenskt<br>handelsfartyg avses anställning<br>på ett fartyg som skall anses<br>som svenskt enligt sjölagen<br>(1994:1009) och som används<br>till handelssjöfart eller resandes<br>fortskaffande eller till annat</p>
<p>ändamål som har gemenskap<br>med handelssjöfarten.</p>
<p>gemenskap med<br>handelssjöfarten.</p>
<p>Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs</p>
<p>a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare<br>hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller<br>någon av redaren anlitad arbetsgivare,</p>
<p>b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk<br>redare i huvudsak obemannad om anställningen sker hos fartygets ägare</p>
<p>eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:1331.</p>
<p>97</p>
<h2>Bilaga 5</h2>
<h3>Lagrådets yttrande</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-27</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von<br>Bahr, justitierådet Bengt Lambe.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för<br>yrkesmässig sjöfart m.m.,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada</p>
<p>å egendom, och</p>
<p>4.  lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i<br>kommunalskattelagen (1928:370).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn<br>Kenneth Nordlander.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till ändring i sjölagen (1994:1009)</p>
<p>2 kap. 6 §</p>
<p>Tredje stycket i denna paragraf innehåller bestämmelser angående<br>skyldighet för ägare att i vissa fall inom en månad anmäla skepp eller<br>skeppsbygge för avregistrering. I en ny föreslagen andra mening anges<br>att samma skyldighet även gäller i fall då skepp upphört att vara<br>registreringspliktigt "om inte skeppet trots detta kan vara registrerat i<br>Sverige".</p>
<p>Undantaget i nämnda mening hänger samman med de föreslagna nya<br>bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket som medger att ett utländskt<br>skepp, under vissa förhållanden och om ägaren begär det, skall föras in<br>i skeppsregistret.</p>
<p>I författningskommentaren till förevarande paragraf anges som<br>exempel på fall då det enligt undantaget inte finns någon skyldighet att<br>ansöka om avregistrering, att ett svenskt skepp sålts till ett utländskt<br>rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som har<br>etablerat ekonomisk verksamhet för skeppet här i landet (jfr 2 kap. 1 §<br>andra stycket 1).</p>
<p>Eftersom en tillämpning av bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket<br>förutsätter en begäran därom från ny annan ägare än som avses i 1 kap.<br>1 § första stycket kan ifrågavarande undantag få till följd att ett skepp<br>kommer att kvarstå i skeppsregistret på "oriktig grund" under en<br>obestämd, kanske ibland mycket lång tid. Enligt Lagrådets mening finns<br>det därför anledning överväga om det inte för ifrågavarande<br></p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>98</p>
<p>undantagsfall behövs någon särskild tidsspärr eller en motsvarighet till Prop. 1996/97:130<br>den reglering som 2 kap. 7 § innehåller när en lösningsrätt har Bilaga 5<br>aktualiserats.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för<br>krigsskada å egendom</p>
<p>3 § 2 mom.</p>
<p>1 momentet anges bl.a. vilka fartyg som skall vara undantagna från<br>lagens tillämpning. Dessa beskrivs med ordalagen "fartyg som inte skall<br>anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen<br>(1994:1009)”.</p>
<p>1 kap 1 b § första stycket sjölagen innehåller föreskrifter om<br>möjlighet för regeringen eller, efter dess bemyndigande, Sjöfartsverket<br>att medge att även andra fartyg än som avses i 1 eller 1 a § samma kap.<br>sjölagen skall anses som svenska och vara berättigade att föra svensk<br>flagg.</p>
<p>Eftersom fartyg som skall anses som svenskt enligt 1 b § sjölagen i</p>
<p>2 § i förevarande lag inkluderats bland egendom för vilken ersättning<br>skall lämnas även för utanför riket tillfogad krigsskada torde<br>hänvisningen till 1 b § första stycket sjölagen i förevarande mom. vara<br>felaktig även i sakligt hänseende. Denna hänvisning bör därför utgå.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>99</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997</p>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<p>Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden<br>Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,<br>Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow,<br>Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:130 Registrering av fartyg.</p>
<p>100</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1996/97:130</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som      Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp-       bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar      regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i<br>sjölagen (1994:1009)</p></td><td>
<p>1 b §</p></td></tr>
</table>
<p>101</p>
<p>gotab 53067, Stockholm 1997</p>