Regeringens proposition

1996/97:129

Ändringar i upphovsrättslagen

Prop.

1996/97:129

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 mars 1997

Lena Hjelm-Wallén

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.

Det föreslås att lagen skall ändras så att upphovsmän alltid har rätt till
skälig ersättning när de överlåter sin uthymingsrätt avseende ljudupptag-
ningar eller upptagningar av rörliga bilder till en ffamställare av sådana
upptagningar. Avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall vara ogilti-
ga. Samma rätt till ersättning skall gälla för utövande konstnärer. Änd-
ringarna syftar till att ge ett visst skydd åt den svagare parten i avtalet.
Därmed genomförs artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG om uthyr-
nings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk
och om upphovsrätten närstående rättigheter.

Det föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1997.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 129

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:129

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2     Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konstnärliga verk............ 3

3     Ärendet och dess beredning  .................... 5

4     Upphovsrätten............................. 6

5     Överlåtelse av uthymingsrätt.................... 8

5.1   Bakgrund............................ 8

5.2   Artikel 4 i direktivet..................... 11

5.3   Genomförande av artikel 4 i direktivet.......... 13

6     Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........... 16

7     Kostnader och resursbehov ..................... 17

8     Författningskommentar........................ 17

Bilaga 1..................................... 21

Bilaga 2..................................... 31

Bilaga 3..................................... 32

Bilaga 4..................................... 39

Bilaga 5..................................... 40

Bilaga 6..................................... 42

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 . . 43

Rättsdatablad.................................. 44

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk.

Prop. 1996/97:129

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 45 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 29 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

3 kap.

29 §

Om en upphovsman till en
framställare av ljudupptagningar
eller upptagningar av rörliga
bilder överlåter sin rätt att
genom uthyrning av sådana
upptagningar göra ett verk
tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig
ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker
denna rätt är ogiltiga.

5 kap.

45 §‘

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om

' Senaste lydelse 1995:1273.

1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 129

upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram- Prop. 1996/97:129
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjor-
des.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11
- 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b,
26 e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42
§§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11
- 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b,
26 e, 26 f, 27 - 29, 39 § första
meningen samt 41 och 42 §§
skall tillämpas i fråga om fram-
föranden som avses i denna

paragraf.                                 paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden
som har kommit till före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som
har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men
före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestäm-
melserna endast om krav på ersättning har framställts före den 1 januari
1997.

3 Ärendet och dess beredning

Europeiska gemenskapernas råd antog den 19 november 1992 direktivet
92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovs-
rättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.
Direktivet skall var genomfört den 1 juli 1997.

Rådets direktiv finns som bilaga 1.

I denna proposition behandlas frågan om genomförande av artikel 4 i
direktivet. Artikeln innehåller bestämmelser om oeftergivlig rätt till
skälig ersättning vid överlåtelse av uthymingsrätt. Övriga bestämmelser
har redan genomförts i svensk rätt (prop. 1994/95:58, bet.
1994/95 :LU4, SFS 1995:447). Som skäl för att avvakta med att föreslå
de ändringar som var nödvändiga för att uppfylla artikel 4 angavs i
propositionen att frågan krävde ytterligare samråd på de nordiska pla-
net. Sådana nordiska överläggningar har nu hållits.

Justitiedepartementet ordnade i oktober 1995 en hearing i ämnet. Till
hearingen hade inbjudits Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsu-
mentverket, Patent- och registreringsverket, Statens kulturråd, Stats-
kontoret, Svenska kommunförbundet, Stockholms universitet (juridiska
fakultetsnämnden), Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges Advokat-
samfund, Bildleverantöremas förening, föreningen BONUS, föreningen
Copyswede, föreningen BUS, föreningen Svenska Läromedelsproducen-
ter, föreningen STIM, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen
KRO, föreningen KLYS, föreningen SAMI, Svensk Bildbyråförening,
Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografers Upphovsrätts-
råd, Svenska gruppen av IFPI, Svenska Journalistförbundet, Svenska
Musikerförbundet, Svenska Musikförläggareföreningen, Svenska Teater-
förbundet, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Film- och Videopro-
ducenters Förening, Sveriges Författarförbund, Sveriges Industriför-
bund, Sveriges Radio, Sveriges Television, Teatrarnas Riksförbund och
Tidningsutgivarna.

Under hösten 1996 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om
bl.a. genomförande av artikel 4 i direktivet (Kassettersättning m.m., Ds
1996:61). Promemorian remissbehandlades. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Regeringskansliet (hos Justitiedepartementet, dnr
Ju96/3804).

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. De lagförslag
som lades fram i promemorian finns i bilaga 3. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 4.

På grundval av promemorians förslag lägger regeringen i proposi-
tionen fram förslag till lagbestämmelser om genomförande av artikel 4
i direktivet.

I promemorian togs även två andra frågor upp, nämligen kassettersätt-
ning och avbildning av konstverk på allmän plats. Dessa två frågor
behandlas inte i propositionen.

Prop. 1996/97:129

Lagrådet

Prop. 1996/97:129

Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttran-
de över det lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådet lämnade förslaget utan någon erinran. Lagrådets yttrande
finns som bilaga 6.

Nordiskt samarbete

Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en
likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi
behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk
betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler
i Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska lös-
ningar t.ex. inom EU.

Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har därför flera över-
läggningar hållits med företrädare för ansvariga departement och minis-
terier i Danmark, Finland, Island och Norge. Vid överläggningarna har
man enats om hur rådets direktiv 92/100/EEG bör tolkas och om vilken
väg man bör gå när direktivet ger valmöjligheter. Också i övrigt har
man försökt att uppfylla direktivets regler på ett likartat sätt.

Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen
innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten upprätthålls.

4 Upphovsrätten

Upphovsrättens betydelse

Upphovsrätten, som är en del av den grundläggande förmögenhets-
rätten, är av stor betydelse för vårt samhälle. Den är en grund för det
litterära och konstnärliga skapandet i landet. Upphovsmännen och andra
verksamma på området måste ha goda förutsättningar för en tillräcklig
inkomst som kan göra det möjligt för dem att fortsätta med sitt skapan-
de arbete. Att lagen ger författare, kompositörer, konstnärer och andra
ett fullgott skydd är till nytta för hela samhället.

Samtidigt måste upphovsrätten ha en utformning som värnar om
allmänhetens tillgång till kulturen och till information. Rättighetshavar-
nas individuella intressen av olika slag måste vägas mot de bredare sam-
hällsintressen som kan vara av betydelse. Hänsyn måste alltid tas till an-
vändarna, inte minst dem som har särskilda behov, och till allmänna
samhällsintressen såsom undervisning, forskning och biblioteksverk-
samhet.

Man måste vara uppmärksam på att det hela tiden upprätthålls en rim-
lig balans mellan de olika intressen som gör sig gällande och att upp-
hovsrätten aldrig sträcker sig längre än vad som verkligen är nödvän-
digt.

För att upphovsrätten skall kunna spela sin avsedda roll i samhället
måste den var säkerställd genom ett effektivt system med möjlighet till

snabba åtgärder för att hindra intrång och med ändamålsenliga sanktio- Prop. 1996/97:129
ner vid intrång, antingen av civilrättslig eller straffrättslig art.

Upphovsrättslagen

Lagen ger upphovsmän och andra grupper på området tidsbegränsade
ensamrätter. Bestämmelserna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).

Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till
verket. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket
genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgäng-
ligt för allmänheten. Upphovsmannen har också de ideella rättigheterna
att bli angiven som sådan i samband med sitt verk och att hindra vissa
typer av kränkande användning av verket. Upphovsrätten gäller intill
utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled.

I enlighet med vad som tidigare sagts om nödvändigheten av en rimlig
balans i ensamrätten har man vid bestämmandet av upphovsrättens
innehåll mot upphovsmannens individuella intressen vägt de samhällsin-
tressen som kan ha betydelse. Dessa avvägningar har i stora drag kom-
mit till uttryck i de grundläggande reglerna om upphovsmannens för-
foganderätt och ideella rätt. Där samhälleliga intressen påkallar en sär-
skild reglering tillgodoses detta genom speciella inskränkningar i upp-
hovsrätten. I förfoganderätten gäller inskränkningar bl.a. för framställ-
ning av exemplar för enskilt bruk, för framställning av exemplar inom
undervisningsverksamhet och sjukhus, för framställning av exemplar åt
synskadade, för vidare spridning av en gång överlåtna exemplar och för
information om dagshändelser genom radio och television. Begräns-
ningar i upphovsrätten kan även följa av arman lagstiftning. Sålunda
hindrar upphovsrätten inte tillämpning av t.ex. konkurrenslagstiftningen
eller rättegångsbalken. I upphovsrättslagen anges uttryckligen att all-
männa handlingar skall tillhandahållas enligt tryckfrihetsförordningen
oavsett upphovsrätten.

I upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa
prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller
konstnärliga verk, ändå har ett visst samband med sådan verksamhet
och påkallar skydd efter liknande principer som gäller för upphovs-
rätten. Sådana närstående rättigheter gäller för utövande konstnärer
(artister, musiker, sångare m. fl.), för framställare av ljudupptagningar
(t.ex. skivproducenter), för framställare av upptagningar av rörliga
bilder (t.ex. filmproducenter), för radio- och televisionsföretag (för
deras utsändningar), för framställare av kataloger och för fotografer.
Det skydd som ges åt prestationerna överensstämmer i allt väsentligt
med det skydd som upphovsmännen har. Regeringens principiella ut-
gångspunkt är att de olika grupperna på det upphovsrättsliga området så
långt som möjligt skall behandlas lika och att inte någon grupp av när-
stående rättighetshavare har intressen som är mindre skyddsvärda.

Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast

på svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet                    7

är dock internationellt och de flesta länder är bundna av internationella

1** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 129

konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna är Bemkon- Prop. 1996/97:129
ventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk med
drygt 100 anslutna stater. Konventionen bygger på principen om na-
tionell behandling, vilken innebär att stater som är bundna av konven-
tionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra
konventionsländer på samma sätt som man skyddar sina egna verk. Ett
liknande internationellt skyddssystem gäller på de närstående rättigheter-
nas område, framför allt genom Romkonventionen från år 1961 om
skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag.

Även Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs)
innehåller internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området.
Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra
länder finns i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

5 Överlåtelse av uthyrningsrätt

5.1 Bakgrund

Upphovsrätten vid filminspelningar och musikinspelningar

Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till
verket (1 § upphovsrättslagen). Många gånger finns det flera upphovs-
män till ett och samma verk. Så är fallet särskilt vid filmverk.

Enligt allmänna regler på upphovsrättens område gäller att upphovs-
rätt till den slutliga filmen tillkommer var och en som under inspel-
ningsarbetet eller förberedelserna till detta har medverkat genom in-
satser av litterärt eller konstnärligt skapande slag. Huvudregissören till
ett filmverk är praktiskt taget undantagslöst att anse som en av verkets
upphovsmän. Upphovsrätt anses även tillkomma dem som utarbetat den
synopsis och det filmmanuskript som ligger till grund för inspelningen.
Ibland utformas dialogen av en särskild författare, och denne kan också
ha upphovsrätt till filmen. Sådan rätt kan likaså tillkomma fotografer
och beträffande olika avsnitt eller detaljer göras gällande av medverkan-
de arkitekter, dekoratörer, koreografer och andra konstnärer. Upphovs-
rätt tillkommer också dem som komponerat den musik som har skrivits
för filmen.

För en film utnyttjas inte bara insatser av sådana upphovsmän som
har medverkat i själva inspelningsarbetet eller förberedelserna till detta.
I många fall används redan föreliggande verk, ofta efter bearbetning.
Ett filmmanuskript är kan vara en originalprodukt men det kan också
vara en bearbetning av ett redan föreliggande litterärt verk, t.ex. en
roman. Filmen är då att se som en bearbetning av romanen, och roman-
författaren har därför enligt allmänna regler upphovsrätt även till fil-
men.

Av det sagda framgår att en film regelmässigt är produkten av ett
stort antal upphovsmäns insatser. Principiellt äger var och en av dessa
upphovsrätt till filmen eller till delar av denna. Om ett verk har flera

upphovsmän vars bidrag inte utgör självständiga verk, tillkommer upp- Prop. 1996/97:129
hovsrätten dem gemensamt (6 § upphovsrättslagen). Till förfoganden
över filmen i dess helhet fordras därför samtycke av samtliga upphovs-
män.

I någon mån är förhållandena desamma vid inspelningar av musik för
grammofonskivor. Också här finns det inte sällan flera upphovsmän till
ett och samma verk, t.ex. textförfattare, kompositörer, översättare och
arrangörer. Ibland utgör bidragen självständiga verk, ibland innehas
upphovsrätten som är knuten till inspelningen gemensamt av flera upp-
hovsmän.

Upphovsmannen har uthymingsrätt

Upphovsmannen har uthymingsrätt. Upphovsrätten innefattar uteslutan-
de rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmän-
heten (2 § upphovsrättslagen). Verket görs tillgängligt för allmänheten
när exemplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning
eller sprids till allmänheten på något annat sätt, t.ex. när en video med
ett filmverk hyrs ut till allmänheten genom en uthymingsbutik (2 §
tredje stycket). Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen rätt att ensam
bestämma om de villkor under vilka verken på videon får göras till-
gängliga för allmänheten, t.ex. priset för uthyrning av videon.

Som en inskränkning i upphovsrätten gäller att när ett exemplar av ett
litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk med upphovsmannens
samtycke har överlåtits, exemplaret får som huvudregel spridas vidare
(19 § upphovsrättslagen). Om upphovsmannen väl har valt att låta sälja
ett exemplar av verket, kan han inte hindra att exemplaret säljs vidare.
Hans spridningsrätt är konsumerad. Detta ger emellertid aldrig rätt att
tillhandahålla allmänheten exemplar av verk, utom byggnader och
brukskonst, genom uthyrning. Även sedan en video med filmverket har
sålts behåller alltså upphovsmännen sin ensamrätt att göra verket till-
gängligt för allmänheten genom uthyrning av videon.

Utövande konstnärers rättigheter

Även utövande konstnärer har uthymingsrätt. En upptagning av en
utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk
får inte utan hans samtycke göras tillgänglig för allmänheten (45 §
andra stycket upphovsrättslagen). Exempelvis har de skådespelare och
de musiker vars framföranden finns på filminspelningen rätt att bestäm-
ma vilka villkor som skall gälla för uthyrning av videon. När ett ex-
emplar av en upptagning med konstnärens samtycke har överlåtits inom
EES, får exemplaret spridas vidare. Detta ger dock aldrig rätt att till-
handahålla allmänheten exemplar av en upptagning genom uthyrning.
Även sedan en video med filmen har sålts behåller alltså de utövande
konstnärerna sin ensamrätt att göra framförandet tillgängligt för allmän-
heten genom uthyrning av videon.

Överlåtelse av rättigheterna

Upphovsrätten får helt eller delvis överlåtas (27 § upphovsrättslagen).
Detsamma gäller för utövande konstnärers rättigheter till sina fram-
föranden. En överlåtelse kan omfatta alla delar av förfoganderätten,
men den kan också omfatta bara vissa delar av rätten, t.ex. just rätten
att göra verket tillgängligt för allmänheten genom att hyra ut exemplar
av det. Med överlåtelse delvis avses i upphovsrättslagens mening även
det fallet att förvärvaren inte får fullständig ensamrätt men att han
genom ett licensavtal får tillstånd att utnyttja verket i ett visst avseende
och under vissa förutsättningar, dvs. en sorts upplåtelse av förfogande-
rätten.

En film är regelmässigt produkten av ett stort antal upphovsmäns
insatser och som nyss har påpekats äger principiellt var och en av dessa
upphovsrätt till filmen eller till delar av denna. Det säger sig självt att
detta kan leda till praktiska problem. Huvudsyftet med filmavtal är
därför att genom överlåtelser från de olika rättighetshavama mot ersätt-
ning till dem samla alla rättigheter hos en person, vanligen framställa-
ren av filmen, dvs. filmproducenten. Det blir sedan denne som ensam
får bestämma om förfogandet över de verk och framföranden som är
knutna till filminspelningen, bl.a. på vilka villkor verken och fram-
förandena skall få framföras offentligt och på vilka villkor exemplar
skall få spridas till allmänheten, t.ex. genom uthyrning av videoinspel-
ningar.

I regel förvärvar producenten de rättigheter som behövs för den aktu-
ella inspelningen genom särskilda avtal med upphovsmännen och de
utövande konstnärerna. Sålunda kan t.ex. upphovsmännen mot en viss
ersättning överlåta sin rätt till producenten att göra verket tillgängligt
för allmänheten genom uthyrning. I den mån något annat inte har av-
talats, omfattar överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller
konstnärligt verk på film rätten att genom filmen på biograf, i television
eller på annat sätt göra verket tillgängligt för allmänheten (detta gäller
dock inte musikaliskt verk). Denna presumtionsregel finns i 39 § upp-
hovsrättslagen. Den innebär t.ex. att om en författare har givit någon
rätt att göra en filminspelning av en roman, han anses även ha överlåtit
rätten bestämma över uthyrning av sådana exemplar av verket, om inte
något annat har avtalats. Bestämmelserna i 39 § tillämpas även på ut-
övande konstnärers framföranden; presumtionsregeln gäller i dessa fall
även för musikaliska framföranden.

Vid överlåtelse av rättigheterna kan parternas jämspelhet brista

Vanligen har vissa större företag hand om inspelningsverksamheten. Det
gäller särskilt vid filminspelningar men också vid grammofoninspel-
ningar. Företagen förvärvar de rättigheter som de behöver för inspel-
ningarna genom särskilda avtal med upphovsmännen och de utövande
konstnärerna och kan sedan bestämma villkoren för förfogandet över
verken och framförandena.

Prop. 1996/97:129

10

Ensamrätten att förfoga över ett verk eller ett framförande för film Prop. 1996/97:129
och fonograminspelning, bl.a. att bestämma om de villkor under vilka
inspelningen får göras tillgänglig för allmänheten, är av stor ekonomisk
betydelse. Författare av romaner och skådespel, kompositörer och andra
upphovsmän har i filmen ytterligare en möjlighet att tillgodogöra sig
verket vid sidan av de utnyttjanden som sker genom att det publiceras
eller framförs på scenen, vid konserter, i radio osv. Filmen utgör som
självständig konstart ett område för originalarbeten av upphovsmännen.
Särskilt rätten att bestämma över uthyrning har visat sig vara av stort
ekonomiskt värde. Samtidigt är det ju så att upphovsmännen och de
utövande konstnärerna kan stå främmande för affärsmässiga och ekono-
miska överväganden. De kan också sakna den erfarenhet som behövs
för att bedöma värdet av den rätt som överlåts. Det kan många gånger
vara svårt för dem att överblicka de konsekvenser som ett avtal om
överlåtelse av rättigheter kan medföra för framtiden, t.ex. vid över-
låtelse mot engångsersättning.

Parternas förutsättningar är sålunda typiskt sett olika vid avtal om
överlåtelse av rätten att förfoga över ett verk eller ett framförande och
från social och ekonomisk synpunkt är parterna oftast inte jämspelta.
Det finns en beaktansvärd risk för att upphovsmännen och de utövande
konstnärerna inte alltid får en skälig ersättning för överlåtelsen av sin
rätt att bestämma om uthyrning av exemplar till allmänheten, något som
i sin tur skulle kunna hindra fortsatt litterärt och konstnärligt arbete.

Det är bakgrunden till artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG.

5.2 Artikel 4 i direktivet

Enligt inledningen till rådets direktiv 92/100/EEG förutsätter upphovs-
männens och de utövande konstnärernas arbete en tillräcklig inkomst
som underlag för fortsatt konstnärligt skapande; möjligheten att säker-
ställa en sådan inkomst kan effektivt garanteras endast genom tillfreds-
ställande skydd för rättighetshavama. Det sägs vidare att det är nödvän-
digt att tillförsäkra upphovsmän och utövande konstnärer en skälig
ersättning som de inte kan avstå från (vad gäller rätten att förfoga över
ett verk genom att göra det tillgängligt för allmänheten genom uthyr-
ning). Förvaltningen av denna rätt till ersättning måste enligt inled-
ningen kunna uppdras åt kollektiva organisationer. Av inledningen
framgår vidare att den skäliga ersättningen kan erläggas i form av en
eller flera betalningar när ett avtal ingås eller när som helst därefter.
När den skäliga ersättningen fastställs måste enligt inledningen till
direktivet hänsyn tas till i vilken grad upphovsmännen och de utövande
konstnärerna bidragit till fonogrammet eller filmen i fråga.

Bestämmelserna om oeftergivlig rätt till skälig ersättning finns i arti-
kel 4 i direktivet.

I artikel 4.1 sägs att när en upphovsman eller utövande konstnär har
överlåtit eller upplåtit sin uthymingsrätt avseende ett fonogram eller ett
original eller annat exemplar av en film till en fonogramframställare
eller en filmproducent, upphovsmannen eller den utövande konstnären

behåller rätten att erhålla skälig ersättning för uthyrningen. Enligt arti- Prop. 1996/97:129
kel 4.2 kan upphovsmannen eller den utövande konstnären inte avstå
från sin rätt till skälig ersättning.

Enligt artikeln krävs för att rätt till skälig ersättning skall föreligga att
överlåtelsen av uthymingsrätten avser, med svensk upphovsrättslig
terminologi, ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder, dvs.
grammofonskivor, filmer eller andra anordningar på vilka ljud eller
rörliga bilder har tagits upp (jfr 46 § första stycket upphovsrättslagen).
Artikeln ger alltså inte rätt till ersättning när det gäller andra sorters
exemplar av verket, t.ex. böcker eller noter. Däremot är artikeln inte
inskränkt till någon viss sorts verk utan gäller alla litterära och konst-
närliga verk oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck. Ex-
empelvis omfattar artikeln en skönlitterär framställning som har tagits
upp på ljudband eller som har bearbetats för att ligga till grund för en
filmupptagning. Det krävs att överlåtelsen sker till, med svensk upp-
hovsrättslig terminologi, en framställare av ljudupptagningar eller upp-
tagningar av rörliga bilder. Om överlåtelsen sker till någon annan, ger
artikeln inte någon rätt till ersättning. Att upphovsmannen eller den
utövande konstnären inte kan avstå från sin rätt till skälig ersättning
innebär att avtalsvillkor som inskränker rätten skall vara ogiltiga.

I artikel 4 sägs inte närmare vad som skall anses vara en skälig ersätt-
ning. I inledningen konstateras bara att hänsyn måste tas till i vilken
grad upphovsmannen eller den utövande konstnären har bidragit till
upptagningen. Inte heller övriga villkor för överlåtelsen regleras. Som
framgår av inledningen kan en skälig ersättning erläggas i form av en
eller flera betalningar när ett avtal ingås eller när som helst därefter.
Direktivet hindrar alltså inte att parterna avtalar t.ex. om en skälig
ersättning som baseras på en viss royalty och som betalas i efterhand
eller om en skälig ersättning som utgår i form av ett engångsvederlag
när avtalet om överlåtelse ingås. Direktivet utgår från att, precis som
vid andra skälighetsbedömningar, samtliga omständigheter skall beaktas.

Av artikel 4.3 följer att förvaltningen av rätten till skälig ersättning
får uppdras åt kollektiva organisationer som företräder upphovsmännen
eller de utövande konstnärerna.

I artikel 4.4 sägs slutligen att medlemsstaterna får införa regler om
och i vilken utsträckning rätten att uppbära skälig ersättning skall för-
valtas av kollektiva organisationer och om från vem ersättningen skall
utkrävas eller inkasseras.

Direktivets bestämmelser om tidpunkten för genomförandet av artikel

4 finns i artikel 13. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 6 om ikraftträ-
dande- och övergångsbestämmelser.

12

5.3 Genomförande av artikel 4 i direktivet

Regeringens förslag: Upphovsmän har alltid rätt till skälig ersätt-
ning, om de överlåter sin uthymingsrätt avseende ljudupptagning-
ar eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av såda-
na upptagningar. Avtalsvillkor som inskränker denna rätt är ogilti-
ga. Utövande konstnärer har samma rätt.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har ansett
att upphovsrättslagen måste ändras till följd av direktivet. Det över-
vägande antalet remissinstanser har tillstyrkt promemorians förslag eller
lämnat det utan någon invändning. Remissinstanser som företräder
rättighetshavare har ansett att direktivet bör genomföras på ett annat
sätt.

Skälen för regeringens förslag: Ett direktiv är bindande för med-
lemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås men över-
låter åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomfö-
randet (artikel 189 i Romfördraget).

Som tidigare har framhållits är avsikten med bestämmelserna i artikel
4 i rådets direktiv 92/100/EEG att ge ett visst skydd åt den svagare
parten i ett avtal om överlåtelse av upphovsrätt genom att säkerställa att
han alltid har rätt till skälig ersättning för överlåtelse av uthymings-
rätten (jfr Kommissionens grönbok Upphovsrätt och närstående rättig-
heter i informationssamhället, KOM [95] 382, s. 73). Särskilt rätten att
bestämma över uthyrning till allmänheten har visat sig vara av stort
ekonomiskt värde, men upphovsmän och utövande konstnärer står inte
sällan främmande för affärsmässiga och ekonomiska överväganden och
de saknar ofta den erfarenhet som behövs för att bedöma värdet av den
rätt som överlåts. Genom en rätt till skälig ersättning som de inte kan
avstå från får de ett visst skydd i dessa avseenden. Detta resultat skall
uppnås vid genomförandet av artikel 4.

Hur bör direktivet genomföras?

Resultatet kan uppnås på olika vägar. Ett givet sätt är en reglering där
utgångsläget är att rätten till skälig ersättning gäller gentemot den som
genom överlåtelsen förvärvar uthymingsrätten (en obligationsrättslig
reglering). Ett alternativt sätt är en reglering där rätten till ersättning,
trots att upphovsmannen och den utövande konstnären egentligen över-
låtit sin uthymingsrätt, i viss mån hänger kvar och gäller gentemot var
och en som förfogar över verket eller framförandet genom att hyra ut
exemplar av det till allmänheten, t.ex. varje videouthymingsbutik (en
upphovsrättslig, dvs. sakrättslig reglering). Flera av de organisationer
som företräder rättighetshavare har förordat det alternativa sättet för
genomförandet och hänvisat till att den lösningen skulle ge dem bättre
möjligheter att få skälig ersättning.

Prop. 1996/97:129

13

Upphovsrättslagen innehöll fram till år 1976 vissa bestämmelser om Prop. 1996/97:129
skydd för upphovsmän som påminner om artikel 4 i direktivet, näm-
ligen i en generalklausul i 29 § (upphävd genom lag 1976:192). I gamla
29 § föreskrevs att villkor som har tagits in i avtal om överlåtelse av
upphovsrätt fick jämkas eller lämnas utan avseende, om tillämpning av
villkoret uppenbarligen skulle vara stridande mot god sed på upphovs-
rättens område eller eljest otillbörligt. I motiven åberopades just att det
fanns ett behov av att skydda den svagare parten i avtal om överlåtelse
av förfoganderätt med tanke på att parterna inte var jämspelta, dvs.
samma skäl som ligger bakom artikel 4 (jfr prop. 1960:17 s. 180 f. och

s. 389 [Lagrådet]). Bestämmelsen upphävdes i samband med införandet
av den allmänna generalklausulen om oskäliga avtalsvillkor i 36 § av-
talslagen.

För regeringen framstår det som naturligt att man vid genomförandet
av artikel 4 anknyter till vad som sålunda tidigare gällt enligt upphovs-
rättslagen. Det resultat som avses med artikeln bör uppnås genom en
obligationsrättslig reglering som går ut på att upphovsmannen och den
utövande konstnären alltid har rätt till skälig ersättning vid överlåtelsen
av sin uthymingsrätt. Vid överläggningar mellan tjänstemän från an-
svariga departement och ministerier i de nordiska länderna har man
varit eniga om att denna lösning är den mest praktiska och också av
övriga skäl mest lämpliga för genomförandet av artikeln, och ett stort
antal remissinstanser har instämt i den bedömningen. Det är svårt att se
att en sådan lösning skulle vara mindre förmånlig för en rättighetshava-
re än vad en upphovsrättslig reglering skulle vara. Tvärtom torde det
ligga i rättighetshavarens intresse att kunna kräva in en samlad och där-
med större ersättning för uthymingsrätten av t.ex. en filmproducent och
inte vara hänvisad till att kräva in en avsevärt mindre ersättning från

t. ex. en videouthymingsbutik grundad på att butiksinnehavaren vid ett
visst tillfälle hyrt ut en video med rättighetshavarens film.

Enligt 36 § avtalslagen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan
avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll,
omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden
och omständigheterna i övrigt. Vid denna prövning skall enligt paragra-
fen särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av
konsument eller annars intar en underlägsen ställning i avtalsförhållan-
det. Generalklausulen kan tillämpas även på villkor som avser vederla-
get för en prestation, t.ex. ersättning för överlåtelse av en rättighet. Det
är visserligen möjligt att en tillämpning av 36 § i en del fall skulle
kunna ge det resultat som artikel 4 i direktivet kräver, men regeringen
kan inte dela den uppfattning som Företagamas Riksorganisation har
framfört i sitt remissyttrande att bestämmelsen är tillräcklig för att
direktivet skall anses genomfört. Artikel 4 går längre än 36 §. En sär-
skild reglering behövs alltså.

Regeringen föreslår därför att upphovsrättslagen skall ändras så att en
upphovsman och en utövande konstnär alltid har rätt till skälig ersätt-
ning, om han överlåter sin uthymingsrätt avseende ljudupptagningar
eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana upp-                   14

tagningar och att avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall vara

ogiltiga. Begreppet "överlåtelse" täcker i upphovsrättslagens mening Prop. 1996/97:129
också det fallet att förvärvaren inte får fullständig uthymingsrätt men att
han genom ett licensavtal får tillstånd att utnyttja verket i detta avseende
under vissa förutsättningar, dvs. vad som i direktivet kallas upplåtelse
av förfoganderätten (jfr SOU 1956:25 s. 276). Rätt till skälig ersättning
bör föreligga inte bara i de fall där upphovsmannen eller den utövande
konstnären uttryckligen överlåter sin uthymingsrätt utan också i de fall
där han anses ha överlåtit sin uthymingsrätt, t.ex. om han överlåter rätt
till inspelning av verket på film (jfr 39 §).

Bör lagen reglera förvaltningen av rätten ?

Enligt artikel 4.4 får medlemsstaterna införa regler om och i vilken
utsträckning rätten att uppbära skälig ersättning skall förvaltas av kol-
lektiva organisationer.

I svensk upphovsrätt har det av tradition lämnats öppet för rättighets-
havama att själva bestämma hur de vill förvalta sina rättigheter, om det
skall ske individuellt eller om det skall ske genom någon form av kol-
lektiv förvaltning. Det gäller också för de områden där en individuell
förvaltning i praktiken knappast skulle kunna fungera. Sålunda sätter
lagen t.ex. inte upp något tvång på kollektiv förvaltning ens för kraven
på ersättning för offentligt framförande av musikaliska verk i radio utan
upphovsmännen har själva ordnat den erforderliga gemensamma för-
valtningen av sina rättigheter.

Det är självklart att det allmänt sett måste finnas mycket goda skäl för
att frånta någon dennes rätt att på egen hand kräva in sin ersättning. Ett
undantag från denna princip finns visserligen i 26 j § om ersättning vid
vidareförsäljning av exemplar av konstverk. Där kunde emellertid en
lagstadgad, obligatorisk kollektiv förvaltning motiveras av de ersätt-
ningsskyldigas intresse av att besparas ett stort antal ersättningskrav,
vilket blev fallet om rättighetshavama själva fick kräva in sin ersättning.

Om man valde att genomföra artikel 4 med en upphovsrättslig ord-
ning, kunde det finnas goda skäl att ha en obligatorisk kollektiv för-
valtning av rätten till ersättning. En sådan reglering skulle ju innebära
att hela det stora antal upphovsmän och utövande konstnärer som var
knutna till t.ex. en filminspelning hade rätt till ersättning gentemot var
och en som vid ett givet tillfälle faktiskt förfogar över deras verk och
framföranden genom uthyrning av en videofilm till allmänheten. Om
man däremot, såsom regeringen föreslår, väljer att genomföra artikel 4
med en obligationsrättslig ordning, finns det inte någon anledning att ha
en obligatorisk förvaltning av rätten till ersättning. De skäl som skulle
kunna motivera en sådan förvaltning gör sig inte alls gällande här. En
tvingande kollektiv ordning är inte bara sakligt omotiverad utan skulle
också vara besvärlig att tillämpa. Det går knappast att försvara en ord-
ning där en upphovsman eller utövande konstnär mycket väl kan grunda
en talan om ersättning på t.ex. oskälighetsregeln i 36 § avtalslagen men
där han inte får grunda en sådan talan på en skälighetsregel i upphovs-
rättslagen.                                                                                            15

1*** Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 129

En annan sak är att upphovsmännen och de utövande konstnärerna Prop. 1996/97:129
själva kan finna lämpligt att tillsammans ordna förvaltningen av rätten
till skälig ersättning och att uppdra åt en organisation att kräva in ersätt-
ningen. Det finns ett utvecklat och väl fungerande organisationsväsende
för att bevaka upphovsmännens och de utövande konstnärernas rätt till
ersättning och det kan förutses att dessa organisationer kommer att
användas för bevakning också av rätten till skälig ersätming vid över-
låtelse av uthymingsrätt. Överenskommelser mellan rättighetshavarorga-
nisationer och t.ex. producenternas branschorganisationer kan leda till
att det uppkommer en praxis om ersätming vid överlåtelse. Vid bedöm-
ningen av om en viss ersätming verkligen är skälig ligger det nära till
hands att beakta sådana överenskommelser.

Lagteknisk lösning

Bestämmelserna bör tas in under de allmänna bestämmelserna om över-
låtelse av upphovsrätt i 3 kap. upphovsrättslagen, lämpligen i en ny 29
§. I 45 § om utövande konstnärers rättigheter bör tas in en hänvisning
till vad som gäller för upphovsmannens rätt.

6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft
den 1 juli 1997 och tillämpas även på avtal om överlåtelse som
har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts
före den 19 november 1992. Om ett avtal har ingåtts därefter men
före den 1 juli 1994, skall det finnas rätt till ersättning endast om
krav på ersättning har framställts före den 1 januari 1997.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft invändningar mot
förslaget om särskild preskriptionstid för krav på skälig ersättning enligt
de nya bestämmelserna.

Skälen för regeringens förslag: Rådets direktiv 92/100/EEG inne-
håller bestämmelser om tidpunkten för tillämpningen och dessa skall ge-
nomföras.

Enligt artikel 13.6 skall direktivet inte påverka avtal som träffats
innan direktivet antogs med beaktande av vad som följer av punkterna 8
och 9 i artikeln. I artikel 13.8 anges att medlemsstaterna får föreskriva
den tidpunkt från vilken den oeftergivliga rätten till skälig ersättning
enligt artikel 4 skall gälla, förutsatt att denna tidpunkt inte sätts senare
än till den 1 juli 1997. Beträffande avtal som träffats före den 1 juli
1994 skall enligt artikel 13.9 den oeftergivliga rätten till skälig ersätt-
ning enligt artikel 4 gälla endast då upphovsmän eller utövande konst-

16

närer eller de som företräder dem har framställt en begäran därom före Prop. 1996/97:129
den 1 januari 1997.

De nya bestämmelserna om rätt till skälig ersättning bör träda i kraft
den 1 juli 1997. Bestämmelserna skall tillämpas även på verk och ut-
övande konstnärers framföranden som tillkommit före ikraftträdandet.
Direktivet innebär att bestämmelserna inte skall tillämpas på sådana
avtal om överlåtelse som ingåtts före den 19 november 1992, dagen då
direktivet antogs. Sålunda skall reglerna i viss omfattning tillämpas på
avtal som ingåtts före ikraftträdandet. Direktivet stämmer härvidlag
överens med principen att det är önskvärt att regler av detta slag slår
igenom så snabbt som möjligt. Beträffande de avtal som ingåtts efter
den 19 november 1992 men före den 1 juli 1994 kan regeringen konsta-
tera att enligt direktivet så måste en särskild preskriptionsregel gälla,
nämligen att rätt till ersättning skall föreligga endast om krav på ersätt-
ning framställts före den 1 januari 1997.

7 Kostnader och resursbehov

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade
kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna har delat promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget innebär i praktiken
knappast några stora avsteg från vad som redan gäller. Härav följer
också att det inte kan förväntas ske några förändringar av betydelse för
de myndigheter som har att tillämpa bestämmelserna. Det finns således
inte skäl att anta att ändringarna kommer att medföra någon ökning av
måltillströmningen till domstolarna eller något annat som leder till
ökade kostnader eller ökat resursbehov för det allmänna.

8 Författningskommentar

29 §

Om en upphovsman till en framställare av ljudupptagningar eller
upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av
sådana upptagningar göra en verk tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker denna rätt är ogiltiga.

Paragrafen, som är ny och har tagits in under de allmänna bestämmel-
serna om överlåtelse i 3 kap. om upphovsrättens övergång, innehåller
bestämmelser om oeftergivlig rätt till skälig ersättning för uthyrning.
Genom bestämmelserna uppfylls reglerna om upphovsmans rätt till
sådan ersättning enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 92/100/EEG.

17

Första stycket                                                          Prop. 1996/97:129

Enligt paragrafens första stycke har en upphovsman rätt till skälig
ersättning, om han till en framställare av ljudupptagningar eller upp-
tagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av
sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten. Enligt
paragrafens andra stycke kan upphovsmannen inte genom avtal avstå
från denna rätt.

För att rätt till skälig ersättning skall finnas krävs att det rör sig om
överlåtelse av rätten att genom uthyrning göra verket tillgängligt för
allmänheten. Enligt 2 § innefattar upphovsrätten uteslutande rätt att
förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten,
bl.a. genom att hyra ut exemplar av verket, t.ex. en video med en
inspelning av ett filmverk. Denna rätt kan upphovsmannen helt eller
delvis överlåta enligt 27 §. Begreppet "överlåtelse" täcker såväl fullstän-
diga som partiella överlåtelser av förfoganderätten. Med överlåtelse
delvis avses sålunda i upphovsrättslagens mening bl.a. att förvärvaren
inte får fullständig ensamrätt men att han genom ett licensavtal får till-
stånd att utnyttja verket i ett visst avseende och under vissa förutsätt-
ningar, dvs. en sorts upplåtelse av förfoganderätten (jfr SOU 1956:25
s. 276). Bestämmelsen är tillämplig inte bara på de fall där upphovs-
mannen uttryckligen överlåter sin uthymingsrätt, utan den är också
tillämplig på de fall där upphovsmannen anses ha överlåtit sin uthyr-
ningsrätt, t.ex. om han överlåter rätt till inspelning av verket på film
(jfr 39 §).

Vidare krävs för att rätt till skälig ersätming skall föreligga att över-
låtelsen av uthymingsrätten avser ljudupptagningar eller upptagningar av
rörliga bilder, dvs. grammofonskivor, filmer eller andra anordningar på
vilka ljud eller rörliga bilder har tagits upp (jfr 46 § första stycket).
Bestämmelsen är alltså inte tillämplig när det gäller andra sorters ex-
emplar av verket, t.ex. böcker eller noter. Däremot är bestämmelsen
inte inskränkt till någon viss sorts verk utan gäller alla litterära och
konstnärliga verk oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck.
Exempelvis omfattar bestämmelsen en skönlitterär framställning som
har tagits upp på ljudband eller som har bearbetats för att ligga till
grund för en filmupptagning.

Slutligen krävs att överlåtelsen sker till en framställare av ljudupptag-
ningar eller upptagningar av rörliga bilder, t.ex. en filmproducent. Om
överlåtelsen sker till någon annan, kan upphovsmannen inte med stöd av
bestämmelsen göra gällande någon rätt till ersätming.

Om dessa förutsättningar är uppfyllda, har upphovsmannen rätt till
skälig ersätming för överlåtelsen av uthymingsrätten.

En tvist om skälig ersätming avgörs i sista hand av domstol. Vid
bedömningen av om en viss ersätming verkligen är skälig ligger det
nära till hands att beakta sedvana eller rådande tariffer, kollektivöveren-
skommelser och liknande på området. Om ersättningen följer de grun-
der som annars gäller i den aktuella branschen, torde man i de flesta
fall kunna utgå från att den är skälig. Hänsyn måste dock tas till samt-
liga omständigheter. En sådan omständighet är i vilken omfattning som                  18

upphovsmannen har bidragit till värdet av upptagningen. En arman

viktig omständighet är vilken uthyrning som faktiskt sker. Utgångspunk- Prop. 1996/97:129
ten är att hänsyn skall tas till omständigheterna vid överlåtelsens till-
komst.

Paragrafen ger upphovsmannen rätt till skälig ersätming vid över-
låtelse av uthymingsrätten. Däremot reglerar den inte övriga villkor för
överlåtelsen utan det är i vanlig ordning partemas sak att förhandla om
dem. Partema kan t.ex. avtala om en skälig ersättning som baseras på
viss royalty och som betalas i efterhand eller om en skälig ersättning
som utgår i form av ett engångsvederlag när avtalet om överlåtelse
ingås.

Andra stycket

I paragrafens andra stycke klargörs att avtalsvillkor som inskränker
upphovsmannens rätt enligt första stycket är ogiltiga. Upphovsmannen
kan alltså inte genom avtal avstå från sin rätt till skälig ersätming;
bestämmelsen är indispositiv. Sålunda skall paragrafen till skillnad från
bestämmelserna i 30 - 40 §§ tillämpas även om något annat har avtalats.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram-
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjor-
des.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e,
26 f, 27 - 29, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas
i fråga om framföranden som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utövande konstnärers rätt. I
paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning till bestämmelserna
i 29 § om oeftergivlig rätt till skälig ersättning för uthyrning. I detta av-
seende ger således lagen utövande konstnärer samma rätt som upphovs-
männen har. Genom hänvisningen uppfylls reglerna om utövande konst-
närs rätt till ersättning enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 92/100/EEG.

19

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 1996/97:129

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden
som har kommit till före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som
har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men
före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestäm-
melserna endast om krav på ersättning har framställts före den 1 januari
1997.

Enligt punkt 1 träder de nya bestämmelserna i kraft den 1 juli 1997.

Punkt 2 klargör att de nya bestämmelserna skall tillämpas även på
verk och framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.

Punkt 3 innehåller övergångsbestämmelser. Genom dessa uppfylls
reglerna om tidpunkt för tillämpning enligt artikel 13 i direktiv
92/100/EEG. De nya bestämmelserna skall tillämpas på sådana avtal om
överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet men inte på avtal som
har ingåtts före den 19 november 1992, dvs. den dag då direktivet
antogs. Det innebär att bestämmelserna är tillämpliga på alla avtal om
överlåtelse som har ingåtts den dagen eller senare. När det gäller de
avtal som har ingåtts före den 1 juli 1994 finns det en särskild preskrip-
tionsregel. I dessa fall måste krav på ersättning ha framställts före den
1 januari 1997. Om detta inte har skett, föreligger inte rätt till ersätt-
ning med stöd av de nya bestämmelserna. När det gäller avtal om över-
låtelse som har ingåtts den 1 juli 1994 eller senare gäller vanliga regler
om preskription av fordringar.

20

Bilaga 1

Prop. 1996/97:129

RÅDETS DIREKTIV 92/100/EEG
av den 19 november 1992

om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt
skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

i samarbete med Europaparlamentet,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Det finns olikheter i det rättsskydd som lagstiftning och rättspraxis i de
olika medlemsstaterna erbjuder för upphovsrättsligt skyddade verk och
alster som omfattas av närstående rättigheter vad beträffar uthyrning
och utlåning. Sådana olikheter skapar hinder för handeln och snedvrider
konkurrensen, och hindrar därmed att den inre marknaden genomförs
och fungerar väl.

Dessa olikheter i rättsskyddet kan mycket väl bli större genom att olika
medlemsstater inför ny, skiljaktig lagstiftning eller genom att den rätts-
praxis som tolkar den befindiga lagstiftningen utvecklas olika.

Olikheterna bör därför undanröjas för att tillgodose syftet att införa en
marknad utan inre gränser så som detta har angetts i artikel 8a i för-
draget för att, i enlighet med artikel 3 f i fördraget, införa ett system
som säkerställer att konkurrensen på den gemensamma marknaden inte
blir snedvriden.

Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk och alster
som omfattas av närstående rättigheter spelar en allt större roll, särskilt
för upphovsmän, utövande konstnärer, fonogramframställare och film-
producenter. Piratkopiering blir ett allt större hot.

Tillfredsställande skydd av upphovsrättsligt skyddade verk och närståen-
de rättighetshavares alster i form av uthyrnings- och utlåningsrättigheter
samt skyddet för rätten till upptagning, mångfaldigande, spridning,
ljudradio- eller TV-utsändning och återgivning för allmänheten kan
därför anses ha grundläggande betydelse för gemenskapens ekonomiska
och kulturella utveckling.

Skyddet för upphovsrätt och närstående rättigheter måste anpassas till
den ekonomiska utvecklingen, t.ex. nya former för nyttjande.

Upphovsmännens och de utövande konstnärernas skapande och konst- Prop. 1996/97:129
närliga arbete förutsätter en tillräcklig inkomst som underlag för fortsatt
skapande och konstnärligt arbete, och de investeringar som krävs,
särskilt för framställning av fonogram och filmer, är särskilt stora och
riskfyllda. Möjligheten att säkerställa en sådan inkomst och att återfå
investeringarna kan effektivt garanteras endast genom tillfredsställande
rättsligt skydd för rättighetshavama.

Skapande, konstnärliga och affärsmässiga verksamheter utförs i stor
utsträckning av egenföretagare. Sådana verksamheter måste underlättas
genom att ett enhetligt rättsskydd föreskrivs inom gemenskapen.

I den mån dessa verksamheter huvudsakligen består i att tillhandahålla
tjänster, måste de också underlättas genom att ett enhetligt rättssystem
upprättas inom gemenskapen.

Medlemsstaternas lagstiftning bör tillnärmas på ett sätt som inte strider
mot de internationella överenskommelser som många medlemsstaters
lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter bygger på.

Gemenskapens juridiska regelverk om uthyrnings- och utlåningsrättig-
heter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter kan begränsas till
föreskrifter om att medlemsstaterna skall tillhandahålla vissa grupper av
rättighetshavare skydd för uthyrnings- och utlåningsrättigheter och till
att vissa grupper av rättighetshavare inom området närstående rättig-
heter tillförsäkras rättigheter till upptagning, mångfaldigande, spridning,
radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten.

Begreppen uthyrning och utlåning måste definieras för detta direktivs
ändamål.

För klarhets skull bör från uthyrning och utlåning i detta direktivs
mening undantas vissa former av tillhandahållande såsom exempelvis
tillhandahållande av fonogram eller filmer (filmverk, andra audiovisuel-
la verk eller eljest rörliga bilder med eller utan åtföljande ljud) för
offentligt framförande eller utsändning i radio eller television, eller
tillhandahållande för visning eller för tillgodogörande på platsen. Ut-
låning i detta direktivs mening skall inte heller omfatta lån mellan in-
rättningar som är tillgängliga för allmänheten.

När utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten föran-
leder betalning och beloppet inte överstiger vad som behövs för att
täcka inrättningens driftskostnader, föreligger inte någon direkt eller
indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta i detta direktivs mening.

Det är nödvändigt att tillförsäkra upphovsmän och utövande konstnärer
en skälig ersättning som de inte kan avstå från. Rättighetshavama måste
ha möjlighet att uppdra förvaltningen av denna rättighet till kollektiva
organisationer.

Den skäliga ersättningen kan erläggas i form av en eller flera betal-
ningar när avtalet ingås eller när som helst därefter.

När den skäliga ersättningen fastställs måste hänsyn tas till i vilken grad
upphovsmännen och de utövande konstnärerna bidragit till fonogrammet
eller filmen i fråga.

Det är också nödvändigt att skydda åtminstone upphovsmännens rättig- Prop. 1996/97:129
heter vad gäller utlåning till allmänheten genom särskilda regler. Alla
åtgärder som bygger på artikel 5 i detta direktiv måste dock överens-
stämma med gemenskapslagstiftningen, särskilt artikel 7 i fördraget.

Föreskrifterna i kapitel 2 hindrar inte medlemsstaterna från att utsträcka
presumtionsbestämmelsen i artikel 2.5 till att omfatta de ensamrätter
som avses i kapitlet. Reglerna i kapitel 2 hindrar heller inte medlems-
staterna från att föreskriva att det, när annat inte visats, skall antas att
de utövande konstnärerna har medgivit nyttjande av de ensamrätter som
enligt de reglerna tillkommer dem, i den mån en sådan presumtions-
regel är förenlig med Internationella konventionen om skydd för ut-
övande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag (nedan kallad
Romkonventionen).

Medlemsstaterna får föreskriva mera långtgående skydd för innehavare
av närstående rättigheter än det som föreskrivs i artikel 8 i detta direk-
tiv.

De harmoniserade uthyrnings- och utlåningsrättigheterna samt det har-
moniserade skyddet för närstående rättigheter bör inte utövas på ett sätt
som innebär en dold inskränkning i handeln mellan medlemsstaterna
eller på ett sätt som strider mot regeln om tidsföljden för nyttjande i
olika medier så som denna regel har erkänts i domen i målet Société
Cinéthéque mot FNCF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

Uthyrnings- och utlåningsrättigheter

Artikel 1

Föremålet för harmonisering

1. I enlighet med föreskrifterna i detta kapital skall medlemsstaterna
med den inskränkning som föreskrivs i artikel 5 införa en rätt att medge
eller förbjuda uthyrning och utlåning av original och andra exemplar av
upphovsrättsligt skyddade verk och de andra alster som avses i artikel
2.1.

2. I detta direktiv avses med uthyrning upplåtelse för bruk under en
begränsad tid mot direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell
nytta.

3. I detta direktiv avses med utlåning upplåtelse för bruk under en
begränsad tid utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell
nytta när upplåtelsen sker genom inrättningar som är tillgängliga för
allmänheten.

23

4. De rättigheter som avses i punkt 1 konsumeras inte genom försälj- Prop. 1996/97:129
ning eller annan spridning av original eller andra exemplar av upphovs-
rättsligt skyddade verk eller upplåtelse av de rättigheter som avses i
artikel 2.1.

Artikel 2

Innehavare och föremål för uthyrnings- och utlåningsrättigheter

1. Ensamrätten att medge eller förbjuda uthyrning och utlåning skall
tillkomma

— upphovsmannen vad gäller original och andra exemplar av hans
verk,

— den utövande konstnären vad gäller upptagningar av hans framföran-
de,

— fonogramframställaren vad gäller hans fonogram, och

— den som producerat första upptagningen av en film vad gäller origi-
nal och andra exemplar av filmen. I detta direktiv avses med film ett
filmverk eller annat audiovisuellt verk eller eljest rörliga bilder med
eller utan åtföljande ljud.

2. I detta direktiv betraktas ett filmverks eller annat audiovisuellt verks
huvudregissör som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän.
Medlemsstaterna får föreskriva att även andra personer skall anses som
upphovsmän.

3.  Detta direktiv omfattar inte uthyrnings- och utlåningsrättigheter
avseende byggnader och alster av brukskonst.

4. De rättigheter som avses i punkt 1 kan överlåtas, bli föremål för
licensavtal eller eljest upplåtas.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7 skall en utövande
konstnär som omfattas av ett avtal om framställningen av en film vilket
träffats individuellt eller kollektivt mellan utövande konstnärer och en
filmproducent, anses ha överlåtit uthymingsrättigheten i den mån annat
inte föreskrivs i avtalet eller följer av artikel 4.

6. Medlemsstaterna får föreskriva en liknande presumtionsregel beträf-
fande upphovsmän som den som avses i föregående punkt.

7. Medlemsstaterna får föreskriva att ett avtal mellan en utövande
konstnär och en filmproducent om framställningen av en film innebär
att uthyrning har medgivits, förutsatt att avtalet föreskriver en skälig
ersättning i den mening som avses i artikel 4. Medlemsstaterna får
också föreskriva att denna punkt får motsvarande tillämpning på de
rättigheter som behandlas i kapitel 2.

24

Artikel 3

Prop. 1996/97:129

Uthyrning av datorprogram

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av artikel 4 c i rådets
direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för dator-
program1 .

Artikel 4

Oeftergivlig rätt till skälig ersättning

1. När en upphovsman eller utövande konstnär har överlåtit eller upp-
låtit sin uthymingsrätt avseende ett fonogram eller ett original eller
annat exemplar av en film till en fonogramframställare eller en filmpro-
ducent, behåller upphovsmannen eller den utövande konstnären rätten
att erhålla skälig ersätming för uthyrningen.

2. Upphovsmannen eller den utövande konstnären kan inte avstå från
sin rätt till skälig ersätming.

3. Förvaltningen av rätten till skälig ersättning får uppdras åt kollektiva
organisationer som företräder upphovsmännen eller de utövande konst-
närerna.

4. Medlemsstaterna får införa regler om och i vilken utsträckning det
får föreskrivas att rätten att uppbära skälig ersätming skall förvaltas av
kollektiva organisationer och om från vem ersättningen kan utkrävas
eller inkasseras.

Artikel 5

Undantag från ensamrätten till offentlig utlåning

1. Medlemsstaterna får föreskriva undantag från den ensamrätt vad
gäller offentlig utlåning som anges i artikel 1, förutsatt att åtminstone
upphovsmän får ersätming för utlåningen. Medlemsstaterna skall ha
frihet att bestämma ersättningens storlek med hänsyn till sina kultur-
främjande syften.

2. När medlemsstaterna inte tillämpar den ensamrätt till utlåning som
avses i artikel 1 i fråga om fonogram, filmer och datorprogram, skall
de införa en rätt till ersätming, åtminstone för upphovsmännen.

3. Medlemsstaterna får undanta vissa kategorier av inrättningar från
skyldigheten att betala ersätming enligt punkterna 1 och 2.

4. Kommissionen skall, i samarbete med medlemsstaterna, före den 1
juli 1997 upprätta en rapport om offentlig utlåning i gemenskapen. Den
skall sända rapporten till Europaparlamentet och till rådet.

25

KAPITEL 2

Prop. 1996/97:129

UPPHOVSRÄTTEN NÄRSTÅENDE RÄTTIGHETER

Artikel 6

Upptagningsrätt

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer har ensam-
rätt att medge eller förbjuda upptagning av sina framföranden.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- eller televisionsföretag
har ensamrätt att medge eller förbjuda upptagning av sina utsändningar,
när dessa sker över tråd eller trådlöst, inbegripet sändning genom kabel
eller satellit.

3. En kabeldistributör skall inte ha de rättigheter som avses i punkt 2
när den enbart genom kabel vidaresänder ett radio- eller TV-företags
utsändningar.

Artikel 7

Rätt till mångfaldigande

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att ensamrätt att medge eller förbju-
da direkt eller indirekt mångfaldigande tillkommer

— utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras framföranden,

— fonogramframställare vad gäller deras fonogram,

— dem som har producerat första upptagningen av filmer vad gäller
original och andra exemplar av deras filmer,

— radio- och TV-företag vad gäller upptagningar av deras utsändningar
så som dessa anges i artikel 6.2.

2. Den rätt till mångfaldigande som avses i punkt 1 får överlåtas, göras
till föremål för licensavtal eller eljest upplåtas.

Artikel 8

Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer har ensam-
rätt att medge eller förbjuda trådlös radio- och TV-utsändning och
återgivning för allmänheten av sina framföranden, utom när framföran-
det i sig självt sker vid en radio- eller TV-utsändning eller härrör från
en upptagning.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva rätt till en enda skälig ersättning
från användaren när ett fonogram som har utgivits i kommersiellt syfte
används i original eller kopia för trådlös utsändning eller eljest för
återgivning för allmänheten. De skall säkerställa att denna ersättning
fördelas mellan de berörda utövande konstnärerna och fonogramfram-
ställama. Medlemsstaterna får fastställa villkoren för hur ersättningen
skall fördelas mellan dem när det saknas avtal dem emellan.

26

3. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- och TV-företag har en- Prop. 1996/97:129
samrätt att medge eller förbjuda trådlös återutsändning av sina trådlösa
utsändningar liksom återgivning för allmänheten av sina utsändningar
om sådan återgivning sker på platser till vilka allmänheten har tillträde
mot erläggande av inträdesavgift.

Artikel 9

Spridningsrätt

1. Medlemsstaterna skall föreskriva en ensamrätt - nedan kallad "sprid-
ningsrätt" - för nedan nämnda rättighetshavare att genom försäljning
eller på annat sätt göra exemplar av nedan nämnda alster tillgängliga för
allmänheten:

— Utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras framföranden.

— Fonogramframställare vad gäller deras fonogram.

— Dem som har producerat första upptagningen av filmer vad gäller
original och andra exemplar av deras filmer.

— Radio- och TV-företag vad gäller upptagningar av deras utsändning-
ar så som dessa anges i artikel 6.2.

2. Spridningsrätten till de alster som avses i punkt 1 skall inte konsume-
ras inom gemenskapen utom då första försäljningen av ett exemplar
inom gemenskapen görs av rättighetshavaren själv eller med dennes
samtycke.

3. Spridningsrätten skall inte påverka tillämpningen av de särskilda
reglerna i kapitel 1, särskilt artikel 1.4.

4. Spridningsrätten kan överlåtas, bli föremål för licensavtal eller eljest
upplåtas.

Artikel 10

Inskränkningar i rättigheterna

1. Medlemsstaterna får föreskriva inskränkningar i de rättigheter som
avses i kapitel 2 vad gäller följande utnyttjanden:

a) Enskilt bruk.

b) Korta avsnitt vid redogörelse för dagshändelser.

c) Radio- eller TV-företags efemära upptagning som görs med före-
tagets egen utrustning och för bruk vid dess egna utsändningar.

d) Uteslutande i undervisnings- eller vetenskapligt forskningssyfte.

2. Oavsett vad som föreskrivs i punkt 1 får varje medlemsstat föreskri-
va samma slags inskränkningar i skyddet för utövande konstnärer,
fonogramframställare, radio- och TV-företag och den som producerat

första upptagningen av filmer, som den föreskriver när det gäller skyd- Prop. 1996/97:129
det för upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk. Tvångslicenser
får dock föreskrivas endast i den mån de är förenliga med Romkon-
ventionen.

3. Punkt 1 a skall inte påverka tillämpningen av befintlig eller framtida
lagstiftning om ersätming för kopiering för enskilt bruk.

KAPITEL 3

SKYDDSTID

Artikel 11

Skyddstiden för upphovsmäns rättigheter

Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet för de
rättigheter för upphovsmän som avses i detta direktiv inte upphöra före
utgången av den skyddstid som föreskrivs i Bemkonventionen för skydd
av litterära och konstnärliga verk.

Artikel 12

Skyddstiden för närstående rättigheter

Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet för de
rättigheter för utövande konstnärer, fonogramframställare och radio-
eller TV-företag som avses i detta direktiv inte upphöra före utgången
av de skyddstider som för dessa fall föreskrivs i Romkonventionen.
Skyddet för de rättigheter för dem som producerat första upptagningen
av sådana filmer som avses i detta direktiv skall inte upphöra tidigare
än tjugo år efter utgången av det år då upptagningen gjordes.

KAPITEL 4

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 13

Tidpunkt för tillämpning

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla i direktivet avsedda upphovsrätt-
sligt skyddade verk, framföranden, fonogram, radio- och TV-utsänd-
ningar och första upptagningen av filmer som den 1 juli 1994 alltjämt är
skyddade genom medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt och
närstående rättigheter eller som vid den tidpunkten uppfyller kriterierna
för skydd enligt detta direktiv.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka bedömningen av
handlingar avseende utnyttjanden av verk eller alster som har företagits
före den 1 juli 1994.

28

3. Medlemsstaterna får föreskriva att rättighetshavare skall anses ha Prop. 1996/97:129
lämnat sitt samtycke till uthyrning eller utlåning av ett alster av det slag

som avses i artikel 2.1 om det kan visas att detta före den 1 juli 1994
gjorts tillgängligt för tredje man för detta ändamål eller har förvärvats
före nämnda dag. När alstret är en digital upptagning får dock med-
lemsstaterna föreskriva att rättighetshavama skall ha rätt till skälig
ersättning för uthyrningen eller utlåningen av alstret.

4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa bestämmelserna i artikel 2.2
på filmverk eller andra audiovisuella verk som har producerats före den
1 juli 1994.

5. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken bestämmel-
serna i artikel 2.2 skall börja tillämpas, förutsatt att denna tidpunkt inte
sätts senare än till den 1 juli 1997.

6. Detta direktiv skall, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3
och om inte annat följer av punkterna 8 och 9, inte påverka avtal som
träffats innan direktivet antogs.

7. Medlemsstaterna får föreskriva, i den mån detta inte strider mot vad
som sägs i punkt 8 och 9, att rättighetshavare som förvärvar nya rättig-
heter genom de nationella regler som införs vid genomförandet av detta
direktiv och som före den 1 juli 1994 har lämnat sitt samtycke till ut-
nyttjande av sitt alster skall anses ha överlåtit de nya ensamrätterna.

8. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken den oefter-
givliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 skall gälla, förutsatt
att denna tidpunkt inte sätts senare än till den 1 juli 1997.

9. Beträffande avtal som träffats före den 1 juli 1994 skall den oefter-
givliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 gälla endast då upp-
hovsmän eller utövande konstnärer eller de som företräder dem har
framställt en begäran därom före den 1 januari 1997. Om en överens-
kommelse mellan rättighetshavama inte uppnås i fråga om ersättningens
storlek får medlemsstaterna bestämma en skälig ersättningsnivå.

Artikel 14

Förhållandet mellan upphovsrätt och upphovsrätten närstående
rättigheter

Skyddet för upphovsrätten närstående rättigheter enligt detta direktiv får
inte inskränka eller på något sätt påverka skyddet för upphovsrätten.

Artikel 15

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1994. De
skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall dessa innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de

29

offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras Prop. 1996/97:129
skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de centrala be-
stämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som
omfattas av detta direktiv.

Artikel 16

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 19 november 1992.

På rådets vägnar

E. LEIGH

Ordförande

30

Bilaga 2

Sammanfattning av promemorian

Prop. 1996/97:129

I promemorian föreslås tre ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk.

För det första föreslås att det införs bestämmelser om s.k. kassettersätt-
ning och att bestämmelserna skall ha en rent civilrättslig utformning.
Ändringen syftar till att i viss mån kompensera upphovsmännen för den
i och för sig tillåtna privatkopieringen av deras skyddade verk. Det
föreslås att lagen skall ändras så att upphovsmän till sådana verk som
har sänts ut i radio eller television eller som har givits ut på anord-
ningar genom vilka de kan återges skall ha rätt till ersättning. Motsva-
rande rätt skall gälla för utövande konstnärer, för framställare av
ljudupptagningar, för framställare av upptagningar av rörliga bilder och
för fotografer. Ersätming skall utgå för ljudband, videoband och andra
upptagningsanordningar som är särskilt ägnade som underlag för fram-
ställning av exemplar av verk för enskilt bruk. Vissa sådana anord-
ningar skall undantas från ersättningsrätten, bl.a. anordningar som skall
användas för syn- eller hörselskadade. Ersättningen skall betalas av
näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller impor-
terar anordningarna. Ersättningen skall vara drygt en krona för möjlig
inspelningstimme, dock högst sex kronor per anordning. Rätten till er-
sätming skall kunna göras gällande endast av organisation som före-
träder ett flertal ersättningsberättigade rättighetshavare. Organisationen
skall bestämma hur ersättningen skall fördelas mellan de ersättningsbe-
rättigade. Ersättningsskyldig näringsidkare skall anmäla sig hos organi-
sationen och redovisa för denna. Rätten till kassettersättning skall enligt
förslaget tillämpas på verk och prestationer med viss anknytning till
EES-området. För det andra föreslås att lagen skall ändras så att en
upphovsman alltid har rätt till skälig ersättning när han överlåter sin
uthymingsrätt avseende ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga
bilder till en framställare av sådana upptagningar. Avtalsvillkor som
inskränker denna rätt skall enligt förslaget vara ogiltiga. Motsvarande
rätt till ersätming föreslås gälla för utövande konstnärer. Ändringen
syftar till att ge ett visst skydd åt den svagare parten i avtalet. Änd-
ringen skulle innebära genomförande av artikel 4 i rådets direktiv
92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovs-
rättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.
Slutligen föreslås att bestämmelserna om avbildning av konstverk änd-
ras. Enligt förslaget skall lagen ändras så att upphovsrätten omfattar
avbildning av konstverk på offentlig plats i de fall där konstverket utgör
huvudmotivet och avbildningen görs i förvärvssyfte. Ändringen syftar
till att låta upphovsrätten omfatta sådana omedelbara kommersiella
utnyttjanden av själva konstverket. Lagändringarna är avsedda att träda
i kraft den 1 juli 1997.

31

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i upphovsrättslagen

I promemorian föreslås att riksdagen skall besluta följande lag.

Prop. 1996/97:129

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda "Rätt till särskild ersättning",
dels att 24, 45, 46, 49 a, 60 och 61 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik som skall
lyda "Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk",

dels att det skall införas två nya paragrafer, 26 k och 29 §§, samt
närmast före 26 k § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

24 §

Konstverk får avbildas

1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus
eller

2. om de ställs ut, är till salu eller ingår i en samling, men i dessa fall
endast i meddelanden om utställningen eller försäljningen och i katalo-
ger.

Första stycket första punkten
gäller inte om konstverket utgör
huvudmotivet och avbildningen
görs i förvärvssyfte.

Byggnader får fritt avbildas.

Ersättning vid tillverkning och
införsel av anordningar för
ljud- eller bildupptagningar

26 k §

När en näringsidkare i sin
yrkesmässiga verksamhet till-
verkar eller till landet inför
anordningar på vilka ljud eller
rörliga bilder kan tas upp och
som är särskilt ägnade för fram-
ställning av exemplar av verk
för enskilt bruk, har upphovs-
män till skyddade verk som
sänds ut i ljudradio eller televi-
sion eller som har getts ut på
anordningar genom vilka de kan

32

återges rätt till ersättning av nä- Prop. 1996/97:129
ringsidkaren.

Upphovsmännen har dock inte
rätt till ersättning, om de till-
verkade eller införda anord-
ningarna skall

1. användas till annat än fram-
ställning av exemplar av verk
för enskilt bruk,

2. föras ut ur landet eller

3. användas till framställning
av exemplar av verk åt synska-
dade eller hörselskadade.

Ersättningen skall vara två öre
för varje möjlig inspelnings-
minut på anordningarna, dock
högst sex kronor för varje an-
ordning. Endast organisation
som företräder ett flertal ersått-
ningsberättigade svenska upp-
hovsmän och närstående rättig-
hetshavare på området har rätt
att kräva in ersättningen. Orga-
nisationen skall kräva in ersätt-
ningen och fördela den mellan
de ersättningsberättigade, efter
avdrag för skälig ersättning till
organisationen för dess omkost-
nader. Vid fördelningen skall
rättighetshavare som inte före-
träds av organisationen vara lik-
ställda med rättighetshavare som
organisationen företräder.

Näringsidkaren skall anmäla
sig hos en sådan organisation
som avses i tredje stycket. Nä-
ringsidkaren skall på begäran av
organisationen redovisa det
antal anordningar som omfattas
av rätt till ersättning, anord-
ningarnas speltid och när anord-
ningarna tillverkades eller in-
fördes. Av redovisningen skall
framgå antalet anordningar
enligt andra stycket.

29 1

Om en upphovsman till en                 33

framställare av ljudupptagningar

eller upptagningar av rörliga Prop. 1996/97:129
bilder överlåter sin rätt att

genom uthyrning av sådana
upptagningar göra ett verk
tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig
ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker

denna rätt är ogiltiga.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram-
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjor-
des.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11
- 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b,
26 e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42
§§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11
- 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b,
26 e, 26 f, 26 k, 27 - 29, 39 §
första meningen samt 41 och 42
§§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna

paragraf.                                 paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

46 §

En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud
eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke
eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har
getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det
år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergöran-
de anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en                  34

annan.

Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 §
andra stycket, 12, 13, 15, 16,
21, 22, 25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i fråga om upp-
tagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f §
tillämpas i fråga om andra upp-
tagningar än sådana som avses i
47 §.

Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 §
andra stycket, 12, 13, 15, 16,
21, 22, 25-26 b, 26 e och 26 k
§§ skall tillämpas i fråga om
upptagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f §
tillämpas i fråga om andra upp-
tagningar än sådana som avses i
47 §.

Prop. 1996/97:129

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med fram-
ställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Tredje stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

49 a §

Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att
framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten.
Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick
och oavsett vilken teknik som utnyttjas.

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett
förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter

det år då bilden framställdes.

Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3,7-9 och
11 §§, 12 § första stycket, 13,
15, 16, 18 - 20 och 23 §§, 24 §
första stycket, 25 - 26 b, 26 d -
26 f, 26 i - 28, 31 - 38, 41, 42
och 50 - 52 §§ skall tillämpas
beträffande bilder som avses i
denna paragraf. Är en sådan
bild föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.

Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9 och
11 §§, 12 § första stycket, 13,
15, 16, 18 - 20 och 23 §§, 24 §
första och andra styckena, 25 -
26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28, 31 -
38, 41, 42 och 50 - 52 §§ skall
tillämpas beträffande bilder som
avses i denna paragraf. Är en
sådan bild föremål för upphovs-
rätt, får denna rätt också göras
gällande.

\hd i denna lag är stadgat om
upphovsrätt är tilllämpligt på

1. verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,

2. verk som först utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utom riket,

§

Bestämmelserna om upphovs-
rätt tillämpas på

1. verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,

2. verk som först utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utom riket,

35

3. filmverk vars producent har
sitt säte eller sin vanliga vistel-
seort i Sverige,

4. här uppfört byggnadsverk,

5. konstverk som utgör del av
här belägen byggnad eller på
annat sätt är fast förenat med
marken.

3. filmverk vars producent har
sitt säte eller sin vanliga vistel-
seort i Sverige,

4. här uppfört byggnadsverk,

5. konstverk som utgör del av
här belägen byggnad eller på
annat sätt är last förenat med
marken.

Prop. 1996/97:129

Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av film-

verket som verkets producent.

Bestämmelserna i 26 j § till-
lämpas på verk av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna i 26 j och 26
k §§ tillämpas på verk av den
som är svensk medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige.

Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöran-
den av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och offent-
liggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konst-
närligt verk, oberoende av dess ursprung.

Föreskrifterna i 45, 47 och 48
§§ är tillämpliga på framföran-
de, ljudupptagning samt ljudra-
dio- och televisionsutsändning
som äger rum i Sverige. Dess-
utom tillämpas föreskrifterna i
45 § på framföranden av den
som är svensk medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framstäl-
lare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
och föreskrifterna i 48 § på
utsändningar av radio- eller
televisionsföretag som har sitt
säte här i landet. Föreskrifterna
i 46 § tillämpas på ljudupptag-
ningar och på upptagningar av
rörliga bilder vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har

§

Bestämmelserna i 45, 47 och
48 §§ tillämpas på framföran-
den, ljudupptagningar samt
ljudradio- och televisionsutsänd-
ningar som äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas bestämmel-
serna i 45 § på framföranden av
den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige, bestämmelserna i 47 §
på ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige och bestämmelserna i
48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som har
sitt säte här i landet. Bestämmel-
serna i 46 § tillämpas på ljud-
upptagningar och på upptag-
ningar av rörliga bilder vars
framställare är svensk medbor-
gare eller svensk juridisk person

36

sin vanliga vistelseort i Sverige
liksom på sådana upptagningar
av filmverk som äger rum i
Sverige. Bestämmelsen i 46 §
om eftergörande gäller dock alla
ljudupptagningar.

Föreskrifterna i 49 § tillämpas
på arbeten vars framställare är
svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige
liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.

Av föreskrifterna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga föreskrifter på
fotografiska bilder

1. vars framställare är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller

2.  som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands eller

3. som har infogats i en bygg-
nad eller arman anordning som
är fast förenad med marken, om
byggnaden eller anordningen är
belägen i Sverige

Vid tillämpning av tredje stycket 2
digt, om bilden har utgivits i Sverige
en utomlands.

eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på sådana upp-
tagningar av filmverk som äger
rum i Sverige. Bestämmelsen i
46 § om eftergörande gäller
dock alla ljudupptagningar.

Bestämmelserna i 49 § tilläm-
pas på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.

Av bestämmelserna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga bestämmelser
på fotografiska bilder

1. vars framställare är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller

2.  som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands eller

3. som har infogats i en bygg-
nad eller annan anordning som
är fast förenad med marken, om
byggnaden eller anordningen är
belägen i Sverige.

anses utgivningen ha skett samti-
inom trettio dagar efter utgivning-

Prop. 1996/97:129

Av bestämmelserna i 45 §
tillämpas hänvisningen till 26 k
§ endast på framföranden av
den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige. Av bestämmelserna i 46
§ tillämpas hänvisningen till 26
k § endast pä upptagningar av
den som är svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige. Av bestämmelserna i 49
a § tillämpas hänvisningen till
26 j och 26 k §§ endast pä foto-
grafiska bilder av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.

37

Prop. 1996/97:129

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
avbildningar av ett konstverk som har gjorts med stöd av äldre bestäm-
melser får fritt spridas och visas.

4. Den nya bestämmelsen i 29 § tillämpas även på avtal om över-
låtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har
ingåtts före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts
därefter men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt 29
§ endast om krav på ersättning framställts före den 1 januari 1997.

5. Det som sägs i punkt 2 och 3 tillämpas också på framföranden,
upptagningar och arbeten som avses i 45, 46 och 49 a §§. Det som sägs
i punkt 4 tillämpas också på utövande konstnärs överlåtelse.

38

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanser

Prop. 1996/97:129

Justitiedepartementets promemoria Kassettersättning m.m. (Ds 1996:61)
har remitterats till Hovrätten för Övre Norrland, Malmö tingsrätt,
Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Patent- och
registreringsverket, Statens kulturråd, Statskontoret, Svenska kommun-
förbundet, Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden), Han-
delshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantörer-
nas förening, föreningen BONUS, föreningen BUS, föreningen Copy-
swede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen Oberoende
filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM, föreningen
Svensk Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmproducenter,
föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Företagarnas riksorganisa-
tion, Grossistförbundet Svensk handel, Handikappinstitutet, Svensk
bildbyråförening, Svenska förläggarföreningen, Svenska föreningen för
upphovsrätt, Svenska gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet,
Svenska magnetbandsinstitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska
musikförläggarföreningen, Svenska teaterförbundet, Sveriges dramati-
kerförbund, Sveriges film- och videoproducenters förening, Sveriges
författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges marknadsförbund, Sveriges Radio, Sveriges Television, Sveri-
ges videodistributörers förening, Synskadades Riksförbund, Teatrarnas
riksförbund, Tidningsutgivarna, Utbildningsradion, Riksföreningen för
folkmusik och dans, Sveriges Radio- och Hemelektronikleverantörer,
Talboks- och punktskriftbiblioteket, Oberoende filmares förbund, Skulp-
törförbundet, HAO-företagen och Elektronikförbundet.

39

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1996/97:129

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovs-
rätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 45 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 29 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

29 §

Om en upphovsman till en
framställare av ljudupptagningar
eller upptagningar av rörliga
bilder överlåter sin rätt att
genom uthyrning av sådana
upptagningar göra ett verk
tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig
ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker
denna rätt är ogiltiga.

5 kap.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram-
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjor-
des.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11
- 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b,
26 e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11
- 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b,
26 e, 26 f, 27 - 29, 39 § första
meningen samt 41 och 42 §§

40

§§ skall tillämpas i fråga om       skall tillämpas i fråga om fram- Prop. 1996/97:129

framföranden som avses i denna      föranden som avses i denna

paragraf.                                 paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden
som har kommit till före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som
har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men
före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestäm-
melserna endast om krav på ersätming framställts före den 1 januari
1997.

41

Bilaga 6

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 24 februari 1997

Prop. 1996/97:129

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von
Bahr, justitierådet Bengt Lambe

Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konst-
närliga verk.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Dag Mattsson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

42

Justitiedepartementet                                    Prop. 1996/97:129

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,

Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Kling-
vall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1996/97:129 Ändringar i upphovs-
rättslagen.

43

Rättsdatablad

Prop. 1996/97:129

Författningsrubrik

Bestämmelser som
infor, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivningsbe-
myndigande

Celexnummer for
bakomliggande EG-
regler

392L0100

gotab 53059, Stockholm 1997

44