Regeringens proposition
1996/97:117

Ny förmögenhetsskattelagstiftning

Prop.

1996/97:117

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 april 1997

Göran Persson

Thomas Östros
(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en proportionell förmögenhetsskatt även i
fortsättningen skall tas ut på fysiska personers förmögenhet som överstiger
ett fribelopp. Detsamma gäller för dödsbon och vissa andra juridiska
personer. Den skattefria gränsen för fysiska personer bör enligt förslaget
förbli 900 000 kr. Skattesatsen föreslås ligga kvar på 1,5 %.

Så kallat arbetande kapital undantas från skatteplikt. Till sådant kapital
hänförs i framtiden även tillgångar i fastighetsförvaltning samt aktier som
är noterade på OTC- och O-listoma. För huvuddelägare kvarstår skatte-
friheten vid inregistrering av aktier på börsens A-lista. Undantag från
förmögenhetsbeskattning görs även för pensioner, livräntor m.fl. tillgångar
som är en del av det sociala skyddsnätet. Inre lösöre som innehas för per-
sonligt bruk undantas också från beskattning.

Värderingen av de skattepliktiga tillgångarna sker som huvudregel till
marknadsvärdet. Hänsyn tas inte längre till eventuell latent skatteskuld
som kan anses hänförlig till olika slags tillgångar. Aktier på A-listan m.fl.
aktieliknande tillgångar tas därför upp till noterade värden.

Sambeskattning av såväl makar som föräldrar och barn behålls liksom
en regel som begränsar skatteuttaget i vissa fall.

De nya reglerna skall enligt förslaget tillämpas första gången vid 1998
års taxering.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

I propositionen finns även ett förslag om uppgiftsskyldighet i anslut-
ning till det av riksdagen under hösten 1996 antagna förslaget om lättna-
der i ägarbeskattningen i små och medelstora företag.

Prop. 1996/97:117

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:117

1 Förslag till riksdagsbeslut .......................... 5

2 Lagtext ......................................... 5

2.1 Förslag till lag om statlig förmögenhetsskatt ............ 5

2.2 Förslag till lag om begränsning av skatt................ 12

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt............................. 14

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt................................ 16

2.5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).... 18

2.6 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) .... 19

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter................. 22

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om

ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.................................. 31

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag .................................... 33

3 Ärendet och dess beredning ......................... 34

4 Bakgrund........................................ 34

4.1 Sammanfattning av gällande regler ................... 36

4.2 Gällande skatteplikts- och värderingsregler............. 36

4.2.1 Inre lösöre m.m............................ 36

4.2.2 Yttre lösöre m.m........................... 37

4.2.3 Företagsförmögenhet........................ 37

4.2.4 Aktier o.d................................. 37

4.2.5 Obligationer, andelar m.m.................... 39

4.2.6 Fastigheter................................ 39

4.2.7 Bostadsrätter.............................. 40

4.2.8 Nyttjanderätter, livräntor m.m................. 40

4.2.9 Banktillgodohavanden m.m................... 41

4.2.10 Livförsäkringar............................ 41

4.3 Begränsningsregeln................................ 42

4.4 Tidigare överväganden............................. 43

5 Överväganden och förslag .......................... 47

5.1 Förslaget i korthet................................. 47

5.2 Utgångspunkter................................... 47

5.3 Allmänt om skatteplikt och värdering.................. 50

5.4 Företagskapital ................................... 51

5.5 Latent skatteskuld................................. 54

5.6 Aktier m.m....................................... 56

5.7 Fastigheter....................................... 59

5.8 Bostadsrätter..................................... 61

5.9 Livförsäkringar................................... 62

5.10 Övrig lös egendom ................................ 63

5.11 Skattskyldighet................................... 66

5.12 Sam-eller särbeskattning........................... 67

5.13 Skattens storlek................................... 69

5.14 Kontrolluppgifter ................................. 71

6 Budget- och fördelningseffekter...................... 72

6.1 Budgeteffekter ................................... 72

6.2 Fördelningseffekter................................ 74

7 Uppgiftsskyldighet i samband med lättnad i ägarbeskatt-

ningen i små och medelstora företag .................. 81

8 Författningskommentar............................. 83

8.1 Förslaget till lag om statlig förmögenhetsskatt........... 83

8.2 Förslaget till lag om begränsning av skatt .............. 94

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt............................. 94

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt................................ 94

8.5 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) .. 95

8.6 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) .. 95

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter ................. 96

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334) om

ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.................................. 97

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag .................................... 98

Prop. 1996/97:117

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser - Ny
förmögenhetsskattelagstiftning (Ds 1996:42) -

Vissa kontrolluppgiftsffågor.................. 99

Bilaga 2 Lagrådsremissens förslag .................... 100

Bilaga 3 Lagrådets yttrande.......................... 129

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1997 .. 133

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om statlig förmögenhetsskatt

2. lag om begränsning av skatt

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

6. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter

8. lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

9. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext

2.1 Förslag till lag om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1996/97:117

Inledande bestämmelser

1 § Förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt bestämmelserna i
denna lag.

Bestämmelser om skattemyndigheter och förfarandet vid taxering till
statlig förmögenhetsskatt finns i taxeringslagen (1990:324).

Begrepp som används i denna lag har samma betydelse som i kom-
munalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt samt omfattar också motsvarande utländska företeelser om inte annat
anges eller framgår av sammanhanget.

Skattepliktig förmögenhet

2 § Den skattepliktiga förmögenheten utgörs av värdet av den skatt-
skyldiges tillgångar efter avdrag för dennes skulder.

Den skattepliktiga förmögenheten bestäms med hänsyn till för-
hållandena vid utgången av beskattningsåret. Med beskattningsår avses
kalenderåret före taxeringsåret.

3 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång
tas upp

1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 § kommunal-
skattelagen (1928:370),

2. privatbostadsfastighet på lantbruksenhet som på ägarens begäran
räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket kommunalskatte-
lagen,

3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget eller
närståendes boende,

4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie,

5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie,

6. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handels-
bolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för
andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig,

7. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen om
statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad tillgång som avses i
29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samma lag,

8. livförsäkring med undantag för

a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen samt

b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds-
fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,

9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag for
rätt till

a) utbetalning på grund av försäkring,

b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt

c) underhållsbidrag,

10. kontobehållning samt fordran i pengar och liknande betalnings-
medel med undantag för behållning på pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

11. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,

12. lösöre med undantag för

a) inre lösöre för personligt bruk,

b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,

c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327)
samt

d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,

om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3.

Med huvuddelägares aktie avses dels aktie i ett aktiebolag i vilket aktier
har marknadsnoterats första gången efter utgången av år 1996, dels aktie i
ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första gången efter

Prop. 1996/97:117

utgången av år 1991, dels aktie som har förvärvats med stöd av sådana
aktier, under förutsättning att aktien har innehafts direkt eller indirekt av
huvuddelägare sedan marknadsnoteringen, inregistreringen respektive
nämnda förvärv, övergår äganderätten till sådan aktie till huvuddel-
ägarens barn eller barnbarn undantas aktien från skatteplikt även för dessa
förvärvare.

Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller tillsam-
mans med närstående, vid tidpunkten för marknadsnotering eller inregist-
rering som avses i andra stycket innehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent av röstvärdet för aktierna i bolaget. Som
huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare.

Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista
stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

4 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder
dras av från värdet av tillgångarna.

Som avdragsgill skuld räknas dock inte

1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunal-
skattelagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som
anges i 3 § första stycket 2 och 3,

2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,

3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den juridiska personen
inte beaktas vid värdering enligt 14 §,

4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet
avseende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättig-
heter på grund av sådana avtal,

5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag
att den är undantagen från skatteplikt,

6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget
från skatteplikt,

7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,

8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till
följd av dubbelbeskattningsavtal,

9. skatt enligt 1 § uppbördslagen (1953:272) som ännu inte debiterats.

5 § Fordran är skattepliktig och skuld är avdragsgill endast om det är fråga
om rättighet respektive förpliktelse som kan bestämmas till belopp och
vars uppkomst inte är beroende av villkor. Avdrag medges dock för
förpliktelse som avses i 4 § andra stycket 4 i den omfattning som anges i
den bestämmelsen.

Skattskyldighet

6 § Förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet skall betalas av

Prop. 1996/97:117

1. fysisk person som är bosatt i Sverige vid beskattningsårets utgång,

2. dödsbo efter den som vid sin död var bosatt i Sverige,

3. fysisk person som enligt 69 § kommunalskattelagen (1928:370)
behandlas som en i Sverige bosatt person,

4. svensk förening eller svenskt samfund utom till den del en medlem
genom sin andel har del i dess förmögenhet,

5. svensk stiftelse.

Som bosatt i Sverige anses i denna lag även fysisk person som
stadigvarande vistas här. Fysisk person som inte är svensk medborgare
och som vistas i Sverige under en begränsad tid av högst tre år anses inte
bosatt i Sverige.

Juridisk person som avses i 7 § 3-6 eller 10 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt är inte skattskyldig.

7 § Fysisk person som inte är bosatt i Sverige vid beskattningsårets utgång
skall betala förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet avseende i
Sverige belägen tillgång som anges i 3 § första stycket 1 och 2.

8 § I fråga om skyldighet att betala skatt anses som ägare

1. den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall
anses som ägare av fastighet,

2. den som innehar lös egendom med fideikommissrätt,

3. den som under sin livstid har rätt till avkastning av tillgång som
tillhör annan fysisk person,

4. den som har rätt till avkastning av tillgång som tillhör familje-
stiftelse,

5. den som i övrigt har rätt till avkastning av annans tillgång och som
skäligen bör betraktas som tillgångens ägare,

6. sådan förmånstagare som har förfoganderätt till livförsäkring.

Skattskyldighet föreligger inte för ägaren av en tillgång till vilken
någon annan anses som ägare enligt denna paragraf.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, annat liknande subjekt
eller annan tillgångsmassa som enligt stiftelseförordnandet eller mot-
svarande bestämmelser har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
släkts, vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska
intressen.

Prop. 1996/97:117

Värdering

Tillgångar

9 § Tillgång tas upp till marknadsvärdet om inte annat följer av 10-17 §§.

del av värdet som avser tomten. Om taxeringsvärde saknas vid beskatt-
ningsårets utgång anses fastigheten inte ha något värde. Har en fastighets
basvärde sänkts för taxeringsåret vid särskild fastighetstaxering enligt
16 kap. 2-5 §§ fastighetstaxeringslagen, tas fastigheten upp till det
taxeringsvärde som fastställts för taxeringsåret.

Fastighet utomlands tas upp till 75 procent av marknadsvärdet.

11 § Privatbostad som innehas av medlem i en bostadsrättsförening eller
i en bostadsförening eller av delägare i ett bostadsaktiebolag tas upp till ett
värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens
eller bolagets behållna förmögenhet. Denna förmögenhet bestäms med
utgångspunkt i ett värde på föreningens eller bolagets fastighet beräknat
enligt 10 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar
och skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast
före den 1 juli under beskattningsåret.

12 § Marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till
det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Om det noterade
värdet inte omfattar upplupen avkastning skall värdet ökas med sådan
avkastning.

13 § Om det i ett aktiebolag finns skilda aktieslag av vilka ett eller flera är
inregistrerade vid börs, tas aktie i bolaget som inte är inregistrerad upp till
samma värde som de inregistrerade aktierna. Är flera aktieslag in-
registrerade, tas aktie som inte är inregistrerad upp till samma värde som
de inregistrerade aktier som har den lägsta kursen.

14 § Vid värdering av aktie och annan delägarrätt som avses i 27 §
1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som inte är mark-
nadsnoterad samt andel i handelsbolag och europeisk ekonomisk intresse-
gruppering beaktas tillgångar och skulder i den juridiska personen i den
omfattning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av delägaren. Om
tillgången eller skulden ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen (1928:370) hos den juridiska personen anses det-
samma gälla för delägaren, dock inte i fråga om tillgång som för delägaren
vid direkt innehav omfattas av 3 § första stycket 1 och därtill hänförlig
skuld.

Har en andel i ett handelsbolag eller i en europeisk ekonomisk intresse-
gruppering ett negativt värde, får detta beaktas av delägare eller medlem
som inte har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets eller
grupperingens förbindelser.

15 § Livförsäkring tas upp till sitt på försäkringstekniska grunder
beräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i liv-
försäkringsrörelsens överskott.

16 § Rätt till sådan utbetalning som är skattepliktig enligt 3 § första

Prop. 1996/97:117

stycket 9 tas upp till sitt nuvärde. Detta beräknas med hänsyn till Prop. 1996/97:117
marknadsräntan, det värde som förmånen motsvarar för ett helt år och den
bestämda eller beräknade tiden under vilken förmånen ges ut.

17 § Fordran som inte är marknadsnoterad och som löper med ränta tas
upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta. Om en sådan
fordran löper med ränta som betydligt understiger marknadsräntan eller är
räntelös, tas den upp till sitt nuvärde beräknat med hänsyn till marknads-
räntan, avtalad ränta och löptid.

Osäker fordran tas upp till det belopp som kan förväntas bli betalt.

Värdelös fordran tas inte upp.

Skulder

18 § Skuld tas upp till belopp som beräknas enligt de grunder som anges
för värdering av tillgångar i 16 och 17 §§. Löper en skuld med ränta som
betydligt understiger marknadsräntan och utgår räntan efter en fast
räntesats, tas skulden dock upp till sitt nominella belopp med tillägg för
förfallen ränta om räntesatsen var marknadsmässig när skulden uppkom.
Även i de fall då ränta utgår efter en räntesats som bestäms författnings-
enligt tas skuld upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen
ränta.

Förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid
beskattningsårets utgång senast noterade värdet på optionen, terminen
eller den därmed jämförliga tillgången.

Skatteberäkning

Beskattningsbar förmögenhet

19 § Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga för-
mögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara förmögen-
heten avrundas nedåt till helt tusental kronor.

För fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt för fall som avses i 21 §
uppgår fribeloppet till 900 000 kronor. För annan juridisk person uppgår
fribeloppet till 25 000 kronor.

Skattesats

20 § För fysisk person, dödsbo och familjestiftelse är skattesatsen 1,5
procent. För annan juridisk person är skattesatsen 1,5 promille.

Sambeskattning

Prop. 1996/97:117

21 § Sambeskattning skall ske av makar som levt tillsammans under
beskattningsåret samt av föräldrar och deras hemmavarande underåriga
barn.

Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för var och en för sig. Om
ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret enligt 2 kap.
4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, räknas
dock barnets tillgångar och skulder in i föräldrarnas skattepliktiga
förmögenheter.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för de
personer som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet av
tillgångarna vid beräkning av en persons skattepliktiga förmögenhet
avräknas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara förmögen-
heten. Skatten beräknas och fördelas på dessa personer efter förhållandet
mellan deras skattepliktiga förmögenheter.

Vid sambeskattning tillämpas bestämmelserna i 65 § kommunalskatte-
lagen (1928:370) och punkt 2 av anvisningarna till den paragrafen. Foster-
barn anses dock inte som hemmavarande barn.

Dubbelbeskattning

22 § Om skattskyldig blivit beskattad för samma förmögenhet såväl i
Sverige som i utländsk stat, kan regeringen på ansökan av den skatt-
skyldige efterskänka skatten. För sådant beslut krävs ömmande
omständigheter eller i övrigt synnerliga skäl.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid beräkning
av preliminär skatt för tid efter ikraftträdandet och i övrigt första gången
vid 1998 års taxering med de undantag som anges i punkterna 2-4.

2. För livförsäkring som tagits i överensstämmelse med ansökan som
kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 13 september
1986 skall övergångsbestämmelserna till lagen (1986:1227) om ändring i
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt alltjämt tillämpas.

3. För försäkringsavtal som ingåtts före den 1 juli 1995 skall
övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1541) om ändring i lagen
(1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt alltjämt tillämpas.

4. Har ett rättsförhållande uppkommit före utgången av år 1996
tillämpas äldre bestämmelser i fråga om förpliktelse vars motsvarande
rättighet hos arman avser sådan nyttjanderätt eller avkastningsrätt till
fastighet som inte är skattepliktig.

2.2 Förslag till lag om begränsning av skatt

Prop. 1996/97:117

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i
denna lag.

Begrepp som används i denna lag har samma betydelse som i
kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt och lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt om inte annat
anges eller framgår av sammanhanget.

2 § Begränsning av skatt skall ske endast för fysisk person som är bosatt i
Sverige under någon del av beskattningsåret eller för dödsbo efter den
som vid sin död var bosatt i Sverige.

3 § Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp. Detta
spärrbelopp utgör 60 procent av summan av den skattskyldiges beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst och inkomst av kapital. För personer som skall
sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt
beräknas spärrbeloppet på deras sammanlagda inkomster om beskatt-
ningsbar förmögenhet uppkommer vid sambeskattningen.

4 § Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräk-
nats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För
personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:000) om statlig
förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras
sammanlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid
sambeskattningen.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion
som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, beräknas skattebeloppet som
om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett.

5 § Om skattebeloppet är högre än spärrbeloppet nedsätts förmögenhets-
skatten och den statliga inkomstskatten med överskjutande belopp
(nedsättningsbeloppet). Förmögenhetsskatten får dock inte nedsättas till ett
lägre belopp än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattnings-
bara förmögenhet.

Nedsättning sker av förmögenhetsskatt, statlig inkomstskatt på kapital-
inkomst och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst i nu angiven ordning.
Skattenedsättning som avses i 4 § andra stycket görs sedan nedsättning har
skett enligt denna paragraf.

För personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:000) om
statlig förmögenhetsskatt fördelas nedsättningsbeloppet i förhållande till
storleken av deras skattepliktiga förmögenheter. Den sammanlagda

förmögenhetsskatten för dessa personer får inte nedsättas till ett lägre Prop. 1996/97:117
belopp än skatten på 50 procent av den gemensamt bestämda beskatt-
ningsbara förmögenheten.

6 § Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om beslut och överklag-
ande av beslut tillämpas på beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid beräkning av
preliminär skatt for tid efter ikraftträdandet och i övrigt första gången vid
1998 års taxering.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt¹ skall ha följande lydelse.

Prop. 1996/97:117

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §²

Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av
egendoms värde.

Till upplysning om värde av fast egendom skall företes taxeringsbevis
eller, där egendomen enligt 22 § 2 mom. första eller tredje stycket åsatts
särskilt värde, skattemyndighetens beslut i ärendet. Påkallar skattskyldig
tillämpning av sådant särskilt värde, skall erforderligt anstånd med
skatteärendets avgörande lämnas för uppvisande av skattemyndighetens
beslut, såvida det visas, att ansökan om åsättande av särskilt värde av

egendomen blivit gjord.

Till ledning för värdering av
aktier, obligationer och därmed
jämförliga värdehandlingar skall
företes intyg av bank, mäklare eller
annan sakkunnig. Om sådan hand-
ling inte är börsnoterad och inte
heller annars omsätts på kapital-
marknaden skall i stället företes av
skattemyndigheten meddelat bevis
om det värde, vartill handlingen
enligt senast verkställd prövning
kan ha upptagits vid taxering enligt
lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt.

Beskattningsmyndigheten må, där särskild anledning föreligger,
förordna lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till
ledning för dess värdering. Förordnande som nu sagts må, efter
framställning av den enligt 64 § 1 mom. förordnade gransknings-
myndigheten, meddelas av hovrätten i dit fullföljt skatteärende. Det
åligger skattskyldig eller den, som för skattskyldig omhänderhar egendom,
att hålla egendomen tillgänglig för besiktning ävensom att tillhandagå
förrättningsmannen med upplysningar och annan utredning. Ersättning åt
förrättningsmannen erlägges, om egendomen ingår i dödsbo, av boet och
eljest av den för egendomen skattskyldige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Prop. 1996/97:117

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

²Senaste lydelse 1990:337.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig Prop. 1996/97:117
inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 24 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

5 mom.² Har egendom avyttrats
mot vederlag i form av en livsvarig
livränta skall intäkten beräknas till
det kapitaliserade värdet av liv-
räntan med tillämpning av tabell III
till lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt. Är livräntan be-
roende av flera personers liv på så
sätt att den upphör vid den först
avlidnes död bestäms kapitalvärdet
efter den äldstes levnadsålder. Skall
livräntan däremot utgå till den sist
avlidnes död beräknas värdet efter
den yngstes ålder.

Har i överlåtelseavtalet överens-
kommits att livräntan skall utgå
livsvarigt, dock högst ett avtalat
antal år, bestäms intäkten med
tillämpning av tabell II till lagen
om statlig förmögenhetsskatt med
utgångspunkt i det antal år liv-
räntan högst skall utgå om det
belopp som framkommer vid en
sådan beräkning är lägre än vad
som följer av första stycket. Skall
livräntan i stället utgå livsvarigt,
dock minst ett avtalat antal år,
bestäms intäkten med tillämpning
av tabell II till nämnda lag om det
belopp som framkommer vid en
sådan beräkning är högre än vad
som följer av första stycket.

5 mom. Har egendom avyttrats
mot vederlag i form av en livsvarig
livränta skall intäkten beräknas till
det kapitaliserade värdet av liv-
räntan med tillämpning av tabell III
till lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt. Är livräntan beroen-
de av flera personers liv på så sätt
att den upphör vid den först av-
lidnes död bestäms kapitalvärdet
efter den äldstes levnadsålder. Skall
livräntan däremot utgå till den sist
avlidnes död beräknas värdet efter
den yngstes ålder.

Har i överlåtelseavtalet överens-
kommits att livräntan skall utgå
livsvarigt, dock högst ett avtalat
antal år, bestäms intäkten med
tillämpning av tabell II till lagen
om arvsskatt och gåvoskatt med
utgångspunkt i det antal år liv-
räntan högst skall utgå om det
belopp som framkommer vid en
sådan beräkning är lägre än vad
som följer av första stycket. Skall
livräntan i stället utgå livsvarigt,
dock minst ett avtalat antal år,
bestäms intäkten med tillämpning
av tabell II till nämnda lag om det
belopp som framkommer vid en
sådan beräkning är högre än vad
som följer av första stycket.

Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom
fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av
avyttringen får som intäkt i stället för vad som anges i första och andra

styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäkten Prop. 1996/97:117
därmed blir lägre.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

²Senaste lydelse 1990:651.

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

2.5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Prop. 1996/97:117

Härigenom föreskrivs att 2 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 mom.² Beteckningar som
används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, lagen (1947:
577) om statlig förmögenhetsskatt,
taxeringslagen (1990:324) eller
mervärdesskattelagen (1994:200)
har samma betydelse i denna lag,
om inte annat anges eller framgår
av sammanhanget.

1 mom. Beteckningar som
används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, lagen (1997:
000) om statlig förmögenhetsskatt,
taxeringslagen (1990:324) eller
mervärdesskattelagen (1994:200)
har samma betydelse i denna lag,
om inte annat anges eller framgår
av sammanhanget.

Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte annat
framgår av sammanhanget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid 1998 års
taxering.

‘Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

²Senaste lydelse 1994:203.

2.6 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Prop. 1996/97:117

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 16 §, 5 kap. 1 och
12 §§ taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §’

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lagen (1947:577) om statlig 3. lagen (1997:000) om statlig

förmögenhetsskatt, förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,

6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,

8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).

Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och lagen (1997:000)
om statlig förmögenhetsskatt.

Med kommun likställs i denna lag landsting och annan menighet som
har beskattningsrätt.

4 kap.

16 §³

Eftertaxering får ske om den skattskyldige

1. i självdeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning för taxeringen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

3. underlåtit att lämna själv- 3. underlåtit att lämna själv-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

deklaration, uppgift eller infordrad
upplysning trots att han är uppgifts-
pliktig

och den oriktiga uppgiften eller
underlåtenheten medfört att ett
taxeringsbeslut avseende den skatt-
skyldige eller hans make, eller, i
fråga om förmögenhetsskatt, någon
annan person som samtaxeras med
honom blivit felaktigt eller inte
fattats.

deklaration, uppgift eller infordrad
upplysning trots att han är uppgifts-
pliktig

och den oriktiga uppgiften eller
underlåtenheten medfört att ett
taxeringsbeslut avseende den skatt-
skyldige eller hans make, eller, i
fråga om förmögenhetsskatt, person
som sambeskattas med honom bli-
vit felaktigt eller inte fattats.

5 kap.

1 §⁴

Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande,
som han under förfarandet avgett till ledning för taxeringen, lämnat
uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg) påföras
honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning

i sak.

Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1-6 och 8
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha
påförts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, någon annan person som
samtaxeras med honom, eller, vad
gäller mervärdesskatt, felaktigt
skulle ha tillgodoräknats honom.
Skulle den oriktiga uppgiften, om
den hade godtagits, ha medfört
sådant underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret, skall skattetillägg i
stället beräknas på ett underlag som
utgör en fjärdedel av den minsk-
ning av underskottet som rättelsen
av den oriktiga uppgiften medfört.

Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1-6 och 8
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha
påförts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, person som sambeskattas
med honom, eller, vad gäller
mervärdesskatt, felaktigt skulle ha
tillgodoräknats honom. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den hade
godtagits, ha medfört sådant
underskott i förvärvskälla i in-
komstslaget näringsverksamhet el-
ler tjänst som inte utnyttjas taxer-
ingsåret, skall skattetillägg i stället
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som rättelsen av den
oriktiga uppgiften medfört.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med
ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skatte-
myndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av
november taxeringsåret,

2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga.

12 §

Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 £ 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370),
20 § 2 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller 20 §
2 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt får regeringen
meddela befrielse från särskild
avgift.

Vid tillämpning av 7 kap. 4 § får
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela be-
frielse från särskild avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.

'Senaste lydelse 1996:1238.
²Senaste lydelse 1991:1902.
’Senaste lydelse 1991:1902.
⁴Senaste lydelse 1994:1681.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8, 10 och 11 §§ samt 3 kap. 15, 22,
25 a, 27,48 och 53 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1996/97:117

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

8§'

Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skade-
försäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond eller
inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under beskatt-
ningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3. dödsbo när dess bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning
för vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje stycket
uppbördslagen (1953:272) och bruttointäkter av en eller flera andra
förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,

5. juridisk person, vars tillgångar
av den art som anges i 3 § 1 mom.
den upphävda lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, vid
beskattningsårets utgång haft ett
värde som överstiger 900 000
kronor eller, i fråga om sådan
juridisk person som avses i 6 §
1 mom. b nämnda lag, 25 000
kronor,

5. juridisk person, vars skatte-
pliktiga tillgångar enligt lagen
(1997:000) om statlig förmögen-
hetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett sammanlagt värde
som, i fråga om dödsbo och
familjestiftelse, överstiger 900 000
kronor eller, i fråga om annan
juridisk person som är skattskyldig
enligt nämnda lag, 25 000 kronor,

6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt,

avkastningsskatt på pensionsmedel
kostnader skall fastställas.

eller särskild löneskatt på pensions-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan
inkomst eller förmögenhet som
enligt dubbelbeskattningsavtal skall
vara helt eller delvis undantagen
från beskattning i Sverige.

förmögenhetsskatt. Däremot skall
hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbel-
beskattningsavtal skall vara helt
eller delvis undantagen från be-
skattning i Sverige.

10 §²

En självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun, beträffande utländsk juridisk person det
land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara
under någon del av beskattningsåret varit bosatt i Sverige, uppgift om den
tid som han haft bostad här,

2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,

3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

4. den skattskyldiges tillgångar 4. den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskatt- och skulder vid slutet av beskatt-

ningsåret, om den beskattningsbara
förmögenheten uppgår till skatte-
pliktigt belopp, dock endast om och
i den mån han är skattskyldig för
förmögenhet.

ningsåret, om beskattningsbar för-
mögenhet uppkommer, dock i fall
som avses i 7 f lagen (1997:000)
om statlig förmögenhetsskatt endast
i den utsträckning skattskyldighet
för förmögenhet föreligger.

En självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för
särskilda fall föreskrivs i 16-24 §§ eller som behövs för beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader eller expansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537)
om expansionsmedel.

Om en skattskyldig skall taxeras Om en skattskyldig skall räkna
för barns eller någon annans in ett hemmavarande underårigt
förmögenhet, skall uppgift lämnas barns tillgångar och skulder i sin
även om sådan förmögenhet. förmögenhet enligt lagen om statlig

förmögenhetsskatt, skall uppgift
lämnas även om dessa.

H §³

Fysisk person och dödsbo får, om inte annat följer av 13 §, lämna
förenklad självdeklaration.

Skattemyndigheten skall till den som kan antas få lämna förenklad
självdeklaration före den 15 april under taxeringsåret översända en
förtryckt deklarationsblankett. Följande uppgifter, grundade på innehållet

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

i inkomna kontrolluppgifter och övriga av myndigheten kända uppgifter,
skall förtryckas:

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun,

2. vad som behövs för att be- 2. vad som behövs för att be-

stämma om den skattskyldige skall stämma om den skattskyldige skall
samtaxeras eller inte, sambeskattas eller inte,

3. intäkter i inkomstslaget tjänst samt intäkter och avdrag i
inkomstslaget kapital,

4. avdrag för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på
pensionssparkonto,

5. vad som behövs för beräkning av fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

6. skattepliktiga tillgångar och
avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:000) om statlig förmögen-
hetsskatt.

3 kap.

15 §⁴

Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av försäkrings-
företag och understödsförening
avseende sådan livförsäkring som
avses i punkt 6 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt, punkt 6 av övergångs-
bestämmelserna till lagen (1991:
1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt samt 2 § första stycket 7
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel.

Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av försäkrings-
företag och understödsförening
avseende sådan livförsäkring som
är skattepliktig enligt lagen
(1997:000) om statlig förmögen-
hetsskatt eller avses i 2 § första
stycket 7 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som är ägare till försäkringen eller
är förmånstagare med förfoganderätt till sådan försäkring, om värdet av en
eller flera försäkringar uppgår till minst 1 000 kronor. För försäkring som
innehas av fysisk person eller dödsbo skall kontrolluppgiften uppta
försäkringens värde vid årets och, om försäkringen är meddelad i för-
säkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, det närmast
föregående årets utgång. För övriga innehavare av sådan utländsk
försäkring skall försäkringens värde vid sistnämnda tidpunkt redovisas.

Den som i Sverige förmedlar skattepliktig utländsk försäkring skall för
försäkringsavtal som förmedlats under kalenderåret till Riksskatteverket

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

lämna uppgift om försäkringsgivarens och försäkringstagarens namn och
postadress, försäkringstagarens personnummer samt till verket vidare-
befordra handling som avses i fjärde stycket.

Innehavare av skattepliktig utländsk försäkring som avses i första
stycket skall efter försäkringsavtalets tecknande utan dröjsmål till för-
medlare av försäkringen eller, om sådan saknas, till Riksskatteverket
lämna dels en skriftlig förbindelse från den utländske försäkringsgivaren
att årligen senast den 31 januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift enligt
första och andra styckena till verket, dels ett eget medgivande till sådant
kontrolluppgiftslämnande. Förbindelse behöver inte lämnas om detta
tidigare gjorts enligt 32 b §.

Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in sådan
förbindelse som avses i fjärde stycket om det finns särskilda skäl.

22 §⁵

Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-
mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar for förräntning,

5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs,

7. Insättningsgarantinämnden. 7. Insättningsgarantinämnden,

8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekonto-
lagen (1989:827).

Kontrolluppgift skall lämnas for

1. den som gottskrivits ränta
eller till vilken ränta betalats ut
(borgenär),

2. innehavare av marknadsno-
teradfordran som avses i 3 § första
stycket 7 lagen (1997:000) om stat-
lig förmögenhetsskatt med undan-
tag för premieobligation som getts
ut före år 1996,

3. den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång. Kontrolluppgift skall
vidare lämnas för upplupen men
inte förfallen avkastning (ränte-
kompensation) vid avyttring av
fordran eller andel i sådan vär-
depappersfond som avses i 27 §
6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

sådant fondpapper.

Kontrolluppgiften skall ta upp
den ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit eller betalat
ut till borgenären, dennes samman-
lagda fordran på den uppgifts-
skyldige vid årets utgång och
avdragen preliminär skatt. I fall
som avses i första stycket 6 skall
uppgift lämnas om ränta som
utbetalats eller gottskrivits samt om
innehavet i depån eller den
kontoförda fordringen vid årets
utgång. Kontrolluppgift skall vidare
lämnas för upplupen men inte
förfallen avkastning (räntekompen-
sation) vid avyttring av fordran
eller andel i sådan värdepappers-
fond som avses i 27 § 6 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt.

För annan marknadsnoterad
fordran än sådan som avses i tredje
stycket skall kontrolluppgiften ta
upp det vid årets utgång senast
noterade värdet ökat med upplupen
avkastning som inte omfattas av
detta värde.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan
egenskap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till
Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller
konto som han har hos förvaltaren.

25 a §⁶

Kontrolluppgift om utgiflsränta Kontrolluppgift om utgiftsränta
skall lämnas av och skuld skall lämnas av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

1. den som yrkesmässigt bedrivit utlåning eller kreditgivnmg eller den
som i annan yrkesmässig verksamhet bedrivit utlåning eller kreditgivnmg
via konto eller i annan form,

2. förening som till medlemmar lånat ut pengar mot ränta,

3. arbetsgivare eller uppdragsgivare som till arbetstagare eller
uppdragstagare lånat ut pengar mot ränta,

4. Insättningsgarantinämnden.

Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kontroll-
uppgiften skall ta upp den ränta
som gäldenären betalt till den
uppgiftsskyldige. I fall som avses i
första stycket 3 skall även eventuell
ränteförmån anges.

4. Insättningsgarantinämnden,

5. Centrala studiestödsnämnden.

Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kontroll-
uppgiften skall ta upp den ränta
som gäldenären betalt till den
uppgiftsskyldige och gäldenärens
sammanlagda skuld till den upp-
giftsskyldige vid årets utgång. I fall
som avses i första stycket 3 skall
även eventuell ränteförmån anges.

Avser den ränta som betalts till någon del ränta som erlagts i förskott,
skall av kontrolluppgiften framgå hur stor del av räntan som belöper på tid
till och med den 31 januari året efter beskattningsåret, dock endast om
förskottsräntan till någon del belöper på tid efter denna tidpunkt.

Kontrolluppgift skall vidare lämnas för upplupen men inte förfallen
avkastning (räntekompensation) vid förvärv av fordran eller andel i sådan
värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Dock skall kontrolluppgift inte lämnas i det fall den
avkastning kompensationen avser förfaller till betalning ett senare år än
det år förvärvet skett.

Är fler än en person betalnings-
ansvarig för skuld skall utgifts-
räntan fördelas lika mellan gälde-
närema, om inte annat förhållande
är känt för den uppgiftsskyldige. I
fråga om skuld för vilken samtliga
gäldenärer inte redovisas enligt
bestämmelserna i 57 § andra
stycket skall dock den totala räntan
redovisas utan fördelning.

Ar fler än en person betalnings-
ansvarig för skuld skall utgifts-
räntan och skulden fördelas lika
mellan gäldenärema, om inte annat
förhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om skuld för
vilken samtliga gäldenärer inte
redovisas enligt bestämmelserna i
57 § andra stycket skall dock den
totala räntan och skulden redovisas
utan fördelning.

27 §⁷

Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är
avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618),

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

2. den som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappersfond som
avses i 1 § lagen om värdepappersfonder (1990:1114),

3. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags
försorg,

4. den som driver valutahandel
samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper förvaras i depå
eller kontoförs.

4. den som driver valutahandel
samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper förvaras i depå
eller kontoförs,

5. värdepappersinstitut hos vil-
ket marknadsnoterad tillgång som
anges i 3 § första stycket 4 och 7
lagen (1997:000) om statlig för-
mögenhetsskatt förvaras i depå
eller kontoförs i annat fall än som
avses i 22 § och punkterna 1-4.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för

egen del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den
uppgiftsskyldige varit antecknad
som innehavare av aktie eller andel
i värdepappersfond eller utländsk
juridisk person eller utländsk aktie
eller annat utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald
utdelning till den del den är skatte-
pliktig, avdragen preliminär skatt
och innehållen utländsk källskatt
som belöper på utdelningen. Kon-
trolluppgift enligt andra stycket b
skall ta upp innehavet vid årets
utgång.

b) fysisk person och dödsbo som
hos den uppgiftsskyldige varit
antecknad som innehavare av aktie
eller andel i värdepappersfond eller
utländsk juridisk person eller
utländsk aktie eller annat utländskt
värdepapper eller annan marknads-
noterad tillgång som avses i 3 §
första stycket 7 lagen om statlig
förmögenhetsskatt.

Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald ut-
delning, avdragen preliminär skatt
och innehållen utländsk källskatt
som belöper på utdelningen. Kon-
trolluppgift enligt andra stycket b
skall ta upp innehavet vid årets
utgång.

Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar
på pensionssparkonto eller för utdelning på sådana tillgångar.

En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

egenskap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till
Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller
konto som han har hos förvaltaren.

Den som skall lämna kontroll-
uppgift enligt första stycket skall
för fysisk person och dödsbo som
hos den uppgiftsskyldige varit
antecknad som innehavare av depå
eller konto för marknadsnoterad
option, termin eller därmed jäm-
förligt avtal även lämna kontroll-
uppgift om förpliktelse vid årets
utgång på grund av sådant avtal.

48 §

Kontrolluppgift för en delägare i
en samfällighet skall lämnas av
juridisk person som förvaltar sam-
fälligheten. Kontrolluppgift be-
höver dock inte lämnas, om den del
av samfällighetens behållna förmö-
genhet som belöper på fastighet
understiger 5 000 kronor. Kontroll-
uppgift skall ta upp det som anges
för varje uppgiftsskyldig under
1-3.

Kontrolluppgift för en delägare i
en samfällighet skall lämnas av
juridisk person som förvaltar sam-
fälligheten. Kontrolluppgift skall ta
upp det som anges för varje upp-
giftsskyldig under 1-2.

1. Sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt: Utdelning till delägare samt upp-
lysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 § sista stycket
skogskontolagen (1954:142).

2. Annan juridisk person än vid 1: Delägares andel av intäkter och
kostnader i samfälligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas, om
delägares andel av ränteintäkt understiger 300 kronor, och inte heller om
andelen av intäkt av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån
andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid
taxeringen dragits av.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

mögenheten värde av sådan sam-
fälld egendom som ingår i de del-
ägande fastigheternas taxerings-
värde inte inräknas.

FåmansfÖretag skall lämna
företagsledaren och delägare i före-
taget samt dem närstående personer
alla uppgifter som behövs för att de
skall kunna beräkna sin skatte-
pliktiga inkomst från företaget.
Detsamma gäller handelsbolag i
fråga om delägare i bolaget.

53 §'

FåmansfÖretag och övriga
företag som avses i 3 § 1 a och
1 g mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna
företagsledaren och delägare i före-
taget samt dem närstående personer
alla uppgifter som behövs för att de
skall kunna beräkna sin skatte-
pliktiga inkomst från företaget.
Detsamma gäller handelsbolag i
fråga om delägare i bolaget.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall uppgifter enligt första
stycket lämnas även till skattemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.

'Senaste lydelse 1996:694.
²Senaste lydelse 1994:483.
’Senaste lydelse 1993:945.
‘Senaste lydelse 1996:1237.
‘Senaste lydelse 1996:1009.
‘Senaste lydelse 1996:591.
’Senaste lydelse 1996:1009.
“Senaste lydelse 1992:1659.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1334) om ändring i nämnda lag och punkt 1 och 2 av ikraft-
trädandebestämmelsema till lagen (1996:1334) skall ha följande lydelse.

Prop. 1996/97:117

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4§

Fysisk person skall lämna självdeklaration

1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av
aktiv näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,

2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning för
vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje stycket
uppbördslagen (1953:272) och bruttointäkterna av kapital uppgått till
sammanlagt minst 100 kronor,

4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

5. när hans tillgångar av den art
som anges i 3 § 1 mom. den upp-
hävda lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt vid beskatt-
ningsårets utgång haft ett värde
som överstiger 900 000 kronor,
eller

5. när hans skattepliktiga till-
gångar enligt lagen (1997:000) om
statlig förmögenhetsskatt vid be-
skattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
900 000 kronor, eller

6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fast-
ställas för honom.

Vid bedömandet av deklara-
tionsskyldighet enligt första stycket
skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet för
vilken skattskyldighet inte före-
ligger enligt kommunalskattelagen,
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt eller den upphävda
lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Vid bedömandet av deklara-
tionsskyldighet enligt första stycket
skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet för
vilken skattskyldighet inte före-
ligger enligt kommunalskattelagen,
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

Däremot skall hänsyn tas till sådan
inkomst eller förmögenhet som
enligt dubbelbeskattningsavtal skall
vara helt eller delvis undantagen
från beskattning i Sverige.

Har makar, som ingått äkten-
skap före ingången av beskatt-
ningsåret och levt tillsammans
under större delen därav, var för
sig haft förmögenhet, skall vardera
makens deklarationsskyldighet be-
dömas med hänsyn till makarnas
sammanlagda förmögenhet.

hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbel-
beskattningsavtal skall vara helt
eller delvis undantagen från be-
skattning i Sverige.

Skall sambeskattning ske enligt
lagen om statlig förmögenhetsskatt
skall vardera makens deklarations-
skyldighet bedömas med hänsyn till
makarnas sammanlagda förmögen-
het och föräldrarnas deklarations-
skyldighet bedömas med hänsyn till
deras och underåriga hemma-
varande barns sammanlagda för-
mögenhet.

Skall någon enligt den upphävda
lagen om statlig förmögenhetsskatt
taxeras för förmögenhet som tillhör
barn eller någon annan, skall
hänsyn tas därtill när deklarations-
skyldigheten bedöms.

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
samt 3 kap. 5 och 10 §§ tillämpas
första gången vid 1999 års taxering.

1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser ändringarna i 2 kap. 4 §
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket den 1 juli
1997 och i övrigt den 1 januari
1998.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket tillämpas
första gången vid 1998 års taxering
och bestämmelserna i 2 kap 4 §
första stycket 4 och 6 samt 3 kap. 5
och 10 §§ tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

5§

Tillägg till den bidragsgrundan-
de inkomsten skall göras för för-
mögenhet enligt vad som anges i
denna paragraf. Tillägg skall göras
för varje sökande och varje barn
som avses i 10 § med undantag av
första stycket 2 och 3 samt tredje
stycket. Som förmögenhet räknas
den beskattningsbara förmögen-
heten enligt lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, beräknad
med bortseende från privatbostads-
fastighet eller bostadsrätt för vilken
bostadsbidrag söks och skulder
med säkerhet i denna egendom.
Tillägg skall göras med 15 procent
av den sammanlagda förmögenhet
som överstiger 100 000 kronor,
avrundat nedåt till helt tiotusental
kronor.

Tillägg till den bidragsgrundan-
de inkomsten skall göras för för-
mögenhet enligt vad som anges i
denna paragraf. Tillägg skall göras
för varje sökande och varje barn
som avses i 10 § med undantag av
första stycket 2 och 3 samt tredje
stycket. Som förmögenhet räknas
den skattepliktiga förmögenheten
enligt lagen (1997:000) om statlig
förmögenhetsskatt, beräknad med
bortseende från privatbostadsfas-
tighet eller bostadsrätt för vilken
bostadsbidrag söks och skulder
med säkerhet i denna egendom.
Tillägg skall göras med 15 procent
av den sammanlagda förmögenhet
som överstiger 100 000 kronor,
avrundat nedåt till helt tiotusental
kronor.

Tillägg för barns förmögenhet skall fördelas lika mellan makar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

'Senaste lydelse 1996:441.

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1996/97:117

Regeringen har, senast i prop. 1995/96:198 s. 25, aviserat en ny lag om
förmögenhetsskatt. Med anledning av detta har en arbetsgrupp inom
Finansdepartementet sett över den upphävda men t.o.m. 1997 års taxering
tillämpliga lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Även den på
samma sätt upphävda men t.o.m. 1997 års taxering tillämpliga lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall har omfattats av över-
synen.

Översynen har redovisats i promemorian Ny fÖrmögenhetsskatte-
lagstiftning (Ds 1996:42). Regler om utökad skyldighet att lämna kontroll-
uppgifter har utarbetats i en separat promemoria. Promemoriorna har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings-
ärendet, (Dnr 3309/96).

I det följande lägger regeringen fram förslag till ny fÖrmögenhetsskatte-
lagstiftning. Förslaget grundar sig i huvudsak på promemorieförslagen.

I propositionen finns även ett förslag om uppgiftsskyldighet i samband
med de regler för lättnad i ägarbeskattningen i små och medelstora företag
som riksdagen antog i höstas. Förslaget om uppgiftsskyldighet baseras på
en promemoria som har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet, (Dnr 3309/96).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.

Lagrådet har lämnat vissa principiella synpunkter på förslaget till lag
om statlig förmögenhetsskatt. Regeringen återkommer till Lagrådets
synpunkter i avsnitten 5.3, 5.4 och 5.12 .

Regeringen har i propositionen gjort vissa ändringar av i huvudsak
redaktionell art i förhållande till lagrådsremissen.

4 Bakgrund

Förmögenhetsskatt i modem mening infördes år 1910. Skatten var
konstruerad så att 1/60 av den skattepliktiga förmögenheten räknades in i
det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Denna
kvotdel hade bestämts med utgångspunkt från en normal avkastningsnivå
på 5 % och önskemålet att avkastningen av förmögenhet skulle påföras en
skatt som var 1/3 högre än skatten på inkomst av arbete. Vid sidan av

denna förmögenhetsskatt förekom tidvis en extra beskattning av för-
mögenheten som sådan.

Sedan år 1934 har det funnits olika spärregler med syfte att i viss
utsträckning begränsa det totala uttaget av inkomst- och förmögenhets-
skatt i förhållande till den skattskyldiges inkomst.

Införandet av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL, år
1947 innebar en definitiv övergång till en från inkomstbeskattningen helt
fristående skatt på förmögenhet. Några grundläggande förändringar har
inte genomförts därefter.

Även spärreglerna utvecklades under 1940-talet. År 1970 tillkom lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall, i fortsättningen benämnd
begränsningslagen.

Fr.o.m. 1971 års taxering har lättnadsregler av olika slag funnits för
värdering av s.k. arbetande kapital i förvärvskällorna rörelse och jordbruk.
Lättnadsreglema upphävdes fr.o.m. 1992 års taxering i och med att kapital
hänförligt till näringsverksamhet i form av rörelse och jordbruk gjordes
skattefritt.

Gränsen för uttag av förmögenhetsskatt har successivt justerats med
hänsyn till penningvärdets förändring. I samband med dessa justeringar
har även gränserna mellan de olika skatteskikten ändrats. Skärpningar av
förmögenhetsskatten genomfördes åren 1970 och 1982. Vid 1984 års
taxering höjdes förmögenhetsskatten tillfälligt. Det skedde bl.a. genom att
gränsen för beskattning sänktes från 400 000 kr till 300 000 kr, med åter-
gång fr.o.m. 1985 års taxering till 400 000 kr. Vid 1991 års taxering an-
passades skattenivån bl.a. till förändringen av konsumentprisindex sedan
år 1982. Gränsen för uttag av förmögenhetsskatt höjdes då till 800 000 kr.

År 1991 fattade riksdagen beslut om en successiv avveckling av för-
mögenhetsskatten. Tekniskt sett har SFL upphävts vid utgången av år
1991 genom lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, i fortsättningen benämnd upphävandelagen.
Denna lag innehåller en rad övergångsbestämmelser av materiell natur.
Nya sådana bestämmelser har tillkommit efter hand.

Materiellt innebar avvecklingen i ett första steg att det översta skiktet i
skatteskalan slopades vid 1992 års taxering. Fr.o.m. år 1993 slopades även
mellanskiktet i skatteskalan. Skatten har därefter varit proportionell. Det
slutliga avskaffandet av förmögenhetsskatten bestämdes först till år 1994
men sköts i samband med den s.k. krisöverenskommelsen hösten 1992
upp ett år. Därefter har i två omgångar beslutats att gällande regler skall
tillämpas även vid 1996 resp. 1997 års taxering. Riksdagen har nyligen
beslutat att vid sistnämnda taxering gränsen för uttag av förmögenhets-
skatt skall höjas till 900 000 kr som en följd av de höjda taxeringsvärdena
vid 1996 års allmänna fastighetstaxering av småhus (prop. 1995/96:198,
bet. 1995/96:SkU31, SFS 1996:690).

I samband med att SFL upphävdes skedde detsamma med begräns-
ningslagen. Även denna lag skulle dock gälla ett visst antal år efter
upphävandet. Efter flera förlängningar gäller begränsningslagen fram
t.o.m. 1997 års taxering.

Prop. 1996/97:117

4.1 Sammanfattning av gällande regler

Prop. 1996/97:117

De regler som skall tillämpas vid 1997 års taxering finns således i SFL
och begränsningslagen samt i övergångsbestämmelserna till de lagar
genom vilka de först nämnda lagarna avvecklas. Under den inom
regeringskansliet pågående översynen av förmögenhetsskatten har
riksdagen, i enlighet med förslagen i prop. 1995/96:198 Ekonomisk-
politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet, beslutat om vissa änd-
ringar av förmögenhetsbeskattningen. I det följande avses med gällande
regler de bestämmelser som tillämpas vid 1997 års taxering.

En förmögenhetstaxering skall åsättas varje kalenderår. Beskattnings-
året är det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Skattskyldiga är fysiska personer och dödsbon samt vissa föreningar,
samfund och stiftelser. Svenska aktiebolag och flertalet ekonomiska
föreningar är befriade från förmögenhetsskatt eftersom aktier och andelar
i dessa subjekt beskattas hos ägarna. Utländska bolag är däremot skatt-
skyldiga.

Skillnaden mellan den skattskyldiges tillgångar och skulder utgör den
skattepliktiga förmögenheten.

De skattepliktiga tillgångarna finns angivna i en uttömmande upp-
räkning. Tillgångar som inte ingår i uppräkningen är således skattefria.
Vidare anges en rad tillgångar som inte är skattepliktiga. Denna uppräk-
ning är inte uttömmande utan innehåller endast vissa förtydliganden.

Särskilda värderingsregler finns för olika slag av tillgångar.

Gränsen för beskattning är vid 1997 års taxering 900 000 kr för fysisk
person, dödsbo, utländskt bolag och vissa familjestiftelser. Skattesatsen
uppgår till 1,5 %. För övriga skattskyldiga tas en skatt på 1,5 promille ut
om förmögenheten överstiger 25 000 kr.

Statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt får sättas ned om den
sammanlagda inkomst- och förmögenhetsskatten överstiger ett spärr-
belopp som uppgår till 60 % av summan av den justerade beskattningsbara
förvärvsinkomsten och inkomsten av kapital.

4.2 Gällande skatteplikts- och värderingsregler

Följande genomgång är utformad med utgångspunkt i den olikformighet
som råder vid beskattningen av olika tillgångar. Vissa av de redovisade
värderingsreglerna är intagna i SFL. Andra har utvecklats i praxis.

4.2.1 Inre lösöre m.m.

Inre lösöre inklusive konst, antikviteter, obearbetade ädelstenar, guld och
silver förmögenhetsbeskattas inte. Smycken är dock skattepliktiga.

Värdering sker enligt huvudregeln för värdering av lös egendom, dvs.
egendomen skall tas upp till det värde som den kan "anses ha betingat vid
försäljning under normala förhållanden".

4.2.2 Yttre lösöre m.m.

Prop. 1996/97:117

Yttre lösöre, som t.ex. bilar, båtar, husvagnar och ridhästar, är skatte-
pliktigt och skall värderas enligt ovan angivna regel för inre lösöre.
Bestämmelsen avsåg ursprungligen föremål av lyxkaraktär. Om det sam-
manlagda värdet av yttre lösöre och smycken inte överstiger 1 000 kr
föreligger ingen skatteplikt för dessa tillgångar.

4.2.3 Företagsförmögenhet

Sedan taxeringsåret 1992 är tillgångar och skulder i annan närings-
verksamhet än kapital- eller fastighetsförvaltning inte skattepliktiga
respektive avdragsgilla. Det innebär att förmögenhet nedlagd i närings-
verksamhet som avser rörelse och jordbruksfastighet i den betydelse som
begreppen hade i det gamla inkomstskattesystemet är skattefri. Som
framgår av avsnitten 4.2.4. och 4.2.5 påverkar denna skattefrihet även
värderingen av aktier och andelar i juridiska personer som bedriver sådan
näringsverksamhet.

Regler om lättnader i förmögenhetsbeskattningen vad avser rörelse och
jordbruk har funnits sedan år 1970. Innan den fullständiga skattefriheten
infördes gällde den s.k. lättnadsregeln som fick sin huvudsakliga utform-
ning år 1977 och tillämpades första gången vid 1979 års taxering. Denna
lättnadsregel innebar att substansvärdet av förvärvskällan beräknades
enligt särskilda regler i SFL och därefter reducerades till 30 %, vilket
utgjorde det skattepliktiga förmögenhetsvärdet av förvärvskällan.

4.2.4 Aktier o.d.

År 1982 gjordes ett första avsteg från principen att lättnadsregler enbart
skulle tillämpas vid värdering av s.k. arbetande kapital i bolag vars aktier
inte omsattes marknadsmässigt. Då utvidgades tillämpningsområdet för
lättnadsreglema avseende familjeföretag till att omfatta aktier i alla inte
börsnoterade företag som bedrev jordbruk och rörelse. Detta innebar att
sådana aktier fr.o.m. 1983 års taxering skulle värderas till 30 % av sitt
substansvärde även om de omsattes på kapitalmarknaden. Skattelättnaden
kom således att omfatta alla aktier i OTC-bolag och bolag på den s.k.
väntelistan. Syftet med de nya bestämmelserna var i första hand att under-
lätta familjeföretagens försörjning med riskkapital (prop. 1981/82:191,
bet. 198 l/82:SkU65).

År 1986 beslutades, med direkt hänvisning till behovet av att ta hänsyn
till latent skatteskuld vid kapitalbeskattningen, om reducering av
noteringsvärdet också vid värdering av börsnoterade aktier och andra
marknadsmässigt omsatta värdepapper som avsågs i 35 § 3 mom. första
stycket kommunalskattelagen (1928:370), KL. Sådana värdepapper skulle
fr.o.m. 1988 års taxering tas upp till 75 % av det noterade värdet. Hit
hörde bl.a. aktier, teckningsrätter, konvertibla skuldebrev och optionsrätter

i den mån dessa värdepapper var skattepliktiga. Vid samma tillfälle
skärptes beskattningen av marknadsmässigt omsatta aktier i icke börs-
noterade bolag. Det skedde på så sätt att dessa skulle tas upp till det
noterade värdet reducerat till 30 % i stället för 30 % av substansvärdet
(prop. 1986/87:54, bet. 1986/87:SkU12).

I samband med att den successiva avvecklingen av SFL påbörjades år
1991 slopades skatteplikten för aktier på OTC- och O-listoma. Mot
bakgrund av att förmögenhetsskatten skulle avskaffas helt inom några få
år bedömdes övervägande skäl tala för att de aktuella aktierna skulle
undantas från skatteplikt trots att det då ansågs principiellt olämpligt att
officiellt inregistrerade börsaktier därigenom skulle träffas av högre skatt.
Vidare fick de aktier som vid utgången av år 1991 var föremål för de
särskilda lättnadsreglema för OTC-aktier o.d. eller var onoterade behålla
sin skattefrihet vid en inregistrering på börsen (prop. 1991/92:60, bet.
1991/92:SkU10).

År 1992 gjordes vissa begreppsjusteringar i skattereglerna till följd av
den nya börslagstiftningen. Därvid skulle en åtskillnad göras mellan å ena
sidan aktier som var inregistrerade vid en svensk börs eller noterade vid
utländsk börs och aktier som inte var av nu nämnda slag men som var
föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om
avslut.

Reglerna fram t.o.m. 1996 års taxering innebar således att aktier som
var noterade på börsens A-lista och andra aktieliknande värdepapper som
omsattes marknadsmässigt samt andelar i värdepappersfonder var skatte-
pliktiga och togs upp till 75 % av noterat värde. Till 1997 års taxering
beslutades att dessa aktier o.d. skall tas upp till noterat värde (prop.
1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31). Andra aktier som omsätts marknads-
mässigt, dvs. OTC- och O-listeaktier är sedan 1992 års taxering inte
skattepliktiga. Inte heller A-aktier, som vid utgången av år 1991 om-
fattades av de s.k. lättnadsreglema, är skattepliktiga.

Om det i ett bolag finns skilda aktieslag av vilka ett eller flera är
noterade skall samtliga aktier tas upp till det värde som gäller för de
noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade tas de onoterade aktierna
upp till samma värde som de lägst noterade aktierna. En jämkningsregel
gör det möjligt att gå ifrån det noterade värdet om detta inte överens-
stämmer med marknadsvärdet.

Onoterade aktier, dvs. sådana aktier som inte omsätts marknadsmässigt,
är visserligen skattepliktiga men vid värderingen tas inte hänsyn till
tillgångar som lagts ned i rörelse eller jordbruk i den betydelse dessa
begrepp skattemässigt hade intill den 1 juli 1990, dvs. i det gamla
inkomstskattesystemet. Aktier i bolag som bedriver kapital- eller fastig-
hetsförvaltning skall däremot värderas till marknadsvärdet. Detta mot-
svaras i regel av det oreducerade substansvärdet.

Det är inte fullt klartlagt om teckningsrätter och delbevis omfattas av
uppräkningen av skattepliktiga tillgångar i SFL. Värderingsbestämmel-
sema omfattar dock dessa tillgångar.

Optionsrätter till nyteckning eller köp av aktier är skattepliktiga om de
är föremål för omsättning på kapitalmarknaden. I praktiken torde beskatt-

Prop. 1996/97:117

ning ske oavsett om optionsrätten är utfäst i förening med skuldebrev eller
inte. Sälj-, ränte-, index- och valutaoptioner har däremot inte ansetts
skattepliktiga. Även köp- och teckningsoptioner som utfästs i privat regi
torde anses skattefria.

Konvertibla skuldebrev som omsätts marknadsmässigt togs t.o.m. 1996
års taxering upp till 75 % av noterat värde. Dessa instrument skall genom
ändringen i enlighet med förslaget i prop. 1995/96:198 vid 1997 års taxer-
ing tas upp till noterat värde. Konvertibla skuldebrev som inte omsätts
marknadsmässigt tas upp till marknadsvärdet, vanligtvis det nominella
beloppet. Konvertibla vinstandelsbevis har ansetts skattepliktiga och
värderas på samma sätt som konvertibla skuldebrev.

De rättigheter och skyldigheter som följer av ett avtal om att viss egen-
dom vid en bestämd tidpunkt skall överlåtas för ett visst pris, s.k. terminer,
formögenhetsbeskattas inte. Detsamma gäller företrädesrätter till teckning
av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätter.

4.2.5 Obligationer, andelar m.m.

Räntebärande obligationer o.d. tas upp till marknadsvärdet. Detta innebär
att premieobligationer, de flesta stora obligationslån, riksobligationer och
andra lån som finns noterade på börsen eller på penningmarknaden tas upp
till det noterade värdet. För lån som inte omsätts marknadsmässigt mot-
svaras marknadsvärdet oftast av det nominella värdet. Sparobligationer tas
upp till inlösenvärdet, dvs. nominellt belopp med tillägg för ackumulerad
ränta och bonus.

Diskonteringspapper värderas till dagsvärdet, dvs. till ett värde bestämt
med hänsyn till rådande marknadsränta och återstående löptid. Förmögen-
hetsvärdet blir således det nominella beloppet minskat med värdet av den
avkastning som belöper på tiden efter beskattningsårets utgång.

Andelar i handelsbolag, kommanditbolag och ekonomiska föreningar
värderas på samma sätt som onoterade aktier. Om förmögenhetsvärdet är
negativt får delägare i handelsbolag och komplementär i kommanditbolag
avdrag för sin andel av bolagets formögenhetsunderskott. Beträffande
ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis
skall skiftas mellan medlemmarna, gäller att värdet på andelen skall
motsvara den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på
andelen om föreningen trätt i likvidation. För den återstående delen av
förmögenheten är föreningen själv skattskyldig.

4.2.6 Fastigheter

Fastighet tas enligt huvudregeln upp till taxeringsvärdet. Det basvärde
som ligger till grund för taxeringsvärdet och som bestäms vid allmän och
särskild fastighetstaxering skall i princip uppgå till 75 % av marknads-
värdet. Fastigheter i utlandet värderas till 75 % av marknadsvärdet. Om

Prop. 1996/97:117

detta inte går att fastställa kan fastigheten värderas med utgångspunkt i
anskaffningsvärdet.

Tomträtt tas upp till det värde som rättigheten med hänsyn till villkoren
vid upplåtelsen och den tid som återstår av rättigheten kan anses betinga
vid en försäljning under normala förhållanden. Bestämmelsen gäller
således värdet av dispositionsrätten till fastigheten och inte värdet av
fastigheten som sådan. När det gäller tomträtter bortser man i regel från
det eventuella värdet av dispositionsrätten eftersom detta kan anses
motsvara värdet av tomträttshavarens skyldighet att erlägga avgifter i
framtiden. Vid förmögenhetsvärderingen tas således endast den del av
taxeringsvärdet upp som avser byggnad.

Värdet på samfällighet, dvs. mark som är gemensam för flera
fastigheter, ingår i allmänhet i respektive delägande fastighets taxerings-
värde. Om samfälligheten har ett eget taxeringsvärde skall detta i regel
fördelas på de delägande fastigheterna efter deras andelstal. Sådan
fördelning skall också göras om samfälligheten äger annan egendom som
inte ingår i taxeringsvärdet. Understiger värdet av varje fastighets andel i
samfällighetens skattepliktiga förmögenhet 5 000 kr behöver någon
redovisning inte ske. Vissa slag av samfälligheter, t.ex. härads-
allmänningar, beskattas själva för sin förmögenhet.

4.2.7 Bostadsrätter

Före 1982 års taxering rådde viss osäkerhet om hur andelar i bostads-
rättsföreningar skulle värderas. Sedan den nämnda taxeringen gäller dock
att bostadsrätter skall tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens
andel i föreningens behållna förmögenhet, beräknad med utgångspunkt i
det taxeringsvärde som gäller för föreningens fastighet vid beskattnings-
årets utgång och med hänsyn till föreningens övriga tillgångar och skulder
enligt bokslut för det senaste räkenskapsår som har avslutats före den
1 juli under beskattningsåret. Denna reglering innebar närmast ett lag-
fästande av tidigare praxis beträffande förmögenhetsbeskattningen.
Reglerna medför att förmögenhetsvärdena på bostadsrätter i storstads-
områdena normalt understiger marknadsvärdet medan det motsatta
förhållandet kan gälla på mindre orter. Dessa regler betraktades vid sin
tillkomst som ett provisorium (prop. 1980/81:42 s. 42 ff.).

4.2.8 Nyttjanderätter, livräntor m.m.

Nyttjanderätter, livräntor m.m. samt fordringar som inte är förfallna och
på vilka ränta inte skall beräknas för tid före förfallodagen, värderas enligt
särskilda tabeller som ger ett beräknat kapitalvärde bestämt med hänsyn
till löptiden eller till fÖrmånstagarens ålder. Nyttjanderätter, livräntor m.m.
beskattas endast om den kvarvarande löptiden överstiger fem år.

Vissa undantagsförmåner som utfästs vid försäljning av jordbruks-
fastighet, rätt till pension eller annan livränta på grund av försäkring samt

Prop. 1996/97:117

tjänstepension beskattas inte. Detsamma gäller livräntor och andra Prop. 1996/97:117
periodiska förmåner om det årliga värdet av sådana sammanlagt
understiger 1 000 kr.

4.2.9 Banktillgodohavanden m.m.

Banktillgodohavanden tas upp till sitt kapitalbelopp inklusive för
beskattningsåret gottskriven ränta. Andra fordringar med undantag för
sådana som behandlas i föregående avsnitt värderas till sitt kapitalbelopp.
Upplupen men ej förfallen ränta tas inte med vid värderingen.

Fordran som löper utan ränta och som ännu inte förfallit till betalning
skall som nämnts tidigare tas upp till ett beräknat kapitalvärde enligt de
särskilda tabellerna.

Har fordran för sin tillkomst gjorts beroende av ett villkor, som är
ovisst, skall fordringen inte beskattas. Detta gäller såväl när det är osäkert
om den som villkor bestämda omständigheten över huvud taget kommer
att inträffa som när det endast är själva tidpunkten som inte är känd.

Kontant hushållskassa är skattefri liksom andra medel för den skatt-
skyldiges löpande utgifter. Vad som är hushållskassa bestäms efter den
skattskyldiges personliga förhållanden, familjestorlek o.d. Avdrag får å
andra sidan inte göras för vid beskattningsårets utgång oreglerade hus-
hållsskulder och därmed jämförliga skulder.

4.2.10 Livförsäkringar

Livförsäkringar som har tecknats i en svensk försäkringsrörelse tas fr.o.m.
1988 års taxering upp till det värde som motsvarar det på försäkrings-
tekniska grunder beräknade tekniska återköpsvärdet. Fr.o.m. 1996 års
taxering är även livförsäkring som tagits i utländsk försäkringsverksamhet
skattepliktig och värderas på samma sätt.

Från beskattning undantas dels försäkringar som har tecknats före den
13 september 1986, dels sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 § KL (försäkring som medför rätt till ålderspension,
invalidpension eller efterlevandepension), dels försäkring som enbart
avser dödsfall senast vid 70 års ålder och inte är återköpsbar.

Reglerna om skatteplikt för övriga livförsäkringar infördes för att
förhindra skatteplanering. Tecknandet av s.k. kapitallivräntor med stora
engångspremier ökade nämligen under förra delen av 1980-talet mycket
kraftigt. Även lånefinansiering av premien kunde bli lönsam på grund av
fördelaktig beskattning av försäkringskapitalets avkastning. Skatteplikten
för utländska livförsäkringar infördes för att motverka den tidigare,
uppenbart snedvridande skillnaden i beskattningen av svenska respektive
utländska försäkringar.

Det tekniska återköpsvärdet motsvarar det värde som försäkrings-
bolaget enligt försäkringsavtalet lägst skall betala till försäkringstagaren.
Detta innebär att beskattning sker med hänsyn till den värdestegring på

försäkringen som beror på försäkringsföretagets s.k. kalkylränta men inte
till den värdestegring i form av återbäring som utgår när avkastningen är
högre.

Försäkringsbolagen är skyldiga att lämna kontrolluppgifter om
försäkringsvärdet till ledning för förmögenhetstaxeringen.

4.3 Begränsningsregeln

En självständig förmögenhetsskatt kombinerad med progressiv inkomst-
skatt medför att den samlade marginalskatten på kapitalinkomster kan bli
hög när förmögenhetsägaren dessutom har andra inkomster. För att
motverka ett allt för högt skatteuttag har det länge funnits särskilda
bestämmelser om reducering av det totala skatteuttaget.

Redan vid förmögenhetsbeskattningens tillkomst i början av 1900-talet
påverkades uttaget av förmögenhetsskatt av inkomstens storlek. I 1947 års
regler fanns en 30-gångerregel som innebar att den beskattningsbara
förmögenheten inte skulle uppskattas till mer än 30 gånger den samman-
räknade nettoinkomsten. Den verkliga förmögenheten fick dock inte re-
duceras mer än till hälften. Vidare utvecklades under samma årtionde en
80-procentspärr som innebar att den samlade inkomst- och förmögenhets-
skatten skulle begränsas till 80 % av inkomsten. Skatten fick emellertid
inte understiga ett belopp som motsvarade skatten på halva förmögenheten
och kommunalskatten fick inte reduceras.

Kapitalskatteberedningen konstaterade i ett delbetänkande (SOU
1969:54) att nämnda begränsningsregler var tekniskt besvärliga samt
ledde till ojämna och även i övrigt otillfredsställande resultat. Beredningen
påpekade bl.a. att skattebelastningen på en förmögenhet på 20 miljoner kr
som regel uppgick till mindre än 0,5 %. Enligt skatteskalan skulle skatten
på förmögenhet överstigande 1 miljon kr rätteligen vara 1,8 % vilket
beredningen ville höja till 2,5 % och i skiktet över 1,5 miljoner kr till 3 %.
Någon form av begränsningsregel ansågs emellertid nödvändig. Redan vid
en förmögenhet på 750 000 kr och en inkomst på 50 000 kr träffades av-
kastningen normalt av en marginalskatt på 100 % eller mer. För
lågavkastande förmögenheter kunde, med i övrigt oförändrade förut-
sättningar, samma marginalskatteeffekt inträffa redan vid en förmögenhet
på 300 000 kr.

Den begränsningsregel som infördes fr.o.m 1971 års taxering var
betydligt mer långtgående än vad kapitalskatteberedningen hade före-
slagit. Bestämmelsen innebar en skattespärr på 80 % av beskattningsbar
inkomst upp till 200 000 kr och 85 % på inkomst därutöver. Skatten skulle
inte heller i fortsättningen kunna understiga skatten på halva förmögen-
heten och nedsättning av kommunalskatten fick inte förekomma.

Fr.o.m. 1989 års taxering skulle den sammanlagda inkomst- och
förmögenhetsskatten inte överstiga ett spärrbelopp beräknat som summan
av 50 % av det justerade underlaget för grundbelopp och 25 % av det
justerade underlaget för tilläggsbelopp.

År 1991 justerades begränsningsregeln tekniskt för att anpassas till de

Prop. 1996/97:117

nya inkomstskattereglema i 1990 års skattereform. Nivån för spärrbelopp-
et låg dock fast vid 75 %. Eftersom inkomstskatten sänkts medförde det att
regelns betydelse minskade.

I samband med att den successiva avvecklingen av SFL och begräns-
ningslagen beslutades sänktes spärrbeloppet till 55 % som en anpassning
till de tidigare genomförda inkomstskattesänkningama.

När tillämpningen av SFL och begränsningslagen förlängdes år 1994
höjdes spärrbeloppet till 60 % som en följd av den tillfälliga höjningen av
skattesatsen för statlig inkomstskatt.

Dagens regler innebär således att spärrbeloppet på 60 % av summan av
den justerade beskattningsbara förvärvsinkomsten och inkomsten av
kapital jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig och kommunal
inkomstskatt samt förmögenhetsskatt som beräknats för den skattskyldige
på grund av taxeringen (skattebeloppet). Om detta skattebelopp är högre
än spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomstskatten och förmögen-
hetsskatten med överskjutande belopp. Den kommunala inkomstskatten
får däremot inte sättas ned. Förmögenhetsskatten får inte nedsättas så att
skatten blir lägre än skatten på 50 % av den skattskyldiges beskattnings-
bara förmögenhet. Detta innebär att begränsningsregeln maximalt kan leda
till en nedsättning av förmögenhetsskatten till skatten på halva förmögen-
heten och av hela den statliga inkomstskatten.

4.4 Tidigare överväganden

Ett flertal ändringar har gjorts i förmögenhetsbeskattningen som en följd
av förändrade inkomstskattesatser, socialavgifter, inflation m.m. Åtgärder-
na har huvudsakligen föranletts av ändringar i företagarnas skattesituation
och höjda fastighetstaxeringsvärden.

Redan år 1969, i samband med sitt förslag till höjd förmögenhetsskatt,
uttalade kapitalskatteberedningen att konkurrensmässiga hänsyn manade
till viss återhållsamhet beträffande förmögenhetsbeskattningen. En kraftigt
höjd förmögenhetsskatt skulle, enligt beredningens mening, kunna leda till
kapitalflykt och skada landets ekonomi (SOU 1969:54 s. 121).

Den skattehöjning som senare genomfördes blev något lägre än den
föreslagna. För att motverka en allt för hård beskattning av arbetande
kapital i mindre företag infördes provisoriska specialregler som
utvidgades och förenklades år 1974 (prop. 1970:71 och 1974:98, bet.
1970:BevU41 och 1974:SkU38). Skatteutskottet ansåg vid sin behandling
av lagförslaget att företagsskatteberedningen borde få tilläggsdirektiv att
ta upp familjeföretagens skatteförhållanden till allsidig bedömning i ett
större sammanhang (1974:SkU38 s. 39).

Det förslag som en särskild arbetsgrupp inom företagsskattebered-
ningen så småningom lämnade avsåg enbart arvs- och gåvobeskattningen.
Vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag ställdes från flera håll
krav på total befrielse från förmögenhetsskatt för tillgångar i rörelse och
jordbruk.

I den proposition som förslaget föranledde framhöll föredragande

Prop. 1996/97:117

departementschefen att det med en sådan total befrielse skulle bli nödvän-
digt att skärpa reavinstbeskattningen och att differentiera reglerna med
hänsyn till innehavstidens längd. Sådana regler befarades både bli in-
vecklade och kunna ge nyckfulla resultat.

Departementschefen övervägde också andra lösningar. Tanken på av-
dragsrätt för förmögenhetsskatt vid inkomstbeskattningen avvisades på
grund av att en sådan ordning skulle bryta mot den viktiga principen att en
fysisk person inte får avdrag för svensk allmän skatt. Vidare invändes att
det skulle bli svårt att avgränsa vilken del av skatten som belöper på
rörelse och jordbruk och att lättnaden skulle bli olika stor beroende på den
skattskyldiges marginalskatt. Frågan om uppskov med betalning av skatt
togs också upp. Ett sådant uppskov ansågs emellertid kunna medföra så
betydande skatteskulder att företagsförsäljningar skulle försvåras.

Alternativet att beskatta företagsförmögenheter enligt en särskild och
gynnsammare tariff än vad som gällde för andra tillgångar avvisades med
hänvisning till att det skulle föra med sig tekniska olägenheter och komp-
licerade regler.

1 propositionen föreslogs i stället i stort sett de lättnadsregler som gällde
vid förmögenhetsbeskattningen fram till 1991 års lagändringar och allt-
jämt gäller vid arvs- och gåvobeskattningen. Departementschefen uttalade
därvid att det gällde att lösa ett akut problem. Kapitalbeskattningsproble-
matiken skulle utredas ytterligare.

Skatteutskottet ansåg att utvecklingen i form av skärpt progression,
inflatoriska värdeökningar och allt större krav på företagen i olika av-
seenden medfört att situationen för familjeföretagen förvärrats och att
snabba åtgärder behövdes för att det fortfarande skulle te sig meningsfullt
att driva ett familjeföretag (prop. 1977/78:40 bil. 3, bet. 1977/78:SkU19).

1980 års företagsskattekommitté fick i uppdrag att med förtur behandla
familjeföretagens kapitalbeskattning och lämnade ett betänkande i sep-
tember 1981 (Ds B 1981:13). Då hade emellertid riksdagen några månader
tidigare redan ingripit med anledning av 1981 års allmänna fastighets-
taxering och tagit bort den spärregel som förhindrade att substansvärdet
reducerades till ett lägre förmögenhetsvärde än vad som motsvarade
taxeringsvärdet för fastigheter som ingick i förvärvskällan. Ändringen
motiverades framför allt av att en bibehållen spärregel, efter de kraftiga
höjningar av taxeringsvärdena som förväntades, skulle medföra en
väsentligt ökad kapitalbeskattning av lantbruksföretagen. Utskotts-
majoriteten konstaterade att avskaffandet av spärregeln inte var avsett att
bli en permanent lösning och hänvisade till företagsskattekommittén.

Företagsskattekommitténs majoritet ansåg att förmögenhet som har
lagts ned i rörelse eller jordbruk i stort sett skulle undantas från beskatt-
ning. Någon lättnad föreslogs dock inte för kontanter, bankmedel, värde-
papper samt andelar i bolag, föreningar och dödsbon.

Beträffande jordbruksfastigheter föreslogs följande särskilda undantag:

1. skattefriheten skulle gälla endast om ägaren var aktiv jordbrukare,

2. skattefriheten skulle inte omfatta andra bostadsbyggnader än sådana
som har upplåtits till anställda,

3. skog skulle, oberoende av ägare, värderas till 50 % av skogsbruks-

Prop. 1996/97:117

värdet och

4. utarrenderad åker- och betesmark skulle tas upp till 50 % av jordbruks-
värdet med ett tidsbegränsat undantag för dödsbon.

Enligt kommitténs direktiv borde långtgående skattelättnader vid
beskattning av arbetande kapital kombineras med en lämplig metod för
kompenserande beskattning när företagsinnehavet upphörde. Kommittén
fann emellertid, främst av näringspolitiska skäl men också med hänsyn till
tekniska svårigheter, att det inte var lämpligt att införa någon sådan
kompenserande beskattning.

Företagsskattekommitténs betänkande remissbehandlades under hösten
1981. Remissinstanserna var kritiska och ansåg att undantagsreglerna var
för många och krångliga. Förslagen genomfördes heller inte sedan
departementschefen under våren 1982 hänvisat till att kommittén vid sin
redovisning av förslag beträffande arvs- och gåvobeskattning av företags-
förmögenhet kunde få anledning att återkomma till förmögenhetsbeskatt-
ningen. Departementschefen ansåg också att frågan med hänsyn till kom-
mitténs avvisande hållning till kompenserande beskattning hade kommit i
ett nytt läge. Från fördelningspolitisk utgångspunkt kände han tveksamhet
inför förslaget och framhöll att de beslutade sänkningarna av marginal-
skatten under de närmaste åren borde ge en betydande positiv effekt även
i fråga om förmögenhetsskatten (prop. 1981/82:191 s. 30).

Fr.o.m. 1984 års taxering skärptes såväl förmögenhets- som arvs- och
gåvobeskattningen av fördelningspolitiska skäl (prop. 1982/83:50 s. 21 ff).
Arvs- och gåvoskatten sänktes emellertid fr.o.m. år 1987. Skatteutskottet
uttalade vid detta tillfälle att den höga skattenivån hade medfört svår-
bemästrade problem av olika slag. Det hade också förekommit situationer
där beskattningsnivån hade lett till resultat som inte var rimliga. Även med
hänsyn till fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl ansågs en skatte-
sänkning motiverad (prop. 1986/87:54 s. 114, bet. 1986/87:SkU12 s. 16).
Någon motsvarande ändring av förmögenhetsskatten gjordes inte.

Som redan berörts i avsnitt 4.2.4 vidtogs i slutet av 1980-talet åtgärder
för att beakta den latenta skatteskuld som kan sägas belasta aktieinnehav.

Med verkan fr.o.m. 1991 års taxering höjdes skattepliktsgränsen och
skiktgränsema för uttag av förmögenhetsskatt hos fysiska personer m.fl.
och ett skikt i skatteskalan slopades. Fribeloppet bestämdes till 800 000 kr.
Ändringarna gjordes mot bakgrund av prisutvecklingen under 1980-talet
och de höjda taxeringsvärdena för småhus.

År 1990 utarbetades departementspromemorian Reformerad förmögen-
hetsbeskattning (Ds 1990:91) inom Finansdepartementets skatteavdelning.
Syftet var att åstadkomma en till internationella förhållanden anpassad,
förenklad, rättvis och likformig beskattning av förmögenhetsinnehav i
linje med 1990 års inkomstskattereform.

I promemorian föreslogs en proportionell skatt med låg skattesats och
ett eventuellt höjt fribelopp. Detta skulle finansieras genom att skattebasen
breddades genom likformiga värderingsregler, avskaffade lättnads- och
begränsningsregler samt att ytterligare tillgångsslag gjordes skattepliktiga.
Utgångspunkten var att all egendom med få undantag skulle förmögen-
hetsbeskattas. Det innebar bl.a. att företagsförmögenhet skulle beskattas

Prop. 1996/97:117

fullt ut. För att motverka att beskattningsunderlaget blev för högt och för
att ta hänsyn till bl.a. latenta skatteskulder föreslogs att skatteunderlaget
skulle reduceras till 75 % av marknadsvärdet.

Promemorians förslag genomfördes inte på grund av den kraftiga kritik
som vissa delar av förslagen mötte vid remissbehandlingen. Kritiken
avsåg bl.a. den utökade beskattningen av fÖretagsfÖrmögenhet och
borttagandet av begränsningsreglema. Som skäl angavs de förväntade
negativa effekterna på näringsverksamhet i Sverige.

I prop. 1990/91:168 s. 24 f. uttalade departementschefen att behovet av
en reformering var stort men att han med hänsyn till de synpunkter som
hade redovisats vid remissbehandlingen inte var beredd att då lämna
förslag till ett nytt system för förmögenhetsbeskattningen. Synpunkterna
ansågs ha en sådan karaktär att det krävdes ingående överväganden innan
man tog ställning till den framtida förmögenhetsbeskattningens ut-
formning. En viktig fråga i det sammanhanget ansågs vara hur fÖretags-
fÖrmögenhet skulle behandlas. Det efterlystes ytterligare utredning av bl.a.
förmögenhetsbeskattningens fördelningspolitiska effekter och inverkan på
samhällsekonomin.

Den år 1991 beslutade successiva avvecklingen av förmögenhetsskatten
innebar en sänkning av förmögenhetsskatten genom ett stegvis slopande
av de olika skikten i skatteskalan tills skatten blev proportionell fr.o.m. år
1993. Vidare togs skatten på s.k. arbetande kapital i näringsverksamhet,
inklusive aktier på börsens O- och OTC-listor, bort. Avsikten var till en
början att skatten skulle vara helt avvecklad år 1994.

Avvecklingen beslutades mot bakgrund av att förmögenhetsskatten an-
sågs utgöra en belastning på mindre och medelstora företag som hämmade
deras investeringar. Vidare förväntades att ett slopande av förmögenhets-
skatten skulle minska risken för utflyttning från Sverige av kapital som
annars skulle ha investerats här (prop. 1991/92:60, bet. 1991 /92:SkU 10).

Hösten 1994 beslutades att de gällande förmögenhetsskattereglema
skulle tillämpas i avvaktan på en översyn av reglerna. Det uttalades att
förmögenhetsskatten borde behållas eftersom skatten för den samman-
lagda beskattningen av kapital utgjorde en motsvarighet till det högre
marginalskatteskiktet för förvärvsinkomster. Skatten ansågs också vara
motiverad av fördelningspolitiska skäl. Förmögenhetsskattereglema borde
dock ses över för att de skulle bli enklare och rättvisare samt utformas
efter samma principer som gällde för 1990 års inkomstskattereform.
Skattesatsen borde således vara låg och beskattningen likformig. Kapital i
företag borde i stor utsträckning befrias från förmögenhetsskatt, särskilt
vad gäller små och medelstora företag. Det ansågs även angeläget att det
gynnade företagskapitalet avgränsades på ett sådant sätt att företagens
tillväxt och möjligheter att erhålla riskvilligt kapital inte onödigtvis
hämmades (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU 1).

Under pågående översyn har på våren 1996 som en följd av de höjda
taxeringsvärdena vid detta års fastighetstaxering beslutats att gränsen för
skatteuttag skall höjas till 900 000 kr vid 1997 års taxering. Samtidigt har
beslutats att hänsyn inte längre skall tas till eventuell latent skatteskuld vid
värdering av aktier (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31).

Prop. 1996/97:117

I propositionen Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, Prop. 1996/97:117
ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop.
1995/96:222 s. 4.10 f) gör regeringen ställningstagandet att arbetande
kapital och aktier som noteras på börsens O- och OTC-listor alltjämt bör
vara befriade från förmögenhetsskatt.

5 Överväganden och förslag

5.1 Förslaget i korthet

I korthet innebär regeringens förslag till ny förmögenhetsskattelagstiftning
följande:

skattesatsen för fysisk person uppgår även i fortsättningen till 1,5 %
på förmögenhet över ett ffibelopp på 900 000 kr,
s.k. arbetande kapital i näringsverksamhet förblir skattefritt,

- även fastighetsförvaltning omfattas av skattefriheten,

- aktier som är noterade på OTC- och O-listoma förblir skattefria,

- för huvuddelägare kvarstår denna skattefrihet vid inregistrering av
aktier på börsens A-lista,

- latent skatteskuld beaktas inte vid värdering av tillgångar som
reavinstbeskattas vilket bl.a. innebär att aktier på börsens A-lista
m.fl. aktieliknande tillgångar tas upp till noterat värde,

- skatteplikt införs för lösöre som inte innehas för personligt bruk,
yttre lösöre som innehas för personligt bruk blir skattepliktigt till den
del det enskilda föremålets värde överstiger 10 000 kr,

- vid beskattningen av lösöre undantas föremål som deponerats på
museum o.d.,

utländska medborgare som endast tillfälligt vistas i Sverige under
högst tre år förblir begränsat skattskyldiga,
beskattningen av utländska juridiska personer upphör,
sambeskattningen av såväl makar som föräldrar och barn kvarstår,
bestämmelser om begränsning av skatt behålls.

SFL ersätts enligt förslaget med en helt nyskriven lag men många av
förändringarna är enbart av redaktionell karaktär. Bestämmelserna om
skattskyldighet och internationell dubbelbeskattning m.m. är i huvudsak
materiellt oförändrade.

5.2 Utgångspunkter

I den ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25) som presen-
terades strax efter regeringens tillträde hösten 1994 uttalades att för-
mögenhetsskatten borde behållas även för framtiden. Detta ställnings-

tagande byggde dels på uppfattningen att en förmögenhetsskatt behövs av
fördelningspolitiska skäl, dels på att en sådan skatt också kan ses som ett
progressivt inslag i den annars helt proportionella beskattningen av
kapitalinkomster. Som ett ytterligare argument framhölls att den besvär-
liga statsfinansiella situationen nödvändiggjorde att ett skatteuttag på den
dåvarande nivån upprätthölls. Samtidigt uttalades att kapital i företag i stor
utsträckning borde befrias från förmögenhetsskatt och att detta främst
gällde kapital i små och medelstora företag. Det framhölls vidare som
angeläget att avgränsningen av det gynnade företagskapitalet gjordes på
ett sådant sätt att företagens tillväxt och möjligheter att erhålla riskvilligt
kapital inte hämmades. Regeringens inställning i frågan har därefter upp-
repats vid flera tillfällen, senast i propositionen om ekonomisk-politiska
åtgärder på skatte- och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 25). I denna
proposition framhölls vidare att det fanns anledning till ytterligare
överväganden beträffande skatteplikten för sådana aktier som vid en
börs introduktion tillhörde kretsen av huvuddelägare, dvs. normalt den
krets av personer som bidragit till företagets framgång och tillväxt.

Riksdagen har ställt sig bakom regeringens ställningstaganden vid de
tillfällen då regeringen föreslagit att den tidigare lagstiftningen på området
skulle förlängas i avvaktan på ett förslag om en ny förmögenhetsskattelag-
stiftning (1994/95:FiUl, 1995/96:SkU31).

Till grund för förslagen i promemorian Reformerad förmögenhets-
beskattning (Ds 1990:91) låg önskemål om att en mindre snedvridande
beskattning skulle förenas med olika fördelningspolitiska mål. Detta skulle
ske genom basbreddningar som kunde bidra till en förbättrad horisontell
rättvisa. Principen om horisontell rättvisa innebär att individer på samma
välfärdsnivå, den senare mätt antingen som inkomst eller förmögenhet
(där den senare anger konsumtionsmöjlighetema i vid mening) skall lika-
behandlas skattemässigt. En förbättrad horisontell rättvisa kan också bidra
till en bibehållen vertikal rättvisa, där inkomstskillnaderna efter skatt
mellan individer på olika inkomstnivåer behålls oförändrade. Genom
basbreddningar som framför allt påverkar individer i högre inkomstskikt
kan detta uppnås trots en minskad formell progressivitet genom sänkta
skattesatser. Som angetts i avsnitt 4.4. genomfördes inte de i promemorian
framlagda förslagen, bl.a. beroende på den kritik som vid remiss-
behandlingen riktades mot förslagens fördelningspolitiska effekter. Efter
ytterligare beredning med bl.a. fördjupade studier av de fördelnings-
politiska effekterna av olika tänkbara regelsystem framlades under förra
året ett nytt förslag i promemorian Ny förmögenhetsskattelagstiftning
(Ds 1996:42).

Genom de nu föreslagna reglerna, som bygger på den nya prome-
morian, förbättras den horisontella rättvisan framför allt på grund av att
börsaktier och andra värdepapper tas upp till sitt fulla marknadsvärde. En
skattemässig likabehandling av tillgångar och skulder, där båda kate-
gorierna tas upp till sitt fulla marknadsvärde, åstadkommer en förbättrad
rättvisa mellan hushåll på samma förmögenhetsnivå (netto), men med
varierande belåningsgrad.

Den fulla marknadsvärderingen av aktier innebär vidare att den latenta

Prop. 1996/97:117

skatteskuld som normalt belöper på aktierna och som amorteras först när
aktierna avyttras numera ingår i underlaget för förmögenhetsskatt. Detta
bidrar till ökad likformighet i beskattningen av olika slags tillgångar, där
dessa skiljer sig åt vad gäller totalavkastningens fördelning på löpande,
årlig realiserad avkastning och orealiserad värdeökning. En närmare
motivering av denna förändring ges i avsnitt 5.5.

Förutom att bidra till förbättrad likformighet bör skattereglerna också
ge goda villkor for expansion av små och medelstora företag och for etab-
lering av nya företag. Förslaget innebär därför att dagens skattefrihet för
företagsförmögenhet bibehålls och utvidgas något. I ljuset av kravet på
likformighet innebär detta en oenhetlighet eftersom två hushåll med en
och samma nettoförmögenhet kan komma att betala olika mycket för-
mögenhetsskatt. Så blir fallet om det ena hushållets förmögenhet består av
skattepliktiga börsaktier, medan det andra hushållets förmögenhet består
av aktier som inte förmögenhetsbeskattas.

Den just exemplifierade olikbehandlingen kan dock motiveras med att
skatter på olika slag av tillgångar kan förväntas ha olika ekonomiska
verkningar. I detta sammanhang är distinktionen mellan skatter på spar-
ande och skatter på investeringar i en öppen ekonomi som den svenska av
fundamental betydelse.

I den öppna ekonomin behöver inte identitet råda mellan inhemskt
sparande och investeringar i Sverige. Dessa två storheter kommer i hög
grad att bestämmas oberoende av varandra. I skattepolitiskt hänseende är
detta förhållande centralt. Skatter som påverkar svenskars sparande
behöver inte ha några effekter på investeringarna och skatter som påverkar
investeringarna behöver inte inverka på det inhemska sparandet. Detta
gäller i första hand investeringar i “stora” företag med tillgång till den
organiserade kapitalmarknaden med starka kopplingar till internationella
förhållanden och där kurserna på företagets aktier bestäms på denna mark-
nad. För mindre företag, som i vissa avseenden är avskärmade från denna
marknad, kan däremot skatter på sparande påverka investeringarna.

Beskattningen av fysiska personers kapitalinkomster inklusive för-
mögenhetsskatten är i princip skatter på sparande i Sverige. En förmögen-
hetsskatt på börsaktier (aktier i "stora" företag) kan liksom kapitalinkomst-
beskattningen av börsaktier ses som en skatt på sparande utan någon större
inverkan på (real)investeringama i börsföretagen. En skatt på förmögenhet
i andra företag, kan däremot påverka investeringarna i dessa företag
negativt. I första hand gäller detta onoterade företag, men i viss utsträck-
ning är förhållandet detsamma för vissa noterade företag.

Om man önskar skapa goda villkor för investeringar i små och
medelstora företag finns alltså skäl för olikbehandling beträffande
förmögenhetsskatten gentemot vad som gäller för stora företag.

Förslagen i promemorian (Ds 1996:42) har således en fordelnings-
politisk profil samtidigt som grunden för företagsverksamhet och eko-
nomisk tillväxt skyddas genom en åtskillnad mellan s.k. arbetande kapital
i näringsverksamhet och andra tillgångar. Utgångspunkten har varit att
egendom som kan sägas vara s.k. arbetande kapital inte skall ingå i den
skattepliktiga förmögenheten och att förmögenhetsskatt inte skall kunna

Prop. 1996/97:117

4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

undvikas genom lånefinansierade placeringar i skattefria eller skatte- Prop. 1996/97:117
mässigt undervärderade tillgångar. Av statsfinansiella skäl har utgångs-
punkten även varit att beskattningen skall vara utformad så att den i vart
fall inte ger lägre skatteintäkter i framtiden. Vad som framkommit vid
remissbehandlingen av promemorian föranleder inte några ändrade ställ-
ningstaganden beträffande de redovisade utgångspunkterna för reformen.

I följande avsnitt redogörs för regeringens förslag till ny förmögen-
hetsskattelagstiftning. Reglerna i den upphävda lagen (1947:577) om stat-
lig förmögenhetsskatt, SFL, har bearbetats materiellt och redaktionellt för
att åstadkomma en modem lagstiftning på området. Vidare har vissa delar
av regleringen i övergångsbestämmelserna till upphävandelagen inarbetats
i den nya lagen. Målet har varit att åstadkomma regler för förmögen-
hetsbeskattningen som uppfyller de förutsättningar som regeringen
redovisat ovan och som riksdagen tidigare ställt sig bakom. I avsnitt 6
redovisas de budget- och fördelningseffekter som förslagen leder till.

5.3 Allmänt om skatteplikt och värdering

Enligt promemorian bör all egendom som huvudregel vara skattepliktig.
Följaktligen föreslås att skatteplikt införs för vissa tillgångar som i dag är
skattefria. Ett viktigt undantag utgör sådant kapital som är nedlagt i små
och medelstora företag. Sådana tillgångar utgör det i fortsättningen
benämnda “arbetande kapitalet”. Vidare framhålls i promemorian att
samtliga tillgångar som är föremål för förmögenhetsskatt av rättviseskäl
och samhällsekonomiska effektivitetsskäl bör värderas efter samma
princip. Den naturliga huvudregeln måste då vara att värdet anknyter till
egendomens marknadsvärde vid värderingstillfället. Detta värde bestäms
enligt allmänt tillämpade principer. I promemorian sägs vidare att till-
gångar och skulder så långt som möjligt bör behandlas likformigt. Det
innebär att både tillgångar och skulder tas upp till fulla värdet. Regeringen
ansluter sig till dessa principiella ställningstaganden.

Några remissinstanser kritiserar de olikformigheter som trots allt kvar-
står i promemorieförslaget. Från vissa remissinstanser uttrycks även
tveksamhet till förslaget att skulder hänförliga till skattefria tillgångar som
huvudregel inte är avdragsgilla. Därvid åberopas svårigheterna att göra en
åtskillnad mellan olika slag av skulder.

Regeringen anser att det inte är möjligt att följa de ovan angivna
principerna strikt i alla delar, vilket kommer att framgå av det följande. 1
de fall avsteg görs föreligger dock tungt vägande skäl. Vad gäller
behandlingen av skulder måste en liknande uppdelning göras redan i dag
vid bestämmandet av vilka skulder som skall anses ingå i enskilt bedriven
näringsverksamhet och vilka som skall hänföras till inkomstslaget kapital.
Den uppdelningen har inte föranlett några egentliga problem vid
taxeringen. Även om de problem som kan uppkomma genom att skulder
hänförs till olika tillgångar kan vara något större på förmögenhets-
skatteområdet kan detta inte motivera en generell avdragsrätt för skulder
som hänför sig till anskaffande av skattefria tillgångar med åtföljande

möjligheter till skatteplanering. Lagrådet påpekar att förslaget i denna del,
som även enligt Lagrådet ger uttryck för en rimlig kongruensprincip,
synes kunna vålla bedömningssvårigheter vid skilda typer av skuld-
förhållanden. Lagrådets slutsats blir dock att uppkommande frågor får
besvaras i rättstillämpningen. Regeringen ansluter sig till Lagrådets
uppfattning och föreslår således att rätten till avdrag för skulder skall följa
den princip som redovisats i promemorian.

5.4 Företagskapital

Prop. 1996/97:117

Regeringens förslag: Arbetande kapital i näringsverksamhet förblir
skattefritt. Även fastighetsförvaltning samt OTC- och O-aktier o.d.
hänförs till sådant kapital och ingår därmed i den skattefria sektorn.
Skulder hänförliga till dessa tillgångar är inte avdragsgilla.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna
fråga är flertalet positiva till den föreslagna skattefriheten. LO anser dock
att det inte finns anledning att beskatta fÖretagstillgångar annorlunda än
andra tillgångar. Riksrevisionsverket ifrågasätter den samhällsekonomiska
nyttan av att arbetande kapital undantas från beskattning. Några
remissinstanser påpekar att vissa fastighetsägare drabbas av en skatte-
skärpning när skulder i fastighetsförvaltning inte får dras av. Sveriges
Fastighetsägareförbund anser att den omständigheten att negativ
förmögenhet i fastighetsförvaltning inte längre får avräknas mot privat
förmögenhet är en logisk effekt som får accepteras. Enligt förbundets
mening kommer skattebefrielsen för fastighetsförvaltning långsiktigt att få
en klart positiv effekt för kapitalförsörjningen inom fastighetsbranschen.
Sveriges Advokatsamfund avstyrker på grund av gränsdragningsproblemen
att aktier och andelar i kapitalforvaltande företag skall vara skattepliktiga.
Svenska Bankföreningen anser att även andelar i värdepappersfonder skall
vara skattefria till den del fonden innehar förmögenhetsskatteffia aktier.

Skälen för regeringens förslag: Arbetande kapital i rörelse och jord-
bruk har sedan början av 1970-talet beskattats lindrigare än övrig
förmögenhet. Även den lägre värderingen av onoterade aktier till 30 % av
substansvärdet hade sin grund i dessa skattelättnader som ansetts
behövliga för arbetande kapital. Motsvarande lägre värdering för
OTC-aktier o.d. till först 30 % av substansvärdet och därefter 30 % av det
noterade värdet motiverades av önskemålet att underlätta företagens
kapitalanskaffning. Den nu gällande skattefriheten ersatte således dessa
lättnadsregler i samband med den tidigare beslutade avvecklingen av
förmögenhetsbeskattningen.

Från likformighets- och rättvisesynpunkt borde fÖretagstillgångar for-
mögenhetsbeskattas på samma sätt som andra tillgångar. Dessa tillgångar
har emellertid en viktig funktion att fylla som inte beaktades i tillräcklig
grad i 1990 års promemoria om förmögenhetsbeskattningen (Ds 1990:91).

Förutsättningen för ett bibehållet välfärdssamhälle med fortsatta ut-
vecklingsmöjligheter är en växande företagssektor som skapar nya arbets-
tillfällen. Det är därför befogat att särbehandla kapital nedlagt i små och
medelstora företag. Detta kapital kan inte anses som placeringstillgångar i
egentlig mening och bör över huvud taget inte utgöra skattepliktig
förmögenhet i framtiden.

De skäl som tidigare anförts för att beskatta börsaktier på ett annat sätt
än kapital nedlagt i mindre företag har varit att kapital som har placerats i
börsaktier lättare kan frigöras genom försäljning. En sådan försäljning
påverkar inte företagets fortbestånd. Som har konstaterats i avsnitt 5.2 har
förmögenhetsbeskattning av aktier i de stora, börsnoterade företagen inte
någon större inverkan på dessa företags investeringar. Aktier i de stora
företagen har således närmast uteslutande karaktär av placeringstillgångar.
Detsamma gäller andelar i värdepappersfonder. Skälen för en förmögen-
hetsbeskattning av sådana aktier och andelar måste anses väl så starka som
tidigare. Dessa slag av värdepapper bör därför inte anses ingå i det
arbetande kapitalet och skall därmed vara skattepliktiga. Ett undantag från
denna princip diskuteras i avsnitt 5.6 vid inregistrering på A-listan för
aktier som innehas av huvuddelägare.

Lagrådet anser att förslagets konsekvenser vad gäller skatteplikten för
A-listade aktier i förhållande till skattefriheten för aktier som är noterade
på O- och OTC-listoma kan te sig skäligen godtyckliga och att förslaget
därför inte synes invändningsfritt utifrån det grundläggande intresset av att
lika fall behandlas lika. Som skäl för denna ståndpunkt anförs att det inte
finns något hinder mot att de bolag som är noterade på exempelvis
O-listan har större värde eller att deras aktier är föremål för större
spridning och omsättning än vad som gäller flertalet bolag vilkas aktier är
inregistrerade på A-listan. Lagrådet förutsätter därför att de praktiska
konsekvenserna av den schablonisering som föreslås på detta område noga
följs. Det påpekas även att motsvarande gränsdragning beträffande
utländska aktier kan leda till vissa praktiska svårigheter och bli vansklig
att bedöma inte minst för de skattskyldiga.

Som redovisats i avsnitt 5.2 är avsikten med skattefriheten att skapa
goda villkor för investeringar i små och medelstora företag. I
propositionen Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2 000,
ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop.
1995/96:222 s 4.10 f) uttalar regeringen att det förmögenhetsskatte-
gynnade företagskapitalet bör avgränsas på ett sådant sätt att företagens
tillväxt och möjligheter att erhålla riskvilligt kapital inte hämmas på ett
olämpligt sätt, vilket talar för att aktier på O- och OTC-listoma bör
undantas från förmögenhetsskatt. Vidare sägs att intresset av att upprätt-
hålla en vital riskkapitalmarknad även för mindre och medelstora företag
också talar för fortsatt förmögenhetsskattefrihet. Liksom i nämnda
proposition gör regeringen även nu bedömningen att dessa skäl för skatte-
befrielse väger tyngre än det motstående intresset av att marknadsnoterade
aktier beskattas på ett likformigt sätt. Vidare är den möjlighet till avgräns-
ning som i praktiken står till buds att göra en åtskillnad mellan aktier som
är noterade på OTC- och O-listoma respektive aktier som har kvalificerat

Prop. 1996/97:117

sig för och inregistrerats på A-listan.

Alternativet till regeringens förslag att särbehandla aktier som är
noterade på O- och OTC-listoma är således att samtliga marknads-
noterade aktier blir skattepliktiga. Detta skulle emellertid helt stå i strid
med de nu redovisade utgångspunkterna för beskattningen av aktier i
mindre företag. Att införa skatteplikt för vissa av de aktier som noteras på
t.ex. O-listan torde inte utgöra något realistiskt alternativ. Den gjorda
gränsdragningen är därför enligt regeringens uppfattning den mest ända-
målsenliga med hänsyn till de angivna utgångspunkterna. Den nu gjorda
avgränsningen torde också underlätta motsvarande gränsdragningsfrågor
vid utländska börser.

Reglerna vid 1997 års taxering innebär att tillgångar och skulder i
verksamhet som avser kapital- eller fastighetsförvaltning skall beaktas vid
förmögenhetsbeskattningen. Dessa verksamheter har inte heller tidigare
fått del av de lättnadsregler som gällt sedan 1970-talet.

Den aktuella gränssättningen som leder till att fastighetsförvaltning
förmögenhetsbeskattas är konstlad eftersom passivt innehav av lantbruks-
enheter ingår i den skattefria sektom. Fastighetsförvaltning kan inte heller
ses som samma renodlade förmögenhetsinnehav som kapitalförvaltning.
När en fysisk person innehar ett hyreshus räknas förvaltningen av detta till
näringsverksamhet vid inkomstbeskattningen. Kapitalförvaltning som
bedrivs av en fysisk person anses däremot inte hänförlig till närings-
verksamhet utan beskattas i inkomstslaget kapital. Av likformighetsskäl
bör således fastighetsförvaltning i allmänhet behandlas på samma sätt som
annan näringsverksamhet och ingå i begreppet arbetande kapital.

Vid innehav av förmögenhetsskattefria tillgångar i näringsverksamhet
bör liksom tidigare motsvarande skulder inte vara avdragsgilla. Detta
överensstämmer med den lösning som valdes när lättnads- resp, skatte-
ffihetsreglema för företagsförmögenhet infördes. Principen måste anses
materiellt korrekt och någon anledning att nu avvika från denna princip
föreligger inte.

Av det ovan sagda framgår att ett annat synsätt gör sig gällande i fråga
om kapitalförvaltning. Beaktas inte tillgångar som är hänförliga till
kapitalförvaltning vid värderingen av exempelvis onoterade aktier skulle
ägaren kunna uppnå skattefrihet genom att lägga in förvaltningen i ett
bolag. Omfattande tillgångar i form av aktier och andra värdepapper
skulle därmed undandras från underlaget för förmögenhetsskatt. Kapital-
förvaltning bör därför vara skattepliktig i fortsättningen även om denna
bedrivs i ett bolag.

Skäl att befria privatbostadsfastighet av viss storlek och ålder på lant-
bruksenhet, som på ägarens begäran inkomstskattemässigt utgör närings-
fastighet, från förmögenhetsskatt föreligger inte. Sådana fastigheter bör
jämställas med villor och således vara skattepliktiga även fortsättningsvis.
En utvidgning bör dock göras av tidigare regler på så sätt att även
motsvarande bostäder på fastigheter som innehas med fideikommissrätt
blir skattepliktiga. Det finns även anledning att behandla andel i s.k.
andelshus och även den del av ett hyreshus som bebos av fastighetsägaren
eller dennes närstående på samma sätt som en privatbostad.

Prop. 1996/97:117

Sammanfattningsvis föreslås att arbetande kapital i näringsverksamhet Prop. 1996/97:117
inte skall vara skattepliktigt. Till sådant kapital hänförs inte bara kapital i
rörelse och lantbruk utan också kapital nedlagt i fastighetsförvaltning samt
aktier som är noterade på OTC- och O- listorna. Det arbetande kapitalet
skall inte heller påverka värderingen av onoterade aktier och andelar i
företag. Skattefriheten skall ha samma grundläggande form som i dag. Det
innebär att varken det arbetande kapitalet eller skulder hänförliga till
sådana tillgångar beaktas vid förmögenhetsberäkningen.

5.5 Latent skatteskuld

Regeringens förslag: Latent skatteskuld avseende tillgångar som
reavinstbeskattas beaktas inte vid förmögenhetsbeskattningen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är kritiska till att latent
skatteskuld inte beaktas. De som anför skäl för denna ståndpunkt åberopar
främst att övervärdering sker eller att det är principiellt felaktigt att inte ta
hänsyn till latent skatteskuld eller att den argumentation som framförs i
promemorian som skäl for att bortse från latent skatteskuld inte är över-
tygande.

Skälen för regeringens förslag: Med latent skatteskuld menas det
förhållandet att en framtida försäljning av en tillgång kommer att utlösa
inkomstbeskattning. Så länge försäljning inte skett utgör den framtida
inkomstskatten en latent (dold) skuld som belastar tillgången om denna
ökat i värde under innehavstiden. Frågan är om hänsyn vid förmögen-
hetsbeskattningen av en tillgång skall tas till den framtida reavinstskatt
som kan uppkomma vid avyttringen av tillgången.

En inte yrkesmässig avyttring av fast egendom och aktier beskattades
enligt de ursprungliga bestämmelserna i kommunalskattelagen
(1928:370), KL, om egendomen varit i den skattskyldiges ägo under
mindre än 10 respektive 5 år. I slutet av 1960-talet infördes en i tiden
obegränsad skatteplikt. Det uppkom då frågor om hur en latent skatteskuld
skulle beaktas.

Kapitalskatteberedningen fick i uppgift att överväga i vad mån hänsyn
borde tas till latent skatteskuld. Ställningstagandena redovisades i slut-
betänkandet Teknisk översyn av kapitalbeskattningen (SOU 1971:46).

Kapitalskatteberedningen ansåg att när det gällde att finna en lösning på
den latenta skatteskuldens problem stod två principiellt olika vägar öppna.
Belastningen kunde antingen ses som en skatteskuld i egentlig mening och
räknas in bland övriga skulder. Alternativt sågs den inte som en skuld i
gängse mening utan som en faktor som skulle beaktas vid värderingen av
separata tillgångar. Kapitalskatteberedningen valde sistnämnda lösning
och föreslog att aktier med tanke på reavinstbeskattningen genomgående
skulle få redovisas till 95 % av armars gällande värde. Denna procentsats
hade sin grund i utformningen av den dåvarande beskattningen av

reavinster. Vad gällde fastigheter ansågs det inte lämpligt att beakta latent
skatteskuld. Ett tungt vägande skäl var att de då gällande reavinstreglema
innebar att i princip endast 75 % av vinsten vid försäljning av fastighet var
skattepliktig.

Kapitalskatteberedningens förslag i fråga om värdering av aktier
genomfördes inte.

År 1986 beslutades, med direkt hänvisning till behovet av att ta hänsyn
till latent skatteskuld vid kapitalbeskattningen, om reducering av det
noterade värdet på aktier och därmed likställd egendom till 75 % vid för-
mögenhetsbeskattningen (prop. 1986/87:54, bet. 1986/87:SkU 12). Be-
slutet grundades på förslag av arvs- och gåvoskattekommittén i delbetänk-
andet Latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattningen (Ds Fi 1986:4).
Nedsättningen till 75 % var avpassad till de vid den tidpunkten aktuella
reglerna för reavinstbeskattning av aktier. Till den del förmögenhetsskatte-
plikt förelåg för tillgångar beaktades fram t.o.m. 1996 års taxering latent
skatteskuld endast i fråga om aktier som var noterade på börsens A-lista
eller noterade vid utländsk börs, andelar i värdepappersfonder samt andra
värdepapper än aktier som omsattes marknadsmässigt och var av det slag
som anges i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.
Detta skedde genom att den år 1986 beslutade nedsättningen till 75 % av
noterat värde fortfarande gällde för sådana tillgångar. Som framgår av
tidigare avsnitt har riksdagen i enlighet med förslaget i prop. 1995/96:198
beslutat att dessa aktier o.d. skall tas upp till noterat värde vid 1997 års
taxering på grund av att latent skatteskuld inte längre skall beaktas.

I dag finns de tillgångar som reavinstbeskattas angivna i 24-31 §§ SIL.
Sedan 1992 års taxering är en evig reavinstbeskattning införd även av-
seende lösöre.

Vid förmögenhetsbeskattningen tas fastigheter upp till taxeringsvärdet
som uppgår till ca 75 % av marknadsvärdet. Denna reducering av mark-
nadsvärdet är dock inte en följd av att den latenta skatteskulden beaktas
vid värderingen. Orsaken är att taxeringsvärdet bestäms med en viss säker-
hetsmarginal. Fastigheter behandlas närmare i avsnitt 5.7.

I prop. 1995/96:198 s. 26 motiveras ändringen till full värdering av
A-listeaktier o.d. med att aktier som inte endast innehas en kort tid får en
relativt andra tillgångar förhållandevis förmånlig behandling vid inkomst-
beskattningen genom att värdestegring på aktien inte beskattas före
försäljningen. Denna fördel vid inkomstbeskattningen gör att det inte finns
tillräckliga skäl att medge en reducering av förmögenhetsskattevärdet. Till
grund för denna motivering att inte beakta latent skatteskuld vid värdering
av aktier ligger således ett nytt synsätt.

Från neutralitetssynpunkt bör innehav av olika tillgångar förmögenhets-
beskattas på ett likvärdigt sätt. Det kan då i ffågasättas om tillgångar som
reavinstbeskattas vid avyttring kan anses övervärderade om hänsyn inte
tas till latent skatteskuld vid förmögenhetsbeskattningen. För att uppnå
strikt likformighet vid inkomstbeskattningen av kapitalinkomster krävs
egentligen att alla värdestegringar beskattas efter hand som de upp-
kommer. En av grundvalarna för 1990 års skattereform är att beskatt-
ningen av olika slags inkomster skall vara så likformig som möjligt. Av

Prop. 1996/97:117

praktiska skäl beskattas dock värdestegringar först när de realiseras. Prop. 1996/97:117
Beskattningen av en värdeökning uppskjuts därmed till dess den realiseras
vilket ger en opåkallad skattekredit. Detta gäller särskilt vid längre
innehav. Det är inte rimligt att vid sidan av skattekrediten på inkomst-
skattesidan även medge en reducering av förmögenhetsskattevärdet på
grund av den latenta skatteskulden. Med ett sådant ställningstagande blir
det heller inte nödvändigt att föra den motsatta diskussionen, dvs. hur
värderingen skall ske i fall av värdenedgång. Även förenklingsskäl talar
för att ett sådant hänsynstagande till latent skatteskuld inte bör göras.

Detta resonemang kan föras i fråga om samtliga slag av tillgångar som
reavinstbeskattas.

De synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av pro-
memorian ger inte anledning till ett ändrat ställningstagande på denna
punkt. Regeringen vidhåller således den princip om full värdering av
börsaktier o.d. som infördes vid 1997 års taxering.

5.6 Aktier m.m.

Regeringens förslag: Aktier som är inregistrerade på börsens A-lista
är som huvudregel skattepliktiga. Sådana aktier tas upp till noterade
värden. Aktier som inregistreras på A-listan i framtiden förblir under
vissa förutsättningar skattefria för den som är huvuddelägare. Skatte-
frihet gäller också för huvuddelägares innehav av aktier som är
inregistrerade på A-listan men är skattefria vid 1997 års taxering.

Vid värdering av onoterade aktier, andelar i handelsbolag och
ekonomiska föreningar samt andra delägarrätter beaktas endast till-
gångar och skulder i näringsverksamhet som avser kapitalförvaltning
eller innehav av näringsfastighet som är skattepliktig vid direkt
ägande.

Andel i handelsbolag får tas upp till ett negativt värde utom av
delägare med begränsat ansvar.

Skatteplikt införs för samtliga slag av marknadsnoterade optioner,
terminer och liknande instrument. Dessa tas upp till noterade värden.
Avdragsrätten för förpliktelser på grund av sådana avtal begränsas.

Promemorians förslag: överensstämmer i stort med regeringens. I
promemorian föreslås dock en obegränsad avdragsrätt för förpliktelser på
grund av marknadsnoterade optionsavtal o.d.

Remissinstanserna: Många remissinstanster är kritiska till att aktier
beskattas olika. Det åberopas främst att riskkapitalförsörjningen försämras
och att investeringsbeteendet påverkas negativt. Några remissinstanser
anser att även aktier noterade på börsens A-lista skall vara skattefria och i
andra hand att den lättnad som gäller för huvuddelägare skall vara generell
och inte bero på när inregistrering har skett. Det förekommer även
synpunkter på att gränsen för huvuddelägarskap är satt för högt.

Skälen för regeringens förslag: I fortsättningen används begreppet

marknadsnoterad även i förmögenhetsskattesammanhang och det har då
samma betydelse som vid inkomstbeskattningen. Till marknadsnoterade
aktier räknas även aktier som är marknadsnoterade vid utländsk börs.

Av avsnitt 5.4 framgår att OTC- och O-aktier o.d. i framtiden hänförs
till det skattefria arbetande kapitalet. Aktier som är inregistrerade på
börsens A-lista är däremot skattepliktiga. Aktier i utländska bolag be-
handlas på motsvarande sätt som aktier i svenska bolag. Det innebär bl.a.
att aktier i ett utländskt bolag är skattepliktiga om aktieslaget är noterat på
ett med inregistrering på A-listan jämförbart sätt i hemlandet. Är det ut-
ländska aktieslaget marknadsnoterat på annat sätt i hemlandet är aktierna
skattefria. Onoterade aktier förblir i princip skattepliktiga.

Skälen för att värdera A-aktier och andra marknadsnoterade aktie-
liknande tillgångar till fullt värde framgår av föregående avsnitt om latent
skatteskuld. Vid värdering av onoterade aktier och andra delägarrätter
skall som tidigare nämnts hänsyn inte tas till tillgångar och skulder i annan
näringsverksamhet än kapitalförvaltning och sådant innehav av närings-
fastighet som vid direkt ägande är skattepliktigt. Aktier i många onoterade
bolag kommer därmed att sakna förmögenhetsvärde.

Skatteplikten och den fulla värderingen av A-aktier kan minska famil-
jeföretagens intresse för inregistrering på A-listan. För att undvika denna
olägenhet och för att inte hämma företagens tillväxt och möjligheter att
erhålla riskvilligt kapital bör skattefriheten kvarstå för huvuddelägare när
aktier inregistreras på A-listan.

1 promemorian föreslås att med huvuddelägare bör avses den som,
ensam eller tillsammans med närstående, vid tidpunkten för inregist-
reringen på A-listan direkt eller indirekt innehade aktier motsvarande
minst 25 % av röstvärdet för aktierna i bolaget. Regeringen anser att denna
avgränsning är väl avvägd. Skatteplikt bör inte heller införas för de
A-aktier som i dag är helt skattefria för den som vid inregistreringen på
A-listan var huvuddelägare enligt den nyss angivna definitionen. Det
gäller således A-aktier som var OTC- eller O-aktier eller var onoterade
vid utgången av år 1991. Enligt regeringens bedömning är den nu före-
slagna skattefriheten främst av betydelse för framtiden. Tillräckliga skäl
att göra huvuddelägares innehav generellt skattefria kan inte anses
föreligga. Skattefriheten för huvuddelägare bör dock gälla även i det fall
då marknadsnotering sker i utlandet.

Skulder hänförliga till aktier som förblir skattefria bör inte vara
avdragsgilla.

Vid värdering av onoterade aktier i bolag som bedriver kapital-
förvaltning skall de aktier som föreslås vara skattefria och skulder
hänförliga till sådana aktier inte beaktas. I fråga om huvuddelägares aktier
gäller detta endast för huvuddelägaren som innehar aktierna indirekt.
Vidare bör skulder hänförliga till onoterade aktier inte vara avdragsgilla
vid förmögenhetsberäkningen till den del tillgångar och skulder i före-
tagets verksamhet inte beaktas vid värdering av aktierna. Motiveringen till
denna begränsning i avdragsrätten är att onoterade aktier som helt eller
delvis saknar förmögenhetsvärde inte skall kunna förvärvas genom lån
som är avdragsgilla i sin helhet. Dessa resonemang gäller även andelar i

Prop. 1996/97:117

handelsbolag o.d. samt i ekonomiska föreningar. Prop. 1996/97:117

Delägare i handelsbolag (respektive komplementär i kommanditbolag)
har ansetts berättigade att göra avdrag när bolagets förmögenhetsvärde är
negativt trots att bolagets skulder inte direkt kan jämställas med bolags-
mannens egna skulder (jfr RÅ 1988 ref. 29). I promemorian Ds 1990:91
föreslogs denna möjlighet avskaffad mot bakgrund av den skillnad som
faktiskt råder mellan bolagsskuld och egen skuld.

Först skall påpekas att ett negativt värde på en tillgång inte bör ses som
en skuld. Ett eventuellt beaktande av negativa värden är således en vär-
deringsfråga. Med de värderingsregler som föreslås, dvs. att värdering
skall ske till marknadsvärdet, kan som huvudregel inte något negativt
värde uppkomma. 1 fråga om andelar i handelsbolag beaktas dock till-
gångar och skulder inom den juridiska personen. I framtiden kommer
värderingen i stort sett att avse tillgångar och skulder i kapitalförvaltning.
Det kan synas rimligt att kapitalförvaltning som bedrivs i handelsbolags-
form inte skall beskattas hårdare än för en fysisk person som bedriver
sådan verksamhet. För sistnämnda person finns inget hinder att ta upp
skulder som överskrider tillgångarna i kapitalförvaltningen. Det föreslås
därför att ett negativt värde på en andel i ett handelsbolag får beaktas.
Andelen anses därmed upptagen till det negativa värdet. Undantag görs
dock för delägare med begränsat ansvar, som inte får rätt att redovisa ett
negativt värde.

Beskattningen av optioner är otillräckligt reglerad. Det kan inte ens
påstås att någon fast praxis har utvecklats. Detta innebär att förmögenhet
nedlagd i optioner kan undgå beskattning.

Det tillägg i 3 § 1 mom. d SFL som gäller fr.o.m. 1986 års taxering
innebär att optionsrätter till nyteckning eller köp av aktier är skattepliktiga
om optionsrätten har utgetts tillsammans med ett skuldebrev och är före-
mål för omsättning på kapitalmarknaden. Däremot råder delade meningar
om skattskyldigheten också omfattar s.k. fristående optioner, dvs. optioner
som inte har utfärdats tillsammans med skuldebrev. Handeln med sådana
optioner började i stor skala först under år 1985. Helt klart är att nuvaran-
de bestämmelser, oavsett förekomsten av skuldebrev, inte ger utrymme för
beskattning av säljoptioner (optioner som ger innehavaren rätt att sälja
aktier till ett förutbestämt pris). Inte heller optioner som avser annan
egendom än aktier kan förmögenhetsbeskattas. På marknaden finns nu
också bl.a. ränteoptioner, indexoptioner och valutaoptioner.

Beskattningen av rättigheter som uppkommer på grund av ömsesidigt
bindande avtal om exempelvis framtida överlåtelse av viss egendom är
helt oreglerad. De förmögenhetsvärden som dessa s.k. terminskontrakt kan
ge upphov till beskattas följaktligen inte.

Avsaknaden av reglering för åtskilliga finansiella instrument är inte
godtagbar. De instrument som nu inte är skattepliktiga, som t.ex. terminer,
vissa optioner och andra liknande avtal, bör undantagslöst förmögenhets-
beskattas om de är marknadsnoterade. Sådana marknadsnoterade instru-
ment bör tas upp till sina respektive marknadsvärden vid utgången av
beskattningsåret. Även förpliktelserna bör tas upp till belopp som
motsvarar dessa värden. Onoterade instrument kan dock användas i

skatteplaneringssyfte genom att förpliktelsen i exempelvis ett optionsavtal
dras av som skuld medan rättigheten innehas av någon som inte kommer
upp i gränsen för skatteplikt. De rättigheter och förpliktelser som
uppkommer av onoterade options- och terminsavtal o.d. avtal bör därför
inte vara skattepliktiga respektive avdragsgilla. För att inte värdet av andra
tillgångar skall kvittas bort genom att avtal ingås som medför en
avdragsgill marknadsnoterad förpliktelse och en motsvarande skattefri
onoterad rättighet bör avdragsrätten för förpliktelser begränsas.
Regeringen föreslår därför att avdrag inte medges för förpliktelser på
grund av marknadsnoterade optionsavtal o.d. till den del det sammanlagda
värdet av förpliktelserna överstiger värdet av den skattskyldiges innehav
av rättigheter på grund av sådana avtal.

Förslaget innebär således att marknadsnoterade options- och termins-
avtal värderas till sina respektive marknadsvärden. Egendom som kan
omfattas eller avses i avtalet, s.k. underliggande egendom, värderas enligt
övriga regler om värdering.

Prop. 1996/97:117

5.7 Fastigheter

Regeringens förslag: Fastighet i Sverige tas upp till taxeringsvärdet.
Fastighet i utlandet tas upp till 75 % av marknadsvärdet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens med undan-
tag för att fastighet i utlandet tas upp till marknadsvärdet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framför inga erinringar
mot förslaget. Riksskatteverket påpekar att stora problem finns med att
bestämma marknadsvärden på fastigheter i utlandet. Lantbrukarnas
Riksförbund anser att värderingen av fastigheter vilar på bräcklig grund
och kan leda till högre taxeringsvärden än marknadsvärden.

Skälen för regeringens förslag: De stora prisskillnaderna på bostäder
i olika delar av landet och i olika områden i storstadsregionerna medför att
såväl förmögenhetsskatt som fastighetsskatt och skattelättnad för ränte-
utgifter kan variera kraftigt trots likvärdig standard, bostadsyta och
låneandel. Dessa förhållanden speglar dock verkliga skillnader i för-
mögenhetsinnehav och bör därmed rimligtvis påverka den skattepliktiga
förmögenheten.

Frågan är om fastigheter skall tas upp till marknadsvärdet eller om
taxeringsvärdet även i fortsättningen skall ligga till grund för förmögen-
hetsbeskattningen.

I det följande resonemanget anses för enkelhets skull taxeringsvärdet
motsvara 75 % av marknadsvärdet. Sedan omräkningen införts är det
egentligen basvärdet, dvs. det värde som bestäms vid allmän eller särskild
fastighetstaxering, som skall uppgå till denna procentsats. Den efter-
följande omräkningen har dock sin grund i ett liknande synsätt även om
förhållandet då gäller ett helt prisutvecklingsområde.

Som framgår av det tidigare anförda skall som en allmän princip latent

skatteskuld inte beaktas. Som påpekats i avsnitt 5.5 har nedsättningen till
75 % av marknadsvärdet på fastigheter emellertid motiverats med att en
säkerhetsmarginal ansetts behövlig vid fastighetstaxeringen och inte i att
en latent skatteskuld beaktas.

Med taxeringsvärden som bestäms med en säkerhetsmarginal på 25 %
blir fastigheter i allmänhet med stor sannolikhet undervärderade. Ett
exempel illustrerar.

En person har en skattepliktig förmögenhet på 250 000 kr i form av
bankmedel. Denna förmögenhet placeras i en fastighet taxerad till
750 000 kr men med marknadsvärdet 1 000 000 kr. Förvärvet finansieras
med bankmedlen och genom upptagande av lån på 750 000 kr. Trots att
personens nettoförmögenhet är oförändrad har den skattepliktiga för-
mögenheten sjunkit till 0 kr.

Den brist på likformighet som exemplet illustrerar kan i princip
åtgärdas genom en övergång till marknadsvärdering åtföljt av en intäkts-
neutral skattesatssänkning. Effekten av detta skulle bli en omfördelning av
förmögenhetsskatteuttaget från övriga tillgångar till fastigheter. Bostads-
politiska och allmänna fördelningsskäl talar dock emot en sådan för-
ändring. För den enskilde framstår det också som märkligt om taxerings-
värdet ligger till grund för beräkningen av fastighetsskatt men inte för-
mögenhetsskatt. Denna avvikelse skulle i princip kunna åtgärdas genom
att taxeringsvärdet sattes lika med marknadsvärdet samtidigt som skatte-
satsen sänktes så att skatteuttaget förblev oförändrat. Ett skäl mot en sådan
förändring är dock att taxeringsvärdet faktiskt bestäms enligt en vär-
deringsmetod som har bedömts medföra ett behov av en säkerhets-
marginal. Så länge fastighetstaxeringen har nuvarande utformning bör
taxeringsvärdet således inte frångås vid förmögenhetsberäkningen.
Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare för att utvärdera och
se över regelsystemet för fastighetstaxering. Utredaren skall enligt direk-
tiven Översyn av reglerna om fastighetstaxering, m.m. (Dir. 1997:36)
undersöka om de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt leder
fram till att taxeringsvärdena för enskilda fastigheter återspeglar
marknadsvärdena och föreslå de lagändringar som bedöms vara nöd-
vändiga. Vid en sådan översyn kommer således systemet för att ta fram
taxeringsvärden att omprövas. Ställningstagandet att fastighet skall tas upp
till taxeringsvärdet vid förmögenhetsbeskattningen kan därför komma att
bli föremål för en ny prövning när resultatet av översynen behandlas.

Fastigheter i utlandet bör också värderas enligt marknadsmässiga
principer. Mot bakgrund av svårigheterna att värdera fastigheter utom-
lands finns anledning att ha en motsvarande säkerhetsmarginal som for
svenska fastigheter vilket alltså innebär en värdering till 75 % av
marknadsvärdet.

Prop. 1996/97:117

5.8 Bostadsrätter

Prop. 1996/97:117

Regeringens förslag: Bostadsrätt tas upp till den egna lägenhetens
andel i föreningens förmögenhet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan
erinringar. Svenska Revisorsamfundet anser att beskattningen av bostads-
rätter bör ses över för att kravet på likformighet skall uppnås.

Skälen för regeringens förslag: För bostadsrättshavare gäller att
förmögenhetsvärdet beräknas som den egna lägenhetens andel i förenings-
fastighetens taxeringsvärde med tillägg för annan egendom som förening-
en kan äga och med avdrag för föreningens skulder. Särskilt i stor-
städernas innerstadsområden leder en sådan förmögenhetsberäkning till
värden som många gånger väsentligen understiger de enskilda lägen-
heternas marknadsvärden. Detta beror på att de aktuella fastigheternas
taxeringsvärden inte påverkas av marknadsvärdena hos lägenheterna.

Vid utredningsarbetet inför 1990 års skattereform påpekades att det var
nödvändigt att åstadkomma mer realistiska taxeringsvärden på
bostadsrättsfastigheter. Härigenom skulle en större skattemässig likhet
mellan bostadsrättshavare och innehavare av egnahem uppnås (se t.ex.
prop. 1989/90:110 s. 504). Uttalandet tog i första hand sikte på
inkomstbeskattningen. Riktiga taxeringsvärden har emellertid en
motsvarande betydelse för en rättvis förmögenhetsbeskattning av bostads-
rättshavare respektive egnahemsägare. Mot bakgrund av nu redovisade
synpunkter tillkallades år 1989 en särskild utredare som fick i uppdrag att
bl.a. lämna ett förslag till en värderingsmetod för fastighetstaxeringen av
fastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar (Bostadsrättsvärderings-
kommittén, Fi 1989:01, dir. 1989:27). Kommitténs förslag Fastighets-
taxering m.m. - Bostadsrätter (SOU 1992:8) var utformat enligt de
principer som angetts i direktiven, dvs. en taxering av lägenheternas
värden. Värderingsmodellen förutsatte dels ett "överlåtelseregister", dels
ett med vissa bostadsrättsuppgifter utökat fastighetstaxeringsregister. En
något modifierad värderingsmetod har senare föreslagits av Fastig-
hetsbeskattningsutredningen i betänkandena Beskattning av fastigheter,
del I och II (SOU 1993:57 och 1994:57). Den principiella utformningen
av metoden för att taxera bostadsrättsfastigheter var dock densamma som
i Bostadsrättsvärderingskommitténs förslag, dvs. att fastighetens
taxeringsvärde skulle beräknas på grundval av de enskilda lägenheternas
marknadsvärden. Inget av dessa båda förslag har ännu genomförts.

Värderingen av andelar i bostads- och bostadsrättsföreningar bör
ändras så att likformighet uppnås i förhållande till beskattningen av små-
hus. Det synes kunna ske på två olika sätt. Båda dessa metoder förutsätter
någon form av lägenhetsregister. En provverksamhet för uppbyggnad av
ett sådant register har påbörjats (se prop. 1995/96:90). Vidare skall den
särskilda utredare som regeringen tillkallat, se avsnitt 5.7, ta upp frågan
om hur fastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar skall taxeras. I

dagsläget saknas således förutsättningar att föreslå annat än att det Prop. 1996/97:117
nuvarande värderingssystemet skall bibehållas tills vidare.

5.9 Livförsäkringar

Regeringens förslag: Livförsäkring tas upp till det tekniska åter-
köpsvärdet med tillägg för beräknad upplupen andel av överskottet i
livförsäkringsverksamheten (allokerad återbäring).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan
erinringar. Riksskatteverket framför synpunkter på utformningen av
beskattningen. Försäkringsförbundet anser att samtliga former av livför-
säkringar bör undantas från beskattning och i vart fall att allokerad åter-
bäring inte skall ingå i skatteunderlaget eftersom den inte är garanterad
och sparandet är bundet.

Skälen för regeringens förslag: Livförsäkringar delas upp i två
grupper vid inkomstbeskattningen. För den ena gruppen medges inte
avdrag för de till försäkringsföretagen inbetalda premiema. I sådant fall
beskattas inte de belopp som utfaller på försäkringen. Denna metod gäller
för kapitalförsäkring. Premier för försäkringar i den andra gruppen är
avdragsgilla. Mot detta svarar skatteplikt för den utfallande ersättningen.
Den senare principen gäller for pensionsförsäkring. Livförsäkringar som
inte uppfyller villkoren för det långsiktiga pensionssparandet i pensions-
försäkring hänförs till gruppen kapitalforsäkringar. Denna indelning av
livförsäkringar i pensions- resp, kapitalförsäkringar har betydelse även
vad gäller förmögenhetsbeskattningen.

Fr.o.m. 1988 års taxering förmögenhetsbeskattas livförsäkringar som
meddelats i en försäkringsverksamhet som bedrivs i Sverige och tecknats
efter den 12 september 1986. Äldre försäkringar, pensionsförsäkringar,
rena riskförsäkringar som enbart avser dödsfall senast vid 70 års ålder och
som inte är återköpsbara samt försäkringar som ger rätt till livränta eller
sjukränta som lämnas på grund av annan försäkring än livförsäkring, är
inte fÖrmögenhetsskattepliktiga. Detsamma gäller kapital som är insatt på
pensionssparkonto enligt reglerna för det individuella pensionssparandet.
Sedan 1996 års taxering är även livförsäkring som meddelats i utländsk
försäkringsverksamhet förmögenhetsskattepliktig om den tecknats efter
den 30 juni 1995. Värderingsreglerna i SFL är utformade så att den rätt till
återbäring som uppkommer om avkastningen på försäkringskapitalet är
högre än kalkylräntan inte träffas av skatt. Ackumulerad avkastning på
försäkringskapitalet utöver kalkylräntan undgår därmed förmögenhets-
skatt.

I propositionen 1995/96:231 Fortsatt reformering av beskattningen av
utländska kapitalforsäkringar har regeringen principiellt tagit ställning till
utformningen av beskattningen av livförsäkringar. I propositionen är
utgångspunkten att skatteplikten förblir oförändrad. Det föreslås att fr.o.m.

1998 års taxering skall, utöver det tekniska återköpsvärdet, beräknad
upplupen andel av överskottet i livförsäkringsverksamheten (allokerad
återbäring) räknas in i kapitalförsäkringens värde. På detta sätt uppnås en
på marknadsmässiga värden grundad värdering även för livförsäkringar.
De erinringar som framförts vid remissbehandlingen av promemorian ger
inte anledning till något ändrat ställningstagande. Regeringen vidhåller
således att värderingen skall ske med hänsyn till även det beräknade
överskottet i verksamheten.

5.10 Övrig lös egendom

Prop. 1996/97:117

Regeringens förslag: Lösöre som inte innehas för personligt bruk
beskattas fullt ut. Egendom som utgör yttre personligt lösöre be-
skattas till den del det enskilda föremålets värde överstiger 10 000 kr.
Undantag görs för föremål som deponerats på museum o.d. samt äldre
fordon. Avdrag medges inte för skuld hänförlig till lösöre som inte är
skattepliktigt.

Promemorians förslag: Egendom som utgör inre personligt lösöre be-
skattas till den del det enskilda föremålets värde överstiger 100 000 kr.
Några särskilda undantag i lösöresbeskattningen föreslås inte. I övrigt
överensstämmer förslaget i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Många remissinstanser är kritiska till förslaget att
beskatta inre lösöre som används för personligt bruk. Detta motiveras med
kontroll- och värderingsproblemen samt risken för att kulturhistoriskt
värdefulla föremål förs ut ur landet. Riksskatteverket avstyrker förslaget.
Det framförs även krav på att beloppsgränsema skall höjas.

Skälen för regeringens förslag: Vid 1997 års taxering beskattas lösöre
endast i form av yttre inventarier och smycken om det sammanlagda vär-
det överstiger 1 000 kr. Vidare görs undantag för vissa samlingar.

Konst och antikviteter representerar stora värden. Det är svårt att
motivera den skattefrihet som råder i dag för sådana tillgångar. En
beskattning av förmögenhet som består av lösöre är emellertid förenad
med stora kontrollsvårigheter.

Som redan berörts i avsnitt 5.5 har evig reavinstbeskattning införts av
allt lösöre. Reavinster avseende lösöre för personligt bruk på sammanlagt
50 000 kr per år är dock skattefria, vilket innebär att en reavinstbeskatt-
ning aldrig aktualiseras för personligt lösöre för det stora flertalet skatt-
skyldiga. När det gäller förmögenhetsbeskattning av inre lösöre är kon-
trollsvårighetema ännu större än i samband med en försäljning. Det skulle
dessutom i många fall bli avsevärt svårare att göra en riktig värdering av
egendomen.

Arvs- och gåvobeskattningen omfattar, till skillnad från förmögen-
hetsbeskattningen, också sedvanligt inre lösöre, konst, antikviteter och
samlingar (t.ex. mynt och frimärken). Kontrollen är emellertid mycket
begränsad och den värdering som godtas avviker ofta starkt från mark-

nadsvärdet. Detsamma gäller i stort sett för sådant lösöre som förmögen-
hetsbeskattas.

För att gränsdragningsproblem mellan vad som utgör konst, antikviteter
och annat lösöre skall undvikas bör lösöret delas upp mer schematiskt. I
fortsättningen bör därför en åtskillnad göras mellan inre och yttre lösöre
respektive personligt lösöre och sådant lösöre som inte innehas för
personligt bruk. Yttre lösöre omfattar till sin art sådana föremål som i dag
benämns yttre inventarier. Personligt lösöre avgränsas på samma sätt som
vid reavinstbeskattningen.

Lösöre som inte innehas för den skattskyldiges eller hans familjs
personliga bruk bör beskattas fullt ut. Till denna grupp hör t.ex. metaller
och ädelstenar samt annan egendom som utgör rena investeringsobjekt.
Vad gäller denna typ av egendom torde värderingsproblemen vara
avsevärt mindre än för lösöre som innehas för personligt bruk.

Beskattningen av yttre lösöre bör, till den del det är fråga om personligt
lösöre, omfatta endast sådant som typiskt sett anses utgöra förmögenhets-
objekt. Yttre lösören av ringa värde som innehas för personligt bruk skall
därför vara skattefria. Detta uppnås genom att värdet av ett enskilt föremål
endast beskattas till den del det överstiger 10 000 kr. Det innebär att t.ex.
bilar och båtar även i fortsättningen normalt beskattas.

Vad gäller inre lösöre uttalade kapitalskatteberedningen i sitt slut-
betänkande Teknisk översyn av kapitalbeskattningen (SOU 1971:46) att
starka rättviseskäl talade för att förmögenhet som är nedlagd i lösöre skall
förmögenhetsbeskattas eftersom förmögenhetsskatteflykt skett genom
placeringar i konst, antikviteter o.d. Å andra sidan medgavs att frågan var
mycket svår att bemästra rent tekniskt. Beskattningen borde enligt
kapitalskatteberedningen träffa de av ekonomiska motiv tillkomna sam-
lingarna medan hemmen, även välutrustade sådana, lämnades utanför.
Vidare uttalades att kontrollen mötte stora svårigheter och att den under
inga förhållanden borde innebära granskningsbesök i hemmen eller
liknande. En tänkbar metod ansågs vara att lägga försäkringsvärdena till
grund för beskattning. Eftersom försäkringsvärdena avsåg återanskaff-
ningskostnader måste en reducering göras av dessa värden för att
någorlunda säkra försäljningsvärden skulle erhållas. Från dessa skulle ett
frikostigt tilltaget bottenbelopp som motsvarade vad som brukar ingå i ett
välutrustat hem avräknas. Systemet skulle bygga på kontrolluppgifter från
försäkringsföretag. Det måste kompletteras med dispensregler för sam-
lingar, som med hänsyn till kulturhistoriskt värde, karaktär av familje-
klenoder och liknande omständigheter skäligen borde undantas från skatt.

Kapitalskatteberedningen avfärdade emellertid slutligen denna modell.
Intäkterna av en sådan beskattning ansågs knappast stå i skälig proportion
till den behövliga kontrollapparaten. Vidare rubbades förutsättningarna för
det skisserade systemet på ett avgörande sätt av att försäkringspremierna
då i allmänhet inte längre grundades på de försäkrade föremålens värde
utan hade anpassats schablonmässigt till bostadens storlek. Särskilda för-
säkringsvärden skulle visserligen även i framtiden tillämpas i fråga om de
värdefullaste föremålen. Som grundval för en generell förmögenhets-
beskattning skulle dessa värden dock bli alltför osäkra i synnerhet som

Prop. 1996/97:117

möjlighet fanns att försäkra olika värdeföremål i skilda bolag, såväl Prop. 1996/97:117
inländska som utländska. Kapitalskatteberedningen ansåg sig inte ha
funnit något annat system för lösörebeskattning som kunde tillgodose de
krav som rimligen kunde ställas.

I 1990 års promemoria om förmögenhetsbeskattningen (Ds 1990:91)
bortsågs inte från möjligheten att försäkringsvärdena kunde tjäna till
ledning for värderingen. Det uttalades emellertid att användning av för-
säkringsvärden skulle innebära att man godtog en grovt schablonmässig
beräkning av skatteunderlaget samt att hemförsäkringar ofta inte gav nå-
gon rättvis bild av de stora variationer som kunde råda mellan värdet på
lösöre i olika hushåll. Det sades vidare att en beskattning på grundval av
försäkringsvärden trots detta föreföll vara det enda tänkbara alternativet
om vanligt lösöre, t.ex. möbler och husgeråd, skulle inordnas i en
förmögenhetsbeskattning av aktuellt slag. Slutligen föreslogs att sådant
inre lösöre av sedvanligt slag skulle undantas från beskattning. Vid
remissbehandlingen av den promemorian ansåg Försäkringsförbundet att
försäkringsvärden inte kan användas vid värdering av lösöre. Som skäl
anfördes bl.a. att försäkringsvärdet avser hela lösöret och inte enskilda
föremål, att det bygger på återanskaffningsvärdet och inte omfattar lösöre
utanför hemmet mer än till ett mindre belopp samt att beloppslösa
hemförsäkringar och utländska hemförsäkringar skulle bli allt vanligare.

Av de skäl som framförts av bl.a. kapitalskatteberedningen framgår
enligt regeringens mening att användandet av försäkringsvärden inte är en
lämplig värderingsmall.

I promemorian Ds 1996:42 föreslås att inre lösöre som innehas för
personligt bruk skall vara skattepliktigt endast till den del värdet på det
enskilda föremålet överstiger ett fribelopp på 100 000 kr. Denna utform-
ning motiveras med att antalet föremål som måste värderas skall vara så
litet att värderingen kan genomföras utan allt för stora olägenheter och att
kontrollproblemen skall minskas i den omfattning som är möjlig genom
att skattemyndigheternas kontrollåtgärder kan rikta sig mot enstaka fall.
Vidare sägs i promemorian bl.a. att grundprincipen bör vara att det
normala men även stora och välutrustade hemmet inte skall beskattas
utom vad gäller mycket dyrbara förmögenhetsobjekt som ibland används
för kapitalplacering i syfte att undvika förmögenhetsskatt. Modellen med
ett fribelopp som avser det sammanlagda värdet avfärdas med
motiveringen att den inte bidrar till att kulturhistoriskt värdefulla
samlingar bevaras. Ett annat alternativ som behandlas i promemorian är att
sådana samlingar undantas från beskattning. Även denna modell utesluts
eftersom svåra gränsdragningsfrågor anses uppkomma med en sådan
undantagsregel.

Som framgår av redogörelsen ovan torde någon fullständig lösning på
värderings- och kontrollproblemen avseende lösöre inte finnas. Den i
promemorian föreslagna lösningen med ett fribelopp for varje enskilt
föremål medför visserligen att antalet skattskyldiga blir litet och att endast
objekt vars värde avsevärt överstiger vad som kan anses vara normalt även
för ett hushåll i goda ekonomiska omständigheter beskattas. De svårig-
heter som trots detta uppkommer har framhållits av flera remissinstanser.

5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

Riksskatteverket anser att kontroll- och värderingsproblemen är så om- Prop. 1996/97:117
fattande att personligt inre lösöre inte bör utgöra beskattningsobjekt. Det
har även hävdats att ett genomförande av förslaget allvarligt kan försvåra
bevarandet av kulturhistoriska värden. Vid en samlad bedömning anser
regeringen att beskattningen av lösöre bör begränsas. Inre lösöre som
används för personligt bruk bör vara skattefritt. Vidare bör lösöre som
deponerats i museum eller liknande inrättning inte förmögenhetsbeskattas.

För att veteranbilar inte skall behandlas sämre än antikviteter i hemmet
föreslås att även sådana fordon undantas från beskattning.

Värderingen av skattepliktigt lösöre bör anknyta till vanliga regler och
således utgå från marknadsvärdet.

För att förhindra skatteplanering med lånade pengar bör skuld hänförlig

till skattefritt lösöre inte vara avdragsgill.

I syfte att uppnå en rationaliseringseffekt även ifråga om skatte-
hanteringen avseende tillgångar som spelar en obetydlig roll vid för-
mögenhetsbeskattningen bör undantagsförmåner, besittningsrätter och
liknande rättigheter till fastigheter vara skattefria. Detta gäller dock inte
bostadsrätter o.d., se avsnitt 5.8.1 de fall rättigheterna inte är skattepliktiga
bör inte heller rätt till avdrag för motsvarande förpliktelser finnas.

Rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel o.d. samt
patent- och förlagsrätter föreslås vara skattefria även i fortsättningen.
Endast undantagsvis innehas dessa rättigheter utanför näringsverksamhet.
Rättigheter som i vid utsträckning kan sägas utgöra en del av det sociala
skyddsnätet i samband med sjukdom, ålderdom och dödsfall undantas
också från förmögenhetsbeskattning.

5.11 Skattskyldighet

Regeringens förslag: Reglerna om skattskyldighet skall i princip
vara oförändrade. Utländsk medborgare som vistas tillfälligt i Sverige
under högst tre år förblir begränsat skattskyldig. Skattskyldigheten for
utländska aktiebolag och andra utländska juridiska personer tas bort.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens med undantag för att tidsgränsen för utländsk medborgare
som tillfälligt vistas i Sverige föreslås vara två år.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att förslaget avseende
utländska medborgare medför administrativt merarbete. I övrigt framförs
inga erinringar.

Skälen för regeringens förslag: För att underlätta arbetsutbyte med
utlandet föreslås i promemorian att utländska medborgare som tillfälligt
vistas i Sverige under högst två år bör vara begränsat skattskyldiga under
denna tid. Även regeringen anser att det behövs ett sådant undantag. För
att bestämmelsen skall få någon praktisk betydelse bör dock tidsgränsen
uppgå till tre år. De positiva effekterna får anses uppväga de administ-
rativa nackdelar som kan uppkomma.

Beskattningen av utländska juridiska personer bör avskaffas eftersom
den är diskriminerande. I förenklingssyfte bör nuvarande regler ändras så
att begränsat skattskyldiga inte beskattas för andel i svensk ekonomisk
förening eller handelsbolag. Det bör tilläggas att detta inte innebär någon
förändring av beskattningen av utländska aktier och andelar, se avsnitt 5.6.

Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) har haft i uppgift
att se över inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av stiftelser och
ideella föreningar (dir. 1988:6). I betänkandet Översyn av skattereglerna
för stiftelser och ideella föreningar (SOU 1995:63) föreslås en särskild lag
om skattebefrielse. I avvaktan på ett ställningstagande till förslagen i
betänkandet föreslås inte här någon ändrad beskattning av stiftelser och
ideella föreningar.

5.12 Sam- eller särbeskattning

Prop. 1996/97:117

Regeringens förslag: Sambeskattning skall även i fortsättningen ske
av makar respektive av föräldrar och barn.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att sambeskatt-
ningen skall avskaffas. Motiveringen är främst rättvise- och förenklings-
skäl. Riksskatteverket betonar de starka administrativa skälen för att införa
särbeskattning. TCO anser dock att sambeskattningen av samboende och
minderåriga barn bör behållas för att minska skatteplanering. Sveriges
Advokatsamfund anser att riskerna för skatteplanering är överdrivna med
hänsyn till att det förutsätter egendomsöverlåtelse.

Skälen för regeringens förslag: Fr.o.m. 1988 års taxering är sam-
beskattningen av makars arbetsfria inkomster (s.k. B-inkomster) helt
avskaffad. Förändringen har genomförts i förenklingssyfte och medför
betydande förenklingar för såväl de skattskyldiga som för skattemyndig-
heterna (prop. 1985/86:130 s. 44).

Vid förmögenhetsbeskattningen sambeskattas såväl makar som hemma-
varande barn under 18 år. Regeln gäller också adoptivbarn och styvbarn.
Sedan 1992 års taxering jämställs inte fosterbarn med hemmavarande
barn.

Det har under senare år rests upprepade krav på att sambeskattningen
av förmögenhet skall slopas. När det gäller makar anses nuvarande
bestämmelser diskriminera äktenskapet och motverka jämställdhet. Även
sambeskattning av föräldrar och barn har kritiserats och då särskilt i fråga
om styvbarn.

Likformighetsskäl men också jämställdhetsskäl talar för att sambeskatt-
ningen bör tas bort även vid förmögenhetsbeskattningen. Särbeskattning
skulle dessutom medföra en avsevärd administrativ förenkling. Sam-
beskattningen kräver nämligen en fortlöpande aktualisering av samband
mellan makar och barn samt mellan ogifta sammanboende personer med
gemensamma hemmavarande barn. Dessa sambandsuppgifter är inte

sällan inaktuella vilket medför kontroll- och utredningsproblem. Vidare
försvårar sambeskattningen förtryckandet av förmögenhetsuppgifter i den
förenklade deklarationen.

Ett skäl för att behålla sambeskattningen är att förebygga skatte-
planering genom att förmögenheten sprids inom familjen. Särbeskattning
skulle också ge ett mycket betydande skattebortfall om inte fribelopp och
skattesatser justeras i motsvarande utsträckning. En sänkning av fri-
beloppet innebär att ensamstående får betala lättnaderna för makar.
Slutligen uppkommer otillfredsställande fördelningseffekter mellan hus-
håll med olika disponibla inkomster.

Sambeskattningen med egna barn väcker inte samma principiella
invändningar som sambeskattning av makar. Skäl att därvid behandla
styvbarn annorlunda än egna barn föreligger inte. I fråga om barn kan det
snarast vara svårt att motivera en särbeskattning och fribelopp för barn
uppmuntrar till skatteplanering. Gåvobeskattningen kan visserligen verka
hämmande under en övergångstid om ett system med särbeskattning skulle
införas. På sikt föreligger dock risk för att skatteunderlaget minskar
genom successiva Överföringar till barn. Ett alternativ skulle kunna vara
ett särskilt, avsevärt lägre, fribelopp för barns förmögenhet. Även med
sådana åldersdifferentierade fribelopp kan dock skattelättnader uppnås
genom att tillgångar och skulder fördelas inom familjen. Det kan dessutom
synas märkligt att barn i princip beskattas hårdare än vuxna. Om
särbeskattning införs för makar blir det emellertid tekniskt svårt att
utforma regler för sambeskattning av föräldrar och barn som samtidigt
innebär att de administrativa fördelarna uppnås.

Lagrådet anser att det sett från grundläggande systematisk synpunkt är
otillfredsställande att - när nu inriktningen är att stifta en helt ny lag av
modernt snitt - ta över regler om sambeskattning från 1947 år lag, som i
detta hänseende byggde på samlevnadsformer som var väsentligt mindre
varierande till formerna än i dagens samhälle. Det uttalas vidare av
Lagrådet att en följd av sådan bristande anpassning av lagreglerna till
samhällsutvecklingen kan tänkas leda till minskad tilltro till och efter-
levnad av lagstiftningen.

Som redovisats ovan finns det skäl som talar både för och emot att
införa särbeskattning. Fördelarna med en särbeskattning är starka från
principiell och administrativ synpunkt. Intresset av att förebygga skatte-
planering väger emellertid tungt. Det främsta problemet är dock skatte-
bortfallet. Vid ett antagande om att de vuxna personerna i familjen för-
delar förmögenheten mellan sig på ett så skattemässigt fördelaktigt sätt
som möjligt så att fribeloppen kan utnyttjas fullt ut skulle en övergång till
särbeskattning ge ett inkomstbortfall på 1,4 miljarder kronor vid i övrigt
oförändrade regler.

För att kompensera for inkomstbortfallet måste antingen fribeloppet
sänkas väsentligt eller skattesatsen höjas kraftigt. Olika kombinationer
därav är tänkbara. Om man sänker fribeloppet till 550 000 kr måste
skattesatsen höjas till 1,65 % för att kompensera för bortfallet. Om man
nöjer sig med att sänka fribeloppet till 700 000 kr krävs en skattsatshöj-
ning till ca 2,2%. I dagens statsfinansiella läge finns inte utrymme för att

Prop. 1996/97:117

minska skatteuttaget från förmögenhetsbeskattningen. Den basbreddning
som sker genom övriga förslag kan inte kompensera den brist som skulle
uppkomma om särbeskattning införs. Regeringens slutsats blir därför att
sambeskattningen måste behållas även i det nya förmögenhetsskatte-
systemet.

5.13 Skattens storlek

Prop. 1996/97:117

Regeringens förslag: Fribeloppet för fysisk person och dödsbo skall
även i fortsättningen uppgå till 900 000 kr och skattesatsen kvarstå
på 1,5 %. Begränsningsregeln behålls.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att fribeloppet bör
höjas. Många remissinstanser anser att nivån på skatten är för hög. Det
förekommer förslag om att hänsyn skall tas till fastighetsskatten vid
tillämpning av begränsningsregeln. Riksskatteverket vill i första hand att
begränsningsregeln avskaffas och i andra hand att familjenivåberäkningen
slopas eftersom den medför administrativa svårigheter och därmed ökade
kostnader.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har som framgår av det
tidigare beslutat att gränsen för uttag av förmögenhetsskatt av fysisk
person och dödsbo skall höjas till 900 000 kr vid 1997 års taxering med
hänsyn till de höjda taxeringsvärdena vid 1996 års allmänna fastighets-
taxering av småhus. Någon ytterligare justering uppåt av denna gräns bör
inte genomföras.

Utgångspunkten för skatteuttaget är att skattesatsen skall vara låg.
Kapitalinkomstbeskattningen är sedan 1990 års skattereform strikt pro-
portionell, till skillnad från vad som gäller för förvärvsinkomster som
beskattas progressivt. Med hänsyn till att förmögenhetsskatten för den
sammanlagda beskattningen av kapital anses utgöra en motsvarighet till
det högre marginalskatteskiktet för förvärvsinkomster bör den vara pro-
portionell även fortsättningsvis.

Arbetsinkomster beskattas progressivt i två avseenden. För det första
utgår statlig inkomstskatt för taxerade förvärvsinkomster över en viss
nivå. För år 1997 ligger denna nivå på 231 500 kr (inkomsten före uttag
av allmänna egenavgifter). För det andra föreligger progressivitet i den
meningen att arbetsgivaravgifter tas ut på inkomster över 7,5 basbelopp
utan att detta uttag ger rätt till ytterligare socialförsäkringsförmåner. På
inkomster över 7,5 basbelopp utgör därför arbetsgivaravgifterna i sin
helhet en skatt. Vid 1997 års nivåer för arbetsgivaravgifterna (32,92 %),
den genomsnittliga kommunalskatten (31,66 %) och den statliga
inkomstskatten (25 %) kan det totala skatteuttaget på arbetsinkomster över
7,5 basbelopp beräknas till drygt 67%.

Frågan är då vilket förmögenhetsskatteuttag som tillsammans med den
proportionella kapitalinkomstskatten på 30 % skulle ge ett skatteuttag på

kapital som balanserar det högsta skatteuttaget på arbetsinkomster, 67 %.
För en sådan kalibrering är det viktigt att notera att skatten på arbetsin-
komster är real medan kapitalinkomstskatten tas ut på nominella inkom-
ster, exempelvis nominella räntor. Varje kalibrering av förmögenhets-
skatteuttaget kommer därför att bero på vilka antaganden om inflation och
realränta som görs. I tabell 5.1 redovisas det förmögenhetsskatteuttag som
kan härledas från olika kombinationer av realränta och inflation.

Prop. 1996/97:117

Tabell 5.1. Balanserande förmögenhetsskatt vid olika kombinationer av
realränta och inflation. Procent.

	Realränta 4	5	6
Inflation
2	0,87	1,24	1,61
3	0,57	0,94	1,31
4	0,27	0,64	1,00

Vid de nivåer på inflation och realränta som varit aktuella under senare
år, med en inflation på ca 2 % och en realränta på drygt 5 %, ligger alltså
det förmögenhetskatteuttag som tillsammans med uttaget av kapital-
inkomstskatt på 30 % balanserar det högsta skatteuttaget på arbets-
inkomster på drygt 1,2 %. Detta är en lägre nivå på skatteuttaget än vad
som föreslås. Avvikelsen uppåt beror av en rad faktorer, bl.a. önskemålen
att undanta vissa slag av förmögenheter från beskattning. Endast vid mer
långtgående basbreddningar skulle det vara möjligt att lägga skatteuttaget
på den balanserande, lägre nivån. Skäl att frångå den nuvarande skatte-
satsen på 1,5 % föreligger därmed inte.

För juridiska personer behålls fribeloppet på 25 000 kr liksom gällande
skattesats på 1,5 promille.

Begränsningsregeln innebär att stora förmögenheter ger en procentuellt
avsevärt lägre faktisk skatt än små förmögenheter för vilka begränsnings-
regeln inte blir tillämplig. Den gynnar investeringar i egendom som ger
värdestegring i stället för direktavkastning. Detta medför en olämplig
snedvridning av såväl investeringar som prisbildning. Rent principiellt kan
det ifrågasättas om en likformigt utformad förmögenhetsbeskattning skall
kombineras med undantagsregler. Det finns således skäl att överväga om
begränsningsregeln kan undvaras.

Om begränsningsregeln slopas kan detta kombinerat med den före-
slagna basbreddningen för vissa större förmögenheter leda till ett kraftigt
ökat skatteuttag. Med de bestämmelser som föreslås i övrigt får nuvarande
begränsningsregel betydelse främst för innehavare av stora aktie-
formögenheter. Regeln kan dock få betydelse även for pensionärer med
mycket låga inkomster som bor i högt taxerade och obelånade villor.

För att dämpa en sådan skattehöjning och minska risken för kapital- Prop. 1996/97:117
flykt kan det finnas anledning att ha ett tak för uttag av skatt på kapital.
Om hänsyn också tas till marginalskatteeffektema på förvärvsinkomster
respektive kapitalinkomster talar övervägande skäl för att någon form av
begränsningsregel trots allt bör finnas.

Ett alternativ till den nuvarande begränsningsregeln vore en regel om
avräkning av förmögenhetsskatt mot skatten på kapitalinkomster. En
sådan regel har fördelen att den reducerar den sammanlagda skatten för
tillgångar med hög löpande avkastning som i annat fall missgynnas
jämfört med tillgångar vars avkastning i stor utsträckning utgår i form av
värdeökning som inkomstbeskattas först när den realiseras. Å andra sidan
skulle en sådan avräkning innebära nya komplikationer samt nya typer av
skatteanpassning genom att personer som berörs av förmögenhetsskatten
skulle få incitament att "ta fram" kapitalinkomster i just den utsträckning
som eliminerar den tillkommande förmögenhetsskatten. Skatten för en
extra kapitalinkomst liksom skattelättnaden för en extra ränteutgift skulle
inte vara 30 % för sådana skattskyldiga. Detta skulle återintroducera
många av de problem som uppkommer när kapitalinkomster beskattas
med skilda skattesatser. En grovt schablonmässig lösning av annat slag
vore att bestämma ett beloppsmässigt tak för högsta uttag av förmögen-
hetsskatt.

Mot bakgrund av att förmögenhetsbeskattningen inte får leda till lägre
skatteintäkter i framtiden finns dock inte utrymme för några förändringar
i begränsningsregeln av de nu diskuterade slagen.

Vid remissbehandlingen har framkommit synpunkter på att fastighets-
skatten borde beaktas vid tillämpning av begränsningsregeln. Då denna
skatt utgör en schabloniserad kapitalinkomstskatt på fastighetsinnehavet
som också måste beaktas torde en utökning med en schablonmässigt
beräknad inkomst och en till denna hörande proportionell skatt endast leda
till att reglerna blir ännu mer komplicerade. Det är därför inte heller
lämpligt med en sådan förändring. Begränsningsregeln bör därför åter-
införas i en särskild lag och ha i stort sett samma utformning som i dag. I
enlighet med förslaget i promemorian bör de inkomster och skatter som
jämförs beräknas på hushållsnivå av principiella skäl och för att öka
motståndskraften mot skatteplanering.

5.14 Kontrolluppgifter

Regeringens förslag: Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
utökas till att omfatta skulder och innehav av sådana marknads-
noterade finansiella instrument som inte omfattas av kontrolluppgifts-
skyldighet i dag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har synpunkter på den lag-
tekniska utformningen av kontrolluppgiftsskyldigheten.

Skälen för regeringens förslag: Lämnandet av kontrolluppgifter bör Prop. 1996/97:117
utvidgas för att bl.a. underlätta förtryckningen av förmögenhetsuppgifter i
den förenklade deklarationen. I dag skall kontrolluppgift om fordran till
ledning för taxeringen lämnas av berörda institut. Motsvarande regler
angående lämnande av kontrolluppgift om skuld föreslås.

Utvidgningen av skatteplikten bör också påverka kontrolluppgifts-
lämnandet om innehav av marknadsnoterade optioner, terminer o.d.
Denna uppgiftsskyldighet bör gälla även uppkomna förpliktelser. Det
föreslås därför ett utökat kontrolluppgiftslämnande avseende innehav av
marknadsnoterade finansiella instrument. Förslaget föranleder ändringar i
3 kap. 22, 25 a och 27 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, LSK.

6 Budget- och fördelningseffekter

1 detta avsnitt behandlas först de budgetmässiga effekterna av de olika
förändringarna av förmögenhetsbeskattningen. Därefter redovisas för-
slagets fördelningsmässiga effekter. En jämförelse görs med tidigare
regler tillämpade på 1996 års inkomst- och förmögenhetsförhållanden. I
jämförelsenormen ingår bl.a. effekterna av 1996 års allmänna fastighets-
taxering. Vid redovisningen uppmärksammas olika dimensioner av
inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Effekterna för hushåll i olika
inkomstklasser redovisas men också effekterna för olika familjetyper och
åldersgrupper.

6.1 Budgeteffekter

En målsättning med reformeringen av förmögenhetsskatten är att de nya
reglerna tillsamman med de åtgärder på området som riksdagen redan
beslutat skall ge åtminstone samma skatteintäkter som gällande regler. En
fråga av betydelse för kalibreringen av det nya systemet gäller hur
effekterna av 1996 års allmänna fastighetstaxering skall värderas. En
höjning av fastighetsvärdena kommer ju att öka underlaget för förmögen-
hetsskatt och därmed ge ökade skatteintäkter vid 1997 års taxering. Dessa
ökade skatteintäkter får anses vara en följd av gällande regler och skall
därför ingå i jämförelsenormen vid bedömningen av finansieringen av det
nya systemet.

I tabell 6.1 redovisas beräknade intäkter av förmögenhetsskatten vid
de olika regeländringarna. Redovisningen i tabellen görs ackumulerat,
dvs. redovisade intäkter avser utfallet inklusive effekten av tidigare
redovisade regeländringar. I en särskild kolumn redovisas dock budget-
effekten av de enskilda åtgärderna.

Tabell 6.1 Intäkter av förmögenhetsskatt vid alternativa regler och effekter Prop. 1996/97:117
av olika basbreddningar. Miljarder kr.

Intäkter Effekt av

(mdkr) åtgärden

(mdkr)

Regler vid 1996 års taxering inklusive effekterna av

1996 års allmänna fastighetstaxering	3,78
Full värdering av A-aktier m.m.	4,39	+0,61
Höjt fribelopp till 900 000 kr	4,09	-0,30
Skattefrihet för hyreshus	4,00	-0,09
Basbreddning för K-försäkring	4,22	+0,22

Bedömningarna utgår från det i promemorian Ds 1996:42 använda
hushållsurvalet avseende år 1994. Dock har framskrivningar gjorts i olika
avseenden så att de beräknade intäkterna m.m. skall avspegla utfallet för
inkomståret 1996.

Intäkterna av förmögenhetsskatten vid 1996 års taxering inklusive
effekterna av 1996 års allmänna fastighetstaxering kan beräknas uppgå till
3,78 mdkr, vilket utgör det belopp som skall finansieras i det nya
systemet.

De åtgärder som redan beslutats av riksdagen, dvs. den sammantagna
effekten av fullvärdering av A-aktier m.m. och det höjda fribeloppet, ger
en inkomstförstärkning på 0,31 mdkr. Nuvarande bedömning avviker från
den tidigare beroende på ny information i form av ett mer aktuellt
grundmaterial, med bl.a. mer tillförlitliga uppgifter om värdet på hus-
hållens aktieförmögenheter.

Förslaget om skattefrihet för hyreshusfastigheter beräknas ge ett
inkomstbortfall på 0,09 mdkr. I denna bedömning finns en betydande
osäkerhet eftersom datamaterialet enbart innehåller uppgifter om de
direktägda hyreshusen. Däremot saknas uppgifter om dels indirekt (via
aktiebolag) innehavda hyreshus som i dag utgör en skattepliktig tillgång,
dels om skulder i näringsverksamhet. Vid bedömningen har uppgifterna
om de direktägda hyreshusen dels räknats upp med en faktor 1,25 med
syfte att fånga upp den föreslagna skattefriheten for indirekt ägda fastig-
heter, dels räknats ned med en faktor 0,25 med syfte att beakta belånings-
graden i näringsverksamheten (belåningsgraden antas vara 75 %).

Slutligen har basbreddningen avseende kapitalforsäkringar, där enligt
förslaget även s.k. allokerad återbäring skall ingå i underlaget, beräknats
ge en inkomstförstärkning på 0,22 mdkr.

6.2 Fördelningseffekter

Prop. 1996/97:117

I detta avsnitt redovisas olika fördelningseffekter av den reformerade
förmögenhetsskatten. Jämförelsenormen utgörs genomgående av de regler
som gällde vid 1996 års taxering applicerade på en bas avseende inkomst-
året 1994. Basen är framskriven till inkomståret 1996 och inkluderar
inverkan av 1996 års fastighetstaxering (i tabellerna rubricerade som
“Gällande regler”). De åtgärder som redan beslutats av riksdagen, dvs. den
sammantagna effekten av fullvärdering av A-aktier m.m. och det höjda
fribeloppet, uppfattas som en integrerad del av förslagen i detta kapitel (i
tabellerna rubricerade som “Förslag”). I enlighet med det vanliga
tillvägagångssättet vid fördelningsstudier har förslaget kalibrerats på ett
sådant sätt att det skall ge samma intäkter som gällande regler. I detta fall
uppkommer dock en begränsad missvisning då förslaget beräknas ge
större skatteintäkter än tidigare regler.

Vid redovisningen av fördelningseffekterna har regeringen valt att
knyta an till fördelningen av inkomster. Tabellredovisningen avser alltså
effekten på förmögenhetsskatten för hushåll i olika inkomstskikt. Den
grundläggande indelningen av hushållen har i ett första steg gjorts så att
samtliga hushåll, oberoende av om de betalar förmögenhetsskatt eller ej,
rangordnats efter hushållens disponibla inkomst per konsumtionsenhet.
Innebörden av detta inkomstmått är att inkomsten justeras så att hänsyn tas
till försöijningsbördan i hushållet så som denna påverkas av antalet vuxna
och barn i olika åldrar i hushållet.

Efter rangordningen med hänsyn till disponibel inkomst per konsum-
tionsenhet delas hushållen in i olika decilgrupper, där den översta decilen
representerar hushåll med högst ekonomisk standard. Därutöver har skett
en indelning av den högsta decilen i 10 lika delar, dvs. på detta sätt
rangordnas hushållen i de högsta percentilema. En uppdelning av den
högsta decilen i olika percentiler är motiverad då denna grupp är särskilt
intressant ur förmögenhetsskattesynpunkt.

I den faktiska redovisningen har därefter medtagits de hushåll i de
olika decilema och percentilema som betalar förmögenhetsskatt enligt
antingen de regler som gällde vid 1996 års taxering eller enligt nya regler.
Detta förklarar varför antalet hushåll i de olika decilema kan variera från
decil till decil; det typiska mönstret är dock att antalet hushåll som betalar
förmögenhetsskatt ökar med stigande decil. Detsamma gäller för
percentilredovisningen.

Tabell 6.2A Förmögenhetsskatt enligt gällande regler och förslag. Hushållen Prop. 1996/97:117
indelade i decilgrupper efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet (ke).

Medelvärden i varje grupp. Hushåll som betalar förmögenhetsskatt. Tkr och
procent.

	Disp ink/ ke	Gällande regler	Förslag	Skillnad	Procent	Konsum- tionsvikt	Antal i popula- tionen	Antal i urvalet
Decilgrupp 1	19 486	9215	7 950	-1 265	-6,49	2,01	4 631	161
2	55 278	4 855	4 123	-732	- 1,32	2,16	5 923	221
3	69 567	4 107	3 061	-1 045	- 1,50	2,13	6 247	229
4	78 919	5 612	4917	-694	-0,88	2,04	7 197	247
5	87 327	5 309	4 749	-560	-0,64	1,97	10 125	335
6	97 834	5 027	4 570	-457	-0,47	1,97	14 692	485
7	110 132	5 202	4 857	-345	-0,31	2,01	18 828	636
8	125 352	5 404	5 002	-402	-0,32	1,96	25 945	851
9	146 414	6 593	6 195	-398	-0,27	1,86	35 526	1 094
10	267 429	15 528	16 167	639	0,24	1,81	102 040	3 073
Samtliga	179 783	10 045	10 045	0	0,00	1,90	231 154	7 332

Av tabell 6.2A framgår att de nya reglerna ger sänkt skatt i de 9 lägsta
decilema. Däremot ökar skatten för decilgrupp 10. Anledningen till detta
är att för denna grupp väger breddningarna av skattebasen tyngre än
föreslagna undantag från skatteplikt. I kolumn 2 kan utläsas storleken på
förmögenhetsskatten beräknad enligt de regler som gällde vid 1996 års
taxering inklusive effekterna av 1996 års allmänna fastighetstaxering.
Denna skall jämföras med kolumn 3 som visar vad förmögenhetsskatten
blir enligt förslaget.

Av tabell 6.2B kan utläsas att skatten skulle öka för de fyra högsta
percentilgruppema.

Tabell 6.2B Förmögenhetsskatt enligt gällande regler och förslag. Hushållen Prop. 1996/97:117
indelade i percentilgrupper efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet

(ke). Medelvärden i varje grupp. Hushåll som betalar förmögenhetsskatt. Tkr
och procent.

	Disp ink/ ke	Gällande regler	Förslag	Skillnad	Procent	Konsum- tionsvikt	Antal i popula- tionen	Antal i urvalet
Percentilgrupp 1-90	110515	5 712	5 207	-505	-0,46	1,96	129 114	4 259
91	161 780	6 764	6 685	-79	-0,05	1,85	5 042	150
92	165 909	8 847	8 346	- 102	-0,06	1,87	5 983	188
93	170 818	6 845	7 129	284	0,17	1,90	5 922	188
94	176 429	7 209	7 375	166	0,09	1,85	6 356	198
95	183 501	8 172	8 103	-69	-0,04	1,79	7 581	224
96	192 730	8 623	8 606	- 17	-0,01	1,87	8 627	268
97	205 172	9 132	9 401	269	0,13	1,78	10 633	311
98	221 968	10 471	10 873	402	0,18	1,78	11 438	336
99	251 435	13 597	13 993	396	0,16	1,74	15 703	452
100	469 586	34 205	36 242	2 037	0,43	1,81	24 755	758
Samtliga	179 783	10 045	10 045	0	0,00	1,90	231 154	7 332

Tabell 6.3 Förmögenhetsskatt enligt gällande regler och förslag. Hushållen Prop. 1996/97:117
indelade efter familjetyp. Medelvärden i varje grupp. Hushåll som betalar
förmögenhetsskatt. Tkr och procent.

	Disp ink/ ke	Gällande regler	Förslag	Skillnad	Procent	Konsum- tionsvikt	Antal popula- tionen	Antal urvalet
Typhushåll
Ensamstående	185 559	12 761	12 996	235	0,13	1,16	66 070	1 060
Sambeskattade
u barn	183 858	9 286	9 173	- 113	-0,06	1,92	126 701	4 042
1 bam	161 572	9714	9516	- 198	-0,12	2,18	2 487	97
2 bam	169 430	8 324	8 207	- 117	-0,07	2,67	15 531	751
-”-3 bam el fler	145 806	7 307	7 358	52	0,04	3,51	20 364	1 382
Samtliga	179 783	10 045	10 045	0	0,00	1,90	231 154	7 332

Av tabell 6.3 framgår effekterna för olika familjetyper. För
ensamstående och för sambeskattade med tre barn eller fler ökar
skatteuttaget genom förslaget.

Tabell 6.4 Förmögenhetsskatt enligt gällande regler och forslag. Hushållen Prop. 1996/97:117
indelade efter ålder. Medelvärden i varje grupp. Hushåll som betalar
förmögenhetsskatt. Tkr och procent.

	Disp ink/ ke	Gällande regler	Förslag	Skillnad	Procent	Konsum- tionsvikt	Antal i popula- tionen	Antal i urvalet
Ålder
18- 34	175 211	13 280	12 857	-423	-0,24	1,56	7 643	205
35- 44	172 591	8 596	8 261	-334	-0,19	1,90	11 352	386
45- 54	211 231	10 590	10 755	165	0,08	1,98	42 864	1 448
55- 64	197 449	9 794	9911	116	0,06	2,09	69 913	2 489
65- 74	161 727	8 901	8 782	- 119	-0,07	1,82	61 349	1 833
75-	144 056	11 519	11 496	-23	-0,02	1,62	38 034	971
Samtliga	179 783	10 045	10 045	0	0,00	1,90	231 154	7 332

Av tabell 6.4 framgår att hushåll där den hushållsmedlem som har den
högsta förvärvsinkomsten är mellan 45 och 64 år får höjd skatt enligt de
nya reglerna.

Slutligen redovisas hur de olika basförändringama påverkar skattebasen
för förmögenhetsskatten för olika hushållsgrupper, där hushållen delats in
efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet i 20 lika stora grupper.
Redovisningen sker i tabellerna 6.5 och 6.6.

Tabell 6.5 Hushåll som betalar förmögenhetsskatt indelade i grupper efter Prop. 1996/97:117
storlek av disponibel inkomst per konsumtionsenhet (ke). Storlek på justering av
skattebas för förmögenhetsskatt i olika grupper. Medelvärden i varje grupp.

Antal och tkr.

	Disp ink/ ke	Skatte- pliktig förmö- genhet	Allmän fastighets- taxering	Aktier	Hyres- fastighet	Kapital- försäkr.	Antal popula- tionen	Antal i urvalet
Grupp 1	42,1	913,7	86,3	37,5	-38,7	4,7	11 078	411
2	75,0	736,7	55,7	33,6	-20,4	6,7	11 075	406
3	87,5	744,2	51,8	41,8	-22,9	8,6	11 105	388
4	97,4	750,6	40,5	46,1	- 1,8	8,7	11 033	383
5	106,0	734,6	48,8	55,7	-4,2	11,0	11 139	382
6	114,1	735,3	52,6	52,6	-4,5	15,7	11 070	388
7	122,0	768,1	48,5	54,1	- 16,1	19,8	11 081	382
8	129,7	806,3	43,4	61,3	-9,9	18,1	11 091	365
9	137,3	812,6	52,7	70,9	-7,1	26,0	11 097	372
10	145,8	888,4	55,8	66,3	-49,7	25,2	11 107	348
11	154,0	939,3	53,7	96,7	-9,7	27,5	11 078	336
12	163,1	916,1	62,4	86,7	-8,2	37,0	11 088	353
13	172,5	925,1	54,7	98,1	-8,8	32,4	11 086	353
14	183,8	991,7	56,5	104,0	-9,0	43,7	11 054	342
15	197,4	1 003,4	64,5	101,7	-9,1	48,1	11 115	343
16	213,2	1 143,6	62,0	124,3	-7,4	62,7	11 085	332
17	233,8	1 148,7	67,3	124,5	-7,8	64,6	11 108	330
18	261,6	1 448,5	80,6	185,2	- 17,3	79,6	11 056	328
19	311,8	1 675,5	87,8	232,4	-13,3	86,8	11 075	331
20	659,7	4 094,4	107,4	623,3	- 106,5	82,1	11 132	350
Samtliga	180,5	1 109,4	61,7	114,9	-18,7	35,5	221 753	7 223

Tabell 6.6 Hushåll som betalar förmögenhetsskatt indelade i grupper efter Prop. 1996/97:117
storlek av disponibel inkomst per konsumtionsenhet (ke). Storlek på justering av
skattebas för förmögenhetsskatt i olika grupper. Medelvärden i varje grupp.

Procent av förmögenhet.

	Disp ink/ ke	Procent av förmögenhet				Kapital- försäkr.	Antal i popula- tionen	Antal urvalet
	Disp ink/ ke	Skatte- pliktig förmö- genhet	Allmän fastighets- taxering	Aktier	Hyres- fastighet	Kapital- försäkr.	Antal i popula- tionen	Antal urvalet
Grupp 1	42,1	913,7	9,4	4,1	-4,2	0,5	11 078	411
2	75,0	736,7	7,6	4,6	-2,8	0,9	11 075	406
3	87,5	744,2	7,0	5,6	-3,1	1,2	11 105	388
4	97,4	750,6	5,4	6,1	-0,2	1,2	11 033	383
5	106,0	734,6	6,6	7,6	-0,6	1,5	11 139	382
6	114,1	735,3	7,2	7,2	-0,6	2,1	11 070	388
7	122,0	768,1	6,3	7,0	-2,1	2,6	11 081	382
8	129,7	806,3	5,4	7,6	-1,2	2,2	11 091	365
9	137,3	812,6	6,5	8,7	-0,9	3,2	11 097	372
10	145,8	888,4	6,3	7,5	-5,6	2,8	11 107	348
11	154,0	939,3	5,7	10,3	- 1,0	2,9	11 078	336
12	163,1	916,1	6,8	9,5	-0,9	4,0	11 088	353
13	172,5	925,1	5,9	10,6	-1,0	3,5	11 086	353
14	183,8	991,7	5,7	10,5	-0,9	4,4	11 054	342
15	197,4	1 003,4	6,4	10,1	-0,9	4,8	11 115	343
16	213,2	1 143,6	5,4	10,9	-0,6	5,5	11 085	332
17	233,8	1 148,7	5,9	10,8	-0,7	5,6	11 108	330
18	261,6	1 448,5	5,6	12,8	-1,2	5,5	11 056	328
19	311,8	1 675,5	5,2	13,9	-0,8	5,2	11 075	331
20	659,7	4 094,4	2,6	15,2	-2,6	2,0	11 132	350
Samtliga	180,5	1 109,4	5,6	10,4	-1,7	3,2	221 753	7 223

7 Uppgiftsskyldighet i samband med lättnad i
ägarbeskattningen i små och medelstora foretag

Prop. 1996/97:117

Regeringens förslag: Små och medelstora företag skall lämna del-
ägare i företaget de uppgifter som behövs för att denne skall kunna
beräkna hur stor del av lämnad utdelning som skall undantas från
beskattning.

Promemorians förslag: Kontrolluppgift om utdelning, aktieinnehav
och löneunderlag skall lämnas av aktiebolag som avses i 3 § 1 a mom.
SIL. Undantag gäller för företag som enligt 3 § 12 a mom. SIL skall
behandlas som fåmansföretag om samtliga aktieägare omfattas av 3 §
12 mom. SIL. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

Remissinstanserna: Riksskatteverket ifrågasätter om inte 3 kap. 53 §
LSK skulle kunna utvidgas så att bestämmelsen omfattar även andra
företag i lättnadskretsen än fåmansföretag. Den administrativa belastning
som ett kontrolluppgiftslämnande innebär för både uppgiftslämnama och
skatteförvaltningen kan i så fall undvikas. Sveriges Industriförbund anser
att samtliga fåmansföretag bör kunna befrias från uppgiftslämnandet.
Företagarnas Riksförbund avstyrker förslaget. Remissinstanserna har i
övrigt tillstyrkt förslaget eller avstått från att yttra sig.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen antog hösten 1996 ett
förslag om lättnad i ägarbeskattningen i små och medelstora företag (prop.
1996/97:45, bet.1996/97: SkU13, rskr. 1996/97:133, SFS 1996:1611).

Bestämmelserna innebär att viss del av utdelning på aktier i onoterade
svenska och utländska företag skall undantas från beskattning hos aktie-
ägaren. Reglerna för beräkning av det enkelbeskattade utrymmet har utfor-
mats efter samma mönster som de särskilda reglerna för beskattning av
aktiva delägare i fåmansföretag i 3 § 12 mom. SIL, de s.k. 3:12- reglerna.
Från skatteplikt undantas således utdelning inom ett lättnadsutrymme.
Detta lättnadsutrymme beräknas genom att en räntesats multipliceras med
ett underlag som utgörs av summan av anskaffningskostnaden för aktierna
och viss del av de löner som har utbetalats i företaget. Räntesatsen är 65 %
av statslåneräntan vid utgången av november månad året före
beskattningsåret. Lättnadsutrymme som inte utnyttjas för skattefri
utdelning ett visst år får sparas till ett senare år. Ett sparat utrymme kan
också utnyttjas av aktieägaren vid reavinstbeskattningen. Den del av
reavinsten som motsvarar det sparade utrymmet undantas då från be-
skattning.

Underlag för beräkning av lättnadsutrymmet utgörs således av summan
av anskaffningskostnaden för aktien och löneunderlaget. Löneunderlaget
beräknas på grundval av de löner som har betalats ut i företaget till den del
de överstiger 10 basbelopp, fördelat per aktie i bolaget. För aktier som har
anskaffats före år 1990 får anskaffningskostnaden för aktien räknas upp
med index, dock tidigast fr.o.m. år 1970, fram till år 1990. För aktier som
har anskaffats före ingången av år 1992 finns möjlighet att i stället för den
faktiska anskaffningskostnaden utgå från kapitalunderlaget i företaget.

6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

Värdet baseras då på skillnaden mellan tillgångar och skulder i företaget
vid utgången av det beskattningsår som har taxerats år 1993. Tillgångar
och skulder skall värderas enligt bestämmelserna i lagen (1994:775) om
beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag.

Bestämmelserna om lättnad i beskattningen av utdelning fordrar utred-
ning om hur stor del av inkomsten som skall undantas från beskattning.
Detta medför att ytterligare uppgifter måste lämnas i deklarationen. I
propositionen (s. 42) anfördes att en utgångspunkt bör vara att
skattskyldiga som äger aktier i onoterade bolag och i dag lämnar förenklad
självdeklaration skall kunna göra detta även i fortsättningen (härvid
bortses således från skattskyldiga som omfattas av fåmansbolagsreglema
eftersom dessa redan enligt nuvarande bestämmelser i 2 kap. 13 § LSK
skall lämna särskild självdeklaration).

1 den inom Finansdepartementet utarbetade promemorian föreslås att
det utdelande bolaget i kontrolluppgift skall lämna de upplysningar som
är nödvändiga för att den skattskyldige i deklarationen skall kunna
redovisa hur stor del av utdelat belopp som omfattas av lättnadsreglema.
För den som inte är delägare i fåmansföretag och därför kan lämna förenk-
lad självdeklaration skulle utdelningsbeloppet redovisas i specifikationen
till den förenklade deklarationen tillsammans med en upplysning om att
skattepliktig del skall tas upp som en tilläggsuppgift. Den skattskyldige
skulle beräkna skattepliktig del av utdelat belopp på en särskild bilaga som
bifogas den förenklade deklarationen.

I promemorian diskuterades även om uppgifterna om skattelättnad i
framtiden så långt möjligt skulle kunna förtryckas i syfte att ytterligare
underlätta för såväl den skattskyldige som for skattemyndigheten vid
granskningen av deklarationerna. Mot bakgrund av att ett sådant
förfarande kan medföra vissa administrativa svårigheter ansågs att den
frågan borde övervägas ytterligare.

De nuvarande reglerna 2 kap. 24 § LSK innebär att delägare i fåmans-
företag m.fl. skall lämna uppgifter för beräkning av sina inkomster från
företaget. Den skattskyldige skall således bl.a. beräkna hur stor del av
utdelat belopp som skall undantas från skatteplikt enligt lättnadsreglema.
Att den skattskyldige erhåller de uppgifter som behövs för denna
beräkning säkerställs genom bestämmelserna i 3 kap. 53 § LSK. Där anges
att ett fåmansföretag är skyldigt att lämna bl.a. delägare i företaget alla
uppgifter som behövs för att vederbörande skall kunna beräkna sin
skattepliktiga inkomst från företaget. 1 promemorian föreslogs också att
dessa företag skulle undantas från skyldigheten att lämna kontrolluppgift
under förutsättning att samtliga aktieägare omfattas av bestämmelserna i
3 § 12 mom. SIL.

Riksskatteverket har i sitt remissyttrande anfört att förslaget innebär en
administrativ belastning för uppgiftslämnama och skatteförvaltningen.
Verket ifrågasätter om det inte är tillräckligt att utvidga 3 kap. 53 § LSK
så att bestämmelsen omfattar även andra företag i lättnadskretsen än
fåmansföretag.

Regeringen konstaterar att förslaget om en kontrolluppgiftsskyldighet
skulle kunna innebära fördelar för såväl den skattskyldige som för skatte-

Prop. 1996/97:117

myndigheten. För närvarande arbetar emellertid Skattekontrollutredningen
med en översyn av LSK. En av huvuduppgifterna är att göra en
systematisk översyn av reglerna om uppgiftsskyldighet (dir. 1995:12). I
avvaktan på denna utredning anser regeringen att någon kontrollupp-
giftsskyldighet inte bör införas. De uppgifter som behövs för att den
skattskyldige skall kunna beräkna den del av utdelat belopp som skall
undantas från beskattning bör lämnas av företaget. Det kan ske genom ett
tillägg i 3 kap. 53 § LSK.

I detta sammanhang föreslås även en ändring i 3 kap. 27 § tredje
stycket LSK som anger att kontrolluppgift skall ange skattepliktig del av
utbetald utdelning. Bestämmelsen infördes i samband med 1994 års enkel-
beskattningssystem men har i dag inte någon egentlig betydelse. I
systemet med lättnad vid beskattningen för viss del av mottagen utdelning
skulle bestämmelsen däremot innebära en skyldighet för bl.a. VPC att
ange det skattepliktiga beloppet, något som inte är möjligt eftersom detta
bestäms individuellt beroende på den enskilde aktieägarens förhållanden.
Bestämmelsen bör därför slopas.

Prop. 1996/97:117

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om statlig förmögenhetsskatt

Bestämmelsen motsvarar delvis 1 § SFL.

Hänvisningarna i SFL till bestämmelser i KL och SIL som är
tillämpliga vid taxeringen till förmögenhetsskatt ersätts med en mer
allmänt hållen anvisning om gemensam begreppsanvändning i de olika
lagarna. En sådan är behövlig bl.a. med hänsyn till att det inte finns någon
definition i den nya lagen av begreppen marknadsnoterad eller privat-
bostadsfastighet. De använda begreppen avser som huvudregel även
motsvarande utländska företeelser.

2§

Ändringarna i första stycket är endast språkliga. Som huvudregel är det
ägaren av tillgångarna som är skattskyldig för dessa. I 8 § finns dock
bestämmelser om skattskyldighet for vissa andra rättighetshavare än ägare.

Reglerna i andra stycket har sin motsvarighet i SFL. Den skattepliktiga
förmögenheten bestäms alltid med hänsyn till förhållandena vid årsskiftet.
Detta gäller således även vid värderingen av tillgångar som finns i
kapitalförvaltande företag med brutna räkenskapsår.

3§

En uttömmande uppräkning görs i första stycket av tillgångar som är
skattepliktiga. Dessa kan finnas inom och utom Sverige. Även eventuella
undantag från huvudregeln anges. Första stycket innehåller även den regel
som delvis ersätter nuvarande punkt 1 av övergångsbestämmelserna till
upphävandelagen. Däri undantas fÖretagstillgångar hänförliga till jordbruk
och rörelse från skatteplikt. Till skillnad från dessa regler förslås nu att
även tillgångar i fastighetsförvaltning skall undantas från förmögenhets-
beskattning i framtiden. Däremot skall tillgångar i kapitalförvaltning
förmögenhetsbeskattas även fortsättningsvis. Med kapitalförvaltning avses
sådan verksamhet som inte ansågs utgöra förvärvskälla i inkomstslagen
rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet i den betydelse dessa
begrepp hade i KL i dess lydelse intill den 1 juli 1990. Kapitalförvaltning
kan inte utgöra näringsverksamhet för fysisk person utan beskattas alltid i
inkomstslaget kapital. Däremot ingår kapitalförvaltning i näringsverk-
samhet för juridisk person (jfr. 2 § 1 mom. sjätte stycket SIL). Stycket
innehåller därför en hänvisning till det näringsverksamhetsbegrepp som
anges i 21 § KL, vilket inte omfattar kapitalförvaltning.

Punkt 1 innehåller skatteplikten för fastigheter och flertalet bostads-
rätter. De bostadsrätter som inte avses i 5 § KL blir skattepliktiga enligt
punkterna 5 och 6. Näringsfastighet skall normalt vara skattefri.

I punkterna 2 och 3 anges de fall då näringsfastighet är skattepliktig.
Bestämmelserna har sin motsvarighet i sjätte stycket av anvisningspunkt 2
till 3 och 4 §§ SFL jämfört med punkt 1 av övergångsbestämmelserna till
upphävandelagen vilket innebär att vissa näringsfastigheter undantas från
skattefrihet. Skatteplikt blir i framtiden endast aktuell för småhus på
lantbruksenhet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt
5 § sjunde stycket KL. En utvidgning har skett av skatteplikten på så sätt
att även småhus som innehas med fideikommissrätt blir skattepliktiga. För
att andel i s.k. andelshus och fastighetsägarens bostad i den egna hyres-
fastigheten skall beskattas som privatbostad behövs en reglering som gör
att en sådan till privat boende använd del av näringsfastigheten blir
skattepliktig.

Punkt 4 reglerar skatteplikten för aktier i ett aktieslag som är inregist-
rerat på börsens A-lista om bolaget är hemmahörande i Sverige. Punkten
gäller även aktier i ett bolag som är hemmahörande i utlandet om aktie-
slaget är noterat på sådant sätt i detta land att noteringen är jämförbar med
inregistrering på A-listan. Detta följer av 1 § tredje stycket. Aktier som
ingår i det aktuella aktieslaget men som är marknadsnoterade i ett annat
land än det i vilket bolaget är hemmahörande, behandlas på samma sätt
som aktierna i hemlandet. Vidare regleras de undantag som skall gälla för
huvuddelägares aktier, se avsnitt 5.6.

Punkterna 5 och 6 reglerar skatteplikten för onoterade aktier samt
andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag m.m. Dessa delägar-
rätter saknar dock normalt värde eftersom annan näringsverksamhet än
kapitalförvaltning m.m. inte påverkar värderingen (jfr. 14 §). Av punkt 5
framgår även att aktier i ett aktieslag som är marknadsnoterat i ett annat

Prop. 1996/97:117

land än det i vilket bolaget är hemmahörande är skattepliktiga. Värdering Prop. 1996/97:117
sker i dessa fall enligt 12 §. Huvuddelägares aktie undantas. Undantaget i
punkt 6 innebär att andel i juridisk person inte är skattepliktig till den del
den juridiska personen är ett självständigt skattesubjekt. Regleringen
medför att den värderingsregel som finns i 4 § elfte stycket SFL blir
obehövlig. Således följer automatiskt av bestämmelsen i denna punkt att
andelar i ekonomiska föreningar, vars behållna tillgångar vid likvidation
endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna, tas upp till ett värde
motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på
andelen om föreningen hade trätt i likvidation.

Punkt 7 innehåller skatteplikten for övriga marknadsnoterade tillgångar
än aktier dvs. optioner, terminer, obligationer, andelar i värdepappers-
fonder m.m.

Punkt 8 reglerar beskattningen av försäkringsinnehav och har sin mot-
svarighet i delar av skattepliktsregeln i punkt 6 av anvisningarna till 3 och
4 §§ SFL. Skatteplikten för kapitalförsäkringar som meddelats i utländsk
försäkringsverksamhet är hämtad från punkt 6 av övergångsbestämmel-
serna till upphävandelagen.

Punkt 9 innehåller skatteplikten för olika periodiska utbetalningar, t.ex.
rätt till livräntor. Bestämmelsen innebär att de flesta livräntor alltjämt
undantas från skatteplikt. Även livränta från kapitalförsäkring är skattefri.
Begreppet försäkring innefattar även rätt till utbetalning enligt
socialförsäkringslagstiftningen. S.k. egendomsl i vränta är dock inte undan-
tagen från skatteplikt. Avkastningsrätter och andra rättigheter är
skattepliktiga endast när de kan ses som med rätt till livränta jämförlig
utbetalning. Rätt till ränta får anses utgöra en sådan utbetalning (se 3 § 1
mom. g SFL). Därmed införs i förhållande till SFL skatteplikt för
rättigheter som utgår först vid en senare tidpunkt, rättigheter med kortare
löptid än fem år, samt vissa rättigheter också till den del värdet understiger
1 000 kr (se bl.a. 3 § 1 mom. g och 2 mom. c SFL). För att rätt till
underhållsbidrag på grund av lagstadgad familjerättslig underhållsskyldig-
het inte skall bli skattepliktig undantas sådan rätt.

Punkt 10 reglerar en skatteplikt for fordringar och behållning på konto.
Vad gäller fordringar är endast sådana som avser pengar o.d. skattepliktiga
enligt denna punkt. En fordran att få något utfört är således inte
skattepliktig. Undantaget har sin motsvarighet i punkt 5 av övergångs-
bestämmelserna till upphävandelagen. Eftersom samma skatteregler skall
gälla för det individuella pensionssparandet som för sparande i pensions-
försäkring undantas tillgångar på pensionssparkonto från skatteplikt.

Punkt 11 reglerar skatteplikten för kontanter. Även pengar som är
nedlagda i kort eller motsvarande är skattepliktiga. Undantag görs för ett
belopp som understiger 25 000 kr.

Punkt 12 innehåller den nya regleringen avseende lösöre. Gräns-
dragningen mellan s.k. personligt lösöre och lösöre som utgör kapital-
placering görs enligt bestämmelserna i 31 § SIL (prop. 1989/90:110
s 474 ff.) Detta framgår genom hänvisningen i 1 §. Det innebär att
renodlade kapitalplaceringar är skattepliktiga till sitt fulla värde.
Detsamma gäller andelar i tavelkonsortier och liknande företeelser. Vissa

samlingar kan också komma att bedömas som rena kapitalplaceringar och
inte som innehavda för personligt bruk. Dessa kan dock bli skattefria om
de deponerats på museum eller en liknande inrättning. Konst, antikviteter
och samlingar som ingår i hemmet innehas normalt för personligt bruk.
Den omständigheten att föremål förvaras i bankfack utgör inte alltid skäl
för att anse dem som kapitalplaceringsobjekt. Rädslan för stöld av t.ex.
smycken kan medföra en sådan förvaring.

Med inre lösöre avses föremål som finns inom hemmets väggar. Yttre
lösöre avser främst sådana föremål som benämns yttre inventarier i 3 §
1 mom. e SFL. Avsikten är att beskattning skall ske av bilar, husvagnar,
båtar och liknande dyrbarare förmögenhetsobjekt. Gränsen för skatteplikt
sätts genom en beloppsregel. Undantag görs för veteranbilar o.d. genom
en hänvisning till fordonskattelagens regler om fordon som är trettio år
eller äldre.

I andra stycket anges vad som avses med begreppet huvuddelägares
aktie. Definitionen har ändrats något i förhållande till lagrådsremissen.
Skattefriheten gäller endast aktier i bolag i vilket aktier har inregistrerats
första gången år 1992 eller senare liksom aktier i bolag i vilket aktier har
marknadsnoterats efter utgången av år 1996. Vidare krävs ett kontinuerligt
innehav. Här framgår också att skattebefrielsen kvarstår vid övergång av
äganderätten inom den gynnade kretsen. Aktie som erhållits genom
emission får den ursprungliga aktiens status. Skattebefrielsen kvarstår
även vid övergång av äganderätten till huvuddelägarens bam och barn-
barn, dock utan att aktien får samma status som en huvuddelägares aktie.

Tredje stycket innehåller definitionerna av begreppen huvuddelägare
och närstående. Regleringen innebär bl.a. att en närstående som äger aktier
i bolaget är huvuddelägare från sitt eget perspektiv.

Som närstående räknas enligt fjärde stycket de personer som anges i
KL:s närståendedefinition för fåmansföretag. Bestämmelsen avser när-
stående till fastighetsägare i första stycket 3 och huvuddelägare i tredje
stycket.

4§

Första stycket i paragrafen innehåller den allmänna regeln om avdragsrätt
för skulder. Återbetalningspliktiga studiemedel jämte påförda avgifter är
avdragsgilla. En särskild bestämmelse om detta är överflödig.

Andra stycket reglerar de skulder som inte är avdragsgilla. I många fall
är skulder inte avdragsgilla därför att de är hänförliga till tillgångar som är
skattefria. Med “hänförlig” avses att skuldsättningen har sin grund i
anskaffande eller förbättring av egendomen. Det krävs således inte att
egendomen utgör säkerhet för skulden.

Punkt 1 innehåller en regel som delvis finns i punkt 1 av övergångs-
bestämmelserna till upphävandelagen. Skulder i annan näringsverksamhet
än kapitalförvaltning skall inte beaktas vid förmögenhetsberäkningen.
Avdragsrätt föreligger dock för skuld hänförlig till näringsfastighet som är
skattepliktig.

Prop. 1996/97:117

Punkt 2 undantar skuldsättning vid anskaffande av skattefria aktier från
avdragsrätt. Detta gäller således även skulder hänförliga till huvuddel-
ägares aktier. Också aktieägartillskott anses utgöra anskaffande av aktie
även om det endast medför ett ökat värde på aktien.

Punkt 3 reglerar den begränsning i avdragsrätten som införs för skuld-
sättning i samband med anskaffande av onoterade aktier och andra
delägarrätter. Rätt till avdrag för sådan skuld föreligger inte till den del
värdet av aktierna inte tas upp beroende på att tillgångarna i verksamheten
inte beaktas vid värderingen. Se även under punkt 2.

Punkt 4 innebär att avdragsrätten för förpliktelser på grund av mark-
nadsnoterade optionsavtal, terminsavtal o.d. är begränsad, se avsnitt 5.6.

Punkt 5 innehåller en allmän regel som innebär att en förpliktelse måste
vara av ett sådant slag att den kan utgöra en skattepliktig rättighet hos en
annan person för att avdragsrätt skall föreligga. Därmed avses att rättig-
heten i princip är av skattepliktig art men inte att beskattning faktiskt sker
av rättighetens värde. Den omständigheten att rättigheten är skattefri för
att den ingår i näringsverksamhet medför inte att den anses vara av sådant
slag att den är undantagen från skatteplikt. Avdragsrätt föreligger således
för den motsvarande förpliktelsen i sådant fall. Denna punkt förhindrar
avdragsrätt för t.ex. förpliktelser på grund av onoterade optionsavtal och
underhållsskyldighet.

Punkt 6 undantar skuldsättning vid anskaffande av lösöre av skattefritt
slag från avdragsrätt. Punktens utformning innebär att beloppsgränsen för
skatteplikt avseende yttre lösöre inte påverkar avdragsrätten.

Punkt 7 avser rätten till avdrag för begränsat skattskyldiga subjekt som
enligt 7 § endast beskattas för viss egendom här i landet. Begränsat skatt-
skyldiga är i SFL endast berättigade att dra av de skulder som den skatt-
pliktiga egendomen utgör säkerhet för (“häftar vid”). Regeln innebär att
avdragsrätten ändras så att avdrag medges för skulder som är “hänförliga”
till den skattepliktiga egendomen.

Punkt 8 motsvarar i huvudsak 22 § SFL med språkliga ändringar. Se
även under punkt 7.

Punkt 9 motsvarar med redaktionella ändringar i huvudsak 5 § femte
stycket SFL. Innebörden av bestämmelsen är att skatter som regleras i
uppbördslagen endast är avdragsgilla som skuld sedan de debiterats. Arvs-
och gåvoskatt är exempel på skatter som inte regleras i uppbördslagen.
Arvsskatt är således avdragsgill med hela sitt belopp även om beloppet
måste uppskattas vid beskattningsårets utgång. Detsamma gäller gåvoskatt
vid fullbordad gåva eller gåvoutfåstelse som medför skatteplikt.
Stämpelskatt regleras inte heller i uppbördslagen men skattskyldighet
inträder först när lagfart beviljas.

Paragrafen innehåller en regel som innebär att endast fordringar och
skulder som uppfyller vissa förutsättningar påverkar förmögenhets-
beräkningen. De krav som ställs är att de skall vara bindande, ovillkorliga

Prop. 1996/97:117

och kunna bestämmas till belopp. Bestämmelser som reglerar denna fråga Prop. 1996/97:117
finns i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ samt i 5 §
SFL.

Utgångspunkten är således att avdrag medges för vad som enligt
allmänna civilrättsliga grundsatser utgör skuld. För avdragsrätt krävs ett
rättsligt bindande betalningsansvar eller motsvarande. Förpliktelsen måste
kunna bestämmas beloppsmässigt. Detsamma gäller men med ett omvänt
resonemang för frågan om en fordran skall tas upp som tillgång.

En borgensförbindelse är inte avdragsgill som skuld om inte
betalningsansvar utkrävts av borgensmannen.

En fordran som är skattepliktig för innehavaren skall således i princip
utgöra en avdragsgill skuld för den betalningsskyldige.

Beträffande förpliktelser enligt marknadsnoterade optionsavtal o.d.
finns en särskild regel som medger avdrag trots att slutresultatet av
transaktionen är okänt. Detta är en konsekvens av skattskyldigheten för
motsvarande rättighet.

Första stycket motsvarar i huvudsak 6 § 1 mom. a och b samt 17 § SFL.
För de subjekt som räknas upp i paragrafen gäller som huvudregel att alla
skattepliktiga tillgångar inom och utom Sverige beskattas. Bosättnings-
begreppet är detsamma som i KL och SIL genom hänvisningen till dessa
lagar i 1 §. I andra stycket likställs stadigvarande vistelse i Sverige med
bosättning här.

Svenska aktiebolag och handelsbolag är inte skattskyldiga för
förmögenhet eftersom denna beskattas hos delägarna. Detta gäller i stor
utsträckning även ekonomiska föreningar (jfr. under 3 § första stycket 6).

Ideella föreningar, samfund och stiftelser beskattas själva för sin
förmögenhet. Är de skattebeffiade enligt SIL är de dock inte skattskyldiga
för förmögenhet. Detta framgår av tredje stycket.

Andra stycket innehåller motsvarigheten till 68 § KL. Andra meningen
tar sikte på de fall då en utländsk medborgare bosätter sig i Sverige för en
kortare anställning o.d. med avsikt att därefter åter flytta utomlands. Varje
vistelse i Sverige som understiger tre år är således inte tillfällig. Avsikten
skall framgå från början exempelvis genom att permanent bostad finns
tillgänglig i utlandet vid återkomsten. Den föreslagna bestämmelsen
underlättar arbetsutbyte med utlandet och utländska investeringar i
Sverige samt medför att det inte krävs särreglering i dubbelbeskatt-
ningsavtalen på denna punkt.

Tredje stycket motsvarar delvis 6 § 1 mom. femte stycket SFL.

7§

Paragrafen reglerar skattskyldigheten för fysiska personer som inte är
bosatta i Sverige eller stadigvarande vistas här (jfr. 6 § andra stycket).

Bestämmelserna har förenklats och skattskyldigheten har anpassats till de Prop. 1996/97:117
dubbelbeskattningsavtal som träffats med andra länder. Förmögenhetsskatt
betalas endast för fastighet och bostadsrätt belägen i Sverige efter avdrag
for skulder som är hänförliga till fastigheten respektive bostadsrätten (jfr.

4 § andra stycket 7). Av 8 § framgår att vissa rättighetshavare anses som
ägare av fastighet.

Utländska juridiska personer skall inte längre vara skattskyldiga. Den
som är begränsat skattskyldig beskattas inte for andel i svensk ekonomisk
förening eller svenskt handelsbolag.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 7 § SFL och innehåller den
reglering som medför att vissa nyttj anderätts- och avkastningshavare
behandlas som ägare av egendomen i stället for den person som egentligen
äger den.

/ punkt 1 hänvisas till ägarbegreppet i 1 kap. 5 § fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152). Som ägare anses således bl.a. den som innehar
fastighet med fideikommissrätt, åborätt, tomträtt och vattenfallsrätt.

Punkt 2 motsvarar 7 § punkt a SFL men avser endast lös egendom
eftersom fast egendom regleras i föregående punkt.

Punkterna 3 och 4 motsvarar i huvudsak 7 § punkterna c, d och e SFL.
En viss utvidgning har skett av tillämpningsområdet. Detta gäller särskilt
tillgångar som innehas av familjestiftelse. Således skall regleringen avse
även avkastningsrätt under kortare tid än livstid och även andra
tillgångsmassor än sådana som innehas av det som normalt benämns
familjestiftelse, jfr. tredje stycket. Därigenom kommer avkastningshavare
till egendom som innehas av truster och liknande företeelser, som kan vara
juridiska personer men inte alltid är det, att anses som ägare till egen-
domen. Även för det fall att kvarlåtenskap, som avses i 7 § c SFL, tillhör
juridisk person blir regleringen om familjestiftelse normalt tillämplig. I
vissa undantagsfall kan bestämmelsen i punkt 5 bli tillämplig, se nedan.

Punkterna 5 och 6 motsvarar 7 § f och sista stycket i 7 § SFL. Punkt 5
har utformats med tanke på skatteflyktsbetonade uppdelningar i fall som
inte omfattas av övriga punkter. Bestämmelsen finns således kvar trots det
komplicerande kravet på skälighetsbedömning. I anvisningarna till 7 §
SFL nämns som exempel på tillämpningsområdet fall då det är sannolikt
att förmögenheten och rätten till avkastningen i framtiden kommer att
återförenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne närstående
person. Detta avses gälla även i fortsättningen.

Andra stycket är delvis en motsvarighet till 3 § 2 mom. d SFL och
förhindrar att dubbelbeskattning sker. Av regleringen i denna paragraf
följer att rättighetshavama inte skall beskattas för sina respektive
rättigheter eftersom de blir skattskyldiga som ägare av de tillgångar som
rättigheterna avser.

Tredje stycket innefattar en definition av begreppet familjestiftelse, se
kommentaren ovan till punkterna 3 och 4 i första stycket.

9§

Paragrafen innehåller huvudregeln för värdering av tillgångar. All
egendom skall i princip tas upp till marknadsvärdet vid beskattningsårets
utgång. Marknadsvärdet utgörs av det värde som noteras eller annars
generellt gäller vid den allmänna omsättningen av tillgångar av det
aktuella slaget. Bestämmelserna i 10-17 §§ är mer utförliga föreskrifter
angående värdering av vissa tillgångar. I några fall innebär de direkta
avsteg från huvudprincipen i denna paragraf.

10 §

Första stycket reglerar värderingen av fastighet i Sverige och motsvarar
delar av första stycket i 4 § SFL. Med fastighet i denna paragraf avses
detsamma som vid inkomstbeskattningen genom hänvisningen till KL i

I §. Det innebär att regler som avser fastighet även gäller byggnad på ofri
grund. I detta stycke finns även regleringen av fastighet som innehas med
tomträtt. Bestämmelsen innebär att värderingen enligt praxis lagfästs. De
aktuella rättighetshavama anses som ägare enligt 8 §. I princip skulle
därmed hela taxeringsvärdet på fastigheten tas upp till beskattning, dvs.
även den del som avser mark. För tomträtten betalas dock avgäld. För att
beakta detta vid värderingen och av förenklingsskäl tas endast den del av
taxeringsvärdet som avser byggnad upp. En undantagsregel behövs för det
fall att särskilda bestämmelser vid fastighetstaxeringen gäller för fastig-
heten.

Vad gäller rätten att frångå taxeringsvärdet året före taxeringsåret sker
en utvidgning av reglerna i SFL. Bestämmelsen anknyter till de fall där
enligt reglerna i 16 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) särskild
fastighetstaxering skall ske. En förutsättning för att bestämmelsen skall
tillämpas är att omständigheterna som medfört förändrat värde inträffat
före taxeringsåret.

Andra stycket reglerar värderingen av fastighet i utlandet.

II §

Lagrummet motsvarar i stort 4 § tolfte stycket SFL. Se vidare avsnitt 5.8.

12 §

Paragrafen behandlar marknadsnoterade aktier, optioner och andra
marknadsnoterade tillgångar. Ett instrument är marknadsnoterat om det är
föremål för notering på inländsk eller utländsk börs eller annan
kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt
tillgänglig (jfr. 27 § 2 mom. andra stycket SIL). Med det vid beskattnings-
årets utgång senast noterade värdet avses den senaste betalkursen för året.

Prop. 1996/97:117

Vissa obligationer och fondandelar noteras utan att hänsyn tas till den
upplupna avkastningen på värdepapperet. För att få en korrekt värdering
av dessa värdepapper anges i sista meningen att tillägg skall göras för den
upplupna avkastningen.

13 §

Motsvarigheten till paragrafen finns i punkt 5 tredje stycket av
anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL. I fortsättningen och till skillnad från
lagrådsremissens förslag gäller regeln dock förhållandet mellan aktier som
är inregistrerade vid börs och övriga aktier.

I paragrafen anges att vid värderingen av aktier och liknande tillgångar
som inte är marknadsnoterade samt andelar i handelsbolag, ekonomiska
föreningar och europeiska ekonomiska intressegrupperingar skall till-
gångar och skulder i verksamheten beaktas i samma omfattning som om
delägarna ägt dem direkt. Motsvarigheten till bestämmelsen finns i punkt
1 av övergångsbestämmelserna till upphävandelagen. Tillgångar och
skulder i rörelse och jordbruk medräknas alltså inte vid värderingen.
Detsamma gäller numera som regel också för tillgångar och skulder i
fastighetsförvaltning. Avgränsningen av vilka tillgångar och skulder som
ingår i skattefri näringsverksamhet görs dock utifrån den juridiska per-
sonens synvinkel. En tillgång som vid direkt innehav skulle utgöra privat-
bostad anses dock inte ingå i näringsverksamheten.

Om kapitalförvaltning bedrivs skall aktier och andelar värderas genom
att de olika tillgångarna i verksamheten beaktas enligt övriga paragrafer.
Detsamma gäller delägande i andelshus o.d. Beaktandet sker genom
tillämpning av reglerna for skatteplikt och värdering av dessa tillgångar.
Samma princip gäller för skulderna. För huvuddelägare som indirekt
innehar skattefria aktier genom ett aktiebolag innebär det att vid värdering
av hans aktier i bolaget bortses från dessa skattefria aktier och därtill
hänförliga skulder.

Andra stycket innehåller regeln om att negativt värde av andel i
handelsbolag får beaktas i vissa fall, se avsnitt 5.6.

15 §

Innehållet i paragrafen är delvis hämtat från punkt 6 andra stycket av
anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL. Även utländska försäkringar omfattas
av de nya reglerna. I framtiden skall dock utöver det tekniska återköps-
värdet, vilket motsvarar det värde försäkringsgivaren minst är skyldig att
betala till försäkringstagaren, hänsyn även tas till upplupen återbäring o.d.
vid värderingen. Se även avsnitt 5.9 och prop. 1995/96:231 Fortsatt

Prop. 1996/97:117

reformering av beskattningen av utländska kapitalförsäkringar (s. 52). Prop. 1996/97:117

Bestämmelserna i paragrafen avser värdering av rätt till olika framtida
utbetalningar. Motsvarande bestämmelser fmns i 4 § sjunde-tionde
styckena SFL. Värderingen kan underlättas genom att de till SFL fogade
tabellerna ersätts med rekommendationer från RSV. Till skillnad från SFL
är förmån som utgår först vid en senare tidpunkt också skattepliktig
tillgång och skall värderas med ledning av denna paragraf.

17 §

I paragrafen anges vad som gäller vid värderingen av fordringar som inte
omsätts marknadsmässigt. Räntelösa fordringar och fordringar med ränta
som avviker betydligt nedåt från marknadsräntan skall tas upp till sitt
nuvärde genom att det nominella beloppet räknas om med hänsyn till de i
lagrummet uppräknade faktorerna. Även vid värdering enligt denna
paragraf kan rekommendationer från RSV underlätta (jfr. under 16 §).
Reglerna har hämtats från 4 § fjärde och femte styckena SFL.

18 §

Skulder värderas på motsvarande sätt som fordringar och rätt till framtida
utbetalningar. Vissa undantag gäller dock. Således skall lån till fast ränta
inte nuvärdesberäknas under vissa förutsättningar. Nuvärdesberäkning
sker inte heller av studieskulder och andra lån från staten om räntesatsen
regleras i lag eller annan författning.

I andra stycket finns en särskild regel för värdering av förpliktelse på
grund av optionsavtal, terminsavtal o.d. Sådan förpliktelse skall tas upp till
belopp som är detsamma som det senast noterade värdet på optionen eller
terminen vid årets utgång.

19 §

Reglerna i SFL angående beräkning av skatten är svåröverskådliga
eftersom skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet är samma sak.
Detta föreslås ändrat genom att den beskattningsbara förmögenheten
uppkommer först efter att hänsyn tagits till fribeloppet.

Tredje stycket innehåller bestämmelser om fribeloppens storlek.

W

Paragrafen innehåller bestämmelser om skattesatserna.

21 §

Bestämmelsen reglerar sambeskattning av såväl makar o.d. som föräldrar
och bam. Innebörden av begreppen hemmavarande bam, makar m.m.
regleras i 65 § KL till vilken paragraf en hänvisning görs. Begreppet
underårig är hämtat från 9 kap. 1 § fÖräldrabalken. Någon ändring mot
reglerna i SFL har inte skett utom vad gäller möjligheterna att avräkna
underskott inom sambeskattningsgruppen. I fortsättningen skall ett
negativt formögenhetsnetto hos någon inom gruppen kvittas mot de andras
överskott. Det innebär att kvittning även får ske mellan syskon.

Reglerna om dubbelbeskattning i 20 § SFL har tidigare tagits bort genom
punkt 7 av övergångsbestämmelserna till upphävandelagen eftersom
reglerna ansetts onödiga och föråldrade. I paragrafen finns reglerna i 23 §
SFL med språkliga ändringar.

Övergångsbestäm melser

Punkt 1

Lagen träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998
års taxering. Den tillämpas också vid preliminärskatteberäkning som sker
efter ikraftträdandet. SFL är redan upphävd genom upphävandelagen och
upphör att gälla efter 1997 års taxering.

Punkt 2

Övergångsbestämmelsen gäller svenska livförsäkringar som tagits före
den 13 september 1986 och innebär att dessa försäkringar som regel inte
är skattepliktiga.

Punkt 3

Övergångsbestämmelsen tillämpas på utländsk livförsäkring om avtalet
har ingåtts före den 1 juli 1995 och innebär att den införda skatteplikten i
princip inte gäller sådan försäkring.

Prop. 1996/97:117

Punkt 4

Prop. 1996/97:117

För att inte personer, som i dag är förpliktade att exempelvis tillhandahålla
fastighet som undantagsförmån, skall förlora sin avdragsrätt bör äldre
bestämmelser tillämpas för redan ingångna avtal. Det gäller även när äldre
förpliktelse uppkommit till följd av exempelvis testamente, gåva eller, för
juridisk person, stadgar eller motsvarande.

8.2 Förslaget till lag om begränsning av skatt

1-6 §§

Bestämmelserna motsvarar i stort de som finns i 1970 års lag samt i upp-
hävandelagen till den lagen. Den huvudsakliga skillnaden är att sambe-
skattn ingen vid förmögenhetsinnehav även påverkar spärr- och skatte-
beloppen. För personer som skall sambeskattas vid förmögenhets-
beskattningen skall jämförelsen ske mellan deras sammanlagda inkomster
och skatter. Nedsättningen fördelas utifrån familjemedlemmarnas för-
mögenhetsinnehav. Vidare har följdändringar gjorts på grund av att
sjömansskatten avskaffas. I övrigt är det främst fråga om språkliga och
redaktionella ändringar. Lagen träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas
första gången vid 1998 års taxering. Den äldre lagen är redan upphävd och
tillämpas sista gången vid 1997 års taxering.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

26 £

Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
förmögenhetsskattelagen.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt

24 § 5 mom.

Ändringarna i momentet är följdändringar med anledning av den nya
förmögenhetsskattelagen. De aktuella tabellerna finns efter ändringen
endast i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

8.5 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Prop. 1996/97:117

2 § 1 mom.

Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
förmögenhetsskattelagen.

8.6 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

1 kap.

1§

Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
förmögenhetsskattelagen.

3§

Begreppet sambeskattning skall ha samma betydelse i taxeringslagen
(1990:324) som i den nya förmögenhetsskattelagstifiningen.

4 kap.

16§

Ändringen är en följd av de redaktionella ändringar som gjorts vid utform-
ningen av sambeskattningen i den nya förmögenhetsskattelagen.

5 kap.

1§

Ändringen i paragrafen en följdändring med anledning av de redaktionella
ändringar som gjorts vid utformningen av sambeskattningsreglema i den
nya förmögenhetsskattelagen.

Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
förmögenhetsskattelagen och en komplettering till den i 7 kap. 4 § intagna
delegationsrätten.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

2 kap.

8§

Ändringarna i paragrafen är följdändringar med anledning av den nya
förmögenhetsskattelagen.

Ändringen i första stycket punkt 4 är en följdändring med anledning av
den nya förmögenhetsskattelagen.

Ändringarna i tredje stycket är följdändringar med anledning av de
redaktionella ändringar som gjorts vid utformningen av sambeskattnings-
reglema i den nya förmögenhetsskattelagen.

11 §

Ändringen i andra stycket punkt 2 är en följdändring med anledning av de
redaktionella ändringar som gjorts vid utformningen av sambeskattnings-
reglema i den nya förmögenhetsskattelagen.

Den nya punkt 6 i andra stycket innebär att även underlaget för att
bestämma förmögenhetsskatt skall i den omfattning som är möjlig för-
tryckas i den förenklade självdelarationen.

3 kap.

15 §

Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
förmögenhetsskattelagen.

22 £

I första stycket införs en ny punkt 8 som innebär att kontrolluppgift skall
lämnas för tillgångar som förvaras i depå. Andra stycket har delats och fått
en annan utformning av redaktionella skäl. I punkt 2 har skyldigheten att
lämna kontrolluppgifter utvidgats till att omfatta samtliga fordringar som
är skattepliktiga med undantag för äldre premieobligationer.

Det nya fjärde stycket anger vad kontrolluppgiften skall innehålla vad
gäller de marknadsnoterade fordringarna. Med uttrycket det “senast

Prop. 1996/97:117

noterade värdet” avses den senast noterade betalkursen.

Prop. 1996/97:117

25 a §

Ändringarna i paragrafen innebär att kontrolluppgift skall lämnas även om
skuld. Till de kontrolluppgiftsskyldiga har i punkt 5 fogats Centrala studie-
stödsnämnden.

27^

Den nya punkten 5 i första stycket och ändringen i andra stycket innebär
en utvidgning av skyldigheten att lämna kontrolluppgift till att omfatta
sådana terminer, optioner o.d. som är skattepliktiga tillgångar. Uppgift
skall även lämnas för dödsbo.

I tredje stycket slopas den bestämmelse som innebär att kontroll-
uppgiften endast skall avse utdelat belopp till den del det är skattepliktigt.

Det nya sista stycket innebär att kontrolluppgift även skall lämnas
avseende förpliktelse på grund av optionsavtal, terminsavtal o.d.

48 §

Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av de nya
förmögenhetsskattereglema.

53 §

Tillägget i första stycket innebär att företagets skyldighet att till sina
delägare lämna de uppgifter som dessa behöver för att beräkna
skattepliktig inkomst gäller samtliga företag som avses i 3 § 1 a mom.
SIL. Genom hänvisningen till 3 § 1 g mom. SIL gäller den även
motsvarande utländska företag och ekonomiska föreningar.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

2 kap.

4§

Ändringen i punkt 5 och i andra stycket är följdändringar med anledning
av den nya förmögenhetsskattelagen.

Sammanslagningen av tredje och fjärde styckena och ändringarna där

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

är följdändringar med anledning av de redaktionella ändringar som gjorts Prop. 1996/97:117
vid utformningen av sambeskattningsreglema i den nya förmögenhets-
skattelagen.

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
begreppsanvändningen inom förmögenhetsbeskattningen. Någon ändring
i sak är således inte avsedd. Bestämmelsen innebär bl.a. att ett negativt
förmögenhetsnetto hos någon inom en familj kvittas mot de andras över-
skott.

Förteckning över remissinstanser - Ny förmögenhetsskattelagstiftning
(Ds 1996:42)

Efter remiss har yttrande över promemorian inkommit från Hovrätten över
Västra Sverige, Riksskatteverket, Finansinspektionen, Kammarrätten i
Stockholm, Riksbanken, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Aktie-
främjandet, Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Företagarnas
Riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas
Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation, Stockholms Fondbörs,
Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB, Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska
Fondhandlareföreningen, Svenska OTC-fÖreningen, Svenska Revisor-
samfundet SRS, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges
Försäkringsförbund, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares
Riksförbund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Jordägareförbund, Sveriges Pensionärsförbund och Tjänstemännens
centralorganisation.

Förteckning över remissinstanser - Vissa kontrolluppgiftsfrågor

Efter remiss har yttrande över promemorian inkommit från Riks-
skatteverket, Finansinspektionen, Aktiefrämjandet, Stockholms Fondbörs,
Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB, Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Aktie-
sparares Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Värdepapperscentralen
VPC AB, Företagamas Riksorganisation och Riksgäldskontoret.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 1

Lagrådsremissens förslag

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

1 Förslag till lag om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt bestämmelserna i
denna lag.

Bestämmelser om skattemyndigheter och förfarandet vid taxering till
statlig förmögenhetsskatt finns i taxeringslagen (1990:324).

Skattepliktig förmögenhet

2 § Den skattepliktiga förmögenheten utgörs av värdet av den skatt-
skyldiges tillgångar efter avdrag för dennes skulder.

Den skattepliktiga förmögenheten bestäms med hänsyn till för-
hållandena vid utgången av beskattningsåret. Med beskattningsår avses
kalenderåret före taxeringsåret.

3 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång
tas upp

1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 § kommunal-
skattelagen (1928:370),

2. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet som på ägarens
begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket kommunal-
skattelagen,

3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget eller
närståendes boende,

4. tillgång i annan näringsverksamhet än sådan som avses i 21 §
kommunalskattelagen,

5. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie,

6. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie,

7. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handels-
bolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för

100

andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig,

8. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen om
statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad tillgång som avses i
29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samma lag,

9. livförsäkring med undantag för

a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen samt

b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds-
fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,

10. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag
för rätt till

a) utbetalning på grund av försäkring,

b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt

c) underhållsbidrag,

11. kontobehållning samt fordran i pengar och liknande betalnings-
medel med undantag för behållning på pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,

13. lösöre med undantag för

a) inre lösöre för personligt bruk,

b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,

c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327)
samt

d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning.

Med huvuddelägares aktie avses aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har
inregistrerats vid börs första gången efter utgången av år 1991 i det land
där aktiebolaget är hemmahörande och aktie som har förvärvats med stöd
av sådan aktie, under förutsättning att aktien har innehafts direkt eller
indirekt av huvuddelägare sedan inregistreringen respektive nämnda för-
värv. Övergår äganderätten till sådan aktie till huvuddelägarens bam eller
barnbarn undantas aktien från skatteplikt även för dessa förvärvare.

Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller tillsam-
mans med närstående, vid tidpunkten för inregistrering som avses i andra
stycket innehade aktier direkt eller indirekt motsvarande minst 25 procent
av röstvärdet för aktierna i bolaget. Som huvuddelägare anses även döds-
boet efter sådan aktieägare.

Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista
stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

4 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder
dras av från värdet av tillgångarna.

Som avdragsgill skuld räknas dock inte

1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskatte-
lagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som anges
i 3 § första stycket 2 och 3,

2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

101

3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 6 eller 7 till den del tillgångar och skulder i den juridiska personen
inte beaktas vid värdering enligt 14 §,

4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet avse-
ende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättigheter
på grund av sådana avtal,

5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag
att den är undantagen från skatteplikt,

6. skuld hänförlig till lösöre som är undantaget från skatteplikt,

7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,

8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till
följd av dubbelbeskattningsavtal,

9. skatt enligt 1 § uppbördslagen (1953:272) som ännu inte debiterats.

5 § Fordran är skattepliktig och skuld är avdragsgill endast om det är fråga
om rättighet respektive förpliktelse som kan bestämmas till belopp och
vars uppkomst inte är beroende av villkor. Avdrag medges dock för för-
pliktelse som avses i 4 § andra stycket 4 i den omfattning som anges i den
bestämmelsen.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

Skattskyldighet

6 § Förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet skall betalas av

1. fysisk person som är bosatt i Sverige vid beskattningsårets utgång,

2. dödsbo efter den som vid sin död var bosatt i Sverige,

3. fysisk person som enligt 69 § kommunalskattelagen (1928:370)
behandlas som en i Sverige bosatt person,

4. svensk förening eller svenskt samfund utom till den del en medlem
genom sin andel har del i dess förmögenhet,

5. svensk stiftelse.

Som bosatt i Sverige anses i denna lag även fysisk person som stadig-
varande vistas här. Fysisk person som inte är svensk medborgare och som
vistas i Sverige under en begränsad tid av högst tre år anses inte bosatt i
Sverige.

Juridisk person som avses i 7 § 3-6 eller 10 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt är inte skattskyldig.

7 § Fysisk person som inte är bosatt i Sverige vid beskattningsårets utgång
skall betala förmögenhetsskatt for skattepliktig förmögenhet avseende i
Sverige belägen tillgång som anges i 3 § första stycket 1 och 2.

8 § I fråga om skyldighet att betala skatt anses som ägare

1. den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall
anses som ägare av fastighet,

2. den som innehar lös egendom med fideikommissrätt,

102

3. den som under sin livstid har rätt till avkastning av tillgång som
tillhör annan fysisk person,

4. den som har rätt till avkastning av tillgång som tillhör familjestiftel-
se,

5. den som i övrigt har rätt till avkastning av annans tillgång och som
skäligen bör betraktas som tillgångens ägare,

6. sådan förmånstagare som har förfoganderätt till livförsäkring.

Skattskyldighet föreligger inte för ägaren av en tillgång till vilken nå-
gon annan anses som ägare enligt denna paragraf.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, annat liknande subjekt
eller annan tillgångsmassa som enligt stiftelseförordnandet eller motsva-
rande bestämmelser har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss släkts,
vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska intressen.

Värdering

Tillgångar

9 § Tillgång tas upp till marknadsvärdet om inte annat följer av 10-17 §§.

10 § Fastighet i Sverige tas upp till taxeringsvärdet. Om fastigheten inne-
has med tomträtt tas den upp till den del av taxeringsvärdet som avser
byggnad. Innefattar detta värde både värdet av byggnaden och tillhörande
tomt enligt 7 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), avräknas den
del av värdet som avser tomten. Om taxeringsvärde saknas vid beskatt-
ningsårets utgång anses fastigheten inte ha något värde. Har en fastighets
basvärde sänkts för taxeringsåret vid särskild fastighetstaxering enligt
16 kap. 2-5 §§ fastighetstaxeringslagen, tas fastigheten upp till det
taxeringsvärde som fastställts för taxeringsåret.

Fastighet utomlands tas upp till 75 procent av marknadsvärdet.

13 § Om det i ett aktiebolag finns skilda aktieslag av vilka ett eller flera är

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

103

marknadsnoterade, tas aktie i bolaget som inte är noterad upp till samma
värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, tas aktie som
inte är noterad upp till samma värde som de noterade aktier som har den
lägsta kursen.

15 § Livförsäkring tas upp till sitt på försäkringstekniska grunder
beräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i liv-
försäkringsrörelsens överskott.

16 § Rätt till sådan utbetalning som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 10 tas upp till sitt nuvärde. Detta beräknas med hänsyn till
marknadsräntan, det värde som förmånen motsvarar för ett helt år och den
bestämda eller beräknade tiden under vilken förmånen ges ut.

Osäker fordran tas upp till det belopp som kan förväntas bli betalt.
Värdelös fordran tas inte upp.

Skulder

Förpliktelse på grund av option eller termin och därmed jämförlig
förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet på optionen, terminen eller den därmed
jämförliga tillgången.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

104

Skatteberäkning

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

Beskattningsbar förmögenhet

19 § Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga för-
mögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara förmögen-
heten avrundas nedåt till helt tusental kronor.

För fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt för fall som avses i 21 §
uppgår fribeloppet till 900 000 kr. För annan juridisk person uppgår fri-
beloppet till 25 000 kr.

Skattesats

20 § För fysisk person, dödsbo och familjestiftelse är skattesatsen 1,5
procent. För annan juridisk person är skattesatsen 1,5 promille.

Sambeskattning

21 § Sambeskattning skall ske av makar som levt tillsammans under
beskattningsåret samt av föräldrar och deras hemmavarande underåriga
bam.

Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för var och en för sig. Om
ett bam inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret enligt 2 kap.
4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, räknas
dock barnets tillgångar och skulder in i föräldrarnas skattepliktiga
förmögenheter.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt for de
personer som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet av
tillgångarna vid beräkning av en persons skattepliktiga förmögenhet
avräknas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara förmögen-
heten. Skatten beräknas och fördelas på dessa personer efter förhållandet
mellan deras skattepliktiga förmögenheter.

Vid sambeskattning tillämpas bestämmelserna i 65 § kommunalskatte-
lagen (1928:370) och punkt 2 av anvisningarna till den paragrafen. Foster-
barn anses dock inte som hemmavarande bam.

Dubbelbeskattning

22 § Om skattskyldig blivit beskattad for samma förmögenhet såväl i
Sverige som i utländsk stat, kan regeringen på ansökan av den skatt-
skyldige efterskänka skatten. För sådant beslut krävs ömmande
omständigheter eller i övrigt synnerliga skäl.

105

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

4. Har ett rättsförhållande uppkommit före utgången av år 1996
tillämpas äldre bestämmelser i fråga om förpliktelse vars motsvarande
rättighet hos annan avser sådan nyttjanderätt eller avkastningsrätt till
fastighet som inte är skattepliktig.

106

2 Förslag till lag om begränsning av skatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i
denna lag.

2 § Begränsning av skatt skall ske endast för fysisk person som är bosatt i
Sverige under någon del av beskattningsåret eller för dödsbo efter den
som vid sin död var bosatt i Sverige.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

107

förmögenhetsskatten får för dessa personer inte nedsättas till ett lägre
belopp än skatten på 50 procent av den gemensamt bestämda beskatt-
ningsbara förmögenheten.

6 § Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om beslut och överklag-
ande av beslut tillämpas på beslut enligt denna lag.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid beräkning av
preliminär skatt för tid efter ikraftträdandet och i övrigt första gången vid
1998 års taxering.

108

3 Förlag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

26 §²

Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av
egendoms värde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas i de fall skatt-

109

skyldighet inträder efter utgången av juni 1997.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

²Senaste lydelse 1990:337.

110

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 24 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

24 §

111

styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäkten Prop. 1996/97:117
därmed blir lägre. Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

²Senaste lydelse 1990:651.

112

5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

2§

1 mom.² Beteckningar som
används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig förmög-
enhetsskatt, taxeringslagen
(1990:324) eller mervärdesskatte-
lagen (1994:200) har samma
betydelse i denna lag, om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.

1 mom. Beteckningar som
används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, lagen
(1997:000) om statlig förmögen-
hetsskatt, taxeringslagen
(1990:324) eller mervärdesskatte-
lagen (1994:200) har samma
betydelse i denna lag, om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.

Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte annat
framgår av sammanhanget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid 1998 års
taxering.

‘Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

²Senaste lydelse 1994:203.

113

8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

6 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Prop. 1996/97:117
Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 16 §, 5 kap. 1 och

12 §§ taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §’

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lagen (1947:577) om statlig 3. lagen (1997:000) om statlig

förmögenhetsskatt, förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,

6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,

8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet for
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).

3 §²

Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och lagen (1997:000)
om statlig förmögenhetsskatt.

Med kommun likställs i denna lag landsting och annan menighet som
har beskattningsrätt.

4 kap.

16 §’

Eftertaxering får ske om den skattskyldige

1. i självdeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning for taxeringen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

3. underlåtit att lämna själv- 3. underlåtit att lämna själv-

114

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

deklaration, uppgift eller infordrad
upplysning trots att han är uppgifts-
pliktig

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

5 kap.

1 §⁴

i sak.

Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1-6 och 8
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha
påförts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, person som sambeskattas
med honom, eller, vad gäller
mervärdesskatt, felaktigt skulle ha
tillgodoräknats honom. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den hade
godtagits, ha medfört sådant
underskott i förvärvskälla i in-
komstslaget näringsverksamhet el-
ler tjänst som inte utnyttjas taxer-
ingsåret, skall skattetillägg i stället
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som rättelsen av den
oriktiga uppgiften medfört.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när

115

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

12 §

Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. Vid tillämpning av 7 kap. 4 § får
kommunalskattelagen (1928:370), regeringen eller den myndighet som

20 § 2 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller 20 §
2 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt får regeringen
meddela befrielse från särskild
avgift.

regeringen bestämmer meddela be-
frielse från särskild avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.

'Senaste lydelse 1996:1238.
²Senaste lydelse 1991:1902.
³Senaste lydelse 1991:1902.

‘Senaste lydelse 1994:1681.

116

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 8, 10 och 11 §§ samt 3 kap. 15, 22,
25 a, 27,48 och 53 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

2 kap.

4§’

Fysisk person skall lämna självdeklaration

2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

5. när hans skattepliktiga till-
gångar enligt lagen (1997:000) om
statlig förmögenhetsskatt vid be-
skattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
900 000 kronor, eller

6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fast-
ställas för honom.

Vid bedömandet av deklara-
tionsskyldighet enligt första stycket
skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet för
vilken skattskyldighet inte före-
ligger enligt kommunalskattelagen,
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall
hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbel-

117

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligt dubbelbeskattningsavtal skall beskattningsavtal skall vara helt
vara helt eller delvis undantagen eller delvis undantagen från be-
från beskattning i Sverige. skattning i Sverige.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

8§²

Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skade-
forsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond eller
inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100

kronor,

5. dödsbo och familjestiftelse,
vars skattepliktiga tillgångar enligt
lagen (1997:000) om statlig för-
mögenhetsskatt, vid beskattnings-
årets utgång haft ett sammanlagt
värde som överstiger 900 000
kronor eller, i fråga om annan
juridisk person som är skattskyldig

118

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 mom. b nämnda lag, 25 000 enligt nämnda lag, 25 000 kronor,
kronor,

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensions-
kostnader skall fastställas.

Vid bedömandet av deklara-
tionsskyldighet enligt första stycket
2-5 skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet, för
vilken skattskyldighet inte före-
ligger enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen om statlig in-
komstskatt eller den upphävda
lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan
inkomst eller förmögenhet som
enligt dubbelbeskattningsavtal skall
vara helt eller delvis undantagen
från beskattning i Sverige.

Vid bedömandet av deklara-
tionsskyldighet enligt första stycket
2-5 skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet, för
vilken skattskyldighet inte före-
ligger enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen om statlig
inkomstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall
hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbel-
beskattningsavtal skall vara helt
eller delvis undantagen från be-
skattning i Sverige.

10 §³

En självdeklaration skall innehålla uppgifter om

2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,

3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

4. den skattskyldiges tillgångar 4. den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskatt- och skulder vid slutet av beskatt-

ningsåret, om den beskattningsbara
förmögenheten uppgår till skatte-
pliktigt belopp, dock endast om och
i den mån han är skattskyldig för
förmögenhet.

ningsåret, om beskattningsbar för-
mögenhet uppkommer, dock i fall
som avses i 7 £ lagen (1997:000)
om statlig förmögenhetsskatt endast
i den utsträckning skattskyldighet
för förmögenhet föreligger.

119

Nuvarande lydelse

om expansionsmedel.

Om en skattskyldig skall taxeras
för barns eller någon annans
förmögenhet, skall uppgift lämnas
även om sådan förmögenhet.

Föreslagen lydelse

Om en skattskyldig skall räkna
in ett hemmavarande underårigt
barns tillgångar och skulder i sin
förmögenhet enligt lagen om statlig
förmögenhetsskatt, skall uppgift
lämnas även om dessa.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

11 §⁴

Fysisk person och dödsbo får, om inte annat följer av 13 §, lämna
förenklad självdeklaration.

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun,

2. vad som behövs för att be- 2. vad som behövs för att be-

stämma om den skattskyldige skall stämma om den skattskyldige skall
samtaxeras eller inte, sambeskattas eller inte,

3. intäkter i inkomstslaget tjänst samt intäkter och avdrag i
inkomstslaget kapital,

4. avdrag för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på
pensionssparkonto,

5. vad som behövs för beräkning av fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

6. skattepliktiga tillgångar och
avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:000) om statlig förmögen-
hetsskatt.

3 kap.

15 §⁵

Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av försäkrings-
företag och understödsförening
avseende sådan livförsäkring som
avses i punkt 6 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt, punkt 6 av övergångs-
bestämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av
lagen (1947:577) om statlig

Kontrolluppgift om försäkrings-
värde skall lämnas av för-
säkringsföretag och understöds-
förening avseende sådan liv-
försäkring som är skattepliktig
enligt lagen (1997:000) om statlig
förmögenhetsskatt eller avses i 2 §
första stycket 7 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel.

120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmögenhetsskatt samt 2 § första
stycket 7 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel.

Den som i Sverige förmedlar skattepliktig utländsk försäkring skall för
försäkringsavtal som förmedlats under kalenderåret till Riksskatteverket
lämna uppgift om försäkringsgivarens och försäkringstagarens namn och
postadress, försäkringstagarens personnummer samt till verket vidare-
befordra handling som avses i fjärde stycket.

Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in sådan
förbindelse som avses i fjärde stycket om det finns särskilda skäl.

22 §⁶

Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-
mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs,

7. Insättningsgarantinämnden. 7. Insättningsgarantinämnden,

8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktie-
kontolagen (1989:827).

9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 117

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

121

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper oavsett om ränta
utgått. Kontrolluppgiften skall ta
upp den ränta som den uppgifts-
skyldige sammanlagt gottskrivit
eller betalat ut till borgenären,
dennes sammanlagda fordran på
den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång. Kontrolluppgift skall
vidare lämnas för upplupen men
inte förfallen avkastning (ränte-
kompensation) vid avyttring av
fordran eller andel i sådan vär-
depappersfond som avses i 27 §
6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Kontrolluppgift skall lämnas för

1. den som gottskrivits ränta
eller till vilken ränta betalats ut
(borgenär),

2. innehavare av marknadsno-
teradfordran som avses i 3 § första
stycket 8 lagen (1997:000) om stat-
lig förmögenhetsskatt med undan-
tag för premieobligation som getts
ut före år 1996,

3. den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

122

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

25 a §⁷

Kontrolluppgift om utgiftsränta Kontrolluppgift om utgiftsränta
skall lämnas av och skuld skall lämnas av

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

1. den som yrkesmässigt bedrivit utlåning eller kreditgivnmg eller den
som i annan yrkesmässig verksamhet bedrivit utlåning eller kreditgivnmg
via konto eller i annan form,

2. förening som till medlemmar lånat ut pengar mot ränta,

3. arbetsgivare eller uppdragsgivare som till arbetstagare eller
uppdragstagare lånat ut pengar mot ränta,

4. Insättningsgarantinämnden.

4. Insättningsgarantinämnden,

5. Centrala studiestödsnämnden.

Är fler än en person betal-
ningsansvarig för skuld skall

Är fler än en person betalnings-
ansvarig för skuld skall utgifts-
utgiftsräntan fördelas lika mellan räntan och skulden fördelas lika

12'

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gäldenärema, om inte annat för-
hållande är känt för den uppgifts-
skyldige. I fråga om skuld för
vilken samtliga gäldenärer inte
redovisas enligt bestämmelserna i
57 § andra stycket skall dock den
totala räntan redovisas utan för-
delning.

mellan gäldenärema, om inte annat
förhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om skuld för
vilken samtliga gäldenärer inte
redovisas enligt bestämmelserna i
57 § andra stycket skall dock den
totala räntan och skulden redovisas
utan fördelning.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

27 §⁸

Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

2. den som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappersfond som
avses i 1 § lagen om värdepappersfonder (1990:1114),

3. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags
försorg,

4. den som driver valutahandel 4. den som driver valutahandel

samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper förvaras i depå
eller kontoförs.

samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper förvaras i depå
eller kontoförs,

5. värdepappersinstitut hos vil-
ket marknadsnoterad tillgång som
avses i 3 § första stycket 5 och 8
lagen (1997:000) om statlig för-
mögenhetsskatt förvaras i depå
eller kontoförs i annat fall än som
avses i 22 § och punkterna 1-4.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för

egen del vid utdelningstillfället och

b) fysisk person som hos den
uppgiftsskyldige varit antecknad
som innehavare av aktie eller andel
i värdepappersfond eller utländsk
juridisk person eller utländsk aktie
eller annat utländskt värdepapper.

124

Nuvarande lydelse

Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald
utdelning till den del den är
skattepliktig, avdragen preliminär
skatt och innehållen utländsk käll-
skatt som belöper på utdelningen.
Kontrolluppgift enligt andra
stycket b skall ta upp innehavet vid
årets utgång.

Föreslagen lydelse

första stycket 8 lagen om statlig
förmögenhetsskatt.

Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald
utdelning, avdragen preliminär
skatt och innehållen utländsk käll-
skatt som belöper på utdelningen.
Kontrolluppgift enligt andra
stycket b skall ta upp innehavet vid
årets utgång.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar
på pensionssparkonto eller för utdelning på sådana tillgångar.

Kontrolluppgift för en delägare i
en samfällighet skall lämnas av
juridisk person som förvaltar sam-
fälligheten. Kontrolluppgift behöv-
er dock inte lämnas, om den del av
samfällighetens behållna för-
mögenhet som belöper på fastighet
understiger 5 000 kronor. Kontroll-
uppgift skall ta upp det som anges
för varje uppgiftsskyldig under
1-3.

48 §

Kontrolluppgift för en delägare i
en samfällighet skall lämnas av
juridisk person som förvaltar sam-
fälligheten. Kontrolluppgift skall ta
upp det som anges för varje
uppgiftsskyldig under 1-2.

1. Sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt: Utdelning till delägare samt
upplysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 § sista stycket

125

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skogskontolagen (1954:142).

3. Annan juridisk person än så-
dan som avses i 6 § 1 mom. första
stycket b lagen (1947:577) om stat-
lig förmögenhetsskatt: Delägares
andel i samfällighetens behållna
förmögenhet. Utgör samfälligheten
inte särskild taxeringsenhet, skall
vid beräkning av den behållna för-
mögenheten värde av sådan sam-
fälld egendom som ingår i de del-
ägande fastigheternas taxerings-
värde inte inräknas.

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

Fåmansföretag skall lämna
företagsledaren och delägare i före-
taget samt dem närstående personer
alla uppgifter som behövs för att de
skall kunna beräkna sin skatte-
pliktiga inkomst från företaget.
Detsamma gäller handelsbolag i
fråga om delägare i bolaget.

53 §⁹

Fåmansföretag och övriga
företag som avses i 3 § 1 a och
1 g mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna
företagsledaren och delägare i före-
taget samt dem närstående personer
alla uppgifter som behövs för att de
skall kunna beräkna sin skatte-
pliktiga inkomst från företaget.
Detsamma gäller handelsbolag i
fråga om delägare i bolaget.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall uppgifter enligt första
stycket lämnas även till skattemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.

126

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

'Senaste lydelse 1996:1334.

'Senaste lydelse 1996:694.

'Senaste lydelse 1994:483.

⁴Senaste lydelse 1993:945.

'Senaste lydelse 1996:1237.

⁶Senaste lydelse 1996:1009.

'Senaste lydelse 1996:591.

’Senaste lydelse 1996:1009.

’Senaste lydelse 1992:1659.

127

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:117

Bilaga 2

5§

Tillägg till den bidragsgrundan-
de inkomsten skall göras för för-
mögenhet enligt vad som anges i
denna paragraf. Tillägg skall göras
för varje sökande och vatje bam
som avses i 10 § med undantag av
första stycket 2 och 3 samt tredje
stycket. Som förmögenhet räknas
den beskattningsbara förmögen-
heten enligt lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, beräknad
med bortseende från privatbostads-
fastighet eller bostadsrätt för vilken
bostadsbidrag söks och skulder
med säkerhet i denna egendom.
Tillägg skall göras med 15 procent
av den sammanlagda förmögenhet
som överstiger 100 000 kronor,
avrundat nedåt till helt tiotusental
kronor.

Tillägg till den bidragsgrundan-
de inkomsten skall göras för för-
mögenhet enligt vad som anges i
denna paragraf. Tillägg skall göras
för varje sökande och vaije bam
som avses i 10 § med undantag av
första stycket 2 och 3 samt tredje
stycket. Som förmögenhet räknas
den skattepliktiga förmögenheten
enligt lagen (1997:000) om statlig
förmögenhetsskatt, beräknad med
bortseende från privatbostadsfas-
tighet eller bostadsrätt för vilken
bostadsbidrag söks och skulder
med säkerhet i denna egendom.
Tillägg skall göras med 15 procent
av den sammanlagda förmögenhet
som överstiger 100 000 kronor,
avrundat nedåt till helt tiotusental
kronor.

Tillägg för barns förmögenhet skall fördelas lika mellan makar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

‘Senaste lydelse 1996:441.

128

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-18

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 1997 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om statlig förmögenhetsskatt,

2. lag om begränsning av skatt,

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,

8. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Christina Otto.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.

Förslaget till lag om statlig förmögenhetsskatt

Tillkomsten av den i lagrådsremissen föreslagna nya lagen om
förmögenhetsskatt motiveras väsentligen av vissa fördelningspolitiska och
statsfmansiella skäl. Det är inte en uppgift för Lagrådet att lämna
synpunkter i sådana frågor och Lagrådet avstår i linje härmed från att
försöka bedöma i vad mån förslagen kan väntas tillgodose angivna syften.

Lagförslaget innebär att flertalet av de bärande principer, på vilka den
tidigare lagstiftningen på området vilat, kommer att ligga till grund för
förmögenhetsbeskattningen också framöver. I vissa avseenden föreslås
förändringar för att undvika snedvridande beskattningseffekter och
åstadkomma ökad skattemässig likabehandling av individer. På några
punkter görs dock i förslaget avsteg från strävandena efter ökad
likformighet, med hänsyn till att andra viktiga skäl bedöms motivera
avvikelse. Reglerna i den tidigare, halvsekelgamla förmögenhetsskatte-
lagstiffningen har i övrigt överarbetats materiellt och redaktionellt, med
inriktning på att tillskapa en modem lag på området.

Med de utgångspunkter som valts i remissen får förslaget enligt
Lagrådets uppfattning anses ha fått en i huvudsak godtagbar utformning.
Därmed är inte sagt att de föreslagna lagreglerna genomgående har kunnat
ges sådan precision, att tillämpningsproblem kommer att undvikas. Som
exempel kan nämnas att de nya regler som förutsätter att skulder inte är
avdragsgilla, om de är hänförliga till vissa tillgångar som är undantagna

Prop. 1996/97:117

Bilaga 3

129

från skatteplikt - ett uttryck för en rimlig kongruensprincip - synes kunna
vålla bedömningssvårigheter vid skilda typer av skuldförhållanden. Ett
annat exempel utgörs av den reglering som förutsätter prövning av om
olika begrepp som används i inhemsk skattelagstiftning kan anses ha
motsvarighet i utländska företeelser.

Lagrådet anser det dock inte vara en utväg att till undvikande av
antydda tillämpningsproblem försöka skapa ett mer detaljbetonat
regelsystem. Uppkommande frågor av angiven art får således efter hand
besvaras i rättstillämpningen.

Som framhållits i lagrådsremissen har det bedömts erforderligt att i
vissa hänseenden göra avsteg från en lösning som principiellt sett är den
önskvärda. En sådan avvikelse är förslaget att sambeskattningen för makar
skall behållas. I remissen vidgås att såväl likformighetsskäl som
jämställdhetsskäl talar för att sambeskattningen bör slopas också vid
förmögenhetsbeskattningen samt att dessa principiella skäl är starka.
Fördelen med en särbeskattning anges också vara starka från administrativ
synpunkt. Flertalet remissinstanser har i yttranden över promemorian Ds
1996:42 åberopat samma skäl och ansett att särbeskattning nu bör införas.
När det remitterade förslaget likväl innebär att sambeskattningen skall
behållas, motiveras det med intresset av att förebygga skatteplanering
genom att förmögenheten sprids inom familjen. Särbeskattning anses
också kunna ge ett mycket betydande skattebortfall, om inte fribelopp och
skattesatser justeras i motsvarande utsträckning.

Lagrådet, i vars uppgifter enligt vad som inledningsvis anförts inte
ingår att lämna synpunkter i statsfmansiella frågor, konstaterar att det i
remissen inte närmare har utvecklats vilken omfattning en illegal
skatteplanering skulle kunna få, om särbeskattning införs vid
förmögenhetsbeskattningen. Lagrådet vill härutöver framhålla att det sett
från grundläggande systematisk synpunkt är otillfredsställande att - när nu
inriktningen är att stifta en helt ny lag av modernt snitt - ta över regler om
sambeskattningen från 1947 års lag, som i detta hänseende byggde på
samlevnadsförhållanden som var väsentligt mindre varierande till
formerna än i dagens samhälle. En följd av sådan bristande anpassning av
lagreglerna till samhällsutvecklingen kan tänkas leda till minskad tilltro
till och efterlevnad av lagstiftningen. Ovedersägligt är ju att
kontrollmöjligheterna i ett förmögenhetsskattesystem med stor basbredd
som det svenska blir begränsade och att systemet för att fungera
godtagbart måste kunna uppfattas som legitimt bland allmänheten.

I ytterligare ett avseende kan det finnas skäl att beröra ett av remissens
förslag från principiell synpunkt, nämligen när det gäller den lösning som
valts i fråga om förmögenhetsbeskattningen av marknadsnoterade aktier. I
denna del föreslås att sådana marknadsnoterade aktier som är
inregistrerade vid en börs i det land där aktiebolaget är hemmahörande
skall, med visst undantag, vara skattepliktiga och tas upp till hela det
noterade värdet medan andra marknadsnoterade aktier helt och hållet
undantas från skatteplikt. Förslaget, som beträffande svenska aktier
överensstämmer med vad som redan gäller fr.o.m. 1997 års taxering,
motiveras med intresset av att vad som kallas arbetande kapital i

Prop. 1996/97:117

Bilaga 3

130

näringsverksamhet inte skall vara skattepliktigt.

Med anledning av förslagets utformning kan det förtjäna att erinras om
att, när förmögenhetsskatteplikten ursprungligen slopades för sådana
svenska aktier som är marknadsnoterade men inte inregistrerade vid en
börs, detta skedde som ett provisorium inför den då planerade
avvecklingen av förmögenhetsbeskattningen. Föredragande statsrådet
uttalade att det var principiellt olämpligt att inregistrering skulle medföra
högre beskattning och medgav uttryckligen att den valda lösningen
således inte kunde försvaras i ett längre perspektiv (prop. 1991/92:60 s.
65). När nu denna ordning likväl föreslås bli permanentad genom den nya
lagen om statlig förmögenhetsskatt, förefaller motivet vara att sådana
marknadsnoterade aktier som har blivit föremål för inregistrering inte
ansetts kunna hänföras till arbetande kapital i den mening uttrycket
används i remissen; aktier i de stora börsnoterande företagen sägs sålunda
“närmast uteslutande” ha karaktär av placeringstillgångar (avsnitt 5.4).

Även om man godtar den angivna utgångspunkten, synes det svårt att
komma ifrån att förslagets konsekvenser kan te sig skäligen godtyckliga.
För svenska börsaktier innebär den att aktier registerade på Stockholms
fondbörs A-lista skall förmögenhetsbeskattas med utgångspunkt i 100 %
av det noterade värdet medan de börsaktier som noteras på fondbörsens
båda övriga listor - OTC- och O-listan - helt frikallas från förmögen-
hetsskatteplikt. Det finns emellertid inte i lag och såvitt upplysts inte heller
i det för fondbörsen gällande regelverket något hinder mot att sådana
börsbolag som är noterade på exempelvis O-listan har större värde eller att
deras aktier är föremål för större spridning och omsättning än vad som
gäller för flertalet bolag vilkas aktier är inregistrerade på A-listan. Inte
heller i övrigt har i remissen åberopats några skillnader mellan de olika
metoderna för notering av börsaktier som har betydelse från de synpunkter
som förefaller ha legat till grund för förslaget. Förslaget synes därför inte
invändningsfritt utfrån det grundläggande intresset av att lika fall
behandlas lika och den i remissen på flera ställen betonade principen att
olika tillgångar bör förmögenhetsbeskattas på ett likvärdigt sätt från
neutralitetssynpunkt.

Med hänsyn till det anförda förutsätter Lagrådet att de praktiska
konsekvenserna av den schablonisering som föreslås på detta område noga
följs. Om dessa visar sig bli otillfredsställande, bör en viss beredskap
finnas att se efter om de intressen som ligger till grund för förslaget kan
tillgodoses genom en reglering av annat slag än den nu föreslagna.

Till vad som nu har sagts kommer att det, som förslaget är utformat,
förutsätts att även beträffande utländska marknadsnoterade aktier samma
avgörande distinktion skall göras mellan inregistrering vid börs i det land
där aktiebolaget är hemmahörande och annan offentlig notering, och detta
oberoende av i vilket land och på vilken marknadsplats den huvudsakliga
handeln äger rum. Därvid skall således en bedömning ske dels av om en
viss utländsk marknadsplats kan jämställas med en börs, dels av huruvida
den offentliga notering som äger rum kan jämställas med en svensk
inregistrering. Detta kan antas leda till vissa praktiska svårigheter och bli
vanskligt att bedöma inte minst för de skattskyldiga. Det synes därför

Prop. 1996/97:117

Bilaga 3

131

angeläget att allmänna råd eller andra rekommendationer ägnade att Prop. 1996/97:117

underlätta tillämpningen utfärdas på det aktuella området i ett tidigt skede. Bilaga 3

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

132

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Åhnberg, Östros,
Messing

Föredragande: statsrådet Östros

Prop. 1996/97:117

Regeringen beslutar propositionen 1996/97:117 Ny förmögenhetsskatte-
lagstiftning

133

Regeringens proposition1996/97:117

Ny förmögenhetsskattelagstiftning

Prop.

1996/97:117

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om statlig förmögenhetsskatt

2.2 Förslag till lag om begränsning av skatt

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) omarvsskatt och gåvoskatt

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig Prop. 1996/97:117inkomstskatt

2.5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Prop. 1996/97:117

2.6 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Prop. 1996/97:117

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) omsjälvdeklaration och kontrolluppgifter

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) omändring i lagen (1990:325) om självdeklaration ochkontrolluppgifter

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) ombostadsbidrag

3 Ärendet och dess beredning

4 Bakgrund

4.1 Sammanfattning av gällande regler

4.2 Gällande skatteplikts- och värderingsregler

4.3 Begränsningsregeln

4.4 Tidigare överväganden

5 Överväganden och förslag

5.1 Förslaget i korthet

5.2 Utgångspunkter

5.3 Allmänt om skatteplikt och värdering

5.4 Företagskapital

5.5 Latent skatteskuld

5.6 Aktier m.m.

5.7 Fastigheter

5.8 Bostadsrätter

5.9 Livförsäkringar

5.10 Övrig lös egendom

5.11 Skattskyldighet

5.12 Sam- eller särbeskattning

5.13 Skattens storlek

5.14 Kontrolluppgifter

6 Budget- och fördelningseffekter

6.1 Budgeteffekter

6.2 Fördelningseffekter

7 Uppgiftsskyldighet i samband med lättnad iägarbeskattningen i små och medelstora foretag

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om statlig förmögenhetsskatt

W

8.2 Förslaget till lag om begränsning av skatt

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) omarvsskatt och gåvoskatt

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) omstatlig inkomstskatt

8.5 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Prop. 1996/97:117

8.6 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) omsjälvdeklaration och kontrolluppgifter

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334) omändring i lagen (1990:325) om självdeklaration ochkontrolluppgifter

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) ombostadsbidrag

Lagrådsremissens förslag

1 Förslag till lag om statlig förmögenhetsskatt

2 Förslag till lag om begränsning av skatt

3 Förlag till lag om ändring i lagen (1941:416) omarvsskatt och gåvoskatt

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statliginkomstskatt

5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

6 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Prop. 1996/97:117Bilaga 2

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) omsjälvdeklaration och kontrolluppgifter

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) ombostadsbidrag

Lagrådet

Förslaget till lag om statlig förmögenhetsskatt

Finansdepartementet

Regeringens proposition
1996/97:117

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig Prop. 1996/97:117
inkomstskatt

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

7 Uppgiftsskyldighet i samband med lättnad i
ägarbeskattningen i små och medelstora foretag

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

3 Förlag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt

6 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Prop. 1996/97:117
Bilaga 2

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag