Prop.
1996/97:111
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 maj 1997
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk och i lagen (1980:612) om medling i
vissa upphovsrättstvister. Därmed genomförs Europaparlamentets och
rådets direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser. Direktivet
syftar till att säkerställa att det för databaser, dvs. sammanställningar av
verk, uppgifter eller annat material, finns ett harmoniserat immaterial-
rättsligt skydd på en hög nivå inom Europeiska unionen. Direktivet
hindrar inte att informationsintresset kan beaktas fullt ut vid genomfö-
randet.
Det föreslås att den som har rätt att använda en sammanställning alltid
skall få förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han eller
hon skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Den inskränkning som finns i upphovsrätten för framställning av
exemplar för enskilt bruk skall inte längre ge rätt att framställa
exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.
Inskränkningen för offentligt framförande skall inte ge rätt att i
förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning. Den som
har framställt ett arbete där ett stort antal uppgifter har sammanställts
eller som är resultatet av en väsentlig investering skall ha uteslutande
rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för
allmänheten (katalogskydd). Katalogskyddet skall gälla i 15 år. Samma
inskränkningar skall gälla i katalogskyddet som i motsvarande fall gäller
i upphovsrätten. Avtalsvillkor som utvidgar det grundläggande
katalogskyddet skall vara ogiltiga. Katalogskyddet skall tillämpas på den
som har en viss bestämd anknytning till EU. Den som otillåtet
framställer exemplar i digital form av offentliggjorda sammanställningar
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
i digital form skall som huvudregel inte dömas till straffrättsligt ansvar Prop. 1996/97:111
men kan bli skadeståndsskyldig.
Bedömningen av direktivets innebörd föranleder ett förslag om änd-
ring i vad som gäller för datorprogram. Det föreslås att när ett exem-
plar av ett datorprogram har överlåtits med upphovsmannens samtycke,
utgångspunkten skall vara att exemplaret får spridas vidare oavsett var
överlåtelsen skett.
I propositionen föreslås även - efter en framställning av Justitie-
kanslem - att lagen ändras så att upphovsrätten inte skall hindra att ett
verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse och
att samma inskränkning skall gälla för övriga rättighetshavare på om-
rådet.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1996/97:111
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ..... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om
medling i vissa upphovsrättstvister ............ 11
3 Ärendet och dess beredning .................... 12
4 Upphovsrättslagen........................... 13
5 Rättsligt skydd för sammanställningar av verk, uppgifter
eller annat material.......................... 15
5.1 Informationsintresset och upphovsrätten......... 15
5.2 Nuvarande regler....................... 16
5.3 Direktivet............................ 21
5.4 Genomförande av direktivet ................ 27
5.4.1 Principer för genomförandet............ 27
5.4.2 Begreppet databas .................. 27
5.4.3 Upphovsrättens föremål............... 28
5.4.4 Vem upphovsrätten tillkommer........... 29
5.4.5 Förfoganderätten................... 31
5.4.6 Inskränkningar i upphovsrätten .......... 33
5.4.7 Rätten av sitt eget slag ............... 38
5.4.8 Sanktioner....................... 42
5.5 Spridningsrätten för datorprogram, m.m.........43
6 Användning av verk i rättsvårdens eller den allmänna
säkerhetens intresse.......................... 46
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........... 48
8 Kostnader och resursbehov ..................... 49
9 Författningskommentarer ...................... 50
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ..... 50
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:612) om
medling i vissa upphovsrättstvister ............ 60
Bilaga 1..................................... 61
Bilaga 2..................................... 78
Bilaga 3..................................... 97
Bilaga 4..................................... 98 Prop. 1996/97:111
Bilaga 5.................................... 104
Bilaga 6.................................... 105
Bilaga 7.................................... 106
Bilaga 8.................................... 113
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997 . 114
Rättsdatablad................................. 115
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande lydelse,
dels att 12, 19, 21, 26 b, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §'
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för
enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket gäller inte Första stycket ger inte rätt att
datorprogram och ger inte rätt 1. uppföra byggnadsverk,
att uppföra byggnadsverk. 2. framställa exemplar av
datorprogram, eller
3. framställa exemplar i digital
form av sammanställningar i
digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utom-
stående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
Senaste lydelse 1993:1007.
19 §2
När ett exemplar av ett litte-
rärt eller musikaliskt verk eller
ett konstverk med upphovsman-
nens samtycke har överlåtits, får
exemplaret spridas vidare. För
exemplar av datorprogram
gäller i stället att spridningen är
tillåten sedan exemplaret med
upphovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
När ett exemplar av ett litte-
rärt eller musikaliskt verk eller
ett konstverk med upphovsman-
nens samtycke har överlåtits, får
exemplaret spridas vidare.
Prop. 1996/97:111
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyr-
ning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.
21 §3
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvud-
sakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte
samt
2. vid undervisning eller gudstjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt
att sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte rätt
att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.
26 b §4
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt
2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten till ett fotogra-
fiskt verk hindrar inte att verket
används i rättsvårdens eller den
allmänna säkerhetens intresse.
Upphovsrätten hindrar inte att
ett verk används i rättsvårdens
eller den allmänna säkerhetens
intresse.
2 Senaste lydelse 1995:447.
3 Senaste lydelse 1993:1007
4 Senaste lydelse 1994:190.
Särskilda bestämmelser om
datorprogram
26 g §5
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa
sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i program-
met som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för
dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda
användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får
inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten
att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka
eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och prin-
ciper som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under
förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning,
överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Avtalsvillkor som inskränker
användarens rätt enligt andra
och fjärde styckena är ogiltiga.
En katalog, en tabell eller ett
annat dylikt arbete vari ett stort
antal uppgifter har samman-
ställts får inte utan framställa-
rens samtycke eftergöras förrän
tio år har förflutit efter det år
då arbetet gavs ut.
Den som har rätt att använda
en sammanställning får förfoga
över den på det sätt som är nöd-
vändigt för att han skall kunna
använda sammanställningen för
dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker
användarens rätt enligt andra,
fjärde eller femte stycket är
ogiltiga.
§6
Den som har framställt en
katalog, en tabell eller ett annat
dylikt arbete z vilket ett stort
antal uppgifter har samman-
ställts eller vilket är resultatet
av en väsentlig investering har
uteslutande rätt att framställa
exemplar av arbetet och göra
det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket
gäller till dess femton år har
förflutit efter det år då arbetet
5 Senaste lydelse 1993:1007.
6 Senaste lydelse 1993:1007.
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, 11
§ andra stycket, 12 § första
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - 26
b och 26 e §§ skall tillämpas be-
träffande arbeten som avses i
denna paragraf. Är ett sådant
arbete eller en del av det före-
mål för upphovsrätt, får den
också göras gällande.
framställdes. Om arbetet har Prop. 1996/97:111
gjorts tillgängligt för allmän-
heten inom femton år från fram-
ställningen, gäller dock rätten
till dess femton år har förflutit
efter det år då arbetet först gjor-
des tillgängligt för allmänheten.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 6-9 §§, 11
§ andra stycket, 12 § första och
andra styckena, 13 - 22, 25, 26
- 26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g §
femte och sjätte styckena samt
26 i § skall tillämpas på arbeten
som avses i denna paragraf. Är
ett sådant arbete eller en del av
det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första
stycket till ett offentliggjort
arbete är ogiltiga.
53 §7
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgär-
der, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna
upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket
eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
till böter eller fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk
kopierar ett datorprogram som
är utgivet eller av vilket ex-
emplar har överlåtits med upp-
hovsmannens samtycke, skall
inte dömas till ansvar, om för-
lagan för kopieringen inte an-
vänds i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han
inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda
bruk.
Den som för sitt enskilda bruk
kopierar ett datorprogram som
är utgivet eller av vilket ex-
emplar har överlåtits med upp-
hovsmannens samtycke, skall
inte dömas till ansvar, om för-
lagan för kopieringen inte an-
vänds i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han
inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda
bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar i
digital form av en offentliggjord
sammanställning i digital form
skall under de förutsättningar
Senaste lydelse 1994:233.
som nyss nämnts inte dömas till Prop. 1996/97:111
ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för
spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret
framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan fram-
ställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Föreskrifterna i 45, 47 och 48
§§ är tillämpliga på framföran-
de, ljudupptagning samt ljudra-
dio- och televisionsutsändning
som äger rum i Sverige. Dess-
utom tillämpas föreskrifterna i
45 § på framföranden av den
som är svensk medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framstäl-
lare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
och föreskrifterna i 48 § på
utsändningar av radio- eller
televisionsföretag som har sitt
säte här i landet. Föreskrifterna
i 46 § tillämpas på ljudupptag-
ningar och upptagningar av
rörliga bilder vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
liksom på sådana upptagningar
av rörliga bilder som äger rum i
Sverige. Bestämmelsen i 46 §
om eftergörande gäller dock alla
ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas
på arbeten vars framställare är
svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige
§8
Bestämmelserna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
föranden, ljudupptagningar samt
ljudradio- och televisionsutsänd-
ningar som äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas bestämmel-
serna i 45 § på framföranden av
den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige, bestämmelserna i 47 §
på ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige och bestämmelserna i
48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som har
sitt säte här i landet. Bestämmel-
serna i 46 § tillämpas på ljud-
upptagningar och upptagningar
av rörliga bilder vars framställa-
re är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
liksom på sådana upptagningar
av rörliga bilder som äger rum i
Sverige. Bestämmelsen i 46 §
om eftergörande gäller dock alla
ljudupptagningar.
Bestämmelserna i 49 § tilläm-
pas på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna tillämpas även
Senaste lydelse 1995:447.
|
liksom på arbeten som först |
på arbeten vars framställare är Prop. 1996/97:111 |
|
Av föreskrifterna i 49 a § 1. vars framställare är svensk 2. som först har utgivits i 3. som har infogats i en bygg- |
Av bestämmelserna i 49 a § 1. vars framställare är svensk 2. som först har utgivits i 3. som har infogats i en bygg- |
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett sam-
tidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgiv-
ningen utomlands.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer
som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har
framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till
den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje
stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga
över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller
genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya be-
stämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den pla- 10
nerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till
förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före Prop. 1996/97:111
ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exem-
plar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De ex-
emplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får
fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåen-
det av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 § eller, såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26
f § lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk. Lagen tillämpas
även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till
följd av hänvisningarna till 13 §
i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till
26 f § i 45, 46 och 49 a §§ la-
gen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels när
avtal om exemplarframställning
skall ingås med svenska radio-
eller televisionsföretag eller
avtal om vidaresändning genom
kabel skall ingås med radio-
eller televisionsföretag som
verkställer utsändningar inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.
Föreslagen lydelse
§’
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåen-
det av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 § eller, såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26
f § lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk. Lagen tillämpas
även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till
följd av hänvisningarna till 13
och 26f§§i 45, 46, 49 och 49
a §§ lagen om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,
dels när avtal om exemplarfram-
ställning skall ingås med svens-
ska radio- eller televisionsföre-
tag eller avtal om vidaresänd-
ning genom kabel skall ingås
med radio- eller televisions-
företag som verkställer utsänd-
ningar inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
11
Senaste lydelse 1995:448.
Sammanställningar av uppgifter eller annat material representerar
många gånger ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de
kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna
materialet. Obehöriga kopieringar kan vålla framställaren kännbara för-
luster. I någon utsträckning kan sådana förfaranden beivras med stöd av
upphovsrättsliga regler. En förutsättning för detta är som regel att
sammanställandet framstår som en intellektuell prestation av viss kvali-
tet. I allmänhet sammanställs produkterna emellertid efter ganska enkla
principer och ofta rent rutinmässigt, och i så fall kan upphovsrätten inte
åberopas. I Sverige finns ett kompletterande särskilt skydd som kan
tillämpas i de fallen, det s.k. katalogskyddet. Katalogskyddet omfattar
samlingar med ett stort antal uppgifter och ger ett tidsbegränsat skydd
mot eftergörande.
Motsvarande särskilda skydd finns också i Danmark och Finland men
däremot inte i några andra medlemsstater i Europeiska unionen (EU).
Dessutom har det i staterna utvecklats olika rättspraxis när det gäller det
rent upphovsrättsliga skyddet för sammanställningar. I de flesta stater
krävs att sammanställningen skall just bygga på intellektuell prestation
för att vara upphovsrättsligt skyddad, men i somliga stater räcker det att
den är resultatet av en viss investering. Det innebär att det i praktiken
kan vara lättare att få upphovsrättsligt skydd i en del medlemsstater än
i andra.
Dessa olikheter i förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd till
sammanställningar påverkar negativt hur den inre marknaden fungerar,
främst eftersom de hindrar den fria rörligheten av varor inom gemen-
skapen. Detta är särskilt olämpligt eftersom medlemsstaterna i dag har
ett gemensamt och betydande intresse av att det i hela gemenskapen
finns goda förutsättningar för investeringar i informationstekniken.
Av sådana skäl har Europaparlamentet och rådet antagit direktiv
96/9/EG om rättsligt skydd för databaser. Direktivet gäller för alla
sorters sammanställningar, oavsett den tekniska formen, och tar alltså
trots namnet inte speciellt sikte på datatekniken. Direktivet bygger på
principer som sedan länge är vedertagna i svensk upphovsrätt och dess
genomförande kräver inte några stora ändringar i svensk lag.
Direktivet finns i svensk lydelse som bilaga 1.
Den svenska lydelsen av direktivet, vilken utarbetats i rådets sekreta-
riat, är bristfällig och oklar i flera avseenden och uppenbart felaktig på
vissa punkter. I Regeringskansliet avser man att försöka få fram en
bättre svensk lydelse. Samtliga språkversioner är dock likvärdiga och
ingen språkversion har företräde framför en annan. För att lösa tolk-
ningsproblem kan det vara nödvändigt att jämföra med lydelsen på
andra språk. Direktivet finns i engelsk lydelse som bilaga 2. Ursprungs-
texten är på franska.
Regeringskansliet ordnade i november 1996 en hearing i ämnet.
Vid hearingar under hösten 1996 och våren 1997 har i anslutning till
andra spörsmål behandlats upphovsmannens rätt att bestämma om sprid-
Prop. 1996/97:111
12
ning av exemplar av verket och då bl.a. under vilka förutsättningar Prop. 1996/97:111
denna rätt skall upphöra.
En promemoria med förslag till genomförande av direktivet har re-
missbehandlats (Rättsligt skydd för databaser, Ds 1996:71) Remissytt-
randena finns tillgängliga i Regeringskansliet (hos Justitiedepartementet,
dnr Ju96/4600).
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. De lagförslag
som lades fram i promemorian finns i bilaga 4. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 5.
I propositionen behandlas även en framställan av Justitiekanslem om
användning av verk i rättsvårdens intresse (Ju97/588). Framställningen
var föremål för en hearing som Regeringskansliet ordnade i mars 1997.
En förteckning över inbjudna till hearingen finns i bilaga 6.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 24 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns bilaga 7.
Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande
finns som bilaga 8.
I klargörande syfte har ett par redaktionella ändringar gjorts i
förhållande till den till Lagrådet remitterade lagtexten.
Nordiskt samarbete
Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en
likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi
behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk
betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler
i Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska lös-
ningar inom t.ex. EU.
Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har flera överlägg-
ningar hållits med tjänstemän från de ansvariga departementen och
ministerierna i Danmark, Finland, Island och Norge. Vid överläggning-
arna har man enats om hur Europaparlamentets och rådets direktiv
96/9/EG bör tolkas och om vilken väg man bör gå när direktivet ger
valmöjligheter. Också i övrigt har man försökt uppfylla direktivets
regler på ett likartat sätt.
Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen
innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten kan
upprätthållas.
Lagen ger upphovsmän och andra grupper på området tidsbegränsade
ensamrätter. Bestämmelserna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).
13
Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till Prop. 1996/97:111
verket. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket
genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgäng-
ligt för allmänheten. Upphovsmannen har också de ideella rättigheterna
att bli angiven som sådan i samband med sitt verk och att hindra vissa
typer av kränkande användning av verket. Upphovsrätten gäller intill
utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled.
Det måste finnas en rimlig balans i ensamrätten, och man skall vid
bestämmandet av upphovsrättens innehåll mot upphovsmannens indivi-
duella intressen väga de samhällsintressen som kan ha betydelse. Vikten
av denna samhällsbalans är särskilt tydlig om ensamrätter koncentreras
på ett fåtal händer långt från den skapande verksamheten. Avvägningar-
na har i stora drag kommit till uttryck i de grundläggande reglerna om
upphovsmannens förfoganderätt och ideella rätt. Där samhälleliga in-
tressen påkallar en särskild reglering tillgodoses detta genom speciella
inskränkningar i upphovsrätten. I förfoganderätten gäller inskränkningar
bl.a. för framställning av exemplar för enskilt bruk, för framställning
av exemplar inom undervisningsverksamhet och sjukhus, för framställ-
ning av exemplar åt synskadade, för vidare spridning av en gång över-
låtna exemplar och för information om dagshändelser genom radio och
television. Begränsningar i upphovsrätten kan även följa av annan lag-
stiftning. Sålunda utesluter upphovsrätten inte tillämpning av t.ex. kon-
kurrenslagstiftningen eller rättegångsbalken. I upphovsrättslagen anges
uttryckligen att allmänna handlingar skall tillhandahållas enligt tryck-
frihetsförordningen oavsett upphovsrätten.
1 upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa
prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller
konstnärliga verk, ändå har ett visst samband med sådan verksamhet
och påkallar skydd efter liknande principer som gäller för upphovs-
rätten. Sådana närstående rättigheter gäller för utövande konstnärer
(artister, musiker, sångare m. fl.), för framställare av ljudupptagningar
(t.ex. skivproducenter), för framställare av upptagningar av rörliga
bilder (t.ex. filmproducenter), för radio- och televisionsföretag (för
deras utsändningar), för framställare av kataloger och för fotografer.
Det skydd som ges åt prestationerna överensstämmer i allt väsentligt
med det skydd som upphovsmännen har. Regeringens principiella ut-
gångspunkt är att de olika grupperna på det upphovsrättsliga området så
långt som möjligt skall behandlas lika och att inte någon grupp av när-
stående rättighetshavare har intressen som är mindre skyddsvärda.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast
på svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet
är dock internationellt och de flesta länder är bundna av internationella
konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna är Bernkon-
ventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk med
drygt 100 anslutna stater. Konventionen bygger på principen om na-
tionell behandling, vilken innebär att stater som är bundna av konven-
tionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra
konventionsländer på samma sätt som man skyddar verk från det egna 14
landet. Ett liknande internationellt skyddssystem gäller på de närstående
rättigheternas område, framför allt genom Romkonventionen från år Prop. 1996/97:111
1961 om skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare och
radioföretag. Även Avtalet om handelsrelaterade aspekter av imma-
terialrätter (TRIPs) innehåller internationella åtaganden på det upphovs-
rättsliga området. Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med
avseende på andra länder finns i internationella upphovsrättsförord-
ningen (1994:193). Inom Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten (WIPO) antogs i december 1996 texter till två nya kon-
ventioner, nämligen ett fördrag om upphovsrätt och ett fördrag om
framföranden och fonogram. Frågan huruvida Sverige skall tillträda
fördragen bereds i Regeringskansliet.
Fri åsiktsbildning utgör en av grundvalarna för den svenska demokratin.
Yttrandefriheten och dess spegelbild, informationsfriheten, har en hög
dignitet i den svenska rättsordningen, något som främst har kommit till
uttryck i grundlagarna. Varje medborgare är gentemot det allmänna
tillförsäkrad frihet att inhämta, ta emot och meddela uppgifter. Mellan
informationsintresset och det upphovsrättsliga skyddsintresset finns i
grunden inte någon konflikt. Tvärtom har båda intressena det gemen-
samma syftet att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och
intellektuell utveckling. Grundlagarna ger ett skydd för medborgarna att
yttra sina tankar och åsikter, att offentliggöra allmänna handlingar och
att inhämta och meddela uppgifter. Upphovsrättslagen ger ett skydd för
den individuella utformning som upphovsmannen gett sitt ämne. Även
författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk har rang av
grundlagsskyddad rättighet.
Begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten, vilka aldrig
får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet, får ske
bl.a. om särskilt viktigt skäl föranleder det (2 kap. 13 § första stycket
regeringsformen). Som exempel på sådana begränsningar anges i moti-
ven till bestämmelsen just skydd för upphovsrätten och denna närståen-
de rättigheter (se prop. 1975/76:209 s. 155). Vid utformningen av
upphovsrätten skall dock särskilt beaktas vikten av vidast möjliga yttran-
defrihet och informationsfrihet i bl.a. politiska, vetenskapliga och kul-
turella angelägenheter (jfr 2 kap. 13 § andra stycket). I upphovsrättsla-
gen finns flera undantagsbestämmelser som har sin grund i det samhäl-
leliga intresset av information till medborgarna i angelägenheter av
allmän vikt. Det rör sig främst om bestämmelser som upphäver eller
inskränker upphovsrätten i fråga om allmänna handlingar hos myndighet
och om information om dagshändelser. Begränsningar i upphovsrätten
till förmån för informationsintresset kan även följa av annan lagstift-
ning. Lagstiftaren måste hela tiden vara uppmärksam så att upphovs-
rätten, t.ex. på grund av teknisk eller samhällelig utveckling, inte får ett
innehåll som står i strid med yttrandefriheten och informationsfriheten.
Högsta domstolen har uttalat att det kan uppstå situationer då ett för-
fogande över verket inte omfattas av en undantagsbestämmelse men där
yttrandefrihetsintresset gör sig gällande med sådan styrka att domstolar-
na ändå måste ta ansvar för en friande dom vid åtal för intrång i upp-
hovsrätten (se rättsfallet NJA 1985 s. 893).
Det säger sig självt att informationsintresset är synnerligen påtagligt
när det gäller ensamrätt till samlingar med uppgifter och annat material.
Att ensamrätt kan göras gällande till uppgifter om sakförhållanden är
icke godtagbart. Direktivet om rättsligt skydd för databaser är den
första rättsakt på upphovsrättens område som har antagits sedan Sverige
blev medlem i EU och där vi har kunnat vara med och bestämma ut-
formningen av reglerna. Vid arbetet på direktivet har regeringen sett det
som sitt speciella ansvar att med fasthet hävda informationsintresset.
Tillsammans med vissa andra medlemsstater lyckades Sverige ändra det
ursprungliga förslaget till direktiv, vilket låg betänkligt nära en ensam-
rätt till själva de uppgifter som sammanställts, så att ensamrätten enligt
det antagna direktivet avser endast samlingen som sådan. Direktivet
bärs vidare upp av principen att medlemsstaterna själva skall få bestäm-
ma vilka inskränkningar i upphovsrätten som skall göras i enlighet med
vad som traditionellt gäller där, dvs. för svenskt vidkommande i enlig-
het med våra traditioner om yttrandefrihet och informationsfrihet. På
svenskt initiativ klargörs också uttryckligen i direktivet att medlemssta-
terna får begränsa upphovsrätten för medborgarnas tillgång till allmänna
handlingar. Den slutliga utformningen av direktivet hindrar inte att
informationsintresset kan beaktas fullt ut vid genomförandet. Framgång-
arna med direktivet är särskilt betydelsefulla, eftersom det kan förväntas
stå modell för en kommande internationell konvention på området inom
ramen för WIPO.
Upphovsrättens föremål
I en systematisk samling, dvs. en sammanställning av verk, uppgifter
eller annat material, kan finnas uppgifter om t.ex. recept, telefonnum-
mer, tågtider eller valuta- och börskurser. Det kan också röra sig om
annat material, t.ex. noveller, dikter, musikstycken eller fotografier.
Sammanställningen kan finnas i olika teknisk form, t.ex. på papper i en
bok eller i en katalog, på en videoupptagning i en film eller i digital
form på en datadiskett eller på en elektronisk anslagstavla. Som ex-
empel på sammanställningar med uppgifter kan nämnas telefonkatalo-
ger, tidtabeller, tidningsbilagor med veckans TV-program och turistbro-
schyrer med stadens restauranger. Exempel på sammanställningar med
annat material än rena uppgifter är kalendrar, läseböcker, diktsamling-
ar, multimediaprodukter i digital form, samlingsskivor, tidningar, upp-
Prop. 1996/97:111
16
slagsverk och vetenskapliga publikationer med bidrag från flera för- Prop. 1996/97:111
tattare.
Upphovsrättens föremål är alltid det skapade verket. Upphovsrätten
skyddar verket oberoende av på vilket sätt det har kommit till uttryck,
dvs. oavsett om det är en skönlitterär framställning, ett filmverk, ett
konstverk eller ett verk som uttryckts på något annat sätt. Redan i moti-
ven till 1919 års upphovsrättslag framhölls att upphovsrätt mycket väl
kunde grundläggas genom en verksamhet som framträdde endast i en
systematisk samling av uppgifter och att sammanställningen i sig alltså
kunde vara uttryck för ett verk och omfattas av upphovsrätt (jfr dessför-
innan rättsfallet NJA 1882 s. 490). Eftersom ett verk alltid måste ha en
viss självständighet och originalitet, krävs dock att sammanställningen
är resultatet av en intellektuell prestation av viss kvalitet eller med
andra ord resultatet av en planläggande, samlande, sovrande och redi-
gerande verksamhet. Utgångspunkten är att man här skall ställa samma
krav på verksamhetens art som när det gäller verk i allmänhet (jfr rätts-
fallen NJA 1965 s. 523 och NJA 1995 s. 256). Utanför skyddet faller
mera mekaniskt eller rutinmässigt gjorda sammanställningar. Som ex-
empel brukar nämnas att en samling av en författares samtliga verk utan
något särskilt urval knappast uppfyller kravet på verkshöjd. Kravet är i
Bemkonventionen uttryckt så att samlingen med hänsyn till urvalet och
dispositionen av innehållet skall utgöra en intellektuell skapelse (se
artikel 2.5, vilken enligt sin lydelse gäller endast samlingar av verk).
Kravet är uttryckt på samma sätt i TRIPs-avtalet och det nya WIPO-
fördraget om upphovsrätt (se artikel 10.2 resp, artikel 5, vilka båda
gäller för alla samlingar av uppgifter eller annat material).
Sammanställningar som utgörs av en samling verk och som i sig
uppfyller kravet på verkshöjd brukar kallas för samlingsverk (jfr 5 §).
Exempel på samlingsverk kan vara en antologi med en författares dikter
samlade efter motiv eller en CD-skiva med folkmusik från olika land-
skap samlad som en resa genom Sverige.
Den upphovsrättsligt skyddade sammanställningen behöver naturligtvis
inte föreligga i någon viss teknisk form, utan det är principiellt likgiltigt
med vilken teknik som den är nedlagd. En sammanställning i form av
digitala, binära tecken i olika grupperingar lagrade på en datadiskett
skyddas lika väl som en sammanställning i form av 28 bokstäver i olika
grupperingar tryckta i en bok.
\km upphovsrätten tillkommer
Utgångspunkten är att upphovsrätten till ett verk som är en samman-
ställning tillkommer den som har skapat verket (1 §). Har verket två
eller flera upphovsmän, vilkas bidrag inte utgör självständiga verk,
tillkommer upphovsrätten dem gemensamt, men de får var för sig be-
ivra intrång i rätten (6 §).
Upphovsmannen kan, med vissa begränsningar, överlåta upphovsrät-
ten till någon annan (27 §). Exempelvis kan det ligga i ett anställnings-
avtal att den anställde till arbetsgivaren överlåter förfoganderätten till de 17
verk som han eller hon skapar som ett led i arbetsuppgifterna.
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
Förfoganderätten
Prop. 1996/97:111
Förfoganderätten avser verket som sådant, alltså sammanställningen i
sig, men inte de särskilda uppgifter eller de andra verk som har samlats
i den. Upphovsrätten till en sammanställning kan alltså inte användas
för att hindra förfogande över de uppgifter eller verk som finns i sam-
lingen. I upphovsrättslagen klargörs att den som genom att samman-
ställa verk eller delar av verk åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt
samlingsverk har upphovsrätt till detta, men hans rätt inskränker inte
rätten till de särskilda verken (5 §). Exempelvis kan den som skapat en
diktantologi, där sammanställningen i sig utgör ett verk, inte med sin
upphovsrätt till samlingsverket hindra att någon förfogar över de dikter
som ingår i antologin. Det kan naturligtvis vara så att upphovsmannen
till sammanställningen har upphovsrätt även till de verk som ingår i
samlingen, t.ex. på grund av överlåtelse från den ursprunglige upphovs-
mannen till verken.
Upphovsrätten innefattar, med angivna inskränkningar, uteslutande
rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det (2 §
första stycket). Överföring av verket på en anordning genom vilken det
kan återges anses även som framställning av exemplar (2 § andra styck-
et). Med exemplar förstås varje föremål i vilket verket är nedlagt eller
fixerat, likgiltigt med vilken teknik detta skett. Vidare innefattar upp-
hovsrätten uteslutande rätt att förfoga över verket genom att göra det
tillgängligt för allmänheten (2 § första stycket). Verket görs tillgänglig
för allmänheten när det framförs offentligt liksom när exemplar av det
bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller på något annat sätt
sprids till allmänheten eller visas offentligt (2 § tredje stycket). För-
foganderätten gäller verket i ursprungligt eller ändrat skick, i översätt-
ning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan
teknik.
Inskränkningar i upphovsrätten
Det måste finnas en balans i ensamrättens utformning. Om samhälleliga
intressen påkallar en särskild reglering, tillgodoses detta genom speciel-
la inskränkningar i upphovsrätten.
Inskränkning i förfoganderätten till verk, och därmed även verk som
är sammanställningar, gäller för framställning av exemplar för enskilt
bruk. Var och en får som huvudregel framställa enstaka exemplar av of-
fentliggjorda verk, men exemplaren får inte användas för andra ändamål
(12 §). Att framställningen skall ske för eget bruk förutsätter att den
sker för framställarens eget behov eller åt hans närmaste familje- eller
vänkrets. Den kan också ske i vissa andra situationer, t.ex. åt kolleger
på arbetsplatsen. Ett av de grundläggande inslagen i den svenska upp-
hovsrätten är att rätten inte skall gripa in i privatlivet och att var och en
som huvudregel skall få framställa exemplar av verk för enskilt bruk.
Det finns också en rad inskränkningar för undervisningsändamål. För
sådana ändamål får under vissa förutsättningar exemplar av utgivna verk
framställas genom reprografiskt förfärande och upptagningar göras av
18
verk som sänds ut i ljudradio eller television, om avtalslicens gäller (13 Prop. 1996/97:111
§). För undervisningsändamål får lärare och elever göra upptagningar
av sina egna framföranden (14 §). Var och en får framföra utgivna verk
offentligt vid undervisning (21 § första stycket 2). Begreppet undervis-
ning innefattar inte bara t.ex. universitetsföreläsningar utan också stu-
diecirkelsverksamhet och liknande. Det krävs inte att syftet med förfo-
gandet är av ideell eller annan icke-kommersiell natur, utan inskränk-
ningarna gäller också när förfogandet görs i förvärvssyfte vid under-
visning.
Ensamrätten att till allmänheten sprida exemplar av verket är in-
skränkt så att den som huvudregel inte avser vidare spridning av ett ex-
emplar som har överlåtits med upphovsmannens samtycke (19 § första
stycket). Som undantag från huvudregeln gäller att upphovsmannen trots
överlåtelsen har kvar sin rätt att tillhandahålla allmänheten exemplar ge-
nom uthyrning (se närmare i paragrafens andra stycke). För frågan om
rätten att hindra vidare spridning (spridningsrätten) har upphört, spelar
det inte någon roll var någonstans i världen överlåtelsen ägt rum. Har
upphovsmannen väl en gång valt att överlåta ett exemplar av verket, har
hans spridningsrätt avseende det exemplaret upphört. Det innebär att
upphovsmannen inte kan åberopa sin spridningsrätt till verket för att
hindra att de varor av detta slag som han sålt utomlands importeras och
sedan säljs vidare här i Sverige. En praktisk konsekvens av detta är att
upphovsmannen inte kan använda spridningsrätten för att dela upp
marknaden, vilket, om det nu hade varit möjligt, skulle ha medfört en
negativ begränsning av konkurrensen och dessutom varit till nackdel för
konsumenterna (se bet. 1994/95 :LU4 s. 6 f.).
Det finns ytterligare inskränkningar som är tillämpliga vid förfogan-
den över verk, även verk som är sammanställningar, t.ex. för framställ-
ning av exemplar inom vissa arkiv och bibliotek (16 §), för framställ-
ning av exemplar åt synskadade m. fl. (17 §), för visning av exemplar
av utgivna verk (20 §), för offentliga framföranden i allmänhet (21 §),
för citering (22 §) och för offentliga debatter, allmänna handlingar
m.m. (26 - 26 b §§). Vidare kan särskilda bestämmelser om ljudradio
och television (26 d - 26 f §§) och avtalslicenser (26 i §) vara tillämpli-
ga, t.ex. vid utsändning i digital form.
Framställare av kataloger m.m.
Av vad som sagts om upphovsrättens föremål framgår att vissa sam-
lingar faller utanför begreppet verk, eftersom det finns ett krav på att
ett verk måste ha en viss självständighet och originalitet. Samlingarna
kan likväl ha ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de
kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna
materialet. Obehöriga kopieringar, som när det gäller digital teknik ofta
kan utföras med billiga metoder, kan vålla framställaren kännbara för-
luster. Därför har samlingarna fått ett särskilt skydd i upphovsrättsla-
gen, det s.k. katalogskyddet. Motsvarande bestämmelser finns i de
övriga nordiska länderna men inte i några andra länder.
19
Katalogskyddet innebär att en katalog, en tabell eller ett annat dylikt Prop. 1996/97:111
arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts inte utan fram-
ställarens samtycke får eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år
då arbetet gavs ut (49 §). Är arbetet eller en del av det föremål för
upphovsrätt, får den också göras gällande. Katalogskyddet utesluter
således inte att upphovsrätt kan åberopas, utan en produkt kan omfattas
av såväl upphovsrätt som katalogskydd.
Skyddsföremålet är samlingar med ett stort antal uppgifter, t.ex.
telefonkataloger, tidtabeller och sammanställningar av valuta- och börs-
kurser. Arbeten med ett litet antal uppgifter kan inte göra något anspråk
på skydd, även om de skulle vara resultatet av en väsentlig investering.
I linje med vad som gäller för det upphovsrättsliga skyddet till samman-
ställningar avser katalogskyddet arbetet som sådant och ger alltså inte
något skydd för de särskilda uppgifter som har sammanställts. Exempel-
vis får man i en lokal tidtabell återge uppgifter om tåg- och flygtider ur
en större samling. Det är endast arbetet som inte får eftergöras. Med
begreppet eftergörande avses eftertryck eller annat eftergörande av
uppgifterna i samma eller liknande uppställning. Skyddstiden, som är
tio år efter utgivningen, gäller för ett visst arbete. Det innebär att, om
ett stort antal uppgifter läggs till ett redan skyddat arbete, så kan det
resultera i ett nytt arbete och i att giltighetstiden därmed räknas från det
år då det nya arbetet gavs ut.
I skyddet mot eftergörande gäller en rad inskränkningar, vilka över-
ensstämmer med de inskränkningar som gäller i upphovsmannens en-
samrätt till exemplarframställning (se 49 § andra stycket). Traditionellt
har ansetts att katalogskyddet skall vidkännas samma inskränkningar
som i motsvarande fall gäller för upphovsrätten (jfr bl.a. prop. 1973:15
s. 170).
Katalogskyddet tillkommer framställaren. Med begreppet framställa-
ren förstås det företag som har föranstaltat om produktens utarbetande.
Det vanliga är att produkterna utarbetas inom ett företag och att man
inte kan ange någon eller några särskilda personer som framställare.
Företaget blir då omedelbart bärare av skyddet. Det är dock inte uteslu-
tet att en enskild person kan utföra ett sådant arbete som berättigar till
skydd, och även inom ett företag kan tänkas att skyddet i första hand
tillkommer någon anställd. Rätten att åberopa skyddet torde dock så gott
som alltid övergå till företaget på grund av anställningsavtalet.
Katalogskyddet tillämpas enligt upphovsrättslagen på arbeten vars
framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige, liksom på arbeten som först utgivits i
Sverige (61 § andra stycket). Enligt internationella upphovsrättsförord-
ningen skall den som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) alltid behandlas som om han vore
svensk medborgare och en juridisk person från ett EES-land alltid be-
handlas som en svensk juridisk person (1 § andra stycket i förord-
ningen).
20
Sanktioner
Prop. 1996/97:111
Vid intrång i upphovsrätten avseende en sammanställning som är före-
mål för upphovsrätt kan olika sanktioner komma i fråga, nämligen
straffansvar (53 §), vitesförbud (53 a §), skadestånd (54 §) och avståen-
de eller förstörande av egendom (55 och 56 §§). Samma sanktioner
skall tillämpas vid intrång i katalogskyddet (57 §).
Samlingar av uppgifter och annat material, vilka i direktivet kallas för
"databaser", har inte ett tillräckligt immaterialrättsligt skydd i alla EU:s
medlemsstater och dessutom skiljer sig skyddet åt från stat till stat. I
samtliga stater finns visserligen ett upphovsrättsligt skydd som kan till-
lämpas på databaser - detta följer för övrigt bl.a. av TRIPs-avtalet -
men det har utvecklats olika rättspraxis när det gäller de närmare förut-
sättningarna för att få sådant skydd. I de flesta stater krävs att databasen
bygger på en intellektuell prestation för att den skall vara upphovsrätts-
ligt skyddad, medan det i somliga stater räcker att databasen är resulta-
tet av en viss investering. Det kan alltså vara lättare att få upphovsrätts-
ligt skydd i en del stater än vad det är i andra stater. Dessutom finns i
de nordiska medlemsstaterna ett kompletterande, särskilt skydd, näm-
ligen katalogskyddet, vilket inte finns i de andra staterna. Dessa olik-
heter har negativa inverkningar på den inre marknadens funktion och
bör undanröjas. En harmonisering är särskilt viktig eftersom databaser
är ett värdefullt redskap för upprättandet av en informationsmarknad
inom gemenskapen.
Allmänt sett är tanken att harmoniseringen skall uppnås genom att
direktivet bestämmer förutsättningarna för att databaser skall ha upp-
hovsrättsligt skydd på så sätt att det skall krävas en intellektuell presta-
tion och att det alltså inte skall räcka med en investering men i gengäld
kompletterar med ett särskilt immaterialrättsligt skydd för de databaser
som inte uppfyller kraven för det upphovsrättsliga skyddet. Det sär-
skilda skyddet bygger på de principer som bär upp det nordiska katalog-
skyddet, dvs. ett immaterialrättsligt skydd för investeringar med en en-
samrätt att under en bestämd tid förfoga över arbetet på visst sätt och
med inskränkningar i de fall samhälliga intressen påkallar det. Av di-
rektivets definition av begreppet databas framgår att harmoniseringen
inte gäller för alla databaser utan endast för sådana där de insamlade
verken eller uppgifterna är tillgängliga var för sig. En annan grund-
tanke med direktivet är att låta medlemsstaterna själva bestämma vilka
inskränkningar som skall göras i rättigheterna utom i vissa för gemen-
skapen betydelsefulla avseenden. Ytterligare en grundsats för direktivet
är att det immaterialrättsliga skyddet inte skall vara beroende av i vilken
teknisk form databasen föreligger och att således t.ex. en vanlig tele-
fonkatalog skall skyddas enligt precis samma principer som en databas
i digital form. Direktivet har utformats så att det skall ge ett tillräckligt
rättsligt skydd för databaser i digital form. Samlingar i andra former
har dock inte ansetts böra ha ett sämre skydd. Det är bara om det finns
21
tungt vägande skäl för det som tekniken har fått bestämma hur reglerna Prop. 1996/97:111
utformas.
De närmare motiven för direktivets bestämmelser framgår av dess
inledande avsnitt.
Direktivet är uppdelat i fyra kapitel. I kapitel 1 finns allmänna be-
stämmelser om direktivets tillämpningsområde. Där anges att direktivet
gäller för alla slags databaser, dvs. oberoende av i vilken teknisk form
databasen finns, i digital eller i annan form (artikel 1.1). I kapitlet finns
även en definition av begreppet databas med innebörd att därmed avses
en systematisk samling av verk, data eller annat material där de olika
delarna är tillgängliga var för sig (artikel 1.2), liksom en erinran om att
skyddet inte gäller för datorprogram (artikel 1.3) och inte påverkar till-
lämpningen av andra direktiv på området (artikel 2). I kapitel 2 behand-
las upphovsrättens föremål (artikel 3), vem rätten tillkommer (artikel 4),
rättens innehåll (artikel 5) och inskränkningar i rätten (artiklarna 6 och
5 c andra meningen). Till kapitel 3 har förts de nya reglerna om en
särskild sorts immaterialrätt, en rätt av sitt eget slag. I kapitlet finns be-
stämmelser om rättens föremål och innehåll (artiklarna 7 och 8.1),
inskränkningar i rätten (artiklarna 9 samt 7.2 b andra meningen, 8.2
och 8.3), rättens giltighetstid (artikel 10) och om vem rätten tillkommer
(artikel 11). I sista kapitlet upptas bestämmelser som är gemensamma
för upphovsrätten och den särskilda rätten, nämligen om sanktioner
(artikel 12), fortsatt tillämpning av andra bestämmelser (artikel 13), till-
lämpning i tiden (artikel 14) och om indispositivitet av vissa bestämmel-
ser (artikel 15) samt slutbestämmelser (artiklarna 16 och 17).
Upphovsrättens föremål
Skyddsföremålet är i direktivet angivet så att databaser som genom det
sätt på vilket innehållet valts ut eller arrangerats utgör intellektuella
verk skall åtnjuta skydd som sådana och inga andra kriterier får tilläm-
pas (artikel 3.1). Det innebär att databasen skall bygga på intellektuell
prestation för att den skall vara upphovsrättsligt skyddad och att det
t.ex. inte räcker att databasen är resultatet av en viss investering. Ge-
nom denna beskrivning av skyddsföremålet kommer samma förutsätt-
ningar för upphovsrättsligt skydd att gälla inom hela gemenskapen. Det
upphovsrättsliga skyddet omfattar inte databasens innehåll och inskrän-
ker inte upphovsrätten till innehållet (artikel 3.2). Skyddet avser databa-
sens struktur (punkten 15 i inledningen till direktivet). Detta överens-
stämmer med vad som redan gäller i Sverige.
lém upphovsrätten tillkommer
Upphovsmannen till en databas skall vara den fysiska person eller grupp
av fysiska personer som har skapat databasen (artikel 4.1). Om en
medlemsstats lagstiftning godtar gemensamma verk, skall den person
som anses vara upphovsman inneha de ekonomiska rättigheterna (artikel
4.2). Om en grupp fysiska personer gemensamt skapat en databas, skall 22
dessa personer gemensamt inneha ensamrätterna (artikel 4.3). Direktivet
ger här uttryck för allmänt vedertagna upphovsrättsliga principer, vilka Prop. 1996/97:111
också den svenska upphovsrättslagen bygger på.
Medlemsstaterna bestämmer själva vad som skall gälla för upphovs-
rätten i anställningsförhållanden (se punkten 29 i inledningen till direkti-
vet). Det finns inget som hindrar bestämmelser om att sammanställ-
ningar som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter
skall övergå till arbetsgivaren såvida inte något annat har avtalats. Från
gemenskapens sida har man emellertid inte ansett att det finns tillräck-
liga skäl att föreskriva en sådan presumtionsregel för databaser, till
skillnad från vad som är fallet med datorprogram där en särskild regle-
ring ansetts vara nödvändig (jfr artikel 2.3 i rådets direktiv 91/250/EEG
om rättsligt skydd för datorprogram, i det följande "datorprogramdirek-
tivet").
Förfoganderätten
Bestämmelserna om förfoganderätten har inte utformats på ett lika
generellt sätt som motsvarande regler i den svenska upphovsrättslagen.
Enligt direktivet skall upphovsmannen ha ensamrätt till en rad olika för-
foganden, bl.a. varaktig eller tillfällig framställning av exemplar på
vilket sätt och i vilken form som helst, bearbetning eller annan ändring,
alla former av spridning till allmänheten, offentligt framförande och
förmedling (se vidare artikel 5). Det kan konstateras att samtliga i
direktivet uppräknade ensamrätter täcks av den rätt att förfoga över
verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det
tillgängligt för allmänheten som enligt den svenska upphovsrättslagen
tillkommer upphovsmän.
Inskränkningar i upphovsrätten
Som nyss har påpekats är en av grundtankarna med direktivet att med-
lemsstaterna själva skall bestämma vilka inskränkningar som skall göras
i rättigheterna utom i vissa för gemenskapen betydelsefulla avseenden.
Utgångspunkten är att staterna får avgöra vilka inskränkningar som
skall finnas i enlighet med vad som traditionellt gäller hos dem (jfr
artikel 6.2 d). Vissa inskränkningar måste dock gälla medan vissa andra
inskränkningar inte får gälla. Som en allmän tolkningsprincip råder att
direktivets reglering härvidlag inte får leda till en tillämpning som
oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen eller som
hindrar en normal användning av databasen (artikel 6.3). De begräns-
ningar i upphovsrätten som kan följa av annan lagstiftning skall alltid
tillämpas, t.ex. konkurrenslagstiftningen och bestämmelser om tillhan-
dahållande av allmänna handlingar (se vidare artikel 13).
Vilka inskränkningar som enligt direktivet måste gälla följer av be-
stämmelserna i artiklarna 6.1 och 5 c andra meningen. Enligt artikel 6.1
får den behörige användaren av en databas alltid vidta sådana förfogan-
den som är nödvändiga för tillgång till innehållet i databasen eller för
ett normalt utnyttjande av den; om han har tillstånd att använda enbart 23
en del av databasen, gäller detta endast denna del. Ett avtal som strider
mot bestämmelserna är ogiltigt (artikel 15). Vidare skall enligt artikel 5 Prop. 1996/97:111
c andra meningen gälla att när ett exemplar av en databas första gången
inom gemenskapen har förts i handeln med upphovsmannens samtycke,
så upphör hans rätt att bestämma över den vidare spridningen av ex-
emplaret. Det innebär att upphovsmannen inte kan åberopa den sprid-
ningsrätt som direktivet ger honom för att hindra att varor som han sålt
i en viss medlemsstat importeras och säljs vidare i en annan medlems-
stat och att spridningsrätten alltså inte möjliggör en uppdelning av
marknaden i gemenskapen. Avsikten med inskränkningen är att klargöra
att direktivets spridningsrätt avseende exemplar av databasen inte kan
användas för att hindra fri rörlighet för sådana varor inom gemenskapen
och att således undantaget för immaterialrätt, vilket enligt artikel 36 i
Romfördraget gäller i principen om fri rörlighet, inte är tillämpligt i
detta fall.
Vilka inskränkningar som enligt direktivet inte får gälla framgår av
utformningen av artikel 6.2 a och b. I dessa bestämmelser sägs att med-
lemsstaterna har rätt att bestämma inskränkningar i upphovsrätten dels
för framställning av exemplar för enskilt bruk men då bara när det
gäller icke-elektroniska databaser, dels för användning för undervis-
ningsändamål eller vetenskaplig forskning men då bara för icke-kom-
mersiella syften. Bestämmelserna medför dels att inskränkning för fram-
ställning av exemplar för enskilt bruk inte får gälla om databasen är i
elektronisk form, dels att inskränkning för undervisning och forskning i
princip inte får gälla om användningen sker kommersiellt.
Med anledning av bl.a. Hovrättens för Nedre Norrland synpunkter på
innebörden av direktivets reglering om kopiering för privat bruk bör
redan här framhållas att direktivets ordalydelse visserligen är oklar men
att de diskussioner som förekom vid utarbetandet av direktivet klart
visar att avsikten var att regeln skulle omfatta endast digitala kopior på
grundval av en återgivning av verket i digital form, dvs. den för rättig-
hetshavaren många gånger farliga, snabba och exakta kopieringen.
Denna tolkning, som gjordes i promemorian, har godtagits av det helt
övervägande antalet remissinstanser, däribland företrädare för rättig-
hetshavare och industri. Med tanke på att tolkningen dock ifrågasatts av
hovrätten togs saken särskilt upp vid en av de nordiska tjänstemanna-
överläggningarna. Vid mötet diskuterades frågan ingående, och tjänste-
männen stannade vid att direktivet måste tolkas så att artikeln bara
träffar kopior i digital form av databaser i digital form. Mot denna
bakgrund finner regeringen inte anledning till någon annan tolkning utan
gör bedömningen att bestämmelsen bör förstås så att upphovsrätten skall
omfatta framställning för enskilt bruk av exemplar i digital form av
databaser i digital form men inte framställning för enskilt bruk av ex-
emplar i annan form av databaser i digital form. Direktivets enda regle-
ring som är direkt inriktad på en viss teknik, nämligen den digitala
tekniken, är just bestämmelsen om att inskränkning inte får göras för
framställning för enskilt bruk av exemplar i digital form av databaser i
digital form. När direktivet antogs uttalade Sverige att det inte fanns
tillräckliga skäl för en sådan särreglering av tekniken och att Sverige 24
hellre hade sett att direktivet i detta avseende hade fått en mindre re-
striktiv inställning. Den stora majoriteten av medlemsstaterna hade dock Prop. 1996/97:111
en annan uppfattning som blev bestämmande för direktivets utformning.
Rätten av sitt eget slag
Reglerna om den särskilda immaterialrätt som skall komplettera de har-
moniserade förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd har följande in-
nebörd.
Som skyddsföremål har angivits databaser som är resultatet av en
väsentlig investering (artikel 7.1). Databaser som inte representerar en
väsentlig investering kan däremot inte göra anspråk på skydd. Skyddets
innehåll består i att utdrag eller återanvändning av hela eller en väsent-
lig del av databasens innehåll inte får ske utan framställarens samtycke
(artiklarna 7.1 och 8.1). Rätten ger således inte något skydd för de
särskilda verk, uppgifter eller annat material som har samlats i databa-
sen. Dessa får återanvändas av andra utan hinder av rätten av sitt eget
slag. Det är endast databasen som sådan som är skyddad, med andra
ord hela eller en väsentlig del av innehållet i databasen. Återkommande
och systematiskt förfogande över i och för sig oväsentliga delar kan
emellertid sammantaget anses utgöra otillåtet förfogande över hela eller
en väsentlig del av databasen (artikel 7.5). Är databasen eller en del av
den föremål för upphovsrätt, får den också göras gällande (se vidare
artikel 7.4).
Orden utdrag och återanvändning har inte någon allmänt vedertagen
betydelse inom upphovsrätten. Att direktivet här rör sig med helt nya
termer beror främst på att gemenskapen vill göra fullständigt klart att
det är fråga om en ny sorts immaterialrätt, en rätt av sitt eget slag, som
inte omfattas av TRIPs-avtalet och som följaktligen inte heller måste
strikt ges till rättssubjekt från alla de länder utanför gemenskapen som
är anslutna till TRIPs-avtalet utan att det är en rätt som behöver ges
endast till dem som har viss anknytning till gemenskapen eller under
förutsättning av motsvarande skydd i tredje land. Att man använder sig
av en ny terminologi är inte avsett att hindra medlemsstaterna från att
vid genomförandet av direktivet tillämpa de andra termer som kan vara
vedertagna i staterna.
Med "utdrag" avses i direktivet en varaktig eller tillfällig överflyttning
av hela eller en väsentlig del av innehållet, oberoende av på vilket sätt
och i vilken form detta sker (artikel 7.2 a). Med "återanvändning" avses
i direktivet när hela eller en väsentlig del av innehållet görs tillgängligt
för allmänheten genom spridning av exemplar, uthyrning, on-line över-
föring eller överföring i någon annan form (artikel 7.2 b).
Rätten är av sedvanligt förmögenhetsrättsligt slag och kan helt eller
delvis överlåtas (artikel 7.3).
I rätten skall gälla inskränkningar enligt samma principer som råder
för upphovsrätten. Sålunda måste först och främst enligt artikel 7.2 b
andra meningen gälla att när en kopia av en databas en gång sålts inom
gemenskapen med framställarens samtycke, så upphör hans rätt att
bestämma över den vidare spridningen av exemplaret. Vidare följer av
utformningen av artikel 9 a och b att vissa inskränkningar inte får gälla.
25
Av dessa bestämmelser följer motsatsvis att medlemsstaterna har rätt att Prop. 1996/97:111
bestämma inskränkningar i rätten dels för utdrag för enskilt bruk men
då bara när det gäller icke-elektroniska databaser, dels för utdrag för
undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning men då bara för
icke-kommersiella syften. Bestämmelserna medför dels att inskränk-
ningar för utdrag för enskilt bruk inte får gälla om databasen är i elek-
tronisk form, dels att inskränkningar för utdrag för undervisning och
forskning i princip inte får gälla om verksamheten bedrivs i ett kom-
mersiellt syfte. Liksom för upphovsrätten skall de begränsningar i
rätten som kan följa av annan lagstiftning alltid tillämpas (se vidare arti-
kel 13). De stater som redan har en rätt som liknar direktivets rätt av
sitt eget slag, dvs. Danmarks, Finlands och Sveriges katalogskydd, får
alltid behålla inskränkningar i enlighet med vad som traditionellt gäller
där (punkten 52 i inledningen till direktivet).
Vidare skall en behörig användare av en databas som har gjorts till-
gänglig för allmänheten ha rätt att företa utdrag och återanvända ovä-
sentliga delar av databasen (artikel 8.1). Databasen får aldrig användas
på ett sätt som strider mot normalt bruk av den eller som oskäligt in-
kräktar på rättighetshavarens legitima intressen (artikel 8.2). Använda-
ren får inte skada upphovsrätt eller närstående rättigheter till de verk
eller prestationer som ingår i databasen (artikel 8.3). Enligt artikel 15
skall avtalsvillkor som strider mot artikel 8 vara ogiltiga. Bestämmelsen
om indispositivitet tar emellertid inte sikte på hela artikel 8 utan enbart
på artikel 8.1. Bestämmelsen i artikel 8.2 skall nämligen ses som en all-
män tolkningsprincip som riktar sig till lagstiftaren vid utformningen av
de inskränkningar som får göras i den särskilda rätten och artikel 8.3
avser över huvud taget inte avtalsförhållandet mellan databasframställå-
ren och användaren av databasen utan förhållandet till tredje man (jfr
beträffande upphovsrätten artikel 6.3 i direktivet, artikel 9.2 i Bernkon-
ventionen och artikel 13 i TRIPs-avtalet).
Skyddet är begränsat i tiden. Rätten skall gälla till dess femton år har
förflutit efter det år då databasen framställdes eller, om databasen har
gjorts tillgänglig för allmänheten inom femton år från framställningen,
efter det år då databasen först gjordes tillgänglig för allmänheten (arti-
kel 10.1 och 10.2). En ny och väsentlig investering i en redan existe-
rande databas kan resultera i att det anses föreligga en ny databas med
egen skyddstid (jfr artikel 10.3).
Subjekt för skyddet är enligt direktivet framställare som har en viss
anknytning till gemenskapen, men rådet kan ingå överenskommelser
med tredje land om att även andra databaser skall skyddas (se vidare
artikel 11).
Sanktioner
Medlemsstaterna skall föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång
i de rättigheter som avses i direktivet (artikel 12). I detta ligger att
sanktionerna skall vara effektiva men också att de skall stå i rimlig
proportion till det avsedda ändamålet.
26
Ett direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det
resultat som skall uppnås men överlåter åt staterna att bestämma form
och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 189 i Romfördraget).
Det innebär att staterna inte är bundna av t.ex. ett direktivs terminologi
och systematik, om väl det avsedda resultatet uppnås med en annan
terminologi och systematik. Som en allmän utgångspunkt vid genomfö-
randet av direktivet om rättsligt skydd för databaser gäller vidare att
medlemsstaterna får bestämma ett starkare skydd än det som direktivet
ger. Redovisningen i föregående avsnitt ger vid handen att nuvarande
bestämmelser i upphovsrättslagen i allt väsentligt stämmer väl överens
med direktivet och att lagens terminologi och systematik kan användas
vid genomförandet av direktivet i de delar där lagändringar är nödvän-
diga.
I promemorian föreslogs att ordet sammanställningar skulle användas i
lagtexten för att beteckna systematiska samlingar av verk, uppgifter
eller annat material. Det övervägande antalet remissinstanser har godta-
git det, men många remissinstanser har varit kritiska och har förordat
att i stället ordet databas används.
I direktivet används ordet databas som beteckning på en systematisk
samling av uppgifter eller annat material oavsett i vilken teknisk form
sammanställningen föreligger, dvs. både fall där den finns i digital form
och fäll där den finns i annan form t.ex. på papper eller på film. EG-
kommissionens ursprungliga förslag till direktiv avsåg endast samman-
ställningar i digital form, men under arbetet i rådet kom medlemsstater-
na fram till att direktivet borde gälla sammanställningar i varje form.
Utvidgningen av tillämpningsområdet ledde till en diskussion om ordet
databas verkligen längre var ändamålsenligt och om man inte i stället
borde gå över till ordet sammanställning. Till slut enades medlemssta-
terna om att ändå hålla sig till ordet databas, eftersom detta i flera av
unionens språk kunde användas för att beteckna alla sorters samman-
ställningar.
När ordet databas används i svenskan, förs tankarna emellertid som
regel bara till sammanställningar i digital form och inte gärna till de
andra typerna av systematiska samlingar, t.ex. vanliga telefonkataloger.
Det kunde därför vara förvillande att använda ordet databaser i upp-
hovsrättslagen som beteckning på alla slags sammanställningar. I lagtex-
ten används nu orden sammanställa och sammanställts för att ange ett
systematiskt samlande av verk, uppgifter eller annat material (jfr 5 och
49 §§). För att beteckna skyddsföremålet som sådant, strukturen hos
den systematiska samlingen, används ordet sammanställning i motiv till
lagen (jfr t.ex. SOU 1956:25 s. 138 och prop. 1988/89:85 s. 12), i
rättspraxis (jfr t.ex. rättsfallen NJA 1965 s. 523 och NJA 1995 s. 256)
och i nordisk doktrin (jfr t.ex. Henry Olsson, Upphovsrättslagstift-
Prop. 1996/97:111
27
ningen, s. 87 och Peter Schonning, Ophavsretsloven med kommentarer, Prop. 1996/97:111
s. 91). I svenska översättningar av motsvarande bestämmelser i TRIPs-
avtalet och det nya WlPO-fördraget om upphovsrätt används också
ordet sammanställning för att beskriva det skyddsföremål som i direkti-
vet kallas för databaser (se artikel 10.2 i TRIPs-avtalet och artikel 5 i
WlPO-fördraget, låt vara att ordet databaser därjämte har satts inom
parentes i rubriken till sistnämnda artikel). Ordet sammanställning kan
således anses vedertaget för att ange det skyddade verket, varför det
finns goda skäl att utnyttja det i lagtexten. Att föremålet för det upp-
hovsrättsliga skyddet är ett skapat immateriellt verk uttrycks dessutom
bättre genom ordet sammanställning än genom ordet databas, eftersom
sistnämnda ord närmast anknyter till en gestaltning av verket i en viss
yttre form.
Sveriges Television Aktiebolag har föreslagit att man i lagtexten
använder ordet sammanställningsverk för att markera att sammanställ-
ningarna måste vara just verk. Att så måste vara fallet ligger dock i
sakens natur, eftersom det rör sig om en upphovsrättslig reglering, och
torde inte behöva anges uttryckligen. Kravet på verkshöjd kommer
dessutom i viss mån till uttryck i ordet sammanställning, vilket antyder
att det måste vara tal om ett systematiskt samlande och därmed om en
intellektuell prestation av viss kvalitet. Upphovsrättslagen innehåller för
övrigt flera fall där det ansetts obehövligt att särskilt markera att det rör
sig om ett verk, inte bara i 2 kap. om inskränkningar i upphovsrätten
(jfr t.ex. "skulpturer" i 12 § tredje stycket 2 och "byggnader” i 24 §
andra stycket) utan också i 1 kap. om upphovsrättens föremål (jfr t.ex.
"framställning" och "datorprogram" i 1 § första stycket 1 och 2). Det
kan tilläggas att ordet sammanställningsverk inte heller förordats vid de
nordiska tjänstemannaöverläggningama.
Det anförda leder regeringen till slutsatsen att det vedertagna ordet
sammanställningar bör användas i lagtexten.
Remissinstansernas kritik mot ordet sammanställningar fäster dock
uppmärksamheten på att direktivets harmonisering mycket riktigt inte
gäller för alla sammanställningar utan enbart för dem där de samlade
verken eller uppgifterna är tillgängliga var för sig (jfr definitionen i
artikel 1.2). Denna begränsning finns inte i motsvarande artiklar om
sammanställningar vare sig i Bernkonventionen, i TRIPs-avtalet eller i
det nya WlPO-fördraget om upphovsrätt och kan ha betydelse för vilka
inskränkningar som får göras.
Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring i
upphovsrättens föremål.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens be-
dömning (se promemorian s. 35 f.).
28
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat bedömningen
eller lämnat den utan någon invändning.
Skälen för regeringens bedömning: Direktivet föreskriver inte några
andra regler om upphovsrättens föremål än vad som gäller enligt upp-
hovsrättslagen. Som föreskrivs i direktivet krävs enligt upphovsrättsla-
gen att en sammanställning bygger på en intellektuell prestation för att
den skall vara upphovsrättsligt skyddad och det är inte tillräckligt att
sammanställningen t.ex. är resultatet av en viss investering. I likhet med
direktivet omfattar upphovsrätten till en sammanställning enligt upp-
hovsrättslagen systematiken och inte dess innehåll och inskränker inte
den upphovsrätt som kan gälla till innehållet.
I 5 § anges att den som genom att sammanställa verk eller delar av
verk åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upp-
hovsrätt till detta men att hans rätt inte inskränker rätten till de särskilda
verken. Det finns remissinstanser som i lagtekniskt avseende har före-
slagit att bestämmelsen ändras så att det i 5 § uttryckligen anges att alla
sammanställningar av uppgifter eller annat material kan vara föremål
för upphovsrätt. Emellertid är 5 § avsedd att klarlägga förhållandet
mellan upphovsrätten till samlingsverket och upphovsrätten till de verk
som ingår i samlingsverket, inte att ge någon upphovsrätt som inte
redan skulle följa av den grundläggande regeln om upphovsrättens
föremål i 1 § (jfr SOU 1956:25 s. 138 f.). En sådan ändring av 5 § är
olämplig även av det skälet att paragrafen då skulle ge intryck av att
ensamrätt kunde gälla till enskilda uppgifter. Det vore mer befogat att,
vilket någon remissinstans har varit inne på, i 1 § uttryckligen nämna
sammanställningar som en typ av verk. Vid de nordiska tjänstemanna-
överläggningarna har man emellertid varit enig om att exemplifieringen
av verk i 1 § inte bör utökas ytterligare, och regeringen finner inte
anledning till någon arman bedömning.
Frågan om skyddsföremålet för verk som är sammanställningar be-
rörs även i avsnitt 5.4.6.
Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring av
vem upphovsrätten tillkommer. En arbetsgivarregel bör inte infö-
ras.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens be-
dömning (se promemorian s. 36).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har delat
promemorians bedömning. Några remissinstanser har ansett att en
arbetsgivarregel bör införas.
Skälen för regeringens bedömning: Som har konstaterats i prome-
morian är upphovsrättslagens bestämmelser om vem upphovsrätten
tillkommer i överensstämmelse med direktivets krav. Någon ändring
behöver alltså inte göras.
Prop. 1996/97:111
29
Svenska Kommunförbundet, Svensk Industriförening, Företagarnas Prop. 1996/97:111
Riksorganisation, Telia Aktiebolag, Sveriges Industriförbund och Tid-
ningsutgivarna har föreslagit att det i lagen införs en arbetsgivarregel
trots att det inte krävs enligt direktivet. Regeln skulle innebära att, om
ett verk som är en sammanställning skapas av en arbetstagare i ett
anställningsförhållande, hans eller hennes upphovsrätt skall gå över till
arbetsgivaren, om inte något annat har avtalats. Remissinstanserna har
pekat på att arbetsgivaren många gånger står för den investering som är
nödvändig för att skapa verket, att framställandet ofta är av rent teknisk
natur, att en arbetsgivarregel finns för datorprogram och att det kunde
leda till praktiska problem för arbetsgivaren, om detsamma inte gällde
för sammanställningar, särskilt sådana i digital form. Flertalet remissin-
stanser, inte bara företrädare för rättighetshavare utan också t.ex. Gros-
sistförbundet Svensk Handel och HOA Mediaföretagens Arbetsgivaror-
ganisation, har dock anslutit sig till promemorians bedömning att en
arbetsgivarregel inte bör införas för denna typ av verk. Dessa remissin-
stanser har framhållit att lagen inte bör gripa in i avtalsförhandlingarna
genom att, till fördel för en av parterna, föreskriva vad som skall gälla,
om de inte kan enas om anställningsvillkoren.
Den särskilda arbetsgivarregeln för datorprogram i 40 a § infördes i
upphovsrättslagen på grund av att rådet hade funnit en sådan reglering
nödvändig (se artikel 2.3 i datorprogramdirektivet). Rådets synsätt torde
bygga på att utvecklingen av datorprogram som regel innebär en be-
tydande investering och att det därför är viktigt för arbetsgivaren att
kunna tillgodogöra sig datorprogrammets ekonomiska värde (jfr prop.
1992/93:48 s. 117). När det däremot gäller direktivet om rättsligt skydd
för databaser har man från gemenskapens sida gjort den bedömningen
att det inte finns några skäl att föreskriva en arbetsgivarregel i direktivet
utan att det bör stå medlemsstaterna fritt att avgöra den saken i enlighet
med sina egna traditioner. Som har konstaterats vid de nordiska tjänste-
mannaöverläggningarna vore en arbetsgivarregel ett stort avsteg från en
grundläggande princip i den nordiska upphovsrätten (jfr prop. 1960:17
s. 50 f., prop. 1988/89:85 s. 21 f. och prop. 1992/93:48 s. 116).
Det är riktigt att, i likhet med vad som gäller för datorprogram, en
arbetsgivare många gånger står för den väsentliga investering som är
nödvändig för att en anställd upphovsman skall kunna skapa en upp-
hovsrättsligt skyddad sammanställning med t.ex. uppgifter. Det är just
på grund av denna investering som arbetsgivaren i egenskap av fram-
ställare enligt direktivet skall ha en egen rätt till det arbete där uppgif-
terna samlats, en rätt som skall gälla vid sidan av upphovsmannens rätt
och som är principiellt likställd med denna (se avsnitt 5.4.7). De skäl
som motiverade en arbetsgivarregel för datorprogram har följaktligen
inte samma tyngd när det gäller sammanställningar. Till detta kommer
att det kan ligga i ett anställningsavtal - även utan en uttrycklig avtals-
klausul - att förfoganderätten till verk som arbetstagaren skapar som ett
led i sina arbetsuppgifter skall tillkomma arbetsgivaren. Ifall fram-
ställandet av en samling är av uteslutande teknisk natur, torde sällan
kraven på självständighet och originalitet vara uppfyllda, varför sam- 30
lingen över huvud taget inte omfattas av upphovsrätt. Inte heller kan
regeringen finna att det leder till större problem här än annars, om flera Prop. 1996/97:111
rättighetshavare kan göra gällande upphovsrätt till en och samma pro-
dukt, t.ex. en diktantologi i digital form med ett inbyggt datorprogram
där poeten kan ha upphovsrätt till dikterna, sammanställaren kan ha
upphovsrätt till själva den systematiska samlingen och sammanställarens
arbetsgivare kan ha upphovsrätt till ett datorprogram som finns i pro-
dukten. En sådan situation är vanlig i konstnärlig verksamhet och är
förutsedd i direktivet (jfr artikel 7.4). Det kan naturligtvis förekomma
att parterna i ett anställningsavtal inte uttryckligen kommer överens om
vad som skall gälla i en viss fråga, men om det blir tvist om innebörden
av avtalet får man i vanlig ordning försöka utröna deras avsikt och då ta
hänsyn till omständigheterna kring avtalet, t.ex. syftet med anställning-
en och den praxis som råder i branschen.
Regeringen delar således promemorians och flertalet remissinstansers
bedömning att det inte finns skäl att införa en arbetsgivarregel nu vid
genomförandet av direktivet. I linje med vad som uttalats från riksdagen
kommer frågan om upphovsrätten i anställningsförhållande dock att
aktualiseras vid en översyn av bestämmelserna i 3 kap. om upphovs-
rättens övergång (jfr bet. 1995/96:LU1 s. 27).
Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring i
upphovsmannens förfoganderätt.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens be-
dömning (se promemorian s. 37).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians
bedömning. Flera remissinstanser har haft synpunkter på innebörden av
förfoganderätten när det gäller exemplar i digital form.
Skälen för regeringen bedömning: I enlighet med promemorians
bedömning, vilken remissinstanserna i princip delat, kräver direktivets
beskrivning av ensamrätterna inte någon ändring i upphovsmannens för-
foganderätt. Med hänsyn till att flera remissinstanser har haft olika,
ibland motstridiga, uppfattningar om innebörden av förfoganderätten när
det gäller exemplar i digital form finns det anledning att utveckla hur
regeringen uppfattar rättsläget.
Förfoganderätten är reglerad i 2 §, en bestämmelse som för övrigt är
oförändrad sedan lagens ikraftträdande år 1961. Upphovsrätten innefat-
tar, med angivna inskränkningar, uteslutande rätt att förfoga över verket
genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt
för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller
bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik (första
stycket). Som framställning av exemplar anses även att verket förs över
på en anordning genom vilken det kan återges (andra stycket). Verket
görs tillgängligt för allmänheten då det framförs offentligt och då ex-
emplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller på
något annat sätt sprids till allmänheten eller visas offentligt (tredje Prop. 1996/97:111
stycket). Lagtexten anger inte att exemplaren skall ha en viss varaktig-
het utan omfattar enligt sin lydelse även tillfälliga exemplar. Av moti-
ven till lagrummet framgår att med exemplar förstås varje föremål i
vilket arbetet är fixerat, likgiltigt med vilken teknik detta skett (jfr SOU
1956:25 s. 93). För att ett exemplar av verket skall anses ha framställts
krävs att fixeringen är självständig. Lagen bygger på förutsättningen att
fixeringen är så självständig att den i sig kan spridas bland allmänheten
genom t.ex. försäljning (jfr 2 och 19 §§). Kravet på en självständig
fixering gäller också för de fall som åsyftas i 2 § andra stycket. Det
krävs vidare någon form av aktivt handlande för att ett förfogande över
verket skall anses ha skett i den mening som avses i 2 § (jfr rättsfallet
NJA 1996 s. 79).
Det anförda innebär att enbart det förhållande att ett verk som är
återgivet i digital form kommer upp på en bildskärm inte medför att ett
exemplar framställs av verket, eftersom detta inte fixeras på bild-
skärmen (jfr prop. 1988/89:85 s. 23). Om ett verk i digital form visser-
ligen fixeras inne i en dator, t.ex. på dess hårddisk, men fixeringen är
osjälvständig, t.ex. försvinner efter ett ögonblick eller när datorn stängs
av, framställs inte heller ett exemplar av verket. Om man däremot gör
en självständig fixering av verket, t.ex. genom att lagra det på datorns
hårddisk eller på en datadiskett, framställs ett exemplar av verket. Att
ett verk i digital form kommer upp på en bildskärm kan innebära att
sammanställningen görs tillgänglig för allmänheten (jfr prop.
1988/89:85 s. 24). Det krävs då samtycke av upphovsmannen i de fall
där förfogandet inte kan stödjas på en inskränkning i upphovsrätten.
Som ett exempel på en sådan inskränkning kan nämnas den i 21 § första
stycket 1, som i regel torde leda till att det är tillåtet för ett bibliotek att
göra ett verk tillgängligt för allmänheten genom bildskärmar.
I sammanhanget förtjänar att nämnas att det inför diplomatförhand-
lingama i december 1996 om det nya WlPO-fördraget om upphovsrätt
fanns ett förslag om att Bemkonventionen skulle tolkas så att upphovs-
mannens reproduktionsrätt kunde täcka även automatiska och flyktiga
digitala lagringar av verket och bildskärmsvisning. Förslaget, som
Sverige aktivt motarbetade, stöddes emellertid endast av en minoritet av
deltagarna, varför det helt utgick ur den slutligt antagna konventionstex-
ten. Det står klart en så långtgående tolkning av Bernkonventionens
reproduktionsrätt inte omfattas av det stora flertalet av de stater som är
med i WIPO.
32
Regeringens förslag: Den som har rätt att använda en samman-
ställning får alltid förfoga över den på det sätt som är nödvändigt
för att han eller hon skall kunna använda sammanställningen för
dess avsedda ändamål. Inskränkningen för framställning av ex-
emplar för enskilt bruk ger inte rätt att framställa exemplar i
digital form av sammanställningar i digital form. Inskränkningen
för offentligt framförande ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra
sammanställningar vid undervisning.
Promemorians förslag: Möjligheten att alltid använda en samman-
ställning för dess avsedda ändamål föreslogs gälla endast i de fall där
användaren hade förvärvat rätt att använda sammanställningen. Det
föreslogs även att inskränkningarna för framställning av exemplar inom
undervisningsverksamhet inte skulle ge rätt att i förvärvssyfte framställa
exemplar av sammanställningar. I övrigt stämmer promemorians förslag
överens med regeringens förslag (se promemorian s. 37 f.).
Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har invänt att promemo-
rians förslag om rätt att använda en sammanställning för dess avsedda
ändamål är mer restriktivt än vad direktivet kräver. Flera remissinstan-
ser har kritiserat promemorians förslag om ändring av inskränkningarna
för undervisningsverksamhet. Det övervägande antalet remissinstanser
har godtagit promemorians förslag i övrigt, men flera remissinstanser
har uttryckt farhågor om att de föreslagna reglerna om begränsning av
möjligheten för var och en att framställa exemplar i digital form skulle
få orimliga konsekvenser. Några remissinstanser som företräder rättig-
hetshavare har förordat ytterligare minskade möjligheter att framställa
exemplar för enskilt bruk.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet kräver vissa, men inte
några mera genomgripande, ändringar i inskränkningarna i upphovs-
rätten. Utgångspunkten är att medlemsstaterna själva skall avgöra vilka
inskränkningar som skall firmas i enlighet med vad som traditionellt
gäller hos dem (jfr artikel 6.2 d). Vissa inskränkningar måste dock gälla
(artikel 6.1 om behörig användare och artikel 5 c andra meningen om
vidare spridning av överlåtna exemplar) och vissa inskränkningar får
inte gälla (artikel 6.2 a om enskilt bruk och artikel 6.2 b om under-
visning och forskning).
Enligt den obligatoriska inskränkningen i artikel 6.1 skall en behörig
användare av en sammanställning alltid få vidta sådana förfoganden som
är nödvändiga för tillgång till innehållet eller för ett normalt utnyttjande
av sammanställningen och skall avtal som strider häremot vara ogiltiga.
Upphovsrättslagen innehåller inte någon sådan inskränkning för sam-
manställningar och skall följaktligen ändras. Som föreslogs i promemo-
rian bör, i avvaktan på en redaktionell översyn av lagen, inskränkning-
en införas i 26 g § som innehåller motsvarande regler för datorprogram.
I promemorian föreslogs att inskränkningen skulle gälla när någon
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
Prop. 1996/97:111
33
hade "förvärvat rätt” att använda en sammanställning, dvs. när någon Prop. 1996/97:111
genom överlåtelse eller upplåtelse hade fått rätt att använda samman-
ställningen. Som Svenska Journalistförbundet och Sveriges Television
Aktiebolag har invänt är promemorians förslag i detta avseende snävare
än bestämmelsen i direktivet och skulle kunna utesluta någon som fullt
legitimt använder en sammanställning i digital form t.ex. på internet.
Regeringen delar dessa remissinstansers uppfattning att inskränkningen
skall omfatta inte bara de fall där någon förvärvat rätt att använda en
sammanställning utan också andra fall där någon har rätt att använda
sammanställningen.
När det sedan gäller det resultat som skall uppnås med den obligato-
riska inskränkningen i artikel 5 c andra meningen är resultatet uppfyllt
med nuvarande bestämmelser i upphovsrättslagen. Av 19 § följer sålun-
da att upphovsmannen inte kan använda sin spridningsrätt avseende
exemplar av sammanställningar för att hindra den fria rörligheten av
sådana varor inom gemenskapen. Denna bedömning av direktivets
innebörd, som har godtagits av samtliga remissinstanser, bör föranleda
en ändring av motsvarande bestämmelse för datorprogram, och rege-
ringen återkommer till det i avsnitt 5.5.
Regeringen har tidigare redovisat (se avsnitt 5.3) att den kommit fram
till att artikel 6.2 a bör tolkas så att bestämmelsen innebär att inskränk-
ning i upphovsrätten till förmån för enskilt bruk inte får gälla för fram-
ställning av exemplar i digital form av databaser i digital form. Med
stöd av 12 § första stycket får emellertid var och en framställa exemplar
av offentliggjorda verk för enskilt bruk, oavsett i vilken teknisk form
verket och exemplaret föreligger. Paragrafen måste följaktligen ändras.
Visserligen gäller direktivets harmonisering, vilket några remissin-
stanser har berört, inte för alla sammanställningar av verk, uppgifter
eller annat material utan bara för sådana sammanställningar där de
insamlade elementen är tillgängliga var för sig (jfr definitionen i artikel
1.2). Begränsningen, som inte finns i t.ex. motsvarande bestämmelse i
TRIPs-avtalet, synes emellertid sakna betydelse för svenskt vidkomman-
de. I praktiken torde alla utgivna sammanställningar vara sådana att de
insamlade elementen är självständigt tillgängliga; det är svårt att tänka
sig ett exemplar av en sammanställning med t.ex. uppgifter där man kan
inte ens ser de särskilda uppgifterna. Stockholms universitet har gett
exemplet att ett äventyrsspel på CD-ROM i vissa fall skulle kunna anses
vara en sammanställning av verk men inte utgöra en databas i direkti-
vets mening och därmed inte omfattas av harmoniseringen. Till detta
kan läggas att en sammanställning som sänds ut i t.ex. ljudradio skulle
kunna sägas återges på ett sådant sätt att de ingående elementen i själva
verket inte är tillgängliga var för sig. Direktivet, och därmed bestäm-
melsen i artikel 6.2 a, skulle då i och för sig omfatta en diktantologi
som har getts ut på datadiskett men inte en användning av diktantologin
där den framförs offentligt genom att läsas upp och sändas ut digitalt i
radio, eftersom de dikter som ingår i antologin inte är tillgängliga var
för sig för radiolyssnarna. Likväl instämmer regeringen i promemorians
slutsats, vilken också delats av det övervägande antalet remissinstanser, 34
att, om nu en särskild reglering för framställning av exemplar för en-
skilt bruk av digitala sammanställningar måste införas, det inte är moti- Prop. 1996/97:111
verat att skilja ut de enstaka fall där t.ex. ett förfogande över verket
sker på ett sådant sätt att de olika delarna av det insamlade innehållet
inte är tillgängliga var för sig. Regeringen föreslår således att möjlig-
heten att framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt
bruk inte skall ge rätt att framställa exemplar i digital form av samman-
ställningar i digital form. En sådan ordning kommer att ansluta till vad
som redan gäller i bl.a. dansk rätt.
Det finns remissinstanser, även företrädare för rättighetshavare, som
har kritiserat direktivets strikta syn på möjligheten till enskilt bruk och
de ändringar i 12 § som i följd därav blir nödvändiga. Som redan har
framgått är regeringens uppfattning att möjligheten till privat kopiering
skall vara så generös som möjligt. Det är ett grundläggande inslag i den
svenska upphovsrätten att rätten inte skall gripa in i privatlivet, och den
enskilde måste ha rimliga möjligheter att utnyttja den digitala tekniken
även för kopiering för enskilt bruk. Med det anförda är också sagt att
andra ändringar i 12 § inte bör göras än de som direktivet kräver och
att regeringen alltså inte nu är beredd att tillmötesgå remissinstanser
som har förordat en ytterligare begränsning av tillämpningsområdet för
12 §.
Konsumentverket, Kungl. Biblioteket, Riksarkivet, Sveriges Tele-
vision Aktiebolag och en del andra remissinstanser har befarat att den
särskilda regleringen för sammanställningar i digital form kommer att få
orimliga konsekvenser, eftersom enligt dem många användare omedve-
tet skulle framställa exemplar i digital form. Av liknande skäl har Gros-
sistförbundet Svensk Handel föreslagit att skadeståndsskyldighet vid
sådana intrång skall föreligga endast om det skett uppsåtligen. Remiss-
instanserna har särskilt pekat på att provisorisk digital lagring kan in-
kludera alla de mellanlagringar som sker när en sammanställning i
digital form överförs på nät. Många av de program som används för att
surfa på internet gör automatiska lagringar i datorns minne av de sam-
manställningar som användaren läser. Tillfällig lagring kan ske från en
dators hårddisk till arbetsminnet även om användaren bara bläddrar sig
fram. En exemplarframställning i digital form hos mottagaren kan vara
en teknisk nödvändighet för läsning av hemsidor på internet. Svenska
Kommunförbundet har haft liknande betänkligheter, bl.a. att bild-
skärmsvisning kunde innebära exemplarframställning, och har lagt vikt
vid att det skulle hindra allmänheten från tillgång till information. Sve-
riges Television Aktiebolag har betonat att upphovsmannen i varje fall
måste anses ha upplåtit en rätt för var och en att förfoga över en digital
sammanställning genom att framställa tillfälliga exemplar av den i sin
dator, om han gjort sammanställningen tillgänglig för allmänheten på
internet.
Synpunkterna är värdefulla bl.a. eftersom de visar att det är väsentligt
att vara uppmärksam på att upphovsrätten inte genom den tekniska
utvecklingen får ett innehåll som står i strid med informationsintresset,
men regeringen kan inte se att det finns grund för några farhågor. De
frågor som remissinstanserna har tagit upp har till stor del bäring på 35
den grundläggande utformningen av upphovsmannens förfoganderätt och
innebörden av denna, och regeringen kan därför här hänvisa till vad
som redan har anförts i avsnitt 5.4.5. Det är tillräckligt att erinra om att
genomförandet av direktivet i detta avseende inte medför någon ändring
av gällande rätt, vilket betyder att ett verk även i fortsättningen måste
ha fixerats på ett självständigt sätt för att ett exemplar över huvud taget
kan anses framställt och att det krävs ett aktivt handlande för att ett
intrång skall föreligga. Den typ av rent automatiska, mycket kortvariga
lagringar som sker när ett verk överförs på internet torde inte uppfylla
dessa krav och omfattas därmed inte alls av kopieringsrätten. Inte heller
omfattas bildskärmsvisning i sig av förfoganderätten. I de fall där det är
nödvändigt för användaren att verkligen framställa ett exemplar i digital
form, kan han eller hon alltid göra detta med stöd av den särskilda
inskränkningen som föreslås bli införd i 26 g §. Om någon för sitt
enskilda bruk framställer ett exemplar i digital form av en offentliggjord
sammanställning i digital form utan vare sig stöd i någon inskränkning
eller med upphovsmannens samtycke, föreslås att han eller hon som
huvudregel inte skall dömas till ansvar (se avsnitt 5.4.8). Om ansvar
ändå kan komma i fråga, krävs att den åtgärd som innebär intrång skett
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet (53 § första stycket). Det sagda
visar att det inte finns anledning att befara några orimliga konsekvenser
av den föreslagna ändringen i 12 §, men det utesluter naturligtvis inte
att det kan vara befogat att göra ytterligare inskränkningar i förfogande-
rätten, t.ex. för användning hos biblioteken, och regeringen återkommer
till den saken i avsnitt 5.5. Med anledning av vad Sveriges Television
Aktiebolag har anfört kan bara tilläggas att det väl i och för sig är
riktigt att en upphovsman genom att göra ett verk tillgängligt för all-
mänheten ofta måste anses ha samtyckt till viss exemplarframställning,
men så kan inte alltid anses vara fallet utan frågan får på vanligt sätt
bedömas med beaktande av samtliga omständigheter.
Regeringen vill vidare understryka att den föreslagna ändringen i 12 §
inte träffar varje framställning av exemplar i digital form av verk i
digital form. Liksom tidigare är det endast sammanställningen som
sådan, dess struktur, som är skyddsföremål och det är denna som inte
får kopieras. Däremot kommer ändringen inte att hindra att exemplar i
digital form framställs av de enskilda verk eller uppgifter som ingår i
samlingen. Som exempel kan nämnas en antologi med dikter som har
getts ut i form av en datadiskett. Dikterna kan ha samlats systematiskt
efter vissa motiv, och detta kan ha gjorts så självständigt och originellt
att denna sammanställning som sådan utgör ett verk och omfattas av
upphovsrätt. I ett sådant fall hindrar den föreslagna ändringen inte att
man till en datadiskett kopierar de enskilda dikterna eller samtliga dikter
men i en annan struktur, t.ex. efter litterära perioder. Ändringen hind-
rar aldrig att man för enskilt bruk gör en papperskopia av antologin,
utan detta får man göra också i samma sammanställning som finns i
antologin. Det bör vidare erinras om att upphovsrätten över huvud taget
inte omfattar verkets ämne, motiv eller idé och inte heller de tankar,
erfarenheter eller uppgifter om fakta som läggs fram i verket. Likaså är
teknik, stildrag, manér och dylikt inte föremål för upphovsrätt. Dessa
principer gäller också i de fall där verket är en sammanställning, och de
Prop. 1996/97:111
36
allmänna begränsningar i skyddsföremålet som följer därav träffar Prop. 1996/97:111
naturligtvis särskilt sådana verk (jfr SOU 1956:25 s. 68 f.).
Slutligen får i enlighet med artikel 6.2 b inskränkningar för under-
visning och forskning inte gå längre än vad som motiveras av det efter-
strävade icke-kommersiella syftet. I promemorian föreslogs därför
ändringar i inskränkningarna i upphovsrätten i 13, 14 och 21 §§, vilka
reglerar användningen av verk vid undervisning, så att det av lagtexten
skulle framgå att upphovsrätten omfattade sådan användning av sam-
manställningar som skedde i förvärvssyfte. Förslaget har föranlett kritik
av remissinstanserna, och inte heller regeringen kan helt ställa sig bak-
om den bedömning som gjordes i promemorian.
Enligt 13 § får exemplar framställas av utgivna verk för undervis-
ningsändamål oavsett om det sker i kommersiellt syfte eller inte, men
för att bestämmelsen över huvud taget skall vara tillämplig krävs dels
att avtalslicens gäller, dvs. att avtal har träffats om utnyttjandet med en
organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området
(se 26 i §), dels att upphovsmannen inte har meddelat förbud mot ex-
emplarframställningen. Det kan på goda grunder göras gällande att
bestämmelsen inte utgör någon reell inskränkning i upphovsrätten utan
enbart ett i lagen anvisat sätt för den som driver undervisningsverksam-
het i organiserad form att skaffa sig rätt att framställa exemplar av
verken (jfr prop. 1992/93:214 s. 43). Till detta kommer att det är tvek-
samt om direktivets krav sträcker sig så långt att det träffar exemplar-
framställning genom reprografiskt förfarande, dvs. vanlig fotokopiering
och liknande, vilket är det ena av tillämpningsområdena för 13 §, eller
upptagning av verk som sänds ut i ljudradio eller television, vilket är
det andra av tillämpningsområdena för 13 §, särskilt med hänsyn till att
harmoniseringen endast gäller för sammanställningar där det ingående
materialet är självständigt tillgängligt. Enligt 14 § får lärare och elever
göra upptagningar av sina egna framföranden av verk för att underlätta
undervisning i olika ämnen, t.ex. muntliga framföranden, musikaliska
framföranden och sånglektioner. Den typen av användning sker regel-
mässigt inte i förvärvssyfte, och det står nog tämligen klart att direkti-
vet inte måste tolkas så strikt att 14 § behöver ändras. Av det sagda
följer att regeringen inte kan finna att direktivet nödvändigtvis kräver
ändringar i vare sig 13 eller 14 § för att det avsedda resultatet skall
uppnås. Det stämmer överens med de överväganden som har gjorts vid
de nordiska tjänstemannaöverläggningarna.
Däremot har promemorians förslag om ändring i 21 § bättre fog för
sig. Enligt 21 § första stycket 2 får var och en framföra utgivna verk
offentligt vid undervisning oavsett i vilket syfte denna sker. Bestämmel-
sen är tillämplig t.ex. när en sammanställning i digital form framförs
offentligt på bildskärmar vid undervisning. Som har konstaterats vid de
nordiska tjänstemannaöverläggningama bör inskränkningen ändras så att
den inte gäller när sammanställningar framförs i förvärvssyfte vid un-
dervisning. Med anledning av synpunkter från bl.a. Hovrätten för Ned-
re Norrland kan i redaktionellt avseende tilläggas att med direktivets
uttryck kommersiellt syfte (på engelska "commercial purpose" och på 37
franska "but commercial") avses en användning som görs i vinstsyfte
och att en sådan användning i upphovsrättslagen brukar anges med Prop. 1996/97:111
begreppet "förvärvssyfte" (jfr t.ex. 21 § första stycket 1 och 46 § i dess
lydelse före den 1 juni 1995), vilket också är den översättning av ut-
trycket som annars är vedertagen i upphovsrättsliga sammanhang, t.ex.
vad gäller Bernkonventionen.
Regeringens förslag: Direktivet genomförs i denna del med
ändringar i katalogskyddet. Den som har framställt ett arbete där
ett stort antal uppgifter har sammanställts eller som är resultatet
av en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa
exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Skyddet gäller i 15 år. Samma inskränkningar gäller i skyddet
som i motsvarande fall gäller i upphovsrätten. Avtalsvillkor som
utvidgar det grundläggande skyddet är ogiltiga. Skyddet tillämpas
på den som har en viss bestämd anknytning till gemenskapen.
Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag (se
promemorian s. 38 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan någon invändning. Det finns
remissinstanser som har ansett att direktivet i denna del bör genomföras
med en särskild lag. Någon remissinstans har ifrågasatt om direktivet
ger stöd för att föreskriva samma inskränkningar i skyddet som i mot-
svarande fall gäller i upphovsrätt. Kritik har riktats mot förslaget att
avtalsvillkor som utvidgar det grundläggande skyddet skall vara ogilti-
ga.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har framhållits kom-
pletteras de harmoniserade förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd
med ett särskilt immaterialrättsligt skydd avsett för de samlingar vilka
inte uppfyller de krav som gäller för det upphovsrättsliga skyddet. Vid
utformningen av denna rätt av sitt eget slag har gemenskapen byggt på
de principer som bär upp det nordiska katalogskyddet, vilket i grunden
är ett skydd för investeringar, och på den erfarenhet som finns av hur
katalogskyddet fungerat. I likhet med vad som gäller för katalogskyddet
hindrar den särskilda rätten inte att upphovsrätt också kan åberopas,
utan den särskilda rätten kan gälla jämsides med upphovsrätten. Vid de
nordiska tjänstemannaöverläggningarna har man enats om att direktivet
i denna del bör genomföras med ändringar i katalogskyddet, vilket före-
slogs i promemorian och har godtagits av de flesta remissinstanserna.
Även regeringen anser att ett sådant genomförande är naturligt och
lämpligt och att det bör väljas framför en särskild lag.
Skyddsföremålet skall enligt direktivet vara samlingar som är resul-
tatet av en väsentlig investering. Som föremål för katalogskyddet anges
emellertid i 49 § arbeten med ett stort antal uppgifter. Bakom sådana
arbeten ligger visserligen många gånger just en väsentlig investering (jfr
prop. 1960:17 s. 268). Emellertid kan man tänka sig fall där en väsent- Prop. 1996/97:111
lig investering resulterar i ett arbete med färre uppgifter. För att direk-
tivet skall bli helt genomfört måste katalogskyddets föremål därför
ändras till att uttryckligen avse alla arbeten som är resultatet av en
väsentlig investering. Samtidigt kan det vara så att en icke väsentlig
investering ger en samling med ett stort antal uppgifter, vilken alltså i
dag omfattas av katalogskyddet men inte täcks av direktivet. Det vore
otillfredsställande om det nu inte längre skulle finnas något skydd för
sådana arbeten, och eftersom direktivet tillåter att ett mera omfattande
rättsskydd ges bör katalogskyddet även i fortsättningen gälla också för
arbeten med ett stort antal uppgifter. Regeringen delar inte Kungl.
Bibliotekets uppfattning att direktivet bör genomföras så att det krävs att
arbetet både innehåller ett stort antal uppgifter och är resultatet av en
väsentlig investering.
Skyddets innehåll består enligt direktivet i att utdrag eller återanvänd-
ning av hela eller en väsentlig del av databasens innehåll inte får ske
utan framställarens samtycke. Liksom katalogskyddet ger rätten enligt
direktivet inte något skydd för de särskilda uppgifter som har samlats i
arbetet utan ger enbart ett skydd för arbetet (jfr SOU 1956:25 s. 391).
Efter påpekande från Stockholms universitet skall därvid framhållas att
katalogskyddet i likhet med direktivet sedan länge ansetts skydda arbetet
eller en väsentlig del av det (jfr prop. 1988/89:85 s. 25), och det synes
inte vara nödvändigt att uttryckligen ange det i lagtexten. De åtgärder
som omfattas av ensamrätten är emellertid annorlunda beskrivna i direk-
tivet än i upphovsrättslagen. Direktivets ensamrätt till utdrag torde
sträcka sig något längre än katalogskyddets ensamrätt till eftergörande
men täckas mer än väl av en ensamrätt till framställning av exemplar i
den betydelse detta begrepp har i upphovsrättslagen (se 2 § första och
andra styckena). Till skillnad från katalogskyddet gäller skyddet enligt
direktivet vidare inte bara kopieringsåtgärder utan även återanvändning,
ett begrepp som rymmer vissa, men inte samtliga, av de åtgärder som
innefattas i en ensamrätt till tillgängliggörande för allmänheten i den be-
tydelse detta begrepp har i lagen (se 2 § tredje stycket). Det är lämpligt
att dessa, i svensk upphovsrätt vedertagna, begrepp används och att
direktivet genomförs så att katalogskyddets innehåll ändras till att avse
inte ensamrätt till eftergörande av arbetet utan ensamrätt att framställa
exemplar av arbetet och att göra det tillgängligt för allmänheten. I och
för sig kommer ensamrätten därmed att bli litet mer omfattande än vad
som egentligen krävs enligt direktivet, men direktivet hindrar inte att en
starkare ensamrätt ges och ensamrätten kan förses med alla de inskränk-
ningar som är nödvändiga för att balansera det starkare skyddet. Att
innehållet i katalogskyddet därigenom kommer att i stor utsträckning nä-
ra ansluta till vad som gäller för det upphovsrättsliga skyddet kan inte
antas få några negativa konsekvenser. Tvärtom medför en sådan ord-
ning den fördelen för det praktiska rättslivet att man normalt inte be-
höver ta ställning till frågan huruvida en samling utgör ett verk som
skyddas med upphovsrätt enligt 1 § eller ett arbete som skyddas med
katalogskydd enligt 49 §.
39
Skyddets giltighetstid enligt direktivet skiljer sig från vad som gäller Prop. 1996/97:111
för katalogskyddet. Katalogskyddet skall alltså ändras i enlighet därmed,
vilket innebär att skyddet skall gälla till dess femton år har förflutit
efter det år då arbetet framställdes eller, om arbetet har gjorts tillgäng-
ligt för allmänheten inom femton år från framställningen, efter det år då
arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten. Av principerna för
skyddets föremål följer att en ny och väsentlig investering i ett redan
existerande arbete kan resultera i att det anses föreligga ett nytt arbete
med egen skyddstid.
Enligt direktivet (punkten 52 i inledningen) får de stater som redan
har en rätt som liknar direktivets rätt av sitt eget slag, varmed avses
bl.a. det svenska katalogskyddet, behålla inskränkningar i enlighet med
vad som traditionellt gäller, dvs. utan att vara bundna av de begräns-
ningar i inskränkningarna som kan följa av artikel 9. Med anledning av
att Patentverket har ifrågasatt saken vill regeringen slå fast att direktivet
därmed ger tillräckligt stöd för att föreskriva inskränkningar i katalog-
skyddet i samma omfattning som i upphovsrätten. Utgångspunkten för
vilka inskränkningar som skall gälla i katalogskyddet har alltid varit att
skyddet skall vidkännas samma inskränkningar som i motsvarande fall
gäller för upphovsrätten. Den mera omfattande ensamrätten för kata-
logskyddet som direktivets genomförande medför bör således uppvägas
med precis samma inskränkningar som i tillämpliga fall råder för upp-
hovsrättens del. Exempelvis drar rätten att göra arbetet tillgängligt för
allmänheten med sig inskränkningar bl.a. för vidare spridning av över-
låtna exemplar, för offentliga framföranden och för utsändning i ljud-
radio och television. Följaktligen bör även lagen (1980:612) om med-
ling i vissa upphovsrättstvister ändras så att den är tillämplig om tvist
uppkommer när arbeten skall vidaresändas.
Det immaterialrättsliga skyddsföremålet är hela eller en väsentlig del
av arbetet. Man skulle dock kunna tänka sig att en framställare genom
avtal med en viss användare fick längre gående rättigheter gentemot
denne än vad som följer av skyddsföremålet, t.ex. att användaren inte
fick förfoga över enskilda, icke väsentliga uppgifter. En sådan situation
är reglerad genom artikel 8.1. Av denna artikel jämförd med artikel 15
följer att avtalsvillkor enligt vilka en användare inte får använda icke
väsentliga delar är ogiltiga. Direktivet innebär således att rätten i detta
avseende inte kan utvidgas ens parterna emellan. Regeringen delar
promemorians bedömning att direktivet i denna del bör genomföras så
att avtalsvillkor som utvidgar framställarens grundläggande ensamrätt
att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmän-
heten är ogiltiga. Som Stockholms universitet har påpekat bör, i enlig-
het med direktivets krav, bestämmelsen gälla endast om arbetet har
gjorts tillgängligt för allmänheten.
Regeringen delar Konkurrensverkets åsikt att det är svårt att bedöma
vilka effekter utvidgningen och förlängningen av ensamrätten har från
konkurrenssynpunkt. Andra remissinstanser, bl.a. Kungl. Biblioteket
och Stockholms universitet, har av detta skäl tillkännagett betänklighe-
ter inför ändringarna, särskilt när det gäller ensamrättens giltighetstid. 40
Det finns anledning att poängtera att upphovsrättslagen inte utesluter
tillämpning av konkurrenslagen (1993:20) (jfr också artikel 13 i direkti- Prop. 1996/97:111
vet). Enligt 6 § konkurrenslagen är som huvudregel avtal mellan företag
förbjudna, om de syftar till att hindra, begränsa eller snedvrida konkur-
rensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger
ett sådant resultat. Vidare är enligt 19 § missbruk från ett företags sida
av en dominerande ställning på den svenska marknaden förbjudet. En-
ligt motiven till konkurrenslagen kan invändningar inte riktas mot en
situation där ett innehav av en immateriell ensamrätt, dvs. t.ex. kata-
logskydd, skapar ett slags monopol på ett närmare avgränsat område,
men missbruk av en sådan dominerande ställning är förbjudet (se prop.
1992/93:56 s. 86). I propositionen utvecklade regeringen hur den all-
mänt såg på förhållandet mellan immaterialrätten och konkurrensrätten
och framhöll att de närmare gränserna fick bestämmas i rättspraxis (jfr
anf. prop. s. 70 f.). Regeringen skall inte här uttala sig om vilka grän-
ser för utövandet av katalogskyddet som Konkurrensverket eller dom-
stolarna kan komma att sätta med tillämpning av konkurrenslagen men
hänvisar till inledningen till direktivet där det sägs att skyddet inte får
utövas på ett sätt som skulle underlätta missbruk av en dominerande
ställning, särskilt vad gäller utveckling och spridning av nya produkter
och tjänster med ett intellektuellt, dokumentärt, tekniskt, ekonomiskt
eller kommersiellt mervärde (punkten 47). Att befrämjandet av effektiv
konkurrens och undvikandet av missbruk av monopolliknande situatio-
ner är ett intresse som gör sig gällande med allt större kraft och som
förtjänar att uppmärksammas inte minst i förhållande till immaterial-
rättsliga ensamrätter behöver knappast framhållas särskilt. I linje med
vad Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation har anmärkt
ligger det i sakens natur att konkurrensintresset i praktiken får mer
genomslag i katalogskyddet, vilket är avsett att skydda en investering
som en framställare har gjort, än i upphovsrätten, vilken är avsedd att
skydda ett litterärt eller konstnärligt verk som en upphovsman har ska-
pat.
Katalogskyddet tillkommer den som har framställt arbetet. Som har
redovisats i avsnitt 5.2 förstås därmed det företag som har föranstaltat
om produktens utarbetande. Det vanliga är att produkterna utarbetas
inom ett företag och att man inte kan ange någon eller några särskilda
personer som framställare, varför företaget blir omedelbart bärare av
skyddet. Det är visserligen inte uteslutet att en enskild anställd kan
utföra ett sådant arbete som berättigar till skydd, men då torde så gott
som alltid rätten att åberopa skyddet övergå till arbetsgivaren på grund
av anställningsavtalet. I dessa avseenden avviker direktivet inte från vad
som gäller för katalogskyddet.
Subjekt för skyddet är enligt direktivet framställare som har en viss,
närmare angiven, anknytning till gemenskapen, men rådet kan ingå
överenskommelser med tredje land om att även andra databaser skall
skyddas. Av direktivet följer sålunda att rätten skall tillämpas på sam-
manställningar vars framställare är medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i en stat som är medlem i EU och, enligt huvudregeln, på
sammanställningar vars framställare är en juridisk person som har grun- 41
dats enligt en medlemsstats lagstiftning och som dessutom har sitt säte,
sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i en medlemsstat. Prop. 1996/97:111
Enligt 61 § andra stycken upphovsrättslagen tillämpas emellertid kata-
logskyddet på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person, varmed avses en juridisk person som grundats
enligt svensk lag, eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på
arbeten som först utgivits i Sverige. Av 1 § andra stycket internationella
upphovsrättsförordningen följer att den som är medborgare i ett land
inom EES alltid skall behandlas som om han vore svensk medborgare
och att en juridisk person från ett sådant land alltid skall behandlas som
om det vore en svensk juridisk person. Katalogskyddets tillämpningsom-
råde stämmer således delvis men inte helt och hållet överens med direk-
tivets krav och skall följaktligen ändras. Som föreslogs i promemorian
och har godtagits av remissinstanserna är det lämpligast att detta görs
genom att bestämmelserna om skyddets tillämpning med avseende på
Sverige ges i upphovsrättslagen och med avseende på andra länder i in-
ternationella upphovsrättsförordningen.
Regeringens förslag: Den som otillåtet framställer exemplar i
digital form av offentliggjorda sammanställningar i digital form
döms som huvudregel inte till ansvar men kan bli skadestånds-
skyldig.
Promemorians förslag stämmer i allt väsentligt överens med rege-
ringens förslag (se promemorian s. 41 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i sak tillstyrkt för-
slaget eller lämnat det utan någon invändning. Stockholms universitet
har anmärkt att förutsättningarna för ansvarsfrihet bör anges tydligare.
Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet skall medlemsstater-
na föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång i rättigheterna. I
detta ligger, såsom tidigare har anmärkts, att sanktionerna skall vara
effektiva men också att de skall stå i rimlig proportion till det avsedda
ändamålet.
Enligt upphovsrättslagen kan en rad olika sanktioner komma i fråga
vid intrång i upphovsrätten eller katalogskyddet: straffansvar, vitesför-
bud, skadestånd och avstående från eller förstörande av egendom. Ut-
gångspunkten bör vara att samtliga dessa sanktioner i vanlig ordning
skall kunna tillämpas också vid intrång i den nya utformning av upp-
hovsrätten och katalogskyddet som föranleds av genomförandet av
direktivet. Det är nödvändigt att det finns effektiva sanktioner vid in-
trång i det immaterialrättsliga skyddet. I dag finns det t.ex. en massiv
illegal kopieringsverksamhet som helt baserar sig på affärsmässiga
överväganden, inte minst när det gäller sammanställningar i digital
form. Det är ett betydande samhällsintresse att motverka sådana olagli-
ga utnyttjanden som sker på kommersiell basis.
42
Regeringen ansluter sig till promemorians och remissinstansernas Prop. 1996/97:111
bedömning att andra hänsyn gör sig gällande vad avser framställning av
exemplar för enskilt bruk. Ovan har föreslagits att upphovsrättslagen
skall ändras så att upphovsrätten och katalogskyddet omfattar framställ-
ning för enskilt bruk av exemplar i digital form av sammanställningar i
digital form. Sådan framställning skulle alltså enligt förslaget innebära
intrång i upphovsrätten och därför inte i något fall vara tillåten. I denna
del griper regleringen uteslutande in i det utnyttjande som sker i privat-
livet och syftar alltså inte till att hindra illegal kopiering på kommersiell
basis. Övervägande skäl talar för att det är mest ändamålsenligt att så-
dan kopiering, om än otillåten, skall vara straffri under vissa förutsätt-
ningar. Det ligger bäst i linje med allmänna kriminalpolitiska strävanden
att inte införa straffbestämmelser på områden där någon kontroll av
efterlevnaden i praktiken inte är möjlig och där straffbestämmelsen
således inte kan effektueras. En sådan straffbestämmelse skulle inte få
någon effekt utan tvärtom kunna bidra till att minska respekten för lag-
stiftningen i allmänhet. Dessutom skulle det för den enskilde knappast
heller uppfattas som rättvist om lagstiftningen hade den innebörden att
han skulle straffas om han t.ex. kopierade en telefonlista i digital form
till en datadiskett men att han mycket väl och lika lätt fick göra en ut-
skrift på papper av listan. Den som gör intrång bör dock alltid kunna
drabbas av skadeståndsskyldighet för en kopiering som skett för enskilt
bruk.
I likhet med vad som enligt 53 § andra stycket gäller för kopiering för
enskilt bruk av datorprogram bör som förutsättning för ansvarsfrihet
gälla att förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och att den som framställer exemplaret inte utnytt-
jar detta för annat ändamål än för sitt enskilda bruk. Stockholms univer-
sitets anmärkning visar att det i lagtexten bör klarläggas att den särskil-
da ansvarsfrihetsbestämmelsen gäller bara i de fall där förlagan är
offentliggjord, dvs. lovligen har gjorts tillgänglig för allmänheten (jfr 8
§ första stycket och 12 § första stycket). Det innebär att den som utan
upphovsmannens samtycke framställer ett exemplar i digital form av en
sammanställning i digital form som har gjorts tillgänglig för allmän-
heten på internet skall dömas till ansvar endast om förlagan används i
näringsverksamhet eller offentlig verksamhet eller om han använder
exemplaret för något annat än sitt enskilda bruk.
Regeringens förslag: När ett exemplar av ett datorprogram har
överlåtits med upphovsmannens samtycke, får exemplaret som
huvudregel spridas vidare oavsett var överlåtelsen skett, dvs.
under samma förutsättningar som gäller för exemplar av samman-
ställningar. I övrigt föranleder direktivets genomförande inte
några ytterligare ändringar i upphovsrättslagen.
43
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens be- Prop. 1996/97:111
dömning, men promemorian innehåller inte något förslag att ändra
spridningsregeln för exemplar av datorprogram (se promemorian s. 15
och 29 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians
bedömning av innebörden av direktivets bestämmelser om upphovsman-
nens spridningsrätt. Det har framförts förslag till vissa andra ändringar
i upphovsrättslagen.
Skälen för regeringens förslag: Som har konstaterats i promemorian
kan den digitala tekniken göra det nödvändigt att vidta ytterligare änd-
ringar i upphovsrättslagen vad avser inskränkningarna i upphovsrätten.
Med anledning av förslag av Statens Institut för Handikappfrågor i
skolan och Talboks- och punktskriftsbiblioteket att inskränkningen i
upphovsrätten för framställning av exemplar åt synskadade m.fl. utvid-
gas och anpassas till den digitala tekniken kan framhållas att sådana
ändringar har gjorts i andra nordiska länder, och frågan om motsvaran-
de ändringar i upphovsrättslagen övervägs nu i Regeringskansliet. Sär-
skilda nordiska tjänstemannaöverläggningar har vidare inletts angående
möjligheterna för allmänheten att ha tillgång till verk i digital form bl.a.
for användning hos biblioteken, inskränkningar av ett slag som Kungl.
Biblioteket, Arkivet för Ljud och Bild och Stockholms universitet har
efterlyst. Regeringen har redan framhållit att lagstiftaren hela tiden
måste vara på sin vakt så att upphovsrätten inte på grund av den teknis-
ka utvecklingen får ett innehåll som står i strid med yttrandefriheten och
informationsfriheten och instämmer i Stockholms universitets uppfatt-
ning att särskild uppmärksamhet måste riktas på dessa intressen vid
beredningen av de ytterligare ändringar i upphovsrättslagen som kan
vara erforderliga på grund av den digitala tekniken.
I anslutning härtill skall nämnas att Högskoleverket och Svenska
Kommunförbundet har bett att regeringen överväger frågan huruvida
upphovsrättslagen bör ändras så att förfoganderätt gäller generellt för
sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material vilka upprät-
tats hos myndigheter. Högskoleverket har pekat på att det finns risk för
att en vid verket upprättad sammanställning med universitets och hög-
skolors utbildningsprogram och kurser förvanskas och därmed förlorar
sin tillförlitlighet. Svenska Kommunförbundet har hänvisat till att sam-
manställningar i offentlig verksamhet många gånger framställs i former
och på villkor som liknar privat företagsamhet. För egen del finner
regeringen det allmänt sett tvivelaktigt om det finns tillräckliga skäl att
göra ytterligare avsteg från den princip som sedan lång tid bär upp
lagstiftningen på detta område, nämligen att handlingar som upprättats
hos myndighet inte skall vara föremål för förfoganderätt utan kunna
utnyttjas fritt (se 26 a § andra stycket upphovsrättslagen). Myndigheters
i och för sig berättigade behov av att kunna kontrollera användningen
av affärsmässiga produkter är tillgodosett genom undantag från prin-
cipen, t.ex. när det gäller verk som skapats för undervisning och verk
av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls allmän-
heten i samband med affärsverksamhet (26 a § tredje stycket 4 resp. 9), 44
och dessa är tillämpliga även i de fall där verket är en sammanställning.
När ett verk återges offentligt skall vidare källan anges i den omfattning Prop. 1996/97:111
och på det sätt som god sed kräver och får verket inte ändras i större
utsträckning än användningen kräver (11 § andra stycket). Regeringen
är likväl beredd att låta frågan bli föremål för närmare överväganden i
Regeringskansliet i samband med kommande nordiska tjänstemanna-
överläggningar.
En fråga som är av stor betydelse inom hela immaterialrätten är vilka
regler om spridningsrätt som skall gälla beträffande överlåtna exemplar
av verk. Det är ett spörsmål som i anslutning till andra frågor har tagits
upp vid flera av de hearingar som Justitiedepartementet har anordnat på
immaterialrättens område under senare tid. Det är regeringens uppfatt-
ning att det nu aktuella direktivets genomförande bör föranleda en
ändring beträffande inskränkningen av upphovsmannens rätt att hindra
vidare spridning av exemplar av datorprogram som har överlåtits med
upphovsmannens samtycke. I enlighet med vad som fastställts i avsnitt
5.3 och 5.4.6 innebär direktivets reglering att upphovsmannens sprid-
ningsrätt avseende exemplar av sammanställningar inte får användas för
att hindra fri rörlighet för sådana varor inom gemenskapen, men direkti-
vet tar inte någon ställning i frågan huruvida spridningsrätten kan upp-
höra även när överlåtelsen skett utanför gemenskapen (se artikel 5 c).
Denna bedömning av direktivets innebörd stämmer överens med den
uppfattning som kom till uttryck i promemorian och har delats av samt-
liga remissinstanser. Emellertid har motsvarande och likalydande be-
stämmelse i datorprogramdirektivet tolkats och genomförts på ett annat
sätt, nämligen så att spridningsrätten endast upphör i de fall där ex-
emplaret av datorprogrammet har överlåtits inom EES och alltså inte i
de fall där överlåtelsen skett utanför EES, vilket i praktiken medför att
rättighetshavaren kan hindra import från länder utanför EES, s.k. regio-
nal konsumtion (19 § första stycket andra meningen, se artikel 4 c i
datorprogramdirektivet). I detta avseende skiljer sig svensk rätt helt från
vad som gäller inte bara i Danmark, Finland, Island och Norge utan
också från vad som gäller i andra av EU:s medlemsstater. Redan det
förhållandet att svensk lag inte är i samklang med de andra nordiska
ländernas lagar är olämpligt, än mer som det rör sig om en konsument-
politiskt betydelsefull fråga. Det är naturligtvis också angeläget att
samma regel gäller för datorprogram som för sammanställningar i
digital form. Regeringen föreslår att lagen bringas i överensstämmelse
med vad som gäller i de andra nordiska länderna och att exemplar av
datorprogram således skall få spridas vidare om de överlåtits med upp-
hovsmannens samtycke oavsett var i världen överlåtelsen har skett. En
sådan ordning innebär att rättighetshavaren inte kan använda spridnings-
rätten för att dela upp världsmarknaden, vilket är till fördel för konkur-
rensen och därmed också för konsumenterna.
45
Regeringens förslag: Upphovsrätten hindrar inte att verket an-
vänds i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
Samma inskränkning gäller för övriga rättighetshavare på om-
rådet.
Justitiekanslerns förslag: En rättsvårdande instans skall få använda
verk om det behövs för att kunna fullgöra en rättsskipningsuppgift.
Deltagarna i hearingen: Samtliga deltagare tillstyrkte Justitie-
kanslems förslag eller lämnade det utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt upphovsrättslagen innefattar
upphovsrätten, med vissa inskränkningar, uteslutande rätt för upphovs-
mannen att förfoga över sitt verk genom att framställa exemplar av det
och genom att göra det tillgängligt för allmänheten (se 2 § och 2 kap.).
Den bestämning av upphovsrättens innehåll som gjorts i upphovsrättsla-
gen utesluter dock inte tillämpning av annan lagstiftning. I linje med
vad som gäller för äganderätt, panträtt, hyresrätt och andra rättigheter
kan begränsningar i upphovsmannens förfoganderätt följa av arman
lagstiftning än upphovsrättslagen. Uppstår det en konflikt mellan upp-
hovsmannens rätt enligt upphovsrättslagen och hans skyldighet enligt
annan lag, får denna i vanlig ordning lösas genom lagtolkning och då
tas hänsyn till bl.a. bestämmelsernas syfte. En sådan tolkning kan leda
till att upphovsmannens skyldighet enligt annan lag har företräde. Ett
exempel på detta är bestämmelsen om syn i 39 kap. 5 § rättegångsbal-
ken. I paragrafen sägs att den som innehar föremål som kan antas ha
betydelse som bevis är skyldig att tillhandahålla föremålet för syn.
Bestämmelsen innebär att innehavarens rätt att förfoga över föremålet
oavsett om hans rätt grundas på äganderätt, upphovsrätt eller annat
förhållande - temporärt få vika för tillgodoseende av rättskipningens
intressen. Upphovsrättsliga aspekter utgör sålunda inte grund för avsteg
från regleringen i rättegångsbalken (jfr rättsfallet NJA 1981 s. 791).
Vid genomförandet av den numera upphävda lagen (1960:730) om rätt
till fotografisk bild gjordes bedömningen att det i lagen borde upptas en
bestämmelse om att fotografiska bilder fritt, utan stöd i annan lag, fick
utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse. I motiven
angavs att bestämmelsen tillät t.ex. polisen att mångfaldiga och publice-
ra fotografier av efterspanade personer oavsett vem som framställt
bilderna men att den var tillämplig både då myndigheterna själva an-
vände fotografierna och i ett sådant fall som att pressen på begäran av
polisen publicerade bilder av efterspanade (jfr prop. 1960:17 s. 340).
Det ansågs inte behövligt att införa motsvarande reglering i upphovs-
rättslagen. I Upphovsrättsutredningens slutbetänkande diskuterades
huruvida det fanns ett behov att utvidga bestämmelsen till att omfatta
även andra verk, men utredningen fann för sin del inte något sådant
behov (jfr SOU 1990:30 s. 133 och 605). I samband med integreringen
Prop. 1996/97:111
46
av fotografilagen i upphovsrättslagen överfördes bestämmelsen till 2 Prop. 1996/97:111
kap. om inskränkningar i upphovsrätten där den togs in som ett nytt
andra stycke i 26 b § (se prop. 1993/94:109). Som en inskränkning i
upphovsrätten gäller således nu att upphovsrätten till ett fotografiskt
verk inte hindrar att verket används i rättsvårdens eller den allmänna
säkerhetens intresse.
I upphovsrättslagarna i andra nordiska länder finns liknande bestäm-
melser. I Danmark är det tillåtet att återge verk i förbindelse med rätts-
saker och saker i administrativa nämnder och liknande i den omfattning
som betingas av ändamålet (28 § i den danska lagen). I Finland får verk
utnyttjas när rättsvården eller den allmänna säkerheten så kräver (25 d §
i den finska lagen). I Norge får verk användas i förbindelse med efter-
lysning, efterforskning eller som bevismedel (27 § i den norska lagen).
Justitiekanslern har i sin framställning anfört bl.a. följande.
I sin verksamhet som åklagare på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
områdena har Justitiekanslern att i anledning av gjorda anmälningar
eller eljest granska t.ex. filmer, videogram, ljudkassetter och CD-skivor
i syfte att pröva om deras innehåll är förenligt med gällande bestämmel-
ser i grundlagarna och i brottsbalken. Det kan röra sig om sådana brott
som bampornografibrott, olaga våldsskildring och hets mot folkgrupp. I
en nära framtid kan det bli aktuellt att granska även andra informations-
bärare om pågående utredningsarbete ger anledning att föra in nya
medier under grundlagarnas områden.
De nämnda filmerna, ljudupptagningarna m.m. torde i allmänheten
omfattas av regleringen i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Det har satts i fråga om
Justitiekanslern inom ramen för sin nyssnämnda verksamhet kan ta
kopior av upphovsrättsligt skyddade verk eller prestationer i syfte att
underlätta granskningen av huruvida de innehåller brottsliga yttranden
och om så är fallet föranstalta om åtal m.m.
För att belysa det anförda kan nämnas att det i ett här handlagt ärende
rörande ifrågasatt hets mot folkgrupp i en ljudupptagning (dnr 1865-96-
5) uppkommit behov av att överföra innehållet på en CD-skiva till ett
ljudkassettband för att möjliggöra en noggrannare granskning av in-
nehållet i ljudupptagningen än som eljest varit möjligt. Kopieringen
föranleddes alltså närmast av tekniska skäl eftersom en CD-skiva, åt-
minstone inte med standardapparatur, kan avlyssnas med samma ex-
akthet som ett ljudkassettband i en bandspelaranläggning.
Det kan också finnas andra skäl att låta kopiera en framställning t.ex.
en film eller ett videogram. Ett sådant skäl kan vara att flera myndig-
heter samtidigt kan behöva utföra visst granskningsarbete vid sidan av
Justitiekanslern, t.ex. Statens biografbyrå. Med beaktande av de mycket
korta tidsfrister som råder innan beslut om tvångsåtgärder eller åtal
måste fattas kan en sådan parallell granskningsmöjlighet många gånger
vara av stort värde. Också arbetet inom myndigheten kan ofta under-
lättas av att flera handläggare eller justitiekanslern själv samtidigt kan
utföra aktuella granskningsuppgifter. Vidare kan säkerhetskopior behöva
tas i vissa fäll.
Vad Justitiekanslern har anfört ger vid handen att det kan uppstå
situationer av olika slag där ett verk behöver användas i rättsvårdens
eller den allmänna säkerhetens intresse men där användningen inte har
stöd i lag. Det finns således goda skäl att utvidga upphovsrättslagens
47
inskränkning för sådan användning till att avse verk i allmänhet. Ut- Prop. 1996/97:111
vidgningen kan inte anses oskäligt inkräkta på upphovsmannens legitima
intressen och bör enligt regeringen genomföras. Utvidgningen bör även
gälla för övriga rättigheter på området.
Regeringens förslag: Lagändringarna träder i kraft den 1 januari
1998. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och presta-
tioner som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten
som har framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller
katalogskyddet till den 1 januari 2014. Särskilda övergångsregler
skyddar tredje man.
Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag (se
promemorian s. 43 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslagen
eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för förslaget: Direktivet om rättsligt skydd för databaser
innehåller bestämmelser om dess tillämpning i tiden. Direktivet skall
vara genomfört den 1 januari 1998 (artikel 16). Bestämmelserna om
upphovsrätt skall tillämpas på sådana databaser som skapats före den
dagen och som då uppfyller förutsättningarna för sådant skydd (artikel
14.1). Ett särskilt undantag gäller för databaser som är upphovsrättsligt
skyddade då direktivet offentliggörs men inte uppfyller villkoren för
upphovsrättsligt skydd enligt direktivet; undantaget tar sikte på rätts-
praxis enligt vilken t.ex. en investering är tillräcklig för upphovsrättsligt
skydd (artikel 14.2). När det gäller rätten av sitt eget slag så skall reg-
lerna tillämpas på de databaser som har framställts inom 15 år före den
1 januari 1998 och som då uppfyller förutsättningarna för sådant skydd
(artikel 14.3). Skyddstiden i dessa fall uppgår till 15 år från den 1
januari som följer på detta datum, dvs. från den 1 januari 1999 (artikel
14.5). Detta gäller även om skyddstiden för en viss databas redan hade
gått ut på grund av att en annan och kortare skyddstid gällde enligt
nationell rätt, t.ex. i Sverige tio år efter utgivningen. De nya bestäm-
melserna skall inte påverka de avtal som slutits eller rättigheter som för-
värvats före ikraftträdandet (artikel 14.4). Som en grundläggande rätts-
princip inom gemenskapen gäller att hänsyn alltid skall tas till förvär-
vade rättigheter och berättigade förväntningar.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1998.
Direktivets övergångsreglering innebär att de nya bestämmelserna
skall tillämpas på sådana verk och prestationer som har kommit till före
ikraftträdandet. Vidare följer av direktivet att de nya bestämmelserna
om katalogskyddet skall tillämpas på de arbeten som har framställts
inom femton år före ikraftträdandet och då alltid gälla till den 1 januari
2014. Eftersom giltighetstiden för katalogskyddet enligt de äldre be-
48
stämmelserna var endast tio år, kommer skyddet därmed att återupplivas Prop. 1996/97:111
för sådana arbeten där giltighetstiden hade gått ut enligt äldre bestäm-
melser. Det kan inträffa att någon under den fria tiden börjat förfoga
över ett arbete, genom att framställa exemplar av det eller genom att
göra det tillgängligt för allmänheten. Som framhölls i promemorian är
det nödvändigt med rimliga övergångsregler som skyddar tredje man i
dessa fall. Reglerna bör utformas efter mönster av övergångsbestämmel-
serna till de lagändringar som förlängde upphovsrättens giltighetstid (se
SFS 1995:1273), bestämmelser som är vedertagna inom immaterial-
rätten när ensamrätter återupplivas. Regeringen delar promemorians och
remissinstansernas bedömning att en lämplig övergångstid kan vara två
år.
Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade
kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens be-
dömning (se promemorian s. 45).
Remissinstanserna: Stockholms universitet har påpekat att det är fullt
tänkbart att användare får vidkännas ökade kostnader för att säkerställa
licenser som motväger det ökade skyddet. I övrigt har bedömningen
godtagits.
Skälen för regeringens bedömning: Förslagen, som inte utgör någon
större ändring av gällande rätt, medför inte i sig några ekonomiska
konsekvenser för det allmänna. Med anledning av Stockholms universi-
tets påpekande kan framhållas att den som väljer att förfoga över ett
verk eller ett katalogskyddat arbete på ett sätt som omfattas av ensam-
rätt enligt de föreslagna bestämmelserna givetvis kan drabbas av en
kostnad som annars inte skulle ha aktualiserats. Det ligger emellertid i
sakens natur att omfattningen av sådana indirekta kostnader inte kan
beräknas, eftersom de beror på vilka avtal som träffas och vilken an-
vändning som faktiskt sker. Det bör vidare anmärkas att förslaget om
begränsning av inskränkningen för offentligt framförande vid under-
visning får betydelse endast i de fall där framförandet sker i förvärvs-
syfte. Undervisning sker för övrigt normalt under sådana förhållanden
att de verk som framförs inte kan anses framförda offentligt, varför
förfogandet över huvud taget inte innefattas i upphovsrätten.
Det sker inte heller några förändringar av betydelse för de myndig-
heter som har att tillämpa bestämmelserna, t.ex. vid intrång i ensam-
rätterna. Det finns således inte skäl att anta att ändringarna kommer att
leda till några ökade insatser av polis eller åklagare eller medföra någon
ökning av måltillströmningen till domstolarna.
Följaktligen kan den bedömningen göras att förslagen inte medför
några ökade kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
12 §
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för
enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket ger inte rätt att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av datorprogram, eller
3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital
form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förförande efterbilda andra konstverk.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för fram-
ställning av exemplar för enskilt bruk. Andra stycket har ändrats så att
inskränkningen inte ger rätt att framställa exemplar i digital form av
sammanställningar i digital form. Med bestämmelsen genomförs artikel
6.2 a i direktivet. Paragrafen har vidare ändrats redaktionellt. Ändring-
arna har behandlats främst i avsnitt 5.4.6.
Andra stycket
Med stöd av första stycket får var och en framställa enstaka exemplar
av offentliggjorda verk för enskilt bruk. För att inskränkningen skall
vara tillämplig krävs alltså att verket har offentliggjorts, dvs. lovligen
gjorts tillgängligt för allmänheten (se 8 § första stycket). Enligt bestäm-
melsen i andra stycket 3 ger första stycket dock inte rätt att framställa
exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Med "sam-
manställningar" avses sammanställningar som är verk, dvs. samman-
ställningar för vilka upphovsrätt grundlagts genom en självständig och
originell samling av verk, uppgifter eller annat material och som sålun-
da i sig själva utgör verk och därmed är föremål för upphovsrätt (jfr
SOU 1956:25 s. 67 och s. 138). Med "sammanställningar i digital
form" avses återgivningar av verken, sammanställningarna, i digital
form. Med "digital form" avses att sammanställningarna finns elekt-
roniskt i form av binära koder, vanligen bestående av ettor och nollor.
Som framställning av exemplar anses även att sammanställningen förs
över på en anordning genom vilken den kan återges (2 § andra stycket).
Med exemplar förstås varje föremål i vilket sammanställningen är fixe-
rad (jfr SOU 1956:25 s. 93). Enbart det förhållandet att en samman-
ställning i digital form kommer upp på en bildskärm innebär inte att ett
exemplar framställs, eftersom sammanställningen inte fixeras på bild-
skärmen (jfr prop. 1988/89:85 s. 23). Om en sammanställning i digital
form fixeras inne i en dator, t.ex. på dess hårddisk, men fixeringen är
osjälvständig, t.ex. försvinner efter ett ögonblick eller när datorn stängs
av, framställs inte heller något exemplar av sammanställningen. Om
1996/97:111
50
man däremot gör en självständig fixering av sammanställningen, t.ex. Prop. 1996/97:111
genom att lagra denna i digital form på en dators hårddisk eller på en
datadiskett, framställs ett exemplar av sammanställningen. Det krävs
dock ett aktivt handlande av användaren (jfr 2 § och rättsfallet NJA
1996 s. 79).
Bestämmelsen innebär att exemplar i digital form av en sammanställ-
ning i digital form inte får framställas ens för enskilt bruk. Bestämmel-
sen gäller endast exemplar i digital form och hindrar inte att exemplar i
annan form framställs av sammanställningar i digital form. Upphovs-
rätten hindrar således inte att man för enskilt bruk tar en papperskopia
av en sammanställning som finns lagrad i en dator. Bestämmelsen träf-
far endast kopiering från digital till digital form, dvs. fall där förlagan
för kopieringen är en återgivning i digital form och där kopian är i
digital form.
Att sammanställningar i digital form inte får mångfaldigas för enskilt
bruk utesluter inte att exemplar för enskilt bruk får framställas av de
verk eller delar av verk som ingår i sammanställningen. Upphovsrätt för
sammanställningar gäller endast sammanställningen som sådan, dess
struktur. Skyddet avser således inte de särskilda bidragen (se prop.
1960:17 s. 79). Det innebär att upphovsmannen till sammanställningen
inte med stöd av den rätten kan hindra att någon framställer exemplar
av de verk, uppgifter e.d. som har samlats i verket. Inskränkningen i
första stycket ger således inte rätt att framställa ett exemplar i digital
form av ett samlingsverk i digital form i vilket t.ex. en poets dikter har
samlats med hänsyn till vissa motiv men rätt att framställa exemplar i
digital form av de dikter som ingår i samlingen liksom att samla dem i
en annan struktur, t.ex. efter litterära perioder.
Framställning av exemplar i digital form av sammanställningar i
digital form kan ske med stöd av andra inskränkningar i upphovsrätten
än 12 §. Sålunda får den som har rätt att använda en sammanställning
alltid förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han eller
hon skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål
(se 26 g § femte stycket).
En särskild bestämmelse om ansvarsfrihet finns i 53 § andra stycket.
19 §
När ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konst-
verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret
spridas vidare.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyr-
ning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för sprid-
ning av exemplar. Den särskilda regeln om exemplar av datorprogram
i första stycket har utgått. Samma regel om spridning gäller för exem-
plar av datorprogram som för exemplar av andra verk. När ett exemplar
av ett datorprogram har överlåtits med upphovsmannens samtycke får 51
exemplaret spridas vidare, även om överlåtelsen gjorts utanför EES,
med de begränsningar som följer av andra stycket. Ändringen har be- Prop. 1996/97:111
handlats i avsnitt 5.5.
21 §
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvud-
sakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte
samt
2. vid undervisning eller gudstjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt
att sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställ-
ningar vid undervisning.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för offent-
liga framföranden. Ett nytt tredje stycke har införts så att inskränkning-
en inte ger rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid un-
dervisning. Med bestämmelsen tillgodoses artikel 6.2 b i direktivet.
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.4.6.
Normalt sker undervisning under sådana förhållanden att de verk som
framförs inte kan anses framförda offentligt och förfogandet omfattas då
inte av upphovsrätten enligt 2 §, varför tillämpning av inskränkningen
över huvud taget inte är aktuell (jfr prop. 1992/93:214 s. 88).
Tredje stycket
Med stöd av första stycket 2 får var och en framföra utgivna verk
offentligt vid undervisning. Enligt bestämmelsen i tredje stycket ger
första stycket 2 dock inte rätt att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning. Bestämmelsen gäller oavsett i vilken
teknisk form sammanställningen föreligger eller framförandet sker. Med
"förvärvssyfte", som har samma innebörd som i första stycket 1, avses
att framförandet görs i vinstsyfte. Det är för tillämpningen av
bestämmelsen ovidkommande huruvida framförandet sker vid sådan
undervisning som sker i förvärvsverksamhet. För att bestämmelsen skall
vara tillämplig krävs således att själva framförandet görs i
förvärvssyfte. Begreppet tar inte heller sikte på situationer där syftet
med framförandet mera allmänt är att främja en viss
förvärvsverksamhet, t.ex. då ett framförande sker vid undervisning på
arbetsplatser.
Ett exempel på när tredje stycket är tillämpligt är om en antologi
som är ett samlingsverk läses upp i förvärvssyfte vid undervisning som
är tillgänglig för allmänheten. Ett annat exempel är om ett verk som är
en sammanställning framförs på databildskärmar i förvärvssyfte vid
sådan undervisning. I dessa fall gäller alltså inte inskränkningen i första
stycket 2 utan upphovsmannen måste ge sitt samtycke till förfogandet,
om detta inte får ske med stöd av någon annan inskränkning.
Angående innebörden av "sammanställningar" och upphovsrättens
omfattning i dessa fall, se kommentaren till 12 §. Av 11 § andra stycket
följer att källan i vissa fall skall anges när sammanställningen återges
offentligt. 52
26 b § Prop. 1996/97:111
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt
2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den
allmänna säkerhetens intresse.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten till för-
mån för rättsvård m.m. Inskränkningen i andra stycket för användning
av verk i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse har utvid-
gats till att avse inte endast fotografiska verk utan alla verk. Exempelvis
får ett verk användas i rättsvårdens intresse genom att en åklagare i en
förundersökning låter kopiera en CD-skiva till kassettband för att lättare
kunna bedöma huruvida insjungna texter kan misstänkas innebära hets
mot folkgrupp. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.
26 g §
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa
sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i program-
met som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för
dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda
användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får
inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten
att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka
eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och prin-
ciper som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under
förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning,
överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Den som har rätt att använda en sammanställning får förfoga över
den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda
sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde
eller femte stycket är ogiltiga.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om datorprogram m.m.
Ett nytt femte stycke har införts så att den som har rätt att använda en
sammanställning alltid får vidta förfoganden som är nödvändiga för att
han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Med bestämmelsen genomförs artiklarna 6.1 och 15 i direktivet. Änd-
ringen har behandlats i avsnitt 5.4.6.
Femte stycket
Enligt bestämmelsen får den som har rätt att använda en samman-
ställning förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han
skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål. Med
"har rätt" avses inte bara de fall där någon genom överlåtelse eller
upplåtelse har fått rätt att använda en sammanställning utan också andra
fall där någon har rätt att använda sammanställningen. Bestämmelsen
ger användaren rätt att vidta varje form av förfogande över samman-
53
ställningen, dvs. både exemplarframställning och tillgängliggörande för Prop. 1996/97:111
allmänheten (jfr 2 § första stycket), men bara i den omfattning som
verkligen är nödvändig för att sammanställningen skall kunna användas
för det avsedda ändamålet. Om det t.ex. är nödvändigt att framställa ett
exemplar i digital form för att man skall kunna läsa en sammanställning
i digital form som finns på internet, får användaren göra detta, om han
har rätt att läsa sammanställningen.
Angående innebörden av "sammanställning", se kommentaren till 12
§•
Sjätte stycket
I sjätte stycket anges att avtalsvillkor som inskränker användarens rätt
enligt bl.a. femte stycket är ogiltiga. Användaren kan alltså inte genom
avtal avstå från rätten att vidta förfogandena; bestämmelsen i femte
stycket är indispositiv. Sålunda skall femte stycket tillämpas även om
något annat har avtalats.
49 §
Den som har framställt en katalog, en tabell eller ett annat dylikt
arbete z vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är
resultatet av en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa
exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femton år har förflutit efter
det år då arbetet framställdes. Om arbetet har gjorts tillgängligt för
allmänheten inom femton år från framställningen, gäller dock rätten till
dess femton år har förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgäng-
ligt för allmänheten.
Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 § andra
stycket, 12 § första och andra styckena, 13 - 22, 25, 26 - 26 b, 26 d -
26 f §§, 26 g § femte och sjätte styckena och 26 i § skall tillämpas på
arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant arbete eller en del av
det föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt enligt första stycket till
ett offentliggjort arbete är ogiltiga.
Paragrafen innehåller regler om skydd för kataloger och liknande arbe-
ten. Första stycket har ändrats så att inte endast kataloger, tabeller och
liknande arbeten som innehåller ett stort antal uppgifter utan även lik-
nande arbeten som är resultatet av en väsentlig investering skyddas.
Ensamrättens innehåll har ändrats från ett skydd mot eftergörande till
ett skydd mot exemplarffamställning och tillgängliggörande för allmän-
heten. I andra stycket har upptagits bestämmelser om en ny giltighetstid
för skyddet. Till följd av det ändrade innehållet i ensamrätten har i
tredje stycket intagits ytterligare hänvisningar, bl.a. till de inskränk-
ningar som gäller för upphovsrätten. Ett nytt fjärde stycke har införts
om att vissa avtalsvillkor är ogiltiga. Med bestämmelserna genomförs
artiklarna 7 - 10 i direktivet. Paragrafen har vidare ändrats redaktio-
nellt efter mönster av 49 a §. Ändringarna har behandlats i avsnitt
5.4.7.
54
Första stycket Prop. 1996/97:111
Föremålet för ensamrätten är en katalog, en tabell eller ett annat
liknande arbete. Det innebär liksom tidigare att det måste vara fråga om
en samling. För att arbetet skall vara skyddat krävs antingen att det in-
nehåller ett stort antal uppgifter eller att det ändå är resultatet av en
väsentlig investering. Samlingar med ett stort antal uppgifter represente-
rar visserligen regelmässigt betydande värde med hänsyn till det arbete
och de kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och
ordna uppgifterna. Men om antalet uppgifter är stort har investeringens
omfattning ingen självständig betydelse. Även ett liknande arbete med
färre uppgifter skyddas, om det utgör resultatet av en väsentlig investe-
ring. Vid bedömningen av om det rör sig om en väsentlig investering
kan beaktas vilka ekonomiska och andra insatser som ligger bakom an-
skaffningen, granskningen och presentationen av uppgifterna i arbetet.
Ensamrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över arbetet genom
att framställa exemplar av det. Som framställning av exemplar anses
även att arbetet överförs på en anordning genom vilken det kan återges
(hänvisningen i tredje stycket till 2 § andra stycket). Angående innebör-
den av "framställa exemplar av", se kommentaren till 12 §. Ensam-
rätten innefattar vidare rätt att göra arbetet tillgängligt för allmänheten.
Arbetet görs tillgängligt för allmänheten då det framförs offentligt och
när exemplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning
eller på något annat sätt sprids till allmänheten eller visas offentligt
(hänvisningen i tredje stycket till 2 § tredje stycket). Det innebär att
ensamrätten omfattar t.ex. offentligt framförande genom on-line över-
föring av ett arbete i digital form.
Liksom tidigare skyddar bestämmelsen inte de uppgifter som har sam-
lats i arbetet, utan det är arbetet eller en väsentlig del av det som är
föremål för skyddet (se prop. 1988/89:85 s. 25). Ensamrätten omfattar
inte kopiering av särskilda uppgifter som finns i arbetet. Inte heller om-
fattar ensamrätten t.ex. att en icke väsentlig del av uppgifterna görs
tillgänglig för allmänheten genom utsändning. En upprepad användning
av i sig icke väsentliga delar av ett arbete kan dock sammantagen anses
innebära användning av en väsentlig del av arbetet.
Andra stycket
I andra stycket regleras skyddstiden för sådana arbeten som avses i
paragrafen. Ensamrätten gäller till dess femton år har förflutit efter det
år då arbetet framställdes eller, om arbetet har gjorts tillgängligt för
allmänheten inom femton år från framställningen, efter det år då arbetet
först gjordes tillgängligt för allmänheten. Skyddstiden gäller för ett visst
arbete. Det innebär att väsentliga investeringar beträffande ett redan
skyddat arbete kan resultera i ett nytt skyddsobjekt och att giltighetsti-
den således enligt huvudregeln räknas från utgången av det år då det
nya arbetet framställdes.
Tredje stycket
I tredje stycket hänvisas till vissa inskränkningar som gäller för verk 55
och anges att de skall tillämpas beträffande ensamrätten till de arbeten
som avses i paragrafen. Ensamrätten i sig är alltid begränsad genom att
den avser arbetet som sådant.
Hänvisning har intagits till beskrivningarna av upphovsmannens för-
foganderätt i 2 § andra och tredje styckena. Vad gäller hänvisningar till
de inskränkningar som gäller i upphovsrätten har intagits en ändrad hän-
visning till 12 § andra stycket om framställning av exemplar för enskilt
bruk samt nya hänvisningar till 14 § om framställning av exemplar
inom undervisningsverksamhet, till 15 § om framställning av exemplar
inom sjukhus, till 19 § om spridning av exemplar, till 20 § om visning
av exemplar, till 21 § om offentliga framföranden, till 25 § om infor-
mation om dagshändelser genom ljudradio och television m.m., till 26 d
och 26 f §§ med särskilda bestämmelser om ljudradio och television, till
26 g § femte och sjätte styckena med särskilda bestämmelser om sam-
manställningar och till 26 i § med gemensamma bestämmelser om
avtalslicenser.
Fjärde stycket
I fjärde stycket anges att avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt
enligt första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltiga. Framställa-
ren kan sålunda inte komma överens med en användare om att han skall
ha rättigheter gentemot denne som går utöver den ensamrätt han har
enligt första stycket.
Bestämmelsen gäller endast utvidgning av den grundläggande rätten
enligt första stycket att framställa exemplar av arbetet och göra det till-
gängligt för allmänheten. Det innebär att rättens föremål eller innehåll
enligt första stycket inte kan utvidgas ens parterna emellan genom att
det som avtalsvillkor föreskrivs att en användare inte får förfoga över
ett arbete genom att framställa exemplar av icke väsentliga delar av det,
t.ex. enskilda uppgifter, eller att en användare inte får framföra ett
arbete privat. Däremot gäller bestämmelsen inte för de särskilda in-
skränkningar i rätten som följer av tredje stycket. Bestämmelsen hindrar
alltså inte att det som avtalsvillkor föreskrivs t.ex. att en användare
över huvud taget inte får offentligt framföra ett arbete vid undervisning
(hänvisningen i tredje stycket till 21 § första stycket 2). Sådana avtals-
villkor kan dock vara ogiltiga på andra grunder, t.ex. eftersom förfo-
gandet är nödvändigt för att kunna använda arbetet för dess avsedda
ändamål (jfr hänvisningen i tredje stycket till 26 g § femte och sjätte
styckena).
Bestämmelsen gäller endast offentliggjorda arbeten. Arbetet anses
offentliggjort när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten
(hänvisningen i tredje stycket till 8 § första stycket). Om exemplar av
arbetet inte har spritts till allmänheten och arbetet inte på annat sätt
gjorts tillgängligt för allmänheten, hindrar bestämmelsen inte att fram-
ställaren träffar avtal om utvidgning av rätten enligt första stycket. Ett
exempel på detta är ett fall där en framställare vill hemlighålla vissa
enskilda uppgifter i ett icke offentliggjort arbete och därför avtalar med
en användare om att denne inte får röja dem.
Prop. 1996/97:111
56
53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgär-
der, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna
upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket
eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
till böter eller fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är
utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens
samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte
används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte
utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål
än sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda bruk framställer exem-
plar i digital form av en offentliggjord sammanställning i digital form
skall under de förutsättningar som nyss nämnts inte dömas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för
spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret
framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan fram-
ställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Paragrafen innehåller regler om ansvar för intrång i upphovsrätten.
Andra stycket har ändrats så att otillåten framställning av exemplar i
digital form av offentliggjorda sammanställningar i digital form för en-
skilt bruk är fritt från ansvar under samma förutsättningar som gäller
för otillåten framställning av exemplar av datorprogram för enskilt
bruk. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.4.8.
Andra stycket
Av 12 § andra stycket 3 följer att exemplar i digital form av offent-
liggjorda sammanställningar i digital form inte får framställas för enskilt
bruk. Enligt 53 § andra stycket skall den som gör detta emellertid inte
dömas till ansvar, om förlagan för framställningen inte används i
näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar
framställda exemplar av sammanställningen för andra ändamål än sitt
enskilda bruk. Bestämmelserna om ersättningsskyldighet i 54 § är dock
tillämpliga.
61 §
Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden,
ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger
rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföran-
den av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på utsändningar av
radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmel-
serna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga
bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upp-
tagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46
§ om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.
Prop. 1996/97:111
57
Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är Prop. 1996/97:111
svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestäm-
melserna tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk
person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verk-
samhet i Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men
inte sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas
bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verk-
samhet som har etablerats i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§
på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska
bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistel-
seort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom-
lands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast
förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett sam-
tidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgiv-
ningen utomlands.
Paragrafen innehåller regler om tillämpning med avseende på andra
länder. Bestämmelserna i andra stycket om tillämpningsområdet för rätt
enligt 49 § har ändrats. Med bestämmelserna genomförs artikel 11 i
direktivet. Regeringen kan, bl.a. under förutsättning av ömsesidighet, i
förordning meddela föreskrifter om bestämmelsernas tillämpning med
avseende på andra länder (62 §). I internationella upphovsrättsförord-
ningen (1994:193) finns föreskrifter om tillämpningen med avseende på
andra EES-länder. Bestämmelsen har vidare ändrats redaktionellt. Änd-
ringarna har behandlats i avsnitt 5.4.7.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer
som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har
framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till
den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje
stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga
över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller
genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya be-
stämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den pla-
nerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till
förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före
ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exem-
plar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De ex-
emplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får
58
fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra Prop. 1996/97:111
stycket skall dock tillämpas.
Enligt punkt 1 träder de nya reglerna i kraft den 1 januari 1998.
Punkt 2 innehåller regeln att de nya bestämmelserna skall tillämpas
också på de verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdan-
det. Det innebär bl.a. att den förlängda skyddstiden gäller för alla de
arbeten som den dagen uppfyller förutsättningarna för skydd enligt 49
§. Arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet har
alltid en skyddstid till den 1 januari 2014. Skyddet återupplivas därmed
för sådana arbeten där skyddstiden har gått ut enligt de gamla bestäm-
melserna. Tredje mans intressen skyddas genom bestämmelserna i punkt
3 och 4.
Bestämmelserna i punkt 3 skyddar tredje mans intressen vad gäller
förfoganden som gjorts innan de nya bestämmelserna träder i kraft. De
nya bestämmelserna tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före
ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att om någon har framställt exemplar
före ikraftträdandet med stöd av äldre bestämmelser, t.ex. under sådan
tid då rätt enligt 49 § inte längre gäller, så kan åtgärden inte angripas
med stöd av de nya bestämmelserna. Inte heller tillämpas de nya be-
stämmelserna på rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Det
innebär att de nya bestämmelserna inte griper in i rådande avtalsför-
hållanden. Utgångspunkten är att de exemplar av arbeten enligt 49 §
som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och
visas i fortsättningen. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas. Exemplaren får följaktligen inte tillhanda-
hållas allmänheten genom uthyrning.
Bestämmelserna i punkt 4 skyddar tredje mans intressen vad gäller
vissa förfoganden som görs sedan de nya bestämmelserna har trätt i
kraft. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat förfoga
över ett arbete genom att framställa exemplar av det eller genom att
göra det tillgängligt för allmänheten, får han fortsätta med och avsluta
den planerade verksamheten även sedan de nya bestämmelserna trätt i
kraft. Den som har rätt enligt 49 § kan således inte åberopa rätten
gentemot den som har börjat med sådan verksamhet under den fria
tiden, utan denne har rätt att avsluta den planerade verksamheten. Av-
görande är vad han planerat. Exempelvis kan hans planer avse omtryck-
ning av en katalog eller utgivning av flera band. Han får då avsluta
denna planerade framställning, men han får inte gå längre än vad som
är nödvändigt eller sedvanligt. Övergångsbestämmelserna ger honom
inte heller under några omständigheter rätt att fortsätta med förfogandet
längre än till den 1 januari 2000. Samma rätt att avsluta ett planerat
förfogande har den som vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa
exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten.
Exempel på sådana åtgärder är framställning av tekniska hjälpmedel för
tryckning och andra väsentliga investeringar. De exemplar som fram-
ställs med stöd av dessa bestämmelser under övergångstiden får fritt
59
spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra Prop. 1996/97:111
stycket skall dock tillämpas.
1 §
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett
avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 § eller,
såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid
motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna
till 13 och 26 f §§ i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning
skall ingås med svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om
vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisions-
företag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Paragrafen anger medlingslagens tillämpningsområde och har ändrats
till följd av den nya lydelsen av 49 § upphovsrättslagen. Ändringen
innebär att medlingslagen skall tillämpas vid tvist som kan uppkomma
när arbeten som skyddas enligt 49 § skall vidaresändas på sätt som
avses i 26 f § upphovsrättslagen.
60
Prop. 1996/97:111
Bilaga 1
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR
96/9/EG
av den 11 mars 1996
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD
HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska-
pen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100 A,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med förfärandet i artikel 189b i fördraget och med beaktande
av följande:
1. Databaser är för närvarande inte tillräckligt skyddade av gällande
lagstiftning i alla medlemsstater. Där sådant skydd finns, är det av
olika innebörd.
2. Sådana olikheter i det rättsliga skyddet för databaser som med-
lemsstaternas lagstiftning ger, har direkta och negativa återverk-
ningar på den inre marknadens funktion vad gäller databaser och i
synnerhet på fysiska och juridiska personers rätt att fritt tillhanda-
hålla varor och on-line service av databaser inom hela gemenska-
pen enligt en enhetlig rättslig ordning. Dessa olikheter kan mycket
väl bli större i samband med att medlemsstaterna antar ny lagstift-
ning på detta område som får en allt mer internationell karaktär.
3. De befintliga olikheterna som har en snedvridande inverkan på den
inre marknadens funktion bör undanröjas och uppkomsten av nya
olikheter bör förhindras. Sådana olikheter som inte undergräver
den inre marknadens funktion eller upprättandet av en informa-
tionsmarknad inom gemenskapen behöver däremot inte undanröjas
eller förhindras från att uppkomma.
4. I medlemsstaternas lagstiftning eller rättspraxis har redan formule-
rats olika former av upphovsrättsligt skydd för databaser. Icke-
61
harmoniserade immateriella rättigheter kan ge upphov till hinder Prop. 1996/97:111
för den fria rörligheten av varor och tjänster inom gemenskapen så Bilaga 1
länge som olikheterna rörande omfattning av och villkoren för
skyddet kvarstår.
5. Upphovsrätt utgör en lämplig form för att ge upphovsmannen
ensamrätt till en databas.
6. I frånvaro av enhetliga stadganden om otillbörlig konkurrens eller
rättspraxis på detta område är andra tilläggsåtgärder emellertid
nödvändiga för att förhindra att innehållet i en databas blir föremål
för utdrag och/eller återanvänds utan tillstånd.
7. Upprättandet av databaser kräver en betydande insats av mänskli-
ga, tekniska och finansiella resurser, men det är möjligt att till en
betydligt lägre kostnad kopiera eller få tillgång till dem än vad det
kostar att själv skapa dem.
8. Utdrag och/eller återanvändning utan tillstånd av innehållet i en
databas utgör åtgärder som kan ha allvarliga ekonomiska eller
tekniska följder.
9. Databaser utgör ett värdefullt redskap för upprättandet av en in-
formationsmarknad inom gemenskapen och kommer också att vara
nyttiga på många andra områden.
10. Den mycket starka ökningen inom gemenskapen och i världen av
den informationsvolym som varje år genereras och behandlas inom
alla handels- och industrisektorer kräver att man i medlemsstaterna
investerar i avancerade system för databehandling.
11. För närvarande råder inom databassektom en mycket stor obalans
mellan nivån på utförda investeringar såväl mellan medlemsstater-
na som mellan gemenskapen och de huvudsakliga produktionslän-
derna utanför gemenskapen.
12. En sådan investering i moderna datalagrings- och databehandlings-
system är möjlig inom gemenskapen endast med en stabil och
homogen rättslig ordning som skyddar databastillverkarnas rättig-
heter.
13. Detta direktiv skyddar sammanställda verk, ibland kallade "sam-
lingsverk”, data eller annat material vars bearbetning, lagring eller
åtkomst sker genom elektroniska, elektromagnetiska, elektro-optis-
ka eller andra liknande metoder.
14. Det skydd som detta direktiv inför bör utsträckas att gälla icke-
elektroniska databaser. 62
|
15. |
De villkor som tillämpas för att avgöra om en databas skall vara |
Prop. 1996/97:111 Bilaga 1 |
|
16. |
Inget annat kriterium än det immateriella verkets egenart skall | |
|
17. |
Uttrycket "databas" bör förstås som tillämplig på alla samlingar av | |
|
18. |
Detta direktiv inverkar inte på upphovsmännens rätt att bestämma | |
|
19. |
Normalt skall en samling av flera upptagningar av musikstycken på | |
|
20. |
Skydd enligt detta direktiv kan beviljas även för sådana element, | |
|
21. |
Skydd enligt detta direktiv skall gälla databaser i vilka verk, data |
63
22. Elektroniska databaser som avses i detta direktiv kan även omfatta Prop. 1996/97:111
anordningar såsom CD-ROM och CD-I. Bilaga 1
23. Uttrycket "databas” skall inte tillämpas på datorprogram som
används då en databas tillverkas eller används eftersom dessa
datorprogram skyddas av rådets direktiv 9I/250/EEG av den
14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram.
24. Sådan uthyrning och utlåning av databaser som faller inom om-
rådet för upphovsrätt eller närstående rättigheter regleras uteslutan-
de genom rådets direktiv nr 92/100/EEG av den
19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseen-
de upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närståen-
de rättigheter.
25. Skyddstiden för upphovsrätt har redan reglerats genom rådets
direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av
skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter.
26. Verk som skyddas av upphovsrätt eller närstående rättigheter och
som införts i en databas förblir likväl skyddade av respektive
ensamrätt och kan inte införas i en databas eller bli föremål för
utdrag ur denna bas utan tillåtelse av rättsinnehavaren eller den till
vilken dennes rätt övergått.
27. Bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter till verk
som sålunda införts i en databas skall inte på något vis påverkas
av förekomsten av en särskild rätt grundad på att dessa verk valts
ut och sammanställts i en databas.
28. Den ideella delen av upphovsrätten till en databas tillkommer
upphovsmannen och skall utövas i enlighet med medlemsstaternas
lagstiftning och med bestämmelserna i Bemkonventionen för skydd
av litterära och konstnärliga verk. Den ideella rättigheten faller
utanför detta direktivs tillämpningsområde.
29. Medlemsstaterna bestämmer själva över upphovsrätten i anställ-
ningsförhållanden. Följaktligen hindrar ingenting i detta direktiv
medlemsstaterna från att i sin lagstiftning bestämma att om en
databas är utvecklad av en arbetstagare i tjänsten eller enligt ar-
betsgivarens anvisningar, arbetsgivaren ensam är berättigad till att
utöva alla de ekonomiska rättigheter som är knutna till den bas
som utvecklats, med mindre än att annat är avtalat.
30. Upphovsmannens ensamrätt måste omfatta rätten att avgöra på
vilket sätt och av vem hans verk får utnyttjas samt i synnerhet
rätten att kontrollera verkets spridning till obehöriga personer.
64
31. Det upphovsrättsliga skyddet av databaser omfattar likaså databaser Prop. 1996/97:111
som gjorts tillgängliga på ett annat sätt än genom kopior. Bilaga 1
32. Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella bestämmelserna
åtminstone i materiellt hänseende är likvärdiga med detta direktiv
vad beträffar inskränkningar i förfogandet över verket.
33. Frågan om spridningsrättens konsumtion uppkommer inte i fråga
om on-line databaser som hör under området för tjänster. Detta
gäller också materiella kopior av en sådan bas som med upphovs-
mannens medgivande gjorts av den som utnyttjar denna tjänst. I
motsats till CD-ROM eller CD-I, i vilka den immateriella rättig-
heten ingår i ett materiellt hjälpmedel, dvs. i en vara, är varje on-
line tjänst egentligen en handling som skall vara underställd ett
tillståndsförfarande i den mån upphovsrätten föreskriver det.
34. När upphovsmannen väl har beslutat göra en kopia av sin databas
tillgänglig för en användare antingen genom en on-line tjänst eller
någon annan slags spridning bör emellertid denna behörige an-
vändare ha tillgång till databasen för att använda den för det ända-
mål och på det sätt som föreskrivs i licensavtalet som ingåtts med
upphovsmannen även om tillgången och användandet kräver för-
foganden som i princip är underställda inskränkningen.
35. En lista över undantag från inskränkningarna i förfogandet över
verket bör upprättas med beaktande av att den upphovsrätt som
avses i detta direktiv endast gäller på urvalet eller sammanställ-
ningen av det material som ingår i en databas. Medlemsstaterna
bör ha rätt att bestämma om sådana undantag i vissa fall. Denna
rätt bör emellertid utnyttjas i enlighet med Bemkonventionen och
undantagen skall gälla databasens struktur. Det är lämpligt att
skilja mellan undantag för privat bruk och undantag för mångfaldi-
gande för privat bruk, varvid sistnämnda område angår bestämmel-
ser i vissa medlemsstaters nationella rätt, när det gäller skatt på
tomma datamedier och upptagningsapparatur.
36. I detta direktiv avses med uttrycket "vetenskaplig forskning" såväl
naturvetenskaplig som humanistisk forskning.
37. Tillämpningen av artikel 10.1 i Bemkonventionen berörs ej av
detta direktiv.
38. Den alltjämt ökande användningen av numerisk teknologi utsätter
databasproducenten för risken att innehållet i hans databas kopieras
och omarbetas elektroniskt utan tillstånd för att med innehållet
tillverka en annan databas med ett identiskt innehåll men som inte
skulle strida mot upphovsrätten till sammanställningen av den
ursprungliga basens innehåll.
65
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
39. Förutom att säkerställa skyddet av upphovsrätten som grundas på Prop. 1996/97:111
originaliteten hos urvalet eller sammanställningen av innehållet i Bilaga 1
databasen, har detta direktiv som mål att skydda databasproducen-
tema mot att användare eller konkurrenter tillgodogör sig resulta-
ten av de investeringar i pengar och sakkunskap som de som sökt
och samlat innehållet gjort, genom att skydda hela eller väsentliga
delar av databasen mot vissa av användarens eller konkurrentens
förfoganden.
40. Det specifika föremålet för denna rätt av sitt eget slag är att garan-
tera att investeringar för anskaffning, granskning och presentation
av innehållet i en databas skyddas för en bestämd tid. Denna inve-
stering kan bestå i att pengar och/eller tid och energi lagts ned på
projektet.
41. Syftet med rätten av sitt eget slag är att ge dataproducenten möjlig-
het att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning av hela
eller en väsentlig del av innehållet i en databas. Databasproducen-
ten är den som tar initiativet och tar på sig risken att utföra inve-
steringarna. Definitionen av producent utesluter således särskilt
underleverantörerna.
42. Den särskilda rätten att förhindra olovligt utdrag och/eller återan-
vändning avser användarens förfoganden som överskrider dennes
lagliga rätt och som på så vis är till men för investeringen. Rätten
att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en vä-
sentlig del av innehållet gäller förutom produktion av en otillbörli-
gen konkurrerande produkt också användaren som genom sitt
förfogande undergräver investeringen på ett kvalitativt eller kvanti-
tativt sett väsentligt vis.
43. Om användaren verkställer en on-line överföring med upphovs-
mannens medgivande konsumeras inte rätten att förbjuda återan-
vändning varken av databasen eller av en materiell kopia av hela
eller en del av denna bas.
44. Om det krävs att hela eller en väsentlig del av innehållet varaktigt
eller tillfälligt överförs till ett annat hjälpmedel för att innehållet i
en databas skall kunna visas på en bildskärm, behövs rättsinneha-
varens tillstånd för sådant förfogande.
45. Rätten att förhindra utdrag och/eller återanvändning utan tillstånd
ger inte upphov till någon utvidgning av upphovs rätten till enkla
fakta eller data.
46. Att det finns en rätt att förhindra utdrag och/eller återanvändning
av hela eller en väsentlig del av verk, data eller element i en data-
bas ger inte upphov till någon ny rätt för detta specifika verk, för 66
dessa specifika data eller element.
47. För att främja konkurrensen mellan leverantörer av produkter och Prop. 1996/97:111
tjänster på informationsmarknaden, får det skydd som rätten av sitt Bilaga 1
eget slag erbjuder inte utövas på ett sätt som skulle underlätta
missbruk av en dominerande ställning, särskilt vad gäller utveck-
ling och spridning av nya produkter och tjänster med ett intellektu-
ellt dokumentärt, tekniskt, ekonomiskt eller kommersiellt mervär-
de. Följaktigen skall bestämmelserna i detta direktiv inte inverka
på tillämpningen av gemenskapsrättsliga eller nationella konkur-
rensregler.
48. Syftet med detta direktiv, som är att säkerställa ett ändamålsenligt
och enhetligt skydd för databaser i syfte att garantera att databa-
sproducenten uppbär ersättning, är olikt syftet med Europaparla-
mentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om
skydd för enskilda personer med avseende på behandling av per-
sonuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, vars syfte
är att säkerställa den fria rörelsen för personuppgifter på grundval
av harmoniserade regler som syftar till att skydda de grundläggan-
de rättigheterna, särskilt rätten till privatliv enligt artikel 8 i den
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna. Bestämmelserna i detta direktiv
skall inte påverka tillämpningen av lagstiftningen rörande data-
skydd.
49. Trots att databasproducenten eller rättsinnehavaren har rätt att
förbjuda utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig del
av en databas bör de inte kunna hindra en behörig användare från
att göra utdrag av eller återanvända mindre väsentliga delar. Denna
användare får dock inte orsaka oberättigad skada varken på en rätt
av sitt eget slag eller på någons upphovsrätt eller någon närstående
rättighet till verk som ingår i denna bas.
50. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva undantag till rätten att hin-
dra utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del
av innehållet i en databas, om det gäller utdrag för enskilt bruk,
eller för bruk inom undervisningsverksamhet eller för vetenskaplig
forskning, eller om det gäller utdrag och/eller återanvändning som
görs i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett administrativt
eller rättsligt förfarande. Dessa åtgärder får emellertid inte påverka
databasproducentens ensamrätt att utnyttja databasen och får inte
heller ske i kommersiellt syfte.
51. När medlemsstaterna använder sig av denna rättighet att tillåta den
behörige användaren av en databas att företa utdrag av en väsentlig
del av innehållet för undervisningsändamål eller vetenskaplig forsk-
ning, får de begränsa detta tillstånd till att gälla vissa slags under-
visnings- eller forskningsinrättningar.
67
52. Medlemsstater som har särskilda bestämmelser som innefattar en Prop. 1996/97:111
rätt som liknar den rätt av sitt eget slag som föreskrivs i detta Bilaga 1
direktiv bör kunna behålla, när de gäller den nya rätten, de undan-
tag dessa regler traditionellt föreskriver.
53. Bevisbördan för tidpunkten för databasens fullbordande åligger
databasproducenten.
54. Bevisbördan för att alla de kriterier uppfyllts som krävs för att
man skall kunna sluta sig till att en väsentlig ändring av databasens
innehåll bör anses utgöra en ny väsentlig investering åligger data-
basproducenten.
55. En ny väsentlig investering som medför en ny skyddstid kan inbe-
gripa en omfattande granskning av databasens innehåll.
56. Rätten att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning tilläm-
pas inte på databaser vars producent är medborgare eller stadigva-
rande bosatt i tredje land eller på databaser som producerats av en
juridisk person som inte i fördragets mening är etablerad i en
medlemsstat, förutom när detta tredje land erbjuder ett jämförligt
skydd för databaser som producerats av medborgare i medlemssta-
terna eller stadigvarande bosatta inom gemenskapens territorium.
57. Förutom att medlemsstaternas lagstiftning bör stipulera om sanktio-
ner i fall av intrång i upphovsrätt eller andra rättigheter bör med-
lemsstaterna fastställa lämpliga sanktioner för olovliga utdrag
och/eller återanvändning av innehållet i en databas.
58. Förutom det skydd detta direktiv, med hjälp av upphovsrätten ger
databasens struktur och det skydd som direktivet ger dess innehåll
genom rätten av sitt eget slag att hindra otillåtet utdrag och/eller
återanvändning, förblir medlemsstaternas övriga stadganden an-
gående tillhandahållande av varor och tjänster inom databassektorn
tillämpliga.
59. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av eventuella bestäm-
melser i medlemsstaternas lagstiftning angående utsändning av
audiovisuella program på databaser som består av audiovisuella
verk.
60. Vissa medlemsstaters bestämmelser om upphovsrätt skyddar för
närvarande databaser som inte uppfyller kriterierna för upphovs-
rättsligt skydd, varom stadgas i detta direktiv. Även om dessa
databaser kan omfettas av skydd enligt den i detta direktiv stadgade
rättigheten att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning av
deras innehåll, är skyddstiden för denna sistnämnda rätt mycket
kortare än den som de nu gällande nationella bestämmelserna 68
beviljar. En harmonisering av de tillämpliga villkoren för avgöran-
de av huruvida en databas skall skyddas av upphovsrätt får inte Prop. 1996/97:111
resultera i en förkortning av den skyddstid som innehavarna av Bilaga 1
ifrågavarande rättigheter för tillfället åtnjuter. För detta ändamål
bör undantag instiftas. Följderna av detta undantag bör begränsa
sig till de berörda medlemsstaternas territorier.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:
KAPITEL I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Artikel 1
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv gäller rättsligt skydd för alla slags databaser.
2. I detta direktiv avses med "databas": en samling av verk, data
eller andra självständiga element som sammanställts på ett syste-
matiskt och metodiskt sätt och som var för sig är tillgänglig ge-
nom elektroniska medier eller på något annat sätt.
3. Skydd enligt detta direktiv tillämpas inte på sådana datorprogram
som används då en databas som är tillgänglig genom elektroniska
medier tillverkas eller används.
Artikel 2
Begränsningar av tillämpningsområdet
Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av gemenskapsbestämmelser
angående:
a) rättsligt skydd av datorprogram,
b) uthyrnings- och utlåningsrättigheter samt vissa närstående rättig-
heter,
c) skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter,
69
KAPITEL II
UPPHOVSRÄTT
Artikel 3
Skyddsföremålet
1. I enlighet med detta direktiv utgör databaser som på grund av
innehållets urval eller sammanställning utgör sådana intellektuella
verk som kan utgöra föremål för upphovsrätt. Inga andra kriterier
kan tillämpas för att besluta om skydd skall ges.
2. Databasers upphovsrättsliga skydd täcker i enlighet med detta
direktiv inte dess innehåll och påverkar inte tillämpningen av de
rättigheter som har sagda innehåll som föremål.
Artikel 4
Upphovsman till en databas
1. Upphovsmannen till en databas skall vara den fysiska person eller
grupp av fysiska personer som har skapat databasen eller, om en
medlemsstats lagstiftning medger det, den juridiska person som
enligt den berörda lagstiftningen anses vara rättsinnehavare.
2. Om en medlemsstats lagstiftning godtar gemensamma verk, skall
den person som anses vara upphovsman inneha de ekonomiska
rättigheterna.
3. Om en grupp fysiska personer gemensamt skapat en databas skall
dessa personer gemensamt inneha ensamrätterna.
Artikel 5
Inskränkningar i förfogandet över verket
Till den del databasen kan utgöra föremål för ett upphovsrättsligt skydd
åtnjuter basens upphovsman ensamrätt att själv utföra eller tillåta följan-
de:
a) provisorisk eller varaktig framställning av exemplar, helt eller
delvis och oberoende av sätt eller form,
b) översättning, bearbetning, arrangering eller annan transformation,
Prop. 1996/97:111
Bilaga 1
70
c) att databasen eller en kopia härav görs tillgänglig för allmänheten. Prop. 1996/97:111
När ett exemplar av databasen första gången inom gemenskapen Bilaga 1
förts i handeln av rättsinnehavaren, eller med hans medgivande,
konsumeras hans rätt att kontrollera återförsäljningen inom gemen-
skapen av detta exemplar,
d) all förmedling, framställning eller offentligt framförande,
e) all framställning av exemplar, spridning, förmedling, förevisning
eller offentligt framförande av resultaten av de förfoganden som
citerades i punkt b.
Artikel 6
Undantag från inskränkningarna i förfogandet över verket
1. Den behörige användaren av en databas eller exemplar av denna
får utan särskilt tillstånd av databasens upphovsman förfoga över
verket i enlighet med i artikel 5, om förfogandet är nödvändigt för
tillgång till innehållet i databasen eller för ett normalt utnyttjande
av den. Om den behörige användaren enbart har tillstånd att an-
vända en del av databasen, gäller denna punkt endast denna del.
2. Medlemsstaterna har rätt att bestämma om inskränkningar av de
rättigheter som avses i artikel 5 i följande fall:
a) vid framställning för enskilt bruk av en icke-elektronisk databas,
b) vid bruk uteslutande för undervisningsändamål eller vetenskaplig
forskning, alltid under förbehåll att källan anges, som berättigas
av det eftersträvade icke-kommersiella syftet,
c) vid användning i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett
administrativt eller rättsligt förfarande,
d) utan hinder av punkt a), b) och c), vid andra undantag från upp-
hovsrätten som traditionellt gäller i deras nationella rätt.
3. I enlighet med Bemkonventionen för skydd av litterära och konst-
närliga verk skall denna artikel inte tolkas på ett sådant sätt att
dess tillämpning förorsakar oberättigad skada på rättsinnehavarens
legitima intressen eller så att den förhindrar normalt bruk av
databasen.
71
KAPITEL III
Prop. 1996/97:111
Bilaga 1
RÄTT AV SITT EGET SLAG
Artikel 7
Rättighetens föremål
1. Medlemsstaterna skall tillerkänna en databasproducent som vid
anskaffning, granskning eller presentation visar sig innehålla en
kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, rätten
att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en
kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av databasens in-
nehåll.
2. I detta kapitel avses med:
a) "utdrag": en varaktig eller tillfällig överflyttning av hela eller en
väsentlig del av innehållet i en databas, oberoende av på vilket
sätt och i vilken form detta sker,
b) "återanvändning": när hela eller en väsentlig del av innehållet i
en databas görs tillgänglig för allmänheten genom spridning av
exemplar, uthyrning, on-line överföring eller överföring i någon
annan form. När en kopia av databasen en gång sålts inom ge-
menskapen av rättsinnehavaren eller med dennes medgivande,
konsumeras hans rätt att kontrollera återförsäljningen inom ge-
menskapen av detta exemplar,
Utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten
utgör inte utdrag eller återanvändning.
3. Den rätt som avses i punkt 1 kan överföras, överlåtas eller ges
som gåva genom licensavtal.
4. Den rätt som avses i punkt 1 skall tillämpas oberoende av möj-
ligheten att ge databasen upphovsrättsligt eller annat rättsligt
skydd. Dessutom skall den tillämpas oberoende av möjligheten
att skydda databasens innehåll genom upphovsrätt eller andra
rättigheter. Det i punkt 1 stadgade skyddet av databaser påverkar
inte tillämpningen av befintliga rättigheter för deras innehåll.
5. Återkommande eller systematiskt utdrag och/eller återanvändning
av [ojväsentliga delar av innehållet i den databas, som förutsätter
förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som
orsakar databasproducenternas lagstadgade rättigheter oförsvarlig
skada, är ej tillåtna.
72
Artikel 8
Prop. 1996/97:111
Bilaga 1
Den behörige användarens rättigheter och skyldigheter
1. Den databasproducent, vars databas på något sätt gjorts tillgäng-
lig för allmänheten, kan inte förhindra den behörige användaren
från att företa utdrag av och/eller återanvända kvalitativt eller
kvantitativt sett mindre väsentliga delar av dess innehåll, obero-
ende av för vilket ändamål detta sker. I den mån den behörige
användaren enbart har tillstånd att göra utdrag och/eller att åter-
använda en del av databasen, gäller denna punkt endast denna
del.
2. Den behörige användare av en databas som på något sätt gjorts
tillgänglig för allmänheten, får inte förfoga över den på sätt som
strider mot ett normalt bruk av denna bas eller som oberättigat
kränker databasproducentens legitima intressen.
3. Den behörige användare av en databas som på något sätt gjorts
tillgänglig för allmänheten, får inte skada upphovsrättsinnehava-
ren eller innehavaren av en närstående rättighet rörande verk som
denna bas innehåller.
Artikel 9
Undantag från rätt av sitt eget slag
Medlemsstaterna har möjligheten att föreskriva att den behörige an-
vändaren av en databas som på något sätt gjorts tillgänglig för allmän-
heten får företa utdrag av eller återanvända en väsentlig del av dess
innehåll utan tillstånd från databasproducenten:
a) om det gäller utdrag för enskilt bruk av en icke-elektronisk data-
bas,
b) om det gäller utdrag inom undervisningsverksamhet eller för
vetenskaplig forskning, förutsatt att källan anges och att det
berättigas av det eftersträvade icke-kommersiella syftet,
c) om det gäller utdrag eller återanvändning i den allmänna säkerhe-
tens intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande.
73
Artikel 10
Skyddstid
1. Den rätt som avses i artikel 7 får effekt från den tidpunkt då
databasen fullbordats. Den gäller till 15 år efter den 1 januari det
år då databasen fullbordats.
2. När det är fråga om en databas som på något sätt gjorts tillgäng-
lig för allmänheten före utgången av den period som avses i
punkt 1, skall skyddstiden för denna rätt gälla till 15 år efter den
1 januari det år då databasen för första gången gjorts tillgänglig
för allmänheten.
3. Varje kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig ändring i innehål-
let i en databas, särskilt varje väsentlig ändring som är en följd
av en samling av tillägg, utplåningar eller ändringar som berätti-
gar bedömningen att det har uppkommit en ny kvalitativt eller
kvantitativt sett väsentlig investering gör att databasen, som
uppkommit på grund av denna investering kan tilldelas en egen
skyddstid.
Artikel 11
Innehavare av rätt av sitt eget slag
1. Den rätt som avses i artikel 7 skall tillämpas på sådana databaser
vars producent eller rättsinnehavare är medborgare i en med-
lemsstat eller är stadigvarande bosatt inom gemenskapens territo-
rium.
2. Punkt 1 tillämpas också på företag som grundats i överensstäm-
melse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt
huvudkontor eller huvudanläggning inom gemenskapen. Om ett
sådant företag endast har sitt säte inom gemenskapens territorium
bör dess verksamhet ha ett verkligt och kontinuerligt samband
med en medlemsstats ekonomi.
3. Överenskommelser som utsträcker den rätt som avses i artikel 7
till databaser som producerats i tredje land och som följaktligen
inte täcks av punkt 1 och 2, skall ingås av rådet på förslag av
kommissionen. Skyddstiden som beviljas databaser med stöd av
detta förfarande skall inte överstiga den som föreskrivs i artikel
10.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 1
74
KAPITEL IV
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
Artikel 12
Sanktioner
Medlemsstaterna skall föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång
i sådana rättigheter som avses i detta direktiv.
Artikel 13
Den fortsatta tillämpningen av andra bestämmelser
Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av
andra bestämmelser rörande bl.a. upphovsrätt, närstående rättigheter
eller andra rättigheter eller skyldigheter angående data, verk eller andra
i databasen införda element, patent, varumärken, mönster eller model-
ler, skydd av nationella kulturskatter, kartellrätt och otillbörlig konkur-
rens, affärshemligheter, säkerhet, sekretess, skydd av personuppgifter
och privatliv, tillgång till allmänna handlingar eller avtalsrätt.
Artikel 14
Tillämpning i tiden
1. Det skydd som föreskrivs i detta direktiv med avseende på
upphovsrätt skall också tillämpas på sådana databaser som skapats
före det datum som avses i artikel 16.1, som vid denna tidpunkt
uppfyller de i detta direktiv föreskrivna kraven för upphovsrätts-
ligt skydd av databaser.
2. Som undantag från punkt 1 gäller att om en databas som är upp-
hovsrättsligt skyddad i en medlemsstat vid den tidpunkt då detta
direktiv offentliggörs men inte uppfyller villkoren för upphovs-
rättsligt skydd enligt artikel 3.1, skall detta direktiv inte medföra
att skyddstiden enligt ovan nämnda ordning förkortas i den med-
lemsstaten.
3. Det skydd som föreskrivs i detta direktiv skall med avseende på
den rätt som avses i artikel 7 också tillämpas på databaser som
fullbordats under de 15 år som föregår det datum som avses i
artikel 16.1 och som vid den tidpunkten uppfyller de krav som
föreskrivs i artikel 7.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 1
75
4. Det skydd som avses i punkt 1 och 3 skall inte påverka de avtal Prop. 1996/97:111
som slutits eller rättigheter som erhållits före det datum som Bilaga 1
avses i dessa punkter.
5. I fråga om databaser som fullbordats under de 15 år som föregår
det datum som anges i punkt 16.1, uppgår den i artikel 7 avsedda
rättens skyddstid till 15 år räknat från den 1 januari som följer på
detta datum.
Artikel 15
Vissa indispositiva bestämmelser
Avtalsrättsliga bestämmelser som strider mot artikel 6.1 och 8 är ogilti-
ga
Artikel 16
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall införa de lagar och andra författningar som
är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 januari 1998.
När medlemsstaterna beslutar om dessa åtgärder skall besluten
antingen innehålla en hänvisning till detta direktiv eller skall en
sådan hänvisning bifogas när de offentliggörs. Medlemsstaterna
skall fastställa ordningen för hur hänvisningen i fråga skall göras.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till
bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det om-
råde som omfattas av detta direktiv.
3. Senast vid slutet av det tredje året efter det datum som anges i
punkt 1, och därefter vart tredje år, skall kommissionen till Euro-
paparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén
överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv i vilken
den särskilt, på grundval av särskild information från medlemssta-
terna, skall undersöka tillämpningen av rätten av sitt eget slag,
däribland artiklarna 8 och 9, och särskilt kontrollera om tillämp-
ningen av denna rätt inneburit missbruk av dominerande ställning
eller andra konkurrensbegränsningar, vilka skulle berättiga att
åtgärder vidtogs, bland dem möjligheten till tvångslicenser. Kom-
missionen skall vid behov framlägga förslag som syftar till att
anpassa detta direktiv till utvecklingen på databasområdet.
76
Artikel 17
Prop. 1996/97:111
Bilaga 1
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i [Strasbourg] Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
77
Prop. 1996/97:111
Bilaga 2
DIRECTIVE 96/9/EC OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND
OF THE COUNCIL
of 11 March 1996
THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE
EUROPEAN UNION,
Having regard to the Treaty establishing the European Community, and
in particular Articles 57(2), 66 and 100a thereof,
Having regard to the proposal from the Commission,
Having regard to the Opinion of the Economic and Social Committee,
Acting in accordance with the procedure laid down in Article 189b of
the Treaty,
(1) Whereas databases are at present not sufficiently pro-
tected in all Member States by existing legislation;
whereas such protection, where it exists, has different
attributes;
(2) Whereas such differences in the legal protection of
databases offered by the legislation of the Member
States have direct negative effects on the functioning
of the intemal market as regards databases and in
particular on the freedom of natural and legal persons
to provide on-line database goods and services on the
basis of harmonized legal arrangements throughout the
Community; whereas such differences could well
become more pronounced as Member States introduce
new legislation in this field, which is now taking on an
increasingly intemational dimension;
(3) Whereas existing differences distorting the functioning
of the intemal market need to be removed and new
ones prevented from arising, while differences not
adversely affecting the functioning of the intemal
market or the development of an information market
within the Community need not be removed or preven-
ted from arising;
78
|
(4) |
Whereas Copyright protection for databases exists in |
Prop. 1996/97:111 Bilaga 2 | |
|
(5) |
Whereas Copyright remains an appropriate form of | ||
|
(6) |
Whereas, nevertheless, in the absence of a harmonized | ||
|
(7) |
Whereas the making of databases requires the invest- | ||
|
(8) |
Whereas the unauthorized extraction and/or re-utiliza- | ||
|
(9) |
Whereas databases are a vital tool in the development | ||
|
(10) |
Whereas the exponential growth, in the Community | ||
|
(H) |
Whereas there is at present a very great imbalance in | ||
|
(12) |
Whereas such an investment in modem information |
79 | |
within the Community unless a stable and uniform Prop. 1996/97:111
legal protection regime is introduced for the protection Bilaga 2
of the rights of makers of databases;
|
(13) |
Whereas this Directive protects collections, sometimes |
|
(14) |
Whereas protection under this Directive should be ex- |
|
(15) |
Whereas the criteria used to determine whether a data- |
|
(16) |
Whereas no criterion other than originality in the sense |
|
(17) |
Whereas the term "database" should be understood to |
|
(18) |
Whereas this Directive is without prejudice to the free- |
80
|
author or of the holder of the related right without the Prop. 1996/97:111 | |
|
(19) |
Whereas, as a rule, the compilation of several recor- |
|
(20) |
Whereas protection under this Directive may also |
|
(21) |
Whereas the protection provided for in this Directive |
|
(22) |
Whereas electronic databases within the meaning of |
|
(23) |
Whereas the term "database" should not be taken to |
|
(24) |
Whereas the rental and lending of databases in the |
|
(25) |
Whereas the term of Copyright is already governed by |
|
(26) |
Whereas works protected by Copyright and subject 81 matter protected by related rights, which are incorpo- |
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
|
rated into a database, remain nevertheless protected by Prop. 1996/97:111 | |
|
(27) |
Whereas Copyright in such works and related rights in |
|
(28) |
Whereas the moral rights of the natural person who |
|
(29) |
Whereas the arrangements applicable to databases |
|
(30) |
Whereas the author’s exclusive rights should include |
|
(31) |
Whereas the Copyright protection of databases includes |
|
(32) |
Whereas Member States are required to ensure that |
|
(33) |
Whereas the question of exhaustion of the right of dis- copy of such a database made by the user of such a |
service with the consent of the rightholder; whereas,
unlike CD-ROM or CD-i, where the intellectual pro-
perty is incorporated in a material medium, namely an
item of goods, every on-line service is in fact an act
which will have to be subject to authorization where
the Copyright so provides;
(34) Whereas, nevertheless, once the rightholder has cho-
sen to make available a copy of the database to a user,
whether by an on-line service or by other means of
distribution, that lawful user must be able to access
and use the database for the purposes and in the way
set out in the agreement with the rightholder, even if
such access and use necessitate performance of other-
wise restricted acts;
(35) Whereas a list should be drawn up of exceptions to re-
stricted acts, taking into account the fact that Copyright
as covered by this Directive applies only to the selec-
tion or arrangement of the contents of a database;
whereas Member States should be given the option of
providing for such exceptions in certain cases; where-
as, however, this option should be exercised in accor-
dance with the Berne Convention and to the extent that
the exceptions reläte to the structure of the database;
whereas a distinction should be drawn between ex-
ceptions for private use and exceptions for reproduc-
tion for private purposes, which concerns provisions
under national legislation of some Member States on
levies on blank media or recording equipment;
(36) Whereas the term "scientific research” within the mea-
ning of this Directive covers both the natural Sciences
and the human Sciences;
(37) Whereas Artide 10(1) of the Berne Convention is not
affected by this Directive;
(38) Whereas the increasing use of digital recording tech-
nology exposes the database maker to the risk that the
contents of his database may be copied and rearranged
electronically, without his authorization, to produce a
database of identical content which, however, does not
inffinge any Copyright in the arrangement of his data-
base;
(39) Whereas, in addition to aiming to protect the Copyright
in the original selection or arrangement of the contents
of a database, this Directive seeks to safeguard the
Prop. 1996/97:111
Bilaga 2
83
|
position of makers of databases against misappropria- Prop. 1996/97:111 | |
|
(40) |
Whereas the object of this sui generis right is to ensu- |
|
(41) |
Whereas the objective of the sui generis right is to |
|
(42) |
Whereas the special right to prevent unauthorized ex- |
|
(43) |
Whereas, in the case of on-line transmission, the right |
|
(44) |
Whereas, when on-screen display of the contents of a |
|
(45) |
Whereas the right to prevent unauthorized extraction |
|
(46) |
Whereas the existence of a right to prevent the unaut- Prop. 1996/97:111 |
|
(47) |
Whereas, in the interests of competition between |
|
(48) |
Whereas the objective of this Directive, which is to |
|
(49) |
Whereas, notwithstanding the right to prevent extrac- |
|
(50) |
Whereas the Member States should be given the option stantial part of the contents of a database in the case of |
|
extraction for private purposes, for the purposes of |
Prop. 1996/97:111 Bilaga 2 | |
|
(51) |
Whereas the Member States, where they avail themsel- | |
|
(52) |
Whereas those Member States which have specific | |
|
(53) |
Whereas the burden of proof regarding the date of | |
|
(54) |
Whereas the burden of proof that the criteria exist for | |
|
(55) |
Whereas a substantial new investment involving a new | |
|
(56) |
Whereas the right to prevent unauthorized extraction |
86
(57)
(58)
(59)
(60)
Whereas, in addition to remedies provided under the Prop. 1996/97:111
legislation of the Member States for infringements of Bilaga 2
Copyright or other rights, Member States should pro-
vide for appropriate remedies against unauthorized
extraction and/or re-utilization of the contents of a
database;
Whereas, in addition to the protection given under this
Directive to the structure of the database by Copyright,
and to its contents against unauthorized extraction and
/or re-utilization under the sui generis right, other
legal provisions in the Member States relevant to the
supply of database goods and services continue to
apply;
Whereas this Directive is without prejudice to the
application to databases composed of audiovisual
works of any rules recognized by a Member State’s
legislation conceming the broadcasting of audiovisual
programmes;
Whereas some Member States currently protect under
Copyright arrangements databases which do not meet
the criteria for eligibility for Copyright protection laid
down in this Directive; whereas, even if the databases
concerned are eligible for protection under the right
laid down in this Directive to prevent unauthorized
extraction and/or re-utilization of their contents, the
term of protection under that right is considerably
shorter than that which they enjoy under the national
arrangements currently in force; whereas harmoniza-
tion of the criteria for determining whether a database
is to be protected by Copyright may not have the effect
of reducing the term of protection currently enjoyed by
the rightholders concerned; whereas a derogation
should be laid down to that effect; whereas the effects
of such derogation must be confined to the territories
of the Member States concerned,
87
HAVE ADOPTED THIS DIRECTIVE:
CHAPTER I
Scope
Article 1
Scope
1. This Directive concerns the legal protection of databa-
ses in any form.
2. For the purposes of this Directive, "database" shall
mean a collection of independent works, data or other
materials arranged in a systematic or methodical way
and individually accessible by electronic or other
means.
3. Protection under this Directive shall not apply to Com-
puter programs used in the making or operation of
databases accessible by electronic means.
Article 2
Limitations on the scope
This Directive shall apply without prejudice to Community provisions
relating to:
(a) the legal protection of Computer programs;
(b) rental right, lending right and certain rights related to
Copyright in the field of intellectual property;
(c) the term of protection of Copyright and certain related
rights.
CHAPTER II
Copyright
Article 3
Object of protection
1. In accordance with this Directive, databases which, by
reason of the selection or arrangement of their con-
Prop. 1996/97:111
Bilaga 2
88
|
tents, constitute the author’s own intellectual creation Prop. 1996/97:111 | |
|
2. |
The Copyright protection of databases provided for by Article 4 Database authorship |
|
1. |
The author of a database shall be the natural person or |
|
2. |
Where collective works are recognized by the legisla- |
|
3. |
In respect of a database created by a group of natural Article 5 Restricted acts |
In respect of the expression of the database which is protectable by
Copyright, the author of a database shall have the exclusive right to
carry out or to authorize:
|
(a) |
temporary or permanent reproduction by any means |
|
(b) |
translation, adaptation, arrangement and any other |
|
(c) |
any form of distribution to the public of the database |
89
|
(d) |
any communication, display or performance to the Prop. 1996/97:111 |
|
(e) |
any reproduction, distribution, communication, display Article 6 Exceptions to restricted acts |
|
1. |
The performance by the lawful user of a database or |
|
2. |
Member States shall have the option of providing for |
|
(a) |
in the case of reproduction for private purposes of a |
|
(b) |
where there is use for the sole purposes of illustration |
|
(c) |
where there is use for the purposes of public security |
|
(d) |
where other exceptions to Copyright which are traditio- |
|
3. |
In accordance with the Berne Convention for the |
90
CHAPTER III
Prop. 1996/97:111
Bilaga 2
Sui generis right
Article 7
Object of protection
1. Member States shall provide for a right for the maker
of a database which shows that there has been qualita-
tively and/or quantitatively a substantial investment in
either the obtaining, verification or presentation of the
contents to prevent extraction and/or re-utilization of
the whole of or a substantial part, evaluated qualitati-
vely and/or quantitatively, of the contents of that
database.
2. For the purposes of this Chapter:
(a) "extraction" shall mean the permanent or temporary
transfer of all or a substantial part of the contents of a
database to another medium by any means or in any
form;
(b) "re-utilization" shall mean any form of making avai-
lable to the public all or a substantial part of the con-
tents of a database by the distribution of copies, by
renting, by on-line or other forms of transmission.
The first sale of a copy of a database within the Com-
munity by the rightholder or with his consent shall
exhaust the right to control resale of that copy within
the Community;
Public lending is not an act of extraction or re-utilization.
3. The right referred to in paragraph 1 may be trans-
ferred, assigned or granted under contractual licence.
4. The right provided for in paragraph 1 shall apply
irrespective of the eligibility of that database for pro-
tection by Copyright or by other rights. Moreover, it
shall apply irrespective of the eligibility of the contents
of that database for protection by Copyright or by other
rights. Protection of databases under the right pro-
vided for in paragraph 1 shall be without prejudice to
rights existing in respect of their contents.
91
|
5. |
The repeated and systematic extraction and/or re-utili- Prop. 1996/97:111 Article 8 Rights and obligations of lawful users |
|
1. |
The maker of a database which is made available to |
|
2. |
A lawful user of a database which is made available to |
|
3. |
A lawful user of a database which is made available to Article 9 Exceptions to the sui generis right |
Member States may stipulate that lawful users of a database which is
made available to the public in whatever manner may, without the
authorization of its maker, extract or re-utilize a substantial part of its
contents:
|
(a) |
in the case of extraction for private purposes of the |
|
(b) |
in the case of extraction for the purposes of illustration |
92
|
(C) |
in the case of extraction and/or re-utilization for the Prop. 1996/97:111 Article 10 Term of protection |
|
1. |
The right provided for in Article 7 shall run from the |
|
2. |
In the case of a database which is made available to |
|
3. |
Any substantial change, evaluated qualitatively or Article 11 Beneficiaries of protection under the sui generis right |
|
1. |
The right provided for in Article 7 shall apply to |
|
2. |
Paragraph 1 shall also apply to companies and firms |
93
3. Agreements extending the right provided for in Article Prop. 1996/97:111
7 to databases made in third countries and falling Bilaga 2
outside the provisions of paragraphs 1 and 2 shall be
concluded by the Council acting on a proposal from
the Commission. The term of any protection extended
to databases by virtue of that procedure shall not
exceed that available pursuant to Article 10.
CHAPTER IV
Common provisions
Article 12
Remedies
Member States shall provide appropriate remedies in respect of infring-
ements of the rights provided for in this Directive.
Article 13
Continued application of other legal provisions
This Directive shall be without prejudice to provisions concerning in
particular Copyright, rights related to Copyright or any other rights or
obligations subsisting in the data, works or other materials incorporated
into a database, patent rights, trade marks, design rights, the protection
of national treasures, laws on restrictive practices and unfoir competi-
tion, trade secrets, security, confidentiality, data protection and privacy,
access to public documents, and the law of contract.
Article 14
Application over time
1. Protection pursuant to this Directive as regards Copy-
right shall also be available in respect of databases
created prior to the date referred to Article 16(1)
which on that date fulfil the requirements laid down in
this Directive as regards Copyright protection of data-
bases.
2. Notwithstanding paragraph 1, where a database protec-
ted under Copyright arrangements in a Member State
on the date of publication of this Directive does not
fulfil the eligibility criteria for Copyright protection
94
laid down in Article 3(1), this Directive shall not Prop. 1996/97:111
result in any curtailing in that Member State of the Bilaga 2
remaining term of protection afforded under those ar-
rangements.
3. Protection pursuant to the provisions of this Directive
as regards the right provided for in Article 7 shall also
be available in respect of databases the making of
which was completed not more than fifteen years prior
to the date referred to in Article 16(1) and which on
that date fulfil the requirements laid down in Article 7.
4. The protection provided for in paragraphs 1 and 3
shall be without prejudice to any acts concluded and
rights acquired before the date referred to in those
paragraphs.
5. In the case of a database the making of which was
completed not more than fifteen years prior to the date
referred to in Article 16(1), the term of protection by
the right provided for in Article 7 shall expire fif-
teen years from the first of January following that
date.
Article 15
Binding nature of certain provisions
Any contractual provision contrary to Artides 6(1) and 8 shall be null
and void.
Article 16
Final provisions
1. Member States shall bring into force the laws, regula-
tions and administrative provisions necessary to com-
ply with this Directive before 1 January 1998.
When Member States adopt these provisions, they
shall contain a reference to this Directive or shall be
accompanied by such reference on the occasion of
their official publication. The methods of making such
reference shall be laid down by Member States.
95
2. Member States shall communicate to the Commission
the text of the provisions of domestic law which they
adopt in the field governed by this Directive.
3. Not later than at the end of the third year after the
date referred to in paragraph 1, and every three years
thereafter, the Commission shall submit to the Euro-
pean Parliament, the Council and the Economic and
Social Committee a report on the application of this
Directive, in which, inter alia on the basis of specific
information supplied by the Member States, it shall
examine in particular the application of the sui generis
right, including Artides 8 and 9, and shall verify
especially whether the application of this right has led
to abuse of a dominant position or other interference
with free competition which would justify appropriate
measures being taken, including the establishment of
non-voluntary licensing arrangements. Where necessa-
ry, it shall submit proposals for adjustment of this
Directive in line with developments in the area of
databases.
Article 17
This Directive is addressed to the Member States.
Done at Strasbourg,
Prop. 1996/97:111
Bilaga 2
For the European Parliament
The President
For the Council
The President
96
Prop. 1996/97:111
Bilaga 3
I promemorian föreslås ändringar i lagen (9160:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk. Ändringarna skulle innebära genomfö-
rande av Europaparlamentets och rådets direktiv om rättsligt skydd för
databaser. Direktivet syftar till att säkerställa att det för databaser, dvs.
systematiska samlingar av uppgifter eller annat material, finns ett
harmoniserat immaterialrättsligt skydd på en hög nivå inom Europeiska
unionen.
Det föreslås att upphovsrättslagen skall ändras i följande avseenden.
Upphovsrätten skall omfatta framställning för enskilt bruk av exemplar
i digital form av sammanställningar i digital form. Överträdelse härav
skall i regel inte kunna föranleda straff utan enbart andra sanktioner
såsom skadestånd. Upphovsrätten skall omfatta användning i förvärvs-
syfte av sammanställningar vid undervisning. Det särskilda skyddet för
kataloger och andra arbeten med en sammanställning av uppgifter skall
ge framställaren uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och
göra det tillgängligt för allmänheten. Skyddet skall gälla också för alla
sådana arbeten som är resultatet av en väsentlig investering och gälla i
15 år.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1998.
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
Prop. 1996/97:111
Bilaga 4
I promemorian föreslås att riksdagen skall besluta följande lag.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande lydelse. "Sär-
skilda bestämmelser om datorprogram m.m.",
dels att 12 - 14, 21, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk
för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket gäller inte Första stycket ger inte rätt att
datorprogram och ger inte rätt 1. uppföra byggnadsverk,
att uppföra byggnadsverk. 2. framställa exemplar av
datorprogram eller
3. framställa exemplar i
digital form av sammanställ-
ningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomståen-
de
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
13 §
För undervisningsändamål får exemplar av utgivna verk framställas
genom reprografiskt förfarande och upptagningar av verk som sänds ut
i ljudradio eller television göras, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Exemplaren och upptagningarna får användas endast i undervisnings-
verksamhet som omfattas av det avtal som förutsätts för uppkomsten av
avtalslicensen.
Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos någon av de avtals-
slutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen.
Första stycket ger inte rätt att
i förvärvssyfte framställa ex-
emplar av sammanställningar.
14 §
För undervisningsändamål får lärare och elever göra upptagningar av
98
sina egna framföranden av verk. Upptagningarna får inte användas för
andra ändamål.
Första stycket ger inte rätt att
i förvärvssyfte göra upptagning-
ar av sammanställningar.
21 §
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvud-
sakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte
samt
2. vid undervisning eller gudtjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt
att sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte rätt
att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.
26 g §
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får fram-
ställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i
programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda pro-
grammet for dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda
användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får
inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten
att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka
eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och prin-
ciper som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under
förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, köming,
överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Den som har förvärvat rätt
att använda en sammanställning
får förfoga över den på det sätt
som är nödvändigt för att han
skall kunna använda samman-
ställningen för dess avsedda
ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde
och femte styckena är ogiltiga.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 4
En katalog, en tabell eller ett
annat dylikt arbete vari ett stort
antal uppgifter har samman-
ställts får inte utan framställa-
§
Den som har framställt en
katalog, en tabell eller ett annat
dylikt arbete vari ett stort antal
uppgifter har sammanställts eller
99
|
rens samtycke eftergöras förrän |
vilket är resultatet av en väsent- Prop. 1996/97:111 Rätten enligt första stycket |
|
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, |
Bestämmelserna i 2 § andra Avtalsvillkor som utvidgar |
53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgär-
der, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna
upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket
eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
till böter eller fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram
som är utgivet eller av vilket
exemplar har överlåtits med
upphovsmannens samtycke,
skall inte dömas till ansvar, om
förlagan för kopieringen inte
används i näringsverksamhet
eller offentlig verksamhet och
han inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda
bruk.
Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram
som är utgivet eller av vilket
exemplar har överlåtits med
upphovsmannens samtycke,
skall inte dömas till ansvar, om
förlagan för kopieringen inte
används i näringsverksamhet
eller offentlig verksamhet och
han inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda
bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar z
100
digital form av en sammanställ-
ning i digital form skall under
samma förutsättningar inte dö-
mas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för
spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret
framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan fram-
ställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 4
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande,
ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som äger rum
i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av
den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sveri-
ge, föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort
i Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller tele-
visionsföretag som har sitt säte här i landet. Föreskrifterna i 46 § till-
lämpas på ljudupptagningar och på upptagningar av rörliga bilder vars
framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av film-
verk som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande
gäller dock alla ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tilläm-
pas på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tilläm-
pas på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige.
Föreskrifterna tillämpas även på
arbeten vars framställare är
svensk juridisk person och har
sitt säte, sitt huvudkontor eller
sin huvudsakliga verksamhet i
Sverige. Om den juridiska per-
sonen endast har sitt säte i
Sverige, tillämpas föreskrifterna
dock endast om arbetet ingår i
en ekonomisk verksamhet som
har etablerats i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på
alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistel-
seort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom-
lands eller
101
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 111
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fäst
förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett
samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter
utgivningen utomlands.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer
som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har
framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till
den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje
stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga
över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller
genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han utan hinder av
de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta
den planerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan
rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som
före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa
exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten.
De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestäm-
melser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till
19 § andra stycket skall dock tillämpas.
102
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåen-
det av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 §, eller såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26
f § lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk. Lagen tillämpas
även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till
följd av hänvisningarna till 13 §
i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till
26 f § i 45, 46 och 49 a §§ la-
gen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels när
avtal om exemplarframställning
skall ingås med svenska radio-
eller televisionsföretag eller
avtal om vidaresändning genom
kabel skall ingås med radio-
eller televisionsföretag som
verkställer utsändningar inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåen-
det av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 §, eller såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26
f § lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk. Lagen tillämpas
även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till
följd av hänvisningarna till 13 §
i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till
26 f § i 45, 46, 49 och 49 a §§
lagen om upphovsrätt till litterä-
ra och konstnärliga verk, dels
när avtal om exemplarframställ-
ning skall ingås med svenska
radio- eller televisionsföretag
eller avtal om vidaresändning
genom kabel skall ingås med
radio- eller televisionsföretag
som verkställer utsändningar
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
103
Justitiedepartementets promemoria Rättsligt skydd för databaser (Ds
1996:71) har remitterats till Hovrätten för Nedre Norrland, Norrköpings
tingsrätt, Justitiekanslern, Datainspektionen, Kommerskollegium,
Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor, Högskoleverket,
Kungl. biblioteket, Arkitet för ljud och bild, Stockholms universitet
(juridiska fakulteten), Statens kulturråd, Riksarkivet, Talboks- och
punktskriftsbiblioteket, Konkurrensverket, Patent- och registreringsver-
ket, Konsumentverket, Statskontoret, Svenska kommunförbundet,
Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleveran-
töremas förening, föreningen ALIS, föreningen BONUS, föreningen
BUS, föreningen Copyswede, föreningen KLYS, föreningen KRO,
föreningen Oberoende filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen
STIM, föreningen Svensk Programvaruindustri, föreningen Svenska
Filmproducenter, föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Före-
tagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk handel, Handikap-
pades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Mediaföreta-
gens Arbetsgivarorganisation, Svensk bildbyråförening, Svenska
förläggarföreningen, Svenska föreningen för upphovsrätt, Svenska
gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet, Svenska magnetbandsin-
stitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska musikförläggarföreningen,
Svenska teaterförbundet, Sveriges dramatikerförbund, Sveriges film-
och videoproducenters förening, Sveriges författareförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund,
Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio
AB, Sveriges videodistributöres förening, Synskadades Riksförbund,
Teatrarnas riksförbund, Tidningsutgivarna.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 5
104
Prop. 1996/97:111
Bilaga 6
Till hearingen i mars, vid vilken Justitekanslerns framställning om
ändringar i upphovsrättslagen behandlades, hade inbjudits Justitie-
kanslem, Datainspektionen, Kommerskollegium, Statens skolverk,
Statens institut för handikappfrågor, Högskoleverket, Kungl. biblioteket,
Arkitet för ljud och bild, Stockholms universitet (juridiska fakulteten),
Statens kulturråd, Riksarkivet, Talboks- och punktskriftsbiblioteket,
Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Konsumentverket,
Statskontoret, Svenska kommunförbundet, Handelshögskolan i Stock-
holm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantöremas förening, DIK-
förbundet, föreningen ALIS, föreningen BONUS, föreningen BUS,
föreningen Copyswede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen
Oberoende filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM,
föreningen Svensk Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmprodu-
center, föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Företagarnas
riksorganisation, Grossistförbundet Svensk handel, Handikappades
riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Mediaföretagens
Arbetsgivarorganisation, Sun Microsystems AB, Svensk bildbyråföre-
ning, Svenska förläggarföreningen, Svenska föreningen för upphovsrätt,
Svenska gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet, Svenska magnet-
bandsinstitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska musikförläggarföre-
ningen, Svenska teaterförbundet, Sveriges Allmänna Biblioteksförening,
Sveriges dramatikerförbund, Sveriges film- och videoproducenters
förening, Sveriges författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB,
Sveriges Utbildningsradio AB, Sveriges videodistributöres förening,
Synskadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, Tekniska Litteratur-
sällskapet, Telia AB, Telia Infomedia Content Centre AB, Tidningsut-
givarna.
105
Prop. 1996/97:111
Bilaga 7
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande lydelse,
dels att 12, 19, 21, 26 b, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk
för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket gäller inte
datorprogram och ger inte rätt
att uppföra byggnadsverk.
Första stycket ger inte heller
stående
Första stycket ger inte rätt
att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av
datorprogram, eller
3. framställa exemplar i
digital form av samman-
ställningar i digital form.
att för eget bruk låta en utom-
rätt
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
19 §
När ett exemplar av ett litte-
rärt eller musikaliskt verk eller
ett konstverk med upphovsman-
nens samtycke har överlåtits, får
exemplaret spridas vidare. För
exemplar av datorprogram
gäller i stället att spridningen är
tillåten sedan exemplaret med
upphovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
När ett exemplar av ett litte-
rärt eller musikaliskt verk eller
ett konstverk med upphovsman-
nens samtycke har överlåtits, får
exemplaret spridas vidare.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
106
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyr-
ning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.
21 §
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvud-
sakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte
samt
2. vid undervisning eller gudstjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt
att sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte rätt
att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 7
26 b §
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahallas enligt
2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten till ett fotogra-
fiskt verk hindrar inte att verket
används i rättsvårdens eller den
allmänna säkerhetens intresse.
Upphovsrätten hindrar inte att
verket används i rättsvårdens
eller den allmänna säkerhetens
intresse.
26 g §
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får fram-
ställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i
programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda
programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda
användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får
inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten
att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka
eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och prin-
ciper som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under
förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning,
överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Den som har rätt att använda
en sammanställning får förfoga
över den på det sätt som är nöd-
vändigt för att han skall kunna
107
Avtalsvillkor som inskränker
användarens rätt enligt andra
och fjärde styckena är ogiltiga.
använda sammanställningen för
dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker
användarens rätt enligt andra,
fjärde och femte styckena är
ogiltiga.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 7
49 §
En katalog, en tabell eller ett
annat dylikt arbete vari ett stort
antal uppgifter har samman-
ställts får inte utan framställa-
rens samtycke eftergöras förrän
tio år har förflutit efter det år
då arbetet gavs ut.
Bestämmelserna i 6 - 9 §§,
11 § andra stycket, 12 § första
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - 26
b och 26 e §§ skall tillämpas be-
träffande arbeten som avses i
denna paragraf. Är ett sådant
arbete eller en del av det före-
mål för upphovsrätt, får den
också göras gällande.
Den som har framställt en
katalog, en tabell eller ett annat
dylikt arbete i vilket ett stort
antal uppgifter har samman-
ställts eller vilket är resultatet
av en väsentlig investering har
uteslutande rätt att framställa
exemplar av arbetet och göra
det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket
gäller till dess femton år har
förflutit efter det år då arbetet
framställdes. Om arbetet har
gjorts tillgängligt för allmän-
heten inom femton år från fram-
ställningen, gäller dock rätten
till dess femton år har förflutit
efter det år då arbetet först gjor-
des tillgängligt för allmänheten.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 6 - 9 §§, 11
§ andra stycket, 12 § första och
andra styckena, 13 - 22, 25, 26
-26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g §
femte och sjätte styckena samt
26 i § skall tillämpas på arbeten
som avses i denna paragraf. Är
ett sådant arbete eller en del av
det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första
stycket till ett offentliggjort
arbete är ogiltiga.
53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgär-
der, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna
upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket
108
eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
fängelse i högst två år.
till böter eller
Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram
som är utgivet eller av vilket
exemplar har överlåtits med
upphovsmannens samtycke,
skall inte dömas till ansvar, om
förlagan för kopieringen inte an-
vänds i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han
inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda
Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram
som är utgivet eller av vilket
exemplar har överlåtits med
upphovsmannens samtycke,
skall inte dömas till ansvar, om
förlagan för kopieringen inte an-
vänds i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han
inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda
Prop. 1996/97:111
Bilaga 7
bruk. bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar i
digital form av en offentliggjord
sammanställning i digital form
skall under samma förutsätt-
ningar inte dömas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för
spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret
framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan fram-
ställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på
framförande, ljudupptagning
samt ljudradio- och tele-
visionsutsändning som äger rum
i Sverige. Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framstäl-
lare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
och föreskrifterna i 48 § på
utsändningar av radio- eller
televisionsföretag som har sitt
säte här i landet. Föreskrifterna
Bestämmelserna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
föranden, ljudupptagningar samt
ljudradio- och televisionsutsänd-
ningar som äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas bestämmel-
serna i 45 § på framföranden av
den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige, bestämmelserna i 47 §
på ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige och bestämmelserna i
48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som har
sitt säte här i landet. Bestämmel-
serna i 46 § tillämpas på ljud-
109
i 46 § tillämpas på ljudupptag-
ningar och upptagningar av
rörliga bilder vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
liksom på sådana upptagningar
av rörliga bilder som äger rum i
Sverige. Bestämmelsen i 46 §
om eftergörande gäller dock alla
ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 §
tillämpas på arbeten vars
framställare är svensk medbor-
gare eller svensk juridisk person
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på arbeten som
först utgivits i Sverige.
upptagningar och upptagningar Prop. 1996/97:111
av rörliga bilder vars framställa- Bilaga 7
re är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
liksom på sådana upptagningar
av rörliga bilder som äger rum i
Sverige. Bestämmelsen i 46 §
om eftergörande gäller dock alla
ljudupptagningar.
Bestämmelserna i 49 § tilläm-
pas på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna tillämpas även
på arbeten vars framställare är
svensk juridisk person och har
sitt säte, sitt huvudkontor eller
sin huvudsakliga verksamhet i
Sverige. Om den juridiska per-
sonen endast har sitt säte i
Sverige, tillämpas bestämmelser-
na dock endast om arbetet ingår
i en ekonomisk verksamhet som
Av föreskrifterna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga föreskrifter på
fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands eller
3. som har infogats i en
byggnad eller annan anordning
som är fast förenad med
marken, om byggnaden eller
anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett sam-
har etablerats i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga bestämmelser
på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands eller
3. som har infogats i en
byggnad eller annan anordning
som är fast förenad med
marken, om byggnaden eller
anordningen är belägen i
Sverige.
tidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgiv-
ningen utomlands.
110
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer
som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har
framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till
den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje
stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga
över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller
genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya be-
stämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den pla-
nerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till
förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före
ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exem-
plar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De ex-
emplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får
fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 7
111
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåen-
det av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 §, eller såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26
f § lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk. Lagen tillämpas
även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till
följd av hänvisningarna till 13 §
i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till
26 f § i 45, 46 och 49 a §§ la-
gen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels när
avtal om exemplarframställning
skall ingås med svenska radio-
eller televisionsföretag eller
avtal om vidaresändning genom
kabel skall ingås med radio-
eller televisionsföretag som
verkställer utsändningar inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåen-
det av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 §, eller såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26
f § lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk. Lagen tillämpas
även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till
följd av hänvisningarna till 13
och 26/ §§ i 45, 46, 49 och 49
a §§ lagen om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,
dels när avtal om exemplarfram-
ställning skall ingås med svens-
ska radio- eller televisionsföre-
tag eller avtal om vidaresänd-
ning genom kabel skall ingås
med radio- eller televisions-
företag som verkställer utsänd-
ningar inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
112
Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 7 maj 1997
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von
Bahr och justitierådet Edvard Nilsson
Enligt en lagrådsremiss den 24 april 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Dag
Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1996/97:111
Bilaga 8
113
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Peterson, Freivalds, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Östros
Föredragande: statsrådet Freivalds
Prop. 1996/97:111
Regeringen beslutar proposition 1996/97:111 Rättsligt skydd för
databaser, m.m.
114
Prop. 1996/97:111
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i lagen |
396L0009 |
115
gotab 53344, Stockholm 1997