Regeringens proposition

1996/97:107

En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring

Prop.

1996/97:107

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 mars 1997

Lena Hjelm-Wallén

Margareta Winberg

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en allmän och sammanhållen arbetslöshetsför-
säkring införs fr.o.m. den 1 januari 1998. Den nya arbetslöshetsförsäk-
ringen skall bestå av en grundförsäkring och en frivillig inkomstbortfalls-
försäkring.

Vissa ändringar i de nuvarande ersättningsvillkoren och i fråga om
ersättningsnivåerna föreslås emellertid bli genomförda redan under år

1997. Kompensationsnivån i arbetslöshetshetsförsäkringen höjs den 29
september 1997 från 75 till 80 procent av den tidigare inkomsten.
Riksdagen föreslås godkänna att regeringen fastställer den högsta
dagnenningen i arbetslöshetsförsäkringen och stödbeloppet i det kontanta
arbetsmarknadsstödet till 580 kronor respektive 240 kronor fr.o.m. den 29
december 1997. Ett nytt arbetsvillkor införs fr.o.m. den 1 juli 1997 som
är antingen minst 6 arbetade månader med minst 70 arbetade timmar i
varje månad alternativt minst 450 arbetade timmar inom en sammanhållen
period om 180 dagar. Samtidigt införs en samordning med avgångsveder-
lag. Nya samordningsregler för arbetslöshetsersättning i samband med
studier, permittering och bisyssla föreslås införas fr.o.m. den 29 september

1997. Vidare öppnas då också möjligheter för företagare som har upphört
med sin personliga verksamhet i en rörelse endast tillfälligt att fa
arbetslöshetsersättning.

Arbetslöshetskassornas bidrag till finansieringen av arbetslöshetsersätt-
ningen höjs fr.o.m. den 1 juli 1997.

En ny lag om arbetslöshetsförsäkring föreslås träda i kraft den 1 januari

1998. Enligt den nya lagen lämnas arbetslöshetsersättning dels som ett
grundbelopp till den som inte tillhör en arbetslöshetskassa eller som

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

tillhör en sådan men som ännu inte har uppfyllt kassans medlemsvillkor, Prop. 1996/97:107
dels som en inkomstrelaterad ersättning till den som har uppfyllt
medlemsvillkoret. Grundbeloppet utgör 240 kronor per dag och den
inkomstrelaterade ersättningen 80 procent av den tidigare inkomsten, dock
högst 580 kronor per dag. Medlemsvillkoret för såväl arbetstagare som
företagare skall vara 12 månader.

I den nya arbetslöshetsförsäkringen bör gälla enhetliga ersättnings-
perioder. Dessa är 300 ersättningsdagar för dem som inte har fyllt 57 år
och därefter 450 dagar.

Den nya arbetslöshetsförsäkringen bör i huvudsak bygga på och
administreras av de nuvarande arbetslöshetskassorna.

För att arbetslöshetsförsäkringen skall bli tillgänglig för alla med en viss
anknytning till arbetsmarknaden föreslås emellertid att rikstäckande
organisationer som företräder anställda respektive företagare på arbets-
marknaden skall bilda en arbetslöshetskassa som kompletterar de
nuvarande arbetslöshetskassorna. Den kompletterande kassan kommer att
främst vara en övergångskassa till någon av de existerande arbetslös-
hetskassorna för dem som inte är medlemmar i någon sådan arbetslös-
hetskassa. Kassan skall tillhandahålla såväl ersättning enligt grund-
försäkringen som ersättning enligt den frivilliga inkomstbortfallsförsäk-
ringen till dem som ansluter sig till kassan.

Det införs en ramtid om fyra sammanhängande veckor inom vilken den
som söker medlemskap i en arbetslöshetskassa skall ha arbetat i genom-
snitt minst 17 timmar per vecka för att komma i fråga för medlemskap.
Den som uppfyller det s.k. studerandevillkoret skall under vissa
omständigheter kunna bli medlem i en arbetslöshetskassa.

Medlemsavgiften till en arbetslöshetskassa skall i fortsättningen kunna
differentieras mellan olika medlemskategorier.

En ny lag om arbetslöshetskassor föreslås träda i kraft den 1 januari

1998.

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:107

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 6

2     Lagtexter.................................... 7

2.1   Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring ........ 7

2.2   Förslag till lag om arbetslöshetskassor........... 21

2.3   Förslag till lag om införande av lagen (1997:000) om

arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om
arbetslöshetskassor ........................ 40

2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för-
säkringsavtal ............................. 42

2.5   Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).............................. 43

2.6   Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring ......................... 46

2.7   Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

(1973:349).............................. 50

2.8   Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring...................... 51

2.9   Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd .................. 60

2.10  Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring ......................... 66

2.11  Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring ......................... 67

2.12  Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter ............................ 69

2.13  Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter ........... 70

2.14  Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta....................... 71

2.15  Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om

tillämplig lag för vissa försäkringsavtal .......... 73

2.16  Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer ................. 74

2.17  Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister .................... 75

2.18  Förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om

offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa..... 77

2.19  Förslag till lag om ändring i lagen (1996:871) om

ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring ................................... 79

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:872) om
ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmark-
nadsstöd ................................ 80

3     Ärendet och dess beredning....................... 81

4     Inledning.................................... 83

5     Riksdagens beslut den 12 juli och den 12 december 1996 . . 90

6     Förändringar under budgetåret 1997 ................. 90

6.1   Kompensationsnivån och dagpenningnivåer ....... 90

6.2   Samordning med avgångsvederlag.............. 92

6.3   Samordning vid permittering.................. 94

6.4   Arbetsvillkoret ........................... 96

6.5   Samordning med studiestöd ................. 100

6.6   Samordning med bisyssla................... 101

6.7   Överhoppningsbar tid...................... 103

6.8   Företagares ersättningsrätt .................. 104

6.8.1  När anses en företagare som arbetslös?..... 104

6.8.2 Hur beräknas dagpenningen för företagare? . . 111

6.9   Finansieringsavgiften...................... 113

7     En ny lag om arbetslöshetsförsäkring ............... 114

7.1    Inledning .............................. 114

7.2   Dagpenningen - grundbelopp och inkomstrelaterad

ersättning.............................. 114

7.3   Minskning av dagpenningen på grund av pension . .  116

7.4   Från grundbelopp till inkomstrelaterad ersättning  . .  117

7.5   Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka ....  118

7.6   Enhetliga ersättningsperioder ................ 120

7.7   Inkomstgränsen vid bisyssla................. 121

7.8   En enhetlig karenstid...................... 121

8     En ny lag om arbetslöshetskassor.................. 122

8.1    Inledning.............................. 122

8.2   En sammanhållen arbetslöshetsförsäkring admini-

strerad av arbetslöshetskassor................ 123

8.3   En kompletterande arbetslöshetskassa .......... 126

8.4   Finansierings- och medlemsavgifter m.m......... 129

8.4.1  Finansieringsavgift och kostnaden för tillsyn . 129

8.4.2 Medlemsavgifter .................... 132

8.4.3 Arbetslöshetskassornas eget fria kapital  ....  133

8.5   Vissa övriga frågor ....................... 134

8.5.1  Krav för medlemskap i en arbetslöshetskassa   134

8.5.2 Ökad rättssäkerhet................... 136

8.5.3  Stärkt tillsyn....................... 139

Prop. 1996/97:107

8.6 Ikraftträdande m.m........................ 141  Prop. 1996/97:107

9 Vissa övriga organisationsfrågor................... 141

10    Statsbidrag, finansiering och kostnader ..............

144

144

146

10.1

10.2

Statsbidragen till ersättningen - grundbeloppet och
den inkomstrelaterade ersättningen ............

De ekonomiska effekterna av förslagen och beräkna-
de kostnader för budgetåren 1997 och 1998 ......

11    Författningskommentarer........................

148

11.1

Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring......

148

11.2

Förslaget till lag om arbetslöshetskassor.........

159

11.3

Förslaget till lag om införande av lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om
arbetslöshetskassor .......................

175

11.4

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring.....................

177

11.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd .................

181

11.6

Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter ...........................

181

11.7

Övriga lagförslag ........................

182

Bilaga 1

Sammanfattning av SOU 1996:51 Grundläggande
drag i en ny arbetslöshetsförsäkring - alternativ
och förslag.............................

183

Bilaga 2

Sammanfattning av SOU 1996:150 En allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring ..........

187

Bilaga 3

Remissinstanserna........................

195

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag.................

197

Bilaga 5

Lagrådets yttrande........................

217

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 . 261

Rättsdatablad

262

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1996/97:107

1.  antar regeringens förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring,

2.  antar regeringens förslag till lag om arbetslöshetskassor,

3.  antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor,

4.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,

5.  antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

6.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

7.  antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

8.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,

9.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd,

10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,

13. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,

14. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosat-
ta,

15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om
tillämplig lag för vissa försäkringsavtal,

16. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer,

17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister,

18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,

19. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:871) om
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

20. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:872) om
ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

21. godkänner att regeringen fastställer den högsta dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen och stödbeloppet i det kontanta arbetsmark-
nadsstödet till 580 kronor respektive 240 kronor fr.o.m. den 29 december
1997.

2 Lagtexter

Prop. 1996/97:107

2.1 Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs följande.

Vilka som omfattas av lagen

1 § Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare och företagare.
Vissa särskilda bestämmelser som endast gäller för företagare finns i
34-37 §§.

2 § Vad som i denna lag sägs om medlemmar i en arbetslöshetskassa
skall också tillämpas på dem som är anslutna till den kompletterande
arbetslöshetskassan.

3 § Rätt till ersättning har endast personer som i Sverige uppfyller
ersättningsvillkoren enligt denna lag, om inte något annat följer av rådets
förordning (EG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Om regeringen har träffat överenskommelse med någon annan stat om
andra villkor för rätt att få ersättning än som föreskrivs i denna lag, skall
arbetslöshetskassan tillämpa dessa villkor.

Grundförsäkring och inkomstbortfallsforsäkring

4 § Arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en
inkomstbortfallsforsäkring.

5 § Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassor. Be-
stämmelser om arbetslöshetskassor finns i lagen (1997:000) om arbetslös-
hetskassor.

Grundförsäkringen

6 § Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som

-  inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller

-  är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller de villkor som
gäller för rätt till en inkomstrelaterad ersättning.

Ersättningen lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år.

Inkomstbortfallsförsäkringen                                            Prop. 1996/97:107

7 § Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas till den som
varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, under
förutsättning att medlemmen efter det senaste inträdet i kassan uppfyllt
arbetsvillkoret enligt 12-14 §§ (medlemsvillkor).

8 § Personer som omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har
varit medlemmar i en annan sådan kassa får for uppfyllandet av med-
lemsvillkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan.

Allmänna villkor för rätt till ersättning

9 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som

1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares
räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar
i veckan,

2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de
inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,

3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen

i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, och

4. inte kan fa lämpligt arbete.

10 § Ersättning enligt denna lag lämnas inte i följande fall.

1. Ersättning lämnas inte till personer som deltar i utbildning.

2. Ersättning lämnas inte till personer som är permitterade utan lön.

3. Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas inte till personer som
enligt 37 § första stycket 2 lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor har
uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.

Om det finns särskilda skäl far regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, med avvikelse från vad som anges i punkterna 1
och 2, föreskriva att ersättning far lämnas till personer som deltar i
utbildning eller är permitterade utan lön samt de villkor for rätt till
ersättning som i sådana fall skall gälla.

11 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn
till den sökandes förutsättningar for arbetet samt andra personliga
förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbets-
tagare far som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal
inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med
likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer far vid jämförliga företag,

3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till
följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning

eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller Prop. 1996/97:107
olycksfall.

Övriga villkor för rätt till ersättning

Arbetsvillkoret

12 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som under under en
ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde

1. haft förvärvsarbete i minst 6 månader och utfört arbetet under minst
70 timmar per kalendermånad, eller

2. haft förvärvsarbete i minst 450 timmar under en sammanhängande tid
av 180 dagar och utfört arbetet under sex perioder om 30 dagar vardera
med en arbetad tid av minst 45 timmar i vaije period.

För att ha rätt till en inkomstrelaterad ersättning skall den sökande ha
uppfyllt arbetsvillkoret efter det senaste inträdet i arbetslöshetskassan. En
sökande som omedelbart före inträdet har varit medlem i en annan sådan
kassa får för att uppfylla arbetsvilkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan.

13 § Med förvärvsarbete avses även tid då den sökande

1. haft semester,

2. varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan
anledning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller barns födelse, eller

3. får annan ersättning än pension på grund av anställningens upphöran-
de (avgångsvederlag).

Tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i avgångsveder-
lagets storlek i förhållande till den sökandes genomsnittliga inkomst per
månad i anställningen under en viss period. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter
om beräkningen.

14 § Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete

1. som arbetsgivaren finansierat med stöd av

-  förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller

-  förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller

2. som bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till
arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.

Detta gäller dock inte om den sökande när det i första stycket nämnda
arbetet påbörjades uppfyllde arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete
enligt 12-13 §§.

15 § Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer än en gång för
att uppfylla arbetsvillkoret. Förvärvsarbete som använts för att uppfylla
villkoret för dagpenning i form av grundbelopp får dock senare räknas
med för att uppfylla villkoret för den inkomstrelaterade ersättningen, om

arbetet utförts efter det senaste inträdet i kassan.

Prop. 1996/97:107

Ramtiden

16 § När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då den
sökande varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda
25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid

1 minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i

2 år efter barnets ankomst i familjen,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelsla-
gen, eller

7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med sin make eller
maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning att makens eller
makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen utbetalas från
Sverige.

17 § I den utsträckning sådan tid som anges i 16 § punkterna 1-7 inte
enligt 19 § jämställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts skall,
när ramtiden bestäms, inte heller räknas in tid då den sökande fått
föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av

1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering, eller

4. utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen
(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag.

Studerandevillkoret

18 § Sökande är berättigade till ersättning enligt grundförsäkringen utan
att ha uppfyllt arbetsvillkoret, om de stått till arbetsmarknadens
förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen
eller förvärvsarbetat i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av 10
månader i anslutning till att de avslutat en utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd. När
ramtiden bestäms räknas inte in den tid då sökandena har varit hindrade
att stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, havandeskap, vård av eget
barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets

10

ankomst i familjen.

Prop. 1996/97:107

Återkvalificeringsvillkoret

19 § För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt
denna lag gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall
ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken
sökande enligt 12-14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag lämnats,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller fatt föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst 2 månader,

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller

5.  bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverk-
samhet.

Ersättningens form

20 § För all dagpenning gäller följande.

- Dagpenningen lämnas i form av ett belopp som beräknas per dag.

- Summan under en kalendervecka av antalet ersatta och arbetade dagar
samt karens- och avstängningsdagar far uppgå till högst fem.

- Dagpenningen far inte lämnas för lördag eller söndag, om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger
undantag.

- Dagpenningen far inte lämnas för tid under vilken den sökande far
föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

- Dagpenning som understiger 10 kronor per dag betalas inte ut och
brutet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.

Karenstiden och ersättningstidens längd

21 § Dagpenningen far inte lämnas förrän den sökande under en
sammanhängande tid av 12 månader har varit arbetslös 5 dagar (karens-
villkor). I karenstiden räknas in endast de dagar för vilka dagpenning
skulle ha lämnats om karenstiden löpt ut.

11

22 § Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om Prop. 1996/97:107
den sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i

stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har
anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling eller ett offentligt tillfälligt
arbete för äldre arbetslösa i enlighet med föreskrifter som har meddelats
av regeringen.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fatt
ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den
andra kassan in i ersättningsperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den
arbetslöse fyller 65 år.

23 § Om arbetslösheten upphör före ersättningsperiodens slut, har den
sökande rätt till ersättning under det återstående antalet dagar av perioden
vid ny arbetslöshet, även om den sökande då inte uppfyller arbets- och
karensvillkoren. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en samman-
hängande tid av 12 månader har förflutit sedan den sökande senast fick
ersättning. I sådan tid räknas inte in tid då den sökande varit hindrad att
arbeta på grund av någon av de orsaker som anges i 16 och 17 §§.

Om ersättningsperioden har löpt ut men den sökande under perioden på
nytt uppfyllt arbetsvillkoret lämnas ersättning under ytterligare en
ersättningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den
nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den
sökande uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya
perioden.

Dagpenningens storlek

Grundbelopp

24 § Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas med ett belopp per dag
som inte är baserat på tidigare förvärvsinkomster (dagpenning i form av
grundbelopp).

Dagpenning i form av grundbelopp lämnas med det belopp som
regeringen fastställer, om inte annat följer av denna lag.

Inkomstrelaterad ersättning

25 § Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett
belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster (dagpenning
i form av inkomstrelaterad ersättning).

Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning lämnas med högst det
belopp som regeringen fastställer och lägst det belopp som bestäms enligt
24 § andra stycket, om inte annat följer av denna lag.

12

26 § Om inte annat följer av 25 § andra stycket eller 27 §, lämnas Prop. 1996/97:107
dagpenning med 80 procent av den sökandes dagsförtjänst under
normalarbetstiden.

27 § Dagpenning till sökande som har tillerkänts ålderspension i form av
folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på
grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den sökandes
dagsförtjänst under normalarbetstiden med den begränsning som följer av
25 § andra stycket.

28 § Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden i det
förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes. Om arbets-
villkoret uppfyllts genom det arbetsvillkor som anges i 12 § första stycket
1 far, opi detta är förmånligare för den sökande, som normalarbetstid gälla
den genomsnittliga arbetstiden i allt det förvärvsarbete som utförts under
hela ramtiden enligt samma paragraf. Vid denna beräkningsmetod far
dock endast månad då den sökande utfört arbete under minst 70 timmar
räknas med.

29 § Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i
fråga om sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som den
sökande före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var
normal för den sökande.

Bestämmelser om beräkningen av dagsförtjänsten för företagare finns

i 37 §.

30 § Dagpenning till sökande som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen
genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för
vilken de har fått statligt utbildningsbidrag far bestämmas till belopp som
motsvarar utbildningsbidraget. Detta gäller trots bestämmelserna i 26 -
29 §§.

31 § Får en sökande med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från någon annan än arbetslöshetskassan, far dagpenning lämnas med
högst skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt 26 -
29 §§ och ersättningen.

Avdrag på dagpenningen

32 § Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning enligt 27 § skall
minskas med 1/260 av årspensionen. Motsvarande avdrag skall göras på
dagpenning i form av grundbelopp, om den sökande tillerkänts ålderspen-
sion eller annan pension på sätt som anges i 27 §.

33 § Vad som förekrivs i 27 § och 32 § skall inte gälla, om regeringen

av särskilda skäl föreskriver något annat.

Företagare

34 § Med företagare avses i denna lag personer som äger eller är
delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som de är personli-
gen verksamma i och som de har ett väsentligt inflytande över.

35 § En företagare skall, om inte något annat anges i andra stycket, anses
vara arbetslös när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en
samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt.

En företagare som tillfälligt upphör att bedriva verksamhet i rörelsen
skall anses vara arbetslös under förutsättning att uppehållet i rörelsen inte
till någon del är av säsongkaraktär och att någon verksamhet inte bedrivs
i rörelsen. En företagare som återupptagit verksamheten efter ett tillfälligt
upphörande med ersättning enligt detta stycke har rätt till ersättning
endast om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda. Ersättning
enligt detta stycke far bara utnyttjas en gång per rörelse.

36 § Om det finns särskilda skäl, far regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara
arbetslös även i andra fall än som sägs i 35 §.

37 § När underlaget bestäms för beräkningen av dagsförtjänsten skall för
företagare dagsförtjänsten bygga på den genomsnittliga inkomsten under
de tre senaste åren före avvecklingsåret. Om företagaren har lagt ned sin
verksamhet inom 12 månader från det att företagaren startade den kan
ersättningen baseras på företagarens tidigare anställning.

Deltid och bisyssla

38 § Ersättning till personer som söker deltidsarbete lämnas med det
antal dagpenningbelopp per vecka som enligt en av regeringen fastställd
omräkningstabell svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda
föreskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall att
arbetstiden inte är bestämd till ett visst antal timmar per dag eller vecka.

39 § Är någon arbetslös under del av vecka i andra fall än som avses i
38 §, lämnas ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som
svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt den av regeringen
fastställda omräkningstabellen.

Vid sådan beräkning av arbetslöshet tas inte hänsyn till en sådan
bisyssla som den sökande före arbetslöshetens inträde under minst 6
månader utfört vid sidan av sitt heltidsarbete, om

- inkomsten från bisysslan i genomsnitt inte överstigit ett belopp som
motsvarar 6 grundbelopp per vecka,

Prop. 1996/97:107

14

- bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten, och                      Prop. 1996/97:107

- bisysslan inte hindrar personen från att anta ett lämpligt heltidsarbete.

Om inkomsten från bisysslan efter arbetslöshetens inträde överstiger ett
belopp som motsvarar 6 grundbelopp per vecka skall hälften av det
överskjutande beloppet dras av från dagpenningen.

40 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och
om karenstid utöver vad som följer av denna lag för personer som
regelbundet utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa.

41 § Överstiger de sökandes arbetsutbud per vecka den veckotid, under
vilken de normalt utfört arbete närmast före arbetslösheten, räknas den
överskjutande tiden inte med när ersättningen skall fastställas.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

42 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som
regeringens bestämmer begränsa rätten till ersättning för arbetstagare som
huvudsakligen är sysselsatta i yrke där arbetslöshet årligen regelbundet
förekommer.

Avstängning från rätt till ersättning

43 § Den sökande skall stängas av från rätt till ersättning under tid som
anges i 44 §, om den sökande

1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,

3. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd.

44 § Är det sannolikt att ett arbete som avses i 43 § skulle ha varat högst

5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10 dagar, utgör
avstängningstiden

- 10, 20 respektive 45 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 § 1,
och

- 20, 40 respektive 60 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 § 2—4.

I avstängningstiden räknas in bara dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte
hade skett, eller dagar under vilka den sökande har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga

- 28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 § 1,
och

- 56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 § 2-4.

15

45 § Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 43 §,
beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i 44 §, om
inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att den sökande inte vill anta lämpligt arbete, såsom
när den sökande vid upprepade tillfallen antingen har avvisat erbjudet
sådant arbete utan godtagbart skäl eller lämnat sitt arbete utan giltig
anledning, skall den sökande vara avstängd till dess han eller hon utfört
sådant förvärvsarbete som enligt 12 och 13 §§ far tillgodoräknas för
uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.

Avstängningstiden skall räknas från den dag då det förhållande som
anges i 43 § inträffat.

46 § Bestämmelserna i 43 § 1-3 om arbete skall tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till utbildningsbidrag och
utbildningar för vilka utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen
(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag. Bestämmelserna i 44 och
45 §§ skall därvid gälla i tillämpliga delar.

Prop. 1996/97:107

Ansökan om ersättning och utfärdande av intyg

47 § Ansökan om ersättning görs skriftligen hos arbetslöshetskassan. Till
ansökan skall fogas intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhål-
landen samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den
sökandes ersättningsrätt. Kan ett sådant intyg bara skaffas med stora
svårigheter, far arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat
sätt. Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyget enligt formulär som
fastställts av Arbetsmarknadsstyrelsen.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar.

48 § Till personer som uppfyller villkoren för rätt att med bibehållen
ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land utfärdar Arbets-
marknadsstyrelsen intyg som visar rätten till ersättning.

16

Prop. 1996/97:107

Överklagande, omprövning och ändring

Överklagande i ärenden om rätt till ersättning

49 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till ersättning
enligt denna lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat
följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskon-
flikt.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i
första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän
deltagit i länsrätten.

50 § Arbetslöshetskassans beslut far inte överklagas av en enskild innan
kassan har omprövat sitt beslut enligt 61 §. Om ett beslut överklagas
innan det har omprövats, skall överklagandet anses som en begäran om
omprövning.

51 § Arbetsmarknadsstyrelsen får, även till förmån för enskild part,
överklaga en domstols och en arbetslöshetskassas beslut i ärenden som
avses i 49 §.

Överklagande i ärenden om utfärdande av intyg

52 § Beslut av Arbetsmarknadsstyrelsen i ärenden om utfärdande av
intyg enligt 48 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Gemensamma bestämmelser om överklagande

53 § Ett beslut skall överklagas skriftligt.

I skrivelsen skall anges vilket beslut som överklagas och den ändring

av beslutet som begärs.

54 § Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den instans som har
meddelat beslutet. Skrivelsen skall ha kommit in till den instansen inom
två månader från den dag klaganden fick del av beslutet eller, om
överklagandet anförts av Arbetsmarknadstyrelsen eller en arbetslöshetskas-
sa, inom två månader från beslutets dag.

55 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om
skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid.

Om skrivelsen har kommit in för sent, skall den avvisas utom när

1. förseningen beror på att den instans som har fattat det överklagade
beslutet har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man
överklagar, eller

2. skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till den instans

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

som skall pröva överklagandet.                                         Prop. 1996/97:107

I fall som avses i 2 skall den instans dit skrivelsen kommit vidarebefor-
dra den till den instans som har meddelat beslutet och samtidigt lämna
uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen.

56 § Om skrivelsen med överklagandet inte avvisas enligt 55 § andra
stycket, skall den instans som har meddelat det överklagade beslutet
lämna över denna och övriga handlingar i ärendet till den instans som
skall pröva överklagandet.

57 § En arbetslöshetskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens eller en domstols
beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat har angetts
i beslutet eller bestämts av den instans som skall överpröva beslutet.

58 § I ett mål där en enskild part överklagar en arbetslöshetskassas beslut
är kassan den enskildes motpart.

59 § Arbetsmarknadsstyrelsen far överta en arbetslöshetskassas uppgift

att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan.

Arbetsmarknadsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten.

60 § Vid överklagande till kammarrätt krävs det prövningstillstånd.

Omprövning och ändring

61 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som sägs i 49 § skall
omprövas av kassan, om det begärs av den enskilde som beslutet angår.

Detta gäller inte, om arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet med
stöd av 63 §.

62 § Bestämmelserna i 53-56 §§ om överklagande skall tillämpas i fråga
om en begäran om omprövning.

63 § En arbetslöshetskassa skall utan begäran ändra sitt beslut i ärenden
som sägs i 49 § och som inte överprövats av en högre instans, om

1. beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet,

2.  beslutet har blivit oriktigt på grund av att det fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

3. beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart felaktig
rättstillämpning eller någon annan liknande orsak.

En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om oriktigheten är
av ringa betydelse.

64 § En ändring med stöd av 63 § av ett beslut får inte göras sedan mer
än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut får ändras även efter det att tiden har gått ut, om det först Prop. 1996/97:107
därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

65 § Vid omprövning enligt 61 § får beslutet inte ändras till den
enskildes nackdel.

Vid ändring enligt 63 § far beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel, om det finns synnerliga skäl mot det.

Särskilda bestämmelser

66 § Sökande som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga
eller vilseledande uppgifter om förhållanden av betydelse för bedöm-
ningen av deras rätt till ersättning skall frånkännas rätt till ersättning. När
sökanden är medlem i en arbetslöshetskassa skall ett sådant frånkännande
ske först sedan arbetslöshetskassan med stöd av 37 § andra stycket lagen
(1997:000) om arbetslöshetskassor beslutat att inte utesluta den sökande
som medlem. Frånkännandet skall gälla under minst 130 ersättningsdagar.
Om det finns särskilda skäl far frånkännandet gälla under färre dagar.

Till sökande som frånkänts ersättning enligt första stycket far ersättning
betalas ut först sedan de har utfört sådant förvärvsarbete som avses i 12
och 13 §§ under 80 dagar från den tidpunkt då det förhållande som ledde
till frånkännandet kom till arbetslöshetskassans kännedom.

Finns det sannolika skäl att en sökande gjort sig skyldig till ett
förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer den
sökande innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första stycket skall av kassan genast anmälas till Arbets-
marknadsstyrelsen.

67 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
skall tillämpas på ersättning enligt denna lag.

68 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att
fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat
att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp eller har
någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning
och har han eller hon skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för
mycket betalas tillbaka. Detta gäller om det inte i det särskilda fallet finns
anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

Vid återbetalningsskyldighet enligt första stycket far vid senare ut-
betalning skäligt belopp innehållas i avräkning från vad som betalats ut
för mycket.

69 § När det gäller minskning av vissa ersättningar med utgiven dag-
penning gäller föreskrifterna i 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring och 6 kap. 7 § andra stycket lagen (1976:380) om arbets-

skadeförsäkring.

Prop. 1996/97:107

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1997:000)
om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen
(1997:000) om arbetslöshetskassor.

20

2.2 Förslag till lag om arbetslöshetskassor

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Arbetslöshetsförsäkringen enligt lagen (1997:000) om arbetslös-
hetsförsäkring handhas av arbetslöshetskassor som har registrerats enligt
7-14 §§. Arbetslöshetskassor är föreningar för vilkas bildande och
verksamhet det finns närmare bestämmelser i denna lag.

En arbetslöshetskassas verksamhet skall omfatta ett visst verksam-
hetsområde. Ett verksamhetsområde omfattar en viss yrkeskategori eller
bransch eller vissa närbesläktade sådana.

2 § En arbetslöshetskassa kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldig-
heter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter sedan den
registrerats.

För en arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans tillgångar.
I tillgångarna räknas in avgifter som har förfallit till betalning, även om
de ännu inte har betalats.

3 § En förening kan registreras som arbetslöshetskassa endast om den
har minst 10 000 medlemmar, har till ändamål att ge sina medlemmar
ersättning vid arbetslöshet samt har antagit stadgar och utsett styrelse och
revisorer enligt denna lag.

4 § En arbetslöshetskassas firma skall innehålla ordet arbetslöshetskas-
sa.

Firman skall tydligt skilja sig från andra bestående arbetslöshetskassors
firma.

Endast arbetslöshetskassor enligt denna lag far i sin firma använda
benämningen arbetslöshetskassa eller förkortningar därav.

5 § En arbetslöshetskassas stadgar skall ange följande:

1.  arbetslöshetskassans firma,

2.  kassans verksamhetsområde,

3.  uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda
kategorierna,

4.  den ort i Sverige där kassans styrelse skall ha sitt säte,

5.  betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

6.  betalningssätt för avgifter,

7.  påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt
uttaxerat belopp,

8.  antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet
att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

21

9. bestämmelser om föreningsstämma,                             Prop. 1996/97:107

10. antalet ombud som skall utses till föreningsstämman, sättet att utse

dem och tiden för deras uppdrag,

11. tid för ordinarie föreningsstämma,

12. den tid inom vilken föreningsstämman skall sammankallas, hur den
skall sammankallas och hur andra meddelanden skall ges till känna för
ombuden och medlemmarna, samt

13. den tid inom vilken en medlem som vill få ett ärende behandlat vid

en föreningsstämma skall begära det och hur det skall göras.

Första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts
enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för privatanställda.

Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att en arbetslöshetskassas stadgar
innehåller annat än det som anges i första stycket, om det finns särskilda
skäl.

6 § En arbetslöshetskassa far inte utöva annan verksamhet än sådan som
avses i 1 § eller använda medel för ändamål som är främmande för sådan
verksamhet. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbets-
marknadsstyrelsen får medge undantag från denna föreskrift, om det finns
särskilda skäl.

Registrering av arbetslöshetskassor

7 § En förening som vill verka som arbetslöshetskassa registreras hos
Arbetsmarknadsstyrelsen.

Registreringen gäller från den dag ansökan om registrering kom in till
Arbetsmarknadsstyrelsen.

8 § Om en arbetslöshetskassas avsedda verksamhetsområde helt eller i
väsentligt hänseende skulle sammanfalla med en redan verksam arbetslös-
hetskassas verksamhetsområde far registrering vägras.

9 § En arbetslöshetskassa skall för registrering anmäla

1.  sin postadress,

2.  de personer som har utsetts till

- styrelseledamot,

- kassaföreståndare,

- suppleant,

- firmatecknare,

- revisor,

3.  de utseddas postadress och personnummer, och

4.  hur kassans firma tecknas.

Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda skall det anges.

22

10 § En arbetslöshetskassa skall också för registrering anmäla varje Prop. 1996/97:107
ändring av stadgarna som beslutats av föreningsstämman.

11 § En anmälan som sägs i 9 § görs första gången när arbetslös-
hetskassan ansöker om registrering enligt 7 §. Därefter skall en anmälan
göras genast efter det att en ändring inträffat i något förhållande som
tidigare anmälts eller borde ha anmälts enligt 9-10 §§.

Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan.

12 § Arbetsmarknadsstyrelsen far förelägga arbetslöshetskassan att inom
en viss tid avge yttrande eller vidta rättelse, om styrelsen finner att ett
beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälan

1.  inte har tillkommit i behörig ordning,

2.  till sitt innehåll strider mot lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-
ring, mot denna lag, mot föreskrifter som har meddelats med stöd av
dessa lagar eller mot arbetslöshetskassans stadgar,

3.  i något viktigare hänseende har formulerats otydligt eller vilseledan-

de.

Om en arbetslöshetskassa inte följer ett sådant föreläggande, skall
anmälan avskrivas. En underrättelse om att så kan ske skall tas in i
föreläggandet.

13 § Finns det något hinder mot registrering även efter det att ett
yttrande som sägs i 12 § första stycket har av getts och arbetslöshetskassan
har haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall Arbetsmarknadsstyrelsen
vägra registrering, om det inte finns anledning att ge ett nytt föreläggande.

14 § För en förpliktelse som genom en åtgärd på en förenings vägnar
uppkommit före registreringen svarar de solidariskt som har beslutat eller
deltagit i åtgärden. Genom registreringen övergår ansvaret på arbetslös-
hetskassan, om förpliktelsen uppkommit efter det att föreningen bildats.

Arbetslöshetskassans ledning

Kassans styrelse

15 § En arbetslöshetskassa skall ha en styrelse med minst tre ledamöter
samt suppleanter.

En av ledamöterna och hans eller hennes suppleant skall som statens
representant utses av Arbetsmarknadsstyrelsen. Övriga ledamöter och
suppleanter väljs av föreningsstämman.

Den ledamot och den suppleant som utsetts av Arbetsmarknadsstyrelsen
har rätt till ersättning för uppdragets fullgörande med det belopp som
regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen
fastställer.

23

16 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter gäller även Prop. 1996/97:107
suppleanter.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245)

om styrelserepresentation för de privatanställda.

Krav för att få vara styrelseledamot

17 § Styrelseledamöter skall vara bosatta i Sverige, om inte regeringen
eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen i ett
särskilt fall tillåter annat.

Den som är underårig, i konkurs, har en förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken eller är underkastad näringsförbud far inte vara styrelsele-
damot.

Till styrelseledamot far föreningsstämman välja endast den som är
medlem i kassan.

Styrelseledamöternas uppdragstid

18 § En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i
arbetslöshetskassans stadgar. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra
verksamhetsår och skall bestämmas så att den upphör vid slutet av den
ordinarie föreningsstämma där styrelseval förrättas.

19 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid om ledamoten
begär det. Ett sådant uppdrag upphör i förtid även i det fall att den som
utsett ledamoten eller, i fråga om vald styrelseledamot, föreningsstämman
beslutar det. Anmälan om att uppdrag upphört i förtid skall göras hos
arbetslöshetskassans styrelse och hos Arbetsmarknadsstyrelsen.

20 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller det upp-
kommer hinder enligt 17 § för honom eller henne att vara styrelseledamot
och en suppleant inte kan träda i ledamotens ställe, skall övriga styrelsele-
damöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den
återstående mandattiden.

Sådana åtgärder behöver inte vidtas om den ledamot vars uppdrag
upphört var en arbetstagarrepresentant som avses i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda.

Valet av en ny ledamot som skall väljas på föreningsstämma far anstå
till nästa ordinarie stämma där styrelseval förrättas utan hinder av 15 §
första stycket, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och
suppleanter.

24

Poster inom arbetslöshetskassans ledning

21 § Styrelsen utser inom sig en ordförande och en vice ordförande. Den
som är anställd hos arbetslöshetskassan far inte vara ordförande.

Styrelsen utser även en kassaföreståndare och en sekreterare. Be-
stämmelserna i 17 § andra stycket gäller också kassaföreståndaren.
Kassaföreståndaren far inte vara styrelseledamot eller kassaföreståndare
i en annan kassa.

Vid lika röstetal avgörs frågan genom lottning.

Ledningens uppgifter

22 § Styrelsen företräder arbetslöshetskassan och tecknar dess firma.

Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, kassaföreståndaren eller
någon annan att företräda arbetslöshetskassan och teckna dess firma, om
det inte är förbjudet enligt stadgarna. Styrelsen kan föreskriva att rätten
att företräda arbetslöshetskassan och teckna dess firma får utövas endast
av två eller flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får
registeras.

Bestämmelserna i 17 § andra stycket och 30 § gäller också den som be-
myndigas enligt andra stycket.

Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i
andra stycket.

23 § Styrelsen svarar för arbetslöshetskassans organisation och för-
valtningen av kassans angelägenheter.

Kassaföreståndaren ansvarar för den löpande förvaltningen enligt de
riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.

24 § Styrelsen skall se till att organisationen av bokföringen och
medelsförvaltningen innefattar en tillfredsställande kontroll.

Kassaföreståndaren skall se till att bokföringen fullgörs i överens-
stämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande
sätt.

Styrelsesammanträden

25 § Styrelsens ordförande skall se till att styrelsesammanträden hålls när
det behövs. Styrelsen skall sammankallas om någon av styrelseledamöter-
na eller kassaföreståndaren begär det.

Kassaföreståndaren har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsesam-
manträden även om han eller hon inte är styrelseledamot, om inte
styrelsen bestämmer något annat i ett särskilt fall.

Prop. 1996/97:107

25

26 § Vid styrelsesammanträden skall föras protokoll som undertecknas Prop. 1996/97:107
av ordföranden och justeras av den ledamot som styrelsen utser.

Styrelseledamöter och kassaföreståndaren har rätt att få en avvikande
mening antecknad till protokollet.

Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande
sätt.

27 § Styrelsen är beslutför om mer än hälften av det totala antalet
ledamöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande.

Beslut i ett ärende far inte fattas om inte, såvitt möjligt, samtliga
styrelseledamöter har fått tillfälle att delta i ärendets behandling och fått
tillfredsställande underlag för att avgöra det.

28 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett styrelsesammanträde
skall ledamotens suppleant ges tillfälle att delta i sammanträdet.

Suppleanten för den arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid fa
underlag för styrelsesammanträdena och ges tillfälle att delta vid
sammanträden på samma sätt som en styrelseledamot.

29 § Om inte stadgarna föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som
styrelsens beslut den mening för vilken fler än hälften av de närvarande
röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden stöder. Är
styrelsen inte fulltalig skall de som röstar för beslutet utgöra mer än en
tredjedel av det totala antalet styrelseledamöter, om inte något annat före-
skrivs i stadgarna.

Särskilda bestämmelser om arbetslöshetskassans ledning och ställföre-
trädare

30 § Styrelseledamöter eller kassaföreståndaren far inte handlägga frågor
som rör avtal mellan dem och arbetslöshetskassan. De far inte heller
handlägga frågor om avtal mellan kassan och tredje man, om de i frågan
har ett väsentligt intresse som kan strida mot kassans intressen. Vad som
sägs om handläggning av frågor som rör avtal gäller även rättegång eller
annan talan.

31 § Styrelsen eller andra ställföreträdare för en arbetslöshetskassa far
inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som kan bereda en
otillbörlig fördel åt medlem eller någon annan, om rättshandlingen eller
åtgärden är till nackdel för arbetslöshetskassan eller någon av dess
medlemmar.

32 § En ställföreträdare för en arbetslöshetskassa far inte följa en sådan
föreskrift av en föreningsstämma eller ett annat organ hos arbetslös-
hetskassan som inte gäller därför att den står i strid med lagen (1997:000)

om arbetslöshetsförsäkring, med denna lag, med föreskrifter utfärdade Prop. 1996/97:107
med stöd av dessa lagar eller med kassans stadgar.

33 § Om en ställföreträdare har överskridit sin befogenhet när han eller
hon företog en rättshandling för en arbetslöshetskassa gäller inte
rättshandlingen mot kassan, om den mot vilken rättshandlingen företogs
insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

Detta gäller också om en kassaföreståndare vid företagande av en
rättshandling har överskridit sin behörighet att vidta åtgärder på arbetslös-
hetskassans vägnar enligt 23 § andra stycket och 24 § andra stycket.

Arbetslöshetskassans medlemmar

Rätt till medlemskap

34 § Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som
uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhets-
område. Medlemskap far dock beviljas endast den som under en samman-
hängande period av fyra veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17
timmar per vecka och fortfarande arbetar i minst denna omfattning. Rätt
att bli medlem har inte den som

1. är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller

2. har fyllt 64 år.

Rätt att bli medlem har även den som till följd av att han eller hon
uppfyller studerandevillkoret enligt lagen (1997:000) om arbetslöshetsför-
säkring är berättigad till ersättning enligt grundförsäkringen och som har
utbildat sig för arbete i yrkeskategori eller bransch inom kassans
verksamhetsområde.

35 § Arbetslöshetskassan skall föra en medlemsförteckning. Förteck-
ningen skall innehålla uppgift om

1. varje medlems namn, personnummer, postadress och tid för inträde

i kassan, och

2. de avgifter och andra belopp som medlemmen har betalat in.

36 § Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den
dag medlemmen fyller 65 år.

Uteslutning av medlem

37 § Arbetslöshetskassans styrelse skall, om inte särskilda skäl talar mot
det, utesluta en medlem som

1. inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna har
uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom kassans verksam-
hetsområde, eller

27

2. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilsele- Prop. 1996/97:107
dande uppgift om något forhållande av betydelse for hans eller hennes rätt
till medlemskap eller ersättning.

Om det finns särskilda skäl skall styrelsen, i stället for att utesluta
medlemmen, frånkänna honom eller henne rätten till ersättning enligt
bestämmelser om detta i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring.

Första stycket 1 gäller inte sådana medlemmar som grundar sitt med-
lemskap endast på förhållanden som avses i 34 § andra stycket.

38 § Har i ett ärende om uteslutning av medlem uppgift som inte saknar
betydelse för frågan om uteslutning tillförts ärendet av någon annan far
ärendet inte avgöras utan att medlemmen har underrättats om det och fatt
tillfälle att yttra sig över uppgiften. Medlemmen skall anses ha fått
underrättelse om uppgiften, om den har sänts i ett rekommenderat brev
under medlemmens vanliga adress.

39 § Ett beslut varigenom en medlem uteslutits skall innehålla de skäl
som bestämt utgången, om det inte är uppenbart obehövligt. I beslutet
skall även anges från och med vilken dag uteslutningen gäller.

Om ett beslut om uteslutning fattas med stöd av 37 § 1 under tid då
medlemmen har rätt till ersättning, gäller uteslutningen från och med
dagen efter det att medlemmens rätt till ersättning upphör.

Rätt till utträde

40 § Utträde ur en arbetslöshetskassa sker efter anmälan. Sådan anmälan
skall göras skriftligen och innehålla uppgift om tidpunkten för utträdet. En
medlems rätt att träda ut ur en arbetslöshetskassa far inte begränsas.

Ytterligare bestämmelser om utträde finns i 45-46 §§.

Medlemsavgifter och särskild uttaxering

41 § En arbetslöshetskassa skail ta ut medlemsavgifter som i förening
med andra inkomster far antas täcka kassans förvaltningskostnader,
betalningen av finansieringsavgift och utjämningsavgift samt övriga
utgifter. En arbetslöshetskassa far besluta om olika medlemsavgifter för
olika medlemskategorier, om det finns skäl för det.

42 § Trots vad stadgarna föreskriver, far en arbetslöshetskassa besluta om
särskild uttaxering, om arbetslöshetskassans tillgångar är otillräckliga för
verksamhetens behöriga utövande.

43 § En arbetslöshetskassas beslut om medlemsavgifter och om särskild
uttaxering skall godkännas av Arbetsmarknadsstyrelsen.

28

44 § En arbetslöshetskassas inkomster som inte används för löpande Prop. 1996/97:107
utgifter under verksamhetsåret, skall användas för sådana utgifter följande

verksamhetsår.

45 § En medlem skall anses ha trätt ut ur arbetslöshetskassan, om med-
lemmen vid utgången av andra månaden efter den tid på vilken en
medlemsavgift eller ett särskilt uttaxerat belopp belöper inte har betalat
avgiften eller beloppet till kassan och inte heller har anmält ett förhållande
på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas. Medlemmen
skall anses ha trätt ut ur kassan vid den tidpunkten.

I en arbetslöshetskassa med en längre avgiftsperiod än en kalendermå-
nad skall en medlem som inte inom tre månader från periodens början har
betalat medlemsavgiften anses ha trätt ut ur kassan efter den tiden.

46 § Om det finns särskilda skäl, far Arbetsmarknadsstyrelsen medge
utträde vid en senare tidpunkt än vad som sägs i 45 §, dock senast vid
utgången av sjätte månaden.

47 § En arbetslöshetskassas styrelse får medge att en medlem får fortsätta
att vara medlem, även om medlemmen låtit bli att inom den tid som
framgår av 45 § anmäla ett förhållande som befrielse från betalnings-
skyldighet kan grundas på.

Om det finns särskilda skäl, får styrelsen även i andra fall än som sägs

i första stycket besluta att en medlem får fortsätta att vara medlem även
om medlemmen inte inom den tid som framgår av 45 § betalat med-
lemsavgiften eller ett särskilt uttaxerat belopp.

Finansieringsavgift och utjämningsavgift

48 § Arbetslöshetskassorna skall för varje medlem som fanns i kassan
den 31 december det senast förflutna verksamhetsåret till staten betala

1. en avgift för finansiering av del av statens kostnader för utbetald
ersättning som avser inkomstbortfallsförsäkringen med ett belopp som
motsvarar 131 procent av den under det löpande verksamhetsåret
genomsnittligt utbetalade dagpenningen enligt inkomstbortfallsförsäk-
ringen (finansieringsavgift), och

2. en avgift för finansiering av ett för kassorna gemensamt utjämnings-
bidrag med ett belopp som motsvarar tre procent av den gällande högsta
dagpenningen (utjämningsavgift).

49 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om när och på vilket
sätt betalningarna enligt 48 § skall göras samt om utjämningsbidrag.

29

Föreningsstämma                                                Prop. 1996/97:107

50 § En arbetslöshetskassa skall hålla ordinarie föreningsstämma före den

1 juli varje år.

Arbetsmarknadsstyrelsen far medge att stämma hålls vid en senare
tidpunkt eller att den hålls endast vartannat år.

51 § Medlemmars rätt att besluta i arbetslöshetskassans angelägenheter
får utövas vid föreningsstämman genom valda ombud. Varje ombud har
en röst.

Om en arbetslöshetskassa är nybildad och val av ombud inte har hunnit
anordnas, far medlemmarna besluta i kassans angelägenheter vid
föreningsstämman. Vad som sägs om ombud i 55 och 56 §§ gäller i ett
sådant fall på motsvarande sätt medlemmar som beslutar vid stämman.

52 § Samtliga medlemmar i en arbetslöshetskassa har rätt att delta i val
av ombud.

53 § Föreningsstämman fastställer antalet ombud som skall väljas.

Föreningsstämman kan bemyndiga styrelsen att fastställa antalet ombud.
Ett sådant bemyndigande blir giltigt endast om det godkänns av Arbets-
marknadsstyrelsen.

54 § Ett ombud far inte väljas för längre tid än fem år.

Till ombud får väljas endast en person som är medlem i arbetslös-
hetskassan.

55 § Ett ombud far inte rösta genom ett annat ombud.

Ett ombud far inte rösta i en fråga som rör

1. talan mot ombudet,

2. ombudets befrielse från skadeståndsansvar eller från någon annan
förpliktelse mot arbetslöshetskassan, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 som rör någon annan, om
ombudet i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot kassans
intressen.

56 § Om en bestämmelse i denna lag eller i arbetslöshetskassans stadgar
som rör kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar
har åsidosatts i ett ärende, far stämman inte besluta i ärendet utan
samtycke av alla närvarande ombud. Även utan ett sådant samtycke far
föreningsstämman avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen,
om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart
föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Stämman far också be-
sluta att en extra föreningsstämma skall sammankallas för behandling av
ärendet.

30

57 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som Prop. 1996/97:107
styrelsen har utsett.

Ordföranden vid föreningsstämman utses av stämman.

58 § Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fatt mer
än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som
stämmans ordförande stöder.

Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal
avgörs valet genom lottning, om inte något annat beslutas av stämman
innan valet förrättas.

59 § Föreningsstämman beslutar om ändring av stadgarna. Beslutet är
giltigt, om minst tre fjärdedelar av samtliga röstberättigade vid stämman
har förenat sig om det. Om arbetslöshetskassans stadgar innehåller
ytterligare villkor för ändring av stadgarna, gäller det villkoret.

Beslutet far inte verkställas innan registrering har skett enligt 10 §.

60 § Föreningsstämman far uppdra åt styrelsen att fatta beslut om
medlemsavgifter.

61 § Ett förbehåll i stadgarna om att tvister mellan arbetslöshetskassan
och styrelsen, styrelseledamöterna, kassaföreståndaren eller medlemmarna
skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.

Om styrelsen begär skiljemannaförfarande mot arbetslöshetskassan,
tillämpas 65 §.

Talan mot föreningsstämmans beslut

62 § Om ett beslut av en föreningsstämma inte har kommit till i behörig
ordning eller i övrigt strider mot lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-
ring, denna lag eller mot arbetslöshetskassans stadgar, kan talan mot
arbetslöshetskassan om att beslutet skall upphävas eller ändras föras av en
medlem, styrelsen, en styrelseledamot eller kassaföreståndaren.

Talan skall väckas vid tingsrätten.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte
talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

63 § En dom som upphäver eller ändrar en föreningsstämmas beslut
gäller även för medlemmar som inte har fört talan.

64 § Rätten kan ändra en föreningsstämmas beslut endast om det kan
fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.

Skall föreningsstämmans beslut enligt denna lag anmälas för registre-
ring, skall rätten underrätta Arbetsmarknadsstyrelsen för registrering, om
beslutet har upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft
eller om rätten genom beslut under rättegången har förordnat att beslutet

31

inte får verkställas.

Prop. 1996/97:107

65 § Om styrelsen vill väcka talan mot arbetslöshetskassan, skall den
sammankalla en föreningsstämma där det skall väljas ställföreträdare som
kan föra kassans talan i tvisten. Stämning delges den valde ställföreträda-
ren.

För styrelsen talan mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte
förlorad enligt 62 § tredje stycket, om styrelsen inom den där angivna
tiden har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.

Redovisning

66 § Arbetslöshetskassans verksamhetsår är kalenderår.

67 § Styrelsen skall avge årsredovisning för varje verksamhetsår.
Årsredovisningen skall bestå av resultaträkning, balansräkning och
förvaltningsberättelse.

Resultaträkningen och balansräkningen skall upprättas i enlighet med
bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125). Förvaltningsberättelsen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

68 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter
och av kassaföreståndaren.

Om det har antecknats en avvikande mening om årsredovisningen till
styrelsens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till redovis-
ningen.

69 § Årsredovisningen för det förflutna verksamhetsåret skall avlämnas
till revisorerna senast den 31 mars.

70 § Senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen
har blivit fastställda, skall en kopia av årsredovisningen och revisionsbe-
rättelsen hållas tillgängliga hos arbetslöshetskassan för dem som vill ta del
av dessa handlingar.

71 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmark-
nadsstyrelsen får utfarda närmare föreskrifter om arbetslöshetskassans
bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Om det finns särskilda skäl, far
föreskrifterna avvika från vad som följer av bokföringslagen (1976:125).

Revision

72 § En arbetslöshetskassa skall ha minst två revisorer och personliga
suppleanter för dem. Vad som i denna lag sägs om revisorer gäller även
revisorssuppleanter.

Revisorerna väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i

32

stadgarna att de skall utses på ett annat sätt.

Prop. 1996/97:107

73 § Minst en av revisorerna skall vara en auktoriserad eller en godkänd
revisor.

Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag.

74 § Revisor far inte

1.  vara underårig,

2.  ha en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

3.  vara i konkurs,

4.  vara underkastad näringsförbud,

5.  vara styrelseledamot eller kassaföreståndare i arbetslöshetskassan
eller hjälpa till vid kassans bokföring eller medelsförvaltning eller
kontrollen över den,

6.  vara anställd hos arbetslöshetskassan, eller

7.  vara gift eller sambo med en person som avses i 5, syskon eller
släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en sådan person, eller
besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så
att den ene är gift med den andres syskon.

75 § En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om
uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall tiden bestämmas så att
uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken
re visors val förrättas.

76 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om revisorn enligt
74 § eller enligt stadgarna inte får fortsätta att vara revisor och inte har
någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts
för den återstående mandattiden.

77 § Revisorerna får när som helst inventera arbetslöshetskassans
tillgångar och granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar.

Arbetslöshetskassans styrelse och kassaföreståndaren skall lämna de
upplysningar och den hjälp som revisorerna begär.

78 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed
granska arbetslöshetskassans årsredovisning och räkenskaper samt
styrelsens och kassaföreståndarens förvaltning. Efter att granskningen har
slutförts, skall revisorerna skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på
årsredovisningen. Om revisorerna finner att balans- eller resultaträkningen
inte bör fastställas, skall även det antecknas.

79 § Revisorerna skall för varje verksamhetsår till föreningsstämman
avge en revisionsberättelse som skall innehålla

1.  ett uttalande om årsredovisningen har gjorts enligt gällande lag och
arbetslöshetskassans stadgar,

2.  ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna, och

33

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

3. ett förslag i frågan om fastställande av balansräkning och resultat- Prop. 1996/97:107
räkning.

80 § Revisionsberättelsen skall lämnas till arbetslöshetskassans styrelse
senast en månad efter det att revisorerna har fått redovisningshand-
lingarna. Dessa skall samtidigt lämnas tillbaka till styrelsen.

81 § Revisorerna har rätt att närvara vid en föreningsstämma. De är
skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ärendena
anses nödvändigt.

Fusion

82 § Genom ett avtal om fusion kan en arbetslöshetskassa (den över-
låtande kassan) gå upp i en annan arbetslöshetskassa (den övertagande
kassan). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande
kassan blir medlemmar i den övertagande kassan, att den överlåtande
kassan upplöses samt att dess tillgångar och skulder övertas av den
övertagande kassan.

En fusion kan också verkställas genom att en överlåtande kassa går upp

i två eller flera övertagande kassor.

83 § Genom ett avtal om fusion kan två eller flera arbetslöshetskassor
(de överlåtande kassorna) förenas genom att bilda en ny arbetslöshetskas-
sa. En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande kassorna
blir medlemmar i den nya kassan, att de överlåtande kassorna upplöses
samt att deras tillgångar och skulder övertas av den nya kasssan.

84 § Ett avtal om fusion skall för att bli giltigt godkännas av förenings-
stämman i den överlåtande arbetslöshetskassan samt av Arbetsmark-
nadsstyrelsen. Bestämmelserna i 59 § skall tillämpas i fråga om en
föreningsstämmas beslut att godkänna en fusion.

Den kompletterande arbetslöshetskassan

85 § Rikstäckande organisationer som företräder anställda och företagare
på arbetsmarknaden får bilda en kompletterande arbetslöshetskassa. I den
kompletterande arbetslöshetskassan är organisationerna som bildat
föreningen medlemmar. Denna kassa kommer främst övergångsvis att
handha arbetslöshetsförsäkring åt enskilda. När det gäller grund-
försäkringen omfattar kassans verksamhet arbetslösa som inte är
medlemmar i någon arbetslöshetskassa. När det gäller den frivilliga
inkomstbortfallsförsäkringen omfattar verksamheten dem som är anslutna
till den kompletterande kassan.

Den kompletterande arbetslöshetskassan skall godkännas av regering-

en.

34

86 § Såväl arbetstagare som företagare kan hos kassan försäkra sig mot Prop. 1996/97:107
inkomstbortfall. En sådan försäkrad benämns ansluten.

87 § För den kompletterande kassan gäller i övrigt bestämmelserna i
denna lag med följande undantag.

Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 5 § första stycket 2 om kassans
verksamhetsområde, bestämmelsen i 3 § om minsta antal medlemmar,
bestämmelsen i 8 § om att registrering i vissa fall får vägras samt
bestämmelserna i 82-84 §§ om fusion gäller inte.

Bestämmelserna i 3 §, 5 § första stycket 12, 34-47 §§ samt 60 § om
medlemskap, medlemsförteckning, medlemsavgift m.m., i 48 § om
finansieringsavgift, och i 95-97 §§ och 111-115 §§ om överklagande,
omprövning och ändring gäller för de anslutna i stället för medlemmarna.
Vad som sägs i 31 och 61 §§ om medlem gäller även den som är ansluten
till den kompletterande arbetslöshetskassan.

I stället för vad som sägs i 17 § tredje stycket gäller för den komplette-
rande arbetslöshetskassan följande. Till styrelseledamot far utses
medlemmar, förtroendevalda eller anställda i de organisationer som är
medlemmar i föreningen. Styrelseledamöterna får inte vara styrelseleda-
möter, kassaföreståndare eller ombud vid föreningsstämma i en annan
arbetslöshetskassa.

Bestämmelserna i 51-54 §§ om val av ombud och valda ombud gäller
i den kompletterande arbetslöshetskassan på motsvarande sätt ombud som
utses av medlemsorganisationerna. För sådana ombud gäller vad som i
tredje stycket sägs om styrelseledamot i den kompletterande kassan.

Samverkan

88 § Arbetslöshetskassorna skall samverka med varandra i frågor som rör
administration, service, information, utbildning och utveckling av
kassornas verksamhet.

Arbetslöshetskassorna skall lämna information till den enskilde om vilka
andra arbetslöshetskassor som är verksamma inom hans eller hennes
yrkesområde.

Tillsyn

89 § Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över arbetslöshetskassorna
och gör uppföljning av arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och i denna lag tillämpas lik-
formigt och rättvist.

90 § En arbetslöshetskassa skall för tillsyn och uppföljning av arbetslös-
hetsförsäkringen lämna uppgifter enligt vad regeringen eller efter
regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver.

En arbetslöshetskassa är skyldig att lämna Arbetsmarknadsstyrelsen Prop. 1996/97:107
tillträde till föreningsstämman och styrelsesammanträdena.

91 § Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela de erinringar i fråga om en
arbetslöshetskassas verksamhet som styrelsen finner behövliga.

Arbetsmarknadsstyrelsen far förelägga en arbetslöshetskassa att inom en

viss tid vidta de åtgärder som behövs för rättelse, om

1. en avvikelse har gjorts från kassans stadgar, denna lag, lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring eller de författningar och före-
skrifter i övrigt som gäller för kassans verksamhet,

2.  stadgarna inte längre uppfyller kraven enligt 5 §,

3.  kassans tillgångar inte är tillräckliga, eller

4.  någon annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksam-
het.

92 § Om ett föreläggande enligt 91 § inte har följts inom den tid som
angetts i föreläggandet och det förhållandet mot vilket anmärkningen
riktats inte heller har undanröjts på något annat sätt, får Arbetsmark-
nadsstyrelsen bestämma att arbetslöshetskassan helt eller delvis under en
viss tid inte skall ha rätt till statsbidrag.

Statsbidrag

93 § En arbetslöshetskassa har rätt till statsbidrag för kostnader för
ersättning som betalas ut enligt bestämmelser i lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring.

94 § Om en arbetslöshetskassa har fått statsbidrag utan att vara berättigad
till det eller har fått för stort bidrag, skall kassan betala tillbaka bidraget.

I frågor om återkrav beslutar Arbetsmarknadsstyrelsen. Grundas
återkravet på att beslut om ersättning enligt lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring är felaktigt, får dock statsbidraget återkrävas
endast om beslutet om utbetalning av ersättning uppenbart strider mot den
lagen, denna lag eller med stöd av dessa lagar meddelade föreskrifter.

Vid återkrav får beloppet jämkas eller, om det finns synnerliga skäl, helt
efterges.

Överklagande, omprövning och ändring

Överklagande i ärenden om rätt till medlemskap i en arbetslöshetskas-
sa

95 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till medlemskap
enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i

första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän Prop. 1996/97:107
deltagit i länsrätten.

96 § Arbetslöshetskassans beslut far inte överklagas av en enskild innan
kassan har omprövat sitt beslut enligt 111 §. Om ett beslut överklagas
innan det har omprövats, skall överklagandet anses som en begäran om
omprövning.

97 § Arbetsmarknadsstyrelsen får, även till formån för en enskild part,
överklaga en domstols och en arbetslöshetskassas beslut i ärenden som
avses i 95 §.

Överklagande i övriga ärenden

98 § Beslut som en arbetslöshetskassa fattar med stöd av denna lag far

i andra fall än som avses i 62 och 95 §§ överklagas hos Arbetsmark-
nadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ett sådant ärende överklagas hos
regeringen.

99 § Utan hinder av vad som sägs i 2 § första stycket får styrelsen för
en förening som vägrats registrering överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut i ärendet om registrering.

100 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt 92 eller 94 § får över-
klagas av arbetslöshetskassan hos allmän förvaltningsdomstol.

Gemensamma bestämmelser om överklagande

101 § Ett beslut skall överklagas skriftligt.

I skrivelsen skall anges vilket beslut som överklagas och den ändring
av beslutet som begärs.

102 § Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den instans som har
meddelat beslutet. Skrivelsen skall, om inte annat anges i 103 och 104 §§,
ha kommit in till den instansen inom två månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.

103 § Om överklagandet görs av Arbetsmarknadsstyrelsen eller av en
arbetslöshetskassa skall skrivelsen med överklagandet ha kommit in till
den instans som meddelat beslutet inom två månader från beslutets dag.

104 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8, 92 och

94 §§ skall överklagas inom två månader från beslutets dag.

37

105 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om Prop. 1996/97:107
skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid.

Om skrivelsen har kommit in för sent, skall den avvisas utom när

1.  förseningen beror på att den instans som har fattat det överklagade
beslutet har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man
överklagar, eller

2.  skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till den
instans som skall pröva överklagandet.

I fall som avses i 2 skall den instans dit skrivelsen kommit vidarebefor-
dra den till den instans som har meddelat beslutet och samtidigt lämna
uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen.

106 § Om skrivelsen med överklagandet inte avvisas enligt 105 § andra
stycket, skall den instans som har meddelat det överklagade beslutet
lämna över denna och övriga handlingar i ärendet till den instans som
skall pröva överklagandet.

107 § En arbetslöshetskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens eller en
domstols beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat
har angetts i beslutet eller bestämts av den instans som skall överpröva
beslutet.

108 § I ett mål där en enskild part överklagar en arbetslöshetskassas
beslut är kassan den enskildes motpart.

109 § Arbetsmarknadsstyrelsen far överta en arbetslöshetskassas uppgift
att i länsrätt och kammarrätt föra talan.

Arbetsmarknadsstyrelsen för sådan talan i Regeringsrätten.

110 § Vid överklagande till kammarrätt krävs det prövningstillstånd.

Omprövning och ändring

111 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som sägs i 95 § skall
omprövas av kassan, om det begärs av den enskilde som beslutet angår.

Detta gäller inte, om arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet med
stöd av 113 §.

112 § Bestämmelserna i 101-106 §§ om överklagande skall tillämpas i
fråga om en begäran om omprövning.

113 § En arbetslöshetskassa skall utan begäran ändra sitt beslut i
ärenden som sägs i 95 § och som inte har överprövats av en högre
instans, om

1. beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller något annat sådant
förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet,

38

2.  beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på Prop. 1996/97:107
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

3.  beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart felaktig
rättstillämpning eller någon annan liknande orsak.

En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om oriktigheten är
av ringa betydelse.

114 § En ändring med stöd av 113 § av ett beslut får inte göras sedan
mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut får ändras även efter det att den tiden har gått ut, om det först
därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

115 § Vid omprövning enligt 111 § får beslutet inte ändras till den
enskildes nackdel.

Vid ändring enligt 113 § får beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel, om det finns synnerliga skäl mot det.

Straffbestämmelse

116 § Om en förening eller en annan organisation utan att vara
registrerad enligt denna lag handhar frågor om ersättning enligt lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring, döms den som på föreningens eller
organisationens vägnar deltar i en åtgärd eller ett beslut i sådan verksam-
het till böter eller fängelse i högst sex månader.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring
och lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor.

39

Prop. 1996/97:107

2.3 Förslag till lag om införande av lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslös-
hetskassor

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000)
om arbetslöshetskassor träder i kraft den 1 januari 1998 då lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd upphör att gälla.

2 § Arbetslöshetskassor som registrerats med stöd av äldre lagstiftning
och som bedriver verksamhet enligt sådan lagstiftning vid utgången av år
1997 skall anses registrerade med rätt att enligt lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring handha arbetslöshetsförsäkringen.

3 § Stödtagare som enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmark-
nadsstöd påbörjat en ersättningsperiod före ikraftträdandet har rätt till
fortsatt ersättning i den perioden. Längden av ersättningsperioden skall då
beräknas enligt bestämmelserna i lagen (1997:000) om arbetslöshetsför-
säkring. Ersättningen lämnas i form av grundbelopp.

4 § Försäkrade enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring som
påbörjat en ersättningsperiod före ikraftträdandet har rätt till de åter-
stående antal dagar av ersättningsperioden som följer av 14 § i den lagen.
Ersättningen lämnas i form av inkomstrelaterad ersättning.

5 § Försäkrade enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring som
fått kontant arbetsmarknadsstöd enligt 1 § 3 lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd är berättigade till ersättning enligt grundförsäkringen
även om de inte uppfyller arbetsvillkoret.

6 § Med beslut om avstängning enligt 43-46 §§ och beslut om
frånkännande enligt 66 § lagen (1997:000) om arbetslöshetförsäkring
jämställs motsvarande beslut enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

7 § Bestämmelsen i 13 § första stycket 3 och andra stycket lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring tillämpas om anställningen upphört
efter ikraftträdandet.

8 § Äldre föreskrifter i lagen (1973:3 70) om arbetslöshetsförsäkring och
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd gäller fortfarande i fråga
om omprövning och överklagande av beslut som meddelats före ikraftträ-
dandet.

40

9 § En anvisning om utbetalning av stöd enligt lagen (1973:371) om Prop. 1996/97:107
kontant arbetsmarknadsstöd som har kommit in till en allmän försäkrings-
kassa före ikraftträdandet skall verkställas av den kassan. Övriga
utbetalningar av kontant arbetsmarknadsstöd skall göras av arbetslös-
hetskassorna med tillämpning av bestämmelserna i lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

41

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för-
säkringsavtal

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av

någon som driver försäkringsrörelse.

Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuklön
eller lagen (1993:16) om försäkring
mot vissa semesterlönekostnader.

Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1997:000) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuklön
eller lagen (1993:16) om försäkring
mot vissa semesterlönekostnader.

Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäk-
ringslagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren
tillämpas dock 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även
i fråga om sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser
gäller även 3 § första stycket.

Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer
av trafikskadelagen (1975:1410) eller på patientförsäkringar i den mån
annat följer av patientskadelagen (1996:799).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Senaste lydelse 1996:800.

42

2.5 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 19 § och punkt 12
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Anvisningar
till 19 §

l.1 Socialbidrag, bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl., begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats
intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus, samt annan
liknande ersättning utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i
fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp
behandlas inte tjänstepension avseende tid efter den pensionsberättigades
frånfälle.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den
försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på
grund av personskada (överfallsskydd o.d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga
bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning
för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av
beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två
eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall
vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från
ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret far emellertid - i
förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för
samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett
engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år
under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personska-
da och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp,
gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbe-
lopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt
enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet
upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan
livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke
skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av

Senaste lydelse 1995:1521. Ändringen innebär att åttonde stycket upphävs.

Prop. 1996/97:107

43

3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän Prop. 1996/97:107
försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av
honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan
ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för
den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att
ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den
anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för
arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som
annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbets-
givare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k.
självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst
enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda
lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser,
i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån
bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som
lämnas av en arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i
följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller
stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en
allmän försäkringskassa till handikappade eller föräldrar till handikappade
barn för anskaffning eller anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till
en näringsidkare för näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om
näringsbidrag i punkt 9 av anvisningarna till 22 §.

Kontant arbetsmarknadsstöd ut-

gör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med
arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagan-
de av flyktingar.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammarskjölds
minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottagarens
utbildning. Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som lämnas
enligt förordnigen (1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom
kommunal vuxenutbildning eller bidrag enligt förordningen (1995:667)
om bidrag till vissa funktionshindrade elever i gymnasieskolan.

till 32 §

12.2 Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesska-
deförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen

2 Senaste lydelse 1996:1394.

44

(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om Prop. 1996/97:107
krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om
förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till
intänkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning
enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller
författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger
enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av
tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkost-
nader.

Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349), vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander, särskilt
utbildningsbidrag samt timersättning vid vuxenutbildning för utveck-
lingsstörda (särvux) eller vid svenskundervisning för invandrare (sfi)
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från arbetslöshetskas-
sa, kontant arbetsmarknadsstöd,
statsbidrag motsvarande dagpen-
ning vid arbetsmarknadsutbildning
som lämnas till den som startar
egen näringsverksamhet, och som
avser att utgöra ett tillskott till
näringsidkarens försörjning under
inledningsskedet av verksamheten,
räknas som skattepliktig intäkt av

Dagpenning från arbetslöshetskas-
sa, statsbidrag motsvarande dagpen-
ning vid arbetsmarknadsutbildning
som lämnas till den som startar
egen näringsverksamhet,. och som
avser att utgöra ett tillskott till nä-
ringsidkarens försörjning under
inledningsskedet av verksamheten,
räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.

tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas
som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning, som enligt av regeringen eller av statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser
tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som
betalas ut efter ikraftträdandet.

45

Prop. 1996/97:107

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 12 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381)'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

8 kap.

12 §2

Om någon för samma tid och för samma nedsättning av förvärvsmöjiig-
heten har rätt till såväl särskild efterlevandepension som någon av nedan
uppräknade förmåner, minskas den särskilda efterlevandepensionen med
den andra förmånens belopp. Minskning skall göras med

a) förtidspension enligt denna lag,

b) delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

c) dagpenning från arbetslöshetskassa,

d) kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

e) vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och särskilt ut-
bildningsbidrag, samt

f) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
vid svenskundervisning för invandrare (sfi).

Om särskild efterlevandepension till följd av bestämmelserna i 5 kap.
utges med viss andel av oavkortad sådan pension, skall minskning enligt
första stycket göras endast med hänsyn till motsvarande andel av förmån
som där avses.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även i fråga om
motsvarande förmåner som utges till den efterlevande på grundval av
utländsk lagstiftning.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1996:1395. Ändringen innebär att första stycket d upphävs.

46

11 kap

2 §3

Prop. 1996/97:107

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller
annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller liknande, skall
också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte
från en och samma arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått
till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbestagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbets- d) dagpenning från arbetslös-

löshetskassa,                        hetskassa,

e)  kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (19/3:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa samt särskilt utbildningsbidrag,

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,

i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen

3 Senaste lydelse 1996:1395. Ändringen innebär bl.a. att första stycket e upp-
hävs.

47

(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning Prop. 1996/97:107
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
vid svenskundervisning för invandrare (sfi),

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självständigt,

r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.

I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutö-
vare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstifitelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt

2 a § tredje och fjärde styckena.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast ifall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt

3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäk-
ringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.

48

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser Prop. 1996/97:107
tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som
betalas ut efter ikraftträdandet.

49

4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

2.7 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § studiestödslagen (1973:349)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 kap. 7 §2

Till en studerande som uppfyller
villkoren för ersättning från en ar-
betslöshetskassa eller som under

den längsta tid som ersättning kan
betalas ut har uppburit ersättning
från någon arbetslöshetskassa eller
kontant arbetsmarknadsstöd i form
av dagpenning lämnas vuxenstu-
diestöd enligt 7 a, 7 b och 8 b §§.

Till en studerande som uppfyller
villkoren för ersättning från en ar-
betslöshetskassa eller som under

den längsta tid som ersättning kan
betalas ut har fatt ersättning från
någon arbetslöshetskassa lämnas
vuxenstudiestöd enligt 7 a, 7 b och
8 b §§.Till en annan studerande
lämnas särskilt vuxenstudiestöd
enligt bestämmelserna i 8, 8 a och
8 b §§.

När studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning bedriver studier
på mer än halvtid men mindre än heltid far storleken av det vuxenstudie-

stöd som annars skulle lämnas enligt föreskrifterna i första och andra
stycket, bestämmas i förhållande till studiemas omfattning.

Föreskrifter om tillämpningen av tredje stycket meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Lagen omtryckt 1987:303.

2 Senaste lydelse 1995:994.

50

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 8, 20, 23, 31 och 57 §§ lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §2

Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han
icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

4. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som deltar i utbild-
ning om det inte finns särskilda
skäl. Närmare föreskrifter om till-
lämpningen av denna bestämmelse
meddelas av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestäm-
mer.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som enligt 35 §
lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd fått ett sådant
stöd indraget eller enligt 26 och
27 §§ samma lag avstängts från
rätten till ersättning. Ersättningen
lämnas inte så länge beslut om en
sådan åtgärd gäller.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som deltar i utbild-
ning. Om det finns särskilda skäl
far regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att ersättning far lämnas till
en person som deltar i utbildning
samt de villkor for rätt till ersätt-
ning som i sådant fall skall gälla.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som enligt 35 §
lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd fått ett sådant
stöd indraget eller enligt 26 och
27 §§ samma lag avstängts från
rätten till ersättning. Ersättningen
lämnas inte så länge beslut om en
sådan åtgärd gäller. Ersättning
lämnas inte heller till personer som
är permitterade utan lön. Om det
finns särskilda skäl får regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer föreskriva att ersätt-

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

2 Senaste lydelse 1995:1636.

51

ning får lämnas till personer som
är permitterade utan lön samt de
villkor för rätt till ersättning som i
sådant fall skall gälla.

Som företagare i denna lag anses den som äger eller är delägare
- direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är

Prop. 1996/97:107

personligt verksam i och som hon
över.

En företagare skall anses vara
arbetslös, när hennes eller hans
personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt.

Om det finns särskilda skäl, far
regeringen bestämmer föreskriva
arbetslös även i andra fall än som

r han har ett väsentligt inflytande

En företagare skall anses vara
arbetslös

-  när företagarens personliga
verksamhet i rörelsen vid en sam-
lad bedömning kan anses ha upp-
hört annat än tillfälligt, eller

- när företagaren tillfälligt upp-
hör att bedriva verksamhet i rö-
relsen under förutsättning att uppe-
hållet i rörelsen inte till någon del
är av säsongkaraktär och att någon
verksamhet inte bedrivs i rörelsen.

En företagare som återupptagit
verksamheten efter ett tillfälligt
upphörande med ersättning enligt
femte stycket andra strecksatsen
har rätt till ersättning endast om
förutsättningarna enligt första
strecksatsen samma stycke är upp-
fyllda. Ersättning enligt femte
stycket andra strecksatsen får bara
utnyttjas en gång per rörelse.

regeringen eller den myndighet som
att en företagare skall anses vara
sägs i femte stycket.

3

Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som

3 Senaste lydelse 1996:1418.

52

självständig företagare (medlemsvillkor),

Prop. 1996/97:107

2. under en ramtid av tolv må-
nader omedelbart före arbetslös-
hetens inträde utfört förvärvsarbete
i minst åttio dagar fördelade på
minst fem månader (arbetsvillkor).
Endast dag då förvärvsarbete har
utförts i minst tre timmar får här
räknas in. Med utfört för-
värvsarbete avses även tid då den
försäkrade haft semester eller an-
nars varit ledig av någon annan
anledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen lön.

Vid prövning av arbetsvillkoret
bortses från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd såvitt avser vika-
riatsstöd enligt 6 a § första streck-
satsen denna förordning, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som

2.

bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till

2. under en ramtid av tolv må-
nader omedelbart före arbetslös-
hetens inträde

— haft förvärvsarbete i minst sex
månader och utfört arbetet under
minst 70 timmar per kalendermå-
nad, eller

- haft förvärvsarbete i minst
450 timmar under en sammanhän-
gande tid av 180 dagar och utfört
arbetet under sex perioder om 30
dagar vardera med en arbetad tid
av minst 45 timmar i varje period
(arbetsvillkor). Med förvärvsarbete
avses även tid då sökanden haft

- semester,

- varit ledig av annan anledning
än sjukdom, tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller barns födelse med
helt eller delvis bibehållen lön,
eller

- får annan ersättning än pen-
sion på grund av anställningens
upphörande (avgångsvederlag).

Tid med avgångsvederlag beräk-
nas med utgångspunkt i avgångsve-
derlagets storlek i förhållande till
den sökandes genomsnittliga in-
komst per månad i anställningen
under en viss period. Regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen.

Vid prövning av arbetsvillkoret
bortses från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som

arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte

53

om den försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat Prop. 1996/97:107
förvärvsarbete än som nyss sagts.

Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv
månader for försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare.

Tid då förvärvsarbete har utförts Tid då förvärvsarbete har utförts
får icke räknas mer än en gång for får inte räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret. uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 §4

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag
gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till
grund for en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den försäkrade

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering for vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort tjänstgöring enligt la-
gen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått foräldrapenning-
formån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen
dock tillsammans högst två må-
nader,

3. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd såvitt avser vika-
riatsstöd enligt 6 a § första streck-
satsen denna förordning, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller

4. bedrivit egen näringsverksam-
het med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa

2. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag läm-
nats enligt förordningen
(1996:1654) om särskilt utbild-
ningsbidrag,

3.  fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått foräldrapenning-
formån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen
dock tillsammans högst två må-
nader,

4. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverksam-
het med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa

4 Senaste lydelse 1996:1418.

54

m.fl. som startar egen nä- m.fl. som startar egen nä- Prop. 1996/97:107
rings verksamhet.                   ringsverksamhet.

8 §5

Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då försäkrad varit
hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adop- 5. vård av eget barn som inte har
tivbam som inte har fyllt två år, fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn

i 2 år efter barnets ankomst i fa-
miljen,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda
lag.

7. utlandsvistelse till följd av att
den sökande följt med sin make
eller maka vid dennes arbete i ut-

landet under förutsättning att ma-
kens eller makans arbetsgivare har
sitt säte i Sverige och att lönen
utbetalas från Sverige.

Detsamma gäller tid då försäkrad har fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på

grund av

1. tjänstgöring enligt lagen (1994

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering, i
den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken för-
värvsarbete har utförts.

1809) om totalförsvarsplikt,

3.  yrkesinriktad rehabilitering,
eller

4. utbildning för vilken utbild-
ningsbidrag lämnats enligt förord-
ningen (1996:1654) om särskilt
utbildningsbidrag, i den mån sådan
tid inte enligt 7 § jämställs med tid
under vilken förvärvsarbete har
utförts.

5 Senaste lydelse 1995:860.

55

20 §6

Prop. 1996/97:107

Dagpenning lämnas med 75 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, om inte annat följer av 17 §
första stycket och andra stycket
första meningen. Dagpenning till en
försäkrad som har tillerkänts ål-

Dagpenning lämnas med 80 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, om inte annat följer av 17 §
första stycket och andra stycket
första meningen. Dagpenning till en
försäkrad som har tillerkänts ål-

derspension i form av folkpension,
allmän tilläggspension eller annan
pension som lämnas på grund av
förvärvsarbete, lämnas med 65 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, med den begränsning som
följer av 17 § första stycket.

derspension i form av folkpension,
allmän tilläggspension eller annan
pension som lämnas på grund av
förvärvsarbete, lämnas med 65 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, med den begränsning som
följer av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga
om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal för den försäkrade.

Som normalarbetstid skall gälla
den genomsnittliga arbetstiden an-
tingen i det förvärvsarbete som
innebär att arbetsvillkoret uppfyll-
des, eller, om detta är förmånligare
för den försäkrade, i allt det för-
värvsarbete som utförts under hela
ramtiden enligt 6 §.

Som normalarbetstid skall gälla
den genomsnittliga arbetstiden i det
förvärvsarbete som innebär att ar-
betsvillkoret uppfylldes. Om arbets-
villkoret uppfyllts genom det ar-
betsvillkor som anges i 6 § första
stycket 2 första strecksatsen får, om
detta är förmånligare för den
sökande, som normalarbetstid gälla
den genomsnittliga arbetstiden i
allt det förvärvsarbete som utförts
under hela ramtiden enligt samma
paragraf. Vid denna beräknings-
metod får dock endast månad då
den sökande utfört arbete under
minst 70 timmar räknas med.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsför-
tjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma
arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i första-tredje styckena får dagpenning
till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar ut-
bildningsbidraget.

Senaste lydelse 1995:860.

56

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning Prop. 1996/97:107
från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp
som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt
första-fjärde styckena och ersättningen.

När underlaget bestäms för be-
räkningen av dagsförtjänsten skall
för företagare dagsförtjänsten byg-
ga på den genomsnittliga inkoms-
ten under de tre senaste åren före
avvecklingsåret. Om företagaren
lagt ned sin verksamhet inom 12
månader från det att företagaren
startade den kan ersättningen base-
ras på företagarens tidigare an-
ställning.

23 §7

Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än som avses i 22 §,
utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar
mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell som avses i 22 §
första stycket.

Vid beräkning av arbetslöshet
enligt första stycket tages icke hän-
syn till bisyssla som försäkrad före
arbetslöshetens inträde varaktigt
utfört vid sidan av heltidsarbete,
om bisysslan ej utvidgas under
arbetslösheten och ej hindrar den
försäkrade från att antaga erbjudet
lämpligt arbete.

Vid beräkning av arbetslöshet
enligt första stycket tas inte hänsyn
till en sådan bisyssla som den
sökande före arbetslöshetens inträ-
de under minst 6 månader utfört
vid sidan av heltidsarbete, om

- inkomsten från bisysslan i ge-
nomsnitt inte överstigit 1 400 kro-
nor per vecka,

- bisysslan inte utvidgas under
arbetslösheten, och

- bisysslan inte hindrar personen
från att anta ett lämpligt heltids-
arbete.

Om inkomsten från bisysslan efter
arbetslöshetens inträde överstiger
1 400 kronor per vecka skall hälf-
ten av det överskjutande beloppet
dras av från dagpenningen.

7 Senaste lydelse 1994:1673.

57

31 §8

Prop. 1996/97:107

Bestämmelserna i 29 § 1-3 om
arbete skall tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som berättigar till utbildningsbi-
drag. Bestämmelserna i 30 § skall
därvid gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 29 § 1-3 om
arbete skall tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som berättigar till utbildningsbidrag
samt i fråga om utbildningar för
vilka utbildningsbidrag lämnas en-
ligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag. Bestäm-
melserna i 30 § skall därvid gälla i
tillämpliga delar.

57 §9

En arbetslöshetskassa skall för varje medlem som fanns i kassan vid
utgången av det senast förflutna verksamhetsåret till staten betala

1. för finansiering av statens kost-
nad för utbetalade arbetslöshetser-
sättningar samt för tillsynen av
arbetslöshetskassornas utbetalning
av arbetslöshetsersättning ett be-
lopp som motsvarar 70 procent av
den under det löpande verksam-
hetsåret genomsnittligt utbetalade
dagpenningen i kassan (finansie-
ringsavgift), och

1. för finansiering av statens kost-
nad för utbetalade arbetslöshetser-
sättningar samt för tillsynen av
arbetslöshetskassornas utbetalning
av arbetslöshetsersättning ett be-
lopp som motsvarar 70 procent av
den under tiden den 1 januari -
den 30 juni 1997 och 131 procent
av den under tiden den 1 juli — den
31 december 1997 genomsnittligt
utbetalade dagpenningen i kassan
(finansieringsavgift),

2. för finansieringen av ett för kassorna gemensamt utjämningsbidrag ett
belopp som motsvarar tre procent av den gällande högsta dagpenningen
(utjämningsavgift).

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tid och sätt för betal-
ningarna samt om utjämningsbidrag

1. Denna lag träder i kraft i fråga om 6 § och 57 § den 1 juli 1997 samt
i övrigt den 29 september 1997.

2. Bestämmelsen i 6 § första stycket 2 femte strecksatsen och andra
stycket tillämpas om anställningen har upphört efter ikraftträdandet.

3. Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en ersättningsperiod

’ Senaste lydelse 1995:708.

’ Senaste lydelse 1995:708.

58

och som före ikraftträdandet påbörjat förvärvsarbete som arbetsgivaren Prop. 1996/97:107
finansierat med stöd av forordningen (1986:414) om rekryteringsstöd skall

i fråga om detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.

59

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 8 och 28 §§ lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd tillkommer den som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för en
arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt
minst 17 timmar i veckan,

2. är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken hon
eller han inte anmält hinder som kan godtas,

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, och

4. inte kan fa lämpligt arbete.

Ersättning lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som deltar i utbild-
ning om det inte finns särskilda
skäl. Närmare föreskrifter om till-
lämpningen av denna bestämmelse
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som enligt 48 §
lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring har uteslutits från
medlemskap under en tid av ett år
från uteslutningen.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som deltar i utbild-
ning. Om det finns särskilda skäl
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att ersättning får lämnas till
en person som deltar i utbildning
samt de villkor för rätt till ersätt-
ning som i sådant fall skall gälla.

Ersättning enligt denna lag läm-
nas inte till den som enligt 48 §
lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring har uteslutits från
medlemskap under en tid av ett år
från uteslutningen. Ersättning läm-
nas inte heller till personer som är
permitterade utan lön. Om det
finns särskilda skäl får regeringen
eller den myndighet som regering-

1 Lagen omtryckt 1994:929.

2 Senaste lydelse 1995:1637.

60

en bestämmer föreskriva att ersätt-
ning får lämnas till personer som
är permitterade utan lön samt de
villkor för rätt till ersättning som i
sådant fall skall gälla.

Som företagare enligt denna lag anses den som äger eller är delägare -
direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är

Prop. 1996/97:107

personligt verksam i och som hon
över.

En företagare skall anses vara
arbetslös, när hennes eller hans
personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt.

Om det finns särskilda skäl, får
regeringen bestämmer föreskriva
arbetslös även i andra fall än som

eller han har ett väsentligt inflytande

En företagare skall anses vara
arbetslös

— när företagarens personliga
verksamhet i rörelsen vid en sam-
lad bedömning kan anses ha upp-
hört annat än tillfälligt, eller

— när företagaren tillfälligt upp-
hör att bedriva verksamhet i rörel-
sen under förutsättning att uppe-
hållet i rörelsen inte till någon del
är av säsongkaraktär och att någon
verksamhet inte bedrivs i rörelsen.

En företagare som återupptagit
verksamheten efter ett tillfälligt
upphörande med ersättning enligt
sjätte stycket andra strecksatsen
har rätt till ersättning endast om
förutsättningarna enligt första
strecksatsen samma stycke är upp-
fyllda. Ersättning enligt sjätte
stycket andra strecksatsen får bara
utnyttjas en gång per rörelse.

regeringen eller den myndighet som
att en företagare skall anses vara
sägs i sjätte stycket.

6 §3

Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetslöse under
en ramtid av tolv månader omedel-
bart före arbetslöshetens inträde
utfört förvärvsarbete i minst fem
månader (arbetsvillkor). Här skall

Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetelöse under
en ramtid av tolv månader omedel-
bart före arbetslöshetens inträde

- haft förvärvsarbete i minst 6
månader och utfört arbetet under

3 Senaste lydelse 1996:1419.

61

hänsyn tas endast till månad då
förvärvsarbete utförts under minst
75 timmar. Med utfört förvärvs-
arbete avses även tid då sökanden
haft semester eller annars varit
ledig av annan anledning än sjuk-
dom, tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller barns födelse med helt eller
delvis bibehållen lön.

minst 70 timmar per kalendermå- Prop. 1996/97:107
nad, eller

- haft förvärvsarbete i minst 450
timmar under en sammanhängande
tid av 180 dagar och utfört arbetet
under sex perioder om 30 dagar
vardera med en arbetad tid av
minst 45 timmar i varje period
(arbetsvillkor).

Med förvärvsarbete avses även tid
då sökanden haft

Vid prövning av arbetsvillkoret
bortses från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd såvitt avser vikari-
at sstöd enligt 6 a § första streck-
satsen denna förordning, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som

- semester,

- varit ledig av annan anledning
än sjukdom, tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt eller barns födelse med helt
eller delvis bibehållen lön, eller

- får annan ersättning än pension
på grund av anställningens upphö-
rande (avgångsvederlag).

Tid med avgångsvederlag beräk-
nas med utgångspunkt i avgångsve-
derlagets storlek i förhållande till
den sökandes genomsnittliga in-
komst per månad i anställningen
under en viss period. Regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen.

Vid prövning av arbetsvillkoret
bortses från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som

2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till
arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte
om sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat

förvärvsarbete än som nyss sagts.

Tid då förvärvsarbete har utförts

Tid då förvärvsarbete har utförts

far icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

far inte räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

62

7 §4

Prop. 1996/97:107

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag
gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till
grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att
sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag lämnats,

3.  fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt eller fatt föräldrapenningför-
mån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen
dock tillsammans högst två må-
nader,

4. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd såvitt avser vikari-
atsstöd enligt 6 a § första streck-
satsen denna förordning, eller
- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverksam-
het med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverk-
samhet.

3. deltagit i och, om inte särskil-
da skäl hindrat det, fullföljt utbild-
ning för vilken utbildningsbidrag
lämnats enligt förordningen
(1996:1654) om särskilt utbild-
ningsbidrag,

4. fullgjort tjänstgöring enligt la-
gen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt eller fått föräldrapenningför-
mån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen
dock tillsammans högst två må-
nader,

5. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

6. bedrivit egen näringsverksam-
het med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverk-
samhet.

4 Senaste lydelse 1996:1419.

63

8 §5

Prop. 1996/97:107

Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden varit
hindrad att arbeta på grund av

1.  styrkt sjukdom,

2.  heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,

4.  frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5.  vård av eget barn eller adop- 5. vård av eget barn som inte har
tivbam som inte har fyllt två år, fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn

i 2 år efter barnets ankomst i fa-
miljen,

6.  beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda
lag.

7. utlandsvistelse till följd av att
den sökande följt med sin make
eller maka vid dennes arbete i ut-

landet under förutsättning att ma-
kens eller makans arbetsgivare har

sitt säte i Sverige och att lönen
utbetalas från Sverige.

Detsamma gäller tid då sökanden har fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på
grund av

1.  tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2.  arbetsmarknadsutbildning,

3.  yrkesinriktad rehabilitering, i 3. yrkesinriktad rehabilitering,

den mån sådan tid inte enligt 7 § eller
jämställs med tid under vilken för-

värvsarbete har utförts.

4. utbildning för vilken utbild-
ningsbidrag lämnats enligt förord-
ningen (l996:1654) om särskilt
utbildningsbidrag, i den mån sådan
tid inte enligt 7 § jämställs med tid
under vilken förvärvsarbete har

utförts.

Den tid som inte räknas in i ramtiden far dock inte överstiga två år.

5 Senaste lydelse 1995:859.

64

28 §6

Prop. 1996/97:107

Bestämmelserna i 26 § 1-3 om
arbete skall tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som berättigar till utbildningsbi-
drag. Bestämmelserna i 27 § skall
därvid gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 26 § 1-3 om
arbete skall tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som berättigar till utbildningsbidrag
samt i fråga om utbildningar för
vilka utbildningsbidrag lämnas
enligt förordningen (1996:1654)
om särskilt utbildningsbidrag. Be-
stämmelserna i 27 § skall därvid
gälla i tillämpliga delar.

1.  Denna lag träder i kraft i fråga om 6 § den 1 juli 1997 och i övrigt
den 29 september 1997.

2.  Bestämmelsen i 6 § andra stycket tredje strecksatsen och tredje
stycket tillämpas om anställningen har upphört efter ikraftträdandet.

3.  Rätten till ersättning for den som inte påbörjat en ersättningsperiod
och som fore ikraftträdandet påbörjat förvärvsarbete som arbetsgivaren
finansierat med stöd av förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd skall
i fråga om detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.

6 Senaste lydelse 1995:709.

65

5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3 §'

Försäkrad för delpension är den
som är bosatt i Sverige och under
en ramtid av ett år omedelbart före
den dag då pension avses börja ut-
ges eller den tidigare dag då an-
sökan görs har förvärvsarbetat i
minst 80 dagar fördelade på minst
fem månader enligt bestämmelserna
om arbetsvillkor i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring. Tid då
sökanden har varit hindrad att arbe-
ta av anledning som sägs i den
lagen eller i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd inräk-
nas inte vid bestämmande av ram-
tid. Som arbetshinder räknas vid
tillämpning av denna paragraf även
arbetslöshet vid vilken ersättning
har utgetts enligt någon av nämnda
lagar.

Försäkrad för delpension är den
som är bosatt i Sverige och under
en ramtid av ett år omedelbart före
den dag då pension avses börja ut-
ges eller den tidigare dag då an-
sökan görs har förvärvsarbetat i
minst sex månader under förutsätt-
ning att förvärvsarbetet utförts
under minst 70 timmar per månad,
eller har förvärvsarbetat i minst
450 timmar under en sammanhän-
gande tid av 180 dagar under för-
utsättning att förvärvsarbetet har
utförts under sex perioder om tret-
tio dagar vardera med en arbetad
tid av minst 45 timmar i varje pe-
riod enligt bestämmelserna om
arbetsvillkor i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring. Tid då
sökanden har varit hindrad att arbe-
ta av anledning som sägs i den
lagen eller i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd inräk-
nas inte vid bestämmande av ram-
tid. Som arbetshinder räknas vid
tillämpning av denna paragraf även
arbetslöshet vid vilken ersättning
har utgetts enligt någon av nämnda
lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Senaste lydelse 1995:518.

66

Prop. 1996/97:107

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:000) om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse'

3 §2

Försäkrad för delpension är den
som är bosatt i Sverige och under
en ramtid av ett år omedelbart före
den dag då pension avses börja ut-
ges eller den tidigare dag då an-
sökan görs har förvärvsarbetat i
minst sex månader under förutsätt-
ning att förvärvsarbetet utförts un-
der minst 70 timmar per månad,
eller har förvärvsaretat i minst
450 timmar under en sammanhän-
gande tid av 180 dagar under förut-
sättning att förvärvsarbetet har ut-
förts under sex perioder om trettio
dagar vardera med en arbetad tid
av minst 45 timmar i varje period
enligt bestämmelserna om arbets-
villkor i lagen (1973:370) om ar-
betslöshetsförsäkring. Tid då
sökanden har varit hindrad att arbe-
ta av anledning som sägs i den
lagen eller i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd inräk-
nas inte vid bestämmande av ram-
tid. Som arbetshinder räknas vid
tillämpning av denna paragraf även
arbetslöshet vid vilken ersättning
har utgetts enligt någon av nämnda
lagar.

Föreslagen lydelse

Försäkrad för delpension är den
som är bosatt i Sverige och under
en ramtid av ett år omedelbart före
den dag då pension avses börja ut-
ges eller den tidigare dag då an-
sökan görs har förvärvsarbetat i
minst sex månader under förutsätt-
ning att förvärvsarbetet utförts un-
der minst 70 timmar per månad,
eller har förvärvsarbetat i minst
450 timmar under en sammanhän-
gande tid av 180 dagar under förut-
sättning att förvärvsarbetet har ut-
förts under sex perioder om trettio
dagar vardera med en arbetad tid
av minst 45 timmar i varje period
enligt bestämmelserna om arbets-
villkor i lagen (1997:000) om ar-
betslöshetsförsäkring. Tid då
sökanden har varit hindrad att arbe-
ta av anledning som sägs i den
lagen inräknas inte vid bestämman-
de av ramtid. Som arbetshinder
räknas vid tillämpning av denna
paragraf även arbetslöshet vid vil-
ken ersättning har utgetts enligt
nämnda lag.

1 I enlighet med föreslagen lydelse i avsnitt 2.10 i denna proposition.

2 Senaste lydelse 1995:518.

67

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Prop. 1996/97:107

68

Prop. 1996/97:107

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om socialavgifter1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 kap.

7

Arbetsmarknadsavgifter förs till
staten för finansiering av

1. arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring,

2.  kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

3.  utbildningsbidrag till sådan
deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning enligt förordningen (1987:406)
om arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering enligt
förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksam-
heten som uppfyller medlems- och
arbetsvillkoren i 6 § lagen om ar-
betslöshetsförsäkring.

§2

Arbetsmarknadsavgifter förs till
staten för finansiering av

1. arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1997:000) om arbetslös-
hetsförsäkring,

2. kostnader för tillsyn av arbets-
löshetskassornas utbetalning av
arbetslöshetsersättning enligt lagen
(1997:000) om arbetslöshetskassor,
och

3.  utbildningsbidrag till sådan
deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning enligt förordningen (1987:406)
om arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering enligt
förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksam-
heten som uppfyller villkoren för
inkomstrelaterad ersättning enligt
lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1995:413.

69

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

13 §'

Kontrolluppgifter om sjukpenning,
föräldrapenning, vårdbidrag, kon-
tant arbetsmarknadsstöd samt and-
ra förmåner i form av bidrag, stöd
eller ersättning som är skatteplikti-
ga intäkter för mottagaren skall
lämnas av

1. Riksförsäkringsverket,

2. allmän försäkringskassa,

3. arbetslöshetskassa,

4. universitet och högskola,

5. Centrala studiestödsnämnden,

6. länsarbetsnämnd.

Kontrolluppgifter om sjukpenning,
föräldrapenning, vårdbidrag samt
andra förmåner i form av bidrag,
stöd eller ersättning som är skatte-
pliktiga intäkter för mottagaren
skall lämnas av

1. Riksförsäkringsverket,

2. allmän försäkringskassa,

3. arbetslöshetskassa,

4. universitet och högskola,

5. Centrala studiestödsnämnden,

6. länsarbetsnämnd.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetalda
beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kontroll-
uppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Riksförsäkringsverket skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgiften
ange om utbetalt belopp avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i
fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1994:1991.

70

Prop. 1996/97:107

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs att 5 § samt ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 §

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:

1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning
eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

2. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan
anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk
kommun, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;

3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap av
ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt
aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten
utövats;

4. pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del
beloppet överstiger uppburen folkpension och pensionstillskott som upp-
burits enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller, för den som
uppburit folkpension i form av förtidspension, till den del beloppet
överstiger uppburen folkpension och 52 procent av pensionstillskott som
uppburits enligt 2 a § sistnämnda lag, eller, om folkpension enligt be-
stämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring samordnats med
yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta, till den
del beloppet överstiger den pension som skulle ha utgått om sådan
samordning inte skett, och för annan ersättning enligt lagen om allmän
försäkring;

5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller
svensk kommun;

6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste-
pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven
försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pensionssparkonto fört
av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i
Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande;

7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension
eller förmån, om förmån utgår från Sverige på grund av förutvarande
tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här;

8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen

71

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till
någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänst-
göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskade-
skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

Prop. 1996/97:107

9. dagpenning från arbetslös-
hetskassa enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och
kontant arbetsmarknadsstöd enligt
lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd;

9. dagpenning från arbetslös-
hetskassa enligt lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring;

10. korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349);

11. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad
inkomst av tjänst;

12. återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, egenavgifter som fallit bort, i den mån avdrag har medgetts
för avgifterna samt avgifter som avses i 46 § 2 mom.

första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370) och som satts ned
genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna
och dessa inte hänför sig till näringsverksamhet;

13. sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommu-
nalskattelagen.

Som inkomst enligt första stycket 1-3 anses också förskott på sådan
inkomst. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den
enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Däremot räknas inte barnpension eller vårdbidrag som folkpension.

Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här
i riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra till-
fälliga besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig där under
kringresande (t. ex. handelsresande).

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som
är skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på inkomster
som hänför sig till tid efter ikraftträdandet.

Äldre bestämmelser i 5 § 9 skall fortfarande tillämpas i fråga om
kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet.

72

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om
tillämplig lag för vissa försäkringsavtal

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa
försäkringsavtal skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

4

Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (7973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuklön
eller lagen (1993:16) om försäkring
mot vissa semesterlönekostnader.

Föreslagen lydelse

§

Lagen gäller inte återförsäkring
eller försäkring som avses i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1997:000) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, lagen (1991:1047) om sjuklön
eller lagen (1993:16) om försäkring
mot vissa semesterlönekostnader

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

73

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

5

Vid beräkning av årsinkomst enligt
5 § första stycket för den som är
berättigad till folkpension i form av
änkepension skall bortses från liv-
ränta enligt 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande livränta som
bestäms med tillämpning av sagda
lag till den del livräntan överstiger
det belopp denna skulle ha uppgått
till om inte änkepensionen minskats
med hänsyn till årsinkomst. Det-
samma skall gälla för tjänstepen-
sion eller motsvarande ersättning
som följer av kollektivavtal och
som är samordnad med folkpension
i form av änkepension och för kon-
tant arbetsmarknadsstöd enligt
24 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

Föreslagen lydelse

§'

Vid beräkning av årsinkomst enligt
5 § första stycket för den som är
berättigad till folkpension i form av
änkepension skall bortses från liv-
ränta enligt 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande livränta som
bestäms med tillämpning av sagda
lag till den del livräntan överstiger
det belopp denna skulle ha uppgått
till om inte änkepensionen minskats
med hänsyn till årsinkomst. Det-
samma skall gälla för tjänstepen-
sion eller motsvarande ersättning
som följer av kollektivavtal och
som är samordnad med folkpension
i form av änkepension och för dag-
penning i form av grundbelopp
enligt 32 § lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Senaste lydelse 1996:1590.

74

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsformedlingsregister

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 14 och 20 §§ lagen (1994:459) om arbetsför-
medlingsregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

14

I den utsträckning regeringen före-
skriver far uppgifter om utbetalning
av medel för arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder hämtas till arbetsför-
medlingsregistren och Arbetsmark-
nadsstyrelsens centrala statistikre-
gister från Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassor-
na samt från Centrala studiestöds-
nämnden. Uppgifter om utbetald ar-
betslöshetsersättning och kontant
arbetsmarknadsstöd får hämtas från
arbetslöshetskassorna och de län-
sarbetsnämnder som administrerar
sistnämnda stöd.

Föreslagen lydelse

§

I den utsträckning regeringen före-
skriver får uppgifter om utbetalning
av medel för arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder hämtas till arbetsför-
medlingsregistren och Arbetsmark-
nadsstyrelsens centrala statistikre-
gister från Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassor-
na samt från Centrala studiestöds-
nämnden. Uppgifter om utbetald ar-
betslöshetsersättning får hämtas
från arbetslöshetskassorna och de
länsarbetsnämnder som administre-
rat kontant arbetsmarknadsstöd en-
ligt den upphävda lagen
(1973:371) om kontant arbetsmark-
nadsstöd.

20 §

Som sökbegrepp får användas

1. uppgifter som avses i 9-11 §§ utom sådana som gäller kontakt-

personer,

2. uppgifter om koder för arbetshandikapp och medborgarskap för att
underlätta förmedling av arbete åt arbetshandikappade och utlänningar och
för att framställa statistik där uppgifter om enskilda personer inte kan
utläsas,

3. andra uppgifter som avses i 5 § än uppgifter om arbetstillstånd,
uppehållstillstånd och telefonnummer, och

4. uppgifter från Riksförsäk-
ringsverket, de allmänna försäk-
ringskassorna och Centrala studie-
stödsnämden om utbetalning av

4. uppgifter från Riksförsäk-
ringsverket, de allmänna försäk-
ringskassorna och Centrala studie-
stödsnämden om utbetalning av

75

medel för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, av arbetslöshetsersättning
från arbetslöshetskassa och av kon-
tant arbetsmarknadsstöd.

medel för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och av arbetslöshetsersätt-
ning från arbetslöshetskassa.

Prop. 1996/97:107

Andra registrerade uppgifter får inte användas som sökbegrepp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

76

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1996:870) om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2

Den tid under vilken en person
deltagit i ett offentligt tillfälligt
arbete i enlighet med länsarbets-
nämndens anvisning utgör sådan
med utfört arbete jämställd tid som
avses i 7 £ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring eller; 7 §
lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd. Vid bestämman-
de av ramtid enligt samma lagar
räknas inte tid då personen varit
hindrad att arbeta på grund av del-
tagandet, i den mån tiden inte jäm-
ställs enligt vad som nyss sagts.

3

När det gäller avstängning från rätt
till ersättning skall vad som före-
skrivs om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i 31 § lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och i
28 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd gälla också i
fråga om verksamhet som avses i
1 §•

Föreslagen lydelse

§'

Den tid under vilken en person
deltagit i ett offentligt tillfälligt
arbete i enlighet med länsarbets-
nämndens anvisning utgör sådan
med utfört arbete jämställd tid som
avses i 19 § lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring. Vid be-
stämmande av ramtid enligt nämn-
da lag räknas inte tid då personen
varit hindrad att arbeta på grund av
deltagandet, i den mån tiden inte
jämställs enligt vad som nyss sagts.

§2

När det gäller avstängning från rätt
till ersättning skall vad som före-
skrivs om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i 46 § lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring gälla
också i fråga om verksamhet som
avses i 1 §.

1 Senaste lydelse 1996:1423.

2 Senaste lydelse 1996:1423.

77

Prop. 1996/97:107

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

78

Prop. 1996/97:107

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:871) om
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att lagen (1996:871) om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring skall utgå.

79

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:872) om
ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Prop. 1996/97:107

Härigenom föreskrivs att lagen (1996:872) om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd skall utgå.

80

3 Ärendet och dess beredning

Den 15 juni 1995 bemyndigade regeringen chefen för arbetsmark-
nadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare (A 1995:12) med
uppdrag att lämna förslag till hur en ny arbetslöshetsförsäkring skall
utformas (dir. 1995:92). Utgångspunkter för uppdraget var att föreslå
regler för en långsiktigt finansierad sammanhållen arbetslöshetsförsäkring.
Förslaget skulle utformas så att försäkringen hävdade arbetslinjen och
betonade dess karaktär av omställningsförsäkring.

Utredningen, som arbetat under namnet Utredningen om ersättning vid
arbetslöshet och omställning, ARBOM, överlämnade i mars 1996 ett
delbetänkande Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring -
alternativ och förslag (SOU 1996:51) och i oktober 1996 slutbetänkandet
En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (SOU 1996:150). En
sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1 och av slutbetänkandet
i bilaga 2.

Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över dem som har
yttrat sig finns i bilaga 3. Yttrandena finns tillgängliga i arbetsmark-
nadsdepartementet (dnr A96/3121/A och A96/6302/A).

Riksdagsbehandling under år 1996

Regeringen föreslog i den s.k. sysselsättningspropositionen (1995/96:222)
i juni 1996 omfattande ändringar i bestämmelserna för arbetslöshetsför-
säkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Det gällde
framför allt regler om en tidsbegränsad ersättning och därmed samman-
hängande frågor. Vidare föreslogs ett nytt strängare arbetsvillkor. Riks-
dagen beslöt den 12 juli 1996 (bet. 1995/96:FiU15, yttr. 1995/96:AU6y,
rskr. 1995/96:307), med vissa justeringar, i enlighet med regeringens
förslag. De nya reglerna skulle börja gälla den 1 januari 1997.

Under hösten 1996 togs frågan om bl.a. en tidsbegränsad arbetslöshet-
sersättning åter upp i riksdagen i samband med behandlingen av
budgetpropositionen. Riksdagen beslöt (bet. 1996/97:AU7, rskr.
1996/97:105) att skjuta på ikraftträdandet av det under sommaren 1996
fattade beslutet till den 1 juli 1997. Arbetsmarknadsutskottet uttalade att
ett starkt skäl till att skjuta upp förändringarna är den stora fördel som
kan nås med ett samlat förslag. Utskottet anförde vidare att uppskjutandet
av de under sommaren 1996 beslutade ändringarna inte innebar ett
frånträdande av principen om en bortre gräns för ersättningen. Utskottet
förutsatte att regeringen skulle återkomma med ett samlat förslag om
reglerna för arbetslöshetsersättning under våren 1997 och i sådan tid att
de nya lagreglerna kan träda i kraft vid halvårsskiftet 1997.

Prop. 1996/97:107

81

6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

Lagrådet

Regeringen anser i likhet med ARBOM-utredningen att arbetslöshetsför-
säkringen bör regleras i två lagar - dels en lag som innehåller ersättnings-
regler, dels en lag med föreningsrättsliga bestämmelser för arbetslös-
hetskassorna. Regeringen beslöt den 12 februari 1997 att genom
lagrådsremiss inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till ny lag om
arbetslöshetskassor. Lagrådsremissens lagförslag finns i bilaga 4.
Lagrådet, vars yttrande bifogas som bilaga 5, har gjort en relativt
omfattande redaktionell omarbetning av det remitterade lagförslaget.
Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 8 samt i avsnitt 11.2. Regeringen
har godtagit Lagrådets förslag till disposition av lagen samt dess förslag
till lydelse av de olika bestämmelserna. Dessa finns kommenterade i en
särskild specialmotivering i Lagrådets yttrande. Därutöver föreslås i för-
hållande till lagrådsremissens förslag vissa ändringar av reglerna om
medlemsavgifter samt om finansierings- och utjämningsavgifter. Några
smärre redaktionella ändringar har också gjorts.

De förslag som redovisas i det följande innebär att ändringar behöver
göras i ett antal lagar som finns upptagna under avsnitt 2. Av dessa lagar
ligger lagen (1927:77) om försäkringsavtal, kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta, lagen (1993:645) om tillämplig lag för
vissa försäkringsavtal, lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister
samt lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
inom Lagrådets granskningsområde. Ändringarna är i huvudsak av
redaktionell beskaffenhet och innebär främst att hänvisningar görs till den
nya lagen om arbetslöshetsförsäkring. Lagrådets hörande torde därför inte
erfordras.

Läsanvisningar

Mot bakgrund av den tidigare hanteringen av arbetslöshetsförsäkrings-
frågan under år 1996 och av att de förslag som redovisas i det följande
bör träda i kraft vid olika tillfällen under innevarande och under nästa år
redovisas förslagen i följande ordning.

Avsnitt 5: Förslag att de av riksdagen redan beslutade lagändringar som
skall träda i kraft den 1 juli 1997 bör utgå.

Avsnitt 6: Förslag som bör träda i kraft under år 1997.

Asnitten 7 och 8: Förslag som bör träda i kraft den 1 januari 1998.

De förslag av ARBOM-utredningen som inte berörs i det följande har
regeringen inte funnit skäl att tillstyrka.

Prop. 1996/97:107

82

4 Inledning

Prop. 1996/97:107

Arbetslöshetsförsäkringen - en omställningsförsäkring

Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig och integrerad del av arbetsmark-
nadspolitiken, vars huvudsakliga syfte är att underlätta tillväxten genom
att främja en snabb och effektiv omställning på arbetsmarknaden så att det
går att kombinera en stigande sysselsättning med låg inflation och låg
arbetslöshet. En aktiv omställningsförsäkring måste utformas så att den
står i samklang med övrig sysselsättningspolitik och blir ett aktivt inslag
i tillväxt- och fördelningspolitiken. En robust arbetslöshetsförsäkring och
utbyggd arbetsmarknadspolitik minskar också motståndet mot tekniska
förändringar inom arbetslivet.

Arbetslöshetsförsäkringen har en lång historia med starka krav på om-
ställning. Ersättningsperioden har hela tiden varit relativt kort och kraven
på att stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka arbete har
alltid varit starka.

Arbetslöshetsersättningen skall ses som en försäkringsersättning som
faller ut när en person blir arbetslös främst på grund av en vikande
konjunktur eller en pågående strukturomvandling. Försäkringen är ingen
yrkesförsäkring utan den skall göra det möjligt för den arbetslöse att
under rimliga ekonomiska förhållande, under en begränsad tid, söka sig
fram till en ny anställning där hans eller hennes kompetens kan utnyttjas.

En grundläggande princip i en försäkring för omställning är att den
arbetslöse hela tiden aktivt söker arbete och deltar i den utbildning,
praktik m.m. som arbetsförmedlingen anser lämplig. De regler som styr
försäkringen måste vara tydliga. Det gäller att ta erbjudna arbeten även
utanför det yrkesområde som man tidigare arbetat inom, att godta en för-
ändrad lön, att vara beredd att inom rimliga krav pendla, flytta, omskola
sig eller skaffa praktik. Å andra sidan stöttar samhället vid behov den
arbetssökande med stora resurser i form av förmedlingsinsatser och olika
åtgärder om dessa regler följs.

Vad som nyss sagts innebär kort sagt att den sökande skall stå till
arbetsmarknadens förfogande. Det innebär att det i princip inte far finnas
några hinder för henne eller honom att ta lämpligt arbete. En fråga som
i detta sammanhang är ständigt aktuell är hur man skall se på en förälder
som inte har barntillsynen ordnad. I princip betraktas en sådan person i
arbetslöshetsförsäkringens mening inte stå till arbetsmarknadens för-
fogande och har inte rätt till arbetslöshetsersättning om barntillsynen inte
kan ordnas omgående. Denna princip bör gälla även fortsättningsvis.
Arbetslöshetsersättningen skall inte vara en ersättning för tillsyn av barn
om inte detta kan ordnas på annat sätt.

För många föräldrar innebär emellertid detta ett stort problem beroende
på var de bor. Vissa kommuner tillåter att barnen far fortsätta att delta i
bamomsorgsverksamhet när föräldrarna är arbetslösa. Andra kommuner
utestänger barnen från bamomsorgsverksamheten när föräldrarna är

83

arbetslösa och söker arbete. Föräldrarna har då inte rätt till arbetslöshets-
ersättning.

Detta problem kan emellertid inte lösas inom ramen för arbetslöshetser-
sättningen utan lösningen måste finnas i ett nära samspel mellan
kommunen och arbetsförmedlingen. Ett erbjudande om ett lämpligt arbete
far inte stupa på bristande barntillsyn. Regeringen avser därför att inleda
diskussioner med i första hand Svenska kommunförbundet om en lösning
som innebär att bamtillsynsfrågan inte far utgöra ett hinder för en
förälder att anta ett erbjudet arbete.

En annan grundläggande princip är att den tid under vilken ersättning
vid öppen arbetslöshet lämnas bör vara relativt kort. Perioder av öppen
arbetslöshet skall brytas av perioder med meningsfulla aktiviteter som an-
passats till den enskilda individens behov och stärker möjligheterna att fa
ett arbete.

En annan viktig princip är att det bör finnas tidsbegränsning i ersätt-
ningsrätten.

Prop. 1996/97:107

Bakgrund

I Sverige liksom i många andra länder startade arbetslöshetsförsäkringen
som en frivillig försäkring organiserad av fackförbund för ca 100 år se-
dan.

För drygt 60 år sedan infördes statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen.
Statsbidragens andel av försäkringens kostnader ökade från ca 35 procent
år 1935 med ca 10 procentenheter per decennium, och uppgick år 1975
till 75 procent. Sedan år 1991 har statsbidragen finansierat över 95 pro-
cent av ersättningen. Utgifterna för arbetslöshetsersättningen finansieras
i dag huvudsakligen med arbetsgivaravgifter. En begränsad del, ca 3
procent år 1996, täcks av arbetslöshetskassornas finansieringsavgifter.
Medlemsavgiften i försäkringen täcker denna finansieringsavgift och
administrationskostnaden hos arbetslöshetskassorna för försäkringen.

Ersättningsperioden har under försäkringens historia varit kort. År 1974
förlängdes ersättningsperioden från längst 150 dagar till högst 300 dagar,
och till längst 450 för dem som uppnått 55 års ålder. Samtidigt infördes
det statliga kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) som ett ekonomiskt
grundskydd för dem som inte hade rätt till ersättning från arbetslöshetsför-
säkringen.

Arbetslöshetsförsäkringens täckningsgrad har ökat markant under de
senaste decennierna. I dag är över 90 procent av arbetskraften ansluten
till arbetslöshetsförsäkringen. Så sent som år 1965 uppgick andelen till ca
50 procent.

Andelen arbetslösa som far ersättning är dock mindre eftersom arbets-
lösheten är större bland nytillträdande och bland dem som ännu ej fått en
fast förankring på arbetsmarknaden. Dessutom uppfyller en del av
medlemmarna i arbetslöshetskassorna inte medlems- eller arbetsvillkoret.
Ungefär 75 procent av de arbetslösa får ersättning från arbetslöshetsför-

84

säkringen. Ca 8 procent får KAS.                                       Prop. 1996/97:107

I ett historisk perspektiv är det dock få arbetslösa som saknar ersättning.

I början av 1960-talet hade enbart ca 20 procent av de arbetslösa rätt till
ersättning. Framförallt saknade kvinnor och ungdomar ersättning. Andelen
berättigade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen var så sent som
vid 1980-talets början kring 46 procent.

A rbetsmarknadsläget

Under 1990-talet har situationen på arbetsmarknaden försämrats drama-
tiskt. Sysselsättningen föll med ca 550 000 personer på tre år. Arbets-
lösheten har nått höjder som vi tidigare inte haft under efterkrigstiden.
Under år 1996 var ca 347 000 personer eller 8,1 procent av arbetskraften
öppet arbetslösa. Dessutom var ca 195 000 personer i genomsnitt per
månad sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder.
Tillsammans utgjorde antalet personer i åtgärder plus antalet öppet
arbetslösa ca 540 000 eller 12,6 procent av arbetskraften.

Under de senaste fyra åren har arbetslösheten varit av denna höga
omfattning. Detta har lett till stora påfrestningar för såväl de arbetslösa
som på statsfinanserna och arbetsmarknadspolitiken. Utgifterna för
arbetslöshetsersättningen har ökat från knappt 6 miljarder kronor
budgetåret 1989/90 till ca 35 miljarder kronor under år 1996. Utgifterna
för den aktiva arbetsmarknadspolitiken har samtidigt ökat mycket kraftigt.

Den långvarigt kvarvarande arbetslösheten medför att allt fler människor
nu är långvarigt arbetslösa. Långtidsarbetslösheten, dvs. minst sex må-
naders arbetslöshet, har stigit från 19 till 37 procent mellan åren 1991 och
1996. I ett internationellt perspektiv är långtidsarbetslösheten i Sverige
dock fortfarande låg.

Arbetsmarknadspolitiken har varit starkt inriktad på att både förhindra
och bryta långtidsarbetslöshet. Den har till viss del också lyckats med
detta. Arbetsmarknadsåtgärder har varit ett sätt att bryta långa arbets-
löshetsperioder. Det har dock varit allt svårare att efter genomgången
åtgärd åter få en fast förankring på arbetsmarknaden, varför återkom-
mande växling mellan arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärd har ökat.
Möjligheten att genom en åtgärd kvalificera för en ny ersättningsperiod
har medfört att många personer i praktiken har kunnat fa ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen under mycket lång tid.

Antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen, dvs. inskrivna längre
än två år, var vid årsskiftet 1996/97 över 200 000. På senare tid är det
framförallt de med mycket långa inskrivningstider vid arbetsförmedlingen,
som har ökat kraftigt. Bl.a. har antalet personer med inskrivningstid över
fyra år tredubblats under det senaste året. Hela 84 000 personer hade i
slutet av oktober förra året varit inskrivna vid förmedlingen så lång tid.
Bland dem med långa inskrivningstider är andelen kassaberättigade be-
tydligt högre än bland dem med kortare inskrivningstider. För dem med
inskrivningstid över fyra år var andelen med ersättning från arbetslös-

85

hetsförsäkringen ca 89 procent att jämföra med ca 64 procent för dem Prop. 1996/97:107
med inskrivningstid mellan sju och tolv månader.

Arbetsmarknadsforskning visar att ju längre tid man har varit utanför
den reguljära arbetsmarknaden desto svårare har det blivit att återvända.
I och för sig är aktivitet i form av utbildning eller arbetsmarknadsåtgärd,
som gör att individen hela tiden kan ta de arbeten som erbjuds, alltid
bättre än passivitet. Men frånvaro från den reguljära arbetsmarknaden
medför i sig att det blir svårare att få arbete.

Färsk forskning visar att det tar längre tid för arbetslösa med kassaer-
sättning att få arbete än arbetslösa med KAS eller utan ersättning. Detta
beror sannolikt på att de senare är mer motiverade att ta alla tänkbara
arbeten. Förutom av sociala skäl kan det ur rent samhällsekonomiskt
perspektiv dock vara motiverat att en arbetslös person under en begränsad
sökperiod har en tryggad ekonomisk situation, för att finna ett arbete där
personens kompetens kan komma till användning.

Arbetslöshetsförsäkringen är en sådan möjlighet, en omställnings-
försäkring under trygghet, dock kombinerad med starka krav. Det betyder
att om den tillfälliga arbetslöshetsperioden riskerar att bli långvarig skall
kraven på omställning vara höga. Målet som skall uppnås är ett nytt arbe-
te på den reguljära arbetsmarknaden och det kan innebära byte av verk-
samhetsområde, yrke eller bostadsort. Försäkringen skall stimulera till
yrkes- och kompetensmässig omställning. Den som riskerar att inte snabbt
hitta arbete skall också vara beredd att anpassa sina krav på arbets- och
lönevillkor. Arbetslöshetsförsäkringen får inte skapa inlåsningseffekter
eller motverka att de arbetslösa tar även tillfälliga arbeten. För att
medverka till detta är det vilktigt att en tidsbegränsing i ersättningsrätten
införs.

Det finns dock forskning som å andra sidan tyder på att det är den låga
arbetskraftsefterfrågan som förklarar utvecklingen i dag och att det i stor
utsträckning är slumpen och i viss mån bostadsorten som avgör vem som
står utan arbete i långa tider. Det är därför inte bara individernas ansvar
att anpassa sig till den befintliga arbetsmarknaden. Samhället måste även
ta ansvar för att det skall finnas förutsättningar för att få arbete eller andra
lämpliga åtgärder såsom utbildning m.m. för de arbetssökande.

Avsikten med att införa en tidsbegränsad ersättning har aldrig varit att
fler människor skall hamna i behov av socialbidrag. Tvärtom är syftet att
öka den långtidsarbetslöses möjligheter till reguljärt arbete. Tanken är att
med klara spelregler och ett tydligare eget ansvar för att finna arbete, kan
sökeffektiviteten öka. Meningen är även att påverka arbetsgivare och
minska möjligheterna att låta arbetslöshetsförsäkringen betala för s.k.
stilleståndskostnader. De knappa resurserna kan då riktas in på dem med
störst behov av stöd, nämligen de långtidsarbetslösa.

Situationen på arbetsmarknaden under de senaste åren har varit ex-
ceptionellt svår för de arbetslösa. Antalet nyaanmälda lediga platser för
de arbetslösa att söka har varit lågt i förhållande till antalet arbetslösa. En
omfattande satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av bl.a.
utbildning och praktik har dock medfört att en stor del av de arbetslösa

86

fått reguljära arbeten. För andra har arbetslöshetsersättningen inneburit en Prop. 1996/97:107
ekonomisk trygghet i en svår omställningssituation.

Målsättningen är att ingen person skall behöva bli utförsäkrad och
därför skall satsningen vara intensiv för att stärka ställningen på arbets-
marknaden för främst de långtidsarbetslösa och dem som riskerar att bli
långtidsarbetslösa. Detta är också regeringens uppdrag till Arbets-
marknadsstyrelsen. Ett av medlen som i ökad utsträckning skall användas
för att finna vägen till ett reguljärt arbete är individuella handlingsplaner.
En sådan plan skall innehålla en analys av den arbetslöses möjligheter att
hävda sig på arbetsmarknaden och en genomtänkt strategi för hur den
arbetslöse skall kunna återgå till reguljärt arbete. Elandlingsplanen skall
samtidigt vara en överenskommelse mellan arbetsförmedlingen och den
arbetslöse att arbeta för att uppnå detta mål. I handlingsplanen skall sättas
ut ett antal "kontrollstationer", dvs. tidpunkter då mer genomgripande
uppföljningar skall göras av hur uppsatta mål har uppnåtts.

Regeringen har tillsammans med företrädare för fackföreningsrörelsen
noggrant diskuterat tänkbara alternativ om en arbetslös trots detta ändå
blir utförsäkrad från arbetslöshetsersättning. En lösning kan vara att den
arbetslöse erbjuds att delta i verksamhet vid s.k. arbetscenter, som skall
ha till syfte att erbjuda tjänster som normalt inte utbjuds på den lokala
arbetsmarknaden. För vissa utförsäkrade kan lönebidragsanställningar vara
den riktiga åtgärden, för andra förtidspension.

Det finns dock ett betydande antal oklarheter förknippade med en
tidsbegränsad ersättning. Vad är t.ex. en lämplig ersättningsnivå vid
placering i ett arbetscenter, kan dessa arbetscenter leda till undanträngning
av reguljära arbeten, hur påverkas den kommunala respektive den statliga
ekonomin. Likaså måste de eventuella incitamentseffekter till att vänta,
som de större extrainsatser den långtidsarbetslöse far i slutet av sin
ersättningsperiod, begränsas så att inte arbetslösheten förlängs av denna
anledning. Vidare måste incitatmentseffekter av olika typer av efterskydd
när det gäller sökbeteende m.m. beaktas. Dessa problem måste analyseras
och utredas ytterligare innan en tidsbegränsad ersättning införs.

Regeringen kommer därför att tillkalla en utredning med uppgift att
närmare analysera vilka åtgärder som kan göras inför och efter en
utförsäkring, på basis av ovanstående problembild. När utredningsarbetet
visat på lämpliga åtgärder kommer förslag lämnas om införande av en
treårig tidsbegränsad ersättningstid. Ett beslut om detta bör kunna fattas
med giltighet från den 1 juli 1999.

Nya tendenser på arbetsmarknaden

Den fasta anställningen är ännu den dominerande anställningsformen på
den svenska arbetsmarknaden, men en viss ökning av tidsbegränsade an-
ställningar har skett under de senaste åren. Sedan år 1990 har antalet
tidsbegränsat anställda ökat med ca 100 000 personer. År 1996 utgjorde
dessa 490 000 eller ca 14 procent av alla anställda. Det är framförallt

87

ungdomar som har tidsbegränsade anställningar, ca en tredjedel av dem Prop. 1996/97:107
under 30 år hade tidsbegränsade anställningar.

Någon markant ökning av tidsbegränsade arbeten har således inte skett
under 1990-talet. Det tycks inte heller vara så att tidsbegränsade ar-
betsuppgifter i någon större utsträckning har ökat, utan snarare så att
företagen för att minska sin osäkerhet i allt större utsträckning inlednings-
vis anställer tidsbegränsat. Detta innebär att många av de arbeten som
omsätts är tidsbegränsade. För de nytillkomna på arbetsmarknaden tycks
det vara så att ett tillfälligt arbete är vägen till ett fast arbete.

En grupp som ökat något under 1990-talet är egenföretagama. Dessa är
nästan lika många som de tillfälligt anställda. År 1996 var antalet egen-
företagare inklusive deltagande familjemedlemmar 434 000.

En mer tydlig tendens på dagens arbetsmarknad är att det i första hand
är kunskapsintensiv och social kompetens som efterfrågas. Nettotillväxten
av arbeten har under den senaste tiden främst skett inom tjänstesektorn.
Ytterligare en tendens är att arbetstillfällena i de stora företagen minskar,
medan de nya arbetena finns i de mindre och medelstora företagen.

Behovet av en ny arbetslöshetsförsäkring

Arbetslöshetsförsäkringen består i dag av två delar, dels en inkomstre-
laterad ersättning administrerad av de huvudsakligen fackföreningsanknut-
na arbetslöshetskassorna, dels det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS)
som är en ren statlig ersättning. Den viktigaste källan till finansiering av
de två systemen är arbetsgivaravgifter. Kravet på att ha arbetat före
arbetslösheten skiljer sig i dag något åt i omfattning mellan de båda
systemen men är i grunden ungefar detsamma. Skillnaden är att för att fa
den inkomstrelaterade ersättningen måste man ha varit medlem i en
arbetslöshetskassa under minst ett år. För medlemskapet i en arbetslös-
hetskassa betalar man också en avgift, vilken bidrar till en mindre del av
kostnaderna för arbetslöshetsersättningen.

I dag är det relativt lätt att kvalificera sig för den inkomstrelaterade
arbetslöshetsersättningen. Arbetsvillkoret omfattar ett relativt begränsat
mått av arbete och kan uppfyllas utan någon särskilt stark förankring på
arbetsmarknaden. Ett högre mått av utfört förvärvsarbete bör krävas för
att försäkringens karaktär av ekonomiskt skydd vid ofrivillig arbetslöshet
inte skall urholkas. Detta mått far dock inte sättas så högt att det utesluter
stora grupper av förvärvsarbetande från möjligheten att fa arbetslöshetser-
sättning.

Arbetslöshetsförsäkringen i sin nuvarande form är sedan gammalt
uppbyggd kring fackföreningar. Försäkringen har i dag en mycket hög
täckningsgrad vilket visar på att den har lyckats att på frivillig väg
motivera människor att försäkra sig mot inkomstbortfall vid arbetslöshet.

Arbetslöshetsförsäkringen är i princip tillgänglig för alla förvärsarbetan-
de på den svenska arbetsmarknaden. Tillsammans med det kontanta
arbetsmarknadsstödet utgör den ett system som erbjuder en god ekono-

88

misk trygghet vid arbetslöshet. Detta system bör emellertid vidareut- Prop. 1996/97:107
vecklas för att ytterligare underlätta för förvärvsarbetande och nytillträ-
dande på arbetsmarknaden att skaffa ett bra skydd vid arbetslöshet. Det
bör ske genom att den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet ersätts med en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring. Denna försäkring bör bygga på de nuvarande
arbetslöshetskassorna. Från arbetslöshetskassorna skall kunna lämnas såväl
en grundersättning, motsvarande i stort det nuvarande kontanta arbets-
marknadsstödet, som en inkomstrelaterad ersättning. För dem som ännu
inte har fatt en fast förankring på arbetsmarknaden och inte har blivit
medlemmar i en av de existerande arbetslöshetskassorna bör en komplette-
rande arbetslöshetskassa bildas. Huvudmän för denna kassa bör vara
rikstäckande organisationer på arbetsmarknaden som företräder företagare
och anställda. Den kompletterande arbetslöshetskassan skall agera konkur-
rensneutralt och vara underställd samma regelsystem som gäller för andra
arbetslöshetskassor. Kassan skall ha karaktären av en övergångskassa till
någon av de andra befintliga arbetslöshetskassorna.

I den allmänna och sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen skall alla
som har en viss ankytning till arbetsmarknaden kunna fa ett grundbelopp
som i stort motsvarar det nuvarande kontanta arbetsmarknadsstödet. Den
kompletterande arbetslöshetskassan skall administrera grundförsäkringen
för dem som inte är medlemmar i en av de existerande arbetslöshetskas-
sorna. Till de arbetslösa som är medlemmar i en arbetslöshetskassa men
som inte uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning lämnas
grundbeloppet från den arbetslöshetskassan. Från såväl de existerande
arbetslöshetskassorna som den kompletterande arbetslöshetskassan skall
vidare kunna lämnas en högre ersättning som är relaterad till den tidigare
förvärvsinkomsten.

Den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen lämnas för närvarande
med högst 75 procent av den arbetslöses tidigare inkomst, dock högst med
564 kronor per dag. En höjning av såväl kompensationsnivån som den
högsta dagpenningen är angelägen. Genom ett ökat ekonomiskt an-
svarstagande för iirbetslöshetsförsäkringen från arbetslöshetskassornas
medlemmar kan detta genomföras.

89

5 Riksdagens beslut den 12 juli och den 12 de-
cember 1996

Prop. 1996/97:107

Regeringens förslag: De ändringar av ALF- och KAS-lagama som
riksdagen den 12 juli 1996 antog med ikraftträdande den 1 januari
1997 och vars ikraftträdande sedan av riksdagen framflyttats till den
1 juli 1997 utgår.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen antog den 12 juli 1996
(prop. 1995/96:222, bet,1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) bl.a. ett antal
ändringar i ALF- och KAS-lagama. Det rörde sig i huvudsak om en
skärpning av arbetsvillkoret samt om en tidsbegränsning av rätten att
uppbära arbetslöshetsersättning. Ändringarna skall, efter ett ytterligare
beslut från riksdagen (bet. 1996/97:AU7, rskr. 1996/97:105), träda i kraft
den 1 juli 1997. Regeringens förslag i denna proposition gör att de
tidigare antagna ändringarna inte längre är aktuella. Regeringen föreslår
därför att dessa skall utgå.

Förslaget innebär att lagen (1996:871) om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring samt lagen (1996:872) om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd bör utgå.

6 Förändringar under budgetåret 1997

6.1 Kompensationsnivån och dagpenningnivåer

Regeringens förslag: Dagpenning lämnas fr.o.m. den 29 september
1997 med 80 procent av den sökandes dagsförtjänst, dock högst
med 564 kronor.

Riksdagen godkänner att regeringen fastställer nivån på dag-
penningen i arbetslöshetsförsäkringen till högst 580 kronor och
stödbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet till 240 kronor
fr.o.m. den 29 december 1997.

Utredningens förslag: Kompensationsnivån i inkomstbortfallsförsäk-
ringen bör vara 80 procent av den tidigare dagsförtjänsten. Den lägsta
dagpenningen - grundbeloppet - föreslås i 1998 års nivå vara 295 kr. Den
högsta dagpenningen bör på kort sikt höjas till två grundbelopp dvs. 590
kr. På längre sikt bör den högsta ersättningen vara 2,5 grundbelopp i
dagpenningen. Både den lägsta och den högsta dagpenningen bör knytas

90

till ett inkomstindex som avspeglar de förvärvsarbetandes standardutveck- Prop. 1996/97:107
ling.

Remissinstanserna: LO står fast vid sin tidigare uttyckta uppfattning
att ersättningsnivån, så snart ekonomin medger, skall höjas till 90 procent.
LO anser att utredningens förslag om en högsta dagpenning om 590
kronor är ett steg i rätt riktning. SACO vill förstärka differentieringen
utifrån den samlade tiden med anknytning till arbetsmarknaden och
föreslår en ingångstrappa. En sådan skulle kunna ge olika kompensta-
tionsnivå och/eller olika lång ersättningsperiod beroende på hur länge den
arbetslöse tidigare arbetet. SACO föreslår att inkomsttaket i arbets-
löshetsförsäkringen bör vara detsamma som i sjukförsäkringen och denna
uppfattning delas av TCO. SO tillstyrker en ökning av kompensationsni-
vån till 80 procent i en första etapp samt förordar en ökning till 90
procent. SO föreslår att försäkringens värde återupprättas. Den högsta
dagpenningen bör bestämmas med utgångspunkt i 1993 års dagpenning
598 kronor. SAF anser att ersättningsnivån bör sänkas till 70 procent.
SAF avvisar utredningens förslag om indexering av ersättningen. Svenska
Kommunförbundet är positivt till utredningens förslag till höjning av
grundbelopp, ersättningsnivån och ersättningstaket. Låga nivåer i
arbetslöshetsersättningen gör att arbetslösa redan tidigt måste vända sig
till socialtjänsten för kompletterande stöd.

Skälen för regeringens förslag: Dagpenning lämnas i dag med 75
procent av den sökandes dagsförtjänst. Kompensationsnivån sänktes den
1 januari 1996 från 80 till 75 procent. För sänkningen fanns två huvud-
skäl. Den ena var det statsfinansiella läget. Det andra var att anpassa kom-
pensationsnivån till den i sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen.

Regeringen har tidigare uttalat att kompensationsnivån i arbetslös-
hetsförsäkringen bör höjas till 80 procent från den 1 januari 1998 och att
höjningen skall finansieras inom ramen för arbetslöshetsersättningen. De
förslag till ändringar i arbetslöshetsförsäkringen som regeringen nu lämnar
skapar på ett ansvarsfullt sätt utrymme för höjning av kompensationsni-
vån. Genom att arbetslöshetskassornas finansieringsavgift höjs fr.o.m. den
1 juli 1997 anser regeringen att det därför är möjligt att redan fr.o.m. den
29 september 1997 höja kompensationsnivån till 80 procent av den
tidigare inkomsten. Av praktiska skäl bör dagpenningen inte ändras mitt
i en vecka. Regeringen föreslår därför att ändringen görs den måndag som
ligger närmast den 1 oktober 1996.

För den som har vissa pensionsförmåner är kompensationsnivån lägre
och avdrag görs för den pension som den arbetslöse uppbär. Regeringens
förslag innebär ingen ändring i pensionsreglema eller för de fall då den
arbetslöse far en inkomstrelaterad ersättning från annan än arbetslös-
hetskassa.

Förslaget förutsätter en ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring. Förslaget bör träda i kraft den 29 september 1997.

Enligt 17 § ALF-lagen respektive 18 § KAS-lagen har regeringen
bemyndigats att fastställa nivån på den högsta dagpenning i arbetslös-
hetsförsäkringen respektive stödbeloppet.

91

Finansutskottet har i betänkande 1995/96:FiU15 med anledning av prop. Prop. 1996/97:107
1995/96:222 instämt i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att det i dag
gällande maximala beloppet för dagpenningen enligt 17 § första stycket
ALF-lagen inte bör höjas i samband med att ersättningsnivån höjs till
80 procent.

Många arbetslösa får på grund av taket för dagpenningen i arbetslös-
hetsförsäkringen i dag en lägre kompensationsnivå än 75 procent av sin
tidigare inkomst. Om kompensationsnivån ökas till 80 procent utan att
taket höjs blir den grupp som slår i taket större. Dessutom har den högsta
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen varit oförändrad sedan den 5 juli
1993 då den sänktes från 598 till 564 kronor. Regeringen anser mot denna
bakgrund att det är angeläget med en viss höjning av den högsta
dagpenningen respektive det kontanta arbetsmarknadsstödet och har inom
ramen för arbetslöshetsersättningen funnit en finansiering för detta.

Regeringen avser därför att, med stöd av föreskrifter i ALF-och KAS-
lagama, fastställa den högsta dagpenningen till 580 kronor och det
kontanta arbetsmarknadsstödet till 240 kronor fr.o.m. den 29 december
1997. Av praktiska skäl bör dagpenningen inte ändras mitt i en vecka.
Ändringen föreslås därför ske från den måndag som ligger närmast den
1 januari 1998.

Mot bakgrund av finansutskottets uttalande i frågan bör riksdagens
godkännande inhämtas. Även för tid efter nämnda tidpunkt bör det
emellertid ankomma på regeringen att besluta om dagpenningnivåema.

En höjning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen far också
effekter på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. Något
särskilt beslut av riksdagen behövs dock inte i denna fråga. Regeringen
har bemyndigats att fastställa högsta och lägsta dagpenning i utbildnings-
bidrag.

Regeringen avser att senare anpassa dagpenningen i utbildningsbidraget
vid arbetsmarknadsutbildning m.m. fr.o.m. den 29 december 1997 till
samma nivåer som i arbetslöshetsersättningen.

6.2 Samordning med avgångsvederlag

Regeringens förslag: Tid då den arbetslöse från en arbetsgivare far
annan ersättning än pension på grund av anställningens upphörande
(avgångsvederlag) skall räknas som tid under vilken en arbetslös
utfört förvärvsarbete. Regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om beräkning av
denna tid. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1997.

Utredningens förslag: Utredningen har förslagit att det inte genomförs
någon förändring beträffande avgångsvederlaget. Avgångsvederlag bör
således, enligt utredningen, inte avräknas från arbetslöshetsersättningen

92

utöver den avräkning som innebär att avgångsvederlag betraktas som lön Prop. 1996/97:107
under den uppsägningstid som gäller enligt lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd.

Remissinstanserna: TCO är positiv till att ingen ändring av gällande
praxis föreslås eftersom avgångsvederlag, enligt TCO, är en viktig faktor
i samband med förhandlingar som rör omstrukturering och omställning i
arbetslivet. AMS kan acceptera utredningens förslag att nuvarande ordning
skall bestå vad gäller samordning med avgånsvederlag. SACO och SO
ställer sig bakom utredningens förslag i denna del.

Skälen for regeringens förslag: Endast den som saknar förvärvsinkom-
ster betraktas som arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagamas mening. Till
förvärvsinkomster räknas lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra
ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsför-
hållandet. Under den tid sådana förvärvsinkomster lämnas är vederbörande
inte berättigad till arbetslöshetsersättning men skall å andra sidan
tillgodoräknas tiden för uppfyllande av det arbetsvillkor som uppställs
som kvalifikationsgrund för en ersättningsperiod. Genom en utveckling i
praxis har avgångsvederlagen kommit att behandlas något annorlunda än
andra förvärvsinkomster, nämligen på det sättet att den tid under vilken
vederbörande anses som arbetslös har begränsats till den uppsägningstid
som gäller för denne enligt anställningsskyddslagens regler, dvs. högst sex
månader, även om vederlaget motsvarat betydligt fler månadslöner.

Regeringen har tidigare föreslagit ändringar av ovan nämnda praxis.
Frågan har varit föremål för riksdagens behandling (prop. 1993/94:80, bet.
1993/94:AU18 och 1993/94:AU26). Riksdagen har då konstaterat att det
är en utbredd företeelse på arbetsmarknaden att olika slag av ersättningar
utbetalas till en arbetstagare som blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
Enligt riksdagen är möjligheten att ekonomiskt kompensera arbetstagare
som blir övertaliga många gånger en förutsättning för att en nödvändig
strukturomvandlig skall komma till stånd. En reglering av avgångsveder-
lagen skulle kunna leda till att önskvärda strukturomvandlingar motverkas.

Regeringen är väl medveten om att möjligheten att kunna uppbära
arbetslöshetsersättning även om avgångsvederlag lärnnas har betydelse vid
omstruktureringar i arbetslivet.

Enligt regeringens mening bör avgångsvederlag i samband med av-
veckling av arbetskraft utgöra en del av företagens kostnader. Det finns
enligt regeringen inte skäl för att staten skall bära dessa kostnader. Det
bör även här framhållas att det är aktörerna inom en viss bransch som kan
påverka innehållet i de överenskommelser om avgångsvederlag som
träffas. Regeringen anser således att övervägande skäl talar för att det bör
ske en samordning mellan arbetslöshetsersättningarna och och avgångsve-
derlagen.

Samordningen mellan arbetslöshetsersättningarna och avgångsvederlagen
bör ske genom att tid med avgångsvederlag skall räknas som förvärvs-
arbete i fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllande av arbets-
villkoret. Detta bör åstadkommas genom att avgångsvederlaget beräknas
avse en viss tid från anställningens upphörande. Utgångspunkten bör vara

93

avgångsvederlagets storlek i förhållande till storleken av den försäkrades Prop. 1996/97:107
genomsnittliga månadsinkomst i anställningen under en viss period. Det
bör emellertid ankomma på regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den närmare be-
räkningen av denna tid. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.

En konsekvens av att avgångsvederlaget omräknas till viss tid som skall
räknas som förvärvsarbete är att personen för samma tid inte är att anse
som arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagens mening och följaktligen inte
heller är berättigad till arbetslöshetsersättning. Det bör betonas att
förslaget inte gäller försäkringsersättningar baserade på kollektivavtal eller
ideella skadestånd.

Förslaget förutsätter ändringar i 6 § lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring och 6 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1997.

6.3 Samordning vid permittering

Regeringens förslag: Den som av arbetsgivaren permitterats utan
lön har inte rätt till arbetslöshetsersättning. Om det finns särskilda
skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva om undantag. Bestämmelsen träder i kraft den 29
september 1997.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: AMS anser att arbetslöshetsersättning inte skall
kunna lämnas vid permitteringar. Stilleståndskostnader bör belasta
produktionen och inte arbetslöshetsförsäkringen enligt AMS.

Skälen för regeringens förslag: Permittering innebär att en arbetsgi-
vare på grund av tillfällig arbetsbrist, driftstörning eller annan sådan om-
ständighet inte tillhandahåller arbetstagaren något arbete och befriar denne
från skyldighet att närvara på arbetsplatsen. Rätten att permittera är inte
reglerad i lag, men finns reglerad inom många avtalsområden inom
SAF/LO.

Den nu gällande bestämmelsen om löneskydd vid permittering återfinns
i anställningsskyddslagen. Enligt denna bestämmelse har en arbetstagare
som permitterats rätt till samma lön som om arbetstagaren hade fått
behålla sina arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permitteringen är
en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är
sammanhängande till sin natur. Genom kollektivavtal som har slutits eller
godkänts av central arbetstagarorganisation far dock göras avvikelser från
denna bestämmelse.

Fram till och med den 30 juni 1995 fanns möjlighet för arbetsgivare att
erhålla statsbidrag för utbetald permitteringslön. Denna möjlighet slopades

94

den 1 juli 1995. Permitteringslöneinstitutet byggde på en trepartsöverens- Prop. 1996/97:107
kommelse mellan staten, LO och SAF. Staten stod för en viss del av
permitteringslöneersättningen som utbetalades. Efter den 1 juli 1995 har
det således krävts att arbetsgivaren svarar for hela ersättningen till
anställda som permitterats.

Behov av att under vissa perioder kunna minska arbetskraftskost-
naderna, utan att for den skull behöva säga upp personal, är ett naturligt
fenomen i en marknadsekonomi. Enligt regeringens bedömning är det
dock inte arbetslöshetsförsäkringens uppgift att gå in och betala för
arbetskraftskostnaderna under tillfälliga stillestånd. Regeringen föreslår
därför att det införs en regel om att arbetslöshetsersättning inte far lämnas
till personer som är permitterade utan lön.

Regeringen anser emellertid att regeln bör kompletteras med ett be-
myndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer att, om det finns särskilda skäl, föreskriva att ersättning i vissa
fall får lämnas. Det finns på arbetsmarknaden kollektivavtal som innebär
att arbetstagare far permitteras utan lön. Om den nu föreslagna regeln
skulle få fullt genomslag innebär denna att en person som är sysselsatt på
ett område som omfattas av ett sådant kollektivavtal i en permitteringssi-
tuation varken skulle kunna få ersättning från arbetsgivaren eller
arbetslöshetskassan. Undantag bör därför, enligt regeringen, kunna medges
för arbetstagare som omfattas av kollektivavtal med detta innehåll som
ingåtts före den 14 mars 1997. Avsteg från huvudregeln för denna grupp
bör kunna medges i avvaktan på att kollektivavtalen anpassas till den nya
bestämmelsen. Undantag bör vidare kunna medges för nytillträdande på
arbetsmarknaden som permitterats i samband med semesterstängning.

Förslaget förutsätter ändringar i 4 § lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring och 4 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Ändringarna bör träda i kraft den 29 september 1997.

95

6.4 Arbetsvillkoret

Prop. 1996/97:107

Regeringens förslag: För att fa rätt till arbetslöshetsersättning
under en första ersättningsperiod skall sökanden under en ramtid av
tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde

- ha förvärvsarbetat i minst sex månader under förutsättning att
förvärvsarbetet utförts under minst 70 timmar per månad, eller

- ha förvärvsarbetat i minst 450 timmar under en sammanhängande
tid av 180 dagar under förutsättning förvärvsarbetet har utförts
under sex perioder om 30 dagar vardera med en arbetad tid av
minst 45 timmar i varje period.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från vissa typer av
subventionerade arbeten.

Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden i
det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes eller
den genomsnittliga arbetstiden i allt förvärvsarbete under hela
ramtiden.

Studier som finansierats med särskilt utbildningsbidrag skall vid
kvalificering till ytterligare ersättningsperioder jämställas med för-
värvsarbete. I övrigt föreslås inte några ändringar nar det gäller åter-
kvalificeringen.

Ändringen av arbetsvillkoret träder i kraft den 1 juli 1997. Övriga
ovan nämnda förslag träder i kraft den 29 september 1997.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår ett arbetsvillkor på 75
timmar per månad under minst nio månader inom en ramtid av tolv
månader före arbetslöshetens inträde. Utredningen föreslår också att
anställningar med viss statlig lönesubvention skall få tillgodoräknas vid
uppfyllandet av detta villkor. Utredningen föreslår vidare ett mindre
strängt krav för rätt till ersättning för dem som är nytillträdande på
arbetsmarknaden.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har förordat ett mindre
strängt arbetsvillkor än det utredningen föreslagit. LO anser att nuvarande
arbetsvillkor bör gälla även fortsättningsvis. TCO anser i första hand att
arbetsvillkoret bör förkortas till sex månader och i andra hand att ramtiden
bör förlängas till 24 månader alternativt 18 månader. Oavsett ramtiden
och krav på antal arbetade månader anser TCO att antalet arbetade timmar
per månader skall kunna vara fritt fördelade. SACO anser att det, såsom
utredningen föreslagit, är rimligt att kräva nio månaders arbete men att
detta arbete bör kunna fa utföras under en ramtid på 18 månader eller
t.o.m. 24 månader. AMS föreslår att nuvarande konstruktion av arbets-
villkoret bibehålls men att det skärps till att arbete skall ha utförts under
120 dagar fördelade på minst sju kalendermånader. AMS anser vidare att
alla anställningar, där det föreligger ett normalt anställningsförhållande

96

och för vilka lagen om anställningsskydd gäller, skall kunna användas för Prop. 1996/97:107
att uppfylla arbetsvillkoret. SO förordar ett arbetsvillkor på 100 dagar,
fördelade på minst sex månader inom en ramtid på 12 månader. Detta
villkor skall enligt SO också gälla som kvalificering för ytterligare
perioder med ersättning. Arbetsgivarverket anser bl.a. att utredningens
förslag till kvalificeringskrav för rätt till ersättning i huvudsak är väl
avvägda.

Skälen för regeringens förslag: Det arbetsvillkor som en arbetslös
måste uppfylla för att få rätt till arbetslöshetsersättning ser i dag ut på
följande sätt. Den arbetslöse måste under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens inträde ha utfört förvärvsarbete i viss
omfattning. Med förvärvsarbete avses i detta sammanhang också tid då
sökanden haft semester eller varit ledig från sin anställning med helt eller
delvis bibehållen lön. Vissa former av förvärvsarbeten får dock inte
tillgodoräknas. Det rör sig här om anställningar som på visst sätt
subventionerats med statligt stöd.

Förvärvsarbetet skall vidare vara av viss omfattning för att ge rätt till
ersättning. När det gäller rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
är kravet att förvärvsarbetet skall ha pågått i minst 80 dagar fördelade på
minst fem månader. Endast dag då förvärvsarbetet har utförts i minst tre
timmar får räknas med. När det gäller rätt till KAS är motsvarande krav
att sökanden under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslös-
hetens inträde har utfört förvärvsarbete i minst fem månader. Hänsyn tas
här endast till månad då förvärvsarbete utförts under minst 75 timmar.

Utredningen föreslår ett skärpt arbetsvillkor. Enligt utredningen
markeras då tydligare att det krävs en fast anknytning till arbetsmarknaden
för att få del av de förmåner arbetslöshetsförsäkringen innebär. Ut-
redningen förslår att det för en första period med inkomstrelaterad
ersättning skall krävas reguljärt arbete i minst 75 timmar per månad under
minst nio månader under en ramtid av tolv månader före arbetslöshetens
inträde. För nytillträdande på arbetsmarknaden föreslår utredningen dock
ett mindre strängt arbetsvillkor.

Regeringen anser att rätten till arbetslöshetsersättning under en första
ersättningsperiod bör bygga på en fast förankring på arbetsmarknaden.
Sökanden skall ha förvärvsarbetat reguljärt i viss omfattning. Först vid
förlusten av en sådan anknytning till arbetsmarknaden bör ersättning vid
arbetslöshet lämnas för att ställa om till ett nytt arbete. Regeringens
bedömning är att de nuvarande arbetsvillkoren i de båda ovan beskrivna
stödsystemen inte innebär tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår därför att för rätt till en första ersättningsperiod enligt
ALF- eller KAS-lagen skall som huvudregel krävas att den arbetslöse
under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
har förvärvsarbetat i minst sex månader. Endast månad då förvärvsarbete
utförts under minst 70 timmar får här räknas in.

Regeringen anser emellertid att det också finns skäl att ge dem som inte
utfört förvärvsarbete på det sätt som anges i huvudregeln men som ändå
visat sig ha en god anknytning på arbetsmarknaden en möjlighet att

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

kvalificera sig för ersättning. Regeringen föreslår därför som en alterna- Prop. 1996/97:107
tivregel att den som förvärvsarbetat i minst 450 timmar under en
sammanhängande tid av 180 dagar också skall ha rätt till ersättning. En
förutsättning skall dock vara att förvärvsarbetet har utförts under sex
perioder om 30 dagar vardera med en arbetad tid av minst 45 timmar i
varje period.

Beträffande frågan om vad för slags arbete som skall kunna ge rätt till
ersättning föreslår utredningen att även anställningar som är statligt
subventionerade bör kunna räknas in i arbetsvillkoret för en första
ersättningsperiod, om det föreligger ett anställningsförhållande som är
reglerat i kollektivavtal och om kollektivavtalsenlig lön utgår, eller
jämförbara villkor gäller. För att arbetet skall vara kvalifikationsgrundande
bör dock enligt utredningens mening subventionen inte överstiga 50
procent av lönekostnaden. När det gäller anställningar som subventioneras
för att underlätta för arbetshandikappade att komma in i arbetslivet bör,
enligt utredningen, undantag göras från denna begränsningsregel.
Utredningen har vidare föreslagit att praktik som genomförs i samband
med gymnasiestudier inte skall kunna kvalificera till arbetslöshetsersätt-
ning.

Bland remissinstanserna har TCO, SACO och AMS förordat att alla
anställningar där det föreligger normalt anställningsförhållande bör kunna
räknas med i arbetsvillkoret.

Regeringen anser för sin del att huvudprincipen bör vara att för att få
rätt till arbetslöshetsersättning bör sökanden ha utfört reguljärt arbete i
viss omfattning. Med detta avser regeringen att det undantag för vissa
typer av subventionerade anställningar när det gäller uppfyllandet av
arbetsvillkoret som i dag finns också bör gälla firamledes. Detta bör dock
enligt regeringens mening inte gälla för anställningar som på något sätt
subventionerats med stöd av förordningen om rekryteringsstöd. Sådana
anställningar bör inte få tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret
den första ersättningsperioden. Enligt nu gällande bestämmelser är det
bara vikariatsstöd enligt förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd som
inte får tillgodoräknas.

Regeringen föreslår således att vid prövningen av arbetsvillkoret för en
första ersättningsperiod skall bortses från förvärvsarbete som arbetsgivaren
finansierat med stöd av förordningen om rekryteringsstöd eller för-
ordningen (1987:411) om beredskapsarbete eller som bedrivits med stöd
av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar
egen näringsverksamhet.

Ovanstående ändringar av arbetsvillkoret föranleder ändringar i 6 §
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och 6 § lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd.

Liksom nu kommer också framledes att finnas en koppling mellan
arbetsvillkoret och normalarbetstidens beräkning. När det gäller faststäl-
lande av dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning skall be-
räkningen nämligen utgå från den genomsnittliga arbetstiden i det
förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes. Detta innebär att

98

för den som uppfyllt arbetsvillkoret genom huvudregeln, dvs. arbete i Prop. 1996/97:107
minst sex månader med vardera minst 70 arbetade timmar, skall
normalarbetstiden utgöra ett genomsnitt av arbetstiden under dessa
månader. Om arbetsvillkoret i stället uppfyllts med altemativregeln skall
arbetet i den sammanhängande 180-dagarsperioden utgöra grunden för
beräkningen av normalarbetstiden. För den som kvalificerat sig genom
huvudregeln skall det emellertid också vara möjligt att vid normalarbets-
tidens beräkning utgå från ett genomsnitt av all arbetad tid i alla månader
under ramtiden. Det är dock endast månad då arbete utförts minst 70
timmar som får tas med vid denna genomsnittsberäkning.

Vad som nu sagts om normalarbetstidens beräkning föranleder en
ändring i 20 § ALF-lagen.

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod och skall
kvalificera sig för ytterligare ersättningsperioder gäller både i ALF- och
KAS-lagama att med förvärvsarbete jämställs tid med vissa i lagarna
angivna verksamheter som således med räknas för kvalificering för
ytterligare ersättningsperioder. Det rör sig bl.a. om fullföljd arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, tjänstgöring enligt
lagen om totalförsvarsplikt, tid med föräldrapenningförmån och vissa
typer av statligt subventionerade arbeten. Regeringen föreslår här en
justering i förhållande till vad som gäller i dag. Regeringens satsning på
ett massivt utbildningsprogram för främst arbetslösa innebär att det från
och med andra halvåret 1997 skall bli möjligt för arbetslösa att studera
och under denna tid få ett särskilt utbildningsbidrag. Regeringens
bedömning är att även sådana fullföljda studier, i likhet med vad som
gäller för arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering, skall
jämställas med förvärvsarbete när det gäller kvalificering till ytterligare
ersättningsperioder. I likhet med vad som gäller för arbetsmarknadsutbild-
ning och yrkesinriktad rehabilitering bör också studier med särskilt
utbildningsbidrag som inte fullföljts förlänga ramtiden. Tid i studier med
särskilt utbildningsbidrag skall inte inräknas i ersättningsperioden och
reglerna om avstängning i KAS- och ALF-lagama skall äga motsvarande
tillämpning på dem som studerar med särskilt utbildningsbidrag.

Den föreslagna justeringen föranleder ändringar i 7, 8 och 31 §§ lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och 7, 8 och 28 §§ lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Förslagen, såvitt gäller arbetsvillkoret, bör träda i kraft den 1 juli 1997
och i övrigt den 29 september 1997.

99

6.5 Samordning med studiestöd

Prop. 1996/97:107

Regeringens förslag: Arbetslöshetsersättning lämnas som regel inte
till den som bedriver studier och därvid uppbär någon form av
studiestöd. Är studierna en direkt fortsättning av studier som
varaktigt bedrivits vid sidan av förvärvsarbete far dock arbetslöshet-
sersättning lämnas för inkomstbortfallet av arbetet under förut-
sättning att studierna inte utvidgas under arbetslösheten.

Förslaget gäller fr.o.m. den 29 september 1997.

Utredningens förslag: Utredningen anser att om en arbetslös uppbär
studiestöd bör han eller hon oavsett studiestödets omfattning inte vara
berättigad till arbetslöshetsersättning.

Remissinstanserna: SACO anser att avvägningen mellan å ena sida den
önskvärda möjligheten att utnyttja tiden under en arbetslöshetsperiod till
meningsfulla studier och å andra sidan kravet att stå till arbetsmarknadens
förfogande inte är enkel. Oavsett vilket mått man väljer är det viktigt att
hänsyn endast tas till studiernas faktiska omfattning. Det primära vid ett
sådant hänsynstagande är att den studerande faktiskt står till arbets-
marknadens förfogande på heltid. TCO förordar en samordningsregel
mellan arbetslöshetsersättning och eventuellt studiestöd.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 §§ ALF-lagen och KAS-lagen
lämnas inte ersättning till den som deltar i utbildning om det inte finns
särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna be-
stämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Regeringen har i 22a § förordningen (1988:1400) om
arbetslöshetsförsäkring föreskrivit att sådana särskilda skäl finns bl.a. när
den arbetslöse bedriver studier på deltid, under förutsättning att studierna
inte hindrar honom från att söka och ta heltidsarbete samt att han är
beredd att avbryta studierna om dessa kan hindra honom från att ta arbete.
Några egentliga regler om vad som skall gälla för den som får studiestöd
finns inte.

AMS har i skrivelse den 27 februari 1996 föreslagit en ändring av dessa
förskrifter. AMS menar att det bör vara en grundläggande princip att
utbildningars finansiering skall vara skild från arbetslöshetsersättning och
att studier i stället skall finansieras med de former av ekonomiskt stöd
som samhället tillhandahåller för detta ändamål. Risken är uppenbar att
arbetslöshetsersättningen, vid en alltför generös tillämpning, felaktigt blir
en förmånlig studiefinansiering. AMS anser att den som uppbär studiestöd
skall bedömas vara studerande i första hand och inte arbetssökande. AMS
föreslår att en förutsättning för arbetslöshetsersättning skall vara att den
sökande inte uppbär någon form av studiestöd.

SO har i skrivelse den 19 mars 1996 föreslagit en samordningsregel
som innebär att arbetslöshetsersättning inte får lämnas för tid för vilken

100

den försäkrade uppbär särskilt vuxenstudiestöd.                         Prop. 1996/97:107

Den som under arbetslösheten börjar en deltidsutbildning kan alltså få
hel arbetslöshetsersättning om han eller hon söker heltidsarbete och
studierna inte hindrar personen från att ta ett heltidsarbete. Det före-
kommer också att hel arbetslöshetsersättning lämnas även om personen
uppbär studiestöd för sina deltidsstudier.

Regeringen anser att det finns anledning att betona att rätten att studera
under tiden med arbetslöshetsersättning är en ren undantagssituation.
Sådana studier bör vara tillfälliga och kunna avbrytas när som helst till
förmån för ett arbete.

Regeringen delar AMS uppfattning att det förhållandet att en person
uppbär någon form av studiestöd, som helt eller delvis består av bidrag,
är ett bland flera sätt att visa att han eller hon främst är studerande och
inte i första hand arbetssökande. Arbetslöshetsersättning bör därför i
normalfallet inte lämnas till en sådan studerande.

Det kan emellertid uppstå situationer där det kan vara befogat att lämna
arbetslöshetsersättning trots att personen bedriver vissa studier med
studiestöd som helt eller delvis består av bidrag. Det kan röra sig om en
person som varaktigt vid sidan av sitt deltidsarbete studerat och uppburit
studiestöd. Den personen bör kunna fa arbetslöshetsersättning för det
inkomstbortfall som uppstått på grund av han eller hon ofrivilligt fått
lämna arbetet. Det är i detta sammanhang angeläget att betona att
studierna inte får hindra den arbetslöse från att ta ett nytt arbete i åt-
minstone samma omfattning som tidigare och även med andra arbetstider.
Regeringen kommer också mot bakgrund av regeringens satsning på det
s.k. kunskapslyftet att överväga om det bör finnas ytterligare möjligheter
att fa arbetslöshetsersättning vid sidan av studier.

Förslaget föranleder ändringar i 4 § lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring och 4 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Förslaget bör träda i kraft den 29 september 1997.

6.6 Samordning med bisyssla

Regeringens förslag: Som ett av kriterierna för vad som skall anses
som bisyssla införs en inkomstgräns för bisysslan motsvarande
högst 1 400 kronor per vecka. Den del av inkomsten av bisyssla
som överstiger 1 400 kronor per vecka skall till hälften reducera
ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen.

Förslaget träder i kraft den 29 september 1997.

Utredningens förslag: Dagens regler om bisysslor bör behållas,
samtidigt som en samordningsregel införs. Kravet på varaktighet i
bisysslan bör vara minst nio månader jämsides med huvudsysselsättning-
en. Alla inkomster av bisysslan som överstiger nivån på grundbeloppet i

101

arbetslöshetsförsäkringen bör fr.o.m. andra delperioden reducera ersätt- Prop. 1996/97:107
ningen i motsvarande mån.

Remissinstanserna: TCO anser att utredningens förslag är alltför
långtgående och motverkar arbetslinjen. LO tycker att det är riktigt att
bisyssla kan fa fortsätta utan att ersättningen äventyras. LO tillstyrker
förslaget att bisyssla skall ha pågått under hela tiden i arbetsvillkoret.
SACO anser att en samordningsregel mellan bisyssleinkomster och
arbetslöshetsersättning innebär att ersättningen behovsprövas. I stället bör
ett visst antal arbetstimmar tillåtas i bisysslan. AMS anser att samordning
bör ske av antalet timmar, inte av inkomsterna på grund av kontrollsvårig-
heter. SO föreslår att enbart en del av utökningen som inkräktar på
medlemmens arbetsutbud skall avräknas från arbetslöshetsersättningen.

Skälen för regeringens förslag: När en sökande begär arbetslöshetser-
sättning med anledning av att ett av hans eller hennes arbeten har upphört
uppstår frågan hur man skall se på det arbete som den sökande fortfarande
utför. Skall man helt bortse från att den sökande faktiskt har visst arbete
eller skall detta arbete på något sätt reducera den ersättning som lämnas?
Reglerna om bisyssla finns i ALF-lagen där det stadgas i 23 § andra
stycket att vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tas inte
hänsyn till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt
utfört vid sidan av heltidsarbete om bisysslan inte utvidgas under
arbetslösheten och inte hindrar den försäkrade från att anta erbjudet
lämpligt arbete.

AMS har föreskrivit att bestämmelserna i 23 § andra stycket ALF-lagen
skall tillämpas även i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd.

Kravet på varaktighet har enligt praxis knutits till arbetsvillkoret vilket
innebär att det för närvarande krävs att verksamheten utförts vid sidan av
heltidsarbete under minst fem månader för att betraktas som bisyssla.
Regeringen delar utredningens uppfattning att varaktighetskravet bör
överensstämma med arbetsvillkoret.

I ALF-lagen finns för närvarande ingen beloppsgräns för bisyssla. I de
fall det bedömts att en bisyssla, som varit på heltid, inte hindrat den
sökande från att ta ytterligare ett heltidsarbete kan de totala inkomsterna
under arbetslösheten bli betydande. Det förekommer också att en
deltidsbisyssla ger inkomster som kanske motsvarar vad många arbets-
tagare tjänar vid heltidsarbete. Regeringen anser att inkomsterna av
bisysslan bör fa betydelse både i början av arbetslösheten när det gäller
att bedöma om verksamheten är en bisyssla och under tiden i arbetslöshet
där inkomster som överstiger en viss nivå bör reducera arbetslöshetsersätt-
ningen. Inkomsterna av verksamheten i genomsnitt bör inte fa ha
överstigit 1 400 kronor per vecka för att betraktas som en bisyssla.
Bisysslan bör inte heller fa hindra den sökande från att aktivt söka och
anta nytt heltidsarbete. Bisysslan bör vidare inte fa utvidgas under
arbetslösheten.

Om inkomsten från bisysslan, utan att den arbetslöse lägger ned mer tid
i bisysslan, överstiger 1 400 kronor per vecka bör hälften av det
överskjutande beloppet reducera det belopp som utbetalas från arbetslös-

102

hetskassan för den veckan. Beloppet bör vara knutet till vecka eftersom
arbetslösheten och det arbete som eventuellt utförs redovisas veckovis till
arbetslöshetskassan.

Det bör åligga den arbetslöse att på eget initiativ redovisa såväl om
bisysslan utvidgas under arbetslösheten som om inkomsten skulle komma
att överstiga 1 400 kronor per vecka. Reduceringen av ersättningen bör
gälla från och med den första ersättningsperioden.

Förslaget föranleder en ändring i 23 § lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring. Förslaget bör träda i kraft den 29 september 1997.

Prop. 1996/97:107

6.7 Överhoppningsbar tid

Regeringens förslag: För sökande som inte arbetat på grund av att
han eller hon följt med sin maka eller make vid dennes arbete i
utlandet hos arbetsgivare med säte i Sverige och vars lön utbetalats
härifrån föreslås följande: Vid bestämmande av ramtid för prövning
av arbetsvillkoret och vid återgång i en pågående ersättningsperiod
räknas inte in tid då den sökande inte arbetat.

I ramtiden räknas inte heller in tid då den sökande varit hindrad att
arbeta på grund av vård av adoptivbarn i två år efter barnets
ankomst till familjen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 29 september 1997.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lämnat något förslag i
dessa delar.

Skälen för regeringens förslag: För att beviljas arbetslöshetsersättning
krävs att den arbetslöse under en ramtid av tolv månader närmast före
arbetslösheten utfört arbete. I ramtiden ingår inte tid då den arbetslöse har
varit hindrad att arbeta av skäl som närmare anges i ALF- och KAS-
lagama. Sådana skäl är t.ex. sjukdom, heltidsutbildning och vård av eget
barn eller adoptivbarn som inte fyllt två år.

Med anledning av att adoptivbarn oftast kommer till familjen en tid
efter sin födelse föreslår regeringen att den överhoppningbara tiden för
vård av adoptivbarn inte direkt knyts till barnets egen ålder utan till
tidpunkten för barnets ankomst till adoptivfamiljen.

Regeringen har i skrivelse (skr. 1994/95:221) till riksdagen den 27 april
1995 redovisat förslag från en arbetsgrupp inom utrikesdepartementet som
tillsatts med uppgift att behandla de frågor som riksdagen anmält i
riksdagens skivelse 1993/94:439. Arbetsgruppen föreslår att den tid då en
medföljande UD-make är bosatt utomlands skall fa betraktas som
överhoppningsbar enligt 8 § ALF- och KAS-lagama. Utrikesutskottet har
i betänkande 1995/96:UU11 konstaterat att en utredning av reglerna om
arbetslöshetsersättningen har tillsatts och anser att utredningen även bör
vidta en översyn och prövning av UD-makars rätt till arbetslöshetsersätt-

103

ning.                                                                  Prop. 1996/97:107

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen en viss utvidgning av vad
som skall utgöra s.k. överhoppningbar tid vid fastställande av den ramtid
om tolv månader inom vilken arbetsvillkoret skall vara uppfyllt eller vid
återgång i ersättningsperiod inom samma tidsram. Det bör gälla tid då en
person som medföljt en make eller maka som arbetat i utlandet hos
arbetsgivare med säte i Sverige och vars lön utbetalas härifrån.

En förutsättning för att tiden skall vara överhoppningsbar bör dock vara
att den inte samtidigt är tillgodoräkningsbar i arbetsvillkoret till följd av
överenskommelse som Sverige träffat med annan stat eller på grund av
Sveriges medlemskap i EU eller till följd av EES-avtalet.

6.8 Företagares ersättningsrätt

6.8.1 När anses en företagare som arbetslös?

Regeringens förslag: Avgörandet för om företagare skall anses som
arbetslös skall ske utifrån en samlad bedömning av om hans eller
hennes personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än
tillfälligt.

Även en företagare som har upphön med sin personliga verksam-
het i en och samma rörelse endast tillfälligt skall i vissa fall kunna
anses som arbetslös. Detta gäller dock endast för ett tillfälligt
uppehåll i den personliga verksamheten.

Förslagen träder i kraft den 29 september 1997.

Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit någon utvidgning
av de krav som ställs för att en företagare skall betraktas som arbetslös.
Däremot anser utredningen att det bör införas tidsgränser i lagstiftningen
för när en verksamhet kan anses ha upphört annat än tillfälligt.

Vidare anser utredningen att det bör införas en möjlighet för företagare
att kunna fa arbetslöshetsersättning vid ett tillfälligt uppehåll i den
personliga verksamheten. Möjligheten att tillfälligt lägga ned verksam-
heten skall endast kunna användas en gång och företagaren skall under
uppehållet i princip vara förhindrad att vidtaga andra åtgärder än
skyddsåtgärder.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser är negativa till utred-
ningens förslag om tidsgränser för när en verksamhet skall anses ha
upphört annat än tillfälligt. SO och Småföretagarnas arbetslöshetskassa
anser att sådana tidsgränser verkar hämmande på arbetslinjen. AMS anser
att en bedömning av samtliga omständigheter måste göras i varje enskilt
fall för att bedöma om verksamheten upphört. Om tidsgränser införs kan
det bl.a. komma att innebära yrkesförbud för näringsidkaren.

104

De flesta remissinstanserna är positiva till utredningens forslag om att Prop. 1996/97:107
infora regler om att ett foretag skall kunna vilandeförklaras. Företagarnas
riksorganisation, liksom LRF och Småföretagarnas arbetslöshetskassa vill
dock ha ännu generösare regler. De föreslagna villkoren anses som för
hårda då viss verksamhet bör kunna fa bedrivas under vilandeperioden.
Köpmannaförbundet, Köpmännens arbetslöshetskassa och Småföre-
tagarnas arbetslöshetskassa anser att möjligheten att vilandeförklara ett
företag inte skall begränsas till en gång.

Skälen för regeringens förslag:

En samlad bedömning

En företagare anses enligt gällande regler som arbetslös när den per-
sonliga verksamheten har upphört annat än tillfälligt.

I allmänhet innebär detta att företagaren skall ha avyttrat fast egendom
och rörelsetillgångar. Ett fortsatt innehav av fastighet eller annan
rörelsetillgång av betydande värde kan vara skäl att ifrågasätta om
sökandens personliga verksamhet i rörelsen verkligen har upphört. En
bedömning måste i dessa fall ske av andra omständigheter av betydelse
som t.ex. om sökandens närstående fortsätter verksamheten.

Enligt förarbetena till de nuvarande reglerna i ALF- och KAS-lagama
innebär kravet på att den personliga verksamheten skall ha upphört i
rörelsen bl.a. att det inte far röra sig om ett tillfälligt eller tidsbegränsat
avbrott. I normalfallet krävs att ett inregistrerat företag skall ha av-
registrerats. Villkoret att verksamheten skall ha lagts ned har i praxis
bedömts i en mängd olika situationer. Om exempelvis ackordsför-
handlingar pågår eller skulder fortfarande finns har verksamheten ansetts
inte ha lagts ned annat än tillfälligt. Orsaken till att företagares ersätt-
ningsberättigade arbetslöshet anses inträffa först när verksamheten lagts
ned annat än tillfälligt är främst kontrollsvårigheter och risk för konkur-
renssnedvridning.

Regeringen anser att dessa principer i huvudsak skall gälla även fort-
sättningsvis när det gäller att bedöma om en företagare har upphört med
sin verksamhet definitivt.

Enligt regeringens mening finns det emellertid anledning att förändra
dessa principer i ett avseende för att undvika oönskade effekter. Frågan
om när en företagare skall anses som arbetslös har varit och är alltjämt en
av de mest svårbedömbara inom arbetslöshetsersättningssystemet. Förtyd-
liganden från statsmakternas sida har därför fått göras vid flera tillfällen.
Det har gällt bl.a. frågan om hur man skall bedöma arbetslösheten för den
som har endast formella funktioner i en rörelse och som inte har något
reellt inflytande över rörelsens verksamhet.

Beroende på annan lagstiftnings utformning, bl.a. skattelagstiftningens,
finns det situationer där en företagare som har upphört med sin verk-
samhet definitivt ändå för kortare eller längre perioder därefter betraktas
som företagare. Vid tillämpningen av reglerna för arbetslöshetsersättning

105

bedöms en sådan person ofta som inte arbetslös och har därigenom inte
rätt till arbetslöshetsersättning trots att han eller hon står till arbets-
marknadens förfogande utan begränsningar.

Enligt regeringens mening bör, inte minst mot bakgrunden av det
angelägna att stimulera till nyföretagande, tillämpningen av arbetslös-
hetsbegreppet for företagare inte ha en så snäv innebörd att det avhåller
människor från att starta nya verksamheter. En samlad bedömning av
relevanta förhållanden bör vara styrande for om en företagare skall anses
som arbetslös, inte enstaka omständigheter såsom en kvarvarande
skyldighet att vara registrerad for mervärdesskatt eller att inneha F-
skattsedel. En sådan skyldighet eller nödvändighet kan tänkas uppkomma
om en företagare utfört en tjänst som vid nedläggelsen av rörelsen ännu
ej betalats. Företagaren kan då behöva ha sin F-skattsedel kvar för att
uppdragsgivaren inte skall bli skyldig att betala in sociala avgifter. Likaså
kan företagaren förväntas redovisa ingående eller utgående mervärdesskatt
som hänför sig till tiden före det att företaget lagts ned. Vidare bör en
sådan omständighet som att en företagare, som har sin privatbostad på
samma fastighet som rörelsen eller i anslutning till denna, bor kvar på
näringsfastigheten efter den definitiva nedläggelsen av rörelsen inte
ensamt innebära att arbetslöshetsersättning inte kan lämnas.

Regeringen anser att det bör vara möjligt for en foetagare t.ex. en
lantbrukare som blivit arbetslös att hyra ut lokaler eller arrendera ut mark.
En förutsättning bör dock vara att den arbetslöse är arbetsför och att han
eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. En förutsättning för att
tillåta denna verksamhet är att företagaren inte tidigare haft sin mark
utarrenderad eller sina lokaler uthyrda, utan att han eller hon själv brukat
marken i rörelsen. Den tid som den arbetslöse lägger ner på att ad-
ministrera uthyrningen eller utarrenderingen far inte utgöra hinder for att
stå till arbetsmarknadens förfogande.

Andra förhållanden att beakta vid en samlad bedömning kan vara en
medlems roll i ett kooperativ eller en ekonomisk förening. Endast
innehavet av ett förtroendeuppdrag eller tillhörigheten till ett kooperativ
eller en förening bör således inte vara avgörande. Det väsentliga att
bedöma bör vara medlemmens funktion och inflytande samt ekonomiska
engagemang i och beroende av kooperativet eller föreningen och om detta
hindrar personen i fråga från att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Kravet på en att en samlad bedömning skall göras for att fastställa om
en företagare skall anses som arbetslös eller inte bör skrivas in i lagen.

Regeringen vill här ta upp en fråga som gäller rätten till arbetslöshets-
ersättning for företagare som är partiellt arbetslösa. Den 1 januari 1997
trädde nya regler i kraft gällande sjukpenning och förtidspension.
Förändringen innebär bl.a. att arbetsförmågan i framtiden skall bedömas
mer renodlat utifrån medicinska kriterier. Syftet med detta är att utforma
klara regler som medverkar till att tydliggöra gränserna för vad som bör
ersättas från socialförsäkringen. En renodling av kriterierna for arbetsför-
mågebedömningen innebär inte bara en minskning av försäkringens
kostnader utan ger även underlag för en mer rättvisande bild av samhällets

Prop. 1996/97:107

106

kostnader inom olika områden. Problem som i grunden inte är medicinskt Prop. 1996/97:107
betingade bör i första hand hanteras med arbetsmarknads- eller socialpoli-
tiska medel. Därigenom uppnås även bättre underlag för framtida beslut
om åtgärder och prioriteringar mellan olika områden.

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1996/97:28 Kriterierna för rätt
till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension uttalade socialför-
säkringsutskottet (bet. 1996/97:SfU6, Ändrade kriterier för rätt till
sjukpenning och förtidspension) att vissa av dem som saknar arbetsgivare,
som exempelvis egenföretagare, med den nya bedömningen kommer att
anses ha en restarbetsförmåga. Därigenom kommer de att hänvisas till
annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Om inget sådant
finns, och om de inte har möjlighet att fa ersättning från arbetslöshetsför-
säkringen kan de komma att ställas utan ersättning från såväl socialförsäk-
ringen som arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller t.ex. företagare som
inte helt har avvecklat sin verksamhet. Utskottet uttalade att det erfarit att
regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med ett förslag med
anledning av ARBOM-utredningens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Utskottet underströk vikten av att frågan om företagarnas rätt till
arbetslöshetsersättning skulle ges en positiv prövning. Utskottet ansåg
dock att det inte var nödvändigt med ett tillkännagivande i frågan.

I och med de förslag som regeringen nu lägger genomförs flera
positiva förändringar vad gäller företagares rätt till arbetslöshetsersättning.
Genom att en samlad bedömning av relevanta förhållanden bör ligga till
grund för bedömningen av företagares rätt till arbetslöshetsersättning
förbättras denna grupps möjligheter till sådan ersättning. Detta gäller även
företagare som inom socialförsäkringarna bedöms ha restarbetsförmåga
och som är arbetslös. För företagare som utnyttjar hela eller delar av sin
restarbetsförmåga i det egna företaget kvarstår dock att de varken är
berättigade till arbetslöshetsersättning eller ersättning från socialförsäk-
ringen i de fall de inte finner arbete på marknaden där den resterande
arbetsförmågan kan utnyttjas.

I detta sammanhang kan även nämnas att den ovan beskrivna renod-
lingen av socialförsäkringen är kompletterad med bestämmelser om
rimlighetsbedömning i det enskilda fallet. Omständigheter som om det
finns särskilda skäl för det kan påverka rätten till sjukpenning och
förtidspension är t.ex. ålder och bosättningsförhållanden. Därvid bör
åldersfaktorn väga tyngst.

Regeringen avser att noga studera frågan om företagares rätt vad gäller
rätten till arbetslöshets- och socialförsäkringsersättningar så att oönskade
effekter kan undvikas för denna grupp. Regeringen kommer mot denna
bakgrund att ge RFV och AMS i uppdrag att skyndsamt redovisa
effekterna av de nya reglerna inom socialförsäkringen vad gäller
företagares möjligheter att få ersättning från socialförsäkringen respektive
arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen avser att återkomma med erforderli-
ga förslag till riksdagen i samband med budgetpropositionen.

107

Tillfälligt uppehåll                                                        Prop. 1996/97:107

Regeringen anser i likhet med utredningen att det finns skäl att företagare
som endast tillfälligt upphör med sin verksamhet i vissa fall skall kunna
få arbetslöshetsersättning. Genom att införa en regel om att företaget inte
behöver läggas ned definitivt med åtföljande krav på omedelbar avyttring
av lager och inventarier med risk för underpriser, kan risktagandet
minskas för den som står inför att starta ett företag. Vetskapen om att
denna möjlighet finns att tillfälligt lägga ned verksamheten utan detta
risktagande kan bli den faktor som gör att företagaren vågar ådra sig
initialkostnader och sätta i gång med rörelsen. Genom förslaget undviks
bl.a. risken för onödig kapitalförstöring.

Regeringen föreslår att möjligheten att kunna få ersättning under ett
avbrott begränsas till en gång. Kontroll- och konkurrensaspekterna väger
därför inte lika tungt jämfört med om det skulle vara möjligt att vilande-
förklara rörelsen ett flertal gånger.

Regeringen föreslår därför att det införs en regel om att en företagare
i vissa fall skall kunna betraktas som arbetslös vid ett tillfälligt uppehåll
i en och samma verksamhet. En förutsättning bör dock vara att uppehållet
i rörelsen inte till någon del är av säsongkaraktär.

Vissa villkor bör dock ställas upp för att en företagare skall ha rätt att
få arbetslöshetsersättning när han eller hon tillfälligt upphör med sin
verksamhet. En anställd får som regel ersättning varje gång en anställning
upphör och arbetslöshet uppstår. En motsvarande möjlighet för företagare
- att hur många gånger som helst tillfälligt upphöra med sin verksamhet
i en och samma rörelse skulle dock föra alltför långt. En sådan obe-
gränsad rätt skulle kunna leda till att företagaren när ersättningsperioden
gått till ända kan gå tillbaka till sitt företag under sex månader och under
samma tid upparbeta ett nytt arbetsvillkor som skulle kvalificera till en ny
ersättningsperiod.

För att understryka karaktären av att ersättningen vid tillfälligt upphö-
rande är ett speciellt skydd i en ovanlig situation och för att förhindra
missbruk av regeln föreslår regeringen att då företagaren återupptar
verksamheten skall för rätt till ytterligare ersättning krävas att verksam-
heten i rörelsen upphört annat än tillfälligt.

Rätten till ersättning då företagare tillfälligt upphört med verksamheten
bör vara knuten till både personen i fråga och företaget. Det bör således
inte fa förekomma att exempelvis en familj som driver en rörelse, ges
möjlighet att ett flertal gånger lägga ned verksamheten tillfälligt genom
att växelvis låta familjemedlemmarna ingå i företaget.

Vidare bör i princip ingen egentlig verksamhet få bedrivas i rörelsen
utan denna skall faktiskt ha upphört. Ingen produktion av varor eller
tjänster bör få ske och inte heller någon förberedelse av sådan produktion.
Dessutom bör inga inköp få göras och någon försäljning annat än i
undantagsfall av omsättningstillgångar såsom lager bör inte få förekomma.
Vidare bör krävas att varken ackvisition eller marknadsföring förekommer
under den tid då verksamheten lagts ned tillfälligt. Vid tveksamheter

108

huruvida verksamheten verkligen har upphört bör få krävas intyg av en Prop. 1996/97:107
betrodd person som är väl insatt i verksamheten. Att tacka nej till ett
erbjudet lämpligt arbete med hänvisning till ett eventuellt återupptagande
av ett företagande bör inte utgöra ett godtagbart skäl för att undvika
avstängning från rätt till ersättning. I detta sammanhang anser regeringen
att det är av vikt att understryka att en förutsättning för rätt till ersättning
är att den som lagt ned sitt företag tillfälligt och anmält sig arbetslös står
till arbetsmarknadens förfogande. Arbetsförmedlingen kan komma att
anvisa ett arbete eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som naturligtvis
är återkvalificerande för rätt till ersättning. Under den tid som företagaren
har sitt företag nedlagt behandlas han eller hon som andra som söker
ersättning vid arbetslöshet.

Företagaren bör på samma sätt som bör gälla för den som upphört med
sin verksamhet definitivt kunna hyra ut lokaler eller arrendera ut mark.
Dessutom bör skyddsinsatser vara tillåtna, som företagaren är tvungen att
vidta för att hindra förstörelse av egendom. Exempel på en sådan åtgärd
är försäljning av ett lager. I normalfallet bör inte försäljning av lager
kunna ske, utan det skall vara fråga om särskilda omständigheter som
inträffat. Andra åtgärder som bör få vidtas är t.ex. lagstadgad redovisning
eller andra skyldigheter eller åtaganden som myndigheter beslutar om. En
självklar förutsättning för att den sökande skall kunna behålla sin
arbetslöshetsersättning trots att vissa skyddsinsatser får vidtas är att de
inte hindrar honom eller henne från att stå till arbetsmarknadens
förfogande.

Uppdragstagares ersättningsrätt

ARBOM-utredningen har föreslagit att uppdragstagare i vissa fall skall
kunna få arbetslöshetsersättning enligt arbetstagarreglema. Utredningen
har vidare föreslagit vissa villkor för när detta skall få ske. Regeringen
har övervägt om särskilda regler för uppdragstagares rätt till ersättning bör
införas i lagarna om ersättning vid arbetslöshet. Regeringen har emellertid
funnit att uppdragstagarbegreppet är så komplext att det inte lämpar sig
att reglera i lag utan att detta bör vara en fråga för rättstillämpningen. I
många fall har dock uppdragstagare en med arbetstagare jämbördig
ställning. Regeringen vill därför betona att tillämpningen bör ske utifrån
att det skall finnas realistiska möjligheter för en uppdragstagare att få
arbetslöshetsersättning vid brist på uppdrag.

Regeringen vill i detta sammanhang peka på vissa andra frågor som
gäller, inte bara för uppdragstagare, utan även för arbetstagare med
liknande arbetsförhållanden, i fråga om prövningen arbetsvillkoret m.m.
Dessa får vanligtvis inte lön för ett viss antal arbetade timmar utan för en
viss arbetsinsats. Denna kan kräva ett stort mått av förberedelsetid. Att
beräkna arbetsvillkoret utifrån t.ex. ett kort framträdande ger därför ofta
inte en rättvisande bild av den verkliga arbetsinsatsen. Hänsyn bör därför
vid prövningen av arbetsvillkoret tas till bl.a. repetitionstid och annan

109

förberedelsetid. Ett stöd för att utforma sådana regler kan vara den Prop. 1996/97:107
omräkningstabell som AMS tillämpar för att fastställa antalet ersättnings-
dagar för konstnärligt arbete. Det säger sig självt att för sådan nyss nämnd
tid som bör fa tillgodoräknas i arbetsvillkoret inte samtidigt far lämnas
arbetslöshetsersättning. Med hänsyn till de skiftande villkor i detta
avseende som gäller för uppdragstagare och arbetstagare med liknande
arbetsförhållanden anser regeringen att detta inte lämpligen bör regleras
i lag utan bör vara en fråga för de rättstillämpande myndigheterna.

Förslagen under detta avsnitt föranleder ändringar i 4 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och 4 § lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd. Förslagen bör träda i kraft den 29 september
1997.

110

6.8.2 Hur beräknas dagpenningen for företagare?

Regeringens förslag: Dagpenningen för företagare beräknas på ett
genomsnitt av inkomsterna från rörelsen under de senaste tre åren,
exklusive avvecklingsåret, före arbetslöshetens inträde.

Om företagaren har bedrivit verksamhet kortare tid än tolv
månader och innan dess varaktigt haft anställning som arbetstagare
kan dagsförtjänsten, om det är till fördel för honom eller henne,
beräknas på grundval av inkomsten som anställd.

Förslaget träder i kraft den 29 september 1997.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: TCO är positiv till förslaget att dagsförtjänsten
skall fastställas med hjälp av en genomsnittsberäkning. SO, Köpmannaför-
bundet, Köpmännens arbetslöshetskassa, Småföretagarnas arbetslös-
hetskassa och Företagarnas Riksorganisation anser att dagsförtjänsten i
stället skall fastställas utifrån den bästa av de fem senaste årens inkomst.

SACO, LO, SO, AMS, SAF, Företagarnas Riksorganisation och TCO är
positiva till att det införs en alternativ beräkningsregel för dem som drivit
sin rörelse under kortare tid än tolv månader.

Skälen för regeringens förslag:

Genomsnittsberäkning

Enligt föreskrifter utfärdade av AMS beräknas dagsförtjänsten för
företagare till 1/260 av årsinkomsten. Denna utgör den högsta av de till
taxering för kommunal inkomstskatt redovisade inkomsterna av verksam-
heten som företagare de senaste tre åren. I normalfallet finns inte
uppgifter att tillgå rörande inkomsterna under tiden omedelbart före
arbetslöshetens inträde. Efter det att den arbetslöse anmält avveck-
lingsårets inkomster till skattemyndigheten kan dock även inkomsten från
avvecklingsåret ingå i underlaget om det medför att dagpenningen höjs.
Kostnaderna för avveckling av rörelsetillgångar ingår inte i underlaget.

Skälet till att företagares dagsförtjänst fastställs på den bästa inkomsten
av tre år är att inkomsterna kan variera kraftigt över tiden. Det har därför
ansetts rimligt att viss hänsyn tas till detta. Regeringen har övervägt om
tiden tre år är lämpligt avpassad. Vissa remissinstanser har framfört att
tiden borde utsträckas till fem år.

Regeringen anser det rimligt att arbetslöshetsersättningen för en
företagare bör beräknas utifrån en genomsnittsinkomst och inte utifrån
inkomsten under ett enstaka år. Enligt nuvarande ordning beräknas
ersättningen på inkomsten under det bästa av tre år. Ett mer rättvisande
resultat fas om beräkningen görs på genomsnittsinkomsten under en
längre tid. Vissa remissinstanser har kritiserat utredningens uppfattning
om att den nuvarande dagpenningberäkningen medför risk för att

Prop. 1996/97:107

111

exempelvis företagare som driver verksamhet i form av aktiebolag kan ta Prop. 1996/97:107
ut en hög lön och sedan lägga ned verksamheten. Därigenom kan, enligt
utredningen, företagaren se till att han eller hon erhåller en hög dag-
penning. Enligt dessa remissinstanser är det i stället ofta tvärtom.
Företagaren försöker i det längsta att driva sitt företag och inkomsterna
minskar med tiden.

Regeringen är av den uppfattningen att en ändring av dagpenningbe-
räkningen till att den skall ske på ett genomsnitt av de senaste tre åren
före avvecklingsåret som företagare medför en mer rättvisande ersättning
jämfört med nuvarande regler. Samtidigt tas rimlig hänsyn till att en
företagares inkomster kan variera över tiden. Om rörelsen drivits under
kortare tid än tre år bör genomsnittsberäkningen ske på den tid som
verksamheten faktiskt bedrivits. I detta fall bör det vara möjligt för
företagaren att i genomsnittsberäkningen fa tillgodoräkna sig även avveck-
lingsårets inkomster, om det är till fördel för honom eller henne.

Alternativ beräkning av dagsförtjänsten

Regeringen anser även att det bör finnas en alternativ möjlighet att
beräkna dagsförtjänsten för den som före tid som företagare haft en
varaktig anknytning till arbetsmarknaden som anställd. Detta bör kunna
komma i fråga om verksamheten i rörelsen inte bedrivits under längre tid
än tolv månader vid det tillfälle då arbetslösheten inträffar. I det fall att
företagaren blir arbetslös efter en kortare tid än tolv månader skall tiden
som företagare kunna bortses från och normalarbetstiden och normal-
inkomsten fastställas utifrån den arbetade tiden och inkomsten i anställ-
ningen, om det är till fördel för den sökande. Det skall dock inte vara
möjligt att exempelvis fastställa normalarbetstiden på tiden som företagare
och inkomsten på tiden som arbetstagare.

Regeringen vill för tydlighetens skull klargöra att tidpunkten för
beräkning av om företaget bedrivits kortare tid än tolv månader bör räknas
från det tillfälle då den sökande blir ersättningsberättigad. Det kan
förekomma fall, t.ex. då den sökande erhållit ett avgångsvederlag och
under tiden som vederlaget hänför sig till startar ett företag, då den
alternativa beräkningsregeln far användas trots att starten av verksamheten
ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader. Detta är en följd av att
regeringen föreslår att tid då den arbetslöse erhåller avgångsvederlag skall
räknas som tid under vilken han eller hon utfört förvärvsarbete.

Vad som nu sagts föranleder ändringar i 20 § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring. Förslagen bör träda i kraft den 29 september
1997.

112

6.9 Finansieringsavgiften

Prop. 1996/97:107

Regeringens förslag: Nivån på finansieringsavgiften utgör under
budgetåret 1997

dels 70 procent av den under perioden januari - juni 1997 genom-
snittligt utbetalade dagpenningen,

dels 131 procent av den fr.o.m. juli 1997 genomsnittligt utbetalade
dagpenningen.

Utredningens förslag: Medlemsavgifterna till arbetslöshetskassorna
höjs med ca 25 kronor per månad och medlem for att finansiera 20
procent av tilläggsbeloppet.

Remissinstanserna: TCO utesluter inte en höjning av medlemsav-
gifterna med 25 kronor per månad även om detta skulle innebära
ytterligare en belastning på löntagarnas ekonomi men det måste ge fler
arbetslösa rätt till ersättning och ge bättre inkomstskydd genom en
höjning av inkomsttaket. LO avstyrker forslaget om att finansieringsav-
giften skall beräknas utifrån genomsnittet av hela dagpenningen och
förordar att avgiften skall beräknas på dagpenningen över grundbeloppet.

Skälen för regeringens forslag: Finansieringsavgiften är en avgift som
arbetslöshetskassorna betalar till staten for att delfinansiera statens
kostnader for arbetslöshetsersättningarna. Kostnaden for avgiften betalas
ytterst av arbetslöshetskassornas medlemmar genom medlemsavgifterna.

Finansieringsavgiften regleras i 57 § ALF-lagen. Enligt vad som där
föreskrivs skall arbetslöshetskassorna för finansiering av statens kostnader
för utbetalade arbetslöshetsersättningar samt för tillsynen av arbetslös-
hetskassornas utbetalning av arbetslöhetsersättning betala ett visst belopp
till staten för varje medlem som fanns vid utgången av det senaste
förflutna verksamhetsåret. Beloppet motsvarar för närvarande 70 procent
av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade
dagpenningen i arbetslöshetskassan.

Regeringen har i avsnitt 6.1 föreslagit att kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen skall höjas den 29 september 1997 från för
närvarande 75 till 80 procent av den arbetslöses tidigare inkomst. Denna
förbättring av det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet bör enligt
regeringens mening finansieras inom ramen för arbetslöshetsförsäk-
ringssystemet. Merparten av den kostnadsökning som denna förbättring
innebär bör betalas genom en höjning av finansieringsavgiften. Regering-
ens förslag är därför att finansieringsavgiften höjs till 131 procent av den
genomsnittligt utbetalade dagpenningen fr.o.m. den 1 juli 1997. För
perioden januari - juni 1997 bör finansieringsavgiften vara oförändrat 70
procent.

Effekten för den enskilde medlemmen av detta förslag blir att med-
lemsavgiften ökar från i genomsnitt för närvarande ca 41 kronor till ca 64

113

8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

kronor per månad fr.o.m. juli månad 1997.                              Prop. 1996/97:107

Förslaget föranleder ändring i 57 § lagen (1973:370) om arbetslös-

hetsförsäkring.

7 En ny lag om arbetslöshetsförsäkring

7.1 Inledning

Regeringen föreslår i denna proposition dels ett flertal ändringar i ALF-
och KAS-lagama med ikraftträdande den 1 juli och den 29 september
1997 (se föregående avsnitt), dels att villkoren för rätt till arbetslöshetser-
sättning från och med den 1 januari 1998 skall framgå av en ny lag, lagen
om arbetslöshetsförsäkring. Den nya lagen utgör i huvudsak en samman-
slagning och omarbetning av ALF- och KAS-lagama såvitt gäller
villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. Dagpenning i form av
grundbelopp i den nya lagen kan sägas utgöra en motsvarighet till KAS-
ersättningen enligt KAS-lagen och dagpenning i form av inkomstrelaterad
ersättning utgör en motsvarighet till den inkomstrelaterade ersättningen
enligt ALF-lagen. De ändringar som föreslås träda i kraft den 1 juli och
den 29 september 1997 återfinns i den nya lagen om arbetslöshetsförsäk-
ring. Regeringens förslag innebär också att en ny lag om arbetslöshetskas-
sor bör införas. De övergångsbestämmelser som erfordras för en övergång
till de nya lagarna bör regleras i en lag om införande av lagen om
arbetslöshetsförsäkring och lagen om arbetslöshetskassor.

7.2 Dagpenningen - grundbelopp och inkomstrelaterad
ersättning

Regeringens förslag: Dagpenning lämnas i form av dels grundbe-
lopp, dels en inkomstrelaterad ersättning. Dagpenning i form av
grundbelopp, som är lika för alla, lämnas till den som uppfyller ett
arbetsvillkor eller studerandevillkoret. Dagpenning i form av
inkomstrelaterad ersättning lämnas till den som förutom ett
arbetsvillkor uppfyller medlemsvillkoret. För såväl företagare som
arbetstagare skall medlemsvillkoret vara 12 månader.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag.
Utredningen föreslår att grundbeloppet skall vara 295 kronor. Den
inkomstrelaterade ersättningen skall enligt utredningen bestå av ett
grundbelopp och ett tilläggsbelopp som tillsammans ger en inkomstrelate-
rad ersättning på högst 590 kronor per dag.

114

Remissinstanserna: I huvudsak är de flesta remissinstanserna som Prop. 1996/97:107
yttrat sig över försäkringens konstruktion positiva till en sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring som består av dels grundbelopp, dels inkomstrela-
terad ersättning i form av tilläggsbelopp. Kammarrätten i Göteborg anser
att även om en allmän försäkring med både en obligatorisk och en
frivillig del ter sig tilltalande så har utredningen varken redovisat
eventuella fördelar av en sammanslagning eller gjort en analys av de
svårigheter som kan uppstå i administrativt hänseende om en integration
genomförs.

RRV och AMS har som alternativ till en begränsad ersättningstid
föreslagit att ersättningsgraden stegvis sänks till en lägre grad än 80
procent av fastställd normalinkomst. Även Uppsala universitet anser att
en sådan modell borde diskuteras. SO föreslår att försäkringens värde
återupprättas. Den högsta dagpenningen bör bestämmas med utgångspunkt
i 1993 års nivå. TCO och SACO förespråkar att det bör inrättas ett
inkomsttak i arbetslöshetsförsäkringen som motsvarar inkomsttaket i
sjukförsäkringen.

SAF anser att ersättningsnivån bör sänkas till 70 procent för att skapa
en tydlig skillnad mellan inkomst av arbete och inkomst av arbetslöshet-
sersättning.

När det gäller det enhetliga medlemsvillkoret är flertalet remissinstanser
positiva till förslaget däribland SO, Småföretagarnas arbetslöshetskassa
och TCO. AMS anser att det kan finnas skäl att ha ett längre med-
lemsvillkor för företagare, men är ändå beredd att tillstyrka förslaget
eftersom de anser det viktigt med enhetliga regler inom arbetslöshetsför-
säkringen.

Skälen för regeringens förslag: Kraven på att arbetslöshetsförsäkringen
skall ge såväl trygghet som stimulans till omställning strider delvis mot
varandra. Ett ersättningssystem som är avsett att fungera måste därför
bygga på en avvägning mellan olika syften. Ett försäkringssystem där
ersättningsnivån sätts alltför hög motverkar incitamenten för den
arbetslöse att aktivt verka för att erhålla ny sysselsättning. Om ersättnings-
nivån däremot sätts alltför låg förfelar försäkringen sin uppgift att fungera
som en trygghet vid ofrivillig arbetslöshet.

Den nu föreslagna nya sammanhållna försäkringen tillvaratar olika
intressen av att fungera som grundtrygghet och att fungera som en
drivkraft för den som är i omställning att aktivt verka för att erhålla
sysselsättning. Grundbeloppet i den sammanhållna försäkringen ersätter
den roll som KAS för närvarande har. Eftersom arbetslöshetsförsäkringen
skall vara allmän och sammanhållen bör grundbeloppet i vissa fall lämnas
separat och i andra fall ingå som en grunddel i den inkomstrelaterade
ersättningen.

Regeringen delar utredningens uppfattning att grundbelopp skall lämnas
till den som uppfyller ett arbetsvillkor eller studerandevillkoret. Den som
under tid då han eller hon har arbete blir medlem i en arbetslöshetskassa
eller ansluter sig till den kompletterande kassan skall ha möjlighet att få
inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning, förutsatt att medlems- och

115

arbetsvillkoren är uppfyllda vid den tidpunkten. Regeringen delar också Prop. 1996/97:107
utredningens bedömning att medlemsvillkoret bör vara enhetligt.

Regeringen föreslår därför att medlemsvillkoret för såväl företagare som
arbetstagare bör bestämmas till tolv månader.

Regeringen avser, under förutsättning av riksdagens godkännande, att
fastställa stödbeloppet i KAS till 240 kronor och den högsta dagpenningen
i arbetslöshetsförsäkringen till högst 580 kronor fr.o.m. den 29 december
1997. Se närmare avsnitt 6.1. Regeringen avser att fastställa grundbe-
loppets nivå i den nya sammanhållna försäkringen till högst 240 kronor
fr.o.m. den 1 januari år 1998. Dagpenning i form av inkomstrelaterad
ersättning avser regeringen att fastställa till högst 580 kronor från samma
datum. Utbildningsbidragens nivåer kommer att anpassas till dessa belopp.
I likhet med vad som föreslås gälla fr.o.m. den 29 september 1997 skall
den inkomstrelaterade ersättningen även i fortsättningen vara högst 80
procent av sökandens tidigare inkomst.

7.3 Minskning av dagpenningen på grund av pension

Regeringens förslag: Har den arbetssökande tillerkänts ålderspen-
sion i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan
pension som lämnats på grund av förvärvsarbete bör följande gälla:
Till den som får inkomstrelaterad ersättning lämnas dagpenning
med 65 procent av den tidigare inkomsten, dock lägst 240 kronor.
Dagpenningen reduceras med 1/260 av årspensionen.

För den som far dagpenning i form av grundbelopp reduceras dag-
penningen med 1/260 av årspensionen.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lämnat något förslag i
denna del.

Skälen för regeringens förslag: Inom arbetslöshetsförsäkringen och
KAS gäller för närvarande något olika regler för samordning av arbetslös-
hetsersättning och pensioner. Reglerna för KAS är något restriktivare än
i arbetslöshetsförsäkringen.

Genom förslaget att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en samman-
hållen försäkring och som ett led i att göra försäkringen enklare föreslår
regeringen en gemensam syn på den som har pension och söker arbetslös-
hetsersättning. Samma regler för samordning med pension skall gälla för
grundbeloppet och den inkomstrelaterade ersättningen. Dessa regler bör
vara de som nu gäller inom arbetslöshetsförsäkringen. Detta innebär t.ex.
att den reduktion på grund av änke- eller änklingspension som finns i
KAS, inte skall tillämpas vid dagpenning i form av grundbelopp. När det
gäller andra bidragsformer t.ex. förtidspension, sjukbidrag och delpension
skall de vid grundbelopp behandlas på samma sätt som i dag sker inom
arbetslöshetsförsäkringen.

116

Regeringen föreslår när det gäller ålderspension i form av folkpension, Prop. 1996/97:107
allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av
förvärvsarbete att dagpenningen skall sättas ned med 1/260 av årspensio-
nen. Detta skall göras både i de fall då dagpenning lämnas i form av
grundbelopp och i form av inkomstrelaterad ersättning.

Vid inkomstrelaterad ersättning skall i dessa fall fortfarande dag-
penningen utgöra högst 65 procent av den sökandes dagsförtjänst. Skulle
dagpenningen därvid bli lägre än om den sökande i stället skulle ha sökt
grundbelopp skall dagpenningen fastställas till detta belopp före det att
pensionsavdrag görs.

7.4 Från grundbelopp till inkomstrelaterad ersättning

Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att växla från grundbe-
lopp till inkomstrelaterad ersättning i en ersättningsperiod eller
mellan två ersättningsperioder.

Utredningens förslag: Utredningens förslag om en sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring innebär att separat grundbelopp lämnas inom
ersättningstiden enbart till den som uppfyller ett nio månaders arbets-
villkor men inte medlemsvillkoret. Den som erhåller grundbelopp på
grund av att medlemsvillkoret inte är uppfyllt kan när detta villkor är
uppfyllt erhålla inkomstrelaterad ersättning.

Remissinstanserna: Utredningens förslag om att de som är nytillträdan-
de på arbetsmarknaden enbart har rätt till en delperiod som omfattar 200
ersättningsdagar och därmed inte ges möjlighet att växla från grundbelopp
till inkomstrelaterad ersättning har mött en del kritik. LO och SACO anser
att nytillträdande borde inlemmas i försäkringen. RFV anser att förslaget
kommer att innebära utslagning av dem som enbart uppfyller studerande-
villkoret eftersom de inte har möjlighet att återkvalificera sig genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna nya arbetslöshetsför-
säkringen skall vara en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring och detta
leder till att en sökande som uppfyllt arbetsvillkoret men ännu inte
villkoret på tolv månaders medlemskap far grundbelopp. När med-
lemsvillkoret är uppfyllt och om den sökande då också uppfyller ett
arbetsvillkor med arbete som utförts under medlemstiden, lämnas under
resten av ersättningsperioden dagpenning i form av inkomstrelaterad
ersättning.

Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att detsamma bör gälla
om sökanden fatt grundbelopp baserat på studerandevillkoret och efter en
tid uppfyller såväl villkoret tolv månaders medlemskap som arbets-
villkoret. I dessa fall skall ny normalarbetstid och dagsförtjänst fastställas,
om det är till fördel för den sökande. Enligt gällande föreskrifter som

117

utfärdats av AMS fastställs normalarbetstiden till arbetsutbudet för den Prop. 1996/97:107
som kvalificerat sig för rätt till KAS genom att ha uppfyllt studerande-
villkoret. För att undvika att ersättningen blir lägre vid övergång från
grundbelopp till inkomstrelaterad ersättning bör den sökande vid sådan
övergång ha rätt att stå kvar på sin tidigare dagpenning- och normalarbets-
tidsnivå.

En förutsättning för att den som tidigare erhållit grundbelopp skall få
inkomstrelaterad ersättning är att han eller hon uppfyller ett arbetsvillkor.
Arbetet i ett tidigare arbetsvillkor får ingå i det nya arbetsvillkoret under
förutsättning av att det ligger inom en ny ramtid samt inom medlems-
eller anslutningstiden.

Ett exempel. En person påbörjar ett förvärvsarbete på den reguljära
arbetsmarknaden och blir medlem i en arbetslöshetskassa. Han eller hon
har inte tidigare fatt arbetslöshetsersättning. Efter sex månader blir
personen arbetslös och ansöker om arbetslöshetsersättning. Om han eller
hon då uppfyller ett arbetsvillkor lämnas grundbelopp. Efter att ha fått
arbetslöshetsersättning under ett par månader arbetar personen i fyra
månader och blir därefter åter arbetslös. Då sker en prövning av huruvida
han eller hon är berättigad till inkomstrelaterad ersättning under resten av
ersättningsperioden. Visar det sig då att han eller hon dels har varit
medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, dels när denna
nya prövning sker också uppfyller ett arbetsvillkor under de senaste tolv
månaderna lämnas dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning under
resten av ersättningsperioden.

7.5 Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka

Regeringens förslag: Enhetliga regler gäller för grundbelopp och
inkomstrelaterad ersättning vid beräkningen av ersättning under del
av vecka.

Utredningens förslag: Utredningen har inte tagit ställning till hur
beräkningen skall ske för den som inte är helt arbetslös eller för den som
före arbetslösheten arbetat i mindre omfattning än heltid.

Remissinstanserna: SO har uppmärksammat det förhållande att ut-
redningen inte berört frågan om hur beräkning av ersättning under del av
vecka skall ske. SO har lämnat förslag på hur reducering av ersättning
skall ske. Förslaget har i princip samma innebörd som regeringens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har fastställt en om-
räkningstabell som skall användas om den sökande är arbetslös under del
av vecka. Tabellen finns som bilaga till förordningen (1988:1400) om
arbetslöshetsförsäkring. I tabellen tas hänsyn både till den arbetslöses
normalarbetstid, dvs. den arbetstid som den arbetslöse hade före arbetslös-
heten, och de hinder i form av arbete, sjukdom eller annat som personen

118

har för varje vecka då han eller hon begär arbetslöshetsersättning. Till den Prop. 1996/97:107
som är helt arbetslös lämnas ersättning fem dagar per vecka även om han
eller hon före arbetslösheten arbetat t.ex. halvtid. Har inkomsten av
halvtidsarbetet varit låg kan dagpenningen bli lägre än det nuvarande
lägsta dagpennningbeloppet på 230 kronor. När det gäller KAS tillämpas
ett annat system men som syftar till att uppnå samma effekt. En särskild
tabell används för KAS när ersättning för del av vecka skall beräknas.

KAS lämnas med två och ett halvt stödbelopp om den sökande har arbetat
halvtid. Själva stödbeloppet, 230 kronor, är i det fallet detsamma som det
som lämnas till den som heltidsarbetat. För den som haft deltidsarbete
eller minskat sitt arbetsutbud görs en omräkning av antalet utbetalade
stödbelopp så att t.ex. två och ett halvt stödbelopp anses motsvara fem
ersättningsdagar.

Vid införandet av en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring med
grundbelopp och inkomstrelaterad ersättning bör enhetliga regler för de
båda ersättningsformerna användas. Det leder till att den som har rätt till
enbart grundbelopp och som är helt arbetslös och inte har något hinder för
ersättning kan få ersättning fem dagar per vecka även om han eller hon
endast arbetat exempelvis halvtid före arbetslösheten. Vid ett grundbelopp
på 240 kronor vid heltidsarbete kommer en sökande som haft halv-
tidsarbete och som har rätt till enbart grundbeloppet att få 120 kronor per
dag fem dagar per vecka i stället för 240 kronor per dag under två och en
halv dag som i det nuvarande systemet för KAS. Antalet ersättningsdagar
av ersättningsperioden som tas i anspråk blir i exemplet fem dagar,
samma antal det blir enligt de nuvarande bestämmelserna för såväl KAS
som arbetslöshetsförsäkringen. Även den som far en inkomstrelaterad
ersättning efter att ha haft arbete på deltid kan, i likhet med vad som
gäller i dag, få en dagpenning som understiger grundbeloppet på 240
kronor som i princip är det lägsta belopp som lämnas till den som
heltidsarbetat.

Regeringen vill här ta upp en annan fråga som gäller deltidsarbetande.
Enligt nuvarande regler gäller en begränsning av ersättningsrätten för den
som har fast deltidsarbete. Ersättning lämnas under längst en ersättnings-
period i samband med deltidsarbetet. Kritik har framförts mot denna
ordning som främst är motiverad av att arbetslöshetsersättningen inte får
vara en inkomstutfyllnad när arbetsgivare väljer att anställa personal med
begränsad arbetstid. Regeringen är medveten om att denne ordning ställer
många deltidsarbetande inför svåra val: Skall han eller hon fortsätta att
deltidsarbeta efter ersättningsperiodens slut utan arbetslöshetsersättning
eller lämna arbetet för att i stället få hel arbetslöshetsersättning?

Regeringen har övervägt om denna ordning bör ändras men har kommit
fram till att övervägande skäl talar för att den för närvarande bör finnas
kvar. Att ta bort denna begränsning för deltidsarbetande skulle enligt
regeringens bedömning endast leda till en ytterligare ökning av deltidsan-
ställningar och en försämrad ställning för arbetstagare på arbetsmarkna-
den. Vidare avser regeringen att tillsätta en utredning som skall analysera
frågan om en tidsbegränsad ersättningsrätt och i samband därmed skall

119

frågan om borttagandet av deltidsbegränsningen behandlas med förtur. Prop. 1996/97:107

Regeringen anser att deltidsanställda bör ha samma rätt till åtgärder,
program och arbete som de som arbetat heltid. Detta bör också gälla
möjligheten för deltidsarbetslösa att återkvalificera sig till en ny ersätt-
ningsperiod genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därför
ges arbetsförmedlingarna i uppdrag att öka insatserna för de deltidsarbets-
lösa. Det kan gälla båda intensifierade förmedlingsinsatser som tillgång
till anpassade åtgärder. I större utsträckning än tidigare bör det i fort-
sättningen bli möjligt att t.ex. erbjuda den som är deltidsarbetslös en
åtgärd som anpassas till den tid som personen i fråga är arbetslös.
Regeringen bedömer att frågan om deltidsarbetandes villkor i försäkringen
på så sätt kan fa en lösning tills dess att utredningen som skall tillsättas
ges möjlighet att analysera problemen.

7.6 Enhetliga ersättningsperioder

Regeringens förslag: Ersättningsperioden är högst 300 ersättnings-
dagar för den som inte har fyllt 57 år. Därefter är ersättnings-
perioden högst 450 ersättningsdagar.

Utredningens förslag: Ersättningsperioden föreslås vara 600 ersätt-
ningsdagar uppdelat i tre delperioder med vardera 200 ersättningsdagar
med krav på återkvalificering inför varje ny delperiod.

Remissinstanserna: AMS framhåller att delperioder om 200 ersättnings-
dagar och ökad mängd arbete eller tid i arbetsmarknadspolitisk åtgärd som
villkor för en ny ersättningsperiod får konsekvenser bl.a. för AMS
möjlighet att fullgöra sitt uppdrag att begränsa långtidsarbetslösheten.

Skälen för regeringens förslag: Alltsedan tillkomsten av ALF-lagen
har ersättningsperiodemas längd i arbetslöshetsförsäkringen varit högst
30C ersättningsdagar (450 ersättningsdagar för den som fyllt 55 år). I
KAS-lagen är ersättningsperioden högst 150 ersättningsdagar. Har
stödtagaren fyllt 55 år är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.

Regeringen anser att ersättningsperioden i normalfallet, i likhet med
tidigare inom arbetslöshetsförsäkringen, skall vara högst 300 ersättnings-
dagar. Detta bör gälla oavsett om den sökande har kvalificerat sig till
dagpenning i form av grundbelopp eller i form av inkomstrelaterad
ersättning. När det gäller grundbeloppet innebär regeringens förslag alltså
en förlängning av ersättningsperioden jämfört med KAS. Har den sökande
fyllt 57 år bör ersättningsperioden vara 450 dagar både för grundbeloppet
och den inkomstrelaterade ersättningen.

Att regeringen valt en ålder på minst 57 år för att fa den längre ersätt-
ningsperioden beror dels på regeringens bedömning att långa ersättnings-
perioder riskerar att förlänga arbetslösheten, dels på att regeringen för

120

gruppen långtidsarbetslösa över 55 år också skapat en särskild arbets- Prop. 1996/97:107
marknadspolitisk åtgärd - offentligt tillfälligt arbete - som särskilt för de
yngre inom denna grupp bör ge ökade möjligheter till återgång till
reguljärt arbete.

7.7 Inkomstgränsen vid bisyssla

Regeringens förslag: Inkomstgränsen för vad som skall anses som
bisyssla motsvarar sex grundbelopp per vecka.

Utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter på utred-
ningens förslag har redovisats i avsnitt 6.6.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 6.6 redovisat
skälen för att införa begränsningar i rätten till arbetslöshetsersättning i
samband med bisyssla. Detta bör gälla även för tiden från den 1 januari
1998. Från detta datum bör emellertid inkomstgränsen knytas till
grundbeloppet. Det belopp som på så sätt utgör gräns för när ett arbete
skall betraktas som bisyssla respektive reducera ersättningen bör fr.o.m.
den 1 januari 1998 utgöra ett belopp som motsvarar sex grundbelopp per
vecka. Vid ett grundbelopp på 240 kronor innebär detta 1 440 kronor per
vecka eller ca 6 000 kronor per månad.

7.8 En enhetlig karenstid

Regeringens förslag: En karenstid om fem dagar gäller före varje
ersättningsperiod.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lämnat något förslag om
karens vid studerandevillkoret.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande gäller en karens på
fem dagar inför varje ny ersättningsperiod om sökanden kvalificerat sig
till ersättning genom arbetsvillkoret. För den som kvalificerat sig genom
studerandevillkoret i KAS gäller i stället en kvalifikationstid om 90 dagar
innan ersättning lämnas.

Regeringen föreslår, som en förenkling, att alla ersättningsperioder bör
föregås av en karenstid om fem dagar. Detta bör således gälla även om
den sökande beviljas ersättning med stöd av studerandevillkoret. Till
kvalifikationstiden på 90 dagar läggs alltså fem dagars karens.

121

8 En ny lag om arbetslöshetskassor

Prop. 1996/97:107

8.1 Inledning

Den nya sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen skall administreras av
arbetslöshetskassor. Reformen innebär bl.a. att regler om en grund-
försäkring motsvarande i stort dagens kontanta arbetsmarknadsstöd förs
in i arbetslöshetsförsäkringen.

För att den reformen skall kunna genomföras fordras bl.a. att reglerna
om arbetslöshetskassornas organisation ändras så att det blir möjligt att
bilda en arbetslöshetskassa som kompletterar de traditionella arbetslös-
hetskassorna. I det följande lämnas förslag till sådana regeländringar.

I dag finns reglerna om ersättning enligt arbetslöshetsförsäkringen och
om arbetslöshetskassornas organisation m.m. intagna i samma lag, ALF-
lagen. Den nya arbetslöshetsförsäkringen bör enligt ARBOM-utredningen
regleras i två separata lagar, en innehållande regler om ersättningsfrågor
och en innehållande regler om arbetslöshetskassor och deras organisation
m.m. Regeringen instämmer i utredningens överväganden härvidlag. En
uppdelning av regelmaterialet i två lagar ökar överskådligheten av hur
arbetslöshetsförsäkringen är uppbyggd och underlättar handläggningen av
ersättningsärenden för dem som administrerar försäkringen. I detta avsnitt
lämnas förslag om regleringen av frågor rörande arbetslöshetskassornas
organisation, m.m.

För Lagrådet har det inte omedelbart framstått som en förbättring att
skilja de materiella reglerna om arbetslöshetsförsäkringen och de
organisatoriska om arbetslöshetskassorna åt i två olika lagar. Lagrådet har
bl.a. pekat på att organisationen för handhavandet av arbetslöshetsförsäk-
ringen redan i stort sett är uppbyggd. Det behövs enligt Lagrådet inte en
helt ny lag enbart för att introducera den nya kompletterande arbetslös-
hetskassan. Att båda de föreslagna nya lagarna kommer att innehålla
regler om överklagande, omprövning och ändring skulle också, enligt
Lagrådet, kunna medföra problem i den praktiska hanteringen, eftersom
man lätt skulle kunna tänka sig fall där ett överklagande berör frågor för
vilka det finns materiella regler i båda lagarna. I övrigt har dock Lagrådet
ingen erinran mot att organisationsreglerna presenteras i en helt ny lag.

Regeringen har förståelse för den tveksamhet som Lagrådet uttrycker
inför den föreslagna konstruktionen, men anser att de ovan nämnda
fördelarna med två olika lagar i stället för en enda, mycket omfattande lag
trots allt väger tyngst. De båda lagförslagen har för övrigt anpassats till
varandra bl.a. vad gäller terminologi och utformningen av bestämmelserna
om överklagande m.m.

122

8.2 En sammanhållen arbetslöshetsförsäkring administrerad pTOp. 1996/97:107
av arbetslöshetskassor

Regeringens förslag: En sammanhållen arbetslöshetsförsäkring som
består av både en grundförsäkring och en inkomstbortfallsforsäkring
skall administreras av arbetslöshetskassor.

Arbetslöshetskassorna skall ha en lagfäst skyldighet att samverka
med varandra i organisations- och utvecklingsfrågor. De skall också
informera den enskilde om vilka andra kassor som är verksamma
inom hans eller hennes yrkesområde.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Utredningen har föreslagit att den arbetslöshetskassa som bör bildas för
att komplettera de nu befintliga kassorna på ett neutralt sätt skall
informera den enskilde om vilka andra kassor som finns inom hans eller
hennes yrkes- eller verksamhetsområde och som kan vara lämpliga att
söka medlemskap i.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag om att den sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen
skall administreras av arbetslöshetskassor. SAF har framfört att arbetslös-
hetsförsäkringen helt bör administreras av staten.

Bakgrunden till regeringens förslag: Den helt övervägande delen av
det ekonomiska stödet vid arbetslöshet lämnas i dag i form av en
inkomstrelaterad dagpenning som utbetalas av arbetslöshetskassorna enligt
reglerna i ALF-lagen. Antalet arbetslöshetskassor uppgår i dag till 40. Av
kassorna har 35 en nära anknytning till arbetstagarorganisationer och fem
anknytning till intresseorganisationer för företagare. Det förhållande att en
kassa har anknytning till en arbetstagarorganisation hindrar inte att även
företagare kan fa bli medlemmar i kassan i vissa fall. Kassornas
verksamhetsområden följer ofta branschgränser eller gränser för yrkessek-
torer och ansökan om medlemskap sker normalt samtidigt med ansökan
om inträde i en facklig organisation eller en branschorganisation. Med
medlemskap i en facklig organisation följer ofta en automatisk anslutning
till en arbetslöshetskassa. Det är emellertid möjligt att bli medlem i en
arbetslöshetskassa även utan samtidigt medlemskap i någon intresseorga-
nisation. En medlem som övergår till ett nytt arbete, som hör under en
annan arbetslöshetskassas verksamhetsområde än den där han eller hon är
medlem, kan normalt stanna kvar i sin tidigare kassa, om det nya arbetet
kan anses som endast tillfälligt.

Arbetslöshetskassornas uppbyggnad och administration är inte helt
enhetlig. Vissa kassor har vad som kan kallas en central administration
och andra har en lokal administration. I en kassa med central admini-
stration fattas alla beslut som rör arbetslöshetsersättning av handläggare
vid huvudkontoret, medan ansökningarna tas emot av de s.k. redogörama
vid respektive fackförbund. Om en kassa har lokal administration lämnas

123

ansökningarna in till kassans lokalkontor, där också ersättningsbesluten
fattas. Samtliga arbetslöshetskassor är anslutna till Arbetslöshetskassornas
Samorganisation, SO. Organisationen har till uppgift att företräda kassorna
vid framställningar och yttranden till myndigheter och att medverka vid
information om arbetslöshetsförsäkringen. Den verkar också för att
utveckla gemensamma administrativa rutiner bl.a. genom nya datasystem.
Tillsynen över arbetslöshetskassorna handhas av Arbetsmarknadsstyrelsen.

Den 31 december 1995 uppgick det totala antalet medlemmar i
arbetslöshetskassorna till något över 3,8 miljoner. Under perioden
1986-1995 har antalet medlemmar ökat med ca 10 procent. Vissa
arbetslöshetskassor har fått ett ökat antal enskilt anslutna medlemmar, dvs.
medlemmar som inte tillhör en intresseorganisation.

Kontant arbetsmarknadsstöd enligt reglerna i KAS-lagen utgör i dag ett
komplement till arbetslöshetsförsäkringen och lämnas i form av ett
kontantstöd som är lika för alla. Stödet kan lämnas till personer som ännu
inte har fatt en tillräckligt stark anknytning till arbetsmarknaden för att
omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller framför allt ungdomar
och personer som visserligen är anslutna till en arbetslöshetskassa men
vid arbetslöshetens inträde inte har varit medlemmar tillräckligt länge för
att vara berättigade till en inkomstrelaterad dagpenning. Stödet kan vidare
lämnas till personer som av olika skäl har valt att stå utanför arbetslös-
hetsförsäkringen och inte ansluta sig till någon av de befintliga arbetslös-
hetskassorna.

Liksom det kontanta arbetsmarknadsstödet skall grundförsäkringen inom
den nya arbetslöshetsförsäkringen kunna omfatta alla som uppfyller krav
på tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden. Förslaget innebär i
praktiken att det ekonomiska stödet vid arbetslöshet i form av kontant
arbetsmarknadsstöd ersätts av en grundförsäkring inom arbetslöshetsför-
säkringen. Som ett viktigt skäl för förslaget har utredningen framhållit att
förekomsten av en grundförsäkring inom arbetslöshetsförsäkringens ram
stimulerar anslutningen till den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen.
Andra skäl som anförs är att regelverket bör vara enhetligt för att medge
större överskådlighet och effektiv administration.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens
bedömning beträffande fördelarna med en sammanhållen arbetslöshetsför-
säkring. Ett enhetligt regelverk för ekonomiskt stöd vid arbetslöshet ger
också större möjligheter att utforma försäkringen så att den stimulerar den
enskilde att aktivera sig för att åter komma in på arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringens roll att stödja arbetslinjen inom arbets-
marknadspolitiken förstärks därmed.

Utredningen har föreslagit att den sammanhållna arbetslöshetsförsäk-
ringen skall administreras av arbetslöshetskassor. Regeringen delar denna
bedömning. Förslaget har också tillstyrkts av den helt övervägande delen
av remissinstanserna.

Även Lagrådet har berört denna fråga i sitt yttrande, och har konstate-
rat, med hänvisning till nivåerna på det statsbidrag som utbetalas, att det
utmärkande för kassorna är myndighetsutövning, dvs. administration av

Prop. 1996/97:107

124

allmänna medel enligt regler som i allt väsentligt fastställts av stats- Prop. 1996/97:107
makterna. Lagrådet har ifrågasatt om inte lagstiftaren i ett läge då en helt
ny lag övervägs bort inrätta offentliga myndigheter att handha försäk-
ringen i stället for att bygga vidare på en tradition med i princip enskilda
rättssubjekt. Därmed skulle enligt Lagrådets mening också ökad klarhet
vinnas beträffande arten av verksamhet och inte minst skulle man få till
stånd en traditionell insyn i denna verksamhet, en insyn som finns i annan
offentlig verksamhet.

Som utredningen framhållit har vi i Sverige emellertid sedan länge en
viktig tradition av ett gemensamt ansvarstagande från organisationer på
arbetsmarknaden for arbetslöshetsförsäkringen. Detta engagemang från
organisationernas sida har underlättat samspelet mellan arbetslöshetsför-
säkringen och arbetsmarknadspolitiken i övrigt. Genom självförvaltning
i föreningsform av arbetslöshetsförsäkringen understryks organisationernas
och de till försäkringen anslutnas eget ansvar för försäkringen.

Genom sin mångåriga administration av dagens arbetslöshetsförsäkring
har en stor kompetens i dessa frågor byggts upp hos arbetslöshetskassor-
na. Kassorna har vidare en väl fungerande organisation med kapacitet att
hantera ett stort antal ersättningsärenden av olika slag.

Enligt regeringens mening talar således flera starka skäl för att admini-
strationen av den framtida sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen bör
anförtros åt arbetslöshetskassorna. Genom att kassorna skall handha även
frågor om ersättning enligt grundförsäkringen kan hanteringen av det
ekonomiska skyddet vid arbetslöshet effektiviseras.

För att den sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen skall vara tillgänglig
för alla med en viss anknytning till arbetsmarknaden bör det kunna bildas
en särskild kassa som komplement till dagens befintliga kassor. Förslag
om detta lämnas i det följande.

Som framgått ovan förekommer det sedan länge ett frivilligt samarbete
mellan kassorna i organisations- och utvecklingsfrågor genom Arbetslös-
hetskassornas Samorganisation, SO. Organisationen bedriver en omfat-
tande kursverksamhet för arbetslöshetskassornas personal och har skapat
ett system för beslutstöd åt kassorna. Systemet är datoriserat och in-
nehåller uppgifter om författningar, hänvisningar till avgöranden i
ersättningsfrågor m.m. Dessutom har man låtit utveckla ett nytt datasys-
tem som nu utprovas av vissa kassor. Organisationen ger också ut ett
nyhetsblad som distribueras, förutom till kassorna och intresseorganisatio-
nerna, till bl.a. arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder.

Mot bakgrund av arbetslöshetskassornas skiftande storlek och admini-
strationsformer är det viktigt att kassorna samverkar med varandra i
organisatoriska frågor. En sådan samverkan leder både till effektivisering-
ar och kostnadsbesparingar och en enhetligare tillämpning av regelverket.
Den kompletterande arbetslöshetskassan som nu skall bildas bör ingå i
detta samarbete. För att ytterligare understryka vikten av att det även i
fortsättningen sker en samverkan mellan kassorna i frågor som rör admini-
stration, service, information, utbildning och utveckling av kassornas
verksamhet bör en regel med detta innehåll föras in i lagen. Kostnaden för

125

åtgärder av detta slag får täckas genom medlemsavgifter.                Prop. 1996/97:107

Utredningen har ansett att den arbetslöshetskassa som bör bildas for att
komplettera de nu befintliga arbetslöshetskassorna på ett neutralt sätt bör
informera dem som söker anslutning till kassan om andra kassor. Även
regeringen anser att den kompletterande arbetslöshetskassan bör informera
dem som söker sig till kassan om andra kassor som personen i fråga kan
söka medlemskap i. Denna informationsskyldighet om andra för den
sökande lämpliga arbetslöshetskassor bör emellertid inte åvila endast den
kompletterande kassan, utan gälla generellt för alla arbetslöshetskassor.

8.3 En kompletterande arbetslöshetskassa

Regeringens förslag: En kompletterande arbetslöshetskassa skall
kunna bildas av rikstäckande organisationer som företräder anställda
respektive företagare på arbetsmarknaden. Den kompletterande
kassan skall godkännas av regeringen. Enskilda som ansluter sig till
kassan skall inte vara medlemmar i föreningen. Både arbetstagare
och företagare skall kunna ansluta sig till kassan.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen har förordat att staten skall ha ett stort inflytande
över den kompletterande kassan.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna som har yttrat sig i
denna fråga stödjer förslaget. LO och SACO har avstyrkt att det bildas en
ny arbetslöshetskassa. LO har framhållit att om en sådan kassa ändå
bildas bör det göras av riksorganisationer som företräder anställda
respektive företagare på arbetsmarknaden. TCO har förklarat sig acceptera
att en sådan kassa bildas. TCO har vidare anfört att en anslutning till en
sådan kassa bör ske i någon annan form än genom ett medlemskap i
kassan. En föreningsstämma i en sådan kassa bör enligt TCO:s mening
hållas av organisationer som är verksamma över hela arbetsmarknaden.
Det bör enligt TCO även övervägas om den styrelseledamot som kommer
att utses av AMS ifall en sådan kassa bildas, också skall utses till
ordförande i kassan. Både LO och TCO har understrukit att den nya
kassan främst bör vara en övergångskassa för personer som inte uppfyller
villkoren för att bli medlemmar i en traditionell arbetslöshetskassa. AMS
har understrukit att staten bör få ett avgörande inflytande över den nya
arbetslöshetskassan. Både AMS och TCO har framhållit att den organisa-
toriska grunden för den nya kassan bör vara den nu befintliga KAS-
organisationen.

Skälen för regeringens förslag: Förslaget om att den sammanhållna
arbetslöshetsförsäkringen skall administreras av arbetslöshetskassorna
innebär i sak att kassorna övertar även handhavandet av den grundförsäk-
ring som kommer att motsvara dagens kontanta arbetsmarknadsstöd. Som

126

framgått tidigare är detta ett stöd främst till dem som ännu inte har den Prop. 1996/97:107
anknytning till arbetsmarknaden som fordras för rätt till dagpenning enligt
arbetslöshetsförsäkringen samt till dem som av olika skäl har valt att stå
utanför de befintliga arbetslöshetskassorna.

För att alla med en viss anknytning till arbetsmarknaden i framtiden
skall kunna omfattas av den sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen bör
det finnas en arbetslöshetskassa som kompletterar dagens befintliga
kassor. Detta har också förordats av ARBOM-utredningen, som dessutom
föreslagit att staten skall delta som part vid bildandet av kassan och ha ett
avgörande inflytande över den. Flertalet av remissinstanserna som har
yttrat sig i denna fråga har också tillstyrkt utredningens förslag. AMS har
betonat att staten bör ha ett avgörande inflytande över den kompletterande
kassan.

Enligt regeringens mening är en så stark statlig styrning inte erforderlig.
I stället bör aktörerna på arbetsmarknaden ges en möjlighet att bilda en
kompletterande arbetslöshetskassa som gentemot dem som vill ansluta sig
till kassan är fristående från organisationerna som bildat kassan. De
aktörer som kan komma i fråga här bör, såsom framhållits av LO och
TCO, vara rikstäckande och företräda anställda respektive företagare på
arbetsmarknaden. Den statliga styrningen kan i tillräcklig grad tillgodoses
genom att en på detta sätt bildad förening far registreras som en
kompletterande arbetslöshetskassa endast om den har godkänts av
regeringen. Ett statligt inflytande kommer vidare att finnas genom att
Arbetsmarknadsstyrelsen skall utse en av ledamöterna i kassans styrelse
och genom den tillsyn som utövas av Arbetsmarknadsstyrelsen i dess
egenskap av tillsynsmyndighet över samtliga arbetslöshetskassor.

Som ARBOM-utredningen föreslagit bör den kompletterande kassan
verka på hela arbetsmarknaden, utan några begränsningar såvitt avser
bransch- eller yrkestillhörighet, och vara öppen för både arbetstagare och
företagare. Enligt utredningens mening bör kassans huvudsakliga uppgift
vara att handlägga frågor om grundförsäkring för dem som inte är
medlemmar i någon annan arbetslöshetskassa. Den skall också kunna
erbjuda anslutning till inkomstbortfallsskyddet i arbetslöshetsförsäkringen
för dem som vill ansluta sig till kassan.

Regeringen instämmer i utredningens överväganden om vad som skall
utgöra den kompletterande kassans huvuduppgifter. Mot bakgrund av hur
den är avsedd att verka kommer den främst att utgöra en övergångskassa
till någon av de andra befintliga arbetslöshetskassorna. Vid tillgodoräk-
nande av tid m.m. vid övergång till en annan kassa bör den tid som en
person har varit ansluten till den kompletterande kassan räknas på samma
sätt som medlemskap i vilken som helst av de övriga kassorna. Det skall
dock vara möjligt att även för längre tid vara ansluten till den komplette-
rande arbetslöshetskassan för att där försäkra sig mot inkomstbortfall vid
arbetslöshet.

Sammanfattningsvis innebär förslaget således, att arbetslöshetskassorna
i fortsättningen skall administrera såväl grundförsäkringen som försäk-
ringen mot inkomstbortfall för sina medlemmar. Den kompletterande

127

kassan skall administrera grundförsäkringen för dem som inte är Prop. 1996/97:107
medlemmar i någon annan arbetslöshetskassa samt tillhandahålla
möjlighet för dem som av olika skäl inte vill bli medlemmar i någon
annan kassa att genom anslutning till denna kassa få ersättning enligt
inkomstbortfallsförsäkringen.

De fördelar som en enhetlig administration av arbetslöshetsförsäkringen
genom arbetslöshetskassorna medför kan nås endast om organisationen för
den kompletterande kassan så nära som möjligt ansluter till de be-
stämmelser som gäller för andra arbetslöshetskassor. Detta innebär att de
föreningsrättsliga reglerna som gäller för arbetslöshetskassor i allmänhet
i möjligaste mån bör gälla även för den kompletterande kassan.

Vissa modifieringar är emellertid nödvändiga. En sådan följer av att den
förening som skall utgöra den kompletterande kassan skall bildas av
organisationer, som därmed far ställning av medlemmar i kassan. Organi-
sationerna innehar i denna sin egenskap alla de rättigheter och skyldig-
heter som normalt följer vid medlemskap i en arbetslöshetskassa när det
t.ex. gäller rätt att föra talan mot vissa beslut m.m. Styrelseledamot skall
dock kunna vara antingen medlem, förtroendevald eller anställd i en sådan
organisation.

Däremot bör organisationerna naturligtvis inte omfattas av de regler som
avser rätt att bli ansluten till kassan, uteslutning, rätt till utträde samt
avgifter. Dessa regler och med dem förenade bestämmelser om över-
klagande m.m. skall i stället gälla dem som vill ansluta sig till kassan, de
anslutna.

Den här föreslagna ordningen innebär att de som ansluter sig till den
kompletterande arbetslöshetskassan kommer att sakna det medlemsin-
flytande som normalt följer med medlemskap i en arbetslöshetskassa.
Detta är emellertid en ofrånkomlig följd av att arbetslöshetskassorna är
organiserade i föreningsform. Det är också så att den som vill kunna
utöva inflytande i sin arbetslöshetskassa normalt kan söka medlemskap i
den kassa som handhar arbetslöshetsförsäkringen för det yrkesområde eller
den bransch där han eller hon verkar.

128

8.4 Finansierings- och medlemsavgifter m.m.

Prop. 1996/97:107

8.4.1 Finansieringsavgift och kostnaden for tillsyn

Regeringens förslag: Arbetslöshetskassorna skall till staten betala
en finansieringsavgift som skall avse del av statens kostnader för
utbetald ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen. Avgiften
skall betalas för varje medlem eller, i en kompletterande arbets-
löshetskassa, varje ansluten som fanns i kassan den 31 december det
senast förflutna verksamhetsåret. Avgiften skall motsvara en viss
procentandel av den under det löpande verksamhetsåret genomsnitt-
ligt utbetalade dagpenningen till medlemmar respektive anslutna.

Tillsynen av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetser-
sättning skall inte längre bekostas genom finansieringsavgiften, utan
genom arbetsgivaravgiftsmedel enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter. Riksdagen bestämmer inför varje budgetår hur mycket av
arbetsmarknadsavgiften som får användas för tillsynen.

Utredningens förslag: Ansvaret för finansieringen av arbetslöshetsför-
säkringen bör även i fortsättningen delas mellan arbetslöshetskassornas
medlemmar, alla arbetstagare och staten. Arbetsmarknadsavgiften skall
täcka kostnaderna för grundskyddet. Den inkomstrelaterade delen av
försäkringen finansieras till 80 procent av arbetsmarknadsavgiften.
Resterande 20 procent täcks av avgifter från arbetslöshetskassornas
medlemmar. Medlen för tillsynsverksamheten anvisas under ett särskilt
anslag som justeras varje budgetår och grundar sig på den ambitionsnivå
på tillsynen som regeringen och riksdagen bestämmer.

Systemet med avgifter och bidrag som jämnar ut en del av kostnaderna
för arbetslöshetskassorna administration avskaffas.

Remissinstanserna: Merparten av de remissinstanser som har berört
frågan om att kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen bör fördelas på de
nuvarande finansieringskällorna har inte något att erinra mot detta. SAF
anser emellertid att arbetslöshetsförsäkringen till lika delar bör finansieras
genom arbetsgivaravgifter och de försäkrades egenavgifter.

Majoriteten avvisar förslaget att 20 procent av den inkomstrelaterade
ersättningen skall finansieras genom medlemsavgifter. SACO ställer sig
dock bakom utredningens förslag såvitt gäller principerna för finansi-
eringen. Statskontoret anser att en viss differentiering av avgifterna borde
kunna övervägas för att öka försäkringsmässigheten och påverka
lönebildningen. RRV anser att ett system med ett tydligare samband
mellan lönepolitiken och medlemsavgifterna till finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen ytterligare bör övervägas.

I fråga om avgiftsunderlaget för beräkningen av finansieringsavgiften

129

9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

anser LO att underlaget bör utgöras av ersättningen utöver grundskyddet. Prop. 1996/97:107

AMS framhåller i fråga om tillsynsverksamheten att medelstilldelningen
skall vara sådan att en stabilitet i verksamhetens omfattning kan upp-
rätthållas.

Flertalet remissinstanser har inte någon erinran mot att systemet med
utjämningsavgift och utjämningsbidrag tas bort. SACO anser dock att de
totala kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen även fortsättningsvis bör
utjämnas mellan arbetslöshetskassorna.

Skälen för regeringens förslag:

Finansieringsavgiften

För närvarande finansieras statens kostnader för arbetslöshetsersättning
enligt ALF-lagen och KAS-lagen genom arbetsgivaravgifter i form av
arbetsmarknadsavgift och, i fråga om ersättning från arbetslöshetsförsäk-
ringen, med finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna. Om dessa
avgifter inte räcker till utbetalningen av arbetslöshetsersättningen betalas
den resterande delen med allmänna skattemedel.

Beräkningsgrunderna för finansieringsavgiften regleras i 57 § ALF-lagen
och har redovisats i avsnitt 6.9.

Regeringen delar utredningens uppfattning att medlemmarna i arbetslös-
hetskassorna även fortsättningsvis skall finansiera en del av statens
kostnad för den ersättning som lämnas vid arbetslöshet. Det bör ske på
samma sätt som tidigare genom att kassorna betalar en finansieringsavgift
till staten. Även den kompletterande arbetslöshetskassan skall betala
finansieringsavgift för dem som har anslutit sig till kassan.

Den nuvarande ordningen har flera fördelar genom sin enkelhet och
genom att den inte kräver slutregleringar i efterhand. Statsbidragsbe-
räkningen är enkel. Beräkningen av finansieringsavgiften är likaså enkel.
Den beräknas i praktiken på den senaste månadens utbetalningar varför
förändringar i lönenivån inom en kassas verksamhetsområde snabbt får
genomslag.

Enligt regeringens mening bör den nuvarande ordningen för finansiering
av arbetslöshetsersättning därför bestå i sina huvuddrag. I fråga om på
vilket avgiftsunderlag finansieringsavgiften skall beräknas liksom nivån
på finansieringsavgiften föreslår regeringen emellertid vissa justeringar.
I det förstnämnda avseendet innebär förslaget ingen ändring i ekonomiskt
avseende för den enskilda arbetslöshetskassan utan endast en anpassning
till den nya ordningen med en grundförsäkring och en inkomstbortfalls-
försäkring. Finansieringsavgiften bör således beräknas på den genomsnitt-
ligt utbetalade dagpenningen till personer som har fått utbetalning enligt
inkomstbortfallsförsäkringen. Eftersom denna dagpenning vid utbetal-
ningen kommer att inkludera det belopp som lämnas enligt grund-
försäkringen kommer avgiftsunderlaget att vara detsamma som gäller för
närvarande.

130

Kostnaderna för tillsynen

Som har framgått av avsnitt 6.9 skall för närvarande enligt 57 § ALF-
lagen finansieringsavgiften också bekosta tillsynen av arbetslöshetskassor-
nas utbetalning av arbetslöshetsersättning. Fr.o.m. den 1 juli 1995
finansierar en procent av de inflytande finansieringsavgiftema AMS
tillsyn av arbetslöshetskassorna. Mot bakgrund av att merparten av
kostnaderna för den sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen kommer att
avse ersättning från grundförsäkringen, som helt finansieras genom
arbetsmarknadsavgiften, bör tillsynen också bekostas genom denna avgift.
Regeringens förslag avviker därmed i princip inte från utredningens
eftersom medlen för tillsynsverksamheten i praktiken anvisas under
anslaget för Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Motsvarande
belopp förs nämligen för närvarande samtidigt från influtna finansi-
eringsavgifter till statsbudgetens inkomstsida. Att föra över tillsynskost-
naden till arbetsmarknadsavgiften kan ske utan att det innebär ökade
kostnader för staten genom att en motsvarande sänkning av finans-
ieringsavgiften inte genomförs. Hur mycket av arbetsmarknadsavgiften
som får användas för tillsynen bör det ankomma på riksdagen att
bestämma inför varje budgetår efter förslag av regeringen i budget-
propositionen.

Regeringens förslag i denna del föranleder en ändring i 4 kap. 7 § lagen
(1981:691) om socialavgifter. Att tillsynen skall finansieras genom
arbetsmarknadsavgiften bör skrivas in i paragrafen.

Utjämningsavgiften och utjämningsbidraget

Utjämningsavgiften och utjämningsbidraget infördes den 1 januari 1989
för att utjämna skillnaderna i nivån på medlemsavgifterna i de olika
kassorna. Utjämningsavgiften beräknas enligt 57 § ALF-lagen för varje
medlem som fanns vid utgången av det senaste förflutna verksamhetsåret
i en arbetslöshetskassa och utgör tre procent av den gällande högsta
dagpenningen. Avgiften betalas till staten, som i sin tur betalar ut
utjämningsbidrag till de kassor som är berättigade till det.

ARBOM-utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1996:150 s. 282)
redovisat utfallet för 13 arbetslöshetskassor av utjämningsavgiften och
utjämningsbidraget under år 1995. Av redovisningen framgår att nettot av
utjämningssystemet varierade från 3 till 15 kronor per medlem och månad
för dessa kassor. För övriga arbetslöshetskassor innebar systemet att de
betalade eller fick högst en krona per medlem och månad.

Utredningen har föreslagit att systemet med utjämningsavgift och
utjämningsbidrag skall tas bort. Enligt regeringens bedömning har
utjämningssystemet visserligen som helhet betraktat begränsade effekter
för arbetslöshetskassornas ekonomi, men med hänsyn till dess betydelse
för vissa av kassorna bör systemet bibehållas.

Prop. 1996/97:107

131

8.4.2 Medlemsavgifter

Prop. 1996/97:107

Regeringens forslag: Arbetslöshetskassorna får besluta om olika
medlemsavgifter for olika medlemskategorier, om det finns skäl för
det.

Utredningens förslag: Utredningen har inte behandlat denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 54 § ALF-lagen skall en arbets-
löshetskassa ta ut fasta medlemsavgifter som skall vara så bestämda att
de i förening med andra inkomster far antas förslå till betalning av
kassans förvaltningskostnader, finansieringsavgift, utjämningsavgift och
övriga utgifter. Av en medlem som inte samtidigt är medlem i en
bakomliggande intresseorganisation (enskilt ansluten medlem) far i
medlemsavgiften dessutom inkluderas ett belopp som täcker skäliga extra
administrationskostnader för medlemskapet. Kassans beslut om avgifter
skall godkännas av Arbetsmarknadsstyrelsen.

Under ärendets beredning har av företrädare för fackföreningsrörelsen
framförts tanken att det borde vara möjligt att differentiera medlemsav-
giften så att man t.ex. kan ta hänsyn till medlemmarnas försämrade
ekonomiska situation under tider av arbetslöshet. Regeringen anser att
denna tanke har fog för sig. Det kan anses rimligt att de medlemmar som
inte har drabbats av arbetslöshet solidariskt får bära en större del av kost-
naderna jämfört med dem vars inkomster utgörs av ersättning från arbets-
löshetsförsäkringen. En sådan differentiering innebär att en medlems
ansvar för kostnaderna fördelas i tiden t.ex. så att medlemmen betalar en
större andel när han eller hon har inkomster från en anställning och en
lägre under tider av arbetslöshet. Likaså bör t.ex. den som blivit medlem
genom att uppfylla studerandevillkoret kunna få lägre avgift under den tid
då han eller hon endast är berättigad till ersättning enligt grundförsäk-
ringen.

För att ett sådant system skall kunna godtas av alla medlemmar är det
viktigt att avgifterna bestäms rättvist och att omotiverade skillnader
mellan olika kategorier inte förekommer.

Det är viktigt att tillämpningen av den här föreslagna möjligheten till
differentiering av medlemsavgiften följs upp av tillsynsmyndigheten. En
arbetslöshetskassas beslut om medlemsavgifter bör därför även i
fortsättningen, för att gälla, godkännas av Arbetsmarknadsstyrelsen.
Någon särskild lagreglering av avgifterna för enskilt anslutna medlemmar
torde inte längre vara behövlig.

132

8.4.3 Arbetslöshetskassornas eget fria kapital

Prop. 1996/97:107

Regeringens förslag: Begränsningar av arbetslöshetskassornas eget
fria kapital tas bort.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att arbetslöshetskas-
sorna bör få rätt att hålla ett större eget kapital än i dag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag i denna del har berörts endast
i remissyttrandena från AMS, TCO och SACO. Samtliga tillstyrker
förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 56 § andra stycket ALF-lagen
får en arbetslöshetskassas eget fria kapital inte överstiga ett belopp som
motsvarar 15 procent av den högsta dagpenning som gällde vid utgången
av det senast förflutna verksamhetsåret multiplicerat med antalet
medlemmar i kassan. Bestämmelsen fick denna lydelse i samband med
den översyn av ALF-lagen som genomfördes år 1991. Enligt tidigare
bestämmelser fick det egna fria kapitalet inte överstiga 50 kronor per
medlem.

ARBOM-utredningen har anfört att arbetslöshetskassorna får ett större
ansvar för administrationskostnader genom reformen om den samman-
hållna arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen har ansett att detta bör leda
till att kassorna får rätt att ha ett större eget fritt kapital än i dag. Syftet
med förslaget är att kassorna inte skall behöva göra alltför kraftiga
förändringar i sina medlemsavgifter.

Regeringen instämmer i utredningens överväganden att arbetslös-
hetskassorna bör ges större frihet att bestämma storleken på det egna fria
kapitalet. Utredningen anser att det dock fortfarande bör regleras vilken
den högsta nivån får vara. Enligt regeringens mening är detta inte
nödvändigt. Den tillsyn över arbetslöshetskassorna som utövas av
Arbetsmarknadsstyrelsen får anses utgöra en tillräcklig garanti för att
kassorna även i fortsättningen har en sund förvaltning av sin ekonomi och
att det inte sker en okontrollerad tillväxt av det egna fria kapitalet. Det
sistnämnda hindras också av bestämmelserna om att kassans inkomster
skall användas för löpande utgifter under verksamhetsåret, eller, om så
inte sker, under följande verksamhetsår.

133

8.5 Vissa övriga frågor

Prop. 1996/97:107

8.5.1 Krav för medlemskap i en arbetslöshetskassa

Regeringens förslag: Det nuvarande kravet på anknytning till
arbetsmarknaden för att bli medlem i en arbetslöshetskassa
preciseras. Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har endast
den som under en sammanhängande period av fyra veckor har
förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17 timmar i veckan och alltjämt
arbetar i minst denna omfattning. Även den som uppfyller studeran-
devillkoret i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring kan under
vissa förutsättningar bli medlem i en arbetslöshetskassa. Kravet på
17 timmars arbete behöver då inte vara uppfyllt.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
vad gäller preciseringen av 17-timmarskravet. Utredningen, som bl.a. har
föreslagit att ersättning enligt grundförsäkringen skall kunna lämnas till
den som uppfyller ett studerandevillkor motsvarande det villkor som finns
i KAS-lagen, har inte lämnat något förslag vad gäller möjligheten till
undantag från 17-timmarskravet för sådana personer.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte yttrat sig
i fråga om 17-timmarskravet. AMS, TCO och SACO är positiva till
förslaget, medan LO anser att regeln bör slopas.

Skälen för regeringens förslag:

7 7-timmarskravet

Enligt 47 § ALF-lagen har var och en som uppfyller villkor i kassans
stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde rätt att bli medlem i en
arbetslöshetskassa. Detta gäller dock inte den som är medlem i en annan
kassa, har fyllt 64 år eller förvärvsarbetar i genomsnitt mindre än 17
timmar per vecka. Det saknas en regel som anger under vilken ramtid en
sådan genomsnittsberäkning skall ske.

Regeln om minst 17 timmars arbete har tillämpats på olika sätt av
arbetslöshetskassorna. Det finns exempel på kassor som har godtagit att
den inb ädessökande har arbetat 17 timmar endast den vecka han eller hon
ansökte om medlemskap. Någon enhetlig praxis finns inte.

Syftet med 17-timmarsregeln är att vidmakthålla kravet på att endast
personer som har tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden skall
omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Regeln bör därför behållas.
Däremot behöver den preciseras ytterligare. Som nämnts saknar regeln i
dag uppgift om under vilken ramtid genomsnittsberäkningen av de 17
timmarna per vecka skall ske. Utredningen har ansett att tiden bör
bestämmas till en månad och framhållit att det är ett rimligt krav att man

134

skall ha arbetat i genomsnitt 17 timmar per vecka under en fyraveckorspe- Prop. 1996/97:107
riod innan man beviljas medlemskap. Regeringen delar denna bedömning.

Mot bakgrund av det krav på tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden
som bestämmelsen har till uppgift att vidmakthålla bör tiden inte vara för
kort. En period om fyra veckor uppfyller detta krav, men är samtidigt inte
längre än att även de som är relativt nya på arbetsmarknaden skall kunna
omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningen har föreslagit att regeln inte skall tolkas så att man rent
faktiskt måste ha uppfyllt villkoret innan man ansöker om medlemskap.
Enligt utredningen bör en person som kan uppvisa ett anställningsavtal
som innebär att kravet kommer att uppfyllas omgående ha rätt att erhålla
medlemskap. AMS anser dock inte att detta bör räcka, eftersom en
anställning kan brytas i förtid. I likhet med AMS anser regeringen att
villkoret bör vara uppfyllt innan medlemskap beviljas. Det bör dessutom
erfordras att den sökande vid beslut om eventuellt medlemskap alltjämt
arbetar i minst den angivna omfattningen.

Medlemskap för den som uppfyller studerandevillkoret

Utredningen har bl.a. föreslagit att personer som blivit arbetslösa efter att
ha avslutat en utbildning bör ha rätt till ersättning enligt grundförsäk-
ringen i den nya sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen. Villkoren för
en sådan ersättning skulle vara desamma som i dag gäller för rätten till
kontant arbetsmarknadsstöd enligt KAS-lagen. Eftersom den nya
arbetslöshetsförsäkringen har till utgångspunkt bl.a. att arbetslöshetskas-
sorna far möjlighet att betala ut ersättning enligt grundförsäkringen även
till denna kategori, utan att de har uppfyllt arbetsvillkoret, bör inte heller
17-timmarskravet hindra dem från att bli medlemmar i en sådan kassa.
Den som till följd av att han eller hon uppfyller studerandevillkoret i den
nya lagen om arbetslöshetsförsäkring är ersättningsberättigad enligt grund-
försäkringen bör alltså ha rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa utan
att uppfylla 17-timmarskravet. En ytterligare förutsättning bör dock ställas
upp. Kravet på anknytning till kassans verksamhetsområde bör komma
till uttryck på något lämpligt sätt. I likhet med Lagrådet anser regeringen
att det bör krävas att den som ansöker om medlemskap har utbildat sig
för arbete inom kassans verksamhetsområde.

135

8.5.2 Ökad rättssäkerhet

Prop. 1996/97:107

Regeringens förslag: Reglerna om återkrav av statsbidrag förtyd-
ligas. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om återkrav och om att en
arbetslöshetskassa inte skall ha rätt till statsbidrag helt eller delvis
för en viss tid överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vid
återkrav far beloppet jämkas eller helt efterges, om det finns
synnerliga skäl. Det klargörs att talan mot ett beslut av en före-
ningsstämma skall väckas vid tingsrätt. En bestämmelse om att rätt
till utträde ur en arbetslöshetskassa inte får begränsas återinförs. Det
införs vidare en bestämmelse varav framgår att när Arbetsmark-
nadsstyrelsen eller en arbetslöshetskassa vill överklaga ett beslut
skall det ske inom två månader från beslutets dag.

Utredningens överväganden: Utredningen har framfört överväganden
som överensstämmer med regeringens förslag när det gäller bestämmelser
om återkrav av statsbidrag, men inte lämnat något eget förslag. Utred-
ningen har inte berört regeringens övriga förslag.

Remissinstanserna: Utredningens överväganden har berörts endast av
AMS och Statskontoret. De har inte haft några invändningar mot att beslut
om återkrav skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. AMS har
framfört att de situationer när återkrav skall ske bör komma till ett
tydligare uttryck i lagtexten.

Skälen för regeringens förslag:

Återkrav av statsbidrag

Enligt nu gällande regler skall en arbetslöshetskassa som har fatt
statsbidrag utan att vara berättigad till det eller som har fatt ett för stort
bidrag betala tillbaka bidraget enligt 39 § andra stycket ALF-lagen.
Arbetsmarknadsstyrelsen har utarbetat vägledande principer för tillämp-
ningen av denna regel. Dessa innebär i korthet följande. Om en arbetslös-
hetskassa fattar ett beslut som uppenbart strider mot gällande lagstiftning
eller av Arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade föreskrifter återkräver
Arbetsmarknadsstyrelsen statsbidraget till den ersättning som utbetalats till
följd av beslutet. Om Arbetsmarknadsstyrelsen har framfört ett påpekande
till en viss kassa, eller samtliga kassor, om t.ex. att vissa principer skall
tillämpas och påpekandet inte följs, återkräver Arbetsmarknadsstyrelsen
statsbidraget till de ersättningar som utbetalas i strid med påpekandet. I
sådana fall där rättsläget framstår som oklart överklagar Arbetsmark-
nadsstyrelsen kassans beslut för att fa vägledning för lagtolkningen.
Statsbidrag till ersättningar som utbetalas i strid med den tolkning som
domstolen har slagit fast återkrävs.

136

Som ARBOM-utredningen har framhållit är det inte tillfredsställande att Prop. 1996/97:107
lagen inte innehåller en närmare vägledning om när situationen är sådan
att ett återkrav är motiverat. Denna brist har påpekats även av riksdagen
(bet. 1994/95 :AU 15 s. 29) och i remissyttrandet från Arbetsmark-
nadsstyrelsen. För att uppnå en enhetlig tillämpning av regelverket som
rör arbetslöshetsförsäkringen är det viktigt att det finns tydliga regler om
när återkrav av statsbidrag kan komma i fråga. Arbetslöshetskassorna skall
kunna veta när ett ifrågasättande av ett beslut som fattats av kassan kan
medföra att statsbidraget för ersättningen som lämnats till foljd av beslutet
kan komma att återkrävas. Tydliga regler på det här området ger också
Arbetsmarknadsstyrelsen större möjligheter att bedriva tillsynsverksam-
heten på ett effektivt sätt. ARBOM-utredningen har ifrågasatt Arbets-
marknadsstyrelsens praxis att återkräva statsbidraget i det fall att en
arbetslöshetskassa har fattat ett beslut i strid med ett av Arbetsmark-
nadsstyrelsen gjort påpekande om t.ex. vissa principer som borde
tillämpas av kassorna. Utredningen har framhållit att ett sådant påpekande
ibland kan grunda sig på en av Arbetsmarknadsstyrelsen gjord tolkning
av rättsläget och att kassan kanske gör en annan tolkning för vilken det
inte saknas fog. Enligt utredningens mening borde återkrav av stats-
bidraget därför inte fa ske i dessa fall.

Regler om återkrav som är förutsebara och rättssäkra bör vara
utformade så att ingen tvekan kan råda om när de är tillämpliga. Rege-
ringen instämmer i utredningens överväganden att återkrav inte bör kunna
ske när kravet grundas på en tolkning av rättsläget i en viss fråga som i
och för sig med fog kan tolkas även på ett annat sätt. Återkrav av
statsbidrag bör således endast kunna komma till stånd när en arbets-
löshetskassas beslut klart strider mot reglerna som gäller för ersättning
från arbetslöshetskassorna eller med stöd av dessa regler utfärdade
föreskrifter. Regeringen delar utredningens uppfattning att Arbetsmark-
nadsstyrelsen bör ha möjlighet att jämka det belopp som skall återkrävas,
eller, om det finns synnerliga skäl, efterge det helt.

Överklagande

Enligt nu gällande ordning får Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om
återkrav av statsbidrag överklagas hos regeringen med stöd av 51 §
förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket.
Detta gäller också för Arbetsmarknadsstyrelsens beslut att förklara en
arbetslöshetskassa för viss tid förlustig rätten till statsbidrag helt eller
delvis. Ett sådant beslut kan meddelas av Arbetsmarknadsstyrelsen med
stöd av 96 § ALF-lagen. Så kan ske om en kassa inte efterkommer ett av
Arbetsmarknadsstyrelsen med stöd av 95 § ALF-lagen meddelat före-
läggande att vidta åtgärder för rättelse av ett förhållande som Arbetsmark-
nadsstyrelsen har anmärkt på.

ARBOM-utredningen har framhållit att lagen bör innehålla en uttrycklig
regel om hur beslut om återkrav överklagas. Regeringen instämmer i

137

utredningens bedömning härvidlag. Som utredningen pekat på bygger den Prop. 1996/97:107
nuvarande kompetensfördelningen när det gäller överklagande i allmänhet
på principen att frågor som skall bedömas utifrån ändamålsenlighet och
lämplighet överklagas till regeringen, medan frågor som huvudsakligen in-
nefattar en prövning av rättsfrågor överklagas till en allmän förvaltnings-
domstol. Utredningen har gjort bedömningen att en prövning av ett över-
klagande avseende återkrav av statsbidrag till övervägande del innefattar
rättsliga bedömningar och att besluten därför bör överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Detta är även regeringens bedömning. Den stöds
också av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Enligt regeringens mening kan samma bedömningar göras även beträf-
fande Arbetsmarknadsstyrelsens beslut med stöd av 96 § ALF-lagen om
att en arbetslöshetskassa skall vara förlustig rätten till statsbidrag helt eller
delvis för en viss tid. En prövning av ett överklagande av ett sådant beslut
innefattar i de allra flesta fall i huvudsak rättsliga bedömningar. Även
sådana beslut bör därför i fortsättningen överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol .

Talan mot föreningsstämmans beslut

Om ett beslut av en föreningsstämma inte har kommit till i behörig
ordning eller i övrigt strider mot ALF-lagen eller mot arbetslöshetskassans
stadgar, kan talan mot kassan om att beslutet skall upphävas eller ändras
föras av medlem, styrelsen, styrelseledamot eller kassaföreståndare. En
sådan talan skall enligt 79 § andra stycket ALF-lagen väckas inom tre
månader från dagen för beslutet. En talan av detta slag skall väckas vid
tingsrätt. Detta bör framgå uttryckligen av lagen, vilket inte är fallet i dag.
Av 10 kap. 1 § rättegångsbalken följer att laga domstol i tvistemål i
allmänhet är rätten på den ort där svaranden har sitt hemvist. Enligt andra
stycket i samma paragraf gäller som en förenings hemvist den ort där
styrelsen har sitt säte eller, om styrelse inte är bestämd eller inte finns,
orten där förvaltningen förs.

Rätt till utträde

Före de ändringar i ALF-lagen som trädde i kraft den 1 januari 1992
innehöll lagen en uttrycklig bestämmelse om att en medlems rätt till
utträde ur en arbetslöshetskassa inte fick begränsas. Regeln fanns då i
53 § första stycket ALF-lagen. Särskilt mot bakgrund av den större
rörlighet mellan arbetslöshetskassorna som kan förväntas till följd av
bildandet av en kompletterande kassa anser regeringen att en bestämmelse
med detta innehåll åter bör föras in i lagen. Som tidigare anförts kommer
den kompletterande kassan i många fall att vara en övergångskassa innan
personen i fråga söker sig till någon av de övriga kassorna. Det är då
viktigt att övergången kan ske smidigt och utan problem för den enskilde.
Detta gäller naturligtvis även när en medlem i en arbetslöshetskassa vill

138

bli medlem i en annan kassa eller ansluta sig till den kompletterande Prop. 1996/97:107
kassan.

Tid inom vilken Arbetsmarknadsstyrelsen eller en arbetslöshetskassa
skall överklaga

ALF-lagen saknar i dag särskilda regler om inom vilken tid Arbetsmark-
nadsstyrelsen eller en arbetslöshetskassa har möjlighet att överklaga ett
beslut. En bestämmelse härom bör nu inforas. Enligt 99 § andra stycket
ALF-lagen skall en enskild som vill överklaga ett beslut göra det inom
två månader från det att han eller hon fick del av beslutet. Beslut delges
emellertid normalt inte med Arbetsmarknadsstyrelsen eller arbetslös-
hetskassor. Tiden för överklagande bör därför i dessa fall bestämmas till
två månader från beslutets dag.

8.5.3 Stärkt tillsyn

Regeringens förslag: Möjligheten för Arbetsmarknadsstyrelsen att
vägra registrering av vissa uppgifter återinförs. Regeln om att
arbetslöshetskassan skall föreslå den ledamot i en arbetslöshetskas-
sas styrelse som företräder staten och som skall utses av Arbets-
marknadsstyrelsen tas bort.

Utredningens förslag: Utredningen har inte berört dessa frågor.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om arbetslöshetskas-
sornas organisation m.m. var tidigare knutna till 1951 års lag om ekono-
miska föreningar. I ALF-lagens 90 § i den lydelse som gällde före den 1
januari 1992 förekom en hänvisning till lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar av innebörd att den lagens bestämmelser om rätt att vägra regi-
strering av uppgifter i vissa fall skulle äga motsvarande tillämpning på
arbetslöshetskassor. Arbetsmarknadsstyrelsen hade alltså, på samma sätt
som länsstyrelsen enligt lagen om ekonomiska föreningar, möjlighet att
vägra registrering bl.a. av stadgeändringar eller beslut som inte hade
tillkommit i föreskriven ordning eller som stred mot ALF-lagen, annan lag
eller författning, eller i något viktigare hänseende hade ett otydligt eller
vilseledande innehåll. I sådana fall kunde Arbetsmarknadsstyrelsen
förelägga kassan att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Om
kassan underlät att efterkomma föreläggandet hade Arbetsmarknadsstyrel-
sen rätt att avskriva ansökan om registrering. Om hinder mot registrering
förelåg även efter att kassan yttrat sig, kunde Arbetsmarknadsstyrelsen
vägra registrering, om kassan hade haft tillfälle att yttra sig över hindret.

Efter det att 1951 års lag år 1987 upphävts och ersatts av en ny lag om
ekonomiska föreningar omarbetades ALF-lagen i syfte att separera

139

reglerna om arbetslöshetskassornas organisation från andra förenings- Prop. 1996/97:107
rättsliga bestämmelser. I ALF-lagen intagna hänvisningar till den
upphävda lagen togs bort och ersattes av föreskrifter som självständigt
reglerade arbetslöshetskassornas verksamhet. De nya reglerna trädde i
kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:160, bet. 1990/91:AU24, rskr.

1990/91:306, SFS 1991:744). I samband med denna översyn lagfästes inte
Arbetsmarknadsstyrelsens befogenhet att vägra registrering i vissa fall.
Det skulle i och for sig kunna anses ligga i sakens natur att en registre-
ringsmyndighet skall ha rätt att vägra registrering av uppgifter vars
innehåll till exempel strider mot sådana bestämmelser som registreringen
är avsedd att slå vakt om. För att det inte skall råda något tvivel om att
Arbetsmarknadsstyrelsen har denna befogenhet, bör uttryckliga regler
härom åter tas in bland de föreningsrättsliga bestämmelser som gäller för
arbetslöshetskassor.

Genom att det av lagen direkt framgår, att Arbetsmarknadsstyrelsen kan
vägra registrering av t.ex. ett föreningsstämmobeslut som strider mot de
föreskrifter som meddelats av Arbetsmarknadsstyrelsen, understryks
styrelsens roll som tillsynsmyndighet över samtliga arbetslöshetskassor.
Detta ligger väl i linje med de regelförändringar avseende bl.a. över-
klagande som genomförts under senare år i syfte att stärka Arbets-
marknadsstyrelsens möjligheter att utöva tillsynen effektivt, samtidigt som
tillsynsverksamheten tillförts ökade ekonomiska resurser (prop.
1994/95:218, bet. 1994/95:AU15, rskr. 1994/95:398, SFS 1995:708).
Arbetslöshetskassorna är privaträttsliga subjekt som anförtrotts att handha
myndighetsutövning. Till följd av arbetslöshetskassornas decentraliserade
organisation uppgår antalet handläggningsställen till ca 300. Det är viktigt
att reglerna är så utformade att de tillhandahåller de verktyg som
Arbetsmarknadsstyrelsen kan behöva för att bedriva tillsynen över
arbetslöshetskassornas verksamhet effektivt.

De nya reglerna i ämnet bör lämpligtvis utformas med motsvarande
bestämmelser i 1987 års lag om ekonomiska föreningar som förebild. För
att ytterligare understryka betydelsen av att arbetslöshetskassorna är
skyldiga att rätta sig efter de regler som gäller för deras verksamhet, bör
Arbetsmarknadsstyrelsen ha rätt att vägra registrering av ett förenings-
stämmobeslut även om tiden för väckande av talan mot beslutet har gått
ut.

I dag gäller att en av ledamöterna i en arbetslöshetskassas styrelse samt
suppleanten för denne utses av Arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av
kassan. I syfte att ytterligare betona vikten av effektiv tillsyn bör denna
regel ändras så att statens representant i styrelsen i fortsättningen utses av
Arbetsmarknadsstyrelsen utan krav på att det skall ske efter förslag av
arbetslöshetskassan. Att ett samråd med kassan bör ske är däremot
naturligt.

140

8.6 Ikraftträdande m.m.

Prop. 1996/97:107

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1998, samtidigt med en ny
lag om arbetslöshetsförsäkring, i vilken villkoren for rätt till ersättning
regleras. Att ikraftträdandedagen bestäms på detta sätt hindrar naturligtvis
inte att arbetet med att bilda den kompletterande arbetslöshetskassan
påbörjas redan före detta datum.

Övergångsbestämmelser finns i den av regeringen i avsnitt 7.1
föreslagna lagen om införande av lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om arbetslöshetskassor.

9 Vissa övriga organisationsfrågor

/    7

KAS-administrationen tas över av den kompletterande arbetslöshetskas-
san

Regeringens bedömning: Den nuvarande KAS-administrationen tas
den 1 januari 1998 i huvudsak över av den kompletterande
arbetslöshetskassan.

Utredningens förslag: ARBOM-utredningen har inte lämnat något
förslag i denna fråga.

Remissinstanserna: AMS anser att den befintliga KAS-organisationen
bör vara grunden for den nya arbetslöshetskassan. TCO anför att den nya
arbetslöshetskassan bör ta över den personal och de resurser som finns vid
de nuvarande KAS-regionema. Försäkringskasseförbundet förordar, om
statsmakterna stannar för att inrätta en obunden arbetslöshetskassa, att
organisationen anförtros de allmänna försäkringskassorna.

Skälen för regeringens bedömning: Det kontanta arbetsmarknadsstödet
(KAS) infördes år 1974 som ett ekonomiskt grundskydd vid arbetslöshet
för dem som inte har rätt till ersättning från en arbetslöshetskassa. KAS
administreras av Arbetsmarknadsverket(AMV) och Riksförsäkringsverket
(RFV). AMV prövar och bifaller eller avslår ansökningar om KAS samt
beslutar om bl.a. antalet stödbelopp som skall utbetalas. RFV, eller rättare
de allmänna försäkringskassorna, beräknar stödbeloppet med hänsyn till
bl.a. pensioner m.m. och gör skatteavdrag samt utbetalar stödet.

AMV :s administration av KAS är organisatoriskt uppdelad på fyra s.k.
KAS-regioner. Dessa är norra regionen som omfattar Uppsala, Väst-
manlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbot-
tens och Norrbottens län, västra regionen som omfattar Jönköpings,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och
Örebro län, östra regionen som omfattar Stockholms, Södermanlands,

141

Östergötlands och Gotlands län samt södra regionen som omfattar Prop. 1996/97:107
Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Skåne län.

Administrationen av stödet inom respektive region handhas av läns-
arbetsnämnderna i Gävleborgs, Älvsborgs, Gotlands respektive Blekinge
län. Själva ärendehanteringen är lokaliserad till fyra s.k. KAS-kontor
belägna i Ljusdal, Borås, Hemse och Olofström. KAS-administrationen
sysselsätter för närvarande ca 70 årsarbetare.

KAS-administrationen hanterar årligen mellan 80 000 och 100 000 nya
ansökningar om stöd och 30 000 till 40 000 ansökningar om att återuppta
en tidigare beviljad ersättningsrätt. Antalet ansökningar varierar över åren
beroende på arbetsmarknadsläget och antalet nytillträdande på arbets-
marknaden.

Av det genomsnittliga antalet stödtagare om ca 45 000 per månad för
närvarande är ca 10 000 medlemmar i arbetslöshetskassor. Dessa far KAS
därför att de ännu inte har uppfyllt medlemsvillkoret i arbetslöshetsförsäk-
ringen.

Det finns således sedan länge en väl fungerande organisation vid sidan
av de existerande arbetslöshetskassorna för hantering av ekonomiskt stöd
vid arbetslöshet. Den nuvarande KAS-administrationen bör enligt
regeringens mening därför utgöra grunden i den nu föreslagna komplette-
rande arbetslöshetskassans organisation. För detta talar också regionalpoli-
tiska skäl.

En överföring av KAS-administrationen till en privaträttslig organisation
är emellertid inte helt problemfri. Statligt anställd personal skall få en ny
arbetsgivare. Statligt ägd utrustning skall överlåtas på den nya arbetslös-
hetskassan och hyresavtal m.m. skall föras över till den nya huvud-
mannen.

En ytterligare aspekt på denna fråga är vad som skall gälla för ut-
betalningen av ersättning från den kompletterande arbetslöshetskassan. För
närvarande betalas KAS-ersättningen ut av de allmänna försäkringskassor-
na. Arbetslöshetskassorna har ett gemensamt utbetalningssystem som är
väl samordnat med utbetalningen av statsbidraget. Enligt regeringens
mening bör även övervägas om utbetalningarna av ersättningar från den
kompletterande arbetslöshetskassan bör ske genom det för arbetslös-
hetskassorna gemensamma utbetalningssystemet.

AMV:s administration av KAS-ärenden kostar för närvarande ca 31
miljoner kronor per år. Kostnaden för hanteringen vid de allmänna
försäkringskassorna uppgår till ca 41 miljoner kronor per år. Anslagen till
AMV och de allmänna försäkringskassorna borde således kunna minska
med sammanlagt ca 70-75 miljoner kronor. Denna kostnadsminskning
torde emellertid inte kunna realiseras fullt ut under det närmaste
budgetåret på grund av bl.a. avvecklingskostnadema. Vidare torde den
kompletterande arbetslöshetskassan inte fullt ut kunna täcka sin för-
valtningskostnader i inledningsskedet. För nästa budgetår bör regeringen
därför fa disponera ett anslag för kostnader i samband med denna
omställningsprocess. Under förutsättning av att riksdagen godkänner
förslaget om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring

142

återkommer regeringen i höstens budgetproposition med förslag till Prop. 1996/97:107
medelsanvisning för dessa ändamål samt med förslag i de övriga frågor
som kräver beslut av riksdagen.

Merparten av de nuvarande medlen för administrationen av KAS bör
dock, när omställningsfasen är avslutad och den kompletterande arbetslös-
hetskassan har vunnit ekonomisk stadga, återföras till arbetslöshetsförsäk-
ringssystemet för att bl.a. säkra de ekonomiska förutsättningarna för att
konkurrensneutralitet skall råda mellan de existerande arbetslöshetskassor-
na och den kompletterande arbetslöshetskassan.

Den allmänna och sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen skall enligt
regeringens förslag gälla fr.o.m. den 1 januari 1998. För att genomföra de
åtgärder som skall möjliggöra detta kommer regeringen att tillkalla en
särskild utredare.

Regeringen vill i detta sammanhang ta upp en fråga som gäller
utbetalningen av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning m.m.
Dessa bidrag betalas för närvarande ut av de allmänna försäkringskassor-
na. Det lämpliga i att lägga över denna utbetalningsrutin på någon annan
instans, bl.a. för att förbilliga hanteringen, har utretts. Tänkbara andra
utbetalningsinstanser har bl.a. varit arbetslöshetskassorna, KAS-regionema
och Centrala Studiestödsnämnden. Regeringen anser emellertid att de skäl
som redovisats för en förändring i detta avseende inte är tillräckliga för
ett byte av utbetalningsinstans. Den nuvarande ordningen bör därför bestå.

143

10 Statsbidrag, finansiering och kostnader

Prop. 1996/97:107

10.1 Statsbidragen till ersättningen - grundbeloppet och den
inkomstrelaterade ersättningen

Regeringens bedömning: Arbetslöshetskassorna får statsbidrag för
hela den utbetalade arbetslöshetsersättningen i den sammanhållna
arbetslöshetsförsäkringen enligt samma principer som gäller för
närvarande.

Statsbidragen finansieras genom arbetsmarknadsavgiften enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter och med finansieringsavgifter
från arbetslöshetskassorna och i sista hand med allmänna skatteme-
del.

Arbetsmarknadsavgiften finansierar även i fortsättningen vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna betalas ut månadsvis fr.o.m.
oktober månad 1997.

Regeringens förslag: Arbetsmarknadsavgiften finansierar i första
hand statsbidraget till grundbeloppet. I andra hand finansierar
arbetsmarknadsavgiften tillsammans med finansieringsavgifter
statsbidraget till den inkomstrelaterade ersättningen.

Förslagen gäller för ersättning som avser tid fr.o.m. den 1 januari
1998.

Utredningens förslag: Se under avsnitt 8.4.1.

Remissinstanserna: Se under avsnitt 8.4.1.

Skälen för regeringens bedömning och förslag:

Inledning

Arbetslöshetsersättning enligt ALF-lagen och KAS-lagen finansieras
genom arbetsgivaravgifter i form av arbetsmarknadsavgift och, i fråga om
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, med finansieringsavgifter från
arbetslöshetskassorna. Om dessa avgifter inte räcker till utbetalningen av
arbetslöshetsersättningen betalas den resterande delen med allmänna
skattemedel.

Bestämmelser om arbetsmarknadsavgiften finns i lagen (1981:691) om
socialavgifter. Arbetsmarknadsavgiften skall enligt vad där föreskrivs
föras till staten för att finansiera arbetslöshetsersättningen i arbetslös-
hetsförsäkringen och stödbeloppet i KAS samt utbildningsbidrag till
deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering som
uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen.

144

Arbetsmarknadsavgiften uppgår sedan den 1 januari 1996 till 5,42 procent Prop. 1996/97:107
på lönesumman för förvärvsarbetande. För den som är skyldig att betala
egenavgifter, dvs. som har inkomst av annat förvärvsarbete utan att
betraktas som arbetsgivare, uppgår avgiften till 3,3 procent fr.o.m. den 1
januari 1997. De båda formerna av avgift beräknas att under budgetåret
1998 inbringa sammanlagt 39 miljarder kronor.

Bestämmelserna om finansieringsavgiften finns i 57 § ALF- lagen och
har redovisats under avsnitt 6.9. Regeringen har där föreslagit att finansi-
eringsavgiften skall höjas till 131 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. den
1 juli 1997. Höjningen av finanieringsavgiften beräknas öka statens
inkomster med ca 819 miljoner kronor under budgetåret 1998.

Det finns således tre källor för finansieringen av arbetslöshetsersätt-
ningen: medlemsavgifter i form av finansieringsavgifter, statsbidrag i form
av arbetsgivaravgifter (arbetsmarknadsavgift) och slutligen statsbidrag i
form av allmänna skattemedel. Som framgår av avsnitt 8.4.1 anser
regeringen att den nuvarande ordningen för finansieringen av arbetslös-
hetsersättningen bör bestå mot bakgrund av bl.a. sin enkelhet. Vissa
justeringar bör dock göras. Förslag om dessa redovisas i det följande.

Statsbidraget till grundbeloppet

Uppdelningen av arbetslöshetsersättningen i ett grundbelopp och en
frivillig inkomstrelaterad del innebär att ersättningen kommer att innehålla
ett obligatoriskt inslag, grundbeloppet. Detta beräknas under budgetåret
1998 att svara mot ca 51 procent, eller ca 15,9 miljarder kronor, av den
totala ersättningen på ca 30,9 miljarder kronor. Resterande del av
ersättningen, ca 49 procent eller ca 15 miljarder kronor, kommer att avse
den frivilliga inkomstrelaterade ersättningen till den del denna överstiger
grundbeloppet. Med denna uppdelning ter det sig naturligt att arbets-
marknadsavgiften, som i princip betalas för samtliga förvärvsarbetande,
i första hand skall gå till att betala kostnaderna för ersättning enligt
grundförsäkringen.

Statsbidraget till den inkomstrelaterade ersättningen

Som framgått ovan bör statens kostnad för statsbidrag till den inkomstre-
laterade ersättningen till den del ersättningen överstiger grundbeloppet i
första hand finansieras genom de finansieringavgifter som arbetslös-
hetskassorna betalar till staten. I den mån dessa avgifter inte räcker till
utbetalningarna bör resterande del finansieras genom arbetsmarknadsavgif-
ten och i sista hand genom allmänna skattemedel.

Kostnaderna för den del av den inkomstrelaterade ersättningen som
överstiger grundbeloppet kan beräknas till ca 15 miljarder kronor under
budgetåret 1998. Mot detta skall ställas intäkter i form av finansieringsav-
gifter på ca 2,6 miljarder kronor. Ca 83 procent av den inkomstrelaterade
ersättningen kommer således att behöva täckas med medel från arbets-

145

10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

marknadsavgiften.

Prop. 1996/97:107

Finansieringen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Regeringen delar inte ARBOM-utredningens uppfattning att finansieringen
av arbetslöshetsersättningen konsekvent bör skiljas från finansieringen for
alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I fråga om arbetslöshetsersättningen
är det naturligtvis möjligt att genom en ändrad nivå på arbetsmark-
nadsavgiften anpassa denna till behovet av medel för arbetslöshetsersätt-
ningen samtidigt som man inför en ny avgift för finansieringen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som nu betalas genom arbetsmark-
nadsavgiften. Enligt regeringens mening innebär detta emellertid inte
någon fördel eftersom medlen för både arbetslöshetsersättningen och de
aktuella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anvisas över skilda anslag
eller anslagsposter på statsbudgeten och dras inte direkt från inflytande
arbetsmarknads- och finansieringsavgifter. Dessutom anser regeringen att
det är rimligt att den ersättning i form av utbildningsbidrag som lämnas
till kassamedlemmar som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
och som då ersätter kassaersättningen, bör finansieras i samma ordning
som arbetslöshetsersättningen. Arbetsmarknadsavgiften bör således även
i fortsättningen finansiera utbildningsbidragen till de medlemmar och
anslutna i arbetslöshetskassorna som uppfyller villkoren för att fa
inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.

Utbetalningen av statsbidragen

Det finns ingen enhetlig ordning för när arbetslöshetskassorna skall betala
ut ersättning till sina arbetslösa medlemmar. Varje kassa bestämmer själv
när detta skall ske. I praktiken innebär detta att det sker utbetalningar
varje vecka. Detta är också styrande för när utbetalning av statsbidrag
skall ske. Statsbidrag till ersättningen betalas således också ut varje vecka.
I syfte att bl.a. förbättra statens kassahållning kommer regeringen senare
att besluta att utbetalningen av statsbidrag till arbetslöshetskassorna skall
ske månadsvis fr.o.m. oktober månad 1997.

10.2 De ekonomiska effekterna av förslagen och beräknade
kostnader för budgetåren 1997 och 1998

De ekonomiska effekterna

De nu föreslagna förändringarna innebär dels kostnadsökningar, dels
inkomstförstärkningar och kostnadsminskningar. De absolut största
kostnadsökningarna avser förslagen om en höjning av kompensationsnivån
till 80 procent av den tidigare inkomsten och en höjning av den högsta
dagpenningen till 580 kronor samt att grundbeloppet skall uppgå till 240

146

kronor per dag. Sammantaget innebär dessa förslag en kostnad på ca 2 Prop. 1996/97:107
miljarder kronor netto för budgetåret 1998. I detta ingår kostnaderna för
höjningen av utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och svux
och svuxa och samt av det särskilda utbildningsbidraget.

Dessa kostnadsökningar finansieras främst genom en inkomstförstärk-
ning i form av höjd finansieringsavgift och en kostnadsminskning till följd
av ändrat arbetsvillkor. Knappt 600 miljoner kronor netto finansieras
genom andra ändringar i ersättningsvillkoren. De budgetmässiga
effekterna av de kostnadsminskande åtgärderna kommer att följas upp i
särskild ordning.

Beräknade kostnader för budgetåren 1997 och 1998

Utifrån den antaganden om utvecklingen inom ekonomin och på
arbetsmarknaden som redovisats i den reviderade finansplanen i budget-
propositionen för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:1) beräknas kostnaderna
för arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag till följd av de nu
redovisade förslagen att minska under budgetåret 1997 med ca 289
miljoner kronor samt att öka under budgetåret 1998 med ca 1 150
miljoner kronor. Anslagen för budgetåret 1997 för arbetslöshetsersättning
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder har justerats tidigare i samband med
behandlingen av budgetpropositionen för innevarande budgetår. Det
innebär att minskningen av anslagen för budgetåret 1997 blir större
samtidigt som ökningen av anslagen för budgetåret 1998 blir mindre än
den redovisade nettoeffekten. Nedanstående anslag kommer att under
innevarande budgetår behöva öka eller minska med uppskattningsvis
följande belopp (miljoner kronor).

Utgiftsområde 13                        Minskning

A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning 273

Utgiftsområde 14

A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder        58

Utgiftsområde 15                        Ökning

A 3. Vuxenstudiestöd m.m.                  9

A 6. Särskilt vuxenstudiestöd till

studerande vid vissa lärarutbildningar      13

A 7. Särskilt vuxenstudiestöd till

studerande vid vissa naturvetenskapliga

och tekniska utbildningar                 20

147

Regeringen återkommer, i förslaget till tilläggsbudget i april i år, till de
mer exakta belopp för dessa anslag under innevarande budgetår.

Staten kommer emellertid samtidigt att tillföras ökade intäkter på
statsbudgetens inkomstsida genom den höjda finansieringsavgiften fr.o.m.
den 1 juli 1997. Dessa beräknas till ca 374 miljoner kronor under
budgetåret 1997 och till ca 819 miljoner kronor under budgetåret 1998.

De beräknade totala kostnaderna och intäkterna under budgetåren 1997
och 1998 för arbetslöshetsersättningarna och vissa utbildningsbidrag som
finansieras i samma ordning framgår av följande tabell (miljoner kronor).

Prop. 1996/97:107

1997        1998

Kostnader

Arbetslöshetsersättning        34 088      32 274

Utbildningsbidrag             14 470      12 759

Intäkter

Arbetsmarknadsavgifter       37 000      39 000

Finansieringsavgifter           2 370       2 590

11 Författningskommentarer

11.1 Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring

Vilka som omfattas av lagen

1 § Paragrafens första stycke anger omfattningen av arbetslöshetsförsäk-
ringen. Andra stycket innehåller en hänvisning till de särskilda be-
stämmelser som finns för företagare.

2 § Bestämmelsen är ny. Den anger att lagen skall tillämpas på samma
sätt för den som är ansluten till den kompletterande arbetslöshetskassan
som för den som är medlem i en arbetslöshetskassa.

3 § En motsvarighet till vad som anges i första stycket har tidigare
funnits i KAS-lagen. Bestämmelsen återinförs nu. Huvudregeln är att
ersättningsvillkoren skall uppfyllas i Sverige. Förordningen (EEG) nr
1408/71 om tillämpning av system för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen
kan dock innebära att villkor som uppfyllts utomlands kan komma att
tillgodoräknas.

Andra stycket motsvarar nuvarande 3 § ALF-lagen. Bestämmelsen har

148

endast bearbetats i språkligt hänseende och innebär inte någon ändring i Prop. 1996/97:107
sak.

Grundförsäkring och inkomstbortfallsforsäkring

4 § I paragrafen presenteras de delar som forsäkringen består av.
Försäkringen består numera av dels en grundförsäkring, dels en inkomst-
bortfallsforsäkring.

5 § Första meningen motsvarar 1 § första meningen ALF-lagen. Andra
meningen innehåller en hänvisning till lagen (1997:000) om arbetslös-
hetskassor. I nämnda lagar anges vilka kassor som får lov att handha
försäkringen.

Grundförsäkringen

6 § I första stycket anges villkoren för rätt till ersättning enligt
grundförsäkringen. Andra stycket motsvarar 4 § andra stycket KAS-lagen.

Inkomstbortfallsförsäkringen

7 § Paragrafen anger till vilka ersättning enligt inkomstbortfallsförsäk-
ringen lämnas. För såväl arbetstagare som företagare gäller en medlemstid
på tolv månader för rätt till ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen.

8 § Paragrafen motsvarar del av 10 § ALF-lagen. Att tid i annan kassa
far tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret, framgår av 12 §
andra stycket andra meningen. Paragrafen har justerats språkligt.

Allmänna villkor för rätt till ersättning

9 § Paragrafen motsvarar 4 § första stycket KAS-lagen. Den motsvarar
i huvudsak även 4 § första stycket ALF-lagen. Paragrafen är den första
av tre, som behandlar de allmänna villkor som gäller för rätt till ersättning
vid arbetslöshet.

Första punkten behandlar villkoret att personerna skall vara arbetsföra
och i övrigt oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning
minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i
veckan. De i bestämmelsen angivna tidsmåtten per arbetsdag och per
vecka har sin motsvarighet i 4 § första stycket första punkten KAS-lagen.

Andra punkten motsvaras av 4 § första stycket andra punkten i såväl
ALF-lagen som KAS-lagen. Bestämmelsen har bearbetats i språkligt
hänseende men innebär inte någon ändring i sak.

Tredje punkten talar om villkoret att den arbetslöse skall vara anmäld
som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning

149

som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen Prop. 1996/97:107
bestämmer. Denna punkt motsvaras helt av 4 § första stycket tredje
punkten KAS-lagen. Den innehåller en viss ändring i förhållande till
motsvarande bestämmelse i 4 § första stycket tredje punkten ALF-lagen,
som endast riktar bemyndigandet till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Fjärde punkten motsvaras av 4 § första stycket fjärde punkten KAS-
lagen samt, efter språklig justering, av 4 § första stycket fjärde punkten
ALF-lagen.

Paragrafen har bearbetats språkligt.

10 § I paragrafen regleras fall där ersättning inte lämnas. I första
styckets första punkt regleras frågan om ersättning till den som deltar i
utbildning. Bestämmelsen motsvaras i huvudsak av 4 § andra stycket
förslaget till ändring i ALF-lagen och av 4 § tredje stycket förslaget till
ändring i KAS-lagen. Bemyndigandet till regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, som framgår av paragrafens andra stycke, har
redan genom förslaget till ändring i ALF-lagen och i KAS-lagen utsträckts
till att avse även regler för villkoren till ersättning. Bestämmelsen har i
övrigt endast bearbetats i språkligt hänseende.

Andra punkten överensstämmer med 4 § tredje stycket sista meningen
förslaget till ändring i ALF-lagen och 4 § fjärde stycket andra och tredje
meningarna förslaget till ändring i KAS-lagen. Tredje punkten anger att
ersättning inte lämnas till den som uteslutits från medlemskap under en
tid av ett år från uteslutningen. Bestämmelsen motsvaras av del av 4 §
ijärde stycket KAS-lagen.

Paragrafen har bearbetats språkligt.

11 § Paragrafen, som innehåller en definition av vilket erbjudet arbete
som skall anses vara lämpligt, motsvaras efter språkliga förändringar i
huvudsak av bestämmelserna i 5 § ALF-lagen och 5 § KAS-lagen. I
första punkten har ordet "yrkesvana" mönstrats ut. Detta begrepp omfattas
av begreppet "försäkrades förutsättningar" och ändringen innebär därför
inte någon ändring i sak. Det är dock inte meningen att arbetslöshetsför-
säkringen skall vara en yrkesförsäkring.

Andra-fjärde punkterna motsvaras av 5 § andra-fjärde punkterna ALF-
lagen och 5 § andra-fjärde punkterna KAS-lagen. Punkterna har endast
bearbetats i språkligt hänseende och någon förändring i sak är inte avsedd.

Övriga villkor för rätt till ersättning

Arbetsvillkoret

12 § Paragrafen behandlar bestämmelserna om arbetsvillkor. Första
stycket motsvaras av 6 § första stycket andra punkten första och andra
strecksatserna förslaget till ändring i ALF-lagen och av 6 § första stycket
förslaget till ändring i KAS-lagen. Bestämmelsen har bearbetats språkligt.

150

Andra stycket reglerar arbetsvillkoret för rätt till inkomstrelaterad Prop. 1996/97:107
ersättning. Bestämmelsen har sin motsvarighet i del av 6 § första stycket
ALF-lagen och del av 10 § ALF-lagen. Den har bearbetats språkligt.

13 § Paragrafen reglerar de fall som jämställs med förvärvsarbete vid
uppfyllande av arbetsvillkoret enligt 13 §. Paragrafen motsvaras av 6 §
första stycket andra punkten andra meningen och andra stycket förslaget
till ändring i ALF-lagen samt av 6 § andra och tredje styckena förslaget
till ändring i KAS-lagen.

Paragrafen har bearbetats språkligt.

14 § Paragrafen motsvarar, efter språklig bearbetning, 6 § tredje stycket
förslaget till ändring i ALF-lagen och 6 § fjärde stycket förslaget till
ändring i KAS-lagen.

15 § I paragrafens första mening anges att förvärvsarbete endast far
användas en gång för att uppfylla arbetsvillkoret. Bestämmelsen motsva-
ras, efter vissa språkliga justeringar, av 6 § sista stycket ALF-lagen och
6 § sista stycket KAS-lagen. Innehållet i andra meningen är nytt. Där
regleras att arbete som använts för att uppfylla villkoret för dagpenning
i form av grundbelopp kan användas igen för att uppfylla arbetsvillkoret
för den inkomstrelaterade ersättningen. En förutsättning är dock att arbetet
utförts efter det senaste inträdet i kassan.

Ramtiden

16 § Paragrafen, som behandlar beräkning av ramtid, överensstämmer i
huvudsak med 8 § första stycket ALF-lagen och 8 § första stycket KAS-
lagen. Den har bearbetats språkligt.

I ramtiden enligt 13 § räknas inte in tid när sökanden varit förhindrad
att arbeta av vissa orsaker. De olika frånvaroorsakema räknas upp i sju
punkter. Första punkten motsvaras av 8 § första punkten ALF-lagen och
8 § första punkten KAS-lagen. Andra punkten motsvaras i huvudsak av
8 § andra punkten båda lagarna. Det har dock i sak införts den för-
ändringen att det skall vara fråga om avslutad heltidsutbildning.

Punkterna 3 och 4 motsvaras av 8 § första stycket punkterna 3 och 4
ALF- och KAS-lagama. Punkten 5 överensstämmer med tidigare gjorda
ändringar i ALF- och KAS-lagen. Punkten 6 motsvaras av punkterna 6 i
vardera nämnda lagrum i ALF-lagen och i KAS-lagen. Punkten 7 innebär
att inte heller tid när den sökanden följt med utlandsstationerad make i
vissa fall skall medräknas i ramtiden.

17 § Paragrafen innehåller en uppräkning av ytterligare frånvaro-
situationer som inte skall räknas med när ramtiden bestäms. Det rör sig
om tid med föräldrapenningförmån och tjänstgöring i totalförsvaret som
överstiger två månader och således inte är återkvalificerande. Det rör sig

151

även om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering som Prop. 1996/97:107
inte fullföljts och av den anledningen inte är återkvalificerande. Be-
stämmelsen, som har sin motsvarighet i 8 § andra stycket ALF-lagen och

8 § andra stycket KAS-lagen, har endast bearbetatas språkligt. Punkten 4
motsvarar 8 § andra stycket fjärde punkten förslaget till ändring i ALF-
lagen och 8 § andra stycket fjärde punkten förslaget till ändring i KAS-
lagen. Till listan av frånvarosituationer läggs i denna punkt även frånvaro
på grund av utbildning som finansierats med stöd av förordningen
(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag men som inte fullföljts och
därför inte är återkvalificerande.

Den begränsning av ramtiden till två år som finns i KAS-lagen återfinns
inte i förslaget till ny lag.

Studerandevillkoret

18 § Bestämmelsen har sin motsvarighet i 9 § första stycket KAS-lagen
men har bearbetats språkligt. Studerandevillkoret, som nu endast gäller
vid kontant arbetsmarknadsstöd, föreslås överförd till den nya lagen och
gälla beträffande grundförsäkringen. 9 § andra stycket KAS-lagen
innehåller en bestämmelse om att den som fyller 60 år och utförsäkrats
från arbetslöshetskassan vid tillämpningen av 9 § första stycket KAS-
lagen skall anses ha fullgjort arbetsvillkoret. Någon motsvarighet till
denna regel finns inte i den föreslagna lagen. De sextioåringar som
utförsäkrats före ikraftträdandet fångas dock upp av övergångsreglerna till
lagen.

Paragrafens andra mening ger anvisning om beräknande av ramtid. Den
motsvarar 9 § första stycket andra meningen KAS-lagen med den
ändringen att vård av adoptivbarn räknas i två år efter barnets ankomst i
familjen i stället för som nu gäller, tid innan barnet fyllt två år.

Återkvalificeringsvillkoret

19 § Paragrafen, som behandlar återkvalificeringsvillkoret, överens-
stämmer i huvudsak med 7 § förslaget till ändring i ALF-lagen och 7 §,
förutom det förslagets första punkt, förslaget till ändring i KAS-lagen.
Bestämmelsen har bearbetats språkligt.

Första punkten överensstämmer med 7 § första punkten ALF-lagen och
med andra punkten KAS-lagen. Andra punkten överensstämmer med 7 §
andra punkten förslaget till ändring i ALF-lagen och 7 § tredje punkten
förslaget till ändring i KAS-lagen. Tredje punkten motsvaras av 7 § tredje
punkten förslaget till ändring i ALF-lagen och 7 § fjärde punkten KAS-
lagen. Fjärde punkten motsvaras av 7 § fjärde punkten förslaget till
ändring i ALF-lagen och 7 § femte punkten förslaget till ändring i KAS-
lagen. Femte punkten motsvaras av 7 § femte punkten förslaget till
ändring i ALF-lagen och 7 § sjätte punkten i förslaget till ändring i KAS-
lagen.

152

Den tidigare möjligheten i KAS-lagen, att såsom förvärvsarbete Prop. 1996/97:107
jämställa tid då sökanden i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad
i sådan utsträckning att sökanden varit hindrad att stå till arbetsmarkna-
dens förfogande, finns inte med i förslaget till ny lag.

Ersättningens form

20 § Paragrafen behandlar ersättningens form. Första strecksatsen
motsvaras av 11 § första stycket ALF-lagen och 11 § första meningen
KAS-lagen. Andra strecksatsen motsvaras av 11 § andra stycket ALF-
lagen och 11 § andra meningen KAS-lagen. Tredje strecksatsen motsvaras
av 12 § första stycket båda lagarna. Fjärde strecksatsen motsvaras av

12 § andra stycket båda lagarna. Femte strecksatsen motsvaras av 24 §
tredje stycket KAS-lagen och, såvitt avser första delen, av 21 § andra
meningen ALF-lagen.

Bestämmelsen har bearbetats språkligt.

Karenstiden och ersättningstidens längd

21 § Paragrafen överensstämmer med 13 § första stycket ALF-lagen och

13 § första stycket KAS-lagen. I såväl ALF- som KAS-lagen finns
bestämmelser om att de som anvisats ALU inte behöver uppfylla
karensvillkoret. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser finns inte i
förslaget till ny lag. I KAS-lagen finns dessutom en bestämmelse om att
sextioåringar som utförsäkrats (jfr kommentaren till 18 §) och de som
kvalificerat sig genom studievillkoret inte behöver uppfylla karensvillko-
ret. Inte heller till dessa bestämmelser innehåller lagförslaget någon
motsvarighet. Detta innebär att även de som kvalificerat sig genom
studerandevillkoret måste uppfylla karensvillkoret innan de far ersättning.

Paragrafen har bearbetats språkligt.

22 § Paragrafen relgerar ersättningsperiodens längd och har sin ut-
gångspunkt i 14 § ALF-lagen. Paragrafens första stycke motsvaras av 14 §
första stycket ALF-lagen. Åldersgränsen för att erhålla den längre
ersättningsperioden har dock höjts från 55 till 57 år. Andra stycket
reglerar vilka aktiviteter som inte skall räknas in i ersättningsperiodens
längd. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 14 § andra stycket båda
lagarna. En nyhet är att inte heller deltagande i utbildning med ut-
bildningsbidrag skall räknas in i ersättningsperioden.

Tredje stycket motsvarar 14 § tredje stycket ALF-lagen. Fjärde stycket
motsvarar 14 § fjärde stycket ALF-lagen.

Paragrafen har bearbetats språkligt.

23 § Paragrafen har sin motsvarighet i 15 § ALF-lagen och 15 § första
och andra styckena KAS-lagen. Den har bearbetats språkligt.

153

Dagpenningens storlek

Prop. 1996/97:107

Grundbelopp

24 § I paragrafen regleras dagpenningens storlek såvitt gäller grundbe-
loppet.

I paragrafens första stycke definieras begreppet "dagpenning i form av
grundbelopp".

Paragrafens andra stycke motsvarar i huvudsak innehållet i 17 § första
stycket ALF-lagen samt 18 § första stycket KAS-lagen.

Inkomstrelaterad ersättning

25 § Paragrafen behandlar inkomstrelaterad ersättning. I första stycket
definieras begreppet "dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning".
Andra stycket motsvaras i huvudsak av 17 § ALF-lagen. Någon motsva-
righet till bestämmelserna har inte funnits tidigare.

26 § Bestämmelsen motsvarar 20 § första stycket första meningen
förslaget till ändring i ALF-lagen.

27 § Paragrafen, som reglerar dagpenning till den som har vissa former
av pension, motsvarar i huvudsak 20 § första stycket andra meningen
förslaget till ändring i AFL-lagen. I paragrafen preciseras att det är
dagsförtjänsten under normalarbetstiden, som skall ligga till grund för
beräkningen.

28 § Paragrafen motsvarar 20 § tredje stycket förslaget till ändring i
ALF-lagen.

29 § Paragrafens första stycke motsvaras av 20 § andra stycket ALF-
lagen. Det har justerats språkligt. Andra stycket innehåller en hänvisning
till särskilda regler för företagare.

30 § Bestämmelsen motsvaras av 20 § femte stycket ALF-lagen. Den har
bearbetats språkligt.

31 § Paragrafen motsvaras av 20 § sjätte stycket ALF-lagen. Den har
bearbetats språkligt.

Avdrag på dagpenningen

32 § Paragrafens första mening motsvaras av 21 § första meningen ALF-
lagen. Innehållet i andra meningen är nytt. I nuvarande lagstiftning finns
olika regler om pensionsavdrag i både ALF- och KAS-lagen. Vid en

154

sammanslagning av de två systemen - arbetslöshetsförsäkring och kontant Prop. 1996/97:107
arbetsmarknadsstöd - till en sammanhållen försäkring har det ansetts
välmotiverat att samordna reglerna om pensionsavdrag. Förslaget innebär
att lika regler, dvs. de som nu tillämpas enligt ALF-lagen, skall tillämpas
såväl för avdrag på dagpenningen i form av inkomstrelaterad ersättning
som för dagpenning i form av grundbelopp för den som uppbär ålderspen-
sion i form av folkpension allmän tilläggspension eller annan pension som
lämnas på grund av förvärvsarbete.

33 § Paragrafen motsvarar 21 a § ALF-lagen.

Företagare

34 § Paragrafen motsvarar 4 § fjärde stycket ALF-lagen och 4 § femte
stycket KAS-lagen. Den har justerats språkligt.

35 § I paragrafen definieras när en företagare skall anses vara arbetslös.
Paragrafen motsvarar 4 § femte och sjätte styckena förslaget till ändring
i ALF-lagen och 4 § sjätte och sjunde styckena förslaget till ändring i
KAS-lagen.

36 § Bestämmelsen motsvarar 4 § sjunde stycket förslaget till ändring i
ALF-lagen och 4 § åttonde stycket förslaget till ändring i KAS-lagen.

37 § Paragrafen, som behandlar hur företagares dagsförtjänst skall
beräknas, överensstämmer med 20 § sjunde stycket förslaget till ändring
i ALF-lagen.

Deltid och bisyssla

38 § Första stycket motsvaras, efter språklig justering, av 22 § första
stycket andra meningen ALF-lagen. Andra stycket motsvaras av 22 §
andra stycket ALF-lagen.

Paragrafen har justerats språkligt.

39 § Paragrafens första stycke motsvarar 23 § första stycket ALF-lagen.

Innehållet har justerats språkligt.

Andra och tredje styckena motsvarar i princip 23 § andra och tredje
styckena förslaget till ändring i ALF-lagen. Den beloppsgräns som där
angivits för bisyssla, 1 400 kronor per vecka, föreslås i den nya lagen om
arbetslöshetsförsäkring vara sex grundbelopp per vecka.

40 § Bestämmelserna i 24 § ALF-lagen och 15 § tredje stycket KAS-
lagen har efter språklig justering överförts till denna paragraf.

155

41 § Paragrafen har sin motsvarighet i 25 § första stycket första Prop. 1996/97:107
meningen ALF-lagen. Den behandlar hur sökandens arbetsutbud skall

fastställas.

Paragrafen har bearbetats språkligt.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

42 § Paragrafen har sin motsvarighet i 25 § KAS-lagen och 28 § ALF-
lagen. I förhållande till dessa paragrafer innehåller dock förslaget följande
ändringar. Delegationen att begränsa rätten till ersättning vid säsongarbets-
löshet riktas till regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer. Förutom att det skall vara fråga om yrke där årlig arbetslöshet
förekommer, krävs särskilda skäl för att delegationen skall gälla.

Avstängning från rätt till ersättning

43 § Paragrafen innehåller regler för avstängning från rätt till ersättning.
Den motsvarar i huvudsak 29 § ALF-lagen och 26 § KAS-lagen. I
punkten 3, som behandlar avstängning när den sökande avvisat ett
erbjudet lämpligt arbete har en komplettering gjorts. Avvisandet av det
erbjudna arbetet skall ha skett utan godtagbart skäl för att avstängning
skall kunna göras.

Paragrafen har också bearbetats språkligt.

44 § Paragrafen motsvaras av 30 § första stycket ALF-lagen och 27 §
första stycket KAS-lagen. Den har bearbetats språkligt.

45 § Paragrafens första stycke motsvaras av 30 § andra stycket ALF-
lagen och 27 § andra stycket KAS-lagen. Andra stycket motsvarar 30 §
tredje stycket ALF-lagen och 27 § tredje stycket KAS-lagen. Tredje
stycket motsvarar 30 § fjärde stycket ALF-lagen och 27 § fjärde stycket
KAS-lagen. I andra stycket har, i enlighet med ändringen i 43 § tredje
punkten, tillagts, såvitt avser avvisande av erbjudet arbete, "utan
godtagbart skäl".

46 § Paragrafen har sin motsvarighet i 31 § ALF-lagen och 28 § KAS-
lagen. Den har i förslaget även gjorts tillämplig på utbildningar med
särskilt utbildningsbidrag.

Ansökan om ersättning och utfärdande av intyg

47 § Första stycket har sin motsvarighet i 32 § första och tredje styckena
ALF-lagen och 30 § första och andra styckena KAS-lagen. Andra stycket
motsvaras av 32 § andra stycket ALF-lagen. Paragrafen har bearbetats
språkligt.

156

48 § Genom EES-fördraget och sedermera anslutningen till den Prop. 1996/97:107
Europeiska unionen har medborgare i fördragsslutande stater, som uppbär

viss arbetslöshetsersättning, möjlighet att söka arbete i andra med-
lemsländer och där behålla - for Sveriges vidkommande - den svenska
arbetslöshetsersättningen under viss tid. Med anledning av detta utfärdar
Arbetsmarknadsstyrelsen intyg om rätten till sådan ersättning.

Överklagande, omprövning och ändring

Överklagande i ärenden om rätt till ersättning

49 § Paragrafens första stycke motsvarar 98 § första stycket första
meningen ALF-lagen och 32 § första stycket första meningen KAS-lagen.

Andra stycket motsvarar 98 § tredje stycket ALF-lagen och 32 § fjärde
stycket KAS-lagen.

50 § Paragrafen motsvarar 98 § andra stycket ALF-lagen och 32 § andra
stycket KAS-lagen. Den har bearbetats språkligt.

51 § Paragrafen motsvarar i sak 98 a § tredje stycket ALF-lagen samt

32 a § tredje stycket KAS-lagen.

Överklagande i ärenden om utfärdande av intyg

52 § Bestämmelsen är ny. Den hänger samman med den nya bestämmel-
sen i 48 § om utfärdande av intyg.

Gemensamma bestämmelser om överklagande

53 § Paragrafen motsvarar 99 § första stycket ALF-lagen. Den har
justerats språkligt.

54 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 99 § andra stycket ALF-lagen och

33 § första stycket första meningen KAS-lagen. En nyhet är att tiden för
överklagande för Arbetsmarknadsstyrelsen eller en arbetslöshetskassa
alltid räknas från beslutets dag och inte från den dag styrelsen eller kassan
delgavs beslutet.

55 § Paragrafen, som motsvarar 100 § ALF-lagen, har endast bearbetats
språkligt.

56 § Paragrafen motsvarar i sak 101 § ALF-lagen.

57 § Paragrafen, som motsvarar 102 § ALF-lagen, och, i tillämpliga
delar, 33 § tredje stycket KAS-lagen, har endast justerats språkligt.

157

58 § Paragrafen motsvarar i sak 98 a § andra stycket första meningen Prop. 1996/97:107
ALF-lagen.

59 § Första stycket motsvarar 98 a § andra stycket andra meningen ALF-
lagen och 32 a § andra stycket KAS-lagen. Andra stycket motsvarar

98 a § andra stycket tredje meningen ALF-lagen och 32 a § andra stycket
andra meningen KAS-lagen.

60 § Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 98 § första stycket sista
meningen ALF-lagen och 32 § första stycket sista meningen KAS-lagen.

Omprövning och ändring

61 § Paragrafen motsvarar, efter språklig bearbetning, 96 a § första
stycket ALF-lagen samt 30 a § första stycket KAS-lagen.

62 § Paragaren motsvarar 96 a § tredje stycket ALF-lagen och, i
huvudsak, 33 § andra stycket KAS-lagen.

63 § Paragrafen motsvarar, efter språklig justering, 96 b § första och
andra styckena ALF-lagen och 30 b § första och andra styckena KAS-
lagen.

64 § Paragrafen motsvarar, efter språklig justering, 96 b § fjärde stycket
ALF-lagen och 30 b § fjärde stycket KAS-lagen.

65 § Första stycket motsvarar 96 a § andra stycket ALF-lagen och 30 a §
andra stycket KAS-lagen. Andra stycket motsvarar 96 b § tredje stycket
ALF-lagen och 30 b § tredje stycket KAS-lagen. I stycket stadgas att
omprövning enligt 63 §, dvs. på grund av. skrivfel m.m., inte far ändras
till den enskildes nackdel om det finns synnerliga skäl mot det. Förbudet
mot ändring till den sökandes nackdel när den beslutade förmånen har
förfallit till betalning har tagits bort.

Särskilda bestämmelser

66 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 34 § ALF-lagen. Den har
bearbetats språkligt.

67 § Bestämmelsen motsvarar i sak 35 § ALF-lagen.

68 § Paragrafen, som motsvarar 36 § ALF-lagen, har bearbetats språkligt.

69 § Paragrafen motsvarar 37 § ALF-lagen. Den har justerats språkligt.

158

11.2 Förslaget till lag om arbetslöshetskassor

Prop. 1996/97:107

Lagrådet, som vid sin granskning av lagrådsremissens lagförslag
konstaterat att förslaget i materiellt hänseende till huvudsakliga delar
består av redan existerande bestämmelser för arbetslöshetskassorna, har
påpekat att dessa bestämmelser vid sin ursprungliga tillkomst år 1973 inte
blev föremål för lagråds granskning. Lagförslaget har därför granskats i sin
helhet som om bestämmelserna varit helt nya. Lagrådet har funnit att
förslaget är behäftat med vissa svagheter främst i systematiskt och
redaktionellt hänseende. Beträffande några av de materiella reglerna har
vissa smärre erinringar också gjorts.

Den omarbetning av lagförslaget som Lagrådet gjort innebär bl.a. att
reglerna om den nya kompletterande arbetslöshetskassan brutits ut och
placerats mot slutet av lagen under rubriken "Den kompletterande
arbetslöshetskassan".

Lagrådet har också föreslagit att några av bestämmelserna i det
remitterade förslaget helt skall utgå. Bland dessa kan nämnas 20 §, en
regel som nu återfinns i 103 § ALF-lagen, som rör verkan av att uppgifter
i Arbetsmarknadsstyrelsens register över arbetslöshetskassor har kommit
till tredje mans kännedom. Regeln har enligt Lagrådet ett begränsat värde
i detta sammanhang, men kan, om den behålls, skapa problem av olika
slag. Lagrådet har också föreslagit att de regler som infördes år 1991 om
ett s.k. modifierat fusionsförfarande utgår (92 § ALF-lagen). Den
befogenhet som tilläggs Arbetsmarknadsstyrelsen genom dessa regler (94
och 95 §§ i det remitterade förslaget) är enligt Lagrådet alltför vittgående
med hänsyn till att kassorna i princip utgör privaträttsliga subjekt. Vidare
ställer sig Lagrådet tveksamt till det bemyndigande att meddela före-
skrifter om vad som skall gälla vid val av ombud som regeringen kan ge
Arbetsmarknadsstyrelsen. Det bör enligt Lagrådet utgå eftersom det är
tveksamt huruvida det uppfyller regeringsformens krav. Bestämmelsen
återfinns i dag i 73 § fjärde stycket ALF-lagen (63 § tredje stycket i det
remitterade förslaget).

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att dessa bestämmelser inte bör
tas in i den nya lagen. Regeringen har även i övrigt godtagit de ändringar
i och den omdisponering av den remitterade lagtexten som Lagrådet
föreslagit.

För ytterligare kommentarer till vissa av lagens bestämmelser, utöver
de som följer nedan, hänvisas därför till Lagrådets specialmotivering (se
bilaga 5) beträffande de ändringar som gjorts i bestämmelserna i
förhållande till lagrådsremissen.

Regeringen har därutöver i förhållande till lagrådsremissen gjort vissa
andra ändringar i 41, 48, 49 och 95 §§. Dessa ändringar kommenteras
särskilt under respektive paragraf. Några smärre redaktionella ändringar
har också vidtagits.

159

Allmänna bestämmelser

Prop. 1996/97:107

1 § I paragrafens första stycke slås fast att arbetslöshetsförsäkringen
skall handhas av registrerade arbetslöshetskassor, och att sådana kassor är
föreningar för vilkas bildande och verksamhet lagen innehåller be-
stämmelser.

I andra stycket anges att en kassa skall ha ett visst verksamhetsområde.
Begreppet verksamhetsområde definieras, men någon ändring i den praxis
som finns vad beträffar detta begrepp är inte avsedd.

2 § Paragrafens första stycke motsvarar 41 § och andra stycket 40 §
ALF-lagen.

3 § Paragrafen motsvarar 38 och 42 §§ ALF-lagen.

4 § Paragrafen motsvarar 44 § ALF-lagen.

5 § Paragrafen motsvarar 43 § ALF-lagen. Vissa redaktionella ändringar
har företagits.

6 § Paragrafen motsvarar 39 § tredje stycket ALF-lagen med vissa
redaktionella ändringar.

Registrering av arbetslöshetskassor

7 § Paragrafen motsvarar i sak 45 § första och andra stycket ALF-lagen.

8 § Paragrafen motsvarar i sak 45 § tredje stycket ALF-lagen. Be-
greppet verksamhetsområde är definierat i 1 §.

9 § I paragrafen finns bestämmelser om vilka uppgifter som en arbets-
löshetskassa skall anmäla för registrering. Innehållet motsvarar i sak 71 §
första stycket ALF-lagen.

10 § Paragrafen motsvarar i sak 78 § tredje stycket första meningen
ALF-lagen.

11 § Paragrafen motsvarar i sak 71 § andra stycket ALF-lagen, med den
skillnaden att bestämmelsen numera även omfattar registrering av
arbetslöshetskassans postadress och en ändring av kassans stadgar.

12 § Någon motsvarighet till denna paragraf finns inte i ALF-lagen.
Paragrafen, vars utformning följer 15 kap. 4 § lagen (1987:667) om eko-
nomiska föreningar, LEF, ger Arbetsmarknadsstyrelsen möjlighet att i
samband med att en arbetslöshetskassa lämnar en anmälan för registrering
ge kassan ett föreläggande.

Av första stycket, som motsvarar 15 kap. 4 § första stycket LEF,

160

framgår att Arbetsmarknadsstyrelsen får förelägga en arbetslöshetskassa Prop. 1996/97:107
att inom en viss tid avge yttrande eller vidta rättelse, om styrelsen finner
att ett beslut som anmälts för registrering eller en handling som bifogats
anmälningen är felaktig i formellt eller materiellt hänseende. Så kan ske
om beslutet eller handlingen inte har tillkommit i behörig ordning, till sitt
innehåll strider mot den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring, denna lag
eller med stöd av dessa lagar meddelade föreskrifter eller arbetslöshetskas-
sans stadgar eller i något viktigare hänseende har formulerats otydligt eller
vilseledande.

Om kassan underlåter att följa föreläggandet skall Arbetsmarknadsstyrel-
sen, enligt vad som framgår av andra stycket, avskriva anmälan. En
underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Motsvarande
regel finns i 15 kap. 4 § andra stycket första och andra meningen LEF.

13 § Inte heller denna paragraf motsvaras av någon regel i ALF-lagen.
Bestämmelsen har utformats med 15 kap. 4 § andra stycket sista
meningen LEF som förebild. Bestämmelsen ger Arbetsmarknadsstyrelsen
rätt att vägra registrering, om det finns hinder mot det även efter det att
kassan har lämnat ett yttrande som avses i 12 §. För att registrering skall
kunna vägras krävs att kassan har haft möjlighet att yttra sig över hindret
och att det saknas anledning att ge ett nytt föreläggande.

Mot bakgrund av att arbetslöshetskassornas administration av arbetslös-
hetsförsäkringen utgör myndighetsutövning har det inte ansetts lämpligt
att i lagen om arbetslöshetskassor ta in en regel av motsvarande innehåll
som finns i 15 kap. 4 § tredje stycket LEF. Den bestämmelsen tillåter
registrering av en föreningsstämmas beslut även om det är felaktigt på
motsvarande sätt som sägs i 12 § i denna lag, om rätten till talan mot
stämmans beslut har gått förlorad. En registrering av ett stämmobeslut
som är behäftat med fel av det slag som sägs i 12 § första stycket 1-3
bör således inte i något fall fa komma till stånd. Av 59 § andra stycket
framgår att ett stämmobeslut om ändring av stadgarna inte far verkställas
innan registrering har skett.

14 § Paragrafen motsvarar 46 § ALF-lagen, dock med vissa ändringar av
redaktionell karaktär.

Arbetslöshetskassans ledning

Kassans styrelse

15 § Paragrafen motsvarar 58 § ALF-lagen. Av andra stycket framgår att
den av ledamöterna och hans eller hennes suppleant som representerar
staten skall utses av Arbetsmarknadsstyrelsen. Föreskriften om att dessa
skall utses efter förslag av kassan har tagits bort. Ändringen är motiverad
av en önskan att stärka den statliga tillsynen över arbetslöshetskassorna.

161

11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

16 § Paragrafen motsvarar 60 § ALF-lagen.

Prop. 1996/97:107

Krav för att få vara styrelseledamot

17 § Paragrafen motsvarar i sak 59 § första och andra stycket ALF-
lagen.

Styrelseledamöternas uppdragstid

18 § Paragrafen motsvarar i sak 59 § tredje stycket ALF-lagen.

19 § Paragrafen motsvarar i sak 61 § ALF-lagen.

20 § Paragrafen motsvarar 62 § ALF-lagen. Vissa redaktionella ändringar
har vidtagits.

Poster inom arbetslöshetskassans ledning

21 § Paragrafen motsvarar 63 § ALF-lagen. Den har dock ändrats
redaktionellt.

Ledningens uppgifter

22 § Paragrafen motsvarar 68 § ALF-lagen. Bestämmelsen har ändrats
redaktionellt.

23 § Paragrafen motsvarar 64 § första stycket ALF-lagen, men har
ändrats redaktionellt.

24 § Paragrafen motsvarar 64 § andra stycket ALF-lagen. Redaktionella
ändringar har vidtagits. Lagrådet har kommenterat denna bestämmelse och
konstaterat bl.a. att medelsförvaltningen är en central fråga för en normal
försäkringsrörelse. Den medelsförvaltning som avses i bestämmelsen är
emellertid numera av mycket begränsad omfattning. Det är i princip
endast frågan om kassornas löpande förvaltningsutgifter. Det statsbidrag
som utgår till kassorna för arbetslöshetsersättningen hanteras i praktiken
inte direkt av kassorna. Det finns därför inte heller behov av att ge
Arbetsmarknadsstyrelsen några befogenheter vad gäller den medelsför-
valtning som denna bestämmelse tar sikte på.

Styrelsesammanträden

25 § Paragrafen motsvarar 65 § första stycket ALF-lagen. Den har dock
ändrats redaktionellt.

162

26 § Paragrafen motsvarar 65 § andra stycket ALF-lagen. Redaktionella Pr0P- 1996/97.107
ändringar har vidtagits.

27 § Paragrafen motsvarar 66 § första stycket första och andra meningen
ALF-lagen. Redaktionella ändringar har vidtagits.

28 § Paragrafen motsvarar 66 § första stycket tredje och fjärde meningen
ALF-lagen. Redaktionella ändringar har vidtagits.

29 § Paragrafen motsvarar 66 § andra stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

Särskilda bestämmelser om arbetslöshetskassans ledning och ställföre-
trädare

30 § Paragrafen motsvarar i sak 67 § ALF-lagen.

31 § Paragrafen motsvarar i sak 69 § första stycket ALF-lagen.

32 § Paragrafen motsvarar 69 § andra stycket ALF-lagen, dock med vissa
ändringar av redaktionell karaktär. En regel med samma innebörd finns
i 6 kap. 13 § LEF. Som Lagrådet påpekar finns vissa oklarheter i
utformningen av både denna bestämmelse och i dess förebild i LEF.
Föreskriften innebär att en ställföreträdare inte får följa ogiltiga före-
skrifter, och det krävs inte att ogiltigheten måste ha konstaterats av
domstol. Regeln blir dock inte tillämplig om föreningsstämmans beslut till
följd av preskription enligt 62 § blivit gällande.

33 § Paragrafen motsvarar i sak 70 § ALF-lagen.

Arbetslöshetskassans medlemmar

Rätt till medlemskap

34 § Första stycket i paragrafen motsvarar delvis 47 § ALF-lagen. Kravet
på förvärvsarbete i genomsnitt 17 timmar per vecka har preciserats genom
att det av bestämmelsen numera framgår under vilken tid detta villkor
skall ha uppfyllts innan medlemskap i en arbetslöshetskassa kan komma
i fråga. I fortsättningen gäller således att endast den som under en
sammanhängande period om fyra veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt
minst 17 timmar per vecka och alltjämt arbetar i minst denna omfattning
kan bli medlem i en arbetslöshetskassa. När medlemskap beviljas skall vid
bedömningen av från vilken tid den skall gälla utgångspunkten vara
tidpunkten då ansökan gjordes, förutsatt att förvärvsarbetet då hade
påbörjats.

163

Bestämmelsen i andra stycket är ny. Där framgår att även den som inte Prop. 1996/97:107
förvärvsarbetat i den utsträckning som anges i första stycket kan bli
medlem. En förutsättning är dock att personen är berättigad till ersättning
enligt grundförsäkringen med stöd av det s.k. studerandevillkoret i 18 §
i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring samt har en utbildning för
arbete inom kassans verksamhetsområde.

35 § Paragrafen motsvarar 52 § ALF-lagen. Bestämmelsen om att
medlemsförteckningen skall föras av styrelsen har tagits bort. Numera
gäller denna skyldighet arbetslöshetskassan.

36 § Paragrafen motsvarar 51 § andra stycket ALF-lagen.

Uteslutning av medlem

37 § Paragrafens första stycke motsvarar 48 § ALF-lagen.

Andra stycket är nytt.

Av tredje stycket framgår att uteslutningsgrunden i första stycket 1,
som rör kravet på arbete inom visst verksamhetsområde, inte gäller den
vars rätt till medlemskap grundar sig endast på att han eller hon på sätt
som framgår av 34 § andra stycket uppfyllt det s.k. studerandevillkoret.

38 § Paragrafen motsvarar 49 § ALF-lagen, men har ändrats redaktio-
nellt.

39 § Paragrafen innehåller en ny bestämmelse som utformats med 20 §
förvaltningslagen (1988:233) som förebild. I övrigt motsvarar innehållet
50 § ALF-lagen med vissa redaktionella ändringar.

Rätt till utträde

40 § Paragrafen innehåller en regel som motsvarar 51 § första stycket
ALF-lagen. Dessutom har det återinförts en bestämmelse om att en
medlems rätt att utträda ur en arbetslöshetskassa inte far begränsas. En
sådan bestämmelse gällde före de ändringar av ALF-lagen som trädde i
kraft den 1 januari 1992.

Medlemsavgifter och särskild uttaxering

41 § Denna paragraf ersätter reglerna i 54 § första och andra stycket
ALF-lagen.

I förhållande till Lagrådets lagförslag har ändringar gjorts som innebär
att lydelsen av paragrafen närmare överensstämmer med vad som gäller
i dag. Det är således kassans förvaltningskostnader som skall täckas, och
inte kostnaderna för den del av försäkringen som avser inkomstbortfalls-

164

försäkringen. De svårigheter det skulle kunna innebära att skilja ut denna Prop. 1996/97:107
del som Lagrådet påtalat saknar alltså betydelse med den utformning
bestämmelsen nu fått. Enligt bestämmelsen i sin nya lydelse skall även
betalningen av utjämningsavgiften täckas av medlemsavgifterna.

Arbetslöshetskassorna ges fortsättningsvis en möjlighet att differentiera
medlemsavgiften. Kassan skall kunna besluta att olika medlemskategorier
skall ha olika stor medlemsavgift. Någon särskild regel om att man i vissa
fall får ta ut belopp som täcker skäliga extra administrationskostnader for
enskilt anslutna medlemmar behövs därför inte längre.

Med hänsyn till att möjligheten till differentiering innebär en avvikelse
från den i foreningsrättsliga sammanhang allmänna principen om med-
lemmarnas likställighet är det viktigt att den tillämpas på ett sådant sätt
att omotiverade skillnader i medlemsavgifter for olika medlemskategorier
inte förekommer. Ansvaret for detta åvilar Arbetsmarknadsstyrelsen som
enligt 43 § skall pröva kassans beslut om medlemsavgift och ge sitt med-
givande till avvikelsen.

42 § Paragrafen motsvarar 55 § första meningen ALF-lagen, dock med
vissa redaktionella ändringar. Att ett beslut om särskild uttaxering skall
godkännas av Arbetsmarknadsstyrelsen framgår numera av 43 §.

43 § Paragrafen motsvarar i sak 54 § tredje stycket och 55 § andra me-
ningen ALF-lagen.

44 § Paragrafen motsvarar 56 § första stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

45 § Paragrafen motsvarar 53 § första stycket första och andra meningen
ALF-lagen. Redaktionella ändringar har vidtagits.

46 § Paragrafen motsvarar 53 § första stycket sista meningen ALF-lagen.

Den har ändrats redaktionellt.

47 § Paragrafen motsvarar 53 § andra stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

Finansieringsavgift och utjämningsavgift

48 § Paragrafen motsvarar 57 § första stycket ALF-lagen. Den har
ändrats i sak, förutom när det gäller avgiftens storlek, på så sätt att finans-
ieringsavgift inte längre betalas för statens kostnader avseende tillsynen
över arbetslöshetskassorna. Denna kostnad finansieras numera genom
arbetsmarknadsavgifter.

I förhållande till Lagrådets lagförslag har den ändringen gjorts att
finansieringsavgiften inte skall avse statens kostnader for administration
av grundförsäkringen utan enbart ersättningen enligt inkomstbortfalls-

165

försäkringen. Nivån har också ändrats. Utjämningsavgiften skall behållas. Prop. 1996/97:107

49 § Paragrafen motsvarar i sak 57 § andra stycket ALF-lagen.

I förhållande till Lagrådets lagförslag har den ändringen gjorts att
föreskrifterna, liksom i dag, även far avse utjämningsbidrag.

Föreningsstämma

50 § Paragrafen motsvarar 72 § första stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

51 § Paragrafen motsvarar 72 § andra och tredje stycket ALF-lagen.
Redaktionella ändringar har vidtagits.

52 § Paragrafen motsvarar 73 § första stycket ALF-lagen.

53 § Paragrafen, som ändrats redaktionellt, motsvarar 73 § tredje stycket
och ljärde stycket första meningen ALF-lagen.

54 § Paragrafen motsvarar 73 § andra stycket ALF-lagen.Vissa redaktio-
nella ändringar har vidtagits.

55 § Paragrafen motsvarar 74 § ALF-lagen. Den har ändrats redaktio-
nellt.

56 § Paragrafen motsvarar 75 § ALF-lagen. Den har ändrats redaktio-
nellt.

57 § Paragrafen motsvarar 76 § ALF-lagen.

58 § Paragrafen motsvarar 77 § ALF-lagen.

59 § Paragrafen motsvarar 78 § första och andra stycket och tredje
stycket sista meningen ALF-lagen. Tidigare föreskriften i tredje stycket
om att ett beslut om ändring av stadgarna genast skall anmälas för
registrering framgår numera av 10 § andra stycket. Även redaktionella
ändringar har vidtagits.

60 § Paragrafen motsvarar 72 § fjärde stycket ALF-lagen.

61 § Paragrafen motsvarar 80 § andra stycket första och andra meningen
ALF-lagen. Den har ändrats redaktionellt.

166

Talan mot föreningsstämmans beslut

62 § Paragrafens första och tredje stycke motsvarar 79 § första och andra
stycket ALF-lagen.

Bestämmelsen i andra stycket är ny och anger att talan i dessa fall skall
väckas vid tingsrätt. Mål som rör rätt till medlemskap i en arbetslös-
hetskassa skall däremot föras till allmän förvaltningsdomstol, vilket
framgår av 95 § första stycket.

Även redaktionella ändringar har vidtagits.

63 § Paragrafen motsvarar 79 § tredje stycket första meningen ALF-
lagen. Den har ändrats redaktionellt.

64 § Paragrafen motsvarar 79 § tredje stycket andra och tredje meningen
ALF-lagen. Den har ändrats redaktionellt.

65 § Paragrafen motsvarar 80 § första stycket och andra stycket sista
meningen ALF-lagen. Den har ändrats redaktionellt.

Redovisning

66 § Paragrafen motsvarar 90 § första stycket ALF-lagen.

67 § Paragrafen motsvarar 88 § ALF-lagen. Den har ändrats redaktio-
nellt.

68 § Paragrafen motsvarar 89 § första stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

69 § Paragrafen motsvarar 89 § andra stycket ALF-lagen.

70 § Paragrafen motsvarar 89 § tredje stycket ALF-lagen.

71 § Paragrafen motsvarar 90 § andra stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

Prop. 1996/97:107

Revision

72 § Paragrafen motsvarar 81 § första och fjärde stycket ALF-lagen. Den
har ändrats redaktionellt.

73 § Paragrafen motsvarar 81 § tredje stycket ALF-lagen.

74 § Paragrafen motsvarar 81 § andra stycket och 83 § ALF-lagen. Den
har ändrats redaktionellt.

167

75 § Paragrafen motsvarar 82 § första stycket ALF-lagen. Den har Prop. 1996/97:107
ändrats redaktionellt.

76 § Paragrafen motsvarar 82 § andra stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

77 § Paragrafen motsvarar 84 § ALF-lagen.

78 § Paragrafen motsvarar 85 § ALF-lagen. Den har ändrats redaktio-
nellt.

79 § Paragrafen motsvarar 86 § första stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

80 § Paragrafen motsvarar 86 § andra stycket ALF-lagen. Redaktionella
ändringar har vidtagits.

81 § Paragrafen motsvarar 87 § ALF-lagen. Den har ändrats redaktio-
nellt.

Fusion

82 § Paragrafen motsvarar 91 § första stycket ALF-lagen.

83 § Paragrafen motsvarar 91 § andra stycket ALF-lagen.

84 § Paragrafen motsvarar 91 § tredje stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

Den kompletterande arbetslöshetskassan

85 § Bestämmelsen är ny. Av första stycket framgår att som ett
komplement till traditionella arbetslöshetskassor som vanligen handhar
arbetslöshetsförsäkringen inom ett visst verksamhetsområde, kan det
finnas en kompletterande arbetslöshetskassa. En sådan kassa far bildas
endast av rikstäckande organisationer som företräder anställda respektive
företagare på arbetsmarknaden.

I en kompletterande arbetslöshetskassa är organisationerna som bildat
föreningen medlemmar. I egenskap av medlemmar i den kompletterande
arbetslöshetskasssan innehar organisationerna alla de rättigheter och skyl-
digheter som normalt följer vid medlemskap i en arbetslöshetskassa när
det gäller rätt att välja ombud till föreningsstämman, val av ledamöter i
kassans styrelse, rätt att väcka talan mot stämmans beslut och rätt att
överklaga vissa beslut m.m.

Den kompletterande arbetslöshetskassans huvudsakliga uppgift skall

168

vara att handlägga frågor om grundförsäkringen inom arbetslöshetsför- Prop. 1996/97:107
säkringen för dem som inte är medlemmar i en traditionell arbetslös-
hetskassa eller anslutna till den kompletterande arbetslöshetskassan.
Kassans skall emellertid kunna erbjuda även inkomstbortfallsförsäkring till
dem som vill ansluta sig till denna kassa.

Då den kompletterande arbetslöshetskassan i normalfallet kommer att
utgöra en övergångskassa för den som inte uppfyller villkoren för att bli
medlem i någon av de andra befintliga arbetslöshetskassorna, skall det
vara möjligt, på samma sätt som har gällt hittills för övergång från en
arbetslöshetskassa till en annan, att lämna den för att bli medlem i någon
annan arbetslöshetskassa. Vid tillgodoräknande av tid m.m. skall den tid
som en person har varit ansluten till den kompletterande kassan räknas på
samma sätt som medlemskap i vilken som helst av de övriga kassorna.

Av andra stycket framgår att det kan finnas endast en kompletterande
arbetslöshetskassa och att den måste godkännas av regeringen.

86 § Den kompletterande arbetslöshetskassan skall verka på hela arbets-
marknaden och såväl arbetstagare som företagare skall kunna ansluta sig
till kassan. En enskild som vill försäkra sig mot inkomstbortfall vid
arbetslöshet genom att ansluta sig till den kompletterande arbetslös-
hetskassan benämns ansluten och är alltså inte medlem i kassan.

87 § I paragrafen anges i vilken utsträckning lagens bestämmelser i
övrigt gäller för den kompletterande kassan.

I andra stycket anges de bestämmelser som inte alls är tillämpliga på
den kompletterande kassan. Bland dessa finns bestämmelserna om att en
kassa skall ha ett verksamhetsområde, och att detta skall anges i
stadgarna. Den kompletterande arbetslöshetskassan kan alltså handha
arbetslöshetsförsäkringen utan de slags begränsningar till ett visst
verksamhetsområde som gäller för de övriga kassorna.

Av tredje stycket framgår att merparten av lagens övriga bestämmelser
om medlemmar i en arbetslöshetskassa i stället är tillämpliga på dem som
vill ansluta sig till den kompletterande kassan för att erhålla ersättning
från inkomstbortfallsförsäkringen. Detta gäller till att börja med ändamåls-
regeln i 3 § och regeln i 5 § 12 om vad stadgarna skall innehålla. Därefter
nämns reglerna under avsnittet "Arbetslöshetskassans medlemmar". Vad
som där sägs om rätten till medlemskap, medlemsförteckning, medlemsav-
gift m.m. skall gälla på motsvarande sätt den som vill ansluta sig till den
kompletterande kassan. I den kompletterande kassan benämns medlemsav-
giften anslutningsavgift. Rätt att ansluta sig till den kompletterande kassan
har alltså var och en som inte omfattas av undantagen i 34 § första
stycket 1 och 2. Villkoret i 34 § första stycket första meningen be-
träffande verksamhetsområde gäller inte i den kompletterande kassan som
skall verka utan en sådan begränsning. Inte heller grunden för uteslutning
i 37 § första stycket 1 gäller i den kompletterande kassan.

Vad som skall gälla om rätt att bli ansluten till den kompletterande
kassan, om uteslutning, om anslutningsavgifter etc. skall alltså i princip

169

överensstämma med vad som gäller för medlemskap etc. i övriga kassor. Prop. 1996/97:107
På samma sätt förhåller det sig med överklagande av rätt till anslutning
samt omprövning och ändring av sådant beslut.

För den kompletterande kassan gäller också att finansieringsavgiften
skall beräknas för varje ansluten i stället för varje medlem.

Det framgår också av detta stycke vilka av lagens bestämmelser som är
tillämpliga på både medlemmar och anslutna.

Därefter regleras vissa avvikelser från reglerna om styrelse och
föreningsstämma. Enligt 17 § tredje stycket gäller att endast den som är
medlem i kassan får väljas till styrelseledamot. Eftersom medlemmarna
i den kompletterande arbetslöshetskassa utgörs av de organisationer som
har bildat föreningen, har regeln fått en annan utformning för denna kassa.
Enligt fjärde stycket skall en styrelseledamot som väljs av förenings-
stämman i en sådan kassa vara medlem, förtroendevald eller anställd i en
av dessa organisationer. Det har också införts en bestämmelse för att
undanröja risken för jäv eller att det annars uppstår situationer där en
styrelseledamot kan misstänkas för obehöriga hänsyn. Av regeln framgår
att en styrelseledamot inte får vara styrelseledamot, kassaföreståndare eller
ombud vid föreningsstämma i en annan arbetslöshetskassa. Utan att det
uttryckligen sägs i paragrafen får det anses följa av sakens natur att en
styrelseledamot inte heller får vara suppleant för en styrelseledamot i en
annan arbetslöshetskassa.

Av femte stycket framgår att bestämmelserna om styrelseledamöter i
fjärde stycket också är tillämpliga på ombud som utses av förenings-
stämman i den kompletterande arbetslöshetskassan. Ett ombud i den
kompletterande arbetslöshetskassan skall alltså vara medlem, förtroende-
vald eller anställd i en av de organisationer som bildat kassan. Till ombud
får inte heller väljas den som är styrelseledamot, kassaföreståndare eller
ombud vid föreningsstämma i en annan arbetslöshetskassa. Förbudet får
anses gälla även en suppleant för en styrelseledamot i en annan kassa.

Samverkan

88 § Bestämmelsen är ny. I första stycket lagregleras arbetslöshetskassor-
nas samarbete i frågor som rör administrationen av arbetslöshetsförsäk-
ringen. Samverkansskyldigheten skall avse frågor som rör administration,
service, information, utbildning och utveckling av kassornas verksamhet.

Av andra stycket framgår att en arbetslöshetskassa har en informations-
skyldighet gentemot dem som vänder sig till kassorna för att erhålla
ersättning enligt grundförsäkringen eller för att ansöka om medlemskap
eller anslutning. Kassan skall informera dessa personer om vilka andra
arbetslöshetskassor som är verksamma inom deras bransch eller
yrkesområde.

Paragrafen avser samtliga verksamma arbetslöshetskassor, således även
den kompletterande kassan.

170

Prop. 1996/97:107

Tillsyn

89 § Första stycket motsvarar 93 § ALF-lagen såvitt avser bestämmelsen
om att det är Arbetsmarknadsstyrelsen som utövar tillsyn över arbetslös-
hetskassorna.

Andra stycket motsvarar 98 a § första stycket ALF-lagen. Denna
bestämmelse, enligt vilken Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att
reglerna i lagen om arbetslöshetsförsäkring tillämpas likformigt och
rättvist, var i ALF-lagen intagen bland bestämmelser som rörde över-
klagande. Att bestämmelsen nu har intagits bland regler som rör tillsyn
innebär ingen saklig förändring.

90 § Första stycket motsvarar 52 a § andra stycket ALF-lagen. I för-
hållande till den bestämmelsen ger paragrafen numera regeringen en
möjlighet att bemyndiga Arbetsmarknadsstyrelsen att utfärda föreskrifter
om vilka uppgifter en arbetslöshetskassa skall lämna för tillsyn och
uppföljning av arbetslöshetsförsäkringen. I förhållande till 52 a § andra
stycket har också vissa redaktionella ändringar vidtagits.

Andra stycket motsvarar 94 § ALF-lagen.

91 § Paragrafen motsvarar 95 § ALF-lagen. Den har ändrats redaktio-
nellt.

92 § Paragrafen motsvarar 96 § ALF-lagen. Redaktionella ändringar har
vidtagits.

Statsbidrag

93 § Paragrafen motsvarar 39 § andra stycket första meningen ALF-
lagen.

94 § Regeln om återbetalning av statsbidrag i paragrafens första stycke
motsvarar 39 § andra stycket andra meningen ALF-lagen med vissa
redaktionella ändringar.

Andra stycket innehåller en lagreglering av Arbetsmarknadsstyrelsens
rätt att återkräva statsbidraget i sådana situationer då återbetalningsskyl-
dighet föreligger. När det gäller en arbetslöshetskassas beslut om
ersättning far dock återkrav ske endast om beslutet uppenbart strider mot
bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring eller denna lag eller
med stöd av dessa lagar meddelade föreskrifter. I kravet på att det skall
vara uppenbart att beslutet strider mot nämnda bestämmelser ligger att det
förhållandet att beslutet är felaktigt på det angivna sättet framträder med
tydlighet. Ett återkravsbeslut kan sålunda inte grundas endast på en
tolkning av ett rättsligt förhållande, som i och för sig lämnar utrymme

171

även för en annan tolkning.                                            Prop. 1996/97:107

Tredje stycket innehåller en ny regel som ger Arbetsmarknadsstyrelsen

möjlighet att jämka eller helt efterge det belopp som återkrävs. Den
möjligheten har därmed även en domstol, som enligt 100 § överprövar ett
återkravsbeslut som har fattats av Arbetsmarknadsstyrelsen. En jämkning
eller eftergift bör normalt komma till stånd endast när det är fråga om
avsevärda belopp vars betalning skulle äventyra arbetslöshetskassans
ekonomiska situation.

Överklagande, omprövning och ändring

Överklagande i ärenden om rätt till medlemskap i en arbetslös-
hetskassa

Bestämmelserna om överklagande innehåller inte längre regler om över-
klagande av en arbetslöshetskassas beslut om arbetslöshetsersättning.
Dessa bestämmelser finns numera i den nya lagen om arbetslöshetsförsäk-
ring.

95 § Paragrafens första stycke motsvarar bestämmelsen om rätt att
överklaga en arbetslöshetskassas beslut om rätt till medlemskap i 98 §
första stycket första meningen ALF-lagen. Av denna bestämmelse framgår
bl.a. att beslut i ärende angående medlemskap i en arbetslöshetskassa
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Det innebär i första instans en
länsrätt. När det gäller frågan om till vilken länsrätt överklagandet får ske
regleras detta i 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
där det anges att ett beslut skall överklagas till den länsrätt inom vars län
ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål
föreskriver något annat. I lagrådsremissen uttalades att detta innebär att
det är länsrätten i det län där det första beslutet i ärendet har fattats som
är den länsrätt som skall pröva ett överklagande. Om det första beslutet
i ärendet har fattats av en arbetslöshetskassas lokalavdelning är det alltså
fråga om länsrätten i det län där lokalavdelningen finns.

Som Lagrådet har påpekat har bestämmelsen i tillämpningen inte tolkats
så entydigt som här sagts. Kammarrätterna har kommit till skilda
bedömningar i forumfrågan, och ett avgörande väntas nu från Regerings-
rätten.

Bestämmelsen i andra stycket om nämndemän som motsvarar 98 §
tredje stycket ALF-lagen. I lagrådsremissens förslag hade denna regel
utelämnats i syfte att anpassa reglerna efter en generell ändring som då
förutsågs vara genomförd när denna lag trädde i kraft. Eftersom någon
sådan ändring inte säkert kan förutses skall bestämmelsen finnas kvar.

Hänvisningen till lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt som fanns i 98 § första stycket första meningen ALF-lagen
har tagits bort såsom obehövlig i detta sammanhang. Den bestämmelsen
finns numera i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring.

172

96 § Paragrafen motsvarar 98 § andra stycket ALF-lagen. Redaktionella Prop. 1996/97:107
ändringar har vidtagits.

97 § Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 98 a § tredje stycket ALF-
lagen om Arbetsmarknadsstyrelsens rätt att, även till förmån för en
enskild part, överklaga en arbetslöshetskassas och en domstols beslut om
rätt till medlemskap i en arbetslöshetskassa. Den har ändrats redaktionellt.

Överklagande i övriga ärenden

98 § Paragrafen motsvarar i sak 97 § första stycket ALF-lagen.

99 § Paragrafen motsvarar i sak 97 § tredje stycket ALF-lagen.

100 § Enligt bestämmelsen, som är ny, far Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut enligt 92 § om att en arbetslöshetskassa inte skall ha rätt till
statsbidrag och enligt 94 § om återkrav av ett sådant bidrag överklagas av
arbetslöshetskassan hos allmän förvaltningsdomstol. Tidigare överklagades
dessa beslut hos regeringen med stöd av 51 § förordningen (1988:1139)
med instruktion för Arbetsmarknadsverket. Mot bakgrund av att en över-
prövning av beslut i frågor om rätt till statsbidrag och om återkrav
normalt innehåller till övervägande del rättsliga bedömningar har det
ansetts lämpligt att besluten underställs en domstols prövning. Vid
överklagande av dessa ärenden till kammarrätten krävs det, som framgår
av 110 §, prövningstillstånd. Domstolen kan liksom Arbetsmarknadsstyrel-
sen jämka, eller om det finns synnerliga skäl, helt efterge beloppet.

Gemensamma bestämmelser om överklagande

101 § Paragrafen motsvarar 99 § första stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

102 § Paragrafen motsvarar 99 § andra stycket ALF-lagen. Bestämmel-
sen om tiden för att överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om att
vägra registrering återfinns i 104 §.

Bestämmelsen i 99 § tredje stycket ALF-lagen om överklagande av
beslut om föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen har tagits bort
såsom obehövlig i detta sammanhang. Överklagande av sådana beslut
regleras i 23 § tredje stycket förvaltningslagen (1986:223).

103 § Bestämmelsen är ny. Av den framgår att när Arbetsmark-
nadsstyrelsen eller en arbetslöshetskassa överklagar ett beslut skall det ske
inom två månader från beslutets dag.

104 § Av denna paragraf framgår tiden för överklagande av Arbetsmark-
nadsstyrelsens beslut enligt 8 § om att vägra registrering av en förening

173

som en arbetslöshetskassa, 92 § om att en arbetslöshetskassa i vissa fall Prop. 1996/97:107
inte skall ha rätt till statsbidrag och 94 § om återkrav av statsbidrag. I
samtliga dessa fall skall beslutet överklagas inom två månader från
beslutets dag. När det gäller bestämmelserna om tiden för överklagande
av ett beslut om att vägra registrering motsvarar paragrafen ALF-lagens

99 § andra stycket in fine.

105 § Paragrafen motsvarar 100 § ALF-lagen. Redaktionella ändringar
har vidtagits.

106 §  Paragrafen motsvarar 101  § ALF-lagen. Den har ändrats

redaktionellt.

107 §  Paragrafen motsvarar 102  § ALF-lagen. Den har ändrats

redaktionellt.

108 § Paragrafen motsvarar 98 a § andra stycket första meningen ALF-
lagen. Den har ändrats redaktionellt.

109 § Paragrafen motsvarar 98 a § andra stycket andra och tredje
meningen ALF-lagen.

110 § Paragrafen motsvarar 98 § första stycket sista meningen ALF-
lagen.

Omprövning och ändring

111 § Paragrafen motsvarar 96 a § första stycket ALF-lagen. Redaktio-
nella ändringar har vidtagits.

112 § Paragrafen motsvarar 96 a § tredje stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

113 § Paragrafen motsvarar 96 b § första och andra stycket ALF-lagen.
Redaktionella ändringar har vidtagits.

114 § Paragrafen motsvarar 96 b § ijärde stycket ALF-lagen. Den har
ändrats redaktionellt.

115 § Paragrafens första stycke motsvarar 96 a § andra stycket AT.F-
lagen.

Andra stycket innehåller en bestämmelse som återfinns i ALF-lagens
96 b § tredje stycket.

174

Staffbestämmelse

Prop. 1996/97:107

116 § Paragrafen motsvarar 104 § ALF-lagen. Redaktionella ändringar
har vidtagits.

11.3 Förslaget till lag om införande av lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslös-
hetskassor

1 § De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Samtidigt
upphör ALF-lagen och KAS-lagen.

2 § ALF-lagen innehåller dels försäkringsbestämmelser, dels bestämmel-
ser om arbetslöshetskassor. Bestämmelser om arbetslöshetskassor föreslås
nu reglerade i en särskild lag, lagen om arbetslöshetskassor. Avsikten är
att de arbetslöshetskassor som finns vid ikraftträdandet skall omfattas av
den nya lagen utan krav på nyregistrering. Lagrådet har föreslagit att detta
regleras i en övergångsbestämmelse av det innehåll som framgår av
paragrafen. Regeringen delar Lagrådets bedömning.

3 § Både dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet lämnas i dag i ersättningsperioder. Även i den
föreslagna nya lagen om arbetslöshetsförsäkring kommer ersättningen
lämnas i ersättningsperioder, men en viss justering av ersättnings-
periodemas längd föreslås. Det kontanta arbetsmarknadsstödet kommer i
den föreslagna nya lagen att motsvaras av grundförsäkringen. Stödet
kommer att lämnas som dagpenning i form av grundbelopp. Paragrafen
tar sikte på dem som vid ikraftträdandet är inne i en ersättningsperiod
med kontant arbetsmarknadsstöd. Dessa skall enligt den föreslagna
paragrafen ha rätt till fortsatt ersättning i perioden. Längden av ersätt-
ningsperioden beräknas enligt den nya lagen. Ersättningen skall lämnas
i form av grundbelopp.

4 § Den ersättning som i dag lämnas till medlemmar i en arbetslös-
hetskassa som uppfyllt medlemsvillkoret kommer i den föreslagna nya
lagen om arbetslöshetsförsäkring att motsvaras av inkomstbortfalls-
försäkringen. Ersättningen kommer att lämnas som dagpenning i form av
inkomstrelaterad ersättning. Paragrafen tar sikte på de medlemmar i en
arbetslöshetskassa som vid ikraftträdandet är inne i en ersättningsperiod.
Dessa skall ha rätt till de återstående antalet dagar som följer av den
gamla lagen. Ersättningen skall lämnas i form av inkomstrelaterad ersätt-
ning.

5 § I dag lämnas kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet till den
som efter fyllda 60 år utförsäkrats från en arbetslöshetskassa. Personen

175

anses ha rätt till kontant arbetsmarknadsstöd utan att uppfylla något Prop. 1996/97:107
arbetsvillkor. Någon motsvarande särreglering föreslås inte i den nya
lagen om arbetslöshetsförsäkring. De 60-åringar som vid ikraftträdandet
får ersättning på denna grund föreslås dock fa behålla sin rätt till
ersättning utan att uppfylla arbetsvillkoret. Ersättningen lämnas enligt den
nya lagen i form av grundbelopp.

6 § I den föreslagna nya lagen om arbetslöshetsförsäkring finns
bestämmelser om avstängning från rätt till ersättning för den som lämnat
sitt arbete utan giltig anledning, skilts från arbetet på grund av otillbörligt
uppförande, avvisat erbjudet lämpligt arbete eller utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att
anställningen inte kom till stånd. Avstängningstiden varierar mellan 20
och 60 dagar. I den föreslagna lagen finns vidare bestämmelser om att en
person som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller
vilseledande uppgifter angående förhållanden av betydelse för bedömande
av hans eller hennes rätt till ersättning skall frånkännas rätt till ersättning
under minst 130 dagar om det inte finns särskilda skäl att frånkännandet
skall gälla under farre dagar.

Bestämmelser som motsvarar dessa finns i dag i ALF- och KAS-lagen.
Frånkännandet benämns i KAS-lagen dock som indragning av rätt till
ersättning.

Den föreslagna paragrafen tar sikte på beslut om avstängning, från-
kännande eller indragning som fattats före ikraftträdandet och vars
rättsverkningar gäller för tid efter ikraftträdandet. Sådana beslut jämställs
med motsvarande beslut fattade med stöd av den nya lagen.

7 § I 13 § första stycket 3 i den föreslagna lagen om arbetslöshetsför-
säkring anges att med förvärvsarbete avses även tid då den sökande far
annan ersättning än pension på grund av anställningens upphörande
(avgångsvederlag). I andra stycket samma paragraf anges riktlinjer för hur
denna tid skall beräknas. Denna paragraf i införandelagen anger att den
nu beskrivna bestämmelsen endast kan tillämpas på anställningar som
upphört efter ikraftträdandet.

8 § Paragrafen anger att de äldre föreskrifterna ALF-lagen och KAS-
lagen fortfarande gäller i fråga om omprövning och överklagande av
beslut som meddelats före ikraftträdandet.

9 § Enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd fattas beslut om rätt till
ersättning av länsarbetsnämnden. En anvisning om utbetalning skickas
sedan från länsarbetsnämnden till försäkringskassan. Utbetalning av stödet
ombesörjs av försäkringskassan. Första meningen i paragrafen anger att
en anvisning om utbetalning som kommit in till en försäkringskassa före
ikraftträdandet skall verkställas av den kassan. Andra meningen tar sikte
på övriga fall av utbetalningar där ersättningen avser tid som ligger före
ikraftträdandet. I dessa fall skall utbetalningen alltid ombesörjas av en

176

arbetslöshetskassa. Bestämmelserna i den nya lagen om arbetslöshetsför- Prop. 1996/97:107
säkring skall då tillämpas.

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Första stycket är inte ändrat.

Andra stycket

Enligt huvudregeln lämnas inte ersättning till den som deltar i ut-
bildning. Om det finns särskilda skäl kan dock undantag göras. Regering-
en eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse.

I 22 a § förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring har
regeringen meddelat undantag i ett antal situationer, bl.a. för deltagande
i arbetslivsutveckling och offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa.

Förslaget innebär att delegationen utvidgas till att gälla även villkoren
för rätt till ersättning till den som deltar i utbildning. Regeringen föreslår
(se avsnitt 6.5) att arbetslöshetsersättning som regel inte skall lämnas till
den som bedriver studier och därvid uppbär någon form av studiestöd.
Om en person studerat och arbetat vid sidan därav men sedan blir
arbetslös, skall dock den arbetslöse, även om han eller hon far studiestöd,
kunna få ersättning för inkomstbortfallet av arbetet under förutsättning att
studierna inte utvidgas under arbetslösheten.

Tredje stycket

Ändringen innebär att ersättning som huvudregel inte längre skall
lämnas till den som permitterats utan lön. Om det föreligger särskilda skäl
skall dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kunna medge undantag från huvudregeln. De situationer som avses
framgår av avsnitt 6.3.

Fjärde stycket är inte ändrat.

Femte stycket

Bestämmelsen behandlar när företagare skall anses arbetslösa. Förslaget
innebär att ett alternativt arbetslöshetsbegrepp för företagare införs som
ett komplement till huvudregeln att en företagare anses arbetslös när den
personliga verksamheten i rörelsen har upphört annat än tillfälligt. Medan
den första strecksatsen således handlar om när verksamheten upphör annat
än tillfälligt behandlar andra strecksatsen den situationen att företagaren
tillfälligt upphör med sin rörelse. För att det alternativa arbetslöshetsbe-
greppet skall bli tillämpligt gäller dock att det tillfälliga uppehållet inte

177

12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

är av säsongkaraktär och att någon verksamhet under uppehållet inte Prop. 1996/97:107
bedrivs i rörelsen.

Ersättningen far dock inte bli en inkomstutfyllnad i foretag med
bristande lönsamhet eller med säsongmässiga variationer i verksamheten.
Det får därför inte förekomma någon egentlig verksamhet i rörelsen, utan
denna skall vara vilande.

Sjätte stycket
Arbetslöshetsbegreppet enligt 4 § femte stycket andra strecksatsen skall
endast kunna användas en gång.

Sjunde stycket

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 4 § sjätte stycket.

Första stycket

Paragrafen behandlar bestämmelserna om medlemsvillkor och arbets-
villkor. Bestämmelsen om medlemsvillkor föreslås inte ändrad.

Beräkningen av arbetsvillkoret utgår precis som enligt nu gällande
regler från förhållandena under en ramtid av tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde. I första stycket anges två alternativa villkor för
hur lång tid förvärvsarbete skall ha utförts under dessa tolv månader.
Enligt det ena alternativet skall den sökande ha haft förvärvsarbete i minst
sex månader. Arbetet måste ha utförts under minst 70 timmar per
kalendermånad. Enligt det andra alternativet skall förvärvsarbetet ha
utförts i minst 450 timmar under en sammanhängande tid av 180 dagar.
Ett ytterligare krav enligt detta alternativ är att arbetet skall ha utförts
under sex perioder om 30 dagar vardera med en arbetad tid av minst
45 timmar i varje period.

Vid beräkning av arbetsvillkoret jämställs semester och viss annan
frånvaro med förvärvsarbete. Detta är inte någon nyhet. Däremot
innehåller förslaget den nyheten att även tid när den arbetslöse far
avgångsvederlag från sin tidigare arbetsgivare skall jämställas med
förvärvsarbete.

Andra stycket

Bestämmelsen innehåller anvisning för hur tid med avgångsvederlag
skall beräknas. I stycket delegeras rätt till regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om be-
räkningen.

Tredje stycket

Nu gäller enligt 6 § andra stycket ALF-lagen att arbete där arbetsgiva-
ren får vikariatsstöd eller statsbidrag för beredskapsarbete inte far beaktas
vid beräkningen av arbetsvillkoret. Enligt förslaget skall inte heller sådant

178

arbete som subventioneras genom rekryteringsstöd få räknas in i Prop. 1996/97:107
arbetsvillkoret.

Fjärde stycket

Detta stycke motsvarar 6 § tredje stycket AFL-lagen.

Femte stycket

Detta stycke, som motsvarar 6 § fjärde stycket AFL-lagen, innehåller
en språklig justering.

7 § Paragrafen reglerar s.k. jämställd tid, dvs. tid i annan verksamhet än
förvärvsarbete, som vid uppfyllande av nytt arbetsvillkor skall likställas
med förvärvsarbete. Andra punkten är ny. Som jämställd tid i detta
hänseende skall också avses utbildning med särskilt utbildningsbidrag.

Detta innebär att numreringen av följande punkter förskjuts. Nuvarande
punkten 2 betecknas således 3, nuvarande punkten 3 betecknas 4 och
nuvarande punkten 4 betecknas 5.

8 § Paragrafen behandlar s.k. överhoppningsbar tid. Vid bestämmande
av ramtid skall vissa situationer, som hindrat den arbetslöse från att arbeta
undantas vid beräkningen av ramtid. I första stycket punkten 5 görs en
ändring som innebär att när det gäller adoptivbarn är det barnets ankomst
i familjen som utgör grunden för beräkningen enligt denna punkt. I
punkten 7, som är ny, regleras att tid som medföljande make eller maka
vid utlandsvistelse inte heller i vissa fall skall medräknas i ramtiden. I
andra stycket tillkommer en ny punkt 4 som tar upp tid i utbildning med
särskilt utbildningsbidrag.

20 §

Första stycket

Förslaget innebär att kompensationsnivån höjs från 75 till 80 procent av
den försäkrades dagsförtjänst, om beloppet ryms inom ramen för den
högsta dagpenningen inom försäkringen.

Andra stycket är inte ändrat.

Tredje stycket

Ändringen hänger samman med förändringen av arbetsvillkoret. Om
arbetsvillkoret har uppfyllts genom villkoret i 6 § första stycket andra
punkten första strecksatsen, kan normalarbetstid gälla som den genom-
snittliga arbetstiden i allt förvärvsarbete som utförts under hela ramtiden.
För att en månad skall få medräknas måste arbete ha utförts under minst
70 timmar.

179

Fjärde-sjätte styckena är inte ändrade.

Prop. 1996/97:107

Sjunde stycket

I paragrafen infors ett nytt stycke som behandlar beräkning av
företagares dagpenning. Utgångspunkten är att dagpenning till företagare
skall beräknas på grundval av den genomsnittliga inkomsten under de tre
senaste åren före avvecklingsåret. Av sista meningen framgår att ersätt-
ningen i visst fall kan baseras på företagarens tidigare anställning.

23 §

Första stycket är inte ändrat.

Andra stycket

Bestämmelsen behandlar betydelsen av bisyssla vid beräkningen av
deltidsarbetslöshet. Den nuvarande bestämmelsen om att hänsyn inte tas
till bisyssla som sökanden "varaktigt" utför vid sidan av heltidsarbete har
i förslaget preciserats till att avse bisyssla som utförs under minst "sex
månader". Utöver nu gällande förutsättningar föreslås att inkomsten från
bisysslan i genomsnitt inte far överstiga 1 400 kronor per vecka.

Tredje stycket

Bestämmelsen är ny. Här återfinns en regel om avdrag på dagpenning
om bisysslan överstiger visst närmare angivet belopp.

31 § 1 paragrafen föreslås att avstängningsreglema skall tillämpas även
för utbildning med särskilt utbildningsbidrag.

57 §

Första stycket

Förslaget innebär att det finansieringsbidrag en arbetslöshetskassa har
att betala för varje medlem skall höjas från och med den
1 juli 1997 till 131 procent av den under tiden den 1 juli - den 31 decem-
ber 1997 genomsnittligt utbetalade dagpenningen i kassan.

Andra stycket innehåller inte någon ändring.

180

Prop. 1996/97:107

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd

4 § Ändringen i tredje stycket motsvarar den ändring som föreslås i 4 §
andra stycket ALF-lagen.

Ändringen i fjärde stycket motsvarar den ändring som föreslås i 4 §
tredje stycket ALF-lagen.

Sjätte och sjunde styckena

De här föreslagna ändringarna motsvarar de ändringar som föreslås i 4 §
femte och sjätte styckena ALF-lagen.

6 § De ändringar som föreslås i denna paragraf överensstämmer med de
ändringar som föreslås i 6 § ALF-lagen.

7 § Tredje punkten är ny. Ändringen överensstämmer med förslaget till
ändring av 7 § första stycket andra punkten ALF-lagen. Femte punkten
föreslås ändrad på samma sätt som görs i förslaget till ändring i 7 § första
stycket fjärde punkten ALF-lagen. I övrigt innehåller paragrafen
redaktionella ändringar i form av ändrad numrering.

8 § Den föreslagna ändringen överensstämmer med den ändring som
föreslås i 8 § ALF-lagen.

28 § Den föreslagna ändringen överensstämmer med den ändring som
föreslås i 31 § ALF-lagen.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

4 kap. 7 §

Paragrafen reglerar finansiering av arbetslöshetsersättning och utbildnings-
bidrag genom arbetsmarknadsavgifter. Förslaget innebär att även tillsynen
av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt den
föreslagna lagen om arbetslöshetskassor skall finansieras genom arbets-
marknadsavgifter.

Vissa följdändringar har också gjorts i paragrafen.

181

11.7 Övriga lagförslag

Prop. 1996/97:107

Förslagen innebär att de i lagarna förekommande hänvisningarna till lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och till lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd ändras.

182

Sammanfattning SOU 1996:51

Prop. 1996/97:107

Bilaga 1

Syftet med detta delbetänkande är att redovisa idémässiga forslag till en
ny arbetslöshetsförsäkring. En ny grundstruktur som syftar till att skapa
en allmän och sammanhållen forsäkring presenteras. I det fortsatta arbetet
kommer förslaget att preciseras. Bara vissa av de frågeställningar som tas
upp i utredningens direktiv finns behandlade i delbetänkandet. Bland
annat behandlas inte frågan om företagares och uppdragstagares försäk-
ring. Inte heller frågor som rör försäkringens finansiering tas upp i
delbetänkandet.

I kapitel 1 konstateras att ett stort antal utredningar arbetat med
arbetslöshetsförsäkringen och andra ersättningsfrågor i samband med
arbetslöshet. Valet mellan en obligatorisk eller en frivillig försäkring har
hela tiden stått i fokus. Få av förslagen till reformeringar har genomförts.
Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1990-talets början kan emellertid
ha medfört att det nu är möjligt att nå en långsiktigt stabil samsyn kring
en reformerad arbetslöshetsförsäkring.

Utgångspunkterna för utredningens arbete redovisas i kapitel 2.
Arbetslöshetsförsäkringen är en frivillig försäkring i privat regi. Samtidigt
är den i huvudsak statligt finansierad. Försäkringen är en del i arbets-
marknadspolitiken och ska stärka arbetslinjen. Försäkringen har till-
sammans med andra politiska åtgärder fungerat som ett stöd för näringsli-
vets strukturomvandling. Löntagarna har via sina fackliga organisationer
haft kontroll över arbetslöshetsförsäkringen vilket gett trygghet i
omvandlingen. Försäkringen har alltid varit avsedd att stimulera
omställning. Den har inte varit tänkt som en permanent försörjning.

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken har ett nära
samband med en rad andra politikområden. De viktigaste är utbildnings-
politik, regional utveckling, näringspolitik, arbetslivsfrågor och socialpoli-
tik liksom allmän ekonomisk politik. Dessa samband gör att avvägningar
mellan renodling och samordning ständigt måste göras. Många olika mål
kan leda till att politiken och regelverken inom ett område uppfattas som
mindre effektiv.

En arbetsmarknadspolitik som gör att fler hamnar utanför arbetskraften
leder till ett ökat ansvar för kommunerna. Striktare regler i arbetslös-
hetsförsäkringen kan få en sådan effekt.

I kapitel 3 ges en historisk översikt med tyngdpunkt på förändringar i
regelverket de senaste åren, dvs. efter den förra stora utredningen om en
ny arbetslöshetsförsäkring (SOU 1993:52). Ett flertal förändringar i
ersättningssystemet beslutades och genomfördes dessa år. Bland annat
infördes andra halvåret 1994 en möjlighet att erhålla en inkomstrelaterad
dagpenning inom KAS. Regeringsskiftet hösten 1994 ledde till att denna
möjlighet avskaffades den I januari 1995 samtidigt som regelverket även
i övrigt återställdes till vad som tidigare gällt. Under 1995 har ytterligare
ett antal beslut fattats av riksdagen angående arbetslöshetsförsäkringen.
Bland annat har kompensationsnivån fr.o.m. den 1 januari 1996 sänkts
från 80 till 75 procent av inkomstbortfallet.

183

Utvecklingen på arbetsmarknaden, arbetslösheten och arbetslöshetser-
sättningen beskrivs i kapitel 4 med hjälp av statistiska uppgifter. I takt
med att arbetslösheten vuxit har också ersättningstidema blivit längre. De
deltidsarbetslösa utgör nästan en tredjedel av samtliga hos arbetsförmed-
lingarna registrerade arbetslösa.

Under 1990-talet har antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna ökat
kraftigt trots att arbetskraften minskat. Av den totala arbetskraften
omfattas ca 90 procent av dagens frivilliga arbetslöshetsförsäkring.
Andelen enskilt anslutna medlemmar har också ökat kraftigt i vissa
arbetslöshetskassor under samma period. Andelen av de arbetslösa med
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har också vuxit under 1990-talet.
Av de arbetslösa far ca en fjärdedel inte ersättning från arbetslöshetsför-
säkringen eller KAS. Detta beror i huvudsak på att dessa arbetslösa inte
uppfyller de arbetsvillkor och andra kvalifikationskrav som finns. Under
1995 lyfte nästan en miljon människor någon gång under året arbetslös-
hetsersättning. Genom det tak på ersättningsnivån som finns i försäk-
ringen, är det stora grupper som vid arbetslöshet far mindre än 75 procent
i ersättning. 1996 beräknas närmare tre fjärdedelar av de heltidsarbetande
ha inkomster över taknivån.

Trots att forskningen om arbetslöshetsersättningens betydelse är ganska
omfattande både i Sverige och i andra länder, så är resultaten långt ifrån
entydiga. I forskningen behandlas både efterfrågans betydelse för
arbetslöshetens storlek och hur ersättningens utformning påverkar
lönebildning och utbudet av arbetskraft. På senare tid har ett antal svenska
studier belyst de arbetslösas sökaktivitet i förhållande till hur länge de
varit arbetslösa. Kapitel 5 innehåller en översiktlig genomgång av olika
studier och deras resultat.

Kapitel 6 ger en bred beskrivning av nuvarande system för arbetslös-
hetsersättning. Verksamheten inom arbetslöshetskassorna och deras
utveckling redovisas. Antalet kassor är för närvarande 40 stycken varav
fem är kassor för företagare. Samtliga kassor är medlemmar i den
gemensamma samorganisationen (SO). Kassorna är privaträttsliga organ
men deras beslut utgör myndighetsutövning. Administrationen av det
kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) sker vid fyra länsarbetsnämnder.

I kapitel 6 beskrivs också det nu gällande regelverket. Centrala begrepp
som arbetsvillkor, överhoppningsbar tid och jämställd tid förklaras. Vidare
beskrivs de avtalslösningar som finns inom olika förhandlingsområden,
dvs. trygghets- och omställningsavtal. Dessa ger kompletterande ersätt-
ningar t.ex. avgångsbidrag samt stödåtgärder av olika slag, som komplet-
terar arbetsförmedlingens insatser. Slutligen beskrivs arbetslöshetsersätt-
ningens finansiering och de förändringar som skett över tiden. Det nya
system som infördes 1989, med bl.a. en arbetsmarknadsfond som skulle
balansera inbetalade arbetsmarknadsavgifter och utbetalade ersättningar
över åren, klarade inte den starkt ökade arbetslösheten under början av
1990-talet. 1994 infördes en egenavgift som avskaffades 1995. Arbets-
marknadsfonden avskaffades den 30 juni 1995 och hade då ett underskott
på 87 miljarder kronor. Arbetslöshetsersättningen finansieras numera över

Prop. 1996/97:107

Bilaga 1

184

den reguljära statsbudgeten.

I kapitel 7 tecknas konturerna av en ny allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring som ska ge inkomsttrygghet men också ställa höga
krav på de arbetslösa att snabbt finna ett nytt arbete - en omställnings-
försäkring. Försäkringen är tänkt att fungera inom ramen för en arbets-
marknadspolitik som är individuellt inriktad och där utbildning och
kompetensutveckling är viktiga inslag. Ett större ansvar kommer som en
följd härav att åvila den arbetslöse.

Försäkringen består av två delar. En obligatorisk del täcker alla
förvärvsarbetande som uppfyller ett bestämt arbetsvillkor. Ersättningen är
ett fast grundbelopp lika för alla. Försäkringen innehåller också en
frivillig kompletterande inkomstbortfallsforsäkring. För att ha rätt till den
måste den arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor samt vara ansluten till
försäkringen. Anslutning sker genom medlemskap i en arbetslöshetskassa.
Ersättningen från den nya försäkringen fungerar i stort enligt samma
principer som i dagens system. Ersättningen - summan av grundbelopp
och inkomstbortfallsersättning - uppgår till en bestämd andel av den
tidigare inkomsten upp till ett tak. KAS avskaffas som en egen ersätt-
ningsform.

Den nya försäkringen föreslås administreras av befintliga arbetslös-
hetskassor. För att göra försäkringen heltäckande behöver en ny kassa
skapas. Det finns idag ett antal personer som skulle ha möjlighet att
ansluta sig till försäkringen men som inte gör det. Även om det finns
möjlighet att vara medlem i en arbetslöshetskassa utan att vara med i den
intresseorganisation som har nära samband med kassan, så finns det ett
antal personer som av principiella skäl inte anser sig kunna ansluta sig till
försäkringen p.g.a. den nära kopplingen till intresseorganisationer. En ny
obunden kassa föreslås bli inrättad. Därmed ges den enskilde ett alternativ
för att ansluta sig till den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen.

Den nya kassans huvudsakliga arbetsuppgift kommer dock att vara att
administrera det obligatoriska grundbeloppet till de arbetslösa som inte är
medlemmar i någon kassa. Den nya kassan föreslås bli utformad som
övriga kassor, dvs. vara en förening och nära samverka inom ramen för
den gemensamma samorganisationen. Därmed uppfylls kraven på
enhetlighet och effektiv administration av arbetslöshetsförsäkringen. Staten
föreslås utse en majoritet av ledamöterna i den nya kassans styrelse.

Den nya kassan är ett komplement till övriga kassor. Den kan komma
att fungera som en uppsamlings- och genomgångskassa, en "transitkassa"
till övriga kassor, vilka genom sin inriktning på olika yrkes- och
verksamhetsområden kan ge en bättre service till sina medlemmar.

Ovanstående är utredningens två huvudförslag. I övrigt redovisas i
kapitel 7 överväganden kring ett antal inslag i försäkringen, utan att
slutlig ställning nu tas. Ersättningstidens längd behandlas, med särskild
inriktning på frågan om en bortre gräns för den sammanlagda ersättnings-
tiden. Utredningen bedömer att om en sådan bortre gräns införs, bör den
inträda efter tre till fyra års ersättningstid. Hur lång tid detta i praktiken
kommer att motsvara beror på hur regelverken konstrueras. En viktig

Prop. 1996/97:107

Bilaga 1

185

fråga är om tid i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska räknas in i
ersättningstiden eller inte. Möjligheterna att studera med arbetslöshetser-
sättning diskuteras, särskilt frågan om deltagande i längre reguljära
utbildningar ska kunna finansieras av arbetslöshetsförsäkringen. Ett antal
krav som i så fall bör ställas formuleras.

För att stärka inkomsttryggheten övervägs höjning av ersättnings-
nivåerna, både när det gäller grundbeloppet och inkomstbortfallsersätt-
ningen. En avtrappning av ersättningen mot slutet av den maximala
ersättningstiden diskuteras också, t.ex. att den arbetslöse under en sista
delperiod enbart erhåller grundbeloppet.

Beträffande kvalificeringsreglema övervägs en skärpning av arbets-
villkoret för full ersättning. Därmed stärks det försäkringsmässiga inslaget
i försäkringen. För att inte stänga ute nytillträdande på arbetsmarknaden
diskuteras en kompletterande möjlighet att vid ett lägre arbetsvillkor fl
rätt till grundbelopp under en begränsad tid. Detta skulle särskilt gynna
ungdomar och andra nytillträdande med kort arbetslivserfarenhet i
Sverige, t.ex. invandrare.

Om en bortre gräns införs i ersättningstiden, kommer utförsäkring att
ske. Några alternativa händelseförlopp i en sådan situation kommenteras.
Sannolikt kommer en viss övervältring av kostnader att ske, i första hand
till kommunerna. Incitamentseffekten av en bortre gräns är svår att
uppskatta på förhand. Arbetsmarknadsläget har här stor betydelse.

I Kapitel 8 redovisas ett antal beräkningar av ekonomiska konsekvenser
av förändringar i arbetslöshetsersättningen. Kalkylerna är avgränsade till
statens kostnader för ersättningar av olika slag. Vissa begränsade analyser
görs även av effekterna för den kommunala sektorn. Beräkningarna
bygger delvis på ny statistik som tidigare inte funnits tillgänglig. Det
innebär att resultaten är preliminära och måste tolkas med försiktighet.
Tiden har varit alltför knapp för att göra genomarbetade kontrollbe-
räkningar. Ett stort antal antaganden har också varit nödvändiga att göra
vid konstruktionen av den använda beräkningsmodellen. Att utredningen,
trots dessa osäkerheter, valt att publicera ett relativt stort antal be-
räkningar, motiveras av att det tidigare inte funnits möjlighet att göra den
här typen av analyser. Det presenterade materialet kan därför förhopp-
ningsvis ha ett visst allmänintresse och inspirera till fortsatt metodutveck-
lingsarbete. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att fördjupa och
komplettera sina analyser.

I kapitel 8 redovisas bl.a. ett antal kombinerade beräkningar där effekten
av flera olika ändringar som införs samtidigt uppskattas. Dessa analyser
tyder på att det finns ett flertal olika möjligheter att inom försäkringens
ram balansera kostnadshöjande inslag mot besparingsåtgärder.
Beräkningarna ska i samtliga fall enbart ses som illustrationer, inte som
förslag.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 1

186

Sammanfattning SOU 1996:150

Prop. 1996/97:107

Bilaga 2

Utgångspunkter

Utredningens uppdrag är att föreslå en ny arbetslöshetsförsäkring. Syftet
med försäkringen är att kompensera för förlorad arbetsinkomst vid
ofrivillig arbetslöshet. Det krävs en fast anknytning till arbetsmarknaden
för att omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.

Reglerna betonar att det är en omställningsförsäkring. Försäkringsersätt-
ning ska inte fa användas som inkomstutfyllnad eller för att täcka
stilleståndskostnader.

Arbetslinjen gäller och de försäkrades ansvar ska vara stort. De
försäkringsmässiga inslagen i reglerna ökas. Ersättningen är inte ett
behovsprövat bidrag utan en rättighet som den försäkrade har, om han
eller hon uppfyller vissa villkor.

Försäkringen ska bidra till flexibilitet på arbetsmarknaden. Anpassning
ska ske till det framtida arbetslivet. Företagares, uppdragstagares,
frilansares och liknande gruppers ersättningsrätt klargörs.

Målet ska vara en stabil arbetslöshetsförsäkring som tål konjunktur-
svängningar och är långsiktigt finansierad. Den ska kunna ligga fast under
en längre tid.

Den nya försäkringens huvuddrag

Utredningen har haft i uppdrag att försöka skapa en sammanhållen
försäkring, dvs. att integrera arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS). Den nya försäkringen måste ha en mycket
hög täckningsgrad och vara allmän, samtidigt som den ska innehålla en
frivillig del, där den enskilde själv bestämmer om han eller hon vill
ansluta sig eller inte.

Utredningen föreslår att de nuvarande formerna för ekonomiskt stöd vid
arbetslöshet, dvs. arbetslöshetsförsäkringen och KAS, ersätts av en
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Den nya arbetslöshetsförsäkringen
består av två delar.

1)  En obligatorisk del med ett fast grundbelopp lika för alla och som
utgår till alla. Grundbeloppet föreslås för år 1998 ge en dagpenning
på 295 kr fem dagar per vecka, vilket motsvarar 6 500 kr i månaden
vid heltidsersättning.

2)  En frivillig kompletterande inkomstbortfallsersättning som till-
sammans med grundbeloppet ger en dagpenning motsvarande 80
procent av den förlorade arbetsinkomsten.

187

Vem har rätt till ersättning?

Prop. 1996/97:107

Bilaga 2

Alla förvärvsarbetande som uppfyller ett arbetsvillkor har rätt till
ersättning från den obligatoriska - allmänna - delen av försäkringen.Utred-
ningen föreslår att arbetsvillkoret ska vara 75 timmars reguljärt arbete per
månad under nio månader. Detta motsvarar halvtidsarbete. Arbetet ska ha
utförts under en ramtid av tolv månader omedelbart före det att den
arbetslöse har anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. I
vissa fall kan arbete som ligger upp till fyra år bakåt i tiden få medräknas.

Alla som uppfyller villkoren för grundbeloppet kan också erhålla
ersättning från det frivilliga inkomstbortfallsskyddet. För detta krävs
dessutom att de har varit medlemmar i minst tolv månader i någon av de
arbetslöshetskassor som administrerar försäkringen.

Ersättningens nivå

Ersättningen ska beräknas på den genomsnittliga inkomsten under de
senaste tolv kalendermånaderna omedelbart före arbetslösheten. I vissa fall
kan inkomster som ligger upp till fyra år bakåt i tiden få påverka
dagpenningen.

Den högsta dagpenningen för år 1998 föreslås vara 590 kr, vilket
motsvarar två grundbelopp. Grundbeloppet och den högsta dagpenningen
föreslås årligen skrivas upp med ett inkomstindex som motsvarar den
genomsnittliga löneutvecklingen på arbetsmarknaden. Ändrade löneavtal
ska leda till justering av dagpenningens storlek.

Tidsbegränsad ersättningsrätt

Rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen begränsas till 600
ersättningsdagar, vilket utgör en ersättningsperiod. Denna består av tre
delperioder om 200 ersättningsdagar. För att få en ny delperiod ska den
arbetslöse uppfylla ett äterkvalificeringsvillkor. Återkvalificeringsvillkoret
utgörs av sex månaders förvärvsarbete eller motsvarande tid i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Även här är ramtiden tolv månader. Tid i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska inte räknas in i ersättningsperioden.

En kalendertidsbegränsning av ersättningsrätten införs också. Denna
begränsning innebär att den arbetslöse endast har rätt att uppbära
arbetslöshetsersättning under en sammanlagd tid av fyra år från första
ersättningsdagen. Efter fyra års kalendertid upphör den påbörjade
ersättningsperioden, oavsett hur många ersättningsdagar som förbrukats.

Den som förbrukat alla sina ersättningsdagar eller uppnått den
begränsning som följer av kalendertidsregeln måste uppfylla ett nykvalifi-
ceringsvillkor för att vara berättigad till en ny ersättningsperiod. Detta
innebär att han eller hon ska ha förvärvsarbetat minst nio månader under

188

en ramtid av tolv månader. Vidare krävs att den arbetslöse inte har Prop. 1996/97:107
uppburit någon arbetslöshetsersättning eller motsvarande under en Bilaga 2
sammanlagd tid av tolv månader.

Kalendertidsregeln löser en del av problemen med att arbetslöshetser-
sättning används som inkomstutfyllnad. Den bortre gränsen gör att
nuvarande deltidsbegränsning inte längre behövs. Den föreslås därför bli
slopad. Reglerna för säsongarbete stramas däremot upp. Även här far den
bortre gränsen stor effekt.

Kompletterande ersättningar

Arbetslösa som förbrukat alla sina ersättningsdagar kan få ersättning i
form av efterskydd. Efterskyddet ska utgå till aktivt arbetssökande som
utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen består av
dagpenning på grundbeloppsnivå under högst 200 ersättningsdagar.
Utförsäkrade som har fyllt 58 år föreslås kunna få en arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd eller motsvarande benämnd förlängt efterskydd under
längre tid.

För nytillträdande på arbetsmarknaden införs en rätt till ersättning vid
arbetslöshet benämnd nytillträdandeersättning. För att erhålla nytillträdan-
deersättning krävs att den arbetslöse är 20 år och uppfyller ett arbets-
villkor på fyra månaders förvärvsarbete eller ett utbildningsvillkor. Vidare
kan den arbetslöse erhålla nytillträdandeersättning genom att uppfylla de
särskilda krav som regeringen från tid till annan bestämmer, det s.k.
särskilda villkoret. Nytillträdandeersättning utgår under en period av 200
ersättningsdagar. Dagpenningen motsvarar grundbeloppet.

Företagare och uppdragstagare i försäkringen

Ett antal förändringar föreslås för att arbetslöshetsförsäkringen ska fungera
bättre för företagare. Samma regler som för arbetstagare bör införas, när
det gäller den tid en företagare måste ha varit med i försäkringen för att
kunna få ersättning, dvs. tolv månader.

En företagare ska inte behöva lägga ned sitt företag helt och hållet
första gången han eller hon blir arbetslös. Företaget ska kunna vara
vilande en gång.

Anställda som blir egna företagare ska kunna fa sin dagpenning
beräknad på sin tidigare lön istället för på inkomsten från företaget. Detta
ska gälla om arbetslösheten inträffar inom ett år från det att han eller hon
blev företagare.

Uppdragstagare ska under vissa villkor kunna betraktas som arbets-
tagare, inte som företagare, i arbetslöshetsförsäkringen. För att fa
arbetslöshetsersättning behöver de då inte kunna visa att de lagt ner något
företag.

Inom kulturområdet är det vanligt med uppdragsliknande verksamhet.

189

Dispenser tillåter sedan länge att arbetstagarreglema får tillämpas.
Utredningen föreslår ingen förändring på denna punkt. Den nya arbetslös-
hetsförsäkringen, med ett arbetsvillkor på nio månader, kommer att
medföra ökade svårigheter för kulturarbetare att kvalificera sig till
ersättning, p.g.a. deras oregelbundna arbetsperioder.

Försäkringens administration

Utredningen föreslår att den nuvarande administrationen, som ombesörjs
av arbetslöshetskassor, bibehålls. Det bör vidare utredas om arbetslös-
hetskassorna kan överta handläggningen av samtliga ersättningsärenden
av arbetsmarknadspolitisk art, som berör de egna medlemmarna.

Utredningen föreslår att en ny obunden arbetslöshetskassa inrättas vid
sidan av de nuvarande arbetslöshetskassorna. Den nya kassan ska i första
hand handlägga ersättningsfrågor som rör arbetslösa som inte är eller inte
kan vara medlemmar en arbetslöshetskassa, men som är berättigade till
grundbeloppet. Den som av någon anledning inte vill bli medlem i någon
av de övriga arbetslöshetskassorna ska kunna ansluta sig till inkomstbort-
fallsdelen i arbetslöshetsförsäkringen genom att bli medlem i den obundna
arbetslöshetskassan. Staten ska ha ett avgörande inflytande över denna
arbetslöshetskassa.

Ett antal reformförslag redovisas avseende kassaorganisationen, liksom
förslag som syftar till att stävja fusk med arbetslöshetsersättningen.

Försäkringens kostnader

Tabell 1 redovisar utredningens beräkningar över utgifterna i den nya
arbetslöshetsförsäkringen inklusive de kompletterande ersättningarna fram
till år 2001. Beräkningarna antar att försäkringen införs den 1 januari
1998'.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 2

1 Beräkningarna utgår från antagandena om löner, sysselsättning och arbetslöshet
i huvudalternativet i 1997 års budgetproposition.

190

Tabell 1 Utgifter i den nya arbetslöshetsförsäkringen
åren 1998-2001

Prop. 1996/97:107

Bilaga 2

Miljarder kr, löpande priser

Utgifter

1998

1999

2000

2001

Grundbelopp

18,7

18,0

16,9

16,6

lnkomstbortfallsersättning

13,8

13,6

13,0

13,6

Nyti 1 lträdandeersättning

0,5

1,0

1,3

1,4

Efterskydd

0,0

0,0

0,9

0,8

Administrationskostnader11

0,8

0,8

0,8

0,8

Summa

33,8

33,4

32,9

33,2

11 Administrationen av samtliga ersättningar.

Källa: AMS samt egna beräkningar

De totala årliga utgifterna beräknas vara i stort sett oförändrade under
perioden, trots att ersättningen i försäkringen följer den allmänna
löneutvecklingen. Detta beror på att en del av besparingarna i utred-
ningens förslag, som det förlängda arbetsvillkoret och den bortre gränsen
för ersättningsrätten, ger full effekt först ett par år efter att försäkringen
införts.

Utgifterna för nytillträdandeersättningen växer från år 1998 i takt med
att allt fler nya arbetslösa inte klarar av det förlängda arbetsvillkoret.
Kostnaden för efterskyddet uppkommer först när den bortre gränsen för
ersättning far effekt under 1999.

Utredningens förslag innebär både kostnadsökningar och besparingar
jämfört med 1996 års gällande regler för arbetslöshetsförsäkringen och
KAS.

Höjningen av den lägsta dagpenningen, grundbeloppet, beräknas kosta
700 milj kr brutto år 1998. Höjningen av inkomstbortfallsersättningen till
80 procent kostar 1,1 miljarder kr brutto år 1998. Höjningen av den
högsta dagpenningen till 590 kr beräknas kosta 500 milj kr brutto år 1998.
Nettokostnaderna efter skatt blir mindre.

Förlängningen av arbetsvillkoret till nio månader beräknas spara 1,5
miljarder kr brutto år 1998. Besparingen växer under de följande åren.
Den bortre gränsen för ersättningsrätten beräknas spara 1,7 miljarder lo-
brutto, när den får genomslag år 2000.

Totalt innebär utredningens förslag till en början en viss kostnadsökning
jämfört med de förväntade utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och
KAS åren 1998 till 2001, enligt budgetpropositionen för år 1997.

191

Skillnaden i kostnad minskar dock under perioden i takt med att
utredningens besparingsförslag ger effekt. Utredningen föreslår dessutom
en förstärkt finansiering genom att medlemsavgiften höjs med ca 25
kronor i månaden. Detta ger drygt en miljard kr per år, vilket balanserar
kostnadsökningen.

Försäkringens finansiering

Utredningen föreslår att ansvaret för finansieringen av den nya samman-
hållna arbetslöshetsförsäkringen och de kompletterande ersättnings-
formerna även i fortsättningen delas mellan arbetslöshetskassornas
medlemmar, samtliga arbetstagare och staten.

Ryggrad i finansieringen är den allmänna arbetsmarknadsavgiften, som
utgör en viss procent av lönesumman från alla arbetstagare2. Arbets-
marknadsavgiften ska finansiera administration av och ersättning från de
obligatoriska delarna av försäkringen, dvs. grundbeloppet, nytillträdande-
ersättningen och efterskyddet.

Den frivilliga inkomstbortfallsersättningen ska delvis finansieras av
medlemsavgifter från arbetslöshetskassornas medlemmar. Utredningen
föreslår att medlemmarnas direkta bidrag till försäkringen blir större än
i dag. Medlemsavgifterna föreslås täcka kostnaden för administration av
inkomstbortfallsdelen i försäkringen samt en femtedel av inkomstbort-
fallsersättningen. Återstoden av inkomstbortfallsersättningen täcks av
arbetsmarknadsavgiften.

Enligt utredningens beräkningar3 kommer arbetslöshetsförsäkringen och
de kompletterande ersättningarna att vara långsiktigt finansierade vid en
arbetsmarknadsavgift på 4,0 procent av lönesumman och en genomsnittlig
medlemsavgift till arbetslöshetsförsäkringen på 66 kr i månaden, jämfört
med 42 kr i månaden år 1995. De totala medlemsavgifterna till arbetslös-
hetskassorna kommer att öka till ca 3 miljarder kr om året jämfört med
1,9 miljarder kr år 1995.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 2

2 Arbetsmarknadsavgiften är 5,42 procent av lönesumman år 1996. Avgiften är
en del av arbetsgivaravgifterna.

3 Beräkningarna utgår från budgetpropositionens antaganden om löner, sysselsätt-
ning och arbetslöshet fram till år 2001 (Prop 1996/97: I).

192

Tabell 2 Inkomster i den nya arbetslöshetsförsäkringen
åren 1998-2001

Prop. 1996/97:107

Bilaga 2

Miljarder kronor, löpande priser

Inkomster

1998

1999

2000

2001

Arbetsmarknadsavgiften' ’

28,9

30,4

32,0

33,4

Medlemsavgifter2

3,0

3,0

2,9

3,0

Summa

31,9

33,4

34,9

36,4

Antas vara 4,0 procent av lönesumman hela perioden.

2> Finansierar administrationen av inkomstbortfallsersättningen, som antas kosta 0,3
miljarder kr om året, samt finansieringsavgiften som uppgår till 20 procent av inkomst-
bortfallsersättningen.

Källa: Finansdepartementet samt egna beräkningar

Vid perioder av högre arbetslöshet kan det uppstå tillfälliga underskott i
finansieringen av försäkringen och de kompletterande ersättningarna.
Dessa underskott föreslås täckas med allmänna budgetmedel. Tillfälliga
överskott från perioder av låg arbetslöshet tillfaller i gengäld automatiskt
statsbudgeten.

Utjämning mellan kassor

Varje enskild arbetslöshetskassa får bära den fulla kostnaden för
administrationen av inkomstbortfallsdelen av försäkringen. De speciella
bidrag och avgifter som idag utjämnar en del administrationskostnaderna
mellan arbetslöshetskassornas föreslås bli avskaffade.

Kostnaden för ersättningen från inkomstbortfallsdelen av försäkringen
jämnas dock även i fortsättningen ut mellan arbetslöshetskassorna enligt
samma principer som gäller i dag.

Sociala konsekvenser

Utredningens förslag innebär att arbetslöshetsförsäkringen ger ett bättre
skydd vid arbetslöshet än dagens system. Samtidigt skärps kraven för
ersättning. Personer som har förvärvsarbetat en kort tid, eller som är
arbetslösa regelbundet eller under mycket långa tider kommer inte att få
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen enligt samma villkor som idag.

193

13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

Utredningen uppskattar t.ex. att närmare 40 000 långtidsarbetslösa
kommer att beröras av den bortre gränsen för ersättningsrätten när den får
fullt genomslag år 2000. Äldre män bosatta i stödområdena utgör en stor
andel av de som riskerar att utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen.
Utredningen uppskattar också att runt 10 000 nyanmälda arbetslösa
kommer att beröras varje år av det förlängda arbetsvillkoret till försäk-
ringen. De flesta av dessa är med säkerhet unga.

Genom speciella ersättningar för nytillträdande, efterskydd för utförsäk-
rade och ett förlängt efterskydd för äldre långtidsarbetslösa har ut-
redningen försökt att garantera en viss grundtrygghet vid arbetslöshet för
alla.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 2

194

Prop. 1996/97:107
Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter
över betänkandet (SOU 1996:51) Grundläggande drag i en ny arbetslös-
hetsförsäkring - alternativ och förslag. Delbetänkande av Utredningen om
ersättning vid arbetslöshet och omställning (ARBOM-utredningen)

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

Centrala studiestödsnämnden (CSN)

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Riksförsäkringsverket (RFV)

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

Socialstyrelsen

Centrala studiestödsnämnden (CSN)

Svenska kommunförbundet

Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter
över betänkandet (SOU 1996:150) En allmän och en sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring. Slutbetänkande av Utredningen om ersättning vid
arbetslöshet och omställning (ARBOM-utredningen)

Kammarrätten i Göteborg

Länsrätten i Stockholms län

Riksförsäkringsverket

Riksrevisionsverket

Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsgivarverket

Statskontoret

Uppsala universitet, Nationalekonomiska institutionen

ILO-kommittén

Svenska kommunförbundet

Landstingsförbundet

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

Landsorganisationen i Sverige (LO)

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Företagarnas Riksorganisation (FR)

Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO)

F örsäkringskasseförbundet

Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning (FIEF)

195

Svenska konstnärsförbundet

Svenska rese- och turistindustrins samarbetsorganisation

Svenska teaterförbundet

Sveriges yrkesmusikerförbund

Försäkringskassan Stockholms län

Västemorrlands Åkeriförening

Teatrarnas Riksförbund

Göteborgs Lokala Samorganisation

Sveriges Fiskares Riksförbund

Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer

Småföretagarnas arbetslöshetskassa

Köpmännens arbetslöshetskassa

Sveriges köpmannaförbund

Schaktcentralen

LO-sektionen i Karlskrona

Östervåla lokala samorganisation

Försäkringsförbundet

Sveriges tolkförbund

Maskinentreprenörema

Skandia

Lantbrukarnas riksförbund

SSU Dalarna

Riksantikvarieämbetet

Syndikalistema

Föreningen kooperativ utveckling i Sverige

Konstnärernas riksorganisation

Socialstyrelsen

Stockholms lokala samorganisation (SAC)

Prop. 1996/97:107

Bilaga 3

196

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om arbetslöshetskassor

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs följande.

Arbetslöshetskassornas uppgifter och verksamhet

1 § En arbetslöshetskassas uppgift är att handha arbetslöshetsförsäk-
ringen, som består av dels en grundförsäkring, dels en frivillig inkomst-
bortfallsförsäkring.

Bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringen finns i lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring.

2 § För en arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans
tillgångar. I tillgångarna räknas in avgifter och andra belopp som har
förfallit till betalning, även om de ännu inte har betalats.

3 § En arbetslöshetskassa skall registreras enligt bestämmelserna i
13-19 §§.

En arbetslöshetskassa som har registrerats kan förvärva rättigheter och
ta på sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndig-
heter.

4 § En arbetslöshetskassa har rätt till statsbidrag för kostnader för
ersättning som betalas ut enligt bestämmelser i lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring.

5 § Arbetslöshetskassor som registrerats enligt denna lag skall samverka
med varandra i frågor som rör administration, service, information,
utbildning och utveckling av kassornas verksamhet.

Arbetslöshetskassorna skall lämna information till sökanden om vilka
andra arbetslöshetskassor som är verksamma inom den sökandes
yrkesområde.

6 § En arbetslöshetskassa skall för tillsyn och uppföljning av arbetslös-
hetsförsäkringen lämna uppgifter enligt vad regeringen eller efter
regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver.

Bildandet av en arbetslöshetskassa

7 § En förening måste ha minst 10 000 medlemmar och i enlighet med
bestämmelserna i denna lag ha antagit stadgar samt utsett styrelse och
revisorer, om den vill verka som en arbetslöshetskassa enligt denna lag.

8 § Rikstäckande organisationer som företräder anställda och företagare
på arbetsmarknaden far bilda en kompletterande arbetslöshetskassa. Den
skall främst utgöra en övergångskassa till någon av de andra kassorna.
Kassan skall ha till uppgift att handha

1. grundförsäkringen till arbetslösa som inte är medlemmar i någon
arbetslöshetskassa,

2. den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen till dem som är anslutna
till den kompletterande kassan.

Av 13 § andra stycket framgår att en förening som vill verka som en
kompletterande arbetslöshetskassa far registreras enligt denna lag endast
om den har godkänts av regeringen.

9 § I den kompletterande arbetslöshetskassan är organisationerna som
bildat föreningen medlemmar. Kravet i 7 § på ett minsta antal medlemmar
gäller inte en sådan arbetslöshetskassa. En enskild som hos kassan vill
försäkra sig mot inkomstbortfall vid arbetslöshet benämns ansluten.

Både arbetstagare och företagare kan ansluta sig till den kompletterande
arbetslöshetskassan.

Av 55, 57 och 126 §§ framgår vilka bestämmelser i denna lag som inte
gäller medlemmar i den kompletterande arbetslöshetskassan.

10 § En arbetslöshetskassas firma skall innehålla ordet arbetslöshetskas-
sa.

Firman skall tydligt skilja sig från andra verksamma arbetslöshetskas-
sors firma.

Endast arbetslöshetskassor enligt denna lag far i sin firma använda
benämningen arbetslöshetskassa eller en förkortning därav.

11 § En arbetslöshetskassas stadgar skall avfattas enligt normalstadgar
som fastställs av Arbetsmarknadsstyrelsen.

Stadgarna skall ange följande:

1.  arbetslöshetskassans firma,

2.  kassans verksamhetsområde,

3.  uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda
kategorierna,

4.  den ort i Sverige där kassans styrelse skall ha sitt säte,

5.  villkor som skall gälla för inträde i och för uteslutning ur kassan när
det gäller antingen medlemskap i en kassa som sägs i 7 § eller rätten att
vara ansluten till en kassa som sägs i 8 §,

6.  betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

7.  betalningssätt för avgifter,

8.  påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt
uttaxerat belopp,

9.  antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet
att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

10. bestämmelser om föreningsstämma,

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

198

11. antalet ombud som skall utses till föreningsstämman, sättet att utse
dem och tiden för deras uppdrag,

12. tid för ordinarie föreningsstämma,

13. den tid inom vilken föreningsstämman skall sammankallas, hur den
skall sammankallas och hur andra meddelanden skall ges till känna för
ombuden, medlemmarna eller de anslutna, och

14. den tid inom vilken en medlem som vill få ett ärende behandlat vid
en föreningsstämma skall begära det och hur det skall göras.

Andra stycket 9 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts
enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för privatanställda.

Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att en arbetslöshetskassas stadgar
innehåller annat än det som anges i andra stycket, om det finns särskilda
skäl.

12 § En arbetslöshetskassa får inte utöva annan verksamhet än sådan som
avses i 1 § eller använda medel för ändamål som är främmande för sådan
verksamhet. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbets-
marknadsstyrelsen får medge undantag från denna föreskrift, om det finns
särskilda skäl.

Registrering av en arbetslöshetskassa

13 § En förening som vill verka som en arbetslöshetskassa registreras hos
Arbetsmarknadsstyrelsen.

En förening får registreras som en kompletterande arbetslöshetskassa
endast om den har godkänts av regeringen.

Registreringen gäller från den dag ansökan om registrering kom in till
Arbetsmarknadsstyrelsen.

14 § Om en arbetslöshetskassas verksamhetsområde sammanfaller helt
eller till övervägande del med en redan verksam arbetslöshetskassas
verksamhetsområde får registrering vägras.

Endast en arbetslöshetskassa får vara registrerad som en kompletterande
arbetslöshetskassa.

Vad som sägs i första stycket gäller inte den kompletterande arbetslös-
hetskassan.

15 § En arbetslöshetskassa skall för registrering anmäla

1.  sin postadress,

2.  de personer som har utsetts till

- styrelseledamot,

- kassaföreståndare,

- suppleant,

- firmatecknare,

- revisor, och

3.  de utseddas postadress och personnummer.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

199

Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om Prop. 1996/97:107
styrelserepresentation för de privatanställda skall det anges.               Bilaga 4

16 § En arbetslöshetskassa skall för registrering anmäla hur kassans firma
tecknas.

Kassan skall också för registrering anmäla varje ändring av stadgarna
som beslutats av en föreningsstämma.

17 § En anmälan som sägs i 15-16 §§ görs första gången när arbetslös-
hetskassan ansöker om registrering enligt 13 §. Därefter skall det göras
en anmälan genast efter det att det har inträffat en ändring i ett för-
hållande som tidigare anmälts eller skall anmälas enligt 15-16 §§.

Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan.

18 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall förelägga arbetslöshetskassan att inom
en viss tid avge yttrande eller vidta rättelse, om styrelsen finner att ett
beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas
anmälningen

1.  inte har tillkommit i behörig ordning,

2.  till sitt innehåll strider mot lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-
ring, mot denna lag, mot föreskrifter som har meddelats med stöd av
dessa lagar eller mot arbetslöshetskassans stadgar,

3.  i något viktigare hänseende har formulerats otydligt eller vilseledan-

de.

Om en arbetslöshetskassa inte följer ett sådant föreläggande, skall
anmälan avskrivas. En underrättelse om att så kan ske skall tas in i
föreläggandet.

19 § Finns det något hinder mot registrering även efter det att ett
yttrande som sägs i 18 § första stycket har avgetts och arbetslöshetskassan
har haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall Arbetsmarknadsstyrelsen
vägra registrering, om det inte finns anledning att ge ett nytt föreläggande.

20 § Det som har blivit infört i Arbetsmarknadsstyrelsens register över
arbetslöshetskassor skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om
det inte av omständigheterna framgår att tredje man varken kände till eller
borde ha känt till det som registrerats.

21 § För en förpliktelse som uppkommit före registrering svarar de
solidariskt som företagit handlingen genom vilken förpliktelsen upp-
kommit. Genom registreringen övergår ansvaret på arbetslöshetskassan,
om förpliktelsen uppkommit efter det att föreningen bildats.

200

Arbetslöshetskassans ledning

Kassans styrelse

22 § En arbetslöshetskassa skall ha en styrelse med minst tre ledamöter.
En av ledamöterna och ledamotens suppleant skall som statens

representant utses av Arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med
arbetslöshetskassan. Övriga ledamöter och deras suppleanter väljs av
föreningsstämman.

Ledamoten och suppleanten som utsetts av Arbetsmarknadsstyrelsen har
rätt till ersättning för uppdragets fullgörande med det belopp som
regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen
fastställer.

23 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter gäller även
suppleanter.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245)
om styrelserepresentation för de privatanställda.

Krav för att få vara styrelseledamot

24 § Styrelseledamöter skall vara bosatta i Sverige, om inte regeringen
eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen i ett
särskilt fall tillåter annat.

Den som är underårig, i konkurs eller har en förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken far inte vara styrelseledamot.

Styrelseledamöter som väljs av föreningsstämman skall vara medlemmar
i kassan eller, i den kompletterande arbetslöshetskassan, medlemmar,
förtroendevalda eller anställda i de organisationer som är medlemmar i
föreningen. De får inte vara styrelseledamöter, kassaföreståndare eller
ombud vid föreningsstämma i en annan arbetslöshetskassa.

Styrelseledamöternas uppdragstid

25 § En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i
arbetslöshetskassans stadgar. Uppdragstiden far inte omfatta mer än fyra
räkenskapsår och skall bestämmas så att den upphör vid slutet av den
ordinarie föreningsstämma på vilken styrelseval förrättas.

26 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller
den som utsett ledamoten begär det. Anmälan om avgång skall göras hos
arbetslöshetskassans styrelse och, om en ledamot inte är vald av
föreningsstämman, även hos Arbetsmarknadsstyrelsen.

27 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller det upp-
kommer hinder enligt 24 § för honom eller henne att vara styrelseledamot

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

201

och en suppleant inte kan träda i ledamotens ställe, skall övriga styrelsele-
damöter vidta åtgärder for att en ny styrelseledamot tillsätts för den
återstående mandattiden.

Sådana åtgärder behöver inte vidtas om den ledamot vars uppdrag
upphört var en arbetstagarrepresentant som avses i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda.

Valet av en ny ledamot som skall väljas på föreningsstämma far anstå
till nästa ordinarie stämma vid vilken styrelseval förrättas trots vad som
sägs i 22 § första stycket, om styrelsen är beslutför med kvarstående
ledamöter och suppleanter.

Poster inom arbetslöshetskassans ledning

28 § Styrelsen utser inom sig en ordförande och en vice ordförande. Den
som är anställd hos arbetslöshetskassan far inte vara ordförande.

Styrelsen utser även en kassaföreståndare och en sekreterare. Be-
stämmelserna i 24 § andra stycket gäller också kassaföreståndaren.

Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.

Ledningens uppgifter

29 § Styrelsen företräder arbetslöshetskassan och tecknar dess firma.

Styrelsen far bemyndiga en styrelseledamot, kassaföreståndaren eller
någon annan att ensam eller i förening med någon eller några andra
företräda arbetslöshetskassan och teckna dess firma, om det inte är
förbjudet enligt stadgarna. Bemyndigandet far när som helst återkallas.

Inga andra bemyndiganden att företräda arbetslöshetskassan och teckna
dess firma får ges.

Bestämmelserna i 24 § andra stycket och 37 § gäller också den som be-
myndigas enligt andra stycket.

30 § Styrelsen svarar för arbetslöshetskassans organisation och för-
valtningen av kassans angelägenheter.

Kassaföreståndaren ansvarar för den löpande förvaltningen enligt de
riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.

31 § Styrelsen skall se till att organisationen av bokföringen och
medelsförvaltningen innefattar en tillfredsställande kontroll.

Kassaföreståndaren skall ombesörja att bokföringen fullgörs i överens-
stämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande
sätt.

Styrelsesammanträden

32 § Styrelsens ordförande skall se till att styrelsesammanträden hålls när

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

202

det behövs. Styrelsen skall sammankallas om någon av styrelseledamöter-
na eller kassaföreståndaren begär det.

Kassaföreståndaren har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsesam-
manträden även om kassaföreståndaren inte är styrelseledamot, om inte
styrelsen bestämmer något annat i ett särskilt fall.

33 § Vid styrelsesammanträden skall det föras protokoll som under-
tecknas av ordföranden och justeras av den ledamot som styrelsen utser.

Styrelseledamöter och kassaföreståndaren har rätt att fa en avvikande
mening antecknad till protokollet.

Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande
sätt.

34 § Styrelsen är beslutför om mer än hälften av det totala antalet
ledamöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande.

Beslut i ett ärende far inte fattas om inte, såvitt möjligt, samtliga
styrelseledamöter har fatt tillfälle att delta i ärendets behandling och fått
tillfredsställande underlag för att avgöra det.

35 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett styrelsesammanträde
skall ledamotens suppleant ges tillfälle att delta i sammanträdet.

Suppleanten för den arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid fa
underlag för styrelsesammanträdena och ges tillfälle att delta vid
sammanträden på samma sätt som en styrelseledamot.

36 § Om inte stadgarna föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som
styrelsens beslut den mening för vilken fler än hälften av de närvarande
röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden stöder. Är
styrelsen inte fulltalig skall de som röstar för beslutet utgöra mer än en
tredjedel av det totala antalet styrelseledamöter, om inte något annat före-
skrivs i stadgarna.

Vad arbetslöshetskassans ledning eller ställföreträdare inte far göra

37 § Styrelseledamöter eller kassaföreståndaren far inte handlägga frågor
som rör avtal mellan dem och arbetslöshetskassan. De får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan kassan och tredje man, om de i frågan
har ett väsentligt intresse som kan strida mot kassans intressen. Med avtal
jämställs rättegång eller annan talan.

38 § Styrelsen eller andra ställföreträdare för en arbetslöshetskassa får
inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som kan bereda en
otillbörlig fördel åt en medlem, en ansluten eller någon annan och som är
till nackdel för arbetslöshetskassan, en medlem eller en ansluten.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

203

39 § En ställföreträdare för en arbetslöshetskassa far inte följa en sådan Prop. 1996/97:107
föreskrift av en föreningsstämma eller ett annat organ hos arbetslös- Bilaga 4
hetskassan som inte gäller därför att den står i strid med lagen (1997:000)

om arbetslöshetsförsäkring, med denna lag, med föreskrifter utfärdade
med stöd av dessa lagar eller med kassans stadgar.

40 § Om en ställföreträdare har överskridit sin befogenhet när ställföre-
trädaren företog en rättshandling för en arbetslöshetskassa gäller inte
rättshandlingen mot kassan, om den mot vilken rättshandlingen företogs
insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

Detta gäller också om en kassaföreståndare vid företagande av en
rättshandling har överskridit sin behörighet att vidta åtgärder på arbetslös-
hetskassans vägnar enligt 30 § andra stycket och 31 § andra stycket.

Arbetslöshetskassans medlemmar respektive anslutna

Rätt till medlemskap

41 § Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som
uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsom-
råde. Medlemskap far dock beviljas endast den som under en sammanhän-
gande period av fyra veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17
timmar per vecka och alltjämt arbetar i minst denna omfattning. Rätt att
bli medlem har inte den som

1. är medlem i en annan arbetslöshetskassa,

2. har fyllt 64 år.

Rätt att bli medlem har även den som till följd av att han eller hon
uppfyller studerandevillkoret enligt lagen (1997:000) om arbetslöshetsför-
säkring är berättigad till ersättning enligt grundförsäkringen och som
söker arbete inom kassans verksamhetsområde.

42 § Arbetslöshetskassan skall föra en medlemsförteckning. Förteck-
ningen skall innehålla uppgift om

1. varje medlems namn, personnummer, postadress och tid för inträde

i kassan, och

2. de avgifter och andra belopp som medlemmen har betalat in.

43 § Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den
dag medlemmen fyller 65 år.

Uteslutning av medlem

44 § Arbetslöshetskassans styrelse får utesluta en medlem som

1. inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna har
uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom kassans verksam-

204

hetsområde, eller

2. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledan-
de uppgift om något forhållande av betydelse för hans eller hennes rätt till
medlemskap eller ersättning.

Första stycket 1 gäller inte sådan medlem som endast grundar sitt
medlemskap på forhållanden som avses i 41 § andra stycket.

45 § Ett ärende om uteslutning av en medlem far inte avgöras utan att
medlemmen har underrättats om att en uppgift har tillforts ärendet av
någon annan och medlemmen har fatt tillfälle att yttra sig över den.
Medlemmen skall anses ha fatt underrättelse om uppgiften, om den har
sänts i ett rekommenderat brev under medlemmens vanliga adress.

46 § I ett beslut om uteslutning av en medlem skall anges från och med
vilken dag uteslutningen gäller.

Om ett beslut om uteslutning fattas med stöd av 44 § 1 under tid då
medlemmen har rätt till ersättning, gäller uteslutningen från och med
dagen efter det att medlemmens rätt till ersättning upphör.

Rätt till utträde

47 § En medlems rätt att träda ut ur en arbetslöshetskassa far inte
begränsas.

Utträde ur en arbetslöshetskassa sker efter uppsägning. Uppsägningen
skall göras skriftligen och innehålla uppgift om när utträdet skall ske.

Medlemsavgifter och särskild uttaxering

48 § En arbetslöshetskassa skall ta ut medlemsavgifter som i förening
med andra inkomster får antas täcka kassans förvaltningskostnader för den
del av försäkringen som avser inkomstbortfallsforsäkring, betalningen av
finansieringsavgift och övriga utgifter. En arbetslöshetskassa far besluta
om olika medlemsavgifter för olika medlemskategorier.

49 § Även om stadgarna inte medger det, far en arbetslöshetskassa
besluta om särskild uttaxering, om arbetslöshetskassans tillgångar är
otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

50 § En arbetslöshetskassas beslut om medlemsavgifter och om särskild
uttaxering skall godkännas av Arbetsmarknadsstyrelsen.

51 § En arbetslöshetskassas inkomster som inte används för löpande
utgifter under verksamhetsåret, skall användas för sådana utgifter följande
verksamhetsår.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

52 § En medlem skall anses ha trätt ut ur arbetslöshetskassan, om med-

205

lemmen vid utgången av andra månaden efter den tid på vilken en
medlemsavgift eller ett särskilt uttaxerat belopp belöper inte har betalat
avgiften eller beloppet till kassan och inte heller har anmält ett förhållande
på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas. Medlemmen
skall anses ha trätt ut ur kassan vid den tidpunkten.

I en arbetslöshetskassa med en längre avgiftsperiod än en kalendermå-
nad skall en medlem som inte inom tre månader från periodens början har
betalat medlemsavgiften anses ha trätt ut ur kassan efter den tiden.

53 § Om det finns särskilda skäl får Arbetsmarknadsstyrelsen medge
utträde vid en senare tidpunkt än vad som sägs i 52 §, dock senast vid
utgången av sjätte månaden.

54 § En arbetslöshetskassas styrelse får medge att en medlem får fortsätta
att vara medlem, även om medlemmen låtit bli att inom den tid som
framgår av 52 § anmäla ett förhållande som befrielse från betalnings-
skyldighet kan grundas på.

Om det finns särskilda skäl, får styrelsen även i andra fall än som sägs
i första stycket besluta att en medlem får fortsätta att vara medlem även
om medlemmen inte inom den tid som framgår av 52 § betalat med-
lemsavgiften eller ett särskilt uttaxerat belopp.

Medlemmar i den kompletterande arbetslöshetskassan

55 § Vad som sägs i 41-54 §§ gäller inte medlemmar i den komplette-
rande arbetslöshetskassan.

Anslutna till den kompletterande arbetslöshetskassan

56 § Vad som sägs i 41-54 §§ om rätten till medlemskap, medlems-
förteckning, medlemsavgift m.m. gäller i den kompletterande arbetslös-
hetskassan på motsvarande sätt den som vill ansluta sig eller är ansluten
till kassan för att erhålla skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet. I en
sådan kassa benämns avgiften som motsvarar medlemsavgiften anslut-
ningsavgift.

Finansieringsavgift

57 § Arbetslöshetskassorna skall till staten betala ett visst belopp för
varje medlem eller, i den kompletterande arbetslöshetskassan, varje
ansluten som fanns i kassan den 31 december det senaste förflutna
verksamhetsåret. Beloppet skall avse finansiering av del av statens
kostnader för

1. utbetald ersättning avseende inkomstbortfallsförsäkringen, och

2. administration av grundförsäkringen.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

206

Beloppet skall motsvara en viss procentandel av den under det löpande
verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen till medlemmar
respektive anslutna som har fått utbetalning enligt inkomstbortfallsförsäk-
ringen. Procentandelen är 158 procent, varav

1. 135 procentenheter for betalning av beloppet under första stycket 1,
och

2. 23 procentenheter för betalning av beloppet under första stycket 2.

58 § Regeringen far meddela närmare föreskrifter om när och på vilket
sätt betalningarna enligt 57 § skall göras.

Föreningsstämma

59 § En arbetslöshetskassa skall hålla ordinarie föreningsstämma före den
1 juli varje år.

Arbetsmarknadsstyrelsen far medge att stämma hålls vid en senare
tidpunkt eller att den hålls endast vartannat år.

60 § Medlemmars rätt att besluta i kassans angelägenheter utövas vid
föreningsstämman genom valda ombud eller, i den kompletterande
arbetslöshetskassan, av ombud som utsetts av medlemsorganisationerna.
Varje ombud har en röst.

Om en arbetslöshetskassa är nybildad och val av ombud inte har hunnit
anordnas, far Arbetsmarknadsstyrelsen medge att medlemmarna får
besluta i kassans angelägenheter vid föreningsstämman. Vad som sägs om
ombud i 64 och 65 §§ gäller i ett sådant fall på motsvarande sätt
medlemmar som beslutar vid stämman.

61 § Samtliga medlemmar i en arbetslöshetskassa har rätt att delta i val
av ombud.

62 § Föreningsstämman fastställer antalet ombud som skall väljas eller
utses.

Föreningsstämman kan bemyndiga styrelsen att fastställa antalet ombud.
Ett sådant bemyndigande blir giltigt, om det godkänns av Arbetsmark-
nadsstyrelsen.

63 § Ett ombud får inte väljas eller utses för längre tid än fem år.

Till ombud får väljas eller utses endast en person som är medlem i ar-
betslöshetskassan eller, i den kompletterande arbetslöshetskassan, med-
lemmar, förtroendevalda eller anställda i de organisationer som är
medlemmar i föreningen. Till ombud får inte väljas den som är styrelsele-
damot, kassaföreståndare eller ombud vid föreningsstämma i en annan
arbetslöshetskassa.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrel-
sen meddelar närmare föreskrifter om vad som skall gälla vid val av

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

207

ombud.

64 § Ett ombud far inte rösta genom ett annat ombud.

Ett ombud får inte själv rösta i en fråga som rör

1. talan mot ombudet,

2. ombudets befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan
förpliktelse mot arbetslöshetskassan, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 som rör någon annan, om
ombudet i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot kassans
intressen.

65 § Om en bestämmelse i denna lag eller i arbetslöshetskassans stadgar
som rör kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar
har åsidosatts i ett ärende, får stämman inte besluta i ärendet utan
samtycke av alla närvarande ombud. Även utan ett sådant samtycke får
föreningsstämman avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen,
om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart
föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Stämman får också be-
sluta att en extra föreningsstämma skall sammankallas för behandling av
ärendet.

66 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som
styrelsen har utsett.

Ordföranden vid föreningsstämman utses av stämman.

67 § Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer
än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som
stämmans ordförande stöder.

Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal
avgörs valet genom lottning, om inte något annat beslutas av stämman
innan valet förrättas.

68 § Föreningsstämman beslutar om ändring av stadgarna. Beslutet är
giltigt, om minst tre fjärdedelar av samtliga röstberättigade vid stämman
har förenat sig om det. Om arbetslöshetskassans stadgar innehåller
ytterligare villkor för ändring av stadgarna, gäller det villkoret.

Beslutet får inte verkställas innan registrering har skett enligt 16 § andra
stycket.

69 § Föreningsstämman får uppdra åt styrelsen att fatta beslut om
medlemsavgifter eller, i den kompletterande arbetslöshetskassan,
anslutningsavgifter.

70 § Ett förbehåll i stadgarna om att tvister mellan arbetslöshetskassan
och styrelsen, styrelseledamöterna, kassaföreståndaren, medlemmarna eller
de anslutna skall lämnas över till skiljemän har samma verkan som ett
skiljeavtal.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

208

Om styrelsen begär skiljemannaförfarande mot arbetslöshetskassan,
tillämpas 74 §.

Talan mot föreningsstämmans beslut

71 § Om ett beslut av en föreningsstämma inte har kommit till i behörig
ordning eller i övrigt strider mot lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-
ring, denna lag eller mot arbetslöshetskassans stadgar, kan talan mot
arbetslöshetskassan om att beslutet skall upphävas eller ändras föras av en
medlem, styrelsen, en styrelseledamot eller kassaföreståndaren.

Talan skall väckas vid tingsrätten i den ort där arbetslöshetskassan har
sitt hemvist enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte
talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

72 § En dom som upphäver eller ändrar en föreningsstämmas beslut
gäller även för medlemmar som inte har fört talan.

73 § Rätten kan ändra en föreningsstämmas beslut endast om det kan
fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.

Skall föreningsstämmans beslut enligt denna lag anmälas för registre-
ring, skall rätten underrätta Arbetsmarknadsstyrelsen för registrering, om
beslutet har upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft
eller om rätten genom beslut under rättegången har förordnat att beslutet
inte får verkställas.

74 § Om styrelsen vill väcka talan mot arbetslöshetskassan, skall den
sammankalla en föreningsstämma vid vilken det skall väljas ställföreträda-
re som kan föra kassans talan i tvisten. Stämning delges den valde
ställföreträdaren.

Vid klandertalan av styrelsen mot föreningsstämmans beslut är rätten till
talan inte förlorad enligt 71 § tredje stycket, om styrelsen inom den där
angivna klandertiden har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.

Redovisning

75 § Räkenskapsavslutning skall göras för kalenderår.

76 § Styrelsen skall avge årsredovisning för varje räkenskapsår.
Årsredovisningen skall bestå av resultaträkning, balansräkning och
förvaltningsberättelse.

Resultaträkningen och balansräkningen skall upprättas i enlighet med
bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125). Förvaltningsberättelsen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

77 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

209

14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

och av kassaföreståndaren.                                             Prop. 1996/97:107

Om det har antecknats en avvikande mening om årsredovisningen till Bilaga 4
styrelsens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till redovis-
ningen.

78 § Årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall avlämnas till
revisorerna senast den 31 mars.

79 § Senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen
har blivit fastställda, skall en kopia av årsredovisningen och revisionsbe-
rättelsen hållas tillgängliga hos arbetslöshetskassan för dem som vill ta del
av dessa handlingar.

80 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmark-
nadsstyrelsen får utfärda närmare föreskrifter om arbetslöshetskassans
bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Om det finns särskilda skäl, får
föreskrifterna avvika från vad som följer av bokföringslagen (1976:125).

Revision

81 § En arbetslöshetskassa skall ha minst två revisorer och personliga
suppleanter för dem. Vad som i denna lag sägs om revisorer gäller även
revisorssuppleanter.

Revisorerna väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i
stadgarna att de skall utses på ett annat sätt.

82 § Minst en av revisorerna skall vara en auktoriserad eller en godkänd
revisor.

Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag.

83 § Revisor far inte

1.  vara underårig,

2.  ha en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

3.  vara i konkurs,

4.  vara underkastad näringsförbud,

5.  vara styrelseledamot eller kassaföreståndare i arbetslöshetskassan
eller hjälpa till vid kassans bokföring eller medelsförvaltning eller
kontrollen över den,

6.  vara anställd hos arbetslöshetskassan, eller

7.  vara gift eller sambo med en person som avses i 5, syskon eller
släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en sådan person, eller
besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så
att den ene är gift med den andres syskon.

84 § En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om
uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall tiden bestämmas så att

210

uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken Prop. 1996/97:107
revisorsval förrättas.                                                          Bilaga 4

85 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om revisorn enligt

83 § eller enligt stadgarna inte far fortsätta att vara revisor och inte har
någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts
för den återstående mandattiden.

86 § Revisorerna far när som helst inventera arbetslöshetskassans
tillgångar och granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar.

Arbetslöshetskassans styrelse och kassaföreståndaren skall lämna de
upplysningar och det biträde som revisorerna begär.

87 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed
granska arbetslöshetskassans årsredovisning och räkenskaper samt
styrelsens och kassaföreståndarens förvaltning. Efter att granskningen har
slutförts, skall revisorerna skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på
årsredovisningen. Om revisorerna finner att balans- eller resultaträkningen
inte bör fastställas, skall även det antecknas.

88 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår till föreningsstämman avge

en revisionsberättelse som skall innehålla

1.  ett uttalande om årsredovisningen har gjorts enligt gällande lag och
arbetslöshetskassans stadgar,

2.  ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna, och

3.  ett förslag i frågan om fastställande av balansräkning och resultat-
räkning.

89 § Revisionsberättelsen skall lämnas till arbetslöshetskassans styrelse
senast en månad efter det att revisorerna har fatt redovisningshand-
lingarna. Dessa skall samtidigt lämnas tillbaka till styrelsen.

90 § Revisorerna har rätt att närvara vid en föreningsstämma. De är
skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ärendena
anses nödvändigt.

Fusion

91 § Genom ett avtal om fusion kan en arbetslöshetskassa (den
överlåtande kassan) gå upp i en annan arbetslöshetskassa (den över-
tagande kassari). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den
överlåtande kassan blir medlemmar i den övertagande kassan, att den
överlåtande kassan upplöses samt att dess tillgångar och skulder övertas
av den övertagande kassan.

En fusion kan också verkställas genom att en överlåtande kassa går upp

i två eller flera övertagande kassor.

211

92 § Genom ett avtal om fusion kan två eller flera arbetslöshetskassor
(de överlåtande kassorna) förenas genom att bilda en ny arbetslöshetskas-
sa. En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande kassorna
blir medlemmar i den nya kassan, att de överlåtande kassorna upplöses
samt att deras tillgångar och skulder övertas av den nya kasssan.

93 § Ett avtal om fusion skall för att bli giltigt godkännas av förenings-
stämman i den överlåtande arbetslöshetskassan samt av Arbetsmark-
nadsstyrelsen. Bestämmelserna i 68 § skall tillämpas i fråga om en
föreningsstämmas beslut att godkänna en fusion.

94 § Om en arbetslöshetskassa önskar upplösas genom en fusion, men
enighet om genomförandet av fusionen inte kan uppnås vid överläggning
med en annan kassa, far Arbetsmarknadsstyrelsen besluta mellan vilka
kassor och hur fusionen skall genomföras.

95 § En arbetslöshetskassa skall upplösas genom fusion, om dess
medlemsantal har sjunkit under det minsta antal som enligt denna lag eller
kassans stadgar skall gälla för kassan eller om det finns ett annat särskilt
skäl.

I sådana fall beslutar Arbetsmarknadsstyrelsen om fusionen och mellan
vilka kassor och hur den skall genomföras.

96 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall bereda samtliga arbetslöshetskassor
tillfälle att yttra sig innan den fattar beslut om fusion enligt 94 eller
95 §§.

97 § Bestämmelserna i 91-95 §§ gäller inte den kompletterande arbets-
löshetskassan.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

Tillsyn

98 § Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över arbetslöshetskassorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och i denna lag tillämpas lik-
formigt och rättvist.

99 § En arbetslöshetskassa är skyldig att följa Arbetsmarknadsstyrelsens
föreskrifter.

En arbetslöshetskassa är skyldig att lämna Arbetsmarknadsstyrelsen eller
dess ombud tillträde till föreningsstämman och styrelsesammanträdena.

100 § Arbetsmarknadsstyrelsen far meddela de påpekanden i fråga om
en arbetslöshetskassas verksamhet som styrelsen finner behövliga.

212

101 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall förelägga en arbetslöshetskassa att Prop. 1996/97:107

inom en viss tid vidta de åtgärder som behövs för rättelse, om           Bilaga 4

1. en avvikelse har gjorts från kassans stadgar, denna lag, lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring eller de författningar och före-
skrifter i övrigt som gäller för kassans verksamhet,

2.  stadgarna inte längre uppfyller kraven enligt 11 §,

3.  kassans tillgångar inte är tillräckliga, eller

4.  någon annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksam-
het.

102 § Om ett föreläggande enligt 101 § inte har följts inom den tid som
angetts i föreläggandet och det förhållandet mot vilket anmärkningen
riktats inte heller har undanröjts på något annat sätt, far Arbetsmark-
nadsstyrelsen bestämma att arbetslöshetskassan helt eller delvis under en
viss tid inte skall ha rätt till statsbidrag.

Återbetalning och återkrav av statsbidrag

103 § Om en arbetslöshetskassa har fått statsbidrag utan att vara
berättigad till det eller har fatt för stort bidrag, skall kassan betala tillbaka
bidraget. Arbetsmarknadsstyrelsen får besluta om återkrav. I fråga om en
arbetslöshetskassas beslut om ersättning gäller att ett sådant beslut måste
uppenbart strida mot lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring, mot
denna lag eller med stöd av dessa lagar meddelade föreskrifter, för att
Arbetsmarknadsstyrelsen skall kunna återkräva statsbidraget för den
ersättning som har betalats ut till följd av beslutet.

Vid återkrav får beloppet jämkas eller, om det finns synnerliga skäl, helt
efterskänkas.

Bestämmelser om överklagande av beslut om återkrav finns i 113 §.

Överklagande, omprövning och ändring

Överklagande i ärenden om rätt till medlemskap i eller anslutning till
en arbetslöshetskassa

104 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till medlemskap
eller rätt att vara ansluten enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

105 § Arbetslöshetskassans beslut far inte överklagas innan kassan har
omprövat sitt beslut enligt 121 §. Om ett beslut överklagas innan det har
omprövats, skall överklagandet anses som en begäran om omprövning.

106 § I ett mål där en enskild part överklagar en arbetslöshetskassas
beslut är kassan den enskildes motpart.

213

107 § Arbetsmarknadsstyrelsen far överta en arbetslöshetskassas uppgift Prop. 1996/97:107

att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan.                     Bilaga 4

Arbetsmarknadsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten.

108 § Arbetsmarknadsstyrelsen far, även till förmån för en enskild part,
överklaga en domstols och en arbetslöshetskassas beslut i ärenden som
avses 104 §.

109 § Vid överklagande till kammarrätt krävs det prövningstillstånd.

Överklagande i övriga ärenden

110 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som inte avses i 104 §
far överklagas hos Arbetsmarknadsstyrelsen, om inte annat följer av lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ett sådant ärende överklagas hos
regeringen.

111 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om fusion får överklagas endast

av en arbetslöshetskassa som berörs av beslutet.

112 § Styrelsen för en förening som vägrats registrering far överklaga
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärendet om registrering trots vad som
sägs i 3 § andra stycket.

113 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt 102 § om att en arbetslös-
hetskassa inte skall ha rätt till statsbidrag eller enligt 103 § om återkrav
av sådant bidrag far överklagas av arbetslöshetskassan hos allmän
förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätt krävs det pröv-
ningstillstånd.

Vid prövning av talan om återkrav far beloppet jämkas eller, om det

finns synnerliga skäl, helt efterskänkas.

Gemensamma bestämmelser om överklagande

114 § Ett beslut skall överklagas skriftligt.

I skrivelsen skall anges vilket beslut som överklagas och den ändring
av beslutet som begärs.

115 § Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den instans som har
meddelat beslutet. Skrivelsen skall, om inte annat anges i 116 och 117 §§,
ha kommit in till den instansen inom två månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.

214

116 § Om överklagandet anförts av Arbetsmarknadsstyrelsen eller en
arbetslöshetskassa skall överklagandet ha kommit in till den instans som
meddelat beslutet inom två månader från beslutets dag.

117 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut skall överklagas inom två
månader från beslutets dag, om det har fattats enligt

1.  14 § om att vägra registrering av en förening som en arbetslös-
hetskassa,

2.  94 och 95 §§ om fusion,

3.  102 § om en arbetslöshetskassas rätt till statsbidrag, eller

4.  103 § om återkrav av statsbidrag.

118 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om
överklagandet har kommit in i rätt tid.

Om skrivelsen har kommit in för sent, skall den avvisas utom när

1. förseningen beror på att den instans som har fattat det överklagade
beslutet har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man
överklagar, eller

2. skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till den instans
som skall pröva överklagandet.

I fall som avses i 2 skall den instans dit överklagandet kommit
vidarebefordra skrivelsen till den instans som har meddelat beslutet och
samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre
instansen.

119 § Om överklagandet inte avvisas enligt 118 § andra stycket, skall
den instans som har meddelat det överklagade beslutet lämna över
skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den instans som skall pröva
överklagandet.

120 § En arbetslöshetskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens eller en
domstols beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat
har angetts i beslutet eller bestämts av den instans som skall överpröva
beslutet.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 4

Omprövning och ändring

121 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som sägs i 104 § skall
omprövas av kassan, om det begärs av den enskilde som beslutet angår.

Detta gäller inte, om arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet med
stöd av 123 §.

122 § Bestämmelserna i 114-119 §§ om överklagande skall tillämpas i
fråga om en begäran om omprövning.

215

123 § En arbetslöshetskassa skall utan begäran ändra sitt beslut i Prop. 1996/97:107
ärenden som sägs i 104 § och som inte har överprövats av en högre Bilaga 4
instans, om

1.  beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller något annat sådant
förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet,

2.  beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

3.  beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart felaktig
rättstilllämpning eller någon annan liknande orsak.

En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om oriktigheten är
av ringa betydelse.

124 § En ändring med stöd av 123 § av ett beslut far inte göras sedan
mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut får ändras även efter det att den tiden har gått ut, om det först
därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

125 § Vid omprövning enligt 121 § får beslutet inte ändras till den
enskildes nackdel.

Vid ändring enligt 123 § far beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel, om det finns synnerliga skäl mot det.

Medlemmar i den kompletterande arbetslöshetskassan

126 § Vad som sägs i 104-109 och 121-125 §§ gäller inte medlemmar

i den kompletterande arbetslöshetskassan.

Straffbestämmelse

127 § Om en förening eller en annan organisation utan att vara
registrerad enligt denna lag handhar frågor om ersättning enligt lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring, döms den som på föreningens eller
organisationens vägnar deltar i en åtgärd eller ett beslut i sådan verksam-
het till böter eller fängelse i högst sex månader.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Äldre föreskrifter i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
gäller fortfarande i fråga om det minsta antalet medlemmar i en arbetslös-
hetskassa, om kassan har registrerats före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd gäller fortfarande i fråga
om omprövning och överklagande av beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.

216

Lagrådets yttrande

LAGRÅDET

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-27

Närvarande: f.d. regeringsrådet Göran Wahlgren, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 12 februari 1997 (Arbetsmarknads-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till lag om arbetslöshetskassor.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Inga Åkerlund.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänna synpunkter

I lagrådsremissen föreslås en ny lag om arbetslöshetskassor, som
enligt lagen skall administrera en ny allmän sammanhållen arbets-
löshetsförsäkring. Denna avses skola bestå av en grundförsäkring och
en frivillig inkomstbortfallsforsäkring.

Den föreslagna lagen innehåller i skilda avsnitt bestämmelser om
arbetslöshetskassornas uppgifter och verksamhet, om bildandet av en
arbetslöshetskassa, om registrering av en arbetslöshetskassa, om
arbetslöshetskassans ledning, om arbetslöshetskassans medlemmar
respektive anslutna, om finansieringsavgift, om föreningsstämma, om
redovisning, om revision, om fusion, om tillsyn, om återbetalning och
återkrav av statsbidrag, om överklagande, omprövning och ändring,
samt slutligen en straffbestämmelse. Däremot finns i den föreslagna
lagen inga egentliga materiella regler om arbetslöshetsförsäkringen.
Avsikten är att dessa skall tas in i en fristående ny lag om
arbetslöshetsförsäkring. Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring
skall enligt uppgift vid lagrådsföredragningen underställas riksdagen
tillsammans med det nu remitterade lagförslaget, men kommer såvitt
upplysts inte att undergå lagrådsgranskning. Lagrådet har inte heller
haft tillgång till ett utarbetat förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring,
vilket vid granskningen omöjliggjort en kontroll av bl.a. en enhetlig
terminologi inom arbetslöshetsförsäkringssystemet.

Det förtjänar att påpekas att lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring, som enligt vad som upplysts avses skola upphävas i
samband med antagandet av de båda här omnämnda lagförslagen,

217

innehåller såväl de grundläggande bestämmelserna om arbetslös- Prop. 1996/97:107
hetsförsäkringen enligt den lagen som föreskrifter om den organisation Bilaga 5
som handhar denna försäkring, dvs. de redan existerande ar-
betslöshetskassorna. Det har vid lagrådsföredragningen upplysts att
de nuvarande kassorna i princip skall bestå, men att vissa nyheter
beträffande deras verksamhet skall införas. Så t.ex. skall de handha
grundförsäkringen, som i stort avses motsvara det kontanta
arbetsmarknadsstödet enligt lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd. Avsikten är att även sistnämnda lag skall upphävas,
och bestämmelser om grundskydd tas in i den nya lagen om
arbetslöshetsförsäkring. En annan nyhet är tillskapandet av en särskild
kassa, som i förslaget benämns "kompletterande arbetslöshetskassa".
Denna kassas huvuduppgift sägs skola vara att handha den nya
grundförsäkringen till arbetslösa som inte är medlemmar i någon ar-
betslöshetskassa.

För Lagrådet framstår det inte omedelbart som en förbättring att
skilja de materiella reglerna om arbetslöshetsförsäkringen och de
organisatoriska om arbetslöshetskassorna åt i två olika lagar. Ar-
betslöshetskassorna avses i princip inte få utöva annan verksamhet än
att handha arbetslöshetsförsäkringen (se 12 § i det remitterade
förslaget). Dessutom förefaller det i övrigt vara en ambition att i det
remitterade förslaget ta in så mycket fullständig lagtext som möjligt
även där det kunde vara ett fullgott alternativ att hänvisa till annan
lagstiftning, så t.ex. beträffande många av de regler som rör förenings-
verksamheten och redovisningen liksom det som tagits in i lagförslaget
med förvaltningslagen (1986:223) som förebild. Härtill kommer att
handhavandet av den nya arbetslöshetsförsäkringen avses bli en
uppgift för en organisation som i stort sett redan är uppbyggd. Enbart
för att introducera den nya kompletterande arbetslöshetskassan
behövs inte en helt ny lag. Det remitterade lagförslaget innehåller inga
övergångsbestämmelser som kan reglera de redan existerande
kassornas verksamhet. Å andra sidan är det inte tänkt att de redan
existerande kassorna skall behöva etablera sig på nytt, genomgå
förnyad registreringsprövning etc.

Vidare framgår av det remitterade förslaget att lagen är tänkt att
innehålla åtskilliga bestämmelser om överklagande, omprövning och
ändring, vilka bestämmelser överensstämmer med vad som för
närvarande gäller och som dessutom i många hänseenden men inte
helt och hållet har sin motsvarighet i förvaltningslagen (1986:223). Det
har under föredragningen av det remitterade förslaget upplysts att
även förslaget till ny lag om arbetslöshetsförsäkring kommer att
innehålla ett avsnitt med regler om överklagande, omprövning och
ändring med i princip samma innehåll som hos dem i det remitterade
förslaget. Detta förefaller att vara en onödig dubblyr som inte
underlättar den praktiska hanteringen av reglerna om rättsmedel. Detta
är så mycket mer påfallande som man lätt kan tänka sig fall där ett
överklagande berör frågor beträffande vilka det finns materiella regler

218

i båda lagarna. Under alla förhållanden är det då viktigt att Prop. 1996/97:107
föreskrifterna i här avhandlade ämnen i de båda lagprodukterna får en Bilaga 5
såvitt möjligt alldeles parallell avfattning, något som Lagrådet med den
uppläggning som lagrådsärendet fått inte kan kontrollera.

Lagrådet, som inte har någon annan erinran mot att organisations-
reglerna presenteras i en helt ny lag än vad som framgår av det nu
anförda, har med hänsyn till vad som upptagits beträffande förhål-
landet att en organisation för handhavande av arbetslöshetsförsäkring
redan existerar funnit sig föranlåtet yttra följande beträffande de
föreslagna övergångsbestämmelserna. Enligt vad som upplysts vid
lagrådsföredragningen finns i departementet mycket långt gångna
planer på att samla övergångsbestämmelserna till denna lag och den
nya lagen om arbetslöshetsförsäkring i en särskild lag. Lagrådet har
därför inte funnit det meningsfullt att närmare granska de
övergångsbestämmelser som tagits in i förevarande lagförslag.
Eftersom avsikten är att de redan vid ikraftträdandet fungerande
arbetslöshetskassorna skall omfattas av den nya lagen om
arbetslöshetskassor utan krav på nyregistrering, bör i den särskilda
lagen med övergångsbestämmelser tas in en punkt med följande
innehåll. Arbetslöshetskassor, som registrerats med stöd av äldre
lagstiftning och som bedriver verksamhet enligt sådan lagstiftning vid
utgången av år 1997, skall anses registrerade med rätt att enligt lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring handha arbetslöshetsförsäk-
ringen.

I fråga om det remitterade förslaget i sak är följande att anmärka.

Arbetslöshetsförsäkringen är redan i sin nuvarande stöpning en
alldeles särskild försäkringsform. Den omfattas inte av lagen (1927:77)
om försäkringsavtal (se 1§ andra stycket nämnda lag). Inte heller följer
dess handhavande lagen (1982:713) om försäkringsrörelse, eftersom
handhavandet regleras i särskild lag (se 1 kap. 2 § nämnda lag).
Arbetslöshetsförsäkringen är, noga taget, egentligen inte någon
försäkring i detta ords vedertagna bemärkelse. Således synes
arbetslöshetskassorna inte på länge ha utövat någon självständig
försäkringsrörelse. En sådan utmärks av ansvaret för jämte
beräkningar av försäkringsrisker liksom av noga i grunder beskrivna
finansieringsformer, vari ingår främst premiesättning och förvaltning av
olika slags försäkringsfonder uppbyggda av premiemedel. Den del av
arbetslöshetskassornas verksamhet som kommer närmast
försäkringsrörelse i vedertagen mening är skaderegleringen, dvs. den
verksamhet som går ut på att fastställa försäkringsersättningen i de
enskilda försäkringsfallen.

219

I följande tablå redovisas utvecklingen i arbetslöshetskassorna åren Prop. 1996/97:107
1974-1995.                                                        Bilaga 5

Utvecklingen i arbetslöshetskassorna 1974-1995

Är

Antal er-
sättnings-

Genom-
snittligt

Utbetald
ersättning

Erlagda
avgifter

Statsbidrags-
procent

dagar per

ersätt-

per års-

per års-

1) och 4)

årsmedlem

ningsbe-

medlem

medlem

(5-dagars-

lopp kro-

kronor

kronor

vecka)

nor

19742

>    3,3

78,64

263

87,45

77,4

1975

3,2

75,00

242

90,17

77,3

1976

2,9

93,81

274

94,42

79,9

1977

2,8

124,34

354

88,24

87,3

1978

3,7

140,69

518

84,22

90,2

1979

3,6

153,13

557

79,34

90,9

1980

3,4

162,20

557

78,99

90,8

1981

4,6

179,17

821

79,40

92,4

1982

6,2

193,80

1 208

99,27

89,93)

1983

7,2

225,80

1 634

132,26

94,9

1984

7,3

239,86

1 761

137,83

95,3

1985

7

254,62

1 786

162,20

95

1986

7,1

276,30

1 958

170,07

95,1

1987

7

307,28

2 135

176,80

94,9

1988

5,8

330,74

1 906

180,92

94

1989

4,7

360,62

1 682

195,06

92,5

1990

4,6

402,07

1 844

223,87

92,3

1991

7,5

445,32

3 353

239,94

95,4

1992

13,7

478,16

6 562

429,14

95,1

1993

20,6

475,81

9 788

468,53

96,9

1994

21,1

458,37

9 659

194,07

100,05)

1995

20,7

461,29

9 559

507,49

97,0

” Statsbidrag till försäkringsersättning i procent av summa utbetalt belopp.

2) Ersättningen vid preliminär skatt från och med 1974-01-01

3) I statsbidraget ingår även förvaltningsbidrag för tiden 1982-01-01-06-30

4) Fr.o.m, 1989 är statsbidragsprocenten formellt 100%. Om finansie-
ringsavgiften, som är a-kassornas bidrag till utbetald ersättning, dragés av
sänks procenten till angivet värde.

5) Under 1994 betalade a-kassorna ingen finansieringsavgift.

(Källa: Arbetslöshetskassornas verksamhet och det kontanta arbetslöshetsstödet 1995,
broschyr utgiven av Arbetsmarknadsstyrelsen).

220

Av denna tablå framgår bl.a. att arbetslöshetskassornas verksamhet
ända sedan slutet av 1970-talet bedrivits med statsbidrag som de
flesta verksamhetsåren överstigit 90 procent av det totala belopp som
kassorna betalat ut i arbetslöshetsersättning. Det utmärkande draget
för kassornas verksamhet är i stället myndighetsutövning, dvs.
administration av allmänna medel enligt regler som i allt väsentligt
fastställts av statsmakterna. I det remitterade förslaget förekommer
ingenting som skulle kunna föranleda intrycket av att
arbetslöshetskassornas verksamhet är avsedd att förändras i riktning
mot mer traditionell försäkringsrörelse. Tvärtom blir uppfattningen att
statsmakternas engagemang i denna form av försäkringsverksamhet
blir ännu djupare. Inte heller synes någon avgörande förändring i här
avsett hänseende på längre sikt kunna skönjas. Man måste då fråga
sig om inte lagstiftaren i ett sådant läge, när nu en helt ny lag
övervägs, i stället för att bygga vidare på traditionen med i princip
enskilda rättssubjekt - arbetslöshetskassorna är konstruerade som ett
slags ekonomiska föreningar, dock utan att i egentlig mening uppfylla
de lagligen uppställda kriterierna på sådana - bort inrätta offentliga
myndigheter att handha försäkringen. En förebild hade stått att få i
organisationen av den allmänna försäkringen. Man hade därmed
kunnat vinna ökad klarhet beträffande arten av verksamhet samt inte
minst utan vidare få till stånd en traditionell insyn i denna verksamhet,
en insyn av samma slag som finns i annan offentlig verksamhet. Det
är emellertid inte Lagrådets uppgift att utöva något inflytande på valet
av organisationsform för handhavandet av arbetslöshetsförsäkringen.
Detta val är uteslutande av politisk natur. Orsaken till att Lagrådet över
huvud tar upp detta spörsmål är att få en bakgrund till påpekandet att
även i fortsättningen arbetslöshetskassornas verksamhet måste
betraktas främst som myndighetsutövning, med de konsekvenser för
lagstiftningen på detta område som det för med sig och till vilka, åt-
minstone några av dem, Lagrådet återkommer i det följande. Redan
nu kan nämnas att en sådan konsekvens består i övervägande av
frågan vilka regler som är nödvändiga för att den standard som
förvaltningslagen (1986:223) sätter för offentlig förvaltning skall uppnås
för kassornas myndighetsutövning. Vägen att endast lämna en
hänvisning till förvaltningslagens föreskrifter har av olika skäl nämligen
inte beträtts. I stället har många föreskrifter förts över från
förvaltningslagen med i sak oförändrat innehåll, under det att andra
förvaltningsregler, avvikande från förvaltningslagens men av tradition
typiska för kassornas verksamhet, tagits in i lagförslaget.

Det remitterade förslaget utgör i materiellt hänseende till huvudsak-
liga delar ett överförande av redan existerande bestämmelser för
arbetslöshetskassorna. Det förtjänar kanske att påpekas att dessa
bestämmelser vid sin ursprungliga tillkomst 1973 inte blev föremål för
lagrådsgranskning. Så har emellertid varit fallet med vissa ändringar
som företogs år 1991. Dessa ändringar syftade främst till en anpass-

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

221

ning till de nya regierna om ekonomiska föreningar. Med hänsyn härtill
har Lagrådet ansett det nödvändigt att granska lagförslaget i sin helhet
som om bestämmelserna varit helt nya, detta med hänsyn till
konsekvenskravet vid ny lagstiftning. Denna granskning har givit vid
handen att det remitterade förslaget är behäftat med vissa svagheter
främst i systematiskt och redaktionellt hänseende. Vissa smärre
erinringar måste också göras beträffande en och annan materiell regel.

I 20 § i det remitterade förslaget föreslås att det som blivit infört i
Arbetsmarknadsstyrelsens register över arbetslöshetskassor skall
anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omstän-
digheterna framgår att tredje man varken kände till eller borde ha känt
till det som registrerats. Bestämmelsen, som tillkom i samband med
1991 års ändringar, har 15 kap. 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar, 19 § handelsregisterlagen (1974:157) och 18 kap. 3 §
aktiebolagslagen (1975:1385), i dess lydelse före 1995, som förebild.
En väsentlig skillnad är emellertid att den rättsverkan, som enligt
förslagets 20 § knutits till själva införandet i registret, enligt de
bestämmelser som utgör dess förebild knutits också till förutsättningen
att det som registrerats blivit kungjort i Post- och Inrikes Tidningar. Det
sistnämnda innebär, att ett förhållande som registrerats, men inte blivit
kungjort, inte kan åberopas mot annan än den som kan visas ändå ha
känt till förhållandet. Det undantag som görs för fall, där det framgår
att tredje man varit i god tro, har i lagen om ekonomiska föreningar,
handelsregisterlagen och aktiebolagslagen en starkt begränsad
räckvidd och syftar på situationer där det på grund av faktiska
förhållanden, t.ex. avbruten postgång, varit omöjligt för tredje man att
få del av kungörelsen (se t.ex. rättsfallet NJA 1995 s. 654 med
hänvisningar). Undantaget i 20 § måste däremot tilläggas en annan
och betydligt vidsträcktare innebörd. Enligt Lagrådets mening kan
bestämmelsen på grund härav ifrågasättas av två skäl. Det första är
därför att rättsverkan knutits enbart till den omständigheten att en
uppgift förts in i registret, något som både är tvivelaktigt i sak och
avviker från motsvarande reglering i andra lagar. Det andra är därför
att undantaget - trots identisk konstruktion - har en annan innebörd än
undantaget i motsvarande regler i de andra lagarna. Eftersom behovet
av en bestämmelse, vars egentliga funktion är att underlätta
affärstransaktioner i näringslivet, i förevarande sammanhang torde
vara mindre framträdande än de problem av olika slag som den kan
skapa, bör bestämmelsen enligt Lagrådets mening utgå.

Granskningen har föranlett Lagrådet att göra en rätt omfattande
omarbetning av förslaget. Ett inslag att kanske lägga märke till i denna
omarbetning är att de allra flesta av de föreslagna reglerna om den
kompletterande kassan brutits ut och placerats tillsammans under
rubriken "Den kompletterande arbetslöshetskassan". Denna
omdisposition har föranlett åtskilliga konsekvensändringar av redak-
tionell natur, vilket inte alltid omnämns i det följande. Lagrådets omar-
betning presenteras i Bilaga 1 till detta yttrande. I Bilaga 2 till detta

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

222

yttrande lämnas en nyckel till dispositionen som utvisar hur de olika Prop. 1996/97:107
paragraferna i det remitterade förslaget återfinns i det omarbetade Bilaga 5
förslaget. Det följande upptar en specialmotivering till det av Lagrådet
omarbetade förslaget.

Specialmotivering

Rubriken före 1 § (samt rubriken före 7 § i det remitterade förslaget)

Med hänsyn till vad Lagrådet tagit upp i det omarbetade förslaget
finns anledning att som rubrik före 1 § sätta "Inledande bestämmelser".
Vidare synes rubriken före 7 § i det remitterade förslaget helt kunna
avvaras.

1 §

Motsvarar i princip 1 § och 3 § första stycket i det remitterade för-
slaget. I det remitterade förslaget saknas emellertid en närmare
presentation av den juridiska karaktären av det rättssubjekt som avses
skola handha arbetslöshetsförsäkringen. Av 7 § i det remitterade
förslaget framgår att en förening måste ha minst 10 000 medlemmar
och i enlighet med lagen ha antagit stadgar samt utsett styrelse, om
den vill verka som arbetslöshetskassa enligt lagen. En sådan
beskrivning är emellertid inte tillräcklig. Avsikten synes vara att endast
föreningar av det slag som beskrivs i lagen skall kunna handha den
typ av arbetslöshetsförsäkring som statsmakterna avses skola stå
bakom enligt förslaget till den nya lag om arbetslöshetsförsäkring som
är tänkt att företas till riksdagsbehandling samtidigt med det
remitterade förslaget. Detta bör komma till tydligt uttryck redan i 1 §.

Av 14 § första stycket i det remitterade förslaget framgår att registre-
ring kan vägras om en arbetslöshetskassas verksamhetsområde helt
eller till övervägande del sammanfaller med en redan verksam
arbetslöshetskassas verksamhetsområde. Det bör framhållas att med
uttrycket "verksamhetsområde" i detta sammanhang inte skall förstås
ett geografiskt definierat område utan en verksamhet som genom
tradition eller på grund av arbetsmarknadsförhållanden kan hänföras
till viss eller vissa sammanhållna yrkeskategorier eller branscher.
Lagrådet vill påpeka att en på sådant sätt bestämd begränsning i den
verksamhet som en arbetslöshetskassa har rätt att bedriva kan leda
till svårigheter när det gäller att utröna vad som skall anses utgöra ett
intrång "till övervägande del" på annan kassas verksamhetsområde.
Lagrådet har emellertid inhämtat att principen med på detta sätt
bestämda verksamhetsområden redan har vuxit sig fast i praxis och
att några allvarligare svårigheter i rättstillämpningen inte försports. I
varje fall bör denna princip, som är av grundläggande betydelse för
kassornas verksamhet, konstitutivt fastslås i lagen och inte bara
komma till uttryck som ett registreringshinder. Föreskriften synes ha
sin givna plats i 1 § som ett andra stycke.

223

övriga ändringar i förhållande till texten i det remitterade förslaget är
av redaktionell natur.

Motsvarar 3 § andra stycket respektive 2 § i det remitterade förslaget
med vissa smärre redaktionella jämkningar. Så t.ex. har uttrycket "och
andra belopp" i det remitterade förslaget ansetts kunna utgå som
onödigt.

Motsvarar i sak närmast 7 § i det remitterade förslaget. Lagrådet
föreslår att förening som vill verka som arbetslöshetskassa också
uttryckligen anger detta ändamål i sin registreringsansökan. En sådan
regel finns f.ö. i 38 § i gällande lag om arbetslöshetsförsäkring. Ett
stadgande härom kan lämpligen få sin plats i denna paragraf.

Motsvarar 10 § i det remitterade förslaget. Det däri (i andra stycket)
förekommande uttrycket "verksamma" bör bytas ut mot "bestående" för
att förbättra skyddet i det fall att en annan kassa fortfarande finns
registrerad men kanske inte längre bedriver någon verksamhet.

Motsvarar 11 § i det remitterade förslaget. Något skäl att särskilt
föreskriva att stadgarna skall avfattas enligt normalstadgar som
fastställs av Arbetsmarknadsstyrelsen synes inte föreligga, eftersom
det tydligen ändå är styrelsen som enligt paragrafens tredje stycke i
sista hand har att medge avvikelser från lagens bestämmelser.
Arbetsmarknadsstyrelsen kan självfallet även i avsaknad av särskild
lagbestämmelse i egenskap av tillsynsmyndighet rekommendera
normalstadgebestämmelser.

Under punkt 5 i det remitterade förslagets andra stycke föreskrivs att
stadgarna skall ange villkor som skall gälla för inträde i och för
uteslutning ur kassa. Lagrådet har erfarit att stadgarna inte bör tillåtas
innehålla andra villkor i dessa hänseenden än vad som framgår av
lagen (se 41-46 §§ i det remitterade förslaget). Under sådana
förhållanden förefaller det onödigt och kanske till och med missvisande
att föreskriva skyldighet att ta in sådana villkor i stadgarna. Lagrådet
föreslår därför att denna punkt utgår.

Motsvarar helt 12 § i det remitterade förslaget.

Rubriken före 7 §

Motsvarar med en redaktionell ändring rubriken före 13 § i det
remitterade förslaget.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

224

Motsvarar med en redaktionell ändring 13 § första och tredje styckena
i det remitterade förslaget.

Motsvarar i sak 14 § första stycket i det remitterade förslaget. Lagrådet
har redan under 1 § ovan i korthet behandlat den materiella
innebörden av föreskriften. En praktisk tillämpning av föreskriften när
det gäller registreringsfrågan kan kanske underlättas om orden "till
övervägande del" byts ut mot "i väsentligt hänseende".

Motsvarar helt 15 § samt 16 § första stycket (vilket tagits in som punkt
4) i det remitterade förslaget.

10 §

Motsvarar efter smärre redaktionella ändringar 16 § andra stycket i det
remitterade förslaget.

11 §

Motsvarar efter vissa redaktionella ändringar 17 § i det remitterade
förslaget.

12 §

Motsvarar i sak 18 § i det remitterade förslaget. Det remitterade
förslaget är utformat som en skyldighet för Arbetsmarknadsstyrelsen
att i de närmare angivna fallen utfärda förelägganden. Det kan an-
märkas att styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet kan tillämpa ett
mjukare förfaringssätt och inleda en dialog med en felande kassa
innan föreläggande utfärdas. Detta bör komma till synes i lagtexten
genom att paragrafen utformas som en behörighetsföreskrift.

13 §

Motsvarar i sak helt 19 § i det remitterade förslaget.

14 §

Motsvarar i sak 21 § i det remitterade förslaget. Vissa redaktionella
ändringar i förtydligande syfte har gjorts. Så. t.ex. har genom orden
"en åtgärd på en förenings vägnar" skett en tydligare avgränsning av
det solidariska ansvaret. Den av Lagrådet föreslagna lydelsen ansluter
f.ö. närmare till lydelsen i den motsvarande föreskriften i 46 § gällande
lag om arbetslöshetsförsäkring.

15 §

Motsvarar i sak 22 § i det remitterade förslaget. Föreskriften om
samråd med arbetslöshetskassan vid Arbetsmarknadsstyrelsens

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

225

15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

utseende av styrelseledamot och suppleant synes inte behövlig. Ett
sådant samråd kan givetvis ändå ske.

16 §

Motsvarar helt 23 § i det remitterade förslaget.

17 §

Motsvarar i sak 24 § i det remitterade förslaget. Eftersom det inte
direkt följer av lagen (1986:436) om näringsförbud att den som har
näringsförbud enligt den lagen inte får vara styrelsemedlem i arbets-
löshetskassan bör en materiell regel av denna innebörd tas in i denna
paragraf. Vidare synes det Lagrådet att, med bortseende från reglerna
för den kompletterande kassan, som enligt vad Lagrådet framhållit i
det föregående samlats i hop till särskilda föreskrifter om denna kassa,
onödigt att föreskriva att medlemmarna i en kassa inte får vara
styrelseledamöter eller ombud vid föreningsstämma i en annan
arbetslöshetskassa, eftersom sådana måste vara medlemmar i en
kassa och det enligt 34 § första stycket (41 § första stycket i det
remitterade förslaget) inte går att vara medlem i mer än en kassa.
Beträffande kassaföreståndaren har reglerna tagits upp i 21 §.

18 §

Motsvarar med en smärre redaktionell ändring 25 § i det remitterade
förslaget.

19 §

Motsvarar i sak 26 § i det remitterade förslaget. Vissa redaktionella
ändringar har skett i syfte att förtydliga föreskrifterna.

20 §

Motsvarar med en smärre redaktionell ändring 27 § i det remitterade
förslaget.

21 §

Motsvarar i sak 28 § samt 24 § tredje stycket andra meningen i det
remitterade förslaget. En fördel synes vara att samtliga regler rörande
kassaföreståndarskapet samlats i denna paragraf.

22 §

Motsvarar i sak 29 § i det remitterade förslaget. En del redaktionella
ändringar har skett. Den av Lagrådet föreslagna texten ansluter
närmare till motsvarande föreskrifter i 68 § gällande lag om
arbetslöshetsförsäkring.

23 §

Motsvarar helt 30 § i det remitterade förslaget.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

226

24 §

Motsvarar helt 31 § i det remitterade förslaget. Lagrådet kan emellertid
inte underlåta att påpeka att föreskrifterna i andra stycket är mycket
vagt formulerade. Sålunda är innebörden av regeln att
medelsförvaltningen skall skötas "på ett betryggande sätt" egentligen
helt innehållslös. Den säger ingenting närmare om rätten till placering
av likvida medel. Man kan t.ex. fråga sig om placering i börsnoterade
aktier kan godtas som "ett betryggande sätt" att sköta
medelsförvaltning. Med tanke på den utomordentlig snabba
förvandlingen och utvecklingen av våra dagars kapitalmarknad borde
kanske lagstiftaren ägna större uppmärksamhet åt detta spörsmål. För
normal försäkringsrörelse är medelsförvaltningen en central fråga.
Häremot kunde kanske invändas att huvuddelen av kassans medel
består av statsbidrag och att reglerna för handhavandet av dessa
medel finns på annat håll än i den nu föreslagna lagen. Vidare kunde
framhållas att kassorna står under tillsyn av Arbetsmarknadsstyrelsen
som kan övervaka medelsförvaltningen. Det förefaller emellertid enligt
Lagrådets mening inte riktigt och möjligen inte heller helt förenligt med
föreskrifterna i 8 kap. 2 § regeringsformen att utan närmare av
riksdagen beslutade grunder överlåta åt en statlig myndighet att lägga
sig i ett privatsubjekts medelsförvaltning.

25 §

Motsvarar efter en smärre redaktionell ändring 32 § i det remitterade
förslaget.

26 §

Motsvarar efter en smärre redaktionell ändring 33 § i det remitterade
förslaget.

27 §

Motsvarar helt 34 § i det remitterade förslaget.

28 §

Motsvarar helt 35 § i det remitterade förslaget.

29 §

Motsvarar helt 36 § i det remitterade förslaget

30 § samt underrubriken närmast före paragrafen

Motsvarar i sak underrubriken före 37 § och 37 § i det remitterade
förslaget. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i såväl underrubriken
som texten.

31 §

Motsvarar i sak 38 § i det remitterade förslaget. De ändringar som
gjorts är av redaktionell art och är bl.a. föranledda av den

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

227

omdisposition beträffande reglerna för den kompletterande kassan som Prop. 1996/97:107
Lagrådet berört i det föregående.                                     Bilaga 5

32 §

Motsvarar helt 39 § i det remitterade förslaget. Det finns f.ö. en förebild
i bl.a. 6 kap. 13 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar. Lagrådet kan emellertid inte underlåta att påpeka att
föreskriften är oklar i sin utformning. Oklarheten vidlåder bestämningen
"föreskrift --- som inte gäller därför att den står i strid med" osv. Enligt
62 § (71 § i det remitterade förslaget) kan bl.a. styrelsen och
kassaföreståndaren föra talan mot lagstridiga föreningsstämmobeslut.
Sådan talan går dock enligt nämnda föreskrifter förlorad om talan inte
väckts inom tre månader från dagen för beslutet (att denna tid inte
alltid måste iakttas framgår av 65 § andra stycket - 74 § i det
remitterade förslaget - men detta stadgande saknar betydelse för det
här förda resonemanget). Det särskilda rättsmedel mot olagliga
föreningsstämmobeslut som finns i klandertalan medför att lagstiftaren
tänker sig att även olagliga beslut kan bli gällande, nämligen om
reglerna för klandertalan försummas. Men fastställande av att ett
beslut är ogiltigt till följd av olaglighet tillkommer domstol (tingsrätt i
första hand). Att då i den här avhandlade paragrafen skriva att
ställföreträdare inte får följa en föreskrift som inte gäller därför att den
på visst sätt är olaglig kan föranleda tolkningen att ogiltigheten måste
vara konstaterad av domstol. En sådan snäv tolkning torde emellertid
inte vara avsedd. Fastmertorde avsikten vara att ställföreträdaren själv
kan konstatera ogiltighet, och detta t.o.m. efter det att möjligheter till
klandertalan inte längre föreligger. Därför borde egentligen orden "inte
gäller därför att den" få utgå. Resultatet skulle emellertid bli bristande
överensstämmelse med förebilden i lagen om ekonomiska föreningar,
vilket kanske även det vore olyckligt.

33 §

Motsvarar efter smärre redaktionella ändringar 40 § i det remitterade
förslaget.

Huvudrubriken före 34 §

Huvudrubriken motsvarar huvudrubriken före 41 § i det remitterade
förslaget. Den har ändrats redaktionellt på grund av vad tidigare
anförts beträffande omdispositionen av bestämmelserna om den
kompletterande kassan.

34 §

Motsvarar i sak 41 § i det remitterade förslaget. Utöver en redaktionell
ändring i första stycket har den ändringen gjorts i andra stycket att
uttrycket "söker arbete" ersatts med uttrycket "utbildat sig för arbete i
yrkeskategori eller bransch", vilket vid föredragningen visat sig bättre
svara mot förslagets intentioner.

228

35 §

Motsvarar helt 42 § i det remitterade förslaget.

36 §

Motsvarar helt 43 § i det remitterade förslaget.

37 §

Motsvarar i sak 44 § i det remitterade förslaget. I nämnda förslag är
första stycket utformat som en fakultativ regel, dvs. arbetslöshets-
kassan "får" under de föreskrivna villkoren utesluta medlem. Det har
vid föredragningen upplysts att reglerna inte är fakultativa i den
meningen att andra uteslutningsregler får beslutas av kassan t.ex. i
stadgarna. Därmed blir fråga om en myndighetsutövning som i princip
bör ske utan diskretionär rätt för kassan att behålla medlem som inte
längre uppfyller förutsättningarna för medlemsskap enligt paragrafen.
Detta understryks genom att uttrycket "får" byts ut mot uttrycket "skall".
Härjämte förefaller det emellertid rimligt att föreskriva möjligheter att
där särskilda skäl föreligger ändå avstå från uteslutning. En sådan
regel föreslås av Lagrådet. Som paragrafens andra stycke har
upptagits en regel som f.n. finns i 34 § första stycket den gällande
lagen om arbetslöshetsförsäkring. I tredje stycket återfinns med en
redaktionell ändring regeln i det remitterade förslagets andra stycke.

38 §

Motsvarar efter redaktionella ändringar 45 § i det remitterade förslaget.

39 §

Motsvarar i sak 46 § i det remitterade förslaget. Lagrådet har redan i
det föregående anmärkt att huvuddelen av arbetslöshetskassans
verksamhet är av myndighetsutövningskaraktär. Detta reser naturligtvis
frågan om inte en så viktig bestämmelse i förvaltningslagen (1986:223)
som regeln i 20 § nämnda lag i sakligt hänseende bör inflyta i en ny
lag om arbetslöshetskassor. Ett förslag till lydelse finns i 39 § första
stycket.

40 §

Motsvarar i sak 47 § i det remitterade förslaget. Innehållet i
sistnämnda paragraf har lagts i ett enda stycke. Vidare har ordet
"uppsägning" bytts ut mot ordet "anmälan", eftersom det inte tycks
vara avsikten att någon uppsägningstid skall få förekomma. I ett andra
stycke har tagits in en erinran om de ytterligare bestämmelser om
utträde som finns i 45-46 §§ (52 och 53 §§ i det remitterade förslaget).

41 §

Motsvarar i sak 48 § i det remitterade förslaget. Bestämmelserna i
denna paragraf, tillsammans med bestämmelserna i 42 § (49 § i det
remitterade förslaget) om särskild uttaxering, bildar grundvalen för

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

229

arbetslöshetskassornas ekonomi. Lagrådet har redan erinrat om att Prop. 1996/97:107
kassorna knappast kan sägas bedriva försäkringsrörelse i egentlig Bilaga 5
mening på grundval av de medlemsavgifter de tar in. I stället är de för
sin egentliga verksamhet så gott som uteslutande hänvisade till
statsbidrag. Begreppet "förvaltningskostnader" är därför att uppfatta
som den del av rörelsekostnaderna som är hänförlig till kassornas
organisation. Det kan möjligen vara av intresse för kassorna att även
utan den nu föreslagna föreskriften skilja ut vad som hänför sig till de
delar av handhavandet av arbetslöshetsförsäkringen som hänför sig
till inkomstbortfallsförsäkringen, men detta är inte säkert. I varje fall
framstår det som svårt att göra en sådan åtskillnad utan närmare
lagföreskrifter om hur en uppdelning skall ske. Detta måste ske
uppskattningsvis. Frågan är av rätt stor betydelse, eftersom
uppdelningen är väsentlig för beräkningen av medlemsavgiftens
storlek. Lagrådet saknar emellertid underlag för ett närmare angivande
av hur uppdelningen bör ske. Ifråga om föreskriften i sista meningen
att differentierade medlemsavgifter får beslutas bör anges i lagen att
skäl skall finnas för det, eftersom det inte kan anses acceptabelt med
en godtycklig differentiering av medlemmarnas skyldigheter gentemot
föreningen.

42 §

Motsvarar med en språklig ändring 49 § i det remitterade förslaget.
Ändringen syftar till att bättre klargöra att inte bara stadgarnas tystnad
på denna punkt utan även ett direkt förbud i dessa mot ytterligare
uttaxeringar inte skall hindra en arbetslöshetskassa från att besluta om
särskilda uttaxeringar.

43 §

Motsvarar helt 50 § i det remitterade förslaget.

44 §

Motsvarar helt 51 § i det remitterade förslaget. Innebörden är inte helt
klar. Framför allt stadgas här ingenting om användningen av likvida
medel, jämför vad Lagrådet anfört vid 24 §. Med uttrycket "följande
verksamhetsår" torde i första hand avses nästföljande verksamhetsår.

45 §

Motsvarar helt 52 § i det remitterade förslaget.

46 §

Motsvarar helt 53 § i det remitterade förslaget.

47 §

Motsvarar helt 54 § i det remitterade förslaget.

230

48 §

Motsvarar med vissa redaktionella ändringar 57 § i det remitterade
förslaget.

49 §

Motsvarar med en konsekvensändring helt 58 § i det remitterade
förslaget.

50 §

Motsvarar helt 59 § i det remitterade förslaget.

51 §

Motsvarar med vissa redaktionella ändringar 60 § i det remitterade
förslaget. Kravet på medgivande av Arbetsmarknadsstyrelsen i
förslagets andra stycke har strukits, eftersom det inte synes fylla
någon egentlig funktion.

52 och 53 §§

Motsvarar efter en smärre redaktionell ändring 61 och 62 §§ i det re-
mitterade förslaget.

54 §

Motsvarar i sak 63 § första och andra styckena i det remitterade
förslaget. Sista meningen i andra stycket har ansetts onödig och har
därför utgått (jfr kommentaren till 17 § ovan).

För att regeringen skall kunna ge Arbetsmarknadsstyrelsen ett
sådant bemyndigande, som anges i 63 § tredje stycket i det
remitterade förslaget, fordras antingen att bemyndigandet enbart avser
sådana verkställighetsföreskrifter som regeringen får besluta med stöd
av 8 kap. 13 § regeringsformen - varvid gäller att den lagbestämmelse
som föreskriften skall komplettera måste vara så detaljerad att
regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom föreskriften (se
prop. 1973:90 s. 211) - eller också att bemyndigandet avser ett
rättsförhållande vilket ligger helt utanför området för 8 kap. 2 §
regeringsformen, som omfattar bl.a. civilrättsliga föreskrifter om
föreningar. Det kan enligt Lagrådets mening vara tveksamt om detta
krav är uppfyllt. Tredje stycket har därför uteslutits.

55 §

Motsvarar efter mindre redaktionella ändringar 64 § i det remitterade
förslaget.

56-60 §§

Motsvarar efter en konsekvensändring 65-69 §§ i det remitterade för-
slaget.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

231

61 §                                                               Prop. 1996/97:107

Motsvarar efter en redaktionell ändring 70 § i det remitterade förslaget. Bilaga 5

62 §

Motsvarar 71 § i det remitterade förslaget. Forumbestämmelsen i
förslagets andra stycke har utgått, eftersom det som där sägs följer av
rättegångsbalkens regler om laga domstol.

63 och 64 §§

Motsvarar helt 72 och 73 §§ i det remitterade förslaget.

65 §

Första stycket motsvarar helt 74 § första stycket i det remitterade för-
slaget.

Eftersom det i 71 § (62 § i Lagrådets förslag), till vilken 74 § andra
stycket i det remitterade förslaget hänvisar, endast omnämns fall av
klander och inte, såsom i bestämmelsens förebild i lagen om
ekonomiska föreningar och aktiebolagslagen, även nullitetsfall saknar
det mening att i förevarande bestämmelse uttryckligen göra en
begränsning till klandertalan. Andra stycket har ändrats i enlighet
härmed.

66 §

Motsvarar 75 § i det remitterade förslaget. Paragrafen har
omformulerats så att det framgår att arbetslöshetskassans
verksamhetsår är kalenderår.

67 §

Motsvarar 76 § i det remitterade förslaget. "Räkenskapsår" har ändrats
till "verksamhetsår".

68 §

Motsvarar 77 § i det remitterade förslaget.

69 §
Motsvarar 78 § i det remitterade förslaget. "Räkenskapsår" har ändrats
till "verksamhetsår".

70-81 §§

Motsvarar med vissa redaktionella ändringar 79-90 §§ i det remitterade
förslaget.

82-84 §§

Motsvarar med viss konsekvensändring 91-93 §§ i det remitterade
förslaget.

I det remitterade förslaget har i 94 och 95 §§ tagits in bestämmelser
om att Arbetsmarknadsstyrelsen kan besluta om fusion, bl.a. i fall då

232

enighet inte kan uppnås mellan arbetslöshetskassor om
genomförandet av en fusion eller då en arbetslöshetskassas
medlemsantal har gått ned under det minsta antal som föreskrivs enligt
lagen.

Lagrådet har vid föredragningen upplysts om att hittills genomförda
fusioner har skett i enighet mellan berörda arbetslöshetskassor och att
det aldrig hänt att en kassa kommit på obestånd så att konkurs, lik-
vidation eller upplösning har blivit aktuell. Detta förklaras främst av
systemet med statsbidrag till kassorna, vilket i sin tur utgör en garanti
för medlemmarnas rätt till ersättning vid arbetslöshet.

Det bör också framhållas att arbetslöshetskassorna i princip utgör
privaträttsliga subjekt som till en del - om än ringa - finansierar sin
verksamhet med medlemsavgifter. Det är med hänsyn härtill enligt
Lagrådets mening tveksamt om Arbetsmarknadsstyrelsen utan
närmare grunder angivna av riksdagen tilläggs befogenhet att fatta
beslut som skulle kunna innebära att staten tvångsvis disponerar över
medlemmarnas medel. Med hänsyn till de sinsemellan mycket olika
situationer som kan uppstå saknar Lagrådet underlag för att föreslå
mer detaljerade regler.

Mot den angivna bakgrunden föreslår Lagrådet att bestämmelserna
utgår, vilket innebär att de föreslagna reglerna i 96 och 111 §§ i det re-
mitterade förslaget blir obehövliga. Skulle mot förmodan någon sådan
situation inträffa som beskrivs i 94 och 95 §§ i det remitterade
förslaget, synes den enda möjliga lösningen vara att lagstifta särskilt
för det fallet.

Rubriken före 85-87 §§

Som tidigare nämnts föreslår Lagrådet att de bestämmelser om den
kompletterande arbetslöshetskassan som tagits in i det remitterade
förslaget samlas under en särskild rubrik i lagen.

85 §

Motsvarar med vissa redaktionella ändringar 8 §, 9 § första stycket
första meningen samt 13 § andra stycket i det remitterade förslaget.
Avsikten är att det skall finnas endast en kompletterande arbetslös-
hetskassa (jfr 14 § andra stycket i det remitterade förslaget). Den skall
vidare godkännas av regeringen innan den med vissa angivna undan-
tag omfattas av den föreslagna lagen. Med dessa utgångspunkter
skulle det, som Lagrådet föreslår i andra stycket, direkt kunna slås fast
att "den" kompletterande arbetslöshetskassan skall godkännas av
regeringen.

86 §

Motsvarar i sak 9 § första stycket tredje meningen och andra stycket
i det remitterade förslaget.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

233

87 §                                                               Prop. 1996/97:107

Motsvarar till sitt innehåll 9 § första stycket andra meningen samt Bilaga 5

tredje stycket, 11 § andra stycket 13, 14 § tredje stycket, 24 § tredje
stycket, 38 §, 55-57 §§, 60 §, 63 § andra stycket, 70 §, 97 § och

126 § i det remitterade förslaget. Den omdisposition och de föreskrifter
som Lagrådet har föreslagit har föranlett en rad redaktionella
ändringar.

Rubriken före 88 §

Enligt Lagrådets mening bör kunna övervägas att, efter de i huvudsak
konstitutiva och föreningsrättsliga reglerna samt bestämmelserna om
medlemskap, ta in de bestämmelser om samverkan m.m. som
återfinns i 5 § i det remitterade förslaget. De skulle därmed placeras
under en särskild rubrik omedelbart före bestämmelserna om tillsyn.

88 §

Motsvarar 5 § i det remitterade förslaget med vissa smärre redaktio-
nella ändringar. Sålunda har uttrycket "som registrerats enligt denna
lag" bedömts kunna utgå såsom obehövligt, eftersom endast
arbetslöshetskassor som har registrerats skall omfattas av lagen.
Ordet "sökanden" är inte definierat och förekommer inte heller i övrigt
i lagen. Lagrådet föreslår att det byts ut mot "den enskilde" - ett
begrepp som finns i lagförslaget - med följdändringen "hans eller
hennes".

89 §

Motsvarar 98 § i det remitterade förslaget, dock med ett tillägg om att
Arbetsmarknadsstyrelsen också bör följa upp försäkringen. Det kanske
inte kan anses helt klart hur omfattande Arbetsmarknadsstyrelsens
tillsynsfunktion är. Med hänsyn härtill kan behövas ett klargörande av
att även en uppföljning av försäkringen ingår bland styrelsens
skyldigheter. Detta har gjorts även för att få korrespondens med
bestämmelserna i 90 § (6 § i det remitterade förslaget) om
arbetslöshetskassornas uppgiftsskyldighet.

90 §

Motsvarar 6 § och 99 § andra stycket i det remitterade förslaget.
Lagrådet föreslår i det sammanhanget att den bestämmelse som tagits
in i 99 § första stycket i förslaget om att arbetslöshetskassa är skyldig
att följa Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter får utgå. Motivet till detta
är att det ligger i sakens natur att en kassa är skyldig att följa de
föreskrifter som Arbetsmarknadsstyrelsen kan utfärda med stöd av
delegation, medan kassan inte kan vara skyldig att följa föreskrifter
som Arbetsmarknadsstyrelsen kan ha utfärdat som går utöver delega-
tionen. Slutligen har bestämmelsen om Arbetsmarknadsstyrelsens
ombud ansetts kunna utgå såsom obehövlig.

234

91 §

Motsvarar 100 och 101 §§ i det remitterade förslaget med vissa
smärre ändringar. Sålunda föreslås att man i stället för ordet
"påpekanden" i första stycket återgår till ordet "erinringar" som finns i
den nu gällande lagen och som också har ett annat innehåll än ordet
"påpekanden". Eftersom Arbetsmarknadsstyrelsen inte torde ha en
ovillkorlig skyldighet att utfärda förelägganden, föreslås att "skall" i
andra stycket ändras till "får".

92 §

Motsvarar med viss konsekvensändring 102 § i det remitterade
förslaget.

Rubriken före 93 §

Rubriken föreslås få ändrad lydelse till följd av Lagrådets förslag om
att flytta en grundläggande bestämmelse om statsbidrag i 4 § i det
remitterade förslaget.

93 §

Motsvarar helt 4 § i det remitterade förslaget.

94 §

Motsvarar i sak 103 § första och andra styckena i det remitterade
förslaget. I förtydligande syfte föreslås dock vissa redaktionella änd-
ringar. Bestämmelsen i tredje stycket i det remitterade förslaget har
ansetts kunna avvaras.

95 §

Motsvarar 104 § i det remitterade förslaget. Lagrådet vill i detta sam-
manhang erinra om följande. I författningskommentaren till 104 § har,
med hänvisning till 14 § lagen (1971:289) om allmänna för-
valtningsdomstolar, uttalats att det är länsrätten i det län där det första
beslutet i ärendet har fattats som är den länsrätt som skall pröva ett
överklagande. Bestämmelsen i 104 §, som har sin motsvarighet i 98 §
gällande lag om arbetslöshetsförsäkring, har emellertid i tillämpningen
inte tolkats så entydigt. Mot bakgrund bl.a. av att det är omprövnings-
beslutet som är det beslut som kan överklagas, har hävdats att rätt
forum bör vara länsrätten i det län där omprövningsbeslutet är fattat.
Då det visat sig att man i kammarrätterna har kommit till skilda bedöm-
ningar i forumfrågan, har Regeringsrätten nyligen meddelat prövnings-
tillstånd i ett mål som rör denna fråga. F.ö. kan anmärkas att bindande
föreskrifter i forumfrågan inte kan lämnas genom motivuttalanden till
denna paragraf.

96 §

Motsvarar 105 § i det remitterade förslaget. Enligt 111 § (121 § i det
remitterade förslaget) skall arbetslöshetskassan ompröva sitt beslut,

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

235

om det begärs av den enskilde som beslutet angår. Dels för att få
överensstämmelse med den bestämmelsen, dels för att tydliggöra att
förhållandet är ett annat om Arbetsmarknadssstyrelsen överklagar (se
97 §-108 § i det remitterade förslaget) föreslås att orden "en enskild"
förs in i förevarande paragraf.

97 §

Motsvarar efter en konsekvensändring 108 § i det remitterade
förslaget.

98 §

Motsvarar i huvudsak 110 § i det remitterade förslaget. Lagrådet
föreslår dock att bestämmelsen formuleras om och att en hänvisning
tas in till 62 §, som rör ärenden som avses överklagade till allmän
domstol. Vidare bör hänvisningen till den nya lagen om arbetslöshets-
försäkring utgå, eftersom avsikten är att där uttömmande reglera rätten
till överklagande enligt den lagen.

99 §

Motsvarar med viss redaktionell ändring 112 § i det remitterade försla-
get.

100 §

Motsvarar delvis 113 § första stycket i det remitterade förslaget.
Bestämmelsen om prövningstillstånd i kammarrätt som därutöver
återfinns i 113 § första stycket torde inte vara erforderlig, eftersom en
sådan bestämmelse också återfinns i 110 §. Även andra stycket i
113 § skulle kunna utgå, eftersom jämkningsbestämmelsen redan
finns i 94 § tredje stycket.

101 och 102 §§

Motsvarar efter konsekvensändring 114 och 115 §§ i det remitterade
förslaget.

103 §

Motsvarar 116 § i det remitterade förslaget med vissa redaktionella
ändringar.

104 §

Motsvarar 117 § i det remitterade förslaget efter omformulering och
ändring till följd av Lagrådets förslag rörande fusionsreglerna.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

105 och 106 §§

Motsvarar med viss redaktionell ändring 118 och 119 §§ i det
remitterade förslaget.

236

107 §

Motsvarar helt 120 § i det remitterade förslaget.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

108 §

Motsvarar helt 106 § i det remitterade förslaget. Denna bestämmelse,
liksom de båda följande, har bedömts lämpligen höra hemma under
gemensamma bestämmelser om överklagande.

109 §

Motsvarar 107 § i det remitterade förslaget med undantag för orden
"det allmännas" som föreslås utgå som oklara, eftersom talan om t.ex.
medlemskap inte alltid är att betrakta som "det allmännas" talan.

110 §

Motsvarar helt 109 § i det remitterade förslaget.

111-115 §§

Motsvarar efter konsekvensändringar 121-125 §§ i det remitterade
förslaget.

116 §
Motsvarar helt 127 § i det remitterade förslaget.

237

Bilagal Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

Förslag till lag om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Arbetslöshetsförsäkringen enligt lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring handhas av arbetslöshetskassor som har registrerats
enligt 7 - 14 §§. Arbetslöshetskassor är föreningar för vilkas bildande och
verksamhet det finns närmare bestämmelser i denna lag.

En arbetslöshetskassas verksamhet skall omfatta ett visst
verksamhetsområde. Ett verksamhetsområde omfattar en viss
yrkeskategori eller bransch eller vissa närbesläktade sådana.

2 § En arbetslöshetskassa kan förvärva rättigheter och ta på sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter sedan
den registrerats.

För en arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans tillgångar.
I tillgångarna räknas in avgifter som har förfallit till betalning, även om
de ännu inte har betalats.

3 § En förening kan registreras som arbetslöshetskassa endast om den
har minst 10 000 medlemmar, har till ändamål att ge sina medlemmar
ersättning vid arbetslöshet samt har antagit stadgar och utsett styrelse och
revisorer enligt denna lag.

4 § En arbetslöshetskassas firma skall innehålla ordet arbetslöshetskas-
sa.

Firman skall tydligt skilja sig från andra bestående arbetslöshetskassors
firma.

Endast arbetslöshetskassor enligt denna lag får i sin firma använda
benämningen arbetslöshetskassa eller förkortningar därav.

5 § En arbetslöshetskassas stadgar skall ange följande:

1.  arbetslöshetskassans firma,

2.  kassans verksamhetsområde,

3.  uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda
kategorierna,

4.  den ort i Sverige där kassans styrelse skall ha sitt säte,

5.  betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

6.  betalningssätt för avgifter,

238

7.  påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt Prop. 1996/97:107

uttaxerat belopp,                                                          Bilaga 5

8.  antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet

att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

9.  bestämmelser om föreningsstämma,

10. antalet ombud som skall utses till föreningsstämman, sättet att utse

dem och tiden för deras uppdrag,

11. tid för ordinarie föreningsstämma,

12. den tid inom vilken föreningsstämman skall sammankallas, hur den
skall sammankallas och hur andra meddelanden skall ges till känna för
ombuden och medlemmarna, samt

13. den tid inom vilken en medlem som vill fa ett ärende behandlat vid

en föreningsstämma skall begära det och hur det skall göras.

Första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts
enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för privatanställda.

Arbetsmarknadsstyrelsen far medge att en arbetslöshetskassas stadgar
innehåller annat än det som anges i första stycket, om det finns särskilda
skäl.

6 § En arbetslöshetskassa får inte utöva annan verksamhet än sådan som
avses i 1 § eller använda medel för ändamål som är främmande för sådan
verksamhet. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbets-
marknadsstyrelsen får medge undantag från denna föreskrift, om det finns
särskilda skäl.

Registrering av arbetslöshetskassor

7 § En förening som vill verka som arbetslöshetskassa registreras hos
Arbetsmarknadsstyrelsen.

Registreringen gäller från den dag ansökan om registrering kom in till
Arbetsmarknadsstyrelsen.

8 § Om en arbetslöshetskassas avsedda verksamhetsområde skulle helt
eller i väsentligt hänseende sammanfalla med en redan verksam arbetslös-
hetskassas verksamhetsområde får registrering vägras.

9 § En arbetslöshetskassa skall för registrering anmäla

1.  sin postadress,

2.  de personer som har utsetts till

-  styrelseledamot,

-  kassaföreståndare,

-  suppleant,

-  firmatecknare,

-  revisor,

3.  de utseddas postadress och personnummer, och

4.  hur kassans firma tecknas.

239

Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om Prop. 1996/97:107
styrelserepresentation för de privatanställda skall det anges.               Bilaga 5

10 § En arbetslöshetskassa skall också för registrering anmäla varje
ändring av stadgarna som beslutats av föreningsstämman.

11 § En anmälan som sägs i 9 § görs första gången när arbetslös-
hetskassan ansöker om registrering enligt 7 §. Därefter skall en anmälan
göras genast efter det att en ändring inträffat i något förhållande som
tidigare anmälts eller borde ha anmälts enligt 9-10 §§.

Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan.

12 § Arbetsmarknadsstyrelsen far förelägga arbetslöshetskassan att inom
en viss tid avge yttrande eller vidta rättelse, om styrelsen finner att ett
beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas
anmälningen

1.  inte har tillkommit i behörig ordning,

2.  till sitt innehåll strider mot lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-
ring, mot denna lag, mot föreskrifter som har meddelats med stöd av
dessa lagar eller mot arbetslöshetskassans stadgar,

3.  i något viktigare hänseende har formulerats otydligt eller vilseledan-

de.

Om en arbetslöshetskassa inte följer ett sådant föreläggande, skall
anmälan avskrivas. En underrättelse om att så kan ske skall tas in i
föreläggandet.

13 § Finns det något hinder mot registrering även efter det att ett
yttrande som sägs i 12 § första stycket har av getts och arbetslöshetskassan
har haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall Arbetsmarknadsstyrelsen
vägra registrering, om det inte finns anledning att ge ett nytt föreläggande.

14 § För en förpliktelse som genom en åtgärd på en förenings vägnar
uppkommit före registreringen svarar de solidariskt som har beslutat eller
deltagit i åtgärden. Genom registreringen övergår ansvaret på
arbetslöshetskassan, om förpliktelsen uppkommit efter det att föreningen
bildats.

Arbetslöshetskassans ledning

Kassans styrelse

15 § En arbetslöshetskassa skall ha en styrelse med minst tre ledamöter
samt suppleanter.

En av ledamöterna och hans eller hennes suppleant skall som statens
representant utses av Arbetsmarknadsstyrelsen. Övriga ledamöter och

240

suppleanter väljs av föreningsstämman.

Den ledamot och den suppleant som utsetts av Arbetsmarknadsstyrelsen
har rätt till ersättning för uppdragets fullgörande med det belopp som
regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen
fastställer.

16 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter gäller även
suppleanter.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245)
om styrelserepresentation för de privatanställda.

Krav för att få vara styrelseledamot

17 § Styrelseledamöter skall vara bosatta i Sverige, om inte regeringen
eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen i ett
särskilt fall tillåter annat.

Den som är underårig, i konkurs, har en förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken eller är underkastad näringsförbud far inte vara
styrelseledamot.

Till styrelseledamot får föreningsstämman välja endast den som är
medlem i kassan.

Styrelseledamöternas uppdragstid

18 § En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i
arbetslöshetskassans stadgar. Uppdragstiden far inte omfatta mer än fyra
verksamhetsår och skall bestämmas så att den upphör vid slutet av den
ordinarie föreningsstämma på vilken styrelseval förrättas.

19 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid om ledamoten
begär det. Ett sådant uppdrag upphör i förtid även i det fall att den som
utsett ledamoten eller, i fråga om vald styrelseledamot, föreningsstämman
beslutar det. Anmälan om att uppdrag upphört i förtid skall göras hos
arbetslöshetskassans styrelse och hos Arbetsmarknadsstyrelsen.

20 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller det upp-
kommer hinder enligt 17 § för honom eller henne att vara styrelseledamot
och en suppleant inte kan träda i ledamotens ställe, skall övriga styrelsele-
damöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den
återstående mandattiden.

Sådana åtgärder behöver inte vidtas om den ledamot vars uppdrag
upphört var en arbetstagarrepresentant som avses i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda.

Valet av en ny ledamot som skall väljas på föreningsstämma far anstå
till nästa ordinarie stämma vid vilken styrelseval förrättas utan hinder av

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

241

16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

15 § första stycket, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter Prop. 1996/97:107
och suppleanter.                                                           Bilaga 5

Poster inom arbetslöshetskassans ledning

21 § Styrelsen utser inom sig en ordförande och en vice ordförande. Den
som är anställd hos arbetslöshetskassan får inte vara ordförande.

Styrelsen utser även en kassaföreståndare och en sekreterare. Be-
stämmelserna i 17 § andra stycket gäller också kassaföreståndaren.
Kassaföreståndaren far inte vara styrelseledamot eller kassaföreståndare
i en annan kassa.

Vid lika röstetal avgörs frågan genom lottning.

Ledningens uppgifter

22 § Styrelsen företräder arbetslöshetskassan och tecknar dess firma.

Styrelsen far bemyndiga en styrelseledamot, kassaföreståndaren eller
någon annan att företräda arbetslöshetskassan och teckna dess firma, om
det inte är förbjudet enligt stadgarna. Styrelsen kan föreskriva att rätten
att företräda arbetslöshetskassan och teckna dess firma får utövas endast
av två eller flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får
registeras.

Bestämmelserna i 17 § andra stycket och 30 § gäller också den som be-
myndigas enligt andra stycket.

Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i
andra stycket.

23 § Styrelsen svarar för arbetslöshetskassans organisation och för-
valtningen av kassans angelägenheter.

Kassaföreståndaren ansvarar för den löpande förvaltningen enligt de
riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.

24 § Styrelsen skall se till att organisationen av bokföringen och
medelsförvaltningen innefattar en tillfredsställande kontroll.

Kassaföreståndaren skall ombesörja att bokföringen fullgörs i överens-
stämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande
sätt.

Styrelsesammanträden

25 § Styrelsens ordförande skall se till att styrelsesammanträden hålls när
det behövs. Styrelsen skall sammankallas om någon av styrelseledamöter-
na eller kassaföreståndaren begär det.

Kassaföreståndaren har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsesam-
manträden även om han eller hon inte är styrelseledamot, om inte

242

32 § En ställföreträdare för en arbetslöshetskassa får inte följa en sådan
föreskrift av en föreningsstämma eller ett annat organ hos arbetslös-
hetskassan som inte gäller därför att den står i strid med lagen (1997:000)
om arbetslöshetsförsäkring, med denna lag, med föreskrifter utfärdade
med stöd av dessa lagar eller med kassans stadgar.

33 § Om en ställföreträdare har överskridit sin befogenhet när han eller
hon företog en rättshandling för en arbetslöshetskassa gäller inte
rättshandlingen mot kassan, om den mot vilken rättshandlingen företogs
insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

Detta gäller också om en kassaföreståndare vid företagande av en
rättshandling har överskridit sin behörighet att vidta åtgärder på arbetslös-
hetskassans vägnar enligt 23 § andra stycket och 24 § andra stycket.

Arbetslöshetskassans medlemmar

Rätt till medlemskap

34 § Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som
uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans
verksamhetsområde. Medlemskap far dock beviljas endast den som under
en sammanhängande period av fyra veckor har förvärvsarbetat i
genomsnitt minst 17 timmar per vecka och alltjämt arbetar i minst denna
omfattning. Rätt att bli medlem har inte den som

1. är medlem i en annan arbetslöshetskassa,

2. har fyllt 64 år.

Rätt att bli medlem har även den som till följd av att han eller hon
uppfyller studerandevillkoret enligt lagen (1997:000) om arbetslöshetsför-
säkring är berättigad till ersättning enligt grundförsäkringen och som har
utbildat sig för arbete i yrkeskategori eller bransch inom kassans
verksamhetsområde.

35 § Arbetslöshetskassan skall föra en medlemsförteckning. Förteck-
ningen skall innehålla uppgift om

1. varje medlems namn, personnummer, postadress och tid för inträde
i kassan, och

2. de avgifter och andra belopp som medlemmen har betalat in.

36 § Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den
dag medlemmen fyller 65 år.

Uteslutning av medlem

37 § Arbetslöshetskassans styrelse skall, om inte särskilda skäl talar mot
det, utesluta en medlem som

1. inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna har

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

244

styrelsen bestämmer något annat i ett särskilt fall.

26 § Vid styrelsesammanträden skall föras protokoll som undertecknas
av ordföranden och justeras av den ledamot som styrelsen utser.

Styrelseledamöter och kassaföreståndaren har rätt att fa en avvikande
mening antecknad till protokollet.

Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande
sätt.

27 § Styrelsen är beslutför om mer än hälften av det totala antalet
ledamöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande.

Beslut i ett ärende får inte fattas om inte, såvitt möjligt, samtliga
styrelseledamöter har fatt tillfälle att delta i ärendets behandling och fått
tillfredsställande underlag för att avgöra det.

28 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett styrelsesammanträde
skall ledamotens suppleant ges tillfälle att delta i sammanträdet.

Suppleanten för den arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid få
underlag för styrelsesammanträdena och ges tillfälle att delta vid
sammanträden på samma sätt som en styrelseledamot.

29 § Om inte stadgarna föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som
styrelsens beslut den mening för vilken fler än hälften av de närvarande
röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden stöder. Är
styrelsen inte fulltalig skall de som röstar för beslutet utgöra mer än en
tredjedel av det totala antalet styrelseledamöter, om inte något annat före-
skrivs i stadgarna.

Särskilda bestämmelser om arbetslöshetskassans ledning och
ställföreträdare

30 § Styrelseledamöter eller kassaföreståndaren får inte handlägga frågor
som rör avtal mellan dem och arbetslöshetskassan. De får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan kassan och tredje man, om de i frågan
har ett väsentligt intresse som kan strida mot kassans intressen. Vad som
sägs om handläggning av frågor som rör avtal gäller även rättegång eller
annan talan.

31 § Styrelsen eller andra ställföreträdare för en arbetslöshetskassa får
inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som kan bereda en
otillbörlig fördel åt medlem eller någon annan, om rättshandlingen eller
åtgärden är till nackdel för arbetslöshetskassan eller någon av dess
medlemmar.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

243

uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom kassans verksam-
hetsområde, eller

2. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller
vilseledande uppgift om något förhållande av betydelse för hans eller
hennes rätt till medlemskap eller ersättning.

Om särskilda skäl föreligger skall styrelsen, i stället för att utesluta
medlemmen, frånkänna honom eller henne rätten till ersättning enligt
bestämmelser härom i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring.

Första stycket 1 gäller inte sådan medlem som grundar sitt medlemskap
endast på förhållanden som avses i 34 § andra stycket.

38 § Har i ett ärende om uteslutning av medlem uppgift som inte saknar
betydelse för frågan om uteslutning tillförts ärendet av någon annan far
ärendet inte avgöras utan att medlemmen har underrättats om det och fatt
tillfälle att yttra sig över uppgiften. Medlemmen skall anses ha fatt
underrättelse om uppgiften, om den har sänts i ett rekommenderat brev
under medlemmens vanliga adress.

39 § Ett beslut varigenom en medlem uteslutits skall innehålla de skäl
som bestämt utgången, om det inte är uppenbart obehövligt. I beslutet
skall även anges från och med vilken dag uteslutningen gäller.

Om ett beslut om uteslutning fattas med stöd av 37 § 1 under tid då
medlemmen har rätt till ersättning, gäller uteslutningen från och med
dagen efter det att medlemmens rätt till ersättning upphör.

Rätt till utträde

40 § Utträde ur en arbetslöshetskassa sker efter anmälan. Sådan anmälan
skall göras skriftligen och innehålla uppgift om när utträdet skall ske. En
medlems rätt att träda ut ur en arbetslöshetskassa far inte begränsas.

Ytterligare bestämmelser om utträde finns i 45-46 §§.

Medlemsavgifter och särskild uttaxering

41 § En arbetslöshetskassa skall ta ut medlemsavgifter som i förening
med andra inkomster får antas täcka kassans förvaltningskostnader för den
del av försäkringen som avser inkomstbortfallsforsäkring, betalningen av
finansieringsavgift och övriga utgifter. En arbetslöshetskassa far besluta
om olika medlemsavgifter för olika medlemskategorier, om det finns skäl
för det.

42 § Trots vad stadgarna föreskriver, far en arbetslöshetskassa besluta om
särskild uttaxering, om arbetslöshetskassans tillgångar är otillräckliga för
verksamhetens behöriga utövande.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

245

43 § En arbetslöshetskassas beslut om medlemsavgifter och om särskild Prop. 1996/97:107

uttaxering skall godkännas av Arbetsmarknadsstyrelsen.                 Bilaga 5

44 § En arbetslöshetskassas inkomster som inte används för löpande
utgifter under verksamhetsåret, skall användas för sådana utgifter följande
verksamhetsår.

45 § En medlem skall anses ha trätt ut ur arbetslöshetskassan, om med-
lemmen vid utgången av andra månaden efter den tid på vilken en
medlemsavgift eller ett särskilt uttaxerat belopp belöper inte har betalat
avgiften eller beloppet till kassan och inte heller har anmält ett förhållande
på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas. Medlemmen
skall anses ha trätt ut ur kassan vid den tidpunkten.

I en arbetslöshetskassa med en längre avgiftsperiod än en kalendermå-
nad skall en medlem som inte inom tre månader från periodens början har
betalat medlemsavgiften anses ha trätt ut ur kassan efter den tiden.

46 § Om det finns särskilda skäl får Arbetsmarknadsstyrelsen medge
utträde vid en senare tidpunkt än vad som sägs i 45 §, dock senast vid
utgången av sjätte månaden.

47 § En arbetslöshetskassas styrelse far medge att en medlem far fortsätta
att vara medlem, även om medlemmen låtit bli att inom den tid som
framgår av 45 § anmäla ett förhållande som befrielse från betalnings-
skyldighet kan grundas på.

Om det finns särskilda skäl, far styrelsen även i andra fall än som sägs

i första stycket besluta att en medlem far fortsätta att vara medlem även
om medlemmen inte inom den tid som framgår av 45 § betalat med-
lemsavgiften eller ett särskilt uttaxerat belopp.

Finansieringsavgift

48 § Arbetslöshetskassorna skall till staten betala en avgift för
finansiering av del av statens kostnader för

1.  utbetald ersättning avseende inkomstbortfallsförsäkringen, och

2.  administration av grundförsäkringen.

Betalningen skall ske med ett belopp för varje medlem som fanns i
kassan den 31 december det senaste förflutna verksamhetsåret beräknat till
158 procent av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt
utbetalade dagpenningen till medlemmar enligt inkomstbortfallsförsäk-
ringen. Härav utgör

1.  135 procentenheter betalning av kostnader hänförliga till första
stycket 1, och

2.  23 procentenheter betalning av kostnader hänförliga till första
stycket 2.

246

49 § Regeringen far meddela närmare föreskrifter om när och på vilket Prop. 1996/97:107
sätt betalningarna enligt 48 § skall göras.                                 Bilaga 5

Föreningsstämma

50 § En arbetslöshetskassa skall hålla ordinarie föreningsstämma före den
1 juli varje år.

Arbetsmarknadsstyrelsen far medge att stämma hålls vid en senare
tidpunkt eller att den hålls endast vartannat år.

51 § Medlemmars rätt att besluta i arbetslöshetskassans angelägenheter
far utövas vid föreningsstämman genom valda ombud. Varje ombud har
en röst.

Om en arbetslöshetskassa är nybildad och val av ombud inte har hunnit
anordnas, far medlemmarna besluta i kassans angelägenheter vid
föreningsstämman. Vad som sägs om ombud i 55 och 56 §§ gäller i ett
sådant fall på motsvarande sätt medlemmar som beslutar vid stämman.

52 § Samtliga medlemmar i en arbetslöshetskassa har rätt att delta i val
av ombud.

53 § Föreningsstämman fastställer antalet ombud som skall väljas.

Föreningsstämman kan bemyndiga styrelsen att fastställa antalet ombud.
Ett sådant bemyndigande blir giltigt endast om det godkänns av
Arbetsmarknadsstyrelsen.

54 § Ett ombud far inte väljas för längre tid än fem år.

Till ombud får väljas endast en person som är medlem i arbets-
löshetskassan.

55 § Ett ombud far inte rösta genom ett annat ombud.

Ett ombud far inte rösta i en fråga som rör

1. talan mot ombudet,

2. ombudets befrielse från skadeståndsansvar eller från någon annan
förpliktelse mot arbetslöshetskassan, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 som rör någon annan, om
ombudet i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot kassans
intressen.

56 § Om en bestämmelse i denna lag eller i arbetslöshetskassans stadgar
som rör kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar
har åsidosatts i ett ärende, far stämman inte besluta i ärendet utan
samtycke av alla närvarande ombud. Även utan ett sådant samtycke får
föreningsstämman avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen,

247

om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart
föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Stämman får också be-
sluta att en extra föreningsstämma skall sammankallas för behandling av
ärendet.

57 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som
styrelsen har utsett.

Ordföranden vid föreningsstämman utses av stämman.

58 § Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fatt mer
än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som
stämmans ordförande stöder.

Vid val anses den vald som har fatt de flesta rösterna. Vid lika röstetal
avgörs valet genom lottning, om inte något annat beslutas av stämman
innan valet förrättas.

59 § Föreningsstämman beslutar om ändring av stadgarna. Beslutet är
giltigt, om minst tre fjärdedelar av samtliga röstberättigade vid stämman
har förenat sig om det. Om arbetslöshetskassans stadgar innehåller
ytterligare villkor för ändring av stadgarna, gäller det villkoret.

Beslutet far inte verkställas innan registrering har skett enligt 10 §.

60 § Föreningsstämman får uppdra åt styrelsen att fatta beslut om
medlemsavgifter.

61 § Ett förbehåll i stadgarna om att tvister mellan arbetslöshetskassan
och styrelsen, styrelseledamöterna, kassaföreståndaren eller medlemmarna
skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.

Om styrelsen begär skiljemannaförfarande mot arbetslöshetskassan,
tillämpas 65 §.

Talan mot föreningsstämmans beslut

62 § Om ett beslut av en föreningsstämma inte har kommit till i behörig
ordning eller i övrigt strider mot lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-
ring, denna lag eller mot arbetslöshetskassans stadgar, kan talan mot
arbetslöshetskassan om att beslutet skall upphävas eller ändras föras av en
medlem, styrelsen, en styrelseledamot eller kassaföreståndaren.

Talan skall väckas vid tingsrätten.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte
talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

63 § En dom som upphäver eller ändrar en föreningsstämmas beslut
gäller även för medlemmar som inte har fört talan.

64 § Rätten kan ändra en föreningsstämmas beslut endast om det kan

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

248

fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.

Skall föreningsstämmans beslut enligt denna lag anmälas for registre-
ring. skall rätten underrätta Arbetsmarknadsstyrelsen for registrering, om
beslutet har upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft
eller om rätten genom beslut under rättegången har förordnat att beslutet
inte far verkställas.

65 § Om styrelsen vill väcka talan mot arbetslöshetskassan, skall den
sammankalla en föreningsstämma vid vilken det skall väljas ställföreträda-
re som kan fora kassans talan i tvisten. Stämning delges den valde
ställföreträdaren.

För styrelsen talan mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte
förlorad enligt 62 § tredje stycket, om styrelsen inom den där angivna
tiden har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.

Redovisning

66 § Arbetslöshetskassans verksamhetsår är kalenderår.

67 § Styrelsen skall avge årsredovisning for varje verksamhetsår.
Årsredovisningen skall bestå av resultaträkning, balansräkning och
förvaltningsberättelse.

Resultaträkningen och balansräkningen skall upprättas i enlighet med
bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125). Förvaltningsberättelsen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

68 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter
och av kassaföreståndaren.

Om det har antecknats en avvikande mening om årsredovisningen till
styrelsens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till redovis-
ningen.

69 § Årsredovisningen for det förflutna verksamhetsåret skall avlämnas
till revisorerna senast den 31 mars.

70 § Senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen
har blivit fastställda, skall en kopia av årsredovisningen och revisionsbe-
rättelsen hållas tillgängliga hos arbetslöshetskassan for dem som vill ta del
av dessa handlingar.

71 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Arbetsmark-
nadsstyrelsen far utfärda närmare föreskrifter om arbetslöshetskassans
bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Om det finns särskilda skäl, far
föreskrifterna avvika från vad som följer av bokföringslagen (1976:125).

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

249

17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 107

Revision

72 § En arbetslöshetskassa skall ha minst två revisorer och personliga
suppleanter for dem. Vad som i denna lag sägs om revisorer gäller även
revisorssuppleanter.

Revisorerna väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i
stadgarna att de skall utses på ett annat sätt.

73 § Minst en av revisorerna skall vara en auktoriserad eller en godkänd
revisor.

Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag.

74 § Revisor får inte

1.  vara underårig,

2.  ha en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

3.  vara i konkurs,

4.  vara underkastad näringsförbud,

5.  vara styrelseledamot eller kassaföreståndare i arbetslöshetskassan
eller hjälpa till vid kassans bokföring eller medelsförvaltning eller
kontrollen över den,

6.  vara anställd hos arbetslöshetskassan, eller

7.  vara gifit eller sambo med en person som avses i 5, syskon eller
släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en sådan person, eller
besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så
att den ene är gift med den andres syskon.

75 § En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om
uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall tiden bestämmas så att
uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken
revisorsval förrättas.

76 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om revisorn enligt
74 § eller enligt stadgarna inte far fortsätta att vara revisor och inte har
någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts
för den återstående mandattiden.

77 § Revisorerna far när som helst inventera arbetslöshetskassans
tillgångar och granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar.

Arbetslöshetskassans styrelse och kassaföreståndaren skall lämna de
upplysningar och det biträde som revisorerna begär.

78 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed
granska arbetslöshetskassans årsredovisning och räkenskaper samt
styrelsens och kassaföreståndarens förvaltning. Efter att granskningen har
slutförts, skall revisorerna skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på
årsredovisningen. Om revisorerna finner att balans- eller resultaträkningen
inte bör fastställas, skall även det antecknas.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

250

79 § Revisorerna skall för varje verksamhetsår till föreningsstämman Prop. 1996/97:107

avge en revisionsberättelse som skall innehålla                           Bilaga 5

1.  ett uttalande om årsredovisningen har gjorts enligt gällande lag och
arbetslöshetskassans stadgar,

2.  ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna, och

3.  ett förslag i frågan om fastställande av balansräkning och resultat-
räkning.

80 § Revisionsberättelsen skall lämnas till arbetslöshetskassans styrelse
senast en månad efter det att revisorerna har fatt redovisningshand-
lingarna. Dessa skall samtidigt lämnas tillbaka till styrelsen.

81 § Revisorerna har rätt att närvara vid en föreningsstämma. De är
skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ärendena
anses nödvändigt.

Fusion

82 § Genom ett avtal om fusion kan en arbetslöshetskassa (den
överlåtande kassari) gå upp i en annan arbetslöshetskassa (den över-
tagande kassari). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den
överlåtande kassan blir medlemmar i den övertagande kassan, att den
överlåtande kassan upplöses samt att dess tillgångar och skulder övertas
av den övertagande kassan.

En fusion kan också verkställas genom att en överlåtande kassa går upp

i två eller flera övertagande kassor.

83 § Genom ett avtal om fusion kan två eller flera arbetslöshetskassor
(de överlåtande kassorna) förenas genom att bilda en ny arbetslöshetskas-
sa. En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande kassoma
blir medlemmar i den nya kassan, att de överlåtande kassoma upplöses
samt att deras tillgångar och skulder övertas av den nya kasssan.

84 § Ett avtal om fusion skall för att bli giltigt godkännas av förenings-
stämman i den överlåtande arbetslöshetskassan samt av Arbetsmark-
nadsstyrelsen. Bestämmelserna i 59 § skall tillämpas i fråga om en
föreningsstämmas beslut att godkänna en fusion.

Den kompletterande arbetslöshetskassan

85 § Rikstäckande organisationer som företräder anställda och företagare
på arbetsmarknaden far bilda en kompletterande arbetslöshetskassa. I den
kompletterande arbetslöshetskassan är organisationerna som bildat
föreningen medlemmar. Denna kassa skall ha till ändamål att främst
övergångsvis handha arbetslöshetsförsäkring åt enskilda. Såvitt avser

251

grundfbrsäkringen omfattar kassans verksamhet arbetslösa som inte är Prop. 1996/97:107
medlemmar i någon arbetslöshetskassa. Såvitt avser den frivilliga Bilaga 5
inkomstbortfallsförsäkringen omfattar verksamheten dem som är anslutna
till den kompletterande kassan.

Den kompletterande arbetslöshetskassan skall godkännas av
regeringen.

86 § Såväl arbetstagare som företagare kan hos kassan försäkra sig mot
inkomstbortfall. Sådan försäkrad benämns ansluten.

87 § För den kompletterande kassan gäller i övrigt bestämmelserna i
denna lag med följande undantag.

Bestämmelsen i 3 § om minsta antal medlemmar, bestämmelsen i 8 §
om att registrering i vissa fall far vägras samt bestämmelserna i 82-84 §§
om fusion gäller inte.

Såvitt avser bestämmelserna i 3 §, 5 § första stycket 12 och 34—47 §§
samt 60 § om medlemskap, medlemsförteckning, medlemsavgift m.m., i
48 § om finansieringsavgift, och i 95-97 §§ och 111-115 §§ om
överklagande, omprövning och ändring gäller bestämmelserna för de
anslutna i stället för medlemmarna. Vad som sägs i 31 och 61 §§ om
medlem gäller även ansluten till den kompletterande arbetslöshetskassan.

I stället för vad som sägs i 17 § tredje stycket gäller för den
kompletterande arbetslöshetskassan följande. Till styrelseledamot far utses
medlemmar, förtroendevalda eller anställda i de organisationer som är
medlemmar i föreningen. Styrelseledamöterna far inte vara
styrelseledamöter, kassaföreståndare eller ombud vid föreningsstämma i
en annan arbetslöshetskassa.

Bestämmelserna i 51-54 §§ om val av ombud och valda ombud gäller
i den kompletterande arbetslöshetskassan på motsvarande sätt ombud som
utses av medlemsorganisationerna. För sådana ombud gäller vad som i
tredje stycket sägs om styrelseledamot i den kompletterande kassan.

Samverkan

88 § Arbetslöshetskassorna skall samverka med varandra i frågor som rör
administration, service, information, utbildning och utveckling av
kassornas verksamhet.

Arbetslöshetskassorna skall lämna information till den enskilde om vilka
andra arbetslöshetskassor som är verksamma inom hans eller hennes
yrkesområde.

Tillsyn

89 § Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över arbetslöshetskassorna
och gör uppföljning av arbetslöshetsförsäkringen.

252

Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka for att bestämmelserna i lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och i denna lag tillämpas lik-
formigt och rättvist.

90 § En arbetslöshetskassa skall för tillsyn och uppföljning av
arbetslöshetsförsäkringen lämna uppgifter enligt vad regeringen eller efter
regeringens bemyndigande Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver.

En arbetslöshetskassa är skyldig att lämna Arbetsmarknadsstyrelsen
tillträde till föreningsstämman och styrelsesammanträdena.

91 § Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela de erinringar i fråga om en
arbetslöshetskassas verksamhet som styrelsen finner behövliga.

Arbetsmarknadsstyrelsen får förelägga en arbetslöshetskassa att inom en
viss tid vidta de åtgärder som behövs för rättelse, om

1. en avvikelse har gjorts från kassans stadgar, denna lag, lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring eller de författningar och före-
skrifter i övrigt som gäller för kassans verksamhet,

2.  stadgarna inte längre uppfyller kraven enligt 5 §,

3.  kassans tillgångar inte är tillräckliga, eller

4.  någon annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksam-
het.

92 § Om ett föreläggande enligt 91 § inte har följts inom den tid som
angetts i föreläggandet och det förhållandet mot vilket anmärkningen
riktats inte heller har undanröjts på något annat sätt, far Arbetsmark-
nadsstyrelsen bestämma att arbetslöshetskassan helt eller delvis under en
viss tid inte skall ha rätt till statsbidrag.

Statsbidrag

93 § En arbetslöshetskassa har rätt till statsbidrag för kostnader för
ersättning som betalas ut enligt bestämmelser i lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring.

94 § Om en arbetslöshetskassa har fatt statsbidrag utan att vara berättigad
till det eller har fatt för stort bidrag, skall kassan betala tillbaka bidraget.

I frågor om återkrav beslutar Arbetsmarknadsstyrelsen. Grundas
återkravet på att beslut om ersättning enligt lagen (1997:000) om
arbetslöshetsförsäkring är felaktigt, får dock statsbidraget återkrävas
endast om beslutet om utbetalning av ersättning uppenbart strider mot
nämnda lag, denna lag eller med stöd av dessa lagar meddelade
föreskrifter.

Vid återkrav far beloppet jämkas eller, om det finns synnerliga skäl, helt
efterges.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

253

Överklagande, omprövning och ändring

Överklagande i ärenden om rätt till medlemskap i en
arbetslöshetskassa

95 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till medlemskap
enligt denna lag far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

96 § Arbetslöshetskassans beslut får inte överklagas av en enskild innan
kassan har omprövat sitt beslut enligt 111 §. Om ett beslut överklagas
innan det har omprövats, skall överklagandet anses som en begäran om
omprövning.

97 § Arbetsmarknadsstyrelsen får, även till förmån för en enskild part,
överklaga en domstols och en arbetslöshetskassas beslut i ärenden som
avses i 95 §.

Överklagande i övriga ärenden

98 § Beslut som en arbetslöshetskassa fattar med stöd av denna lag får
i andra fall än som avses i 62 och 95 §§ överklagas hos Arbetsmark-
nadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ett sådant ärende överklagas hos
regeringen.

99 § Utan hinder av vad som sägs i 2 § första stycket får styrelsen för
en förening som vägrats registrering överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut i ärendet om registrering.

100 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt 92 eller 94 § får
överklagas av arbetslöshetskassan hos allmän förvaltningsdomstol.

Gemensamma bestämmelser om överklagande

101 § Ett beslut skall överklagas skriftligt.

I skrivelsen skall anges vilket beslut som överklagas och den ändring
av beslutet som begärs.

102 § Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den instans som har
meddelat beslutet. Skrivelsen skall, om inte annat anges i 103 och 104 §§,
ha kommit in till den instansen inom två månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.

103 § Om överklagandet görs av Arbetsmarknadsstyrelsen eller av en
arbetslöshetskassa skall skrivelsen med överklagandet ha kommit in till
den instans som meddelat beslutet inom två månader från beslutets dag.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

254

104 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8, 92 och Prop. 1996/97:107

94 §§ skall överklagas inom två månader från beslutets dag.             Bilaga 5

105 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om
skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid.

Om skrivelsen har kommit in for sent, skall den avvisas utom när

1.  förseningen beror på att den instans som har fattat det överklagade
beslutet har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man
överklagar, eller

2.  skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till den
instans som skall pröva överklagandet.

I fall som avses i 2 skall den instans dit skrivelsen kommit
vidarebefordra den till den instans som har meddelat beslutet och
samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre
instansen.

106 § Om skrivelsen med överklagandet inte avvisas enligt 105 § andra
stycket, skall den instans som har meddelat det överklagade beslutet
lämna över denna och övriga handlingar i ärendet till den instans som
skall pröva överklagandet.

107 § En arbetslöshetskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens eller en
domstols beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat
har angetts i beslutet eller bestämts av den instans som skall överpröva
beslutet.

108 § I ett mål där en enskild part överklagar en arbetslöshetskassas
beslut är kassan den enskildes motpart.

109 § Arbetsmarknadsstyrelsen får överta en arbetslöshetskassas uppgift
att i länsrätt och kammarrätt föra talan.

Arbetsmarknadsstyrelsen för sådan talan i Regeringsrätten.

110 § Vid överklagande till kammarrätt krävs det prövningstillstånd.

Omprövning och ändring

111 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som sägs i 95 § skall
omprövas av kassan, om det begärs av den enskilde som beslutet angår.

Detta gäller inte, om arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet med
stöd av 113 §.

112 § Bestämmelserna i 101-106 §§ om överklagande skall tillämpas i
fråga om en begäran om omprövning.

255

113 § En arbetslöshetskassa skall utan begäran ändra sitt beslut i
ärenden som sägs i 95 § och som inte har överprövats av en högre
instans, om

1.  beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller något annat sådant
förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet,

2.  beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

3.  beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart felaktig
rättstillämpning eller någon annan liknande orsak.

En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om oriktigheten är
av ringa betydelse.

114 § En ändring med stöd av 113 § av ett beslut far inte göras sedan
mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut far ändras även efter det att den tiden har gått ut, om det först
därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

115 § Vid omprövning enligt 111 § får beslutet inte ändras till den
enskildes nackdel.

Vid ändring enligt 113 § får beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel, om det finns synnerliga skäl mot det.

Straffbestämmelse

116 § Om en förening eller en annan organisation utan att vara
registrerad enligt denna lag handhar frågor om ersättning enligt lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring, döms den som på föreningens eller
organisationens vägnar deltar i en åtgärd eller ett beslut i sådan verksam-
het till böter eller fängelse i högst sex månader.

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

256

Bilaga 2 Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

Bestämmelse i lagrådsremissen

Bestämmelse i lagrådets lagförslag

1 §

1 §

2 §

2 § andra stycket

3 § första stycket

1 §

3 § andra stycket

2 § första stycket

93 §

5 §

88 §

90 § första stycket

3 §

8 §

85 § första stycket

85 § första stycket andra meningen

86 §

87 § andra stycket

10 §

11 §

5 § och 87 § tredje stycket

12 §

13 § första och tredje stycket

13 § andra stycket

85 § andra stycket

14 § första stycket

8 §

14 § andra stycket

saknar motsvarighet

14 § tredje stycket

87 § andra stycket

15 §

16 § första stycket

9 § första stycket 4

16 § andra stycket

10 §

17 §

11 §

18 §

12 §

19 §

13 §

20 §

saknar motsvarighet

21 §

14 §

22 §

15 §

23 §

16 §

24 §

17 § och 87 § fjärde stycket

25 §

18 §

26 §

19 §

27 §

20 §

28 §

21 §

29 §

22 §

30 §

23 §

31 §

24 §

32 §

25 §

33 §

26 §

34 §

27 §

35 §

28 §

257

36 §

29 §

37 §

30 §

38 §

31 § och 87 § tredje stycket

39 §

32 §

40 §

33 §

41 §

34 §

42 §

35 §

43 §

36 §

44 §

37 §

45 §

38 §

46 §

39 §

47 §

40 §

48 §

41 §

49 §

42 §

50 §

43 §

51 §

44 §

52 §

45 §

53 §

46 §

54 §

47 §

55 §

87 § tredje stycket

56 §

87 § tredje stycket

57 §

48 § och 87 § tredje stycket

58 §

49 §

59 §

50 §

60 §

51 § och 87 § femte stycket

61 §

52 §

62 §

53 §

63 § första stycket

54 § första stycket

63 § andra stycket

54 § andra stycket och 87 § femte
stycket

63 § tredje stycket

saknar motsvarighet

64 §

55 §

65 §

56 §

66 §

57 §

67 §

58 §

68 §

59 §

69 §

60 §

70 §

61 § och 87 § tredje stycket

71 §

62 §

72 §

63 §

73 §

64 §

74 §

65 §

75 §

66 §

76 §

67 §

77 §

68 §

78 §

69 §

79 §

70 §

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

258

80 §

71 §

81 §

72 §

82 §

73 §

83 §

74 §

84 §

75 §

85 §

76 §

86 §

77 §

87 §

78 §

88 §

79 §

89 §

80 §

90 §

81 §

91 §

82 §

92 §

83 §

93 §

84 §

94 §

saknar motsvarighet

95 §

saknar motsvarighet

96 §

saknar motsvarighet

97 §

87 § andra stycket

98 §

89 §

99 § första stycket

saknar motsvarighet

99 § andra stycket

90 § andra stycket

100 §

91 § första stycket

101 §

91 § andra stycket

102 §

92 §

103 § första stycket

94 § första och andra stycket

103 § andra stycket

94 § tredje stycket

103 § tredje stycket

saknar motsvarighet

104 §

95 §

105 §

96 §

106 §

108 §

107 §

109 §

108 §

97 §

109 §

110 §

110 §

98 §

Hl §

saknar motsvarighet

112 §

99 §

113 § första stycket

100 §

113 § andra stycket

saknar motsvarighet

114 §

101 §

115 §

102 §

116 §

103 §

117 §

104 §

118 §

105 §

119 §

106 §

120 §

107 §

121 §

Hl §

122 §

112 §

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

259

123 §

113 §

124 §

114 §

125 §

115 §

126 §

87 § tredje stycket

127 §

116 §

Prop. 1996/97:107

Bilaga 5

260

Prop. 1996/97:107

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,

Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,

Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Winberg

Regeringen beslutar proposition 1996/97:107 En allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring.

261

Rättsdatablad

Prop. 1996/97:107

Författningsrubrik

Bestämmelser som       Celexnummer för

inför, ändrar, upp-       bakomliggande EG-

häver eller upprepar     regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om
arbetslöshetsförsäkring

7, 10, 13, 33, 36, 38, 40,

42 §§

Lag om
arbetslöshetskassor

6, 15, 49, 71, 90 §§

Lag om ändring i lagen

(1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

4, 6 §§

Lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

4, 6 §§

262

gotab 53056, Stockholm 1997