Prop.
1996/97:105
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 mars 1997
Lena Hjelm-Wallén
Leif Blomberg
(Inrikesdepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i kommunallagen (1991:900), plan- och
bygglagen (1987:10), lagen (1978:438) om huvudmannaskap for viss
kollektiv persontrafik och lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Vidare föreslås att kommunalförbundslagen (1985:894) skall upphöra att
gälla.
Förslaget till ändringar i kommunallagen innebär dels att det blir möjligt
for kommuner och landsting att samverka med andra kommuner och
landsting genom en gemensam nämnd, dels att bestämmelserna om kom-
munalförbund tas in i lagen.
Förslaget om en gemensam nämnd innebär att kommuner och landsting
far samverka om kommunala angelägenheter som är gemensamma. Den
gemensamma nämnden tillsätts i någon av de samverkande kommunerna
eller landstingen och ingår i denna kommuns eller detta landstings organi-
sation.
Reglerna om kommunalförbund förenklas och moderniseras. Bl.a. före-
slås att det skall bli enklare att bilda ett kommunalförbund. Förbundsord-
ningen ges en stärkt roll. En uppgift för kommunalförbundet behöver inte
längre vara gemensam för medlemmarna. Kommunalförbund med direk-
tion ges möjlighet att inrätta nämnder. Medlemmarnas styrning och insyn
stärks.
Lagändringarna föreslås träda i kraft, i fråga om gemensam nämnd den
1 augusti 1997, och i övrigt den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter föreslås
dock fa tillämpas i fråga om kommunalförbund som bildas före den
1 januari 1998, dock längst till och med den 31 december 2002. Äldre be-
stämmelser skall också gälla i fråga om sådant beställarförbund och kom-
munalförbund som bildats enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverk-
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och Prop. 1996/97:105
sjukvård och socialtjänst.
Prop. 1996/97:105
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 6
2 Lagtext ..................................... 7
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900).............................. 7
2.2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)............................... 23
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik .... 25
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:339) om
proportionellt valsätt ....................... 26
3 Ärendet och dess beredning....................... 27
3.1 Lagrådet................................ 27
4 Kommunal samverkan - ett behov i tiden ............. 28
4.1 Samverkansformer i dag..................... 28
4.2 Kommunernas olika roller ................... 31
4.3 Rättsliga gränser för samverkan ............... 32
4.4 Nya förutsättningar nya behov ................ 32
4.5 Samverkansformema regleras i kommunallagen .... 34
5 Gemensam nämnd ............................. 36
5.1 Samverkan i gemensam nämnd................ 36
5.1.1 Ny modell för kommunal samverkan ....... 36
5.1.2 Alla kommunala verksamheter............ 39
5.2 Närmare om den gemensamma nämndens verk-
samhet, arbetsformer och ställning.............. 40
5.2.1 Nämndens verksamhet och arbetsformer.....40
5.2.2 Instrument för de samverkandes styrning av
och insyn i den gemensamma nämndens verk-
samhet .......................... . 42
5.2.3 Anslag av nämndens protokoll ........... 44
5.3 Förtroendevalda och deras ansvar .............. 44
5.3.1 Val av ledamöter och ersättare............ 44
5.3.2 Valbarheten......................... 47
5.3.3 Ekonomiska förmåner ................. 47
5.3.4 Ansvar och revision................... 48
5.4 Överklagande av beslut ..................... 50
5.4.1 Laglighetsprövning.................... 50
5.4.2 Förvaltningsbesvär.................... 52
5.5 Övriga frågor............................ 53
5.5.1 Ekonomisk förvaltning................. 53
5.5.2 Personal och medbestämmande .......... 55
5.5.3 Delegering och självförvaltningsorgan ...... 57
5.5.4 Arkivfrågor......................... 58
5.5.5 Datarättsliga frågor ................... 58 Prop. 1996/97:105
5.5.6 Offentlighets- och sekretessfrågor ......... 59
5.5.7 Förtroendenämnd..................... 60
5.5.8 Civilt försvar........................ 60
5.5.9 Fortsatt giltighet av lagen (1995:1285) om
sjukvårdssamverkan ................... 61
6 Förenklade regler om kommunalförbund.............. 62
6.1 De viktigaste nyheterna ..................... 62
6.2 Enklare att bilda ett kommunalförbund........... 62
6.3 Lagreglerna förenklas och förbundsordningen far
ökad betydelse ........................... 64
6.4 Ökad frihet att bestämma om ändamålet.......... 66
6.5 Ökad frihet att bestämma om organisationen....... 69
6.5.1 Nuvarande former av samverkan i kommunal-
förbund behålls ...................... 70
6.5.2 Organisationen....................... 70
6.5.3 Möjligt att inrätta nämnder i kommunal-
förbund med direktion ................. 71
6.6 Val av ledamöter och ersättare i de olika organen ... 72
6.6.1 Valet av ledamöter och ersättare .......... 72
6.6.2 Förbundsmedlemmamas representation i olika
organ ............................. 74
6.6.3 Valbarheten ........................ 76
6.6.4 Mandattiderna....................... 78
6.6.5 Ekonomiska förmåner ................. 79
6.7 Medlemmarnas styrning av och insyn i förbundets
ekonomi och verksamhet stärks................ 79
6.7.1 Styrningen av budget- och planerings-
processen .......................... 82
6.7.2 Rätten att närvara vid sammanträden ....... 83
6.7.3 Interpellationer och frågor............... 84
6.8 Ekonomisk förvaltning...................... 86
6.9 Förbundsmedlemmamas ekonomiska ansvar....... 87
6.10 Revision................................ 88
6.11 Rätten att utträda ur ett kommunalförbund........ 89
6.12 Likvidation och upplösning .................. 90
6.13 Hanteringen av tvister ...................... 91
6.14 Kungörelser och andra tillkännagivanden......... 91
6.15 Entledigande av förtroendevalda............... 92
6.16 Folkomröstning........................... 93
6.17 Laglighetsprövning ........................ 94
7 Ikraftträdande................................. 95
8 Kostnadskonsekvenser........................... 96
9 Författningskommentar .......................... 97
9.1 Lag om ändring i kommunallagen ............. 97
9.2 Lag om ändring i plan- och bygglagen.......... 124 Prop. 1996/97:105
9.3 Lag om ändring i lagen om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik...................... 124
9.4 Lag om ändring i lagen om proportionellt valsätt . . 125
Bilaga 1 Sammanfattning över betänkandet Kommunalför-
bund och gemensam nämnd - två former för
kommunal samverkan (SOU 1996:137) ......... 126
Bilaga 2 Författningsförslag (SOU 1996:137) ........... 130
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser
(SOU 1996:137)......................... 149
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 6 mars 1997 ........................... 150
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
3. lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik,
4. lag om ändring i lagen (1982:339) om proportionellt valsätt.
Prop. 1996/97:105
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:105
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900)
dels att 3 kap. 20 § skall betecknas 3 kap. 29 §,
dels att 1 kap. 3 §, 3 kap. 4 §, 4 kap. 1 §, 5 kap. 22, 34, 46, 52-54 §§,
6 kap. 1, 9, 30, 32 och 33 §§, 7 kap. 1 och 8 §§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 2 och
16 §§ samt 10 kap. 1, 2, 6, 7, 11 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 3 kap. skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 20 § skall sättas närmast före 3
kap. 29 §,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 3 kap. 3 a-3 c §§
samt 20-28 §§, 4 kap. 15 a och 23 a §§, 8 kap. 24-26 §§, 9 kap. 19-21
§§ samt närmast före 3 kap. 20 §, 4 kap. 23 a §, 8 kap. 24 § och 9 kap.
19 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Föreskrifter om indelningsänd-
ringar finns i lagen (1979:411)
om ändringar i Sveriges indel-
ning i kommuner och landsting.
Föreskrifter om indelningsänd-
ringar finns i lagen (1979:411)
om ändringar i Sveriges indel-
ning i kommuner och landsting.
Föreskrifter om kommunalför-
bund finns i kommunalförbunds-
lagen (1985:894).
Föreskrifter om den kommunala organisationen under krig eller
krigsfara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m.m.
3 kap. Kommunernas och lands- 3 kap. Kommunernas och lands-
tingens organisation tingens organisation och verk-
samhetsformer
Kommuner och landsting får
genom en gemensam nämnd
fullgöra uppgifter enligt särskilda
föreskrifter och för verksamheten
i övrigt.
En gemensam nämnd får full- Prop. 1996/97:105
göra uppgifter för vilka det enligt
särskilda föreskrifter skall finnas
en eller flera nämnder i varje
kommun eller landsting. Sådana
uppgifter som kommun- eller
landstingsstyrelsen har enligt la-
gen (1994:1720) om civilt för-
svar får dock inte fullgöras av en
gemensam nämnd.
En gemensam nämnd tillsätts i
någon av de samverkande kom-
munerna eller landstingen och
ingår i denna kommuns eller
detta landstings organisation.
3 b §
Vad som gäller för en nämnd
enligt denna lag skall, om inget
annat sägs, även gälla en gemen-
sam nämnd.
3c§
En gemensam nämnds behö-
righet och befogenhet skall när-
mare preciseras i en överens-
kommelse mellan de berörda
kommunerna och landstingen.
4 §
Fullmäktige skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, bestämma
nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Fullmäktige
får därvid besluta
1. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter i hela
kommunen eller landstinget,
2. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter för en
del av kommunen eller landstinget,
3. att en nämnd skall hand
om verksamheten vid en eller
flera anläggningar, och
4. att en nämnd skall vara un-
derställd en annan nämnd.
3. att en nämnd skall ha hand
om verksamheten vid en eller
flera anläggningar,
4. att en nämnd skall vara un-
derställd en annan nämnd, och
5. att en nämnd skall vara ge-
mensam med en annan kommun g
eller ett annat landsting.
Kommunalförbund
Prop. 1996/97:105
20 §
Kommuner och landsting får
bilda kommunalförbund och läm-
na över vården av kommunala
angelägenheter till sådana för-
bund.
21 §
Om inget annat sägs eller föl-
jer av bestämmelserna om kom-
muner och landsting i denna lag,
gäller dessa i tillämpliga delar
även för kommunalförbund.
22 §
När ett kommunalförbund har
hand om en angelägenhet som
det finns bestämmelser om i en
särskild författning, skall den
författningens bestämmelser om
kommuner eller landsting gälla
för förbundet.
Om det i någon annan författ-
ning finns särskilda bestämmel-
ser om kommunalförbund för ett
visst ändamål, skall de gälla i
stället för bestämmelserna i den-
na lag.
23 §
I ett kommunalförbund skall
det som beslutande församling
finnas förbundsfullmäktige eller
en förbundsdirektion.
Ledamöter och ersättare i den
beslutande församlingen väljs av
förbundsmedlemmamas fullmäk-
tige enligt vad som anges i för-
bunds ordningen.
Varje förbundsmedlem skall
vara representerad i den beslu-
tande församlingen med minst en
ledamot och en ersättare. Antalet
ersättare skall vara lika många
som antalet ledamöter.
24 § Prop. 1996/97:105
Den beslutande församlingen
väljs för fyra år, om inte en kor-
tare mandattid anges i för-
bundsordningen.
Mandattiden räknas från och
med den 1 januari året efter det
då val av fullmäktige har ägt
rum i hela landet, om inte annat
anges i förbundsordningen.
25 §
Den beslutande församlingen
skall tillsätta en förbundsstyrelse.
Om ett förbund är organiserat
med förbundsdirektion, skall di-
rektionen också vara förbunds-
styrelse.
Den beslutande församlingen
skall tillsätta de organ som ut-
över förbundsstyrelsen behövs för
att fullgöra kommunalförbundets
uppgifter.
26 §
En förbundsmedlem har rätt att
utträda ur ett kommunalförbund.
Uppsägningstiden skall vid ut-
träde vara tre år, om inte korta-
re tid anges i förbundsordningen.
27 §
För ett kommunalförbund skall
det finnas en förbundsordning
med närmare bestämmelser om
förbundet. Förbundsordningen
skall fastställas av förbundsmed-
lemmarnas fullmäktige.
28 §
Förbundsordningen skall ange
1. kommunalförbundets namn
och den ort där förbundet skall
ha sitt säte, förbundets medlem-
mar och ändamål,
2. förbundets organisation
samt organens befogenheter och
inbördes förhållanden, jo
3. antalet ledamöter och ersät-
tare i den beslutande församling- Prop. 1996/97:105
en och hur förbundsmedlemmar-
na skall vara representerade
samt mandattiden i de fall som
anges i 24 §,
4. antalet revisorer och revi-
sorsersättare och deras mandat-
tid,
5. i fråga om förbund med för-
bundsdirektion, på vilket sätt och
vilken av förbundsmedlemmarna
som skall utse revisorer och revi-
sor sersättare,
6. om en förbundsmedlem skall
ha rätt att väcka ärenden i den
beslutande församlingen,
7. om det för beslut skall krä-
vas kvalificerad majoritet i den
beslutande församlingen och för
vilka ärenden detta skall gälla,
8. om en förtroendevald hos en
förbundsmedlem som inte är le-
damot i den beslutande försam-
lingen skall ha sådan yttrande-
rätt som anges i 5 kap. 21 §,
9. om en förtroendevald hos en
förbundsmedlem som inte är le-
damot eller ersättare i för-
bundsstyrelsen eller någon annan
nämnd skall ha sådan närvaro-
rätt som anges i 4 kap. 23
10. var förbundets kungörelser
och andra tillkännagivanden
skall anslås,
11. förbundsmedlemmamas an-
delar i förbundets tillgångar och
skulder och fördelningen av för-
bundets kostnader mellan med-
lemmarna,
12. förbundsmedlemmamas
styrning av och insyn i förbun-
dets ekonomi och verksamhet,
13. föreskrifter om förbundets
budgetprocess,
14. förfarandet vid en för-
bundsmedlems utträde ur förbun-
det,
15. förutsättningarna för och ] ]
förfarandet vid förbundets likvi-
|
dation och upplösning samt Prop. 1996/97:105 16. ordningen för att lösa tvis- 17. i fråga om förbund med 4 kap. 1 § |
Med förtroendevalda avses i denna lag ledamöter och ersättare i
fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och
|
revisorsersättare. |
Med förtroendevalda avses 15 a § Förtroendevalda i en gemen- Särskilt om kommunalförbund 23 a § En förbundsmedlem får till Ledamöter och ersättare i ett revisorer och revisorsersättare i |
ett kommunalförbund väljs bland Prop. 1996/97:105
dem som har rösträtt vid val till
någon av förbundsmedlemmamas
fullmäktige.
5 kap.
22 §
Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de
anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar
vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte
finns något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.
Fullmäktige i en kommun eller
ett landsting som bildat en ge-
mensam nämnd har rätt att be-
gära upplysningar från nämnden.
Ordföranden och vice ordföran-
den i nämnden samt de anställda
i de samverkande kommunerna
och landstingen är skyldiga att
lämna upplysningar vid fullmäk-
tiges sammanträden, om det inte
finns något hinder mot det på
grund av sekretess enligt lag.
34 §'
Fullmäktige far besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende
som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från med-
lemmar i kommunen eller landstinget.
Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något
liknande förfarande. Vid opinionsundersökning eller liknande förfarande
far valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt
inte hindras av det.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid folkomröstning finns i lagen
(1994:692) om kommunala folkomröstningar.
Kommunalförbund får inte an-
ordna folkomröstning eller anlita
valnämnden i kommun som är
förbundsmedlem.
1 Senaste 1\delse 199-4:690
13
46 §2
Under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om propor-
tionellt valsätt skall följande val vara proportionella:
Prop. 1996/97:105
1. val av ledamöter och ersättare i
2. val av revisorer och revi-
sorsersättare som avses i 9 kap. 1
och 2 §§, och
3. val av ledamöter och supple-
anter i styrelsen för aktiebolag,
ekonomiska föreningar eller stift-
elser eller revisorer och revisors-
suppleanter som skall granska en
sådan styrelses förvaltning.
nämnder och beredningar,
2. val av revisorer och revi-
sorsersättare som avses i 9 kap. 1
och 2 §§,
3. val av ledamöter och supple-
anter i styrelsen för aktiebolag,
ekonomiska föreningar eller stift-
elser eller revisorer och revisors-
suppleanter som skall granska en
sådan styrelses förvaltning och
4. val av ledamöter och ersät-
tare i den beslutande försam-
lingen samt revisorer och revi-
sorsersättare i kommunalförbund.
Om inte något annat följer av
förbundsordningen, skall det som
sägs i första stycket tillämpas,
när den beslutande församlingen
i ett kommunalförbund väljer
ledamöter och ersättare i för-
bundsstyrelsen, andra nämnder,
de beslutande organens bered-
ningar samt revisorer och revi-
sorsersättare.
52 §3
Interpellationer far ställas av ledamöterna och riktas till ordföranden i
en nämnd eller en fullmäktigeberedning samt till de förtroendevalda i
övrigt som fullmäktige bestämmer.
Om borgarråd finns i Stockholms kommun, far fullmäktige besluta att
interpellationer får ställas bara till borgarråden eller vissa av dem.
Ledamöter i fullmäktige i kom-
muner eller landsting som bildat
en gemensam nämnd får ställa
interpellationer om nämndens
handläggning. Interpellationer
skall riktas till nämndens ord-
förande.
i Senaste lycelse 1992:355
3 Senaste lvceise 1994:690.
14
53 §
Fullmäktige far besluta att ord-
föranden i en nämnd får överlåta
besvarandet av en interpellation
till en av fullmäktige utsedd le-
damot i styrelsen för ett sådant
företag som avses i 3 kap. 17
och 18 §§.
Fullmäktige får besluta att ord-
föranden i en nämnd får överlåta
besvarandet av en interpellation
till en av fullmäktige utsedd le-
damot i styrelsen för ett sådant
företag som avses i 3 kap. 17
och 18 §§ eller till ordföranden
i styrelsen eller annan nämnd i
ett kommunalförbund som kom-
munen eller landstinget är med-
lem i.
Prop. 1996/97:105
54 §
För att inhämta upplysningar får ledamöterna ställa frågor.
För att inhämta upplysningar
får ledamöter i fullmäktige t
kommuner eller landsting som
bildat en gemensam nämnd ställa
frågor. Frågor skall riktas till
nämndens ordförande.
Vad som sägs i 49 och 51-53 §§ skall då tillämpas.
6 kap.
1 §
Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens eller
landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders
verksamhet.
Styrelsen skall också ha upp-
sikt över kommunal verksamhet
som bedrivs i sådana företag som
avses i 3 kap. 17 och 18 §§.
Styrelsen skall också ha upp-
sikt över kommunal verksamhet
som bedrivs i sådana företag som
avses i 3 kap. 17 och 18 §§ och
sådana kommunalförbund som
kommunen eller landstinget är
medlem i.
9 §
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till det antal
som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet ledamöter inte vara
mindre än fem och antalet ersättare bör vara lika stort som antalet
ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige bestämma i
vilken ordning som de skall tjänstgöra.
15
Ledamöter och ersättare i en Prop. 1996/97:105
gemensam nämnd väljs av full-
mäktige i de samverkande kom-
munerna och landstingen. Var
och en av de samverkande kom-
munerna och landstingen skall
vara representerade i den ge-
mensamma nämnden med minst
en ledamot och en ersättare.
Antalet ersättare skall vara lika
många som antalet ledamöter.
30 §
Vid ett sammanträde skall protokoll föras.
I fråga om protokollens förande, innehåll justering och hur justeringen
tillkännages skall 5 kap. 57-62 §§ tillämpas. Tillkännagivandet behöver
dock inte införas i någon tidning.
Justeringen av en gemensam
nämnds protokoll skall tillkän-
nages på var och en av de sam-
verkande kommunernas och
landstingens anslagstavlor. Till-
kännagivandet behöver inte in-
föras i någon tidning.
32 §
Fullmäktige skall utförda reglementen med närmare föreskrifter om
nämndernas verksamhet och arbetsformer.
Reglementet för en gemensam
nämnd skall antas av fullmäktige
i var och en av de samverkande
kommunerna eller landstingen.
33 §
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt
en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens
vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall
som avses i 34 §.
En gemensam nämnd får även
under samma förutsättningar
uppdra åt en anställd i någon av
de samverkande kommunerna
eller landstingen att besluta på
nämndens vägnar.
16
7 kap.
1 §
Om inte något annat följer av lag eller annan författning, far det i en
kommun eller ett landsting lämnas över till partssammansatta organ att
inom en nämnds verksamhetsområde svara för beredning, förvaltning och
verkställighet.
Prop. 1996/97:105
Detta gäller dock bara ärenden
som rör förhållandet mellan kom-
munen eller landstinget som ar-
betsgivare och dess anställda.
Detta gäller dock bara ärenden
som rör förhållandet mellan kom-
munen eller landstinget som ar-
betsgivare och dess anställda,
samt beträffande en gemensam
nämnd, förhållandet mellan de
samverkande kommunerna eller
landstingen som arbetsgivare och
deras anställda.
Företrädare för de anställda hos
en kommun eller ett landsting
(personalföreträdare) far, i den
omfattning som anges i 9-13 §§,
närvara vid sammanträden med
andra nämnder än styrelsen.
Företrädare för de anställda hos
en kommun eller ett landsting
(personalförträdare) får, i den
omfattning som anges i 9-13 §§,
närvara vid sammanträden med
andra nämnder än styrelsen.
Företrädare för anställda i kom-
muner eller landsting som sam-
verkar i en gemensam nämnd får
i motsvarande omfattning närva-
ra vid sammanträden med den
gemensamma nämnden.
Närvarorätt saknas dock i revisionsnämnder, förtroendenämnder,
valnämnder och överförmyndamämnder.
8 kap.
4 §
Kommuner och landsting skall varje år upprätta en budget för nästa
kalenderår (budgetår).
Budgeten för en gemensam
nämnd upprättas av den kommun
eller det landsting som har till-
satt nämnden. Budgeten skall
upprättas efter samråd med de
övriga samverkande kommuner-
na och landstingen.
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
Särskilt om kommunalförbund Prop. 1996/97:105
24$
Föreskrifterna i 6 och 8 §§
gäller inte för kommunalförbund.
Förbundsmedlemmarna får
meddela föreskrifter i förbunds-
ordningen om de frågor som
avses i 22 och 23 §§.
25 §
I kommunalförbund med för-
bundsdirektion skall det samman-
träde vid vilket budgeten fast-
ställs vara offentligt. En kungö-
relse om sammanträdet skall
utfärdas i enlighet med vad som
anges i förbundsordningen.
26 §
Om ett kommunalförbund sak-
nar tillgångar för att betala en
skuld, är förbundsmedlemmarna
skyldiga att fylla bristen. Varje
medlem skall skjuta till så stor
del av bristen som svarar mot
medlemmens andel i skulden
efter de grunder som anges i för-
bundsordningen.
9 kap.
2 §
Vid en samlad revision av hela verksamheten skall minst tre revisorer
och lika många ersättare väljas.
Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa nämnders
verksamhet skall minst tre revisorer och lika många ersättare väljas för
varje nämnd eller grupp av nämnder.
En gemensam nämnd skall
granskas av revisorerna i var
och en av de samverkande kom-
munerna eller landstingen.
16 §
Fullmäktige skall inhämta förklaringar över de anmärkningar som har
framställts i revisionsberättelsen.
Därefter skall fullmäktige vid ett sammanträde före utgången av året
efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.
18
Frågan om ansvarsfrihet för en Prop. 1996/97:105
förtroendevald i en gemensam
nämnd skall prövas av fullmäkti-
ge i den kommun eller det lands-
ting som har valt honom eller
henne.
Särskilt om kommunalförbund
19 §
För kommunalförbund gäller
inte 1 och 2 §§.
I kommunalförbund med för-
bundsfullmäktige väljs revisorer
och revisorsersättare av för-
bundsfullmäktige. 1 kommunalför-
bund med direktion väljs reviso-
rer och ersättare i enlighet med
vad som anges i förbundsord-
ningen.
20 §
1 kommunalförbund med för-
bundsdirektion skall revisorerna
avge en revisionsberättelse till
var och en av förbundsmed-
lemmarnas fullmäktige. Vad som
sägs om fullmäktige i 5, 16 och
17 §§ skall beträffande sådana
förbund gälla förbundsmed-
lemmarnas fullmäktige.
21 §
Om en förbundsdirektion till-
satt en eller flera nämnder, skall
revisorerna avge en särskild
revisionsberättelse som avser
nämndernas verksamhet till för-
bundsdirektionen.
Direktionen prövar frågan om
ansvarsfrihet skall beviljas eller
inte för de nämnder som den till-
sätter.
19
10 kap.
1 §4
Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få laglig-
heten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga
dem hos länsrätten.
Lagligheten av en gemensam
nämnds beslut får överklagas på
samma sätt av varje medlem av
de samverkande kommunerna
och landstingen.
Lagligheten av ett kommunal-
förbunds beslut får överklagas på
samma sätt av varje medlem av
de kommuner eller landsting som
ingår i kommunalförbundet samt
av förbundsmedlemmarna.
Prop. 1996/97:105
Följande beslut får överklagas:
1. beslut av fullmäktige,
2. beslut av en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om be-
slutet inte är av rent förberedan-
de eller rent verkställande art,
samt
3. sådana beslut av revisorerna
som avses i 9 kap. 13 §.
Överklagandet skall ha kommit
in till länsrätten inom tre veckor
från den dag då det tillkännagavs
§
Följande beslut far överklagas:
1. beslut av fullmäktige eller
den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund,
2. beslut av en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om be-
slutet inte är av rent förberedan-
de eller rent verkställande art,
3. beslut av förbundsstyrelsen
eller en annan nämnd eller ett
partssammansatt organ i ett kom-
munalförbund, om beslutet inte
är av rent förberedande eller
rent verkställande art, samt
4. sådana beslut av revisorerna
som avses i 9 kap. 13 §.
§5
Överklagandet skall ha kommit
in till länsrätten inom tre veckor
från den dag då det tillkännagavs
4 Senaste lycelso 1995:8-1.
ä Senaste lydelse 1995:8-1.
20
på kommunens eller landstingets på kommunens, landstingets eller
anslagstavla att protokollet över kommunalförbundets anslagstavla
beslutet j usterats. att protokol let över beslutet j uste-
rats. Tidsfristen för överklagande
av en gemensam nämnds beslut
räknas från det att tillkännagi-
vandet. att protokoll över beslu-
tet justerats, har anslagits på an-
slagstavlorna i samtliga samver-
kande kommuner och landsting.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan
under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
Prop. 1996/97:105
Om överklagandet före klago-
tidens utgång har kommit in till
kommunen eller landstinget i
stället för till länsrätten, skall
överklagandet ändå prövas.
Vid tillämpningen av förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291)
skall kommunen eller landstinget
anses som part.
§6
Om överklagandet före klago-
tidens utgång har kommit in till
kommunen, landstinget eller kom-
munalförbundet i stället för till
länsrätten, skall överklagandet
ändå prövas. Detsamma gäller
när överklagandet av en gemen-
sam nämnds beslut kommit in till
någon av de samverkande kom-
munerna eller landstingen.
§
Vid tillämpningen av förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291)
skall kommunen, landstinget,
gemensam nämnd eller kommu-
nalförbundet anses som part.
14 §7
Om länsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får
bara klaganden själv överklaga beslutet.
Om länsrätten eller kammar- Om länsrätten eller kammar-
rätten har upphävt ett beslut eller
förbjudit att det verkställs, far
domstolens beslut överklagas av
kommunen eller landstinget och
av deras medlemmar.
rätten har upphävt ett beslut eller
förbjudit att det verkställs, får
domstolens beslut överklagas av
kommunen eller landstinget och
av deras medlemmar samt, i frå-
6 Senaste lycelse 1995:34.
7 Senaste lycelse 1995:84
21
ga om beslut av en gemensam Prop. 1996/97:105
nämnd, av nämnden och med-
lemmarna z de samverkande
kommunerna och landstingen.
Om länsrätten eller kammar-
rätten har upphävt ett beslut av
ett kommunalförbund eller för-
bjudit att det verkställs, får dom-
stolens beslut överklagas av för-
bundet, av varje kommun och
landsting som är medlem i för-
bundet och av deras medlemmar.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om bestämmelserna om gemensam
nämnd den 1 augusti 1997, och i övrigt den 1 januari 1998, då kom-
munalförbundslagen (1985:894) skall upphöra att gälla.
2. Äldre föreskrifter far dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildas före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sådant beställarförbund
och kommunalförbund som bildats enligt lagen (1994:566) om lokal för-
söksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst.
22
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 och 7 §§ plan- och bygglagen
(1987:10) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:105
7 kap.
1 §
Behöver sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden
som angår flera kommuner utredas gemensamt eller behöver flera kom-
muners översiktliga planering samordnas och kommer utrednings- och
samordningsverksamheten inte till stånd på annat sätt, får regeringen utse
ett regionplaneorgan, som under viss tid eller tills vidare skall ha hand om
denna verksamhet (regionplanering). I beslutet skall regionplaneorganets
huvudsakliga uppgifter anges.
Till regionplaneorgan kan rege-
ringen utse ett befintligt kommu-
nalförbund. Regeringen kan ock-
så förordna att de berörda kom-
munerna skall bilda ett särskilt
regionplaneförbund, som skall
vara regionplaneorgan. För ett
sådant regionplaneförbund skall
kommunalförbundslagen
(1985:894) tillämpas i den mån
avvikande bestämmelser inte
meddelas i detta kapitel.
Till regionplaneorgan kan rege-
ringen utse ett befintligt kommu-
nalförbund. Regeringen kan ock-
så förordna att de berörda kom-
munerna skall bilda ett särskilt
regionplaneförbund, som skall
vara regionplaneorgan. För ett
sådant regionplaneförbund skall
reglerna om kommunalförbund i
kommunallagen (1991:900) till-
lämpas i den mån avvikande be-
stämmelser inte meddelas i detta
kapitel.
För regionplanering för kommunerna i Stockholms län finns särskilda
bestämmelser.
Senast dagen efter det att jus-
tering av protokollet med beslut
om antagande, ändring eller upp-
hävande av regionplanen har
tillkännagivits på anslagstavla
enligt vad som anges i 2 kap.
13 § kommunalförbundslagen
(1985:894) skall meddelande om
tillkännagivandet och proto-
Senast dagen efter det att jus-
tering av protokollet med beslut
om antagande, ändring eller upp-
hävande av regionplanen har
tillkännagivits på anslagstavla
enligt vad som anges i 3 kap. 28
§ 10 kommunallagen (1991:900)
skall meddelande om tillkännagi-
vandet och protokollsutdrag med
1 Senaste i\i
celse 1990:1365
23
kollsutdrag med beslutet sändas
till de kommuner och läns-
styrelser som berörs av planen
samt till regeringen.
beslutet sändas till de kommuner Prop. 1996/97:105
och länsstyrelser som berörs av
planen samt till regeringen.
När beslutet har vunnit laga kraft skall planen sändas till länsstyrelserna
inom regionen samt till Boverket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter far dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildas före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
24
Prop. 1996/97:105
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1978:438) om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §'
Huvudmannens uppgifter handhas i kommunalförbund om inte ett
landsting eller en kommun ensam är huvudman. Om de som är huvudman
är överens därom, far dock uppgifterna i stället handhas genom ett
aktiebolag, som har bildats för ändamålet. De som är huvudman skall
inneha samtliga aktier i bolaget.
I fråga om kommunalförbund
gäller kommunalförbundslagen
(1985:894) om inte annat följer
av 4-7 §§.
I fråga om kommunalförbund
gäller vad som föreskrivs i kom-
munallagen (1991:900) om inte
annat följer av 4-7 §§.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter far dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildats före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
‘Senaste ivceise 1991:1'1-1.
25
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt
skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:105
Nuvarande lydelse
1 §
Denna lag gäller proportionella
val som förrättas av
- kommunfullmäktige,
- landstingsfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan
nämnd i en kommun eller ett
landsting,
- kommunalförbunds fullmäkti-
ge,
- förbundsdirektionen i kommu-
nalförbund, och
- kommunala indelningsdele-
gerade.
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller proportionella
val som förrättas av
- kommunfullmäktige,
- landstingsfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan
nämnd i en kommun, ett lands-
ting eller ett kommunalförbund,
- förbundsfullmäktige eller för-
bundsdirektionen i kommunalför-
bund, och
- kommunala indelningsdele-
gerade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
26
Regeringen bemyndigade den 22 december 1994 chefen för Civildeparte-
mentet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en
samlad utvärdering av de reformer och omfattande förändringar som har
skett i kommunernas och landstingens organisation och verksamhets-
former samt föreslå åtgärder som utvecklar och stärker medborgarnas
inflytande över det fortsatta förnyelsearbetet (dir. 1994:151). Kommittén,
som tillkallades av chefen för Finansdepartementet, antog namnet Kom-
munala förnyelsekommittén (Fi 1995:02).
Regeringen beslutade den 17 augusti 1995 att ge kommittén tilläggs-
direktiv (dir. 1995:113). Kommittén fick i tilläggsdirektiven bl.a. i upp-
drag att göra en översyn av kommunalförbundslagen (1985:894). Över-
synen skulle även innefatta förslag till andra former för kommunal sam-
verkan.
Kommittén lämnade i september 1996 delbetänkandet Kommunal-
förbund och gemensam nämnd - två former för kommunal samverkan
(SOU 1996:137). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Kommitténs lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena
finns tillgängliga i Inrikesdepartementet (dnr In96/1944/KL).
Förslaget till lag om ändringar i kommunallagen (1991:900) kräver inte
att yttrande inhämtas från Lagrådet annat än i fråga om vissa
bestämmelser om överklagande i 10 kap. Flertalet bestämmelser har dock
endast överförts i oförändrad form från annan lag. De fa nya be-
stämmelser som införts utgör endast konsekvensändringar på grund av att
gemensamma nämnder inrättas. Förslaget innebär ingen ändring av vad
som i dag gäller enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291). Regeringen
anser därför att det på grund av bestämmelsernas art skulle sakna
betydelse att höra Lagrådet.
Prop. 1996/97:105
27
Frivillig verksamhet - obligatorisk verksamhet
Kommuner och landsting samverkar i dag i stor utsträckning inom både
de frivilliga och de obligatoriska verksamheterna. Samverkan sker
antingen i formella eller i informella former. Vissa former är offentlig-
rättsliga och andra privaträttsliga till sin karaktär.
Den enklaste formen av samverkan föreligger när två eller flera kommu-
ner eller landsting samordnar sitt beslutsfattande genom att fatta lika-
lydande beslut. Denna form av samverkan är informell och kan användas
inom både frivilliga och obligatoriska verksamheter. Exempel på mer
avancerade samverkansformer är formella samarbetsavtal eller gemensamt
bildade foretag eller kommunalförbund.
Samverkan är som regel frivillig. På vissa områden har lagstiftaren
förutsatt att kommunerna samverkar. Inom ett begränsat antal områden är
samverkan dessutom obligatorisk.
Föremålet för samverkan
Samverkan sker i första hand om sådant som inte är att beteckna som
myndighetsutövning. Det handlar i stället i stor utsträckning om produk-
tion av kommunal service.
Frågan om samverkan om myndighetsutövning har varit föremål för ut-
redning och diskussion (jfr Ds 1995:13). Under senare år har det också
tillskapats möjligheter inom speciallagstiftningen att samverka även om
myndighetsutövning. Motivet för sådan samverkan har ofta varit att det
funnits ett behov av att ge framför allt mindre kommuner en möjlighet att
genom samverkan få använda sig av viss specialkompetens hos en annan
kommun. Alternativet till samverkan hade varit att bygga upp en egen
kompetens.
I räddningstjänstlagen (1986:1102) ges kommunerna vida möjligheter
att samverka med varandra. En kommun kan avtala med en grannkommun
om att sköta hela räddningstjänsten inklusive de delar som innebär myn-
dighetsutövning. Enligt renhållningslagen (1979:596) far en kommun sluta
avtal med en annan kommun om att sköta all renhållningsverksamhet som
inte avser beslutsfattande. I lagen (1987:24) om kommunal parkerings-
övervakning far kommuner förordna anställda i andra kommuner som
parkeringsvakter. I 19 kap. föräldrabalken har överförmyndaren givits en
möjlighet att delegera beslutanderätt till en kommunal tjänsteman som inte
nödvändigtvis behöver vara anställd i samma kommun som överförmyn-
daren. I detta fall har det i förarbetena till och med förutsatts att kommu-
ner skall kunna samverka (prop. 1993/94:251 s. 292). Samverkansmöjlig-
heter finns också när det gäller tillsyn enligt miljöskyddslagen (1969:387),
hälsoskyddslagen (1982:1080) och lagen (1985:426) om kemiska produk-
ter, alkohollagen (1994:1738), djurskyddslagen (1988:534) och livs-
medelslagen (1971:511).
Prop. 1996/97:105
28
I det här sammanhanget är det också viktigt att påpeka att samverkan Prop. 1996/97:105
om myndighetsutövning inte kan utföras inom ramen för ett kommunalt
företag utan särskilt lagstöd (jfr 3 kap. 16 § kommunallagen).
Kommunalförbundet - en offentligrättslig samverkansform
Kommunalförbundet är den enda offentligrättsliga formen för samverkan
som kommuner och landsting kan använda. Reglerna om kommunal-
förbund finns i dag i kommunalförbundslagen (1985:894). Kommunal-
förbundet som samverkansform infördes första gången genom en lag år
1919. Kommunalförbundet har i mångt och mycket samma organisatoriska
uppbyggnad som en kommun. Kommunallagens regler är också i mycket
stor utsträckning genom hänvisningar i kommunalförbundslagen direkt
tillämpliga.
I dag finns 40 kommunalförbund. Av dessa är 11 organiserade med
förbundsfullmäktige och 29 med förbundsdirektion. Ett 130-tal kommuner
och 3 landsting är medlemmar i kommunalförbund. Omsättningen ligger
totalt på ca 4,5 miljarder kronor.
De flesta kommunalförbunden finns inom räddningstjänsten, vatten- och
avloppsverksamhet, utbildning och vård/behandling. Antalet medlemmar
varierar mellan 2 och 16. Under senare år har kommunalförbundsliknande
samverkan kommit till stånd inom ramen för olika försöksverksamheter.
1 t.ex. Kalmar län och i Skåne län kommer från och med den 1 juli 1997
att bedrivas försöksverksamhet med s.k. regionförbund för att genomföra
en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning (jfr prop.
1996/97:36). Regionförbundet är ett offentligrättsligt samverkansorgan av
kommunalförbundsliknande karaktär.
Andra exempel på kommunalförbundsliknande samverkan finns i lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, 7 kap. plan- och
bygglagen (1987:10) såvitt avser s.k. regionplaneförbund och lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Liknande
samverkan reglerades tidigare i de numera upphävda lagarna om försöks-
verksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgs-
verksamhetens område (1988:1419, det s.k. Brunfloprojektet) och lagen
(1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande
m.m.
Företag och avtal - privaträttsliga former för samverkan
Kommuner och landsting kan också samverka i privaträttsliga former.
Rätten att bilda företag framgår av 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen. I
lagen anges inga begränsningar när det gäller för vilka slag av verksamhet
företagsbildningar får ske. Samverkan om myndighetsutövning kan dock,
som tidigare nämnts, inte utan särskilt lagstöd ske i företagsform.
I dag finns ca 1600 kommunala företag varav de flesta är aktiebolag. I
företagen omsätts i dag ca 110 miljarder kronor. Detta skall jämföras med
att kommuner och landstingen i sin förvaltningsverksamhet (exklusive
29
affarsdrivande verksamhet) omsätter ca 380 miljarder kronor. Rätten att Prop. 1996/97:105
sluta samverkansavtal följer av den allmänna kommunala kompetensen.
Kommuner och landsting kan genom sina företag eller via slutna
samverkansavtal gemensamt bedriva viss verksamhet eller komma överens
om att den ena parten skall sköta något för bådas eller den andres räk-
ning. Man kan också sluta avtal om att sambruka resurser på viss ort och
även över huvudmannskapsgränser.
Det finns inget som hindrar att kommuner och landsting bildar företag
eller sluter avtal med privaträttsliga subjekt. Det förekommer i stor
utsträckning att kommuner samverkar i företagsform med privata
intressenter eller att samverkan sker med privata föreningar som t.ex.
idrottsföreningar.
Samverkansavtal har i vissa sammanhang också kallats interkommunala
avtal eller överenskommelser. Möjligheterna att sluta samverkansavtal är
störst inom den fakultativa verksamheten. Inom den obligatoriska skol-
verksamheten finns dock exempel på att två eller flera kommuner kan
samverka inom ramen för ett samverkansområde för utbildning på natio-
nella program (5 kap. 5 § skollagen, 1985:1100).
Här kan också nämnas det samarbete som sker mellan kommuner inom
ramen för de länsvisa kommunförbunden vilka i sin tur samverkar med
Svenska Kommunförbundet. De förbunden är liksom kommunförbundet
centralt ideella föreningar med uppgift att inom länet stödja och utveckla
den kommunala självstyrelsen, tillvarata kommunernas intressen, främja
samverkan mellan kommunerna samt bistå dem i deras verksamhet.
Länsförbunden utser också kongressombud enligt stadgarna för Svenska
Kommunförbundet.
Kommunal samverkan med staten
Relationen mellan staten och kommunerna har under senare år kommit att
allt mer präglas av samverkan. Det rör sig om samverkan både om verk-
samhet och samfinansiering.
Det har vuxit fram ett behov av att hitta förmer för staten och den kom-
munala sektorn att inom ett antal områden gemensamt lösa vissa problem.
Det pågår t.ex fram till utgången av år 2000 en försöksverksamhet med
finansiell samverkan mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst enligt en särskild försökslag (SFS 1994:556). Sedan den 1 juli
1996 pågår också en försöksverksamhet med lokal samverkan mot arbets-
löshet där samverkan skall ordnas inom ramen för arbetsförmedlings-
nämnderna i ett antal försökskommuner (prop. 1995/96:148). Kommuner-
na samverkar också med arbetsförmedlingen och det lokala arbetslivet för
att genomföra viss vuxenutbildningssatsning (prop. 1995/96:222). I detta
fall kan flera kommuner ha samverkansavtal. Det växande antalet med-
borgarkontor är också ett exempel på samverkan mellan kommun och
staten om att ge medborgarna viss samhällsservice (jfr lagen 1994:686 om
försöksverksamhet med medborgarkontor). En kommun kan träffa avtal
med en statlig myndighet, allmän försäkringskassa eller ett landsting om
att åt dessa utföra sådana förvaltningsuppgifter som inte innebär myndig-
hetsutövning (prop. 1993/94:187). I betänkandet (SOU 1995:61) Myndig- Prop. 1996/97:105
hetsutövning vid medborgarkontor föreslås en vidgning av samarbetet till
att omfatta även viss myndighetsutövning. Regeringen bereder för
närvarande detta betänkande.
En annat sätt att samverka är att staten sluter avtal med kommuner om
att sköta viss verksamhet. Det gäller t.ex. flyktingmottagande och syssel-
sättningsskapande åtgärder för ungdomar under 20 år. Avtalsformen har
också använts inom landstingens verksamhetsområde - vårdgarantin är ett
sådant exempel.
Olika roller — samverkan av olika karaktär
Samverkan kan ske i olika syften och för att möta olika behov. Kommu-
ner och landsting har till skillnad från andra juridiska personer flera roller
- myndighetsrollen mot allmänheten, arbetsgivarrollen mot sina anställda
och en privaträttslig roll i egenskap av t.ex. fastighetsägare.
Myndighetsrollen
I rollen som myndighet mot allmänheten har kommunerna och landstingen
behov av att samverka på det sätt som beskrivits i avsnitt 4.1. Myn-
dighetsrollen är den mest centrala. Det är främst inom ramen för denna
roll som behovet av förnyelse av samverkansformema är störst.
Det kan också nämnas här att det på ett antal håll i Sverige förekommer
kommunal samverkan om drift av informationskontor för bevakning av
EU-frågor i Bryssel.
Arbetsgivarrollen
I arbetsgivarrollen samverkar kommunerna och landstingen i dag inom
ramen för Svenska Kommunförbundet respektive Landstingsförbundet.
Här kan också nämnas den kommunala delegationslagen (1954:130)
enligt vilken en kommun, som tillhör sammanslutning av kommuner med
uppgift att tillvarata medlemmarnas intresse såsom arbetsgivare, kan upp-
dra åt sammanslutningen att med bindande verkan för kommunen bl.a.
genom kollektivavtal enhetligt reglera anställningsvillkoren för arbets-
tagare i kommunal tjänst.
Den privaträttsliga rollen
Kommunerna och landstingen kan också samverka i den rent privat-
rättsliga rollen som t.ex. fastighetsägare. Kommunerna är stora mark- och
husägare.
31
Lokaliseringsprincipen
Kommunal verksamhet har länge omgärdats av ett antal rättsliga principer.
De flesta har vuxit fram i rättspraxis. En del av dessa har under årens
lopp kommit att lagfastas och då framfor allt i kommunallagen
(1991:900).
En av dessa principer är lokaliseringsprincipen som i dag finns intagen
i 2 kap. 1 § kommunallagen. Principen ställer upp vissa hinder både mot
att kommuner och landsting säljer tjänster till varandra och mot att de
samverkar och erbjuder varandra sin kompetens i fråga om myndighets-
utövning. Lokaliseringsprincipen innebär att den verksamhet som en kom-
mun eller ett landsting bedriver skall ha en anknytning till det egna geo-
grafiska området eller till de egna medlemmarna. I praktiken innebär loka-
liseringsprincipen formella begränsningar för kommunernas maktbefogen-
heter, beslutanderätt och inflytande.
Kommunala företag är på samma sätt som de kommunala myndigheter-
na bundna av lokaliseringprincipen och kravet på att den verksamhet som
bedrivs är av allmänt intresse för kommun- respektive landstingsmedlem-
mama.
Inom vissa sektorer har det i lag skapats möjligheter för kommuner och
landsting att t.ex. sluta avtal om visst samarbete över kommungränserna.
1 vissa lagar såsom i skollagen (1985:1100), hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och räddningstjänsten (1986:1102) förutsätts dessutom att ett «
sådant samarbete sker.
Kommunalförbund och företag
När ett kommunalförbund väl bildats har det exklusiv kommunalrättslig
kompetens att sköta den eller de uppgifter som lagts över dit. Förbundet
är en i förhållande till sina medlemmar fristående juridisk person.
Förbundets medlemmar (=dess bildare) förlorar motsvarande kompetens
i och med att uppgiften förs över från dem till förbundet. Medlemmarna
av ett kommunalförbund har således inte någon direkt politisk påverkan
på förbundets löpande verksamhet. Den politiska styrningen sker inom
förbundet.
När det gäller möjligheten att bilda företag så ligger det en begränsning
i att företag inte utan särskilt lagstöd far hantera myndighetsutövning eller
uppgifter som är specialreglerade.
Minskade ekonomiska ramar - behov av ökad flexibilitet
Den kommunala ekonomin har under 1990-talet försämrats. Behovet av
att samverka kommuner och landsting emellan har därför ökat kraftigt
under de senaste åren. Behov av flexibilitet i resursutnyttjandet har växt
sig allt starkare. Vid frivillig samverkan kan den geografiska avgräns-
Prop. 1996/97:105
32
ningen av en kommun anpassas till vad som är praktiskt rationellt och Prop. 1996/97:105
med utgångspunkt i sakfrågans geografiska förankring. Kommungränsen
far inte i sig hindra samverkan. Kommunerna kan åstadkomma stordrifts-
fördelar genom att samverka och upphandla gemensamt.
Samverkan skall underlättas och uppmuntras
Regeringen ser positivt på kommunal samverkan. Det är angeläget att
ytterligare underlätta samverkan mellan kommuner och landsting. Det
finns ett behov av enkla och smidiga samarbetsformer för olika typer av
verksamhet. Samhällsutvecklingen bidrar till att nya former för samverkan
måste kunna prövas och de former som används redan i dag måste kunna
utvecklas och anpassas till de aktuella behoven och förutsättningarna.
Samarbetsformema skall också samtidigt tillgodose rättmätiga krav på
rättssäkerhet och beakta grundläggande kommunalrättsliga principer samt
uppfylla de andra krav som ställs ur offentligrättslig synvinkel.
Det finns också ett behov av ökad samverkan över huvudmannaskaps-
gränsema. Samverkan kan motverka vissa ogynnsamma verkningar av
administrativa gränser. Detta har bland annat visat sig vid huvudmanna-
skapsbyten. Små kommuner kan ha behov av att samarbeta för att genom
ett gemensamt utnyttjande av gemensamma resurser bättre kunna förse
medborgarna med service.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det införs regler om
gemensam nämnd och att reglerna om kommunalförbund förenklas och
moderniseras.
Gemensam nämnd - en ny offentligrättslig samverkansform
För närvarande pågår en försöksverksamhet med gemensam nämnd för
flera landsting (SFS 1995:1285, prop. 1995/96:59). Två eller flera lands-
ting far tillsätta gemensam nämnd för att fullgöra den ledning av hälso-
och sjukvården som anges i 10 § hälso- och sjukvårdslagen. Försöket
innebär inte att en ny juridisk person bildas. De samverkande parterna är
fortfarande huvudmän för sina delar. Försöksverksamheten pågår till ut-
gången av år 2000.
Regeringen anser att det bör göras möjligt för alla kommuner och lands-
ting att bilda gemensamma nämnder. En sådan nämnd svarar mot det be-
hov som finns att kunna samverka över kommungränserna i ett offentlig-
rättsligt organ i vilket alla samverkande parter också behåller ett reellt
politiskt inflytande över den verksamhet som nämnden ansvarar för. Varje
samverkande kommun bör därför utse ett mellan parterna överenskommet
antal ledamöter i nämnden. Det förslag regeringen lägger fram i denna
proposition har som förebild bl.a. försöksverksamheten med gemensam
nämnd för flera landsting (SFS 1995:1285, prop. 1995/96:59).
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
Förenklade regler om kommunalförbund Prop. 1996/97:105
Regeringen anser att kommunalförbundet som offentligrättslig sam-
verkansform är värdefull. Intresset för kommunalförbundet som sam-
verkansform har ökat. Det har dock länge funnits ett behov av att anpassa
reglerna till de nya behov och förutsättningar som uppkommit sedan kom-
munalförbundslagen tillkom år 1985.
Regeringen anser därför att det finns anledning att föreslå att reglerna
ändras på ett antal viktiga punkter. Kommunalförbundsinstitutet bör re-
formeras och göras mer attraktivt som form för samarbete.
För det första finns goda skäl för att minska antalet regler och föra in
regleringen av kommunalförbunden i kommunallagen. Genom detta
markeras att kommunalförbundet är en kommunal samverkansform som
i stor utsträckning arbetar efter kommunallagens grundregler. För det
andra finns skäl att förenkla reglerna och göra dem mer flexibla. På så
sätt ökar möjligheterna att organisera förbundet och ge det arbetsformer
som är avpassade till medlemmarnas och verksamhetens behov. Kom-
munalförbundet skall kunna användas såväl när antalet samverkande kom-
muner är litet som när det är stort.
Enkla och smidiga former för samverkan
Såsom tidigare angetts anser regeringen att kommunal samverkan bör
avregleras och förenklas samt organisationsfriheten öka. De finns behov
av att finna enkla och smidiga lösningar för samverkan. Det har också
sedan länge funnits ett behov av att anpassa reglerna i kommunalför-
bundslagen till nya behov och förutsättningar.
Reglering i kommunallagen av gemensam nämnd ...
När det gäller reglering av gemensam nämnd finns det till skillnad från
vad som gäller kommunalförbund en relativt begränsad praktisk erfarenhet
att bygga på. Regeringen har kunnat konstatera att endast ett försök har
inletts enligt lagen (1995:1285) om försöksverksamhet med gemensam
nämnd för flera landsting. Försöket har dessutom varit i gång endast i ett
halvt år. Det har dock i äldre lagstiftning funnits exempel på att
samverkan inom ramen för en gemensam nämnd varit tillåten. I 1944 års
lag om arbetslöshetsnämnd kunde en arbetslöshetsnämnd vara gemensam
för flera kommuner. Några närmare regler om organisationen m.m. av en
sådan gemensam nämnd meddelades dock inte.
Den försökslag som nu finns gäller bara landsting. Regeringen ser att
det finns ett starkt önskemål från kommunerna att permanent fa
möjligheten till en sådan samverkan som gemensam nämnd innebär.
Regeringen ser inga hinder mot att redan nu lägga fram ett förslag till
permanent reglering av gemensam nämnd.
Det finns i princip tre vägar att reglera detta. En väg är att bygga ut den 34
nu gällande försökslagen till en generell lag om gemensam nämnd. En
annan väg är att göra ändringarna i speciallagstiftningen. En tredje väg är Prop. 1996/97:105
att fora in reglerna i kommunallagen. Regeringen har stannat för att
föreslå att bestämmelserna tas in i kommunallagen. Genom detta markeras
att den gemensamma nämnden i huvudsak skall ses som vilken kommunal
nämnd som helst. En permanent ordning kan också på ett annat sätt än en
tidsbegränsad försöksverksamhet locka fler kommuner och landsting att
inleda ett samarbete.
... och av kommunalförbund
När det gäller frågan hur kommunalförbunden skall regleras finns i
princip två vägar att gå. Antingen tas bestämmelserna in i en separat lag
som i dag eller tas de in i kommunallagen.
I dag finns reglerna i kommunalförbundslagen. Lagen är bl.a. på grund
av alla sina hänvisningar till kommunallagens regler svåröverskådlig och
i vissa avseenden otydlig. För att göra kommunalförbundslagen mer
lättillämpad och möjlig att läsa fristående från kommunallagen krävs en
omfattande tilläggsreglering. Tas reglerna däremot in i kommunallagen
skulle antalet regler kunna minska avsevärt eftersom kommunallagens
regler i mycket stor utsträckning skulle komma att gälla i tillämpliga delar
på kommunalförbund. Antalet särskilda lagregler om kommunalförbund
skulle på så sätt minska. Ett inarbetande av reglerna i kommunallagen
skulle inte heller nämnvärt komma att tynga lagens i dag drygt 250
paragrafer. En reglering av kommunalförbund - jämte gemensam nämnd
- i kommunallagen skulle även innebära att de vanligaste sam-
verkansformema regleras i en och samma lag. Mot denna bakgrund gör
därför regeringen den bedömningen att reglerna om kommunalförbund bör
tas in i kommunallagen.
Genom att reglerna om kommunalförbund tas in i kommunallagen
klargörs också att de kommunalrättsliga principerna som t.ex. likställig-
hetsprincipen i 2 kap. blir tillämpliga.
Bestämmelsernas placering i kommunallagen
I 3 kap. kommunallagen, som behandlar kommunernas och landstingens
organisation, har bestämmelserna om kommunala företag placerats. Före-
tagen är egna juridiska personer och hör inte till den egentliga kommunala
organisationen. Företagen är också en privaträttslig samverkansform.
De offentligrättsliga formerna för samverkan bör framgå av samma
kapitel i kommunallagen. Bestämmelserna om gemensam nämnd och om
kommunalförbund förslås därför huvudsakligen placeras i anknytning till
dem som avser kommunala företag i 3 kap. kommunallagen.
35
Regeringens förslag: Kommuner och landsting får genom en
gemensam nämnd fullgöra uppgifter enligt särskilda föreskrifter och
för verksamheten i övrigt.
En gemensam nämnd skall inte vara en egen juridisk person utan
skall formellt tillsättas av och ingå i en av de samverkande kom-
munernas eller landstingens organisation.
Nämnden kan ansvara för samma uppgifter som en inomkommunal
nämnd. Uppgifterna måste dock vara gemensamma för de sam-
verkande kommunerna och landstingen.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 3 a och 4 §§ kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte något att erinra mot förslaget om samverkan mellan kommuner
och landsting genom en gemensam nämnd. Ett flertal av dessa, däribland
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, anger att förslaget
ger ytterligare ökad möjlighet till samverkan över kommungränserna.
Svenska Kommunförbundet anger att nämndens befogenheter när den
företräder de samverkande kommunerna bör förtydligas så att det vid en
tvist framgår för en avtalspart mot vem den skall rikta sitt krav.
Landstingen i Stockholms län och i Södermanlands län anser det inte
klarlagt vilken ställning den gemensamma nämnden intar gentemot en
avtalskontrahent samt gentemot huvudmän samt att det även bör klar-
läggas hur huvudmännen svarar för sina förpliktelser. Svenska Kommun-
förbundet och flera kommuner, däribland Lunds kommun, anger att det är
angeläget att speciallagstiftningen ses över så att kommunerna far
enhetliga former för samverkan samt att kommunerna på samtliga
obligatoriska områden bör ha möjlighet att anlita annan kommun för
tillsynsuppgifter, utredningar m.m. och att delegera beslutanderätt till
anställd i annan kommun eller tillsätta gemensam nämnd. Mölndals
kommun anger att en reglering även bör ske i 3 kap. 18 § att samverkan
kan ske i andra former än de som anges i nuvarande lagrum samt att
tolkning av EG:s direktiv bör ske om att LOU inte är tillämplig på de
samverkande kommuner i fråga om den gemensamma nämnden.
Statskontoret anger att den gärna sett att offentligrättslig samverkan
mellan stat och kommun fatt en bredare belysning och att en lämplig
offentligrättslig form för sådan samverkan föreslagits. Landstinget i
Kristianstads län anger att förslaget om värdkommun och värdlandsting
i organisatoriskt hänseende tydliggör relationerna gentemot nämndens
huvudmän. Kalmar kommun ställer sig tveksam till konstruktionen med
värdkommun och värdlandsting.
Prop. 1996/97:105
36
Konkurrensverket avstyrker som enda instans förslaget och anger att Prop. 1996/97:105
risken är påtaglig att konkurrensproblem med anknytning till kommunal
sektor förstärks om förslaget genomförs. Förslaget medför ytterligare
undantag från den s.k. lokaliseringsprincipen och frågor när kommuner
och landsting får bedriva s.k. extern uppdragsverksamhet.
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att erin-
ra mot att förslagen inarbetats i kommunallagen. Göta hovrätt anger att
en utvärdering bör göras innan definitiv lagstiftning införs samt ifråga-
sätter om inte bestämmelserna om gemensam nämnd borde inarbetas i ett
eget avsnitt av lagen. Kammarrätten i Göteborg anger att en reglering i
varje enskild författning är att föredra framför en generell reglering i kom-
munallagen. Vidare anger kammarrätten att nämndens organisatoriska till-
hörighet är oklar till sin innebörd. Statskontoret anger att kommunallagen
förlorar i tydlighet när reglerna om gemensam nämnd förs in i lagen.
Göteborgsregionens kommunalförbund förordar att en inarbetning sker i
kommunallagen men ifrågasätter om det för användarna blir tydligare med
en sådan inarbetning.
Ökade möjligheter till kommunal samverkan över kommungränser
Såsom angetts i avsnitt 4.3 innebär lokaliseringsprincipen att kommuners
och landstings möjligheter att samarbeta och utnyttja resurser på ett effek-
tivt sätt i vissa fall är begränsade. Mot detta skall ställas det faktum att
minskade ekonomiska ramar har skapat ett behov av ökad flexibilitet och
samverkan under de senaste åren. Regeringen anser att det är viktigt att
kommuner och landsting har tillgång till enkla och smidiga former för
samverkan.
Förslaget om att kommuner och landsting skulle få möjligheten att till-
sätta en gemensam nämnd skulle ge dem en ny möjlighet att samarbeta
inte bara över de geografiska gränserna utan även över huvudmannaskaps-
gränsema. Härigenom ges de en möjlighet att samordna förvaltningen i
sina områden.
En av utgångspunkterna för regleringen av samverkan i gemensam
nämnd bör vara att kommuner och landsting skall ha en möjlighet att
under så stor frihet som möjligt välja enkla och ändamålsenliga lösningar.
Detta utan att man ger efter på de krav som ställs i offentligrättsligt hän-
seende. Därför bör den gemensamma nämnden ses som vilken kommunal
nämnd som helst och de nu gällande reglerna om nämnder i kommunal-
lagen så långt det är möjligt tillämpas samt nya särregler tillskapas endast
när det finns ett verkligt behov av det. Det är också viktigt att med-
borgarnas insyn och möjlighet att följa och påverka verksamheten i de
samverkande kommunerna och landstingen inte försämras.
Den organisatoriska tillhörigheten
I försökslagstiftningen om gemensam nämnd mellan flera landsting, vilken
37
redovisas i avsnitt 4.4, regleras inte uttryckligen den organisatoriska till- Prop. 1996/97:105
hörigheten av den gemensamma nämnden. Frågan om var nämnden hör
hemma behandlas inte på annat sätt än att det av reglementet skall framgå
var nämnden skall ha sitt säte. Regleringen bygger i stället på att fullmäk-
tige i de samverkande landstingen samordnar sitt beslutsfattande genom
att de hela tiden fattar likalydande beslut.
Utgångspunkten för det förslag om gemensam nämnd som nu läggs
fram bör enligt regeringens uppfattning vara att den organisatoriska till-
hörigheten är klar. Den gemensamma nämnden föreslås ingå i endast en
av de samverkande kommunernas eller ett av landstingens organisation.
En annan ordning skulle göra nämndens ställning oklar. Kommunallagens
regler om nämnder kommer därmed att, med vissa kompletteringar, kunna
tillämpas i stort sett fullt ut. Till skillnad mot vad kommittén föreslog
anser regeringen inte att det finns ett behov av att ge den kommun eller
det landsting som tillsätter den gemensamma nämnden någon särskild
lagstadgad beteckning. Kommittén föreslog beteckningarna värdkommun
och värdlandsting.
Relationen till huvudmannen
Den gemensamma nämnden är en egen myndighet liksom övriga nämn-
der. Inrättandet av en gemensam nämnd innebär inte att en ny juridisk
person tillskapas. Detta är en väsentlig skillnad i förhållande till vad som
gäller för kommunalförbund. Den gemensamma nämnden blir i stället att
se som en företrädare för alla de samverkande huvudmännen. En
gemensam nämnd kan inte fatta beslut, ingå avtal eller anställa personal
i eget namn. Beslut fattas formellt av den kommunen eller det landstinget
som tillsatt nämnden. Avtal träffas dock på samtliga huvudmäns vägnar
och personalen måste formellt vara anställd av någon av huvudmännen.
I vissa fall måste avtal godkännas av respektive fullmäktige. Frågor om
personalen behandlas i avsnitt 5.5.2.
Nämnden ansvarar gentemot respektive huvudman för den verksamhet
och de uppgifter som denne lägger på nämnden. Revision och ansvars-
utkrävande blir en fråga för den huvudman som lämnat över berörd verk-
samhet till nämnden. Frågan om revision och ansvarsutkrävande behandlas
närmare i avsnitt 5.3.4.1 övrigt far frågan om relationen till huvudmännen
regleras i överenskommelsen.
Relationen till utomstående
En gemensam nämnd företräder samtliga huvudmän och ingår avtal för
deras räkning. Det är alltså de samverkande kommunerna och landstingen
- och inte den gemensamma nämnden - som gentemot externa
avtalsparter är ansvariga för att avtal följs m.m. Om någon utomstående
vill rikta civilrättsliga krav på grund av ett avtal som ingåtts mellan
honom och de samverkande kommunerna eller landstingen är det dessa,
och inte den gemensamma nämnden, som är motparter. 3 g
En nämnd har enligt 6 kap. 7 § kommunallagen att se till att verksam-
heten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har Prop. 1996/97:105
bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten. Detta blir
tillämpligt även på den gemensamma nämnden. En kommunmedlem i
någon av de samverkande kommunerna eller landstingen som är missnöjd
med hur den gemensamma nämnden agerar kan vända sig till nämnden
eller till den huvudman som han är medlem i. Varje huvudman är
gentemot sina invånare ansvarig för nämndens verksamhet. Det yttersta
politiska ansvaret kan utkrävas i val till fullmäktige och det är därför
naturligt att en missnöjd medlem skall kunna vända sig till sin hem-
kommun med klagomål i allmänhet. Det är också möjligt för med-
lemmarna i de samverkande kommunerna eller landstingen att klaga på
beslut som den gemensamma nämnden fattar. Frågan om överklagande av
beslut behandlas i avsnitt 5.4.
Regeringens förslag: Alla kommunala verksamheter med undantag
för civilt försvar kan bli föremål för samverkan i en gemensam
nämnd.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 3 a § kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom såvitt
avser regleringen om civilt försvar.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte något att erinra mot förslaget. Svenska Kommunförbundet och
flera kommuner, däribland Lunds kommun, anger att det är angeläget att
speciallagstiftningen ses över så att kommunerna får enhetliga former för
samverkan. Konkurrensverket, som avstyrker förslaget, anser att med hän-
syn till de konkurrensproblem som kan uppstå bör endast obligatorisk
verksamhet kunna vara sådan som kan bli föremål för samverkan i en
gemensam nämnd.
Samverkan inom alla verksamheter...
En viktig fråga är vilka verksamheter som bör kunna bli föremål för sam-
verkan inom ramen för en gemensam nämnd. Nu liksom under remiss-
behandlingen av försökslagstiftningen om sjukvårdsamverkan mellan lands-
ting anser remissinstanserna att all verksamhet bör kunna bli föremål för
samverkan (jfr prop. 1995/96:59).
Syftet med att införa en generell möjlighet att bilda gemensamma nämn-
der är att ge kommunerna och landstingen en enkel och ändamålsenlig
offentligrättslig samarbetsform som inte innebär att det bildas en ny egen
juridisk person. Eftersom detta behov finns inom alla kommunala verk-
samheter är det mest naturliga att samarbetet skall kunna komma till stånd
39
inom alla verksamheter. Regeringen ser inte att de skäl som framförts mot Prop. 1996/97:105
en sådan ordning - framför allt konkurrensmässiga - utgör avgörande
hinder mot detta. Dessutom är samarbete genom bildande av kommunal-
förbund redan i dag möjlig inom alla verksamheter för kommuner och
landsting. Kommunalförbundet är dessutom en självständig juridisk
person. Möjligheterna att utnyttja en gemensam nämnd bör bli vida och
tillämpningen bör kunna tillåtas att variera utifrån behoven. Samarbete i
en gemensam nämnd bör därför vara möjlig på alla områden. Detta under-
lättar också tillämpningen av reglerna.
...även när nämndorganisationen regleras särskilt
I vissa lagar finns bestämmelser som innebär ett det för en viss special-
reglerad verksamhet skall finnas en eller flera nämnder i varje kommun
(jfr t.ex. 10 § räddningstjänstlagen, 1986:1102, och 1 kap. 7 § plan- och
bygglagen, 1987:10). I andra fall uttrycks det så att kommunfullmäktige
skall bestämma vilken eller vilka nämnder som skall fullgöra en viss upp-
gift (jfr t.ex. 4 § socialtjänstlagen, 1980:620).
Den senare typen av bestämmelser hindrar inte att fullmäktige i en kom-
mun lämnar över uppgifter inom socialtjänsten till en gemensam nämnd.
En sådan ordning bör tillåtas. Enligt regeringens uppfattning bör det även
vara möjligt att samarbeta i de fall där det i lag uttryckligen sägs att det
skall finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller landsting för en
viss uppgift. Det bör i sammanhanget påpekas att kommunala lantmäteri-
myndigheter, som inte är nämnder, inte kan omfattas av den nya sam-
verkansformen. Undantaget vad avser civilt försvar utvecklas i avsnitt
5.5.8.
Regeringens förslag: För den gemensamma nämnden skall det
utfärdas ett reglemente. Reglementet skall antas av samtliga full-
mäktige i de samverkande kommunerna eller landstingen. Förslaget
genomförs genom ett tillägg till 6 kap. 32 § kommunallagen.
Den gemensamma nämndens behörighet och befogenhet skall när-
mare preciseras i en överenskommelse mellan de samverkande kom-
munerna eller landstingen. Förslaget finns intaget i 3 kap. 3 c §
kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
har ingen erinran mot förslagen. Gävle kommun anger att det är viktig att
överenskommelsen mellan parterna löses i ett avtal och inte genom lag-
40
stiftning. Landstinget i Kristianstads län anger att det är viktigt att den Prop. 1996/97:105
gemensamma nämndens befogenheter klart regleras i överenskommelsen
mellan de samverkande parterna och i nämndens reglemente. Hovrätten
över Skåne och Blekingen förordar att en lagreglering av tvistelösningar
övervägs. Kammarrätten i Jönköping anger att föreskrifter bör ges om vad
överenskommelsen och reglementet skall innehålla.
Nämndens bildande, ansvarsområde och uppgifter i övrigt...
Enligt 6 kap. 13 § kommunallagen är det fullmäktige som bestämmer
mandattiderna för andra nämnder än styrelsen. Det betyder att fullmäktige
när som helst under mandattiden kan inrätta en nämnd. Detsamma skall
gälla en gemensam nämnd. Det är lokala behov och önskemål som får
verka styrande i denna fråga.
Den gemensamma nämnden behöver inte heller ha sin grund i en befint-
lig nämnd i någon av de samverkande kommunerna eller något av lands-
tingen. Man kan tillskapa en nämnd och utifrån de lokala förhållandena
bestämma vilken av de samverkande kommunerna eller vilket av lands-
tingen som formellt skall tillsätta den gemensamma nämnden. Den
gemensamma nämnden är ingen egen juridisk person. Varje kommun eller
landsting är fortfarande att se som huvudman för de frågor man lägger på
den gemensamma nämnden.
En gemensam nämnd skall kunna tilldelas och ansvara för uppgifter i
samma omfattning som en inomkommunal nämnd (jfr avsnitt 5.1.2). De
uppgifter som de samverkande kommunerna eller landstingen lämnar över
till den gemensamma nämnden måste dock vara gemensamma för de sam-
verkande kommunerna och landstingen. Det innebär att uppgiften som
lämnas till den gemensamma nämnden skall vara en kommunal ange-
lägenhet för var och en av de samverkande.
Även om det torde bli vanligast förekommande att kommuner sam-
verkar med andra kommuner och landsting med andra landsting kan man
kan dock tänka sig att kommuner samverkar med landsting inom t.ex.
hälso- och sjukvården. I vissa fall kan landstingen redan i dag lämna över
uppgifter inom detta område till kommuner inom landstinget. En kommun
som fått sådana uppgifter kan mycket väl tänkas samarbeta med ett
landsting där något överlämnande av hälso- och sjukvårdsuppgifter inte
skett.
... ska framgå av ett reglemente för den gemensamma nämnden...
För den gemensamma nämnden gäller att det skall finnas ett reglemente.
Reglementet skall - på samma sätt som för övriga nämnder - innehålla
närmare föreskrifter om nämndens verksamhet och arbetsformer. Regle-
mentet måste antas av samtliga samverkande kommuner och landsting och
inte bara av den kommun eller det landsting som formellt tillsatt
nämnden. Det innebär att alla fullmäktigeförsamlingar var och en för sig
41
måste ta ställning till reglementet. Frågan om nämndens reglemente Prop. 1996/97:105
behandlas vidare i författningskommentaren till 6 kap. 32 § kommu-
nallagen.
...och en överenskommelse mellan de samverkande
Samverkan bygger på att parterna måste komma överens i ett stort antal
frågor som rör samarbetet. Ett dokument där parternas närmare mellan-
havanden regleras måste upprättas. Detta dokument kan lämpligen vara
ett avtal om samverkan. Innehållet i ett sådant avtal blir helt beroende av
på vilket sätt och om vad man samverkar. I ett avtal kan parterna också
tillgodose kravet på flexibel lokal anpassning.
Eftersom kommunallagens bestämmelser skall tillämpas på samarbetet
i den gemensamma nämnden behöver man inte i lag detaljreglera vad över-
enskommelsen om samverkan skall innehålla. Det är enligt regeringens
uppfattning tillräckligt att i lagen föreskriva att en överenskommelse som
närmare reglerar nämndens behörighet och befogenhet skall finnas.
Vad händer vid oenighet?
Det är viktigt att parterna, innan man går in i ett samarbete, har rett ut hur
konflikter skall hanteras. Det är också viktigt att man är överens om hur
och under vilka förutsättningar samarbetet kan och skall avvecklas. Det
finns enligt regeringens mening ingen anledning att i lag reglera eller an-
visa former för avveckling eller tvistelösning. Denna typ av frågor bör
hanteras i överenskommelsen.
Regeringens förslag: Ordföranden, vice ordföranden och anställda
som arbetar för den gemensamma nämnden skall vara skyldiga att
på begäran från fullmäktige i någon av de samverkande kommuner-
na eller landstingen lämna upplysningar vid dess fullmäktigesam-
manträden. Förslaget genomförs genom tillägg till 5 kap. 22 § kom-
munallagen.
Ledamöterna i de samverkande kommunernas eller landstingens
fullmäktige skall också ha en möjlighet att interpellera och ställa
frågor om den gemensamma nämndens handläggning av ärenden.
Förslagen genomförs genom tillägg till 5 kap. 52-54 §§ kommunal-
lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom såvitt
avser regleringen om ledamöters möjlighet att ställa frågor.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte något att
erinra mot förslagen.
42
Kommunallagen tillämplig
Den kommun eller det landsting som formellt tillsatt den gemensamma
nämnden skall behandla den på samma sätt som sina övriga nämnder.
Kommunallagens regler skall tillämpas i och på förhållandet med den
gemensamma nämnden.
Styrning och insyn via sina ledamöter
Överenskommelsen mellan de samverkande kommunerna och landstingen
utgör en viktig grund för den gemensamma nämndens verksamhet. I över-
enskommelsen måste parterna enas om antalet ledamöter i nämnden m.m.
Även om den gemensamma nämnden formellt tillsatts av en av de
samverkande parterna har de övriga via sina ledamöter säkrat insyns- och
kontrollmöjligheter.
Styrning och insyn via rätten till upplysningar
Enligt 5 kap. 22 § kommunallagen är ordföranden och vice ordföranden
i en nämnd, revisorerna samt de anställda i kommunen eller landstinget
skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om full-
mäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det på grund
av sekretess enligt lag. Regeringen anser att en motsvarande skyldighet
bör införas för ordföranden och vice ordföranden i den gemensamma
nämnden samt anställda i de samverkande kommunerna eller landstingen.
Dessa kategorier föreslås därför bli skyldiga att på begäran från en sam-
verkande kommun eller landsting lämna upplysningar vid fullmäktige-
sammanträden. Detta får ske om det inte finns något hinder mot att lämna
sådan upplysningar på grund av sekretess enligt lag.
Interpellationer och frågor
Enligt 5 kap. 52 § kommunallagen får ledamöter i fullmäktige interpellera
ordföranden i en nämnd, en fullmäktigeberedning samt de förtroendevalda
i övrigt som fullmäktige bestämmer. För att inhämta upplysningar ges
ledamöterna enligt 5 kap. 54 § kommunallagen möjlighet ställa frågor till
den i 5 kap. 52 § omnämnda kretsen.
Kommittén behandlade aldrig frågan om möjligheten för ledamöterna
i fullmäktige i de samverkande kommunerna eller landstingen att ställa
frågor till den gemensamma nämndens ordförande.
Utöver den avtalade insynen och styrningen anser regeringen att leda-
möterna i de samverkande kommunernas eller landstingens fullmäktige
också skall ges en möjlighet att ställa interpellationer och frågor till den
gemensamma nämndens ordförande.
Regeringen ser inga skäl att inte ge ledamöterna denna möjlighet och
lägger därför ett sådant förslag.
Prop. 1996/97:105
43
Insyn för andra partier i fullmäktige än de som är representerade i den Prop. 1996/97:105
gemensamma nämnden
De av regeringen föreslagna möjligheterna att begära upplysningar, inter-
pellera och ställa frågor kan användas i syfte att ge de partier som inte
finns representerade i nämnden en möjlighet till insyn och deltagande i
nämndens verksamhet.
Regeringens förslag: Den gemensamma nämndens protokoll skall
anslås på samtliga samverkande kommuners och landstings anslags-
tavlor.
Förslaget genomförs som tillägg till 6 kap. 30 § kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte något att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: För att medlemmarna i de sam-
verkande kommunerna och landstingen skall fa samma möjligheter att
överklaga lagligheten av en gemensam nämnds beslut, och för att kunna
informera sig om nämndens verksamhet, föreslås att tillkännagivandet av
att protokollet från ett sammanträde har justerats skall anslås på anslags-
tavlorna i samtliga samverkande kommuner och landsting.
Frågan om anslag av nämndens protokoll har betydelse för besvärstidens
beräkning. Frågan om tidsfrister för överklagande av nämndens beslut be-
handlas närmare i avsnitt 5.4.1.
Regeringens förslag: Ledamöterna och ersättarna i den gemen-
samma nämnden skall väljas av de samverkande kommunerna och
landstingen. Var och en av de samverkande parterna skall välja
minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare skall vara lika
många som antalet ledamöter.
Förslaget genomförs genom tillägg till 6 kap. 9 § kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utredningen
har dock inte föreslagit en lagreglering av ett minsta antal ledamöter och
ersättare som skall väljas av var och en av de samverkande parterna samt
att antalet ersättare skall vara lika många som antalet ledamöter.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
44
har inte något att erinra mot förslagen och bedömningen. Landstinget i Prop. 1996/97:105
Malmöhus län anger att det bör vara möjligt att träffa avtal om hur
ordföranden och vice ordföranden skall utses. Socialstyrelsen anger att det
i lagtexten bör anges att det inte är möjligt för en fullmäktigeförsamling
att lämna över uppgifter till en gemensam nämnd utan att utse ledamöter
i nämnden. Mölndals kommun och Göteborgsregionens kommunalförbund
anger att kommunallagens regler om beslutförheten i en nämnd bör över-
vägas då det kan vara stötande att en gemensam nämnd kan komma att
avgöra ärenden som rör samverkande kommun som kanske inte är repre-
senterad av någon förtroendevald vid sammanträdet.
Valet av ledamöter och ersättare
Enligt 6 kap. 9 § kommunallagen utses ledamöter och ersättare i kommu-
nala nämnder av fullmäktige. Av detta följer att det borde vara den kom-
mun eller det landsting som formellt tillsätter den gemensamma nämnden
som också utser samtliga ledamöter och ersättare. Avsikten är dock att
alla de samverkande parterna skall utse ett antal ledamöter och ersättare
var. Det är bl.a. detta som skiljer en gemensam nämnd från en annan
kommunal nämnd. Kommunallagen behöver därför kompletteras i detta
avseende så att fullmäktige i de kommuner och landsting som inte tillsatt
nämnden också ges en rätt att utse ledamöter och ersättare i den gemen-
samma nämnden.
De samverkande kommunerna och landstingen måste komma överens
om hur många ledamöter och ersättare som skall utses totalt och av var
och en. Alla måste dock utse någon ledamot och ersättare för denne. En
kommun eller ett landsting bör inte kunna lägga uppgifter på nämnden
utan att ha utsett en ledamot och en ersättare för denne. Genom detta
säkras de samverkande parterna ett politiskt inflytande över den verk-
samhet som den gemensamma nämnden bedriver. Antalet ersättare som
en kommun eller ett landsting väljer bör vara lika mår.ga som antalet
ledamöter. Vid förfall för en ledamot bör denne alltid ersättas med en
förtroendevald från samma kommun eller samma landsting som leda-
moten. Detta har betydelse bl.a. för ansvar och revision. Frågan om ansvar
och revision behandlas i avsnitt 5.3.4. Hur frågan skall lösas i detalj måste
bestämmas inom ramen för den överenskommelse om samverkan som
parterna skall träffa eller på annat sätt. Därefter förrättar respektive full-
mäktige valet av sina ledamöter och ersättare.
Representativiteten
Varje form av interkommunal samverkan kan ge upphov till problem när
det gäller representativiteten. Det gäller både i förhållandet mellan de
samverkande parterna och när det gäller partiproportionaliteten för minori-
tetspartiemas del. I och för sig skulle detta kunna lösas genom att det
45
utses ett stort antal ledamöter och ersättare i den gemensamma nämnden. Prop. 1996/97:105
Samtidigt kan man av praktiska skäl inte göra nämnden alltför stor.
Frågan om representativiteten får därför bli föremål för diskussioner i
samband med förhandlingarna om att bilda en gemensam nämnd.
De möjligheter som föreslås i avsnitt 5.2.2 om att ställa frågor, inter-
pellera och inhämta upplysningar kan också utnyttjas för att ge de
politiska minoriteterna insyn och inflytande. Vidare är det givetvis
möjligt, och i många fall önskvärt, att dessutom mer informellt överlägga
med representanter för minoritetspartiema före sammanträden med den
gemensamma nämnden. Man kan även tänka sig möjligheten att låta
partier som inte finns representerade i nämnden fa delta vid behandlingen
av vissa frågor eller ge dem en mer generell närvarorätt (jfr 4 kap. 23 §
och 6 kap. 19 § kommunallagen).
Proportionella val
Val av ledamöter och ersättare i en gemensam nämnd bör kunna vara pro-
portionella. Detta följer av 5 kap. 46 § kommunallagen. Någon lagändring
är därför inte nödvändig.
Beslutsförhet
En gemensam nämnd fattar formellt sina beslut i den kommunens eller
det landstingets namn som tillsatt nämnden. I vissa fall rör besluten
ärenden som hänför sig endast till någon av de andra samverkande kom-
munerna eller landstingen. Det skulle teoretiskt kunna inträffa att sam-
mansättningen vid ett sammanträde med den gemensamma nämnden, på
grund av frånvaro, är sådan att den skulle komma att avgöra ärenden som
rör en kommun som vid sammanträdet inte är representerad i nämnden.
Regeringen anser att det ligger i de samverkande kommunernas och
landstingens eget intresse att aktivt delta i den gemensamma nämndens
sammanträden. Det är därför inte nödvändigt med särskilda regler om
beslutsförhet utöver de som finns i 6 kap. 23 § kommunallagen.
Val av ordförande och vice ordförande
Vissa frågor bör ligga på den kommun eller det landsting som tillsatt
nämnden. Hit hör till exempel frågan om val av ordförande och vice ord-
förande i en gemensam nämnd. Av 6 kap. 15 § kommunallagen följer att
fullmäktige utser ordföranden och vice ordföranden bland nämndens
ledamöter. Nämndens ledamöter är, såvitt avser gemensam nämnd,
utsedda av olika fullmäktige. Ordalydelsen hindrar inte den kommun som
tillsatt den gemensamma nämnden att välja någon av dem som utsetts av
andra fullmäktige än det egna.
Frågan om vem som skall vara ordförande och vice ordföranden är
politiskt viktigt. Valfrågor regleras i lag. Man kan inte i avtal bestämma
eller binda upp hur ett framtida fullmäktige skall utse ordförande i en
46
gemensam nämnd. I viss utsträckning skulle frågan dock kunna regleras Prop. 1996/97:105
i överenskommelsen. Även om ett avtal som reglerar varifrån ordföranden
skall komma, roterande ordförandeskap och liknande, i och för sig inte är
bindande, skulle en överenskommelse om fördelningen av ordförande-
posterna kunna ses som parternas rekommendation till det fullmäktige
som har att formellt förrätta valen.
Regeringens bedömning: Eftersom bara den som är valbar i den
egna kommunen eller landstinget är valbar till ledamot och ersättare
i den gemensamma nämnden finns inget behov av ytterligare
reglering i kommunallagen av valbarheten.
Utredningens bedömningen: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om vem som skall utse
ledamöter och ersättare i den gemensamma nämnden har samband med
vem som är valbar. Enligt 4 kap. 5 § kommunallagen är de som har röst-
rätt i val till fullmäktige valbara till fullmäktige, nämnder och till revi-
sorer. I 6 § finns begränsningar i valbarheten för personer som bl.a. inne-
har vissa chefstjänster. Detta innebär att fullmäktige i en samverkande
kommun måste välja någon som har rösträtt i den egna kommunen.
I försökslagstiftningen om sjukvårdssamverkan har en särlösning valts.
Samverkande landsting får där utse ledamöter och ersättare bland dem
som är valbara i något av de samverkande landstingen. Regeringen mena-
de där att valbarheten inte borde begränsas till de som var bosatta i om-
rådet för den gemensamma nämnden utan utökas till de som är bosatta
inom de samverkande landstingen (prop. 1995/96:59 s. 17). Regeringen
anser dock att det i detta fall, när det är frågan om en generell reglering
och den gemensamma nämndens organisatoriska hemvist är klarlagd, inte
finns anledning att låta en samverkande kommun eller ett samverkande
landsting utse ledamöter bland andra än de som är valbara i den egna
kommunen eller landstinget. Nuvarande regler om valbarhet skall tilläm-
pas på val till den gemensamma nämnden.
Regeringens förslag: De förtroendevalda har rätt till ekonomiska
förmåner av den kommun eller det landsting som har valt dem.
Förslaget finns intaget i 4 kap. 15 a § kommunallagen.
47
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Prop. 1996/97:105
Remissinstanserna:: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt eller
inte haft något att erinra mot förslagen och bedömningen. Malmöhus läns
landsting anser det vara otillfredsställande att ledamöter och ersättare i en
gemensam nämnd kan ha olika ersättning för sitt uppdrag och anger att
det bör vara möjligt att reglera frågan om ersättning i ett avtal mellan
partema.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 12 § första stycket
kommunallagen har förtroendevalda rätt till skälig ersättning för den
arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar
när de fullgör sina uppdrag. Fullmäktige har vidare enligt 13 § att besluta
enligt vilka grunder ersättning enligt 12 § skall betalas. Vidare stadgas i
14 § att fullmäktige far besluta att förtroendevald i skälig omfattning skall
få ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av
uppdraget, arvode för det arbete som är förenat med uppdraget, pension,
samt andra ekonomiska förmåner. Om fullmäktige beslutar att arvode
skall betalas skall arvodet enligt 4 kap. 15 § kommunallagen, bestämmas
till lika belopp för lika uppdrag.
En viktig fråga är vem som skall betala ekonomiska förmåner till de
förtroendevalda i den gemensamma nämnden. Valet står mellan den kom-
mun eller det landsting som tillsatt nämnden och de kommuner och lands-
ting som valt ledamöterna. En lösning där den kommun eller det lands-
ting som tillsatt nämnden skulle utge ersättning till samtliga ledamöter
och ersättare i den gemensamma nämnden skulle kunna innebära att de
förtroendevalda i en kommun får olika ersättning beroende på om de sitter
i den gemensamma nämnden eller i någon av kommunens egna nämnder.
Detta är inte önskvärt.
Den som väljs till ledamot eller ersättare i en gemensam nämnd skall
betraktas som förtroendevald i den kommun eller i det landsting som valt
honom. Enligt regeringens mening talar detta för att det är den kommunen
eller det landstinget som också skall utge eventuella ekonomiska förmåner
till den förtroendevalde. En sådan lösning kan visserligen leda till att
ersättningen till ledamöterna i den gemensamma nämnden blir olika be-
roende på vilken kommun de representerar. Principen om lika arvode för
lika uppdrag inom en och samma kommun rubbas dock inte, vilket är en
fördel.
Regeringens förslag: De samverkande huvudmännen skall var och
en revidera nämndens verksamhet. Förslaget genomförs genom ett
tillägg till 9 kap. 2 § kommunallagen.
De olika huvudmännen skall var och en besluta om ansvarsfrihet
såvitt avser de ledamöter och ersättare som de valt. Förslaget
genomförs genom tillägg till 9 kap. 16 § kommunallagen.
48
Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens förutom vad Prop.
avser hur revisorerna som skall granska den gemensamma nämnden skall
utses.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte något att erinra mot förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge
anger att ledamöterna i nämnden bör ha ett gemensamt ansvar för verk-
samheten gentemot samtliga samverkande kommuner och landsting.
Svenska Kommunförbundet och Järfälla kommun anger att förslaget kan
uppfattas så att revisionen av en gemensam nämnd alltid skall vara
särskild och förordar att en granskning bör utföras av revisorerna i var
och en av de samverkande kommunerna och landstingen. Landstinget i
Malmöhus län anser att det bör vara möjligt för varje samverkande
kommun och landsting att besluta om ansvarsfrihet för de enskilda
ledamöterna och vid vägrad ansvarsfrihet besluta om skadeståndstalan.
Vidare anger landstinget att det dock inte skall vara möjligt att entlediga
annan förtroendevald än den man själv utsett.
Revision
Revisionen av den gemensamma nämndens verksamhet är en fråga för
samtliga huvudmän. De samverkande kommunerna eller landstingen skall
var och en revidera sin del av nämndens verksamheten för att kunna
besluta om ansvarsfrihet för sina ledamöter och ersättare.
Revision av en kommuns verksamhet kan vara samlad och avse alla
nämnders verksamhet eller delad och enbart avse viss eller vissa nämnders
verksamhet. Frågan om hur de samverkande kommunerna eller lands-
tingen väljer att organisera sin revision av den gemensamma nämnden är
en fråga för kommunen eller landstingen självt. Regeringen anser därför
att det är tillräckligt att ange att den gemensamma nämnden skall
granskas av revisorerna i var och en av de samverkande kommunerna och
landstingen. Därigenom blir det möjligt för kommunerna eller landstingen
att använda de revisorer man redan utsett att revidera kommunens eller
landstingets övriga verksamhet. Frågan om hur revision praktiskt skall
genomföras måste lösas i överenskommelsen.
Ansvarsfrihet
En gemensam nämnd ansvarar mot de olika huvudmännen att den sköter
de uppgifter nämnden fått av sina respektive huvudman. Det ligger därför
på de olika huvudmännen att besluta om ansvarsfrihet såvitt avser de leda-
möter och ersättare som de utsett. Fullmäktige i de olika samverkande
kommunerna och landstingen skall alltså ta ställning till hur deras egna
förtroendevalda har skött sina uppdrag och besluta i ansvarsfrihetsfrågan
såvitt avser dem.
Frågan om ansvarsfrihet hör nära samman med frågan om återkallande
av uppdrag som förtroendevald. Enligt 4 kap. 10 § kommunallagen har
1996/97:105
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
fullmäktige möjlighet återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts Prop. 1996/97:105
av fullmäktige om den fortroendevalde har vägrats ansvarsfrihet. Med den
föreslagna lösningen blir det den fullmäktige som valt en förtroendevald
i den gemensamma nämnden och som beslutat om ansvarsfrihet som
också har att besluta i fråga om eventuell återkallelse av uppdraget för
den förtroendevalda.
Regeringens förslag: Medlemmarna i de olika samverkande kom-
munerna och landstingen kan begära att lagligheten av en gemen-
sam nämnds beslut prövas av domstol. Förslagen genomfors genom
tillägg till 10 kap. 1, 11 och 14 §§ kommunallagen.
Tidsfristen för överklagande av den gemensamma nämndens beslut
räknas från det att tillkännagivandet att protokoll över beslutet juste-
rats har anslagits på anslagstavlorna i samtliga samverkande kom-
muner och landsting. Förslaget genomförs som tillägg till 10 kap.
6 § kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
utom såvitt avser regleringen av överklaganden som kommer in till någon
av de samverkande kommunerna eller något av de samverkande lands-
tingen samt frågan om vem som skall avses som part.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte något att
erinra mot förslagen. Riksdagens ombudsmän (JO) anser att lagtexten bör
kompletteras så att det klart framgår att överklagande av beslut av den
gemensamma nämnden skall prövas om de inom tiden kommer in till
någon av de samverkande kommunerna eller landstingen. Göteborgs-
regionens kommunalförbund anser det vara tveksamt om värdkommunen
bör vara part i det fall den gemensamma nämnden fattat ett beslut som
enbart berör en annan kommun än värdkommunen.
Vem kan klaga och vilka beslut är överklagbara?
Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen har varje kommunmedlem rätt att fa
lagligheten av kommunala beslut prövade i länsrätten. Beslut i en gemen-
sam nämnd kan tänkas fa konsekvenser även för medlemmar i andra kom-
muner och landsting än den kommun eller det landsting som tillsatt
nämnden. Frågan är om det finns behov av att vidga besvärsrätten.
Försökslagstiftningen om sjukvårdssamverkan ger medlemmarna i de
samverkande landstingen rätt att fa lagligheten av alla beslut i de sam-
verkande landstingen prövade i domstol. En sådan rätt innebär även att
50
beslut som inte fattats av eller berör den gemensamma nämnden eller dess Prop. 1996/97:105
verksamhet kan överklagas av medborgarna i båda de samverkande lands-
tingen. Det är svårt att dra någon skarp gräns mellan vilka beslut som
skulle kunna få följder för andra än den egna kommunens eller det egna
landstingets medborgare. Svårigheterna att dra en gräns mellan vilka
beslut som bör få eller inte bör få överklagas medför att regeringen anser
att talerätten bör begränsas till de beslut som den gemensamma nämnden
fattat.
Det finns inte heller enligt regeringens mening anledning att ge de sam-
verkande kommunerna och landstingen självständig talerätt vad gäller lag-
ligheten av en gemensam nämnds beslut. En sådan talerätt som i dag finns
för beslut av kommunalförbund skulle innebära att en samverkande kom-
mun som inte fått sin vilja igenom skulle kunna väcka talan mot beslutet.
De samverkande kommunerna skulle då bli motparter i en process om
lagligheten av en gemensam nämnds beslut, ett beslut som de varit del-
aktiga i och är ansvariga för genom sina förtroendevalda i nämnden.
Regeringen stannar därför för att endast medlemmarna i samtliga sam-
verkande kommuner och landsting bör ha en rätt att fa lagligheten av den
gemensamma nämndens beslut prövade.
Vem får överklaga en domstols beslut?
Nästa fråga att ta ställning till är vem som skall få överklaga en domstols
beslut. Enligt 10 kap. 14 § första stycket kommunallagen gäller att om
domstols beslut gått klaganden emot far bara klaganden själv överklaga
beslutet.
Om domstolen upphäver beslutet eller förbjuder att det får verkställas
far domstolens beslut även överklagas av kommunen eller landstingen
samt av medlemmarna i kommunen eller landstinget. Regeringen anser att
ett motsvarande synsätt bör anläggas på beslut som fattats av en gemen-
sam nämnd. Det föreslås därför att ett domstolsbeslut som innebär att en
gemensam nämnds beslut upphävts eller inte far verkställas, far över-
klagas av den gemensamma nämnden och av medlemmarna i samtliga
samverkande kommuner.
Tidsfrist för överklagande av nämndens beslut
Den gemensamma nämndens protokoll skall anslås på samtliga sam-
verkande kommuners eller landstings anslagstavlor. Av 5 kap. 62 § kom-
munallagen framgår att ett sådant anslag skall ske senast andra dagen efter
det att protokollet har justerats. Av tillkännagivandet på anslagstavlan
skall bl.a framgå vilken dag det tillkännagavs. I avsnitt 5.2.3 behandlas
frågan om anslag av den gemensamma nämnden protokoll.
Enligt 10 kap. 6 § kommunallagen skall klagomål ha kommit in till
länsrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommu-
nens eller landstingets anslagstavla att protokoll över beslutet justerats. En
motsvarande tidsfrist bör även gälla för att överklaga lagligheten av en
gemensam nämnds beslut. Den bör dock räknas från den tidpunkt då till-
kännagivandet av att nämndens protokoll har justerats blivit uppsatt på an- Prop. 1996/97:105
slagstavloma i samtliga samverkande kommuner och landsting.
För att ett överklagande skall prövas av domstol krävs att det kommit
in till länsrätten före klagotidens utgång. Om klagomålen före klagotidens
utgång har kommit in till kommunen eller landstinget i stället för läns-
rätten skall överklagandet ändå prövas. Enligt regeringens mening skall
inte medborgarna hamna i ett sämre läge vad avser beslut av en gemen-
sam nämnd. Det föreslås därför att överklaganden som kommer in till
någon av de samverkande kommunerna eller något av de samverkande
landstingen inom klagotiden godtas och därför prövas enligt 10 kap. 7 §
kommunallagen.
Vem är part vid laglighetsprövning?
En annan fråga som måste lösas är vem som skall vara part vid laglighets-
prövning av en gemensam nämnds beslut. Beträffande övriga nämnders
beslut gäller enligt 10 kap. 11 § kommunallagen att kommunen eller
landstinget skall anses som part. Den gemensamma nämnden ansvarar för
de uppgifter som de olika samverkande parterna lagt på nämnden. Enligt
regeringens mening bör den gemensamma nämnden vid tillämpningen av
förvaltningsprocesslagen anses som part.
Regeringens bedömning: Någon ytterligare reglering behövs inte
eftersom talan mot beslut av en gemensam nämnd i ett förvalt-
ningsärende liksom i dag far föras av den som beslutet går emot.
Den gemensamma nämnden är den enskildes motpart vid en dom-
stolsprövning.
Utredningens bedömning: I utredningen anges att vem som skall anses
som den enskildes motpart i en förvaltningsprocess får avgöras från fall.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte något att
erinra mot bedömningen. Kammarrätten i Jönköping anger att det är den
gemensamma nämnden som är part vid tillämpningen av förvaltnings-
processlagen och det bör framgå av lagtexten. Kammarrätten i Göteborg
anger att värdkommunen eller värdlandstinget bör enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) anses vara den enskildes motpart.
Skälen för regeringens bedömning: Talan mot ett beslut av en gemen-
sam nämnd får, om det finns lagstöd för det, föras av den som beslutet
går emot.
I proposition 1995/96:22 Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna anges att det införs en obligatorisk tvåpartsprocess i för-
valtningsprocessen, där det allmänna företräds av den myndighet som
först beslutade i saken. En förvaltningsmyndighet, vars beslut ändras av
52
en förvaltningsdomstol, skall som huvudregel kunna överklaga domstolens Prop. 1996/97:105
dom. Förvaltningsmyndigheten skall vara motpart om en enskild över-
klagar myndighetens beslut till domstol. Om det finns behov av en från
den i förvaltningsprocesslagen avvikande ordning får detta regleras i den
aktuella materiella lagstiftningen. Förslaget om en obligatorisk tvåparts-
process har intagits i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Lagänd-
ringen trädde i kraft den 1 maj 1996.
Regeringen anser att den ordningen som finns i förvaltningsprocesslagen
även fungerar för den nu föreslagna modellen med gemensam nämnd. Det
finns därför inte skäl att frångå den i förvaltningsprocesslagen stadgade
ordningen om en obligatorisk tvåpartsprocess. Den gemensamma nämnden
blir därmed den enskildes motpart vid överklagande av nämndens beslut
till domstol.
Regeringens förslag: Budgeten för den gemensamma nämnden
upprättas efter samråd med övriga samverkande kommuner och
landsting av den kommun eller det landsting som tillsatt den
gemensamma nämnden.
Förslaget genomförs genom tillägg till 8 kap. 4 § kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte något att
erinra mot förslaget.
Tillskjutande av medel
En mycket viktig uppgift for de samverkande kommunerna och lands-
tingen är att komma överens om hur mycket medel och övriga resurser de
olika huvudmännen skall bidra med till den gemensamma nämnden.
Detta kan ske genom att man i överenskommelsen om samverkan anger
procentsatser för de olika huvudmännen och att denna fördelning beaktas
när budgeten fastställs. En annan möjlighet är att man i samband med
budgetarbetet mer exakt bestämmer hur fördelningen skall vara i reda tal.
För att undvika konflikter är det även viktigt att parterna klargör hur
eventuella underskott eller överskott skall fördelas mellan dem.
Budget
Kommuner och landsting har enligt 8 kap. 4 § kommunallagen att upp-
rätta en budget för varje år. I 8 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om
53
styrelsens ansvar för budgetprocessen. Prop. 1996/97:105
Någon av de samverkande kommunerna eller landstingen måste ansvara
för att en budget upprättas för den gemensamma nämnden. Med hänsyn
till att den gemensamma nämnden tillsatts av en av de samverkande
parterna och att den dessutom ingår i dess organisation är det enligt
regeringens mening en rimlig ordning att budgeten för en gemensam
nämnd upprättas av denna kommun eller detta landsting. Ett sådant upp-
rättande kan i praktiken endast ske efter samråd med övriga samverkande
kommuner och landsting. Frågan om finansieringen är så central att det
krävs att parterna är överens. En sådan ordning innebär att det är styrelsen
i den kommun eller det landsting som tillsatt nämnden som också
ansvarar för budgetprocessen.
Övriga samverkande kommuner och landsting far för sin del i sina
budgetar ta in en post avseende bl.a. de ekonomiska medel som kom-
munen bidrar med till den gemensamma nämndens verksamhet. Hur bud-
getprocessen närmare skall gå till bör framgå av överenskommelsen.
Resultatredovisning
Enligt 8 kap. 15 § kommunallagen är det styrelsen som beslutar när
övriga nämnder skall redovisa sin medelsförvaltning under det föregående
budgetåret. Styrelsen i den kommun eller det landsting som tillsatt
nämnden bör besluta i denna fråga. Även här bör man vara överens med
de övriga samverkande kommunerna och landstingen. Överenskommelsen
om samverkan bör behandla även denna fråga.
Medelsförvaltning
Den kommun eller det landsting som tillsatt nämnden förvaltar den
gemensamma nämndens medel. Det kan vara ändamålsenligt att de övriga
kommunerna och landstingen ges en rätt till löpande insyn. Detta far
närmare regleras i överenskommelsen.
Äganderätt till egendom
Eftersom en gemensam nämnd inte är en egen juridisk person kan den
inte äga eller anskaffa tillgångar i eget namn. Varje tillgång måste for-
mellt ägas av någon huvudman eller av huvudmännen gemensamt. I sam-
band med att man inleder en samverkan i en gemensam nämnd måste man
ta ställning till om äganderätten till det som huvudmännen skjuter till
skall stanna hos dem eller om ägandeförhållandena skall förändras på
något sätt.
Försäkring
Även frågan om vem som skall teckna nödvändiga försäkringar är något
som partema måste ta ställning till innan ett samarbete inleds.
Regeringens forslag: Reglerna om ett partssammansatt organ skall
tillämpas på den gemensamma nämnden. Organet kan handlägga
ärenden som rör förhållanden mellan någon av eller samtliga
huvudmän som arbetsgivare och anställda inom nämndens område.
Förslaget genomförs genom tillägg till 7 kap. 1 § kommunallagen.
Personalföreträdare i de samverkande kommunerna och landstingen
har rätt att närvara vid den gemensamma nämndens sammanträden
i samma utsträckning som i övriga nämnder i sina respektive kom-
muner och landsting. Förslaget genomförs genom tillägg till 7 kap.
8 § kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förutom vad avser begränsning av personalföreträdares närvarorätt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte något att erinra mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anger
att den begränsning som gäller för personal företrädares närvarorätt saknas
i förslaget om personalföreträdares närvarorätt vid den gemensamma nämn-
dens sammanträde.
Anställningsförhållanden
Om några kommuner eller landsting bestämmer sig för att inleda ett sam-
arbete i en gemensam nämnd uppkommer frågor som rör de anställda.
Den gemensamma nämnden kan komma att tilldelas uppgifter som tidi-
gare hanterats inom de olika kommunerna och landstingen av där anställd
personal. Praktiska skäl talar för en samordning av personalresurserna.
Detta kan ske så att en av de samverkande partema anställer all personal
som arbetar i den verksamhet som den gemensamma nämnden skall svara
för. Rimligen bör den kommun eller det landsting som tillsätter nämnden
i första hand komma i fråga som arbetsgivare. En annan möjlighet är att
i överenskommelsen om samverkan lösa frågor om villkor för anställda
och hur de organisatoriskt skall samarbeta trots att de har olika
arbetsgivare. Frågor om vem som skall svara för pensioner m.m. måste
då lösas.
Pärtssammansatta organ
Beredning, förvaltning och verkställighet av ärenden rörande förhållandet
mellan en kommun eller ett landsting som arbetsgivare och dess anställda,
får enligt 7 kap. 1 § första stycket kommunallagen lämnas över till ett
partssammansatt organ. Sådant överlämnande far dock inte enligt andra
stycket samma lagrum ske om annat följer av lag. Partssammansatta organ
Prop. 1996/97:105
55
inom en nämnds verksamhet far inte avgöra frågor som avser verksam- Prop. 1996/97:105
hetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Ett sådant organ far inte
heller avgöra ärenden som avser myndighetsutövning mot enskilda.
Om medbestämmandeavtal träffas mellan kommunen eller landstinget
och arbetsmarknadens parter måste kommunen eller landstinget inrätta ett
partssammansatt organ. Ett partssammansatt organ är underställt nämnden
och anses som en myndighet då det fattar beslut.
Reglerna om partssammansatta organ bör enligt regeringens mening
kunna tillämpas även vad gäller en gemensam nämnd. Det är den kom-
mun eller det landsting som tillsatt den gemensamma nämnden som bör
besluta om att inrätta ett partssammansatt organ.
Ett partsammansatt organ som verkar inom en gemensam nämnds om-
råde bör kunna handlägga ärenden som rör förhållandet såväl mellan
några som samtliga huvudmän som arbetsgivare och anställda inom
nämndens verksamhetsområde.
Närvarorätt för personalföreträdare
Företrädare för de anställda i en kommun eller ett landsting far enligt 7
kap. 8 § första stycket kommunallagen i viss utsträckning närvara vid sam-
manträden med andra nämnder än styrelsen. Personalföreträdama har rätt
att närvara vid en nämnds behandling av ärenden som rör förhållandet
mellan kommunen eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda.
Nämnden får även besluta om närvarorätt vid behandling av andra frågor.
Däremot saknas enligt andra stycket samma lagrum närvarorätt i revi-
sionsnämnder, förtroendenämnder, valnämnder och överförmyndar-
nämnder.
En motsvarande rätt bör enligt regeringens mening ges till personalföre-
trädama i den eller de samverkande kommunerna eller landstingen som
inte har anställd personal inom nämndens verksamhetsområde. De bör ha
rätt att närvara vid den gemensamma nämndens sammanträden i samma
utsträckning som i övriga nämnder i sina respektive kommuner och lands-
ting. Samma begränsning för närvarorätten bör även gälla. Det föreslås
därför att personal företrädare i de samverkande kommunerna eller lands-
tingen inte heller får närvarorätt i revisionsnämnder, förtroendenämnder,
valnämnder och överförmyndamämnder.
56
Regeringens förslag: En gemensam nämnd får uppdra åt en
anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen
att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av
ärenden.
Förslaget genomförs genom ett tillägg till 6 kap. 33 § kommunal-
lagen.
Regeringens bedömning: Den reglering som regeringen föreslår
i kommunallagen omfattar också möjligheten att inrätta självförvalt-
ningsorgan för verksamhet som läggs under en gemensam nämnd.
I denna del behövs därför ingen ytterligare reglering.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot förslaget och bedömningen.
Delegering av beslutanderätt
Enligt 6 kap. 33 § kommunallagen får en nämnd uppdra åt ett utskott, åt
en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller lands-
tinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av
ärenden. I 6 kap. 34 § anges vissa begränsningar för delegeringen.
Enligt regeringens mening bör beslutanderätten i en gemensam nämnd
kunna delegeras i samma omfattning som i övriga nämnder. Det torde
vara naturligt att ärenden som berör en viss kommun eller ett visst lands-
ting och som överlämnats till den gemensamma nämnden kan komma att
handläggas av personal inom denna kommun eller detta landsting. Efter-
som flera av de samverkande kommunerna och landstingen kan ha
anställda inom nämndens verksamhetsområde behöver delegering även
kunna ske till anställda i andra kommuner än den kommun eller det lands-
ting som tillsatt nämnden.
Självförvaltningsorgan
Enligt 7 kap. 18 § kommunallagen får fullmäktige, om inte något annat
följer av lag eller annan författning, besluta att en nämnd får uppdra åt ett
självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av
en viss anläggning eller en viss institution. Bestämmelserna om självför-
valtningsorgan bör göras tillämpliga även beträffande den verksamhet som
läggs under en gemensam nämnd. Beslutet att den gemensamma nämnden
far lämna uppdrag till ett sådant organ fattas av fullmäktige i den kom-
mun eller det landsting som tillsatt nämnden. Inrättande av ett självför-
valtningsorgan är en fråga som lämpligen föregås av samråd mellan de
Prop. 1996/97:105
57
samverkande kommunerna och landstingen. Formellt finns dock inget Prop. 1996/97:105
hinder mot att den kommun eller det landsting som inrättat den gemen-
samma nämnden inrättar ett självförvaltningsorgan utan att de sam-
verkande parterna enats om det.
Regeringens bedömning: Arkivlagens (1990:782) bestämmelser är
tillämpliga på den gemensamma nämnden. Ytterligare reglering
behövs därför inte.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna har inget att erinra mot
bedömningen. Riksarkivet anger att förslaget är en tillfredsställande lös-
ning då den gemensamma nämndens arkiv hålls samman genom att nämn-
den organisatoriskt ingår i värdkommunen eller värdlandstinget. Riks-
arkivet anger dock att en värdkommun inte kan vara arkivmyndighet utan
det är kommunstyrelsen i värdkommunen som är arkivmyndighet, om full-
mäktige i denna kommun inte utsett annan nämnd eller styrelse till arkiv-
myndighet.
Skälen för regeringens bedömning: Arkivlagen (1990:782) gäller för
alla myndigheter samt vissa andra organ. Den nu föreslagna gemensamma
nämnden kommer enligt förslaget att utgöra en myndighet och följaktligen
gäller arkivlagen för nämnden. En myndighet svarar enligt arkivlagen för
vården av sitt arkiv.
För tillsynen av myndigheternas arkivvård skall det finnas en arkivmyn-
dighet. Enligt arkivlagen är kommunstyrelsen arkivmyndighet i kommu-
nen och landstingsstyrelsen i landstingskommunen, om inte fullmäktige
har utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Den gemensam nämnden ansvarar för vården av sitt arkiv. Den gemen-
samma nämnden ingår organisatoriskt i den kommun eller det landsting
som tillsatt den. Kommunstyrelsen respektive landstingsstyrelsen i denna
huvudman är därmed enligt arkivlagen arkivmyndighet om inte fullmäk-
tige utsett annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Om en gemensam nämnd inrättas och andra nämnders verksamhet upp-
går i den gemensamma nämnden kan det bli frågan om överförande av
arkiv till den gemensamma nämnden. Bestämmelser om sådant överläm-
nande finns i 14-16 §§ arkivlagen.
Regeringens bedömning: Datalagstiftningen utgör inte hinder mot
den föreslagna lagstiftningen.
58
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Prop. 1996/97:105
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna, däribland Datainspek-
tionen, har inget att erinra mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Inom de flesta verksamhets-
områden använder man sig av olika register som förs med hjälp av ADB.
För att fa föra register krävs enligt datalagen (1973:289) licens och i vissa
fall tillstånd.
En gemensam nämnd kan vara i behov av att ta över register som finns
hos de samverkande kommunerna och landstingen. Registeransvarig är
sannolikt de nämnder som tidigare ansvarat för verksamheten. En gemen-
sam nämnd blir en egen myndighet och registeransvarig för de register
som behövs och används i verksamheten. Det krävs att Datainspektionen
meddelar tillstånd för att register skall kunna föras över till den gemen-
samma nämnden. Datainspektionen har utfärdat föreskrifter om tillämp-
ningen av datalagen vid ändrad organisation inom kommuner och
landsting (DIFS 1996:8).
Komplikationer kan uppkomma när flera myndigheter skall ha gemen-
samma personregister som förs även för verksamhet under annan nämnd.
En sådan ordning aktualiserar bl.a. frågor om sekretess mellan myndig-
heter. Det kan därför finnas behov av att se över kommunens eller lands-
tingets personregister och vid behov söka nya tillstånd.
Regeringens bedömning: Nuvarande reglering av offentlighet hos
kommunala myndigheter och regleringen i sekretesslagen
(1980:100) blir tillämpliga på den gemensamma nämnden. Ytter-
ligare reglering behövs därför inte.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna har inget att erinra mot
förslaget. Några remissinstanser, däribland Svenska Kommunförbundet har
angett att sekretess mellan nämnden och andra nämnder kan komma att
försvåra samarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: En nämnd är i regel att anse som
en självständig myndighet i förhållande till kommunfullmäktige och andra
nämnder. En gemensam nämnd är i offentlighetshänseende, liksom övriga
kommunala nämnder, att anse som en självständig myndighet. Sekretess
gäller därför som huvudregel mellan nämnden och fullmäktige respektive
andra nämnder. Under vilka förutsättningar sekretessbelagda uppgifter får
lämnas mellan myndigheter framgår av sekretesslagen.
59
Prop. 1996/97:105
Regeringens bedömning: Samverkande parter kan i överenskom-
melsen och i reglementet reglera frågan om förtroendenämnd.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna har inget att erinra mot
förslaget:
Skälen för regeringens bedömning: I varje landsting skall enligt lagen
(1992:563) om förtroendenämndsverksamhet m.m. finnas en eller flera
förtroendenämnder. Nämnden har till uppgift att främja kontakten mellan
patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt åt patienterna för-
medla den hjälp som förhållandena kräver. Förtroendenämnd far enligt lag-
stiftningen åta sig uppdrag att vara förtroendenämnd även för kommunens
hälso- och sjukvård. Nämnden handlägger även ärenden om stödpersoner
vid den psykiatriska vård som bedrivs enligt lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Om kommuner och landsting samverkar om hälso- och sjukvården i en
gemensam nämnd behöver det för nämndens verksamhet endast finnas en
förtroendenämnd i de samverkande kommunerna och landstingen. Frågan
om var en sådan nämnd skall finnas bör lösas av parterna och framgå av
reglementet för nämnden.
Regeringens förslag: Sådana uppgifter som ankommer på
kommun- eller landstingsstyrelse enligt lagen (1994:1720) om civilt
försvar far inte fullgöras av en gemensam nämnd.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 3 a § kommunallagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom såvitt
avser regleringen av undantag om uppgifter inom civilförsvaret som an-
kommer på kommun- eller landstingsstyrelse.
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot bedömningen däribland Överstyrelsen för civil bered-
skap (ÖCB) och Statens räddningsverk. ÖCB framhåller vikten av att
beredskapsaspektema beaktas vid samarbete i en gemensam nämnd.
Skälen för regeringens bedömning: Lagen (1994:1720) om civilt för-
svar reglerar bl.a. ansvar för beredskapsförberedelser och ledningen av
verksamheten vid höjd beredskap i kommuner och landsting. Vissa upp-
gifter inom det civila försvaret ligger på kommun- och landstingsstyrelser-
na. De kan inte lämna över sådana uppgifter till en nämnd inom organisa-
tionen och inte heller till en gemensam nämnd.
Styrelserna är enligt lagen om civilt försvar skyldiga att samverka med
andra parter. Sådan samverkan far dock ske på annat sätt än genom en Prop. 1996/97:105
gemensam nämnd.
Regeringens bedömning: Lagen (1995:1285) om sjukvårdssam-
verkan ändras inte.
Utredningens bedömning: Utredningen har inte föreslagit något i detta
avseende.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte kommenterat
frågan. Kammarrätten i Göteborg har som enda instans angett att frågan
om fortsatt giltighet av lagen bör uppmärksammas i det fortsatta lagstift-
ningsarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Lagen (1995:1285) om för-
söksverksamhet med gemensam nämnd gäller till utgången av år 2000.
Det finns anledning att överväga om försökslagstiftningen skall fortsätta
att gälla.
Regeringen har fattat endast ett beslut om försök med gemensam
nämnd. Det gäller landstinget i Kristianstads län och landstinget i Malmö-
hus län och avser en gemensam nämnd för sjukvårdsdistrikten
Ystad-Simrishamn. Regeringen föreslog i proposition 1995/96:38 att
Kristianstads och Malmöhus län den 1 januari 1997 skall läggas samman
till ett län, Skåne län. Riksdagen har härefter godkänt regeringens förslag
om bildande av Skåne län (bet. 1995/96:BoU9, rskr. 1995/96:206). Lands-
tinget kommer att bildas den 1 januari 1999.
Med anledning av det aviserade beslutet om sammanläggning till ett
landsting i Skåne kommer försöksverksamheten med sjukvårdssamverkan
där att upphöra redan den 1 januari 1999. Denna försökslag och den nu
föreslagna lagstiftningen innehåller vissa olikheter bl.a. vad avser valbar-
het och överklagandebestämmelser. Regeringen finner dock att det inte
uppkommer några allvarligare olägenheter med att låta lagen (1995:1285)
om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting fortsätta
gälla. När de nya reglerna om gemensam nämnd träder i kraft finns ingen
anledning för landstingen att bedriva samverkan med försökslagen som
grund. Regeringen får när det nya landstinget bildas ta ställning till om
lagen (1995:1285) om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera
landsting skall upphävas.
61
Prop. 1996/97:105
Regeringens förslag som rör kommunalförbund innebär bl.a.
följande nyheter
- reglerna om kommunalförbund tas in i kommunallagen,
- bildandet av kommunalförbund förenklas,
- det blir möjligt att inrätta interimsorgan,
- förbundsmedlemmarna får själva bestämma hur kommunalför-
bundets varaktighet skall regleras,
- möjligheterna att reglera detaljfrågor i förbundsordningen vidgas,
- överlämnade uppgifter behöver inte längre vara gemensamma för
medlemmarna,
- det blir möjligt att inrätta nämnder i kommunalförbund med
direktion,
- förbundsmedlemmarna ges en frihet att bestämma om repre-
sentationen i den beslutande församlingen och i förbundets
övriga organ,
- förbundsmedlemmamas möjligheter till styrning och insyn stärks,
- möjligheten att ställa interpellationer vidgas,
-förbundsmedlemmarna får en ovillkorlig rätt att utträda ur ett
kommunalförbund,
- kommunalförbund får inte längre en rätt att anordna folkom-
röstningar eller att anlita valnämnd hos en medlemskommun,
- det blir möjligt för förbundsstyrelsen att vara ställföreträdare för
den beslutande församlingen och fatta beslut som annars
ankommer på förbundsfullmäktige.
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmarna bör själva genom
samstämmiga beslut i medlemmarnas fullmäktige få bestämma när
ett kommunalförbund skall vara bildat. Detta behöver inte uttryck-
ligen anges i lag.
Under tiden från det att beslut fattas om bildandet och tills
förbundet börjar sin verksamhet får förbundet företrädas av ett
interimsorgan. Förslaget finns intaget i 3 kap. 25 § andra stycket
och 28 § 2 kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte haft något att erinra mot förslaget. Hovrätten över Skåne och
Blekinge anser att det i lag bör vara fastlagt när ett kommunalförbund är
bildat och får rättskapacitet eftersom kommittén inte föreslår något
62
förfarande för registrering av kommunalförbund. Detta krav kan enligt
hovrätten inte uppfyllas på annat sätt än genom att man bibehåller nu
gällande föreskrifter om tidpunkten för kommunalförbundets bildande
samt förbundsordningens tillgänglighet. Statskontoret avstyrker förslaget
att förbundsordningen inte längre skall vara underskriven av samtliga
parter för att förbundet skall anses vara bildat. RR V instämmer i att staten
inte på något vis skall godkänna bildandet av olika typer av kom-
munalförbund men anser däremot att det bör införas en anmälningsplikt
när bildandet sker, vid större förändringar, eventuell avveckling m.m.
Anmälningsplikten bör enligt RRV ske till exempelvis Inrikesdeparte-
mentet eller myndighet som regeringen utser. Svenska Kommunförbundet
välkomnar att det blir enklare att bilda kommunalförbund men anser att
det bör framgå av lagtexten att medlemmarna skall bestämma tidpunkten
för när kommunalförbundet anses bildat eftersom det är viktigt från vilken
tidpunkt förbundet kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.
Behov av förenklade och tydliga regler
Enligt kommunalförbundslagen är ett kommunalförbund bildat först när
förbundsordningen har antagits och undertecknats av samtliga medlemmar
(1 kap. 7 § andra stycket). När medlemmarna är många kan en sådan
procedur dra ut på tiden. Denna ordning har givit upphov till osäkerhet
om exakt vid vilken tidpunkt ett förbund har bildats. Denna tidpunkt är
avgörande för när förbundet kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter. Det har t.ex. diskuterats hur man skall agera om ett gemen-
samt dokument inte undertecknats utan medlemmarna i stället under-
tecknar var sitt exemplar av förbundsordningen. Det finns därför behov
av att förenkla och förtydliga reglerna om bildandet av kommunalförbund.
Regeringen anser att undertecknandet av förbundsordningen inte bör
vara det som i första hand avgör när ett kommunalförbund är bildat. Det
bör i stället vara en fråga för förbundsmedlemmarna att besluta om genom
samstämmiga beslut av medlemmarnas fullmäktige.
Inget krav på att reglera varaktigheten
Enligt nu gällande regler skall ett kommunalförbund bildas för bestämd
eller obestämd tid (1 kap. 6 § kommunalförbundslagen). Regeringen ser
inga skäl att behålla denna begränsning. Regeringen föreslår därför att
förbundsmedlemmarna i stället själva bör fa bestämma om hur ett för-
bunds varaktighet skall regleras.
Möjligt inrätta interimsorgan
När ett kommunalförbund skall bildas kan det behöva vidtas olika för-
beredande åtgärder såsom att upprätta budgetförslag, rekrytera personal
och ingå avtal under den tid som förflyter mellan medlemmarnas beslut
Prop. 1996/97:105
63
om att bilda ett förbund och anta en förbundsordning tills förbundet anses Prop. 1996/97:105
formellt bildat. I dag saknas möjligheter i kommunalförbundslagen att
inrätta ett interimsorgan.
Ett interimsorgans främsta uppgift är att företräda förbundet.
Uppgifterna för ett sådant organ kan variera beroende på vilken typ av
verksamhet som förbundet skall bedriva, verksamhetens omfattning, tid-
punkten för bildandet m.m.
Förbundsmedlemmarna skall i förbundsordningen kunna meddela
föreskrifter om interimsorganets sammansättning, uppgifter, befogenheter
och arbetsformer (jfr 3 kap. 28 § 2 kommunallagen).
Inget krav på registrering av kommunalförbund
Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om behovet av registrering av
kommunalförbund hos myndighet. Regeringen finner för egen del att det
saknas skäl att införa krav på registrering eller annan anmälningsplikt till
myndighet. Kommunalförbund bildas helt på kommunernas och lands-
tingens egna initiativ och utan inblandning av staten. I tidigare samman-
hang har man också avvisat tanken på att kommunalförbund skall
registreras (prop. 1984/85:216 Ny kommunalförbundslag s. 21).
Regeringens förslag: En rad av de frågor rörande kommunal-
förbundets organisation och arbetsformer som i dag regleras i lag
skall i stället regleras av partema själva i en förbundsordning. För-
bundsordningen skall fastställas av medlemmarnas fullmäktige. För-
slaget har tagits in i 3 kap. 27 § kommunallagen.
Vad som skall regleras i en förbundsordning framgår av 3 kap.
28 § kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag
för 3 kap. 28 § kommunallagen som i kommitténs förslag innehåller en
uppräkning av både obligatoriska och icke obligatoriska uppgifter som
skall eller kan regleras i förbundsordningen.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har
inte haft något att erinra mot förslaget. Strömstads kommun är tveksam till
om bestämmelser om en förbundsordning behöver vara så detaljrika
eftersom avregleringen med ökad organisationsfrihet och flexibilitet kan
komma att begränsas av nya tvingande regler i förbundsordningen.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den förslagna lagtexten i
3 kap. 28 § kommunallagen bör ses över på så sätt att de punkter som
avser uppgifter som inte är obligatoriska bryts ut och regleras i en egen
paragraf. Det bör även enligt hovrätten övervägas om uppgifter som är
64
obligatoriska för kommunalförbund med direktion skall regleras för sig. Prop. 1996/97:105
Förbundsordningen
Även om ett stort antal bestämmelser i kommunallagen även fort-
sättningsvis blir direkt tillämpliga på kommunalförbunden finns ett stort
antal frågor som är speciella för varje förbund och som lämpar sig sämre
för en generell reglering. Regeringen har valt att i lag reglera endast
sådana frågor som är av konstitutiv karaktär. Hit hör bl.a. reglerna om ett
kommunalförbunds bildande och vilka som är valbara till den beslutande
församlingen. Övriga detaljfrågor överlämnas åt förbundsmedlemmarna
själva att lösa inom ramen för förbundsordningen. I lag kommer därför
endast att anges vad regeringen anser skall regleras i förbundsordningen.
Hit hör t.ex. antalet ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen
och hur ledamöterna och ersättarna skall vara representerade i förbundets
organ, var förbundets kungörelse och andra tillkännagivanden skall anslås,
medlemmarnas styrning av och insyn i förbundets ekonomi och
verksamhet och förfarandet vid en medlems utträde ur förbundet.
Även andra frågor kan lösas genom bestämmelser i förbundsordningen
om medlemmarna önskar detta. Det är sedan upp till förbundsmed-
lemmama själva att närmare besluta om förbundsordningens innehåll.
Sådana frågor kan gälla förbundsmedlemmamas representation i för-
bundets övriga organ samt mandattiden för ledamöterna och ersättarna i
organen, ersättarnas tjänstgöring i förbundets samtliga organ samt
föreskrifter om förbundsdirektionens verksamhet och arbetsformer.
Det viktiga är att medlemmarna genom samstämmiga beslut i respektive
fullmäktige är överens om hur frågorna skall lösas. Innehållet i för-
bundsordningen kommenteras närmare i författningskommentaren (avsnitt
9.1).
Ändringar i förbundsordningen bör enligt regeringens mening fa göras
på det sätt och vid den tidpunkt som medlemmarna kommer överens om.
Frågan behöver inte lösas i förbundsordningen. Har man inte kommit
överens sker ändringar i förbundsordningen på samma sätt som då ett för-
bund bildas (jfr avsnitt 6.2).
När förbundsordningen ges ett vidare innehåll torde behovet av att
dessutom utfärda ett reglemente för förbundsdirektionen minska betydligt.
Förbundsordningen torde i de flesta fallen vara tillfyllest. Förbundsdirek-
tionen kan inte heller själv besluta om reglemente för sig. Det är en fråga
för förbundsmedlemmarna.
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
Prop. 1996/97:105
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmarna får stor frihet att
bestämma om ett kommunalförbunds ändamål.
En uppgift som lämnas över till ett kommunalförbund behöver inte
vara gemensam för medlemmarna. Det enda krav som ställs är att
uppgiften skall vara en kommunal angelägenhet.
Ett kommunalförbund far ha hand om hela verksamheter eller
geografiskt, funktionellt eller på annat sätt avgränsade uppgifter.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 20 § kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
har ingenting att erinra mot förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge
erinrar att förslaget att kommuner och landsting far samverka i
kommunalförbund om verksamheter som åligger dem var för sig kan
föranleda praktiska problem eftersom kostnadsfördelningen då måste stå
i överensstämmelse med regeringsformens föreskrift om beskattnings-
rätten. Enligt Stockholms läns landsting kan förslaget innebära att
kommunalförbundet bör kunna ersätta den lokala försöksverksamheten
med finansiell samordning genom s.k. beställarförbund. Det blir således
möjligt att integrera primärvård och socialtjänst mellan en del av lands-
tingsområdet inom ett landsting och en kommun. Det hade varit önskvärt
om kommittén också hade utrett och lagt förslag om formerna för ett
sådant kommunalförbunds finansiella samverkan med den allmänna för-
säkringskassan. Även Södermanlands läns landsting anser att det hade
varit önskvärt att fa frågan om ett kommunalförbunds samverkan med
försäkringskassan utredd. Statskontoret anser att ett kommunalförbunds
ändamål skall vara vård av gemensamma angelägenheter och är tveksam
till att en kommun far överlåta viss verksamhet till ett kommunalförbund
utan att de andra parterna överlåter motsvarande verksamhet.
Konkurrensverket, som avstyrker förslaget, anser att kommittén borde ha
klargjort dels vilka verksamheter som åsyftas med förslagen om kom-
muners och landstings ökade möjligheter till samverkan, dels aktuella
problem. Konkurrensverket anser att förslagen är relativt generellt hållna
och ger mycket vida ramar för kommuner och landsting att gemensamt
bedriva verksamheter eller bedriva uppdragsverksamhet åt varandra.
Dessutom borde enligt Konkurrensverket behovet av samarbete ha
analyserats enligt nuvarande lagstiftning och de verksamheter kommuner
och landsting far bedriva med hänsyn till den kommunala kompetensen
borde ha preciserats. Avesta kommun anser att förslaget, som tillåter
samverkan på alla verksamhetsområden, ger fina möjligheter att finna
samverkansformer som bibehåller servicen till en lägre totalkostnad för de
medverkande kommunerna.
66
Samverkan möjlig inom ramen för den kommunala kompetensen
En uppgift som lämnas över till ett kommunalförbund måste i dag vara
kompetensenlig och gemensam för samtliga medlemmar. Samverkan är
i och för sig möjlig både mellan kommuner, mellan landsting och mellan
kommuner och landsting. Genom kravet på att en uppgift måste vara
gemensam för medlemmarna är det emellertid i dag inte möjligt att
samverka om en uppgift om den inte är tillåten eller obligatorisk för var
och en av medlemmarna att handha. Det är därför nästan enbart för
skötseln av frivilliga uppgifter som t.ex. främjande av kultur och turism
som en kommun och ett landsting gemensamt kan bilda ett kommunal-
förbund. Enligt regeringens mening finns det starka skäl för att undanröja
detta hinder för kommuner och landsting att samverka i kommunal-
förbund. Med en friare ordning kan man vinna ekonomiska samt drifts-,
kvalitets-, och vårdmässiga fördelar om t.ex. äldreomsorg och geriatrisk
vård integreras. Det bör även öppnas en möjlighet för samverkan i
kommunalförbund mellan kommuner för uppgifter som inte i alla delar är
gemensamma för medlemmarna. Samverkan bör då kunna avse både
frivilliga och obligatoriska uppgifter. En sådan ordning medför således att
det blir formellt möjligt att bilda flersaksförbund, där förbundets uppgifter
inte är gemensamma för samtliga medlemmar.
Regeringen anser därför att det enda krav som bör ställas på den
verksamhet man vill samverka om i kommunalförbund är att uppgiften
faller inom den överlämnande kommunens eller det överlämnande
landstingets kompetens. Samverkan i kommunalförbund skall alltså vara
möjlig för alla kommunala angelägenheter. Regeringen utgår ifrån att man
i praktiken bildar flersaksförbund i sådana fall då det finns verksamhets-
mässiga skäl för det. Därmed blir omfattningen av den verksamhet som
far lämnas över till ett kommunalförbund samma som i dag far lämnas
över till ett kommunalt bolag. I 3 kap. 16 § första stycket och 20 §
kommunallagen sägs därför att det är vården av kommunala ange-
lägenheter som far lämnas över till ett kommunalt bolag.
Genom att avskaffa gemensamhetskravet blir kommunalförbundet en
mer användbar samarbetsform och därmed tillgodoses behovet av sam-
verkan utan att rätten att ingå uppdragsavtal behöver utvidgas.
Regeringen anser dock att medlemmarna bör anförtros att i förbundsord-
ningen lösa de formella och praktiska problem som kan uppstå om en
sådan samverkan undantagsvis blir aktuell.
Hovrätten över Skåne och Blekinge pekar på att kostnadsfördelningen
mellan förbundsmedlemmarna bör stå i överensstämmelse med regerings-
formens föreskrift om beskattningsrätten i förbund med uppgifter som inte
är gemensamma för samtliga medlemmar. Det är därvid enligt regeringens
mening särskilt viktigt att det framgår i förbundsordningen att kostnads-
fördelningen mellan medlemmarna är rättvis och står i överensstämmelse
med regeringsformens regler i 1 kap. 7 § att kommunerna far ta ut skatt
för skötseln av sina uppgifter.
Ett par remissinstanser har funnit det önskvärt att fa samverka med
försäkringskassan genom kommunalförbund. Denna proposition behandlar
Prop. 1996/97:105
67
emellertid såsom framgår ovan endast samverkan om kommunala ange- Prop. 1996/97:105
lägenheter.
Hela verksamheter eller avgränsade uppgifter
I 1 kap. 1 § kommunalförbundslagen sägs i dag att kommuner och
landsting far sluta sig samman till kommunalförbund för att ha hand om
en eller flera kommunala angelägenheter. Varken lagtexten eller förar-
betena ger någon säker vägledning om det är tillåtet att till ett kom-
munalförbund överlämna skötseln av geografiskt eller på annat sätt
avgränsade delar av verksamheter eller av funktioner inom verksamheter.
Mot bakgrund av den frihet kommunerna har att organisera sin
verksamhet är det naturligt att det också klargörs att kommunerna skall
kunna ta kommunalförbundet i anspråk för samverkan om uppgifter som
är begränsade på ett annat sätt än som förutsattes när kommunal-
förbundslagen kom till. Enligt regeringens mening bör därför kommunerna
fa lämna över till kommunalförbund att sköta hela verksamheter eller
verksamhetsgrenar samt verksamheten vid en eller flera anläggningar som
betjänar samtliga medlemmar eller vissa medlemmar.
Lagteknisk lösning
Regeringen anser att det i lagen inte uttryckligen behöver anges för vilket
ändamål ett kommunalförbund får bildas. Det är tillräckligt att det framgår
att kommuner och landsting far bilda kommunalförbund och att de far
lämna över vården av kommunala angelägenheter till sådana förbund. Det
bör i stället anges i förbundsordningen vad som mer exakt skall vara
förbundets ändamål (jfr 3 kap. 20 § och 28 § 1).
Särskilt beträffande förbund med direktion
I förbund med direktion ges förbundsmedlemmarna möjlighet att i
förbundsordningen bestämma om direktionens verksamhet och arbets-
former. Förbundsmedlemmarna kan även överlämna åt direktionen att
besluta i dessa frågor (jfr avsnitt 9.1).
68
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmarna får stor frihet att
bestämma om ett kommunalförbunds organisation. I lagen ställs
endast krav på att det skall finnas en beslutande församling och ett
organ som svarar för verkställighet och förvaltning. Den beslutande
församlingen kan vara förbundsfullmäktige eller en förbunds-
direktion. Förslaget finns intaget i 3 kap. 23 § första stycket
kommunallagen.
I kommunalförbund med förbundsfullmäktige skall en förbunds-
styrelse tillsättas. Liksom för närvarande kan den beslutande för-
samlingen och det verkställande organet vara ett och samma - en
förbundsdirektion. Förslaget finns intaget i 3 kap. 25 § första
stycket kommunallagen.
I kommunalförbund med direktion far förbundsmedlemmarna en
möjlighet att inrätta nämnder. Förslaget följer av 3 kap. 25 § andra
stycket kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens med
undantag av att kommittén även föreslog möjligheten att välja en ny form
av kommunalförbund med förbundsstämma som beslutande församling.
Det specifika med förbundsstämma var enligt kommittén att delegaterna
kunde utses för varje sammanträde med stämman. Förbund med stämma
föreslogs därför vara en alternativ organisationsform för förbund med ett
stort antal förtroendevalda som inte behövde sammanträda mer än en
enstaka gång per år.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har
inte haft något att erinra mot förslaget. Riksarkivet uttalar att ett problem
i ett kommunalförbund med direktion är att direktionen i sin roll som
arkivmyndighet utövar tillsyn över sig själv. Problemet ligger i att
direktionen inte ansvarar inför något överställt organ. Stockholms läns
landsting har synpunkter beträffande begreppet beslutande församling.
Landstinget anför att begreppet församling endast förekommer i regerings-
formen och då avser landstings- och kommunfullmäktige som är direkt
valda vid allmänna val. Dessutom används begreppet beslutande
församling i betänkandet Den kommunala självstyrelsen och grundlagen
(SOU 1996:129) som en gemensam beteckning för kommun- respektive
landstingsfullmäktige. Eftersom ledamöterna i kommunalförbundets
beslutande organ enligt förslaget inte skall väljas bland medlemmarnas
fullmäktige är begreppet mindre lämpligt. Sollentuna kommun anser att
förbundet självt bör kunna avgöra organisationen, om inte medlemmarna
uttryckligen förbehållit sig rätten i förbundsordningen.
Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslaget att införa för-
bundsstämma. Göta hovrätt förväntade sig att kommittén närmare borde
ha utvecklat förslaget om att införa nyheten förbundsstämma och fann det
vara omständligt att ombuden till en förbundsstämma skall väljas för varje
stämma. Mölndals kommun och Göteborgsregionens kommunalförbund
Prop. 1996/97:105
69
pekar på att införandet av begreppet förbundsstämma kan vålla viss Prop. 1996/97:105
oklarhet eftersom det inte framgår av den föreslagna lagtexten att den
skall ha en mer begränsad roll än förbundsfullmäktige och förordar därför
att begreppet slopas. Landstinget i Kristianstads län anser att det är
positivt att det skapas ytterligare ett organisatoriskt instrument för sam-
verkan, nämligen förbundsstämma. Räddningstjänsten Göteborg Mölndal
Kungsbacka anför att de inte har något att invända mot förslaget till
förbundsstämma men anser att formen lämpar sig dåligt för räddnings-
tjänsten.
Det finns i dag två former av kommunalförbund. Den ena formen har
fullmäktige, styrelse och eventuellt nämnder, den andra har enbart en
förbundsdirektion. Den enklare formen med direktion var tänkt för upp-
gifter utan större omfattning och av teknisk art. Direktionsmodellen har
emellertid i allt större utsträckning kommit att användas för mer
omfattande uppgifter och för kommunalförbund med ett större antal
medlemmar. Båda modellerna uppfattas för vissa ändamål i sin nuvarande
utformning som onödigt komplicerade och inte särskilt väl anpassade till
dagens behov. Begränsningen när det gäller direktionens möjligheter att
tillsätta nämnder har särskilt ifrågasatts.
Av samtliga remissinstanser har endast ett fåtal direkt berört den av
kommittén föreslagna nyheten för kommuner och landsting att välja
formen kommunalförbund med förbundsstämma. Något särskilt starkt stöd
bland dessa för att införa förbundsstämman som en alternativ organisa-
tionsform har inte visats föreligga. Kommittén har inte heller närmare
utvecklat behovet av och förutsättningarna för att det inrättas en ytter-
ligare form av kommunalförbund.
Regeringen anser för sin del att det inte framkommit tillräckligt starka
skäl för att inrätta den av kommittén föreslagna nya formen med för-
bundsstämma. De nuvarande organisationsmöjlighetema blir med de för-
enklingar som regeringen föreslår mer attraktiva som samverkansformer.
Beslutande församling och styrelse
Regeringen har haft som utgångspunkt för sina förslag att kommuner och
landsting som vill samverka genom kommunalförbund ges en så stor
frihet som möjligt att välja hur förbundet skall organiseras. Regeringen
föreslår därför att det endast skall krävas att det skall finnas en beslutande
församling och ett organ som svarar för verkställighet och förvaltning.
Med detta läggs den grundläggande organisationen fast. Den beslutande
församlingen kan vara en fullmäktigeförsamling eller en direktion (jfr 3
kap. 23 § första stycket kommunallagen). I övrigt bör förbundsmed- 70
lemmarna själva få bestämma sin organisation.
I kommunalförbund med fullmäktige skall det även fortsättningsvis Prop. 1996/97:105
tillsättas en förbundsstyrelse vilken skall svara för verkställighet och
förvaltning. Om man väljer att organisera ett förbund med direktion
kommer direktionen att som i dag vara både beslutande församling och
styrelse. En särskild styrelse behöver då inte utses utan det följer direkt
av lagtexten att direktionen tillika är styrelse (jfr 3 kap. 25 § första
stycket kommunallagen).
Lämpligheten av att införa begreppet beslutande församling för ett
kommunalförbunds beslutande organ har ifrågasatts av Stockholms läns
landsting. Eftersom de förtroendevalda i det beslutande organet enligt
regeringens förslag nu skall väljas bland de som redan är ledamöter och
ersättare i medlemmarnas fullmäktige anser regeringen att det inte
föreligger något hinder mot att använda begreppet (jfr avsnitt 6.6.3).
Förbundsordningen anger ramen för kommunalförbundets organisation
Det är medlemmarna som skall bestämma hur förbundet skall vara
organiserat. Detta framgår av att förbundsmedlemmarna föreslås fastställa
en förbundsordning som bland annat skall ange förbundets organisation
samt organens befogenheter och inbördes förhållanden (jfr 3 kap. 27 §
och 28 § 2 kommunallagen). Medlemmarna kan i förbundsordningen
bestämma vilka organ som behöver tillsättas utöver styrelsen eller ge den
beslutande församlingen befogenheten att själv få avgöra vilka övriga
organ som skall få finnas.
När den beslutande församlingen tillsatts är det den som tillsätter både
förbundsstyrelsen samt de övriga organ som behövs för att förbundet skall
kunna fullgöra sina uppgifter (jfr 3 kap. 25 §§ kommunallagen). Av detta
följer att även förbund med direktion nu får möjligheten att inrätta
nämnder. Det kommenteras ytterligare i avsnitt 6.5.3.
En nyhet är att medlemmarna i förbundsordningen får föreskriva att
förbundsstyrelsen skall vara ställföreträdare för den beslutande försam-
lingen och att den får fatta beslut som i kommuner och landsting annars
ankommer på fullmäktige.
Förslaget om att ge kommuner och landsting som samverkar i
kommunalförbund ökad frihet att bestämma om sin organisation har stor
betydelse för tillämpningen av direktionsmodellen. Direktionsmodellen var
tänkt för samarbete i mindre skala. Den har dock kommit att användas
även för mer omfattande verksamheter och dessutom blivit den vanligaste
samverkansformen. Lagregleringen av direktionsmodellen är inte anpassad
till den användning modellen fått. Kommunalförbundslagen medger i dag
inte att det inrättas nämnder utöver förbundsdirektionen i förbund med
direktion. I förarbetena till kommunalförbundslagen, där kommunalför-
bundsformen med direktion föreslogs, framgår att förbundsdirektionen bör 71
handha alla de uppgifter som i ett kommunalförbund med fullmäktige är
fördelade mellan fullmäktige å ena sidan samt styrelsen och övriga Prop. 1996/97:105
nämnder å den andra (prop. 1984/85:216 s. 19, bet. KU 1985/86:3, rskr.
1985/86:6).
Eftersom en förbundsdirektion inte far tillsätta nämnder i dag kan den
t.ex. i praktiken inte alltid leva upp till principen i 3 kap. 5 § kommunal-
lagen. Enligt den far en nämnd inte bestämma om rättigheter och skyldig-
heter för kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder
kommunen eller landstinget som part och inte heller utöva i lag eller
annan författning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden
själv bedriver. Enligt regeringens mening måste det ses som en allvarlig
brist i den nuvarande lagstiftningen att det i princip inte går att lägga
specialreglerade uppgifter som står under tillsyn på ett förbund med
direktion. Bestämmelsen hindrar t.ex. att en direktion kan ansvara for
både fastighetsförvaltning och brandsyn. Undantag från de redovisade be-
stämmelserna i kommunallagen kan inte medges av principiella skäl.
Regeringen anser att om möjligheten att använda direktionsmodellen
skall kunna öka, bör det bli möjligt att inrätta nämnder också i förbund
med direktion. 1 annat fall får nämnduppgifter ligga kvar på nämnder hos
förbundsmedlemmarna, vilket inte är en praktisk ordning. Som framgått
tidigare existerar det många förbund med direktion som sköter rädd-
ningstjänsten åt medlemmarna. Det skulle vålla stor olägenhet, om dessa
förbund skulle behöva organiseras om för att föreskriften i 3 kap. 5 §
kommunallagen skall uppfyllas. Regeringen anser därför att det som
tidigare nämnts bör bli möjligt att inrätta nämnder under förbundsdirek-
tionen. Det blir därigenom möjligt för direktionen att tillsätta t.ex. lokala
nämnder och institutionsstyrelser, utskott inom direktionen samt att ha
självförvaltningsorgan. Detta skulle också öka effektiviteten i besluts-
fattandet. I dessa fall åligger det förbundsdirektionen att besluta om
reglemente for de nämnder man tillsätter.
Regeringens forslag: Ledamöter och ersättare i den beslutande
församlingen skall väljas av medlemmarnas fullmäktige. Förslaget
har införts i 3 kap. 23 § andra stycket kommunallagen.
Ledamöter och ersättare till kommunalförbundets styrelse och
övriga organ utses av förbundets beslutande församling. Förslaget
har införts i 3 kap. 25 § kommunallagen.
Val av ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen skall
liksom hittills kunna vara proportionella. Likaså skall val av
ledamöter och ersättare till förbundsstyrelsen, andra nämnder,
beredningar samt revisorer och revisorsersättare vara proportionella
om inte något annat följer av förbundsordningen.
Förslaget har införts i 5 kap. 46 § kommunallagen.
72
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Prop. 1996/97:105
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna är positiva eller har
inget att erinra mot förslaget.
Vem väljer ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen?
Det är medlemmarnas fullmäktigeförsamlingar som även fortsättningsvis
skall välja ledamöter och ersättare i förbundens beslutande församlingar,
dvs. förbundsfullmäktige eller förbundsdirektionen. Valen skall ske i
enlighet med vad som föreskrivs i förbundsordningen (jfr 3 kap. 28 § 3
kommunallagen).
Vem väljer ledamöter och ersättare i styrelsen och kommunalförbundets
övriga organ?
Det är kommunalförbundets beslutande församling som väljer ledamöter
och ersättare till förbundets styrelse och övriga organ. Detta framgår av
3 kap. 25 § första stycket kommunallagen där det sägs att det är den
beslutande församlingen som skall tillsätta en förbundsstyrelse och de
övriga organ som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunal-
förbundets uppgifter.
Denna modell kan inte tillämpas på förbund med direktion eftersom
direktionen i sin dubbla roll som både beslutande församling och styrelse
inte kan utse sig själv. I ett sådant förbund gäller i stället samma regel
som gäller för val till den beslutande församlingen, dvs. att det är
medlemmarnas fullmäktigeförsamlingar som skall utse ledamöterna och
ersättarna i direktionen (jfr 3 kap. 23 § andra stycket kommunalalgen).
Proportionella val
Valet av ledamöter och ersättare till den beslutande församlingen skall
kunna vara proportionellt under de förutsättningar som anges i
kommunallagen. Om medlemmarna i syfte att begränsa antalet förtroende-
valda i förbundets styrelser och nämnder tar in bestämmelser i förbunds-
ordningen om särskild representation grundad på kommunproportionalitet
far detta till följd att bestämmelserna om proportionellt val inte kan
tillämpas, 5 kap. 46 § 4 kommunallagen. Likaså skall den beslutande för-
samlingens val av ledamöter och ersättare till förbundets övriga organ
vara proportionellt om det inte framgår något annat i förbundsordningen.
73
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmarna bestämmer i förbunds-
ordningen hur många ledamöter den beslutande församlingen skall
ha samt hur medlemmarna skall vara representerade där. Varje
förbundsmedlem skall dock vara representerad med minst en
ledamot och en ersättare. Antalet ersättare skall vara lika många
som antalet ledamöter.
Medlemmarna far en möjlighet att i förbundsordningen bestämma
hur de skall vara representerade i övriga organ.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 23 § andra och tredje styckena och
28 § 3 kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag
för att kommittén inte ställde upp några krav på att medlemmarna skall
representeras på visst sätt.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har
inte haft något att erinra mot förslaget. Hovrätten över Skåne och
Blekinge anser att sambandet mellan respektive medlem i
kommunalförbundet och förbundets beslutande församling bör bibehållas
på det sättet att varje medlem skall utse en ledamot eller ersättare i den
beslutande församlingen. Enligt hovrätten kan en medlem endast på detta
sätt garanteras inflytande över ett kommunalförbunds verksamhet.
Socialstyrelsen anser att det av lokaldemokratiska skäl bör övervägas om
inte frågan om medlemmarnas representation bör lösas via lagstiftning.
Statskontoret ifrågasätter det lämpliga i att förslaget ger möjlighet att en
medlem inte skall ha någon representation alls i den beslutande för-
samlingen.
Allmänt om representativitet
Varje form av interkommunal samverkan kan ge upphov till problem när
det gäller representativiteten. Det gäller både i förhållandet mellan de
samverkande parterna och när det gäller partiproportionaliteten för
minoritetspartiemas del. I och för sig kan detta lösas genom att man utser
ett stort antal ledamöter och ersättare i förbundets organ. Samtidigt kan
det av praktiska skäl vara svårt med ett allt för stort antal förtroendevalda
i förbundets organ. Regeringen utgår från att frågan om representativiteten
blir föremål för ingående diskussioner mellan berörda kommuner och
landsting i samband med bildandet av ett kommunalförbund.
Okad frihet för medlemmarna att komma överens om representationen
Enligt kommunalförbundslagen skall samtliga förbundsmedlemmar vara
Prop. 1996/97:105
74
representerade i förbundsfullmäktige respektive i förbundsdirektionen (jfr Prop. 1996/97:105
2 kap. 4 § första stycket och 3 kap. 2 § andra stycket). Denna regel
ansågs nödvändig för att ett tillfredsställande samband mellan
medlemmarna och ett kommunalförbunds beslutande församling skulle
kunna uppnås. I 1 kap. 7 § regeringsformen sägs nämligen att be-
slutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda församlingar. På
grund av denna bestämmelse bör det enligt regeringens mening finnas ett
direkt samband mellan medlemmarna och förbundets beslutande organ.
Detta aktualiserar frågan om kommunalförbundet är en praktiskt använd-
bar samverkansform när antalet samverkande parter är stort.
Riksdagen har antagit regeringens proposition om den regionala
samhällsorganisationen (prop. 1996/97:36, bet. 1996/97:KU4, rskr.
1996/97:77). I propositionen ställdes det krav på att varje medlem i
regionförbunden i Kalmar län och Skåne län skall vara representerad i
förbundsfullmäktige med minst en ledamot och en ersättare. Regeringen
anser att denna princip även fortsättningsvis bör gälla för kommunal-
förbund. Varje förbundsmedlem bör därför vara representerad i den
beslutande församlingen med minst en ledamot och en ersättare. Antalet
ersättare skall vara lika många som antalet ledamöter. Detta förutsätter att
vid förfall för en ledamot bör denne alltid ersättas med en förtroendevald
från samma kommun eller från samma landsting som ledamoten. Varje
förbundsmedlem skall således vara självförsörjande med ledamöter och
ersättare. Detta innebär en skärpning mot vad som gäller enligt kom-
munalförbundslagen i dag.
Regeringen anser emellertid att det inom den nu föreslagna ramen finns
skäl för att söka en form för representativiteten som är friare än i dag. Det
bör vara möjligt att finna en lösning som möjliggör för ett stort antal
medlemmar att samverka utan att den beslutande församlingen blir
ohanterligt stor. Medlemmarna bör därför, med undantag av att samtliga
medlemmar skall ha minst en representant i den beslutande församlingen,
vara helt fria att komma överens om fördelningen av platser. Det är inte
ens givet att samtliga medlemmar måste vara representerade i förbundets
övriga organ. Friheten att organisera sig ökar alltså på denna punkt.
Medlemmarna bestämmer i förbundsordningen antalet ledamöter och
ersättare och hur de skall vara representerade i den beslutande för-
samlingen.
Vad gäller förbundsstyrelsen och övriga organ i förbundet kan
medlemmarna om de så önskar i förbundsordningen bestämma hur de
skall vara representerade. Det är dock inte nödvändigt att de kommer
överens i denna fråga. Förbundsmedlemmarna kan i stället lämna över åt
den beslutande församlingen att bestämma om representationen i sådana
organ.
75
6.6.3 Valbarheten
Prop. 1996/97:105
Regeringens förslag: En förbundsmedlem får till ledamot eller
ersättare i ett kommunalförbunds beslutande församling välja endast
den som är ledamot eller ersättare i förbundsmedlemmens full-
mäktige.
Valbar till förtroendeuppdrag i ett kommunalförbunds övriga organ
är den som har rösträtt vid val till någon av förbundsmedlemmamas
fullmäktige.
Förslaget finns intaget i 4 kap. 23 a § kommunallagen.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslog att valbar till förtroende-
uppdrag i ett kommunalförbund, dvs både i den beslutande församlingen
och i eventuella övriga organ, är den som har rösträtt vid val till någon
av förbundsmedlemmamas fullmäktige. Enligt förslaget kunde dock med-
lemmarna i förbundsordningen inskränka valbarheten till att endast om-
fatta ledamöter i fullmäktige eller andra förtroendevalda hos medlem-
marna. Kommittén motiverade förslaget med att överförande av be-
slutanderätt till ett kommunalförbund skulle kunna ske under samma
förutsättningar som till ett aktiebolag, där det inte finns något mot-
svarande personsamband mellan fullmäktige och företagets organ, och att
det inte borde föreligga några skillnader med hänsyn till grund-
lagsbestämmelserna. Begränsningar enligt regeringsformen hade inte
åberopats för det personsamband som finns i kommunalförbundslagen
(prop. 1984/85:216 s. 36 och 44, prop. 1957:150 s. 79 och prop.
1975/76:187 s. 95). Kommittén ansåg vidare att förslaget skulle öka
möjligheterna för att rekrytera förtroendevalda på ett sätt som ökar
förutsättningarna för att göra kommunalförbunden till en attraktiv sam-
verkansform och gagnar effektiviteten i förbunden.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har
inte haft något att erinra mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO)
finner det diskutabelt om synsättet i 1 kap. 7 § regeringsformen att be-
slutanderätten inom en kommun skall utövas av valda församlingar är
förenligt med att denna beslutanderätt inom ett kommunalförbund tilläggs
en församling bestående av personer som inte är valda i samma mening
som medlemmarna i en kommuns fullmäktige, även om dessa personer
utses av medlemskommunemas valda församlingar. Vidare anser JO att
jämförelsen med att överförandet av beslutanderätt till ett kommunal-
förbund skall kunna ske under samma förutsättningar som till ett
aktiebolag inte är relevant. JO förordar därför att nuvarande ordning för
valbarheten bibehålls. Hovrätten över Skåne och Blekinge, som accepterar
förslaget, anser att medborgarnas inflytande över en angelägenhet som
överlämnats till ett kommunalförbund försvagas ytterligare med den före-
slagna ordningen. Järfälla kommun anser att förslaget strider mot de
demokratiska grundsatserna för vem som är valbar och föreslår att kom-
munallagens valbarhetsvillkor istället bör gälla, dvs att valbar är den som
är valbar till den egna kommunens fullmäktige. Stockholms läns landsting
finner att den av kommittén förda argumenteringen att beslutanderätt kan Prop. 1996/97:105
överlåtas till ett kommunalförbund under samma förutsättningar som till
ett aktiebolag inte är övertygande. För förslagets grundlagsenlighet talar
enligt landstinget att beskattnings- och finansieringsmakten, som är en
förutsättning för den kommunala självstyrelsen och inte kan överlåtas till
ett kommunalförbund, är beroende av vad förbundsmedlemmamas full-
mäktigeförsamlingar bestämmer. Skillnaden mellan ett kommunalförbund
och sammanläggningsdelegerade, som måste väljas bland kommunernas
fullmäktigeförsamlingar, är enligt landstinget bl.a. att de senare kan utöva
beskattningsrätten och fastställa skattesatsen för de i sammanläggnings-
delegerade ingående kommunerna. Landstinget uttalar vidare att förslaget,
som innebär att det inte måste vara den egna kommunens fullmäktige som
utser en ledamot i förbundsfullmäktige eller förbundsdirektion, i och för
sig ökar möjligheterna att sprida förtroendeuppdragen och underlättar
rekryteringen men kan ställa sig tveksamt ur demokratisk synpunkt genom
att bryta mot grundsatserna för vem som är valbar till ett förtroende-
uppdrag i en kommun. Svenska Kommunförbundet anser att förslaget ökar
möjligheterna att sprida förtroendeuppdragen och kommer att underlätta
rekryteringen av förtroendevalda till kommunalförbund men anser också
att lösningen innebär avsteg från de demokratiska grunderna för vilka som
kan väljas till kommunala förtroendeuppdrag. Förbundet förutsätter dock
att kommunerna tillämpar friheten att välja ledamöter som inte har rösträtt
i kommunen enbart i sådana fall då det bäst gagnar samarbetet och till-
styrkte därför förslaget.
Nuvarande reglering
Till ledamot eller ersättare i förbundsfullmäktige eller i förbunds-
direktionen far en förbundsmedlem i dag endast välja den som är ledamot
eller ersättare i den egna kommunens eller det egna landstingets full-
mäktige (jfr 2 kap. 6 § första stycket och 3 kap. 3 § första stycket kom-
munalförbundslagen).
När förbundsfullmäktige utser förbundsstyrelse eller någon annan nämnd
gäller kommunallagens regler om valbarhet i 4 kap. 5 och 6 §§. Leda-
möter och ersättare behöver inte utses bland ledamöter och ersättare i
medlemmarnas fullmäktige. Det räcker med att de är valbara till
respektive fullmäktige. Den nuvarande regleringen får anses innebära att
förbundsfullmäktige respektive förbundsdirektionen kan välja ledamöter
och ersättare till förbundsstyrelsen eller en annan nämnd bland en krets
som består av alla dem som är röstberättigade till respektive kom-
munfullmäktige.
Regeringsformen
Kommittén har i sitt betänkande föreslagit att kretsen av valbara till den
beslutande församlingen i ett kommunalförbund skall vara de som är
77
röstberättigade till någon av förbundsmedlemmamas fullmäktige och gjort Prop. 1996/97:105
en jämförelse med kommunala bolag. Detta har ifrågasatts av bl.a JO.
Regeringen delar JO:s uppfattning. I 1 kap. 7 § regeringsformen sägs som
nämnts ovan att beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av
valda församlingar. Denna bestämmelse innebär inte bara att alla
medlemmar måste vara representerade i förbundet utan även att man bara
kan välja den som sitter i ett direktvalt organ. Dessutom innebär
bestämmelsen att det bör finnas en sådan direkt koppling mellan
medlemmarnas fullmäktige och förbundets beslutande församling att den
som är valbar till den beslutande församlingen sitter i den egna med-
lemmens fullmäktige. Denna bestämmelse har därför medfört att t.ex.
indelningsdelegerade enligt lagen (1979:412) om kommunala indelnings-
delegerade måste väljas bland ledamöterna och ersättarna i fullmäktige i
de kommuner och landsting som berörs av en indelningsändring (SOU
1978:32 s. 74-77, prop. 1978/79:157 s. 128, bet. KU: 1978/79:40, rskr.
1978/79:363). Likaså har föreskriften i regeringsformen medfört att leda-
möter och ersättare i regionfullmäktige i Kalmar och Skåne län måste
väljas bland de förtroendevalda i respektive läns kommun- eller lands-
tingsfullmäktige (prop. 1996/97:36 s. 53 och 78, bet. 1996/97:BoU4, rskr.
1996/97:77).
Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför att valbar till ett
kommunalförbunds beslutande församling endast kan vara den som är val-
bar till respektive förbundsmedlems fullmäktige.
Valbar till förtroendeuppdrag i ett kommunalförbunds övriga organ är
liksom hittills den som har rösträtt vid val till någon av förbundsmed-
lemmamas fullmäktige.
Regeringens förslag: I ett kommunalförbund med fullmäktige eller
direktion väljer förbundsmedlemmarna den beslutande församlingen
för fyra år eller den kortare tid som anges i förbundsordningen.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 24 § och 28 § 3 kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har
inte haft något att erinra mot förslaget.
Förbund med fullmäktige eller direktion
I dag gäller att ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund väljs för fyra år, räknat från och med den 1 januari året
efter det år då allmänna val i hela riket till kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige har ägt rum (jfr 2 kap. 7 § första stycket och 3 kap.
3 § första stycket kommunalförbundslagen). Det har ifrågasatts om det Prop. 1996/97:105
alltid är ändamålsenligt att ett kommunalförbunds mandattid sammanfaller
med de allmänna valperioderna dvs. mandattiden för medlemmarnas
fullmäktige. Det har bl.a. framförts önskemål om att kunna tillsätta ett
förbund med kortare mandattid eller en mandattid som kan tillåtas löpa
över de allmänna valen. Regeringen har valt att öppna för denna möjlighet
men anser inte att det är befogat att ge möjlighet till längre mandattider
än fyra år. Om inget annat föreskrivs i förbundsordningen kommer
mandattiden för ett förbund med fullmäktige eller direktion att löpa i fyra
år från och med den 1 januari året efter det att allmänt val av fullmäktige
i kommuner och landsting ägt rum (jfr 3 kap. 24 § kommunallagen).
Övriga organ
Övriga organs mandattider bör inte vara begränsade i tiden på det sätt
som regeringen föreslår för den beslutande församlingen. Det är alltså
möjligt att ha andra tider för styrelsen och övriga organ än för den
beslutande församlingen genom att införa bestämmelser om detta i
förbundsordningen. Det är också en ordning som stämmer väl med vad
som gäller i en kommun eller ett landsting. Däremot är det inte sannolikt
att styrelsen och andra nämnder ges en mandattid som är längre än fyra
år.
Eftersom förbundsdirektionen både fungerar som beslutande församling
och styrelse kan den inte besluta om ekonomiska förmåner till
ledamöterna och ersättarna i direktionen eller till revisorerna och
revisorsersättama. Kommunallagens bestämmelser om jäv förhindrar detta.
Förbundsmedlemmarna bör därför reglera frågan i förbundsordningen (jfr
3 kap. 28 § 17 kommunallagen).
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmamas styrning av och
insyn i ett kommunalförbunds ekonomi och verksamhet stärks.
Föreskrifter om detta lämnas i förbundsordningen. Förslaget har in-
förts i 3 kap. 28 § 12 kommunallagen.
Styrelsen i en kommun eller ett landsting som är medlem i ett
kommunalförbund åläggs att ha uppsikt över förbundets verksamhet.
Detta sker genom ett tillägg till 6 kap. 1 § andra stycket kommunal-
lagen.
79
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har
ingenting att erinra mot förslaget. Statskontoret tillstyrker förslaget men
anser att man inte kan bortse från risken att viktiga frågor av förbiseende
kanske förblir oreglerade i förbundsordningen och att en oönskad
beslutskompentens därmed överförs till kommunalförbundet. Statskontoret
förordar att det bör anges ett antal begränsningar som skall gälla om inte
något annat har överenskommits i förbundsordningen, t.ex. skall möjlig-
heten att bilda bolag inte finnas om det inte uttryckligen har angetts i för-
bundsordningen. Vidare bör kommunalförbundet vara skyldigt att inhämta
medlemmarnas yttrande i frågor av större vikt såvida inte annat har
överenskommits i förbundsordningen. Sollentuna kommun konstaterar att
förslagets möjlighet att genom ägardirektiv styra förbundets verksamhet
är angelägen i den typ av kommunalförbund för utförande av rädd-
ningstjänst som är aktuell i kommunen.
Prop. 1996/97:105
Frihet välja styrmedel och styrsystem
Medlemmarna måste ha goda möjligheter att styra ett kommunalförbund
efter det att förbundet bildats och startat sin verksamhet. Detta är viktigt
inte minst mot bakgrund av att medlemmarna årligen skall bidra med
ekonomiska resurser till förbundet. Medlemmarna åtar sig också att svara
för förbundets skulder. Medlemmarna kan inte ge förbundet formellt
bindande direktiv på sätt som är möjligt visavi ett kommunalt aktiebolag.
Det har ansetts att medlemmarnas stymingsmöjligheter i dag är alltför
svaga. Det har också hävdats att det demokratiska inflytandet är alltför
svagt bl.a. på grund av att de beslutande organen utses indirekt av
medlemmarna och inte av medborgarna i direkta och allmänna val.
Regeringen har därför valt att öka medlemmarnas möjligheter att välja de
styrmedel och styrsystem som de anser lämpade i de enskilda fallen.
Regeringen anser att det är viktigt att förbundsordningen innehåller
bestämmelser om hur medlemmarna skall styra och ha insyn bl.a. i ett
kommunalförbunds ekonomi och verksamhet. Förbundsmedlemmarna kan
till exempel i förbundsordningen ge föreskrifter om att förbundet skall
upprätta sin budget inom de ekonomiska ramar och i övrigt enligt de
riktlinjer som medlemmarna enats om. Man kan vidare ålägga förbundet
att följa upp verksamheten och rapportera till medlemmarna på olika sätt.
Ett kommunalförbunds självständighet och möjlighet att agera kan
således inskränkas kraftigt om medlemmarna önskar det. Å andra sidan
kan man ge ett kommunalförbund stor frihet att agera inom vissa ramar.
Det finns sannolikt en gräns för hur långt styrningen av ett kommunal-
förbund kan drivas. Förbundet utgör ju en självständig juridisk person
med ansvar för sin verksamhet. Om handlingsutrymmet beskärs allt för
mycket hotas förbundets självständighet och det blir svårare att utkräva
ansvar av de förtroendevalda.
Med den lagstiftningsteknik regeringen valt kommer kommunalförbund,
liksom i dag, att kunna bilda bolag och stiftelser osv. Medlemmarna kan
dock genom föreskrifter i förbundsordningen inskränka denna rätt. En Prop. 1996/97:105
sådan inskränkning faller inom medlemmarnas vida befogenhet att styra
förbundets ekonomi och verksamhet. Medlemmarna kan även inskränka
förbundets möjligheter att ingå olika förpliktelser som att ta upp lån, ingå
borgensförbindelser, förvärva fastigheter osv. Styrningen kan med andra
ord anpassas helt till förutsättningarna och medlemmarnas önskemål.
Yttranderätt
Kommuner och landsting har enligt 3 kap. 17 § kommunallagen rätt att
yttra sig innan kommunala bolag fattar beslut i frågor av principiell
betydelse. Motsvarande bör rimligen kunna gälla ett kommunalförbund.
Medlemmarna bör i därför i förbundsordningen kunna tillförsäkra sig en
sådan rätt i frågor av principiell betydelse eller av större vikt. I förbunds-
ordningen kan medlemmarna specificera de frågor som är av sådan
betydelse att medlemmarna skall ha rätt att yttra sig samt eventuellt
komplettera med en generell skrivning om yttranderätt i övriga ej förut-
sedda frågor av större vikt.
Underställande
Man kan även tänka sig att förbundet i förbundsordningen åläggs att
underställa medlemmarna vissa frågor. En sådan möjlighet saknas i dag.
En sådan ordning torde dock vara svår att hantera annat än undantagsvis.
Framför allt gäller detta om medlemmarna kommer att inta olika stånd-
punkter i det ärende som underställs.
Föreskrifter om kvalificerad majoritet
I dag bestäms utgången av ett ärende i ett kommunalförbunds beslutande
församling och styrelse genom enkel majoritet. Ett sätt att styra förbundet
är att det nu ges en möjlighet att i förbundsordningen meddela föreskrifter
om kvalificerad majoritet för viktigare beslut i förbundet. Om sådana
kvalificerade majoriteter krävs skall det framgå av förbundsordningen (jfr
3 kap. 28 § 7 i kommunallagen).
Rätt att väcka ärenden
Ett ytterligare sätt att påverka verksamheten i ett kommunalförbund är att
medlemmarna nu även får möjlighet att ta upp frågor i den beslutande
församlingen. En sådan insynsmöjlighet saknas i dag. Medlemmarna kan
ge sig själva sådan rätt genom att föreskriva det i förbundsordningen (jfr
3 kap. 28 § 6 kommunallagen).
81
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
Vilket organ har uppsikt över verksamheten Prop. 1996/97:105
Hittills har vi behandlat frågan om hur styrningen och rätten till insyn kan
se ut. En näraliggande fråga är vem i medlemskommunema som skall
vaka över verksamheten i ett kommunalförbund. Styrelsen i kommuner
och landsting skall enligt kommunallagen ha uppsikt över sina bolag,
stiftelser m.fl. Det ligger nära till hands att ge styrelserna i medlems-
kommunema samma skyldighet beträffande kommunalförbunden.
Regeringen föreslår därför ett tillägg till 6 kap. 1 § andra stycket kom-
munallagen så att detta ansvar tydligt framgår. Styrelserna i kommuner
och landsting skall alltså ha uppsikt över de förbund de är medlemmar i.
Det är inte tillräckligt att någon eller några medlemmar i ett förbund har
denna skyldighet.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om budgetprocessen i
kommunallagen skall inte gälla för kommunalförbund.
Medlemmarna skall lämna föreskrifter i förbundsordningen om
förbundets budgetprocess.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 28 § 13 och 8 kap. 24 § första
stycket kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har varit positiva eller inte haft
något att erinra mot förslaget.
Vissa bestämmelser i kommunallagen om budgetprocessen skall inte
gälla för kommunalförbund
Bestämmelser om budgetprocessen detaljregleras i dag i kommunalför-
bundslagen. Förslaget till budget skall t.ex. göras upp av förbunds-
styrelsen. Regeringen anser emellertid att medlemmarna på samma sätt
som beträffande den allmänna styrningen av ett förbunds ekonomi och
verksamhet bör ha en skyldighet och möjlighet att styra ett kommunal-
förbunds budgetprocess. De bör vidare få möjlighet att samordna
förbundets budgetarbete med sitt eget och i förbundsordningen bestämma
när förbundet skall lägga fram budgetförslag, hur och när samråd skall
äga rum osv.
Särskilt beträffande förbund med direktion
För en förbundsdirektions sammanträden gäller i dag samma huvudregel
som gäller för en kommunal nämnds sammanträden, nämligen att de skall
82
hållas inom stängda dörrar. Direktionssammanträdet då budgeten skall Prop. 1996/97:105
fastställas är emellertid enligt dagens regler offentligt. Ett sammanträde
med förbundsfullmäktige är i dag enligt huvudregeln offentligt.
Enligt regeringens mening bör det sammanträde då budgeten skall
fastställas även fortsättningsvis vara offentligt för förbund med direktion.
Det är betydelsefullt eftersom allmänheten bör ha samma rätt till insyn
oavsett organisationsform (jfr 8 kap. 25 § i kommunallagen). Detta
budgetsammanträde skall kungöras i enlighet med vad som föreskrivs i
förbundsordningen (jfr 3 kap. 28 § 10 kommunallagen).
Planeringsprocessen
Även medlemmarnas och kommunalförbundets planeringsprocesser måste
kunna samordnas. Detta kan ske genom att man ger föreskrifter i
förbundsordningen. Det är dock inte praktiskt att varje gång det finns
behov av att göra justeringar eller ändringar eller anpassa processerna gå
in och göra ändringar i förbundsordningen. I stället kan förbunds-
ordningen utformas så att medlemmarna kan utfarda föreskrifter på annat
sätt än genom ändringar av förbundsordningen. Möjligheterna att styra är
stora även i detta avseende. Rätten och skyldigheten att styra framgår av
bestämmelsen i 3 kap. 28 § 12 kommunallagen (jfr avsnitt 6.7.)
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmarna far i förbunds-
ordningen föreskriva att sådana förtroendevalda hos medlemmarna
som inte är ledamöter eller ersättare i förbundets organ skall ha rätt
att närvara och yttra sig och även göra protokollsanteckningar vid
sammanträden med ett kommunalförbunds beslutande församling
och övriga organ.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 28 § 8 och 9 kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har varit positiva
eller inte haft något att erinra mot förslaget.
Närvaro- och yttranderätt
För att inte antalet ledamöter och ersättare i ett kommunalförbunds
beslutande församling och övriga organ skall bli alltför stort kan man
tänka sig att medlemmarna inte är fullständigt representerade t.ex i för-
hållande till kommunernas folkmängd. För att sådana medlemmar som har
få förtroendevalda i organen skall kunna följa förbundets verksamhet och
83
även ha möjlighet att påverka, kan man i stället ge dem rätt att närvara Prop. 1996/97:105
och yttra sig samt att göra protokollsanteckningar vid olika sammanträden.
En sådan rätt kan ges generellt eller för vissa typer av frågor.
Medlemmarna ges även här stor frihet att avgöra vad som är lämpligt.
Ett annat sätt att utnyttja möjligheten är att låta de partier som inte finns
representerade i ett förbund på detta sätt få insyn i förbundets verksamhet.
Av förbundsordningen skall det framgå om någon sådan rätt finns.
Eftersom kommunallagen tillämpas på kommunalförbunden har den
beslutande församlingen och övriga organ möjlighet att själva besluta om
närvarorätt och yttranderätt oavsett om sådan rätt finns enligt förbunds-
ordningen.
Initiativet kan alltså komma antingen från medlemmarna genom
reglering i förbundsordningen eller från förbundet genom beslut i den be-
slutande församlingen eller i något annat organ.
Regeringens förslag: Möjligheterna att i förbundsmedlemmamas
fullmäktige ställa interpellationer och frågor som gäller kommunal-
förbundet vidgas. Detta följer av 6 kap. 1 § och 5 kap. 49 § kom-
munallagen.
Förbundsmedlemmamas fullmäktige far besluta att ordföranden i
en nämnd far lämna över besvarandet av en interpellation eller en
fråga till ordföranden i förbundsstyrelsen eller annat organ i för-
bundet. Förslaget finns intaget i 5 kap. 53 § kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har varit positiva
eller inte haft något att erinra mot förslaget.
Allmänt
Kommuner och landsting kan överlämna omfattande och viktiga uppgifter
till ett kommunalförbund. Det är viktigt för medlemmarnas styrning av
och insyn i verksamheter som har överlämnats att deras respektive
fullmäktige kan debattera förhållandena i ett förbund på sammanträdena.
För medborgarnas information och möjlighet att påverka har en sådan
öppen och offentlig diskussion om förbundets verksamhet stor betydelse.
Interpellationsförfarandet är i dag tillåtet inom ett förbund med
fullmäktige men saknas inom ett förbund med direktion. Regeringen anser
att denna skillnad mellan de båda förbundsformema fortfarande är
motiverad eftersom en förbundsdirektion i sin dubbla roll som beslutande
församling och verkställande och förvaltande organ intar en sådan ställ-
ning och har sådana uppgifter att reglerna om interpellationer inte kan
tillämpas inom ett sådant förbund. Därför är det enligt regeringens mening Prop. 1996/97:105
viktigt att möjligheterna att interpellera och ställa frågor om kommunal-
förbundet i medlemmarnas fullmäktige nu vidgas så att en öppen och
offentlig debatt möjliggörs om ett kommunalförbunds verksamhet. Detta
gäller således särskilt kommunalförbund med direktion.
Förslaget medger att förbundsmedlemmarna genom föreskrifter i
förbundsordningen behåller ett starkt inflytande över de uppgifter som
överlämnas till ett kommunalförbund.
Föremålet för interpellationer och frågor
Interpellationer skall enligt kommunallagen avse ämnen som hör till
fullmäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. När
en kommun har överlämnat en uppgift till ett kommunalförbund, är den
inte längre en uppgift för kommunen. Spörsmål som direkt rör förbundets
verksamhet eller interna förhållanden faller därför i stor utsträckning
utanför det tillåtna ämnesområdet för interpellationer. Kommunens rela-
tioner till förbundet, förbundets budget och bokslut samt kommunens
ekonomiska bidrag till förbundet är exempel på sådant som dock även i
dag kan bli föremål för interpellation.
Det blir nu obligatoriskt för kommunstyrelsen att ha uppsikt över det
eller de kommunalförbund som en kommun är medlem i (jfr avsnitt 6.7).
Genom detta kommer alla förhållanden i ett kommunalförbund, med
undantag av de som avser myndighetsutövning mot enskilda, att tillhöra
fullmäktiges eller styrelsens handläggning. Det blir således möjligt att
ställa interpellationer och frågor om ett kommunalförbunds verksamhet i
samma utsträckning som i kommunens egen verksamhet.
Möjligt överlämna besvarandet
En interpellation som rör ett kommunalförbund skall på grund av
kommunstyrelsens uppgifter i dag riktas till styrelsens ordförande, såvida
inte fullmäktige med stöd av kommunallagen (5 kap. 52 § första stycket)
har bestämt att någon annan förtroendevald i kommunen far interpelleras,
t.ex. en ledamot i fullmäktige som har uppdrag i förbundet.
Fullmäktige har rätt att besluta att en nämndordförande som är adressat
för en interpellation vilken gäller förhållandena i kommunens bolag,
stiftelser eller andra företag får överlåta besvarandet av interpellationen
till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för ett sådant företag.
Stöd saknas i kommunallagen för att handlägga interpellationer som rör
förhållandena i ett kommunalförbund på samma sätt. Det som sagts nu om
interpellationer gäller också frågor i fullmäktige.
Eftersom kommunstyrelsen skall ha uppsikt över kommunalförbund
skall interpellationer och frågor ställas till ordföranden i styrelsen eller till
ordförande i en annan nämnd som har ålagts den direkta uppsikten. Det
är motiverat att ordförande kan överlämna besvarandet av interpellationer
och frågor till någon förtroendevald som är direkt ansvarig för förbundets 85
verksamhet. Eftersom det inte längre är givet att alla kommuner som
samverkar i ett förbund är representerade i organen vid sidan om den Prop. 1996/97:105
beslutande församlingen kan överlämnandet inte begränsas till ledamöter
i ett sådant organ. Överlämnandet måste därför kunna ske till en ord-
förande i styrelsen eller en annan nämnd i ett förbund, även om denne
inte representerar den kommun vars fullmäktige handlägger interpella-
tionen eller frågan. Regeringen föreslår därför ett tillägg till 5 kap. 53 §
kommunallagen som medger ett sådant förfarande.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i kommunallagen om mål för
den ekonomiska förvaltningen, medelsförvaltningen, budgetens
innehåll, utgiftsbeslut under budgetåret, förbud mot pantsättning
samt om räkenskapsföring och redovisning skall gälla för kom-
munalförbund.
Budgetprocessen regleras i förbundsordningen. Budgetförslaget
skall dock hållas tillgängligt för allmänheten på samma sätt som i
övrig kommunal verksamhet.
Som ett led i förbättringen av förbundsmedlemmamas styrning av
och insyn i förbundets verksamhet far de rätt, men inte skyldighet,
att i förbundsordningen bestämma om allmänheten skall få ställa
frågor om årsredovisningen på ett sammanträde med den beslutande
förvaltningen.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 28 § 13 kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna är positiva eller har
inte haft något att erinra över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom bestämmelserna om
kommunalförbund arbetas in i kommunallagen kommer reglerna om
ekonomisk förvaltning att bli tillämpliga på kommunalförbund. Som
nämnts ovan undantas dock vissa bestämmelser om budgetprocessen.
Allmänheten bör dock ha rätt att ta del av budgetförslag oavsett vad som
föreskrivs i förbundsordningen. Bestämmelsen i 8 kap. 10 § kommunal-
lagen skall därför tillämpas. Det är direktionen som skall fastställa bud-
geten i ett förbund med direktion. Bestämmelsen i 8 kap. 10 § skall
tillämpas även beträffande sådana förbund.
En viktig fråga för medlemmarna att enas om är efter vilka andelar de
skall lämna bidrag till kostnaderna för förbundets verksamhet och vilka
andelar de skall ha i tillgångar och skulder. Andelstalen skall framgå av
förbundsordningen (jfr 3 kap. 28 § 11 kommunallagen).
86
Redovisningen Prop. 1996/97:105
I regeringens proposition (1996/97:52) Den kommunala redovisningen
föreslås en ny lag om kommunal redovisning samt ändringar i kommunal-
lagen. Förslaget till ändring i kommunallagen innebär att kommuner,
landsting och kommunalförbund varje år skall upprätta sina budgetar så
att intäkterna överstiger kostnaderna. För kommuner, landsting och
kommunalförbund föreslås även en kommunal redovisningslag. Utgångs-
punkten för den föreslagna lagstiftningen har varit att bestämmelserna om
årsredovisning, bokföring m.m. skall vara lika i kommuner, landsting och
kommunalförbund. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1998. Om riksdagen antar regeringens proposition måste
redovisningsreglerna anpassas till de nya förutsättningarna. Regeringen har
därför anpassat ikraftträdandet beträffande de nya kommunalförbunds-
reglema till samma dag (jfr avsnitt 9.1 Ikraftträdandebestämmelser).
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmarna är skyldiga att täcka
brister när ett kommunalförbund saknar tillgångar för att betala sina
skulder. Förslaget har införts i 8 kap. 26 § kommunallagen.
I förbundsordningen skall det finnas föreskrifter om förbundsmed-
lemmamas andelar i förbundets tillgångar och skulder och fördel-
ningen av förbundets kostnader mellan medlemmarna. Förslaget har
införts i 3 kap. 28 § 11 kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har varit positiva
eller har inte haft något att erinra mot förslaget. Statskontoret förordar att
det bör införas en regel som innebär att medlemmarnas avgifter skall
godkännas av samtliga fullmäktigeförsamlingar.
Skälen för regeringens förslag: Även om förbundsmedlemmamas
möjligheter till styrning av och insyn i förbundets verksamhet förbättras
bör de liksom nu ha det yttersta ekonomiska ansvaret för ett förbunds
verksamhet. Av förbundsordningen skall det därför framgå vilka andelar
de olika medlemmarna har i ett förbunds tillgångar och skulder och hur
de skall fördela förbundets kostnader.
Vidare regleras medlemmarnas ekonomiska ansvar genom en ny
bestämmelse i 8 kap. 26 § kommunallagen som innebär att medlemmarna
är skyldiga att täcka brister i förhållande till den andel de har i förbundets
tillgångar och skulder. Paragrafen reglerar den slutliga fördelningen av
kostnaderna. Om ett förbund saknar tillgångar att betala en skuld skall
medlemmarna skjuta till medel motsvarande andelstalen i enlighet med
vad man bestämt i förbundsordningen. En medlem är inte skyldig att
infria skulden direkt till kommunalförbundets borgenär.
87
Prop. 1996/97:105
Regeringens forslag: Kommunallagens regler om revision skall i
huvudsak gälla för kommunalförbund. Förbundsmedlemmarna skall
dock själva i förbundsordningen bestämma antalet revisorer och
ersättare samt deras mandattid. Förslaget har inforts i 3 kap. 28 § 4
kommunallagen.
I förbund med fullmäktige är det förbundsfullmäktige som väljer
revisorerna och revisorsersättama. I ett förbund med direktion utses
revisorer och ersättare av medlemmarnas fullmäktige. Förslaget har
införts i 9 kap. 19 § och 3 kap. 28 § 5 kommunallagen.
Det är förbundsmedlemmarna som var for sig prövar frågan om
ansvarsfrihet i förbund med forbundsdirektion. Förslaget har införts
i 9 kap. 20 § kommunallagen.
I det fall en forbundsdirektion tillsatt en eller flera nämnder är det
förbundsdirektionen som prövar frågan om ansvarsfrihet for
nämndens förtroendevalda. Revisorerna skall i dessa fall avge en
särskild revisionsberättelse över nämndernas verksamhet till för-
bundsdirektionen. Förslaget har införts i 9 kap. 21 § kommunal-
lagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Kommittén föreslog ingen reglering av vem som skulle besluta om
ansvarsfrihet för de nämnder som förbundsdirektionen tillsätter.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har inte haft något
att erinra mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför att det måste
avgöras vem som skall besluta om åtgärder mot en ledamot i en nämnd
som utsetts av en forbundsdirektion om ledamoten inte erhåller ansvars-
frihet.
Mandattid
Förbundsmedlemmarna far själva bestämma om ett förbunds mandattid.
Revisorernas tjänstgöring bör kopplas till de mandattider som gäller i
förbundet varför kommunallagens bestämmelser inte kan tillämpas. I
stället skall förbundsmedlemmarna i förbundsordningen ange mandattiden
för revisorerna.
Antalet revisorer och revisorsersättare
För att antalet revisorer inte skall bli allt for stort bör medlemmarna själva
få avgöra hur många revisorer och revisorsersättare som skall utses. Detta
innebär att gemensamma revisorer kan väljas. Även detta skall framgå av
förbundsordningen.
88
Vem väljer revisorer och revisorsersättare i förbund med fullmäktige Prop. 1996/97:105
I ett förbund med fullmäktige som beslutande församling är det för-
bundsfullmäktige som väljer förbundets revisorer och revisorsersättare.
Det är möjligt att låta förbundets beslutande församling utse revisorerna
och revisorsersättama eftersom revisorerna skall granska den verksamhet
som ligger inom styrelsen och övriga nämnder.
Särskilda regler för förbund med direktion
Eftersom en forbundsdirektion både är en beslutande församling och en
styrelse bör den inte själv kunna utse revisorer och revisorsersättare.
Direktionen skulle i sådana fall få möjlighet att välja vilka revisorer och
revisorsersättare som skulle granska den egna verksamheten. Det är i
stället en uppgift för medlemmarnas fullmäktige att utse revisorerna och
revisorsersättama och det skall ske i enlighet med vad som föreskrivs i
förbundsordningen.
Eftersom ledamöterna i ett förbund med direktion är direkt ansvariga
inför förbundsmedlemmamas fullmäktige, måste revisorerna avge en revi-
sionsberättelse till var och en av medlemmarnas fullmäktige. Sedan skall
medlemmarnas fullmäktige inhämta förklaringar över de anmärkningar
som har framställts i revisionsberättelsen och besluta om ansvarsfrihet
skall beviljas.
Det är inte heller möjligt att låta direktionen utfarda revisionsregle-
mente. Det har därför gjorts till en uppgift för förbundsmedlemmarna att
om de så önskar utfarda sådana föreskrifter om revisionen i förbunds-
ordningen.
JO har i sitt remissyttrande pekat på att frågan om revision av nämnder
som tillsatts av förbundsdirektionen inte har behandlats i kommitténs
förslag. JO uttalar att man inte torde kunna peka ut ledamöter som har
utsetts av en viss medlemskommun i en sådan nämnd och att det måste
avgöras vem som skall besluta om åtgärder om en ledamot inte erhåller
ansvarsfrihet. Regeringen delar JO:s uppfattning och föreslår därför att
förbundsdirektionen ges en rätt att besluta om ansvarsfrihet för de
nämnder som den tillsätter. Frågan kommenteras närmare i författnings-
kommentaren till 9 kap. 21 § kommunallagen.
Regeringens förslag: En förbundsmedlem skall ha en ovillkorlig
rätt att träda ur ett förbund.
Uppsägningstiden får vara längst tre år. Kortare tid far föreskrivas
i förbundsordningen. Förslaget finns intaget i 3 kap. 26 § kom-
munallagen.
Förfarandet vid en medlems utträde skall regleras i förbunds-
ordningen. Förslaget finns intaget i 3 kap. 28 § 14 kommunallagen.
89
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag Prop. 1996/97:105
för kommittén föreslog att uppsägningstiden far vara längst två år.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har inte haft något
att erinra mot förslaget. Lunds, Mölndals, Partilie, Stenungsunds,
Göteborgs och Gävle kommuner, Räddningstjänsförbundet Göteborg-
Mölndal och Göteborgsregionens kommunalförbund anser att det bör stå
medlemmarna fritt att i förbundsordningen föreskriva en längre uppsäg-
ningstid än två år. Svenska Kommunförbundet uttalar att ett förbund måste
likvideras om medlemmarna inte är överens om utträde men förordar att
uppsägningstiden inte bör vara längre än tre år.
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller relativt komplicerade
regler för en medlems utträde ur ett kommunalförbund är bl.a. beroende
av om kommunalförbundet är bildat för bestämd eller för obestämd tid.
Enklare och klarare regler har efterlysts. Exempelvis gäller för förbund
som har bildats för obestämd tid att en förbundsmedlem far säga upp sitt
medlemskap när som helst. Förbundet skall i sådant fall träda i likvidation
ett år efter uppsägningen, om inte någon annan längre uppsägningstid har
bestämts i förbundsordningen.
Regeringen anser att det finns skäl att förenkla reglerna om utträde och
uppsägning. Medlemmarna i ett kommunalförbund bör dessutom i lag ges
en absolut rätt att dra sig ur förbundet. Det bör också finnas en längsta tid
som en medlem skall vara bunden vid ett medlemskap i ett förbund efter
det att medlemmen bestämt sig för att träda ur. Mandattiderna i ett för-
bund får som längst vara fyra år. Någon koppling mellan mandattider och
uppsägningstid behöver dock inte göras.
Kommittén föreslog att uppsägningstiden skulle få vara längst två år.
Svenska Kommunförbundet har föreslagit att uppsägningstiden längst skall
få vara tre år. Regeringen anser i likhet med Svenska Kommunförbundet
att tre år är den längsta tid som en medlem skall behöva vara kvar i ett
förbund. Den tiden får anses vara tillräckligt lång för att kunna reglera
frågor kring utträdet och förbundets fortsatta organisation och uppgifter.
Även i förbund som har bildats för en viss tid bör medlemmarna ha en
absolut rätt till förtida utträde. Om förbundet är bildat för en kortare tid
än tre år kan man inte utan särskild reglering i förbundsordningen kräva
förtida utträde.
Om medlemmarna anser att tre år är en för lång tid för utträde har de
möjlighet att i förbundsordningen stadga annan kortare tid. Även frågorna
om hur ett utträde skall hanteras skall lösas i förbundsordningen.
Regeringens förslag: Förbundsmedlemmarna får själva bestämma
om förutsättningarna för och förfarandet vid ett kommunalförbunds
likvidation och upplösning. Det blir obligatoriskt att i förbunds-
ordningen reglera dessa frågor och frågan om hur förbundets till-
gångar skall fördelas vid en upplösning.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 28 § 11 och 15 kommunallagen.
90
Kommitténs forslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge är tveksam till
att helt slopa lagreglering i frågor om förfarandet vid likvidation och
upplösning. Hovrätten påpekar att det i avsaknad av särskild reglering
torde ankomma på allmän domstol att pröva tvister mellan förbundet och
dess medlemmar.
Skälen for regeringens förslag: I kommunalförbundslagen finns i dag
regler om förfarandet vid likvidation och upplösning av ett kom-
munalförbund. Reglerna har visat sig fungera mindre bra i praktiken. Om
varje medlem ges en ovillkorlig rätt att utträda ur ett förbund behövs det
därför särskilda lagregler om likvidation och utträde. Regeringen anser att
medlemmarna själva utifrån de särskilda förutsättningarna för varje
förbund, skall fa bestämma om förfarandet vid likvidation och upplösning
i förbundsordningen. Även frågan om fördelningen av förbundets till-
gångar vid upplösning av förbundet skall regleras i förbundsordningen.
Prop. 1996/97:105
Regeringens förslag: Av förbundsordningen skall det framgå hur
tvister mellan förbundet och medlemmarna skall lösas.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 28 § 16 kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge är tveksam till
att helt slopa lagreglering i frågor om hur tvister skall lösas och påpekar
att det i avsaknad av särskild reglering torde ankomma på allmän domstol
att pröva tvister mellan förbundet och dess medlemmar.
Skälen för regeringens förslag: Samverkan inom ett kommunalförbund
bygger på att de medverkande parterna är överens i ett stort antal frågor
samt att man reglerar förbundets verksamhet och förhållandet till med-
lemmarna i förbundsordningen. Alla situationer kan dock inte förutses och
det måste finnas någon ordning för att lösa tvister. Regeringen anser att
medlemmarna själva bör få bestämma ordningen för detta och att frågan
skall regleras i förbundsordningen. Det är endast tvister mellan förbundet
och någon eller några medlemmar som avses. Frågan om hur tvister
mellan medlemmarna i frågor som rör förbundet och dess verksamhet
skall lösas kan inte regleras i förbundsordningen.
Regeringens förslag: I förbundsordningen skall anges var
kungörelser och andra tillkännagivanden skall anslås.
Förslaget finns intaget i 3 kap. 28 § 10 kommunallagen.
91
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Prop. 1996/97:105
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping uttalar att regler om
kungörelse till sammanträden, protokollföring, protokollsjustering samt
anslag av protokoll inte tillräckligt har preciserats i lagtexten till skillnad
från reglerna för gemensam nämnd. Karlstads kommun anser att det
kommer att skapa svårigheter for den enskilde om det ges möjlighet till
varje kommunalförbund att själv besluta var kungörelser andra till-
kännagivanden skall ske. Kommunen föreslår att detta bör ske på samma
sätt som för kommunala beslut och i enlighet med vad som föreslås för
gemensamma nämnder.
Skälen för regeringens förslag: Ett kommunalförbunds kungörelser
och andra tillkännagivanden måste liksom hos en kommun anslås. Detta
följer av bestämmelser i kommunallagen som skall tillämpas på kom-
munalförbund (jfr 3 kap. 21 §). Regeringen anser emellertid att med-
lemmarna bör ges den friheten att i förbundsordningen komplettera
kommunallagens bestämmelser med föreskrifter om var kungörelser och
andra tillkännagivanden skall anslås. Av 3 kap. 21 § följer även att kom-
munallagens bestämmelser om protokollföring, protokollsjustering m.m.
skall tillämpas på kommunalförbund.
Regeringens förslag: Förtroendevalda i kommunalförbund far
samma personliga ansvar för verksamhetens bedrivande som
förtroendevalda i kommuner och landsting. Förbundsfullmäktige far
samma möjligheter som kommun- och landstingsfullmäktige har
enligt 4 kap. 10 och 11 § § kommunallagen att återkalla förtroende-
uppdrag i vissa fall. Detsamma bör gälla förbundsdirektionen i de
fall det finns nämnder i förbundet. Med regeringens förslag i 3 kap.
21 § behövs ingen tilläggsreglering i 4 kap. kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Kommittén ansåg inte att bestämmelserna i 4 kap. 10 och 10 a § kunde
tillämpas på kommunalförbund med direktion.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte haft något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om entledigande av
förtroendevalda i vissa fall i 4 kap. 10 och 10 a § i kommunallagen är i
dag inte tillämpliga på kommunalförbund. Enligt regeringens mening
saknas det anledning att göra skillnad mellan förtroendevalda i kommunal-
förbund och förtroendevalda i kommuner och landsting i fråga om
personligt ansvar för verksamhetens bedrivande. Bestämmelsen i 4 kap.
10 § kommunallagen om återkallande av förtroendeuppdrag bör därför
göras tillämplig på samtliga förtroendevalda i kommunalförbund. Enligt
bestämmelsen far fullmäktige återkalla uppdraget för en förtroendevald
som har valts av fullmäktige, om den förtroendevalde har vägrats ansvars-
frihet eller dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två Prop. 1996/97:105
år eller däröver. Detsamma bör således gälla för kommunalförbund.
I förbund med enbart direktion innebär det att den förbundsmedlems
fullmäktige som utsett en förtroendevald också beslutar om och när den
förtroendevaldes uppdrag skall återkallas. Har förbundsdirektionen utsett
nämnder är det direktionen som beslutar om uppdrag i nämnden skall
återkallas. I kommunalförbund med förbundsfullmäktige är det fullmäktige
som fattar beslutet.
Enligt 4 kap. 10 a § kommunallagen kan kommunfullmäktige entlediga
samtliga ledamöter i kommunstyrelsen eller en annan nämnd, när den
politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i full-
mäktige eller vid förändringar i nämndorganisationen. För närvarande
finns det inte förbund som har nämnder utöver styrelsen. Möjligheten står
dock öppen och bestämmelsen i kommunallagen bör därför tillämpas be-
träffande förbund med fullmäktige i relationen förbundsfullmäktige och
övriga organ. När det gäller förbund med direktion kan bestämmelsen
tillämpas endast i de fall det finns nämnder i förbundet.
Regeringens förslag: Ett kommunalförbund får inte anordna
folkomröstning.
Förslaget finns intaget i 5 kap. 34 § kommunallagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte haft
något att erinra mot förslaget.
Skälen for regeringens förslag: Enligt kommunalförbundslagen skall
reglerna i kommunallagen om folkomröstning i dag tillämpas av ett
kommunalförbund med fullmäktige. Motsvarande reglering saknas i fråga
om kommunalförbund med direktion.
Det finns emellertid enligt regeringens mening ingen anledning att ett
kommunalförbund skall ha en möjlighet att besluta om att folkomröstning
skall hållas. Rent principiellt bör det endast vara direktvalda organ som
kan besluta om folkomröstning. Om ett förbund anser att det behövs far
det i stället vända sig till medlemmarna som har att fatta egna beslut om
detta. Kommunalförbunden bör dock ha en möjlighet att anordna
opinionsundersökningar och på annat sätt inhämta synpunkter från
invånarna i medlemskommunema eller landstingen. I kommunallagen
klargörs att folkomröstning inte far beslutas av kommunalförbund samt att
de inte heller far anlita valnämnden i medlemskommunema.
93
Prop. 1996/97:105
Regeringens forslag: Bestämmelserna om överklagande i 10 kap.
kommunallagen gäller för beslut som har fattats av den beslutande
församlingen samt beslut av förbundsstyrelsen, en annan nämnd
eller ett partssammansatt organ om beslutet inte är av rent verk-
ställande art.
Ett sådant beslut far överklagas såväl av varje kommun och
landsting som är medlem i förbundet som av deras medlemmar.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte haft något att erinra mot förslaget. Kammarrätten i Jönköping
anför att det inte har behandlats vilken länsrätt som är behörig i första
besvärsinstans vid laglighetsprövning av beslut som meddelats av ett kom-
munalförbund. Kammarrätten föreslår att ett sådant beslut alltid skall
överklagas till den länsrätt inom vars län kommunalförbundet har sitt säte.
Kammarrätten anför vidare att lydelsen i 10 kap. 14 § andra stycket kom-
munallagen bör ändras så att det framgår att envar av de samverkande
kommunerna och landstingen far överklaga domstolens beslut.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 10 kap. kommunal-
lagen om laglighetsprövning gäller redan i dag i tillämpliga delar i fråga
om kommunalförbund. Bestämmelserna behöver nu kompletteras i viss
mån. Vad gäller frågan om vilken länsrätt som är behörig i första instans
anser regeringen i likhet med Kammarrätten i Jönköping att det skall vara
den länsrätt inom vars län kommunalförbundet har sitt säte. Den ort där
kommunalförbundet skall ha sitt säte skall framgå av förbundsordningen
(jfr 3 kap. 28 § 1 och avsnitt 9.1). Övriga frågor kommenteras närmare
i författningskommentaren. När ett kommunalförbund fattar beslut inom
en specialreglerad verksamhet skall överklagandet även fortsättningsvis
ske genom förvaltningsbesvär.
94
Prop. 1996/97:105
Ändringarna i kommunallagen, såvitt avser den gemensamma nämnden,
föreslås träda i kraft den 1 augusti 1997. De övriga ändringarna i kommu-
nallagen som gäller kommunalförbund samt ändringarna i plan- och
bygglagen (1987:10), lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik och lagen (1992:339) om proportionellt valsätt,
föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser far tillämpas
i fråga om kommunalförbund som bildats före ikraftträdandet, dock längst
till och med den 31 december 2002. För beställarförbund och kommunal-
förbund som bildats enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.
95
Prop. 1996/97:105
Förslagen om samverkan i gemensam nämnd och i kommunalförbund
avser att underlätta för kommuner och landsting att samarbeta och
utnyttja sina resurser på ett effektivt sätt. En drivkraft bakom samarbete
är att minska kostnaderna för verksamheten utan att för den skull behöva
försämra servicen.
Förslagen är inte tvingande i den meningen att kommuner och landsting
måste ändra sina organisationer. Regeringen bedömer att förslagen inte
kommer att leda till merkostnader för kommuner och landsting. De befint-
liga kommunalförbunden ges en sådan omställningstid att en omorgani-
sation eller omarbetningen av förbundsordningen inte bör medföra kost-
nadsökningar.
96
3 § Föreskrifter om indelningsändringar finns i lagen (1979:411) om
ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting.
Föreskrifter om den kommunala organisationen under krig eller krigs-
fara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvalt-
ningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Som en följd av att kommunalförbundslagen upphävs tas hänvisningen i
paragrafen till den lagen bort.
Som en följd av att 3 kap. fortsättningsvis även kommer att innehålla be-
stämmelser om gemensam nämnd och kommunalförbund är det lämpligt
att anpassa kapitelrubriken till detta.
3 a § Kommuner och landsting får genom en gemensam nämndfullgöra
uppgifter enligt särskilda föreskrifter och för verksamheten i övrigt.
En gemensam nämnd får fullgöra uppgifter för vilka det enligt särskilda
föreskrifter skall finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller
landsting. Sådana uppgifter som kommun- eller landstingsstyrelsen har
enligt lagen (1994:1720) om civilt försvar får dock inte fullgöras av en
gemensam nämnd.
En gemensam nämnd tillsätts i någon av de samverkande kommunerna
eller landstingen och ingår i denna kommuns eller detta landstings orga-
nisation.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.1, 5.1.2 och 5.5.8.
Paragrafen är ny och i första stycket ges kommuner och landsting möj-
lighet att samverka med andra kommuner och landsting i gemensamma
nämnder. Regleringen tillåter inte bara att kommuner samverkar med
andra kommuner och landsting med andra landsting. Kommuner far också
samverka med landsting under förutsättning att den verksamhet man vill
att den gemensamma nämnden skall sköta är gemensam.
En gemensam nämnd far fullgöra uppgifter enligt särskilda föreskrifter
och för verksamheten i övrigt. Detta innebär att en gemensam nämnd kan
fa uppgifter i samma utsträckning som inomkommunala nämnder.
Samarbetet i en gemensam nämnd kan t.ex. avse gymnasieskolan för att
ge kommuner som sänder sina elever till en annan kommun en möjlighet
att påverka den kommunens arbete med gymnasieskolan. En annan möj-
lighet kan vara att slå samman sjukvårdsdistrikt, såsom är fallet inom
ramen för försöksverksamheten för sjukvårdssamverkan och att lägga det
sammanslagna distriktet under en gemensam nämnd i ett landsting.
Innebörden av andra stycket är att en gemensam nämnd även kan
Prop. 1996/97:105
97
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
tilldelas uppgifter som regleras i speciallagstiftningen. I ett antal för- Prop. 1996/97:105
fattningar, till exempel räddningstjänstlagen (1986:1102) och plan- och
bygglagen (1987:10), sägs att det i varje kommun skall finnas en eller
flera nämnder för en viss uppgift. Även denna typ av uppgifter skall
kunna lämnas över till en gemensam nämnd trots att nämnden
organisatoriskt hör bara till en av de samverkande kommunerna eller
landstingen.
I andra stycket anges även att det inte är möjligt att samarbeta i en
gemensam nämnd i frågor som enligt lagen (1994:1720) om civilt försvar
skall fullgöras av kommun- eller landstingsstyrelsen. Detta har närmare
kommenterats i avsnitt 5.5.8.
Av tredje stycket framgår den gemensamma nämndens organisatoriska
ställning. Där sägs att en gemensam nämnd skall tillsättas i en av de sam-
verkande kommunerna eller i ett av landstingen. Det formella beslutet att
tillsätta nämnden fattas av den kommun eller det landsting som skall ha
nämnden i sin organisation.
3 b § Vad som gäller för en nämnd enligt denna lag skall, om inget
annat sägs, även gälla en gemensam nämnd.
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.5.
Paragrafen är ny. En gemensam nämnd skall vid tillämpningen av kom-
munallagen befiandlas som övriga nämnder om inget annat sägs.
3 c § En gemensam nämnds behörighet och befogenhet skall närmare
preciseras i en överenskommelse mellan de berörda kommunerna och
landstingen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.1.
Paragrafen är ny. Till grund för samverkan i en gemensam nämnd skall
det utöver ett nämndreglemente finnas en överenskommelse om sam-
verkan. I ett sådant dokument skall regleras ett stort antal frågor som rör
samverkan. Bland annat skall överenskommelsen närmare reglera den
gemensamma nämndens behörighet och befogenhet.
Konstitutionsutskottet gav i sitt betänkande över propositionen
1995/96:59 Sjukvårdssamverkan mellan landsting ett antal exempel på
frågeställningar som enligt utskottets mening borde regleras i avtal mellan
samverkande landsting (bet. 1995/96:KU10). De av utskottet i det
sammanhanget angivna exemplen kan tjäna till ledning för vad en
överenskommelse kan och bör innehålla. KU menade att syftet med och
omfattningen av samverkan borde anges. Vidare angavs att en reglering
av verksamhetens finansiering borde regleras liksom någon form av
prestationskrav på verksamheten. Vidare pekades på att administrativa
frågor också borde lösas i avtalet.
4 § Fullmäktige skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, 98
bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden.
Fullmäktige far därvid besluta Prop. 1996/97:105
1. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter i hela
kommunen eller landstinget,
2. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter för en
del av kommunen eller landstinget,
3. att en nämnd skall ha hand om verksamheten vid en eller flera an-
läggningar,
4. att en nämnd skall vara underställd en annan nämnd, och
5. att en nämnd skall vara gemensam med en annan kommun eller ett
annat landsting.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.1 och 5.1.2.
Paragrafen innehåller en del av den grundläggande regleringen av den
kommunala nämndorganisationen. Det ankommer på fullmäktige att bl.a.
ta ställning till uppgiftsfördelningen mellan nämnderna och nämndernas
inbördes förhållande. I punkten 5, som är ny, anges att fullmäktige far
besluta att en nämnd kan vara gemensam med andra kommun eller lands-
ting.
20 § Kommuner och landsting får bilda kommunalförbund och lämna
över vården av kommunala angelägenheter till sådana förbund.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4.
Paragrafen motsvarar i huvudsak vad som gäller i dag enligt 1 kap. 1 §
kommunalförbundslagen.
I paragrafen ges kommuner och landsting en möjlighet att lämna över
vården av kommunala angelägenheter till kommunalförbund.
En viktig nyhet är dock att en uppgift som lämnas över till ett kommu-
nalförbund inte behöver vara gemensam för medlemmarna. Kommuner
och landsting kan samverka i ett kommunalförbund om verksamheter som
åligger dem var för sig.
Ett kommunalförbund far ha hand om hela verksamheter eller geo-
grafiskt, funktionellt eller på annat sätt avgränsade uppgifter.
21 § Om inget annat sägs eller följer av bestämmelserna om kommuner
och landsting i denna lag, gäller dessa i tillämpliga delar även för kom-
munalförbund.
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.5.
Paragrafen är ny. Reglerna om kommunalförbund tas in i kommunal-
lagen. Av paragrafen följer att kommunallagen skall gälla i tillämpliga
delar. Detta gäller i stor utsträckning redan i dag genom de hänvisningar
som görs i kommunalförbundslagen till kommunallagen (jfr t.ex. 2 kap.
3, 14-21 §§ samt 3 kap. 5 och 7 §§ kommunalförbundslagen).
Uttrycket tillämpliga delar antyder att kommunallagens alla be-
stämmelser inte går att direkt tillämpa på kommunalförbund. Tillämp-
ningsområdet far i viss mån avgöras från fall till fall. De närmare tillämp-
ningsfrågoma far precis som i dag lösas i rättspraxis. I vissa fall är det
dock uppenbart att bestämmelser i kommunallagen inte kan tillämpas på
kommunalförbund. Så är t.ex. fallet med bestämmelserna i 1 kap. om Prop. 1996/97:105
kommunindelning och medlemskap. Eftersom kommunalförbund inte har
någon egen beskattningsrätt är inte heller bestämmelsen i 8 kap. 6 § om
fastställande av skattesats tillämplig. Andra bestämmelser i kommunal-
lagen undantas dessutom uttryckligen från tillämpning och ersätts med
nya bestämmelser, se till exempel 9 kap. 20 § om vem som skall besluta
om ansvarsfrihet i kommunalförbund med direktion. 1 andra fall kan sam-
verkan i kommunalförbund ge upphov till speciella frågor som inte kan
lösas genom en tillämpning av de regler som i dag finns i kommunal-
lagen. För dessa fall tas särskilda bestämmelser in i lagen, se till exempel
bestämmelsen i 3 kap. 28 § om vad en förbundsordning skall innehålla.
Dessutom kan medlemmarna genom föreskrifter i förbundsordningen i
viss utsträckning bestämma att annat än vad som framgår i kommunal-
lagen skall gälla. Så är till exempel fallet beträffande mandattider där
medlemmarna i förbundsordningen kan bestämma mandattiden upp till
fyra år.
Bestämmelserna om fullmäktige i kommunallagen skall i mycket stor
utsträckning kunna tillämpas på förbundsfullmäktige. Uppdelningen
mellan beslutande och verkställande organ är tydlig i förbund med
fullmäktige. På forbundsdirektion skall kommunallagens bestämmelser om
styrelsen och dess uppgifter i huvudsak kunna tillämpas. Förbunds-
direktionen har även vissa beslutande uppgifter och vissa regler om full-
mäktige skall därför också tillämpas av en direktion.
22 § När ett kommunalförbund har hand om en angelägenhet som det
finns bestämmelser om i en särskild författning, skall den författningens
bestämmelser om kommuner eller landsting gälla för förbundet.
Om det i någon annan författning finns särskilda bestämmelser om
kommunalförbund för ett visst ändamål, skall de gälla i stället för
bestämmelserna i denna lag.
Paragrafen är ny i kommunallagen men motsvarar bestämmelserna i 1
kap. 1 och 2 §§ kommunalförbundslagen.
I ett antal speciallagar finns bestämmelser som gäller då en kommun
eller ett landsting har hand om en viss verksamhet. Eftersom kommuner
och landsting kan lämna över vården av alla typer av kommunala ange-
lägenheter till kommunalförbund skall bestämmelserna om kommuner och
landsting i sådana lagar även gälla för kommunalförbund. Detta anges i
första stycket. Denna bestämmelse medför att dessa olika lagar inte
behöver ändras. Vad som gäller kommuner och landsting skall även gälla
när ett kommunalförbund har hand om en verksamhet som regleras i en
sådan lag.
Andra stycket innehåller en bestämmelse om regler i andra lagar som
innehåller speciella bestämmelser om kommunalförbund, vissa är till och
med bildade tvångsvis. Sådana bestämmelser finns i plan- och bygglagen
(1987:10), lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik och i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
100
socialtjänst. De särskilda bestämmelserna har anpassats för de verksam- Prop. 1996/97:105
heter som regleras i lagarna. Sådana bestämmelser bör alltjämt gälla. I
viss utsträckning hänvisas till kommunalförbundslagen. Hänvisningen bör
fortsättningsvis göras till kommunallagen. Regeringen föreslår därför
också sådana ändringar. Det behövs dock särskilda övergångsregler för
förbund som bildats före det att dessa lagändringar träder i kraft.
23 § 1 ett kommunalförbund skall det som beslutande församling finnas
förbundsfullmäktige eller en forbundsdirektion.
Ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen väljs av
förbundsmedlemmamas fullmäktige enligt vad som anges i för-
bundsordningen.
Varje förbundsmedlem skall vara representerad i den beslutande
församlingen med minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare
skall vara lika många som antalet ledamöter.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.5, 6.6.1 och 6.6.2.
Paragrafen är ny i kommunallagen och motsvarar delvis 2 kap. 4 och
5 §§ samt 3 kap. 2 § andra stycket och 3 § kommunalförbundslagen.
I förhållande till den nuvarande regleringen i kommunalförbundslagen
har i första stycket en ny beteckning beslutande församling införts. Denna
kan precis som i dag vara förbundsfullmäktige eller en forbundsdirektion.
I lagen läggs fast ett minimikrav vad avser organisationen. Utöver de
angivna organen far kommunalförbundet organiseras fritt.
Enligt andra stycket är det liksom i dag medlemmarnas fullmäktige som
väljer ledamöter och ersättare i förbundets beslutande församling. Antalet
ledamöter och ersättare skall framgå av förbundsordningen. En nyhet är
att frågan om hur medlemmarna skall representeras i den beslutande
församlingen nu närmare skall regleras i förbundsordningen (jfr 3 kap.
28 § 3). Till följd av bestämmelsen i 1 kap. 7 § regeringsformen, där det
sägs att beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda
församlingar, bör det emellertid finnas ett samband mellan medlemmarna
och den beslutande församlingen.
Därför anges i tredje stycket att varje medlem skall vara representerad
med minst en ledamot och en ersättare i den beslutande församlingen.
Denna grundprincip gäller redan i dag för kommunalförbund (jfr 2 kap
4 § och 3 kap. 2 § andra stycket kommunalförbundslagen).
24 § Den beslutande församlingen väljs för fyra år, om inte en kortare
mandattid anges i förbundsordningen.
Mandattiden räknas från och med den 1 januari året efter det då val av
fullmäktige har ägt rum i hela landet, om inte annat anges i förbundsord-
ningen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.6.4.
Motsvarande bestämmelse finns i dag i 2 kap. 7 § och 3 kap. 3 § kom-
munalförbundslagen där det sägs att ledamöter och ersättare i förbunds-
fullmäktige väljs för fyra år med en mandatperiod som räknas från och
med den 1 januari året efter det år då de allmänna valen till kommun- och
101
landstingsfullmäktige har ägt rum. Prop. 1996/97:105
En nyhet när det gäller mandattiderna är att det nu medges att förbunds-
medlemmama dels far enas om en kortare mandatperiod (första stycket)
dels att mandatperioden kan börja vid en annan tidpunkt än i dag (andra
stycket). En effekt av detta är att mandattiden till och med kan tillåtas
löpa över de allmänna valen. Om förbundsmedlemmarna inte kommer
överens om annat i förbundsordningen väljs dock den beslutande för-
samlingen i ett kommunalförbund med fullmäktige eller direktion precis
som i dag för fyra år räknat från och med den 1 januari året efter de all-
männa valen.
25 § Den beslutande församlingen skall tillsätta en förbundsstyrelse. Om
ett förbund är organiserat med forbundsdirektion, skall direktionen också
vara förbundsstyrelse.
Den beslutande församlingen skall tillsätta de organ som utöver
förbundsstyrelsen behövs för att fullgöra kommunalförbundets uppgifter.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2, 6.5 och 6.6.1.
Paragrafen är ny i kommunallagen men motsvarar - med undantag av
andra stycket - i huvudsak vad som i dag gäller enligt kommunal-
förbundslagen (jfr 2 kap. 2 § och 3 kap 1 §).
Utöver en beslutande församling skall det enligt första stycket i varje
kommunalförbund finnas en förbundsstyrelse. Av 6 kap. kommunallagen
följer att förbundsstyrelsen skall svara bl.a. för verkställighet och för-
valtning. Därför behövs inte detta anges särskilt i denna paragraf. Ett
kommunalförbund kan liksom hittills vara organiserat med ett enda organ,
en direktion, som är både beslutande församling och styrelse.
I andra stycket behandlas frågan om vilka organ som kan tillsättas
utöver styrelsen. Medlemmarna i ett kommunalförbund ges stor frihet att
bestämma om organisationen av ett förbund. De kan komma överens om
vilka organ utöver styrelsen som skall finnas. Förbundets organisation
skall framgå av förbundsordningen (jfr 3 kap. 28 § 2). Till skillnad mot
vad som gäller i dag far även kommunalförbund med direktion tillsätta
nämnder och andra organ utöver direktionen. En nyhet är även att det nu
blir möjligt att tillsätta ett interimsorgan med uppgift att företräda
förbundet från och med den dag då medlemmarna beslutat att ett förbund
skall bildas till och med den dag förbundet formellt har bildats. De organ
som tillsätts av förbundsdirektionen är underställda direktionen. Det blir
också möjligt att i enlighet med 3 kap. 4 § kommunallagen låta en nämnd
vara underställd en annan nämnd.
Det är den beslutande församlingen som skall tillsätta de organ som
utöver styrelsen behövs för att fullgöra förbundets uppgifter. Den
beslutande församlingen kan ges befogenhet i förbundsordningen att själv
avgöra vilka sådana organ som skall finnas.
En effekt av de nu föreslagna reglerna är att förbundsstyrelsen - även
förbundsdirektionen - kan tillsätta utskott inom sig. Reglerna i kom-
munallagen om utskott blir tillämpliga.
26 § En förbundsmedlem har rätt att utträda ur ett kommunalförbund. 102
Uppsägningstiden skall vid utträde vara tre år, om inte kortare tid
anges i förbundsordningen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.11.
Paragrafen är ny och behandlar frågan om utträde ur ett kommunal-
förbund.
I dag regleras frågan om utträde i 4 kap. kommunalförbundslagen. I
1 § den lagen medges en medlem i ett kommunalförbund som bildats för
obestämd tid alltid en ovillkorlig rätt att säga upp sitt medlemskap.
Förbundet skall i sådant fall träda i likvidation ett år efter uppsägningen
om inte någon annan uppsägningstid har bestämts i förbundsordningen.
I 2 § finns en bestämmelse som främst gäller de tidsbestämda förbunden
men även förbund med mycket långa uppsägningstider. Bestämmelsen
medger att ett förbund upplöses när det har inträffat sådana ändrade
förhållanden att det vid en samlad bedömning framstår som oskäligt att
en medlem skall vara bunden vid sitt medlemskap.
En nyhet i första stycket är att medlemmarna i ett kommunalförbund nu
alltid ges en ovillkorlig rätt att utträda ur förbundet oavsett hur medlem-
marna har reglerat förbundets varaktighet (jfr avsnitt 6.2). Förfarandet vid
en medlems utträde skall regleras i förbundsordningen (jfr 3 kap. 28 §
14). Dessa bestämmelser i förbundsordningen om utträdet skall ses till-
sammans med bestämmelserna i förbundsordningen om förbundets
likvidation och upplösning, grunderna för skifte av förbundets tillgångar
samt tvistelösningen mellan förbundet och dess medlemmar (jfr 28 § 15
och 16).
1 andra stycket regleras frågan om uppsägningstid. Denna skall, om inte
kortare tid framgår av förbundsordningen, vara tre år. Tre år är alltså den
längsta tid som medlem måste vara kvar i ett förbund ett förbund. I dag
finns som tidigare nämnts ingen lagreglerad maximitid.
27 § För ett kommunalförbund skall det finnas en förbundsordning med
närmare bestämmelser om förbundet. Förbundsordningen skall fastställas
av förbundsmedlemmamas fullmäktige.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.
Paragrafen är ny i kommunallagen.
I paragrafens första mening sägs att det för varje förbund skall finnas
en förbundsordning. Denna skall innehålla närmare bestämmelser om för-
bundet. Detta motsvarar vad som i dag regleras i 1 kap. 7 § första stycket
kommunalförbundslagen.
I andra meningen sägs att förbundsordningen skall fastställas av
medlemmarnas fullmäktige. Detta motsvarar bara delvis vad som i dag
regleras i 1 kap. 7 § andra stycket kommunalförbundslagen. Skillnaden är
att medlemmarna inte längre skall underteckna ett och samma gemen-
samma dokument för att förbundsordningen skall vara antagen. För-
farandet har förenklats så att det räcker att samstämmiga beslut fattas av
medlemmarnas fullmäktige. Antagandet och undertecknandet av förbunds-
ordningen är inte heller längre avgörande för när ett förbund skall anses
vara bildat (jfr 1 kap. 7 § andra stycket kommunalförbundslagen och
Prop. 1996/97:105
103
avsnitt 6.2).
Prop. 1996/97:105
28 Förbundsordningen skall ange
1. kommunalförbundets namn och den ort där förbundet skall ha sitt
säte, förbundets medlemmar och ändamål,
2. förbundets organisation samt organens befogenheter och inbördes
förhållanden,
3. antalet ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen och
hur förbundsmedlemmarna skall vara representerade samt mandattiden
i de fall som anges i 24 §,
4. antalet revisorer och revisorsersättare och deras mandattid,
5. i fråga om förbund med forbundsdirektion, på vilket sätt och vilken
av förbundsmedlemmarna som skall utse revisorer och revisorsersättare,
6. om en förbundsmedlem skall ha rätt att väcka ärenden i den
beslutande församlingen,
7. om det för beslut skall krävas kvalificerad majoritet i den be-
slutande församlingen och för vilka ärenden detta skall gälla,
8. om en förtroendevald hos en förbundsmedlem som inte är ledamot
i den beslutande församlingen skall ha sådan yttranderätt som anges i 5
kap. 21 §,
9. om en förtroendevald hos en förbundsmedlem som inte är ledamot
eller ersättare i förbundsstyrelsen eller någon annan nämnd skall ha
sådan närvarorätt som anges i 4 kap. 23
10. var förbundets kungörelser och andra tillkännagivanden skall
anslås,
11. förbundsmedlemmamas andelar i förbundets tillgångar och skulder
och fördelningen av förbundets kostnader mellan medlemmarna,
12. förbundsmedlemmamas styrning av och insyn i förbundets ekonomi
och verksamhet,
13. föreskrifter om förbundets budgetprocess,
14. förfarandet vid en förbundsmedlems utträde ur förbundet,
15. förutsättningarna för och förfarandet vidförbundets likvidation och
upplösning samt grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar
när förbundet upplöses,
16. ordningen för att lösa tvister mellan förbundet och dess med-
lemmar, samt
17. i fråga om förbund med forbundsdirektion, ordningen för att
bestämma ekonomiska förmåner till ledamöterna och ersättarna i
direktionen samt till revisorerna och revisorsersättama.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.
Paragrafen är ny och reglerar vad en förbundsordning skall innehålla.
Den motsvarar delvis 1 kap. 9-11 §§ kommunalförbundslagen. Som en
följd av att antalet frågor där medlemmarna själva kan bestämma ökat har
även kraven ökat på vad förbundsordningen skall innehålla.
Förbundsordningen är vid sidan av bestämmelserna i kommunallagen
det dokument som reglerar förhållandena i ett kommunalförbund. Vissa
saker skall tas in i förbundsordningen och vissa skall regleras om man
inte vill tillämpa den huvudregel som framgår av kommunallagen. Det bör
observeras att uppräkningen i paragrafen inte exklusivt reglerar innehållet
i förbundsordningen. Här anges bara de frågor som måste regleras. Det
står medlemmarna fritt att även ta in andra frågor i förbundsordningen.
Vad gäller de olika organen, t.ex. nämnderna, skall deras verksamhet och
arbetsformer preciseras i reglementen.
104
Enligt första punkten skall förbundsordningen ange förbundets namn Prop. 1996/97:105
och den ort där det skall ha sitt säte, vilka förbundsmedlemmarna är samt
vad som skall vara förbundets ändamål.
Sätet måste vara bestämt bland annat för att man skall kunna avgöra
vilken domstol som är rätt forum vid tvister. Sätet är också avgörande för
vilken länsrätt som är behörig i första instans i mål om laglighetsprövning
(jfr avsnitt 6.17).
Medlemmarna ges en stor frihet att bestämma ett förbunds ändamål. I
dag gäller att en uppgift både måste vara kompetensenlig och gemensam
för att fa lämnas över till ett kommunalförbund. Nu blir det tillräckligt att
de uppgifter som lämnas över till ett förbund faller inom den överlämnan-
de kommunens eller landstingets kompetens, dvs. är kommunala
angelägenheter (jfr 3 kap. 20 §). Eftersom det inte är nödvändigt att upp-
gifterna är gemensamma för de olika medlemmarna är det således tänkbart
att bilda s.k. flersaksförbund med olika icke gemensamma uppgifter. Upp-
gifterna kan även vara geografiskt, funktionellt eller på andra sätt
avgränsade (jfr avsnitt 6.4).
Andra punkten. Medlemmarna har stor frihet att organisera ett kommu-
nalförbund utifrån de förutsättningar som gäller för samarbetet. Ett för-
bund skall liksom i dag ha en beslutande församling och en styrelse (jfr
23 och 25 §§ och avsnitt 6.5). Den beslutande församlingen och styrelsen
är i direktionsmodellen ett och samma organ. I övrigt får medlemmarna
besluta vilken organisation ett förbund skall ha. Hur det skall vara
organiserat skall framgå av förbundsordningen. Även organens inbördes
förhållanden och befogenheter skall regleras. Det är den beslutande
församlingen som tillsätter styrelsen och övriga organ (jfr avsnitt 6.6.1).
Medlemmarna kan genom förbundsordningen styra vilka organ den
beslutande församlingen får tillsätta eller ge den befogenhet att tillsätta de
organ den finner nödvändiga. Rätten att bestämma om förbundets
organisation, befogenheter och inbördes förhållanden innebär till exempel
en möjlighet att göra undantag från vad som är fullmäktiges uppgifter
enligt 3 kap. 9 och 10 §§. Detta kan ske i de fall förbundsstyrelsen ges
befogenheten att vara ställföreträdare för förbundsfullmäktige. Fördelen
med att kunna ge förbundsstyrelsen denna befogenhet är att förbunds-
fullmäktige inte behöver sammanträda så ofta som är fallet i t.ex. en kom-
mun. Gränsen för förbundsstyrelsens befogenheter läggs fast i förbunds-
ordningen av medlemmarna. Denna lösning är bättre än att ge förbunds-
fullmäktige en vidare rätt att delegera uppgifter till förbundsstyrelsen än
vad kommunfullmäktige har i förhållande till styrelsen. 1 den av
regeringen föreslagna ordningen har medlemmarna kvar den direkta styr-
ningen av vilka befogenheter ställföreträdarskapet ges. Även frågor
rörande eventuella interimsorgan och deras befogenheter skall behandlas
i förbundsordningen (jfr avsnitt 6.2).
Tredje punkten behandlar antalet ledamöter och ersättare i den
beslutande församlingen, hur förbundsmedlemmarna skall vara represente-
rade samt deras mandattider. Medlemmarna är fria att bestämma antalet
ledamöter och ersättare samt hur de skall vara representerade. Alla med-
lemmar måste dock vara representerade med minst en ledamot och en 105
ersättare (jfr 3 kap. 23 § tredje stycket). Denna ordning för representa-
tiviteten gäller även i dag (jfr 2 kap. 4 § första stycket och 3 kap. 2 § Prop. 1996/97:105
andra stycket kommunalförbundslagen). Om medlemmarna önskar annat
än fyra års mandattid räknat från den 1 januari året efter allmänt val
måste de ange mandattiden i förbundsordningen (jfr 3 kap. 24 § och
avsnitt 6.6.4).
I jjärde punkten regleras frågan om antalet revisorer och revisors-
ersättare (jfr avsnitt 6.10). Förbundsmedlemmarna är fria att bestämma
antalet revisorer och deras mandattid. Revisorerna skall därefter i förbund
med fullmäktige utses av fullmäktige. Vad som gäller för förbund med
direktion regleras i femte punkten. Förbundsordningen ersätter kommunal-
lagens bestämmelser på dessa punkter. I 9 kap. 19 § sägs också att 9 kap.
1 och 2 §§ inte skall gälla för kommunalförbund.
Femte punkten är en specialbestämmelse för förbund med direktion.
Direktionen kan inte utse revisorer och revisorsersättare eftersom de i så
fall skulle utse dem som skall granska den egna verksamheten. Det är
medlemmarnas fullmäktige som enligt 9 kap. 19 § skall utse revisorer och
ersättare. Det är därför nödvändigt att medlemmarna i förbundsordningen,
utöver vad som följer av fjärde punkten, bestämmer vem av medlemmarna
som skall utse revisorer och ersättare. Direktionen kan inte i sin roll som
både beslutande församling och styrelse meddela föreskrifter om revi-
sionen enligt 9 kap. 18 § eller besluta i frågor som avses i 9 kap. 12 §.
Detta blir i stället en fråga för medlemmarna. Frågan kan regleras i för-
bundsordningen eller beslutas särskilt genom samstämmiga beslut. Revi-
sorerna i ett förbund med direktion skall avge en revisionsberättelse till
varje medlem. Dessa skall sedan var för sig besluta om ansvarsfrihet för
direktionen i sin helhet. Detta framgår av 9 kap 20 §. Frågan om
ansvarsfrihet i de fall direktionen har utsett en eller flera nämnder
behandlas i avsnitt 6.10.
Enligt sjätte punkten kan medlemmarna bestämma att de skall ha rätt
att väcka ärenden i den beslutande församlingen. Om de gett sig själva
sådan rätt skall detta framgå av förbundsordningen (jfr avsnitt 6.7).
Sjunde punkten. Medlemmarna har möjlighet att styra ett förbund
genom att i förbundsordningen ange att vissa frågor i den beslutande för-
samlingen skall avgöras med kvalificerad majoritet. Av förbundsordningen
skall det framgå om kvalificerad majoritet krävs och i så fall i vilka
ärenden (jfr avsnitt 6.7).
Åttonde punkten. Det är inte givet att samtliga partier som finns repre-
senterade i samtliga medlemskommuner blir representerade i ett förbunds
beslutande församling. För att ge kommuner och partier som har en svag
representation en möjlighet till insyn och att kunna påverka förbundet kan
medlemmarna enas om att ge sina förtroendevalda utanför förbundet
yttranderätt i förbundets beslutande församling. Sådana möjligheter skall
framgå av förbundsordningen. Den beslutande församlingen i ett förbund
kan därutöver enligt 5 kap. 21 § kommunallagen, som kan tillämpas
direkt på kommunalförbund, besluta att andra än ledamöter skall ha rätt
att delta i överläggningar. Den beslutande församlingen kan alltså i detta
avseende ge yttranderätt åt en vidare krets än vad medlemmarna generellt
kan göra i den egna kommunen eller det egna landstinget (jfr avsnitt
6.7.2).
106
I nionde punkten ges medlemmarna en rätt att i förbundsordningen Prop. 1996/97:105
bestämma om närvarorätt vid förbundsstyrelsens eller en annan nämnds
sammanträden för förtroendevalda som inte sitter i styrelsen eller i
nämnden. Sådan närvarorätt m.m. kan endast ges till förtroendevalda hos
medlemmarna (jfr 4 kap. 23 §). Den beslutande församlingen kan även ta
initiativ till en sådan närvarorätt genom att direkt tillämpa 4 kap. 23 § (jfr
avsnitt 6.7.2).
Enligt tionde punkten skall förbundsordningen ange var förbundets kun-
görelser och andra anslag skall anslås (jfr avsnitt 6.14).
Elfte punkten behandlar medlemmarnas andelstal och fördelningen av
förbundets kostnader.
Medlemmarna skall i förbundsordningen ange vilka andelar de har i
förbundets tillgångar och skulder. Andelstalen kan komma till användning
vid upplösning av ett förbund eller om ett förbund under löpande drift
saknar tillgångar för att betala en skuld (jfr avsnitt 6.9 och 6.12, femtonde
punkten och 8 kap. 26 §). Precis som i dag skall gälla att förbundsmed-
lemmama är skyldiga att fylla bristen om ett kommunalförbund saknar
tillgångar för att betala av skuld.
Ett förbund behöver fa tillskott av kapital eller andra tillgångar. Det är
viktigt att medlemmarna i förbundsordningen reglerar hur kostnaderna för
ett förbunds verksamhet skall fördelas mellan dem. Sannolikt kommer
man fram till samma fördelning som gäller för andelen i tillgångar och
skulder, men det behöver inte vara så. I förbund med uppgifter som inte
är gemensamma för samtliga medlemmar bör kostnadsfördelningen stå i
överensstämmelse med 1 kap. 7 § regeringsformen (jfr avsnitt 6.4).
Tolfte punkten. Medlemmarna har stora möjligheter att välja hur de vill
styra ett förbunds verksamhet och ekonomi. De skall genom föreskrifter
i förbundsordningen ange vad som skall gälla, t.ex att budgeten skall
upprättas enligt de riktlinjer som medlemmarna enas om och ålägga för-
bundet att följa upp verksamheten och rapportera till medlemmarna på
olika sätt (jfr avsnitt 6.7).
Trettonde punkten. Kommunallagens regler om budgetprocessen gäller
bara delvis för kommunalförbund. Medlemmarna skall i stället i förbunds-
ordningen meddela föreskrifter om budgetprocessen. Vilka bestämmelser
i kommunallagen som inte gäller framgår av 8 kap. 24 §. Förbunds-
ordningen skall reglera när budget skall upprättas och när den beslutande
församlingen skall fastställa budgeten. Av 8 kap. 10 § följer indirekt att
det är styrelsen som upprättar förslag till budget. Utöver obligatoriska
bestämmelser om budgetprocessen har förbundsmedlemmarna möjlighet
att i förbundsordningen meddela föreskrifter om allmänhetens rätt att
ställa frågor vid ett sammanträde med den beslutande församlingen samt
närmare föreskrifter om redovisningen. Dessa möjligheter följer av 8 kap.
24 § andra stycket. Av 8 kap. 22 § följer att den beslutande församlingen
i ett förbund också har möjlighet att, om förbundsmedlemmarna inte gjort
det, besluta om att allmänheten skall fa ställa frågor vid ett sammanträde.
I regeringens proposition (1996/97:52) Den kommunala redovisningen
föreslås en ny lag om kommunal redovisning, som även kommer att gälla
för kommunalförbund, samt ändringar i kommunallagen (jfr avsnitt 6.7.1
och 6.8).
107
Fjortonde punkten. Medlemmarna har en ovillkorlig rätt att utträda ur Prop. 1996/97:105
ett förbund. I lagen finns inga föreskrifter om hur ett utträde skall hante-
ras. Medlemmarna skall i stället reglera förfarandet vid en medlems ut-
träde i förbundsordningen. Uppsägningstiden far dock vara längst tre år
om inte kortare tid har föreskrivits i förbundsordningen. Häri ligger in
principiell nyhet i förhållande till vad som gäller i dag (jfr 3 kap. 26 §
och avsnitt 6.11).
Femtonde punkten behandlar frågan om likvidation och upplösning av
ett förbund och skifte av förbundets tillgångar. Punkten motsvarar i
huvudsak 4 kap. 3-6 §§ kommunalförbundslagen. Kommunallagen saknar
regler i dessa avseenden. Medlemmarna skall därför i förbundsordningen
ange under vilka omständigheter ett förbund skall likvideras och upplösas
samt hur det skall gå till. Eftersom en medlem har en ovillkorlig rätt att
träda ur ett förbund måste förbundet likvideras om medlemmarna inte
kommer överens om förutsättningarna för utträdet. Medlemmarna skall
även reglera hur förbundets tillgångar skall delas upp när ett förbund upp-
löses. Medlemmarnas olika andelar i tillgångarna framgår av förbundsord-
ningen (jfr 6.12 och elfte punkten). Av förbundsordningen skall det även
framgå vem av medlemmarna som skall bevara förbundets arkiv vid
förbundets likvidation och upplösning.
Sextonde punkten. Även om medlemmarna kan ha stora möjligheter att
styra ett förbund kan det uppkomma situationer där förbundet och med-
lemmarna inte är överens. Därför behövs bestämmelser i förbundsord-
ningen om hur tvister skall lösas (jfr avsnitt 6.13).
Sjuttonde punkten gäller endast förbund med direktion. I sådana förbund
kan vissa frågor inte behandlas i direktionen bland annat med hänsyn till
kommunallagens bestämmelser om jäv. Det blir då medlemmarnas sak att
i förbundsordningen reglera frågorna. Förbundsordningen i sådana förbund
skall därför innehålla bestämmelser om ekonomiska förmåner till leda-
möter och ersättare i direktionen samt till revisorer och revisorsersättare
som också skall utses av medlemmarna i enlighet med vad som anges i
förbundsordningen (jfr avsnitt 6.6.5 och femte punkten).
Utöver de frågor som anges i uppräkningen finns vissa centrala frågor
som medlemmarna på något sätt måste komma överens om. Exempel på
en fråga som förbundsmedlemmarna kan lösa i förbundsordningen om de
så önskar är när förbundet skall vara bildat, hur förbundsmedlemmarna
skall vara representerade i förbundets övriga organ (förbundsstyrelsen,
nämnder m.m.) samt mandattiden för ledamöterna och ersättarna i
organen. Även representationen i presidier i förbundets organ kan bli
föremål för styrning i förbundsordningen. Frågan om representationen i
dessa organ kan även avgöras av den beslutande församlingen. Ersättarnas
tjänstgöring i förbundets organ är en annan fråga. Om medlemmarna inte
bestämmer något om detta i förbundsordningen gäller kommunallagens
regler. Ytterligare en fråga är förbundsdirektionens verksamhet och
arbetsformer. Medlemmarna kan i detta fall överlämna åt direktionen att
besluta i dessa frågor.
4 kap.
108
1 § Med förtroendevalda avses i denna lag ledamöter och ersättare i Prop.
fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och revi-
sorsersättare.
Med förtroendevalda avses också ledamöter och ersättare i den be-
slutande församlingen, förbundsstyrelsen eller annan nämnd, de
beslutande församlingarnas beredningar samt revisorer och revisors-
ersättare i ett kommunalförbund.
Paragrafen kompletteras med ett nytt andra stycke. Ändringen är en
följd av att reglerna om kommunalförbund tas in i kommunallagen. Av
3 kap. 21 § följer att förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse i
tillämpliga delar gäller för kommunalförbund. Eftersom begreppet för-
troendevald är så centralt i kommunallagen anser regeringen att det är
lämpligt att klargöra hur begreppet skall tillämpas på kommunalförbund.
Även ledamöter och ersättare i ett kommunalförbunds beslutande försam-
ling, styrelse, annan nämnd eller beredningar samt revisorer och revisors-
ersättare anses således som förtroendevalda i kommunallagens mening. I
nämndberedningar kan det. liksom fallet är i dag för kommun- och lands-
tingsfullmäktige, finnas tjänstemän eller andra som inte är förtroende-
valda. Dessa skall dock behandlas på samma sätt som ledamöter och
ersättare i fullmäktigeberedningama som regleras i paragrafens första
stycke.
15 a § Förtroendevalda i en gemensam nämnd har rätt till ersättning av
den kommun eller det landsting som har valt dem.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3.3.
Paragrafen är ny. Den innebär att förtroendevalda i en gemensam
nämnd har rätt till ersättning av den kommun eller det landsting som valt
dem. Detta innebär att det är reglerna i den kommunen eller det landsting
som valt ledamoten som bestämmer de närmare rutinerna for ersätt-
ningarna.
23 a § En förbundsmedlem får till ledamot eller ersättare i ett
kommunalförbunds beslutande församling välja endast den som är
ledamot eller ersättare i förbundsmedlemmens fullmäktige.
Ledamöter och ersättare i ett kommunalförbunds förbundsstyrelse och
andra nämnder samt revisorer och revisorsersättare i ett kommunalför-
bund väljs bland dem som har rösträtt vid val till någon av förbundsmed-
lemmarnas fullmäktige.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.6.3.
Paragrafen är ny. I dag gäller i huvudsak motsvarande bestämmelser
beträffande valbarheten till uppdrag i ett kommunalförbunds beslutande
församling, förbundsstyrelse och andra nämnder samt revisorer och revi-
sorsersättare (jfr 2 kap. 6 och 14 §§ och 3 kap. 3 och 5 §§ kommunalför-
bundslagen).
Enligt huvudregeln i första stycket skall ledamöter och ersättare i ett
kommunalförbunds beslutande församling väljas bland de ledamöter och
1996/97:105
109
ersättare som sitter i medlemmens fullmäktige. Denna inskränkning i Prop. 1996/97:105
valbarheten har gjorts mot bakgrund av föreskriften i 1 kap. 7 § regerings-
formen att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.
Genom regeln i första stycket säkerställs kopplingen mellan respektive
medlem och kommunalförbundets beslutande församling.
Enligt andra stycket väljs ledamöter och ersättare i förbundets övriga
organ, dvs. förbundsstyrelse och andra nämnder, beredningar samt revi-
sorer och revisorsersättare bland dem som har rösträtt vid val till någon
av medlemmarnas fullmäktige. En förbundsmedlem kan alltså i denna del
välja en förtroendevald som inte är folkbokförd i den egna kommunen.
22 § Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de
anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar
vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte
finns något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.
Fullmäktige i en kommun eller ett landsting som bildat en gemensam
nämnd har rätt att begära upplysningar från nämnden. Ordföranden och
vice ordföranden i nämnden samt de anställda i de samverkande kom-
munerna och landstingen är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäk-
tiges sammanträden, om det inte finns något hinder mot det på grund av
sekretess enligt lag.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.2.
Paragrafens första stycke behandlar upplysningsskyldigheten till full-
mäktige.
I paragrafen intas ett nytt andra stycke som reglerar vad som gäller for
en gemensam nämnd. De olika samverkande kommunerna och landstingen
måste var och en för sig ha möjlighet till insyn i en gemensam nämnds
verksamhet. Lagrummet kompletteras även så att ordföranden, vice ord-
föranden och anställda i de samverkande kommunerna och landstingen,
såvitt avser den gemensamma nämndens verksamhet, är skyldiga att
lämna upplysningar till de olika fullmäktige.
34 § Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett
ärende som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från
medlemmar i kommunen eller landstinget.
Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något
liknande förfarande. Vid opinionsundersökning eller liknande förfarande
far valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt
inte hindras av det.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid folkomröstning finns i lagen
(1994:692) om kommunala folkomröstningar.
Kommunalförbund får inte anordna folkomröstning eller anlita
valnämnden i kommun som är förbundsmedlem.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.16.
I dag finns det en diskrepans beträffande reglerna om folkomröstning
i kommunalförbund eftersom det är möjligt för ett kommunalförbund med
fullmäktige att anordna folkomröstning men inte för ett kommunalförbund Prop. 1996/97:105
med direktion (jfr 2 kap. 3 § och 3 kap. 5 § kommunalförbundslagen). Av
propositionen Ny kommunalförbundslag (prop. 1984/85:216) framgår inte
om det fanns någon anledning till denna skillnad. Remissinstanserna har
inte haft något att erinra mot förslaget att ett kommunalförbund inte far
anordna folkomröstning. Enligt regeringens mening finns det inte någon
anledning att ett kommunalförbund i fortsättningen skall ha denna möjlig-
het.
I paragrafen intas därför ett nytt fjärde stycke där det klargörs att kom-
munalförbund inte far anordna folkomröstningar. De far inte heller anlita
valnämnden i någon medlemskommun i samband med att de genomför
opinionsundersökningar eller liknande. Folkomröstning och anlitande av
valnämnd kan dock förekomma beträffande frågor som berör kommunal-
förbund men i sådant fall i en medlems egen regi.
46 § Under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om
proportionellt valsätt skall följande val vara proportionella:
1. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,
2. val av revisorer och revisorsersättare som avses i 9 kap. 1 och 2 §§,
3. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen för aktiebolag,
ekonomiska föreningar eller stiftelser eller revisorer och revisorssupplean-
ter som skall granska en sådan styrelses förvaltning och
4. val av ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen samt
revisorer och revisorsersättare i kommunalförbund.
Om inte något annat följer av förbundsordningen, skall det som sägs i
första stycket tillämpas, när den beslutande församlingen i ett kommunal-
förbund väljer ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen, andra
nämnder, de beslutande organens beredningar samt revisorer och
revisorsersättare.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.6.1.
1 dag gäller att valen av ledamöter och ersättare till förbundsfullmäktige
och direktion skall vara proportionella om en medlem skall utse mer än
en ledamot eller mer än en ersättare (jfr 2 kap. 5 § andra och tredje
styckena och 3 kap. 3 § första stycket kommunalförbundslagen).
Paragrafens första stycke kompletteras med en fjärde punkt. Dessutom
tillförs ett andra stycke. Valen av ledamöter och ersättare till den
beslutande församlingen skall under de förutsättningar som anges i 2 §
lagen (1992:339) om proportionellt valsätt vara proportionella om en med-
lem skall utse mer än en ledamot eller en ersättare.
Detsamma skall enligt andra stycket även gälla den beslutande försam-
lingens val av ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen, andra nämnder
och beredningar samt valen av revisorer och revisorsersättare. Har för-
bundsmedlemmama i förbundsordningen bestämt en särskild ordning för
representationen i andra organ än den beslutande församlingen kan pro-
portionellt val inte tillämpas.
52 § Interpellationer far ställas av ledamöterna och riktas till ordföranden
i en nämnd eller en fullmäktigeberedning samt till de förtroendevalda i
111
övrigt som fullmäktige bestämmer. Prop. 1996/97:105
Om borgarråd finns i Stockholms kommun, får fullmäktige besluta att
interpellationer får ställas bara till borgarråden eller vissa av dem.
Ledamöter i fullmäktige i kommuner eller landsting som bildat en
gemensam nämnd får ställa interpellationer om nämndens handläggning.
Interpellationer skall riktas till nämndens ordförande.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.2.
Ledamöter av fullmäktige i samverkande kommuner och landsting ges
genom ett nytt tredje stycke rätt att interpellera om en gemensam nämnds
handläggning. Eftersom interpellationer syftar till att ställa de för-
troendevalda som har ett direkt politiskt ansvar för ett visst område till
svars skall interpellationer riktas till den gemensamma nämndens ord-
förande. Detta gäller särskilt för den gemensamma nämnden, i vilken det
ingår ledamöter från olika kommuner och/eller landsting.
53 § Fullmäktige far besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta be-
svarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrel-
sen för ett sådant företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§ eller till ord-
föranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommunalförbund som kom-
munen eller landstinget är medlem i.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.7.3.
1 dag är det möjligt för ledamöterna i ett förbundsfullmäktige att ställa
interpellationer och frågor. Denna möjlighet saknas inom ett förbund med
direktion. (Jfr 2 kap. 3 § och 3 kap. 5 § kommunalförbundslagen.)
Denna ordning skall även fortsättningsvis gälla eftersom en förbunds-
direktion intar en sådan ställning och har sådana uppgifter att reglerna om
interpellationer och frågor inte kan tillämpas där. Därför är det nu särskilt
viktigt att det blir möjligt att i medlemmarnas fullmäktige ställa inter-
pellationer och frågor om ett kommunalförbunds verksamhet i samma ut-
sträckning som om det skulle gälla kommunens egen verksamhet. Detta
möjliggörs genom den nya bestämmelsen i 6 kap 1 § andra stycket som
gör det obligatoriskt för kommunstyrelsen att ha uppsikt över det eller de
kommunalförbund som en kommun är medlem i. Därmed uppfylls kravet
i 5 kap. 49 § kommunallagen att föremålet för en interpellation skall vara
ämnen som bl.a. hör till en nämnds handläggning. Interpellationer och
frågor skall sedan enligt 5 kap. 52 § ställas till bl.a. ordföranden i en
nämnd.
Därför införs även en nyhet i denna paragraf som ger fullmäktige
möjlighet att bestämma att en ordförande i en nämnd får överlåta be-
svarandet av en interpellation. Paragrafen kompletteras med att sådant
överlämnande kan ske till ordföranden i styrelsen eller en annan nämnd
i ett kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i. Att
överlämnande också kan ske till förbundsdirektionens ordförande följer av
3 kap. 25 § första stycket.
54 § För att inhämta upplysningar far ledamöterna ställa frågor.
För att inhämta upplysningar får ledamöter i fullmäktige i kommuner
112
eller landsting som bildat en gemensam nämnd ställa frågor. Frågor skall Prop.
riktas till nämndens ordförande.
Vad som sägs i 49 och 51-53 §§ skall då tillämpas.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.2.
Ett nytt andra stycke har tillförts som avser att ge ledamöter i fullmäk-
tige i de samverkande kommunerna eller landstingen möjlighet att inhäm-
ta upplysningar genom att till den gemensamma nämndens ordförande
ställa frågor. En fråga skall riktas till ordföranden i den gemensamma
nämnden. Skälen härför är samma som vid interpellationer.
1 § Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens
eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders
verksamhet.
Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som
bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§ och sådana
kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.7.
Det är styrelsen i en kommun som skall hålla uppsikt över övriga nämn-
ders och kommunala företags verksamhet. En nyhet är att det i andra
stycket tillfogas att samma skyldighet skall åligga styrelsen vad avser de
kommunalförbund kommunen eller landstinget är medlem i. Denna
skyldighet för styrelsen gör det möjligt att ställa interpellationer angående
kommunalförbund (jfr kommentaren till 5 kap. 53 § och avsnitt 6.7.3 om
interpellationer och frågor).
9 § Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till det
antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen far antalet ledamöter inte
vara mindre än fem och antalet ersättare bör vara lika stort som antalet
ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige bestämma i
vilken ordning som de skall tjänstgöra.
Ledamöter och ersättare i en gemensam nämnd väljs av fullmäktige i
de samverkande kommunerna och landstingen. Var och en av de
samverkande kommunerna och landstingen skall vara representerade i
den gemensamma nämnden med minst en ledamot och en ersättare.
Antalet ersättare skall vara lika många som antalet ledamöter.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3.1.
Ett nytt tredje stycke införs. För att en nämnd skall anses vara gemen-
sam skall var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen
ha valt minst en ledamot och en ersättare bland sina egna valbara till
nämnden. Det är alltså inte möjligt för en fullmäktigeförsamling att lämna
över uppgifter till en gemensam nämnd utan att utse ledamöter och ersät-
tare i nämnden. Genom kravet på representation säkras det politiska
inflytandet i nämnden. Antalet ersättare skall dessutom vara lika stort som
antalet ledamöter.
1996/97:105
113
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
30 § Vid ett sammanträde skall protokoll föras.
I fråga om protokollens förande, innehåll, justering och hur justeringen
tillkännages skall 5 kap. 57-62 §§ tillämpas. Tillkännagivandet behöver
dock inte införas i någon tidning.
Justeringen av en gemensam nämnds protokoll skall tillkännages på var
och en av de samverkande kommunernas och landstingens anslagstavlor.
Tillkännagivandet behöver inte införas i någon tidning.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.3.
Paragrafen kompletteras med ett nytt tredje stycke. När en gemensam
nämnds protokoll har justerats skall detta tillkännages genom anslag på
anslagstavlorna i samtliga samverkande kommuner och landsting. Detta
för att medborgarna i de olika samverkande kommunerna och landstingen
skall fa möjlighet att begära lagligheten av den gemensamma nämndens
beslut prövade i domstol samt för att de skall kunna informera sig om
nämndens verksamhet. Av 5 kap. 62 § kommunallagen följer att ett sådant
anslag skall ske senast andra dagen efter det att protokollet justerats.
Vidare anges att det av tillkännagivandet skall framgå var protokollet
finns tillgängligt och vilket dag det justerades. Detta gäller även för till-
kännagivandet av den gemensamma nämndens protokoll. I enlighet med
vad som gäller enligt kommunallagen så behöver tillkännagivandet inte
införas i någon tidning. Angående laglighetsprövning. se kommentaren till
10 kap.
32 § Fullmäktige skall utfarda reglementen med närmare föreskrifter om
nämndernas verksamhet och arbetsformer.
Reglementet för en gemensam nämnd skall antas av fullmäktige i var
och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2.1.
Paragrafen kompletteras med ett nytt andra stycke som innebär att full-
mäktige i vardera av de samverkande kommunerna och landstingen skall
anta reglementet för en gemensam nämnd. Reglementet behöver inte inne-
hålla annat än för övriga nämnder, men utfärdandet kräver samordning
mellan parterna. Antagandet kan för de olika fullmäktige inte avse mer än
de har kompetens att besluta om. Ett reglemente kan t.ex. innehålla dele-
gering av uppgifter från en samverkande kommun eller landsting till en
gemensam nämnd. Fullmäktige i en annan kommun kan inte anta regle-
mentet i den del det innehåller en delegation som inte berör kommunen.
Man får från fall till fall avgöra vad de olika fullmäktige kan besluta om.
Av praktiska skäl är det angeläget att det endast finns ett reglemente för
en gemensam nämnd.
33 § En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller
åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens
vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall
som avses i 34 §.
En gemensam nämnd får även under samma förutsättningar uppdra åt
Prop. 1996/97:105
114
en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att Prop. 1996/97:105
besluta på nämndens vägnar.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.3.
En gemensam nämnd kan behöva delegera beslutanderätten i vissa
frågor till anställda. Nämnden bör ha möjlighet att delegera till anställda
i samtliga samverkande kommuner och landsting. Lagrummet komplet-
teras med ett nytt andra stycke så att denna möjlighet klart framgår. De
övriga reglerna om delegation gäller även för den gemensamma nämnden.
I paragrafen ges inga möjligheter för kommunalförbund att delegera
beslutanderätt till någon av medlemmarna. För kommunalförbundens del
blir första stycket tillämpligt på de nämnder som tillsatts inom förbundet.
Delegeringen kommer att ske inom förbundet. Extern delegering tillåts
således inte.
1 § Om inte något annat följer av lag eller annan författning, får det i
en kommun eller ett landsting lämnas över till partssammansatta organ att
inom en nämnds verksamhetsområde svara för beredning, förvaltning och
verkställighet.
Detta gäller dock bara ärenden som rör förhållandet mellan kommunen
eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda, samt beträffande en
gemensam nämnd, förhållandet mellan de samverkande kommunerna eller
landstingen som arbetsgivare och deras anställda.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.2.
Det skall vara möjligt att inrätta partssammansatta organ även inom
gemensamma nämnders verksamhetsområden. Ett partssammansatt organ
inom en gemensam nämnds verksamhetsområde skall kunna fa överlämnat
till sig ärenden som rör förhållandet mellan de samverkande kommunerna
och landstingen som arbetsgivare och deras anställda. Paragrafens andra
stycke kompletteras så att detta klart framgår.
8 § Företrädare för de anställda hos en kommun eller ett landsting (per-
sonalförträdare) far, i den omfattning som anges i 9-13 §§, närvara vid
sammanträden med andra nämnder än styrelsen. Företrädare för anställda
i kommuner eller landsting som samverkar i en gemensam nämnd får i
motsvarande omfattning närvara vid sammanträden med den gemensam-
ma nämnden.
Närvarorätt saknas dock i revisionsnämnder, förtroendenämnder, val-
nämnder och överförmyndamämnder.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.2.
Paragrafen kompletteras med en ny mening i första stycket. Personal-
företrädare ges rätt att närvara vid en gemensam nämnds sammanträde i
samma utsträckning som de har rätt att närvara vid övriga nämnders sam-
manträden. Samma begränsning för närvarorätten gäller också. Denna rätt
och begränsning skall även personalorganisationer ha i kommuner och
landsting som inte formellt tillsatt den gemensamma nämnden.
115
Prop. 1996/97:105
4 § Kommuner och landsting skall varje år upprätta en budget för nästa
kalenderår (budgetår).
Budgeten för en gemensam nämnd upprättas av den kommun eller det
landsting som har tillsatt nämnden. Budgeten skall upprättas efter samråd
med de övriga samverkande kommunerna och landstingen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.1.
Lagrummet kompletteras med ett nytt andra stycke som innebär att det
är den kommun eller det landsting som tillsatt den gemensamma nämnden
som skall upprätta budgeten för nämnden. Samråd skall dock alltid ske
med övriga samverkande kommuner och landsting innan budgeten upp-
rättas. De övriga kommunerna och landstingen måste i sina respektive
budgetar ta upp en post för den gemensamma nämnden.
I propositionen 1996/97:52 Den kommunala redovisningen har rege-
ringen föreslagit att det i paragrafen skall införas ett ekonomiskt balans-
krav med ikraftträdande den 1 januari 1998. Om riksdagen antar rege-
ringens förslag innebär det att paragrafens styckeindelning måste sam-
ordnas.
24 § Föreskrifterna i 6 och 8 §§ gäller inte för kommunalförbund.
Förbundsmedlemmarna får meddela föreskrifter i förbundsordningen om
de frågor som avses i 22 och 23 §§.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.7.1 och 6.8.
Paragrafen är ny. I dag gäller kommunallagens regler i 8 kap. om eko-
nomisk förvaltning i stor utsträckning för kommunalförbund. Det före-
ligger dock väsentliga avvikelser från kommunallagens regler om den eko-
nomiska förvaltningen. Exempelvis skall ett kommunalförbund efter sam-
råd med förbundsmedlemmamas styrelser före utgången av september
månad fastställa budgeten och i samband därmed bestämma det bidrag
som varje medlem skall lämna till förbundet (jfr 2 kap. 19 och 20 §§ och
3 kap. 8 och 9 §§ kommunalförbundslagen). Det är i dag oklart om och
i vilken utsträckning förbundsmedlemmarna kan föreskriva en annan ord-
ning för handläggningen av ett budgetärende och samordna den med bud-
getprocessen inom den egna organisationen.
Medlemmarna ges därför denna möjlighet att samordna ett kommunal-
förbunds budgetprocess med sina egna. I och med att reglerna om kom-
munalförbund tas in i kommunallagen föreligger därför behov av att göra
undantag för vissa av kommunallagens bestämmelser om budgetprocessen
för kommunalförbund.
I lagrummets första stycke undantas bestämmelserna i 8 kap. 6 och 8 §§
från tillämpning. Av lydelsen i 9 och 11 §§ framgår att de inte kan
tillämpas av kommunalförbund. De behöver därför inte uttryckligen undan-
tas från tillämpning (jfr 3 kap. 21 §). Medlemmarna skall i stället meddela
föreskrifter om budgetprocessen i förbundsordningen (jfr 3 kap. 28 § 13).
Förbundsordningen skall reglera de frågor som behandlas i 6 och 8 §§,
116
dvs. när budget skall upprättas och av vem samt när den beslutande Prop. 1996/97:105
församlingen skall fastställa budgeten.
Den beslutande församlingen i ett kommunalförbund far enligt 8 kap.
22 och 23 §§ bestämma att allmänheten får ställa frågor om årsredovis-
ningen på ett sammanträde med den beslutande församlingen och meddela
närmare föreskrifter om redovisningen. Genom paragrafens andra stycke
ges förbundsmedlemmarna möjlighet att styra i dessa frågor genom att
lämna föreskrifter i förbundsordningen. Om medlemmarna lämnat före-
skrifter om redovisningen skall den beslutande församlingen hålla sig till
dessa med de eventuella kompletteringar som behövs. I propositionen
1996/97:52 Den kommunala redovisningen föreslår regeringen att det med
ikraftträdande den 1 januari 1998 skall införas en särskild redovisningslag.
Denna lag skall vara tillämplig på kommunalförbund (jfr 1 kap. 2 § i
propositionens lagförslag). Som en följd av detta skall 8 kap. 23 § i
kommunallagen upphöra att gälla. Om riksdagen antar regeringens förslag
måste den av regeringen i denna proposition föreslagna paragrafen justeras
med avseende dels på hänvisningen till 23 § dels med avseende på att
nuvarande 22 § kommer att betecknas 20 §.
25 § I kommunalförbund med forbundsdirektion skall det sammanträde
vid vilket budgeten fastställs vara offentligt. En kungörelse om samman-
trädet skall utfärdas i enlighet med vad som anges i förbundsordningen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen är ny och innehåller en särskild bestämmelse för kommunal-
förbund med direktion. I dag gäller för sådana förbund huvudregeln i 6
kap. 19 a § kommunallagen att en nämnds sammanträden skall hållas
inom stängda dörrar. Det sammanträde då budgeten skall fastställas skall
dock vara offentligt (jfr 3 kap. 5 § tredje stycket kommunalförbunds-
lagen). Regeringen anser att denna princip även fortsättningsvis skall gälla
för kommunalförbund med direktion.
Även nu när bestämmelserna om kommunalförbund förs in i kommunal-
lagen skall ett sådant förbund inte tillämpa bestämmelsen i 5 kap. 38 §
om att sammanträdena skall vara offentliga. Huvudregeln skall även fort-
sättningsvis vara att offentlighet inte gäller vid direktionssammanträden
(jfr 6 kap. 19 a §). Fastställande av ett kommunalförbunds budget är dock
en så pass viktig fråga att sammanträdet då det sker skall vara offentligt.
Sammanträdet skall kungöras och kungörelsen anslås på det sätt som
bestämts i förbundsordningen (3 kap. 28 § 10).
26 § Om ett kommunalförbund saknar tillgångar för att betala en skuld,
är förbundsmedlemmarna skyldiga att fylla bristen. Varje medlem skall
skjuta till så stor del av bristen som svarar mot medlemmens andel i
skulden efter de grunder som anges i förbundsordningen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.9.
Paragrafen är ny men motsvarar bestämmelsen i 1 kap 5 § kommunal- j 1 -]
förbundslagen.
Medlemmarna har ett ansvar för ett kommunalförbunds skulder enligt Prop. 1996/97:105
de andelstal som framgår av förbundsordningen (3 kap. 28 § 11). Med-
lemmarna är således inte skyldiga att infria hela skulden till förbundets
borgenär, dvs. det finns inget solidariskt ansvar. Om ett förbund saknar
tillgångar för att betala en skuld skall medlemmarna skjuta till medel i
förhållande till bristen. En medlem är dock inte skyldig att infria sin del
av skulden direkt till förbundets borgenär.
2 § Vid en samlad revision av hela verksamheten skall minst tre
revisorer och lika många ersättare väljas.
Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa nämnders
verksamhet skall minst tre revisorer och lika många ersättare väljas för
varje nämnd eller grupp av nämnder.
En gemensam nämnd skall granskas av revisorerna i var och en av de
samverkande kommunerna eller landstingen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3.4.
Den gemensamma nämnden skall granskas av revisorerna i var och en
av de samverkande kommunerna eller landstingen. Detta anges i ett nytt
tredje stycke. Revisionen av en gemensam nämnd kan ingå i en samlad
revision hos de samverkande kommunerna eller landstingen. Den kan
också ske särskilt. Det är upp till var och en av de samverkande kommu-
nerna eller landstingen att bestämma hur revisionen skall utföras. Reviso-
rerna skall granska en gemensam nämnds verksamhet till den del verk-
samheten berör den kommun eller det landsting de utsetts av. Parterna kan
komma överens om hur revisionen praktiskt skall genomföras.
16 § Fullmäktige skall inhämta förklaringar över de anmärkningar som
har framställts i revisionsberättelsen.
Därefter skall fullmäktige vid ett sammanträde före utgången av året
efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.
Frågan om ansvarsfrihet för en förtroendevald i en gemensam nämnd
skall prövas av fullmäktige i den kommun eller det landsting som har valt
honom eller henne.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3.4.
Paragrafen förses med ett nytt tredje stycke. Efter genomförd revision
skall de olika fullmäktige pröva frågan om ansvarsfrihet för de förtroende-
valda som de utsett i en gemensam nämnd. Fullmäktige i en kommun
prövar alltså frågan om ansvarsfrihet enbart för sina ledamöter.
19 § För kommunalförbund gäller inte 1 och 2 §§.
I kommunalförbund med förbundsfullmäktige väljs revisorer och revi-
sorsersättare av förbundsfullmäktige. I kommunalförbund med direktion
väljs revisorer och ersättare i enlighet med vad som anges i förbundsord-
ningen.
118
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.10. Prop. 1996/97:105
Paragrafen är ny. I dag gäller bestämmelserna om revision i 9 kap.
kommunallagen i tillämpliga delar för kommunalförbund (jfr 2 kap. 21 §
och 3 kap. 11 § kommunalförbundslagen). I förbund med direktion skall
dock varje förbundsmedlems fullmäktige utse en eller flera revisorer och
minst lika många revisorsersättare.
Kommunallagens regler om revision skall även fortsättningsvis i stort
gälla för kommunalförbund. Det är dock medlemmarna som i förbunds-
ordningen skall bestämma antalet revisorer och revisorsersättare och deras
mandattider samt beträffande förbund med direktion vem av med-
lemmarna som skall utse dem. Tanken är enligt 3 kap. 28 § 5 att man
t.ex. skall kunna bestämma att endast en av medlemmarna utser revisorer.
1 första stycket i denna paragraf undantas därför enligt första stycket
9 kap. 1 och 2 §§ från tillämpning på kommunalförbund.
Vidare sägs i andra stycket att det är förbundsfullmäktige som skall utse
revisorer och att medlemmarnas fullmäktige skall utse revisorer och ersät-
tare i förbund med direktion. Detta gäller även i dag för kommunal-
förbund (jfr 2 kap 21 § och 3 kap. 11 § kommunalförbundslagen).
20 § I kommunalförbund med forbundsdirektion skall revisorerna avge
en revisionsberättelse till var och en av förbundsmedlemmamas full-
mäktige.
Vad som sägs om fullmäktige i 5, 16 och 17 §§ skall beträffande
sådana förbund gälla förbundsmedlemmamas fullmäktige.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.10.
Paragrafen är ny och har ingen direkt motsvarighet i kommunal-
förbundslagen. Den berör endast kommunalförbund med förbunds-
direktion. Revisorerna skall i sådana förbund lämna en revisionsberättelse
till varje medlems fullmäktige (första stycket). Det är därefter med-
lemmarnas fullmäktige som var för sig skall göra den prövning av
ansvarsfrågan som åligger fullmäktige. De skall således inhämta för-
klaringar och besluta om ansvarsfrihet m.m. Det är således medlemmarnas
fullmäktige som skall besluta om ansvarsfrihet för direktionen i dess
helhet. Det är dock endast den förbundsmedlem som utsett en ledamot
som kan entlediga honom eller henne efter nekad ansvarsfrihet. Om full-
mäktigeförsamlingarna fattat olika beslut beträffande ansvarsfrihet, har
sådan de facto inte beviljats. Vad detta skall fa för konsekvenser för
ledamöterna bestämmer de fullmäktige som utsett dem.
I andra stycket klargörs att vissa regler skall gälla för förbunds-
medlemmamas fullmäktige och inte förbundsdirektionen.
21 § Om en forbundsdirektion tillsatt en eller flera nämnder, skall
revisorerna avge en särskild revisionsberättelse som avser nämndernas
verksamhet till förbundsdirektionen.
Direktionen prövar frågan om ansvarsfrihet skall beviljas eller inte för
de nämnder som den tillsätter.
119
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.10. Paragrafen är ny. Prop. 1996/97:105
Kommunalförbund med direktion ges nu en rätt att tillsätta nämnder.
Det aktualiserar frågan om vem som beslutar om ansvarsfrihet för de
förtroendevalda som sitter i dessa nämnder. Kommittén han vilket JO
också påpekat i sitt remissvar, inte behandlat frågan.
Enligt regeringens mening är det av väsentlig betydelse att frågan löses.
En rimlig lösning är att förbundsdirektionen ges en rätt att pröva frågan
om ansvarsfrihet för nämndens ledamöter. Det stämmer också väl överens
med principen att det organ som tillsatt en förtroendevald också är det
som skall pröva frågan om ansvarsfrihet och eventuellt entledigande.
Regeringen föreslår därför att det införs en paragraf som säger att
revisorerna skall ange en särskild revisionsberättelse över nämndernas
verksamhet (första stycket). Man behöver inte utse särskilda revisorer för
att granska nämndernas verksamhet. De revisorer som valts for att granska
förbundsdirektionens verksamhet kan granska även nämndernas verk-
samhet. Denna berättelse skall lämnas till förbundsdirektionen för
hantering (andra stycket). Det är att märka att denna berättelse inte
ersätter den som revisorerna skall avge över förbundsdirektionens
verksamhet enligt 20 §. Den berättelsen tar sikte på förbundsdirektionens
verksamhet som beslutande församling och styrelse.
1 § Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få laglig-
heten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga
dem hos länsrätten.
Lagligheten av en gemensam nämnds beslut får överklagas på samma
sätt av varje medlem av de samverkande kommunerna och landstingen.
Lagligheten av ett kommunalförbunds beslut får överklagas på samma
sätt av varje medlem av de kommuner eller landsting som ingår i kommu-
nalförbundet samt av förbundsmedlemmarna.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.1 och avsnitt 6.17.
Paragrafen kompletteras med två nya stycken. I paragrafen regleras vem
som har rätt att begära att lagligheten av beslut prövas av domstol.
Av andra stycket framgår att medlemmarna i de samverkande kom-
munerna och landstingen har rätt att begära att lagligheten av den
gemensamma nämndens beslut prövas av länsrätt. En gemensam nämnds
beslut överklagas till den länsrätt inom vars län ärendet prövats. Det blir
alltså fråga om samma länsrätt som prövar överklagande av beslut från
den kommun eller det landsting som tillsatt nämnden.
Tillägget i tredje stycket säger att lagligheten av ett kommunalförbunds
beslut kan prövas i länsrätt och att medlemmarna i de kommuner och
landsting som är medlemmar i förbundet har rätt att överklaga besluten.
Även förbundsmedlemmarna själva, kommunerna och landstingen, har rätt
att överklaga förbundets beslut. Regeln motsvarar vad som anges i 4 kap.
10 § kommunalförbundslagen.
120
2§ Följande beslut far överklagas: Prop. 1996/97:105
1. beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund,
2. beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslutet inte
är av rent förberedande eller rent verkställande art,
3. beslut av förbundsstyrelsen eller en annan nämnd eller ett
partssammansatt organ i ett kommunalförbund, om beslutet inte är av
rent förberedande eller rent verkställande art, samt
4. sådana beslut av revisorerna som avses i 9 kap. 13 §.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.1 och 6.17.
I paragrafen regleras bland annat vilka beslut av ett kommunalförbund
som far överklagas. Beslut av den gemensamma nämnden innefattas i den
andra punkten då den gemensamma nämnden i organisatoriskt hänseende
är att betrakta som vilken annan nämnd inom den kommun eller det
landsting som tillsatt nämnden.
6 § Överklagandet skall ha kommit in till länsrätten inom tre veckor
från den dag då det tillkännagavs på kommunens, landstingets eller
kommunalförbundets anslagstavla att protokollet över beslutet justerats.
Tidsfristen för överklagande av en gemensam nämnds beslut räknas från
det att tillkännagivandet, att protokoll över beslutet justerats, har an-
slagits på anslagstavlorna i samtliga samverkande kommuner och lands-
ting.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan
under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2 3, 5.4.1 och 6.17.
Första meningen i första stycket kompletteras så att det framgår att tids-
fristen för att överklaga ett beslut av ett kommunalförbund skall räknas
från den dag det tillkännagivits på kommunalförbundets anslagstavla att
protokollet över beslutet har justerats. Ändringarna motsvara 4 kap. 10 §
kommunalförbundslagen.
Första stycket kompletteras även med en ny andra mening angående
tidsfristen för överklagande av en gemensam nämnds beslut. Tidsfristen
räknas i de fallen från den dag tillkännagivande att protokoll över att
beslutet justerats har anslagits på anslagstavlorna i samtliga samverkande
kommuner och landsting. Ett tillkännagivande skall anslås senast andra
dagen efter det att protokollet justerats. Anslaget om att protokollet har
justerats måste ha varit uppsatt under hela klagotiden på samtliga anslags-
tavlor i de samverkande kommunerna och landstingen för att tiden skall
löpa ut.
Detta innebär att samtliga samverkande kommuner och landsting måste
anslå att den gemensamma nämndens protokoll har justerats. Till skillnad
från vad som gäller enligt försökslagstiftningen om samverkan på hälso-
och sjukvårdsområdet behöver ett sådant anslag inte göras samtidigt. Kom-
munerna och landstingen har i stället att sätta upp anslaget inom den tid
som föreskrivs i kommunallagen dvs. senast andra dagen efter det att
protokollet justerats. Med den valda lösningen kan olika tidpunkter för
uppsättandet av tillkännagivandet förekomma. Det innebär också att 121
besvärstiden över den gemensamma nämndens beslut inte inskränks utan Prop. 1996/97:105
blir lika som besvärstid över annat kommunalt beslut. Om det uppkommer
frågor om ett överklagande kommit in i rätt tid måste länsrätten ta reda
på de olika tidpunkterna för uppsättandet av tillkännagivandet. Anslaget
skall ha varit uppsatt på samtliga anslagstavlor under hela klagotiden för
att den skall löpa ut.
7 § Om överklagandet före klagotidens utgång har kommit in till kom-
munen, landstinget eller kommunalförbundet i stället för till länsrätten,
skall överklagandet ändå prövas.
Detsamma gäller när överklagandet av en gemensam nämnds beslut
kommit in till någon av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.1 och 6.17.
Ett överklagande skall ges in till länsrätten före klagotidens utgång. Om
ett överklagande ges in till kommunen eller landstinget före det att den
tiden löpt ut skall överklagandet prövas ändå. Motsvarande skall gälla för
kommunalförbund. Överklaganden av kommunalförbunds beslut som inom
rätt tid kommer in till kommunalförbundet skall prövas av länsrätten.
Paragrafen motsvaras vad som anges i 4 kap. 10 § kommunalför-
bundslagen.
Överklaganden av en gemensam nämnds beslut skall prövas om det
kommit in till någon av de samverkande kommunerna eller något av de
samverkande landstingen före det att klagotiden löpt ut. Detta framgår av
ett nytt andra stycke.
11 § Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall
kommunen, landstinget, gemensam nämnd eller kommunalförbundet anses
som part.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.1, 5.4.2 och 6.17.
I paragrafen regleras frågan om vem som skall vara part vid tillämp-
ningen av förvaltningsprocesslagen. Beträffande beslut av ett kommunal-
förbund skall förbundet anses som part. Vad gäller en gemensam nämnds
beslut skall den gemensamma nämnden anses som part. Detta stämmer väl
överens med vad som numera gäller inom förvaltningsprocessen.
Paragrafen kompletteras så att dessa förhållanden framgår.
Det är dock naturligt att de samverkande kommunerna eller landstingen
kan samråda vid överklaganden av den gemensamma nämndens beslut.
14 § Om länsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot,
far bara klaganden själv överklaga beslutet.
Om länsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit
att det verkställs, far domstolens beslut överklagas av kommunen eller
landstinget och av deras medlemmar samt, i fråga om beslut av en gemen-
sam nämnd, av nämnden och medlemmarna i de samverkande kommu-
nerna och landstingen.
Om länsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut av ett kommu- 122
nalförbund eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut över- prop. 1996/97:105
klagas av förbundet, av varje kommun och landsting som är medlem i
förbundet och av deras medlemmar.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.1 och 6.17.
Om en länsrätt eller en kammarrätt har upphävt ett beslut eller förklarat
att det inte får verkställas far domstolens beslut överklagas av den berörda
kommunen eller landstinget samt av medlemmarna i kommunen eller
landstinget. Detta innebär att den kommun eller det landsting som tillsatt
nämnden samt deras medlemmar har rätt att överklaga ett domstolsbeslut.
Paragrafens andra stycke kompletteras så att den gemensamma nämnden
samt medlemmar i de samverkande kommunerna och landstingen far rätt
att överklaga domstolens beslut var och en för sig.
Vad gäller kommunalförbund ges samma rätt till förbundet, förbunds-
medlemmama samt till medlemmarna i de kommuner och landsting som
ingår i förbundet. Denna komplettering införs genom ett nytt tredje stycke.
Detta motsvaras av vad anges i 4 kap. 10 § kommunalförbundslagen.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om bestämmelserna om gemensam
nämnd den 1 augusti 1997, och i övrigt den 1 januari 1998, då kom-
munalförbundslagen (1985:894) skall upphöra att gälla.
Bestämmelserna om den gemensamma nämnden träder i kraft den 1
augusti 1997 medan bestämmelserna om kommunalförbund träder i kraft
den 1 januari 1998. Kommunalförbundslagen (1985:894) upphör att gälla
den 1 januari 1998.
2. Åldre föreskrifter får dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildas före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
Förbund som bildas före den 1 januari 1998 kan tillämpa kommunal-
förbundslagens regler. De behöver viss tid för att ändra sina för-
bundsordningar och eventuellt ändra i organisationen. Befintliga förbund
kan utan att ändra sin organisation skriva om förbundsordningen så att
kommunallagens bestämmelser om vad förbundsordningen skall innehålla
uppfylls. Förbund som bildas före den 1 januari 1998 får en hel mandat-
period på sig att vidta nödvändiga förändringar, varför äldre föreskrifter
får tillämpas fram till och med den 31 december 2002.
3. Åldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sådant beställar-
förbund och kommunalförbund som bildats enligt lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst gäller till utgången
av år 2000. Kommunalförbund som bildas enligt den lagen skall tillämpa
123
äldre föreskrifter även efter den 1 januari 1998.
1 § Behöver sådana frågor om användningen av mark- och
vattenområden som angår flera kommuner utredas gemensamt eller
behöver flera kommuners översiktliga planering samordnas och kommer
utrednings- och samordningsverksamheten inte till stånd på annat sätt, får
regeringen utse ett regionplaneorgan, som under viss tid eller tills vidare
skall ha hand om denna verksamhet (regionplanering). I beslutet skall
regionplaneorganets huvudsakliga uppgifter anges.
Till regionplaneorgan kan regeringen utse ett befintligt kommunalför-
bund. Regeringen kan också förordna att de berörda kommunerna skall
bilda ett särskilt regionplaneförbund, som skall vara regionplaneorgan. För
ett sådant regionplaneförbund skall reglerna om kommunalförbund i
kommunallagen (1991:900) tillämpas i den mån avvikande bestämmelser
inte meddelas i detta kapitel.
För regionplanering för kommunerna i Stockholms län finns särskilda
bestämmelser.
7 § Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om
antagande, ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits
på anslagstavla enligt vad som anges i 3 kap. 28 § 10 kommunallagen
(1991:900) skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag
med beslutet sändas till de kommuner och länsstyrelser som berörs av
planen samt till regeringen.
När beslutet har vunnit laga kraft skall planen sändas till länsstyrelserna
inom regionen samt till Boverket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Aldre föreskrifter får dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildats före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
Förslaget har behandlats i det föregående (avsnitt 7).
Paragraferna har ändrats så att hänvisningarna till kommunalförbunds-
lagen ersätts med hänvisningar till kommunallagen. Ändringarna innebär
inget annat beträffande befintliga förbund än som framgår av övergångs-
bestämmelserna till ändringarna i kommunallagen. Äldre bestämmelser far
alltså tillämpas på befintliga förbund till och med år 2002.
3 § Huvudmannens uppgifter handhas i kommunalförbund om inte ett
landsting eller en kommun ensam är huvudman. Om de som är huvudman
är överens därom, får dock uppgifterna i stället handhas genom ett
Prop. 1996/97:105
124
aktiebolag, som har bildats för ändamålet. De som är huvudman skall Prop. 1996/97:105
inneha samtliga aktier i bolaget.
I fråga om kommunalförbund gäller vad som föreskrivs i kommunalla-
gen (1991:900) om inte annat följer av 4-7 §§.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Åldre föreskrifter får dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildas före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
Förslaget har behandlats i det föregående (avsnitt 7).
I lagen hänvisas till kommunalförbundslagen. Hänvisningen ändras till
kommunallagen. Ändringen träder i kraft samtidigt som ändringarna i
kommunallagen. Förbund som bildas före ikraftträdandet får dock tillämpa
äldre bestämmelser till utgången av 2002.
1 § Denna lag gäller proportionella val som förrättas av
- kommunfullmäktige,
- landstingsfullmäktige,
- styrelsen eller någon arman nämnd i en kommun, ett landsting eller
ett kommunalförbund,
- förbundsfullmäktige eller förbundsdirektionen i kommunalförbund,
och
- kommunala indelningsdelegerade
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Vissa val till uppdrag i kommunalförbund skall kunna vara
proportionella. Ändringen görs för att lagen skall kunna tillämpas även på
val som förrättas av organ i ett kommunalförbund. Med hänsyn till att för-
bundsdirektionen är både styrelse och beslutande församling har den tagits
med explicit även som beslutande församling.
125
Kommuner och landsting är i vissa fall, för att effektivt kunna ta tillvara
sina resurser och för att kunna erbjuda medborgarna bästa möjliga service,
beroende av att kunna samarbeta med andra kommuner och landsting.
Sådant samarbete kan i dag ske genom att man bildar kommunalförbund,
genom avtalssamverkan, genom privaträttsliga subjekt eller på ett mer
informellt sätt genom ett samordnat beslutsfattande. Vidare kan landsting
samarbeta genom en gemensam nämnd inom hälso- och sjukvårdsområdet.
I detta betänkande behandlar vi två samverkansformer, kommunal-
förbund och gemensam nämnd. Kommunalförbund är en samverkansform
som funnits sedan år 1919, och i sin nuvarande form sedan år 1985.
Reglerna om kommunalförbund finns i kommunalförbundslagen som i
stora delar hänvisar till kommunallagen vilken gäller i tillämpliga delar.
Detta har lett till att lagen är svår att tillämpa och att innebörden ibland
är oklar. I vårt uppdrag har därför legat att se över kommunal-
förbundslagen och lämna sådana förslag att den kan läsas fristående från
annan lagstiftning. Vi har dock funnit övervägande skäl för att lämna ett
förslag som innebär att bestämmelserna om kommunalförbund tas in i
kommunallagen. Vårt förslag innebär även att samverkansformen görs
enklare och mer ändamålsenlig. Gemensam nämnd finns för närvarande
endast på försök inom hälso- och sjukvårdsområdet. En sådan nämnd har
tillsatts sedan den 1 januari 1996 då försökslagstiftningen trädde i kraft.
Uppdraget innebär även att vi skall överväga behovet av alternativa
offentligrättsliga former för samverkan och att utgångspunkten för det
arbetet skall vara att ge kommuner och landsting stor frihet att välja enkla
och ändamålsenliga lösningar utan att man ger avkall på de krav som
ställs ur offentligrättslig synvinkel.
Kommunalförbund som samverkansform blir mer flexibel och kan bättre
än i dag anpassas till de olika behov som finns. Eftersom bestämmelserna
om kommunalförbund tas in i kommunallagen blir regelsystemet mer
överskådligt än för närvarande. Kommunallagens regler skall gälla i
tillämpliga delar om inget annat framgår av särskilda bestämmelser. I
vissa fall undantas bestämmelser i kommunallagen från tillämpning, i
andra fall framgår det av innehållet att de inte kan tillämpas, till exempel
bestämmelserna i 1 kap. kommunallagen om indelning och medlemskap.
Förbundsmedlemmarna far stor frihet att bestämma ett kommunal-
förbunds ändamål. En uppgift som lämnas över till ett kommunalförbund
behöver inte vara gemensam för medlemmarna. Det enda krav som ställs
är att uppgiften skall falla inom den överlämnande kommunens eller det
överlämnande landstingets kompetens. Ett kommunalförbund far ha hand
om hela verksamheter eller geografiskt, funktionellt eller på annat sätt
avgränsade uppgifter. Det blir möjligt för kommuner och landsting att
126
samverka i ett kommunalförbund om verksamheter som åligger dem var
för sig.
Vi föreslår att medlemmarna i ett förbund skall får stor frihet att välja
hur förbundet skall vara organiserat. I lagen ställs upp krav på att det
skall finnas en beslutande församling och ett organ som svarar för verk-
ställighet och förvaltning. Den beslutande församlingen kan vara för-
bundsfullmäktige, en förbundsstämma eller en forbundsdirektion. I kom-
munalförbund med förbundsfullmäktige eller förbundsstämma skall en
förbundsstyrelse tillsättas. Liksom för närvarande kan den beslutande
församlingen och det verkställande organet vara ett och samma, en för-
bundsdirektion. Den beslutande församlingen skall väljas av med-
lemmarnas fullmäktige. I övrigt får medlemmarna med iakttagande av
vissa begränsningar som kan följa av kommunallagen, själva bestämma
hur ett förbund skall vara organiserat och vilka inbördes befogenheter
olika organ skall ha.
Ett flertal av kommunallagens bestämmelser blir dock dispositiva
genom att medlemmarna får möjlighet att i förbundsordningen bestämma
annorlunda. Förbundsordningen blir ett mycket viktigt dokument som
skall behandla ett stort antal frågor rörande ett förbunds organisation,
ändamål m.m. Vad en förbundsordning skall innehålla framgår av en
uppräkning som tas in i kommunallagen. Förbundsmedlemmarna får alltså
en vid befogenhet att bestämma om ett kommunalförbund, alltifrån
bildandet till avvecklingen.
Tre huvudmodeller av förbund blir möjliga, med fullmäktige, med
stämma eller med direktion. Förbund med stämma och fullmäktige är
relativt lika vad avser lagregleringen. Vad som framförallt skiljer är att
stämman inte har en bestämd mandattid utan delegaterna utses för varje
sammanträde med stämman. Ett fullmäktige däremot väljs för en viss
bestämd tid, längst fyra år. Både stämman och direktionen skall utse en
styrelse. Kommunallagens uppdelning av uppgifter mellan fullmäktige och
styrelse kan i stort tillämpas. Det blir dock möjligt för medlemmarna att
i stor utsträckning styra förbundet genom föreskrifter i förbundsordningen.
Förbund med direktion har ingen uppdelning mellan en beslutande
församling och ett verkställande och förvaltande organ. Det finns endast
ett organ, eventuellt med ytterliga nämnder i organisationen. Kommunal-
lagens uppdelning av uppgifter och arbetsformer passar därför inte lika
bra på ett förbund med direktion. Direktionen kan närmast ses som en
styrelse med vissa beslutande uppgifter. I viss utsträckning måste dock
uppgifter som enligt kommunallagen ligger på fullmäktige ligga på
medlemmarnas fullmäktige. Direktionsmodellen kräver därför vissa
särskilda lagregleringar.
Oavsett vilken organisationsform som väljs för ett visst samarbete får
medlemmarna bestämma hur de skall vara representerade i förbundets
olika organ. Det är inte nödvändigt att samtliga medlemmar är
representerade i förbundets organ. Valbar till uppdrag i ett kommunal-
förbund är den som är valbar till någon av medlemmarnas fullmäktige.
Medlemmarna får inskränka valbarheten genom bestämmelser i förbunds-
ordningen.
Medlemmarna kan genom att lämna föreskrifter i förbundsordningen
Prop. 1996/97:105
Bilaga 1
127
styra förbundet till exempel genom att lämna anvisningar om mål och Prop. 1996/97:105
riktlinjer och att förbundet skall hålla sig inom de ekonomiska och Bilaga 1
verksamhetsmässiga ramar som angivits. Medlemmarna kan även lämna
detaljerade instruktioner om förbundets verksamhet och arbetsformer.
Nivån på styrningen får alltså variera utifrån de lokala förutsättningarna.
Vissa frågor är dock obligatoriska och skall behandlas i förbunds-
ordningen. Hur lösningen skall se ut är dock inte lagreglerad.
Kommunalförbundet är en offentligrättslig samarbetsform. Förbundet är
en självständig myndighet och en juridisk person. Invånarna i medlems-
kommunema skall ha samma möjlighet till insyn i ett kommunalförbund
som i kommuner och landsting. Offentlighetsprincipen gäller så gott som
oinskränkt. En begränsning finns dock i det att en förbundsdirektions
sammanträden normalt inte är offentliga, endast budgetsammanträdet är
öppet för allmänheten. Övriga sammanträden med direktionen eller andra
nämnder kan göras öppna. Kommunallagens bestämmelser om kommunal-
besvär tillämpas även beträffande beslut av ett kommunalförbund.
Vårt förslag om alternativa offentligrättsliga former för samverkan innebär
att kommuner och landsting ges möjlighet att samverka med andra
kommuner och landsting genom att tillsätta en gemensam nämnd. En
sådan nämnd skall finnas i en av de samverkande kommunerna eller i ett
av landstingen. Samverkan måste grunda sig på en interkommunal
överenskommelse om samverkan, i vilken man reglerar ett stort antal
frågor. I kommunallagen ges särskilda bestämmelser som möjliggör
bildandet av gemensamma nämnder och som reglerar vissa frågor om
förtroendevalda, insyn och styrning, ansvar och revision, medbe-
stämmande, laglighetsprövning m.m. I övrigt tillämpas kommunallagens
bestämmelser på samma sätt som för inomkommunala nämnder.
Nämnden skall alltså organisatoriskt höra till en kommun eller ett
landsting som vi benämner värdkommun eller värdlandsting. De kom-
muner och landsting som inte är värdkommun eller v ärdlandsting far rätt
att utse ledamöter och ersättare i nämnden. En gemensam nämnd är en
egen myndighet men inte en juridisk person. Nämnden kan därför inte
ingå avtal eller liknande i eget namn utan måste agera för sina respektive
huvudmäns räkning.
En gemensam nämnd skall kunna tilldelas uppgifter i samma omfattning
som övriga kommunala nämnder. Uppgifterna skall vara gemensamma för
de samverkande parterna.
Förvaltningen skall kunna finnas i en eller flera av de samverkande
kommunerna eller landstingen. Av praktiska skäl kan man välja att all
personal skall vara anställd av samma arbetsgivare. Parterna skall ha stor
frihet att lösa dessa frågor.
Huvudmännen skall revidera nämnden till den del de lämnat över upp-
gifter till den. Revisionen blir därför en fråga för samtliga samverkande
kommuner och landsting som var för sig måste utse revisorer. Revisorerna
kan givetvis samarbeta för att inte utföra dubbelarbete. Det är efter revi-
sionen de olika huvudmännen som skall besluta om ansvarsfrihet för de Prop. 1996/97:105
ledamöter de utsett. Vardera av de samverkande parterna tar alltså ställ- Bilaga 1
ning till hur deras förtroendevalda skött sitt uppdrag.
Vi föreslår att medbestämmandeformema skall vara lika omfattande som
beträffande inomkommunala nämnder.
Det är viktigt att medlemmarna i de olika samverkande kommunerna
och landstingen inte hamnar i ett sämre läge genom samverkan. De ges
därför enligt vårt förslag rätt att överklaga lagligheten av den
gemensamma nämndens beslut. Det är alltså inte enbart medlemmarna i
värdkommunen eller värdlandstinget som kan överklaga nämnd-
besluten.
129
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900)
dels att 3 kap. 20 § skall betecknas 3 kap. 28 §,
dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 1 och 12 §§, 5 kap. 22, 34, 46, 52,
och 53 §§, 6 kap. 1, 30, 32 och 33 §§, 7 kap. 1 och 8 §§, 8 kap. 4 §, 9
kap. 2 och 16 §§ samt 10 kap. 1, 2, 6, 7, 11 och 14 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att rubriken till kapitel tre skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 20 § skall sättas närmast före 3
kap. 28 §,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 3 kap. 3 a d samt 20
27 §§, 4 kap. 23 a §, 8 kap. 24 26 §§, 9 kap. 19 och 20 §§ samt närmast
före 3 kap. 20 §, 4 kap. 23 a §, 8 kap. 24 § och 9 kap. 19 § nya rubriker
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Sverige är indelat i kommuner och landsting.
Dessa sköter på den kommunala självstyrelsens grund de angelägen-
heter som anges i denna lag eller i särskilda föreskrifter.
I denna lag finns det föreskrif-
ter om kommuners och landstings
rätt att lämna över sådana an-
gelägenheter till kommunala
företag och kommunalförbund.
Föreskrifter om indelningsänd-
ringar finns i lagen (1979:411)
om ändringar i Sveriges indel-
ning i kommuner och landsting.
Föreskrifter om kommunalför-
bund finns i kommunalförbunds-
lagen (1985:894).
§
Föreskrifter om indelningsänd-
ringar finns i lagen (1979:411)
om ändringar i Sveriges indel-
ning i kommuner och landsting.
Föreskrifter om den kommunala organisationen under krig eller
krigsfara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m.m.
130
3 kap. Kommunernas och
landstingens organisation
3 kap. Kommunernas och Prop. 1996/97:105
landstingens organisation och Bilaga 2
verksamhetsformer
3 a §
Kommuner och landsting får
samverka med andra kommuner
och landsting genom att tillsätta
en gemensam nämnd i en av
kommunerna eller i ett av lands-
tingen, för att fullgöra uppgifter
enligt särskilda författningar och
för verksamheten i övrigt.
En gemensam nämnd får full-
göra uppgifter för vilka det enligt
en särskild författning skall fin-
nas en eller flera nämnder i
varje kommun eller landsting.
3b §
En gemensam nämnds behör-
ighet och befogenhet skall när-
mare preciseras i en
överenskommelse mellan de
samverkande kommunerna och
landstingen.
3c §
Den kommun eller det lands-
ting som har en gemensam
nämnd i sin organisation be-
nämns värdkommun eller värd-
landsting. Fullmäktige i övriga
samverkande kommuner och
landsting får välja ledamöter och
ersättare i nämnden.
3d§
Vad som gäller för en nämnd
enligt denna lag skall, om inget
annat sägs, även gälla en gemen-
sam nämnd.
131
Kommunalförbund
20 £
Kommuner och landsting får
bilda kommunalförbund och
överlämna vården av kommunala
angelägenheter till sådana för-
bund.
21 §
Om inget annat följer av be-
stämmelserna i denna lag, gäller
lagen i tillämpliga delar för kom-
munalförbund.
22 §
När ett kommunalförbund har
hand om en angelägenhet som
det finns bestämmelser om i en
särskild författning, skall den
författningens bestämmelser om
kommuner eller landsting gälla
för förbundet.
Om det i någon annan författ-
ning finns särskilda
bestämmelser om kommunalför-
bund för ett visst ändamål, skall
de gälla i stället för bestämmel-
serna i denna lag.
23 §
I ett kommunalförbund skall
det som beslutande församling
finnas förbundsfullmäktige, en
förbundsstämma eller en för-
bundsdirektion.
Ledamöter och ersättare i den
beslutande församlingen väljs av
förbundsmedlemmamas fullmäk-
tige enligt vad som föreskrivs i
förbundsordningen.
Om inte en kortare mandattid
har föreskrivits i förbundsord-
ningen, väljs den beslutande
församlingen för fyra år. Om inte
annat framgår av förbundsord-
ningen räknas mandattiden från
och med den 1 januari året efter
det, då val av fullmäktige har ägt
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
132
rum i hela riket. Prop. 1996/97:105
Ombud och ersättare till för- Bilaga 2
bundsstämma skall dock väljas
för varje sammanträde med
stämman.
24 §
Den beslutande församlingen
skall tillsätta en förbundsstyrelse.
Om ett förbund är organiserat
med forbundsdirektion, skall
direktionen också vara styrelse.
Den beslutande församlingen
skall tillsätta de organ som ut-
över styrelsen behövs för att
fullgöra kommunalförbundets
uppgifter.
25 §
En förbundsmedlem har rätt att
utträda ur ett kommunalförbund.
Om inte någon kortare tid har
föreskrivits i förbundsordningen,
skall uppsägningstiden vid ut-
träde vara två år.
26 §
För ett kommunalförbund skall
det finnas en förbundsordning
med närmare bestämmelser om
förbundet. Förbundsordningen
skall fastställas av förbundsmed-
lemmarnas fullmäktige.
27 §
Förbundsordningen skall ange
1. kommunalförbundets namn
och den ort där förbundet skall
ha sitt säte,
2. förbundets medlemmar,
3. förbundets ändamål,
4. förbundets organisation
samt organens befogenheter och
inbördes förhållanden,
5. antalet ledamöter och ersät-
tare i den beslutande församling-
en och hur förbundsmedlemmar-
na skall vara representerade
samt, om det behövs, mandatti-
133
den, Prop. 1996/97:105
6. om förbundsmedlemmarna Bilaga 2
vill bestämma det, hur de skall
vara representerade i övriga
organ i förbundet samt mandatti-
den för ledamöterna och ersät-
tarna i organen,
7. om förbundsmedlemmarna
vill bestämma det, ersättarnas
tjänstgöring i förbundets organ,
8. antalet revisorer och revi-
sorsersättare och deras mandat-
tid,
9. i fråga om förbund med för-
bundsdirektion, på vilket sätt och
vem av medlemmarna som skall
utse revisorer och revisorsersät-
tare samt, om medlemmarna vill
det, sådana närmare föreskrifter
om revisionen som avses i 9 kap.
12 och 18
10. om någon sådan inskränk-
ning i valbarheten till förtroen-
deuppdrag i förbundet skall gälla
som anges i 4 kap. 23 a § andra
stycket,
11. om en förbundsmedlem
skall ha rätt att väcka ärenden i
den beslutande församlingen,
12. om det för beslut skall krä-
vas kvalificerad majoritet i den
beslutande församlingen och för
vilka ärenden detta skall gälla,
13. om en förtroendevald hos
en förbundsmedlem som inte är
ledamot i den beslutande försam-
lingen skall ha sådan yttrande-
rätt som sägs i 5 kap. 21 §,
14. om en förtroendevald hos
en förbundsmedlem som inte är
ledamot eller ersättare i för-
bundsstyrelsen eller någon annan
nämnd skall ha sådan närvaro-
rätt m.m. som sägs i 4 kap. 23 §.
15. var förbundets kungörelser
och andra tillkännagivanden
skall anslås,
16. förbundsmedlemmamas an- j 34
delar i förbundets tillgångar och
|
skulder, Prop. 1996/97:105 17. fördelningen av förbundets Bilaga 2 18. förbundsmedlemmamas 19. föreskrifter om förbundets 20. förfarandet vid en för- 21. förutsättningarna för och 22. grunderna för skifte av för- 23. ordningen för att lösa tvis- ter mellan förbundet och dess 24. i fråga om förbund med 25. om förbundsmedlemmarna 4 kap. 1 § |
Med förtroendevalda avses i denna lag ledamöter och ersättare i
fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och
|
revisorsersättare. |
Med förtroendevalda avses |
12 §
Förtroendevalda har rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt
de pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när de fullgör sina 135
uppdrag.
Detta gäller dock inte förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid Prop. 1996/97:105
eller en betydande del av heltid. Bilaga 2
Förtroendevalda i en gemen-
sam nämnd har rätt till ersätt-
ning av den kommun eller det
landsting som har valt dem.
Särskilt om kommunalförbund
23 a §
Ledamöter och ersättare i ett
kommunalförbunds beslutande
församling, förbundsstyrelse och
andra nämnder samt revisorer
och revisorsersättare i ett kom-
munalförbund väljs bland dem
som har rösträtt vid val till nå-
gon av förbundsmedlemmamas
fullmäktige.
Förbundsmedlemmarna får
dock i förbundsordningen före-
skriva att bara ledamöter i full-
mäktige eller andra förtroende-
valda hos medlemmarna skall
vara valbara till sådana uppdrag
i kommunalförbundet.
22 §
Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de
anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar
vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte
finns något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.
Fullmäktige i kommun eller
landsting som samverkar genom
en gemensam nämnd har rätt att
begära upplysningar från nämn-
den. Ordföranden och vice ord-
föranden i nämnden samt de
anställda i de samverkande kom-
munerna och landstingen är skyl-
diga att lämna upplysningar vid
fullmäktiges sammanträden om
det inte finns något hinder mot
det på grund av sekretess enligt
lag
136
34 §2
Fullmäktige far besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende
som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från med-
lemmar i kommunen eller landstinget.
Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något
liknande förfarande. Vid opinionsundersökning eller liknande förfarande
far valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt
inte hindras av det.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid folkomröstning finns i lagen
(1994:692) om kommunala folkomröstningar.
Kommunalförbund får inte an-
ordna folkomröstning eller anlita
valnämnder i medlemskommuner-
na.
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
46 §3
Under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om propor-
tionellt valsätt skall följande val vara proportionella:
1. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,
2. val av revisorer och revisorsersättare som avses i 9 kap. 1 och 2 §§,
samt
3. val av ledamöter och sup-
pleanter i styrelsen för aktiebo-
lag, ekonomiska föreningar eller
stiftelser eller revisorer och revi-
sorssuppleanter som skall gran-
ska en sådan styrelses förvalt-
ning.
3. val av ledamöter och supple-
anter i styrelsen för aktiebolag,
ekonomiska föreningar eller
stiftelser eller revisorer och revi-
sorssuppleanter som skall gran-
ska en sådan styrelses förvaltning
samt
4. val av ledamöter och ersät-
tare i den beslutande församling-
en samt revisorer och revisorser-
sättare i kommunalförbund.
Om inte något annat följer av
förbundsordningen, skall det som
sägs i första stycket tillämpas,
när den beslutande församlingen
i ett kommunalförbund väljer
ledamöter och ersättare i för-
bundsstyrelsen, andra nämnder,
beredningar samt revisorer och
revisorsersättare.
- Senaste lydelse 1994:690.
3 Senaste Ivcelsc 1992:353.
137
10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 105
52 §4
Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ordföranden i
en nämnd eller en fullmäktigeberedning samt till de förtroendevalda i
övrigt som fullmäktige bestämmer.
Om borgarråd finns i Stockholms kommun, får fullmäktige besluta att
interpellationer får ställas bara till borgarråden eller vissa av dem.
Ledamöter i kommuner eller
landsting som samverkar i en
gemensam nämnd får ställa in-
terpellationer angående nämn-
dens handläggning. Interpellatio-
ner riktas till nämndens ordför-
ande.
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
Fullmäktige får besluta att ord-
föranden i en nämnd får överlåta
besvarandet av en interpellation
till en av fullmäktige utsedd
ledamot i styrelsen för ett sådant
företag som avses i 3 kap. 17
och 18 §§.
§
Fullmäktige får besluta att ord-
föranden i en nämnd får överlåta
besvarandet av en interpellation
till en av fullmäktige utsedd
ledamot i styrelsen för ett sådant
företag som avses i 3 kap. 17
och 18 §§ eller till ordföranden
i styrelsen eller annan nämnd i
ett kommunalförbund som kom-
munen eller landstinget är med-
lem i.
1 §
Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens eller
landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders
verksamhet.
Styrelsen skall också ha upp- Styrelsen skall också ha upp-
sikt över kommunal verksamhet sikt över kommunal verksamhet
som bedrivs i sådana företag som som bedrivs i sådana företag som
avses i 3 kap. 17 och 18 §§. avses i 3 kap. 17 och 18 §§ och
sådana kommunalförbund som
kommunen eller landstinget är
medlem i.
30 §
Vid ett sammanträde skall protokoll föras.
I fråga om protokollens förande, innehåll justering och hur justeringen
tillkännages skall 5 kap. 57 62 §§ tillämpas. Tillkännagivandet behöver
dock inte införas i någon tidning.
Kommuner eller landsting som
1 Senaste Iveeise i99-1:690.
138
samverkar i en gemensam nämnd
skall tillkännage att den gemen-
samma nämndens protokoll har
justerats. Tillkännagivandet skall
anslås på var och en av de sam-
verkande kommunernas eller
landstingens anslagstavlor. Till-
kännagivandet av att en gemen-
sam nämnds protokoll har juste-
rats behöver inte införas i någon
tidning.
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
32 §
Fullmäktige skall utfärda reglementen med närmare föreskrifter om
nämndernas verksamhet och arbetsformer.
Reglementet för en gemensam
nämnd skall utfärdas av fullmäk-
tige i vardera av de samverkande
kommunerna eller landstingen.
33 §
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt
en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens
vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall
som avses i 34 §.
En gemensam nämnd får även
uppdra åt en anställd i någon av
de samverkande kommunerna
eller landstingen att besluta på
nämndens vägnar i ett visst ären-
de eller en grupp av ärenden,
dock inte i de fall som avses i
34 §.
1 §
Om inte något annat följer av lag eller annan författning, får det i en
kommun eller ett landsting lämnas över till partssammansatta organ att
inom en nämnds verksamhetsområde svara för beredning, förvaltning och
verkställighet.
Detta gäller dock bara ärenden
som rör förhållandet mellan
Detta gäller dock bara ärenden
som rör förhållandet mellan
kommunen eller landstinget som
arbetsgivare och dess anställda.
kommunen eller landstinget som
arbetsgivare och dess anställda,
samt beträffande gemensamma
nämnder, förhållandet mellan de
samverkande kommunerna eller
landstingen som arbetsgivare och
deras anställda.
139
8 § Prop. 1996/97:105
Företrädare for de anställda hos en kommun eller ett landsting (perso- Bilaga 2
nalföreträdare) far, i den omfattning som anges i 9 13 §§, närvara vid
sammanträden med andra nämnder än styrelsen.
Närvarorätt saknas dock i revisionsnämnder, förtroendenämnder,
valnämnder och överförmyndamämnder.
Företrädare för anställda i
kommuner eller landsting som
samverkar i en gemensam nämnd
får i den omfattning som anges i
9 13 §§, närvara vid sammanträ-
den med nämnden.
4 §
Kommuner och landsting skall varje år upprätta en budget för nästa
kalenderår (budgetår).
Budgeten för en gemensam
nämnd upprättas av värdkommu-
nen eller värdlandstinget efter
samråd med övriga samverkande
kommuner och landsting.
Särskilt om kommunalförbund
24 §
Föreskrifterna i 6 och 8 §§
gäller inte för kommunalförbund.
Förbundsmedlemmarna får
meddela föreskrifter i förbunds-
ordningen om de frågor som
avses i 22 och 23 §§.
25 §
I kommunalförbund med för-
bundsdirektion skall det samman-
träde vid vilket budgeten fast-
ställs vara offentligt. En kungö-
relse om sammanträdet skall
utfärdas enligt det som har före-
skrivits i förbundsordningen.
26 §
Om ett kommunalförbund sak-
nar tillgångar för att betala en
skuld, är förbundsmedlemmarna
skyldiga att fylla bristen. Varje
medlem skall skjuta till så stor
140
del av bristen som svarar mot
medlemmens andel i skulden
efter de grunder som har be-
stämts i förbundsordningen.
2 §
Vid en samlad revision av hela verksamheten skall minst tre revisorer
och lika många ersättare väljas.
Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa nämnders
verksamhet skall minst tre revisorer och lika många ersättare väljas för
varje nämnd eller grupp av nämnder.
För revision av en gemensam
nämnds verksamhet skall full-
mäktige i vardera av de samver-
kande kommunerna eller lands-
tingen välja minst tre revisorer
och tre ersättare.
16 §
Fullmäktige skall inhämta förklaringar över de anmärkningar som har
framställts i revisionsberättelsen.
Därefter skall fullmäktige vid ett sammanträde före utgången av året
efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.
Fråga om ansvarsfrihet för en
förtroendevald i en gemensam
nämnd skall prövas av fullmäkti-
ge i den kommun eller det lands-
ting som har valt honom.
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
Särskilt om kommunalförbund
19 §
För kommunalförbund gäller
inte 1 och 2 §§.
1 kommunalförbund med full-
mäktige eller stämma som be-
slutande församling väljs reviso-
rer och revisorsersättare av för-
bundsfullmäktige eller av för-
bundsstämman. I kommunalför-
bund med direktion väljs reviso-
rer och ersättare av medlemmar-
nas fullmäktige i enlighet med
vad som sägs i förbundsordning-
en.
141
20 §
I kommunalförbund med direk-
tion skall revisorerna avge en
revisionsberättelse till varje för-
bundsmedlems fullmäktige.
Vad som sägs om fullmäktige i
5, 16 och 17 §§ skall beträffande
sådana förbund gälla för-
bundsmedlemmarnas fullmäktige.
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
1 §5
Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få laglig-
heten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga
dem hos länsrätten.
Följande beslut far överklagas:
1. beslut av fullmäktige,
2. beslut av en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om be-
slutet inte är av rent förberedan-
de eller rent verkställande art,
3. sådana beslut av revisorerna
som avses i 9 kap. 13 §.
Lagligheten av ett kommunal-
förbunds beslut får överklagas på
samma sätt av varje medlem av
de kommuner eller landsting som
ingår i kommunalförbundet samt
av förbundsmedlemmarna.
Lagligheten av en gemensam
nämnds beslut får överklagas på
samma sätt av varje medlem av
de samverkande kommunerna
och landstingen.
§
Följande beslut far överklagas:
1. beslut av fullmäktige eller
den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund,
2. beslut av en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om be-
slutet inte är av rent förberedan-
de eller rent verkställande art,
3. beslut av förbundsstyrelsen
eller en annan nämnd eller ett
partssammansatt organ i ett kom-
munalförbund, om beslutet inte
är av rent förberedande eller
rent verkställande art, samt
4. sådana beslut av revisorerna
som avses i 9 kap. 13 §.
’ Senaste lvcelse 1995:8-1
142
Överklagandet skall ha kommit
in till länsrätten inom tre veckor
från den dag då det tillkännagavs
på kommunens eller landstingets
anslagstavla att protokollet över
beslutet justerats.
Anslaget om protokollsjusteringen
under hela klagotiden för att tiden s
§6
Överklagandet skall ha kommit
in till länsrätten inom tre veckor
från den dag då det tillkännagavs
på kommunens, landstingets eller
kommunalförbundets anslagstavla
att protokollet över beslutet juste-
rats. Tidsfristen för överklagande
av en gemensam nämnds beslut
räknas från det att tillkännagi-
vande att protokoll över beslutet
justerats har anslagits på an
slagstavlorna i samtliga sam
verkande kommuner och lands-
ting.
måste vara uppsatt på anslagstavlan
tall löpa ut.
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
Om överklagandet före klago-
tidens utgång har kommit in till
kommunen eller landstinget i
stället för till länsrätten, skall
överklagandet ändå prövas.
Vid tillämpningen av förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291)
skall kommunen eller landstinget
anses som part.
Om överklagandet före klagoti-
dens utgång har kommit in till
kommunen, landstinget eller
kommunalförbundet i stället för
till länsrätten, skall överklagandet
ändå prövas.
§
Vid tillämpningen av förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291)
skall kommunen, landstinget
eller kommunalförbundet anses
som part. Vid överklagande av
en gemensam nämnds beslut
skall värdkommunen eller
värdlandstinget anses som part.
14 §°
Om länsrätten eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, far
bara klaganden själv överklaga beslutet.
Om länsrätten eller kammar-
rätten har upphävt ett beslut eller
förbjudit att det verkställs, far
domstolens beslut överklagas av
Om länsrätten eller kammarrät-
ten har upphävt ett beslut eller
förbjudit att det verkställs, far
domstolens beslut överklagas av
6 Senaste lvcelse 1995:84
' Senaste lvcelse 1995:84
143
Senaste lvcelse 1995:84.
|
kommunen eller landstinget och |
kommunen eller landstinget och Prop. 1996/97:105 Om länsrätten eller kammar- |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då kommunalförbundsla-
gen (1985:894) skall upphöra att gälla.
2. Äldre föreskrifter far dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildas före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
3. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om sådant be-
ställarförbund och kommunalförbund som bildats enligt lagen (1994:566)
om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialför-
säkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
144
2 Förslag till ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 och 7 §§ plan- och bygglagen
(1987:10) skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Behöver sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden
som angår flera kommuner utredas gemensamt eller behöver flera
kommuners översiktliga planering samordnas och kommer utrednings- och
samordningsverksamheten inte till stånd på annat sätt, far regeringen utse
ett regionplaneorgan, som under viss tid eller tills vidare skall ha hand om
denna verksamhet (regionplanering),
huvudsakliga uppgifter anges.
Till regionplaneorgan kan rege-
ringen utse ett befintligt kommu-
nalförbund. Regeringen kan ock-
så förordna att de berörda kom-
munerna skall bilda ett särskilt
beslutet skall regionplaneorganets
Till regionplaneorgan kan
regeringen utse ett befintligt
kommunalförbund. Regeringen
kan också förordna att de berörda
kommunerna skall bilda ett sär-
regionplaneförbund, som skall
vara regionplaneorgan. För ett
sådant regionplaneförbund skall
kommunalförbundslagen
(1985:894) tillämpas i den mån
avvikande bestämmelser inte
meddelas i detta kapitel.
För regionplanering för kommi
bestämmelser.
skilt regionplaneförbund, som
skall vara regionplaneorgan. För
ett sådant regionplaneförbund
skall reglerna om kommunalför-
bund i kommunallagen
(1991:900) tillämpas i den mån
avvikande bestämmelser inte
meddelas i detta kapitel.
i Stockholms län finns särskilda
Senast dagen efter det att jus-
tering av protokollet med beslut
om antagande, ändring eller
upphävande av regionplanen har
tillkännagivits på anslagstavla
enligt vad som anges i 2 kap.
13 § kommunalförbundslagen
(1985:894) skall meddelande om
tillkännagivandet och protokoll-
sutdrag med beslutet sändas till
de kommuner och länsstyrelser
som berörs av planen samt till
regeringen.
§'
Senast dagen efter det att jus-
tering av protokollet med beslut
om antagande, ändring eller
upphävande av regionplanen har
tillkännagivits på anslagstavla
enligt vad som anges i 3 kap. 27
§ 5 kommunallagen (1991:900)
skall meddelande om tillkännagi-
vandet och protokollsutdrag med
beslutet sändas till de kommuner
och länsstyrelser som berörs av
planen samt till regeringen.
Senaste Ivceise 1990:1365.
145
När beslutet har vunnit laga kraft skall planen sändas till länsstyrelserna Prop. 1996/97:105
inom regionen samt till Boverket. Lag (1990:1365). Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter far dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildas före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
146
Prop. 1996/97:105
3 Förslag till ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss Bilaga 2
kollektiv persontrafik
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1978:438) om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Huvudmannens uppgifter handhas i kommunalförbund om inte ett
landsting eller en kommun ensam är huvudman. Om de som är huvudman
är överens därom, far dock uppgifterna i stället handhas genom ett
aktiebolag, som har bildats för ändamålet. De som är huvudman skall
inneha samtliga aktier.
I fråga om kommunalförbund
gäller kommunalförbundslagen
om inte annat följer av 4-7 §§.
I fråga om kommunalförbund
gäller vad som föreskrivs i kom-
munallagen (1991:900) om inte
annat följer av 4-7 §§.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter får dock tillämpas i fråga om kommunalförbund
som bildats före den 1 januari 1998, dock längst till och med den 31
december 2002.
147
4 Förslag till ändring i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt
skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:105
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
1 §
Denna lag gäller proportionella
val som förrättas av
- kommunfullmäktige,
- landstingsfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan
nämnd i en kommun eller ett
landsting,
- kommunalförbunds fullmäkti-
ge,
- förbundsdirektionen i kommu-
nalförbund, och
- kommunala indelningsdelegera-
de.
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller proportionella
val som förrättas av
- kommunfullmäktige,
- landstingsfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan
nämnd i en kommun, ett lands-
ting eller ett kommunalförbund,
- kommunalförbunds fullmäktige
eller förbundsstämma,
- förbundsdirektionen i kommu-
nalförbund, och
- kommunala indelningsdelegera-
de.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
148
Bilaga 3
Riksdagens ombudsmän (JO), Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Kammarrätten i Göteborg,
Justitiekanslem (JK), Datainspektionen, Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB), Statens räddningsverk, Socialstyrelsen, Statskontoret,
Riksrevisionsverket (RRV), Statens skolverk. Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, Riksarkivet, Konkurrensverket, Länsstyrelsen i
Östergötlands län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Danderyds kommun, Järfälla kommun, Sigtuna kommun,
Sollentuna kommun, Solna kommun, Upplands-Bro kommun, Upplands-
Väsby kommun, Avesta kommun, Tingsryds kommun, Borgholms
kommun, Lunds kommun, Göteborgs kommun, Mölndals kommun,
Partilie kommun, Stenungsunds kommun, Åmåls kommun, Strömstads
kommun, Karlstads kommun, Gävle kommun, Sundsvalls kommun,
Gällivare kommun, Luleå kommun, Pajala kommun, Landstinget i
Stockholms län, Landstinget i Södermanlands län, Landstinget i Kalmar
län, Landstinget i Kristianstads län, Landstinget i Malmöhus län,
Landstinget i Göteborg o Bohus län, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Vårdförbundet
Sörmland, Räddningstjänstförbundet Göteborg-Mölndal, Nyköping-
Oxelösunds vattenverksförbund, Länstrafiken Kronoberg, Göteborgs-
regionens kommunalförbund.
149
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997
Prop. 1996/97:105
Närvarande: Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Blomberg
Regeringen beslutar proposition 1996/97:105 Kommunal samverkan.
150
gotab 53034, Stockholm 1997