Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 april 1997
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås en ny lag om betalning av skatter och avgifter,
skattebetalningslagen. Lagen, som ersätter uppbördslagen (1953:272) och
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt
förfarandebestämmelsema i mervärdesskattelagen (1994:200), innehåller
ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Hos skattemyndigheten skall det finnas ett skattekonto för varje skatt-
eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar
skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen A-skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras
så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontout-
drag.
Alla uppgifter som den skattskyldige är skyldig att lämna skall redovisas
i en enda handling - en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje
månad av den som är arbetsgivare eller registrerad för mervärdesskatt. När
i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall
redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen till
mervärdesskatt. För löntagare förändras inte deklarationsförfarandet. De-
klarationer, även självdeklarationer, föreslås efter särskilt medgivande få
lämnas i form av ett elektroniskt dokument.
Det skall finnas två förfallodagar varje månad. Skatter och avgifter som
påförs genom särskilda beskattningsbeslut skall förfalla till betalning på
den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar
efter beslutsdagen. Underskott som uppkommer vid avstämningen mellan
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
preliminär och slutlig skatt skall dock förfalla till betalning på den förfallo-
dag som inträffar efter en betalningsfrist om 90 dagar.
Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts
på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo
skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och av-
gifter på skattekontot. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det
behöver anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall
skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den
period som är aktuell.
Varje månad som det har förekommit en transaktion skall skattekontot
stämmas av. Samtliga konton skall stämmas av minst en gång per år. Om
det vid avstämningen uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget
en betalningsuppmaning. Efter betalningsuppmaningen lämnas fortlöpande
obetalda fordringar för indrivning. Mindre underskott på ett skattekonto
under viss tid skall dock kunna godtas utan att indrivning aktualiseras.
Ett överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängligt
för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall en återbetalning kunna
göras när som helst under månaden.
Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan, respit-
räntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan, kvarskatteavgiften och dröjsmåls-
avgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto skall i stället
kostnads- respektive intäktsränta räknas löpande. Räntorna knyts till en
basränta som följer det allmänna ränteläget.
Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort.
Regleringen av betalning av tilläggspensionsavgift som betalas i form
av egenavgift ändras. Avgiften jämställs med övriga skatte- och avgiftsbe-
talningar. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter har
betalats, skall tilläggspensionsavgift anses ha betalats i proportion till av-
giftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringama för
inkomståret.
Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen
mellan den preliminära och slutliga skatten.
För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär
självdeklaration. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått känne-
dom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den preliminära
skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldi-
ges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av preliminär
skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F-skattebetalningar
för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den period som verksam-
heten pågår.
Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga
en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan
handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och upp-
giftsskyldigheten fullgjorts.
Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en som
är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt
handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten av någon anled-
ning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets
Prop. 1996/97:100
Del 1
F-skattsedel. En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt han-
delsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller
bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för
företagsledaren.
Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter
på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges
endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla
skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla
vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.
En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är
skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet. Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter
för den som företräder ett rättssubjekt som är juridisk person görs också
generell och enhetlig. Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter
som ingår i skattekontosystemet.
Området för skattetillägg utvidgas till att gälla för arbetsgivare som inte
fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag.
Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt avskaffas.
En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skatte-
konto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett
belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning.
I propositionen lämnas också förslag som syftar till att reglerna för
skattekontroll, främst revisionsreglema, skall bli effektivare. Revisioner
skall få ske för löpande period och hos tredjeman. Om det är av betydelse
för en revision med kassakontroll, lagerinventering eller vissa liknande
fysiska kontroller skall den reviderade kunna underrättas om revisions-
beslutet först i samband med att revisionen verkställs.
Skattekontosystemet, liksom merparten av övriga förslag, föreslås sättas
i kraft vid årsskiftet 1997/98. Vissa ändringar, bl.a. i fråga om de nya reg-
lerna för skattekontroll, skall dock gälla redan från den 1 november 1997.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................... 16
2 Lagtext......................................... 19
2.1 Förslag till skattebetalningslag ................ 23
2.2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift ............. 84
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring........................... 85
2.4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69)................................. 94
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:206) om
felparkeringsavgift.......................... 95
2.6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792)........................... 96
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter ... 97
2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
(1981:774)................................ 99
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m............ 100
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.......... 102
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m...................................... 111
2.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)................................ 113
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter........... 122
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ...... 132
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomst-
skatt for utomlands bosatta ................... 137
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl...................................... 139
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om
ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosattaartisterm.fi.......... 142
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m............ 144
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om
ändring i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m....................... 146
2.20 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)................................ 147
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det...................................... 156
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om
ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet ............... 161
2.23 Förslag till lag om ändring i tullagen
(1994:1550)............................... 163
2.24 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370) ........................... 167
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) ...... 171
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt...................... 175
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt ......................... 177
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för den som icke
tillhör svenska kyrkan ....................... 178
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst ..... 179
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.......... 180
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring........................ 181
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m....... 182
2.33 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)................................ 184
2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar................ 186
2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m......... 188
2.36 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)................................ 189
2.37 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)............................... 190
2.38 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)............................... 192
Prop. 1996/97:100
Del 1
2.39 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) ......................... 193
2.40 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)................................ 194
2.41 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)................................ 196
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om
ändring i skatteregisterlagen (1980:343)......... 199
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag............. 204
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter.............................. 206
2.45 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673)................................ 211
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter........ 212
2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt........................ 213
2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt................... 214
2.49 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)................................. 216
2.50 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)................................ 217
2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar ...................... 219
2.52 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)................................ 221
2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift................................. 222
2.54 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)................................ 223
2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg............... 224
2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel............. 225
2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.......... 226
2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter.................. 227
2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader ......... 228
2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning................ 229
2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel........................... 230
2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar .............................. 231
Prop. 1996/97:100
Del 1
2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter....................... 232
2.64 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554)............................... 233
2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar....... 234
2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997-2001 års taxeringar .................... 235
2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter........................ 236
2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om
ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter ............... 239
3 Ärendet och dess beredning........................ 241
4 Redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt
nuvarande ordning............................... 246
4.1 Författningsreglering........................ 246
4.2 Uppbörd av direkt skatt...................... 247
4.3 Arbetsgivares skyldigheter ................... 250
4.4 Uppbörd av mervärdesskatt................... 253
4.5 Skattemyndighetens funktion i uppbördsför-
farandet.................................. 253
4.6 Räntor och avgifter ......................... 255
4.7 Sanktioner................................ 255
5 Behovet av en reform ............................. 256
6 En ny reglering - en skattebetalningslag.............. 258
6.1 Den lagtekniska lösningen.................... 258
6.1.1 Allmänt.............................. 258
6.1.2 En sammanslagning av förfarandebestäm-
melsema till en ny uppbördslag ........... 259
6.1.3 Normgivningsfrågor.................... 260
6.2 Terminologiska frågor....................... 263
7 Ett nytt system för redovisning och betalning av skatter
och avgifter - ett skattekontosystem ................. 265
7.1 Samordnade och enhetliga rutiner.............. 265
7.2 Huvuddragen i ett skattekontosystem ........... 269
8 Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton . . 271
8.1 Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekonto-
systemet .................................. 271
8.2 Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet ... 278
Prop. 1996/97:100
Del 1
9 Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter....... 279
9.1 Förfallodagens innebörd - inbetalningsdag eller
bokföringsdag ............................. 279
9.2 En eller flera förfallodagar i månaden........... 286
9.3 Val av förfallodagar......................... 288
9.4 Betalningsfrist mellan beslutsdag och
förfallodag................................ 296
10 Debitering på skattekontot......................... 297
10.1 Redovisning............................... 297
10.1.1 Redovisningsuppgifter ................. 297
10.1.2 Redovisningstidpunkter ................ 302
10.2 Debitering av skatter och avgifter under året...... 305
10.3 Den slutliga skatten i skattekontosystemet........ 306
11 Kreditering på skattekontot........................ 307
11.1 Krediteringsprincip......................... 307
11.2 Likafördelningsmetoden ..................... 309
11.3 Kreditering av preliminär skatt ................ 313
Prop. 1996/97:100
Del 1
12 Avstämning av skattekontot........................ 316
12.1 Månadsavstämning ......................... 316
12.1.1 Allmänna riktlinjer ................... 316
12.1.2 Överskott på kontot ................... 317
12.1.3 Underskott på kontot .................. 325
12.2 Årlig avstämning........................... 326
12.3 Betalningsuppmaning ....................... 328
12.4 Beloppsgränser i skattekontosystemet........... 330
13 Ränta i skattekontosystemet........................ 332
13.1 Principerna för ränteberäkningen .............. 332
13.2 Intäkts-och kostnadsränta.................... 337
13.3 Befrielse från ränta ......................... 345
14 Överlämnande för indrivning, m.m.................. 347
14.1 Indrivningsuppdrag och återredovisning......... 347
14.2 Beloppsgränser för överlämnande för indrivning .. 350
14.3 Betalningar till kronofogdemyndigheten......... 352
14.4 Beräkning av ränta.......................... 354
14.5 Vissa andra indrivningsfrågor................. 355
14.5.1 Exekutionstitel ....................... 355
14.5.2 Obeståndsrekvisitet vid konkursansökan,
m.m................................ 355
14.5.3 Företrädesrätten vid utmätning av lön ..... 358
15 Obetald slutlig skatt .............................. 358 Prop. 1996/97:100
15.1 Arbetsgivarnas medverkan i fråga om slutlig Dell
skatt..................................... 358
15.2 Förenklat löneexekutivt förfarande............. 362
16 Betalning av pensionsavgifter ...................... 364
16.1 Likafördelningsmetoden vid betalning av
pensionsavgift............................. 364
16.2 Avstämning för beräkning av tilläggspensions-
avgift .................................... 366
16.3 Beräkning av pensionspoäng och tilläggspension .. 369
17 Preskription av fordringar på skatter och avgifter..... 373
17.1 Nuvarande ordning ......................... 373
17.2 Indrivningspreskription i skattekontosystemet..... 375
18 Behovet av uppgifter om skatte-och avgiftsbetalningar . 376
18.1 Redovisnings- och statistikuppgifter i dag........ 376
18.2 Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden . .. 378
18.3 Redovisning av skatte- och avgiftsinkomster i
statsbudgeten.............................. 383
19 Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig
skatt ......................................... 385
19.1 Betalning av preliminär skatt enligt nuvarande
ordning .................................. 385
19.1.1 Beräkning av preliminär A-skatt.......... 385
19.1.2 Beräkning av preliminär F-skatt och
särskild A-skatt....................... 388
19.1.3 Ändrad beräkning av preliminär skatt...... 389
19.2 Överväganden och förslag.................... 390
19.2.1 Ändrade regler för beräkning av A-skatt ... 390
19.2.2 Oförändrade regler för beräkning av
A-skatt ............................. 397
19.2.3 Ändrade regler för beräkning av F-skatt
och särskild A-skatt ................... 401
19.2.4 Oförändrade regler för beräkning av
F-skatt och särskild A-skatt ............. 408
19.2.5 Uttag av preliminär skatt med hänsyn till
fastighetsskatt........................ 409
19.2.6 Skattemyndigheternas arbete ............ 410
19.2.7 Omprövning jämfört med jämkning....... 411
20 Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt........ 412
20.1 Löpande uträkning och debitering av slutlig
skatt..................................... 412
20.2 Överskott vid den årliga avstämningen.......... 414
21 Reglerna om F-skattebevis......................... 415
21.1 Återkallelse av F-skattsedel................... 415
21.2 Semesterkassor ............................ 417
22 Anstånd med betalning av skatter och avgifter ........ 418
22.1 Anstånd vid omprövning eller överklagande ..... 418
22.2 Anstånd på grund av sociala skäl och andra
liknande förhållanden ....................... 420
22.3 Anstånd vid tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt........................ 424
22.4 Anstånd vid vissa avyttringar.................. 425
23 Betalningsskyldighet för skatter och avgifter.......... 428
23.1 Inledning................................. 428
23.2 Skönsbeskattning enligt schablon m.m.......... 429
23.3 Betalningsskyldighet för en juridisk persons
företrädare m.m............................ 433
23.3.1 Nuvarande bestämmelser............... 433
23.3.2 En generell och enhetlig betalningsskyldig-
het för företrädare..................... 437
23.3.3 Förutsättningarna för en företrädares betal-
ningsskyldighet ....................... 440
23.3.4 Betalningsskyldighet för make enligt
77 b § uppbördslagen.................. 445
23.3.5 Beslutsordning ....................... 446
23.3.6 Konkursgäldenärens talerätt............. 449
24 Sanktioner i samband med redovisning och betalning av
skatter och avgifter............................... 449
24.1 Straffrättsliga sanktioner..................... 449
24.2 Administrativa sanktioner.................... 451
24.2.1 Förseningsavgift...................... 451
24.2.2 Skattetillägg......................... 453
25 Dödsbos ansvar för skatt .......................... 455
25.1 Ansvar för skatt som påförts avliden person eller
dödsbo efter honom......................... 455
25.2 Skattebefrielse för dödsbo.................... 456
26 Elektroniskt uppgiftslämnande ..................... 457
26.1 Elektroniskt uppgiftslämnande i dag............ 457
26.2 Elektroniska deklarationer.................... 459
26.3 Inkommande handling....................... 461
Prop. 1996/97:100
Del 1
10
27 Översyn av reglerna för skattekontroll............... 463
27.1 Nuvarande bestämmelser..................... 463
27.2 Behovet av effektivare regler för skattekontrollen .. 470
27.3 Revisionsreglema .......................... 472
27.3.1 Tredjemansrevision ................... 472
27.3.2 Revision av löpande period ............. 477
27.3.3 Underrättelse om revision............... 481
27.3.4 Återlämnande av handlingar vid konkurs ... 484
27.3.5 Befogenhet att ta varuprov och prova
apparatur............................ 485
27.4 Föreläggandebestämmelsema ................. 486
27.4.1 Föreläggande om uppgift om det
löpande beskattningsåret................ 486
27.4.2 TredjemansfÖreläggande ............... 487
27.5 Kontroll enligt tullagen...................... 488
27.6 Tvångsåtgärderna .......................... 492
27.7 Undantagande av handlingar och uppgifter....... 497
27.8 ADB-granskning av personuppgifter............ 498
28 Ikraftträdande och övergångsfrågor................. 500
28.1 Skattekontosystemet ........................ 500
28.2 Övriga forslag ............................. 505
29 Konsekvenser och genomförande ................... 506
29.1 Administrativa konsekvenser.................. 506
29.1.1 Konsekvenser for skatteförvaltningen ..... 506
29.1.2 Konsekvenser for exekutionsväsendet ..... 508
29.1.3 Konsekvenser för de skatt- och avgifts-
skyldiga ............................ 508
29.2 Ekonomiska effekter ........................ 509
29.2.1 Effekter for skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet.................... 509
29.2.2 Statsfinansiella effekter ................ 510
29.2.3 Effekter for de skatt- och avgiftsskyldiga ... 512
29.3 Genomförandet ............................ 512
29.3.1 Pågående arbete ...................... 512
29.3.2 Informationsinsatser................... 513
29.3.3 Genomförandekostnader................ 513
30 Författningskommentar........................... 515
30.1 Förslaget till skattebetalningslag............... 515
30.2 Förslaget till lag om dröjsmålsavgift............ 642
30.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring........................ 643
30.4 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69)................................. 645
Prop. 1996/97:100
Del 1
11
30.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206)
om felparkeringsavgift....................... 646
30.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792)........................... 646
30.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880)
om betalningssäkring for skatter, tullar och
avgifter................................... 646
30.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
(1981:774)................................ 647
30.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188)
om preskription av skattefordringar m.m......... 647
30.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter....... 648
30.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1231)
om automatisk databehandling vid taxerings-
revision, m.m........ 650
30.12 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)................................ 651
30.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter........ 653
30.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta . . . 654
30.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1340)
om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta............. 655
30.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl...................................... 656
30.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1341)
om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. .. 657
30.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m............ 657
30.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1346)
om ändring i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m..................... 658
30.20 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte-
lagen (1994:200)........................... 658
30.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det ...................................... 671
30.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1347)
om ändring i lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet......... 672
30.23 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 672
30.24 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370) ........................... 673
Prop. 1996/97:100
Del 1
12
30.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) .. . 674
30.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt................... 674
30.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt ...................... 674
30.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691)
om viss lindring i skattskyldigheten för den som
icke tillhör svenska kyrkan ................... 674
30.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763)
om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst .. 675
30.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring..... 675
30.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337)
om ändring i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring .............. 675
30.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m....... 675
30.33 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)................................ 676
30.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar............. 676
30.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar m.m...... 676
30.36 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)................................ 677
30.37 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)............................... 677
30.38 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)............................... 678
30.39 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) .......................... 678
30.40 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)................................ 678
30.41 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)................................ 678
30.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1344)
om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)...... 679
30.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag.......... 680
30.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter........................... 680
30.45 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673)................................ 681
Prop. 1996/97:100
Del 1
13
30.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) Prop. 1996/97:100
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter..... 681 Del 1
30.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt..................... 681
30.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468)
om avräkning av utländsk skatt................ 681
30.49 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)................................. 682
30.50 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)................................ 682
30.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar ................... 682
30.52 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) ...■............................. 682
30.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift.............................. 683
30.54 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)................................ 683
30.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532)
om tillstånd för anställning på fartyg............ 683
30.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel.......... 683
30.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676)
om skatt på ränta på skogskontomedel m.m....... 683
30.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter............... 684
30.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader ...... 684
30.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning............. 684
30.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537)
om expansionsmedel........................ 684
30.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720)
om civilt försvar ........................... 685
30.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter.................... 685
30.64 Förslaget till lag om ändring i årsredovisnings-
lagen (1995:1554) ......................... 685
30.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623)
om skattereduktion for riskkapitalinvesteringar .... 685
30.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231)
om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
vid 1997-2001 års taxeringar ................. 685
30.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334)
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter........................ 686
14
30.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1348)
om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter............ 687
Prop. 1996/97:100
Del 1
Del 2
Bilaga 1 Skattebetalningsutredningens sammanfattning av
betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
(SOU 1996:100) ........................... 3
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
(SOU 1996:100) ........................... 11
Bilaga 3 Skatteflyktskommitténs sammanfattning av
betänkandet Översyn av revisionsreglema
(SOU 1996:79) ............................ 12
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Översyn av revisionsreglema
(SOU 1996:79) ............................ 14
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.................. 15
Bilaga 6 Lagrådets yttrande.......................... 155
Bilaga 7 Paragrafregister............................ 220
Uppbördslagen (1953:272) ................... 220
Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare ........................... 229
Mervärdesskattelagen (1994:200).............. 233
Skattebetalningslagen ....................... 240
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 april 1997 ........................... 258
15
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. skattebetalningslag,
2. lag om dröjsmålsavgift,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
5. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lag om ändring i bostadsforvaltningslagen (1977:792),
7. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat-
ter, tullar och avgifter,
8. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),
9. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatteford-
ringar m.m.,
10. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,
11. lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehand-
ling vid taxeringsrevision, m.m.,
12. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
13. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
14. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
15. lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt for utomlands bosatta,
16. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
17. lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
18. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-
ringar m.m.,
19. lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
20. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
21. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
22. lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-
förfarandet,
23. lag om ändring i tullagen (1994:1550),
24. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
25. lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),
26. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
27. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
Prop. 1996/97:100
Del 1
16
28. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldig- Prop. 1996/97:100
heten för den som icke tillhör svenska kyrkan, Del 1
29. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst,
30. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
31. lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
32. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
33. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
34. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar,
35. lag om ändring i lagen (1971:1072)om förmånsberättigade skatte-
fordringar m.m.,
36. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
37. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
38. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
39. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
40. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
41. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
42. lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregister-
lagen (1980:343),
43. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag,
44. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
45. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
46. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,
47. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
48. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
49. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
50. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
51. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
52. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
53. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,
54. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
55. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på
fartyg,
56. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel,
57. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskon-
tomedel m.m.,
58. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgif-
ter,
59. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
17
60. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid be-
skattning,
61. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
62. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
63. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
64. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
65. lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för risk-
kapitalinvesteringar,
66. lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastig-
hetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,
67. lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
68. lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Dessutom föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad regeringen
anfört om redovisning mot statsbudgeten av debiteringar och betalningar
m.m. i skattekontosystemet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
18
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Innehållsförteckning till skattebetalningslagen
Prop. 1996/97:100
Del 1
|
1 kap. 1-2 §§ 3-6 §§ |
Tillämpningsområde och definitioner Lagens tillämpningsområde |
|
2 kap. 1 § 3§ 4§ 5-6 §§ 7§ 8§ |
Beslutande myndighet Beslut som rör fysiska personer Beslut som rör juridiska personer Beslut som rör registrerade skattskyldiga Beslut i fråga om vissa gemenskapsintema förvärv Riksskatteverkets befogenheter Avgörande i skattenämnd |
|
3 kap. 1 § 2-3 §§ 4§ 5-6 §§ |
Registrering och skattekonton Registrering Anmälan för registrering Föreläggande Skattekonton |
|
4 kap. 1-5 §§ 6§ 7-H §§ 12 § 13-15 §§ 16 § |
Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt Skyldighet att betala preliminär skatt Skattsedel på preliminär skatt Utfärdande av F-skattsedel F-skattebevis Återkallelse av F-skattsedel Utfärdande av A-skattsedel |
|
5 kap. 1 § 2-7 §§ 8-9 §§ 10-11 §§ 12 § 13 § 14 § 15 § 16 § |
Skatteavdrag Skyldighet att göra skatteavdrag |
19
|
6 kap. 1-2 §§ 3-4 §§ 5§ 6§ |
Beräkning av F-skatt Prop. 1996/97:100 Beräkning av F-skatt enligt schablon Del 1 Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering Ändrad beräkning av F-skatt Hänsyn till andra belopp |
|
7 kap. |
Beräkning av särskild A-skatt |
|
8 kap. I- 7 §§ 8-10 §§ II- 13 §§ 14-25 §§ 26 § 27-28 §§ 29 § |
Beräkning av skatteavdrag Skatteavdrag enligt skattetabell Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats Skatteavdrag från förskott Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning |
|
9 kap. 1-3 §§ |
Beräkning av arbetsgivaravgifter Arbetsgivaravgifter |
|
10 kap. 1-8 §§ 9-24 §§ 25-28 §§ 29-36 §§ 37 § |
Skyldighet att lämna deklaration Preliminär självdeklaration Skattedeklaration Hur en deklaration skall lämnas Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt Redovisningsskyldighet vid avveckling |
|
11 kap. 1-2 §§ 3-8 §§ 9-15 §§ 16-19 §§ 20 § |
Beskattningsbeslut Innebörden av beskattningsbeslut Preliminär skatt Slutlig skatt Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter Beslut om vissa debiteringsåtgärder |
|
12 kap. 1-2 §§ 3-4 §§ 5§ 6-8 §§ 9§ 10-13 §§ |
Ansvar för skatt Betalningsansvar för preliminär skatt Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § Dödsbo Regress |
|
13 kap. 1 § 2§ |
Befrielse från betalningsskyldighet Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt |
20
|
14 kap. |
Utredning i skatteärenden |
Prop. 1996/97:100 |
|
1 § |
Den skattskyldiges rätt att yttra sig |
Del 1 |
|
2§ |
Skyldighet att föra anteckningar | |
|
3-5 §§ |
Föreläggande att lämna uppgift | |
|
6§ |
Besök eller annat personligt sammanträffande | |
|
7§ |
Skatterevision | |
|
8§ |
Utlämnande av uppgifter | |
|
15 kap. |
Skattetillägg och förseningsavgift | |
|
1-5 §§ |
Skattetillägg | |
|
6§ |
Förseningsavgift | |
|
7-8 §§ |
Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift | |
|
9-10 §§ |
Beslut om skattetillägg i vissa fall | |
|
11-12 §§ |
Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och | |
|
16 kap. |
Inbetalning av skatt | |
|
1 § |
Mottagande skattemyndighet | |
|
2-3 §§ |
Inbetalning till särskilt konto | |
|
4-8 §§ |
När skatten skall vara betald | |
|
9-10 §§ |
Avräkning av inbetalda belopp | |
|
H-12 §§ |
Fördelning av skatteskuld | |
|
13 § |
Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon | |
|
17 kap. |
Anstånd med inbetalning av skatt | |
|
1 § |
Deklarationsanstånd | |
|
2-3 §§ |
Anstånd vid omprövning eller överklagande | |
|
4§ |
Anstånd vid avyttring | |
|
5§ |
Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring | |
|
6§ |
Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av | |
|
7§ |
Anstånd i övriga fall | |
|
8-11 §§ |
Gemensamma bestämmelser | |
|
18 kap. |
Återbetalning av skatt | |
|
1-4 §§ |
Återbetalning | |
|
5-6 §§ |
Överföring av skatt till en annan stat | |
|
7§ |
Hinder mot återbetalning | |
|
8§ |
Förbud mot överlåtelse | |
|
9§ |
Utmätning | |
|
10 § |
Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd |
21
|
19 kap. 1-2 §§ 3§ 4-11 §§ 12-14 §§ 15-16 §§ |
Ränta Prop. 1996/97:100 Grunder for ränteberäkning Del 1 Basränta Kostnadsränta Intäktsränta Ändrad ränteberäkning m.m. |
|
20 kap. 1-5 §§ 6§ 7§ |
Indrivning Begäran om indrivning Ränta Konkurs |
|
21 kap. 1-3 §§ 4-7 §§ 8-9 §§ 10-13 §§ 14-20 §§ |
Omprövning Beslut som kan omprövas Omprövning på initiativ av den skattskyldige Omprövning på initiativ av skattemyndigheten Tidsfrist för efterbeskattning |
|
22 kap. 1 § |
Överklagande Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets |
|
2§ 3-5 §§ 6§ 7-9 §§ 10-13 §§ |
Beslut som inte får överklagas Den skattskyldiges överklagande Förfarandet vid överklagande Riksskatteverkets överklagande Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut |
|
23 kap. 1 § 2§ 3§ 4§ 5-6 §§ 7-8 §§ 9§ |
Övriga bestämmelser Avrundning Vite Representant för enkelt bolag eller partrederi Representant för utländsk företagare Verkställighet Gallring |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
22
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
1 § Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och
betalning av
1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket
taxeringslagen (1990:324),
2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift
som avses i 1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), och
7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.
2 § Lagen gäller också vid redovisning och betalning av
1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i
1, och
3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2.
3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som
i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild
löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala
enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning
för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig
att göra sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att
betala skattetillägg, avgift eller ränta.
23
Med skatt likställs Prop. 1996/97:100
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig De! 1
för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt
denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla
bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund
av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de
skatter som anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt
10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel
enligt 4 kap. 7 eller 8 §, och
4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara
för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som
bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi.
5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat
föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG).
6 § I denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen
(1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda
lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten,
om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 §
kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver
verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för
någon delägare i bolaget,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående
mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.
2 kap. Beslutande myndighet
1 § Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i det län där den fysiska personen författningsenligt skall vara
folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas.
För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet
under någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit
24
folkbokförd här den 1 november året före fattas beslut av skattemyndig-
heten i det län där den fysiska personen först varit bosatt eller
stadigvarande vistats.
För den som skall anses bosatt här i landet på grund av sådan väsentlig
anknytning som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen (1928:370), fattas beslut av skattemyndigheten i det
län där den kommun ligger till vilken anknytningen var starkast under året
före det år då beslutet skall fattas.
Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om behörig
myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län.
2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län
där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av
skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller
andra stycket fattas av skattemyndigheten i det län inom vilket styrelsen
eller förvaltningen har sitt säte. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo
fattas dock av den myndighet som senast var behörig att fatta beslut som
rörde den skattskyldige.
Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om en
juridisk person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga
myndigheten. Om behörig myndighet inte finns fattas beslut av
Skattemyndigheten i Stockholms län.
3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas
av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad om inte
annat följer av 5 §.
4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas
län.
5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får
Prop. 1996/97:100
Del 1
ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte Prop. 1996/97:100
medför avsevärda besvär för den som beslutet rör. Del 1
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta
att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss
skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet.
6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till
en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå
anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över
till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till
myndigheten.
Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om
omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten ändå
pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den
skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran
kom in till domstolen.
Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.
7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet
har enligt 14 kap.
Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om
förseningsavgift enligt 15 kap. 6 och 7 §§ som rör en periodisk
sammanställning, om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband
med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324)
skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i
skattenämnden, om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.
3 kap. Registrering och skattekonton
1 § Skattemyndigheten skall registrera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala
arbetsgivaravgifter, och
2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med
undantag av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana
varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen.
En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första-tredje styckena är behörig att
26
fatta beslut som rör den personen.
En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som den 1 november året före enligt 2 kap. 2 § första-
tredje styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen. Om inte
någon skattemyndiget var behörig att fatta beslut som rör den juridiska
personen vid nämnda tidpunkt, skall registreringen ske hos den
skattemyndighet som därefter först fick sådan behörighet.
I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registreringen
skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta
beslut.
Prop. 1996/97:100
Del 1
2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras
enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten.
Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för
mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.
Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan
den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den
vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1
eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt
10 kap. 31 § i denna lag skall redovisa mervärdesskatten i
självdeklarationen anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten genom att
lämna deklarationen.
3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har
ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om
ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två
veckor från det att ändringen inträffade.
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 §
eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller att
lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra
anmälan eller lämna underrättelse finns.
5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som
är skattskyldig enligt denna lag.
Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett
skattekonto.
På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall
betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-
27
skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats Prop. 1996/97:100
för indrivning. Belopp som skall betalas in registreras på förfallodagen. Del 1
Belopp som skall tillgodoräknas registreras så snart underlag finns.
6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels månatligen stämma av
inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon
avstämning behöver dock inte göras då inte något annat belopp än ränta
har tillgodoförts eller påförts.
En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige
begär det, om inte särskilda skäl talar mot det.
Den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har
registrerats.
4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med
belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.
2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt)
eller enligt särskild debitering {F-skatt eller särskild A-skatt).
3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta
eller utdelning enligt vad som anges i 5 kap.
4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap. framgår
att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för den som har fått en F-
skattsedel.
5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av
skattemyndigheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som
inte har fått en F-skattsedel och tillämpas endast beträffande sådan
ersättning för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap.
Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade
slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag
görs.
6 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på
preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F-
skattsedel och A-skattsedel).
7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, efter
ansökan utfördas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva
näringsverksamhet här i landet.
8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången
av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.
9 § Skattemyndigheten får i fråga om fysiska personer besluta att en
F-skattsedel skall utfördas under villkor att den åberopas endast i
personens näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av skattsedeln.
10 § En F-skattsedel får inte utfördas för en delägare i ett handelsbolag
enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.
11 § En F-skattsedel får inte utfördas
1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt
13 § 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,
2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt
13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller
3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått
en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i
13 §.
För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §
8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller
bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i
konkurs.
Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots vad som
sägs i första och andra styckena.
12 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda
ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset.
13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren
1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,
3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,
4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325)
Prop. 1996/97:100
Del 1
29
om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling Prop. 1996/97:100
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund Del 1
for taxering,
5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en
utsträckning som inte är obetydlig,
6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs,
8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande
som kan hänföras till företagsledaren, eller
9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en
företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en
F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett
förhållande som avses i 3- 8.
14 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten avstå från
återkallelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §.
15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga
innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till
myndigheten.
Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda
uppdragsgivare som myndigheten känner till.
16 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för
1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och
2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §.
5 kap. Skatteavdrag
1 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig
att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle
då utbetalning sker.
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
30
2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom.
första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning som
avses i tredje stycket samma moment,
4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningar-
na till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen,
5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i närings-
verksamhet,
6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan
liknande periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunal-
skattelagen är berättigad till avdrag, och
7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1
mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions-
sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid
utmätning, konkurs eller ackord.
3 § Skatteavdrag skall inte göras, om
1. ersättningen är mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren
understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening
som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som
har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen
under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalförsva-
ret, eller
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till mottagare
som debiterats preliminär skatt för inkomståret.
4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till
1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga
kommuner,
2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
3. utländska juridiska personer, eller
4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatteav-
drag som avses i 10 eller 11 §.
Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för
näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.
5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen
Prop. 1996/97:100
Del 1
31
har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när Prop. 1996/97:100
den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den Del 1
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som
även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som
betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.
Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses
i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas
skriftligen.
6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från
ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan
ersättning som avses i 2 § andra stycket.
Anm älningsskyl dighet
7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har en F-skattsedel
utan villkor enligt 4 kap. 9 § eller åberopar en F-skattsedel med sådant
villkor trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana
förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som
betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta
till skattemyndigheten.
8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta
och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas för
enligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
9 § Skatteavdrag skall inte göras från
1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,
2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska
dödsbon,
3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige,
5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,
6. ränta på ett konto för klientmedel,
7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt
för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren
därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sista
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller
8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrollupp-
32
gift for enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Prop. 1996/97:100
Del 1
10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från viss
ersättning for arbete,
1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig for den
i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättning-
en skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet, eller
2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller
anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle
medföra avsevärda besvär for arbetsgivaren.
11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket, besluta
att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för
1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en annan
stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att
preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men
utför arbete här i landet.
En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag for preli-
minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och
om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den
andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att
skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.
12 § Den som betalar ut ersättning for arbete skall vid varje utbetal-
ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort
som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.
13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall
följas senast från och med det första utbetalningstillfället som infaller sedan
två veckor har gått efter det att den som skall göra avdraget fick del av
beslutet.
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
33
Prop. 1996/97:100
Del 1
14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag
har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till
skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt betala
tillbaka mellanskillnaden mot kvitto.
15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att lämna
uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av skattemyndigheten att fullgöra
skyldigheten.
16 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran av
utbetalaren
1. visa upp sin A-skattsedel,
2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,
3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 §
första stycket får godtas, eller
4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg
från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra skatteav-
drag från ersättningen.
Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall
genast visa upp beslutet för den som skall göra avdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst
slag av ersättningar.
6 kap. Beräkning av F-skatt
1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt schablon.
För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall ut med
110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga skatt vid den
årliga taxeringen året före inkomståret. Om den slutliga skatten understeg
den debiterade preliminära skatten, utan hänsyn till eventuella ändringar
enligt 5 §, tas dock F-skatt ut med 105 % av den slutliga skatten.
För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas ut med
ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid den årliga
taxeringen året före inkomståret.
F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än som
motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.
34
2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt hänsyn tas till
mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdesskatt
inte ingår i den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen året
före inkomståret.
Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden
september andra året före inkomståret till och med augusti året före
inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av F-skatten.
Om mervärdesskatten for året före inkomståret skall redovisas i
självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra
året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.
3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär
taxering),
1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den årliga
taxeringen året före inkomståret,
2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den
preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt
för inkomståret, eller
3. om det finns andra särskilda skäl.
Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas med
ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har lämnat en
preliminär självdeklaration.
4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som har
lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter.
Vid beräkningen av F-skatten tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 10-12 §§
som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för
kommunal inkomsskatt har ändrats genom beslut så sent under december
året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare
skattesatsen tillämpas.
5 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt for att
uppnå att F-skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga
skatten.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns
andra särskilda skäl.
Prop. 1996/97:100
Del 1
35
6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till
1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom
skatteavdrag, och
2. andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att
tillgodoräknas den skattskyldige utöver F-skatten.
1 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. om be-
räkning av F-skatt.
8 kap. Beräkning av skatteavdrag
1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk
person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om inte
annat följer av 6-9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §.
Skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för
den fysiska personen.
Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får
skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under det
föregående inkomståret.
Allmänna skattetabeller
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt
allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till
en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande
tillfällen.
3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,
3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och
avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och
4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag
än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och grundav-
drag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
36
Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmänna egenavgifter.
Särskilda skattetabeller
4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda
skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11
av anvisningarna till 22 § samt punkt 12 första, andra och femte styckena av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för
vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande
inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.
5 § I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av anvisning-
arna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas
enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att den
skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen
och skattereduktion enligt 11 kap. 11 § andra stycket. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.
Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget
6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, skall
arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där
arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall betalas ut,
ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara
30 % av den ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersätt-
ning för arbete (sidoinkomst).
Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av
skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.
Frivillig förhöjning av skatteavdraget
7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från
ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete
(huvudinkomst) skall göras med större belopp än som följer av bestämmel-
serna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda
beloppet senast från och med det första utbetalningstillfalle som infaller
sedan två veckor gått efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan.
Prop. 1996/97:100
Del 1
37
Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om
minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå
arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.
Ersättning för arbete
8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid
regelbundet återkommande tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Pension och sjukpenning m.m.
9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras
med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel.
Ränta och utdelning
10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 §
skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska
värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den
skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.
11 § Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från
sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns
särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild
beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överensstäm-
melsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten
därigenom kan antas bli bättre.
Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning
av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration eller andra
tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap.
10-12 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats
Prop. 1996/97:100
Del 1
38
för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den
tidigare skattesatsen tillämpas.
Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken
skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall
betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att skatteavdraget skall
beräknas också med hänsyn till detta.
12 § När skattemyndigheten beslutar om skatteavdrag enligt särskild
beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte
tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om skatteavdrag
enligt särskild beräkningsgrund fattas endast om det finns särskilda skäl.
13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om
skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skat-
teavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning.
Beräkning av förmånsvärde
14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda
värde.
Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersättningen
beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
I fråga om intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som utges
på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen anses som arbetsgivare. Sådan
intäkt skall räknas med först när arbetsgivaren har fått kännedom om att
arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt.
15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än semesterbos-
tad skall beräknas enligt värdetabeller.
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom
området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.
16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid beräkning
av arbetsgivaravgifter enligt 9 kap. 2 § andra stycket, skall detta värde
användas även vid beräkning av skatteavdrag.
17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna
Prop. 1996/97:100
Del 1
39
i kommunalskattelagen (1928:370).
Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån
av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Drickspengar
18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också
drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten
och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn
tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag.
Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del
ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive
3 a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 elfte stycket av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall som
avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av samma
anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på hela
ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som betalar
ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första stycket även
under en viss längre tid.
Andra ersättningar för kostnader i arbetet
20 § Från andra ersättningar för kostnader i arbetet än som avses i 19 § skall
skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:
1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren
inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela
ersättningen.
2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som
mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på
den överstigande delen.
Avgifter i samband med tjänsten
21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande
avgifter räknats av från ersättningen för arbetet:
1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för egen
eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och
40
2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten.
Kostnadsavdrag
22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast
om
1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid
inkomsttaxeringen, och
2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens
ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.
Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgifter är tillämplig på arbetstagaren, skall
kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall
skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna
skall beräknas.
Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.
Hemresor
23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller
ersättning for kostnad for hemresa med allmänna kommunikationer. Detta
gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det
belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag
24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av fri
resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
ländema i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller
uppdrag eller till ersättning for kostnader för sådan resa.
Folkpension
25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut tillsammans
med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av skatteavdrag ta hänsyn
till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om den
preliminära skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade
slutliga skatten för inkomståret. Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om
skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund måste dock följas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
41
Prop. 1996/97:100
Del 1
26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall skatteavdra-
get beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela ersättningen som det
utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen.
Om hela ersättningen inte är känd då forskottet betalas ut, beräknas
skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella
tidsperioden.
När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del
av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen.
27 § För den som är försatt i konkurs får skattemyndigheten efter ansökan
av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med mindre belopp än
som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten därigenom bättre
stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som
enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas konkurs-
gäldenären utöver A-skatt.
28 § Bestämmelserna i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde-
myndighet när ersättning skall tas i anspråk genom utmätning.
29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag
för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga
skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en-
ligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas den
skattskyldige utöver A-skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 14 §
andra stycket 2 a och b.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns
andra särskilda skäl.
9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter
1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de
procentsatser och på det underlag som anges i
1. 2 kap. 1-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter,
42
2. 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin- Prop. 1996/97:100
komster, och Del 1
3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet
med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen om
1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån
enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § kommu-
nalskattelagen (1928:370), eller
2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer
än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.
3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag
för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning för arbete
från arbetsgivaren under beskattningsåret.
Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje
styckena.
10 kap. Skyldighet att lämna deklaration
Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration
1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av
1. den som ansöker om F-skattsedel, och
2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid
taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt enligt
den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är betydande
med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.
2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även i andra fall
än som avses i 1 §.
3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga
skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som
beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett
43
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden,
skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.
4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna
någon preliminär självdeklaration efter den 30 november inkomståret.
5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.
När en preliminär självdeklaration skall lämnas
6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när ansökan
görs.
I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära självdeklarationen lämnas
senast den 30 november året före inkomståret eller, om den skattskyldige då
inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten
uppkom.
En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar
efter det att förhållandena ändrades.
Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp
7 § En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om beräknade
inkomster och utgifter samt om förmögenhet som föreskrivs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Uppgift om kommande utbetalningar
8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att
för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas
komma att betalas ut under inkomståret.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Skyldighet att lämna skattedeklaration
9 § En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig
att göra det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
44
4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, om inte annat Prop. 1996/97:100
följer av 30-32 §§, och Del 1
5. den som omfattas av beslut enligt 11 §.
10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.
11 § Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall
redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket
skall redovisas i en skattedeklaration,
1. om den skattskyldige begär det, eller
2. om det finns särskilda skäl.
Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i första
stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår.
12 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten gå med på att en
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person
som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på något
annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta kapitel.
13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig
skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss
redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta,
behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra
stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa
mervärdesskatten i sin självdeklaration.
Redovisningsperioder
14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad.
15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig att lämna
självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en
skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att
redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår.
Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsintema
förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 200 000
kronor.
16 § Redovisningsperioden for mervärdesskatt som skall redovisas i en
självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser
när det gäller inkomstbeskattning.
45
Vad en skattedeklaration skall ta upp
Prop. 1996/97:100
Del 1
17 § En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag :
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att
betala arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras
mellan EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
När en skattedeklaration skall lämnas
18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor,
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
46
|
Deklaration |
skall avse skatte- |
och mervärdesskatt |
|
12 februari |
januari |
december |
|
12 mars |
februari |
januari |
|
12 april |
mars |
februari |
|
12 maj |
april |
mars |
|
12 juni |
maj |
april |
|
12 juli |
juni |
maj |
|
17 augusti |
juli |
juni |
|
12 september |
augusti |
juli |
|
12 oktober |
september |
augusti |
|
12 november |
oktober |
september |
|
12 december |
november |
oktober |
|
17 januari |
december |
november |
Prop. 1996/97:100
Del 1
19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndig-
heten har beslutat något annat enligt 21 §.
|
Deklaration |
skall avse skatteavdrag, |
|
26 februari |
januari |
|
26 mars |
februari |
|
26 april |
mars |
|
26 maj |
april |
|
26 juni |
maj |
|
26 juli |
juni |
|
26 augusti |
juli |
|
26 september |
augusti |
|
26 oktober |
september |
|
26 november |
oktober |
|
27 december |
november |
|
26 januari |
december |
47
20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den tid
som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad då den överskjutande
ingående mervärdesskatten redovisas, eller som skulle ha redovisats
tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats
eller bestämts genom ett omprövningsbeslut. Detsamma gäller i fråga om
mervärdesskatt.
21 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att en sådan
näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter för sig i en skattedeklaration som skall lämnas senast den
12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17.
Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första stycket 1^1
och 6.
Prop. 1996/97:100
Del 1
22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som enligt
31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
|
Deklaration |
skall avse skatteavdrag och |
|
12 februari |
januari |
|
12 mars |
februari |
|
12 april |
mars |
|
12 maj |
april |
|
12 juni |
maj |
|
12 juli |
juni |
|
17 augusti |
juli |
|
12 september |
augusti |
|
12 oktober |
september |
|
12 november |
oktober |
|
12 december |
november |
|
17 januari |
december |
23 § Kommuner och landsting skall alltid lämna skattedeklaration enligt
uppställningen i 18 §, utom i januari och augusti, då deklarationen i stället
skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden.
Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting.
24 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en
skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om
anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då
deklarationen skulle ha kommit in.
48
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall
anståndet omprövas.
25 § Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer skall lämnas till
skattemyndigheten enligt fastställda formulär. Om skattemyndigheten har
anvisat ett särskilt mottagningsställe skall deklarationen lämnas dit.
26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från
Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer,
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas
emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och
utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär
självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan
deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att
lämna deklarationen eller att komplettera den.
28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss
verksamhet skall redovisas för sig.
29 § I 13 kap. 6-28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda
bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt.
30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den
utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull.
Utgående skatt som avser sådana gemenskapsintema förvärv som anges
i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas
särskilt.
Redovisning i självdeklaration
31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen exklusive
gemenskapsintema förvärv och import för beskattningsåret beräknas
sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna
självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa
mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat
annat enligt 11 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del I
49
I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel-
serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen
(1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller for
redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.
Redovisning i särskild skattedeklaration
32 § Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen
(1994:200) skall redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration
för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter
förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.
Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten i Dalarnas
län enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 26 § om avlämnande av
deklaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även beträffande
särskilda skattedeklarationer.
Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en särskild
skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får
skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna
deklarationen eller att komplettera den.
Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något
annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.
Periodisk sammanställning
33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för
mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en
periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och
överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas
att periodisk sammanställning skall lämnas även för varuöverföringar for
vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.
34 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.
Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med
hjälp av automatisk databehandling.
35 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen-
derkvartal, om inte annat följer av andra stycket.
Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till
får gå med på att sammanställningen görs for kalenderår under förutsättning
att
1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,
2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
Prop. 1996/97:100
Del 1
för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor, Prop. 1996/97:100
3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § Del 1
mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per
kalenderår, och
4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §
mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.
36 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den
period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på att
sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.
37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras till och
med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.
11 kap. Beskattningsbeslut
1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall
betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.
Som beskattningsbeslut anses också
1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200), och
4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.
9-13 §§ mervärdesskattelagen.
2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut
fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra
tillgängliga uppgifter.
En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en
redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får
skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under
beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den
senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen.
51
Prop. 1996/97:100
Del 1
F-skatt och särskild A-skatt
3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under
inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under inkomståret
skall debiteras så snart som möjligt.
Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras endast
om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den 30 juni
året efter inkomståret.
4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte
uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje
månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 6 §.
Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F-skatt
och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader, om
den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av
kalenderåret och det finns särskilda skäl.
A-skatt
6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall
skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av den
skattesats som för inkomsåret gäller för den fysiska personen i
hemortskommunen.
Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under
inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från
vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om tillämplig
skattetabell fattas så snart som möjligt.
7 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige
ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela
krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.
8 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid
tillämpningen av 6 eller 7 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas.
9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan
bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av dom-
stol.
52
Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § Prop. 1996/97:100
minskad med skattereduktion enligt 11 §. Del 1
Vad som ingår i slutlig skatt
10 § I slutlig skatt ingår
1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324),
2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § första stycket denna lag
skall redovisas i självdeklaration, och
5. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Skattereduktion
11 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital enligt
3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen
skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte överstiger 100 000
kronor och 21 % av resten.
Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges skattereduktion
med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart
och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i
fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under en del av ett år medges
skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges
i föregående mening för varje dag med sjöinkomst.
Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för
underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal
inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.
Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms
12 § När den slutliga skatten bestäms gäller att
1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den
skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen, och
2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på
grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den
allmänna försäkringskassan.
53
För hög F-skatt eller särskild A-skatt
13 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga
skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.
Besked om slutlig skatt
14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra
en avstämning av skattekontot.
Innan avstämning görs skall skattemyndigheten
1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
b) avdragen A-skatt,
c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra
stycket,
d) skatt som överforts från stat med vilken Sverige har ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller
stadigvarande vistats här,
2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,
b) skatt som överförts till en arman stat enligt 18 kap. 5 § första
stycket, och
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).
15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen
enligt 14 § andra stycket skall skickas till den skattskyldige senast den 15
december taxeringsåret.
Deklaration i rätt tid
16 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett
beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen.
17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon
skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll
kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
54
Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration
18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller
om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad
skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten
redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovis-
ningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan.
19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skattemyndighe-
ten.
Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga
uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt, skall
skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till vad
som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte omständighe-
terna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har bestämts till noll
kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den
skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. I
detta fall skall dock beslut rörande mervärdesskatt kvarstå, om endast
överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna.
20 § Om ett beslut om omprövning eller taxeringsåtgärd enligt taxeringsla-
gen (1990:324) har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen
av skatt, avgift eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller
den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om
en domstol har meddelat ett beslut enligt denna lag.
12 kap. Ansvar för skatt
1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala
belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §.
Skattemyndigheten får besluta att även den som har tagit emot ersättning
för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala belopp som avses i
första stycket till den del beloppet hänför sig till honom. Efter det att det
grundläggande beslutet om mottagarens slutliga skatt har fattats får ett beslut
som nyss har nämnts fattas endast om det kan antas att den slutliga skatten
kommer att höjas med minst motsvarande belopp.
Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag.
2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna
beloppet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
55
Del 1
3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete
till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte har gjort anmälan
enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig att göra det, får skattemyndig-
heten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för
ersättningen och räntan på skatten.
I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett
handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet
avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet.
4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas, om
1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och
betala skatt inom föreskriven tid, eller
2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.
5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver näringsverksamhet och
som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och avser
ersättningen arbete inom näringsverksamheten, får skattemyndigheten
besluta att mottagaren av ersättningen skall betala arbetsgivaravgifter samt
ränta på avgiftsbeloppet.
Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att
1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten
att utbetalaren inte insåg att han var arbetsgivare och rimligen saknade
anledning att räkna med det, och
2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna
enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §.
6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid
har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den
juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap.
19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har
underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med
den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har
vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling
av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers
intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt
med ett för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
56
Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från Prop. 1996/97:100
betalningsskyldighet enligt denna paragraf. Del 1
7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid
allmän domstol. Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den
juridiska personen har preskriberats.
8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i
Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att arbetsgivaren fullgör sina
förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna.
9 § Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av
1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade,
ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för
skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande skatteavdrag
har rätt att kräva den för vars räkning skatten har betalats på beloppet.
11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mottagaren av
ersättningen på beloppet.
Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen, får
också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte-
avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet.
12 § En företrädare för en juridisk person som har betalat skatt enligt 6 §,
har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet.
En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjömannens
arbetsgivare på beloppet.
13 § Regressfordran enligt 10-12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för
indrivning av skatt.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket.
57
13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt eller
delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag eller att
betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns synnerliga skäl.
Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande
befrielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.
2 § Bestämmelser om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift och ränta
finns även i 15 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 11 §.
14 kap. Utredning i skatteärenden
1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig,
om det inte är onödigt.
I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts
ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att
yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223).
2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper,
anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för
fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt for kontroll
av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.
Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår
underlaget avser.
3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en
kopia av handling som behövs for kontroll av deklarationen eller av annan
uppgiftsskyldighet enligt denna lag.
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan Prop. 1996/97:100
juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna Del 1
över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs
och den med vilken han har ingått rättshandlingen (kontrolluppgift).
Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse for
beskattning enligt denna lag.
Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses
i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om
handlingar och uppgifter som skall undantas från föreläggande gäller även
vid föreläggande enligt 3 eller 4 §.
6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av
betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten
komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall
göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt
sammanträffande.
Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler, inventarier,
lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.
7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt
eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än
den som revideras.
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
j ordbruksbokföringslagen (1979:141),
2. någon annan juridisk person än dödsbo,
3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,
4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och
5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §.
I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i
3 kap. 9-14 c §§ taxeringslagen (1990:324).
59
8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs for kontroll
av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxeringslagen
gäller också for uppgifter som avses i denna lag.
15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift
Oriktig uppgift
1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet
har lämnat en uppgift till ledning for beskattningen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg') tas ut. Detsamma gäller, om
en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den
skattskyldige.
Skattetillägget är i stället 10 % när
1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga
uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för
skattemyndigheten och som varit tillgängligt for myndigheten före utgången
av året efter beskattningsåret, eller
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd
fråga.
Skönsbeskattning
2 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 19 § andra stycket skall skattetillägg
tas ut.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av skönsbeskattningen
bestäms for den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts
enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än
muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall
tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg tas
ut enligt 1 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
60
Invändningar som rör annan fråga
Prop. 1996/97:100
Del 1
3 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in-
vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget.
När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs
4 § Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten uppenbart
framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande från den
skattskyldige som inte är muntligt,
2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men
avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett
avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon uppgift
i sak,
3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller
4. om den skattskyldige har avlidit.
5 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 § på grund av att den skattskyldige
inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om deklarationen
kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från utgången av den månad då beslutet fattades.
Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut-
gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om
beslutet, skall skattetillägget undanröjas, om en skattedeklaration har
kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom.
6 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig
att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort
detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga
om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.
7 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för-
seningsavgift
1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband
med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med
hänsyn till uppgiftens art eller någon arman särskild omständighet, eller
61
3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller Prop. 1996/97:100
avgiften. Del 1
Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp
som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
obetydligt.
8 § Bestämmelserna i 7 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse
inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om skattetillägg eller förseningsavgift.
9 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om
beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då
domstolens beslut fick laga kraft.
10 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras,
skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg som
föranleds av det nya beskattningsbeslutet.
11 § Bestämmelserna i 1-10 §§ gäller även den som har lämnat oriktiga
uppgifter och därigenom har registrerats som skattskyldig enligt 3 kap. 1 §.
12 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de
fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.
16 kap. Inbetalning av skatt
1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om
skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1-4 §§.
2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndighetens
särskilda konto for skatteinbetalningar enligt denna lag.
3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på
skattemyndighetens särskilda konto.
62
Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har
redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18,
19 eller 22 §.
Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex-
klusive gemenskapsintema forvärv och import for beskattningsåret beräknas
sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen
skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration,
senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter redovisningsperioden.
Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt
10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen
skall ha kommit in till skattemyndigheten.
F-skatt och särskild A-skatt
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i varje månad
under tiden februari-januari, i januari och augusti dock senast den 17. Den
som utöver F-skatt eller särskild A-skatt skall redovisa mervärdesskatt på
beskattningsunderlag som anges i 4 § andra stycket skall dock, såvitt gäller
augusti, betala F-skatten eller den särskilda A-skatten senast den 12 .
F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång skall
ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de månader
som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten debiteras eller,
om skatten debiteras efter den 20 i en månad, efter utgången av den följande
månaden.
Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december
inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som infaller närmast
efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.
Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12 och 26
i månaderna februari-juli samt den 12 augusti.
Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller
omprövningsbeslut m.m.
6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90
dagar har gått från beslutsdagen.
Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om
debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § eller till följd av domstols beslut skall
ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar
har gått från beslutsdagen. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den
tidpunkt som anges i första stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 1
63
Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26
januari, den 12,17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och
26 i övriga månader.
Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än
som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl.
Överskjutande ingående mervärdesskatt
7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning i en skattedeklaration
mot överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26,
i december senast den 27, i den månad inbetalningen skulle vara gjord,
anses ha gjorts på förfallodagen. Avräkning mot överskjutande ingående
mervärdesskatt i övriga fall anses ha gjorts när mervärdesskatten senast skall
ha redovisats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Kommuner och landsting
8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §,
räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag
oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
1 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild
bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse.
10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten
(huvudbetalareri) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är
skyldig att betala skatten (sidobetalaré), gäller följande:
En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också
huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella
övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med
inbetalningen begär något annat.
11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det
behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden fördelas
proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella perioden, om
64
inte annat följer av 10 § eller 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) Prop. 1996/97:100
eller någon annan lag. Del 1
Tilläggspensionsavgift
12 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av
tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt
följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten
anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den
slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som
motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar
som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig
skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men
före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs.
Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före
utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om avgiften for visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
Avgift som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut.
13 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings-
uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom
sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla
staten.
17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt
1 § Om skattemyndigheten beviljar anstånd med att lämna en skattedekla-
ration enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten också bevilja anstånd med
inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen.
5 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 100. Del 1
65
Prop. 1996/97:100
Del 1
2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt
1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller
delvis från skatten,
2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett
beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli
skyldig att betala skatten, eller
3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller
ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverk-
ningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala
skatten.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning
eller med anledning av överklagandet.
3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att
skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad
garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock
beviljas utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis
obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet
i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten gäller då i
stället skattemyndigheten.
Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för
ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en
del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas.
I övrigt skall bestämmelserna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.
4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst-
beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den
skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om det
finns särskilda skäl och
1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller
2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå.
Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i första
stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader efter
den dag då anståndsorsaken upphörde.
66
5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60
dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt som
skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre
därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av
1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvämspersonal,
4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
tjänstgöringen upphör.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att
handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av
dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den
skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslutet i ärendet fattades.
7 § Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd med
inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i
1-6 §§•
8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den
skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd
enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om
dubbelbeskattning.
9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna.
10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd.
Prop. 1996/97:100
Del 1
11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats
väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får
beslutet om anstånd omprövas.
67
18 kap. Återbetalning av skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 11 kap. 14 § att det
belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är större än
den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka
till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §.
2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskjutande
belopp till den skattskyldiges fordel, skall beloppet betalas tillbaka, om den
skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det, skall
återbetalning ske, om
1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande
ingående mervärdesskatt, eller
2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett
beslut av domstol.
Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 §.
3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp
som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har tillgodoräknats den
skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas
tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.
Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk
person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med
hänsyn till den skattskyldiges forhållanden eller om det finns andra särskilda
skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om den
skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller om det
finns synnerliga skäl.
Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn
inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till
delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras endast
om det finns särskilda skäl.
Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27
eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.
Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om
något annat följer av 7 §.
4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående
mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller efter
redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap.
20 § skett och denna skatt räknats av.
68
Prop. 1996/97:100
Del 1
5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i
Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige
har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall föras
över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i
en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten
sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att
inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen får
dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för
beskattningsåret.
6 § Om skatt förs över enligt 5 § skall intäktsränta enligt 19 kap. inte
beräknas.
Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall föras
över.
7 § En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp som
1. understiger 100 kronor,
2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §,
3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt
lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats,
5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma
att beslutas, eller
6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för betalning
av framtida skatteskulder.
Om det finns särskilda skäl, får även belopp som understiger 100 kronor
återbetalas.
Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas
tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas.
69
Prop. 1996/97:100
Del 1
9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas.
En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den årliga
avstämningen får dock utmätas först efter det att kronofogdemyndigheten
fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter.
Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag.
10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund av
att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på
grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall
beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto.
Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller staten.
19 kap. Ränta
1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras
ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel.
2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller
skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag.
Till den del skatteskulden gäller skatt som avses i 4, 5 eller 7 § beräknas
kostnadsränta inte för tiden från och med den 13 februari till och med den
3 maj taxeringsåret på belopp upp till och med 20 000 kronor.
3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta) som
motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar.
Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla från och
med närmast kommande kalendermånad.
70
Prop. 1996/97:100
Del 1
Kostnadsränta på preliminär skatt
4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter
den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsränta från och med den 13
februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske. Räntan
beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan.
För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från och
med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta på slutlig skatt
5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap.
14 § andra stycket 2 a och b, beräknas kostnadsränta från och med den 13
februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske. Räntan
beräknas efter en räntesats motsvarande 125 % av basräntan.
För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från och
med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta vid anstånd
6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas
när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med dagen efter
skattens ursprungliga förfallodag till och med den dag betalning senast skall
ske med anledning av beslutet om anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och
med dagen efter den då anståndet beviljades.
Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar
basräntan.
Kostnadsränta vid omprövning och överklagande
7 § När det är fråga om skatt som skall betalas till följd av ett omprövnings-
beslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsränta från och med
dagen efter skattens ursprungliga förfallodag eller, när det är fråga om
slutlig skatt, från och med den 13 februari taxeringsåret till och med den dag
betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens eller
domstolens beslut.
När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka
till följd av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen
mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan inte beräknas för tid
fram till och med den dag betalning senast skall ske.
71
Kostnadsränta enligt första stycket beräknas efter en räntesats som Prop. 1996/97:100
motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om Del 1
skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra
stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar
basräntan plus 15 procentenheter.
Kostnadsränta vid för sen betalning
8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skatten
senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, beräknas
efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den
del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en
räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta vid indrivning m.m.
9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten
for indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring for skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan
efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret.
Påförande av kostnadsränta m. m.
10 § Kostnadsränta påförs for varje månad.
Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller statens
fordran på skatten har preskriberats.
Befrielse från kostnadsränta
11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från
kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl.
12 § Intäktsränta beräknas, om inte annat följer av 13 §, från och med dagen
efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens sär-
skilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag eller ett belopp annars
tillgodoräknas till den dag då beloppet används for betalning av skatt eller
betalas tillbaka. När det är fråga om skatt som skall tillgodoräknas till följd
av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas räntan från
och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag.
72
13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret
för
1. skatt som skall betalas tillbaka på grund av nedsättning enligt 11 kap.
13 § eller enligt ett beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 §
andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller
2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §.
För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i
skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för
avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den
då deklarationen senast skall ha kommit in.
14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av
basräntan och tillgodoförs varje månad.
Prop. 1996/97:100
Del 1
15 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta ändras,
skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.
16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt
4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13 februari i stället
beräknas från och med närmast följande tisdag.
Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4 eller
5 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället beräknas från och med
närmast följande tisdag.
20 kap. Indrivning
1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda
skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för in-
drivning, om det obetalda beloppet uppgår till
1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna skatte-
deklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan deklaration, har
F-skattsedel,
2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.
I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen
också lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på
minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid.
2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 §
1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkurs-
ansökan,
2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, eller
3. om det annars finns särskilda skäl.
73
3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala Prop. 1996/97:100
skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det. Del 1
4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns
i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.
6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall
kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet.
Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att
fordringen har lämnats for indrivning.
Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och
10 §§.
7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp
som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som
avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
även om förfallodagen ännu inte är inne.
21 kap. Omprövning
1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva ett
beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning eller
återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns andra
skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett beslut
följer av 22 kap. 6 §.
Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får
skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller
för omprövning.
Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut,
om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.
2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den
skattskyldiges inkomstförhållanden endast om ändringen avser belopp som
är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det
annars finns särskilda skäl.
74
3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en
länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som
har meddelats efter beslutet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt.
Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till
skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått ut.
Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av
ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör
sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid
fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling
med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit in inom två
månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom.
5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten
inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet, om det
gäller
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter,
eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av den
skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det, får
skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas.
Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs om
begäran inte undertecknas.
7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om
skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge beslutet i
den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft.
75
8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fordel meddelas senast
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har
gått ut.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det
av material som är tillgängligt for skattemyndigheten framgår att ett
beskattningsbeslut är felaktigt.
9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte
meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket
samt 11 och 12 §§.
Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter
utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant
omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom
in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
Prop. 1996/97:100
Del 1
10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 §
under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11-20 §§ (efterbeskatt-
ning)-
11 § Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller
inte fattats på grund av att den skattskyldige
1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet hos
skattemyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för
beskattningsbeslutet,
2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller
återbetalning av skatt enligt denna lag, eller
3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift.
12 § Efterbeskattning får också ske
1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende
skall rättas, eller
2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut
eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller
återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än
den som ändringen gäller eller för någon annan skattskyldig.
13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse.
76
Efterbeskattning får inte ske, om beslutet med hänsyn till omständig- Prop. 1996/97:100
hetema skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten Del 1
tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga.
Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift,
utom i fall som avses i 12 § 1.
14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat
följer av 15-20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den
tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder
ändringen.
Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på
kammarrättens eller Regeringsrättens beslut med anledning av överklagan-
de, får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter
utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades.
16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett
omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt
denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men senast ett
år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens
beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.
17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning
meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då
bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering.
18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket
skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott
som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den skattskyldi-
ge för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas för den
redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den tid som
anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den skatt-
skyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut enligt
14 a § skattebrottslagen.
Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 § skattebrottslagen
också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §.
19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas
före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna
åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra
stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den skattskyldige
77
har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas inom sex
månader från dödsfallet.
Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas
av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersök-
ning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om
tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till
någon del.
20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons
beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot
den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt
vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69).
22 kap. Överklagande
1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall
som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-
skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos
regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av Riksskatte-
verket.
Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
11-13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
2 § Beslut i fråga om
1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag,
2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §,
3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och
4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 § får inte överklagas.
3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha
kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det
sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober
samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag
då klaganden fick del av beslutet.
Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till nackdel
for honom eller henne.
Prop. 1996/97:100
Del 1
78
4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då Prop. 1996/97:100
klaganden fick del av beslutet, om det gäller Del 1
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivaravgifter,
eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetill-
lägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetilläg-
get inte har fått laga kraft.
6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5-7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en
skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut.
Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut
gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.
7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist
som enligt 21 kap. 8, 9 och 14-20 §§ gäller för beslut om omprövning på
initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det
begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha
kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan
om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras
samtidigt.
9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall betala
arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall betala
mervärdesskatt.
Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna
lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.
79
10 § Beslut av länsrätten i fråga om
1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter,
och
2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §
får inte överklagas.
11 § Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. befrielse från skattetillägg och förseningsavgift enligt 15 kap. 7 och
8 §§ och ränta enligt 19 kap. 11 §, samt
7. överföring av skatt till en annan stat
får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövnings-
tillstånd.
12 § 1 fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om
avgiftsunderlag for egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller for
mål enligt denna lag.
23 kap. Övriga bestämmelser
1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt
denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.
2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns
anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas
staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.
Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen
(1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif-
ter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behörig enligt
dessa lagar.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet
bedömas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
80
Prop. 1996/97:100
Del 1
3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi, får
skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av
delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara for redovisningen och
betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som
hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet
i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen
skall finnas tillgängligt hos delägaren.
Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare befrias från
sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara for redovis-
ningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.
4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av skatte-
myndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländska
företagaren som ombud for företagaren svara för redovisningen av
mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i
övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller mervärdes-
skatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs for skattens betalning.
Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos
representanten.
Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk person
och har ett fast driftställe här i landet.
5 § Bestämmelserna om skyldighet för ställföreträdare att lämna självdekla-
ration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller också for uppgifter som skall lämnas enligt denna
lag.
6 § Uppgifter som lämnats for en skattskyldig som är en juridisk person
anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.
7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt
denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att
betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör.
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
81
8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som Prop. 1996/97:100
föranleder åtgärden inte har fått laga kraft. Motsvarande gäller vid Del 1
verkställighet enligt utsökningsbalken.
9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också for
skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första
gången när det gäller
a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998,
b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser
redovisningsperioden januari 1998,
c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast
före den 1 januari 1999.
2. För inkomståret 1998 skall utan ansökan F-skattsedel utfärdas for den
som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel utfärdad enligt 33 b § eller
33 c § uppbördslagen (1953:272).
3. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998
enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 1 och 2 §§ i den nya
lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på
grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och
3 mom. uppbördslagen.
4. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i
skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen
(1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1-4 §§ i den nya lagen rätt
att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är
hänförlig till skulden.
5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla:
a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande
skall tillämpas i fråga om preliminär skatt for tid före den 1 januari 1998
samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt avseende 1998 eller
tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om
inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgif-
ter for utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa.
6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall till
utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell grundad på en for
landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskatt-
ningsåret avrundad till helt krontal.
7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid
uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående
skatt enligt 1996 års taxering.
82
8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att
betala skatt enligt den nya lagen.
9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet for företrädare for juridisk
person i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om innehållen
skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt uppbördsla-
gen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1968:430)
om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Detsamma gäller i fråga om
avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt nämnda lagar.
Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare gäller
fortfarande i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som anhängig-
gjorts före utgången av år 1997.
10. Bestämmelserna i 14 kap. 3-7 §§ gäller från ikraftträdandet i
tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen,
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller
d) mervärdesskattelagen (1994:200).
Prop. 1996/97:100
Del 1
83
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta och som
inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten skall, i de fall
det särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder
som anges i denna lag.
2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter
förfallomånaden,
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter
förfallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter
förfallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio
dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats.
3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda
beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut
med motsvarande belopp.
4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings-
skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall
dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes.
Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog-
demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.
5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med
inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits
emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter.
6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om
avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att
betala dröjsmålsavgift.
7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för
överklagande av beslut om den skatt, tull, avgift eller ränta som föranlett
dröj smålsavgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
84
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2, 6 och 6 a §§, 12 kap. 2 § samt
20 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
11 kap.
Med inkomst av anställ-
ning avses lön eller arman er-
sättning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, som en
försäkrad har fått såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst.
Med lön likställs kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Sådan
skattepliktig intäkt i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som utgår
på grund av kundtrohet eller
liknande, skall också anses som
inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen. Till
sådan inkomst räknas dock inte från
en och samma arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. I fråga om arbete
som har utförts utomlands bortses
vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra
2§2
Med inkomst av anställ-
ning avses lön eller annan er-
sättning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, som en
försäkrad har fått såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst.
Med lön likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:000)
undantas vid beräkning av skatteav-
drag. Sådan skattepliktig intäkt i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som utgår på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
också anses som inkomst av
anställning, om den som slutligt har
stått för de kostnader som ligger till
grund för förmånen är någon annan
än den som är skattskyldig för
förmånen. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och samma
arbetsgivare utgiven lön som under
ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte
heller intäkt som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i kommu-
nalskattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid beräk-
ningen av pensionsgrundande in-
komst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
85
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
särskilda förhållanden i syssel- och andra särskilda förhållanden i
sättningslandet. Såsom inkomst av sysselsättningslandet. Såsom
anställning anses även inkomst av anställning anses även
Prop. 1996/97:100
Del 1
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeforsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
vid svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeforsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-
digt,
r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av
r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
s) ersättning från semesterkassa.
I fråga om ersättning i pengar el-
ler andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än
pension och ersättning från
semesterkassa, i fråga om ersättning
86
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstifielse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.
till idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstifielse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3
kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestäm-
mande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller ijärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst
fastställts för en försäkrad, skall
pensionspoäng
tillgodoräknas honom. I den mån
den pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete får dock pensions-
poäng tillgodoräknas den försäk-
rade endast om tilläggspensions-
avgift för året till fullo erlagts inom
föreskriven tid. Utan hinder av att
sådan avgiftsbetalning inte skett
skall pensionspoäng tillgodoräknas
För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst
fastställts för en försäkrad, skall
pensionspoäng
tillgodoräknas honom. I den mån
den pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete skall pensionspoäng
tillgodoräknas endast på den andel
av den inkomsten, undantaget
sådan inkomst som avses i 3 §
första stycket d), som motsvarar
den andel av tilläggspensions-
avgiften som har betalats enligt 16
87
Nuvarande lydelse
den försäkrade för de båda år som
närmast föregått det då pension vid
bifall till ansökningen skulle börja
utgå. Pensionspoäng skall vidare
alltid tillgodoräknas för pensions-
grundande inkomst som härrör från
inkomst som avses i 3 § första
stycket d).
Föreslagen lydelse
kap. 12 § skattebetalningslagen
(1997:000). Andelsberäkningen
görs därvid på inkomsten före
basbeloppsavräkningen enligt 5 §
första stycket. Pensionspoäng
tillgodoräknas endast om andelen
av inkomsten av annat förvärvs-
arbete, ensam eller tillsammans
med annan inkomst som ligger till
grund för beräkning av pensions-
grundande inkomst, uppgår till
minst ett basbelopp. Pensionspoäng
tillgodoräknas alltid för pensions-
grundande inkomst som härrör från
inkomst som avses i 3 § första
stycket d).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande
inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels
poäng.
Har försäkrad under minst halva året åtnjutit en tjärdedels, halv eller tre
fjärdedels förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall han, utöver
pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit en
fjärdedels förtidspension, en fjärdedel, om han åtnjutit halv förtidspension,
hälften och, om han åtnjutit tre fjärdedels förtidspension, tre Värdedelar av
det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu
sagts skall inte gälla om pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast en del av
pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av
poängmedeltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen,
som inte är samordnad med livräntan, och pensionen.
Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel, tre Värdedels, halv
eller en Värdedels förtidspension, skall vid tillämpning av tredje stycket
den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under hela
tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall den för den
försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas.
Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år,
varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas
lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas
hava tillgodoräknats honom för samma år. Den pensionspoäng som
tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50.
6a§
Har en här i riket bosatt förälder Har en här i riket bosatt förälder
under större delen av ett kalenderår under större delen av ett kalenderår
88
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
vårdat ett här bosatt barn, som inte
har fyllt tre år, skall föräldern under
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året
såsom ett vårdår. Sådana år jäm-
ställs med tillämpningen av denna
lag med år för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats. För tillgodoräknan-
de fordras att de allmänna förut-
sättningarna för beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt 1 §
andra stycket andra meningen är
uppfyllda. Vårdår enligt denna
paragraf skall inte tillgodoräknas då
pensionspoäng för året fastställts
enligt 6 § och inte heller då pen-
sionspoäng för året enligt 6 § första
stycket inte tillgodoräknats
föräldern på grund av underlåten
avgiftsbetalning.
vårdat ett här bosatt barn, som inte
har fyllt tre år, skall föräldern under
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året
såsom ett vårdår. Sådana år jäm-
ställs vid tillämpningen av denna
lag med år för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats. För tillgodoräknan-
de fordras att de allmänna förutsätt-
ningarna för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt 1 § andra
stycket andra meningen är uppfyll-
da. Vårdår enligt denna paragraf
skall inte tillgodoräknas då pen-
sionspoäng för året fastställts enligt
6 § och inte heller då pensions-
poäng för året enligt 6 § första
stycket inte tillgodoräknats föräl-
dern på grund av underlåten eller
bristande avgiftsbetalning.
Prop. 1996/97:100
Del 1
För samma barn och år far endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår
enligt första stycket.
Vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av
pensionspoäng bortses från de år som tillgodoräknats enligt denna para-
graf. Sådana år skall inte heller beaktas vid tillämpningen av 12 kap. 1 §
första stycket eller 13 kap. 2 § första stycket.
En förälder som vill att ett vårdår enligt denna paragraf skall tillgodo-
räknas skall hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven göra
en skriftlig ansökan om tillgodoräknande enligt denna paragraf senast ett år
efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
12 kap.
2§4
Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra och tredje styckena
samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio
procent av produkten av det basbe-
lopp som har fastställts för året och
medeltalet av de pensionspoäng
som tillgodoräknats den försäkrade
eller, om pensionspoäng tillgodo-
räknats honom för mer än femton
år, medeltalet av de femton högsta
poängtalen. Har pensionspoäng till-
godoräknats den försäkrade för
Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra stycket samt 3 och 4
§§, för år räknat sextio procent av
produkten av det basbelopp som har
fastställts för året och medeltalet av
de pensionspoäng som tillgodoräk-
nats den försäkrade eller, om pen-
sionspoäng tillgodoräknats honom
för mer än femton år, medeltalet av
de femton högsta poängtalen. Har
pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för mindre än trettio år,
89
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
mindre än trettio år, skall hänsyn tas
endast till så stor del av nämnda
produkt som svarar mot förhållan-
det mellan det antal år, för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats ho-
nom, och talet trettio.
Har pensionspoäng enligt 11
kap. 6 § första stycket på grund av
underlåten avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats den försäkrade,
skall hans ålderspension utgöra
sextio procent av så stor del av den
i första stycket angivna produkten,
som svarar mot förhållandet mellan
det antal år, dock högst trettio, för
vilka pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade, och talet tret-
tio ökat med ett för varje år, för
vilket den försäkrade till följd av
underlåten avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats pensionspoäng. Vid
tillämpning av vad nu sagts får ta-
let trettio ej ökas till mer än femtio.
skall hänsyn tas endast till så stor
del av nämnda produkt som svarar
mot förhållandet mellan det antal
år, för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats honom, och talet
trettio.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om ålderspensionen börjar utbetalas tidigare än från och med den må-
nad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas
med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå
återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextio-
fem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda må-
nad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje månad, som då
pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den
försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock ej tas till tid
efter ingången av den månad, då den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej hel-
ler till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit berättigad
till tilläggspension i form av ålderspension.
20 kap.
2§5
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som
vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och
11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
90
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige,
om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han avled.
Vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggrun-
Prop. 1996/97:100
Del 1
dande inkomst och pensionsgrun-
dande inkomst gäller vad som i 22
c § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
sägs om iakttagande av förhands-
besked.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattesedel i en an-
budshandling, en faktura eller nå-
gon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara uppgif-
ter samt uppgift om betalnings-
mottagarens personnummer eller
organisationsnummer anses ha en
sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattesedel gäller
även som sådant skriftligt åberop-
ande av F-skattesedeln som avses i
3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som
nu sagts gäller dock inte om den
som betalar ut ersättningen känner
till att uppgiften om innehav av en
F-skattesedel är oriktig. Bestäm-
melser om påföljd för den som läm-
nar oriktig uppgift finns i skatte-
brottslagen (1971:69).
Har någon genom oriktiga upp-
gifter eller genom underlåtenhet att
fullgöra en uppgifts- eller anmäl-
ningsskyldighet eller på annat sätt
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller nå-
gon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
for identifiering godtagbara uppgif-
ter samt uppgift om betalnings-
mottagarens personnummer eller
organisationsnummer anses ha en
sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattsedel gäller
även som så-dant skriftligt åbero-
pande av F-skattsedeln som avses i
3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som
nu sagts gäller dock inte om den
som betalar ut ersättningen känner
till att uppgiften om innehav av en
F-skattsedel är oriktig. Bestämmel-
ser om påföljd för den som lämnar
oriktig uppgift finns i skattebrotts-
lagen (1971:69).
Har någon genom oriktiga upp-
gifter eller genom underlåtenhet att
fullgöra en uppgifts- eller anmäl-
ningsskyldighet eller på annat sätt
91
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
förorsakat att ersättning utgått obe-
hörigen eller med för högt belopp,
eller har någon eljest obehörigen
eller med for högt belopp uppburit
ersättning och har han skäligen bort
inse detta, skall återbetalning ske av
vad som for mycket utbetalats, om
inte i särskilt fall anledning förelig-
ger att helt eller delvis efterge åter-
betalningsskyldigheten.
förorsakat att ersättning utgått obe-
hörigen eller med for högt belopp,
elier har någon eljest obehörigen
eller med for högt belopp uppburit
ersättning och har han skäligen bort
inse detta, skall återbetalning ske av
vad som for mycket utbetalats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första stycket,
får vid senare utbetalning till
honom i avräkning på vad som för
mycket utgått innehållas ett skäligt
belopp. Avdrag på tilläggspension
får även göras för obetald
egenavgift för tilläggspension, om
enligt 11 kap. 6 § första stycket
pensionspoäng som svarar mot
avgiften tillgodoräknats den
försäkrade för det år som avgiften
avser oavsett att avgiften inte
erlagts.
Har tilläggspension betalats ut
och ändras fastställd pensions-
poäng på grund av underlåten eller
bristande avgiftsbetalning skall
försäkringskassan besluta om
återbetalning av för mycket ut-
betald tilläggspension.
Om det i särskilt fall finns
anledning får försäkringskassan
helt eller delvis efterge krav på
återbetalning enligt första eller
andra stycket.
Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första eller
andra stycket, får vid senare
utbetalning till honom i avräkning
på vad som for mycket utgått
innehållas ett skäligt belopp.
Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av
en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en
ersättning som har utgetts på grund av en annan författning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 11 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 20
kap. 4 § andra stycket andra meningen i deras äldre lydelse skall
92
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fortfarande tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift for åren 1996
och 1997.
3. Äldre föreskrifter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäller fortfarande i
fråga om inkomst som avser tid fore 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:107.
'Senaste lydelse 1992:1702.
‘'Senaste lydelse 1990:743.
5Senaste lydelse 1996:665.
'‘Senaste lydelse 1983:191.
93
Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §'
Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan
avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.
Lagen tillämpas inte i fråga om
1. gärningar som är belagda med
varusmuggling,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, förse-
ningsavgift eller liknande avgift.
straff i lagen (1960:418) om straff för
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift.
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra föreskriven skyldighet att
innehålla skatt eller inbetala skatt
som innehållits för annan, döms för
skattebetalningsbrott till böter
eller fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra skyldighet att göra skatte-
avdrag på sätt som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:000)
döms förskatteavdragsbrott till
böter eller fängelse i högst ett år.
1 ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
'Senaste lydelse 1996:657.
2Senaste lydelse 1996:658.
94
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §2
Om inte något annat följer av
denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar i
fråga om felparkeringsavgifter.
Reglerna om dröjsmålsavgift skall
dock inte tillämpas. Regeringen får
föreskriva avvikelser från
uppbördslagen, när det gäller det
administrativa förfarandet i fråga
om felparkeringsavgifter.
Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter
den dag då överträdelsen skedde.
Om en felparkeringsavgift inte
betalas efter ett sådant åläggande
som avses i 6 § andra stycket skall
Vägverket begära indrivning av
avgiften. Regeringen får meddela
föreskrifter om att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske oavsett om åläggandet har fått
laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
‘Lagen omtryckt 1987:25.
2Senaste lydelse 1993:900.
95
Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall
införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 a §
Vid tvångsförvaltning av fastighet
skall förvaltaren anses som
arbetsgivare enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000) beträffande
av honom förvaltad egendom.
Bestämmelserna i 13 kap. 1 §
nämnda lag om befrielse från
betalningsskyldighet gäller även
förvaltaren.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om lön för inkomståret 1998.
96
Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
2§‘
Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på
1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det
allmänna som inte betecknas som skatt,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, försenings-
avgift eller liknande avgift, om den
fordran som tillägget, räntan eller
avgiften avser får betalningssäkras.
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift, om den fordran
som tillägget, räntan eller avgiften
avser får betalningssäkras.
Betalningssäkring får användas också
1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för
belopp som avses i första stycket,
2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken
säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse
mellan Sverige och främmande stat.
Mål om betalningssäkring prövas
av den länsrätt som är behörig i
fråga om gäldenärens taxering till
skatt enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för det beskatt-
ningsår, då framställning om betal-
ningssäkring görs. Finns inte be-
hörig domstol enligt vad som nu
sagts, prövas målet av länsrätten i
det län, där verkställigheten kan äga
rum.
20 §2
Mål om betalningssäkring prövas
av länsrätten i det län där gälde-
nären hade sin hemortskommun
den 1 november året före det kalen-
derår då framställning om betal-
ningssäkring görs. Vid bestäm-
mande av hemortskommun gäller
bestämmelserna i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Finns inte behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, prövas
målet av länsrätten i det län, där
verkställigheten kan äga rum.
Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där
behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§
taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om
betalningssäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
97
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för
utgiftsåret 1997 och tidigare år.
Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställ-
ningar som gjorts före ikraftträdandet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Senaste lydelse 1996:685.
2Senaste lydelse 1990:372.
98
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
15 §'
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
Utmätning för underhållsbidrag
med företrädesrätt enligt 14 § och
förrättningskostnaderna i målet har
företräde framför avdrag för
kvarstående skatt. Vid utmätning av
lön för annan fordran har avdrag
för kvarstående skatt företräde. En
fordran enligt 14 § första stycket 1
har företräde framför förrättnings-
kostnadema i målet.
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
En fordran enligt 14 § första stycket
1 har företräde framför förrättnings-
kostnadema i målet.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
‘Senaste lydelse 1995:298.
99
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.1
dels att i 1 § orden “rättshjälpslagen (1972:429)” skall bytas ut mot
“rättshjälpslagen (1996:1619)”,
dels att 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra stycket.
Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum.
Punkt 2 gäller dock inte i fråga om
en fordran som har påförts enligt
uppbördslagen (1953:272).
Föreslagen lydelse
3§2
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra eller tredje
stycket.
Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid for av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum.
En fordran som har påförts en-
ligt skattebetalningslagen
(1997:000) preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den lämnades för indrivning. Om
ett sådant indrivningsuppdrag åter-
tas, upphör beräkningen av
preskriptionstidför det belopp som
omfattas av återkallelsen.
4§
Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis
anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån
tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att
gälla.
100
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Första stycket gäller inte i fråga
om fordringar som påförts enligt
skattebetalningslagen (1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringen i 1 § den 1 december
1997 och i övrigt den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp-
bördslagen (1953:272) eller rättshjälpslagen (1972:429).
‘Senaste lydelse av 1 § 1993:904.
2Senaste lydelse 1984:861.
101
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5
kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §'
Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig
händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos
beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna
deklaration även för redovisningsperioder for vilka han inte har någon
skatt att redovisa.
Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket,
Jordbruksverket eller Fiskeriverket.
Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket,
Jordbruksverket eller Fiskeriverket.
Efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller skatte-
myndighet som Riksskatteverket
bestämmer får deklaration avges i
form av ett elektroniskt dokument.
En sådan deklaration får tas emot
av Riksskatteverket för skatte-
myndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
som gjorts med hjälp av automatisk
databehandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom
ett visst tekniskt förfarande.
3 kap.
5
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokförings lagen
(1979:141) och annan juridisk
person än dödsbo att lämna
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att lämna
102
Nuvarande lydelse
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
rörande rättshandling mellan den
som föreläggs och annan person
(kontrolluppgift), om det behövs
till ledning för beskattning av den
andre personen eller för kontroll
av ansökan av honom om
återbetalning av eller kompen-
sation för skatt. Om det finns
särskilda skäl får även annan
person än som avses i första
meningen föreläggas att lämna
kontrolluppgift.
Föreslagen lydelse
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
som rör rättshandling mellan den
som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen
(kontrolluppgift). Föreläggande
får meddelas, om kontrolluppgiften
har betydelse för beskattning enligt
denna lag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas att
lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att
det annars inte följs.
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han
måste lägga ned ett betydande
arbete för att fullgöra det, i stället
ställa nödvändiga handlingar till
beskattningsmyndighetens för-
fogande för granskning.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt.
§3
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt eller, att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision också
för att inhämta uppgifter av
betydelse för kontroll enligt första
stycket av någon annan än den
som revideras.
Skatterevision får även ske för
att kontrollera att den som ansökt
103
Nuvarande lydelse
om återbetalning av eller
kompensation för skatt lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter i
sin ansökan.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan
juridisk person än dödsbo.
Ett beslut om skatterevision
skall överlämnas till den
reviderade innan revisionen
verkställs. Beslutet skall innehålla
uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter
enligt 15 och 15 a §§.
§4
Ett beslut om skatterevision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 15 och 15 a §§.
Vid revision som avses i 7 £
andra stycket får beskattnings-
myndigheten, om det finns
särskilda skäl, utesluta uppgift om
vilken person eller rättshandling
granskningen avser.
I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att
verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. År det av betydelse att
vidta sådana åtgärder som avses i
11 § andra stycket får dock under-
rättelse ske i samband med att
revisionen verkställs, om kontrollen
annars kan mista sin betydelse.
11
Vid skatterevision får räken-
skapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas om
de inte skall undantas enligt 15 §.
Med handling förstås framställning
i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med
§5
Vid skatterevision får
räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör verksamheten
granskas, om de inte skall undantas
enligt 15 §. Med handling förstås
framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt
104
Nuvarande lydelse
teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta
prov på varor som används, säljs
eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten. Vidare får han
inventera kassan, granska varu-
lager, inventarier, fordon, särskild
räknarapparatur, mätapparatur
och tillverkningsprocesser. Han får
också prova särskild räknar-
apparatur och mätapparatur.
Föreslagen lydelse
uppfattas endast med teknisk
hjälpmedel.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Revisorn får ta prov på varor
som används, säljs eller tillhanda-
hålls på annat sätt i verksamheten.
Vidare får han inventera kassan,
granska varulager, inventarier,
fordon, särskild räknarapparatur,
mätapparatur och tillverknings-
processer. Han får också prova
kassaapparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och
annan teknisk utrustning.
14 §6
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall beskattningsmyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Beskatt-
ningsmyndigheten skall underrätta
den reviderade om att handling-
arna överlämnats till konkurs-
förvaltaren.
Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet
av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
5 kap.
5§7
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
ned, kan den skattskyldige av
ned, kan den skattskyldige av
105
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
beskattningsmyndigheten få anstånd beskattningsmyndigheten få anstånd
med att betala skatten. Be- med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 stämmelsema i 17 kap. 2, 3, 9 och
mom. uppbördslagen (1953:272) 11 §§ skattebetalningslagen
gäller då i tillämpliga delar. (1997:000) gäller då i tillämpliga
delar.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift.
12 §9
Ränta skall utgå på
1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till
den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan från den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut. / fall
som avses i första stycket 2 skall
bestämmelserna om ränta i 49 § 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
tillämpas.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan från den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut.
I fall som avses i första stycket 2
utgår ränta från den dag, då
beloppet skulle ha betalats om
anstånd inte medgetts, till och med
den dag, då anståndstiden gått ut
eller, om beloppet betalats dessför-
innan, till och med den dag
betalning skett. Bifalls den
skattskyldiges yrkande i ompröv-
ningsärende av beskattnings-
myndigheten eller bifaller domstol
ett överklagande skall betald ränta
återbetalas.
Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från
skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl.
106
Nuvarande lydelse
17
Har någon, i egenskap av
företrädare för skattskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåtit att
betala in skatt i den tid och ordning
som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5
kap. 1 och 2 § §, är han tillsammans
med den skattskyldige betalnings-
skyldig för skatten. Betalningsskyl-
digheten får jämkas eller efterges
om det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan den skattskyldi-
ges betalningsskyldighet för skat-
tebeloppet har bortfallit enligt
lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m. m.
Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för skattebelopp enligt
första stycket får söka beloppet åter
av den skattskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.
Föreslagen lydelse
§'°
I fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för skattskyldig som
är juridisk person och som inte
betalat in skatt i den tid och
ordning som anges i 2 kap. 6-9 §§
samt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller 12
kap. 6 § första, andra och fjärde
styckena, 7 §, 12 § första stycket
och 13 § skattebetalningslagen
(1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
7 kap.
1
Har den skattskyldige i
deklaration eller annat skriftligt
meddelande som han under
förfarandet avgett till ledning för
beslut rörande beskattningen,
lämnat uppgift som befinns oriktig,
skall en särskild avgift
(skattetillägg) påföras
honom. Skattetillägget är tjugo
procent av det skattebelopp som
inte skulle ha påförts om den
oriktiga uppgiften hade godtagits.
Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om skatt och upp-
ii
Om den skattskyldige på något
annat satt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
till ledning för beslut rörande
beskattningen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift
(skattetillägg) tas ut.
Skattetillägget är tjugo procent av
det skattebelopp som inte skulle ha
påförts om den oriktiga uppgiften
hade godtagits. Detsamma gäller,
om en sådan uppgift har lämnats i
ett mål om skatt och uppgiften inte
har godtagits efter prövning i sak.
107
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
giften inte har godtagits efter
prövning i sak.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den
oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.
Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som
till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt
första eller andra stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är
tjugo procent av den skatt som till
följd av uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han kan ha lämnat till
ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från
den skattskyldige påförs dock
skattetillägget enligt första eller
andra stycket.
Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är
tjugo procent av den skatt som till
följd av uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt uppgifter
han på något annat sätt än munt-
ligen kan ha lämnat till ledning för
beskattningen. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skatte-
tillägget enligt första eller andra
stycket.
Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar
rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en felräk-
ning eller en misskrivning, som
uppenbart framgår av deklarationen
eller ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige.
Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande
och avvikelsen inte gäller uppgift i
sak.
4§
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en
felräkning eller en misskrivning,
som uppenbart framgår av
deklarationen eller av något annat
meddelande från den skattskyldige
som inte är muntligt.
Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande och
avvikelsen inte gäller uppgift i sak.
108
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påfors inte
skattetillägg.
Prop. 1996/97:100
Del 1
6§
Skattetillägg och försenings-
avgift får helt efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Skattetillägg får helt efterges
även när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anses
som ringa.
Särskild avgift får inte påföras
sedan den skattskyldige avlidit.
8§
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om yrkande om
detta inte har framställts, i den mån
det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
12
Den skattskyldige skall befrias
helt från skattetillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut
skattetillägget eller avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägg även när det
belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller under-
låtenheten är obetydligt.
Skattetillägg och försenings-
avgift får inte påföras sedan den
skattskyldige avlidit.
13
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg skall
beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg
som föranleds av beskattningsbeslutet.
109
Nuvarande lydelse
3§
Fråga om utdömande av vite
prövas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är
belägen. Har vite samtidigt före-
lagts med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
mervärdesskattelagen (1994:200)
görs prövningen av den länsrätt som
är behörig enligt sistnämnda lag.
Föreslagen lydelse
9 kap.
14
Prop. 1996/97:100
Del 1
Fråga om utdömande av vite prö-
vas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är be-
lägen. Har vite samtidigt förelagts
med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
skattebetalningslagen (1997:000)
görs prövningen av den länsrätt som
är behörig enligt sistnämnda lag.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 och 7 §§ gäller fortfarande i fråga om
kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss
energiskatt.
3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om
betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite som
samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).
‘Senaste lydelse 1993:462.
2Senaste lydelse 1994:474.
’Senaste lydelse 1994:474.
“Senaste lydelse 1994:474.
sSenaste lydelse 1994:1906.
6Senaste lydelse 1994:474.
7Senaste lydelse 1990:331.
"Senaste lydelse 1992:639.
“Senaste lydelse 1992:639.
"'Senaste lydelse 1996:670.
"Senaste lydelse 1991:1906.
"Senaste lydelse 1991:1906.
1'Senaste lydelse 1991:1906.
'“Senaste lydelse 1994:214.
110
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande
lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och
socialavgifter samt enligt 75 § b
tullagen (1987:1065), när åtgärden
innefattar automatisk databehand-
ling av personuppgifter i personre-
gister enligt datalagen (1973:289).
Denna lag gäller vid myndighets
granskning avseende skatter och
socialavgifter samt vid granskning
enligt 69 och 70 §§ tullagen
(1994:1550), när åtgärden inne-
fattar automatisk databehandling av
personuppgifter i personregister
enligt datalagen (1973:289).
andra stycket och 16 § datalagen
3 §2
Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp
av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 §
(1973:289).
Den som verkställer revisionen
skall lämna Datainspektionen de
uppgifter om den automatiska data-
behandlingen som inspektionen
begär för sin tillsyn.
Den som verkställer gransk-
ningen skall lämna Data-
inspektionen de uppgifter om den
automatiska databehandlingen som
inspektionen begär for sin tillsyn.
Den som har beslutat om revi-
sion och den hos vilken revisionen
sker får överklaga Datainspektion-
ens beslut enligt denna lag hos
allmän förvaltningsdomstol. Även
Justitiekanslem får fora talan för att
ta till vara allmänna intressen.
Den som har beslutat om gransk-
ningen och den hos vilken
granskningen sker får överklaga
Datainspektionens beslut enligt
denna lag hos allmän förvaltnings-
domstol. Även Justitiekanslem får
föra talan för att ta till vara
allmänna intressen.
111
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart om inte annat anges i
beslutet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1994:478.
2Senaste lydelse 1994:478.
'Senaste lydelse 1994:1399.
112
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11
och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4-7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap.
6 § taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §'
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag Att bestämmelserna i denna lag
gäller även i fråga om förfarandet gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i för fastställelse av mervärdesskatt i
vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
vissa fall framgår av 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:000).
I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
debitering och uppbörd av skatt
gäller bestämmelserna i uppbörds-
lagen (1953:272).
I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
debitering, redovisning och
betalning av skatt gäller be-
stämmelserna i skattebetalnings-
lagen (1997:000).
2 kap.
2§
Beslut i taxeringsärende fattas av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldiges hemortskommun för
taxeringsåret är belägen.
Beslut i taxeringsärende fattas av
den skattemyndighet som är
behörig att fatta beslut enligt 2 kap.
1-3 och 5 §§ skattebetalningslagen
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
113
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om den skattskyldige saknar (1997:000).
hemortskommun i landet, fattas be-
slutet av Skattemyndigheten i
Stockholms län.
En skattemyndighet får uppdra
åt en annan skattemyndighet att
fatta beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Sådant uppdrag får ges
endast om den andra myndigheten
medger det och om det kan ske utan
avsevärd olägenhet för den
skattskyldige.
Prop. 1996/97:100
Del 1
3 kap.
8§2
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att skyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt. Taxerings-
revision får göras hos den som är
eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.
Om revisionen kan antas bli
omfattande får den påbörjas även
innan deklaration skall avlämnas,
om det beskattningsår som
revisionen avser gått ut.
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt eller att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision också för att
inhämta uppgifter av betydelse för
kontroll enligt första stycket av
någon annan än den som
revideras.
Taxeringsrevision får göras hos
den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) och hos annan juridisk
person än dödsbo.
114
Nuvarande lydelse
9§3
Ett beslut om taxeringsrevision
skall överlämnas till den
reviderade innan revisionen
verkställs. Beslutet skall innehålla
uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter
enligt 13 och 14 §§.
Föreslagen lydelse
Ett beslut om taxeringsrevision
skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 13 och 14 §§.
Prop. 1996/97:100
Del 1
I ett beslut om revision som
avses i 8 § andra stycket får
skattemyndigheten, om det finns
särskilda skäl, utesluta uppgift om
vilken person eller rättshandling
granskningen avser.
I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas
att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Är det av betydelse att
vidta sådana åtgärder som avses i
11 § andra stycket, får dock
underrättelse ske i samband med
att revisionen verkställs, om
kontrollen annars kan mista sin
betydelse.
11 §4
Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som
rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §.
Vid revision får revisorn även
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
som används i verksamheten.
Vid revision får revisorn
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
som används i verksamheten.
Revisorn får också ta prov på
varor som används, säljs eller till-
handahålls på annat sätt i
verksamheten samt prova kassa-
apparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och
annan teknisk utrustning.
115
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.
12 a §5
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall skattemyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Skattemyn-
digheten skall underrätta den
reviderade om att handlingarna
överlämnats till konkursförvalt-
aren.
Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Har en skattskyldig z
självdeklaration eller annat
skriftligt meddelande, som han
under förfarandet avgett till ledning
för taxeringen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild
avgift (skattetillägg) påföras
honom. Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om taxering och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.
Om en skattskyldig på något
annat sätt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
till ledning för taxeringen och
uppgiften befinns oriktig, skall en
särskild avgift
(skattetillägg) tas ut.
Detsamma gäller, om en sådan
uppgift har lämnats i ett mål om
taxering och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.
Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap.
1 § första stycket 1-6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i
fråga om förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller,
vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom.
Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som
116
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när
1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kurmat rättas med ledning
av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och
som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november
taxeringsåret,
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga.
2§7
Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering,
påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som
till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som
annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället
beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del
skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in
trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige kan
ha lämnat till ledning för
taxeringen. Innefattar skönstax-
eringen att ett vid tidigare taxering
fastställt underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst utnyttjas helt eller
delvis, skall skattetillägg beräknas
på ett underlag som utgör en fjärde-
del av den minskning av under-
skottet som skönstaxeringen
medfört. Har den skattskyldige i en
skriftlig uppgift till ledning för
taxeringen redovisat underskott i
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in
trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de uppgifter
som den skattskyldige på annat sätt
än muntligen kan ha lämnat till
ledning för taxeringen. Innefattar
skönstaxeringen att ett vid tidigare
taxering fastställt underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst
utnyttjas helt eller delvis, skall
skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxeringen
117
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret och
medför skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.
Prop. 1996/97:100
Del 1
redovisat underskott i förvärvskälla
i inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret och medför
skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.
4§'
Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige,
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av något annat meddelande från
den skattskyldige som inte är
muntligt,
2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller
kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av
kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit
tillgänglig för skattemyndigheten
taxeringsåret,
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande,
såsom fråga om yrkat avdrag eller
värde av naturaförmån eller
tillgång, och avvikelsen inte gäller
uppgift i sak,
före november månads utgång
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande, såsom
fråga om yrkat avdrag eller värde
av naturaförmån eller tillgång, och
avvikelsen inte gäller uppgift i sak,
4. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift.
Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 c,
44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
5§9
Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom
föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund
för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom.
Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga
med 500 kronor.
Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration,
inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret
118
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med
så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp
som anges i första stycket.
Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har
avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte
följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid
Prop. 1996/97:100
Del 1
som föreskrivs i föreläggandet.
Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en
deklarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad, tas
förseningsavgift ut endast om
handlingen inte undertecknas inom
den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.
Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en de-
klarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad eller som
inte är i form av ett elektroniskt
dokument, tas förseningsavgift ut
endast om bristen inte avhjälps
inom den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.
Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i första och
andra styckena gäller också för den som utan att vara deklarationsskyldig
är skyldig att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap.
26 § samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller
särskild uppgift.
Eftergift av särskild avgift Befrielse från särskild avgift
6§
Särskild avgift skall efterges
helt, om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn
till uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet eller
om det framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut den särskilda
avgiften.
10
Den skattskyldige skall befrias
helt från särskild avgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut den
särskilda avgiften.
119
Nuvarande lydelse
Skattetillägg får efterges helt när
det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är ringa.
Föreslagen lydelse
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägg även när det
belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten är obetydligt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om något
yrkande om detta inte har
framställts, i den mån det föranleds
av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
13 §
Särskild avgift påförs som slutlig
eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272).
Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor, påförs inte. Särskild
avgift tillfaller staten.
Särskild avgift påförs enligt
skattebetalningslagen (1997:000).
Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor, påförs inte. Särskild
avgift tillfaller staten.
Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser
uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för-
delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna beloppen.
Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras
skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än
som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av
underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda
procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de
undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.
Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på
såväl undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs
beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda
underlagen var för sig.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas från och med den
1 januari 1998.
120
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
"Senaste lydelse 1994:467.
'Senaste lydelse 1994:467.
"Senaste lydelse 1994:467.
"Senaste lydelse 1994:467.
"'Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
"Senaste lydelse 1991:1902.
"Senaste lydelse 1996:1612.
"Senaste lydelse 1994:486.
"'Senaste lydelse 1991:1902.
"Senaste lydelse 1991:1902.
121
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2, 8, 13, 16 och 19 §§ samt
3 kap. 4, 7, 9, 50 a, 57, 58 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2§
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
uppbördslagen (1953:272) och
taxeringslagen (1990:324).
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, taxeringslagen
(1990:324) och skattebetalnings-
lagen (1997:000).
2 kap.
2 §'
Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för
förenklad självdeklara-
tion eller särskild själv-
deklaration.
Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för
förenklad självdeklara-
tion eller särskild själv-
deklaration eller, efter särskilt
medgivande av Riksskatteverket
eller skattemyndighet som
Riksskatteverket bestämmer, i form
av ett elektroniskt dokument.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
som gjorts med hjälp av automatisk
databehandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom
ett visst tekniskt förfarande.
8§2
Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond
eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,
122
Nuvarande lydelse
3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än avkast-
ning för vilken preliminär A-skatt
skall betalas enligt 3 § 2 mom.
tredje stycket uppbördslagen
(1953:272) och bruttointäkter av en
eller flera andra förvärvskällor
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
Föreslagen lydelse
3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än avkast-
ningyrån vilken skatteavdrag skall
göras enligt 5 kap. 8 § skattebetal-
ningslagen (1997:000) och brutto-
intäkter av en eller flera andra för-
värvskällor uppgått till sammanlagt
minst 100 kronor,
Prop. 1996/97:100
Del 1
4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
5. juridisk person, vars skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000)
om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om dödsbo och familjestiftelse, överstiger
900 000 kronor eller, i fråga om annan juridisk person som är skattskyldig
enligt nämnda lag, 25 000 kronor,
6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt, avkast-
ningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader
skall fastställas.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-5 skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige.
13 §3
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i företag som
upphört att vara sådant företag,
4. den skattskyldige enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) är skyldig att redovisa
utgående och ingående mervärdes-
skatt i sin självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela beskattnings-
året, eller
4. den skattskyldige enligt
10 kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:000) skall redovisa utgående
och ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
123
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.
Prop. 1996/97:100
Del 1
16 §4
Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller
honom närstående persons namn, personnummer och adress och i
förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer
olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter
inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat
avtal med eller haft liknande förhållande med företaget.
Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Skall den skattskyldige enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) redovisa mervärdesskatt
i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för
att besluta om mervärdesskatten.
Skall den skattskyldige enligt 10
kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:000) redovisa mervärdesskatt
i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för
att besluta om mervärdesskatten.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 §
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag, skall i självdeklarationen lämna uppgift om namn och
organisationsnummer för moderföretag jämte aktie- eller andelsinnehav
med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgifter om namn
och organisationsnummer för dettas moderföretag. Ägaruppgiftema skall
avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår.
19 §5
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår
av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från
bokföringen lämna uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att
överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
124
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat
förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var
och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen
av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för
tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till
skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.
Uppgifter som avses i första och
andra styckena skall lämnas på
blankett enligt fastställt formulär
eller, efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller myndighet
som Riksskatteverket bestämmer,
på annat lämpligt sätt.
3 kap.
4§6
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som
utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut
beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift avseende skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande, skall dock lämnas av den som slutligt
har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt belopp
eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första Uppgiftsskyldighet enligt första
och andra styckena föreligger även och andra styckena föreligger även i
Prop. 1996/97:100
Del 1
125
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattsedel eller både en F-skattsedel
och en A-skattsedel och skriftligen
åberopat F-skattsedeln samt för
sådan ersättning från arbetsgivare
som enligt 3 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
beskattas som inkomst av kapital.
Prop. 1996/97:100
Del 1
i fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattesedel eller både en F-
skattesedel och en A-skattesedel
och skriftligen åberopat F-skatte-
sedeln samt för sådan ersättning
från arbetsgivare som enligt 3 §
3 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt beskattas som inkomst
av kapital.
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. Av
kontrolluppgiften skall framgå hur
stor del av skatteavdraget som
avser allmänna egenavgifter som
den uppgiftsskyldige redovisat
enligt bestämmelserna i 43 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272). I
6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter
om vad som skall iakttas när kont-
rolluppgift lämnas.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. I 6-12 §§
lämnas närmare föreskrifter om vad
som skall iakttas när kontrolluppgift
lämnas.
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare. Värdet
av annan bostadsförmån här i riket
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestämmel-
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen (1997:000).
Värdet av annan bostadsförmån här
i landet än förmån av semester-
bostad skall beräknas i enlighet
med bestämmelserna i 8 kap. 15
126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
och 16 §§ skattebetalningslagen.
Om värdet av en förmån justerats
enligt 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen skall anges
att justering skett.
Prop. 1996/97:100
Del 1
serna i 8 § tredje och sjätte styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av en förmån justerats
enligt 5 § andra stycket lagen om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare skall anges att
justering skett.
Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive
drivmedel skall anges särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmånsvärdet på grund av att den skattskyldige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänsteköming som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2 sjunde
stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått,
5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel.
9§
I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren
skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt
10 § första-tredje styckena
uppbördslagen (1953:272) skall
ligga till grund för beräkning av
preliminär A-skatt, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 10 § första och
andra styckena uppbördslagen inte
skall ligga till grund för beräkning
av preliminär A-skatt utgått för en
eller flera tjänsteresor som omfattat
en sammanhängande period av mer
än tre månader, skall detta anges i
kontrolluppgift som också skall
innehålla upplysning om i vad mån
fråga är om inrikes eller utrikes
förrättning.
I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet
av andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 a-c skall uppges
först efter föreläggande av skattemyndigheten. Dock skall ersättningen, då
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt 8
kap. 19 och 20 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
skall ligga till grund för beräkning
av skatteavdrag, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 8 kap. 19 § skatte-
betalningslagen inte skall ligga till
grund för beräkning av skatte-
avdrag utgått för en eller flera
tjänsteresor som omfattat en
sammanhängande period av mer än
tre månader, skall detta anges i
kontrolluppgift som också skall
innehålla upplysning om i vad mån
fråga är om inrikes eller utrikes
förrättning.
127
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid
mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp,
till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande.
I kontrolluppgiften skall särskilt I kontrolluppgiften skall särskilt
för sig tas upp sådant avdrag som för sig tas upp sådant skatteavdrag
har gjorts för preliminär A-skatt. som har gjorts.
50 a §9
Prop. 1996/97:100
Del 1
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift.
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift. Förelägg-
andet får även avse rättshandling
som företagits under innevarande
kalenderår.
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till skatte-
myndighetens förfogande för
granskning.
En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över en kopia av handling.
57 §'°
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige
som den uppgiften avser.
För dödsbo får i stället för
organisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som
För dödsbo får i stället för
organisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som
128
Nuvarande lydelse
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt
22 § i de fall borgenären är en
juridisk person, namn, postadress
och personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall skall
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
stället för samtliga ägare. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelats ett
särskilt redovisningsnummer enligt
53 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall detta, i annan
kontrolluppgift än sådan som avser
ränta, utdelning eller betalning till
eller från utlandet, anges i stället för
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnummer.
Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för
förräntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att
utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller
inte den som inte har tilldelats personnummer.
Föreslagen lydelse
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt
22 § i de fall borgenären är en
juridisk person, namn, postadress
och personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare (förfogarkonto) samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. 1 så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer (gemensamt
lån) samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall skall
Prop. 1996/97:100
Del 1
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
stället för samtliga ägare. Om
skattemyndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt
redovisningsnummer, skall detta, i
annan kontrolluppgift än sådan som
avser ränta, utdelning eller
betalning till eller från utlandet,
anges i stället för den uppgifts-
skyldiges personnummer eller
organisationsnummer.
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag,
skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående
person eller delägare i företaget.
Prop. 1996/97:100
Del 1
58 §
Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe-
ringsåret till den skattemyndighet
registrerad som arbetsgivare.
Den som har tilldelats särskilda
redovisningsnummer enligt 53 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272)
och på grund av detta registrerats
hos flera skattemyndigheter skall
lämna kontrolluppgifterna till
myndigheterna i enlighet med
denna registrering. Om den
uppgiftsskyldige inte är registrerad
eller inte vet vilken skattemyndig-
het kontrolluppgifterna skall lämnas
till, får han lämna uppgifterna till
skattemyndigheten i det län där han
är bosatt.
hos vilken den uppgiftsskyldige är
Den som skattemyndigheten har
tilldelat särskilda redovisnings-
nummer och på grund av detta
registrerats hos flera skattemyndig-
heter skall lämna kontrollupp-
gifterna till myndigheterna i
enlighet med denna registrering.
Om den uppgiftsskyldige inte är
registrerad eller inte vet vilken
skattemyndighet kontrolluppgift-
erna skall lämnas till, får han lämna
uppgifterna till skattemyndigheten i
det län där han är bosatt.
Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall
vara tydligt utmärkt.
60 §
Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före
taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl-
dige har tilldelats särskilt redovis-
ningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall
detta, i annat sammandrag än sådant
Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts under
året före taxeringsåret. Om skatte-
myndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt
redovisningsnummer, skall detta, i
annat sammandrag än sådant som
avser kontrolluppgift om ränta,
130
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 11 och 19 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2, 9, 10, 12, 14, 15 och 20 §§ samt rubriken närmast före 15 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och uppbördslagen (1953:272) har
samma betydelse i denna lag, om
inte annat anges eller framgår av
sammanhanget. I denna lag avses
med bosatt utomlands: om
fysisk person att denne inte är bosatt
här i riket eller stadigvarande vistas
här, samt med hemmahörande
i utlandet: om fysisk person att
denne är bosatt utomlands och om
juridisk person att denne inte är
registrerad här i riket och inte heller
har fast driftställe här.
Föreslagen lydelse
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och skattebetalningslagen
(1997:000) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. I denna
lag avses med bosatt
utomlands: om fysisk person att
denne inte är bosatt här i riket eller
stadigvarande vistas här, samt med
hemmahörande i utlandet:
om fysisk person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast drift-
ställe här.
9§
Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för
mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag for betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta
gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 § uppbördslagen (1953:272).
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av 8
kap. 14-17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).
Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan göras,
är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, som om skatteavdrag
gjorts.
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
132
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
eller organisa-
Om den upp-
utdelning eller betalning till eller
från utlandet, anges i stället för
personnummer
tionsnummer.
giftsskyldige har gjort avdrag för en
arbetstagares kostnader enligt 2
kap. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter, skall
denna kostnad också anges i
sammandraget.
som avser kontrolluppgift om ränta,
utdelning eller betalning till eller
från utlandet, anges i stället för
personnummer eller organisations-
nummer. Om den uppgiftsskyldige
har gjort avdrag för en arbetstagares
kostnader enligt 2 kap. 4 § första
stycket 6 lagen (1981:691) om
socialavgifter, skall denna kostnad
också anges i sammandraget.
Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen
skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.
Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a, 44 eller
45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och
personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige samt
antalet lämnade kontrolluppgifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas, såvitt
gäller 2 kap. 2 och 19 §§ från och med 1998 års taxering, såvitt gäller 3
kap. 50 a § från ikraftträdandet och i övrigt från och med 1999 års
taxering.
2. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med
verkan till utgången av år 2001 medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 §
lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i
form av ett elektroniskt dokument.
' Senaste lydelse 1994:483.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
5 Senaste lydelse 1996:1210.
4 Senaste lydelse 1995:1629.
5 Senaste lydelse 1996:1210.
6 Senaste lydelse 1996:1210.
7 Senaste lydelse 1996:1210.
8 Senaste lydelse 1993:1517.
9 Senaste lydelse 1994:477.
10 Senaste lydelse 1995:1629.
" Senaste lydelse 1993:1563.
131
Nuvarande lydelse
kvarstående skatt, som har debi-
terats året före det år
skatteavdraget skall göras, är
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för den
kvarstående skatten, om han har
erhållit beslut av skattemyndigheten
om detta. Betalningen av den
kvarstående skatten skall ske i
enlighet med vad som sägs i 39 § 1
mom. andra stycket tredje och
fjärde meningarna uppbördslagen
och i övrigt enligt punkterna 3 och
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
10 §
Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall
omedelbart efter det han erhållit beslutet från skattemyndigheten överlämna
detta till den som har att göra avdraget.
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket och är inte för-
hållandena sådana som sägs i 40 §
3 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall avdrag såsom för preliminär
skatt och i förekommande fall
kvarstående skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 40 § 1 mom.
andra-fjärde styckena och 2 mom.
samma lag. I övrigt gäller vad som
sägs i tredje-femte samt sjunde
styckena av anvisningarna till 40 §
uppbördslagen.
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket, skall avdrag såsom
för preliminär skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 8 kap. 6 §
skattebetalningslagen (1997:000).
12 §
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket med undantag av
andra meningen uppbördslagen
(1953:272).
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 5 kap. 12 §
första stycket skattebetalningslagen
(1997:000).
14 §
Utför någon, som har hemvist i Utför någon, som har hemvist i
133
Nuvarande lydelse
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskommelse
för undvikande av att skatt tas ut i
mer än en av staterna (s.k. upp-
bördsöverenskommelse), arbete här
i riket, får beskattningsmyndigheten
enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag för skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.
Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt denna
lag, skall överföras till den
främmande staten för att där
gottskrivas den skattskyldige. 1
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 69 a § andra-femte
styckena uppbördslagen
(1953:272).
Föreslagen lydelse
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskommelse
för undvikande av att skatt tas ut i
mer än en av staterna, arbete här i
riket, får beskattningsmyndigheten
enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag för skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.
Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt denna
lag, skall överföras till den
främmande staten för att där
tillgodoräknas den skattskyldige. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 18 kap. 5 § andra stycket
och 6 § skattebetalningslagen
(1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt
Särskild inkomstskatt, som
innehållits genom skatteavdrag,
skall betalas senast den 10 i den
uppbördsmånad som infaller när-
mast efter utgången av den månad,
då skatteavdraget gjordes. 1 upp-
bördsmånaden januari får betalning
i stället ske senast den 15. Om
inbetalningen och uppgifter i
samband därmed, om anstånd med
betalningen samt om skyldighet att
avge uppbördsdeklaration och
påföljder av att skyldigheten
15 §2
Att bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:000)
gäller vid redovisning och betalning
av skatt enligt denna lag framgår av
1 kap. 2 § skattebetalningslagen.
Regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer får dock besluta
om avvikelser från bestämmelserna
om inbetalningssätt och om skatte-
deklarationens innehåll.
134
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
underlåts gäller 52— 54 §§
uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer får dock besluta om avvikelser
från bestämmelserna om inbetal-
ningssätt och om uppbördsdeklara-
tionens innehåll.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom.
uppbördslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten
senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten uppbars.
Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att
särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas en-
ligt första stycket utgår ränta enligt
vad som föreskrivs i 69 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs 168 § 6 mom. uppbördslagen.
På vad som återbetalas en-
ligt första stycket beräknas
ränta enligt vad som föreskrivs i 19
kap. 12 och 14 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000). I övrigt gäller i
tillämpliga delar vad som sägs i 18
kap. 8 och 9 §§ samma lag.
Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige
som källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats i den andra
avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst som är
skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av
ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat på
inkomsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda
inkomstskatten på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning
av skatt skall fogas intyg eller annan utredning om den särskilda
inkomstskatt respektive den utländska skatt som erlagts på inkomsten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter utgången av år 1997.
2. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om
inkomst som uppbärs före 1998.
3. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i
fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas
i januari 1998 eller tidigare.
135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild
inkomstskatt hänförlig till tiden fore 1998.
‘Senaste lydelse 1992:1181.
2Senaste lydelse 1994:1982.
136
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1340) om
ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1996:1340) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
21
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av
besluts behörighet i 2 a §, om
anstånd med inbetalning av skatt i
49 och 51 §§, om dröjsmålsavgift i
58 §, om indrivning i 59 §, om
ansvar för skatt som påförts en
avliden eller ett dödsbo i 61 §, om
central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt
att ta del av preliminär självdekla-
ration m.m. i 73 om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt,
m.m. i 77, 77 a, 77 c, 78 och 78 b
§§, om vite i 83 §, om omprövning
m.m. i 84-94 §§, om beslut om sär-
skilda debiteringsåtgärder i 95 §
samt om överklagande m.m. z
96-103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Beslut om anstånd som
avses i 49 § den lagen meddelas av
beskattningsmyndigheten enligt
denna lag. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnad för denne.
Föreslagen lydelse
§
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av ärenden
och uppgifter i 2 kap. 5 § skatte-
betalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998 och tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 21 § den 1 november 1997
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 21 § tillämpas
på inkomst som uppbärs efter
utgången av år 1997.
3. Föreskrifterna i 5 och 7 §§
tillämpas på inkomster som hänför
137
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
sig till tid efter ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 21 §
tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till
tiden före 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
138
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
dels att 13 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 12, 14, 19 och 20 §§ samt rubriken närmast före 14 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och uppbördslagen (1953:272) har
samma betydelse i denna lag, om
inte annat anges eller framgår av
sammanhanget.
12 §
Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag, som
för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av 8
§ uppbördslagen (1953:272).
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och skattebetalningslagen
(1997:000) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av 8
kap. 14-17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).
Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om
skatteavdrag gjorts.
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
kvarstående skatt, som har debite-
rats året före det år skatteavdraget
skall göras, är utbetalaren skyldig
att vid utbetalningen göra avdrag
också för den kvarstående skatten,
om han erhållit beslut av
skattemyndigheten om detta. Betal-
ningen av den kvarstående skatten
skall ske i enlighet med vad som
sägs i 39 § 1 mom. andra stycket
tredje och fjärde meningarna upp-
139
Nuvarande lydelse
bördslagen och i övrigt enligt punk-
terna 3 och 4 av anvisningarna till
39 § uppbördslagen i tillämpliga
delar.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt
14 §’
Särskild inkomstskatt enligt den-
na lag skall redovisas och inbetalas
till beskattningsmyndigheten av den
som har att göra skatteavdrag enligt
12 § senast den 10 i månaden efter
den då den skattepliktiga ersättning-
en har betalats ut till artisten, idrott-
smannen eller artistföretaget och av
arrangör, senast den 10 i månaden
efter den då tillställningen ägt rum.
I uppbördsmånaden januari får re-
dovisning och betalning i stället ske
senast den 15.
Särskild inkomstskatt enligt den-
na lag skall redovisas och betalas
av den som har att göra skatteavdrag
enligt 12 § senast den 12 i månaden
efter den då den skattepliktiga
ersättningen har betalats ut till artis-
ten, idrottsmannen eller artistfore-
taget och av arrangör, senast den 12
i månaden efter den då tillställning-
en ägt rum. I januari gäller i stället
den 17. Skatten anses ha betalats
den dag då betalningen bokförts på
beskattningsmyndighetens särskilda
konto.
I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister
eller idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om inkomstens
och skattens fördelning på medlemmar i gruppen.
Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete
samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
19 §
Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att
fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte
betalats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad
anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp,
skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas.
Därvid får underlaget for beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig grund.
Beskattningsmyndighetens beslut
skall meddelas före utgången av det
sjätte året efter det kalenderår under
vilket det uppbördsår, då skatten
rätteligen skulle ha redovisats, har
gått ut.
Beskattningsmyndighetens beslut
skall meddelas senast under sjätte
året efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret har
gått ut.
140
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
Prop. 1996/97:100
Del 1
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då
inkomsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan
utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas enligt
första stycket utgår ränta enligt vad
som föreskrivs i 69 § 2 mom. upp-
bördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.
På vad som återbetalas enligt
första stycket beräknas ränta enligt
vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och
14 §§ skattebetalningslagen
(1997:000). I övrigt gäller i tilläm-
pliga delar vad som sägs i 18 kap. 8
och 9 §§ samma lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter utgången av år 1997.
2. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om
inkomster som uppbärs före 1998.
3. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i
fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller tidigare.
4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild
inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.
'Senaste lydelse 1994:1981.
141
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta artister m.fl. i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1341) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1996:1341) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Prop. 1996/97:100
Del 1
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning av
skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i
52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om
indrivning i 59 §, om ansvar för
skatt som påförts en avliden eller ett
dödsbo i 61 §, om rätt att taga del
av preliminär självdeklaration m. m.
i 73 §, om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt, m. m. i 77,
77 a, 77 c, 78 och 78 b §§, om vite i
83 §, om omprövning m. m. i
84-94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m. m. i 97, 99, 101
och 103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Vad som där sägs om
arbetsgivare skall då gälla den som
är redovisningsskyldig enligt 14 §
denna lag och vad som där sägs om
skattemyndighet skall gälla
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med uppbördsdeklaration avses
enligt denna lag redovisning enligt
14 §. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den
skattskyldige utan kostnad för
denne.
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om ansvar för skatt i 12 kap.,
om utredning i skatteärenden i 14
kap., om skattetillägg och för-
seningsavgift i 15 kap., om anstånd
med inbetalning av skatt i 17 kap.,
om indrivning i 20 kap., om om-
prövning i 21 kap., om överklagande
i 22 kap. och om övriga bestäm-
melser i 23 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:000). Vad som där sägs
om arbetsgivare skall då gälla den
som är redovisningsskyldig enligt 14
§ denna lag och vad som där sägs
om skattemyndighet skall gälla
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med skattedeklaration avses enligt
denna lag redovisning enligt 14 §.
I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om skyl-
dighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av
pensionsgrundande inkomst.
142
Nuvarande lydelse
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998 och tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 23 § den 1 november 1997
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 23 § tillämpas
på inkomst som uppbärs efter
utgången av år 1997.
3. Föreskrifterna 3 § tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 23 §
tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till
tiden före 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
143
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
dels att nuvarande 19 § skall betecknas 20 §,
dels att 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före
19 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §'
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
Prop. 1996/97:100
Del 1
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
3. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
4. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
5. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
6. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
7. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
8. fordonsskattelagen
(1988:327),
9. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
10. lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
11. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
13. lagen (1994:419) om brotts-
1. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
2. lagen (1972:435) om över-
lastavgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
6. fordonsskattelagen
(1988:327),
7. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
8. lagen (1994:419) om brotts-
144
Nuvarande lydelse
offerfond.
Föreslagen lydelse
offerfond, eller
9. skattebetalningslagen
(1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Avräkningsordning i vissa fall
19 §
Om mer än en skattefordran
enligt skattebetalningslagen
(1997:000) skall drivas in hos
samma gäldenär, skall belopp som
kan användas för betalning av
någon av skattefordringarna i
första hand räknas av från den
fordran vars preskriptionstid går ut
först.
Om det finns särskilda skäl, får
kronofogdemyndigheten tillgodo-
räkna beloppet på annat sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har
påförts enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
3. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,
4. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
5. mervärdesskattelagen (1994:200).
' Senaste lydelse 1996:133.
10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
145
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1346) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön for böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
Prop. 1996/97:100
Del 1
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
6. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
7. fordonsskattelagen
(1988:327),
8. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
9. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
10. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
11. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
12. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.
1. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
2. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
3. lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt,
4. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
5. fordonsskattelagen
(1988:327),
6. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt for utomlands bosatta
artister m.fl.,
7. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
8. skattebetalningslagen
(1997:000).
146
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)'
dels att 12 kap. 3 §, 13 kap. 1 a-5, 29 och 30 §§, 14-18 kap., 20 kap.
2-9 §§ samt 22 kap. 3 och 4 § § samt 6-9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast efter 11 kap. 6 § och rubrikerna närmast före
13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. 4, 8 och 9 §§, 22 kap. 4 och 6-9 §§ skall
utgå,
dels att 1 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 och 4 §§, 9 a kap.
11 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 1-2 §§, 13 kap. 1 §, 19 kap. 12-14 §§, 20 kap.
1 §, 22 kap. 1 § samt rubriken till 13 kap. och rubrikerna närmast före 13
kap. 1 § och 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 22 kap. 2 § skall lyda "Öresutjämning".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
7§
Vad som föreskrivs i fråga om
verksamhet avser såväl hela
verksamheten som en del av
verksamheten. I 13 och 14 kap.
avses dock hela verksamheten om
inte något annat anges.
Vad som föreskrivs i fråga om
verksamhet avser såväl hela
verksamheten som en del av
verksamheten. I 13 kap. avses dock
hela verksamheten om inte något
annat anges.
Med verksamhet som medför skattskyldighet förstås en sådan
verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför
skattskyldighet enligt 2 § första stycket 1.
6 kap.
2
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. Efter ansökan av
samtliga delägare kan
skattemyndigheten besluta att den
av delägarna som dessa föreslår
tills vidare skall anses som
skattskyldig för bolagets eller
rederiets hela skattepliktiga
omsättning.
§
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. I 23 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:000)
finns bestämmelser om att
skattemyndigheten får besluta att
en av delägarna skall svara för
redovisningen och betalningen av
mervärdesskatt.
147
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
4§2
Vid uttag i form av användande
av personbil för privat bruk enligt 2
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 5 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare har
bestämts i fråga om tillhanda-
hållandet av bilförmåner åt
anställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 5 £
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare. Detsamma gäller
i fråga om delägare i handelsbolag.
Vid uttag i form av användande
av personbil för privat bruk enligt 2
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 9
kap. 2 § skattebetalningslagen
(1997:000) har bestämts i fråga om
tillhandahållandet av bilförmåner åt
anställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 9 kap.
2 § skattebetalningslagen. Detsam-
ma gäller i fråga om delägare i
handelsbolag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
9 kap.
3§3
En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare
har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap.
Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag
1. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket han har utfört eller
låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ingående skatt
som hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa avser lokaler som
omfattas av beslutet, och
2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av fastighetsför-
säljningen under förutsättning att
den tidigare ägaren har betalat in
den återförda ingående skatten till
staten.
2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av
fastighetsförsäljningen under
förutsättning att den tidigare ägaren
i samband med sin redovisning av
den återförda ingående skatten,
dock senast före ingången av
andra månaden efter den då
redovisningen gjordes, har betalat
in skatt enligt skattebetalnings-
148
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lagen (1997:000) med ett belopp
som motsvarar den återförda
ingående skatten och att det inbe-
talda beloppet inte skall räknas av
enligt 16 kap. 10 § skatte-
betalningslagen.
Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver
verksamhet som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt
1 §. Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap.
9-13 §§.
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt
vid förvärv enligt 3 § första stycket
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första
stycket 2 och andra stycket har den
som yrkar avdrag endast om han
kan styrka sin rätt genom ett av den
tidigare ägaren utfärdat intyg om
storleken av den ingående skatt som
denne återfört på grund av
fastighetsförsäljningen och betalat
in till staten. Den tidigare ägaren är
skyldig att utfärda ett sådant intyg,
om köparen begär det.
9 a kap.
H §4
När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 13 kap., om
inte annat följer av tredje stycket.
I 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt
vid förvärv enligt 3 § första stycket
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första
stycket 2 och andra stycket har den
som yrkar avdrag endast om han
kan styrka sin rätt genom ett av den
tidigare ägaren utfärdat intyg om
storleken av den ingående skatt som
denne återfört på grund av
fastighetsförsäljningen och betalat
in till staten z enlighet med de
bestämmelserna. Den tidigare
ägaren är skyldig att utfärda ett
sådant intyg, om köparen begär det.
När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 10 kap.
skattebetalningslagen (1997:000),
om inte annat följer av tredje
stycket.
149
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den
huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under
redovisningsperioden, får även andra omsättningar som avses i 1 eller 2 §
ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller i fråga om motorfordon endast om de
förvärvats för att efter skrotning säljas i delar.
Prop. 1996/97:100
Del 1
11 kap.
5§5
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller
2 och 2 a § innehålla uppgift om
1. ersättningen,
2. skattens belopp for varje skattesats,
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan
uppgift genom vilken de kan identifieras,
4. transaktionens art,
5. platsen för varans mottagande,
6. den skattskyldiges registre-
ringsnummer enligt 14 kap. 24 §
eller, då den skattskyldige inte är
registrerad, hans person- eller
organisationsnummer om det finns
ett sådant och annars en likvärdig
uppgift, och
6. den skattskyldiges registre-
ringsnummer eller, då den
skattskyldige inte är registrerad,
hans person- eller organisations-
nummer om det finns ett sådant och
annars en likvärdig uppgift, och
7. övrigt som kan ha betydelse for bedömningen av skattskyldigheten
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning.
En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten.
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första
stycket 3, 4, 6 och 7.
Bestämmelserna i första stycket 3-5 får frångås då fråga är om en
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
12 kap.
Beskattningsbeslut och andra
beslut i beskattningsärenden
meddelas, om inte annat anges i
andra^/örife styckena eller i 2 §, av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldige är registrerad eller,
om han inte är registrerad, av den
skattemyndighet som enligt 14 kap.
23 § är behörig att besluta om regi-
1 §
Beslut enligt denna lag med-
delas, om inte annat anges i andra
stycket eller i 1 a eller 2 §, av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldige är registrerad enligt 3
kap. 1 § skattebetalningslagen
(1997:000) eller, om han inte är
registrerad, av den skattemyndighet
som enligt 2 kap. samma lag är
150
Nuvarande lydelse
strering.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även beskatt-
ningsärenden enligt denna lag.
Om ett beskattnings ärende har ett
nära samband med ett taxe-
ringsärende som enligt 2 kap. 4 §
taxeringslagen skall avgöras i en
skattenämnd och det är lämpligt att
ärendena prövas i ett sammanhang,
får även beskattningsärendet av-
göras i skattenämnden.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 17 kap. 2, 5 och 6 §§. 1
förekommande fall tar verket över
den befogenhet som annars
tillkommer skattemyndigheten.
1
Beslut som avses i 1 § och som
rör den som är skattskyldig endast
på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Föreslagen lydelse
behörig att besluta om registrering.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även ärenden
enligt denna lag.
§6
Beslut enligt denna lag som rör
den som är skattskyldig endast på
grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Prop. 1996/97:100
Del 1
2§7
Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om
betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av
upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse
av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19
kap. 7 §. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ tillämpas 1 §
första stycket.
Av 14 kap. 28 § följer att
bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 2 § taxerings-
lagen (1990:324) är tillämpliga i de
fall den skattskyldige enligt 14 kap.
3 § skall redovisa skatt enligt denna
lag i en självdeklaration.
Bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
är tillämpliga i de fall den skattskyl-
dige skall redovisa mervärdesskatt i
en självdeklaration.
151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Allmänna bestämmelser Allmän bestämmelse
11 a-28 a §§ finns bestämmelser
om skyldighet att redovisa
utgående och ingående skatt. I 29
och 30 §§ finns bestämmelser om
skyldighet att lämna vissa andra
uppgifter.
114 kap. finns bestämmelser om
skyldigheten att lämna deklaration
och om deklarationsförfarandet.
110 kap. skattebetalningslagen
(1997:000) finns bestämmelser om
redovisning av mervärdesskatt.
Ytterligare bestämmelser om
redovisningen finns i det följande i
6-28 a §§.
19 kap.
10
12 §
En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i denna
lag för deklaration av ingående
skatt i en verksamhet som medför
skattskyldighet. För den som
ansöker om sådan återbetalning
gäller vad som föreskrivs i 12-18
och 20-22 kap. i fråga om den som
är skattskyldig, om inget annat
följer av 13 §.
En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i 10 kap.
17 § eller 31 § första stycket
skattebetalningslagen (1997:000)
för deklaration av ingående skatt i
en verksamhet som medför skatt-
skyldighet. För den som ansöker
om sådan återbetalning gäller vad
som föreskrivs i 13 och 21 kap.
samt vad som föreskrivs om för-
farandet i skattebetalningslagen i
fråga om den som är skattskyldig,
om inget annat följer av 13 §.
13 §
Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och inte skall lämna särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § skall
ändå lämna sådan deklaration, om
det inte finns särskilda skäl mot det.
Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid lämna särskild deklaration.
Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och som enligt 10 kap. 31 § första
stycket skattebetalningslagen
(1997:000) inte skall redovisa
mervärdesskatt i skattedeklaration,
skall ändå göra det, om det inte
finns särskilda skäl mot det.
Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid redovisa mervärdesskatt i
152
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skattedeklaration.
Prop. 1996/97:100
Del 1
14 §
Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning
enligt 10 kap. 5-8 §§.
Vid återbetalning som avses i
första stycket betalas inte ränta.
20 kap.
1 §12
Följande beslut av skattemyn-
digheten får överklagas hos
länsrätten av den skattskyldige och
av Riksskatteverket:
1. beskattningsbeslut i en fråga
som kan ha betydelse för beskatt-
ningen eller rätten till återbe-
talning enligt 10 kap. 9-13 §§,
2. beslut att avvisa en begäran
om omprövning av beskattnings-
beslut eller att avvisa ett över-
klagande till länsrätten,
3. beslut enligt 10 kap. 9 §,
4. beslut enligt 14 kap. 23 och
24 §§, och
5. beslut om skattskyldighet eller
anstånd med att lämna deklaration
eller betala skatt.
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om
betalningsskyldighet och avräkning
enligt 19 kap. 7 § får överklagas
hos Länsrätten i Dalarnas län.
Beslut om avräkning får överklagas
särskilt på den grunden att
avräkningsbeslutet i sig är felaktigt
men i övrigt endast i samband med
överklagande av beslut om
betalningsskyldighet.
Vid överklagande av beslut
enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,
gäller bestämmelserna i 22 kap.
skattebetalningslagen (1997:000).
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut om avräkning
får överklagas särskilt på den
grunden att avräkningsbeslutet i sig
är felaktigt men i övrigt endast i
samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet. Ett
153
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:100
,, , Del 1
överklagande enligt detta stycke
skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även överklagas
av Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs
det allmännas talan av Riksskatteverket.
22 kap.
Riksskatteverket
1
Riksskatteverket leder och
ansvarar för skatteförvaltningens
verksamhet enligt denna lag.
Förfarandet
§
I fråga om betalning och
återbetalning av skatt samt
förfarandet i övrigt finns det även
bestämmelser i skattebetalnings-
lagen (1997:000).
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om redovisnings-
perioder som gått till ända senast vid utgången av 1997. Detsamma gäller
för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 §
tredje stycket slutar under januari 1998.
3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn tas också till skyldighet att betala
skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000).
1 Senaste lydelse av
13 kap. 1 a § 1994:1798
13 kap. 3 § 1995:1207
rubriken närmast före 13 kap. 29 § 1994:1798
13 kap. 29 § 1994:1798
rubriken närmast före 13 kap. 30 § 1994:1798
13 kap. 30 § 1994:1798
rubriken till 14 kap. 1994:1798
14 kap. 1 § 1995:1207
14 kap. 2 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 3 § 1995:1207
14 kap. 3 § 1996:1406
14 kap. 5 § 1994:1798
14 kap. 8 § 1996:1406
154
14 kap. 12 § 1996:713
14 kap. 13 § 1994:1798
14 kap. 17 § 1995:700
14 kap. 23 § 1994:498
rubriken närmast före 14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 30 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 b § 1995:1207
14 kap. 30 c § 1994:1798
14 kap. 30 d § 1994:1798
15 kap. 1 § 1995:1286
16 kap. 12 § 1994:498
16 kap. 16 § 1995:581
16 kap. 17 § 1996:661
16 kap. 18 § 1996:661
17 kap. 2 § 1994:473
17 kap. 3 § 1994:473
17 kap. 5 § 1994:473
17 kap. 6 § 1994:473
17 kap. 7 § 1994:473
18 kap. 13 § 1994:1798
rubriken närmast före 19 kap. 13 § 1994:1798
20 kap. 4 § 1994:1798
rubriken närmast före 20 kap. 9 § 1996:661
20 kap. 9 § 1994:1798.
2 Senaste lydelse 1994:1798.
3 Senaste lydelse 1994:498.
4 Senaste lydelse 1995:700.
5 Senaste lydelse 1994:1798.
6 Senaste lydelse 1996:965.
’ Senaste lydelse 1996:1320.
’ Senaste lydelse 1994:1798.
’ Senaste lydelse 1994:1798.
Senaste lydelse 1996:661.
11 Senaste lydelse 1995:700.
12 Senaste lydelse 1996:1320.
Prop. 1996/97:100
Del 1
155
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
dels att 5-7, 10, 15, 21 och 28-30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Revision får genomföras i den
reviderades verksamhetslokaler
även om den reviderade inte lämnat
sitt medgivande till det, om
revisionen inte utan svårighet kan
genomföras på någon annan plats.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas, får åtgärden genomföras
utan att den reviderade underrättas
om att revision skall ske.
Föreslagen lydelse
5§
Revision får, i de delar den inte
utan svårighet kan genomföras på
någon annan plats, genomföras i
den reviderades verksamhets-
lokaler även om den reviderade
inte lämnat sitt medgivande till det.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla, förvanska eller
förstöra det som får granskas,
inventeras, besiktigas eller provas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla, förvanska eller
förstöra det som får granskas,
inventeras, besiktigas eller provas,
får åtgärden genomföras utan att
den reviderade underrättas om att
revision skall ske.
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls, förvanskas eller
förstörs.
156
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
När revision genomfors i den reviderades verksamhetslokaler i annat
fall får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs
för revisionen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
' §
När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, far
handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalema och
omhändertas för granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för 2. det finns en påtaglig risk för
att handlingen undanhålls eller att handlingen undanhålls,
förvanskas. förvanskas eller förstörs.
Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.
10 §
Hos den som kan föreläggas att
lämna kontrolluppgift om
rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 75 a §
tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a §
lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter eller 17
kap. 5 § mervärdesskattelagen
(1994:200), får räkenskaper och
andra handlingar som rör hans
verksamhet granskas utan föregå-
ende föreläggande, om det finns
särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer
att påträffas och det kan befaras att
utredningen skulle försvåras av ett
föreläggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för
kontrollen.
Hos den som inte kan bli
föremål för revision enligt de i 1 §
angivna lagarna, men som kan
föreläggas att lämna kontrolluppgift
om rättshandling enligt 3 kap. 5 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 69 §
tullagen (1994:1550), 3 kap. 50 a §
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter eller 14
kap. 4 § skattebetalningslagen
(1997:000)dår handlingar som kan
ha betydelse för kontrolluppgifts-
skyldigheten granskas utan föregå-
ende föreläggande. Granskningen
får göras endast om det finns
särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer
att påträffas och det finns en
påtaglig risk att utredningen skulle
försvåras av ett föreläggande samt
det finns ett betydande utrednings-
intresse för kontrollen.
Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske z
verksamhetslokalema om de
157
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
handlingar som skall granskas inte
utan svårighet kan granskas på
någon annan plats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7-
10 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall insamlade
uppgifter förstöras.
15 §
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen eller det som får
inventeras, besiktigas eller provas
undanhålls, förvanskas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7-
9 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall rätten besluta
att omhändertagna handlingar
skall återlämnas och övriga
insamlade uppgifter skall förstöras.
21 §
Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren
verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock
verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske
obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1987:1065) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.
Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1994:1550) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.
Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat
anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan
särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller
om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet.
158
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 §
Prop. 1996/97:100
Del 1
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av den länsrätt
som för det år då framställningen
görs, skall pröva taxering till skatt
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt för den som åtgärden
avser. Om det inte finns någon
sådan länsrätt är länsrätten i det län
behörig där beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av länsrätten i det
län där den som åtgärden avser
hade sin hemortskommun den
1 november året före det
kalenderår då framställningen görs.
Vid bestämmande av hemorts-
kommun gäller bestämmelserna i
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt i tillämpliga delar.
Om det inte finns någon sådan
länsrätt är länsrätten i det län
behörig där beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
29 §
Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos
länsrätten.
Om länsrätten ändrar gransk- Om länsrätten ändrar ett beslut
ningsledarens beslut enligt 6 § helt om åtgärd enligt denna lag helt
eller delvis, får rätten besluta att eller delvis, skall rätten besluta att
insamlade uppgifter skall förstöras, omhändertagna handlingar skall
återlämnas och övriga insamlade
uppgifter skall förstöras.
30 §
Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.
1 fråga om företrädare för det
allmänna gäller beträffande skatt
eller avgift som tas ut enligt
bestämmelserna i 1 § första stycket
1, 3-5 och 8-11 föreskrifterna i 6
kap. 15-17 §§ taxeringslagen
(1990:324).
1 fråga om företrädare för det
allmänna gäller 6 kap. 15-17 §§
taxeringslagen (1990:324) beträff-
ande skatt eller avgift som tas ut
enligt 1 § första stycket denna lag.
32 §
Om den reviderade försatts i
konkurs när omhändertagna
handlingar skall återlämnas enligt
15 § andra stycket, 26 eller 29 §,
skall handlingarna i stället
överlämnas till konkursförvaltaren.
Skattemyndigheten skall underrätta
159
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
den som handlingarna omhänder-
tagits hos om att handlingarna
överlämnats till konkursför-
valtaren.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya föreskrifterna
skall tillämpas också i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. sjömansskattelagen (1958:295),
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065),
6. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
7. mervärdesskattelagen (1994:200).
Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga om beslut om tvångsåtgärd
som meddelats före ikraftträdandet av denna lag. Den nya 32 § tillämpas
dock från ikraftträdandet.
160
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1347) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelsen till
lagen (1996:1347) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
(1984:151) om
och prisregler-
(1984:668) om
socialavgifter från
Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt, tull
eller avgift tas ut enligt
bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. kupongskattelagen
(1970:624),
3. lagen
punktskatter
ingsavgifter,
4. lagen
uppbörd av
arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065),
6. fordonsskattelagen
(1988:327),
7. taxeringslagen (1990:324),
8. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta,
9. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
10. mervärdesskattelagen
(1994:200).
Lagen tillämpas även för
kontroll av att en vara får föras in i
eller ut ur landet enligt tullagen
och för kontroll av att föreläggande
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.
Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt
eller avgift tas ut enligt
bestämmelserna i
1. kupongskattelagen
(1970:624),
2. lagen (1984:151) om
punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
3. fordonsskattelagen
(1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),
5. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
6. skattebetalningslagen
(1997:000).
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och för kontroll av att
föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och
fullständigt.
11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
161
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
revision eller kontroll av
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den 1
november 1997. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
1. beslut om tvångsåtgärd som
meddelats före ikraftträdandet,
2. revision eller kontroll av skatt
eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen (1953:272),
b) sjömansskattelagen
(1958:295),
c) lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
d) lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
e) tullagen (1987:1065),
f) lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
g) mervärdesskattelagen
(1994:200).
162
Härigenom föreskrivs att 30, 38, 69, 71, 72, 75, 88 och 92 §§ tullagen
(1994:1550) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Om tull inte betalas inom Om tull inte betalas inom före-
föreskriven tid, skall dröjsmålsav- skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom. ut enligt lagen (1997:000) om
uppbördslagen (1953:272). dröjsmålsavgift.
Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även beträf-
fande dröjsmålsavgift enligt första stycket.
38 §
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om någon, i egenskap av
företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att
betala in tull i rätt tid och ordning,
är han tillsammans med den
tullskyldige betalningsskyldig för
tullen. Betalningsskyldigheten får
helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av
betalningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan den tullskyldiges betalnings-
skyldighet för beloppen har fallit
bort enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
tull enligt 37 §.
Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för tullbelopp enligt
första stycket har rätt att få ut
beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.
1 fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för en tullskyldig
som är juridisk person och som inte
har betalat in tull i rätt tid och
ordning gäller 12 kap. 6 § första,
andra och fjärde styckena, 7 §,
12 § första stycket och 13 §
skattebetalningslagen (1997:000).
Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
tull enligt 37 §.
163
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
69 §
Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan
beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons
deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör
verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia
av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre
personen (kontrolluppgift).
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han mås-
te lägga ned ett betydande arbete
för att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till tull-
myndighetens förfogande för
granskning.
71 §
Ett beslut om revision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Beslu-
tet skall innehålla uppgift om ända-
målet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 76 och 77 §§.
Ett beslut om revision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 76 och 77 §§.
Företas revisionen för gransk-
ning av annan än den som
revideras, får tullmyndigheten, om
det finns särskilda skäl, utesluta
uppgift om vem eller vilken
rättshandling granskningen avser.
I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera
tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Om det är av betydelse
för kontrollen att företa inventering
eller liknande fysisk kontroll, får
dock underrättelse ske i samband
med att revisionen verkställs, om
kontrollen annars kan mista sin
betydelse.
164
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
72 §
En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett
sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den
reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket
och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångs-
Prop. 1996/97:100
Del 1
åtgärder i beskattningsförfarandet.
Tullmyndigheten får om det
behövs bestämma tid och plats för
revisionen. Denna får inte utan
särskilda skäl verkställas hos
enskild mellan kl. 19 och kl. 8.
Revisionen skall ske hos den
reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Revisionen får verkställas hos
den reviderade, om han medger
det. Revisionen skall ske hos den
reviderade, om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på
begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.
75 §
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall tullmyndigheten
överlämna handlingarna till
konkursförvaltaren. Tullmyndig-
heten skall underrätta den revide-
rade om att handlingarna
överlämnats till konkursför-
valtaren.
Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
88 §
Tulltillägg och förseningsavgift
får helt eller delvis efterges om
felaktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den tullskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller, om felaktigheten eller
Den tullskyldige skall helt eller
delvis befrias från tulltillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
tullskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
165
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Tulltillägg får helt efterges även
när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse
som ringa.
Förseningsavgift får helt eller
delvis efterges också när
underlåtenheten är att anse som
ringa.
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller arman särskild omständighet,
eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Den tullskyldige får befrias helt
från tulltillägget när det belopp
som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten
är obetydligt.
Den tullskyldige får helt eller
delvis befrias från förseningsavgift
även när underlåtenheten är
obetydlig.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Bestämmelserna om eftergift av
tulltillägg och förseningsavgift skall
beaktas, även om yrkande om detta
inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.
92 §
Bestämmelserna om befrielse
från tulltillägg och förseningsavgift
skall beaktas, även om yrkande om
detta inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.
Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg
som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg
eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns
anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
166
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1, 20 och 41 §§ samt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §‘
Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, lands-
tingsskatt och församlingsskatt.
Allmän kommunalskatt skall
betalas av fysisk person och dödsbo
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder, dock att
skatten skall tas ut i helt antal
kronor enligt vad som föreskrivs i
uppbördslagen (1953:272).
Allmän kommunalskatt skall
betalas av fysisk person och dödsbo
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder, dock att
skatten skall tas ut i helt antal
kronor enligt vad som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:000).
Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också
skyldig att betala landstingsskatt.
I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter
och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt.
20 §2
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras for:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studie- ränta enligt 8 kap. 1 § studie-
stödslagen (1973:349), 52, 52 a och stödslagen (1973:349), 52, 52 a och
167
Nuvarande lydelse
55 §§ lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och
49 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 5 kap. 12 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
30 § tullagen (1987:1065), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327) och
16 kap. 12 och 13 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200) och 36 §
lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd samt kvarskatteavgift och
dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen',
Föreslagen lydelse
55 §§ lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 31 § tull-
lagen (1994:1550), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327),
36 § lagen (1996:1030) om under-
hållsstöd och 19 kap. 2 och 4-9 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
samt dröjsmålsavgift beräknad
enligt lagen (1997:000) om dröjs-
målsavgift',
Prop. 1996/97:100
Del 1
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);
avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
foretagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är skatteavdrag för vilket arbets-
betalningsskyldig enligt 75 § givare är betalningsskyldig enligt
uppbördslagen (1953:272) eller för skattebetalningslagen (1997:000);
vilket betalningsskyldighet före-
ligger på grund av underlåtenhet
att göra avdrag enligt lagen
(1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering;
överforbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenfororeningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
168
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgas-
området;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen
(1975:1385).
(Se vidare anvisningarna.)
Prop. 1996/97:100
Del 1
41 §3
Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.
1 andra fall än som nu sagts skall
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller
omkostnad anses belöpa på det
beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt rum.
Sådan speciell skatt, avgift eller
ränta, som ingår i slutlig eller till-
kommande skatt enligt uppbörds-
lagen (1953:272), anses dock
belöpa på det beskattningsår då den
slutliga eller tillkommande skatten
påförts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det
beskattningsår till vilket skatten
hänför sig.
I andra fall än som nu sagts skall
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller
omkostnad anses belöpa på det
beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt rum.
Sådan speciell skatt eller avgift som
ingår i slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
anses dock belöpa på det beskatt-
ningsår då den slutliga skatten på-
förts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det be-
skattningsår till vilket skatten hän-
för sig.
23.4 Avdrag får göras för
fastighetsskatt och särskild
löneskatt på pensionskostnader och
speciella för näringsverksamheten
utgående skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
Anvisningar
till 23 §
23. Avdrag får göras för
fastighetsskatt och särskild
löneskatt på pensionskostnader och
speciella för näringsverksamheten
utgående skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
169
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §). Avdrag får dock göras för
mervärdesskatt som har återförts
enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200)
och inbetalats till staten.
20 §). Avdrag får dock göras för
mervärdesskatt som har återförts
enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200)
och inbetalats till staten på sätt som
anges i 9 kap. 3 § första stycket 2
mervärdesskattelagen (1994:200).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att
utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare
i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses
motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för
reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten.
Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om
begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också
beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har
kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget
näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna
och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga
om ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och
sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper
på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för
vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272).
‘Senaste lydelse 1991:1677.
2Senaste lydelse 1996:1219.
'Senaste lydelse 1990:650.
“Senaste lydelse 1995:651.
170
Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag och
punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1331) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke-.
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som för-
värvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket ut-
färdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller
vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst
100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeforsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att
försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar
ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsent-
ligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;
ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande
som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av
171
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
anvisningarna till 49 §;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendier för mottagarens utbildning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intemat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag
likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser-
sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser
samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven
livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven
författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av
barnpension som inte är skattepliktig;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän för-
säkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som
utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor
enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård
av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och
hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
Prop. 1996/97:100
Del 1
172
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen
(1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig infor
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kost-
nadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser
resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
ländema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger
faktiska resekostnader och vid köming med egen bil inte överstiger det
avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha-
blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt-
ningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till närings-
verksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a §
tredje stycket eller 75 a § jjärde
stycket uppbördslagen (1953:272),
22 § tullagen (1973:670), 20 §
lagen (1982:1006) om avdrags-
Prop. 1996/97:100
Del 1
ränta enligt 61 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter, 40 § lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 33 §
173
Nuvarande lydelse
och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, 5 kap.
13 § lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
40 § lagen (1984:404) om stämpel-
skatt vid inskrivningsmyndigheter,
24 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
32 och 34 §§ tullagen (1987:1065)
eller 16 kap. 15 § mervärdesskat-
telagen (1994:200);
Föreslagen lydelse
tullagen (1994:1550) eller 19 kap.
2 och 12-14 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:000);
Prop. 1996/97:100
Del 1
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
inte uppgår till 500 kronor;
ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av
detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid
inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför-
säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an-
visningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
2. Äldre bestämmelser i 19 §
tillämpas i fråga om ränta som utgår
enligt 36 § 3 mom. lagen
(1958:295) om sjömansskatt och
som betalas ut efter ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser i 19 §
tillämpas i fråga om ränta som utgår
enligt uppbördslagen (1953:272),
lagen (1958:295) om sjömansskatt,
tullagen (1973:670), lagen
(1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
tullagen (1987:1065) och
mervärdesskattelagen (1994:200)
och som betalas ut efter ikraft-
trädandet.
174
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 53 och 61 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 §'
I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet,
som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast över-
sända en till rätten ingiven bouppteckning eller någon annan handling,
som sägs i 51 § andra stycket, eller en bouppteckning, som tillhandahållits
rätten enligt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är rätten skyldig
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som behövs för uppbörd av skatten. Vad som nu sagts gäller
också i tillämpliga delar, när överrätt fastställt skatt till ett högre belopp än
som förut beräknats eller när en skattskyldig vitsordat en anmärkning som
framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto
hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag
eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med
en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272) om inte
annat följer av 6 § sista stycket.
Den obetalda skatten och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa be-
lopp. Skattemyndigheten får medge
befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift om inte annat
följer av 6 § sista stycket. Den obe-
talda skatten och dröjsmålssavgiften
skall lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Skattemyndigheten får
medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök-
ningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som
ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
175
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
61 §2
Har dödsbo eller skattskyldig rätt
att återfå betalad skatt på grund av
överrätts beslut eller beslut enligt
27 §, 33 § 3 mom. eller 56 - 59 §§,
skall skattebeloppet kostnadsfritt
återbetalas i den ordning som är
föreskriven i uppbördslagen
(1953:272) i fråga om restitution av
skatt. Beslut som grundar rätt till
återbetalning skall omgående
sändas till den skattemyndighet som
enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är
uppbördsmyndighet. På
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2
mom. som återbetalas utgår ränta
om inte annat följer av andra
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig rätt
att återfå betalad skatt på grund av
överrätts beslut eller beslut enligt
27 §, 33 § 3 mom. eller 56 - 59 §§,
skall skattebeloppet kostnadsfritt
återbetalas i den ordning som
föreskrivs i skattebetalningslagen
(1997:000) i fråga om återbe-
talning av skatt. Beslut som grundar
rätt till återbetalning skall
omgående sändas till den skatte-
myndighet som anges i 52 § 1
mom. tredje stycket. På skattebe-
lopp, dröjsmålsavgift samt ränta
enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 mom.
som återbetalas utgår ränta om inte
annat följer av andra stycket.
I fall, som avses i 57-58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna
i vad mån ränta skall utgå.
Har enligt 55 § anstånd medgetts med erläggande av skatt, skall vid
befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna
skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda
skattebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva
anståndsbeslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1993:1704.
2Senaste lydelse 1992:625.
176
Härigenom föreskrivs att 3 § 14 mom. och 23 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
14 mom.' Vad som återstår av intäkt av kapital efter avdrag utgör
inkomst av kapital.
Uppkommer underskott vid
beräkningen medges skattere-
duktion enligt 2 § 4 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
23
Om skattskyldig blivit genom
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst
såväl här i riket som i utländsk stat,
må regeringen på ansökan av den
skattskyldige efter vederbörandes
hörande kunna, därest ömmande
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av
eller lindring i dubbelbeskattningen,
förordna om efterskänkande av
statlig inkomstskatt. Har skatten
redan erlagts, återbekommes den i
den ordning, som för restitution av
skatt i uppbördslagen stadgas.
Uppkommer underskott vid be-
räkningen medges skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § skattebetal-
ningslagen (1997:000).
§2
Om skattskyldig blivit genom
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst
såväl här i riket som i utländsk stat,
må regeringen på ansökan av den
skattskyldige efter vederbörandes
hörande kunna, därest ömmande
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av
eller lindring i dubbelbeskattningen,
förordna om efterskänkande av
statlig inkomstskatt. Har skatten
redan betalats, återbetalas den i
den ordning som föreskrivs i 18
kap. skattebetalningslagen
(1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1990:651.
2Senaste lydelse 1974:770.
177
12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1951:691) om viss lindring
i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
2§
Det åligger skattemyndighet att
vid debitering av slutlig eller
tillkommande skatt beakta rätt till
skattenedsättning, som må till-
komma den skattskyldige enligt 1 §.
Det åligger skattemyndighet att
vid debitering av slutlig skatt
beakta rätt till skattenedsättning,
som tillkommer den skattskyldige
enligt 1 §.
Vid beräkning av preliminär skatt åligger det skattemyndigheten att
beakta rätt till sådan skattenedsättning som tillkommer den skattskyldige
enligt 1 § första meningen.
4§
Har rätt till skattenedsättning Har rätt till skattenedsättning
enligt 1 § inte beaktats äger den enligt 1 § inte beaktats äger den
skattskyldige söka rättelse hos den skattskyldige söka rättelse hos
skattemyndighet som utfärdat skattemyndigheten. Därvid till-
skattsedeln. Därvid tillämpas lämpas bestämmelserna i skatte-
bestämmelsema i uppbördslagen betalningslagen (1997:000) om
(1953:272) om omprövning. omprövning.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om slutlig skatt enligt 1999 års taxering och i fråga om
preliminär skatt för inkomståret 1998.
'Lagen omtryckt 1993:1055.
178
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst' skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
5
Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det
påförda beloppet eller, där
restitution skall ske, tillställa den
skattskyldige det belopp som han
har rätt till. Därvid tilllämpas
bestämmelserna i 103 § uppbörds-
lagen (1953:272).
Föreslagen lydelse
2
Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det
påförda beloppet eller, där
återbetalning skall ske, tillställa
den skattskyldige det belopp som
han har rätt till. Därvid tilllämpas
bestämmelserna i 23 kap. 8 §
skattebetalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.
2Senaste lydelse 1993:896.
179
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgrundande inkomst-
en, skall, sedan den försäkrade
erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, om felaktig-
heten inte är att anse som ringa.
Detsamma gäller då vid
bestämmande av avgiftsunderlag
enligt lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare belopp, som ingår i
inkomst av anställning, ansetts inte
skola inräknas i avgiftsunderlaget
eller belopp, som ingår i inkomst av
annat förvärvsarbete, hänförts till
sådant underlag. Ändring, som i
detta stycke sägs, får inte göras
efter utgången av sjunde året efter
det år, som inkomsten avser.
Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgrundande in-
komsten, skall, sedan den försäk-
rade erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, om felaktighe-
ten inte är att anse som ringa. Det-
samma gäller då vid bestämmande
av avgiftsunderlag enligt skatte-
betalningslagen (1997:000) belopp,
som ingår i inkomst av anställning,
ansetts inte skola inräknas i avgifts-
underlaget eller belopp, som ingår i
inkomst av annat förvärvsarbete,
hänförts till sådant underlag.
Ändring, som i detta stycke sägs,
får inte göras efter utgången av
sjunde året efter det år, som
inkomsten avser.
Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för
försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas,
undanröjas.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1998. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst för tidigare år.
'Senaste lydelse 1984:672.
180
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1337) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § första-fjärde och
sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272). När skäl föreligger får
avvikelse ske från förmånsvärde
som skattemyndigheten bestämt
enligt 5 £ andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14-17§§
skattebetalningslagen (1997:000).
När skäl föreligger får avvikelse ske
från förmånsvärde som skattemyn-
digheten bestämt enligt 9 kap. 2 §
andra stycket skattebetalnings-
lagen.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
ettusen kronor.
Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av
anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs
till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av
en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
181
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§‘
Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel
tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar
produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i
kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt
(skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har
beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.
Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet rege-
ringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot
den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den
ena skall avse förändringen mellan andra och första året före be-
skattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före
beskattningsåret och beskattningsåret.
Innan skattemyndigheten betalar
ut kommunalskattemedel till
kommunerna skall avräkning göras
enligt 52 § uppbördslagen
(1953:272), 12 § lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, 10 § lagen
(1995:1516) om utjämningsavgift
för kommuner och landsting och
2 § lagen (1995:1518) om mer-
värdesskattekonton för kommuner
och landsting. Vidare skall tillägg
göras för bidrag enligt 10 § lagen
(1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting samt
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen
(1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och
landsting. Det belopp som
framkommer skall betalas ut med
Innan skattemyndigheten betalar
ut kommunalskattemedel till
kommunerna skall avräkning göras
enligt 10 § lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och
landsting, 2 § lagen (1995:1518)
om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting och 16
kap. 9 § skattebetalningslagen
(1997:000). Vidare skall tillägg
göras för bidrag enligt 10 § lagen
(1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting samt
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen
(1995:1514) om generellt stats-
bidrag till kommuner och landsting.
Det belopp som framkommer skall
betalas ut med en tolftedel per
månad den tredje vardagen räknat
från den 17 i månaden, varvid dag
182
Nuvarande lydelse
en tolftedel per månad den tredje
vardagen räknat från den 17 i
månaden, varvid dag som enligt 2 §
lagen (1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i
månaderna januari och februari,
skall utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som
utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.
Föreslagen lydelse
som enligt 2 § lagen (1930:173) om
beräkning av lagstadgad tid
jämställs med allmän helgdag inte
skall medräknas. Är kommunens
fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i månaderna
januari och februari, skall
utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som
utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.
Prop. 1996/97:100
Del 1
En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga
taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av
skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan
av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen
enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett
enhetligt belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. I
motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt
belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret.
Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter
beskattningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med februari 1998.
'Senaste lydelse 1996:743.
183
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 19 och 27 §§ samt rubriken närmast före 27 §
kupongskattelagen (1970:624) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §*
Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt konto. Inbetalning
anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in
till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om kupongskatt inte betalas
inom den tid som anges i 8 eller
15 § eller i den ordning som anges i
första stycket, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Om kupongskatt inte betalas
inom den tid som anges i 8 eller
15 § eller i den ordning som anges i
första stycket, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt lagen (1997:000) om
dröjsmålsavgift.
Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
27
Har i annat fall än som avses i 9
eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den
utdelningsberättigade rätt till
restitution av vad som innehållits
för mycket.
Rätt till restitution föreligger
även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom
likvidation eller genom fusion
enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
§2
Har i annat fall än som avses i 9
eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den
utdelningsberättigade rätt till
återbetalning av vad som innehål-
lits för mycket.
Rätt till återbetalning föreligger
även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom
likvidation eller genom fusion
enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
184
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.
Ansökan om restitution skall
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av
femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.
Ansökan om återbetalning skall
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av
femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att
kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att
skattskyldighet ej föreligger för honom.
Beslut rörande restitution får
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet for utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för
restitution som anges i första
stycket först sedan länsrätt,
kammarrätt eller Regeringsrätten
meddelat beslut angående ut-
delningsbeloppet eller efter det att
utdelningsberättigad åsatts efter-
taxering for detsamma, kan ansökan
om restitution göras hos
beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen
skedde.
Är den som har rätt till resti-
tution av kupongskatt skyldig att
erlägga skatt enligt denna lag eller
uppbördslagen (1953:272), gäller
68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen i
tillämpliga delar.
Beslut rörande återbetalning får
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för
återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt,
kammarrätt eller Regeringsrätten
meddelat beslut angående ut-
delningsbeloppet eller efter det att
utdelningsberättigad åsatts efter-
taxering för detsamma, kan ansökan
om återbetalning göras hos
beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen
skedde.
Är den som har rätt till åter-
betalning av kupongskatt skyldig
att betala skatt enligt denna lag
eller skattebetalningslagen
(1997:000), gäller 18 kap. skatte-
betalningslagen i tillämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1993:1706.
2Senaste lydelse 1994:1869.
185
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
18 §'
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan
länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av
fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut
som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av
sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan
tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål enligt bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgifts-
processen, enligt lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter, om besiktning
enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), om handlings undan-
tagande från taxeringsrevision,
skatterevision, eller annan gransk-
ning och om befrielse från skyl-
dighet att lämna upplysningar eller
visa upp handling enligt taxerings-
lagen (1990:324), mervärdesskatte-
lagen (1994:200), lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter samt om
befrielse från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
2. mål enligt lagen (1994:466)
om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet, enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter, om
besiktning enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från
taxeringsrevision, skatterevision
eller annan granskning och om be-
frielse från skyldighet att lämna
upplysningar, visa upp handling
eller lämna kontrolluppgift enligt
skatteförfattningarna,
186
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud
enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 §
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt
omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt
33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första
stycket 2-4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild
utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt
lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m.,
4. mål om anstånd med att betala
skatt eller socialavgifter enligt upp-
börds- eller skatteförfattningarna
och annat mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med
undantag av mål om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt
och mål enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
Prop. 1996/97:100
Del 1
4. mål enligt folkbokförings-
författningarna, mål rörande
preliminär skatt eller om anstånd
med att betala skatt eller avgifter
enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock
endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen (1953:272),
bevissäkringslagen (1975:102/} för skatte- och avgiftsprocessen, lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och
mervärdesskattelagen (1994:200).
'Lydelse enligt prop. 1996/97:133.
187
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1971:1072) om förmånsbe-
rättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med
fordran på skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till
det allmänna som inte betecknas som
Lagen tillämpas inte om det
följer av särskild föreskrift eller i
fråga om skatte- eller avgiftstillägg,
dröjsmålsavgift, förseningsavgift
eller liknande avgift.
3
Fordran på slutlig skatt enligt
uppbördslagen (1953:272) har för-
månsrätt endast om den tidrymd till
vilken skatten är att hänföra har gått
till ända innan beslutet om konkurs
meddelas. Fordran på avgift som
uppbärs med tillämpning av lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare har
förmånsrätt i den mån avgiften
belöper på lön eller annan
ersättning som har utgetts före
beslutet om konkurs.
skatt.
Lagen tillämpas inte om det föl-
jer av särskild föreskrift eller i fråga
om skattetillägg, dröjsmålsavgift,
förseningsavgift eller liknande
avgift.
Fordran på slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:000)
har förmånsrätt endast om den tid-
rymd till vilken skatten är att
hänföra har gått till ända innan
beslutet om konkurs meddelas.
Fordran på socialavgifter som
betalas av arbetsgivare enligt
skattebetalningslagen har förmåns-
rätt i den mån avgifterna belöper på
lön eller annan ersättning som har
utgetts före beslutet om konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
'Senaste lydelse 1996:1352.
2Senaste lydelse 1996:1352.
188
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'
dels att 7 kap. 9 § skall upphöra att gälla,
dels att 8 kap. 16 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Årsbelopp och andra avgifter
enligt denna lag som inte har
betalats inom föreskriven tid får tas
ut genom utmätning utan
föregående dom eller utslag.
Dröjsmålsavgift enligt uppbörds-
lagen (1953:272) tas inte ut.
8 kap.
16 §2
Årsbelopp och andra avgifter
enligt denna lag som inte har
betalats inom föreskriven tid får tas
ut genom utmätning utan
föregående dom eller utslag.
Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom
utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter
betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Lagen omtryckt 1987:303.
2Senaste lydelse 1992:632.
189
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
10 §2
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast
två veckor före ordinarie bolagsstämma.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovis-
ningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om års-
redovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upplysningar som
skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna ange
detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller för-
summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot
eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller
verkställande direktör på annat sätt handlat i strid med denna lag,
tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas
i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör.
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de
önskar bringa till aktieägarnas kännedom.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
bolaget mte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra av drag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
eller särskild deklaration enligt 14
kap. 3 $ mervärdesskattelagen,
eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1-3.
1. att göra skatteavdrag enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 3 kap.2 § skattebetalnings-
lagen,
3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1
och 2 §§ skattebetalningslagen.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har
190
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna genast
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida forteckning enligt
12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande
angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt
angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dispositioner
beträffande bolagets vinst eller förlust.
I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena
äger motsvarande tillämpning.
Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende forhållanden som hänför sig till tiden före den 1
januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden före
den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
‘Lagen omtryckt 1993:150.
2Senaste lydelse 1995:1555.
191
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
8§'
Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som anspråket
riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann laga kraft,
beslutet.
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i andra stycket,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
58 § 2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgiften skall lämnas
för indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske.
En upplysning om detta skall tas in i
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i andra stycket,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
lagen (1997:000) om dröjsmåls-
avgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1994:579.
192
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 46 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
46 §'
Bestämmelserna i denna lag om omprövning och överklagande av beslut
om fastighetstaxering gäller i
förseningsavgift.
I fråga om debitering och upp-
börd av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).
Förseningsavgift skall debiteras för
det inkomstår den påförs.
tillämpliga delar för beslut om
1 fråga om debitering och
betalning av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:000).
Förseningsavgift skall debiteras för
det inkomstår den påförs.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1 Senaste lydelse 1993:1193.
13 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 1
193
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
1 §2
Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av
skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som
avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen
(1980:343) för uppgift som har tillförts sådant register och hos kommun
eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked
i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut,
om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada
eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det
kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol
registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4.
Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den
sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om
uppgiften saknar betydelse i målet.
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst och, med undantag
för arvsskatt och gåvoskatt, arman
direkt skatt samt omsättningsskatt,
tull och arman indirekt skatt. Med
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst och, med undantag
för arvsskatt och gåvoskatt, annan
direkt skatt samt omsättningsskatt,
tull och annan indirekt skatt. Med
skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande
avgift samt skatte- och avgifts-
tillägg och förseningsavgift. Med
verksamhet som avser bestäm-
mande av skatt jämställs verk-
samhet som avser bestämmande av
pensionsgrundande inkomst.
skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande
avgift samt skattetillägg och förse-
ningsavgift. Med verksamhet som
avser bestämmande av skatt jäm-
ställs verksamhet som avser
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.
Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida
inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig inkomst-
skatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansföretag,
3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när
beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
194
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som Prop. 1996/97:100
föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning eller om skatteregister. Del 1
Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
2Senaste lydelse 1996:155.
195
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, 6 och 17 §§ skatteregisterlagen
(1980:343)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-
tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fy-
siska och juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av
skatt enligt uppbördslagen
(1953:272), mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster, lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta, lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter samt
lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad
inkomst.
4. redovisning, bestämmande
och betalning av skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000),
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter samt lagen
(1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst.
Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skatte-
reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623)
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och lagen
(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997-2001 års taxeringar,
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje
stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
196
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Med beskattning avses i denna
lag fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, bestäm-
mande och uppbörd av skatt samt
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.
Med beskattning avses i denna
lag fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, redovisning,
bestämmande och betalning av
skatt samt bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst.
För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala
skatteregistret anges
1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilstånds-
ändring och folkbokföringsförhållanden,
2. registrering enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200),
särskilt registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma,
2. registrering enligt skatte-
betalningslagen (1997:000),
särskilt registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma,
4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell
församling, tillhörighet till svenska kyrkan,
5. nationalitet, personnummer
för hos personen folkbokförda barn
under 18 år, antal hemmavarande
barn som inte har uppnått 16 eller
18 års ålder, personnummer för
make och, om samtaxering sker
med annan person, personnummer
för denne,
5. nationalitet, personnummer
för hos personen folkbokförda barn
under 18 år, antal hemmavarande
barn som inte har uppnått 16 eller
18 års ålder, personnummer for
make och person som likställs med
make vid beskattningen,
6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs for att debitera
socialförsäkringsavgift,
7. slag av preliminär skatt som 7. på vilket sätt den preliminära
personen skall betala. skatten skall betalas.
För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges
personnummer för den hos vilken personen är folkbokförd.
För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast uppgift
om personnummer, namn och adress samt personnummer för den hos
vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses i
första stycket behövs för beskattning.
För person som ej är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt första,
andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här
i riket.
197
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§4
För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt
företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges
1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering
i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form,
2. registrering enligt mervärdes-
skattelagen (1994:200), särskilt
registrerings- och
nummer.
Prop. 1996/97:100
Del 1
redovisnings-
2. registrering enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000), särskilt
registrerings- och redovisnings-
nummer.
För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för
dödsfallet anges.
17 §5
Uppgifter om en arbetstagares
eller uppdragstagares namn och
personnummer, slag av preliminär
skatt som personen skall betala
samt uppgifter till ledning för
beräkning av skatteavdrag för
betalning av preliminär och
kvarstående skatt, får lämnas på
medium för automatisk
databehandling till arbetsgivare
eller uppdragsgivare.
Uppgifter om en arbetstagares
eller uppdragstagares namn och
personnummer, slag av preliminär
skatt som personen skall betala
samt uppgifter till ledning för
beräkning av skatteavdrag för
betalning av preliminär skatt, får
lämnas på medium för automatisk
databehandling till arbetsgivare
eller uppdragsgivare.
Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att uppgift som avses i
10 § sjätte stycket får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat EU-land
på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.
Underlag för uppgiftslämnandet får hämtas in på medium för automatisk
databehandling.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2Senaste lydelse 1996:1232.
'Senaste lydelse 1994:212.
4 Senaste lydelse 1994:212.
5Senaste lydelse 1994:1905.
198
Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)'
i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1344) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges
1. skatt enligt uppbördslagen 1. skatt, avgift och ränta som
(1953:272), omfattas av 1 kap. 1 § skattebetal-
ningslagen (1997:000),
2. mervärdesskatt, annan skatt eller avgift för vilken Skattemyndigheten
i Dalarnas län är beskattningsmyndighet och fordonsskatt,
3. arbetsgivaravgift, särskild
löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster och särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta,
4. skatte- och avgiftstillägg samt
förseningsavgift,
5. ränta och avgift som utgår i
samband med uppbörd eller indriv-
ning av skatt eller avgift enligt 1-4.
Med skatt enligt uppbördslagen
avses, förutom skatt och avgift
enligt 1 § nämnda lag, även annan
avgift och ränta som utgår enligt
bestämmelserna i lagen.
3. särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
4. skattetillägg samt försenings-
avgift,
5. ränta och avgift som utgår i
samband med indrivning av skatt
eller avgift enligt 1-4.
7 §2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och
6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag
och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter samt uppgift om företagsledare i dessa
företag.
2. Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen (1990:324), 17 kap.
4 § mervärdesskattelagen
(1994:200), 78 § 2 a mom. upp-
bördslagen (1953:272) eller 27 a §
2. Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen (1990:324) eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen
(1997:000). För varje sådan åtgärd
får anges tid, art, beskatt-
199
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
För varje sådan åtgärd får anges tid,
art, beskattningsperiod, skatteslag,
myndighets beslut om beloppsmäs-
siga ändringar av skatt eller under-
lag for skatt med anledning av
åtgärden samt uppgift huruvida
bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av skattsedel på
preliminär F-skatt med angivande
av skälen för beslutet, uppgifter
som behövs för att bestämma skatt
eller avgift enligt uppbördslagen,
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana
skatter eller avgifter.
ningsperiod, skatteslag, myndighets
beslut om beloppsmässiga ändring-
ar av skatt eller underlag för skatt
med anledning av åtgärden samt
uppgift huruvida bokföringsskyl-
dighet har fullgjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av F-skattsedel med
angivande av skälen för beslutet,
uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000), lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana
skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som
skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskatt- 8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet och ning, dock ej skälen för beslutet och
200
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
uppgift om utmätning enligt 68 § 6 uppgift om utmätning enligt 18 kap.
mom. uppbördslagen. 9 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts
betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare for en
juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation
eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress for skattsedelsfor-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från
sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde,
taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och
tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen,
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs for
värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art for
planerad eller pågående revision
samt beskattningsperiod och
skatteslag som denna avser samt
uppgift om tid för planerat besök
eller annat sammanträffande enligt
3 kap. 7 § taxeringslagen, 17 kap.
4 § mervärdesskattelagen, 78 § 2 a
mom. uppbördslagen eller 27 a §
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare.
14. Uppgift om tid och art för
planerad eller pågående revision
samt beskattningsperiod och
skatteslag som denna avser samt
uppgift om tid för planerat besök
eller annat sammanträffande enligt
3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum for fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar for vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av brutto vinstberäkning, annan be-
räkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
201
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapital-
investeringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt
uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av
skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion for
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om
beslut om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansomslut-
ning för koncemmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbe-
loppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 §
andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnum-
mer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas 24. Uppgift som skall lämnas
enligt 13 kap. 29 eller 30 § enligt 10 kap. 17 § första stycket 5
mervärdesskattelagen. och andra stycket samt 33 §
skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebo lagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om
företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen
(1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt vid
import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de
tidsperioder som uppgifterna avser.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer,
beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för
förändring äv lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av
Prop. 1996/97:100
Del 1
202
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och
datum för inkomstanmälan.
Prop. 1996/97:100
Del 1
19 §3
Om inte annat sägs i andra - fjärde styckena skall sådana uppgifter i det
centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 §, 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av skattsedel på preliminär F-skatt
och 7 § 23, med undantag av
uppgift om uppskovsavdrag enligt
lagen (1993:1469) om uppskovs-
avdrag vid byte av bostad, får
bevaras även efter utgången av den
tid som anges i första stycket.
Detsamma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och,
om samtaxering sker med annan
person, personnummer för denne,
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 §, 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av F-skattsedel och 7 § 23, med
undantag av uppgift om upp-
skovsavdrag enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad, får bevaras även
efter utgången av den tid som anges
i första stycket. Detsamma gäller
uppgifter om
1. personnummer för make och
person som likställs med make vid
beskattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt
punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370),
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsav-
drag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen
(1979:561) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26-29 skall
gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det
år under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för
uppgifter som avses i första eller fjärde stycket.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:116.
’ Lydelse enligt prop. 1996/97:116.
203
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
10 §'
Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den
årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar
för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv
månader efter räkenskapsårets utgång.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall,
annan tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om
årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar
i sin berättelse, om det kan ske.
Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som
kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i
företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till
den årsredovisningsskyldiges kännedom.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att
företaget inte har fullgjort sm skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
eller särskild deklaration enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen,
eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1-3.
1. att göra skatteavdrag enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen,
3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1
och 2 §§ skattebetalningslagen.
204
Prop. 1996/97:100
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte har Del 1
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorn genast
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
1 ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje styckena tillämpas.
Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
'Senaste lydelse 1996:1143.
205
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 3,5 a och 6 §§, 3 kap. 6 §
samt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2§2
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11
kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2
§ och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för
eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra och femte
styckena lagen om allmän
försäkring är att hänföra till inkomst
av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning som
inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. I fråga om
skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den
som slutligt har stått for de
kostnader som ligger till grund for
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän
försäkring är att hänföra till inkomst
av anställning anses som arbetsgi-
vare. Med inkomst av anställning
enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring skall i denna lag
likställas inkomst i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar
samt kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:000)
undantas vid beräkning av
skatteavdrag. I fråga om
skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den
som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund for
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
206
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av denna lag gäller som är skattskyldig för förmånen.
vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
sägs om iakttagande av för-
handsbesked.
Prop. 1996/97:100
Del 1
2 kap.
3§’
Underlag för beräkning av
avgifterna är summan av vad
arbetsgivaren under året har utgett
som lön i pengar eller annan
ersättning för utfört arbete eller
eljest med anledning av tjänsten,
dock inte pension, eller andra
skattepliktiga förmåner eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, annan ersättning för utfört
arbete. Bidrag som avses i 11 kap.
2 § första stycket m) lagen om
allmän försäkring likställs med lön.
Vidare likställs med lön
garantibelopp enligt löne-
garantilagen (1992:497). Med lön
likställs även kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt.
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner eller, i fall som avses i 3
kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.
Bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän
försäkring likställs med lön. Vidare
likställs med lön garantibelopp en-
ligt lönegarantilagen (1992:497).
Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 8 kap. 19
eller 20 § skattebetalningslagen
(1997:000) undantas vid beräkning
av skatteavdrag.
Med lön likställs också ersättning som en arbetsgivare utger till en
allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket
lagen (1991:1047) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till
arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 § §.
207
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5a§
Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från
arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid
bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en
arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moder-
företaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det
utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om en arbetsgivare med stöd av
7 £ andra stycket lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får
han, i stället för vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med
5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst 3 550 kronor för varje
månad verksamheten bedrivits.
Om en arbetsgivare med stöd av
10 kap. 12 § skattebetalningslagen
(1997:000) medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får
han, i stället for vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med
5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst 3 550 kronor for varje
månad verksamheten bedrivits.
6 §5
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fördelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller beslut om
fastställelse enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare. Avdrag
som görs enligt 5 a § skall avse
arbetsmarknadsavgiften.
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fördelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller ett
beskattningsbeslut enligt skatte-
betalningslagen (1997:000).
Avdrag som görs enligt 5 a § skall
avse arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
3 kap.
6§6
Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de
under nästföregående år debiterade egenavgiftema minskad med summan
av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.
Riksförsäkringsverket får under Riksförsäkringsverket får under
208
Nuvarande lydelse
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som
förskott på belopp enligt första
stycket tillgodoföra sig 11 procent
av den preliminära skatt som
debiterats fysiska personer före den
1 februari samma år. Förskottet
tillgodoförs med en tolftedel under
var och en av uppbördsmånaderna.
Riksskatteverket skall varje år
senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 1 februari
samma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.
Om Riksförsäkringsverket under
ett uppbördsår tillgodoförts
förskott som överstiger beloppet
enligt första stycket skall skillnaden
regleras genom avräkning på
belopp som närmast därefter skall
tillgodoföras enligt första eller
andra stycket.
Föreslagen lydelse
respektive period om tolv månader
som preliminär skatt betalas enligt
skattebetalningslagen (1997:000)
som förskott på belopp enligt
första stycket tillgodoföra sig 11
procent av den preliminära skatt
som debiterats fysiska personer
före den 1 februari under perioden.
Förskottet tillgodoförs med en tolf-
tedel varje månad. Riksskattever-
ket skall varje år senast den 15
februari lämna Riksförsäkrings-
verket uppgift om summan av den
före den 1 februari samma år
debiterade preliminära skatten för
fysiska personer.
Om Riksförsäkringsverket under
en sådan tolvmånadersperiod som
anges i andra stycket tillgodoförts
förskott som överstiger beloppet
enligt första stycket skall skill-
naden regleras genom avräkning på
belopp som närmast därefter skall
tillgodoföras enligt första eller
andra stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 1
5 kap.
1
Om eftergift i vissa fall av
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 22 d £ lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Om befrielse i vissa fall från
skyldighet att betala egenavgifter
föreskrivs i 30 § uppbördslagen
(1953:272).
§7
Om befrielse i vissa fall från
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 13 kap.
skattebetalningslagen (1997:000).
Om uppbörd av avgifter enligt
denna lag föreskrivs i lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare samt i
uppbördslagen (1953:272).
Om bestämmande, redovisning,
och betalning av avgifter enligt
denna lag föreskrivs i skattebetal-
ningslagen (1997:000).
14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
209
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt i fråga om
egenavgifter som grundas på 1998 års taxering och tidigare år.
3. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbets-
givaravgifter som avser tid före 1998.
4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om
perioden 1 februari 1998-januari 1999.
'Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1996:1211.
’Senaste lydelse 1995:1492.
4Lydelse enligt prop. 1996/97:150.
‘Senaste lydelse 1996:1218.
‘Senaste lydelse 1993:1559.
7Senaste lydelse 1990:384.
210
Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §'
Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som
skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal for brott, på vilket inte kan följa svårare straff än
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas
ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.
Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader från
det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt 58 § 2-5
mom. uppbördslagen (1953:272).
Den obetalda övertidsavgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen far före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras for ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft.
Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader från
det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda övertidsavgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
‘Senaste lydelse 1993:905.
211
Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
34 §
Har den skattskyldige inte be-
talat skatten inom föreskriven tid,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
58 § 2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Dröjsmålsavgiften
betalas till inskrivningsmyndigheten
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Har den skattskyldige inte betalat
skatten inom föreskriven tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Dröjsmålsavgiften betalas till
inskrivningsmyndigheten eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.
Inskrivningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1992:640.
212
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§
I fråga om debitering och upp-
börd av fastighetsskatt gäller
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272).
I fråga om debitering och
betalning av fastighetsskatt gäller
bestämmelserna i skattebetalnings-
lagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1984:1078.
213
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§>
Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som
hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (inkomst av tjänst och
näringsverksamhet) respektive den del som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna (inkomst av kapital) beräknas var för sig. Den statliga
respektive kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses
utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala
inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som dessa
inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst av
olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad
förvärvsinkomst). Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av
den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna.
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), sådan reduktion anses
ha skett från statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift respektive statlig fas-
tighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda beloppet
av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig har att
erlägga fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för
privatbostad i utlandet skall
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses
ha skett från statlig fastighetsskatt
som hänför sig till privatbostad i
utlandet med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på
privatbostad i utlandet utgör av det
sammanlagda beloppet av statlig
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 77 kap. 11 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), sådan
reduktion anses ha skett från
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt respektive statlig
fastighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda beloppet
av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig har att
erlägga fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för
privatbostad i utlandet skall
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses
ha skett från statlig fastighetsskatt
som hänför sig till privatbostad i
utlandet med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på
privatbostad i utlandet utgör av det
sammanlagda beloppet av statlig
214
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fastighetsskatt före sådan reduktion, fastighetsskatt före sådan reduktion.
Prop. 1996/97:100
Del 1
I de fall då skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel har att betala avkastningsskatt som tas ut på
skatteunderlag som beräknas enligt bestämmelserna i 3 § första och femte
styckena samma lag eller skattskyldig enligt 3 § lagen (1993:1537) om
expansionsmedel har att betala expansionsmedelsskatt skall följande gälla.
Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestämmande enligt första
stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska
inkomsterna, sådan avkastningsskatt respektive expansionsmedelsskatt
jämställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Om skattskyldig
enligt 2 § lagen om expansionsmedel erhållit avdrag med en ökning av
expansionsmedel eller tagit upp som intäkt en minskning av
expansionsmedel skall, vid bestämmande enligt första stycket av den
statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna,
spärrbeloppet beräknas som om ett sådant avdrag inte erhållits respektive
intäkt inte medtagits vid taxeringen.
Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1995:1341.
215
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
29 §2
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgiften skall lämnas
för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.
Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit
skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Lagen omtryckt 1992:1769.
2Senaste lydelse 1993:911.
216
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
H §*
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till
dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försum-
melse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelseledamot
till last eller att en styrelseledamot på annat sätt handlat i strid mot denna
lag, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker eller mot stadgarna, skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan
om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i
berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela aktieägarna,
huvudmännen eller medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra av drag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
eller
1. att göra skatteavdrag en-
ligt skattebetalningslagen
(1997:000),
2. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen (1997:000), eller
3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om faststäl-
217
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till
dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i
förvaltningsberättelsen.
I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1
januari 1998 i fråga om punkt 1 och till tiden före den 1 februari 1998 i
fråga om punkt 2.
t
‘Senaste lydelse 1995:1572.
218
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
13 §'
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse
senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall
inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har
överlämnats till dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida
årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i fall som avses i 9
kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen (1995:1554). Innehåller
inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 9 kap.
eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen,
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller
försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en
styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en
styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i
strid mot denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, mot
årsredovisningslagen eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören.
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som
de önskar meddela medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
föreningen inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär 1. att göra skatteavdrag enligt
A-skatt eller kvarstående skatt skattebetalningslagen (1997:000),
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig for registrering 2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mer- enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
värdesskattelagen (1994:200), lagen,
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 3. att lämna skattedeklaration
mom. uppbördslagen eller 4 § enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
lagen (1984:668) om uppbörd av betalningslagen, eller
socialavgifter från arbetsgivare
eller särskild deklaration enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen,
eller
Prop. 1996/97:100
Del 1
219
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. att i rätt tid betala skatter och 4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1-3. avgifter som omfattas av 1 och 2 §§
skattebetalningslagen.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte
har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast-
ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till
dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram
i förvaltningsberättelsen.
I en moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.
Om anmälan har gjorts enligt 8 § tredje eller femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
'Senaste lydelse 1996:1142.
220
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 60 och 62 §§ fordonsskattelagen (1988:327)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
60 §2
Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 49 §
1, 2 och 3 mom. uppbördslagen
(1953:272) om anstånd skall då
tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt
som den skattskyldige fått anstånd
med att betala enligt första stycket
for den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid
anståndstidens utgång. För sådan
ränta tillämpas bestämmelserna om
ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen
och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
62
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 17
kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:000) om anstånd
skall då tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt
som den skattskyldige fått anstånd
med att betala enligt första stycket
för den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid
anståndstidens utgång. För sådan
ränta tillämpas bestämmelserna om
ränta i 5 kap. 12 § tredje stycket, 14
och 15 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter.
§3
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 60 §
gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den
1 januari 1998.
'Senaste lydelse av lagen
rubrik 1992:1440.
"Senaste lydelse 1993:913.
'Senaste lydelse 1992:644.
221
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §'
Bolagets beslut om påförande av avgifter enligt denna lag skall anses
som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är
obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om
avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit
överklagat. Avser beslutet TV-
påminnelse enligt 12 §.
Uttagande av avgift handläggs
hos kronofogdemyndigheten som
allmänt mål. Dröjsmålsavgift enligt
uppbördslagen (1953:272) utgår
inte.
krävs dock att bolaget har sänt en
Uttagande av avgift handläggs
hos kronofogdemyndigheten som
allmänt mål.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1992:645.
222
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
8§
Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol efter
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att
överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna
i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än
böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När
fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften tillfaller staten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgift skall lämnas
för indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får dock inte vidtas
när fem år har gått efter det att
beslutet vann laga kraft.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om in-
drivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Indrivningsåtgärder får dock
inte vidtas när fem år har gått efter
det att beslutet vann laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Lagen omtryckt 1994:515.
223
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§‘
Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att
överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit efter det att överträdelsen
Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgift skall lämnas
för indrivning. Indrivningsåtgärder
får dock inte vidtas sedan fem år
har förflutit från det beslutet vann
laga kraft. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för
indrivning. Indrivningsåtgärder får
dock inte vidtas sedan fem år har
förflutit från det beslutet vann laga
kraft. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1993:915.
224
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
10 §
Om inte annat följer av andra
stycket gäller bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324) vid
taxering till avkastningsskatt och
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) i fråga om debitering
och uppbörd av sådan skatt.
Om inte annat följer av andra
stycket gäller bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324) och
skattebetalningslagen (1997:000)
för avkastningsskatt.
Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om
individuellt pensionsparande.
I fråga om förfarandet vid beskattningen i fall som avses i andra stycket
gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Med skattskyldig avses därvid det
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat pensionssparavtal.
Pensionssparinstitutets beskattningsår är redovisningsperiod.
Pensionssparinstitutet skall vara registrerat hos beskattningsmyndigheten.
Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt enligt
bestämmelserna i 8 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pensions-
sparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 § lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter tillgodoföras kontot. Har kontot
avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det
pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det
avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto skall institutet
betala ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1993:1568.
15 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 1OO. Del 1
225
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§
Har skatt inte betalats in inom
den tid som anges i 6 § tas en dröjs-
målsavgift ut. Dröjsmålsavgiften
tas ut enligt 58 § 2-5 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
Skattemyndigheten i Dalarnas län
får medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Har skatt inte betalats in inom
den tid som anges i 6 § tas en
dröjsmålsavgift ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Skattemyndigheten i Dalarnas län
får medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1996:958.
226
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
14 §
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
1. i fråga om arbetsgivaravgifter: folkpensionsavgiften och därefter
sjukförsäkringsavgiften, eller
2. i fråga om egenavgifter: folkpensionsavgiften och därefter i angiven
ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften
och tilläggspensionsavgiften.
I fråga om förfarandet for
nedsättningen av avgifter gäller
1. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare i
fråga om arbetsgivaravgifter, eller
2. uppbördslagen (1953:272) i
fråga om egenavgifter.
I fråga om förfarandet for
nedsättningen av avgifter gäller
skattebetalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1998 och i fråga
om egenavgifter som beräknas med ledning av 1999 års taxering.
'Lagen omtryckt 1994:548.
227
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) gäller för särskild löne-
skatt på pensionskostnader.
Föreslagen lydelse
§
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och skattebetalnings-
lagen (1997:000) gäller för särskild
löneskatt på pensionskostnader.
Särskild löneskatt som staten skall betala fastställs och redovisas enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med 1999 års taxering.
228
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel, särskild
löneskatt enligt lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensions-
kostnader, statlig fastighetsskatt,
mervärdesskatt som redovisas i
särskild självdeklaration enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200), annuitet på avdik-
ningslån, avgifter enligt lagen
(1994:1774) om allmänna egenav-
gifter samt skattetillägg och
förseningsavgift enligt taxeringsla-
gen (1990:324) räknas inte som
tillgång eller skuld.
§'
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, statlig fastig-
hetsskatt, mervärdesskatt som redo-
visas i särskild självdeklaration
enligt 10 kap. 31 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), avgifter
enligt lagen (1994:1774) om all-
männa egenavgifter samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas
inte som tillgång eller skuld.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1996:1400.
229
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, betalas till staten med 28
procent av en ökning av expansionsmedel.
1 27 § 2 mom. uppbördslagen
(1953:272) föreskrivs att den
skattskyldige vid debitering av
slutlig skatt gottskrivs ett belopp
som motsvarar 28 procent av en
minskning av expansionsmedel.
Vid debitering av slutlig skatt
gottskrivs den skattskyldige ett
belopp som motsvarar 28 procent
av en minskning av expansions-
medel.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
230
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 21 § lagen (1994:1720) om civilt
försvar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
21 §
Om den som är berättigad till
ersättning enligt 20 § inte är
redovisningsskyldig enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200), skall
ersättningsbeloppet räknas upp med
den skattesats som enligt 7 kap. 1 §
den lagen gällde vid tidpunkten för
slutbesiktning av skyddsrummet.
Om den som är berättigad till
ersättning enligt 20 § inte är skyldig
att redovisa mervärdesskatt enligt
skattebetalningslagen (199 7:000),
skall ersättningsbeloppet räknas
upp med den skattesats som enligt 7
kap. 1 § mervärdesskattelagen
(1994:200) gällde vid tidpunkten
för slutbesiktning av skydds-
rummet.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
231
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) tillämpas i fråga om
avgifter enligt denna lag. I fråga om
sjukförsäkringsavgift tillämpas även
4 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:000) tillämpas i
fråga om avgifter enligt denna lag. I
fråga om sjukförsäkringsavgift till-
lämpas även 4 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
232
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § årsredovisningslagen (1995:1554)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
11 §
Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har
Prop. 1996/97:100
Del 1
vunnit laga kraft.
Om ett bolag har rätt att få
tillbaka betalad förseningsavgift på
grund av en domstols beslut, skall
ränta betalas på den återbetalade
förseningsavgiften från och med
månaden efter den då
förseningsavgiften betalades in till
och med den månad då återbe-
talning görs. I fråga om räntans
storlek tillämpas 69 § 2 mom. första
stycket uppbördslagen (1953:272).
Om ett bolag har rätt att få
tillbaka betalad förseningsavgift på
grund av en domstols beslut, skall
ränta betalas på den återbetalade
förseningsavgiften från och med
månaden efter den då
förseningsavgiften betalades in till
och med den månad då åter-
betalning görs. I fråga om räntans
storlek tillämpas 19 kap. 14 §
skattebetalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
för beräkning av ränta för tid före den 1 januari 1998.
233
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
15 §
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion enligt 2 § 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt upp-
bördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion enligt 11 kap.
11 § skattebetalningslagen
(1997:000) om inte annat är
föreskrivet. Skattereduktion enligt
denna lag tillgodoräknas den skatt-
skyldige före skattereduktion enligt
skattebetalningslagen.
I fråga om särskilt tillägg enligt 11 § tillämpas vad som gäller om
särskild avgift enligt 5 kap. 13 § första stycket och 6 kap. 24 §
taxeringslagen (1990:324).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
234
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller i
fråga om sådan skattereduktion som
avses i 2 £ 4 mom. uppbördslagen
(1953:272) om inte annat är
föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt lagen
(1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus, skattereduktion enligt
lagen (1995:1623) om skatte-
reduktion för riskkapitalinveste-
ringar och skattereduktion enligt
uppbördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
i fråga om sådan skattereduktion
som avses i 11 kap. 11§
skattebetalningslagen (1997:000)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt skatte-
betalningslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
235
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter i paragrafernas lydelse enligt lagen
(1996:1334) om ändring i nämnda lag och punkt 2 av ikraftträdande-
bestämmelserna till lagen (1996:1334) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §‘
Fysisk person skall lämna självdeklaration
1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av aktiv
näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst
24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,
2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
3. när han haft bruttointäkter av 3. när han haft bruttointäkter av
kapital av annat slag än avkastning
för vilken preliminär A-skatt skall
betalas enligt 3 § 2 mom. tredje
stycket uppbördslagen (1953:272)
och bruttointäkterna av kapital
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
kapital av annat slag än avkastning
från vilken skatteavdrag skall
göras enligt 5 kap. 8 § skattebetal-
ningslagen (1997:000) och brutto-
intäkterna av kapital uppgått till
sammanlagt minst 100 kronor,
4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
5. när hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000) om statlig
förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett sammanlagt värde
som överstiger 900 000 kronor, eller
6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall
fastställas för honom.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögen-
hetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet
som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen
från beskattning i Sverige.
Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt skall
vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas
sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas deklarationsskyldighet
236
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:100
Del 1
bedömas med hänsyn till deras och underåriga hemmavarande barns
sammanlagda förmögenhet.
3 kap.
5§
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med
anledning av tillfälligt arbete, som
getts ut av fysisk person eller
dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om avdrag för
preliminär A-skatt inte har gjorts
och det som mottagaren samman-
lagt fått haft ett lägre värde än
1 000 kronor för hela året,
1. ersättning och förmån med
anledning av tillfälligt arbete, som
getts ut av fysisk person eller
dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om skatte-
avdrag inte har gjorts och det som
mottagaren sammanlagt fått haft ett
lägre värde än 1 000 kronor for hela
året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor for hela året samt förmån av fritt logi ombord för
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att
sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunika-
tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning for logi vid sådan resa i tjänsten som avses i punkt
3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande gjorda
utlägg,
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
d) ersättning
levnadskostnader vid
för ökade
sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna
3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader for
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 10 §
första-tredje styckena uppbörds-
lagen (1953:272) inte skall ligga till
grund för beräkning av preliminär
A-skatt.
tjänsten som avses i punkterna
3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller for
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader for
drivmedel for bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 8
kap. 19 och 20 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000) inte skall ligga till
grund för beräkning av skatteav-
drag.
2.2 Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
2. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
237
Nuvarande lydelse
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket tillämpas
första gången vid 1998 års taxering
och bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 4 och 6 samt 3 kap. 5
och 10 §§ tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
Föreslagen lydelse
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket tillämpas
första gången vid 1998 års taxering
och bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 3, 4 och 6 samt 3 kap.
5 och 10 §§ tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
238
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1348) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelsema
till lagen (1996:1348) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller
annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. uppbördslagen (1953:272), 1. lagen (1984:151) om punkt-
2. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Dalarnas län,
3. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
4. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
5. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
6. mervärdesskattelagen
(1994:200) med undantag av
10 kap. 6 och 7
7. tullagen (1994:1550) och
lagen (1994:1551) om tullfrihet
m.m.
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Dalarnas län,
2. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200),
4. tullagen (1994:1550) och
lagen (1994:1551) om tullfrihet
m.m., eller
5. skattebetalningslagen
(1997:000).
Vad som sagts i första stycket 2
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 §
första meningen.
239
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tid
före utgången av år 1997.
240
Betalning av skatter och avgifter
Det nuvarande uppbördssystemet for direkta skatter kom till genom 1947
års uppbördsreform. Staten tog då över ansvaret för debitering och uppbörd
av alla skatter och avgifter. Uppbörden skulle verkställas genom Postverkets
försorg. Det nya förfarandet innebar, till skillnad mot det tidigare, skatte-
inbetalning i anslutning till inkomsternas intjänande, ett s.k. källskatte-
system.
Redan vid 1947 års uppbördsreform förutsattes att systemet skulle ses
över med ledning av erfarenheterna av några års tillämpning. En sådan
översyn initierades år 1949 och ledde fram till 1953 års uppbördsförordning
(prop. 1953:100, bet. 1953:BevU33, rskr. 1953:187, SFS 1953:272).
Författningens rubrik ändrades genom SFS 1974:771 till Uppbördslag.
Olika reformer har härefter haft betydelse för utformningen av det nuva-
rande uppbördsförfarandet. Nämnas kan 1966 års ADB-reform och 1967 års
fögderireform. Genom 1980 års uppbördsreform samordnades inbetalning-
stidpunktema för skatter. Vidare genomfördes ändringar av redovisnings-
och inbetalningssättet.
Genom socialförsäkringssystemets uppbyggnad har alltsedan 1900-talets
början utvecklats en ordning för uppbörd av socialavgifter. Olika finan-
sierings- och uppbördsformer har tillämpats under skilda tidsperioder.
Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter som arbetsgivare betalar på lön
utbetald till anställda personer uppbars under lång tid av Riksförsäkringsver-
ket. Socialavgifter i form av egenavgifter, som betalas på inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning, uppbars av skatteförvaltningen enligt upp-
bördslagen.
Är 1985 ändrades uppbördsförfarandet på så sätt att uppbörden av social-
avgifter från arbetsgivare samordnades med systemet för uppbörd av
innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (prop. 1983/84:167, bet.
1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Riksförsäkringsverkets medverkan i
uppbörden av arbetsgivaravgifterna avvecklades. En särskild reglering av
uppbörden av socialavgifter behölls emellertid genom lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Med anledning av skattereformen (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356) har ett antal ändringar och anpassningar
gjorts av regleringen på uppbördsområdet. Dessa har avsett bl.a. terminolo-
giska och systematiska frågor samt frågor om uppgiftslämnande (prop.
1990/91:5, bet. 1990/91 :SkU3, rskr. 1990/91:57). Vidare har år 1991 införts
ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande vid uppbörd av inkomst-
skatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91 :SkU7, rskr.
1990/91:81). Nämnas bör även den i början av 1990-talet genomförda
omorganisationen av de dåvarande länsskattemyndighetema och de lokala
skattemyndigheterna (prop. 1989/90:74, bet. 1989/90:SkU32, rskr.
1989/90:217). Ansvaret för skatte- och avgiftsuppbörden har härigenom
flyttats till lokal nivå - till de lokala skattekontoren.
16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
241
Genom de år 1992 beslutade reglerna om F-skattebevis har sambandet
mellan skatter och avgifter i uppbördsförfarandet stärkts ytterligare (prop.
1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292). Huvudsyftet med
reglerna är att åstadkomma ett enklare och mer förutsebart system för
uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter. Även de samma år antagna
förenklingarna i deklarationsförfarandet medförde en rad ändringar på
uppbördsområdet (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93: SkUl 1, rskr.
1992/93:146).
Uppbörden av indirekt skatt har alltsedan sådan skatt infördes hanterats
i egna system. Fr.o.m. den 1 januari 1960 utgick skatt (omsättningsskatt) på
varor och tjänster för konsumtion inom landet enligt förordningen
(1959:507) om allmän varuskatt. Redovisningsperioderna for skatten var
två, fyra respektive sex månader, med två månader som normaltid. Skatt
togs ut endast i sista ledet i produktionskedjan och företagen hade alltså inte
någon ingående skatt att redovisa. Inbetalning skedde den 18 i månaden
efter redovisningsperiodens utgång.
Omsättningsskatten ersattes med en ny indirekt beskattning, mervärde-
skatten, den 1 januari 1969 då lagen (1968:430) om mervärdeskatt trädde
i kraft.
Även för mervärdeskatten skulle redovisningsperioden som huvudregel
vara två månader. I vissa fall kunde emellertid redovisning ske per tertial,
halvår eller helt år. Den 5 i andra månaden efter utgången av redovisnings-
perioden blev betalningstidpunkt.
Vid ändringar i lagen om mervärdeskatt år 1979 medgavs av
redovisningstekniska skäl att inbetalning avseende redovisningsperioden juli
- december eller helt kalenderår fick ske senast den 5 april nästfoljande år.
Dessutom angavs att redovisning avseende perioden maj - juni fick lämnas
senast den 20 augusti, vilket motiverades av svårigheter för de skattskyldiga
att redovisa och betala i anslutning till semesterperioden.
I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen år
1990 reformerades även de indirekta skatterna (prop. 1989/90:111, bet.
1989/90:SkU31, rskr. 1989/90:357). Mervärdeskatten ändrades på bl.a. så
sätt att redovisning av skatten skall ske for all skattepliktig omsättning utan
någon nedre gräns. Om den skattepliktiga omsättningen inte översteg
200 000 kr per år skulle emellertid skatten redovisas i den skattskyldiges
självdeklaration. Möjligheten att redovisa mervärdeskatt med en
redovisningsperiod om ett halvt beskattningsår togs samtidigt bort.
Mervärdesskattelagen (1994:200, ML) som trädde i kraft den 1 juli 1994
innefattade inte några ändringar i redovisnings- eller betalningshänseende
(prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170).
I samband med Sveriges medlemskap i EU1 infördes fr.o.m. den 1 januari
1995 en EG-anpassad beskattningsordning for mervärdesskatt (prop.
1994/95:57, bet. 1994/95:SkU7, rskr. 1994/95:151). Lagstiftningen ändrades
Prop. 1996/97:100
Del 1
*EG (Europeiska gemenskapen) är en del av EU (Europeiska unionen). De regler som gäller
för mervärdesbeskattningen är EG-regler. I det följande används därför uttrycket EG i
anslutning till dessa regler.
242
bl.a. så till vida att mervärdesskatten skall redovisas for enmånadsperioder
för skattskyldiga som bedriver handel med EG.
Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade den dåvarande
regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden om skatter
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av reglerna
om uppbörd av skatt och socialavgifter och i samband därmed föreslå vissa
reformer. Som särskild utredare förordnades expeditions- och rättschefen i
Finansdepartementet Nils Dexe. Utredningen antog namnet Skattebetal-
ningsutredningen.
Den 8 december 1994 medgav regeringen efter en framställning från
Skattebetalningsutredningen att i utredningsarbetet fick tas upp även de
indirekta skatterna. Enligt beslutet borde utredningen redovisa de frågor som
rörde betalningstidpunkter for de indirekta skatterna med förtur.
Mot bakgrund av bl.a. det som sagts i direktiven om att behandla frågan
om en tidigareläggning av inbetalningstidpunktema med förtur redovisade
utredningen vissa förslag i den delen i delbetänkandet Nya tidpunkter for
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87). Samtidigt
presenterades förslag till tydligare bestämmelser om skatteavdrag och
redovisning av arbetsgivaravgifter vid förskottsbetalning av lön.
De förslag som lades fram i delbetänkandet och som bl.a. innebar att
betalningstidpunkten for källskatt och arbetsgivaravgifter tidigarelades från
den 18 till den 10 (i januari den 15) i månaden efter redovisningsperioden,
ledde till lagstiftning under hösten 1994. De nya reglerna trädde i kraft den
1 januari 1995 (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156).
Delvis parallellt med utredningens arbete har Riksskatteverket på
regeringens uppdrag gjort en översyn av betalningsfristerna för punktskatter.
Uppdraget redovisades den 30 september 1994 (dnr Fi94/3138). På grund-
val av denna översyn och förslag i nyssnämnda proposition har beslut fattats
om en tidigareläggning av betalningstidpunkterna för punktskatterna på
tobak, alkohol, energi och lotterier från den 25 till den 20 i månaden efter
redovisningsperiodens slut. De nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m. den 1
juli 1995.
Med anledning av regeringsbeslutet rörande Skattebetalningsutredningens
arbete med de indirekta skatterna presenterade utredningen i februari 1995
förslag om förkortade redovisnings- och betalningsperioder for mervärdes-
skatt i delbetänkandet Mervärdesskatt - Nya tidpunkter for redovisning och
betalning (SOU 1995:12). Med utgångspunkt i förslagen har nya bestäm-
melser om en i princip generell enmånadsredovisning av mervärdesskatt
trätt i kraft den 1 januari 1996. I samband därmed infördes också två
redovisnings- och betalningstidpunkter. Redovisning och betalning av
mervärdesskatt skulle ske senast den 20 i månaden efter utgången av den
redovisningsperiod som redovisningen avsåg om beskattningsunderlagen
för beskattningsåret beräknades överstiga 10 miljoner kronor. I övriga fall
skulle, liksom tidigare, redovisning och betalning ske senast den 5 i andra
månaden efter periodens utgång. Dessutom höjdes gränsen för vilka som
får redovisa mervärdesskatten i den särskilda självdeklarationen från
200 000 kr till en miljon kronor (prop. 1995/96:19, bet. 1995/96:SkUll,
rskr. 1995/96:16). I fråga om betalningstidpunkterna har härefter
Prop. 1996/97:100
Del 1
243
regleringen justerats. För redovisningsperioder som börjar den 1 juli 1996 Prop. 1996/97:100
eller senare har redovisnings- och betalningstidpunkten för skattskyldiga Del 1
vars beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv och import,
beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor ändrats från den 20 i månaden
efter redovisningsperioden till den 5 i andra månaden efter redovisningspe-
rioden (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305). Den
1 januari 1997 trädde ytterligare en justering av betalningstidpunkterna i
kraft (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, rskr. 1996/97:70). Skattskyldi-
ga som redovisar mervärdesskatt i en särskild deklaration får, om beskatt-
ningsunderlagen exklusive gemenskapsintema förvärv och import uppgår
till högst 200 000 kr per år möjlighet att betala mervärdesskatten årligen i
stället för månadsvis.
Det förhållandet att utredningens uppdrag kom att omfatta även de
indirekta skatterna innebar förutsättningar att överväga ett sammanhållet
system för redovisning och betalning av direkta och indirekta skatter samt
arbetsgivaravgifter m.m. Det fortsatta utredningsarbetet gick därför vidare
bl.a. med den närmare utformningen av ett sådant system.
Skattebetalningsutredningen avlämnade i juni 1996 sitt slutbetänkande
Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100). Utredningens
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av de remissinstanser
som yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena
har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3143).
Regeringen tar nu upp de förslag som utredningen har lagt fram i betänkan-
det.
Elektroniska deklarationer
Genom beslut av riksdagen hösten 1994 har det införts en möjlighet att inom
skatteförvaltningen ersätta den pappersbaserade ärendehanteringen med
elektroniska dokument och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, bet.
1994/95:SkU15, rskr. 1994/95:158). I betänkandet Elektronisk dokument-
hantering inom skatteförvaltningen (Ds 1994:80), som låg till grund för
regleringen, föreslogs också att det skulle bli möjligt att lämna deklarationer
i s.k. elektroniska dokument.
Regeringen tog i propositionen om Elektronisk dokumenthantering inom
skatteförvaltningen inte ställning till förslaget om elektroniska deklarationer.
Detta mot bakgrund av att det var oklart om begreppet handling i skatteb-
rottslagen (1971:69) omfattade även elektroniska handlingar. Regeringen
anförde att den avsåg att återkomma till frågan i samband med översynen av
skattebrottslagen.
Den 1 juli 1996 har ändringar i skattebrottslagen trätt i kraft. Därvid har
begreppet "handling" utmönstrats ur bl.a. 2 § och ersatts av uttrycket "på
annat sätt än muntligen". I propositionen anges att denna lagändring syftar
till att undanröja det tvivel som kan förekomma beträffande frågan om en
oriktig uppgift som lämnas på ADB-medium eller på något liknande sätt
omfattas av skattebrottslagen (prop. 1995/96:170 s. 161).
244
Regeringen beslutade den 19 maj 1994 att tillsätta en utredning med
uppdrag bl.a. att föreslå generella regler för elektroniska dokument inom
förvaltningen. I det arbetet har utformningen av bl. a. förvaltningslagens
regler setts över. Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet Elek-
tronisk dokumenthantering (SOU 1996:40). Betänkandet bereds för när-
varande inom Justitiedepartementet.
Skattebetalningsutredningen har föreslagit att det skall införas en
möjlighet för skattemyndighet att bestämma att en preliminär självdeklara-
tion eller en skattedeklaration skall kunna lämnas i ett elektroniskt do-
kument.
Regeringen tar nu upp de förslag om elektroniskt uppgiftslämnande som
lagts fram i betänkandet Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvalt-
ningen och av Skattebetalningsutredningen.
Översyn av reglerna för skattekontroll
Genom beslut den 26 januari 1995 tillkallades en kommitté vilken bl.a. fick
i uppdrag att ompröva de regler om revision m.m. som infördes den 1 juli
1994 och föreslå de ändringar som är motiverade i syfte att stärka och
effektivisera skattekontrollen. Kommittén tog namnet 1995 års skatte-
flyktskommitté och avlämnade i juni 1996 delbetänkandet Översyn av revi-
sionsreglema (SOU 1996:79). Kommitténs sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 3.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-
ser som yttrat sig finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena
har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/2878).
Regeringen tar nu upp de förslag som kommittén lagt fram i betänkandet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Lagförslagen nr 24-68 innehåller i huvudsak endast följdändringar till
skattebetalningslagen och lagen om dröjsmålsavgift. De har inte granskats
av Lagrådet. Detsamma gäller vissa paragrafer i de lagar som har remitterats
till Lagrådet. Dessa förslag är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Dessutom har i några fall sakliga ändringar gjorts i
vissa paragrafer efter Lagrådets granskning. Detta anges i kommentarerna
till berörda paragrafer. Även dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. I några fall har dessutom smärre
redaktionella ändringar gjorts.
I inledningen till sitt yttrande framför Lagrådet synpunkter på den
lagtekniska lösning som valts när det gäller den nya lagen om uppbörd. Det
ifrågasätts om inte förfarandebestämmelsema i mervärdesskattelagen
(1994:200) kunde ha behållits med de anpasningar som införandet av ett
Prop. 1996/97:100
Del 1
245
system med skattekonton kräver. Lagrådet pekar bl.a. på de olikheter som
finns i fråga om uppbördsförfarandet for inkomstskatt och mervärdesskatt.
Däremot nämner Lagrådet inget om att uppbördsförfarandet för mervärdes-
skatt och arbetsgivaravgifter är nära nog identiskt. Uppbörden av arbetsgiva-
ravgifterna har sedan 1985 varit samordnad med uppbörden av källskatten
men förfarandet har reglerats i två olika lagar. Detta har medfört att
lagstiftningen varit svår att överblicka för såväl skattemyndigheterna som
arbetsgivarna och de skattskyldiga. Det har också varit en komplicerande
faktor vid ändringar i lagstiftningen. Vi har därför sett det som en väsentlig
förenkling av lagstiftningen att samla förfarandereglema i en lag. Detta
gäller också förfarandereglema för uppbörden av mervärdesskatt. Uppbör-
den av sådan skatt skall ju enligt vårt förslag samordnas med uppbörden av
källskatt och arbetsgivaravgifter. Vi gör därför ingen ändring i vårt förslag
såvitt gäller den lagtekniska lösningen. Lagrådet har heller inte motsatt sig
att det införs en lag i huvudsak utformad i enlighet med vårt förslag.
Vi har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrådets förslag
till ändringar och justeringar av lagrådsremissens lagtext. I förhållande till
remissen har också gjorts vissa ändringar av redaktionell karaktär. Lagrådets
synpunkter behandlas i författningskommentarerna till de lagrum som
Lagrådet lämnat synpunkter på. Frågan om rubriken på den nya förfarande-
lagen behandlas dock i kap. 6. Även i den frågan har vi valt den rubrik,
Skattebetalningslag, som Lagrådet förordat.
De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav-
gifter finns i uppbördslagen (1953:272, UBL) samt i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Nämnas bör också
uppbördsförordningen (1967:626) som ansluter till både uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
För vissa slag av direkta skatter finns särskilda bestämmelser om
uppbörd. 1 allmänhet knyter dessa nära an till reglerna i uppbördslagen.
Exempel på sådana bestämmelser finns i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
I fråga om indirekta skatter bör nämnas mervärdesskattelagen (1994:200,
ML) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter som
även dessa innehåller regler om uppbörd av skatt.
Författningarna om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter reglerar
- till skillnad från i första hand mervärdesskattelagen - i princip endast upp-
bördsförfarandet. De är alltså rena förfarandelagar. Regleringen av upp-
bördssystemet bygger på det materiella innehållet i skattelagarna, lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:691) om socialavgifter och
Prop. 1996/97:100
Del 1
246
lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Uppbördsregleringen är Prop. 1996/97:100
givetvis i sig materiellt betingad i olika hänseenden, bl.a. när det gäller Del 1
preliminär skatt, men även i dessa fall i frågor som i grunden hänger
samman med förfarandet.
I betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100), Del
A (s. 47 fif) redogör Skattebetalningsutredningen utförligt för nuvarande
regler. I det följande ges en översiktlig beskrivning av uppbörden av direkt
skatt och mervärdesskatt.
I Sverige tillämpas ett system med preliminär källskatt vid uppbörden av
direkt skatt. Källskatten betalas då inkomsten uppbärs och räknas av mot
den slutliga skatten sedan taxeringsunderlaget har fastställts. Källskattesyste-
met har fördelar för både det allmänna och den skattskyldige. För det
allmänna innebär det en relativt säker skatteuppbörd. För den skattskyldige
innebär systemet att han kan disponera det belopp som betalats ut av
arbetsgivaren utan att behöva oroa sig för kommande skatter.
En grundläggande princip i uppbördsförfarandet är att den skattskyldige
skall betala preliminär skatt med belopp vilket så nära som möjligt kan antas
motsvara den slutliga skatten, minskad med eventuell överskjutande
ingående mervärdesskatt. Om den skattskyldige inte redovisar mervärdes-
skatten i sin självdeklaration, utan i stället i en särskild mervärdesskattede-
klaration, ingår dock inte mervärdesskatten i den slutliga skatten. Vid
bestämmandet av den preliminära skatten tas då inte heller hänsyn till
eventuell överskjutande ingående skatt. Lagstiftningen syftar till att det i
normalfallet varken skall behöva göras stora fyllnadsinbetalningar eller
påföras stora kvarstående skatter.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag på ersättning
för arbete (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt och särskild A-
skatt). Härutöver kan egna inbetalningar göras i form av fyllnadsin-
betalningar.
Ett uppbördsår omfattar tiden fr.o.m. februari ett år t.o.m. januari året
efter. Ett uppbördsår är alltså inte detsamma som ett inkomstår. Ett
inkomstår avser det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.
Skattsedlar
Det finns tre olika typer av skattsedlar, nämligen skattsedel på preliminär
skatt, skattsedel på slutlig skatt och skattsedel på tillkommande skatt.
Preliminärskattsedeln kan vara antingen A- eller F-skattsedel. Typen
avgör både hur den preliminära skatten och hur socialavgifterna för
innehavaren skall betalas in.
247
För en person som har A-skattsedel skall arbetsgivaren göra skatteavdrag
på ersättning för arbete, medan arbetsgivaren aldrig är skyldig att göra
skatteavdrag för en person som endast har en F-skattsedel.
För en person med A-skatt kan A-skattsedeln kombineras med en
debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt. Den särskilda A-skatten betalas
in av arbetstagaren själv.
Av slutskattsedeln skall framgå taxerad och beskattningsbar förvärvsin-
komst, inkomst av kapital, debitering och, i fråga om fysiska personer och
dödsbon, skattesatserna för kommunal inkomstskatt. Även pensionsgrundan-
de inkomst skall framgå av skattsedeln.
Skattsedel på tillkommande skatt innehåller uppgifter om den tillkom-
mande skattens storlek m.m.
Prop. 1996/97:100
Del 1
F-skatt
Skattsedel på preliminär F-skatt skall utfärdas för en skattskyldig som
bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Juridiska
personer har normalt F-skatt. F-skattsedel utfärdas efter ansökan -
skattemyndigheten kan inte tilldela någon F-skattsedel mot dennes vilja. Till
skattsedeln fogas också ett F-skattebevis.
Den som anlitar en person med enbart F-skattsedel är varken skyldig att
göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet.
Skattsedelsinnehavaren betalar själv sin preliminära skatt i form av
debiterad F-skatt om det inte är fråga om ett handelsbolag. Sådana bolags
inkomster beskattas hos delägarna. Handelsbolag är skattskyldiga endast för
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på
pensionskostnader. Handelsbolag kan därför i vissa fall tilldelas F-skattsedel
utan att debiteras någon preliminär skatt.
Om F-skattsedel åberopas i ett uppenbart anställningsförhållande är
arbetsgivaren skyldig att skriftligen anmäla förhållandet till skattemyn-
digheten. I dessa fall kan skattemyndigheten besluta att utfärda även en A-
skattsedel.
F-skatten betalas senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbörds-
året med undantag för januari då betalning får göras senast den 15.
A-skatt
Sådana skattskyldiga som inte har tilldelats en F-skattsedel skall betala den
preliminära skatten genom skatteavdrag. För en person med A-skatt skall A-
skattsedel utfärdas.
Det stora flertalet innehavare av A-skattsedel är löntagare. Det kan även
vara personer som fått sin F-skattsedel återkallad eller personer som inte vill
ha F-skatt eftersom behov saknas, t.ex. varuhandlare.
Det är arbetsgivaren som svarar för att skatteavdrag görs på ersättning för
arbete och att den avdragna skatten levereras in till skattemyndigheten.
Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas varje
248
månad, senast den 10 (i januari senast den 15) i månaden efter det att lönen Prop. 1996/97:100
betalades ut. Arbetsgivaren är skyldig att redovisa till skattemyndigheten Del 1
även om han saknar möjlighet att betala.
Det förekommer också att enskilda personer i samband med eller efter
den sista uppbördsmånaden för året gör egna, frivilliga inbetalningar av A-
skatt, s.k. fyllnadsinbetalningar. Syftet med en fyllnadsinbetalning är att
uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt och
därigenom undvika eller minska effekterna av en stor kvarstående skatt.
Som regel skall en fyllnadsinbetalning göras senast den 3 maj året efter
inkomståret.
Särskild A-skatt
En fysisk person som har en A-skattsedel kan få en debiterad A-skatt, kallad
särskild A-skatt, om den slutliga skatten inte kan väntas bli täckt genom
skatteavdrag. Den särskilda A-skatten är alltså ett komplement till den
vanliga A-skatten. Det utfärdas inte någon separat skattsedel utan den skatt-
skyldige far ett besked om skattens storlek tillsammans med A-skattsedeln
senast den 18 januari under inkomståret.
Den särskilda A-skatten betalas av den skattskyldige själv, senast den 10
i varje uppbördsmånad under uppbördsåret med undantag för januari då
betalning får göras senast den 15.
Särskild A-skatt kan bli aktuell t.ex. for personer som har haft F-
skattsedel men fått den återkallad eller personer som bedriver näringsverk-
samhet men som inte vill ha F-skatt.
Även juridiska personer kan tilldelas A-skattsedel och debiteras särskild
A-skatt. Eftersom socialavgifter inte är aktuella har skattsedeln betydelse
enbart för den preliminära skatten.
A-skattsedel för juridiska personer blir aktuell främst när F-skattsedeln
återkallas, när ansökan om F-skatt avslås eller när den skattskyldige inte vill
ha F-skatt.
Huvudregeln även för juridiska personer med A-skatt är att den
preliminära skatten i första hand skall täckas genom skatteavdrag. Avdraget
för juridiska personer är alltid 30 %. För den del av skatten som inte täcks
genom skatteavdrag får särskild A-skatt debiteras.
F-skatt i kombination med A-skatt
Det är endast fysiska personer som kan ha en kombination av F- och A-
skattsedel.
A-skattsedeln skall användas när den skattskyldige har anställningsin-
komster och F-skattsedeln vid inkomst av näringsverksamhet. Syftet med
lagstiftningen är att underlätta för personer som vill starta ett företag,
samtidigt som de har kvar anställningsinkomster, och för en anställd att
parallellt med anställningen driva ett företag.
249
Att en person har både F- och A-skattsedel förändrar inte respektive Prop. 1996/97:100
skattsedels rättsverkningar. Skyldigheten att svara för skatt och avgifter Del 1
beror på vilken av skattsedlarna som används vid ett visst uppdrag.
F-skattsedeln utfärdas i kombinationsfallen på villkor att den inte
åberopas i anställningsförhållanden. Motsvarande villkor saknas där
innehavaren endast har en F-skattsedel. Det framgår av F-skattebeviset om
innehavaren även har en A-skattsedel.
Kvarstående skatt
Storleken av den kvarstående skatten framgår av skattsedeln på slutlig skatt.
Normalt sett är det arbetsgivaren som under perioden januari - mars året
efter taxeringsåret gör avdrag för eventuell kvarstående skatt för sådana
arbetstagare som har A-skatt. Arbetsgivaren svarar också för inbetalningen
av beloppet. Inbetalningen skall göras senast den 10 april året efter
taxeringsåret. Arbetstagaren kan själv betala in den kvarstående skatten om
han gör det innan arbetsgivaren börjar göra avdrag och uppvisar kvitto på
att han betalat hela skattebeloppet. Arbetstagaren kan också ha fått ett beslut
från skattemyndigheten som innebär att skatteavdrag skall göras med ett
lägre belopp eller inte alls, t.ex. beslut om anstånd med inbetalningen eller
ett beslut om förbehållsbelopp. Beslut om förbehållsbelopp innebär att
skatteavdraget begränsas, så att arbetstagaren garanteras en viss del av lönen
för sina nödvändiga levnadskostnader.
En F-skattsedelsinnehavare betalar sin kvarstående skatt själv, senast den
10 april året efter taxeringsåret.
Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut. På kvarstående skatt betalas
kvarskatteavgift.
Tillkommande skatt
Tillkommande skatt är en skatt som skall betalas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats.
Tillkommande skatt skall betalas senast den 10 i den månad som
skattemyndigheten bestämmer - dock tidigast den 10 maj året efter
taxeringsåret. Skattsedel skall översändas till den skattskyldige senast tre
månader före den uppbördsmånad då skatten skall betalas. Tillkommande
skatt under 25 kr tas inte ut. På tillkommande skatt skall respitränta betalas.
Arbetsgivarna spelar en betydelsefull roll i uppbörden av källskatt och
arbetsgivaravgifter.
Uppbörden av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen samordnades
fr.o.m. år 1985 med uppbörden av preliminär skatt som innehållits av
250
arbetsgivare (prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Prop. 1996/97:100
Syftet var att uppnå en säkrare avgiftsberäkning och en effektivare och Del 1
snabbare uppbörd.
Samordningen gäller framfor allt formerna for arbetsgivarnas redovisning
till myndigheterna, betalningen av skatterna och avgifterna samt handlägg-
ningen inom myndigheterna.
Skyldighet att göra skatteavdrag
Preliminär skatt skall normalt betalas in samma år som inkomsten tjänas in.
Den preliminära skatten betalas antingen som A-skatt, särskild A-skatt eller
F-skatt.
Det är arbetsgivaren (uppdragsgivaren) som vid varje löneutbetalning-
stillfälle verkställer skatteavdrag för A-skatt från den lön som utbetalas.
Avdragen skatt redovisas och betalas månaden efter löneutbetalningen. I
samband med detta beräknas och betalas också de arbetsgivaravgifter som
belöper på lönebeloppet samt utgivna förmåner.
Från och med den 1 april 1993 är det arbetstagarens (uppdragstagarens)
skattsedel på preliminär skatt som helt styr om skatteavdrag skall göras eller
inte på ersättning för arbete.
En arbetsgivare skall inte göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgif-
ter vid utbetalning av ersättning till någon som har enbart en F-skattsedel.
Detta gäller oavsett om ersättningen skall beskattas som inkomst av
näringsverksamhet eller som inkomst av tjänst.
En arbetsgivare som betalar ut lön eller annan ersättning för utfört arbete
till en person som har A-skattsedel är däremot alltid skyldig att göra
skatteavdrag vid utbetalningen, oavsett om mottagaren är fysisk eller
juridisk person och oavsett om ersättningen är huvudinkomst eller
sidoinkomst.
Vid beräkning av skatteavdraget skall även förmåner räknas med. Om
inkomsttagaren är fysisk person skall utbetalaren av den huvudsakliga
inkomsten göra skatteavdrag enligt tabell. Skattetabellen är uppbyggd efter
olika kommunala skattesatser. Är utbetalningen sidoinkomst görs skatteav-
drag med 30 %. Vid utbetalning av ersättning för arbete som görs till en
juridisk person med A-skatt skall skatteavdrag alltid göras med 30 % av
ersättningen.
Arbetsgivaren eller utbetalaren behöver inte göra skatteavdrag för en
person med A-skattsedel om ersättningen understiger 1 000 kr under
inkomståret.
Avdrag för kvarstående skatt skall enligt huvudregeln göras av den som
är skyldig att göra skatteavdrag för A-skatt vid utbetalning av ersättning för
arbete, under förutsättning att ersättningen är huvudsaklig inkomst av arbete
för mottagaren. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras vid utbetalning
till en juridisk person eller om ersättningen avser ett arbete som pågår
kortare tid än en vecka. Avdrag görs under tiden januari - mars året efter
taxeringsåret och avdraget skall i princip vara lika stort vid varje avdragstill-
fälle.
251
Från och med den 1 april 1991 gäller regler som innebär skyldighet att
göra avdrag för preliminär skatt även på räntor och utdelningar. Värdepap-
perscentralen VPC AB, Riksgäldskontoret, fondkommissionärer, banker och
andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande, är skyldiga
att göra skatteavdrag från avkastning av kapital som tillfaller fysisk person
som är bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo. Avdrag skall göras oavsett
vilken skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har. Skatteavdrag
skall göras med 30 % och avdragen skatt skall redovisas i uppbördsdeklara-
tion och på kontrolluppgift.
Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifter skall betalas på ersättning for arbete om mottagaren är
en fysisk person med A-skattsedel. Är mottagaren av utbetalningen en
juridisk person skall arbetsgivaravgifter inte betalas. För personer som fyllt
65 år före årets början betalas i stället en särskild löneskatt. Arbetsgivarav-
gifter beräknas på summan av lön, annan ersättning och förmåner om värdet
tillsammans uppgår till 1 000 kr för mottagaren under året.
Redovisning och inbetalning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter
görs på uppbördsdeklarationen, som är både deklaration och inbetalnings-
kort i ett. I vissa fall måste också en specifikation till uppbördsdeklarationen
lämnas, nämligen när arbetsgivare har belopp att redovisa som innebär
nedsättning av arbetsgivaravgifterna på grund av kostnader för utbildnings-
vikariat eller skall redovisa arbetsgivaravgifter på grund av konventioner
med USA och Kanada.
Uppbördsdeklarationer skickas till alla registrerade arbetsgivare varje
månad, direkt efter det att föregående "uppbördsperiod" är avslutad. Genom
att uppbördsdeklarationema/inbetalningskorten sänds ut en gång per månad
kan de förses med en optiskt läsbar kod för maskinell registrering av
uppgiften om till vilken uppbördsmånad redovisningen och betalningen hör.
Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter
skall ske senast den 10 i månaden efter det att löneutbetalningen gjordes (i
januari senast den 15).
Redovisning och inbetalning av avdragen kvarstående skatt görs i en
särskild uppbördsdeklaration senast den 10 april året efter taxeringsåret.
Avdragen preliminär skatt på ränta och utdelning skall också redovisas
i en särskild uppbördsdeklaration. Redovisning och inbetalning skall ske
senast den 10 i månaden efter det att avdraget gjordes.
Prop. 1996/97:100
Del 1
252
Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt
påbörjas. Redovisning kan ske antingen i självdeklarationen eller i en
mervärdesskattedeklaration. Redovisning i självdeklarationen kan göras av
dem vars årliga beskattningsunderlag exklusive gemenskapsintema förvärv
och import uppgår till högst 1 miljon kronor. Redovisningsperioden
omfattar då ett år och mervärdesskatten kommer att ingå i den slutliga
skatten för året. Dessa skattskyldiga kan välja att i stället, liksom övriga
skattskyldiga, redovisa mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration.
Redovisningsperioden omfattar då en kalendermånad och skatten betalas i
samband med att mervärdesskattedeklarationen lämnas. Företag vars be-
skattningsunderlag är högst 40 miljoner kronor exklusive gemenskapsintema
förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten senast den 5
i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Företag med
beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor exklusive gemen-
skapsintema förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten
senast den 20 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. De som inte
lämnar självdeklaration samt handelsbolag och europeiska ekonomiska
intressegrupperingar skall alltid redovisa mervärdesskatten i mervärdesskat-
tedeklaration. Om de årliga beskattningsunderlagen exklusive gemenskaps-
intema förvärv och import för beskattningsåret uppgår till högst 200 000 kr,
får skattemyndigheten för dem besluta att redovisningsperioden skall
omfatta ett helt år.
Deklarationsblanketterna sänds ut automatiskt till den som är registrerad.
Blanketterna är förtryckta med vissa uppgifter och baksidan utgörs av ett
inbetalningskort.
Debiterade skatter
F-skatt och särskild A-skatt skall som nämnts betalas senast den 10 i varje
månad (i januari senast den 15). Kvarstående skatt förfaller till betalning den
10 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt förfaller till
betalning den månad som skattemyndigheten bestämmer dock tidigast den
10 maj året efter taxeringsåret.
Vid skattemyndigheten görs avstämning av kontoutdrag från post-
girosystemet löpande.
Efter det att avstämningen mellan debiteringar och inkomna betalningar
är avslutad, skickas en betalningspåminnelse ut till skattskyldiga i de fall
betalning saknas eller är otillräcklig.
Betalningspåminnelserna tas fram med hjälp av ADB. I en betalningspå-
minnelse anges en sista inbetalningsdag. 1 påminnelsen anges en dröjs-
målsavgift som beräknats fram till inbetalningsdagen. Dröjsmålsavgiften
Prop. 1996/97:100
Del 1
253
gäller under förutsättning att betalning görs inom den i betalningspå- Prop. 1996/97:100
minneisen angivna tiden. Del 1
Kort tid efter det att datum för sista inbetalningsdag i betalningspå-
minnelsen passerats och betalningarna är avstämda, överlämnas de skulder
som alltjämt är obetalda till kronofogdemyndigheten för indrivning
(restföring). I normalfallet är skattemyndighetens befattning med den
aktuella skatten därigenom avslutad, men det förekommer omräkningar och
omdebiteringar som gör att de belopp som restförts på ett eller annat sätt
skall korrigeras. I en del fall görs betalningar till skattemyndigheten efter
restföringstidpunkten, vilket också innebär administrativa justeringar mellan
skatteregister (CSR) och kronofogdemyndighetens register (REX). Det
förekommer också att balanserade betalningar för restförd skuld återfinns
först efter restföringstidpunkten.
Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
När en arbetsgivare påbörjar sin verksamhet skall han registreras som
arbetsgivare i skattemyndighetens arbetsgivarregister. När redovisningen
kommer in till skattemyndigheten skall redovisningen registreras och
betalningen stämmas av. Kontrollen av att uppbördsdeklarationer lämnats
och redovisade belopp betalats samt avstämningen av den lämnade
redovisningen görs med hjälp av ADB. Den maskinella kontrollen resulterar
i olika åtgärder. Om en arbetsgivare inte redovisat eller betalat skall han
anmanas att lämna deklaration respektive påminnas att betala. Vad som
nämnts tidigare om arbetet med betalningspåminnelser för debiterade skatter
gäller även arbetsgivarområdet.
I januari året efter inkomståret skall arbetsgivaren lämna kontrollupp-
gifter. Dessa bereds, registreras och stäms sedan av maskinellt mot de under
året lämnade uppbördsdeklarationema.
Mervärdesskatt
Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt
påbörjas.
Om redovisning inte kommer in framställs och skickas maskinellt en
påminnelse att deklarera. Kommer det trots påminnelsen inte in någon
redovisning fastställs skatten efter skön. Registrering av uppgifterna i s.k.
negativa deklarationer, som utvisar belopp att återfå, sker normalt manuellt
på skattemyndigheten. Övriga deklarationer avläses optiskt och registreras
maskinellt.
Inbetalning sker till ett speciellt postgirokonto för varje län. Avstämning
mellan gjorda in- respektive utbetalningar och redovisad mervärdesskatt
görs löpande med hjälp av kontoutdrag från postgirot.
Varje månad görs en central bearbetning i mervärdesskattesystemet för
att få fram de som inte betalat deklarerat belopp eller betalat för sent. För
254
dessa framställs maskinellt en betalningspåminnelse med en beräknad
dröjsmålsavgift. Om betalning trots påminnelse inte kommer in lämnas
kravet över till kronofogdemyndigheten for indrivning.
En utbetalning kan avse överskjutande ingående mervärdesskatt eller ett
för stort inbetalt belopp. Utbetalningar sker dagligen via fakturabetalnings-
service (postgiro). Före utbetalning kontrolleras maskinellt om krav på den
skattskyldige finns i mervärdesskattesystemet, arbetsgivarregistret eller
registret för debiterade skatter. Om så är fallet sker maskinellt kvittning före
återbetalning. Även skulder hos kronofogdemyndigheten avräknas innan en
utbetalning görs.
I såväl uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
som mervärdesskattelagen finns detaljerade bestämmelser om räntor och
avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatt eller avgift skall betala
anståndsränta när anståndet upphör och det återstår ett belopp att betala.
Respitränta tas ut på skatt eller avgift som skall betalas utöver tidigare
deklarerade belopp. Resitutionsränta betalas på skatt eller avgift som betalas
tillbaka. Ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften tar enbart sikte på debitering-
en av slutlig skatt och utgår om den preliminära skatten överstiger
respektive understiger den slutliga. Dröjsmålsavgiften har ersatt restavgiften
och förseningsavgiften och tas ut om skatt, avgift eller ränta inte betalats
inom föreskriven tid. Vad gäller mervärdesskatt tas dröjsmålsavgift också
ut på skatt som bestämts genom skönsbeskattning i avsaknad av deklaration.
De straffbestämmelser som tidigare fanns i olika skatteförfattningar har med
ett ikraftträdande fr.o.m. den 1 juli 1996 flyttats över till skattebrottslagen
(1971:69) och arbetats in i de centrala brottsbeskrivningama skattebrott,
skatteförseelse respektive vårdslös skatteuppgift (se prop. 1995/96:170, bet.
1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS 1996:660). Lagen omfattar nu i
stort sett samtliga straffbestämmelser på skatteområdet.
I 75 och 77 a §§ UBL finns bestämmelser som har ett nära samband med
sanktionsbestämmelsema. Enligt 75 § gäller bl.a. att en arbetsgivare som
utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller
kvarstående skatt är ansvarig för den skatt som skatteavdraget skulle ha
avsett till belopp som svarar mot vad arbetsgivaren underlåtit att dra av.
Beslut om sådan ansvarighet fattas av skattemyndigheten. Regleringen i
77 a § innebär att den som i egenskap av företrädare för arbetsgivare som
är juridisk person har verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ord-
ning, kan bli betalningsskyldig för beloppet tillsammans med arbetsgivaren.
Regler om företrädaransvar finns också i 15 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen, 5 kap.
Prop. 1996/97:100
Del 1
255
17 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och 38 § tullagen.
Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller
bestämmelser om avgiftstillägg. Avgiftstillägg påfors en arbetsgivare som
lämnat oriktig uppgift om avgiftsunderlag i uppbördsdeklarationen eller
annat skriftligt meddelande. Detsamma gäller arbetsgivare i de fall
arbetsgivaravgifterna uppskattats på grund av utebliven uppbördsdeklaration
eller med avvikelse från lämnad uppgift i uppbördsdeklarationen. Tillägget
är enligt huvudregeln 20 % av oredovisade arbetsgivaravgifter. I vissa fall
är avgiftstillägget dock 10 %. Motsvarande regler finns i mervärdesskattela-
gen. Den särskilda avgiften benämns där skattetillägg.
I föregående avsnitt har lämnats en kortfattad redogörelse för det nuvarande
systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Under
systemets uppbyggnad och utveckling har en genomgående strävan varit att
åstadkomma ett effektivt redovisnings- och betalningsförfarande. Systemet
har under framför allt senare tid utvecklats i riktning mot ökad enhetlighet
och samordning. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de
skattskyldiga har här varit i blickpunkten.
Olika faktorer som har lagt hinder i vägen för en sådan utveckling har
successivt kunnat undanröjas. Materiella bestämmelser som reglerar skatter
och avgifter har i några fall gjorts enklare. Också förfarandereglema har då
kunnat förenklas. Även organisatoriska förändringar har möjliggjort en ökad
samordning och en effektivare administration av redovisnings- och
betalningssystemet. Utvecklingen har samtidigt påverkats av bl.a. möjlig-
heterna att i olika hänseenden ta till vara nya tekniska lösningar.
Ett stort steg i riktning mot ett effektivare uppbördssystem togs genom de
förenklingar av bestämmelserna om beräkning av socialavgifter som
utformades i början av 1980-talet. Härigenom skapades förutsättningar för
den nya ordning för redovisning och betalning av socialavgifter från arbets-
givare som gäller sedan år 1985. Genom denna samordnades redovisningen
och betalningen av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) med arbetsgivaravgifterna. Före år 1985 administrerades
arbetsgivaravgifterna i sin helhet av Riksförsäkringsverket. Syftet med refor-
merna var bl.a. att få till stånd en säkrare avgiftsberäkning samt en snabbare
och effektivare avgiftsuppbörd. Uppbörden av arbetsgivaravgifterna knöts
till de löpande löneutbetalningarna. Samordningen med redovisningen och
betalningen av innehållen preliminär skatt innebar att en arbetsgivares redo-
visning kunde göras i en och samma handling. I samband härmed förkorta-
des redovisningsperioderna från två månader till en månad. Väsentliga
förenklingar åstadkoms både för arbetsgivarna och skattemyndigheterna.
Inriktningen mot en förbättrad effektivitet genom ökad enhetlighet och
samordning har härefter fortsatt. Det gäller såväl på det organisatoriska
planet som i fråga om förfarandet. En ny organisation har växt fram under
1990-talets början. Den syftar bl.a. till att skattskyldiga, både företag och
enskilda, skall ha endast en kontaktpunkt inom skattemyndigheten. Den som
Prop. 1996/97:100
Del 1
256
är skatt- eller avgiftsskyldig skall inte behöva vända sig till olika enheter när
olika skatter eller avgifter skall betalas utan skall på ett enkelt sätt kunna få
en samlad bild av sin skatte- eller avgiftssituation. Denna grundtanke gäller
även i de fall frågor som rör större företag centraliseras till ett kontor i länet.
Andra ändringar som kan nämnas är de år 1993 införda bestämmelserna
om dröjsmålsavgift. Syftet var att göra uppbördssystemet enklare genom
enhetliga avgiftsbestämmelser för olika skatter och avgifter. Vidare
ändrades år 1994 betalningstidpunkterna för F-skatt. Numera skall även F-
skatt betalas varje månad. Betalningen skall göras senast vid samma
tidpunkt som avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Nämnas bör också den
nyligen genomförda övergången till enmånadsredovisning av mervärdesskatt
(se prop. 1995/96:19, bet. 1995:96:SkUl 1, rskr. 1995/96:15).
Trots en medveten strävan mot att få till stånd ett effektivare system för
redovisning och betalning av skatter och avgifter upplevs den nuvarande
ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Enhetligheten och
samordningen anses fortfarande vara eftersatt på ett antal punkter. Framför
allt märks problemen för den som är näringsidkare och samtidigt arbets-
givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet svårtillgängligt
och resurskrävande.
Exempel på den bristande enhetligheten är att avdragen skatt och arbets-
givaravgifter i olika hänseenden redovisas och betalas på annat sätt än F-
skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående skatt, tillkomman-
de skatt och mervärdesskatt. Förfarandet regleras i olika lagar. Redovis-
ningstidpunktema är i vissa fall olika. Detsamma gäller de redovisnings-
handlingar som används. Vidare görs inbetalningar till skilda konton.
Rutinerna varierar också vad gäller påminnelser, anmaningar och överläm-
nande till indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt be-
roende på vilken skatt eller avgift det är fråga om.
En näringsidkare behöver i dag i regel göra mer än 30 skatte- och av-
giftsinbetalningar under ett år avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig måste hantera en
mängd blanketter för redovisningen. Samtidigt lägger skattemyndigheterna
ner stora resurser på att handlägga redovisningarna. Detsamma är fallet i
fråga om påminnelser och anmaningar rörande dem som inte betalar i före-
skriven ordning. Betydande arbetsinsatser behövs också för omföring av
medel mellan och inom de olika skatte- och avgiftskontona. Samma för-
hållande gäller beträffande avstämningen av dessa konton. Även överläm-
nandet för indrivning tar stora resurser i anspråk. Dessutom hanteras olika
skatter och avgifter i olika delar av det tekniska systemet inom skatteförvalt-
ningen. Som redan antytts leder det till att det många gånger kan vara svårt
att få en samlad bild av gjorda redovisningar och betalningar.
Mot denna bakgrund lägger vi nu fram ett förslag om ett nytt system för
skatte- och avgiftsbetalningar. Utgångspunkter vid utformningen av det nya
systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter har varit ökad
enhetlighet, samordning och förenkling. Vårt förslag tar sikte på inkomst-
och förmögenhetsskatt, mervärdesskatt samt socialavgifter. Andra skatter,
t.ex. punktskatterna, ligger utanför det föreslagna systemet. Regeringens
ambition är naturligtvis att även övriga skatteslag på sikt skall omfattas av
Prop. 1996/97:100
Del 1
17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
257
den nya ordningen för betalning av skatter och avgifter. Genom enkla och
enhetliga förfaranderegler på skatteområdet kan skatteadministrationen
effektiviseras och göras mer resurssnål samtidigt som de enskilda skatte-
och avgiftsbetalama ges möjligheter att ha överblick över och kunskaper om
gällande regelsystem.
De nuvarande bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272, UBL) och lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) skulle
enligt Skattebetalningsutredningens direktiv ses över och samordnas i en ny
gemensam uppbördslag. Detta aktualiserade en gammal fråga om att samla
alla förfaranderegler inom skatteområdet i en särskild förfarandelag. Med
förfaranderegler avses här bl.a. regler om redovisning och fastställelse av
underlaget för att ta ut en skatt eller avgift, regler om bestämmande,
debitering och inbetalning av skatter och avgifter samt regler om särskilda
avgifter, dvs. förseningsavgift samt skatte- och avgiftstillägg.
Förfarandet for att ta ut olika skatter och avgifter är i många avseenden
likartat. Emellertid finns det i vissa avseenden skillnader. En del av dessa är
väsentliga och har sin grund i att syftet med de olika pålagorna varierar.
Andra skillnader är av mindre betydelse och kan bero på att reglerna har
kommit till vid olika tidpunkter.
När det gäller kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
fastighetsskatt och några andra skatter och avgifter har reglerna om
fastställelse av underlaget för beräkning av pålagorna tagits in i
taxeringslagen (1990:324, TL) medan uppbördsreglema finns i
uppbördslagen. När det gäller arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och
punktskatter har andra lösningar valts. De förfaranderegler som hör till
arbetsgivaravgifterna har tagits in i lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare som alltså behandlar både frågor om fastställelse av
beräkningsunderlaget och uppbördsfrågor. Lagen hänvisar i sin tur i stor
utsträckning till uppbördslagen. När det gäller punktskatterna har de
materiella reglerna tagits in i olika punktskattelagar medan för-
farandereglema tagits in i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP). De förfaranderegler som hör till mervärdes-
skatten finns däremot i själva skattelagen, dvs. i mervärdesskattelagen
(1994:200, ML).
Uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
innehåller till en stor del rena förfaranderegler men i viss utsträckning också
materiella skatteregler. När det gäller uppbördslagen är reglerna om
skyldigheten att betala preliminär skatt och att göra skatteavdrag närmast av
materiell natur. Detsamma gäller reglerna i lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare om skyldighet att betala månadsavgift.
Prop. 1996/97:100
Del 1
258
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Bestämmelserna i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt förfarandebestäm-
melsema i mervärdesskattelagen förs samman till en ny lag -
skattebetalningslagen.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något
att invända mot utredningens lagtekniska lösning. Flera remissinstanser har
emellertid ansett remisstiden vara för kort för att medge en genomgång av
lagtexten och några har ansett att regleringen inte är tillräckligt tydlig. Andra
har pekat på enskilda bestämmelser som bör fortydligas. Länsrätten i
Stockholms län anser att genom indelningen i kapitel och rikligt med
rubriker och underrubriker uppnås en relativt överskådlig forfattning. Dock
anser länsrätten att den föreslagna rubriken, Skattebetalningslag, enligt
allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i stället rubriken Lag om
betalning av skatter och avgifter m.m. (skattebetalningslag).
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har ansett att förfarandet
vid uppbörd av skatter och avgifter sannolikt skulle bli enklare och billigare
att hantera för alla berörda om reglerna gjordes så enhetliga som möjligt.
Regelsystemet skulle dessutom bli mer överskådligt om reglerna kunde
samlas i en för samtliga skatter och avgifter gemensam förfarandelag. Med
tanke bl.a. på att utredningens uppdrag var mycket omfattande har den
emellertid inte ansett det som sin uppgift att utarbeta en allmän förfa-
randelag. Men inriktningen har varit att göra vad som kunnat göras för att
underlätta tillskapandet av en sådan lag. Utredningen har sålunda byggt upp
en ny skattebetalningslagstiftning med utgångspunkt i att på sikt kunna foga
in bestämmelserna i en kommande allmän förfarandelag utan alltför stora
omarbetningar.
Utredningen har diskuterat ett alternativ till lagstiftning som innebar att
de materiella skatte- och avgiftsregler som nu finns i uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle flyttas till en
särskild lag om skyldighet att göra skatteavdrag samt att betala preliminär
skatt och månadsavgift. Reglerna om skatte- och avgiftsinbetalningar skulle
enligt detta alternativ placeras i en särskild lag om betalning av skatter och
socialavgifter som skulle bli tillämplig på huvuddelen av skatte- och
avgiftsområdet. De övriga regler om förfarandet som behövdes skulle tas in
i en särskild lag om beräkning och debitering av vissa skatter och social-
avgifter.
Den nu redovisade lösningen skulle leda fram till att uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle ersättas med tre
lagar i stället för att arbetas samman till en, vilken var den lösning som
angavs i utredningens direktiv. Enligt utredningens mening gav emellertid
inte en regleringsstruktur med tre lagar den översikt och tydlighet som bör
259
eftersträvas. Som utredningen såg det fick den bästa lösningen därför anses Prop. 1996/97:100
vara att tills vidare samla de regler, inkl, de materiella skatte- och avgiftsreg- Del 1
lema, som nu finns i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare samt förfarandereglema i mervärdesskattelagen i enda lag,
en skattebetalningslag. Som sagts tidigare har siktet varit inställt på att for-
farandereglema skall kunna flyttas över till en kommande allmän
förfarandelag. De materiella skatte- och avgiftsreglerna skulle då kunna
hållas kvar i en särskild lag om man inte kan hitta en naturlig plats också för
dem i den allmänna förfarandelagen.
Regeringen har, i likhet med de flesta remissinstanser, inget att invända
mot den lagtekniska lösning som utredningen har valt. Vi finner den och den
kapitelindelning som föreslagits vara ändamålsenlig och föreslår därför att
lagtexten i huvudsak utformas i enlighet med utredningsförslaget. När de
gäller de enskilda paragraferna har vi däremot gjort ett stort antal ändringar
och justeringar som beror dels på att riksdagen redan har hunnit göra
ändringar i de förfarandebestämmelser som samlas i den nya uppbördslagen,
dels på att vi i vissa frågor valt en något annan lösning än den som
utredningen föreslagit och dels på att Lagrådet förordat vissa ändringar och
justeringar. Andra ändringar som vi har gjort än sådana som beror på av
riksdagen ändrad lagstiftning behandlas i regel i författningskommentaren
till den enskilda bestämmelsen.
Huvudregeln för normgivningen om skatter finns i 8 kap. 3 § regerings-
formen (RF). Den bestämmelsen anger det primära lagområdet såvitt avser
förhållandet mellan det allmänna och enskilda. Häri innefattas föreskrifter
om åligganden for enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden. Inom detta område skall föreskrifter meddelas
genom lag. Som exempel nämns i 8 kap. 3 § andra stycket RF föreskrifter
om skatt till staten.
Bestämmelserna om skatt hör samtidigt till det obligatoriska lagområdet
vilket framgår av det uttryckliga undantaget från delegeringsmöjlighetema
i 8 kap. 7 § RF. Delegation till regeringen kan i princip ske endast i fråga
om anstånd med betalning av skatt (se 8 kap. 8 § RF).
Det är inte bara de materiella skattereglerna, dvs. vem som är
skattskyldig, på vad skatten skall utgå, skattesats o.d. som direkt reglerar
skattens tyngd och fördelning, som hör till det obligatoriska lagområdet utan
också de bestämmelser som avser grunderna för skattens beräkning och
uttagande. Även grunderna for taxerings- och uppbördsförfarandet anses
höra hit och bör alltså beslutas i lag (se prop. 1973:90 s. 302). Detaljerna
bör däremot regeringen och efter dess bemyndigande underordnad
myndighet få reglera genom tillämpningsföreskrifter (se SOU 1972:15 s.
167).
Genom att kravet på lagform begränsats till "grunderna" ges en ganska
omfattande behörighet för regeringen att meddela närmare föreskrifter om
förfarandet. Men var denna distinktion sätter gränsen för lagkravet på
260
uppbördslagstiftningens område är inte klarlagt. Frågan är också vilken
betydelse det i grunden har att dra en skarp sådan gräns, eftersom före-
skrifterna på uppbördsområdet i väsentliga hänseenden avser åligganden för
enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden och även på grund härav skall ha lagform.
Uppbördslagstiftningen var redan ursprungligen förhållandevis detaljrik.
Dess tidiga uppbyggnad har följt med genom åren. Även i dag torde
uppbördslagen kunna sägas omfatta mer än bara grunderna för uppbördsför-
farandet. Samtidigt finns verkställighetsföreskrifter knutna till ett flertal
bestämmelser i lagen. Motsvarande kan i stort sägas gälla beträffande lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Målet på uppbördsområdet liksom inom varje rättsområde är att skapa en
reglering som är överblickbar och som är uppbyggd av tydliga och
lättillämpade bestämmelser. Även den i lagstiftningssammanhang övergrip-
ande inriktningen att hänföra föreskrifter till lägsta normgivningsnivå måste
beaktas. Men denna inriktning får vägas mot det pedagogiska värdet av att
i vissa fall i lag ta in regler som skulle kunna hänföras till en lägre nivå men
som behövs i lagen för att regleringen skall bli tydlig.
Att åstadkomma lättillgängliga föreskrifter är inte sällan svårt särskilt
beträffande de mer materiellt betingade uppbördsbestämmelsema. Det gäller
exempelvis reglerna om beräkning av skatteavdrag, F-skatt och särskild A-
skatt samt arbetsgivaravgifter liksom regleringen av arbetsgivares ansvar för
arbetstagares skatt. Utredningen har emellertid ansett att det finns
förutsättningar att förenkla lagstiftningen såväl i nyss nämnda frågor som i
övrigt.
En utgångspunkt vid utformningen av den nya regleringen om redo-
visning och betalning av skatter och avgifter har varit att begränsa detaljreg-
leringen i lag samtidigt som lagreglerna getts en mer lättillgänglig
utformning. Vidare har regleringen getts en tydlig kronologisk struktur.
Mindre detaljerade eller uttömmande föreskrifter leder i en del fall till ett
ökat behov av tillämpningsföreskrifter. Detta innebär att ansvaret för
regeringen och underlydande förvaltningsmyndigheter att främja en enhetlig
rättsutveckling ökar. Av intresse i detta sammanhang - inte minst ur
skatteadministrationens synvinkel - är då vilket utrymme som finns för att
fylla ut lagreglerna genom verkställighetsföreskrifter.
Regeringens rätt att komplettera lagar genom verkställighetsföreskrifter
omfattar även lagar om skatt. Med verkställighetsföreskrifter förstås i första
hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. Beträffande
dessa kan sägas att de endast får omsätta den principiella regeln i själva
lagtexten till detalj föreskrifter, t.ex. i form av siffertabeller, som gör
beskattningsarbetet mera lätthanterligt och besparar de beslutande organen
arbetet att själva för varje särskilt fall göra omständliga uträkningar på
grundval av reglerna i lagen. Sådana föreskrifter kan sägas sakna själv-
ständigt innehåll. De kan också gälla myndigheternas handläggningsrutiner
eller formaliteter som enskilda bör iaktta. Dessa föreskrifter kan då i och för
sig lika väl grundas på regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § RF.
Men föreskrifternas anknytning till en bestämd lag kan likväl motivera att
de betecknas som verkställighetsföreskrifter.
Prop. 1996/97:100
Del 1
261
Till området för verkställighetsföreskrifter hör också i viss utsträckning
föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut en lag. För att sådana
kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighets-
föreskrifter krävs att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom
föreskrifterna i fråga. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte
föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande eller
ingrepp eller göras andra avsteg från innehållet i den bakomliggande lagen
(jfr prop. 1973:90 s. 211).
Att med ledning av uttalandena i motiven till regeringsformen komma
fram till vad som i allmänhet är godtagbart i fråga om utfyllande föreskrifter
är knappast möjligt. I princip kan sägas att en mycket detaljrik lagregel är
svår att fylla ut. En eventuell avvikelse från lagregeln i en verkställighets-
föreskrift torde märkas tydligare ju mer detaljerad utformning lagens
föreskrift fått. Motsvarande gäller i regel även beträffande mindre
preciserade lagbestämmelser som genom motivuttalanden getts en viss
innebörd. Ger däremot lagregeln eller motiven inte någon vägledning eller
endast begränsad vägledning kan utrymmet för utfyllande föreskrifter se ut
att vara större. I sådana fall torde också tolkningsutrymmet vid tillämpning
av bestämmelsen kunna bli förhållandevis stort. Gränsen för vad som kan
godtas som verkställighetsföreskrifter utan att grundbestämmelsen tillförs
något väsentligt nytt blir då svårare att dra. Samtidigt ökar risken för att en
tillämpning enligt de utfyllande föreskrifterna underkänns vid en prövning
av de rättstillämpande organen. I sådana fall är det därför väsentligt att
verkställighetsföreskrifter nära knyter an till lagregelns syfte. Så långt det
är möjligt och lämpligt bör för att undvika tillämpningsproblem i vart fall
grunderna för utfyllande verkställighetsföreskrifter anges i lag.
En annan fråga är på vilket sätt förekomsten av verkställighetsföreskrifter
bör komma till uttryck. Nuvarande reglering i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller flera normgivningsbe-
myndiganden som upplyser om att ytterligare föreskrifter finns. Dessa
bemyndiganden torde inte avse annat än verkställighetsföreskrifter. De är
därför i formell mening överflödiga. Trots det kan det av flera skäl anses
lämpligt att det av lagtexten framgår att det är avsett att meddelas utfyllande
föreskrifter. Inte minst har en sådan upplysning ett stort informationsvärde.
Såvitt avser verkställighetsföreskrifter av rent administrativ karaktär får
emellertid behovet av att i lag ange i vilka hänseenden sådana bör meddelas
anses mer begränsat.
Behovet av verkställighetsföreskrifter som ansluter till regleringen om
redovisning och betalning av skatter och avgifter är stort. Detta gäller
exempelvis i fråga om skattetabeller för beräkning av skatteavdrag och
värdering av naturaförmåner på preliminärskattestadiet. Mot denna
bakgrund har utredningen valt att i lag upplysa om existensen av sådana
föreskrifter. De renodlat administrativa verkställighetsföreskriftema har
däremot inte anmärkts i lagen. Framhållas bör emellertid att gränsen mellan
de olika formerna av verkställighetsföreskrifter inte sällan är flytande och
att de kompletterande föreskrifterna ibland förutsätts ha båda nämnda
funktioner. I praktiken får det liksom i dag i stort sett genomgående anses
Prop. 1996/97:100
Del 1
262
lämpligt att regeringen delegerar till Riksskatteverket att meddela de
kompletterande föreskrifter som behövs för lagens tillämpning.
I utredningsdirektiven sägs att utredningen i förslaget till ny lagstiftning
skall ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. de terminologiska frågorna.
Moderniserad terminologi
Språket i uppbördslagen är i stora delar föråldrat och stelt i jämförelse med
dagens sakprosa. Eftersom det har varit en strävan sedan ett trettiotal år att
närma författningsspråket till den nutida sakprosan, är det nödvändigt att nu
modernisera termer och uttryck samt språket i övrigt i en så central lag som
denna. Lagen ligger ju till grund för myndighetsföreskrifter och, inte minst,
beslut riktade direkt till enskilda.
Utredningen har försökt att använda termer och uttryck som skall vara
begripliga för en vidare krets än skatteexperter och därigenom leda till
mindre tolkningsmöda och färre missförstånd. De viktigaste ändringarna i
terminologin redovisas här, medan övriga termer diskuteras i författnings-
kommentarerna.
Uppbördslag blir skattebetalningslag
Uttrycket uppbörd är ålderdomligt och svårdefinierat, i synnerhet för de
enskilda skattebetalarna. Utredningen har bl.a. mot denna bakgrund valt att
ge lagen en rubrik som bättre beskriver lagens innehåll, nämligen
Skattebetalningslag. Rubriken gör inte anspråk på att vara heltäckande, men
den täcker enligt utredningen det huvudsakliga innehållet i lagen.
I förenklande syfte nämns inte termen avgift i lagens rubrik trots att lagen
omfattar också arbetsgivares redovisning och betalning av socialavgifter.
Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna rubriken,
Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i
stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m.
(skattebetalningslag). I lagrådsremissen föreslog vi, bl.a. med hänsyn till vad
Länsrätten anfört, att lagens rubrik skulle vara Lag om betalning av skatter
och avgifter. Lagrådet framhåller emellertid att den föreslagna lagen blir av
central betydelse på skatte- och avgiftsområdet. Det kan förutsättas att det
ofta kommer att göras hänvisningar till lagen. Med hänsyn till detta anser
Lagrådet det vara önskvärt att lagens rubrik är enkel och kort. Trots att det
kan invändas att benämningen Skattebetalningslag är mindre rättvisande,
eftersom inte bara skatter utan också socialavgifter behandlas i lagen, anser
Lagrådet att utredningsförslagets rubrik är klart att föredra. Vi har därför nu
valt samma rubrik som i utredningsförslaget.
Prop. 1996/97:100
Del 1
263
Vi har heller inget att invända mot att det i lagtexten talas om skatt också Prop. 1996/97:100
i fall då avgift avses så som utredningen föreslagit. Vad som i lagen sägs om Del 1
skatt gäller alltså även sådan avgift som omfattas av lagen. Motsvarande
gäller termen skattskyldig som således omfattar bl.a. den som enligt lagen
är skyldig att betala avgift.
Termen uppbörd används i dag inte bara i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare utan i ett flertal andra lagar. I
dessa fall har vi i stort sett genomgående valt att i stället för uppbörd tala om
redovisning och betalning.
Den preliminära skatten och sättet att betala den
Uppbördslagens terminologi har kritiserats for bristande enhetlighet, bl.a.
av Lagrådet (se prop. 1991/92:112 bil. 5 s. 269). Ett exempel är
benämningarna på de olika formerna av preliminär skatt. Vi föreslår därför
att ordet "preliminär" stryks framför A-skatt och F-skatt, så att de olika
formerna av preliminär skatt i fortsättningen benämns A-skatt, särskild A-
skatt och F-skatt.
Kritiken mot uppbördslagen har gällt också bristande tydlighet. Exempel
på det är benämningarna på de två stegen i betalningen av A-skatt. I
utredningens uppdrag har ingått att särskilja dessa två steg genom tydliga
benämningar. Utredningen har föreslagit att det första steget, dvs. då
arbetsgivaren drar av den preliminära skatten från arbetstagarens lön,
benämns skatteavdrag och att det andra steget, då skatten betalas in till
staten, helt enkelt kallas inbetalning av skatt. Vi har också använt den
metoden.
Kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt
För att komma fram till om rätt skatt for ett visst inkomstår betalats görs nu
årligen en avstämning mellan inbetalningarna av preliminär skatt och den för
året beräknade slutliga skatten. Om for lite preliminär skatt betalats påförs
kvarstående skatt. Är däremot den betalda preliminära skatten större än den
slutliga skatten uppkommer en överskjutande skatt. Är det vidare så att
ytterligare skatt skall betalas efter att den årliga debiteringen av slutlig skatt
avslutats är det fråga om debitering av tillkommande skatt.
Även i det föreslagna systemet skall en årlig avstämning göras mellan
preliminär och slutlig skatt. I det nya systemet försvinner de nu särskiljbara
formerna av vad som närmast kan betecknas som slutlig skatt.
Beteckningarna kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande
skatt kommer alltså inte längre att användas. Relationen mellan hur mycket
preliminär skatt som betalats jämfört med den beräknade slutliga skatten är
emellertid fortfarande av intresse för att avgöra om antingen ytterligare skatt
skall betalas eller återbetalning av skatt skall ske. Sedan den slutliga skatten
for ett visst inkomstår bestämts avser varje ändring av skatteberäkningen för
året den slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt betalats eller den
264
slutliga skatten höjs i efterhand skall ytterligare slutlig skatt påföras och Prop. 1996/97:100
betalas av den skattskyldige. Del 1
A-skattesedel eller A-skattsedel
I dag skrivs A-skattesedel och F-skattesedel med ett "e" som fogar samman
de senare leden i dessa av flera led sammansatta termer. Detsamma gäller
i fråga om slutskattesedel. Fortsättningsvis bör termerna användas utan
denna sammanfogning. Det finns nämligen skäl att betrakta benämningarna
på de olika formerna av skattsedlar som en sammansättning av A-skatt
(respektive F-skatt) och skattsedel. Den "e-lösa" fogen visar då tydligare hur
denna sammansättning är bildad.
Jämkning och vissa andra termer
Termen jämkning finns inte med varken i utredningens eller i vårt
lagförslag. I stället används en beskrivning av vad det är fråga om, nämligen
"ändrad beräkning". Ordet jämkning har i allmänspråket visserligen en
betydelse av "förskjutning åt något håll". Men i skattesammanhang har
betydelsen i regel kommit att inskränkas till "minskning". Eftersom jämkning
även i skattesammanhang kan avse såväl en ökning som en minskning, är
detta felaktigt. Ett riktigare uttrycksätt är då att tala om ändrad beräkning av
preliminär skatt.
Ett par andra mindre moderna termer som utmönstrats är restitution och
eftergift. Restitution har ersatts med den mer lättbegripliga termen åter-
betalning. Motsvarande förenklade terminologi har valts i fråga om eftergift
som ersatts med befrielse.
Regeringens förslag: Vid uppbörd av skatter och avgifter skall sam-
ordnade och enhetliga rutiner tillämpas i fråga om bl.a. redovisning, be-
talning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten och överläm-
nande för indrivning.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker ut-
redningens förslag. Många ser stora fördelar med den föreslagna ordningen.
Riksbanken tillstyrker i huvudsak förslaget. Riksbanken anser dock att det
finns starka skäl för att mer ingående utreda hur det föreslagna systemet bäst
265
skall tillgodose informationsbehoven för prognos- och analysändamål.
Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens förslag och framhåller att det
är principiellt viktigt att skillnaden mellan ändamålsbestämda socialavgifter
och allmänna skatter beaktas i olika sammanhang. Det är angeläget att de
socialavgifter som kopplar till förmåner styrs till avsedda ändamål och hålls
avskilda från skattemedel. Verket finner dock inte att detta behöver utgöra
något hinder för ett samordnat debiterings- och redovisningssystem enligt
det remitterade förslaget. Riksförsäkringsverket anser att förslaget kommer
att leda till en förenkling av administrationen av arbetsgivarnas skatte- och
avgiftsbetalningar. Redovisningen av skatter och avgifter kan förväntas bli
mindre resurskrävande. Riksgäldskontoret anser att skattekontomodellen
medför administrativa förenklingar och ekonomiska besparingar för de
skattskyldiga och för skatteförvaltningen. Kontoret tillstyrker därför att ett
skattekontosystem införs. Sannolikt leder dock systemet till ökade kostnader
för förvaltningen av statsskulden. Det är, till följd av att det blir svårare att
prognostisera skatteinbetalningarna, omöjligt att göra någon beräkning av
dessa negativa effekter. Riksrevisionsverket är i grunden positivt till ett
samordnat uppbördssystem av den typen som utredningen förordar. 1
betänkandet redovisas emellertid inte några alternativ till ett skattekonto-
system, vilket verket saknar. Man kan till exempel tänka sig ett strikt
samordnat system, men där möjligheter finns att identifiera olika skatter och
avgifter även i betalningsströmmarna, eller att kopplingen mellan betalning
och redovisningshandling bibehålls. Verket tillstyrker utredningens förslag
att införa ett skattekontosystem under villkor att ett väl fungerande infor-
mationssystem med uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar kommer att
finnas i god tid innan det nya systemet tas i bruk. Verket framhåller det
angelägna i att det föreslagna systemet kan tillhandahålla information och
underlag för analys i arbetet med att löpande förse statsmakten med analyser
och prognoser av den statsfinansiella utvecklingen. Riksskatteverket
tillstyrker förslaget om införande av skattekonton. Införandet av
skattekonton kommer enligt verkets mening att innebära en betydande
effektivisering av skatteuppbörden. Statens löne- och pensionsverk välkom-
nar de lättnader som förslaget innebär. Malmö tingsrätt anser att ett system
med s.k. skattekonton med all sannolikhet leder till en enklare och smidigare
skatteadministration för staten. För den skattskyldige är ett sådant system
visserligen inte helt utan nackdelar. Bl.a. fråntas denne rätten att destinera
sina betalningar; en rätt som sedan lång tid tillbaka varit lagfäst och som
också kommit till uttryck i rättsfall. Med hänsyn till att ett införande av
skattekonton trots allt kan förväntas leda till vissa lättnader även for de
skattskyldiga är detta dock en konsekvens som kan godtas. Kammarrätten
i Göteborg delar utredningens uppfattning att införandet av det föreslagna
systemet med skattekonton kan bedömas leda till en förenklad administra-
tion med åtföljande besparingar for såväl företag som skattemyndigheter och
har i allt väsentligt inte något att erinra mot förslaget. Bankgirocentralen
BGC AB ser utredningens förslag till samordnade och enhetliga regler for
hantering av flertalet skatter som positivt ur rent produktionsteknisk
synvinkel. Kooperativa förbundet anser att det föreslagna nya systemet for
skattebetalningar kommer att medföra förenklade rutiner för de
Prop. 1996/97:100
Del 1
266
konsumentkooperativa foretagen. Kooperationens Pensionsanstalt anser att
betänkandets förslag från såväl fiskal synpunkt som rättssäkerhetssynpunkt
utgör en förbättring så tillvida att skattebetalningarna blir effektivare
samtidigt som systemet är mer överblickbart för den enskilde.
Landsorganisationen i Sverige anser att det är positivt med förändringar i
riktning mot att förenkla administrationen i skattesystemet då det genererar
en högre effektivitet till en lägre kostnad. Organisationen vill därför
generellt tillstyrka förslaget om ett nytt skattebetalningssystem med
skattekonton för näringsidkare och arbetsgivare. Svenska Bankföreningen
tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för skattebetalningar.
Föreningen är dock starkt kritisk till vissa i det föreslagna systemet ingående
delarna. Föreningen anser exempelvis att det är olämpligt att det nya
avräkningskontot betecknas skattekonto. Beteckningen leder tanken fel och
kan, som Bankföreningen ser det, vålla vissa problem. Sveriges
Fastighetsägareförbund är positivt till att reglerna om skatte- och avgiftsbe-
talningar samordnas i syfte att skapa ett enklare och mera rationellt system.
Det föreslagna systemet med skattekonton synes enligt förbundets
uppfattning i sina huvuddrag uppfylla detta syfte. Emellertid präglas
förslaget delvis av en fiskal grundsyn som gör att man i vissa frågor
prioriterat statens intresse av att snabbt och effektivt få in skatte- och
avgiftspengar framför de skattskyldigas möjligheter att klara skatte- och av-
giftsbetalningen. Förbundet efterlyser en rimligare balans där också de
skattskyldigas berättigade intressen av rättssäkerhet blir bättre beaktade.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tillstyrker i huvudsak förslaget
till ett skattekontosystem, dock med vissa reservationer. Målsättningarna
ökad enhetlighet, samordning och förenkling synes enligt förbundet väl
uppfyllda med utredningens förslag till ett samlat skattebetalningssystem via
skattekonto. Förbundet ser det som angeläget att en reform i denna riktning
genomförs. Näringslivets Skattedelegation tillstyrker i princip förslaget till
ett nytt system för skattebetalningar. Delegationen är däremot starkt kritisk
till vissa i det föreslagna systemet ingående delarna. Endast fyra
remissinstanser avstyrker utredningens förslag helt. Riksåklagaren och
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser att ytterligare utredning och
analys av förslagens straffrättsliga konsekvenser bör utföras innan förslagen
kan leda till lagstiftning. Det av utredningen föreslagna systemet med
skattekonton torde dock enligt Riksåklagaren innebära de eftersträvade
effekterna av ökad enhetlighet, samordning och förenkling både ur de
skattskyldigas och ur skattemyndigheternas synvinkel. Skattekontosystemet
torde dessutom innebära att systemet för redovisning och betalning av
skatter och avgifter effektiviseras. Även Riksenheten mot ekonomisk
brottslighet anser att de bärande tankarna bakom förslaget om skattekonto
är goda. Riksenheten framhåller att det är viktigt att så långt möjligt förenkla
reglerna om skattedebitering och skattebetalning och göra dem enhetliga.
Det är också av stort värde att skapa ett system som inte innebär att pengar
ständigt skickas fram och tillbaka mellan staten och fysiska eller juridiska
personer eftersom ett sådant i sig kan skapa utrymme för viss brottslighet.
Riksenheten kan därför i huvudsak ställa sig bakom förslaget men anser att
utredningsarbetet varit så ensidigt inriktat på skattetekniska frågor att vissa
Prop. 1996/97:100
Del 1
267
andra aspekter inte har belysts tillräckligt. Företagarnas Riksorganisation Prop. 1996/97:100
avstyrker att det nu föreslagna skattekontosystemet införs. Inställningen till Del 1
ett skattekontosystem är i grunden positiv men Riksorganisationen anser inte
att systemet fått en acceptabel utformning. Betydande inslag finns som
saknar överensstämmelse med företagares och övriga skattskyldigas
rättsmedvetande. Förslaget är därtill ensidigt utformat till fördel för fiskala
intressen. Lantbrukarnas Riksförbund, som inte heller anser att utredningens
förslag bör läggas till grund för lagstiftning, hävdar att rent
avstämningsmässigt och uppgiftsmässigt är redan i dag skatteregistret
tillräckligt.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens uppdrag har varit att
skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och
avgifter. För att nå dit har utredningen pekat på olika medel som kan
användas. Det som enligt utredningen kan anses ligga närmast till hands för
att öka effektiviteten är ytterligare samordningsinsatser. Andra givna medel,
som i vissa hänseenden ryms inom begreppet samordning, är förenkling och
ökad enhetlighet. Detsamma gäller större överskådlighet och lättillgäng-
lighet. Alla dessa begrepp är centrala i ett effektivt skatte- och
avgiftsbetalningssystem.
Det är, som utredningen framhållit, också väsentligt att hänsyn tas till hur
de skatt- och avgiftsskyldigas, skattemyndigheternas samt kronofog-
demyndigheternas situation påverkas av förändringar i riktning mot en ökad
effektivitet. Det nya systemet måste vara minst lika säkert som det
nuvarande och ge myndigheterna möjlighet till en effektiv skatte- och
avgiftskontroll. Det bör dessutom vara mindre resurskrävande för alla som
berörs av systemet. I grunden kan det således sägas handla om att med ett
effektivitetskrav som utgångspunkt utforma ett system för redovisning och
betalning av skatter och avgifter som bygger på faktorer såsom enkelhet,
enhetlighet, överskådlighet och lättillgänglighet.
Den i dag skiftande hanteringen av olika skatter och avgifter bör alltså
enligt regeringens mening så långt möjligt samordnas i fråga om bl.a.
redovisning, betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten
och överlämnande för indrivning.
En principiell utgångspunkt bör vara att i det nya systemet innefatta
redovisningar och betalningar av centrala och generella skatter och avgifter.
Det är i fråga om de mera betydande skatte- och avgiftsbetalningama som
de största samordningsvinsterna kan göras. Samtidigt bör möjligheten att
även i andra fall effektivisera redovisningen och betalningen av skatter och
avgifter tas till vara. Inriktningen bör därför, som utredningen föreslagit,
vara att också andra skatte- och avgiftsbetalningar liksom betalningar som
grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut om möjligt skall kunna ingå
i den nya ordningen.
Antalet redovisningar som de skatt- och avgiftsskyldiga gör bör kunna
begränsas. Genom att samordna redovisningarna av olika skatter och
avgifter bör vidare skatte- och avgiftsbetalningama kunna hänföras till ett
fårre antal gemensamma förfallodagar. Med samordnade redovisningar och
betalningar som knyts till samma förfallodag i månaden bör också skatte-
myndigheternas avstämningsförfarande mellan redovisningar och betal-
268
ningar kunna effektiviseras. Härigenom bör också ordningen för betalnings-
påminnelser m.m. och överlämnandet till indrivning kunna göras effektivare.
Att de skatter och avgifter som ingår i ett nytt system hanteras på samma sätt
öppnar dessutom en möjlighet att använda enhetliga ränteberäkningsregler
och sanktionsbestämmelser.
På individnivå bör, som utredningen påpekat, redovisningar och
betalningar av skatter och avgifter ställas samman så att det utan svårigheter
går att avläsa den skatt- och avgiftsskyldiges skuld eller fordran vid varje
tidpunkt. Enhetlighet i redovisnings- och betalningsförfarandet bör samtidigt
ge goda kontrollmöjligheter och förutsättningar för ett säkert
betalningssystem.
En effektivisering av uppbördssystemet genom ökad samordning skulle,
som utredningen visat, underlättas genom ett system med avräkningskonton.
En sådan lösning har stora administrativa fördelar jämfört med nuvarande
rutiner för registrering i skatteregistret genom att sådana konton ger en
samlad bild av den skattskyldiges skatte- och avgiftssituation. Upp-
byggnaden av ett avräkningskonto är inte olik ett bankkonto där konto-
havaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott
och underskott. I ett sådant system kan bl.a. den skatt- och avgiftsskyldiges
alla redovisningar och betalningar bokföras på ett sådant sätt att ställningen
på kontot kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag.
Remissinstanserna har över lag varit positiva till utredningens förslag i
den här delen. Mot bakgrund av detta anser vi att den bedömning som
Företagarnas Riksorganisation och Lantbrukarnas riksförbund gjort av
förslaget varit för pessimistisk. Den kritik som Riksåklagaren och
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har riktat mot utredningens förslag
tar inte sikte på den nu aktuella frågan. Vi återkommer därför till den senare
(se avsnitt 24).
Vi anser att det nya förfarandet för redovisningar och betalningar av olika
skatter och avgifter som utredningen föreslagit blir enkelt, överskådligt och
resurssnålt. Vi föreslår därför att ett system med avräkningskonton för
skatte- och avgiftsbetalningar införs. Dessa avräkningskonton har vi, som
utredningen, valt att kalla skattekonton och det nya systemet ett skattekonto-
system. Vårt val betingas till stor del av att dessa beteckningar redan har
vunnit gehör hos remissinstanser, skatteförvaltning och andra myndigheter
samt även använts i media. De synpunkter som förts fram av
Bankföreningen väger inte så tungt att man kan bortse från den inarbetning
av beteckningarna som redan har skett och införa nya.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skatte- och avgiftsredovisningar samt in- och
utbetalningar av skatter och avgifter skall hanteras i ett system med
skattekonton.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
269
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i det föregående avsnittet
föreslagit att ett system med skattekonton enligt utredningsförslaget skall
införas. Ett sådant system innebär att skattekonton upprättas hos
skattemyndigheten for varje skatt- eller avgiftsskyldig person, såväl fysisk
som juridisk.
Huvuddragen i det skattekontosystem som utredningen föreslagit är
följande.
På varje skattekonto bokförs löpande debiterade skatter. Detsamma gäller
sådana skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar i
en skattedeklaration. Det gäller bl.a. avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt. Slutlig skatt bokförs på skattekontot i samband med att
skatten debiteras. En ny beräkning av den slutliga skatten eller annan skatt
eller avgift bokförs på kontot den dag skatten eller avgiften förfaller till
betalning.
På ett skattekonto bokförs också varje betalning som den skatt- eller
avgiftsskyldige gör. Preliminär skatt, som redovisas i en kontrolluppgift,
bokförs i samband med att den slutliga skatten debiteras.
Betalningar och andra belopp som räknas kontohavaren till godo hanteras
på ett enhetligt sätt. Beloppen skall bokföras utan någon avräkningsordning
mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Det medför att den skatt-
eller avgiftsskyldige inte kan styra en betalning till att avse en viss skatte-
eller avgiftsskuld.
Av samordningsskäl hänförs betalningar i skattekontosystemet så långt
som möjligt till endast en förfallodag i månaden. Av samma skäl lämnas de
skatt- eller avgiftsskyldigas redovisningar, skattedeklarationer, endast en
gång varje månad. Skattedeklarationerna omfattar därför alla de skatter och
avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som förfaller till
betalning under månaden.
Varje månad som det har förekommit någon transaktion på skattekontot
stäms kontot av. Avstämningen skall normalt följas av ett kontoutdrag som
visar ställningen på kontot. Minst en gång per år görs en avstämning av
samtliga skattekonton. Den görs i samband med avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt.
Om ett skattekonto uppvisar ett underskott efter avstämningen innefattar
kontoutdraget en betalningspåminnelse. Med en enhetlig behandling av
redovisningar och betalningar blir differenser såväl vid månadsvisa
avstämningar som vid den årliga avstämningen att betrakta som över- eller
underskott på skattekontot. Beteckningarna överskjutande, kvarstående och
tillkommande skatt behövs då inte längre.
Ett överskott på ett skattekonto skall i regel vara tillgängligt for
kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras
när som helst under månaden under förutsättning att skattedeklaration
lämnats också for avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skall betalas
under perioden. En återbetalning som har sin grund i en överskjutande
ingående mervärdesskatt skall då exempelvis kunna ske redan före
månadens ordinarie förfallodag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
270
Genom att betalningar hanteras på ett sätt som ger upphov till antingen
ett underskott eller överskott på ett skattekonto kan ett enhetligt ränteinstitut
användas. Det kan ersätta nuvarande räntor och avgifter, dvs. dröjsmålsav-
giften, anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan och
kvarskatteavgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto kan alltså
i stället löpande räknas kostnads- respektive intäktsränta.
Obetalda belopp, dvs. underskott på ett skattekonto, skall efter
betalningspåminnelse fortlöpande lämnas till kronofogdemyndigheten för
indrivning. Begränsade kontounderskott skall kunna godtas utan att
indrivning aktualiseras, i vart fall för skatt- och avgiftsskyldiga som löpande
har transaktioner på skattekontot.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Många har
dock föreslagit ändringar eller justeringar.
Vi anser att det förslag som utredningen har lagt fram ger möjlighet att
skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och
avgifter. Vi föreslår därför ett skattekontosystem som i huvudsak stämmer
överens med det som föreslagits av utredningen. I några avseenden bör dock
förslaget ändras och kompletteras med hänsyn till vad som kommit fram vid
remissbehandlingen. Vi återkommer till dessa frågor i de följande avsnitten
som behandlar den närmare utformningen av skattekontosystemet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: 1 skattekontosystemet skall i ett första skede ingå
redovisningar och betalningar av skatter och avgifter som är vanligt
förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses
betydande på annat sätt.
De poster som från början skall ingå i skattekontosystemet är:
- F-skatt,
- särskild A-skatt,
- av arbetsgivare innehållen A-skatt,
- preliminär skatt på ränta och utdelning,
- slutlig skatt,
- arbetsgivaravgifter m.m.,
- mervärdesskatt,
- särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
- ränta på underskott eller överskott på skattekonton samt
- skattetillägg och förseningsavgift.
Bl.a. punktskatter samt arvs- och gåvoskatt lämnas tills vidare
utanför systemet.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
271
Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot det
föreslagna tillämpningsområdet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har
förståelse för att det kan vara svårt att lägga in alla typer av skatter vid
införandet. Den vill dock understryka att punktskatterna, som svarar för en
mycket stor andel av de totala skatteintäkterna, bör föras in i systemet så
snart detta är möjligt. Riksskatteverket framhåller att införandet av ett
skattekonto innebär väsentliga förenklingar i skatteförvaltningens hantering
av debitering och uppbörd av de skatter och avgifter som skall ingå i kontot.
Skatteförvaltningen kommer därigenom att få en bättre överblick över den
skattskyldiges skattesituation. De skattskyldiga kommer också att få en
bättre överblick över sina skatteförhållanden genom de nya kontoutdragen.
Initialt är det också lämpligt att göra en avgränsning till de mer ffekventa
skatterna och avgifterna i skattekontosystemet så som utredningen föreslagit.
På sikt bör dock även andra skatter inlemmas i systemet. Ett eventuellt
framtida gemensamt system för mervärdesskatten inom EG kan också
komma att påverka skattekontot. Denna omständighet bör dock inte
förhindra att skattekontosystemet genomförs i enlighet med förslaget.
Länsrätten i Stockholms län finner att själva poängen är att de normala
debiteringarna och betalningarna bokförs på kontot. Detta anser länsrätten
vara tillgodosett genom förslaget. För Bankgirocentralen BGC AB är det
rent produktionstekniskt en fördel att många skattetyper omfattas av
systemet. Det är dock angeläget att också övriga skatter inordnas i
skattekontosystemet snarast möjligt, framför allt gäller detta punktskatter.
Svenska Revisorsamfundet tillstyrker att systemet görs generellt och
omfattar i vart fall de flesta skatter som skall betalas regelbundet och som
uppgår till betydande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens arbete har varit inriktat
på att skapa en mera enhetlig ordning för i första hand de regelbundet och
ofta förekommande betalningarna av skatter och avgifter. Det är i dessa
sammanhang som de största samordningsvinsterna kan göras. Enligt
utredningens mening är det således kring betalningarna av preliminär och
slutlig skatt, arbetsgivaravgifter (med arbetsgivaravgifter avses i det följande
även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift)
samt mervärdesskatt som det nya skatte- och avgiftsbetalningssystemet bör
byggas upp. Också andra skatte- och avgiftsbetalningar liksom betalningar
som grundas på särskilda skatte- och avgiffsbeslut bör enligt utredningen om
möjligt ingå i den nya ordningen.
Redan när det gäller nämnda centrala skatter och avgifter fattas särskilda
skatte- och avgiffsbeslut som på olika sätt är särpräglade. Det finns också
skatter som i dag av skilda skäl redovisas och betalas utan närmare samband
med andra skatte- eller avgiftsbetalningar. Även betalningar av nämnda slag
anser utredningen bör inordnas i ett nytt uppbördssystem. Men det kan inte
helt uteslutas att det från en samordnad reglering kan behöva undantas
skatter och avgifter som grundas på specifika beslut eller som administreras
för sig.
En förutsättning for att uppbörden av en skatt eller avgift skall
handläggas vid sidan av det system som utredningen har föreslagit sägs vara
Prop. 1996/97:100
Del 1
272
att det kan ske utan att större resurser tas i anspråk. En jämförelse får alltså
göras med de insatser som kan behövas för att inordna dessa beslut m.m. i
det generella systemet. I sammanhanget bör då vägas in att undantag från
den övergripande ordningen kan innebära att systemet inte blir lika
överskådligt.
Vi har inte något att invända mot de nu redovisade bedömningarna och
avgränsningama som utredningen har gjort. Den föreslagna ordningen har
också accepterats av remissinstanserna.
Ytterligare en utgångspunkt som utredningen har nämnt har sin grund i
utredningsuppdragets omfattning och avgränsning. I dag finns vissa skatter
samt skatte- och avgiffsbeslut som med hänsyn till hur de administreras
skulle kräva en mera genomgripande översyn i sig för att kunna inordnas i
skattekontosystemet. En sådan översyn har inte kunnat göras inom ramen för
utredningens arbete. Sådana skatter samt skatte- och avgiffsbeslut måste
därför nu lämnas utanför det nya systemet. I detta skede behandlas därför
inte exempelvis punktskatterna eller arvs- och gåvoskatten.
I det följande behandlas de skatter och avgiffer m.m. som i ett första
skede bör redovisas och betalas i skattekontosystemet. I regel anges då
endast att det är fråga om betalning av en skatt eller avgift. Häri innefattas
i förekommande fall den redovisning som korresponderar mot betalningen.
Bestämmelser om vilka skatter och avgifter som skall omfattas av
skattekontosystemet har tagits in i 1 kap. skattebetalningslagen.
Preliminär skatt
Betalningar av F-skatt, särskild A-skatt och avdragen A-skatt är några av de
vanligast förekommande och mest betydelsefulla betalningarna. Från och
med april 1994 betalas F-skatt och särskild A-skatt varje månad och vid
samma tidpunkt som arbetsgivaravgifter och av arbetsgivare avdragen skatt,
dvs. senast den 10 i månaden (i januari senast den 15).
Dessa former av preliminära skattebetalningar bör utgöra en av huvudbe-
ståndsdelarna i ett samordnat skattebetalningssystem.
Skatteavdrag avseende preliminär skatt på ränta och utdelning från främst
banker och andra kreditinstitut görs vid utbetalning och vid gottskrivning av
ränta och utdelning. Avdragen skatt skall redovisas och betalas senast den
10 (i januari den 15) i månaden efter den då skatteavdraget gjordes. Även
dessa redovisningar och betalningar bör inordnas i det nya systemet.
Slutlig skatt - överskott och underskott på ett skattekonto m.m.
I dagens förfarande för redovisning och betalning av skatter leder en slutligt
beräknad skatt så gott som utan undantag till antingen en kvarstående eller
en överskjutande skatt. I skattekontosystemet får debiteringen av slutlig
skatt i stället till följd en ändring av saldot på det aktuella skattekontot.
Ändringar av ställningen på ett skattekonto kan uppkomma också på grund
av en ny beräkning av den slutliga skatten för ett visst år.
18 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
273
Vid avstämningen mellan preliminära m.fl. skatter, som skall gottskrivas Prop. 1996/97:100
vid debitering av slutlig skatt, och slutlig skatt kan det uppkomma ett Del 1
underskott eller ett överskott på skattekontot. Betalningar som beror på detta
har sin grund i det sätt som den nya ordningen är uppbyggd på och kan
självfallet inte lämnas utanför skattekontosystemet. Detsamma gäller
betalningar med anledning av att en ny beräkning görs av en slutlig skatt
som debiterats den skattskyldige eller att en slutlig skatt debiteras utan före-
gående betalningar av preliminär skatt.
Det är likaså naturligt att ränta som beräknas på grund av ett underskott
eller överskott som uppkommer i samband med debiteringen av en slutlig
skatt eller i övrigt på grund av ställningen på ett skattekonto inkluderas i den
nya ordningen.
Socialavgifter m.m.
Arbetsgivaravgifterna är på samma sätt som betalningarna av preliminär
skatt centrala i ett ytterligare samordnat betalningssystem för skatter och
avgifter.
Även betalningar av egenavgifter enligt såväl lagen (1981:691) om
socialavgifter som lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, vilka i
regel ingår i F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt bör innefattas i ett
skattekontosystem.
Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
skall särskild löneskatt betalas av arbetsgivare på inkomst av anställning for
den som vid inkomstårets ingång har fyllt 65 år. Betalningarna görs i allt
väsentligt i samband med andra skatte- och avgiftsbetalningar och redovisas
i dag av arbetsgivare på samma sätt som arbetsgivaravgifter i uppbörds-
deklarationen. Med hänsyn härtill och till omfattningen av betalningarna bör
skatten ingå i skattekontosystemet.
Särskild löneskatt skall i vissa fall betalas även av enskild person och
dödsbo. Sådan löneskatt betalas på samma sätt som egenavgiftema. Den bör
därför också omfattas av det nya systemet.
Allmän löneavgift
Enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall allmän löneavgift
betalas varje månad av bl.a. arbetsgivare. För beräkning av löneavgiften
används samma underlag som gäller för arbetsgivaravgift till
folkpensioneringen enligt lagen om socialavgifter. Avgiften bör ingå i
skattekontosystemet.
274
Allmän löneavgift skall i vissa fall betalas även av enskild person och
dödsbo. Sådan löneavgift betalas på samma sätt som egenavgiftema. Den
bör därför också omfattas av det nya systemet.
Mervärdesskatt
Mervärdesskatten är en av de enskilt mest betydande betalningsströmmarna
såväl i fråga om inbetalningar som utbetalningar och omfattar ett stort antal
skattskyldiga.
Mervärdesskatt betalas vid andra tidpunkter och skiljer sig även på andra
sätt från övriga centrala skatter och avgifter. Förfarandet regleras i
mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Genom att inkludera även
mervärdesskatten i ett med preliminära skatter och arbetsgivaravgifter
gemensamt redovisnings- och betalningssystem kan väsentligt större effekter
än armars nås i fråga om enhetlighet och samordning vid betalningar av
skatter och avgifter. Mervärdesskatten bör därför också ingå i det nya
systemet.
Särskilda beslut om betalningsskyldighet m.m.
Inom ramen för den ordning för redovisning och betalning av A-skatt,
socialavgifter och mervärdesskatt som nu gäller fattas olika beslut om
betalningsskyldighet m.m. Sådana beslut handläggs i dag enligt särskilda
rutiner. Betalningsskyldighet kan inte sällan åläggas mer än ett subjekt för
ett och samma belopp. Sedan en betalningsskyldighet fullgjorts kan
möjlighet finnas till regressrätt mot annan som också är skyldig att betala
skatten eller avgiften. Även sådana beslut bör hanteras i skattekonto-
systemet.
Betalningsskyldighet på grund av arbetsgivares underlåtenhet att göra
avdrag för preliminär skatt
Enligt 75 § uppbördslagen (1953:272, UBL) är en arbetsgivare som utan
skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående
skatt ansvarig för skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till ett belopp
som svarar mot underlåtelsen. Arbetsgivaren och arbetstagaren är solidariskt
ansvariga för betalning av skattebeloppet. Om arbetsgivaren fullgör sin be-
talningsskyldighet finns en regressrätt för arbetsgivaren mot arbetstagaren.
Ett beslut om betalningsskyldighet avseende underlåtenhet att göra
skatteavdrag innan slutlig skatt debiteras riktas - utom i fall då arbetstagaren
inte är känd - mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Arbetstagaren
skall emellertid krävas innan något krav riktas mot arbetsgivaren. Varje år
fattas ca 700 beslut. Inom det nya systemet föreslås ett motsvarande ansvar
endast såvitt gäller den preliminära skatten. Även beslut om sådant ansvar
bör hanteras inom skattekontosystemet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
275
Betalningsskyldighet i vissa fall för skatt och arbetsgivaravgifter vid Prop. 1996/97:100
utbetalning av ersättning till någon som har en F-skattsedel Del 1
1 75 c - 75 e §§ UBL och 16 - 18 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare (USAL) finns bestämmelser om undantag
från principen att den som har betalat ut ersättning till någon som har en F-
skattsedel i efterhand inte kan göras betalningsskyldig för skatter och
avgifter. I vissa fall kan solidarisk betalningsskyldighet läggas på utbe-
talaren och betalningsmottagaren. Vidare kan i några situationer en
utbetalare som har fullgjort en betalningsskyldighet enligt ett meddelat
beslut ha en regressrätt. Endast ett fåtal beslut om betalningsskyldighet
enligt dessa bestämmelser har hittills meddelats. Inom det nya systemet
föreslås ett motsvarande ansvar. Även beslut om sådant ansvar bör hanteras
inom skattekontosystemet.
Arbetstagares betalningsansvar för arbetsgivaravgifter
Enligt 22 e § USAL kan den‘som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel
på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet under vissa
förutsättningar göras betalningsskyldig for ett belopp motsvarande de
arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning han fått. Det gäller under
förutsättning att utbetalarens skyldighet för avgifterna har efiergetts enligt
22 d § samma lag.
När väl beslut om eftergift meddelats kan således ett annat subjekt göras
ansvarigt for de aktuella arbetsgivaravgifterna. Även inom det nya systemet
föreslås ett motsvarande ansvar. Dessa beslut om betalningsskyldighet är
visserligen komplicerade, eftersom två subjekt berörs. Emellertid riktas krav
på betalning mot endast ett subjekt vilket förenklar hanteringen av besluten.
De bör därför också ingå i det nya skattebetalningssystemet.
Betalningsskyldighet för innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt som inte har redovisats.
I 77 § UBL föreskrivs att en arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men
inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning som anges i
lagen är ansvarig för beloppet. För arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
föreligger betalningsskyldighet även om redovisning inte har skett på rätt
sätt.
Det fattas årligen ca 100 000 beslut om betalningsskyldighet för inne-
hållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Merparten av dessa beslut
avser betalningsansvar for både skatter och avgifter. Besluten är i dag in-
tegrerade i förfarandet för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Varje uppbördsdeklaration och deklaration for mervärdesskatt som lämnas
föranleder ett beslut - i regel ett automatiskt beslut.
Beslut om betalningsskyldighet av här angivet slag för den som är redo-
visningsskyldig är grundläggande även i ett nytt system for redovisning och
276
betalning av skatter och avgifter. Besluten bör därför hanteras inom Prop. 1996/97:100
skattekontosystemet. De> 1
Betalningsskyldighet för företrädare i fråga om innehållen men inte betald
preliminär skatt samt för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som inte
har betalats
Enligt 77 a § UBL och 15 § USAL kan en företrädare för en arbetsgivare
som är juridisk person under vissa förutsättningar bli betalningsskyldig till-
sammans med den juridiska personen för det skatteavdrag som verkställts
men inte betalats in respektive för obetalda arbetsgivaravgifter. Ett
solidariskt betalningsansvar gäller för arbetsgivaren och ställföreträdaren.
En motsvarande reglering finns beträffande mervärdesskatt enligt 16 kap.
17 § ML. En solidarisk betalningsskyldighet föreskrivs där för den
skattskyldige och den som i egenskap av företrädare för en skattskyldig
juridisk person har underlåtit att i rätt tid och ordning betala in
mervärdesskatt. I samtliga nämnda fall finns möjlighet för en företrädare
som har fullgjort sin betalningsskyldighet att söka beloppet åter av den juri-
diska personen.
Inom det nya systemet kommer ett motsvarande ansvar att finnas. Även
beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet.
Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta är en definitiv källskatt. Den betalas av den som skall göra
skatteavdrag, dvs. av utbetalaren om inte denne är bosatt i utlandet. I så fall
är den skattskyldige själv betalningsskyldig. Av sammanlagd avdragen skatt
utgör betalningen av den särskilda inkomstskatten endast en obetydlig del.
Skatten redovisas i dag i uppbördsdeklarationen. Den särskiljs inte från
annan avdragen skatt. Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
är således enligt huvudregeln redan samordnad med redovisningen och
betalningen av de skatter och avgifter som betalas av arbetsgivare eller
annan som anlitat någon som är bosatt utomlands. Något skäl att ändra
denna ordning finns inte. Även den särskilda inkomstskatten för utomlands
bosatta bör alltså hanteras inom skattekontosystemet.
277
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens forslag: För varje person som är skyldig att betala sådan
skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skatte-
myndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av
skatter och avgifter.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot att det skall
omfatta samtliga skatt- och avgiftsskyldiga. Länsrätten i Stockholms län
framhåller att, även om transaktionerna för en löntagare normalt blir få, bör
ett skattekonto upprättas för varje skattskyldig.
Skälen för regeringens förslag: Olika kategorier skatt- och
avgiftsskyldiga redovisar och betalar skatter och avgifter i varierande om-
fattning. Vissa, t.ex. den som är arbetsgivare eller näringsidkare och betalar
F-skatt, gör åtskilliga redovisningar och betalningar varje år. Detsamma
gäller i regel också den som är redovisningsskyldig till mervärdesskatt och
i synnerhet den som både är arbetsgivare och betalar mervärdesskatt.
Samtidigt finns ett stort antal skattskyldiga som enbart är arbetstagare med
i uppbördshänseende okomplicerade förhållanden.
Utredningen har föreslagit att för varje person som är skyldig att betala
sådan skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skatte-
myndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av skatter
och avgifter.
Som redan framhållits betyder beteckningen skattekonto i detta samman-
hang inte att den som är skyldig att betala skatter eller avgifter skall ha ett
postgirokonto eller bankkonto för dessa betalningar. I stället är det fråga om
att skattemyndigheten bokför de skatter och avgifter som berör en viss
skattskyldig på ett sammanhållet sätt - på ett konto. På kontot skall bokföras
de redovisningar eller särskilda debiterings- eller krediteringsbeslut som
avser den skatt- eller avgiftsskyldige och de betalningar som flyter in. Det
är således fråga om ett konto i bokföringsteknisk bemärkelse där redovis-
ningar och betalningar samt ställningen på kontot skall kunna följas kon-
tinuerligt.
I ett system med skattekonton aktiveras en arbetsgivares konto vid ett
eller flera tillfällen varje månad under året. Det kan vara när en debiterad
skatt förfaller till betalning eller när redovisning och betalning för mer-
värdesskatt, för anställdas preliminära skatter och för arbetsgivaravgifter
kommer in till skattemyndigheten. För en arbetstagare däremot aktiveras
kontot i princip endast i samband med den årliga avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt.
Genom en samordning av redovisningar och betalningar i ett system med
enhetlig hantering av de skatter och avgifter som ingår kommer den skatt-
eller avgiftsskyldiges skuld till eller fordran på skattemyndigheten att kunna
avläsas vid varje tidpunkt. Ställningen på skattekontot kommer att kunna
278
presenteras i form av ett kontoutdrag. Vidare kommer förändringar av
tidigare debiterade belopp att kunna ske inom kontot.
Fördelarna i form av enhetlighet och överskådlighet torde bli störst för
den som ofta betalar skatter eller avgifter. Det är alltså i första hand den som
är arbetsgivare eller som redovisar mervärdesskatt som gynnas.
För den som enbart är arbetstagare är fördelarna mera begränsade.
Skillnaderna mot nuvarande ordning märks mindre. Skatteredovisningen
skulle här kunna ske även på annat sätt än med hjälp av ett skattekonto. Om
emellertid en statusändring innebär att den skattskyldige övergår till att
redovisa mervärdesskatt eller att som arbetsgivare svara för anställdas
skatter och för arbetsgivaravgifter skulle en övergång till kontosystemet
behöva ske. På motsvarande sätt skulle det krävas ett förfarande för hur
konton avslutas då någon ändrar sin status i motsatt riktning.
Det förhållandet att betalningsskyldigheten kan ändra form på angivet sätt
anser utredningen tala för att alla skatt- eller avgiftsskyldiga bör ha ett eget
skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Härige-
nom undviks dels de problem och den administration som rör övergången
mellan olika redovisningsformer, dels svårigheterna att avgränsa den
kategori som inte skall ingå i ett skattekontosystem. Vidare är det från admi-
nistrativ och teknisk synpunkt minst kostsamt om alla skatt- eller
avgiftsskyldiga hanteras på samma sätt. Ett enhetligt system leder bl.a. till
att resurserna för utveckling m.m. kan samordnas i stället för att splittras på
skilda förfaranden.
Regeringen delar utredningens uppfattning om vilka som skall omfattas
av det föreslagna skattekontosystemet. Remissinstanserna har inte heller haft
något att invända mot den föreslagna ordningen. Vi föreslår därför att alla
som är skatt- eller avgiftsskyldiga och som skall betala sådana skatter och
avgifter som skall ingå i skattekontosystemet skall ha ett eget skattekonto
hos skattemyndigheten.
Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Förfallodagens innebörd ändras för skatter och
avgifter som ingår i skattekontosystemet. De skall ha bokförts på
skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksbanken har inget att erinra mot den föreslagna
ändringen av förfallodagens innebörd. Den medför enligt bankens
förmenande inga försämringar i betalningssystemets funktionssätt. Däremot
anser banken att det blir svårt för den enskilde skatt- eller avgiftsskyldige att
279
överblicka tidsåtgången från det att en betalning är initierad tills dess att den Prop. 1996/97:100
är bokförd på skattemyndighetens konto. Riksbanken anser att tidsåtgången Del 1
från det att en betalning initieras till dess den har nått betalningsmottagaren,
s.k. float, förlänger exponeringstiden för en betalning och därmed ökar
systemrisken i betalningssystemet. Floattiden kan inte, enligt bankens
uppfattning, motiveras med transaktionskostnaderna for förmedlingen av en
betalning, inte heller av den tekniska utvecklingsnivån i betalningssystemet.
Banken anser att floattidema i betalningssystemet bör begränsas genom en
ökad transparens och tydlighet i prissättningen av betalningstjänster.
Riksskatteverket välkomnar förslaget och pekar på att inom
kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde har förfallodagen redan den
föreslagna innebörden. Samma regler kommer därför att bli tillämpliga på
skatte- och avgiftsbetalningar oavsett om skatten eller avgiften blivit restförd
eller inte. Motsvarande regler gäller dessutom redan i dag beträffande
punktskatter. Bankgirocentralen BGC AB är också positiv till att begreppet
förfallodag ges en enhetlig innebörd. Postgirot Bank AB anser att det är bra
med en enhetlig förfallodag, men poängterar att med den föreslagna
ordningen måste avsändaren själv bilda sig en uppfattning om när betalning
senast kan initieras. Även Statens löne- och pensionsverk tillstyrker
förslaget om ändrad innebörd av förfallodag. En stor del av de
remissinstanser som yttrat sig över den föreslagna ändringen avstyrker dock
förslaget. Statskontoret anser visserligen att statsfinansiella skäl talar for en
ändrad innebörd av förfallodagen, men anser att risken för att diskriminera
skattskyldiga beroende på var i landet de bor samt att det förhållandet att
staten själv delvis är upphov till tidsfördröjningen i betalningssystemet är
skäl for att avvakta med en förändring av förfallodagens innebörd. Ett
alternativ kan enligt Statskontoret vara att övergångsvis begränsa de
administrativa sanktionerna. Ränta kan exempelvis tas ut fr.o.m. andra
dagen och inte fr.o.m. dagen efter förfallodagen. Fler betalningssystem
skulle då uppfylla kraven. Länsrätten i Stockholms län anser att så länge
staten bestämmer att inbetalning skall ske på visst sätt och träffar avtal om
betalningsförmedling är det naturligt att staten står risken for att förmedlaren
skaffar sig floatintäkter. Länsrätten anser därför att det är bättre att
tidigarelägga den senaste inbetalningsdagen än att ändra förfallodagens
innebörd. Byggentreprenörerna och Företagens Uppgiftslämnardelegation
avstyrker också förslaget. Byggentreprenörerna pekar på att med den
innebörd förfallodagen fått i utredningsförslaget kommer en skattskyldig
alltid att sväva i ovisshet om en betalning varit rättidig eller inte. Det
innebär att i praktiken måste betalningen och redovisningen fullgöras några
dagar tidigare än vid angivna datum, den 12 respektive den 26, for att
betalningen skall kunna bokföras på skattemyndighetens konto senast på
förfallodagen. Samma eller liknande åsikter har förts fram av Näringslivets
Skattedelegation, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas
Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Bankföreningen,
Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers
Förbund, Sveriges Fastighetsägareförbund samt Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund. Näringslivets Skattedelegation påpekar
dessutom att i Danmark, Norge och Finland har man samma regler om
280
rättidig betalning som vi har i dag. Svenska Bankföreningen delar inte
utredningens uppfattning om att en betalning i privaträttsliga sammanhang
skall anses fullgjord först när beloppet är tillgängligt hos mottagaren. Om
en förändring av innebörden av förfallodag ändå genomförs vill
Bankföreningen understryka vikten av att grundförutsättningarna för de
olika aktörer som kommer att agera på marknaden för olika typer av
skatteinbetalningstjänster utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Sveriges
Advokatsamfund pekar på att det finns en väsentlig skillnad i jämförelsen
med vad som gäller i civilrättsliga sammanhang, nämligen att där oftast inte
förekommer några särskilda sanktioner vid en eller några dagars försening.
Förslaget är enligt Samfundet inte acceptabelt med hänsyn till att en
försening kan få mycket stora konsekvenser för den betalningsskyldige,
konsekvenser som denne inte kan råda över. Sveriges Bokförings- och
Revisionsbyråers Förbund avstyrker att förfallodagens innebörd ändras
eftersom detta får till följd att redovisningstidpunkten flyttas fram minst två
dagar. Kooperativa Förbundet efterlyser en möjlighet att göra
skatteinbetalningar direkt på skattemyndighetens kontor med tanke på
förfallodagens ändrade innebörd. Detsamma gör Svenska Revisorsamfundet
och Sveriges Fastighetsägareförbund. Svenska kyrkan avstyrker förslaget
att ändra förfallodagens innebörd och föreslår en återgång till den äldre
ordningen då betalningsuppdrag sändes till Postgirot i speciellt märkta
kuvert, S-kuvert. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att innebörden av
begreppet förfallodag ändras och framhåller bl.a. att förslaget innebär att
olika betalningstider kommer att gälla i olika delar av landet, kortast i
Stockholm där bokföring på skattemyndighetens konto kan ske samma dag
om betalningsuppdraget lämnas direkt till Postgirot och längst i glesbyggd
där det kan ta upp till tre dagar innan bokföring sker.
Skälen för regeringens förslag: Begreppet förfallodag ges i olika
sammanhang en delvis skiftande innebörd. Som förfallodag räknas i regel
antingen inbetalningsdagen, dvs. den dag då ett belopp betalas hos post eller
bank eller gireras från den betalandes konto för förmedling till betalnings-
mottagaren, eller den dag då betalningsmottagaren har beloppet tillgängligt.
1 det sistnämnda fallet skall i allmänhet beloppet finnas bokfört på
mottagarens konto, dvs. ha kommit betalningsmottagaren tillhanda, senast
på förfallodagen.
I skattelagstiftningen förekommer båda nämnda former av förfallodagar.
Enligt regleringen i bl.a. uppbördslagen (1953:272, UBL) är det för en
rättidig betalning tillräckligt att betalningen har gjorts på ett postkontor
senast på förfallodagen eller att en inbetalningshandling för girering har
lämnats till ett postkontor eller kommit in till Postgirot Bank AB senast
denna dag. Inbetalningshandlingar som lämnas för postbefordran måste för
att komma i rätt tid lämnas före sista tömningstillfället under förfallodagen.
Detsamma gäller för betalning av arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
(USAL) respektive mervärdesskattelagen (1994:200).
För inbetalning genom bank gäller motsvarande tidpunkter under förut-
sättning att staten har ingått avtal med banken om att ta emot skatte- och
avgiftsinbetalningar. Avtal med banker om att ta emot betalningar av skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
281
enligt uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har under ett
antal år funnits mellan regeringen och bankorganisationer och omfattat de
flesta banker. I samband med avregleringen av Postgirots ensamrätt till
statliga betalningar och slopandet av den lagreglerade avgiftsfriheten vid
skatteinbetalningar har emellertid dessa avtal sagts upp. Avtalen upphörde
att gälla vid utgången av år 1993. Nya avtal om mottagande av skatte- och
avgiftsbetalningar har numera träffats mellan Riksskatteverket och de
bankorganisationer som regeringen tidigare hade avtal med. Bankinbetal-
ningar, som omfattas av avtalen, är härmed att jämställa med inbetalningar
hos postkontor när ställning skall tas till om en betalning har gjorts i rätt tid.
Enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter anses
däremot en betalning ha fullgjorts forst den dag då det aktuella beloppet
finns bokfört på ett särskilt konto hos skattemyndigheten. Den senare
ordningen stämmer överens med civilrättsliga principer for när en betalning
anses fullgjord. I dessa sammanhang saknar det i allmänhet betydelse på
vilket sätt en betalning görs. I jordabalken finns emellertid särskilda
föreskrifter för hyresbetalningar. Dessa anses ha kommit betalningsmottaga-
ren till handa omedelbart om betalning görs på post- eller bankkontor (12
kap. 21 § jordabalken).
Sammanfattningsvis kan konstateras att en inbetalning av skatt enligt
exempelvis uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivar-
avgifter enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kan ske
antingen på postkontor, bankkontor eller genom girering från den betalandes
konto. Om någon av dessa åtgärder vidtas senast på förfallodagen anses med
nuvarande ordning och med de avtal som träffats med bankerna en sådan
skatt eller avgift betald i rätt tid. Däremot blir det inbetalade skatte- eller
avgiftsbeloppet tillgängligt for skattemyndigheten, dvs. bokfört på
myndighetens konto, vid olika tidpunkter beroende på vilket sätt som be-
talningen har gjorts.
Den som betalar skatt enligt exempelvis bestämmelserna i uppbördslagen
har i dag en gynnad ställning om man ser till hur betalningar i allmänhet
görs. Detsamma gäller vid en jämförelse med regleringen i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Som redan nämnts är det enligt
uppbördslagen tillräckligt att en betalning görs på förfallodagen. Med
säkerhet gäller detta emellertid bara om inbetalningen görs på ett post- eller
bankkontor eller om gireringshandlingar lämnas in på ett sådant kontor. I de
fall en betalning görs genom en gireringshandling som på annat sätt lämnas
for postbefordran är det i vissa situationer osäkert om handlingen kommer
fram i rätt tid. I så fall får man i praktiken utgå från bokföringsdagen och
försöka beräkna om försändelsen med hänsyn till normal postgång kan antas
ha lämnats i rätt tid. Det blir i dessa situationer ofta en bevisfråga när det
skall bedömas om den skattskyldige har vidtagit åtgärden i rätt tid.
För att undvika att belastas med ärenden med begäran om befrielse från
dröjsmålsavgift när betalning gjorts i rätt tid enligt nuvarande bestämmelser
i bl.a. uppbördslagen godtar skattemyndigheten i praktiken en
bokföringsdag som är något senare än förfallodagen. Detta har medfört att
skattskyldiga liksom betalningsförmedlare kan utnyttja systemet genom att
Prop. 1996/97:100
Del 1
282
girera beloppet senare än på förfallodagen och ändå undgå dröjsmålsavgift.
Denna förskjutning av betalningar som ofta sker vid gireringar åsamkar
staten relativt stora ränteförluster.
Skattemyndigheterna har i dag endast postgirokonton för mottagande av
skatteinbetalningar. Det betyder att en bank som tar emot en betalning måste
vidarebefordra det inbetalade beloppet till Postgirot Bank AB för insättning
på skattemyndighetens postgirokonto. En inbetalning som görs via bank
bokförs därför i dagsläget i regel minst en dag senare på skattemyndighetens
postgirokonto jämfört med om inbetalningen gjorts på ett postkontor.
För närvarande övervägs alternativa lösningar för skattemyndigheternas
mottagande av olika typer av skatte- och avgiftsinbetalningar. Enligt vad vi
har inhämtat från Riksskatteverket kommer skattemyndigheterna att tilldelas
bankgiro-/bankkontonummer för att direkt kunna ta emot betalningar som
görs hos banker. Betalningar av debiterade skatter beräknas kunna tas emot
på egna bankgirokonton med början någon gång under 1997. När
skattekontosystemet träder i kraft skall skattemyndigheterna kunna ta emot
betalningar av samtliga skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet
på detta sätt.
Även efter det att nya betalningsvägar för bankinbetalningar införts
kommer det emellertid att med nuvarande synsätt på rättidiga betalningar bli
nödvändigt att godta en bokföringsdag som är något senare än förfallodagen
i skattebetalningssystemet. I annat fall finns risk att krav på exempelvis
kostnadsränta riktas mot den skatt- eller avgiftsskyldige trots att betalning
kan ha gjorts i rätt tid.
Nuvarande ordning bör med hänsyn till vad som sagts nu inte perma-
nentas i det nya systemet för skattebetalningar. Den beskrivna proble-
matiken kan, som Skattebetalningsutredningen visat, undvikas på olika sätt.
Ett sätt är att utgå från nuvarande ordning, men föreskriva att ränta på ett
skatte- eller avgiftsbelopp skall tillgodoföras staten så snart betalnings-
uppdraget finns i betalningssystemet. Ett enklare och tydligare sätt är dock
enligt utredningen att ändra reglerna om när en betalning senast skall göras
för att anses ha gjorts i rätt tid genom att förfallodagen ges den innebörden
att betalningen skall vara bokförd på skattemyndighetens konto senast den
dagen.
En nackdel, som flera remissinstanser har fört fram, med att lägga an
detta synsätt är att det skulle råda osäkerhet för betalaren om hur lång tid det
tar innan ett belopp bokförs hos skattemyndigheten. Till detta kan emellertid
sägas att det redan i dag i privaträttsliga sammanhang är vanligt att en
betalning anses fullgjord först sedan beloppet är tillgängligt hos mottagaren,
dvs. i regel bokfört på ett konto som betalningsmottagaren disponerar.
De skatt- och avgiftsskyldiga som löpande gör skatte- och avgiftsbe-
talningar är i normalfallet företag med vana vid att följa sådana betal-
ningsrutiner. De är också förtrogna med betalningssystemet och de olika
betalningstjänster som Postgirot och bankerna tillhandahåller. Flertalet
företag har därför en klar bild av hur lång tid det tar att få en betalning till
ett särskilt konto fullgjord. I många fall lämnas betalningsuppdrag till betal-
ningsförmedlaren som svarar för att rätt belopp betalas på rätt sätt och i rätt
tid. För de skatt- och avgiftsskyldiga som mest påtagligt skulle beröras av
Prop. 1996/97:100
Del 1
283
att förfallodagens innebörd ändras kan denna ändring därför inte anses
innebära några mera avgörande problem. Den bör i stället närmast kunna ses
som en anpassning till de rutiner för betalningar som i övrigt används. För
en sådan syn talar också det förhållandet att inbetalningar av punktskatter
och prisregleringsavgifter inte har visat sig vålla inbetalama några större
problem.
I sammanhanget bör nämnas också utvecklingen av nya former av betal-
ningstjänster som sker kontinuerligt. Dels ökar konkurrensen på marknaden
för betalningsförmedling, dels skapar tekniken nya möjligheter för fler att
effektivisera sina betalningsrutiner exempelvis genom elektronisk
betalningsöverföring on-line.
Den nyss nämnda invändningen mot att anse en betalning gjord först när
den bokförts på skattemyndighetens konto torde i första hand ta sikte på
skattskyldiga som endast vid något enstaka tillfälle på egen hand betalar in
skatt, alltså främst arbetstagare med endast A-skatt. De betalningar som det
i dagens system kan vara fråga om för dessa skattskyldiga är
fyllnadsinbetalning av preliminär skatt eller betalning av kvarstående eller
tillkommande skatt.
Även i skattekontosystemet kommer den för vilken arbetsgivaren eller
annan normalt svarar för skatteinbetalningarna att kunna göra egna
inbetalningar av skatt. På sätt som redovisas i det följande (se avsnitt 15) är
det exempelvis meningen att den skattskyldige genomgående själv skall
svara för inbetalningen av det som för närvarande betecknas som
kvarstående skatt. För den enskilde kan det komma att handla om att en eller
ett par gånger under ett år betala på ett sådant sätt att skattebeloppet blir
bokfört på skattemyndighetens konto, dvs. kommit skattemyndigheten
tillhanda, senast på förfallodagen. Även för denna kategori skattskyldiga
måste detta, trots vad Bankföreningen påstått, anses vara det betalningssätt
som i allt väsentligt är huvudregel för andra betalningar. Betalningssättet är
vanligt bl.a. vid betalning av räkningar för telefon, el och vatten, försäk-
ringspremier samt inte minst vid betalning av räntor och amorteringar på
banklån. På t.ex. telefonräkningen ges kunden till och med en upplysning
om vad som avses med förfallodag och hur lång tid en inbetalning kan
beräknas ta om den sker genom bank.
Den negativa inställning till förslaget som flera remissinstanser visat kan
med hänsyn till vad som sagts nu inte anses utgöra hinder för att i aktuellt
hänseende jämställa förfallodag och bokföringsdag. Vi återkommer i det
senare till frågan om valet av sanktion vid för sena betalningar (se avsnitt
13). Redan nu vill vi emellertid peka på att den kostnadsränta som föreslås
gälla inom skattekontosystemet är väsentligt mindre betungande för den
skattskyldige vid kortare betalningsdröjsmål än den nuvarande dröjsmåls-
avgiften. Skattemyndigheten avses dessutom i vissa fall kunna helt eller
delvis befria från kostnadsräntan. En sådan befrielse kan komma i fråga om
en försenad skattebetalning beror på förhållanden som den skattskyldige inte
kunnat råda över, t.ex. om betalningsförmedlaren inte kunnat överföra
pengarna på normalt sätt och därför behållit dem längre tid än vad den
skattskyldige haft anledning att räkna med.
Prop. 1996/97:100
Del 1
284
Mot bakgrund av det som nu sagts föreslår vi att betalning av en skatt
eller avgift som ingår i skattekontosystemet skall anses ha skett först den dag
då betalningen har bokförts på ett konto hos skattemyndigheten. Den
ordning som i dag gäller vid betalning av punktskatter enligt lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter kommer härmed generellt att
tillämpas på skatte- och avgiftsbetalningar i det nya systemet.
Den nyss beskrivna utbyggnaden av skattemyndigheternas möjligheter att
ta emot skattebetalningar via bank i förening med det system för
postgiroinbetalningar som redan finns innebär att betalningsförmedlaren
med förhållandevis stor säkerhet kan ge upplysningar om när betalning
senast måste göras för att kunna bokföras hos mottagaren i rätt tid. Det
ankommer sedan på skattebetalaren att anlita den betalningsförmedlare som
på bästa sätt tar tillvara hans eller hennes intressen. Härigenom torde den
konkurrens som redan uppstått mellan olika betalningsförmedlares tjänster
komma att utvecklas ytterligare, vilket ökar den enskildes möjligheter att på
ett enkelt och säkert sätt kunna fullgöra bl.a. sina skatte- och avgiftsbe-
talningar.
För den som skall betala skatter och avgifter blir skillnaden i förhållande
till nuvarande ordning att en betalning måste göras en eller två, i vissa
undantagsfall upp till tre, dagar före förfallodagen för att beloppet skall vara
bokfört på myndighetens konto i rätt tid. Hur lång tid innan beror på vilken
betalningsväg som används. Precis som vid betalning av "privata räkningar"
kommer det an på den skatt- eller avgiftsskyldige att själv välja det för
honom eller henne mest effektiva och härmed förmånligaste sättet att
förmedla sin betalning på.
Tilläggas bör att vi vid valet av förfallotidpunkter i skattekontosystemet
tar hänsyn till förfallodagens ändrade innebörd. Den ändrade innebörden är
i själva verket det främsta motivet för en senareläggning av inbetal-
ningstidpunktema och de med dessa avhängiga redovisningstidpunktema.
Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 9.3.
Också om man ser till intäktsränteaspekter är det en fördel med en sådan
betalningsordning som innebär att en betalning anses fullgjord när den har
bokförts på skattemyndighetens konto. Intäktsränta skall nämligen
tillgodoföras den skatt- eller avgiftsskyldige på skattekontot först sedan
skattemyndigheten har beloppet tillgängligt, dvs. i överensstämmelse med
vad som gäller på privaträttens område (se avsnitt 13). Detta förhållande
torde också leda till en press på betalningsförmedlaren att påskynda
hanteringen, dvs. betalningsförmedlarens s.k. float begränsas så långt det är
möjligt.
Bestämmelser om förfallodagens innebörd har tagits in i 16 kap. skatte-
betalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
285
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall det finnas två för-
fallodagar varje månad.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte något att
invända mot det föreslagna antalet inbetalningsdagar. Riksbankens
bedömning är att de förändringar i betalningsströmmarna som förslaget kan
väntas medföra inte kommer att leda till några påfrestningar på
betalningssystemet. Statistiska centralbyrån pekar dock på att förslaget om
två olika och senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att
påverka tidpunkten för redovisning av den totala utrikeshandeln med varor
och underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaper
(inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Bankgirocentralen
BGC AB framhåller att förslaget om två förfallodagar kommer att resultera
i en ojämn belastning i betalningskedjan och ser hellre fler förfallodagar
under månaden och en spridning över fler bankdagar.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 8.1 föreslagit att det i
skattekontosystemet skall ingå betalningar av skatter och avgifter som nu har
skilda förfallodagar. Enligt uppbördslagen och lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96 den 10
i månaden som senaste betalningsdag förutom i januari då betalning får ske
senast den 15.1 fråga om mervärdesskatt finns enligt mervärdesskattelagen
fr.o.m. år 1996 två betalningstidpunkter i månaden. Den 5 i andra månaden
efter redovisningsperiodens utgång gäller om beskattningsunderlagen för
beskattningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, beräknas
uppgå till högst 40 miljoner kronor. Om beskattningsunderlagen för beskatt-
ningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, beräknas
överstiga 40 miljoner kronor är betalningstidpunkten senast den 20 i
månaden efter utgången av den redovisningsperiod som redovisningen
avser. Betalning för juni skall fortfarande och för samtliga skattskyldiga
göras senast den 20 augusti. Nyss nämnda beloppsgräns som avgör när
betalning skall ske gäller fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713).
Flera olika faktorer har betydelse för om det bör finnas en eller flera
förfallodagar i det nya systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Med
hänsyn till att det är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det
ur statsfinansiell synvinkel givetvis mycket viktigt att redovisning och
betalning sker så tidigt som möjligt. Men även bl.a. möjligheterna till
förenklingar och samordning har betydelse. Dessutom måste givetvis de
skatt- och avgiftsskyldiga ges nödvändig tid att sammanställa sin
redovisning och hänsyn tas till deras likviditet.
Om främst administrativa hänsyn tas finns det, som utredningen har
framhållit, fördelar med endast en tidpunkt varje månad för samtliga skatte-
och avgiftsbetalningar som skall ingå i det nya systemet. Enkelheten i och
överskådligheten på ett skattekonto liksom förutsättningarna att finna en
286
lämplig avstämningstidpunkt under månaden ökar påtagligt om
förfallodagen för alla betalningar till ett konto är densamma. Även för den
skatt- och avgiftsskyldige leder en samordning av betalningstidpunkterna till
en påtagligt förenklad hantering. Redovisningar och betalningar av olika
skatter och avgifter som i dag i vissa fall görs vid skilda tillfallen under
månaden kan då samordnas och göras vid endast ett tillfälle. Inom ramen för
ett sådant förfarande kan vidare den enskilde fullgöra sin betalnings-
skyldighet med endast en redovisningshandling som underlag.
Som redan framhållits är det viktigt att betalningar görs så tidigt som
möjligt. Grunden härför är inriktningen att begränsa inslaget av kredit i
systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Staten skall alltså inte fungera
som kreditgivare i det sammanhanget. En samordning av förfallodagama för
skatte- och avgiftsbetalningar till endast en tidpunkt i månaden skulle,
eftersom inbetalningsdagarna för mervärdesskatt för närvarande knappast
kan tidigareläggas, innebära att förfallodagen för källskatt och
arbetsgivaravgifter fick läggas betydligt senare än i dag. Detta skulle få för
staten oacceptabla ekonomiska konsekvenser. Väljer man i stället att ha flera
förfallodagar får man ett mer flexibelt system.
Som vi ser det finns det starka skäl såväl för en ordning med endast en
förfallodag i månaden som för en ordning med två förfallodagar varje
månad. Däremot bör man av främst administrativa skäl inte ha fler än två
förfallodagar varje månad så som Bankgirocentralen föreslagit. Detta skulle
vara onödigt betungande för såväl de skattskyldiga som
skattemyndigheterna. Vi delar utredningens uppfattning att det för flertalet
skatt- och avgiftsskyldiga bör finnas i huvudsak endast en förfallodag varje
månad. Statsfmansiella skäl, som motiverat nyss beslutade tidigarelagda
betalningstidpunkter för såväl arbetsgivaravgifter och innehållen skatt som
mervärdesskatt, gör emellertid att en andra förfallodag i månaden inte kan
undvikas. De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot en
sådan ordning. Vi föreslår alltså att det i skattekontosystemet skall finnas två
förfallodagar varje månad.
Frågan om när förfallodagama skall infalla och vilka skatter och avgifter
som skall betalas vid de olika förfallodagama behandlas i nästa avsnitt.
Även de problem som kan vara förknippade med ett nytt system för
skattebetalningar när det gäller framställning av statistik och som tagits upp
av Statistiska centralbyrån behandlas i ett senare avsnitt (se avsnitt 18).
Prop. 1996/97:100
Del 1
287
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: De två förfallodagama i skattekontosystemet
skall vara den 12 (i januari och i vissa fall augusti den 17) samt den 26
(i december den 27).
För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdes-
skatt, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, som för beskatt-
ningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor skall förfallodagen för
mervärdesskatt senareläggas till den 12 i andra månaden efter
redovisningsperioden. Betalningarna av mervärdesskatt samordnas med
betalningarna av debiterad F-skatt, särskild A-skatt samt
arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt för närmast
föregående månad. I januari och augusti skall betalning i stället få ske
senast den 17.
För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag, exklusive
gemenskapsintema förvärv och import, som för beskattningsåret
överstiger 40 miljoner kronor skall förfallodagen senareläggas till den
26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den
i anslutning till sommarperioden senarelagda betalningstidpunkten för
mervärdesskatten. Denna kategori skattskyldiga skall betala debiterad
F-skatt och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och innehållen
preliminär skatt senast den 12 (i januari den 17) i månaden efter den
månad till vilken skatterna och avgifterna hänför sig.
För kommuner och landsting skall den 12 i andra månaden efter
redovisningsperioden gälla beträffande redovisning av mervärdesskatt
och den 12 i månaden efter redovisningsperioden för redovisning av
arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt. Det nuvarande
avräkningsförfarandet vid utbetalning av kommunalskattemedel skall
utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksbanken har inte något att erinra mot valet av
förfallodagar. Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget om
senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att påverka
underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaperna (inkl.
BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Riksrevisionsverket anser
det vara anmärkningsvärt att inga ränteberäkningar gjorts vid valet av
förfallodagar eftersom statens ränteförluster vid varje senarelagd
betalningsdag är i samma storleksordning som de totala administrativa
besparingseffekter förslaget beräknas ge. Såvitt Riksrevisionsverket kunnat
bedöma är det i huvudsak företagen som gynnas av förslaget genom
senarelagda betalningstidpunkter och enklare administration. Verket anser
det viktigt att den senare förfallodagen inte läggs senare än den 26 eftersom
betalningar då kan komma att avräknas statsbudgetens inkomsttitel månaden
efter debiteringen. Risken för detta blir särskilt stor i februari. Verket vill
framhålla en kanske inte uppenbar fördel med utredningens förslag. I och
med att inbetalningar av mervärdesskatt för stora företag sker vid annan
288
tidpunkt än övriga inbetalningar kommer denna viktiga betalningsström att
kunna skiljas ut från övriga betalningsströmmar. Bankgirocentralen BGC
AB anser att den 12 är ett bra datum och ingen kollision då sker med andra
stora betalningsvolymer. Den andra förfallodagen, den 26, sammanfaller
däremot med löner, barnbidrag, pensioner m.fl. stora betalningsvolymer och
är mindre bra. Ur ett produktionstekniskt perspektiv ser Bankgirocentralen
hellre en förfallodag närmare dagens, t.ex. mellan den 18 och den 22.
Byggentreprenörerna anser att utredningen hade bort föreslå en återgång till
den gamla ordningen för redovisningen av mervärdesskatt, dvs. till den 5 i
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. När det gäller den s.k.
semesterregeln anser Byggentreprenörerna att mervärdesskatt för
redovisningsperioden juni inte skall behöva redovisas förrän den 26 augusti
med utgångspunkt i utredningens förfallodagar. HSB Riksförbund befarar att
förslaget att F-skatt, A-skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall
redovisas vid samma tillfälle kan medföra betydande likviditetsproblem för
nybildade bostadsrättsföreningar och föreslår därför att betalningarna skall
kunna spridas ut på flera tillfällen. Vidare föreslår förbundet att alla företag
skall betala in mervärdesskatt senast den 12 i andra månaden efter
redovisningsperiodens utgång. Även Kooperativa Förbundet anser att
tidpunkten för betalningen av mervärdesskatt skall vara densamma för alla
företag och åberopar konkurrensneutralitetsskäl. Samma inställning har
Företagarnas Riksorganisation och Företagens Uppgiftslämnardelegation.
Näringslivets Skattedelegation anser att valet av förfallodagar åter bör
prövas för att det bästa skattebetalningssystemet skall kunna skapas och att
man då beaktar de stora finansiella påfrestningarna för företagen.
Delegationen anser att samma regler för inbetalning av mervärdesskatt bör
gälla för företag med ett beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner
kronor som för företag under denna gräns. Skattedelegationen hävdar att
avskaffandet av den s.k. sommarregeln kommer att leda till många inställda
sommarsemestrar. Skattedelegationen framhåller också att förslaget att
kommuner och landsting i redovisnings- och betalningshänseende skall
jämställas med företag som har ett beskattningsunderlag understigande 40
miljoner kronor innebär en konkurrensnackdel som staten måste beakta vid
avräkningsförfarandet. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund
ställer sig mycket positivt till senareläggningen av förfallodagama men
anser att mervärdesskatteinbetalningen för juni även fortsättningsvis bör ske
senast den 20 i andra månaden efter periodens utgång och att
mervärdesskatten för november skall redovisas senast den 20 i andra
månaden efter periodens utgång. Som en föjd av detta föreslår Förbundet att
förfallodagama i augusti och januari ändras från den 17 till den 20. Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund pekar på att reglerna om inbetalning av
mervärdesskatt är hämmande för näringslivet och Sveriges ekonomiska
tillväxt samt att konkurrenskraften drabbas på ett påtagligt sätt i ett
europeiskt perspektiv. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att den s.k.
sommarregeln tas bort. Förslaget innebär att ekonomipersonalens möjlig-
heter till semester begränsas. Samfundet anser att det inte går att jämföra
inbetalning av prelimiär skatt och socialavgifter med mervärdesskatt
eftersom de förstnämnda kan förberedas genom administrativa åtgärder,
19 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 1OO. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
289
vilket inte är möjligt med mervärdesskatt, eftersom affärshändelserna är Prop. 1996/97:100
kända forst vid redovisningsperiodens slut. Även Företagarnas Riksorga- Del 1
nisation, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund
avstyrker avskaffandet av sommarregeln.
Skälen för regeringens förslag: I delbetänkandet Nya tidpunkter for
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) föreslog
Skattebetalningsutredningen att bl.a. debiterad och innehållen preliminär
skatt samt arbetsgivaravgifter skulle redovisas och betalas den 10 i
uppbördsmånaden i stället för den 18 i månaden. Förslagen har lett till
lagstiftning (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU 12, rskr. 1994/95:156, SFS
1994:1978). De nya tidpunkterna gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96.1 ett
andra delbetänkande Mervärdesskatt - Nya tidpunkter för redovisning och
betalning (SOU 1995:12) föreslogs att redovisningsperioden för
mervärdesskatt som huvudregel skulle vara en månad i stället för två
månader. Dessutom föreslogs att redovisnings- och betalningstidpunkten för
mervärdesskatt skulle tidigareläggas till den 20 i månaden närmast efter
utgången av redovisningsperioden. Även dessa förslag har legat till grund
för lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:19, bet.
1995/96:SkUl 1, rskr. 1995/96:16, SFS 1995:1207). Tidigareläggningen till
den 20 i månaden begränsades emellertid till att gälla skattskyldiga vars
beskattningsunderlag för beskattningsåret översteg tio miljoner kronor.
Samtidigt höjdes gränsen för redovisning av mervärdesskatt i själv-
deklarationen till en miljon kronor. Beloppsgränsen tio miljoner kronor som
är avgörande för när betalning skall ske har höjts till 40 miljoner kronor
fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr.
1995/96:305, SFS 1996:713). Samtidigt beslutades att det aktuella
beskattningsunderlaget skulle beräknas exklusive gemenskapsintema
förvärv och import.
De nu gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt har nyss beslutats av riksdagen. Vi
anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som
motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunktema som
några remissinstanser förespråkat. Om innebörden av begreppet förfallodag
ändras så som vi föreslagit anser vi emellertid att det kan finnas skäl att göra
en motsvarande senareläggning av inbetalningstidpunktema. Även det nya
systemet för skattebetalningar kan motivera att någon justering görs av
inbetalningstidpunktema. Dessa frågor behandlar vi i det följande.
Förfallodag för debiterad och innehållen preliminär skatt samt
arbetsgivaravgifter
Vid valet av redovisnings- och betalningstidpunkter finns flera olika faktorer
att beakta. I grunden handlar det, som utredningen framhållit, om allmänna
och övergripande strävanden mot en effektivisering av betalningssystemet
för skatter och avgifter genom bl.a. ökad enhetlighet och förenkling. I hög
grad handlar det i det sammanhanget också om de statsfmansiella effekterna.
Vidare måste vägas in att den betalningsskyldige skall ges rimlig tid att
290
åstadkomma en korrekt redovisning och att få fram nödvändiga medel. Till
detta kommer de finansiella konsekvenserna i övrigt för den betalnings-
skyldige.
Valet av redovisnings- och betalningstidpunkt måste givetvis bygga på
en rimlig avvägning mellan bl.a. statsfinansiella aspekter och vad som är
praktiskt möjligt för de skatt- och avgiftsskyldiga. Särskilt måste - som nyss
nämnts - beaktas att de skatt- och avgiftsskyldiga får sådan tid till sitt
förfogande att redovisningarna och de betalningar som görs utifrån dessa
blir korrekta. Här bör sägas att erfarenheterna från skatteförvaltningen i
detta hänseende av den tidigareläggning av redovisnings- och betalnings-
tidpunkterna som nyss skett är goda.
Betalning av arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt bör
hänföras till en och samma förfallodag i månaden med hänsyn till det nära
sambandet mellan underlagen för beräkning av avgifterna och skatten.
Det går vidare inte att bortse från att varje ändring av betalnings-
tidpunkten i riktning mot vad som är praktiskt möjligt innebär ekonomiska
påfrestningar för den betalningsskyldige. Det gäller särskilt om effekterna
vägs samman med konsekvenserna av de ändringar avseende betal-
ningsperioder och betalningstidpunkter som nyligen beslutats av riksdagen.
Vi har därför, i likhet med utredningen, stannat för att den nuvarande för-
fallodagen för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i princip
bör ligga fast. Med hänsyn till att förfallodagens innebörd föreslås ändrad
bör den tidigareläggning av inbetalningstidpunktema som detta för med sig
motverkas genom att den 12 i månaden blir förfallodag i stället för den 10.
I januari bör av samma skäl som förfallodag gälla den 17 i stället för den 15.
Administrativa skäl gör att debiterad preliminär skatt, dvs. F-skatt och
särskild A-skatt bör hänföras till samma förfallodagar. Samordningsskäl gör
att även betalningstidpunkten i augusti bör övervägas. Vi återkommer till
den i det följande.
Mervärdesskatt -samordning med andra skatte- och avgiftsbetalningar
För sådan mervärdesskatt som för närvarande skall betalas senast den 5 i
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång, dvs. för sådan
mervärdesskatt som skall betalas av en skattskyldig med ett beskatt-
ningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, på hög '
40 miljoner kronor, är den genomsnittliga kredittiden 50 dagar. Kredittiden
har då beräknats schablonmässigt till halva redovisningsperioden och hela
den tid som förflyter från redo'"’ 'ngsperiodens utgång till förfallodagen.
Oavsett om den skattskyldigt fatt betalning från kunden vid leveransen eller
inte är den tid som löper till dess att skatten betalas principiellt en kredittid.
Kredittiderna i mervärdesskattesystemet har nämligen sin grund i att skatten
utgår på omsättningen av varor och tjänster. Värdet för de skattskyldiga av
dessa kredittider har sedan lång tid successivt ökat. Denna ökning beror på
värdeökningen av omsättningen, högre skattesatser och en breddad skatte-
bas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
291
De uppgifter om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster Prop. 1996/97:100
som behövs för redovisningen till mervärdesskatt hämtas ur den skattskyl- Del 1
diges bokföring. Med hänsyn till att varje skattepliktig affärshändelse intill
redovisningsperiodens utgång skall beaktas behöver den skattskyldige i
regel viss tid efter periodens utgång för att ta fram och ställa samman de
uppgifter som skall redovisas. Efter att skatten räknats ut skall redovis-
ningshandlingen upprättas och skatten betalas in.
Som diskuterats i det tidigare väger vid valet av förfallodag för
betalningar av skatter och avgifter inriktningen mot att begränsa krediterna
i skattebetalningssystemet och således de statsfinansiella effekterna tungt.
Men hänsyn måste också tas till att den betalningsskyldige skall ges rimlig
tid att åstadkomma en korrekt redovisning. Vidare måste förfallodagens
ändrade innebörd beaktas liksom konsekvenserna i ekonomiskt hänseende
för de skattskyldiga.
I enlighet med det som anförts i fråga om betalningstidpunkten för
källskatt och arbetsgivaravgifter avstår vi från att nu föreslå någon
ytterligare tidigareläggning av betalningstidpunkterna för mervärdesskatt.
I stället bör de, som utredningen har föreslagit, administrativa vinsterna av
en samordning med betalningstidpunkterna för källskatt och arbetsgivar-
avgifter tas till vara. Det betyder att den nuvarande förfallodagen den 5 i
andra månaden efter redovisningsperioden för mindre företags mervär-
desskatt får senareläggas. För skattskyldiga med beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsintema förvärv och import, som för beskattningsåret
uppgår till högst 40 miljoner kronor föreslår vi att betalnings- och redovis-
ningsperioden förlängs till den 12 i andra månaden efter redovisnings-
periodens utgång. I januari föreslås i stället den 17 som förfallodag. Frågan
om när betalningen för redovisningsperioden juni skall göras behandlas
under följande rubrik.
Inte heller beträffande skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive
gemenskapsintema förvärv och import, som for beskattningsåret överstiger
40 miljoner kronor föreslås någon ytterligare tidigareläggning ske. I syfte att
begränsa skillnaderna mellan de olika kategorier skattskyldiga som
redovisar och betalar mervärdesskatt varje månad bör förfallodagen i stället
senareläggs från den 20 till den 26 i månaden efter redovisningsperiodens
utgång (i december den 27). Härvid har vägts in även förfallodagens
ändrade innebörd. Som vi återkommer till samordnas också redovisningen
av dessa betalningar med redovisningen av arbetsgivaravgifter och
innehållen skatt i skattekontosystemet genom den skattedeklaration som det
föreslås att dessa skattskyldiga skall lämna senast vid förfallodagen (se
avsnitt 10.1.2).
En gemensam förfallodag for mervärdesskatten för samtliga skattskyldiga
så som några remissinstanser har föreslagit anser vi inte kunna införas i
skattekontosystemet. En sådan ordning skulle antingen bli for kostsam for
staten eller ge de mindre företagen för kort tid för sin redovisning.
Att samordna och senarelägga betalningstidpunkterna for mervärdesskatt
på det sätt vi föreslagit får konsekvenser för statens ränteinkomster. En
förutsättning för senareläggningen är därmed att detta inkomstbortfall kan
kompenseras. Som redovisas i det följande anser vi att sådana möjligheter
292
finns genom att bl.a. begreppet förfallodag getts en något annan innebörd Prop. 1996/97:100
och genom att en viss förkortning sker av den nu tillämpade förlängda Del 1
betalningsfristen i anslutning till sommarperioden.
Frågan om hur de nu föreslagna förfallodagama för betalning av skatter
och avgifter påverkar myndigheternas möjligheter att få tillgång till
nödvändiga statistikuppgifter behandlar vi i ett senare avsnitt (se avsnitt 18).
Redovisning och betalning av mervärdesskatt i anslutning till
sommarperioden
Vid remissbehandlingen av Skattebetalningsutredningens delbetänkande om
nya tidpunkter för betalning av mervärdesskatt (SOU 1995:12) fördes fram
att de minsta företagen och redovisningsbyråerna skulle få problem att
fullgöra redovisningarna under sommaren om redovisningstidpunkten
flyttades från den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden till den 20
i månaden efter utgången av redovisningsperioden. Med hänsyn härtill ansåg
regeringen att tidpunkten den 20 i andra månaden efter redovis-
ningsperioden juni tills vidare skulle vara kvar för de mindre företagen. 1
augusti månad gäller därför för närvarande den 20 som betalningsdag för
båda kategorierna skattskyldiga. De betalningar som de mindre företagen
skall göra då avser redovisningsperioden juni och för skattskyldiga med
beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv och import,
överstigande 40 miljoner kronor även redovisningsperioden juli.
Såvitt avser de minsta företagen innebär först och främst den införda
höjningen av gränsen för redovisning av mervärdesskatt för helt år till en
miljon kronor att de som utnyttjar denna möjlighet inte påverkas av en
ändrad redovisnings- och betalningstidpunkt i anslutning till sommar-
perioden.
För övriga företag med beskattningsunderlag, exklusive gemenskaps-
intema förvärv och import, som för beskattningsåret uppgår till högst 40
miljoner kronor, av vilka många anlitar redovisningsbyråer, blir det om den
särskilda tidpunkten i augusti slopas fråga om att redovisa och betala skatt
den 12 augusti i stället för den 20 i samma månad. Redovisning och
betalning skulle då kunna ske samtidigt med att den skattskyldige vidtar
motsvarande åtgärder avseende innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter för redovisningsperioden juli och samtidigt med betalning av
F-skatt och särskild A-skatt för samma månad. Emellertid går det inte, som
utredningen också påpekat, att bortse från de problem som i praktiken finns
med att även till nämnda tidpunkt åstadkomma en korrekt redovisning och
betalning. Samtidigt är det väsentligt att ta till vara fördelarna med
enhetlighet i fråga om tidpunkter för redovisning och betalning av olika
skatter och avgifter.
Med en och samma betalningstidpunkt i månaden ökar förutsättningarna
för den skatt- och avgiftsskyldige att samordna sin redovisning. För
skatteförvaltningen innebär vidare en sådan samordning kontinuitet i arbetet
med att ta hand om skattedeklarationerna samt i avstämningen, kontrollen
och uppföljningen i övrigt av redovisningar och betalningar. Med hänsyn till
293
att en enhetlig ordning så långt möjligt bör tillämpas bör enligt vår mening Prop. 1996/97:100
betalningar av F-skatt, särskild A-skatt, innehållen preliminär skatt, Del 1
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt ske vid samma tidpunkt. Med den 17
augusti som förfallodag och den senareläggning av betalningarna av
debiterad och innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter som det
innebär får de skatt- och avgiftsskyldiga anses ha rimlig tid till sitt
förfogande att få fram underlag for en riktig redovisning och betalning.
Om man behåller sommarregeln oförändrad, som några remissinstanser
föreslagit, minskar utrymmet för en generell senareläggning av inbetal-
ningstidpunktema. Vi föredrar därför den lösning som utredningen förordat
och föreslår att den 17 augusti skall vara förfallodag för mervärdesskatt
avseende redovisningsperioden juni samt för avdragen skatt och
arbetsgivaravgifter avseende redovisningsperioden juli och för F-skatt och
särskild A-skatt avseende samma månad. Samma betalningstidpunkt i
månaden kommer härmed att gälla i januari och augusti.
Skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema
förvärv och import, som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor
har inte sällan egna redovisningsfunktioner. De är således inte i samma
utsträckning beroende av redovisningsbyråer eller annan hjälp för redovis-
ningen av mervärdesskatt. Liksom andra företag vidtar dessa skattskyldiga
- inte sällan i stor omfattning - löpande under sommarperioden åtgärder för
exempelvis löneutbetalningar samt redovisning och betalning av källskatt
och arbetsgivaravgifter.
Om man skulle behålla sommarregeln för dessa företag, som några
remissinstanser anser att man bör göra, skulle det medföra ökade kostnader
för staten med ca 40 eller 57 miljoner kronor beroende på om inbetal-
ningstidpunkten bestämdes till den 17 respektive den 26 augusti. Detta
skulle i sin tur minska utrymmet for en generell senareläggning av
inbetalningstidpunktema. Som redan sagts är nämligen slopandet av den
nuvarande särregleringen för redovisningsperioden juni en av förut-
sättningarna för att förfallodagama under året i övrigt för skattskyldiga med
månadsredovisning av mervärdesskatt skall kunna senareläggas från den 5
till den 12 respektive från den 20 till den 26 i månaden.
Skulle man välja att låta de större företagen redovisa och betala
mervärdesskatt för juni senast den 17 augusti, dvs. det alternativ som
beräknas kosta staten ca 40 miljoner kronor, skulle man behöva
tidigarelägga förfallodagen för de större företagen med två dagar, dvs. till
den 24 i månaden. En sådan ordning kan nämligen beräknas ge en positiv
ränteeffekt för staten på ca 42 miljoner kronor. Enligt vår mening finns det
i dessa fall, mot den bakgrunden, inte tillräckliga skäl för en längre
betalningsfrist i anslutning till sommaren. Denna kategori skattskyldiga bör
därför lämna skattedeklaration och betala mervärdesskatt vid samma
tidpunkt under sommarperioden som under året i övrigt. För redovisnings-
perioden juni bör således redovisning och betalning i dessa fall fullgöras
senast den 26 juli. Vi föreslår en sådan ordning.
294
Särskilt om kommuner och landsting
Redovisningen och betalningen av källskatt omfattar i första hand statlig
skatt och kommunalskatt. Kommunalskattemedlen betalas ut till kommu-
nerna i den ordning som anges i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Utbetalning görs med lika delar den tredje vardagen räknat från den 17 i
månaden, dvs. i regel den 20, varje månad under året. Före utbetalning sker
avräkning enligt 52 § UBL, 16 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension, 12 § USAL och 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift. I syfte att undvika bruttobetalningar
minskas alltså utbetalningarna till kommuner och landsting med bl.a. vad
dessa enligt uppbördsdeklarationer har hållit inne i preliminär skatt och de
löpande arbetsgivaravgifter som skall betalas. Med hänsyn till
kommunalskattens storlek är det efter nyssnämnda avräkning fråga om en
nettoutbetalning till samtliga landsting och kommuner.
Enligt 52 § UBL skall skatt som hållits inne genom skatteavdrag betalas
senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget
gjordes. Samma betalningstidpunkt gäller för arbetsgivaravgifterna, vilket
följer av 12 § USAL. Betalning av innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter från landsting och kommuner skall emellertid ske genom
avräkning mot fordran enligt 4 § lagen med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
För att det avräkningsförfarande som föregår utbetalningen av
kommunalskattemedel och själva utbetalningen skall kunna ske den tredje
vardagen räknat från den 17 i månaden måste landsting och kommuner
lämna uppbördsdeklaration avseende innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter senast den 12 i månaden (54 § 1 mom. UBL). Innehållen
kvarstående skatt omfattas inte av avräkningssystemet. Skälet till det är att
kvarstående skatt innehålls endast under tre av årets månader och redovisas
i särskild ordning under april.
Det nuvarande avräkningsförfarandet och således hanteringen av
landstingens och kommunernas betalning av källskatt och arbetsgivar-
avgifter påverkas i sig inte av att det införs ett nytt system för redovisning
och betalning av skatter och avgifter. Däremot bör tidpunkten för dessa
subjekts redovisning samordnas med vad som avses gälla i skatte-
kontosystemet för övriga skatt- och avgiftsskyldiga. Med hänsyn till dels
den nuvarande tidpunkten för utbetalning av kommunalskattemedel, dels
administrativa skäl bör som redovisningstidpunkt fortfarande gälla den 12
i månaden. Landsting och kommuner kommer således i betalnings- och
redovisningshänseende i princip att jämställas med skatt- och avgifts-
skyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv
och import, avseende mervärdesskatt som for beskattningsåret uppgår till
högst 40 miljoner kronor.
Näringslivets Skattedelegation har hävdat att detta skulle innebära en
konkurrensnackdel för andra skattskyldiga som ligger över beloppsgränsen.
Som nyss sagts är det emellertid for landsting och kommuner inte fråga om
några faktiska inbetalningar. Förhållandena är alltså inte direkt jämförbara
Prop. 1996/97:100
Del 1
295
med de som gäller för andra skattskyldiga. Dessutom torde flera av Prop. 1996/97:100
kommunerna redovisa ett beskattningsunderlag, exklusive Del 1
gemenskapsintema förvärv och import, som inte överstiger 40 miljoner
kronor.
Tidsåtgången för avräkning före utbetalning av kommunalskattemedel
gör att någon senarelagd tidpunkt i januari inte kan tillämpas i dessa fall. Vi
föreslår därför att den 12 i varje månad skall gälla beträffande landstings
och kommuners redovisning av innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter. Vi föreslår dessutom att det nuvarande avräknings-
förfarandet skall utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.
Tilläggas kan att det som nu sagts inte omfattar församlingar och kyrkliga
samfälligheter. Det betyder att dessa liksom i dag avses vara skyldiga att
redovisa och betala mervärdesskatt, skatt som hållits inne genom
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i samma ordning som andra
motsvarande arbetsgivare.
Bestämmelser om inbetalning av skatter och avgifter har tagits in i 16
kap. skattebetalningslagen.
Regeringens förslag: En skatt eller avgift som påförs genom ett
särskilt beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag som
inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter besluts-
dagen.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte yttrat sig
över förslaget. Invändningar har dock förts fram av Lantbrukarnas
Riksförbund och Näringslivets Skattedelegation. De anser att en
betalningsfrist på 30 dagar är för kort. Skattedelegationen föreslår 60 dagar.
Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet kan månadens
båda förfallodagar tillämpas för betalning av debiteringar som har sin grund
i särskilda beskattningsbeslut, t.ex. debitering av slutlig skatt, eller sådana
beslut om betalningsskyldighet som skattemyndigheten fattar vid
omprövning av en redan beslutad skatt eller avgift.
Av det beslut som den skatt- eller avgiftsskyldige far bör på samma sätt
som i dag framgå vilken period som ändringen avser, att skattemyndigheten
kommer att påföra skattekontot den aktuella debiteringen, från vilken
tidpunkt ränta börjar räknas, etc. Beslutet bör vidare - efter den ordinarie
avstämningen - följas av ett kontoutdrag som visar den aktuella ställningen
på den skatt- eller avgiftsskyldiges skattekonto. Liksom enligt nuvarande
ordning bör den skatt- eller avgiftsskyldige ges ett visst rådrum att fa fram
medel till betalningen efter det att han tagit del av ett beslut som innebär att
han eller hon skall betala en skatt eller avgift. Förfallodagen har i detta
sammanhang betydelse också för när ett eventuellt underskott tidigast skall
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 14).
296
Enligt nuvarande ordning har den skatt- eller avgiftsskyldige en betal- Prop. 1996/97:100
ningsfrist som varierar mellan två veckor och ca fyra månader från Del 1
beslutsdagen. Tiden beror på vilken skatt eller avgift som beslutet gäller.
I skattekontosystemet skall betalningar av skatter och avgifter behandlas
på ett enhetligt sätt oavsett vilket beslut som en betalning grundas på.
Betalningsfristen bör enligt utredningens mening vara densamma oavsett
grunden för ett betalningskrav.
Utredningen anser att efter en rimlig betalningsfrist bör dessa debite-
ringar förfalla till betalning på den förfallodag som inträffar närmast
därefter. Det betyder bl.a. att betalningar av mervärdesskatt, källskatt eller
arbetsgivaravgifter som grundas på ett omprövningsbeslut kommer att kunna
förfalla till betalning antingen den 12 eller den 26 beroende på när
omprövningsbeslutet meddelades.
Betalningsfristen för ett debiteringsbeslut av aktuellt slag skall enligt
utredningens förslag vara minst 30 dagar från beslutsdagen. Två
remissinstanser har ansett att denna frist är för kort. Vi anser emellertid att
utredningen har gjort en rimlig avvägning mellan de motstående intressena
och föreslår samma betalningsfrist. Ett krav på betalning avses således
förfalla till betalning på den av förfallodagama - den 12 (i januari och i
vissa fall i augusti den 17) eller den 26 - som infaller närmast efter det att
30 dagar från beslutsdagen har passerat.
Enligt vår mening bör den nu föreslagna betalningsfristen dock inte gälla
i fråga om underskott som uppkommer vid avstämning mellan preliminär
och slutlig skatt. I detta fall bör betalningsfristen vara längre. Till denna
fråga återkommer vi i avsnitt 12.2.
Bestämmelser om betalningsfrister mellan beslutsdag och förfallodag har
tagits in i 16 kap. skattebetalningslagen.
Regeringens förslag: Den i dag använda uppbördsdeklarationen och
den särskilda deklarationen för mervärdesskatt skall ersättas med en
skattedeklaration.
Redovisningen i en skattedeklaration skall omfatta samtliga de
skatter och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och
som förfaller till betalning under den period som är aktuell. De
uppgifter som skall redovisas avser bl.a. innehållen preliminär skatt,
arbetsgivaravgifter samt ingående och utgående mervärdesskatt.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit en vidare möjlighet för regeringen
297
eller den myndighet regeringen bestämmer att ange vilka uppgifter som skall
lämnas på skattedeklarationen. Utredningen har också föreslagit att en
specifikation av gjorda avdrag vid redovisningen av arbetsgivaravgifterna
skall göras i en årlig avgiftsspecifikation.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
erinra mot förslagen. Riksrevisionsverket delar utredningens uppfattning att
frågan om särskilt redovisningsnummer inte behöver lagregleras men anser
att det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida
särskilda redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall få
användas i fortsättningen. Riksskatteverket anser att den omständigheten att
redovisning av skatter och avgifter i fortsättningen avses ske i en enda
handling torde innebära betydande administrativa förenklingar för såväl
skatteförvaltningen som för de skattskyldiga. Verket anser däremot att den
förenkling av uppgiffslämnandet på månadsnivå, som skulle kunna motivera
ett extra uppgiftslämnande på årsnivå vad gäller de specificerade
uppgifterna om arbetsgivaravgifterna, inte längre är för handen. Uppgifter
om arbetsgivaravgifterna, motsvarande dem som i dag lämnas på
uppbördsdeklarationen, bör därför lämnas på den föreslagna
skattedeklarationen. Statistiska centralbyrån förordar att företagen endast
skall få använda ett organisationsnummer för de skatter och avgifter som
omfattas av skattekontot. Bankgirocentralen BGC AB välkomnar förslaget
att göra åtskillnad mellan deklaration och betalning. Härigenom skapas
förutsättningar för snabbare betalningar och för nya tekniska lösningar när
det gäller deklarationer och administrativ hantering. Postgirot Bank AB är
också positiv till detta förslag. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser
att berörda lagbestämmelser bör utformas så att där anges vilka uppgifter
eller uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga
skattedeklarationen och att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer inom detta utrymme får mandat att bestämma vilka uppgifter
som skall krävas in. Delegationen anser att bestämmelserna bör utformas
med hänsyn till behovet av förutsebarhet för de skattskyldiga och samtidigt
ge möjlighet till anpassning till nya förhållanden. Det bör dessutom finnas
ett visst reservutrymme på deklarationsblanketten. Av den anledningen och
för att minska uppgiftslämnarkostnadema bör antalet uppgifter enbart for
kontrolländamål minimeras. Kooperativa förbundet anser att skattedeklara-
tionen också bör innehålla en notering om månadens betalda F-skatt. På så
sätt kan deklarationen vara ett dokument som ger företagaren en bild av
gjorda skattebetalningar. Svenska Revisorsamfundet vill särskilt framhålla
vikten av att redovisningsmetodema förbättras genom utnyttjande av
modem teknik. Näringslivets Skattedelegation anser att det i lagen bör anges
vilka uppgifter som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen
och att regeringen/myndigheten inom detta utrymme få mandat att bestämma
vilka uppgifter som skall krävas in.
Skälen för regeringens förslag: Skattebetalningsutredningen har angett
fyra grundläggande krav som bör ställas på redovisningen av skatter och
avgifter. Den skall innehålla tillräckliga uppgifter för en korrekt debitering
på skattekontot, den skall skapa förutsättningar för så tidig debitering på
kontot som möjligt, den skall innehålla de omsättningsuppgifter avseende
Prop. 1996/97:100
Del 1
298
mervärdesskatt som ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU)
kräver och den skall innehålla tillräckliga uppgifter för att skatte-
myndigheten skall kunna kontrollera redovisningen.
För att snabbt ge skattemyndigheterna tillgång till redovisningsupp-
gifterna är det nödvändigt att skilja på deklaration och inbetalningskort. Det
är också så att redovisning och inbetalningskort i samma handling begränsar
utrymmet för att lämna uppgifter.
Vi delar utredningens uppfattning om att inbetalningshandlingen bör vara
skild från deklarationshandlingen. Remissinstanserna har inte heller haft
något att invända mot vad utredningen anfört. Bankgirocentralen BGC AB
och Postgirot Bank AB har särskilt framhållit att de är positiva till förslaget.
Vi föreslår därför att den nya deklarationen i skattekontosystemet - som vi
i likhet med utredningen kallar skattedeklaration - utformas så att inbetal-
ningskortet blir skilt från redovisnings-handlingen.
Utredningen anser vidare att deklarationen bör innehålla uppgifter om
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Alla identifika-
tionsuppgifter i redovisningshandlingen bör förtryckas. Dessutom bör
uppgifterna om debiterad preliminär skatt i förekommande fall förtryckas på
handlingen.
Följande uppgifter har utredningen, förutom nödvändiga identifikations-
uppgifter och uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning
lämnas, ansett behöva lämnas vid varje redovisningstillfälle.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppgifter om skatteavdrag
- skatteavdrag från ersättning för arbete och underlaget för avdraget,
- skatteavdrag från ränta eller utdelning och underlaget för avdraget.
Uppgifter om arbetsgivaravgifter
- underlaget för avgifterna,
- avdrag enligt 9 kap. 3 § skattebetalningslagen (kostnadsavdrag),
- periodens avgifter.
Uppgifter om mervärdesskatt
- utgående skatt,
- ingående skatt,
- omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan
EG-länder.
Dessutom har utredningen föreslagit att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall få meddela ytterligare föreskrifter om vad en
skattedeklaration skall ta upp.
De uppgifter som angetts avseende arbetsgivaravgifter är färre än de
uppgifter som i dag lämnas i en uppbördsdeklaration. Detta hänger samman
299
med att utredningen föreslagit att berörda arbetsgivare i stället årligen skall Prop. 1996/97:100
vara skyldiga att lämna en specifikation över kostnadsavdrag och de Del 1
avgiftsunderlag på vilka lägre procentsatser använts vid uträkning av
arbetsgivaravgifterna. En sådan specifikation skulle användas enbart för att
specificera tidigare redovisningar. En arbetsgivare som vill korrigera en
tidigare lämnad redovisning skulle inte göra det genom specifikationen utan
genom att lämna en ny skattedeklaration för den aktuella redovisnings-
perioden.
Ett effektivt skattebetalningssystem förutsätter att varje redovisning i en
skattedeklaration skall kunna kontrolleras så snart den har lämnats. Detta
kan man inte göra fullt ut om den skattskyldige har rätt att vänta med en
specifikation av någon skatt eller avgift till en senare tidpunkt än då
skattedeklarationen skall lämnas. Med en sådan ordning kan det också i
vissa fall vara svårt att avgöra om en oriktig uppgift har lämnats i skattede-
klarationen eller inte. Detta medför problem vid tillämpningen av sanktions-
bestämmelsema. Vi anser därför i likhet med Riksskatteverket att de
specifikationer som bör göras vid redovisningen av arbetsgivaravgifter skall
göras redan i skattedeklarationerna och föreslår en sådan ordning. Därige-
nom uppnår man också en viss administrativ förenkling av det nya
skattebetalningssystemet.
Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i en skattedeklaration
är i grunden av sådan art att de bör ges i form av lag. Vi delar därför
Företagens Uppgiftslämnardelegations åsikt att lagbestämmelserna bör
utformas på ett sådant sätt att där anges vilka uppgifter eller uppgiftsslag
som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bör sedan inom dessa ramar
ha möjlighet att bestämma vilka uppgifter som skall krävas in. Detta
behöver dock inte anges i lagen utan kan ske genom verkställighetsföreskrif-
ter till lagen.
När det gäller frågan om vilka uppgifter rörande skatteavdrag som skall
lämnas i en skattedeklaration anser vi att det är tillfyllest om det av lagen
framgår att uppgift skall lämnas om de skatteavdrag som arbetsgivaren varit
skyldig att göra och om det sammanlagda underlaget för skatteavdragen. 1
fråga om redovisningen av arbetsgivaravgifter bör det i lagen anges att
uppgift skall lämnas om de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren varit
skyldig att betala och om de sammanlagda underlagen för avgifterna samt,
i förekommande fall, om gjorda avdrag. Mervärdesskatteredovisningen
måste, med hänsyn till vårt medlemskap i EU, bli något mer komplicerad.
I lagen bör anges att uppgift skall lämnas om utgående skatt, om ingående
skatt och om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporte-
ras mellan EG-länder. I lagen bör dessutom anges att en skattedeklaration
skall innehålla de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och
kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Inom de
ramar som har angetts nu bör regeringen ha möjlighet att i form av
verkställighetsföreskrifter närmare precisera uppgiflsskyldigheten. En sådan
precisering bör också kunna delegeras till den myndighet som regeringen
bestämmer. Den myndighet som avses är Riksskatteverket.
Vi föreslår en sådan ordning som vi nu har redovisat.
300
Bestämmelser om vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla har
tagits in i 10 kap. skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Redovisningssätt
Inom skatteförvaltningen pågår en översyn inriktad på förbättrade redovis-
ningsmetoder. Målsättningen är att förkorta hanteringstider, underlätta för
företag och skatteförvaltning, sänka administrationskostnaderna, m.m.
Avsikten är att skatt- och avgiftsskyldiga skall kunna lämna sin redovisning
på i princip valfritt sätt.
De möjligheter som den tekniska utvecklingen for med sig och som
Svenska Revisorsamfundet också pekat på kommer härvid självfallet att tas
till vara. Inom en näraliggande framtid - i stort sett i samband med att ett
skattekontosystem kan börja användas - kommer sannolikt förutsättningar
att finnas att föra över redovisningar till ett skattekonto genom exempelvis
linjeöverföring eller på diskett. Redan nu tas olika uppgifter, t.ex. räken-
skapsutdrag från företag, in med hjälp av sådan teknik.
Om skattemyndigheterna alltid skall ha ett eget gränssnitt gentemot de
skattskyldiga eller om man, som Postgirot Bank AB föreslagit, kan ha en
förmedlande länk får det fortsatta utvecklingsarbetet visa. Redan nu bör
dock de skattskyldiga efter medgivande från Riksskatteverket eller den
myndighet som verket bestämmer ges möjlighet att lämna preliminära
självdeklarationer och skattedeklarationer i form av elektroniska dokument.
Denna fråga återkommer vi till i avsnitt 26.
Särskilt redovisningsnummer m.m.
Enligt nuvarande bestämmelser i 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)
har arbetsgivare en möjlighet att lämna uppbördsdeklarationer och
kontrolluppgifter under ett särskilt redovisningsnummer. Denna möjlighet
anses i dag vålla vissa problem i skattemyndigheternas integrerade och
samordnade verksamhet. Samtidigt är redovisningsmetoden till fördel för de
skattskyldiga. Enligt utredningens mening bör det lämnas åt Riksskattever-
ket att ta ställning till om och i så fall hur särskilda redovisningsnummer
eller andra liknande redovisningsmetoder bör användas inom ramen for ett
nytt skattebetalningssystem.
Riksrevisionsverket har invänt mot utredningens förslag och anser att det
inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida särskilda
redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall användas i
fortsättningen.
Frågan om användande av särskilda redovisningsnummer eller andra
liknande redovisningsmetoder är inte av sådan art att den bör lagregleras.
Den blir dock sannolikt aktuell under arbetet med den förordning som avses
komplettera den föreslagna skattebetalningslagen. Om och i så fall i vilken
utsträckning beslutanderätten bör delegeras till Riksskatteverket får vi ta
ställning till då.
301
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Redovisning avseende de skatter och avgifter
som ingår i skattekontosystemet skall lämnas senast den 12 i månaden
efter redovisningsperioden (i januari och augusti den 17) dels av den
som enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgif-
ter, dels av skattskyldiga som har att redovisa mervärdesskatt varje
månad om beskattningsunderlagen avseende mervärdesskatt for be-
skattningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, uppgår
till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten skall dock i detta fall
redovisas senast den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden.
Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunder-
lag som för beskattningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och
import, överstiger 40 miljoner kronor skall lämna sin redovisning
avseende de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet senast
den 26 i månaden efter redovisningsperioden (i december senast den
27). Om det finns särskilda skäl skall denna kategori skattskyldiga
kunna krävas på redovisning avseende innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter senast den första förfallodagen i månaden, dvs.
senast den 12 (i januari den 17).
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot förslaget. Svenska Bankföreningen anser det dock vara en brist
i förslaget att man inte uppnått en fullständig synkronisering mellan
betalning av skatter och avgifter och redovisningstidpunkter. Några
remissinstanser hävdar att tiden för redovisning av mervärdesskatten är för
kort och förordar en återgång till de redovisnings- och betalningstidpunkter
som gällde före den 1 januari 1996.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 9.3 framhållit att de nu
gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt nyss har beslutats av riksdagen och att vi anser att det
därefter inte har kommit fram några omständigheter som motiverar en sådan
generell senareläggning av inbetalningstidpunktema som några remissin-
stanser har förespråkat. Detta gäller i lika hög grad tidpunkterna för
redovisningen. Vi tar därför nu upp endast frågan om vilka ändringar av
redovisningstidpunktema som det föreslagna skattekontosystemet kräver.
Nuvarande rutiner för hantering av uppbörds- och mervärdesskattedekla-
rationer innebär att en betalning bokförs väsentligt tidigare än den tidpunkt
då redovisningen finns tillgänglig hos skattemyndigheten. Det hänger
samman bl.a. med att inbetalningen registreras av Postgirot Bank AB som
sedan skickar deklarationen till ett företag som med optisk läsning tar hand
om redovisningsdelen. Sambandet mellan inbetalning och redovisning blir
känt för skattemyndigheten först ca 15 arbetsdagar efter förfallodagen, dvs.
närmare tre kalenderveckor efter denna dag.
På ett skattekonto där krediteringar fortlöpande skall räknas av mot
302
debiteringar är det, som utredningen framhållit, önskvärt att debiteringarna
kan bokföras på kontot så tidigt som möjligt. Tidsperioden mellan den skatt-
eller avgiftsskyldiges redovisning och debiteringen på skattekontot måste
därför förkortas väsentligt.
Enligt vårt förslag i avsnitt 9.3 kommer det - för kontohavare som skall
redovisa och betala skatter och avgifter varje månad - att finnas två olika
tidpunkter för betalning av skatter och avgifter beroende på storleken av
kontohavarens beskattningsunderlag till mervärdesskatt. I beskattnings-
underlagen ingår då inte gemenskapsintema förvärv och import (se bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/95:305, SFS 1996:713). Om beskattnings-
underlagen, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, för be-
skattningsåret, uppgår till högst 40 miljoner kronor skall samtliga skatter
och avgifter betalas senast den 12 (i januari och augusti den 17) i månaden
efter redovisningsperioden med undantag för mervärdesskatten som skall
betalas först vid motsvarande förfallodag i andra månaden efter redovis-
ningsperioden. Det innebär t.ex. att den 12 mars skall skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter och debiterad preliminär skatt för februari samt
mervärdesskatt för januari ha betalats. För den vars beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsintema förvärv och import, överstiger 40 miljoner
kronor skall innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och debiterad
preliminär skatt betalas senast den 12 (i januari den 17) i månaden närmast
efter redovisningsperioden medan mervärdesskatten skall betalas senast den
26 i samma månad. Dessa skattskyldiga har alltså två betalningsdagar varje
månad.
För den antalsmässigt största gruppen kontohavare skall således samtliga
skatter och avgifter betalas senast den 12 varje månad. Denna kategori
kontohavare bör därför även lämna motsvarande redovisning senast den 12
i månaden trots att redovisningen då kommer att avse två olika redovisnings-
perioder - en för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter och en
för mervärdesskatt.
För den andra gruppen kontohavare - ca 10 000 skattskyldiga - skall
betalningar i flertalet fall göras både den 12 och den 26 i månaden efter
redovisningsperioden. Den första förfallodagen gäller för innehållen skatt
och arbetsgivaravgifter och den andra för mervärdesskatt. Man kan då tänka
sig att den skattskyldige vid varje tidpunkt då ett belopp, som skall följas av
en redovisning, skall betalas, också ger in en redovisningshandling. Detta
skulle tillgodose Svenska Bankföreningens önskemål om en fullständig
synkronisering mellan betalning av skatter och avgifter och redovisningstid-
punkter. Det skulle emellertid för flertalet arbetsgivare inom denna grupp
innebära att redovisning fick lämnas två gånger varje månad. Skattemyn-
digheten skulle då behöva stämma av dessa konton efter varje sådan
redovisning. Det skulle också kunna bli fråga om att föra om betalningar,
sända ut två betalningskrav, eventuellt ha två restföringar varje månad m.m.
Effektiviteten i skattekontot liksom de positiva effekterna för de skatt- och
avgiftsskyldiga i form av samordning och förenkling skulle härigenom
delvis gå förlorade.
Prop. 1996/97:100
Del 1
303
Utredningen har föreslagit en annan ordning där avlämnandet av redovis-
ningsuppgifter i stället knyts till den senare av de två betalningstidpunkterna
i månaden, dvs. till den 26. Det innebär att en skattskyldig med
beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt, exklusive gemenskaps-
intema förvärv och import, överstigande 40 miljoner kronor och som har
innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt att
redovisa endast betalar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter
den 12 (i januari den 17) i månaden. Den 26 i månaden redovisas innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt samt betalas
eventuell mervärdesskatt.
Utredningens förslag innebär att när redovisningshandlingen har kommit
in till skattemyndigheten bokförs de olika redovisade beloppen i kontot på
respektive förfallodag, den 12 eller den 26. Ränta räknas på eventuella
underskott eller överskott. Ett gemensamt betalningskrav sänds i före-
kommande fall ut. Även överlämnandet för indrivning kan härmed ske vid
ett tillfälle per månad. På så sätt når man för såväl de skatt- och avgiftsskyl-
diga som myndigheterna längre i riktning mot ökad samordning och
förenkling. Vi föreslår därför samma ordning för redovisning av skatter och
avgifter som utredningen har gjort. I december ersätts dock den 26 med den
27.
Även i de fall då den skattskyldige begär en återbetalning som har sin
grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt bör krav ställas på att
redovisningen i övrigt för perioden har fullgjorts. Skattemyndigheten bör
vidare i vissa fall kunna kräva redovisning avseende innehållen preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter vid den första förfallodagen i månaden. Denna
möjlighet behövs för att effektiva kontrollåtgärder skall kunna vidtas i
särskilda fall. Främst gäller det uppföljning vid upprepade betalningsfor-
summelser. Men även generellt riktade kontrollinsatser kan motivera krav
på redovisning vid varje förfallodag. Härigenom skapas förutsättningar för
att skattemyndighetens borgenärsroll skall kunna utövas på ett effektivt sätt
genom bl.a. förebyggande åtgärder. Den möjlighet till ett tidigt agerade som
detta ger bör kunna leda till att antalet restföringar begränsas. Samtidigt ges
förutsättningar för skattemyndigheten att i förekommande fall tidigare än
annars lämna ett krav till kronofogdemyndigheten för indrivning. Befogen-
heten att kräva redovisning i förtid bör emellertid användas bara i undan-
tagsfall.
Vi föreslår att regler av nu angiven innebörd skall tas in i 10 kap.
skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
304
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: På ett skattekonto skall löpande bokföras dels
debiterad F-skatt och särskild A-skatt, dels innehållen preliminär skatt
och arbetsgivaravgifter samt mervärdesskatt som den betalnings-
skyldige redovisat i en skattedeklaration och dels skatt eller avgift som
påförts genom särskilt beslut av skattemyndigheten.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
invända mot utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: En viktig utgångspunkt är att debite-
ringarna i ett skattekonto skall vara specificerade på ett sådant sätt att det
inte uppstår några tveksamheter kring hur den aktuella ställningen på kontot
har uppkommit. Ett datum för varje debitering bör anges. Det bör också
anges vilken skatt eller avgift som debiteringen avser samt vilket belopp
som bokförs. Det får inte finnas någon risk för sammanblandning av de olika
posterna.
Utredningen har beskrivit rutinerna för bokföringen av skatter och
avgifter på skattekontot på följande sätt.
Under året bokförs olika skatter och avgifter löpande på kontot. Vissa
poster, såsom de debiterade preliminära skatterna F-skatt och särskild A-
skatt, m.m. registreras i det centrala skatteregistret och bokförs på kontot
utifrån detta. Debiteringarna av dessa skatter bokförs på kontot först i
samband med att förfallodagen inträffar, dvs. i detta fall den 12 i månaden
(i januari och i vissa fall augusti den 17).
Andra poster debiteras på grundval av lämnade redovisningar. Innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt debiteras och, i
förekommande fall, krediteras med ledning av den skatt- eller avgiftsskyldi-
ges redovisningshandling, dvs. skattedeklarationen.
Om en betalning uteblir eller görs med för lågt belopp och det härigenom
uppkommer ett underskott på skattekontot beräknas ränta på detta saldo.
Under året kan särskilda beslut om skatter eller avgifter komma att
påverka kontot. Genom dessa beslut fastställs skatten eller avgiften för en
tidigare period. Som tidpunkt för debitering på kontot anges den dag då ett
belopp förfaller till betalning respektive den dag då beslutet meddelades när
fråga är om ett beslut som innebär en sänkning i förhållande till ett tidigare
fastställt belopp. Ränta på ett under- eller överskott på kontot räknas från
den tidpunkt då skatten eller avgiften ursprungligen förföll till betalning.
Samtidigt med beslutet ges dock automatiskt en viss betalningsfrist.
Vi delar utredningens uppfattning om hur skatter och avgifter bör
bokföras på ett skattekonto och föreslår en sådan ordning som utredningen
beskrivit.
Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.
20 Riksdagen 1996/97. I saml. Nr 100. Del 1
305
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Slutlig skatt skall bokföras på kontot på
förfallodagen. Samtidigt skall preliminär skatt som redovisats i
kontrolluppgift bokföras.
Ett beslut om ändrad beräkning av den slutliga skatten skall
bokföras på kontot den dag då skattebeloppet förfaller till betalning.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens
förslag.
Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet avses ett skatte-
besked ersätta bl.a. den nuvarande skattsedeln på slutlig skatt. Vi kommer
dessutom i ett senare avsnitt (se avsnitt 20) att föreslå att skattebesked skall
sändas ut löpande under taxeringsåret så fort skatteberäkningen är klar.
Utredningen har föreslagit att skattemyndigheten skall bokföra den
slutliga skatten på kontot i samband med att ett skattebesked sänds ut. Det
betyder att vissa konton kommer att debiteras redan i augusti månad under
taxeringsåret, medan andra debiteras först i december månad samma år.
Samtidigt som den slutliga skatten debiteras på skattekontot skall ’den
preliminära skatten, som då finns registrerad i skatteregistret, krediteras.
Debiteringen av slutlig skatt och kreditering av preliminär skatt samt den
följande avstämningen medför antingen att kontot jämnas ut eller att det
uppstår ett över- eller underskott på kontot.
Ett underskott skall vara täckt vid en angiven senaste tidpunkt, till vilken
automatiskt en betalningsfrist ges (se avsnitt 12.2). Ett överskott betalas
efter eventuell utredning ut till kontohavaren.
Om den slutliga skatten för året ändras t.ex. på grund av ett beslut om
omprövning eller ett domstolsbeslut med anledning av ett överklagande,
debiteras eller krediteras kontot utifrån den betalningsdag som angetts i
beslutet eller, såvitt gäller återbetalning, den dag återbetalning skall ske. Det
över- eller underskott på kontot som beslutet ger upphov till är att se som en
ändring av den slutliga skatten för ett visst inkomstår. Om den skattskyldige
inte tidigare taxerats fastställs den slutliga skatten för första gången genom
beslutet. Ränta beräknas i förekommande fall fr.o.m. den 13 februari (i vissa
fall fr.o.m. den 4 maj) under taxeringsåret. Det sagda kan illustreras på
följande sätt.
Exempel
Den slutliga skatten för inkomståret uppgår till 50 000 kr.
Skattemyndigheten omprövar taxeringsbeslutet i en viss fråga och ett
beslut meddelas som innebär att taxeringen höjs.
Den följande skatteberäkningen visar att den slutliga skatten för inkomst-
året rätteligen skulle ha uppgått till 60 000 kr.
306
På skattekontot debiteras ett belopp om 10 000 kr. Debiteringsdag är den
dag då ett eventuellt underskott skall vara täckt. Ränteberäkningsdag är den
13 februari (i vissa fall den 4 maj) under taxeringsåret. Ränta debiteras i
samband med månadsavstämningen.
Regeringen delar utredningens uppfattning om hur den slutliga skatten skall
bokföras på skattekontot när skatten har bestämts genom ett omprövnings-
beslut. Även annan slutlig skatt bör enligt vår mening av likformighetsskäl
bokföras på skattekontot på förfallodagen. Vid samma tillfälle bör den
preliminära skatten krediteras. Bestämmelser om när skatter och avgifter
skall bokföras på skattekontot har tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: På ett skattekonto skall bokföras varje betalning
som den skatt- eller avgiftsskyldige gör.
Betalningar och övriga krediteringar skall bokföras utan någon in-
bördes avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på kontot.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft något att
invända mot förslagen. Riksskatteverket ställer sig bakom de allmänna
principer för kreditering på skattekontot som föreslagits av utredningen, dvs.
att betalningar skall bokföras utan avräkning mot någon speciell debiterings-
post. Statens löne- och pensionsverk förutsätter att de olika ingående
posterna vid en inbetalning till skattekontot särredovisas på skattekontot från
avstämningssynpunkt. Enligt Svenska Revisorsamfundet synes ett system
utan inbördes avräkningsordning i princip godtagbart under förutsättning att
det inte omfattar räntor och andra avgifter, såsom förseningsavgifter,
skattetillägg och liknande som debiteras kontot, i vart fall så länge inte
solidariskt betalningsansvar eller obeståndssituationer aktualiseras.
Samfundets mening är att först bör avräkning ske mot debiterade skatter, där
likafördelning kan ske, och därefter bör överskjutande belopp avräknas mot
räntor, avgifter och liknande. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser
visserligen att den föreslagna lösningen vid första påseendet kan verka enkel
och praktisk. Vid närmare skärskådande kan Riksenheten dock konstatera
att den har svagheter. En sägs vara att vissa inbetalningar som inflyter kan
vara sådana att de enbart får avräknas mot en viss form av skatt. Riksenhe-
ten tänker då bl.a. på belopp som drivs in i andra länder med stöd av kon-
ventioner eller bilaterala avtal. Enligt utredningen är problemet försumbart.
Riksenheten delar dock inte den uppfattningen. Riksenheten har svårt att se
att man kan undvara en avräkningsordning. Företagarnas Riksorganisation
anser att ett minimikrav för att ett skattekontosystem skall införas måste vara
307
att den skattskyldige kan följa betalningen av varje skatt i sig och för varje
period. Vid en bedömning av hur grav en betalningsförseelse är, måste det
gå att på ett enkelt sätt följa vilken eller vilka betalningar som har varit sena.
Skälen för regeringens förslag: I det föregående har betonats vikten av
att skattekontots debiteringar är tydliga. Det skall vara helt otvetydigt vilka
skatter och avgifter som har debiterats kontot och vid vilka tidpunkter de
debiterade beloppen skall vara betalda. Det är nödvändigt bl.a. för att den
skatt- eller avgiftsskyldige skall få en klar bild av sin skatte- och avgifts-
situation.
Krediteringar i skattekontosystemet skulle kunna bokföras på ett sätt som
liknar dagens system där varje inbetalning avser en specifik skatt eller
avgift. 1 de fall ett konto visar underskott framgår det då vilken skatt eller
avgift som skulden avser. Det torde vara en sådan ordning som Statens löne-
och pensionsverk samt Företagarnas Riksorganisaion efterlyser.
Med en sådan ordning blir emellertid fördelarna med ett system med
skattekonton avsevärt mera begränsade. Det finns visserligen en samlad bild
av den skatt- eller avgiftsskyldiges debiteringar och krediteringar. Men de
förenklingar i administrativt hänseende som anförts som ett av huvudskälen
till att nuvarande system bör utvecklas i samordnande riktning nås inte. Kvar
finns skattemyndigheternas resurskrävande arbete med att stämma av olika
skatter och avgifter för sig, föra om belopp mellan skatte- och avgiffsdebite-
ringar och perioder, m.m. Dessutom måste inbetalningshandlingar vara
märkta så att en betalning styrs till rätt debitering.
Ett annat sätt att hantera betalningar och övriga krediteringar på skatte-
kontot och som förordas av utredningen är att bokföra dem utan att de
hänförs till en viss skatt eller avgift. En betalning krediteras helt enkelt
kontot som en betalning avseende skatter och avgifter. Det innebär att
skattemyndigheten hanterar samtliga skatter och avgifter som ingår i ett
konto på ett för kontohavaren sammanhållet och enhetligt sätt. 1 sin
renodlade form leder detta förfarande till att det inte vid något tillfälle kan
anges vilken skatt eller avgift som är betald respektive obetald. I vart fall
gäller det om inte samtliga debiterade poster betalats. Så länge den skatt-
eller avgiftsskyldige fullgör sin betalningsskyldighet kan ju konstateras att
varje skatt och avgift som debiterats har betalats i sin helhet. Detsamma är
fallet om en överbetalning gjorts.
Att de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet betalas utan
en inbördes avräkningsordning är alltså en förutsättning för att de åsyftade
förenklingarna av det skatteadministrativa förfarandet skall kunna uppnås
fullt ut. Detsamma gäller i fråga om räntor, förseningsavgifter och
skattetillägg. Samtidigt kräver denna ordning särskilda överväganden
rörande utformningen och tillämpningen av vissa bestämmelser och hante-
ringsrutiner. Närmast gäller detta i fråga om solidarisk betalningsskyldighet,
utlandshandräckning, förmånsrätt, beräkning av EU-bidragets storlek och
betalning av tilläggspensionsavgift som i dag förutsätter att det kan anges
om en specifik skatt eller avgift har betalats. Även uppgifter som lämnas för
statistikändamål eller bokföring grundas nu på att en betalning specificeras
som en viss skatt eller avgift.
Prop. 1996/97:100
Del 1
308
Enligt vår uppfattning är de nya problem som kan uppkomma inte alls av
sådan art eller omfattning att de bör hindra införandet av den ordning som
är att föredra från administrativ synpunkt, dvs. en krediteringsordning utan
avräkning mellan debiteringar av olika skatter och avgifter på ett skattekon-
to. För att systemet skall bli så enkelt som möjligt att administrera anser vi,
till skillnad mot Svenska Revisorsamfundet, att systemet bör omfatta även
räntor, förseningsavgifter och skattetillägg. Vi föreslår därför en sådan
ordning.
Hur de problem som kan vara förenade med vårt förslag bör lösas
behandlar vi i följande avsnitt. Vi vill här bara framhålla att den valda
metoden inte på något sätt gör redovisningen av krediterade belopp på
skattekontot mindre tydlig. Givetvis skall varje inbetalning av den skatt-
eller avgiftsskyldige registreras på skattekontot med uppgift om när
inbetalningen bokfördes på skattemyndighetens konto. Någon sådan
särredovisning som Statens löne- och pensionsverk samt Företagarnas
Riksorganisation nämnt kan det dock inte bli fråga om. En sådan särre-
dovisning är inte heller nödvändig eftersom inbetalda belopp skall fördelas
proportionellt mellan de vid inbetalningen debiterade och förfallna skatte-
och avgiftsfordringarna. En särredovisning är inte heller nödvändig för
beräkningen av kostnadsränta eftersom den avses knytas till ett eventuellt
underskott på skattekontot. Samma sak avses gälla vid överlämnande av
obetalda belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning. Även de nu
nämnda frågorna behandlar vi närmare i senare avsnitt.
Vi vill här bara tillägga att någon särredovisning av inbetalda belopp inte
heller är nödvändig för att bedöma hur allvarlig en betalningsförsummelse
är så som Företagarnas Riksorganisation gör gällande. Med den enhetliga
syn på skyldigheten att betala skatter och avgifter som vi förordar är det helt
utan betydelse vilken skatt eller avgift som är obetald. Det som är väsentligt
är om det på skattekontot finns ett över- eller underskott och i så fall hur
stort det är och hur länge det har funnits.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Om det finns ett underskott på ett skattekonto
och det behöver anges om en skatt eller avgift är betald eller obetald
skall underskottet i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och
avgifter som påförts under den aktuella perioden. Undantag från denna
likafördelningsmetod skall göras vid tillämpning av reglerna om
solidariskt ansvar. Likafördelningsmetoden skall inte heller gälla vid
tillämpning av obeståndsrekvisitet i samband med konkurs.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något
att invända mot förslaget. Riksskatteverket ställer sig bakom att likafördel-
ningsmetoden skall tillämpas i de fall det finns behov av att kunna ange om
viss skatt har betalats eller inte. Verket godtar också förslaget om vid vilka
309
situationer likafördelningsprincipen inte skall tillämpas. Vad som avses med
den aktuella perioden vid tillämpning av likafördelningsmetoden finns inte
angivet någonstans. I detta avseende anser Riksskatteverket att ett förtydli-
gande behövs. Enligt Malmö tingsrätts uppfattning framgår det varken av
bestämmelserna i aktiebolagslagen, lagen om handelsbolag och enkla bolag
eller av konkurslagen att avräkning från skattekontot skall ske på något
annat sätt än som sägs i skattebetalningslagen. Den aktuella paragrafen bör
därför kompletteras med uttryckliga regler om när avräkning skall ske på
annat sätt än som där föreskrivs. Föreningen Auktoriserade Revisorer anser
att likafördelningsmetoden bör gälla endast om inbetalaren inte särskilt
angett vad inbetalningen avser. Den skatt- eller avgiftsskyldige skall således
ha rätt att själv välja vad en betalning avser vilket är en grundläggande
rättighet. Företagarnas Riksorganisation anser att likafördelningsmetoden
är alltför svår för de skattskyldiga att följa och förstå och därför oaccepta-
bel. Ett system måste vara utformat så att om ett underskott uppkommer för
viss period och rätt belopp betalas följande perioder skall dessa i sin helhet
anses vara till fullo betalda och underskottet endast hänföra sig till den
betalning genom vilken det ursprungliga underskottet har uppkommit.
Svenska Bankföreningen anser att risken för nya problem är så pass
överhängande med likafördelningsmetoden att man bör bokföra betalningar
och övriga krediteringar med en inbördes avräkningsordning.
Skälen för regeringens förslag: 1 de flesta fall är det inte nödvändigt att
kunna ange vilka obetalda skatter eller avgifter som har genererat ett
underskott. Det är tillräckligt att veta hur ett underskott har uppkommit och
hur stort det är. I de fall behov finns av att se om den skatt- eller avgiftsskyl-
dige har betalat en viss skatt eller avgift eller hur mycket av en debitering
som har betalats föreslår utredningen att en fördelning skall ske av gjorda
betalningar enligt en likafördelningsmetod (proportionering). Den utgår från
att varje betalning av en skatt eller avgift skall behandlas lika. Om endast en
viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- och avgiftsbeloppet har
betalats, anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som delbe-
loppen utgör av de sammanlagda debiteringarna.
Tillämpningen av den beskrivna metoden förutsätter att ett delvis nytt
synsätt får anläggas på betalningar av skatter och avgifter. I princip blir det
ur den enskildes perspektiv lika viktigt att betala varje förekommande skatt
eller avgift. Även från det allmännas sida blir den principiella utgångspunk-
ten att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga. Metoden kan
sägas redan vara tillämplig vid betalning av arbetsgivaravgifterna. I detta
sammanhang finns ju ingen inbördes avräkningsordning mellan de olika
slagen av arbetsgivaravgifter.
Enligt vår mening har likafördelningsmetoden sådana stora fördelar att
den trots några remissinstansers invändningar bör införas. Det föreslagna
sättet att fördela betalningar av skatter och avgifter leder till att ytterligare
förenklingar av det skatteadministrativa förfarandet kan åstadkommas. Vi
föreslår därför att likafördelningsmetoden skall införas i skattekontosyste-
met.
Riksskatteverket har ansett att ett förtydligande behövs i frågan om till
vilken period ett visst underskott skall anses vara hänförligt. Enligt vår
Prop. 1996/97:100
Del 1
310
mening bör den aktuella perioden i normalfallet vara en kalendermånad. I Prop. 1996/97:100
vissa fall skall dock perioden avse inkomståret, se mer härom under avsnitt Del 1
16. Vid beräkningen av underlaget för den mervärdesskattebaserade avgiften
till EU utgör kalenderår beräkningsperiod.
I vissa situationer är utgångspunkten för proportioneringen ett stort antal
konton, exempelvis när det gäller att bestämma storleken av den svenska
EU-avgiften, medan det i andra situationer, exempelvis i samband med
utlandshandräckning, är ett enskilt konto som är intressant. I det följande
redogörs för nämnda situationer. Därefter tas upp fall då likafördelnings-
metoden inte bör användas.
Beräkning av den svenska EU-avgiften
Enligt gällande regelverk inom EU skall medlemsländerna genom s.k. egna
medel bidra till finansieringen av den gemensamma budgeten. Dessa egna
medel består av olika avgiftsslag, där ett procentuellt uttag på mervärdes-
skattebasen utgör ett av avgiftsslagen. I EU:s budget upptas detta avgiftsslag
till ett belopp som grundas på en överenskommen prognos av mervärdes-
skattebasen för det år budgeten avser.
Senast den 31 juli varje år skall medlemsländerna till kommissionen
lämna en redogörelse för hur mervärdesskattebasen beräknats. Denna
redogörelse ligger sedan till grund för slutreglering av den mervärdes-
skattebaserade avgiften. Regeringen har uppdragit åt Riksskatteverket att
administrera den mervärdesskattebaserade avgiften.
Beräkningen av mervärdesskattebasen grundar sig på rådets förordning
nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för
uppbörd av egna medel som härrör från mervärdesskatt. Grunden för
beräkningen är den under föregående kalenderår betalda mervärdesskatten.
Avgifter m.m. (skattetillägg, förseningsavgift, restavgifter, dröjsmåls-
avgifter och räntor) som ingår i betalda belopp skall räknas av.
I ett skattekontosystem kommer det enligt våra förslag att finnas uppgifter
om debiteringar på kontot för varje särskild skatt eller avgift medan inbe-
talningarna inte går att hänföra till någon specifik skatt eller avgift. För att
kunna fullgöra åtagandet om redovisning av utfallet för beräkningsunderla-
get för den mervärdesskattebaserade avgiften behövs därför efter avslutat
budgetår en fördelning av inbetalningarna på skatteslag så att inbetalningar-
na hänförliga till mervärdesskatt kan urskiljas.
För kontohavare som har betalat enligt samtliga debiteringar och vars
konto således är utjämnat och för kontohavare med ett överskott på kontot
kan det inledningsvis konstateras att de debiterade beloppen för mervärdes-
skatt är desamma som den mervärdesskatt som har betalats.
För att få fram en uppgift om betald mervärdesskatt för övriga skatt-
skyldiga, dvs. för sådana som har ett underskott på kontot, kan likaför-
delningsmetoden användas.
Ett särskilt problem vad gäller effekter för statsbudgeten är att andelen
restförda belopp kan variera mellan skatteslagen. Likafördelningsmetoden
kan alltså riskera att över- eller underskatta inbetalningarna av mervärdes-
311
skatt, vilket i sin tur innebär att vår betalning av mervärdesskattebaserad Prop. 1996/97:100
avgift riskerar att bli större eller mindre än vad faktiska betalningar skulle Del 1
ge upphov till. Tillgänglig statistik visar att mervärdesskattens andel av
restförda belopp varierat kraftigt över åren och att det åtminstone periodvis
varit så att andelen restförd mervärdesskatt kraftigt överstigit andelen
restförda övriga skatter och avgifter. En tillämpning av likafördelningsmeto-
den baserat på totalt på skattekontot debiterade skatter och avgifter samt
restförda belopp hade 1995 lett till en ökning av vår avgift till EU:s budget
med ca 40 miljoner kronor. Det är därför enligt regeringens uppfattning
viktigt att fördelningen görs på sådant sätt att effekterna för statsbudgeten
minimeras och en så korrekt fördelning som möjligt erhålls, vilket i
praktiken torde innebära en fördelning på skattekontonivå.
Utlandshandräckning
För indrivning i utlandet av skatte- och avgiftsfordringar uppkomna här i
landet har Sverige ingått avtal om handräckning med ett antal olika länder.
Avtalen skiljer sig åt i vissa hänseenden exempelvis i fråga om vilka skatter
och avgifter som omfattas.
Ett indrivningsuppdrag utgörs i skattekontosystemet endast av ett saldo
som avser fordran på skatter och avgifter. För att saldot i sin helhet skall
omfattas av ett visst handräckningsavtal krävs att avtalet också omfattar alla
de skatter och avgifter som hanteras i det aktuella skattekontot. Fråga kan
således uppkomma om vilken eller vilka delar av det överlämnade
underskottet som omfattas av avtalet.
De flesta handräckningsärenden gäller nordiska länder. Under år 1996
gjordes 3 277 ansökningar. De nordiska handräckningsfallen kännetecknas
av att beloppen ofta är små och i flertalet fall rör fysiska personer med
uteslutande tjänsteinkomster. Skatter och avgifter på dessa inkomster torde
inte medföra några tillämpningsproblem.
De handräckningsärenden som avser utomnordiska länder är få. Under
år 1996 handlades endast 190 sådana ärenden. Ärendena avser inte sällan
större belopp och är ofta begränsade till vissa skatter eller avgifter. Även
dessa ärenden omfattar till största delen tjänsteinkomster. Det kan dock
förekomma skatter eller avgifter som inte omfattas av ett handräcknings-
avtal.
De ärenden där det blir nödvändigt att konstatera hur mycket av en eller
flera skatter och avgifter som är obetalt begränsar sig således i första hand
till relativt få handräckningsärenden som avser utomnordiska länder. Även
i dessa fall bör det obetalda beloppet anses fördela sig på olika skatter och
avgifter i enlighet med likafördelningsmetoden. Som framgått i det
föregående utgår metoden med likafördelning från att inbetalningarna i
normalfallet fördelar sig på kontots debiteringar under den aktuella månaden
utifrån hur stor andel som debiteringen i fråga utgör av kontots sammanlag-
da debiteringar (proportionering).
312
Undantag från likafördelningsmetoden
Prop. 1996/97:100
Del 1
I ett par fall får likafördelningsmetoden sådana konsekvenser för den
betalningsskyldige att den inte bör tillämpas. Som vi återkommer till i det
följande gäller det vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i 2 kap. 9 §
konkurslagen (1987:672) i samband med konkurs (se avsnitt 14.5.2) och då
fråga är om solidarisk betalningsskyldighet (se avsnitt 23.3.2). I dessa fall
bör därför likafördelningsmetoden inte användas. I de angivna avsnitten
behandlas också frågan hur de aktuella undantagen från likafördelningsme-
todens tillämpningsområde skall regleras lagtekniskt. Likafördelningsmeto-
den bör inte heller tillämpas när det skall avgöras hur stor del av återförd
ingående mervärdesskatt som har betalats in vid en fastighetsförsäljning där
frivillig skattskyldighet förelegat. Se vidare kommentaren till 9 kap. 3 och
4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).
Regeringens förslag: Preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift
skall bokföras på skattekontot samtidigt som den slutliga skatten. En
kreditering på skattekontot skall också kunna grundas på särskilda
beskattningsbeslut som lett till att en skatt räknats om.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något
att invända mot förslaget. Riksrevisionsverket anser emellertid att fysiska
personer som betalar både A- och F-skatt och således har kontot aktivt under
hela året inte bör få fyllnadsinbetalningar av A-skatt krediterade förrän
slutskatten debiteras kontot. Härmed undviks att ett räntegenererande
överskott uppstår på kontot vilket är konsekvent i relation till fysiska
personer med enbart A-skatt. Riksskatteverket, Svenska Revisorsamfundet
och Näringslivets Skattedelegation för fram synpunkter på förslaget om
kreditering av preliminär skatt som dock främst tar sikte på reglerna om
beräkning av ränta.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har dragit upp riktlinjerna
för hur den preliminära skatten skall krediteras på den skattskyldiges
skattekonto på följande sätt.
Innehållen A-skatt för en arbetstagare skall under respektive år debiteras
vid redovisningen och krediteras vid betalningen. Bokföringen sker på
arbetsgivarens konto. Debiteringen sker löpande med ledning av de redo-
visningshandlingar (skattedeklarationer) som arbetsgivaren lämnar under
året. Sådan debitering sker även för andra redovisare, exempelvis banker,
som är skyldiga att redovisa preliminär skatt som hållits inne genom
skatteavdrag från räntor och utdelningar. Motsvarande betalningar krediteras
och kontrolleras under löpande år endast på arbetsgivarens eller, när det är
fråga om skatteavdrag från ränta, på bankens skattekonto. Hur den
preliminära skatten fördelar sig på respektive skattskyldig, dvs. arbetstagare
313
eller kontohavare i bank, redovisas först i och med att kontrolluppgifter Prop. 1996/97:100
lämnas, vilket skall ske senast den 31 januari året efter inkomståret. Kon- Del 1
trolluppgifterna utgör härvid såväl krediteringsunderlag för respektive
skattskyldig som underlag för kontroll av de redovisade skatter som
debiterats på arbetsgivarens eller bankens konto under året. Det bör tilläggas
att kontrolluppgiften härutöver tjänar som underlag för fastställande och
kontroll av den slutliga skatt som skall bestämmas för den skattskyldige.
För en skattskyldig med F-skatt eller särskild A-skatt utgör den åsatta
debiteringen underlag för det belopp som skall räknas av mot den slutliga
skatten. Har den skattskyldige både A-skatt och en debiterad preliminär
skatt avräknas såväl den debiterade skatten som den redovisade A-skatten.
De nu redovisade riktlinjerna har remissinstanserna inte haft något att
invända emot. Vi ställer oss också bakom riktlinjerna och föreslår en
ordning som grundar sig på dessa.
Några remissinstanser har dock haft synpunkter på hur fyllnadsinbe-
talningar av preliminär skatt skall hanteras i de fall den skattskyldige
debiterats preliminär skatt. Synpunkterna avser främst ränteberäkningen. I
skattekontosystemet avses ränta beräknas fr.o.m. en viss tidpunkt på
skillnaden mellan den preliminära och den slutliga skatten. Frågor om
beräkning av ränta behandlar vi i avsnitt 13.
Preliminär skatt via kontrolluppgift
Innehållen preliminär skatt som arbetsgivare, bank eller annan har redovisat
i kontrolluppgift skall givetvis tillgodoräknas och krediteras på skattekontot
för respektive skattskyldig som en betalning av preliminär skatt. I princip
skulle det kunna ske när kontrolluppgiften kommer in, dvs. redan fr.o.m.
februari månad året efter inkomståret. Flera skäl talar emellertid för att
preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift bör bokföras och krediteras
på den skattskyldiges konto först i samband med att den motsvarande
slutliga skatten debiteras kontot.
Skatt som redovisas i kontrolluppgift berör i första hand löntagare.
Skattebeloppet i dessa fall står i allmänhet i direkt proportion till inkomsten
och kan i de allra flesta fall förväntas tämligen väl stämma överens med den
slutliga skatt som senare kommer att debiteras. Att innan slutskattedebite-
ringen kreditera ett skattebelopp som redovisats i kontrolluppgift kan
medföra att fiktiva överskott och intäktsräntor uppstår och kommer att
hanteras i kontot fram till dess att den slutliga skatten debiteras. Med hänsyn
till att någon avräkningsordning inte tillämpas för krediterade belopp kan
också det motsatta förhållandet aktualiseras, dvs. att betalningen tas i
anspråk för en redan tidigare debiterad och eventuellt restförd skuld.
Resultatet kan då bli ett betalningskrav och att en eventuell ny restföring
sker för hela eller en del av den slutliga skatten trots att korrekt preliminär
skatt har betalats under året. En sådan ordning förefaller mindre lämplig
särskilt som den skattskyldige inte har möjlighet att själv påverka tidpunkten
för när den preliminära skatten tillgodoräknas.
314
Ett annat skäl till att avvakta med krediteringen är behovet av att först
säkerställa riktigheten i de belopp som skall räknas den skattskyldige
tillgodo. Avstämningen av preliminär skatt enligt kontrolluppgifter mot de
belopp som arbetsgivare löpande redovisat i skattedeklarationer under året
leder inte sällan till förändringar av de belopp som redovisats i kontrollupp-
gifterna.
Det är vidare angeläget att så långt som möjligt skapa ett likformigt för-
farande för avräkning av preliminär skatt - alltså oavsett vilken kategori
skattskyldiga som avräkningen gäller. På samma sätt som det är naturligt att
kreditera och räkna av en debiterad preliminär skatt först när den slutliga
skatten debiteras får detta anses naturligt vid motsvarande avräkning för en
skattskyldig med A-skatt.
Hur och när en debiterad slutlig skatt bör bokföras på den skattskyldiges
konto har redogjorts för i det föregående (se avsnitt 10.3). Med hänsyn till
vad som sagts nyss bör preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift
krediteras den skattskyldiges konto samtidigt som den slutliga skatten
debiteras. Vi föreslår en sådan ordning.
Det bör framhållas att själva tidpunkten för denna debitering och kredite-
ring på kontot inte har att göra med den ränteberäkningsdag som skall
tillämpas för beloppen. Samma ränteberäkningsdag bör med det undantag
som vi återkommer till i avsnitt 13 gälla både den debiterade slutliga skatten
och den preliminära skatt som redovisats i kontrolluppgift. Som framgår av
detta avsnitt skall ränta i princip räknas fr.o.m. den 13 februari året efter
inkomståret.
F-skatt och särskild A-skatt
Debiterad preliminär skatt som har påförts för ett visst inkomstår skall
räknas av mot den slutliga skatt som har debiterats för året. Avräkning skall
enligt utredningens förslag ske genom att den preliminära skatten krediteras
skattekontot vid den tidpunkt då den slutliga skatten påförs och debiteras
kontot. Vi instämmer i detta förslag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
315
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skattekontot skall stämmas av varje månad som
det har förekommit någon transaktion på kontot. Samtliga konton skall
stämmas av en gång per år.
Varje gång ett skattekonto har stämts av skall kontohavaren genom
ett kontobesked eller på annat sätt få besked om ställningen på kontot.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot utredningens förslag. Svenska Bankföreningen anser dock att
uppgift om månadsavstämning alltid skall ske med kontobesked till konto-
havaren såvida någon transaktion förekommit. Utredningens förslag att
detta också skall kunna ske per telefon om det inte finns något underskott
på kontot öppnar möjlighet till missförstånd. Detta anser Bankföreningen
inte acceptabelt eftersom det i det enskilda fallet kan vara fråga om bety-
dande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Dagens system för avstämning mellan
skatte- och avgiftsdebiteringar och faktiska betalningar har utsatts för kritik
i olika sammanhang. Kritiken har riktats mot bl.a. att det för olika skatter
och avgifter gäller olika bestämmelser och tillämpas varierande rutiner i
fråga om när avstämning görs, påminnelseförfarande, restforingstidpunk-
ter, m.m. 1 dag används dessutom rutiner för hantering av uppbörds- och
mervärdesskattedeklarationer som innebär att det tar ca 15 arbetsdagar
räknat från förfallodagen att stämma av redovisningar mot betalningar. Av-
stämningen är alltså klar först ca tre kalenderveckor efter det att förfalloda-
gen har passerats.
Ett system med skattekonton möjliggör och förutsätter för att fungera
effektivt enhetliga rutiner för bl.a. avstämningar, betalningspåminnelser
och eventuella restforingsåtgärder avseende de skatter och avgifter som
ingår i systemet. Avstämningen av skattekonton bör, enligt de riktlinjer
som utredningen dragit upp, gå till på följande sätt.
Konton med transaktioner varje månad bör stämmas av en gång per
månad. En transaktion som endast består i att ränta bokförs bör emellertid
inte medföra att en avstämning blir nödvändig. Transaktioner varje månad
förekommer på konton där kontohavaren har en debiterad preliminär skatt,
är arbetsgivare eller tillämpar månadsredovisning av mervärdesskatt. Vid
varje månadsskifte jämförs debiterade och krediterade belopp. Tidsåtgång-
en for en sådan avstämning bör jämfört med i dag förkortas väsentligt.
Avstämningen av de konton som inte uppvisar något underskott bör inte
föranleda någon annan åtgärd än att kontouppgiftema finns tillgängliga for
kontohavaren exempelvis i form av ett kontoutdrag eller ett kontobesked
via telefon.
316
Endast Svenska Bankföreningen har haft något att invända mot förslå- Prop. 1996/97:100
get. Skriftliga kontobesked bör enligt regeringens mening alltid skickas ut Del 1
efter en kontoavstämning som medför att ett underskott uppkommer på
skattekontot. Ett sådant kontobesked skall innefatta en uppmaning att beta-
la underskottet (se avsnitt 12.1.3). Att så som Bankföreningen föreslagit
sända ut skriftliga kontobesked efter varje månatlig kontoavstämning är
däremot knappast nödvändigt. Det får i många fall anses tillräckligt att
kontouppgiftema är tillgängliga för kontohavaren, t.ex. genom att han får
uppgifterna per telefon. Vi anser därför att kontoavstämningen bör ske
enligt de av utredningen angivna riktlinjerna och föreslår ett sådant förfa-
rande. Den närmare utformningen av förfarandet behandlar vi i följande
avsnitt. Då tar vi också upp frågan i vilka situationer kontobesked skall
sändas ut till kontohavama.
Regeringens förslag: Ett överskott på ett skattekonto skall som
huvudregel vara tillgängligt för kontohavaren. En återbetalning skall
dock inte göras av belopp som kan komma att behövas för betalning
av en ännu inte förfallen skattefordran.
Återbetalning skall automatiskt göras efter avstämning och even-
tuell utredning då överskottet uppkommit antingen på grund av över-
skjutande ingående mervärdesskatt, ändring av ett tidigare beskatt-
ningsbeslut eller vid den årliga avstämningen av slutlig skatt. I övriga
situationer skall återbetalning ske först efter begäran från den skatt-
skyldige.
En återbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående
mervärdesskatt skall, efter utredning, göras så snart det kan ske. I
normalfallet skall emellertid återbetalning inte göras före den första
förfallodagen, dvs. den 12, i månaden efter redovisningsperiodens
utgång. I vissa fall skall dock återbetalning kunna ske även före den
12.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit att återbetalning av överskott
alltid skall ske automatiskt utom i de fall den skattskyldige begärt annat.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot utredningens förslag. Riksskatteverket ställer sig i huvudsak
bakom förslagen om avstämning av skattekontot. Verket anser dock att
återbetalning av ett överskott på skattekontot skall ske med automatik
endast då överskottet uppkommit antingen på grund av överskjutande ingå-
ende mervärdesskatt, nedsättning av ett tidigare beskattningsbeslut eller
vid den årliga avstämningen av slutlig skatt. I övriga situationer bör återbe-
talning ske först efter begäran från den skattskyldige. Om den skattskyldi-
ges skattekonto redan visar överskott vid någon av de ovan angivna situa-
tionerna bör återbetalning enligt Riksskatteverkets mening ske endast med
317
det belopp som motsvarar den överskjutande mervärdesskatten, skattened-
sättningen eller ö-skatten. Svenska Revisorsamfundet tillstyrker utredning-
ens förslag. Dock bör den skattskyldige kunna välja att låta ett överskott på
skattekonto stå kvar. Det bör således inte föranleda automatisk återbetal-
ning om den skattskyldige begär annat. Näringslivets Skattedelegation
anser att det av lagtexten skall framgå att den skattskyldige har rätt att få
överskjutande skatt skyndsamt återbetald. Delegationen utgår ifrån att
återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt skall kunna ske
varje dag under månaden men vill att frågan klargörs under beredningen i
departementet. Länsrätten i Stockholms län anser att de föreslagna bestäm-
melserna om återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt inte
är lättlästa. Om de betyder att man inte får ut den överskjutande ingående
mervärdesskatten förrän man betalat den F-skatt som förfaller till betalning
den 12 i månaden efter den då mervärdesskatten skall redovisas synes det
innebära en tidigareläggning av inbetalningstidpunkten för F-skatt. Läns-
rätten finner skäl att ifrågasätta ett system där vissa drabbas hårdare än
andra. Svenska Bankföreningen anser att den föreslagna ordningen för
återbetalning av överskott på skattekontot är oacceptabel. Skall ett eventu-
ellt underskott av den slutliga skatten täckas så gott som omgående är det
enligt Bankföreningen självklart att ett eventuellt överskott skall utbetalas
skyndsamt. För de företag som har överskjutande ingående mervärdesskatt,
främst nystartade företag och exportföretag, innebär förslaget en klar för-
sämring. Ofta lämnas en negativ deklaration någon av de första arbetsda-
garna, dvs. utan att invänta deklarationstidpunkten. Återbetalning som inte
motiverar utredning skall enligt nu gällande regler göras skyndsamt, i regel
4-14 dagar efter det att deklaration ingetts. Genom införandet av ett skatte-
kontosystem kommer återbetalningen av mervärdesskatt att påverkas bl.a.
av att redovisningsskyldigheten i sin helhet fullgjorts för perioden. Det
förefaller enligt förslaget vara så att t.ex. stora exportföretag måste vänta
på återbetalningen till den 12 i månaden efter redovisningsperioden om de
inte kan fullgöra den övriga redovisningsskyldigheten tidigare. Bankföre-
ningen anser att det är angeläget att det av lagtexten klart framgår att den
skattskyldige har rätt till skyndsam återbetalning.
Skälen för regeringens förslag: Den huvudprincip som nu gäller i
fråga om återbetalning av skatter och avgifter är att återbetalning skall ske
skyndsamt. I ett system med skattekonton skall krediteringar räknas av mot
debiteringar. Kontohavaren skall själv vid redovisningstillfället kunna
räkna av eventuella tillgodohavanden mot den aktuella skulden på kontot
och anpassa inbetalningen efter kontoställningen.
Enligt Skattebetalningsutredningens mening åstadkoms en högre grad
av flexibilitet i skattekontosystemet om kontohavaren disponerar över
kontot och om inbetalningen vid redovisnings- och betalningstillfället
avser det som återstår efter kvittning mellan skulder och tillgodohavanden.
Hänsyn bör således vid såväl betalningar som återbetalningar tas till
kontoställningen på transaktionsdagen.
Huvudprincipen bör därför, som också några remissinstanser har fram-
hållit, vara att kontohavaren skall kunna disponera över medlen så snart det
- efter nödvändig utredning - konstaterats att det finns ett överskott på
Prop. 1996/97:100
Del 1
318
kontot. En förutsättning för återbetalning är givetvis att det inte finns kvar Prop. 1996/97:100
några obetalda belopp hos kronofogdemyndigheten. Man kan inte heller Del 1
undvara en möjlighet för skattemyndigheten att i vissa fall avvakta med en
utbetalning av utredningsskäl. Detta ligger i uttrycket nödvändig utredning.
Kontohavarens viljeyttring skall enligt utredningens förslag vara avgö-
rande för om överskott skall betalas ut. Om den skatt- eller avgiftsskyldige
inte säger annat bör emellertid skattemyndigheten betala ut ett överskott.
Riksskatteverket anser däremot att återbetalning av ett överskott på skatte-
kontot skall ske med automatik endast i vissa särskilt angivna fall.Vi anser
att den ordning som Riksskatteverket förordat är den mest ändamålsenliga
och föreslår att reglerna om återbetalning utformas i enlighet med verkets
förslag. Återbetalning av överskott skall sålunda ske automatiskt endast då
överskottet uppkommit antingen på grund av överskjutande ingående mer-
värdesskatt, nedsättning av ett tidigare beskattningsbeslut eller vid den
årliga avstämningen av slutlig skatt (18 kap. 1 och 2 §§ skattebetalningsla-
gen). I övriga situationer skall återbetalning ske först efter begäran från
den skattskyldige. Om den skattskyldiges skattekonto redan visar överskott
vid någon av de nyss angivna situationerna skall återbetalning ske endast
med det belopp som motsvarar den överskjutande mervärdesskatten, skat-
tenedsättningen eller “ö-skatten”. Även i de fall en automatisk återbetal-
ning normalt skall ske bör den skattskyldige, som Svenska Revisorsamfun-
det påpekat, kunna välja att låta beloppet stå kvar på skattekontot.
I administrativt hänseende bör systemet med återbetalningar från skatte-
konton utformas så att skattemyndigheten inte behöver fatta särskilda be-
slut beträffande varje återbetalning. Utbetalningarna bör i stället utformas
som automatiska, maskinella beslut. Utbetalningarna bör exempelvis, efter
att stående överföring begärts, kunna göras till ett konto i bank. Ett beslut
att inte betala ut ett överskott bör kunna överklagas bl.a. med tanke på att
fråga kan vara om en misstagsinbetalning.
Én utbetalning som inte når mottagaren bör åter registreras på skatte-
kontot (se 18 kap. 10 § skattebetalningslagen). Beloppet kan härigenom tas
i anspråk för eventuella senare debiterade skatter eller avgifter.
Särskilt om återbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående
mervärdesskatt
Överskott på ett skattekonto kan uppkomma i olika skeden på grund av att
debiteringar och krediteringar inte alltid bokförs vid samma tidpunkt. Ett
"äkta" överskott, som kan disponeras av kontohavaren kan bara uppkomma
sedan kontot stämts av, dvs. när det kan konstateras att kontohavaren upp-
fyllt sin redovisningsskyldighet fram till avstämningstidpunkten samt att
tidigare perioder är avstämda och inga restförda belopp finns.
Anledningen till överskottet kan exempelvis vara att den inbetalda preli-
minära skatten överstiger den slutliga skatten, att det finns en överskjutan-
de ingående mervärdesskatt eller att anstånd med betalningen av en skatt
eller avgift har medgetts. Det kan också vara så att en tidigare fastställd
skatt ändrats genom en omprövning eller ett överklagande som medför en
319
lägre skattedebitering for en viss period. Detta kan förekomma för alla de
skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Såvitt avser återbetal-
ning av mervärdesskatt kan nämnas att det årligen meddelas ca 65 000
sådana beslut.
Av särskilt intresse i fråga om överskott på ett skattekonto är de s.k.
negativa mervärdesskattedeklarationema, dvs. redovisningar där den ingå-
ende skatten är högre än den utgående. Detta förekommer huvudsakligen i
samband med nystartade verksamheter på grund av stora förvärv och i
exportföretag som inte redovisar utgående skatt på exportförsäljning men
som har avdragsrätt för ingående skatt på förvärv. År 1994 gjordes ca
580 000 och år 1995 ca 613 000 återbetalningar på grund av s.k. negativa
deklarationer. De återbetalda beloppen uppgick dessa år till ca 110 respek-
tive 97 miljarder kronor.
Nuvarande hantering
Enligt nuvarande ordning finns möjlighet för den skattskyldige att få en
överskjutande ingående mervärdesskatt återbetald i princip omedelbart
efter redovisningsperiodens utgång. In- och utbetalningar som rör den
skattskyldige förekommer under samma kalendermånad. Inbetalningar sker
i vissa fall bara några få dagar efter en återbetalning av mervärdesskatt och
vice versa.
En skattskyldig som har en fordran på staten i form av överskjutande
ingående mervärdesskatt sänder in sin redovisning direkt till skattemyndig-
heten. För den som skall betala in skatt däremot går redovisningshandling-
en via Postgirot i samband med betalningen. Hos skattemyndigheten regi-
streras handlingen i ADB-systemet via terminal. Vid registreringen utförs
identitetskontroller och annan grundläggande registreringskontroll. I sam-
band med uppdatering i ADB-systemet utförs ytterligare kontroller av
registrerade deklarationer. Dessa fortsatta undersökningar kan leda till att
en s.k. granskningsavi skrivs ut. Denna utgör stöd för handläggaren vid
granskningen av deklarationen.
Det sker inga automatiska återbetalningar i systemen. Alla deklarationer
granskas och klarmarkeras för utbetalning via terminal. Granskningen kan
leda till utredning i form av en förfrågan till den skattskyldige, besök hos
den skattskyldige eller revision. Under utredningen kan återbetalning av
delbelopp göras. Efter granskning och eventuell utredning blir resultatet
antingen att deklarationen godtas varefter klarmarkering för utbetalning
sker eller att ett omprövningsbeslut fattas.
Efter klarmarkeringen sker en maskinell kontroll och i förekommande
fall avräkning mot öppna krav i mervärdesskatteregistret. Från årsskiftet
1994/95 sker avräkning också mot krav avseende debiterad och innehållen
preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter. Efter eventuell avräkning förs
återstående belopp över till postgirot för utbetalning. Överföringen sker
normalt dagen efter klarmarkeringen. Om den skattskyldige finns i
kronofogdemyndighetens register fördröjs överföringen en dag på grund av
ytterligare kontroller och eventuell avräkning mot restförda skulder.
Prop. 1996/97:100
Del 1
320
Återbetalning av mervärdesskatt skall enligt gällande bestämmelser ske
skyndsamt. Det nuvarande förfarandet anses uppfylla detta krav. Återbe-
talningar som inte motiverar en särskild utredning görs i genomsnitt 4-14
dagar efter det att deklarationen kommit in till skattemyndigheten. Skatt-
skyldiga som har stora belopp att återfå, i allmänhet större exportföretag,
lämnar ofta in sina deklarationer någon av de första arbetsdagarna i måna-
den. Dessa deklarationer handläggs i regel snabbt. Flertalet företag lämnar
emellertid deklarationerna i anslutning till den ordinarie förfallodagen för
perioden, vilket ger en längre handläggningstid. Återbetalningsärendena
kan då i allmänhet åtgärdas inom ca två veckor.
Hantering i ett skattekonto
Samordningen av redovisningar och betalningar i skattekontosystemet
innebär bl.a. att ställningen på den skattskyldiges konto och härigenom
även eventuella restföringar beaktas automatiskt före en återbetalning till
den skatt- eller avgiftsskyldige. Härigenom undviks nackdelarna i nuvaran-
de system med bl.a. betalningsströmmar som i stort sett möter varandra.
Om man ser till statens roll som borgenär och även till kontrollaspekter
kan det inte anses rimligt att ena dagen betala ut skatt för att nästa dag
kräva in ett motsvarande belopp. Också administrativa samordningsskäl
talar för en samlad syn på alla betalningar och redovisningsuppgifter som
avser samma period eller som redovisas under samma månad.
Även i skattekontosystemet förutsätts emellertid kontrollen av dekla-
rationer i vilka mervärdesskatt redovisas ske på likartat sätt som i dag.
Men hanteringen av återbetalningar kommer att påverkas av flera faktorer
som har samband med skattekontot.
Genom övergången till enmånadsredovisning av mervärdesskatt har
antalet deklarationer med överskjutande ingående skatt ökat. I ett system
med skattekonton kommer i många fall kvittning mot innehållen preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter att ske i den for samtliga redovisningsuppgif-
ter gemensamma skattedeklarationen. Även sådan avräkning mot belopp
som lämnats för indrivning som i dag sker kommer att göras inom konto-
systemet. Endast ett eventuellt återstående överskott blir aktuellt för
återbetalning.
Som nyss nämnts lämnar i dag skattskyldiga som har stora
mervärdesskattebelopp att återfå i allmänhet in sina mervärdesskattedekla-
rationer omedelbart efter redovisningsperiodens slut, dvs. någon av de
första dagarna i påföljande månad. Enligt utredningens förslag till skatte-
kontosystem skall förfarandet hos skattemyndigheten innefatta alla moment
som sker i dag. Uppdateringen av skattekontot skall ske när deklarationen
registreras och när den klarmarkeras. En utbetalning skall sedan göras efter
avstämning av kontot. Om kontohavaren är arbetsgivare skall som förut-
sättning för avstämning gälla att redovisningen för samma period har full-
gjorts. För utbetalning skall vidare krävas i första hand att den överskjutan-
de ingående mervärdesskatten överstiger den innehållna preliminära skat-
ten och arbetsgivaravgifterna som skall betalas i den månad som återbetal-
Prop. 1996/97:100
Del 1
21 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 1
321
ning begärs. Till detta kommer att kontot inte får uppvisa något underskott
från tidigare perioder. Detta innefattar, som nyss nämnts, också krav som
lämnats för indrivning.
Avstämningen av kontot skall knytas till perioden. Om den överskjutan-
de ingående mervärdesskatten avser t.ex. redovisningsperioden juni skall
alltså även innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för samma
månad ha redovisats innan återbetalning kan ske. Om alla redovisnings-
uppgifter kommit in skall utbetalning kunna göras även om förfallodagen
inte passerats - under förutsättning att kontot utvisar ett överskott. 1 konse-
kvens härmed kan ett överskott på kontot inte konstateras förrän redovis-
ningsskyldigheten har fullgjorts i sin helhet, vilket innebär att perioden inte
kommer att kunna betraktas som avstämd förrän alla förväntade debitering-
ar bokförts på kontot.
För den redovisning av mervärdesskatt som görs strax efter ett
månadsskifte behövs enligt utredningens bedömning normalt en
handläggningstid på närmare en vecka. Äterbetalningstidpunkten för dessa
skulle då i regel som tidigast bli omkring den 7 - 10 i månaden närmast
efter redovisningsperiodens utgång. Detta gäller emellertid endast ett be-
gränsat antal skattskyldiga. De allra flesta mervärdesskatteredovisningar
torde komma att lämnas i anslutning till förfallodagen, dvs. den 12 eller 26
i månaden.
Vi har inte något att erinra mot utredningens förslag och bedömning.
Med hänsyn till inriktningen att samordna skatte- och avgiftsbetalning-
ama kan det anses rimligt att det bör finnas en tidigaste tidpunkt i månaden
för återbetalningar. Av främst administrativa skäl bör enligt vår mening
avräkning och återbetalning av mervärdesskatt som huvudregel knytas till
den första förfallodagen i månaden efter redovisningsperiodens utgång,
dvs. till den 12. Kvittning kan då ske mot de belopp som förfaller till betal-
ning denna dag. I dessa fall bör krävas att redovisningsskyldigheten för
ifrågavarande perioder har fullgjorts (se 18 kap. 4 § skattebetalningslagen).
Om exempelvis den skattskyldige i samband med inbetalningen av käll-
skatt och arbetsgivaravgifter den 12 i månaden har kommit fram till att den
överskjutande ingående mervärdesskatten överstiger den inbetalning som
skall göras, bör krävas att redovisningshandlingen är fullständig i nyss-
nämnda hänseenden.
Även om återbetalningar av administrativa samordningsskäl i regel bör
ske först i anslutning till den 12 i månaden bör nuvarande möjligheter till
en tidigare återbetalning kvarstå. Också i dessa fall bör emellertid före
utbetalning kvittning ske mot övriga skatter och avgifter som skall betalas
under månaden vilket således förutsätter att den skatt- och avgiftsskyldiges
redovisning är fullständig i dessa hänseenden. Givetvis skall före en utbe-
talning den utredning göras som behövs för att komma fram till om den
skattskyldige har rätt till en återbetalning och i så fall också med vilket
belopp återbetalning skall ske.
I nuvarande 6 § första stycket mervärdesskatteförordningen (1994:223)
stadgas att återbetalning av mervärdesskatt skall ske skyndsamt. Detta krav
har i vissa fall bedömts kunna komma i konflikt med behovet av kontroll
innan utbetalning sker. Kravet har å andra sidan motiverats av det seriösa
Prop. 1996/97:100
Del 1
322
näringslivets behov. Nuvarande reglering är inte tillfredsställande utformad Prop. 1996/97:100
och den ger knappast uttryck för de avvägningar som skattemyndigheterna Del 1
skall göra. Den är snarare utformad så att den motverkar kontrollåtgärder
vid misstanke om skattefusk och kontrollåtgärder av stickprovsnatur.
En grundtanke i skattekontosystemet är att ett överskott på ett skatte-
konto skall kunna återbetalas så snart som möjligt. Denna utgångspunkt får
naturligtvis inte komma i konflikt med regeringens strategi för bekämpning
av ekonomisk brottslighet.
I rapporten angående vissa åtgärder mot skattefusk inom mervärdesskat-
teområdet (dnr Fi96/3146), som överlämnades till Finansdepartementet i
juni 1996, föreslås bl.a. vissa ändringar i mervärdesskattelagen angående
tidpunkter för återbetalning av mervärdesskatt. Förslagen innebär att åter-
betalning av mervärdesskatt som bestämts enligt deklaration skall ske utan
oskäligt dröjsmål eller senast vid utgången av månaden efter den då dekla-
rationen lämnats. I övriga fall skall återbetalning ske skyndsamt. Återbetal-
ning får göras beträffande sådan del av ett överskjutande belopp som inte
omfattas av vidare kontrollåtgärder. Skattemyndigheten får besluta att
återbetalning av visst belopp skall skjutas upp.
Regeringen delar uppfattningen att en modifiering av de regler som nu
finns rörande återbetalning av mervärdesskatt bör ske. Utgångspunkten är
naturligtvis att återbetalning skall ske skyndsamt. Reglerna måste emeller-
tid ge utrymme för nödvändiga kontroller före återbetalning. Med hänsyn
till de nya reglerna om skattekonto och till hur detta skall användas bör
bestämmelserna utformas med sikte på registreringen på skattekontot i
stället för på återbetalningen som sådan. Reglerna är dock av sådan art att
de närmast torde höra hemma i föreskrifter till skattebetalningslagen. Nå-
got förslag lämnas därför inte här.
Sammanfattningsvis kan sägas att en återbetalning från ett skattekonto
skall förutsätta att redovisningsskyldigheten för den redovisningsperiod
eller de redovisningsperioder som återbetalningen omfattar har fullgjorts.
Före återbetalning skall bl.a. de skatter och avgifter som förfaller till betal-
ning under den månad som återbetalning begärs räknas av. Vi föreslår en
sådan ordning.
Som redan sagts avser redovisningen av källskatt och arbetsgivarav-
gifter respektive mervärdesskatt olika månader eller redovisningsperioder
för skattskyldiga vars beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt, ex-
klusive gemenskapsintema förvärv och import, är högst 40 miljoner kro-
nor. Mervärdesskatten skall av dessa skattskyldiga redovisas senast den 12
(i januari och augusti den 17) i andra månaden efter redovisningsperiodens
utgång. En återbetalningssituation för skattskyldiga som tillhör denna kate-
gori kan exemplifieras enligt följande.
Exempel
Den skattskyldiges mervärdesskatteredovisning för mars visar att det upp-
kommer en överskjutande ingående mervärdesskatt som överstiger den
mervärdesskatt som skall redovisas för februari, den innehållna preliminära
323
skatt och de arbetsgivaravgifter som avser mars.
Den skattskyldige lämnar in sin skattedeklaration den 1 april och begär
utbetalning av överskjutande belopp.
En utbetalning till den skattskyldige förutsätter dels att redovisningen
avseende mervärdesskatt för februari och mars är fullständig, dels att redo-
visningen avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter for
mars är fullständig, dels kvittning mot innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter för mars. Efter avstämning sker utbetalning av det över-
skott som uppkommer på skattekontot.
Eftersom mervärdesskatten för mars i detta fall redovisats redan i april,
omfattar den skattedeklaration som lämnas den 12 maj endast innehållen
preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för april. Nästa skattedeklaration
med mervärdesskatteredovisning lämnas då den 12 juni och denna gång för
redovisningsperioden april. Skulle däremot motsvarande situation med en
överskjutande ingående mervärdesskatt vara aktuell även för april kan den
skattskyldige även denna gång lämna sin skattedeklaration omedelbart
efter redovisningsperiodens utgång, dvs. i början av maj, och begära utbe-
talning av överskjutande belopp efter kvittning mot innehållen preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter för april.
Särskilt om förtidsåterbetalning av preliminär skatt
Enligt nuvarande ordning kan under vissa förutsättningar den skattskyldige
få återbetalning av för mycket betald preliminär skatt. Som villkor för
återbetalning gäller dels att den skattskyldige måste lämna särskild dekla-
ration dels att skillnaden mellan preliminär och förväntad slutlig skatt skall
utgöra minst en femtedel av den slutliga skatten eller uppgå till minst 6 000
kr. Liknande villkor för återbetalning anser utredningen kunna ställas även
inom ramen för ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och
avgifter. Regeringen delar utredningens uppfattning i det här avseendet.
Med förtidsåterbetalning avses inom skattekontosystemet återbetalning
av ett överuttag av preliminär skatt, dvs. skillnaden mellan den preliminära
skatt som skall krediteras och den slutliga skatt som förväntas bli debite-
rad. Det belopp som skall räknas den skattskyldige tillgodo kommer emel-
lertid i skattekontosystemet inte utan vidare att kunna hänföras till en viss
skatt eller avgift. I fråga om hanteringen av en förtidsåterbetalning i ett
skattekontosystem finns därför anledning att först klargöra vad som kan
rymmas i beteckningen överuttag av preliminär skatt. Utgångspunkten bör
härvid, som utredningen påpekat, vara att detta överskott endast beräknas
med avseende på tillgodoräknande och avräkning mot slutlig skatt av så-
dana belopp som direkt är att hänföra till preliminär skatt för inkomståret.
För en skattskyldig med A-skatt torde tillgodoräknad preliminär skatt i
ett skattekontosystem kunna avse endast sådan skatt som innehållits och
redovisats via kontrolluppgift. Förtidsåterbetalning kan således bli aktuell
endast med belopp varmed skatt som redovisas i en kontrolluppgift över-
stiger den förväntade slutliga skatten. I sakens natur ligger också att ett
belopp som återbetalas i förtid inte bör bokföras på skattekontot innan
Prop. 1996/97:100
Del 1
324
motsvarande preliminära skatt har krediterats, eftersom detta skulle kunna
leda till att ett fiktivt underskott uppkommer på kontot med en eventuell
betalningspåminnelse och restföring som följd. Av skäl som angetts i det
tidigare bör preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift inte bokföras
genom att krediteras på skattekontot förrän i samband med att den slutliga
skatten debiteras. Vid tidpunkten for förtidsåterbetalningen är således
denna skatt inte krediterad på kontot. Registeruppgifter om de skatter som
redovisats i kontrolluppgifter för respektive skattskyldig finns naturligtvis
tillgängliga för kontroll hos skattemyndigheterna även om de ännu inte
krediterats på den skattskyldiges konto. Ett beslut om förtidsåterbetalning
bör därför lämpligen hanteras på så sätt att det återbetalade beloppet anges
i det register där de skatter som redovisas i kontrolluppgift bokförs. Bok-
föringen på skattekontot av det belopp som skall återbetalas i förtid görs
samtidigt som den preliminära skatten krediteras och räknas av mot den
slutligt debiterade skatten på kontot.
1 syfte att tillförsäkra den skattskyldige ränta på ett överuttag av prelimi-
när skatt fram till dess att återbetalning faktiskt sker, bör som ränteberäk-
ningsdag för det belopp att återbetala som bokförs på kontot anges dagen
för beslutet om återbetalning. Självfallet kan ett överskott på ett skattekon-
to för den som har A-skattsedel uppkomma även till följd av att skatt beta-
lats på annat sätt än som nyss sagts, t.ex. genom en egen inbetalning. Ett
sådant överskott bör hanteras enligt de allmänna principerna för utbetal-
ning på grund av överskott på ett skattekonto. Kronofogdemyndigheten
skall innan utbetalning sker beredas tillfälle till avräkning och utmätning.
För skattskyldiga med F-skatt och särskild A-skatt kan inbetalda belopp
inte särskiljas med avseende på vad som avser preliminär skatt. Återbe-
talning i dessa fall bör därför grunda sig på en jämförelse mellan debiterad
preliminär skatt och den förväntade slutliga skatten. Om den debiterade
preliminära skatten visar sig vara för hög, bör i motsvarande mån de senast
påförda månadsdebiteringama krediteras på kontot. Om det härefter kvar-
står ett överskott på kontot, kan utbetalning ske. I de fall den skattskyldige
har såväl debiterad preliminär skatt som A-skatt bör, vid en ansökan om
förtidsåterbetalning, denna utbetalning i första hand göras med avseende
på den skatt som redovisats i kontrolluppgift på sätt som nyss angetts.
Vi föreslår att regler om återbetalning tas in i 18 kap. 3 § skattebetal-
ningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Om kontot uppvisar underskott skall det besked
som lämnas om kontoställningen innefatta en uppmaning att betala
underskottet.
Om ett underskott inte är täckt vid en viss tidpunkt som anges i
betalningsuppmaningen, skall fordringen lämnas till kronofogdemyn-
digheten för indrivning om den uppgår till ett visst lägsta belopp.
325
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att in-
vända mot utredningens förslag. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
anser att det vore av värde om det uttryckligen framgick att en anmaning
att betala ett underskott som uppkommit på ett skattekonto inte förtar den
skattskyldige rätten till frivillig rättelse. Riksenheten vill också erinra om
vikten av att uppgifter om enskilda poster på skattekontot, t.ex. om skatte-
beslut, förfallodagar, betalningar m.m, bevaras under mycket lång tid.
Detta är nödvändigt med hänsyn till att skattebrott oftast inte preskriberas
förrän efter fem eller tio år och i vissa fall ännu längre tid.
Skälen för regeringens förslag: De påminnelser att betala som enligt
nuvarande ordning skickas till de skatt- eller avgiftsskyldiga innan for-
dringar lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning har sammantag-
na stor effekt. Av de skatter och avgifter som är obetalda på förfallodagen
betalas för närvarande mellan 30 och 50 % efter det att en påminnelse har
sänts till den betalningsskyldige.
I ett system med skattekonton bör kontohavaren ha möjlighet att få en
uppgift om kontoställningen varje månad som det har förekommit en tran-
saktion på kontot. Uppgiften bör, som vi redan sagt (se avsnitt 12.1.1),
kunna lämnas exempelvis i form av ett kontoutdrag eller via telefon. I de
fall kontot visar ett underskott bör ett kontoutdrag skickas samtidigt med
en betalningsuppmaning. Utdraget bör i dessa fall innehålla uppgifter om
fordringens kapitalbelopp och den ränta som skall betalas med anledning
av dröjsmålet samt den dag då betalning senast skall ske för att ansökan
om indrivning inte skall göras. I likhet med Riksenheten mot ekonomisk
brottslighet anser vi att den nu aktuella betalningsuppmaningen inte förtar
den skattskyldige rätten till frivillig rättelse. Vi föreslår en sådan ordning
som angetts nu.
Om betalningskravet inte får till följd att kontot är utjämnat vid nästa
månadsavstämning bör skulden i samband med denna avstämning lämnas
till kronofogdemyndigheten för indrivning om den uppgår till ett visst
lägsta belopp. Frågan om när ett underskott på ett skattekonto skall över-
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning behandlar vi mer utför-
ligt i ett senare avsnitt (se avsnitt 14.2).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Underskott som uppkommer vid avstämningen
mellan preliminär och slutlig skatt skall förfalla till betalning på den
förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 90 dagar.
Underskott och överskott vid den årliga avstämningen skall hanteras
på samma sätt som vid månadsavstämningen.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att underskott som
uppkommer vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt skall
förfalla till betalning enligt huvudregeln i skattekontosystemet, dvs. på den
326
förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot utredningens forslag. Lantbrukarnas Riksförbund och Nä-
ringslivets Skattedelegation anser dock att betalningsfristen är for kort.
Skattedelegationen föreslår 60 dagar.
Skälen för regeringens förslag: Av våra hittills framlagda forslag
framgår bl.a. följande.
Avstämningen av ett skattekonto innebär att den slutliga skatten för en
skattskyldig med A-skatt debiteras skattekontot och att preliminär skatt
krediteras utifrån kontrolluppgifter. Vissa kontohavare kan ha gjort
kompletterande inbetalningar till sina skattekonton under året i avsikt att
täcka ett förväntat underskott avseende slutlig skatt. Vid avstämningen
kommer hänsyn att tas även till en sådan betalning.
Avstämningstransaktionema bokförs på kontot med början i augusti
månad under taxeringsåret. Ett eventuellt över- eller underskott medför - i
enlighet med vad vi senare kommer att föreslå (se avsnitt 13) - att ränta
räknas fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret med beaktande av ställ-
ningen på kontot under året. Till den del underskottet inte överstiger
20 000 kr räknas dock ränta endast fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret.
För dem som deklarerar med särskild självdeklaration bör som vi
återkommer till i det senare skatteuträkning och debitering av slutlig skatt
ske löpande (se avsnitt 20). Det innebär att skattebesked, som motsvarar
nuvarande slutskattsedlar, kommer att sändas ut löpande med början i
augusti månad under taxeringsåret. I samband med att den slutliga skatten
debiteras görs en avstämning mellan preliminär skatt och den slutliga
skatten och transaktionerna bokförs på kontot. Ränta räknas även i dessa
fall fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret. Saldot på kontot påverkas
först vid den tidpunkt då bokföring sker. Vid denna tidpunkt kan den skatt-
skyldige redan ha fått en s.k. förtidsåterbetalning av preliminär skatt men
bokföringen av återbetalningen på skattekontot sker först i samband med
att den slutliga skatten bokförs.
Om det uppkommer ett underskott på skattekontot vid avstämningen
mellan preliminär och slutlig skatt skall underskottet enligt utredningens
förslag förfalla till betalning vid den förfallodag som inträffar närmast efter
en betalningsfrist om 30 dagar. Vi anser mot bakgrund av den kritik som
riktats mot förslaget och med hänsyn till att den kvarstående skatten i
nuvarande system i regel skall betalas genom skatteavdrag först under
månaderna januari-mars året efter taxeringsåret att den föreslagna
betalningsfristen är for kort. För en något längre betalningsfrist talar också
vårt förslag om en löpande debitering av slutlig skatt som medför att den
skattskyldige inte på förhand vet när debiteringen kommer att ske. Vi
föreslår att betalningsfristen i nu aktuellt fall skall vara 90 dagar.
Vårt förslag i den här delen framgår av 16 kap. 6 § skattebetalnings-
lagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
327
Överskott vid den årliga avstämningen
För en kontohavare med A-skatt inträffar normalt endast en händelse på
skattekontot varje år. Det är avräkningen mellan preliminär och slutlig
skatt. Ett överskott som uppkommer vid den avstämning som görs då bör,
om det inte skall tas i anspråk för betalning av annan skatt eller avgift som
har förfallit till betalning, skyndsamt betalas ut efter eventuell avräkning
och utmätning av kronofogdemyndigheten. Återbetalningen bör ske
automatiskt. Samtidigt bör den ränta på överskottet som beräknats fr.o.m.
den 13 februari under taxeringsåret betalas ut.
Vad gäller övriga kontohavare bör ett överskott som uppkommer på
grund av avstämningen av preliminär skatt mot slutlig skatt även i nu
aktuella fall återbetalas. Om den skatt- eller avgiftsskyldige inte har begärt
annat bör alltså överskottet, liksom för kontohavare med A-skatt, skynd-
samt betalas tillbaka. Återbetalningen bör ske automatiskt. Ränta bör, med
beaktande av kontoställningen under året, räknas fr.o.m. den 13 februari
under taxeringsåret.
Bestämmelser om återbetalning av skatt i samband med den årliga
avstämningen av skattekontot har tagits in i 18 kap. 1 § skattebetalnings-
lagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Om det har uppkommit ett underskott på ett
skattekonto skall den skatt- eller avgiftsskyldige genom en betalnings-
uppmaning ges tillfälle att betala sin skatte- eller avgiftsskuld innan
skulden lämnas för indrivning.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Om det uppstår ett underskott på ett
skattekonto bör som redan framhållits den skatt- eller avgiftsskyldige ge-
nom en betalningsuppmaning ges tillfälle att betala beloppet (20 kap. 3 §
skattebetalningslagen). I den mån kontot inte är utjämnat inom föreskriven
tid skall underskottsbeloppet med beaktande av de tids- och beloppsgrän-
ser som anges i ett senare avsnitt (se avsnitt 14.2) lämnas till
kronofogdemyndigheten för indrivning (20 kap. 1 § skattebetalningslagen).
Följande exempel beskriver påminnelseförfarandet och överlämnandet
för indrivning av belopp på ett skattekonto. Det förutsätts att det inte har
förekommit några andra transaktioner på kontot under den aktuella tidspe-
rioden.
328
Exempel
Efter avstämningen i februari månad uppvisar kontot ett underskott som
uppgår till 11 000 kr.
Skattemyndigheten skickar en betalningsuppmaning till kontohavaren,
med uppmaning att betala 11 000 kr och upplupen ränta 400 kr senast en
viss angiven dag i mars. Kontohavaren får en upplysning med innebörden
att om beloppet inte har betalats vid denna tidpunkt kan det komma att
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning.
I mars, efter det att senaste betalningsdag enligt betalningsuppmaningen
infallit, gör skattemyndigheten en ny avstämning - varvid upplupen ränta
debiteras kontot - och ser att ytterligare skatt debiterats kontot så att det nu
uppvisar ett underskott på 13 000 kr inklusive ränta.
Skattemyndigheten överlämnar då 11 400 kr till kronofogdemyndig-
heten for indrivning. En ny betalningsuppmaning skickas till kontohavaren
med uppmaningen att senast en viss angiven dag i april betala 1 600 kr
samt ränta på detta belopp fram till angiven betaldag.
Vi kan inte nu närmare precisera den tidpunkt som kan bli aktuell för
månadsavstämningen och därmed vilken senaste betalningsdag som kan
anges i en eventuell betalningsuppmaning. Hur tidigt en månadsavstäm-
ning kan ske blir i hög grad beroende av vilken teknik som kan användas
för att snabbt få in och kontrollera de handlingar som innehåller de uppgif-
ter som skall bokföras på kontot en viss månad. Vår bedömning är dock att
avstämningen av en viss månad och uttag av eventuell betalningsuppma-
ning kan ske omkring en vecka efter det att förfallodagen eller förfalloda-
gama har passerats för det skatte- eller avgiftsbelopp som skall vara betalt
under månaden. Som senaste betalningsdag enligt en betalningsuppmaning
torde kunna anges ca tio dagar räknat från denna tidpunkt.
I ett skattekontosystem bör de underskottsbelopp som lämnats för in-
drivning stå kvar på skattekontot for fortsatt ränteberäkning. Att ett visst
belopp lämnats för indrivning innebär från skattekontosynpunkt endast att
skattemyndigheten överlåtit till kronofogdemyndigheten att kräva in belop-
pet för en senare kreditering på kontot. Om kronofogdemyndigheten driver
in eller på annat sätt tillgodoräknar gäldenären belopp som betalning för de
indrivningsuppdrag som lämnats, bör således uppgift om dessa belopp
direkt redovisas till skattemyndigheten for bokföring på kontot. Själva
medelsredovisningen till riksbokforingen avseende dessa belopp bör där-
emot liksom i dag hanteras av kronofogdemyndigheten.
Skattekontosystemet måste i den beskrivna hanteringen innehålla löpande
information om storleken på de belopp som är föremål för indrivning, dvs.
storleken på de indrivningsuppdrag som vid varje tidpunkt kvarstår
oredovisade från kronofogdemyndigheten. Ett sådant "restföringssaldo" på
kontot förutsätts då, utifrån den redovisning som kronofogdemyndigheten
lämnat, motsvara gäldenärens skuldsaldo i kronofogdemyndighetens
register. Vid de återkommande avstämningar som görs på skattekontot bör
den skattskyldiges restföringssaldo på kontot kontrolleras. Ytterligare
betalningsuppmaningar eller eventuella indrivningsuppdrag kan bli aktuella
om nya underskott uppstår utöver de som redan ligger för indrivning. I det
Prop. 1996/97:100
Del 1
329
omvända fallet att avstämningen på skattekontot utvisar ett överskott eller
ett underskott som är lägre än det belopp som är föremål för indrivning, bör
oredovisade indrivningsuppdrag i motsvarande mån återtas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Nuvarande beloppsgränser som innebär att
mindre skatte- eller avgiftsbelopp inte skall betalas in eller återbetalas
skall slopas. Ett överskott som inte uppgår till 100 kr skall emellertid
i regel inte föranleda återbetalning. I stället skall beloppet stå kvar och
ränteräknas på skattekontot.
Nya beloppsgränser skall gälla i fråga om dels ränteberäkning i
skattekontosystemet, dels överlämnande för indrivning.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har haft något att
invända mot förslagen. Svenska Revisorsamfundet anser dock att gränsen för
krav respektive återbetalning med hänsyn till att mindre skattebelopp
ränteberäknas bör kunna höjas från de föreslagna 100 kr, förutsatt att någon
administrativ förenkling härigenom uppnås.
Skälen för regeringens förslag: I dag finns ett antal beloppsgränser i
uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare (USAL) och mervärdesskattelagen
(1994:200, ML). Enligt 27 § 3 mom. UBL påförs inte kvarskatteavgift
understigande 50 kr. I 27 § 3 och 4 mom. UBL finns beloppsgränsen
20 000 kr som när en kvarstående skatt skall betalas är avgörande för om
och i så fall med vilket belopp kvarskatteavgift skall tas ut (jfr 69 § 1 mom.
UBL). I fråga om kvarstående skatt gäller att sådan skatt under 25 kr inte tas
ut (28 § UBL). Detsamma gäller beträffande tillkommande skatt (31 §
UBL). Enligt 22 kap. 3 § ML behöver inte skattebelopp under 25 kr betalas
in till staten. Ränta som skall betalas på tillkommande skatt eller när ytter-
ligare arbetsgivaravgifter tas ut, dvs. respitränta, påförs inte om den under-
stiger 50 kr (32 § UBL och 14 § USAL). Detsamma gäller anståndsränta
(49 § 4 mom. UBL och 13 § USAL).
Enligt 58 § 3 mom. UBL är dröjsmålsavgiften minst 100 kr. Vidare gäller
att om det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än 100 kr, får
dröjsmålsavgift endast tas ut med motsvarande belopp.
Vid restitution av skatt sker återbetalning av överskjutande skatt endast
med belopp som uppgår till minst 25 kr (68 § UBL). I fråga om arbets-
givaravgifter återbetalas inte belopp under 100 kr (23 § USAL). Återbetal-
ning av mervärdesskatt sker inte av skattebelopp under 25 kr (22 kap. 3 §
ML). Ö-skatteränta betalas inte ut om den understiger 50 kr vilket gäller
även beträffande restitutionsränta (69 § 1 mom. respektive 69 § 2 mom.
UBL och 24 § USAL).
330
I 30 § uppbördsförordningen (1967:626, UBF) föreskrivs att indrivning
inte behöver begäras for en fordran som understiger 100 kr, eller om det
finns särskilda skäl 200 kr, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.
Grunden för skattekontosystemet är att skatter och avgifter skall be-
handlas på ett enhetligt sätt. I systematiskt hänseende leder detta bl.a. till att
inbetalningar och utbetalningar görs via respektive skattekonto i princip
oberoende av storleken på den betalning som är aktuell. Allmänt kan sägas
att avvikelser från den ordningen är ägnade att tynga administrationen såväl
inom skatteförvaltningen som hos de skatt- och avgiftsskyldiga. Även i
övrigt innebär beloppsgränser i olika hänseenden att det tillkommer admini-
strativa rutiner. I något fall kan dock en beloppsgräns göra systemet
effektivare genom att hanteringen förenklas och att resurserna därigenom
kan användas på ett mera ändamålsenligt sätt.
I skattekontosystemet kommer ränta att beräknas löpande på såväl
positiva som negativa saldon. Hur ränteberäkningen skall göras behandlar
vi i avsnitt 13. Den valda metoden att beräkna ränta innebär enligt vår
mening att det saknas anledning att särskilja belopp på grund av beloppens
storlek. Alla differenser som uppkommer vid avstämning av skattekontot
skall således registreras på kontot som ett belopp att betala eller att återfå.
Nuvarande reglering som innebär att mindre belopp inte skall betalas in
respektive inte skall återbetalas bör alltså slopas.
En helt annan sak är att skattemyndigheterna liksom i dag inte bör lägga
ned resurser på omprövningar avseende mindre belopp. I regel bör inte
heller andra åtgärder vidtas när det är fråga om mindre belopp. En ordning
med fasta beloppsgränser i dessa hänseenden är till fördel såväl för de skatt-
och avgiftsskyldiga som för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet.
Mot bl.a. den bakgrunden bör exempelvis kunna godtas att det finns ett
underskott på ett skattekonto under en viss tid utan att indrivningsåtgärder
vidtas. Vilka beloppsgränser som skall gälla för olika kategorier av
skattskyldiga behandlas i avsnitt 14.2. Samtliga skattekonton bör emellertid
utjämnas efter viss tid. Om det har funnits ett underskott på kontot en längre
tid bör fordringen således överlämnas för indrivning även om den endast
uppgår till ett mindre belopp.
Mindre skatteskulder kommer alltså att ligga kvar på kontot med
ränteberäkning. Men något betalningskrav bör i dessa fall inte riktas mot
den skattskyldige. Däremot bör det i ett skattebesked eller ett kontoutdrag
upplysas om det som gäller i fråga om ränteberäkning och överlämnande för
indrivning. Det bör också framgå vilken betalning som skall göras om den
skattskyldige vill bli kvitt skulden inklusive upplupen ränta. En senaste
betalningsdag och vilket belopp som skall betalas kan då lämpligen anges
i skattebeskedet eller kontoutdraget. Om skattebeloppet inte betalas krävs
som huvudregel fordringen inte in förrän den genom en senare avstämning
eller genom räntedebitering har ökat så mycket att beloppsgränsen nås.
I linje med det som nu sagts om mindre underskott bör av administrativa
skäl inte heller utbetalning av överskott från ett skattekonto ske om beloppet
inte uppgår till ett visst minsta belopp (se 18 kap. 7 § skattebetalningslagen).
Mindre belopp bör få stå kvar på skattekontot till dess att de kan kvittas mot
en tillkommande skatteskuld eller ett ytterligare belopp att återfå gör att
Prop. 1996/97:100
Del 1
331
beloppsgränsen nås. Eftersom ränta beräknas på saldot på skattekontot, kan
även intäktsräntan leda till att gränsen för återbetalning passeras.
Ränteberäkningen i skattekontosystemet, som behandlas i avsnitt 13, gör
att det inte behövs någon motsvarighet till nu gällande beloppsgränser
avseende olika räntor.
Någon motsvarighet till dagens uttalade beloppsgränser beträffande av-
giftstillägg och skattetillägg föreslås inte heller ingå i den nya regleringen.
Att den sanktion som föreslås - benämnd skattetillägg - inte kommer att tas
ut i vissa mindre angelägna fall följer i stället av bestämmelsen att den
skattskyldige får befrias från skattetillägget när det belopp som kunde ha
undandragits är obetydligt (se 15 kap. 7 § andra stycket skattebetalnings-
lagen).
I fråga om ändrad beräkning av preliminär skatt (se avsnitt 19.4) bör inte
i lag föreskrivas några gränser för när en ändring av skatten får ske. Som
utgångspunkt bör i stället anges att det för ändring bör vara fråga om ett
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden
eller det finns andra särskilda skäl (se 6 kap. 5 § och 8 kap. 29 § skattebetal-
ningslagen). Inte heller vid anstånd på grund av avyttring bör någon
beloppsgräns tas in i lag (se avsnitt 22). I båda här nämnda fall bör det
komma an på Riksskatteverket att verka för att enhetliga och ändamålsenliga
principer utvecklas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall beräknas intäktsränta
och kostnadsränta. Intäktsräntan skall ge kontohavaren kompensation
för tillgodohavanden på kontot. Kostnadsräntan skall dels fungera som
ett påtryckningsmedel så att skatter och avgifter betalas i rätt tid, dels
täcka statens kreditkostnader. Räntorna skall beräknas dagligen utifrån
den skattskyldiges sammanlagda skuld eller tillgodohavande på
skattekontot.
Intäktsränta skall beräknas efter en nivå, medan kostnadsränta skall
beräknas efter tre olika nivåer.
Intäkts- och kostnadsräntoma skall utgå från en basränta som i sin
tur baseras på sexmånaders statsskuldväxlar. Basräntan skall ändras
först om räntan på statsskuldväxlama ändrats med minst en procent-
enhet.
Räntan skall inte vara skattepliktig respektive avdragsgill vid
inkomsttaxeringen.
332
Utredningens förslag stämmer i allt väsentligt överens med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit att basräntan skall ändras först om
räntan på sexmånaders statsskuldväxlar ändrats med minst två procentenhe-
ter.
Remissinstanserna ställer sig i stort bakom utredningens förslag. Flera
menar dock att visserligen ger ett system med räntor i stället för avgifter
bättre överskådlighet men den föreslagna författningsregleringen är oklar
och svår att förstå. Riksrevisionsverket anser att oönskade tröskeleffekter
undviks i det föreslagna systemet samtidigt som tillräckligt höga kostnadsrän-
tor kan väntas fungera som bra och kontinuerligt verkande incitament for
skattskyldiga att fullgöra sina skatte- och avgiftsåligganden. Riksgäldskonto-
ret påpekar att den skattskyldige kan komma att få betala t.ex. 5 % i ränta
medan staten betalar 6,99 % för sin egen upplåning. Detta förslag till ren
subvention är enligt kontorets mening orimligt. Att den skattskyldige inte
klarar av att följa räntan på sitt skattekonto om den ändras ofta, anser
kontoret vara ett mycket tunt motiv. Även när räntan räknas enligt
utredningens förslag till mellannivå (125 % av basräntan) leder det vid vissa
räntelägen till en ren subvention. Statens löne- och pensionsverk ifrågasätter
om inte syftena med en ränta kan uppnås genom att, såsom i räntelagen, låta
diskontot ökat med ett antal procentenheter utgöra kostnadsräntan och
diskontot eventuellt minskat med ett antal procentenheter utgöra intäktsrän-
tan. Svenska Revisorsamfundet tillstyrker att räntan baseras på en basränta.
Vid bestämmandet av basräntan bör dock övervägas att utgå från statslåne-
räntan. Motivet för detta är att begränsa antalet olika ränteunderlag som
används i skattesammanhang. Samfundet anser också att räntorna skall vara
skattepliktiga respektive avdragsgilla.
Skälen för regeringens förslag: 1 nuvarande system finns inte mindre
än sex olika räntor och ränteliknande avgifter; dröjsmålsavgift, anståndsrän-
ta, respitränta, kvarskatteavgift, restitutionsränta och ö-skatteränta.
Räntorna och avgifterna är inte skattepliktiga eller avdragsgilla vid
inkomsttaxeringen. Räntenivåerna i dagens system kan vad gäller kost-
nadsräntoma hänföras till tre olika "typsituationer". Den första är den då den
skatt- eller avgiftsskyldige inte betalar i rätt tid. I nuvarande system påförs
i detta fall en dröjsmålsavgift som vid en dags försening uppgår till 2 % av
skattebeloppet. Detta motsvaras av en effektiv inte avdragsgill ränta på mer
än 700 %.
En annan situation är den årliga avstämningen mellan preliminär och
slutlig skatt. Ett underuttag av preliminär skatt leder i dag under vissa förut-
sättningar till att kvarskatteavgift påförs. Kvarskatteavgiften - omräknad till
effektiv ej avdragsgill ränta - uppgår för taxeringsåret 1996 till mellan 9 och
12 % beroende på den kvarstående skattens storlek och tidpunkten för
betalning.
Den tredje situationen rör omprövningsbeslut och anstånd med betalning
av skatt eller avgift. I nuvarande system utgår i dessa fall en respit-
respektive anståndsränta som - omräknad till effektiv ränta - är knappt 7 %.
Intäktsräntoma, dvs. restitutionsränta och ö-skatteränta, håller samma
nivå som kostnadsräntan i den sist beskrivna situationen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
333
Administrativa skäl och systemets överskådlighet för de skatt- och
avgiftsskyldiga talar givetvis för att det bör finnas endast en nivå på
kostnadsräntan och en nivå på intäktsräntan. Frågan är om ett sådant system
uppfyller kraven på - för kostnadsräntan - kreditkompensation och
tillräckligt påtryckningsmedel och - för intäktsräntan - att ge en rimlig
ersättning till den skatt- och avgiftsskyldige särskilt då en tidigare fastställd
skatt eller avgift sänks, men också i de fall ett konto löpande uppvisar ett
överskott. Sägas bör emellertid att avsikten inte är att räntenivån skall
uppmuntra den skatt- eller avgiftsskyldige till att ha medel innestående på
kontot.
Räntorna i skattekontosystemet skall i allt väsentligt fylla samma
funktioner som dröjsmålsavgiften, anståndsräntan, respiträntan, kvarskatte-
avgiften, restitutionsräntan och ö-skatteräntan. Motiven för de nuvarande
bestämmelserna om ränta och avgift är som nämnts delvis olika beroende på
vilken ränta eller avgift som är i fråga. Det saknas enligt regeringens mening
anledning att frångå grundprinciperna för en sådan räntesättning.
I avsnitt 9. 3 har vi föreslagit att betalningar i skattekontosystemet skall
knytas till två bestämda förfallodagar i månaden, den 12 (i januari och
augusti den 17) och den 26. En effektiv och väl fungerande ordning med
specifikt angivna betalningstillfällen förutsätter medel som verkar för att be-
talningar fullgörs i rätt tid. Med hänsyn till betydelsen för det allmänna av
att betalningsskyldigheten avseende fordringar på skatter och avgifter som
tillkommer staten fullgörs i rätt tid finns det även i det nya systemet behov
av någon form av betalningsfrämjande påtryckningsmedel. Först bör
emellertid sägas att skatt- och avgiftsskyldiga i huvudsak betalar skatter och
avgifter i föreskriven ordning. Det gäller i princip oavsett vilken slags
sanktion som följer av att betalningstiderna inte efterlevs. Men att det
behövs ett generellt incitament av något slag för att undvika för sena
betalningar torde vara oomstritt. Som utredningen påpekat berör de påtryck-
ningsmedel som används för att få till stånd rättidiga betalningar i praktiken
bara den del av skatte- och avgiftsbetalarkollektivet som bryter mot med-
delade föreskrifter om när skatter och avgifter skall betalas. Den som sköter
sina betalningar berörs inte.
1 dag fungerar dröjsmålsavgiften som påtryckning på de skatt- och
avgiftsskyldiga att betala i tid. Dröjsmålsavgiften ökar stegvis med
dröjsmålets längd ända till dess att en fordran är betald, preskriberad eller
har fallit bort på annan grund.
Som nämnts i det tidigare (se bl.a. avsnitt 11.1) är avsikten att kredite-
ringar i ett skattekonto skall ske utan inbördes koppling till debiteringarna.
I stället skall en likafördelningsprincip tillämpas. I ett skattekontosystem kan
därför en avgift konstruerad som dröjsmålsavgiften svårligen hanteras,
eftersom den kräver bl.a. att det kan fastställas vilken skatt eller avgift som
är obetald en viss förfallodag. Ett administrativt enklare och mera förutsäg-
bart påtryckningsmedel bör därför väljas.
Det finns olika sätt att åstadkomma den påtryckning som behövs för att
betalningar skall göras i rätt tid. Ett bland flera alternativ som utredningen
har övervägt är en slags försenings- eller dröjsmålsavgift på sena
betalningar, dvs. på det underskott på ett skattekonto som kan konstateras
Prop. 1996/97:100
Del 1
334
när förfallodagen passerats. Ett annat alternativ är att ta ut en underskotts-
eller kostnadsränta som får sättas till en eller flera nivåer så att den
tillräckligt styr betalningarna till förfallodagen. Det är också möjligt att
kombinera dessa alternativ.
Vid en jämförelse med dröjsmålsavgiftens konstruktion är det väsentligt
enklare och tydligare att ha en enhetligt beräknad ränta som påförs den
skatt- eller avgiftsskyldige om betalningsskyldigheten inte har fullgjorts i
rätt tid.
En löpande ränteberäkning inbegriper ett kontinuerligt och konstant inci-
tament för den skatt- och avgiftsskyldige att betala sina skatter och avgifter.
Påtryckningen vid förfallodagen och varje tidpunkt härefter är lika stor.
Tröskeleffekter i samband med olika avstämningstidpunkter undviks. Enligt
utredningens mening är nämnda förhållanden en avgörande fördel jämfört
med ett avgiftssystem i form av en dröjsmålsavgift eller liknande. Vi delar
utredningens uppfattning.
Enligt regeringens mening finns det förutsättningar att införa en ordning
med intäkts- och kostnadsräntor där kostnadsräntan även är ett medel för att
styra betalningar så att de flyter in i rätt tid. Flera remissinstanser har gett
uttryck för samma mening. Vi föreslår därför att det i skattekontosystemet
skall användas en kostnadsränta som påtryckning på den skatt- och
avgiftsskyldige att i rätt tid betala sina skatter och avgifter. Kostnadsränta
bör som utredningen föreslagit utgå med tre olika nivåer som, i likhet med
nuvarande avgifts- och ränteregler, tar sikte på olika situationer.
Vi föreslår också en intäktsränta som ger den skattskyldige viss
kompensation för ett tillgodohavande på skattekontot. Intäktsränta bör utgå
efter en nivå och gottskrivas dels i de fall ett omprövningsbeslut leder till att
en tidigare fastställd skatt eller avgift sänks, dels i de fall det finns ett
överskott på ett skattekonto.
Det som sagts i det föregående talar för att ränteberäkning skall ske dag
för dag och löpande under året med inriktningen att både kostnads- och
intäktsräntoma skall vara marknadsrelaterade. Jämfört med exempelvis en
bankränta bör emellertid kostnadsräntan i skattekontosystemet vara högre.
Det motiveras bl.a. av att den aktuella krediten kommer till stånd utan
prövning och att kredit ges utan att någon säkerhet ställs.
Räntorna i det nya systemet bör - i likhet med nuvarande reglering - inte
vara skattepliktiga resp, avdragsgilla vid taxeringen. Visserligen skulle
skattepliktiga respektive avdragsgilla räntor som Svenska Revisorsamfundet
påpekat medföra vissa fördelar för näringsidkare men fördelarna vägs enligt
vår mening inte upp av de nackdelar i fråga om ökat uppgiftslämnande som
en sådan ordning leder till för övriga skattskyldiga.
Valet av ränta
Utgångspunkten vid valet av ränta är tidshorisonten. På ett skattekonto är
den kortaste ränteberäkningsperioden en eller ett fåtal dagar, medan den
längsta tidsperioden kan vara flera år. I de flesta fall torde emellertid
kredittiden bli tämligen kort.
Prop. 1996/97:100
Del 1
335
Förutom tidshorisonten bör två kriterier vara uppfyllda för det instrument
som skall utgöra grunden för de räntenivåer som skall finnas i skattekonto-
systemet. För det första skall instrumentet omsättas dagligen. För det andra
måste omsättningen även under dagar med begränsad omsättning vara
tillräckligt stor för att räntesättningen skall bli marknadsmässig.
Mot bakgrund härav kan inte räntorna, som ett par remissinstanser
föreslagit, knytas till diskontot. Det är dessutom en metod som man sedan
flera år har övergett inom uppbördsområdet. Inte heller är, som en
remissinstans föreslagit, en anknytning till den ränta som normalt används
i skattesammanhang - statslåneräntan - lämplig. Statslåneräntan motsvarar
nämligen genomsnittsräntan på statens tioåriga obligationslån och har
följaktligen en annan och mycket längre tidshorisont än den normala
transaktionen på skattekontot. I stället bör intäkts- och kostnadsräntoma i
skattekontosystemet, som utredningen också föreslagit, vara direkt kopplade
till en ränta som i sin tur baseras på sexmånaders statsskuldväxlar. En
allmän utgångspunkt i liknande sammanhang är att räntesatserna bör
bestämmas veckovis och utgöras av genomsnittet av den gångna veckans
slutvärden alternativt fixvärden med justering av räntenivån på måndagar.
Statslåneräntan, som nu ligger till grund för beräkning av ränta på överskju-
tande skatt och kvarskatteavgift, bestäms exempelvis veckovis som
genomsnittet av säljräntoma fredag - torsdag med fredag som publicerings-
dag. Närmare bestämmelser om hur basräntan skall beräknas bör meddelas
av regeringen.
En absolut följsamhet till marknadsräntan innebär att basräntan i regel
kommer att ändras varje vecka. Det försvårar för den skattskyldige att följa
och beräkna räntan på sitt skattekonto under året. För att underlätta en sådan
uppföljning bör därför basräntan ändras först när den avviker med viss
storlek från räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.
En analys av vilka konsekvenser som skulle ha uppkommit om en modell
med basränta hade gällt under senare år som utredningen har gjort visar bl.a.
följande. Med en justering av basräntan när avvikelsen uppgår till en pro-
centenhet skulle 28 ändringar ha behövts under perioden 1990 - 1996, varav
11 på grund av den s.k. kronkrisen hösten 1992. Om däremot justering sker
när avvikelsen är minst två procentenheter skulle under samma period 17
ändringar ha behövts, varav 11 under kronkrisen.
För att underlätta hantering och uppföljning av räntan i skattekonto-
systemet har utredningen föreslagit att en ändring av basräntan görs först när
avvikelsen uppgår till minst två procentenheter. En sådan ordning medför
dock som Riksgäldskontoret har påpekat, att den skattskyldige i vissa fall
kan få betala en väsentligt lägre ränta än staten betalar för sin egen
upplåning och också får en lägre ränta på tillgodohavanden än vad som är
motiverat. Regeringen ansluter sig därför till Riksgäldskontorets uppfattning
att basräntan skall följa växlingarna vad gäller räntan på statsskuldväxlar
närmare och anser att basräntan skall ändras om räntan på statsskuldväxlama
har ändrats med minst en procentenhet. Det torde innebära att basräntan
normalt kommer att ändras endast två eller tre gånger per år. Det kan
nämnas att räntan på sexmånaders statsskuldväxlar för närvarande är ca
4,5 %.
Prop. 1996/97:100
Del 1
336
Regler om ränta föreslås tas in i 19 kap. skattebetalningslagen. Regering-
en föreslår tämligen omfattande ändringar i utredningens författningsförslag
i syfte att få en så enkel och tydlig reglering som möjligt. Den närmare
utformningen av intäktsräntan och kostnadsräntan återkommer vi till i
följande avsnitt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Intäktsräntan skall vara 45 % av basräntan.
Intäktsräntan räknas fr.o.m. dagen efter den då ett överskott uppkom på
skattekontot. Vid debitering av slutlig skatt skall dock räntan beräknas
fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret för skatt som skall betalas tillbaka
på grund av att den preliminära skatten överstiger den slutliga. Samma
sak gäller ränta på belopp med vilket slutlig skatt satts ned enligt ett
omprövningsbeslut eller beslut av domstol. För annan skatt som sätts
ned enligt ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol beräknas ränta
fr.o.m. dagen efter den då skatten senast skulle betalas in enligt det
tidigare beslutet.
Den låga kostnadsräntan motsvarar basräntan.
Kostnadsräntan enligt mellannivån motsvarar 125 % av basräntan.
Den höga kostnadsräntan motsvarar basräntan med tillägg av
15 procentenheter.
Kostnadsränta skall räknas fr.o.m. dagen efter den då ett underskott
uppkom på skattekontot eller - om det är ett omprövningsbeslut eller
anståndsbeslut som ligger till grund för ränteberäkningen - fr.o.m.
dagen efter den ursprungliga förfallodagen för respektive skatt.
Låg kostnadsränta skall beräknas dels på sådana underskott som
understiger 10 000 kr, dels på belopp som påförs genom
omprövningsbeslut eller grundas på anståndsbeslut. Hög kostnadsränta
skall beräknas på underskott som överstiger 10 000 kr.
Vid debiteringen av slutlig skatt skall ett belopp om 20 000 kr
undantas från ränteberäkning t.o.m. den 3 maj under taxeringsåret.
Fr.o.m. den 4 maj skall låg kostnadsränta räknas på beloppet fram
t.o.m. den dag som betalning senast skall ske. På belopp häröver skall
kostnadsränta räknas enligt mellannivån under tiden den 13 februari -
den 3 maj.
Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens
förslag. Utredningen föreslår dock att det belopp som skall undantas från
beräkning av kostnadsränta fr.o.m. den 13 februari endast skall uppgå till
10 000 kr. Vidare föreslår utredningen att den höga kostnadsräntan skall
motsvara basräntan med tillägg av 20 procentenheter. Utredningens förslag
i fråga om beräkning av intäktsränta vid överuttag av F-skatt och särskild A-
skatt avviker också från regeringens förslag.
22 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
337
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har accepterat
utredningens förslag men flera har varit kritiska mot förslaget. Vad gäller
nivån på räntan anför Riksgäldskontoret att utredningens förslag ger en
alltför dålig styreffekt och föreslår därför följande modell vid räntesättning
på över- respektive underskott på skattekontot. Basräntan bör sättas till tre
gånger räntan på sexmånaders statsskuldväxlar. Intäktsräntan bör sättas till
15 % av basräntan. Kostnadsräntan bör ha följande nivåer. Hög kostnads-
ränta bör sättas till basräntan plus tjugo procentenheter utan beloppsgräns.
Mellannivån på kostnadsräntan bör sättas till basräntan. Den låga kostnads-
räntan bör sättas till 50 % av basräntan. Riksrevisionsverket påpekar att
intäktsräntan i systemet måste sättas så låg att företag inte lockas att använda
systemet för att få ränta på kortfristiga placeringar. Svenska Revisorsamfun-
det tillstyrker i princip att det skall finnas en nivå för intäktsränta och fler
nivåer för kostnadsräntor, såväl räntenivåerna som ränteberäkning bör dock
utformas på annat sätt än det som utredningen föreslagit. Samfundet anser
att intäktsräntan bör ligga i nivå med den som banker och andra kredit-
institut erbjuder vid inlåning på medellång sikt. Kostnadsräntor bör utformas
så att den lägsta nivån motsvarar kreditkostnaden, med beaktande av att den
enligt förslaget inte är avdragsgill, att staten inte kan påverka kreditens
storlek och att säkerheten för skatteskulden finns genom förmånsrätt. Övriga
räntenivåer bör vara högre och innefatta ett påtryckningsmedel för att
skatten skall betalas i tid. Den föreslagna högsta räntenivån är väl hög inte
minst mot bakgrund av att den inte enligt förslaget är avdragsgill och att den
i praktiken ofta kombineras med förseningsavgifter. Enligt samfundets
mening kan det finnas anledning att här jämföra med sedvanliga dröjsmåls-
räntor. Lantbrukarnas Riksförbund pekar på att enligt de föreslagna
bestämmelserna gäller olika räntenivåer beträffande obetald skatt. Detta
betyder att fiscus värderar en "försenad" betalning olika. Huvudregeln om
fördelning av inbetalning synes inte ta hänsyn till denna värderingsstege.
Förbundet har över huvud taget svårt att förstå reglerna om kostnadsränta.
Sveriges Fastighetsägareförbund anser att skillnaden i den ränta som den
skattskyldige enligt förslaget skall betala vid kvarskatt m.m. och den ränta
som han erhåller vid överskjutande skatt är alltför stor. Med hänsyn till att
den överskjutande skatten uppgår till ca 23 miljarder kronor mot 12
miljarder kronor i kvarskatt gör staten en betydande räntevinst med de
föreslagna räntesatserna. Räntan på överskjutande skatt bör därför höjas till
förslagsvis hela basräntan. Riksskatteverket avstyrker att intäktsränta på
“överskjutande skatt” skall beräknas enligt gynnsammare regler för den som
har debiterats F-skatt eller särskild A-skatt.
När det gäller kompletteringsbetalning till skattekontot på grund av för
låg preliminär debitering anser Svenska Revisorsamfundet att endast den
metod som för närvarande tillämpas kan komma i fråga, dvs. att ränteberäk-
ning sker tidigast från februari året efter beskattningsåret. Särskilt när det
gäller näringsidkare är det dock inte möjligt att klara av att göra en
fullständig skatteberäkning så nära inpå räkenskapsårets utgång. Den
sänkning av beloppsgränsen för ränteberäkning under perioden 13 februari
- 3 maj taxeringsåret från 20 000 kr till 10 000 kr som föreslås avstyrks
därför. Näringslivets Skattedelegation anser att den nuvarande beloppsgrän-
Prop. 1996/97:100
Del 1
338
sen på 20 000 kr bör behållas eller höjas. Även vad gäller kostnadsränta i
övrigt bör enligt delegationen gränsen bestämmas till lägst 20 000 kr.
Lantbrukarnas Riksförbund framhåller att vid ställningstagande till förslaget
att sänka gränsen för den kvarskatt som får vara obetald utan räntepåföring
från 20 000 kr till 10 000 kr måste beaktas att den skattskyldige - utan
anstånd - har tid till slutet av mars månad att lämna särskild självdeklara-
tion. Enskilda näringsidkare måste använda kalenderåret som räkenskapsår.
Det torde vara få enskilda näringsidkare som redan i början av februari
månad taxeringsåret har möjlighet att slutligt avstämma inkomstskatten
inklusive egenavgifter. Förbundet anser att det inte är rimligt att minska den
nuvarande "felmarginalen" i den uppskattning som den skattskyldige tvingas
till redan i början av februari. Enligt förbundets mening är dessutom de
föreslagna "kostnadsräntenivåema" alldeles för höga.
Skälen för regeringens förslag: Intäktsräntan i det nya systemet avses
utgå på medel som är innestående på ett skattekonto, men också i de fall ett
omprövningsbeslut innebär att en tidigare skatt eller avgift sänks samt i de
fall ett överuttag av preliminär skatt har gjorts. Räntenivån bör självfallet
vara lägre än den som banker och andra kreditinstitut erbjuder. Man kan
därför inte som Svenska Revisorsamfundet föreslagit ha en intäktsränta som
ligger i nivå med den som banker och andra kreditinstitut erbjuder vid
inlåning på medellång sikt. Skattekontot skall inte vara ett alternativ till ett
bankkonto.
Vidare bör beaktas att intäktsräntan inte heller i det nya systemet skall
vara skattepliktig (se avsnitt 13.1). En tillräcklig kompensation bör kunna
uppnås genom endast en räntenivå som enligt regeringens mening i enlighet
med vad utredningen föreslagit bör vara 45 % av basräntan. Detta stämmer
överens med nivå som Riksgäldskontoret har föreslagit.
Regeringen har i avsnitt 11.3 föreslagit att innehållen preliminär skatt
som redovisats i kontrolluppgift bokförs och krediteras på den skattskyldi-
ges konto i samband med att den motsvarande slutliga skatten debiteras
kontot. Som tidigare framhållits har tidpunkten för denna debitering och
kreditering på kontot inte något att göra med den ränteberäkningsdag som
tillämpas för beloppen. Regeringen anser i likhet med utredningen att ränta
i dessa fall bör utgå fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret.
Vad gäller debiterad preliminär skatt som skall krediteras och räknas av
på kontot är det emellertid inte självklart vilken ränteberäkningsdag som
skall tillämpas.
Om den debiterade preliminära skatten stämmer överens med eller är
lägre än den slutliga skatt som debiteras torde något problem inte upp-
komma för hantering och ränteberäkning av skillnadsbeloppet. Hela den
preliminära skatten bör i detta fall krediteras på kontot med samma
ränteberäkningsdag som gäller för den debiterade slutliga skatten varvid
kostnadsränta fr.o.m. denna dag beräknas på det eventuella underskottet.
Om den debiterade preliminära skatten är högre än den slutliga skatten
blir det nödvändigt att ta ställning till hur överuttaget av preliminär skatt
skall räknas av på kontot. Ett sätt är naturligtvis att även i detta fall kreditera
hela den preliminära skatten på kontot med samma ränteberäkningsdag som
för den slutliga skatten. Ränta på överskottet på skattekontot räknas då
Prop. 1996/97:100
Del 1
339
fr.o.m. denna dag. Har den skattskyldige fullgjort samtliga sina
preliminärskattebetalningar på ett korrekt sätt stämmer denna ordning också
väl med vad som gäller för en A-skattskyldig som betalat preliminär skatt
med ett för högt belopp. I båda fallen betalas den preliminära skatten
löpande under året och de skattskyldiga får räkna sig till godo ränta på
överuttaget fr.o.m. samma dag.
Problem uppstår emellertid om det vid avräkningstillfället finns en
fordran på den skattskyldige och denna fordran helt eller delvis uppkommit
till följd av utebliven betalning av den debiterade preliminära skatten. Att
i detta fall kreditera och räkna av hela den preliminära skatten med samma
ränteberäkningsdag som den slutliga skatten innebär att de kostnadsräntor
som redan kan ha påförts på grund av den tidigare fordringen kvarstår på
kontot. Så blir fallet även när de har tagits ut för en debitering som i
efterhand visar sig ha varit för stor.
Utredningen anser att det är mindre tilltalande att ta ut ränta för ett under-
skott som vid ett senare tillfälle, när alla fakta är kända, visar sig inte spegla
de rätta förhållandena. Den för högt debiterade skatten kan för övrigt ha sin
grund i ett beslut från skattemyndigheten som den skattskyldige utan resultat
försökt påverka.
En alternativ lösning, som utredningen förordat, till avräkning av en
debiterad preliminär skatt som är högre än den slutligt debiterade skatten är
ett förfarande som påminner om dagens system. Kreditering och avräkning
på kontot görs genom att ränteberäkningsdagen den 13 februari tillämpas
endast för så stor del av den preliminära skatten som uppgår till den slutliga
skatt som debiteras. För överuttag av preliminär skatt tillämpas i stället en
ränteberäkningsdag i enlighet med förfallodagen för den eller de månads-
debiteringar som inte hade behövt påföras med hänsyn till det slutliga
utfallet. Utgångspunkten bör här vara att en sådan avräkning görs i första
hand för de månadsdebiteringar som senast har förfallit till betalning.
Vad som skulle kunna anföras mot nämnda ordning är att en F-skattskyl-
dig, under förutsättning att han sköter sina betalningar av preliminär skatt,
blir räntemässigt gynnad jämfört med den som har A-skatt med motsvarande
överuttag av preliminär skatt. Den F-skattskyldige får i detta fall ränta på sitt
överskott redan fr.o.m. den tidpunkt under inkomståret då överskott uppstår,
medan motsvarande ränta för den A-skattskyldige börjar beräknas först
fr.o.m. den 13 februari året efter inkomståret.
Riksskatteverket avstyrker att intäktsränta i nu aktuellt fall skall beräknas
enligt gynnsammare regler för den som har debiterats den preliminära
skatten än för den vars preliminära skatt skall betalas genom skatteavdrag.
Regeringen delar verkets uppfattning. De båda kategorierna skattskyldiga
bör ha samma rätt till intäktsränta på överbetalningar av preliminär skatt.
Den skattskyldige har i ett fall som detta goda förutsättningar att redan
fr.o.m. den tidpunkt under inkomståret då tillräcklig preliminär skatt har
betalats undvika ytterligare uttag av preliminär skatt genom att ansöka om
ändring av den preliminära skatten. Vi anser därför att den av utredningen
förordade lösningen för ränteberäkning vid överuttag av debiterad
preliminär skatt inte bör väljas. Beräkningen av intäktsräntan på överuttag
av preliminär skatt bör i stället alltid göras fr.o.m. den 13 februari taxerings-
Prop. 1996/97:100
Del 1
340
året även i det fallet det är fråga om debiterad preliminär skatt.
Kostnadsränta
Kostnadsräntan bör, som nämnts i det tidigare, fylla två uppgifter. Den skall
dels täcka statens kostnader vid en for sen betalning av skatter och avgifter,
dels fungera som ett påtryckningsmedel så att skatten och avgiften betalas
in i rätt tid. Denna dubbla funktion finns redan i dagsläget i kvarskatte-
avgiften och dröjsmålsavgiften. Som framgått av föregående avsnitt (avsnitt
13.1) skall kostnadsränta utgå med tre olika nivåer.
Den lägsta kostnadsräntan skall först och främst ersätta den nuvarande
anståndsräntan och respiträntan. I ett system med löpande debiteringar och
krediteringar samt ränteberäkning bör det finnas en viss marginal som gör
att mindre underskott på skattekontot inte belastas med en hög kostnads-
ränta. Den låga kostnadsräntan bör därför också tillämpas för den del av den
skattskyldiges skuld som understiger 10 000 kr. Den låga räntenivån bör
enligt Riksgäldskontoret bestämmas till 6,75 % med dagens ränteläge. Detta
anser vi vara för högt. Vi anser i stället, i likhet med utredningen, att den
låga kostnadsräntan bör bestämmas till basräntan. Med det ränteläge som
råder för närvarande blir då den låga kostnadsräntan ca 4,5 %.
En mellannivå på kostnadsräntan bör användas för ränta på ett underuttag
av preliminär skatt som skall betalas med anledning av avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt. Utredningen har föreslagit att ett belopp om
10 000 kr undantas från ränteberäkning under tiden den 13 februari
taxeringsåret - den 3 maj samma år. Härefter tas enligt utredningen låg
kostnadsränta ut på belopp som inte överstiger 10 000 kr. Som vi strax
återkommer till när vi närmare kommer in på frågan om kostnadsränta vid
kompletteringsbetalningar av preliminär skatt, anser vi - med avvikelse från
utredningens förslag - att 20 000 kr bör undantas från ränteberäkning under
tiden den 13 februari - den 3 maj taxeringsåret.
Om mellannivån på kostnadsräntan sätts till 125 % av basräntan stämmer
denna ränta förhållandevis väl överens med den effektiva ränta som de
nuvarande reglerna för beräkning av kvarskatteavgift medför. Med det
ränteläge som råder för närvarande skulle mellannivån på kostnadsräntan
uppgå till 5,6 %. Det är en väsentligt lägre nivå än de 13,5 % som med
dagens ränteläge förordats av Riksgäldskontoret. Genom att den föreslagna
kostnadsräntan inte knyts till en bestämd tidpunkt utan tillåts variera med de
förändringar av räntan som sker på marknaden innebär systemet att man inte
som i dag i förväg kan använda det till in- eller utlåning av skattemedel.
Den högsta nivån på kostnadsräntan, som är avsedd att tas ut på
underskott på kontot överstigande 10 000 kr, bör till betydligt större del ut-
göra ett påtryckningsmedel som syftar till att betalning skall ske i rätt tid.
Denna ränta är tänkt att ersätta den nuvarande dröjsmålsavgiften.
Den effektiva räntan i det nuvarande systemet med dröjsmålsavgift är-
både i absoluta tal och jämfört med andra räntenivåer - förhållandevis hög.
Utredningen har föreslagit att den höga kostnadsräntan skall bestämmas till
basräntan med tillägg av 20 procentenheter. Många remissinstanser menar
Prop. 1996/97:100
Del 1
341
att denna nivå är för hög. Mot bakgrund av att kostnadsräntan föreslås vara Prop. 1996/97:100
icke avdragsgill och med hänsyn till det allmänna ränteläget anser också Del 1
regeringen att kostnadsräntan kan sättas något lägre utan att förlora sin
funktion som effektiv påtryckning för rättidig betalning. Vi föreslår därför
att den högsta kostnadsräntan sätts till basräntan med tillägg av 15
procentenheter. Eftersom kostnaden inte ökar trappstegsvis utan är direkt
knuten till antalet dagar som betalningen är för sen, finns ett incitament för
den skattskyldige att göra sina inbetalningar så snart som möjligt. Påtryck-
ningen på den skattskyldige att betala är således densamma över tiden.
Kostnadsränta vid kompletteringsbetalning av preliminär skatt
En grundläggande princip i det nuvarande skattebetalningssystemet är att
preliminär skatt skall betalas med ett belopp som så nära som möjligt kan
antas motsvara den slutliga skatten. Den preliminära skatten skall vidare
betalas successivt i anslutning till inkomsternas förvärvande. Reglerna om
preliminär skatt är emellertid schablonmässiga och förutsätter i viss
utsträckning att de skattskyldiga själva tar initiativ till en riktig avvägning
av skatten. Det gäller särskilt skattskyldiga med F-skatt eller särskild A-skatt
vilka i praktiken har tämligen stora möjligheter att själva påverka den
preliminära skattens storlek. Men det gäller också skattskyldiga som vid
sidan av tjänste- och kapitalinkomster på vilka det skall göras skatteavdrag
har andra inkomster, t.ex. realisationsvinster, eller som skall betala
förmögenhetsskatt eller fastighetsskatt.
Om en debitering av preliminär skatt är för låg eller om en arbetsgivare
har gjort ett för lågt skatteavdrag i förhållande till den förväntade slutliga
skatten, kan den skattskyldige med stöd av nuvarande bestämmelser göra en
kompletteringsbetalning av preliminär skatt, s.k. fyllnadsinbetalning, för att
undgå kvarskatteavgift. Senaste tidpunkt för en sådan betalning är för
närvarande den 10 februari under taxeringsåret. En betalning av preliminär
skatt, s.k. fyllnadsinbetalning, som görs efter denna tidpunkt medför att det
ändå beräknas en kvarskatteavgift på den före fyllnadsinbetalningen
kvarstående skatten om denna överstiger 20 000 kr. Om den kvarstående
skatten är lägre kan dock fyllnadsinbetalningen göras senast den 3 maj utan
att kvarskatteavgift tas ut.
Även inom det föreslagna skattekontosystemet skall den grundläggande
principen vara att preliminär skatt skall betalas med ett belopp som så nära
som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten.
I ett skattekontosystem kan en betalning i princip inte destineras till att
avse en viss skatt eller avgift. En kompletteringsbetalning av preliminär
skatt till ett skattekonto får därför inte alltid åsyftad effekt. Om det vid
tidpunkten för betalningen finns ett underskott på kontot tas betalningen i
anspråk för att täcka detta underskott. Detsamma blir fallet under hela
tidsperioden fram till dess att avstämningen mellan preliminär och slutlig
skatt har avslutats. Den åsyftade effekten, nämligen att beloppet skall räknas
av som en betalning av preliminär skatt, inträffar således endast om kontot
fram till avstämningstidpunkten sköts med avseende på samtliga betalningar.
342
I skattekontosystemet är tanken att en kostnadsränta skall beräknas på
negativa saldon. Ett underskott på ett skattekonto kan uppkomma när
avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt görs. Vid avstämningen
skall ränteberäkningsdagar anges för transaktionerna. Den skatt- eller
avgiftsskyldige bör ha möjlighet att helt undvika räntedebitering genom att
göra en kompletteringsbetalning till kontot vid en viss senaste tidpunkt. Men
det förutsätter dessutom, som nyss nämnts, att betalningarna i övrigt skötts
under perioden. Frågan är då från vilken tidpunkt ränta skall räknas på ett
underskott som har sin grund i att för låg preliminär skatt har betalats.
Systemet med betalning av preliminära skatter syftar som nyss sagts till
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Det bygger också på
att skatt skall betalas i anslutning till inkomsternas förvärvande, vilket
kommer till uttryck genom bl.a. arbetsgivarnas medverkan i källskatte-
systemet. Mot bakgrund härav skulle det kunna hävdas att ett underskott vid
beräkningen av den slutliga skatten hänför sig till hela inkomståret och att
det därför borde göras en genomsnittsberäkning av ränta för perioden av-
seende den del av skatten som är obetald. Det synsättet grundas på att den
slutliga skatten för inkomståret fördelar sig lika över perioden. Exempelvis
skulle ränta på den del av den slutliga skatten som inte betalats som
preliminär skatt kunna beräknas fr.o.m. augusti månad under inkomståret.
En sådan ordning får emellertid anses förutsätta att hänsyn kan tas till att
den skattskyldiges inkomster inte alltid fördelar sig jämt över året, vilket
skulle föra med sig stora administrativa problem. Komplikationerna i admi-
nistrativt hänseende får anses så betydande att denna lösning - i vart fall för
närvarande - inte framstår som realistisk.
I prop. 1994/95:92 Nya tidpunkter för redovisning och betalning av
skatter och avgifter, m.m. sattes i fråga om betalningstidpunkten för en
kompletteringsbetalning skulle vara förfallodagen i januari under taxeringså-
ret. Så kort tid efter årsskiftet råder emellertid inte sällan osäkerhet om
storleken på den slutliga skatten. Med hänsyn härtill och till de administrati-
va frågorna i ett system med ränteläggning under inkomståret anser vi att
förfarandet blir enklare och mer enhetligt om utgångspunkten för när
ränteberäkning aktualiseras i stället knyts till förfallodagen den 12 februari.
Ränta bör alltså påföras så snart det sista inbetalningstillfället passerats och
bör således beräknas fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret fram till den
tidpunkt då underskottet är täckt.
Utredningen har föreslagit att ett belopp om 10 000 kr skall undantas från
ränteberäkning fr.om. den 13 februari taxeringsåret. Förslaget har fått kraftig
kritik från flera remissinstanser. För den som har F-skatt eller särskild A-
skatt, vars skattesituation bygger på bokföringstransaktioner, kan det vara
så att dessa transaktioner inte till fullo är kända vid den tidpunkt då en
kompletteringsbetalning senast skall göras. Regeringen har tagit intryck av
remissinstansernas uppfattning. Den skattskyldige bör ha vissa marginaler
vid sin uppskattning av den kommande skatten. Vi föreslår därför att ett
belopp om 20 000 kr skall undantas från ränteberäkning under tiden den 13
februari - 3 maj under taxeringsåret och att endast en lägre kostnadsränta
skall tas ut på sådant belopp för tiden därefter.
Prop. 1996/97:100
Del 1
343
Räntetid
Prop. 1996/97:100
Del 1
Intäktsränta bör beräknas på saldot fr.o.m. dagen efter den dag då ett konto
uppvisar överskott fram till den dag överskottet betalas ut eller tas i anspråk
for att täcka en skuld hos skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten.
För ett belopp som fastställs i ett särskilt beslut och som avser en skatt eller
avgift som redan förfallit till betalning bör emellertid ränta räknas redan
fr.o.m. dagen efter den ordinarie, dvs. den ursprungliga, förfallodagen.
När ett överskott uppkommer på grund av den årliga avstämningen mel-
lan preliminär och slutlig skatt bör ränta räknas på överskottet fr.o.m. den
13 februari under taxeringsåret.
Kostnadsräntan i skattekontosystemet bör vad gäller räntetid fungera på
samma sätt som intäktsräntan, dock med ett undantag. Det innebär att kost-
nadsränta bör börja räknas fr.o.m. dagen efter den då kontot visar under-
skott, dvs. i allmänhet dagen efter en förfallodag. För ett belopp som fast-
ställts i ett särskilt beslut och som redan förfallit till betalning bör ränta
räknas fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen. Som framgått i
det tidigare föreslås emellertid en särskild ordning i fråga om ränteberäkning
vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt.
Sammanfattningsvis föreslår vi att intäktsränta och kostnadsränta skall tas
ut enligt följande uppställning.
Intäktsränta skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser Räntetid
Tillgodohavande på skattekontot Fr.o.m. dagen efter det att till-
godohavandet uppstod
Överskjutande slutlig skatt Fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret
Överskjutande ingående mervär-
desskatt
Fr.o.m. dagen efter den då skattede-
klarationen skall lämnas
Den låga kostnadsräntan skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser
Skuldbelopp som inte överstiger
10 000 kr
Skatt som omfattas av anstånds-
beslut
Skatt som omfattas av ett ompröv-
Räntetid
Fr.o.m. dagen efter den då skulden
uppkom
I regel fr.o.m. dagen efter den ur-
sprungliga förfallodagen t.o.m den
dag betalning senast skall ske
I regel fr.o.m. dagen efter den då
344
ningsbeslut eller ett beslut av dom-
stol
Underuttag av slutlig skatt som inte
överstiger 20 000 kr
Skatt som lämnats för indrivning
skatten rätteligen skulle ha betalats
Fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret
t.o.m. den dag betalning senast skall
ske
Fr.o.m. registreringen i utsöknings-
registret
Prop. 1996/97:100
Del 1
Kostnadsränta på mellannivån skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser Räntetid
Den del av slutlig skatt som Fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret
överstiger 20 000 kr t.o.m. den dag betalning senast skall
ske
Den höga kostnadsräntan skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser Räntetid
Skuldbelopp som överstiger 10 000 Fr.o.m. dagen efter den då skulden
kr uppstod
I följande fall skall kostnadsränta över huvud taget inte tas ut:
Belopp Räntefri tid
Underuttag av slutlig skatt som inte Fr.o.m. den 13 februari taxerings-
överstiger 20 000 kr året t.o.m. den 3 maj samma år
Regeringens förslag: Om det finns synnerliga skäl skall den skatt- eller
avgiftsskyldige kunna befrias från skyldigheten att betala ränta.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända med utredningens förslag. Postgirot Bank AB anser dock att det i
förarbetena till lagstiftningen rörande det nya systemet för skattebetalningar
bör tas in befrielsegrunder när en betalningsförmedlare orsakat en försening
av en avgifts- eller skattebetalning. Exempel på sådana förseningar är hand-
havandefel hos betalningsförmedlaren, inte fungerande datorkommunikation
345
och förseningar i postbefordran. Denna typ av förseningar synes enligt Prop. 1996/97:100
förslaget inte kunna utgöra grund för befrielse från ränta för den Del 1
skattskyldige. I utredningen konstateras endast att nämnda fel uteslutande
är en fråga mellan den betalande och betalningsförmedlaren. Postgirot anser
att denna ståndpunkt är onödigt och orättvist hård. Generellt sett bör en
skattskyldig som fullgjort sina skyldigheter inte behöva erlägga någon sorts
straffavgift. I dessa fall bör kraven riktas mot betalningsförmedlaren, som
i princip endast skall behöva betala statens ränteförlust. Det är oskäligt att
påföra den skattskyldige eller betalningsförmedlaren en kostnadsränta på 20
procentenheter utöver basräntan. Om inte nu berörd befrielsegrund från
ränta, som i dag tillämpats i praxis, skulle finnas i framtiden måste
betalningsformedlama överväga en prisändring för tjänsten. Priset för
tjänsten torde då behöva höjas högst avsevärt for den riskexponering som
betalningsförmedlaren utsätter sig for.
Skälen för regeringens förslag: Utrymme bör finnas att i vissa fall
underlåta att påföra eller att medge befrielse från ränta. Dessa möjligheter
bör, som utredningen framhållit, avse främst skattskyldiga som inte har
löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör i första hand grundas på
omständigheter som rör den betalningsskyldiges person. Som exempel på
en sådan omständighet nämner utredningen sjukdom och med sjukdom
jämförbara förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte kunnat
fullgöras av den skattskyldige själv eller annan som den skattskyldige
kunnat anlita. Det kan också vara fråga om något annat förhållande som den
betalningsskyldige inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att
betalningsskyldigheten fullgörs så snart det förhållande som orsakat
förseningen upphört. Av betydelse är även när i förhållande till en
förfallodag som den omständighet som åberopas som grund för en försening
inträffat. Trots hinder att själv fullgöra betalningsskyldigheten kan nämligen
den skatt- eller avgiftsskyldige ha haft tid att ordna så att betalningen
kommit till stånd på annat sätt.
Som befrielsegrund bör vidare i vissa fall betraktas det förhållandet att
det betalningsinstitut som anlitats, t.ex. på grund av ett datorhaveri eller
andra jämförbara särskilda omständigheter, inte klarat att på normalt sätt
överföra betalningen till skattemyndighetens konto. Befrielse bör också
kunna medges i de fall som Postgirot Bank AB pekat på, dvs. förseningar
som beror på ett tillfälligt handhavandefel hos betalningsförmedlaren eller
inte fungerande datorkommunikation. Det måste dock vara fråga om sådana
förhållanden som den skattskyldige inte har haft anledning att räkna med.
För befrielse i sådana situationer där den försenade betalningen beror på
förhållanden hos betalningsförmedlaren och som i regel rör ett större antal
skattskyldiga eller annars avser ett mer väsentligt belopp bör krävas att be-
talningsförmedlaren kompenserar staten för dess räntekostnad. Dessa situa-
tioner bör regleras i de avtal om betalningsförmedling som Riksskatteverket
träffar med betalningsformedlama och bör lämpligen hanteras under
medverkan av Riksskatteverket.
Ränta bör självfallet inte tas ut om en betalning inte bokförts på skatte-
myndighetens konto i rätt tid på grund av något förhållande som skatte-
myndigheten har ansvar for.
346
I en befrielsesituation kan det finnas anledning att väga in hur den skatt-
eller avgiftsskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid i första
hand omständigheterna i det enskilda fallet som bör avgöra om befrielse
skall medges. Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid
exempelvis akut sjukdom eller olyckshändelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall fortlöpande lämna över
obetalda fordringar till kronofogdemyndigheten för indrivning.
Kronofogdemyndigheten skall fortlöpande redovisa betalningar
avseende lämnade indrivningsuppdrag till skattemyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Bara några få remissinstanser har uttalat sig i frågan.
Riksrevisionsverket anser att det finns starka skäl för att ge Riksskatteverket
befogenhet att besluta om när skatter och avgifter skall restföras, något som
Riksrevisionsverket tidigare föreslagit i en granskningsrapport (F 1993:29).
Riksskatteverket ställer sig bakom huvudprinciperna i utredningens förslag.
Verket pekar särskilt på att en sökande som har uppgifter om gäldenärens
ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen
enligt 7 § indrivningsförordningen (1993:1229) är skyldig att underrätta
kronofogdemyndigheten om detta när ansökan görs eller så snart som
möjligt därefter. För att effektivisera indrivningsarbetet föreslår
Riksskatteverket att kronofogdemyndigheten ges behörighet att lagra och
bearbeta information av detta slag som är hämtad från skatteregistret. Detta
förutsätter ändring i skatteregisterlagen (1980:343) och
utsökningsregisterlagen (1986:617). Länsrätten i Stockholms län har ingen
invändning mot att fasta beloppsgränser skall avgöra när ett skattebelopp
skall överlämnas för indrivning. Enligt länsrätten är det dock en brist att det
saknas klara regler om vad som skall gälla om överlämnande för indrivning
när skattemyndigheten har prövat en fråga om anstånd med betalningen
innan tiden för överlämnande för indrivning är inne, men myndighetens
avgörande överklagats.
Skälen för regeringens förslag: En följd av att det i skattekontosystemet
inte kommer att finnas någon avräkningsordning eller liknande som kan
anses motsvara den nuvarande särredovisningen av skatter och avgifter är
att det, för den fordran som lämnas till kronofogdemyndigheten för in-
drivning, inte kommer att anges att fordringen avser en viss skatt eller
avgift. Det som lämnas för indrivning är inte annat än en fordran avseende
skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet samt ränta på denna.
Eftersom det i allt väsentligt är kronofogdemyndigheten som förfogar
över de åtgärder som kan vidtas för att driva in en fordran är det, som
regeringen konstaterade i propositionen om indrivning av statliga fordringar
347
m.m., angeläget att obetalda fordringar verkligen överlämnas till
myndigheten. Erfarenheten har visat att möjligheten att utverka betalning är
störst om indrivningsåtgärder kan sättas in så snart som möjligt efter den
ordinarie betalningsdagen (prop. 1992/93:198 s. 54).
Ett skattekonto skall stämmas av varje månad och betalningsuppmaning
sändas ut i de fall det finns ett underskott på kontot. Avstämning och
kontroll av kontoställning avseende en viss skattskyldig för en eventuell be-
talningsuppmaning bör vid behov kunna initieras av skattemyndigheten även
vid annan tidpunkt under månaden. Om den fordran som ett underskott
representerar inte betalas inom den i betalningsuppmaningen utsatta tiden
bör gälla att skattemyndigheten - om fordringen överstiger ett visst belopp
- skall lämna den till kronofogdemyndigheten för indrivning.
Ansvaret för handläggningen av en fordran övergår från skattemyndig-
heten till kronofogdemyndigheten i och med att fordringen lämnas över för
indrivning. Vid överlämnandet krediteras i dagens system skattemyndig-
hetens register. Det betyder att fordringen inte längre finns kvar i detta. En
eventuell dröjsmålsavgift upphör också att räknas i skattemyndighetens
system. Innan målet registreras i utsökningsregistret förflyter i regel minst
en vecka. Kronofogdemyndigheten debiterar genom registreringen ford-
ringen i sina räkenskaper och tar över beräkningen av dröjsmålsavgift. En
grundavgift på 500 kr påförs för varje mål.
I och med detta är emellertid skattemyndighetens befattning med
fordringen inte avslutad. I ett stort antal fall kan det även härefter komma att
inträffa saker som kan påverka fordringens storlek. Det kan vara fråga om
olika beskattningsbeslut avseende den ifrågavarande skatten eller avgiften
såsom omräkningsbeslut, jämkningsbeslut, beslut om anstånd eller befrielse,
beslut om arbetsgivaransvar, m.m. I samtliga dessa fall måste skattemyn-
digheten ta hänsyn till uppgifter i båda registren för att resultatet av den
åtgärd som vidtas skall bli riktigt. Det innebär i regel att skattemyndigheten
måste räkna om räntan eller dröjsmålsavgiften och underrätta kronofog-
demyndigheten om de rätta beloppen. Skattemyndigheten fattar också beslut
om befrielse från dröjsmålsavgift även om avgiften har beräknats och
påförts av kronofogdemyndigheten. Inför sådana beslut måste skattemyndig-
heten kontrollera de belopp som betalats till kronofogdemyndigheten och
tidpunkterna för inbetalningarna.
I praktiken är det vidare så att betalningar av en fordran som lämnats för
indrivning inte sällan görs till skattemyndigheten. Detta gäller särskilt under
den tid som förflyter från det att skattemyndigheten avfört fordringen ur sitt
register till dess kronofogdemyndigheten sänt ut det första betalningskravet.
Kronofogdemyndigheten skall då underrättas om betalningen. Beroende
på betalningens bokföringsdag kan detta leda till korrigeringar av restför-
ingsuppgifter avseende skatte-, ränte- och avgiftsbelopp i såväl skatte-
myndighetens som kronofogdemyndighetens register. Vid återbetalning i
samband med beskattningsbeslut gäller vidare att skattemyndighetens
utbetalning och restitutionsränteberäkning i förekommande fall skall omfatta
även belopp som betalats in till kronofogdemyndigheten.
Det finns alltså ett mycket nära samband mellan skattemyndigheternas
och kronofogdemyndigheternas bokföring och redovisning av skatte- och
Prop. 1996/97:100
Del 1
348
avgiftsfordringar. Ett sådant samband finns också - trots myndigheternas
skilda uppgifter - när det gäller andra viktiga delar av verksamheten. Det här
sambandet ställer i första hand krav på ett effektivt informationsutbyte. I
revisionsverksamheten har skattemyndigheten t.ex. intresse av de uppgifter
om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden som kan finnas hos krono-
fogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten behöver å sin sida uppgifter
om s.k. latenta skatteskulder for sin prövning av frågor om bl.a. kon-
kursansökan och betalningsuppskov.
Ett system med skattekonton förutsätter i olika hänseenden andra
lösningar än det system vi har i dag. Kronofogdemyndigheternas ADB-
system och skattekontosystemet måste samordnas. Kronofogdemyndigheten
har redan i dag enligt 10 § skatteregisterlagen (1980:343) terminalåtkomst
till bl.a. uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av skatter
och avgifter. De nya rutinerna bör bygga på bl.a. terminalåtkomst till
skattekontosystemet, där kompletta redovisningar och sammanställningar
kan lämnas med avseende på de uppgifter som vid varje tidpunkt bokförts
eller beräknats inom respektive skattskyldigs konto.
Det är väsentligt att det naturliga samband som finns mellan myndig-
heternas olika verksamheter beaktas vid uppbyggnaden av ADB-stödet hos
såväl skattemyndigheterna som kronofogdemyndigheterna. Samtidigt måste
man undvika ett alltför stort tekniskt beroende och andra låsningar mellan
de berörda systemen. Dessa måste kunna utvecklas och förbättras utifrån
respektive verksamhets förutsättningar och krav. De lösningar som väljs
skall vidare vara sådana att de underlättar för den enskilde att förstå vilken
funktion respektive myndighet har. Det innebär bl.a. att gränsen mellan
myndigheternas ADB-system måste följa den gräns som finns mellan
myndigheternas uppgifter när det gäller hanteringen av statens skatte- och
avgiftsfordringar.
Av uppgiften som debiterande myndighet följer att det är skattemyndig-
heten som beräknar och fastställer storleken på fordringarna. Detta gäller
även när fordringen är överlämnad for indrivning. I ett skattekontosystem
blir dagens ordning med att restförda belopp inte längre finns kvar i
skattemyndighetens räkenskaper tungrodd. Belopp som överlämnats för
indrivning bör därför förbli uppdebiterade i skattemyndighetens räken-
skaper. Det innebär att kronofogdemyndighetens redovisning av indrivna
belopp på skattekontot skall behandlas som en kreditering på kontot när det
gäller t.ex. de ränte- eller avgiftsberäkningar som skall göras i samband med
nya skattebeslut.
Som redan nämnts föreslår Riksskatteverket i sitt remissyttrande att
kronofogdemyndigheterna ges behörighet att lagra och bearbeta viss
information från skatteregistren utöver vad som är möjligt med dagens
registerbestämmelser. Vilka lösningar som skall väljas och vilken infor-
mation som närmare bestämt skall omfattas av dessa behöver emellertid
utredas ytterligare. Det finns enligt regeringens mening anledning att
återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.
Prop. 1996/97:100
Del 1
349
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Fasta beloppsgränser skall liksom hittills avgöra
när en fordran skall lämnas för indrivning. Beloppsgränsema sätts
högre än dagens gräns på 100 eller i vissa fall 200 kr.
För skatt- eller avgiftsskyldiga med transaktioner på skattekontot
varje månad skall överlämnande för indrivning som huvudregel
aktualiseras endast i fråga om underskott på minst 10 000 kr och
underskott på minst 500 kr som funnits på kontot under en längre tid.
För övriga skatt- eller avgiftsskyldiga skall överlämnande för indrivning
som huvudregel aktualiseras endast i fråga om underskott på minst 500
kr.
Om det finns särskilda skäl skall skattemyndigheten lämna en ford-
ran för indrivning även om den inte uppgår till de beloppsgränser som
skall tillämpas enligt huvudregeln. Vidare skall skattemyndigheten om
det finns särskilda skäl ha möjlighet att underlåta att överlämna en
fordran även om den uppgår till nämnda beloppsgränser.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred-
ningen föreslår dock att beloppsgränsen för kategorin övriga kontohavare
skall vara 1 000 kr men att ett underskott som har funnits under en längre
tid, i regel 12 månader, skall överlämnas för indrivning om det uppgår till
minst 100 kr.
Remissinstanserna: Bara Riksrevisionsverket och Riksskatteverket har
uttalat sig om beloppsgränsema. Riksrevisionsverket anser att de av
utredningen föreslagna beloppsgränsema 1 000 kr respektive 100 kr är väl
låga. Åtminstone den lägre beloppsgränsen bör enligt verket höjas, samtidigt
som skattemyndigheten ges möjlighet att på särskilda grunder restföra även
mindre belopp. Riksskatteverket anser att det bara skall finnas de generella
gränserna på 1 000 kr respektive 10 000 kr. Vad gäller 100-kronorsgränsen
pekar båda remissinstanserna som ett skäl mot en så låg gräns på att
grundavgiften i allmänna mål hos kronofogdemyndigheten är 500 kr.
Skälen för regeringens förslag: Indrivningen av de skatter och avgifter
som omfattas av skattekontosystemet regleras i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen).
Som redan framgått (jfr avsnitt 14.1) är det en viktig utgångspunkt för
indrivningslagen att det skall gälla en näst intill ovillkorlig skyldighet att
begära indrivning av en obetald skatt. Skattemyndigheten får underlåta att
begära indrivning bara om det finns förutsättningar för att meddela anstånd
eller eftergift eller på annat sätt formellt förfoga över fordringen. Dessutom
får indrivning underlåtas när det gäller mycket små fordringar. För
närvarande är beloppsgränsen för indrivning 100 kr.
14 § indrivningsförordningen (1993:1229) anges att indrivning, om inte
särskilda skäl talar emot det, skall begäras senast två månader efter det att
fordringen skulle ha betalats. För kvarstående skatt och felparkeringsavgifter
är tiden emellertid fem månader. Indrivning skall begäras skyndsamt om det
kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkursansökan, om gälde-
350
nären redan är försatt i konkurs eller om ett dröjsmål skulle äventyra
indrivningen. I sistnämnda fall kan skattemyndigheten med stöd av 3 §
indrivningsförordningen underlåta förfarandet med betalningsuppmaning.
En första fråga vad gäller det nya systemet är om ett underskott på kontot
alltid skall lämnas for indrivning så snart det uppgår till visst belopp eller
om det under vissa förutsättningar kan accepteras att kontot visar ett större
underskott. Utredningen diskuterar bl.a. en ordning där det “tillåtna”
underskottet på något sätt relateras till storleken av debiteringarna på en
skattskyldigs konto. Utredningen förkastar emellertid främst av resursskäl
denna lösning.
Även enligt regeringens mening framstår en ordning med fasta belopps-
gränser som den minst resurskrävande. En sådan lösning blir vidare mer
enhetlig än andra tänkbara lösningar. Fasta beloppsgränser bör därför
avgöra när en fordran på skatter och avgifter skall lämnas till kronofog-
demyndigheten för indrivning.
Nästa fråga är om övergången till skattekonto bör föranleda ändring av
den beloppsgräns som bestämdes vid indrivningslagens tillkomst. I sam-
manhanget bör, som ett par av remissinstanserna varit inne på, bl.a. beaktas
den kostnad för gäldenären som överlämnandet för indrivning medför. Den
grundavgift som tas ut i allmänna mål hos kronofogdemyndigheten är ju som
redan nämnts 500 kr. Enligt regeringens mening bör det inte komma i fråga
att regelmässigt överlämna belopp som är mindre än grundavgiften för in-
drivning.
När det gäller storleken på de underskott som skall tillåtas, finns det
vidare anledning att göra skillnad mellan de konton där det förekommer
månatliga transaktioner och dem där det normalt inte förekommer annat än
en avstämning mellan preliminär och slutlig skatt. De förstnämnda kontona
avser i regel företagare. De har ofta en debiterad preliminär skatt, är i
allmänhet arbetsgivare och betalar inte sällan dessutom mervärdesskatt.
Skatte- och avgiftsbeloppen är normalt väsentligt högre än för övriga
skattskyldiga. Om företagaren kommer på obestånd växer skatte- och
avgiftsskulden snabbt och det finns därför, trots det krav på skyndsamhet
som bör ställas, knappast anledning att regelmässigt överlämna underskott
som är mindre än 10 000 kr för indrivning. Med en sådan gräns ges den här
kategorin skattskyldiga en viss flexibilitet vid betalningen av skatter och av-
gifter. Samtidigt innebär den att de allra flesta av underskotten ändå kommer
att lämnas för indrivning inom en relativt kort tid. Av betydelse i samman-
hanget är givetvis också att underskottet löper med ränta.
Som redan nämnts bör fordringar som avser lägre belopp än grundav-
giften inte lämnas för indrivning. Om gränsen såvitt gäller kategorin övriga
skattskyldiga sätts till 500 kr i stället för som utredningen föreslagit 1 000
kr, bör man enligt regeringens mening för dessa skattskyldiga kunna
undvara en särskild, lägre beloppsgräns för underskott som har funnits under
en längre tid. Att någon 100-kronorsgräns inte bör gälla har som nämnts
också Riksrevisionsverket och Riksskatteverket varit inne på. Belopp som
ligger i närheten av 500 kr kommer på grund av ränteberäkningen relativt
snart att överstiga denna gräns, och med hänsyn till att preskriptionstiden nu
föreslås räknas från överlämnandet för indrivning (se avsnitt 17.2) medför
Prop. 1996/97:100
Del 1
351
fördröjningen inte på samma sätt som annars skulle ha varit fallet en risk
från indrivningssynpunkt. Riktigt små underskott får förutsättas förr eller
senare elimineras genom att det t.ex. uppstår ett överskott vid avräkningen
av preliminär skatt mot slutlig skatt.
I fråga om sådana skattskyldiga för vilka 10 000-kronorsgränsen gäller
bör den lägre gränsen 500 kr tillämpas i fråga om underskott som har funnits
på kontot under en längre tid.
Så snart en fordran överstiger de beloppsgränser som nu har föreslagits
bör hela fordringen, dvs. underskottet i sin helhet, föras över till kronofog-
demyndigheten.
Frågan om i vilka situationer ett underskott på skattekontot skall över-
lämnas för indrivning och inom vilken tid indrivning skall begäras bör
liksom hittills i fråga om de skatte- och avgiftsfordringar som skall omfattas
av skattekontosystemet författningsregleras. Med hänsyn bl.a. till
överlämnandets betydelse som utgångspunkt för beräkningen av pre-
skriptionstid bör de grundläggande bestämmelserna ges formen av lag.
Bestämmelser motsvarande dem som finns i 4 § indrivningsförordningen har
därför tagits in i 20 kap. 1 och 2 §§ skattebetalningslagen i fråga om
underskott på ett skattekonto. Regleringen ger bl.a. skattemyndigheten
utrymme att - i enlighet med dagens rutiner - avvakta med indrivning i det
fallet att det har kommit in en anståndsansökan som inte hunnit behandlas.
Som Länsrätten i Stockholms län varit inne på bör detta också gälla när skat-
temyndigheten har prövat anståndsfrågan men ett beslut att inte medge
anstånd har överklagats. Förslaget innebär att det nuvarande systemet med
snabbrestföring enligt 3 och 4 §§ indrivningsförordningen görs tillämpligt
också när det gäller underskott på ett skattekonto. I dessa situationer bör
vidare överlämnande för indrivning ske även om fordringen understiger de
beloppsgränser som annars gäller. En bestämmelse om betalningsuppmaning
har tagits in i 20 kap. 3 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Betalningar av skulder som är föremål för indriv-
ning skall som huvudregel hänföras till den äldsta skulden först och
härefter till övriga skulder i åldersordning.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Bara Länsrätten i Stockholms län har uttalat sig om
krediteringsordningen. Länsrätten säger sig kunna tillstyrka de föreslagna
reglerna men befarar att de kan orsaka en viss förvirring med tanke pä att
likafördelning mellan skulder på kontot skall göras vid betalning till
skattemyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Varje ny fordran som lämnas till
kronofogdemyndigheten bör betraktas och hanteras som ett nytt indrivnings-
uppdrag med avseende på bl.a. preskriptionstiden, vilken som redan nämnts
föreslås utgå från tidpunkten då en fordran lämnas för indrivning. En fråga
352
i detta sammanhang är vad som skall gälla om krediteringen av betalningar
när flera indrivningsuppdrag beträffande samma gäldenär har handlagts
samtidigt av kronofogdemyndigheten.
På civilrättens område anses en gäldenär kunna destinera en betalning till
att avse en viss skuld oavsett vilken av flera skulder som är äldst (se 9 kap.
5 § handelsbalken). Någon offentligrättslig reglering av i vilken ordning
kreditering av betalningar av skatteskulder skall ske finns inte i dag. Det
finns inte heller några bestämmelser om en gäldenärs möjligheter att kunna
ange att en betalning skall avse ett av flera indrivningsuppdrag.
Av grundläggande betydelse i detta sammanhang är att det för skatte- och
avgiftsfordringar gäller en i princip fast preskriptionstid, utan den möjlighet
att avbryta preskriptionen som finns på det civilrättsliga området. Av bl.a.
det skälet är det inte lämpligt med en ordning som innebär att en betalning
kan destineras till att avse den ena eller andra obetalda skatte- och
avgiftsskulden. Gäldenären skulle nämligen i så fall kunna betala den senast
restförda posten först och låta äldre skulder stå kvar obetalda till dess
preskription inträder. En skatt- eller avgiftsskyldigs betalningar av skulder
som är föremål för indrivning bör därför hänföras till skulderna i åldersord-
ning. Från denna princip bör emellertid undantag göras vad gäller fordringar
för vilka det finns såväl en huvudbetalare som en sidobetalare, t.ex. en
betalningsskyldig företrädare för en skattskyldig som är juridisk person (se
16 kap. 10 § skattebetalningslagen). Betalningar av sidobetalaren
(företrädaren) bör i sådana fall, om denne inte begär något annat, räknas av
mot skatte- eller avgiftsbelopp som också huvudbetalaren är skyldig att
betala först när sidobetalarens övriga skatteskuld, t.ex. företrädarens egen
inkomstskatt, är betald. På motsvarande sätt bör undantag göras vid
betalningar med anledning av en begäran om utlandshandräckning. Sådana
betalningar skall om de görs av gäldenären själv i första hand hänföras till
aktuellt handräckningsuppdrag. Belopp som redovisas av en utländsk
myndighet med anledning av ett handräckningsuppdrag kan givetvis inte
hänföras till någon annan fordran än den som uppdraget avser.
I normalfallen kan varje underskott som överlämnats för indrivning vid
redovisningen ses som en helhet. I vissa situationer, t.ex. den nyss nämnda
när medel har flutit in i samband med utlandshandräckning, kan det dock
krävas att redovisningen innefattar ytterligare information för att
krediteringen på skattekontot skall bli riktig (jfr avsnitt 11.2). För att
tillgodose detta behov måste rutiner skapas i ADB-systemen. De principer
som redovisats nu behöver inte anges i lag utan kan ha förordningsform.
De krediteringsprinciper som nu har förordats bör också gälla för den
redovisning som kronofogdemyndigheten löpande lämnar till skattemyndig-
heten avseende indrivna belopp.
Prop. 1996/97:100
Del 1
23 Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 100. Del 1
353
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Ett indrivningsuppdrag skall omfatta också den
ränta som belöper på indrivningssaldot.
Hos kronofogdemyndigheten skall ränta beräknas på fordringar som
är föremål för indrivning. Ränta som betalas skall redovisas till
skattemyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Som redan nämnts innebär förslaget
bl.a. att skattemyndigheten skall debitera upplupen ränta fram t.o.m. den dag
då indrivningsuppdraget lämnas. Ränta beräknas emellertid även därefter på
underskottet. Om den upplupna räntan inte kan drivas in av kronofogde-
myndigheten inom ramen för det ursprungliga uppdraget kan det bli fråga
om mer än ett indrivningsuppdrag trots att det inte har tillkommit någon
debitering på kontot. Detta gäller särskilt för den kategori skattskyldiga på
vars konto det normalt inträffar endast en transaktion varje år, nämligen
avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. På kontot förväntas ju i
normalfallet inga ytterligare transaktioner förrän vid nästa års avstämning.
För att undvika det merarbete som skulle följa med att lämna ytterligare
indrivningsuppdrag som enbart avser tillkommande ränta på ett underskott
som redan lämnats för indrivning bör enligt regeringens mening ett indriv-
ningsuppdrag omfatta också den ränta som belöper på indrivningssaldot.
Vad gäller beräkningen av ränta efter överlämnandet är flera tekniska
lösningar tänkbara. Utredningen diskuterar detta förhållandevis utförligt.
Enligt regeringens mening bör det ankomma på Riksskatteverket att skapa
en lämplig teknisk lösning. En utgångspunkt skall dock vara att
kronofogdemyndigheternas system måste vara kopplat till ränteberäk-
ningssystemet för skattekontot så att aktuella uppgifter om upplupen ränta
på kontot avseende de fordringar som överlämnats för indrivning är direkt
åtkomliga, i den mån motsvarande ränteberäkning inte utförs direkt i
kronofogdemyndigheternas system. För att återredovisning skall kunna
göras med korrekta belopp bör också kronofogdemyndigheten debitera
upplupen kostnadsränta i sitt system varje månad.
En bestämmelse om indrivning och beräkning av ränta har tagits in i 20
kap. 6 § skattebetalningslagen.
354
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens forslag: Skattemyndighetens beslut att lämna en viss till
beloppet bestämd fordran för indrivning skall utgöra exekutionstitel i
skattekontosystemet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Vid handläggningen av allmänna mål
hos kronofogdemyndigheten gäller som redan nämnts indrivningslagen. Ut-
sökningsbalken (UB) är tillämplig i fråga om bl.a. verkställighet av dom
eller annan exekutionstitel som innefattar betalningsskyldighet eller annan
förpliktelse.
För att verkställighet skall kunna ske krävs att det finns en dom eller
annan exekutionstitel som underlag. Begreppet exekutionstitel definieras i
utsökningsbalken. I 3 kap. 1 § 6 UB sägs bl.a. att en förvaltningsmyndighets
beslut, som enligt särskild föreskrift får verkställas, utgör en exekutionstitel.
Bestämmelser om att verkställighet får ske enligt utsökningsbalken finns i
bl.a. 59 § uppbördslagen (1953:272), 16 kap. 16 § mervärdesskattelagen
(1994:200) och 28 a § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.
Som redan framgått kommer de fordringar som skattemyndigheten
lämnar for indrivning att ha en i vijsa avseenden annan karaktär än de har
i dag. En fordran som lämnas över från ett skattekonto är ett belopp som
motsvarar det samlade underskottet på kontot. Det finns således inte någon
dom av förvaltningsdomstol eller något beslut av förvaltningsmyndighet
som direkt kan hänföras till en viss debitering på kontot att åberopa som
exekutionstitel vid indrivningen.
För att verkställighet skall kunna ske enligt utsökningsbalkens
bestämmelser måste detta framgå av en bestämmelse i speciallagstiftningen.
En sådan bestämmelse har tagits in i 20 kap. 4 § skattebetalningslagen.
Regeringens bedömning: Skattekontosystemet ger inte upphov till
några problem vid tillämpningen av konkurslagens obeståndsrekvisit
eller bestämmelserna om förmånsrätt i konkurs.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens såvitt gäller
obeståndsrekvisitet. Utredningen har inte diskuterat förmånsrättsffågan.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig.
Skälen for regeringens bedömning: En grundläggande förutsättning för
att någon skall kunna försättas i konkurs är enligt 1 kap. 2 § konkurslagen
355
(1987:672, KonkL) att personen i fråga är på obestånd. Med obestånd avses
att gäldenären inte kan betala sina skulder efter hand som de förfaller till
betalning och att denna oförmåga inte är tillfällig.
När det gäller att avgöra om betalningsoförmågan är tillfällig eller inte
måste en bedömning göras i varje enskilt fall utifrån gäldenärens totala
ekonomiska situation. Härvid bedöms bl.a. förvärvsmöjligheter, lånemöjlig-
heter, anståndsmöjligheter, konjunkturläget i aktuell bransch samt
säsongsvariationer.
En ansökan om att någon skall försättas i konkurs skall, i fråga om
skatteskulder, göras av kronofogdemyndigheten. Ansökningen skall prövas
av tingsrätt.
Borgenären skall, enligt 2 kap. 4 § KonkL, vid ansökningen lämna
uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar
sitt yrkande. En borgenär som ansöker om att någon skall försättas i konkurs
skall styrka obeståndet. För att underlätta detta innehåller konkurslagen tre
presumtionsregler om när en gäldenär skall anses vara på obestånd. För det
första skall en gäldenär, enligt 2 kap. 8 § KonkL, anses vara på obestånd om
det vid verkställighet enligt 4 kap. UB, dvs. utmätning, framgått att
gäldenären saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen.
Verkställigheten måste ha skett inom de sex senaste månaderna före kon-
kursansökningen.
För det andra anses obestånd föreligga, likaledes enligt 2 kap. 8 § KonkL,
om en gäldenär förklarat sig ställa in sina betalningar.
Slutligen kan, enligt 2 kap. 9 § KonkL, obeståndskravet anses uppfyllt
om en gäldenär inte betalar en klar och förfallen skuld inom en vecka efter
borgenärens uppmaning härom. Denna presumtionsregel gäller emellertid
bara gäldenärer som är eller senare än ett år före konkursansökan har varit
bokföringsskyldiga. Ytterligare förutsättningar är att konkursansökan lämnas
in inom tre veckor efter betalningsfristens utgång och att skulden då ännu
inte är betald.
Vid indrivning av belopp över en viss storlek gör kronofogdemyndig-
heten i normalfallet bl.a. en gäldenärsutredning och en tillgångsunder-
sökning. Härigenom har kronofogdemyndigheten i dessa fall underlag för
en konkursansökan enligt 2 kap. 8 § KonkL. För mindre belopp torde
konkursansökan ytterst sällan komma i fråga.
I fall då 2 kap. 9 § KonkL åberopas av kronofogdemyndigheten kan det
förekomma att gäldenären gör gällande att det inte rör sig om en i
konkurslagens mening klar skuld, t.ex. med anledning av att skulden är
skönsmässigt beräknad. Denna frågeställning har prövats i ett antal fall, se
exempelvis NJA 1983 s. 688, 1988 s. 110 och 1991 not C 28.
Av rättsfallen framgår bl.a. att förutsättningar för försättande i konkurs
enligt 2 kap. 9 § KonkL finns om åtminstone någon delpost av de totala
skulderna är klar. Av rättspraxis framgår vidare att även en skönsmässigt
bestämd taxering kan ligga till grund för en klar och förfallen fordran vid
tillämpningen av 2 kap. 9 § KonkL. Avgörande torde vara i vilken mån den
skattskyldige är verksam i konkursansökningsmålet för att söka klarlägga till
vilket belopp skatten rätteligen bör uppgå.
Prop. 1996/97:100
Del 1
356
Frågan är om ett system med skattekonton ger upphov till några särskilda
svårigheter vid tillämpningen av presumtionsreglema i 2 kap. 8 och 9 §§
KonkL.
Så länge inga delbetalningar görs ändras inte läget genom införandet av
skattekontosystemet. Tillämpningsproblem av ett nytt slag skulle däremot
kunna göra sig gällande i bl.a. följande situation. Gäldenären invänder mot
en av debiteringarna samtidigt som han har gjort delbetalningar som fullt ut
täcker de otvistiga debiteringarna. Vidare förutsätts att domstolen godtar
gäldenärens invändning och således anser att det rör sig om en icke klar
skuld i konkurslagens mening. I sådana fall är det inte rimligt att tillämpa
den likafördelningsmetod som har föreslagits i det föregående (se avsnitt
11.2). Det skulle nämligen innebära att bristande betalning vad gäller någon
del av det totala beloppet alltid i någon mån skulle kunna hänföras till en
post som är otvistig och därmed vara en tillräcklig förutsättning för
försättande i konkurs. Ett sådant fall bör, liksom andra snarlika fall som
gäller frågan om en viss skuldpost är betald eller inte, i stället hanteras på
samma sätt som i dag när exempelvis en betalningsuppmaning enligt 2 kap.
9 § KonkL innehåller mer än en post och inte leder till full betalning. Gjorda
betalningar skall alltså i denna situation i första hand anses ha avsett
otvistiga delar av kravet. Man bör därför, i den lagreglering av likafördel-
ningsmetoden som föreslås, ange att metoden inte skall tillämpas om något
annat följer av en annan lag.
Förmånsrätten i konkurs
Möjligheten att bestämma hur ett underskott fördelar sig på de olika
bakomliggande debiteringarna har betydelse också vid tillämpningen av
bestämmelserna om förmånsrätt för skattefordringar i konkurs, som finns i
11 § förmånsrättslagen (1970:979) och i lagen (1971:1072) om förmåns-
berättigade skattefordringar m.m. Visserligen omfattar förmånsrätten alla
skatter och avgifter som föreslås ingå i skattekontosystemet. Den omfattar
emellertid inte skattetillägg och förseningsavgift m.m. Sådana debiteringar
måste därför kunna uteslutas när skattefordringar bevakas med förmånsrätt
i en konkurs. Det bör ske med tillämpning av likafördelningsmetoden, vilket
innebär att poster som inte är förenade med förmånsrätt, t.ex. ett skattetill-
lägg, i systemet behandlas som en från huvudfordringen fristående
debitering. En delbetalning skall alltså anses belöpa på vardera av dessa i
proportion till det debiterade beloppets storlek.
I Förmånsrättskommitténs (Ju 1996:02) uppdrag ingår bl.a. att överväga
om förmånsrätten kan behållas endast för vissa skatter, t.ex. preliminär A-
skatt och mervärdesskatt. Med den nu skisserade lösningen kan även en på
detta sätt begränsad förmånsrätt administreras i skattekontosystemet.
Införandet av detta innebär därför ingen begränsning av utrymmet för
kommittén att föreslå förändringar i skatteförmånsrätten av det nu antydda
slaget.
Prop. 1996/97:100
Del 1
357
I 2 § indrivningslagen föreskrivs att fordringar som har påförts enligt
bestämmelserna i någon av de där uppräknade författningarna har före-
trädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken vid utmätning av lön. Till de
fordringar som har företrädesrätt i dag hör alla fordringar som kommer att
omfattas av skattekontosystemet. Fordringar enligt skattebetalningslagen
avses på motsvarande sätt ha företrädesrätt vid utmätning av lön.
I dag gäller företrädesrätten bara om något annat inte föreskrivs i de
uppräknade författningarna. Undantag från företrädesrätten föreskrivs bl.a.
i uppbördslagen beträffande indrivning hos en arbetsgivare av ar-
betstagarens skatt, när något avdrag inte har gjorts.
De nu berörda undantagen från företrädesrätten har mycket liten praktisk
betydelse, bl.a. därför att de gäldenärer som de är tillämpliga på sällan har
inkomst av sådant slag att utmätning av lön är möjlig. Några bestämmelser
om motsvarande undantag har inte tagits in i skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Den skattskyldige skall själv betala in obetald
slutlig skatt. Skatten skall betalas efter en betalningsfrist på minst 90
dagar. Arbetsgivarnas medverkan i betalningen av kvarstående skatt
slopas därmed.
Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens. Utred-
ningen föreslår dock att betalningsfristen skall vara densamma som i
skattekontosystemet i övrigt, dvs. minst 30 dagar.
Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser uttalar sig i
frågan. Statskontoret ser förslaget som ett trendbrott i ambitionen att alltmer
undvika kontakter med det stora antalet enskilda fysiska personer. Brister
i nuvarande rutiner inom skattemyndigheten samt rutinerna för
informationsutbyte mellan arbetsgivare och skattemyndighet är dock enligt
Statskontoret tillräckliga skäl för att ändra betalningsansvaret. Statskontoret
vill emellertid inte utesluta ett framtida införande av en dansk modell där
preliminär skatt justeras med slutlig, eller en återgång till att arbetsgivare
skall göra avdrag för slutlig skatt. Riksrevisionsverket anser att dagens
system med arbetsgivaransvar för kvarskatteinbetalningar är effektivt och
till viss del borde vara kvar. Den föreslagna ordningen är inte att betrakta
som en förbättring för den enskilde, vilket med tanke på de förenklingar
företagen uppnår med det nya systemet talar för att kvarskatten även
fortsättningsvis borde betalas in av arbetsgivaren. Riksskatteverket godtar
att arbetsgivarens medverkan i betalningen av kvarstående skatt slopas. Mot
de administrativa fördelarna för arbetsgivarna och skatteförvaltningen skall
enligt verket vägas att påminnelseförfarandet kan bli mera omfattande än i
358
dag. Överlämnande till indrivning kommer att kunna ske betydligt tidigare
än i dag. Statens löne- och pensionsverk önskar att möjligheten att innehålla
och leverera in kvarskatt för de pensionärer som så önskar kvarstår. Verket
förväntar sig en kraftig reaktion från pensionärerna om denna service dras
in. Speciellt bland de äldre och sjuka pensionärerna kommer enligt verkets
bedömning ett väsentligt antal att efterfråga servicen att arbetsgivaren sköter
kvarskatten. Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget att slopa
arbetsgivarens medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt. Även Före-
tagens Uppgiftslämnardelegation, som förmodar att den totala kostnads-
besparingen för företagen av att inte medverka i uppbörden av kvarskattema
uppgår till betydande belopp, tillstyrker förslaget. Svenska Bankföreningen
avstyrker förslaget. Föreningen anser det i och för sig positivt att
arbetsgivarna avlastas från arbetet med att betala in kvarskatter för de
anställda men ser förslaget som en skatteskärpning i och med att inbetal-
ningstidpunkten tidigareläggs. Enligt föreningen kan detta också leda till att
många felaktigheter som i dag hinner rättas till under taxeringsåret inte
kommer att vara rättade när kvarskatten skall betalas. Svenska Revi-
sorsamfundet tillstyrker att den skattskyldige själv skall betala in obetald
slutlig skatt och att arbetsgivarnas medverkan upphör. Sveriges Fastig-
hetsägareförbund understryker det positiva i att arbetsgivare inte längre
skall vara skyldiga att betala in kvarskatt för de anställdas räkning men anser
att någon tidigareläggning av kvarskatteinbetalningen inte bör ske. Även
Näringslivets Skattedelegation tycker att det är bra att arbetsgivarna slipper
agera uppbördsman åt staten för obetalda kvarstående skatter. Delegationen
anser dock att betalningsfristen i vart fall övergångsvis bör vara minst tre
månader, eventuellt kombinerad med möjlighet till delbetalningar.
Skälen för regeringens förslag: En avstämning av skattekontot görs,
som tidigare nämnts, i samband med debiteringen av den slutliga skatten.
Om avstämningen leder till ett underskott på kontot bör den skattskyldige
ges ett visst rådrum för att kunna täcka underskottet. Kontot skall således
kunna uppvisa underskott under en viss tid utan att fordringen lämnas till
kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 14.2).
I dag gäller särskilda bestämmelser för betalning av kvarstående skatt om
den skattskyldige har A-skatt och en arbetsgivare som kan medverka genom
att verkställa skatteavdrag på bl.a. lön för att senare redovisa och betala den
innehållna skatten till skattemyndigheten.
Även i dessa fall har arbetstagaren en viss kortare tid på sig att själv
betala den kvarstående skatten innan arbetsgivaren börjar göra skatteavdrag.
Avdrag för kvarstående skatt skall göras under månaderna januari - mars
året efter taxeringsåret. Den innehållna skatten skall betalas senast den 10
april samma år. Den skattskyldige kan själv betala in skatten före
taxeringsårets utgång, dvs. mer än tre månader före förfallodagen för kvar-
stående skatt. Enligt uppgift från Riksskatteverket utnyttjas denna möjlighet
av ganska många skattskyldiga.
Om den skattskyldige inte före avdragsperioden kan visa upp ett kvitto
för sin arbetsgivare på att han har betalat skatten, är arbetsgivaren skyldig
att, jämte avdrag för betalning av preliminär skatt, göra skatteavdrag även
för betalning av den kvarstående skatten vid utbetalning av ersättning för
Prop. 1996/97:100
Del 1
359
arbete. Detta gäller under förutsättning att arbetstagaren har sin huvud-
sakliga inkomst av arbete från arbetsgivaren. Detsamma gäller om
skattemyndigheten har beslutat att avdrag skall göras eller om den skattskyl-
dige själv begär det.
De ytterligare förenklingar av deklarationsförfarandet som gäller fr.o.m.
1995 års taxering medför bl.a. att i stort sett alla deklarationsskyldiga
fysiska personer och dödsbon, ca 5,5 miljoner deklarationsskyldiga, kan
lämna förenklade självdeklarationer. De får sina slutskattsedlar senast den
31 augusti under taxeringsåret. Någon ändring av den senaste inbetalnings-
dagen för kvarstående skatt eller vad gäller arbetsgivarnas medverkan
gjordes inte i samband med dessa förenklingar av deklarationsförfarandet.
Den som lämnar en förenklad självdeklaration har emellertid möjlighet att
göra en frivillig inbetalning av en eventuell kvarstående skatt senast den 18
september under taxeringsåret. 1 så fall blir kvarskatteavgiften lägre än
annars.
I betänkandet anförs att det från olika näringslivsorganisationer under
utredningsarbetets gång har förts fram att arbetsgivarnas arbete med att
agera för statens räkning vad gäller avdrag för kvarstående skatt är betung-
ande och förenat med en inte oväsentlig administration som behövs enbart
för detta ändamål. Ett skäl till detta är att kvarskatten skall redovisas per
individ. I små företag görs redovisningen ofta manuellt. Myndigheter,
företag och anställda måste dessutom hålla reda på vem som är huvudarbets-
givare, vilket har sagts bli allt svårare när vi går mot en mer flexibel
arbetsmarknad.
Även inom skatteförvaltningen anses det system som hanterar arbets-
givarnas redovisning av kvarstående skatt, och den därpå följande avstäm-
ningen som leder till att arbetstagaren krediteras skatten, vara svårt att
administrera på ett effektivt sätt.
Användning av manuella redovisningsmetoder medför risk för dubbelre-
dovisning. Det är exempelvis inte ovanligt att avdrag som specificerats på
uppbördsdeklarationen också har tagits upp i en förteckning eller redovisats
med skatteinbetalningskort. Redovisningarna registreras regionalt för varje
län och bildar ett regionalt register. Eftersom arbetsgivarens uppgift om
totalt innehållen kvarstående skatt från uppbördsdeklarationens framsida
inte registreras, finns inte någon möjlighet att stämma av arbetsgivarnas
uppgifter om totalt avdragen skatt mot uppgifterna på arbetstagamivå om
vilka avdrag som gjorts. Därför kan det för närvarande inte heller markeras
maskinellt att dubbelredovisning skett. De brister som finns i det nuvarande
tekniska systemet leder sammantagna till att såväl avstämningen av
arbetsgivarredovisningen som avstämningen mellan redovisning och
betalning är resurs- och tidskrävande.
Ett system med skattekonton förutsätter ett delvis nytt synsätt på be-
talningar av skatter och avgifter, eftersom ett skattekonto utan avräknings-
ordning gör att en betalning inte kan destineras till att avse en viss debite-
ring. Det är därför inte möjligt att konstatera vilken skatt eller avgift som
lämnats obetald. Det är ett saldo som skattemyndigheten hanterar, inte en
fordran avseende en specifik skatt eller avgift. Att låta arbetsgivaren
verkställa skatteavdrag på lön för att täcka ett underskott som funnits på
Prop. 1996/97:100
Del 1
360
kontot vid en viss tidpunkt framstår därför som mindre lämpligt. Saldot kan
löpande förändras på grund av olika omständigheter och det kan t.o.m.
finnas ett överskott på kontot när skatteavdrag skall göras.
Vid bedömningen av arbetsgivarnas medverkan i betalningen måste
självfallet vägas in risken för att andra former för dessa betalningar kan leda
till ett ökat antal obetalda belopp som i sin tur kan leda till ett ökat antal
indrivningsuppdrag och ett försämrat uppbördsresultat.
Vid 1994 års taxering debiterades ca 2 960 000 skattskyldiga kvarstående
skatt på sammanlagt knappt 12 miljarder kronor. Fysiska personer med A-
skattsedel utan debitering av preliminär skatt svarade för ca 58 % av den
kvarstående skatten, medan de antalsmässigt motsvarade ca 93 % av dem
som debiterats en kvarstående skatt. Den genomsnittliga kvarstående skatten
inom denna kategori var ca 2 500 kr.
Av den debiterade kvarstående skatten för kategorin A-skattebetalare
utan debiterad preliminär skatt betalades uppskattningsvis endast ungefär
hälften genom arbetsgivarmedverkan.
Vid 1995 års taxering var förhållandena i stort sett desamma i fråga om
den kvarstående skattens storlek m.m. Så var fallet även beträffande skattens
fördelning mellan fysiska personer med A-skattsedel utan debiterad
preliminär skatt och övriga skattskyldiga.
Den genomsnittliga kvarstående skatten for fysiska personer har minskat
under 1990-talet. Vid 1992 års taxering uppgick den för fysiska personer
med A-skatt genomsnittligt till ca 3 300 kr. Vid de två därpå följande
taxeringarna hade den för denna kategori minskat till i genomsnitt ca 2 500
kr per skattskyldig och vid 1995 års taxering hade den minskat ytterligare
till ca 2 100 kr. Vid 1996 års taxering var genomsnittsbeloppet visserligen
högre, ca 3 000 kr, men det kan tillskrivas särskilda omständigheter. Till
dessa hör ändrade regler för reseavdrag och avdrag vid pensionssparande
samt för reavinstbeskattningen av aktier. Det finns mot den bakgrunden
knappast anledning att se 1996 års siffror som ett trendbrott. Mera sannolikt
är att genomsnittsbeloppet åter kommer att minska.
Som redovisats i det föregående omfattar det förenklade deklarations-
förfarandet det stora flertalet deklarationsskyldiga. Förenklingarna och
effektiviseringen av förfarandet innebär en väsentlig tidigareläggning av den
tidpunkt då den slutliga skatten blir känd. Det får, som utredningen
framhåller, anses följdriktigt att ta till vara denna effektivitetsvinst på så sätt
att också inbetalningen av resterande slutlig skatt görs tidigare än i dag.
Detta kan enklast åstadkommas om den skattskyldige själv betalar in det
aktuella beloppet. Redan i dagens system görs som nämnts ett stort antal
egna inbetalningar av kvarstående skatt och i fråga om tillkommande skatt
som påförts efter november taxeringsåret svarar den skattskyldige genomgå-
ende själv for inbetalningen.
Av utredningens redovisning framgår att det vid dess överväganden
rörande om betalningar av kvarstående skatt helt kan överlåtas på den
skattskyldige har förts fram att det finns risk for att skattebetalningarna
kommer att eftersättas, dvs. att den skattskyldige prioriterar andra
betalningar. Enligt regeringens bedömning, som överensstämmer med
utredningens, är dessa farhågor överdrivna. Det kan i stället antas att det
Prop. 1996/97:100
Del 1
361
stora flertalet skattskyldiga är angelägna om att på ett korrekt sätt sköta sina
betalningar oavsett om betalningarna gäller skatt eller någon annan skuld.
Ett alternativ till den nuvarande formen av arbetsgivarmedverkan som har
övervägts är det system som tillämpas i Danmark (jfr Statskontorets
remissynpunkter). Systemet innebär i korthet att obetald slutlig skatt som
uppgår till högst ett visst belopp läggs till nästkommande års preliminära
skatt. En sådan ordning passar emellertid mindre väl in i skattekontosys-
temet, där avsikten är att den skatt- eller avgiftsskyldiges samtliga skatte-
och avgiftsskulder skall behandlas i ett sammanhang. En lösning efter
danskt mönster innebär också att det inte blir någon tidigareläggning av
inbetalningen av de kvarstående skattebeloppen, utan tvärtom en senare-
läggning jämfört med dagens ordning.
Vid en samlad bedömning finner regeringen att övervägande skäl talar för
den lösning som utredningen föreslagit. Det bör alltså ankomma på den
skattskyldige själv att betala ett underskott som uppkommit vid avstämning-
en mellan preliminär och slutlig skatt. Regeringen har härvid beaktat de
administrativa fördelar som en sådan ordning innebär främst för arbetsgivar-
na, men också för skattemyndigheterna. Enligt regeringens mening kan man
dock inte bortse från att en betalningsfrist på 30 dagar kan innebära
avsevärda påfrestningar från likviditetssynpunkt för vissa av de skattskyldi-
ga för vilka ett underskott uppkommer vid avräkningen. I många fall torde
det röra sig om löntagare med relativt små inkomster. Underskotten kan ha
skilda orsaker, t.ex. att ett beslut om jämkning av den preliminära skatten
har tillämpats parallellt av mer än en utbetalare av lön. Regeringen föreslår
därför att en längre betalningsfrist, minst 90 dagar, skall gälla i fråga om
underskott som uppkommer vid avstämningen av preliminär skatt mot slutlig
skatt.
För övriga skatt- eller avgiftsskyldiga, dvs. sådana skattskyldiga som har
lämnat en särskild självdeklaration, har vi föreslagit en delvis förändrad
ordning såvitt avser tidpunkten för debitering av slutlig skatt (se avsnitt 20).
Flertalet skattskyldiga inom denna grupp saknar arbetsgivare och är därför
redan i dag skyldiga att själva redovisa och betala en eventuell kvarstående
skatt.
En tidigareläggning av inbetalningstidpunkten kan medföra samma
likviditetsproblem för dessa som för övriga skattskyldiga. Med hänsyn till
detta och till vikten av enhetliga regler föreslår vi att samma betalningsfrist
i fråga om obetald slutlig skatt, minst 90 dagar, skall gälla för alla skattskyl-
diga.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens bedömning: Något förenklat löneexekutivt förfarande för
fordringar avseende obetald slutlig skatt bör inte införas.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett förenklat förfarande,
utan prövning av frågan om förbehållsbelopp, skall tillämpas vid indrivning
362
av fordringar på obetald slutlig skatt på högst 10 000 kr. Denna ordning
skall gälla bara om gäldenären inte redan är föremål för indrivningsåtgärder.
Om gäldenären åberopar förbehållsbelopp skall förfarandet övergå till den
ordinarie formen för löneexekution.
Remissinstanserna: Bara några få remissinstanser uttalar sig särskilt om
det föreslagna förenklade förfarandet. Riksrevisionsverket ställer sig
tveksamt till förslaget om ett förenklat löneexekutivt förfarande där
slutskatten särbehandlas. Om, å andra sidan, alla allmänna mål under 10 000
kr skulle kunna drivas in utan prövning av förbehållsbelopp är enligt
Riksrevisionsverket frågan om det inte borde vara möjligt även för enskilda
mål. Om ett förenklat löneexekutivt institut ändå tillskapas innebär den
föreslagna konstruktionen att gäldenären kan göra invändning och begära
prövning av förbehållsbelopp, varvid förfarandet övergår till vanliga regler
för löneexekution. Riksrevisionsverket anser att denna lösning innebär att
det bör ställas krav på att information om denna möjlighet ges i samband
med kronofogdemyndighetens första krav. Riksskatteverket avstyrker det
föreslagna förenklade löneexekeutiva förfarandet och föreslår i stället att
man avvaktar resultatet av att ta bort arbetsgivarens medverkan samt att en
reformering med syfte att förenkla hela det nuvarande löneutmätningsinstitu-
tet snarast genomförs. Skälet för Riksskatteverkets avstyrkande är främst att
det enligt verket kan befaras att ett stort antal skattskyldiga kommer att göra
invändningar och åberopa förbehållsbelopp. Detta kommer att innebära ett
avsevärt merarbete för kronofogdemyndigheten och arbetsgivarna. Att
införa ett nytt exekutivt förfarande som bara kan tillämpas på ett litet antal
skattskyldiga är enligt verkets mening olämpligt. Malmö tingsrätt motsätter
sig förslaget om ett förenklat löneexekutivt förfarande, eftersom det enligt
tingsrätten synes vara förkastligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv att låta
frågan om gäldenären skall få förbehållsbelopp bli beroende av om denne
känner till sin rätt att påkalla förbehåll.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningens förslag i denna del
syftar till att minimera kronofogdemyndigheternas arbetsinsats vid
indrivning av obetald slutlig skatt hos skattskyldiga som är arbetstagare och
som bara har debiterats slutlig skatt på skattekontot. Enligt regeringens
mening kan man emellertid inte avfärda de invändningar som bl.a.
Riksskatteverket har riktat mot förslaget. Som verket anfört kan det befaras
att antalet fall där det förenklade förfarandet skulle komma att tillämpas kan
bli mycket litet. Om den bedömningen är riktig skulle införandet av ett
förenklat förfarande i enlighet med utredningens förslag snarast orsaka
merarbete, eftersom kronofogdemyndigheten i en stor del av fallen skulle
behöva meddela mer än ett beslut. Detta skulle också orsaka extra arbete för
arbetsgivarna. Regeringen ansluter sig därför till Riksskatteverkets
bedömning att man i vart fall hellre bör avvakta till dess någon erfarenhet
vunnits av hur antalet indrivningsfall påverkas av att arbetsgivarnas
medverkan i uppbörden slopas. Som verket anfört kan det finnas skäl att
längre fram återkomma till frågan om ett mera schabloniserat och därmed
enklare förfarande. Det kan då bli aktuellt att inrikta övervägandena på
löneutmätning i alla allmänna mål och eventuellt även enskilda mål, som rör
indrivning av mindre belopp.
Prop. 1996/97:100
Del 1
363
Prop. 1996/97:100
Del 1
De nuvarande bestämmelserna om betalning av egenavgifter till forsäk-
ringen för tilläggspension finns dels i uppbördslagen (1953:272, UBL), dels
i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Enligt 29 § UBL skall den skatt som betalats för ett visst år i första hand
anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för det året. Den tilläggs-
pensionsavgift som ingår i slutlig skatt skall vara betald före den 1 oktober
året efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig skatt skall vara betald
inom åtta månader efter utgången av den månad då underrättelse om
debitering av avgiften meddelades den skattskyldige. Om inte hela
tilläggspensionsavgiften har betalats inom den föreskrivna tiden, omdebite-
ras den slutliga eller tillkommande skatten med uteslutande av avgiften.
Enligt bestämmelserna i 11 kap. 6 § AFL får den som har haft inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning räkna sig till godo pensionspoäng
endast om hela tilläggspensionsavgiften har betalats i rätt tid. Ett undantag
gäller dock för de två år som närmast föregått det år för vilken pension
börjar uppbäras. I 12 kap. 2 § AFL föreskrivs vidare att det vid beräkning
av pension skall tas hänsyn till varje år för vilket pensionspoäng, till följd
av underlåten avgiftsbetalning, inte har tillgodoräknats. Denna bestämmelse
tillämpas inte om den försäkrade för samma år tillgodoräknats pensions-
poäng för inkomst av anställning. Mot rätten till pension svarar alltså, såvitt
avser inkomst av annat förvärvsarbete, i princip en skyldighet att betala en
avgift.
Nuvarande bestämmelser om betalning av tilläggspensionsavgift innebär
således att hela den avgift som har debiterats måste betalas senast vid en viss
tidpunkt. I annat fall tas all tilläggspensionsavgift bort från debiteringen.
Den försäkrade får då inte några pensionspoäng för inkomst av annat
förvärvsarbete för det år som avgiften avser. Som motivering till nämnda
ordning har åberopats det försäkringsmässiga inslaget i tilläggspen-
sionssystemet. Om samma ordning skall gälla inom skattekontosystemet
krävs att det går att se att det är just tilläggspensionsavgiften bland
förekommande skatter och avgifter som har betalats.
Ett sätt att åstadkomma detta är som utredningen nämner att införa en
prioriteringsordning som anger att det som har betalats av skatter och
avgifter i första hand skall anses utgöra tilläggspensionsavgift, dvs. på
ungefär samma sätt som i dag. Som sagts tidigare bör dock förfaranden som
innebär att skatter och avgifter särredovisas genom prioriterings- eller
avräkningsordningar undvikas. Sådana förfaranden sätter nämligen
enhetligheten, enkelheten och systematiken i skattekontosystemet ur spel.
De kräver också en omfattande och dyrbar administration. Bland annat
skulle särskilda regler krävas i fråga om hur och när en kontohavare skall
underrättas om obetalda avgifter, vad som skall gälla vid en begäran om be-
talningsanstånd och vid överlämnande för indrivning. Det är således inte
364
bara i samband med beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten som
behov skulle finnas av att kunna ange hur stort belopp av skatter och
avgifter som avser tilläggspensionsavgift. Om sedan ytterligare krav på
motsvarande prioriteringar skulle göras för andra avgifter skulle sannolikt
komplikationerna av en avräkningsordning i flera led, eventuellt i kom-
bination med en kronologisk turordning, betyda att det fick införas ett
redovisnings- och betalningssystem för dessa avgifter som administrerades
helt skilt från det föreslagna nya systemet för redovisning och betalning av
skatter och avgifter. Detta skall jämföras med de fördelar i form av bl.a.
samordning och enkelhet som kan vinnas i ett enhetligt system med skatte-
konton utan avräkningsordning. Från dessa utgångspunkter är det som
utredningen påpekar en given strävan att finna en lösning som gör att
betalningar av det slag som tilläggspensionsavgiften representerar helt kan
inordnas i skattekontosystemet. Som föreslagits i avsnitt 11.2 bör därför
likafördelningsmetoden tillämpas även på dessa betalningar. Metoden
innebär som redan nämnts att varje betalning av en skatt eller avgift skall
behandlas lika, dvs. om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade
skatte- och avgiftsbeloppet för en viss period har betalats, anses varje
debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som de utgör av det samman-
lagda skatte- och avgiftsbeloppet.
I fråga om tilläggspensionsavgiften innebär likafördelningmetoden att om
en viss andel av samtliga skatter och avgifter betalats anses en motsvarande
andel av tilläggspensionsavgiften ha betalats. Tilläggspensionsavgiften
kommer därmed inte längre att särbehandlas. I princip blir den ur den
enskildes perspektiv lika viktig att betala som varje annan förekommande
skatt eller avgift. Även från det allmännas sida får den principiella utgångs-
punkten bli att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga.
Mot bakgrund av vad nu sagts bör inget undantag från likafördelnings-
metoden göras såvitt avser betalningar av tilläggspensionsavgift. En
precisering behövs dock för att det skall vara möjligt att för varje inkomstår
ange hur mycket av tilläggspensionsavgiften som är betald för året.
En likafördelningsmetod i ett i övrigt oförändrat tilläggspensionssystem
skulle innebära en påtaglig förändring jämfört med dagens system. Utan
någon annan ändring i regleringen av tilläggspensionssystemet innebär
tillämpningen av en likafördelningsmetod nämligen att alla skatter och
avgifter måste ha betalats i sin helhet om den försäkrade skall få tillgodoräk-
na sig några pensionspoäng för det aktuella inkomståret. En anpassning av
reglerna för tillgodoräknande av pensionspoäng bör därför göras. Utgångs-
punkten bör därvid vara att sådant tillgodoräknande skall ske för den andel
av inkomsten för vilken tilläggspensionsavgift anses vara betald. Den
försäkrade som t.ex. betalat hälften av sina skatter och avgifter bör alltså
behandlas på samma sätt som den som till fullo betalat skatter och avgifter
men som endast haft hälften så höga inkomster.
Liksom hittills bör uppgift om för vilken inkomst pensionspoäng skall
tillgodoräknas lämnas av Riksskatteverket till socialförsäkringsadministra-
tionen snarast efter avstämningstidpunkten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
365
Del 1
Regeringens förslag: Beräkningen av hur stor andel av tilläggs-
pensionsavgiften som har betalats via den preliminära skatten görs vid
den årliga avstämningen av slutlig skatt för inkomståret. Om den
betalda preliminära skatten stämmer överens med eller är större än den
slutliga skatten skall tilläggspensionsavgiften anses vara fullt betald. Är
den betalda preliminära skatten lägre än den slutliga skatten anses så
stor del av det betalda beloppet avse avgift som motsvarar hela
avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs
under inkomståret och fram till tidpunkten for debitering av slutlig skatt
enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Den del
av tilläggspensionsavgiften som vid denna tidpunkt anses vara betald
kan därefter inte reduceras oavsett framtida kontoställningar.
Belopp som betalas efter debiteringen av slutlig skatt enligt det
grundläggande beslutet om sådan skatt men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret proportioneras och anses som betalning
av obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalning görs.
Detsamma gäller om avgift debiterats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas
före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debitera-
des.
Om tilläggspensionsavgiften för ett visst inkomstår sätts ned men
fortfarande överstiger redan betald avgift anses avgiften vara betald
med det belopp som tidigare fastställts. Skulle avgiften sättas ned till ett
belopp som är lägre än det redan betalda beloppet skall överskjutande
del betalas tillbaka eller tillgodoföras kontot.
Avgift som inte har betalats inom föreskriven tid bortfaller.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att proportioneringen
skall ske med utgångspunkt från samtliga debiteringar och krediteringar på
den skattskyldiges skattekonto under en avstämningsperiod. Denna period
skulle sträcka sig fr.o.m. det grundläggande beslutet om slutlig skatt fram till
utgången av det tredje kalenderåret efter inkomståret. Om det finns särskilda
skäl skulle beräkningen kunna justeras med debiteringar och krediteringar
som bokförts på skattekontot i anslutning till avstämningsperiodens utgång.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens
förslag och anför att den föreslagna senareläggningen av avstämnings-
perioden medför att de flesta omprövningar av den slutliga skatten hinner
göras inom perioden. Antalet omräkningar av pensionspoäng eller pensions-
rätt torde därför minska. Även Riksskatteverket tillstyrker utredningens
förslag, men pekar på att det finns vissa oklarheter i de fall den skattskyldige
blir föremål för eftertaxering och påförd tilläggspensionsavgift för
ifrågavarande inkomstår efter utgången av mätperioden. Riksrevisionsverket
anser att frågan om hur betalningsplikten för en viss period skall anses
366
fullgjord behöver belysas ytterligare. Länsrätten i Stockholms län ifrågasät-
ter om inte avstämningsperioden är väl lång. Inom den föreslagna perioden
skall samtliga skatter och avgifter betalas. Detta innebär att skattskyldiga
kan gå miste om ganska mycket pensionsförmåner även för tid där de skött
betalningarna.
Skälen for regeringens forslag: Likafördelningsmetoden får, som redan
påpekats (se avsnitt 16.1), till följd att den som vill ha pensionspoäng som
helt svarar mot inkomsten måste betala samtliga skatter och avgifter.
I dag görs avstämningen for att avgöra hur stor andel av tilläggspen-
sionsavgiften som har betalats vid en viss tidpunkt - före den 1 oktober året
efter taxeringsåret respektive inom åtta månader efter utgången av den
månad då underrättelse om debitering av tilläggspensionsavgiften meddela-
des den skattskyldige. Tidpunkten för avstämning innebär här en frist inom
vilken den skattskyldige skall ha betalat avgiften.
Utredningen har föreslagit att tilläggspensionsavgiften skall bestämmas
med utgångpunkt från samtliga debiteringar och krediteringar på ett
skattekonto under en avstämningsperiod. Perioden skulle omfatta tiden
fr.o.m. det grundläggande beslutet om slutlig skatt fram till utgången av det
tredje kalenderåret efter inkomståret. Förslaget innebär att den skattskyldige
for att kunna tillgodogöra sig hel tilläggspension måste sköta samtliga sina
skatte- och avgiftsbetalningar under ett flertal inkomstår.
Förslaget får enligt vår mening för långtgående konsekvenser vid en brist
i betalningen av skatter och avgifter för ett senare inkomstår än det år det
grundläggande beslutet om slutlig skatt avser. Vi förordar därför en annan
beräkningsmetod. Utgångspunkten vid beräkningen av hur mycket
tilläggspensionsavgift som har betalats bör i stället vara tidpunkten för
debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt.
Vid denna tidpunkt är de betalningar som med hjälp av likafördelningsmeto-
den skall beaktas vid bedömningen av om hela den preliminära skatten har
betalats kända, dvs. betalningar som görs under inkomståret och fram till
tidpunkten för debitering av slutlig skatt. Framkommer det därvid att den
betalda preliminära skatten stämmer överens med eller är större än den
slutliga skatten for inkomståret anses hela tilläggspensionsavgiften vara
betald. Senare debiteringar och krediteringar på skattekontot bör inte kunna
förändra detta förhållande. Om det däremot visar sig att den betalda
preliminära skatten är lägre än den slutligt bestämda skatten och inte heller
är betald senast vid debiteringstillfället bör den andel som anses utgöra
betalning av tilläggspensionsavgiften bestämmas till samma andel som
avgiften utgör av den debiterade slutliga skatten. Vad som därigenom
konstaterats vara betalt av tilläggspensionsavgiften skall i likhet med vad
som gäller om hela avgiften betalats, inte senare kunna reduceras oavsett
kommande kontoställningar.
Den skattskyldige som vid tidpunkten för debiteringen av den slutliga
skatten inte till fullo har betalat sin tilläggspensionsavgift bör även, på
samma sätt som i dag, ges en möjlighet att inom en viss tid kunna fullgöra
sin betalning. Belopp som under denna tid betalas in eller på annat sätt
tillgodoräknas den skattskyldiges skattekonto skall därför anses utgöra
betalning for obetald tilläggspensionsavgift med samma kvotdel som obetald
Prop. 1996/97:100
Del 1
367
pensionsavgift utgör av hans sammanlagda skuld vid den tidpunkt då
beloppet skall tillgodoräknas kontot. Tiden under vilken den skattskyldige
på ett sådant sätt kan "läka" den uteblivna betalningen bör bestämmas till
utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Därefter kan den på
ordinarie väg betalda tilläggspensionsavgiften inte ändras. Skulle debitering-
en ändras genom ett omprövningsbeslut eller domstolsbeslut, skall
möjligheten att "läka" utebliven betalning även gälla i fråga om belopp som
betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten i sådant
beslut debiterades.
Skulle den fastställda tilläggspensionsavgiften efter omprövningsbeslut
eller domstolsbeslut sättas ned men fortfarande överstiga redan betald avgift
anses avgiften vara betald med det belopp som redan har betalats. Skulle
avgiften i stället sättas ned till ett belopp som är lägre än det redan betalda
skall överskjutande del betalas tillbaka till den skattskyldige eller tillgodofö-
ras dennes skattekonto. Tilläggspensionsavgiften anses då vara helt betald.
Avgift som inte har betalats inom de ovan angivna tiderna tas inte ut och
eventuell skatteskuld sätts ned i motsvarande mån. Denna del av avgiften
ger inte heller någon förmån.
Vår metod får anses lämpligare än den utredningen föreslagit eftersom
den medför att den skattskyldige vid brister i betalningen av skatter och
avgifter inte mister tilläggspension avseende ett tidigare inkomstår.
Slutligen kan påpekas att särskilda fortsatta överväganden i fråga om
hanteringen av betalningar av pensionsavgifter i skattekontosystemet kan
vara motiverade av det pågående arbetet med att reformera ålderspensions-
systemet. Konsekvenserna inom ramen för ett reformerat pensionssystem av
ändrade former för hur pensionsavgifterna bör administreras bör lämpligen
övervägas.
De nu föreslagna reglerna har tagits in i 16 kap. 12 § skattebetalningsla-
gen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
368
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsar-
bete skall tillgodoräknas endast på den andel av den pensionsgrundande
inkomsten som motsvarar den andel av tilläggspensionsavgiften som
har betalats enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Andelsberäkning-
en görs därvid på inkomsten utan avdrag för det första basbeloppet.
Pensionspoäng skall dock inte tillgodoräknas om andelen av inkomsten
av förvärvsarbete ensam eller tillsammans med annan inkomst som
ligger till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst inte
uppgår till ett basbelopp.
Pensionspoäng skall alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande
inkomst som kommer från inkomst av annat förvärvsarbete när det
gäller sjukpenning och rehabiliteringspenning m.m.
Det undantag som i dag finns i fråga om tillgodoräknande av
pensionspoäng utan hinder av att avgiften inte till fullo erlagts, såvitt
avser de båda år som närmast föregår det år för vilket pension börjar
uppbäras, tas bort för tiden efter utgången av år 1997.
Vid beräkning av tilläggspension skall för tiden från och med
inkomståret 1998 minskning av pensionen genom höjning av delnings-
talet inte ske för år för vilka en försäkrad till följd av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag när det gäller tillgodoräknande av pensionspoäng.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens
förslag, men pekar på att beslut om omräkningar av pensionspoäng kommer
att fattas mer än två år efter inkomståret. Under mellantiden kan då i vissa
fall pension ha betalats ut med för högt belopp. Verket efterlyser därför
lagstöd för att kunna återkräva för högt utbetald pension.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare sagts (se avsnitt 16.1)
innebär dagens regler att tilläggspensionsavgift anses ha betalats före andra
avgifter och skatter. Om inte hela tilläggspensionsavgiften för inkomst av
annat förvärvsarbete har betalats före den 1 oktober året efter taxeringsåret
eller, såvitt avser avgift som inte ingår i slutlig skatt, inom åtta månader efter
utgången av den månad då underrättelse om debiteringen av avgiften
meddelades den skattskyldige, görs en omdebitering. Tilläggspensions-
avgiften tas då bort och eventuellt inbetalt belopp tillgodoräknas den
enskilde såsom betald skatt. Någon pensionspoäng skall då inte tillgodoräk-
nas för inkomst av annat förvärvsarbete.
Enligt vårt förslag skall tilläggspensionsavgiften jämställas med övriga
skatte- och avgiftsbetalningar och en likafördelning göras vid bestämmande
av hur mycket av avgiften som är betald. En sådan likafördelning innebär att
vid minsta brist i betalning av avgifter och skatter anses inte tiJ läggs-
pensionsavgiften till fullo betald. Utan ändring av reglerna om tillgodoräk-
24 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
369
nande av pensionspoäng skulle det innebära att samtliga skatter och avgifter
måste betalas for att pensionspoäng skall tillgodoräknas för inkomst av
annat förvärvsarbete. Detta kan inte anses skäligt.
Tillgodoräknande av pensionspoäng
För varje år för vilket en person är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller
andra stycket AFL skall pensionsgrundande inkomst tillgodoräknas honom
eller henne på grundval av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete under året. Vissa undantag gäller dock bl.a. för år före 16 års
ålder och efter 64 års ålder.
Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete beräknas var
för sig och avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Summan av dessa
inkomster, i den utsträckning de överstiger det för inkomståret gällande
förhöjda basbeloppet och inte överstiger sju och en halv gånger samma
basbelopp, utgör den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Det "första
basbeloppet" avräknas därvid i första hand från inkomst av anställning
medan den inkomst som överstiger sju och en halv gånger det förhöjda
basbeloppet i första hand avräknas från inkomst av annat förvärvsarbete.
Den pensionsgrundande inkomsten bestäms av skattemyndigheten enligt de
närmare bestämmelser som finns i 11 kap. AFL och i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1963:381) om allmän
försäkring.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en
försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom eller henne. Pensions-
poängen beräknas genom att den pensionsgrundande inkomsten delas med
det för året gällande förhöjda basbeloppet. Pensionspoäng skall emellertid
inte tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete om inte tilläggspen-
sionsavgiften för den inkomsten betalats till fullo inom föreskriven tid. Som
tidigare anförts bör dessa regler anpassas till de ändrade reglerna när det
gäller bedömningen av i vilken utsträckning en avgift eller skatt skall anses
vara betald när full betalning inte erlagts.
Utgångspunkten för tillgodoräknande av pensionspoäng avseende
inkomst av annat förvärvsarbete bör fortsättningsvis vara att sådant
tillgodoräknande skall ske för den andel av inkomsten för vilken
tilläggspensionsavgift anses vara betald. Vid andelsberäkningen bör
inkomster i form av sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. undantas
eftersom någon tilläggspensionsavgift inte tas ut på sådana inkomster.
Samma andel skatter och avgifter som har betalats på hela inkomsten oavsett
hur hög inkomsten har varit, bör således användas vid tillgodoräknande av
pensionspoäng på den pensionsgrundande inkomsten. Den som t.ex. har en
inkomst på 15 förhöjda basbelopp men endast betalat 75 % av sina skatter
och avgifter tillgodoräknas pensionspoäng på endast 75 % av sin pensions-
grundande inkomst medan den som har en inkomst på 7,5 förhöjda
basbelopp och betalar samtliga sina skatter och avgifter tillgodoräknas
pensionspoäng på hela sin pensionsgrundande inkomst. Den försäkrade som
betalat hälften av sina skatter och avgifter bör alltså i princip behandlas på
Prop. 1996/97:100
Del 1
370
samma sätt som den som till fullo betalat sina skatter och avgifter men som
endast haft hälften så höga inkomster. Detta innebär att pensionspoäng för
inkomst av annat förvärvsarbete alltid kommer att tillgodoräknas en
försäkrad som betalat någon del av sina skatter och avgifter, dock med det
undantaget att den inkomst för vilken tilläggspensionsavgift skall anses vara
betald tillsammans med eventuell inkomst av anställning måste uppgå till
mer än ett förhöjt basbelopp.
I likhet med vad som gäller i dag bör pensionspoäng alltid tillgodoräknas
för pensionsgrundande inkomst som kommer från inkomst av sjukpenning,
rehabiliteringspenning m.m.
Beräkningen av pensionspoäng görs normalt i direkt anslutning till att
den pensionsgrundande inkomsten bestäms av skattemyndigheten. Liksom
hittills kommer därför bristande avgiftsbetalning att kunna konstateras och
tillgodoräknad pensionspoäng korrigeras först två år efter inkomståret.
Tidpunkten för den slutliga ordinarie betalningen tidigareläggs dock från
den 1 oktober till utgången av juni månad. Omräkning av pensionspoängen
kan då göras. Vidare kommer, om avgiften debiteras på annat sätt än genom
grundläggande belut om slutlig skatt, omräkning av pensionspoäng att kunna
göras om avgiften betalats före utgången av fjärde månaden efter den månad
då skatten debiterats.
I dag gäller att pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om
tilläggspensionsavgiften för året till fullo betalats inom föreskriven tid. Ett
undantag härifrån finns dock. Utan hinder av att hela avgiften betalats på
föreskrivet sätt skall pensionspoäng alltid tillgodoräknas för de båda år som
närmast föregått det år då pension vid bifall till en ansökan därom skulle
börja utges. Med anledning av den nu föreslagna principen om tillgodoräk-
nande av pensionspoäng utifrån betalad andel av tilläggspensionsavgiften
anser regeringen att det inte längre finns skäl till att denna regel skall
kvarstå. Den försäkrade går ju inte längre miste om hela pensionspoängen
om inte hela avgiften betalats inom den föreskrivna tiden. Med hänsyn
härtill och till att avstämningstidpunkten för hur stor andel av tilläggspen-
sionsavgiften som slutligt har betalats alltjämt är så sen att utbetalning av
pension kan ha påbörjats finns det anledning att, som Riksförsäkringsverket
föreslagit, ändra reglerna om återbetalningsskyldighet. Regeringen
återkommer till detta i det följande.
Liksom hittills bör uppgift om för vilken inkomst pensionspoäng skall
tillgodoräknas lämnas av Riksskatteverket till Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna snarast efter avstämningstidpunkten.
Beräkning av tilläggspension
Förutom att rätten till pensionspoäng förloras för inkomst av annat
förvärvsarbete om inte avgiften till fullo betalats finns enligt nuvarande
regler även en särskild beräkningsregel för den försäkrades tilläggspension.
Enligt 12 kap. 2 § AFL beräknas en persons ålderspension utifrån medeltalet
av de pensionspoäng som tillgodoräknats honom eller henne eller, om
pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, utifrån medeltalet av de 15
Prop. 1996/97:100
Del 1
371
högsta poängtalen som tillgodoräknats honom eller henne. Om
pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år skall oavkortad pension
multipliceras med kvoten mellan det antal år för vilka den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng och talet 30. Om pensionspoäng inte
tillgodoräknats den försäkrade på grund av att avgiftsbetalning inte skett till
fullo skall, enligt 12 kap. 2 § andra stycket AFL, talet 30 ökas med ett for
varje år för vilket pensionspoäng inte tillgodoräknats till följd av sådan
utebliven betalning. Ökning kan göras upp till 50. Talet i täljaren kan
däremot aldrig överstiga 30. Detta innebär att t.ex. en person som haft
pensionsgrundande inkomst for 35 år men som till följd av reglerna om
tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats pensionspoäng för 10 av dessa år, kommer att få sin pension
reducerad till 25/40-delar av oavkortad pension.
Redan i dag innebär nämnda regler olika behandling av olika personer.
Den som har haft inkomst av annat förvärvsarbete och som förlorat sin
pensionspoäng på grund av att avgiftsbetalning inte skett till fullo men som
samma år även har haft inkomst av anställning överstigande ett förhöjt
basbelopp kommer nämligen att tillgodoräknas pensionspoäng för det året.
Någon ökning av talet i nämnaren enligt 12 kap. 2 § andra stycket AFL blir
därmed aldrig aktuell för en sådan person.
Om nämnda regler inte ändras skulle de nu föreslagna bestämmelserna
for tillgodoräknande av pensionspoäng dessutom innebära att en person med
lägre inkomst som betalar t.ex. en tredjedel av sin tilläggspensionsavgift inte
tillgodoräknas pensionspoäng till följd av att den andel av inkomsten av
annat förvärvsarbete for vilken tilläggspensionsavgift anses vara betalad
understiger ett basbelopp, medan en person med högre inkomst som betalar
samma andel av sin tilläggspensionsavgift kommer att tillgodoräknas
pensionspoäng och därmed inte kommer att påverkas av reglerna i 12 kap.
2 § andra stycket AFL.
Vi föreslår därför att andra stycket i 12 kap. 2 § AFL upphävs. Nämnda
bestämmelser bör dock fortfarande gälla i den utsträckning pensionspoäng,
på grund av att tilläggspensionsavgift inte till fullo har betalats, inte
tillgodoräknats för inkomst av annat förvärvsarbete for år före år 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Återbetalningsskyldighet av för mycket utbetalad tilläggspension
Såsom det tidigare angivits kan i vissa fall för mycket tilläggspension ges ut
under en viss tid. En sådan situation kan uppstå om tilläggspension har
börjat betalas ut och det senare, vid avstämningstidpunkten, framkommer att
den försäkrade inte har betalat sina skatter och avgifter året eller de två åren
före det då denne börjat uppbära pension. Tilläggspensionen skall då räknas
om och det som betalats ut för mycket skall återkrävas.
I 20 kap. 4 § AFL regleras sådana förhållanden som återkrav av för
mycket utbetalad pension m.m. I detta lagrum bör ett stadgande införas som
direkt reglerar återbetalningssituationer när tillgodoräknandet av pensions-
poäng ändras på grund av uteblivna skatte- och avgiftsbetalningar. Regeln
om att avdrag får göras for obetalda avgifter bör ej längre finnas kvar
372
eftersom de avgifter som inte betalats vid avstämningstidpunkten bortfaller
(se avsnitt 16.2).
I fråga om preskription av fordringar i allmänhet gäller preskriptionslagen
(1981:130) om inte annat är särskilt föreskrivet. Huvudregeln enligt den
lagen är att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte
preskriptionen avbryts dessförinnan. För fordringar mot en konsument gäller
i vissa fall en kortare preskriptionstid på tre år.
För skattefordringar finns särskilda föreskrifter i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m. (skattepreskriptionslagen). Preskrip-
tionslagen gäller alltså inte för sådana fordringar.
Preskription enligt skattepreskriptionslagen innebär att åtgärder för att fa
betalt för en fordran inte längre får vidtas (10 §). Exempel på sådana
åtgärder är betalningsanmaning, kvittning, utmätning och ansökan om
förlängning av preskriptionstiden. Om en fordran innan preskription inträtt
säkerställts helt eller delvis genom en sådan åtgärd, får åtgärden emellertid
fullföljas även efter det att preskriptionstiden gått ut.
Lagen om preskription av skattefordringar m.m. gäller i fråga om pre-
skription av skatt och andra fordringar som det allmänna har rätt till och som
drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. I lagens tillämpningsområde innefattas således bl.a. de
skatter och avgifter som är avsedda att ingå i skattekontosystemet.
Den ordinarie preskriptionstiden för skattefordringar är fem år och enligt
huvudregeln är utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden
utgången av det kalenderår då fordringen förföll till betalning. På förfal-
lodagen är vanligtvis en skattefordran fastställd till sitt belopp och alltså
känd för skattemyndigheten. Men i vissa fall förfaller skatten till betalning
utan att så är fallet (se exempelvis 16 kap. 1 § mervärdesskattelagen,
1994:200, ML). Preskriptionstiden räknas då från utgången av det kalender-
år under vilket beslut om fastställandet av fordringen meddelades. Om inte
tidpunkten för detta fastställelsebeslut togs som utgångspunkt skulle en
fordran i sämsta fall kunna bli preskriberad innan indrivningsåtgärder hunnit
vidtas.
Ibland meddelas flera beslut beträffande samma fordran. Det kan betyda
att ett tidigare fastställt skattebelopp höjs. I så fall beräknas särskild
preskriptionstid endast på det ytterligare belopp som skall betalas. Detta
gäller oavsett om det är fråga om ett omprövningbeslut meddelat av
skattemyndighet eller om beslutet meddelats av domstol.
I fråga om innehållen preliminär eller kvarstående skatt som inte betalas
in gäller att det krävs ett beslut om arbetsgivarens ansvar för skatten.
Utgången av det kalenderår då beslut om betalningsskyldighet meddelades
är i dessa fall utgångspunkt för beräkningen av preskriptionstiden.
Prop. 1996/97:100
Del 1
373
Motsvarande gäller när en arbetsgivare har underlåtit att göra skatteavdrag.
Om ett sådant beslut meddelas innan arbetstagarens slutliga skatt har
debiterats, riktas fastställelsebeslutet även mot denne.
Beträffande arbetsgivaravgifter gäller i princip vad som sagts i fråga om
innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (1953:272).
Mervärdesskatt anses beslutad i enlighet med deklarationen utan att
särskilt beslut meddelas. Det belopp som anges i deklarationen är förfallet
till betalning den dag deklarationen skall lämnas. Om det finns skäl för det
får skattemyndigheten ompröva skatt som beslutats på detta sätt. Om den
skattskyldige lämnar deklaration i rätt tid räknas preskriptionstiden för där
angivet belopp med utgångspunkt från förfallodagen. Lämnas inte någon
deklaration förfaller skatten ändå till betalning den dag då deklaration skulle
ha lämnats. I ett sådant fall räknas emellertid preskriptionstiden från utgång-
en av det kalenderår då fordringen fastställs genom beslut. Den dag då
skatten beslutas är avgörande också då skatten i andra fall bestäms genom
särskilt beslut, exempelvis ett beslut enligt 16 kap. 17 § ML om betalnings-
skyldighet för företrädare.
Om anstånd helt eller delvis medges med betalning av en skatt eller
avgift, preskriberas fordringen till den del den omfattas av anståndet tidigast
två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att gälla (4 §
skattepreskriptionslagen). 1 praktiken innebär detta en längre tid för
preskription endast om anståndet upphör senare än två år före den ordinarie
preskriptionstidens utgång.
Motsvarande regler gäller när beslut om företagsrekonstruktion enligt
lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion har meddelats innan fordringen
preskriberats. En fordran preskriberas då tidigast två år efter utgången av det
kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller ett ackord skall vara
fullgjort (5 § skattepreskriptionslagen).
Om den som svarar för betalning av en fordran får uppskov med be-
talningen av kronofogdemyndigheten, preskriberas fordringen tidigast vid
utgången av det kalenderår då betalningen skall vara fullgjord enligt
medgivandet. Fordringen preskriberas emellertid härigenom inte senare än
tio år efter utgången av det kalenderår då ordinarie preskription skulle ha
inträtt (6 § skattepreskriptionslagen).
På ansökan av kronofogdemyndigheten får länsrätten förlänga preskrip-
tionstiden bl.a. om den som svarar för betalning av en fordran har överlåtit
eller undanskaffat egendom och det kan antas att han har gjort det för att
försämra det allmännas möjligheter att få betalt för fordringen. Preskrip-
tionstiden skall då förlängas till utgången av femte året efter det år då
preskription armars skulle ha inträtt. Vid en förnyad ansökan får tiden
förlängas med ytterligare fem år om det är påkallat från allmän synpunkt (7
och 8 §§ skattepreskriptionslagen).
Preskription av en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och
annan tilläggsförpliktelse samt fordran på grund av borgen (11 § skatte-
preskriptionslagen).
Prop. 1996/97:100
Del 1
374
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett
underskott på ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången
av det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för
indrivning.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Bara några få remissinstanser uttalar sig i frågan.
Riksskatteverket och Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget.
Riksskatteverket anser dock att de fordringar som redan är överlämnade för
indrivning bör få behålla den preskriptionstidpunkt som är registrerad i
utsökningsregistret. Att ändra denna skulle medföra betydande merarbete.
Vid bl.a. solidarisk betalningsskyldighet skulle det vidare i många fall vara
svårt att fastställa vilken dag en fordran överlämnats för indrivning.
Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att preskription bör ske fem år
efter förfallodagen.
Skälen för regeringens förslag: Vissa betalningar av skatter och avgifter
i skattekontosystemet kommer att grunda sig på uppgifter som redovisats i
en skattedeklaration. Andra betalningar kommer att grundas på särskilda
beslut om betalningsskyldighet eller på omräkningar av den slutliga skatten
för ett eller flera inkomstår. I dessa fall är det belopp som skall bokföras på
kontot bestämt. En senaste betalningsdag kommer att anges för det belopp
som skall betalas.
I vissa fall, t.ex. beträffande debiterad preliminär skatt, är som nyss
nämnts den inbetalning som skall ske bestämd till sitt belopp. Det belopp
som skall betalas kan emellertid påverkas av exempelvis ett omräknings-
beslut eller en återbetalning av mervärdesskatt. Såväl belopp enligt en
skattedeklaration som belopp enligt ett beslut om betalningsskyldighet eller
ett omräkningsbeslut kan nämligen ha samma förfallodag.
Som redan framgått kommer i skattekontosystemet en bristande betalning
inte att anses specifikt hänförlig till någon eller några av de skatter eller
avgifter som skulle ha betalats. Avstämningen av skattekontot kommer
endast att ge besked om hur mycket av de skatter och avgifter som har
bokförts på kontot som har betalats. Det är alltså i förekommande fall en
samlad, ospecificerad skatte- och avgiftsskuld som den skattskyldige får en
uppmaning att betala.
Vidare innebär regeringens förslag att ett negativt saldo upp till ett visst
belopp skall kunna finnas kvar på kontot en viss tid (jfr avsnitt 14.2). Bero-
ende på hur betalningarna görs kommer detta underskott att fluktuera. Om
underskottet överstiger högsta tillåtna nivå kommer det - vanligtvis efter en
betalningsuppmaning i vilken en senaste betalningsdag anges - att lämnas
över för indrivning.
Som redovisats nyss räknas preskriptionstiden för en skatte- eller avgifts-
fordran enligt nuvarande regler från utgången av det kalenderår under vilket
den förfaller till betalning. Denna ordning möjliggörs av bl.a. den särre-
375
dovisning och uppföljning av betalningar av olika skatter och avgifter som Prop. 1996/97:100
görs i dag. I skattekontosystemet blir det emellertid annorlunda. Exempelvis Del 1
leder det förhållandet att ett negativt saldo kan finnas på kontot bl.a. till att
den ursprungliga förfallodagen för den ospecificerade skatte- eller avgifts-
skuld som ett underskott på ett skattekonto representerar inte kan anges.
Om tidpunkten när en fordran lämnas för indrivning tas som utgångs-
punkt för beräkning av preskriptionstiden kan reglerna göras enklare. Med
ett sammanhållet och löpande avstämningsförfarande och en bestämd
tidpunkt för överlämnandet for indrivning förenklas hanteringen av preskrip-
tionsfrågoma utan att systematiken i skattekontosystemet rubbas. Det
behövs inte heller särlösningar för att bemästra dessa frågor inom ramen för
skattekontosystemet. Som huvudregel bör därför föreskrivas att en skatte-
eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skattekonto preskriberas
fem år efter utgången av det kalenderår då ett belopp motsvarande under-
skottet lämnades för indrivning. Tillämpningen av denna regel förutsätter
bl.a. att kronofogdemyndigheten bokför varje överlämnat indrivnings-
uppdrag som ett separat mål.
Beträffande preskriptionstiden vid betalningsanstånd som meddelas av
skattemyndigheten är att märka att ett anståndsbeslut i vissa fall inte kommer
att avse en specifik skatt eller avgift. Det kan gälla ett belopp av en viss
storlek i princip motsvarande ett underskott eller del av ett underskott på ett
skattekonto. Vid beslut om betalningsanstånd krediteras kontot.
Anståndsbeloppet påverkar saldot på kontot som ett belopp att betala först
när anståndstiden löpt ut och bokföring sker på skattekontot. I samband med
registreringen på kontot ges det aktuella beloppet en förfallodag. Om betal-
ning uteblir kan ett underskott komma att lämnas för indrivning. Vilket
belopp som i det enskilda fallet lämnas for indrivning beror bl.a. på saldot
på skattekontot när anståndsbeloppet bokförs och vilka andra transaktioner
som föregår avstämningstidpunkten. När en anståndstid löpt ut och det
aktuella beloppet bokförts på skattekontot bör det därför i preskriptions-
hänseende behandlas som övriga skatte- och avgiftsfordringar som förfallit
till betalning. Tidpunkten för överlämnande for indrivning bör alltså även
i anståndsfallen vara utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden.
Som Riksskatteverket påpekat i sitt remissyttrande bör det som nu
föreslagits bara gälla i fråga om fordringar i skattekontosystemet. Äldre
regler om preskription bör således även i fortsättningen tillämpas på
fordringar som överlämnats för indrivning före skattekontosystemets
införande och på medelsslag som inte omfattas av skattekontosystemet.
Vårt förslag föranleder ändring i 3 och 4 § § skattepreskriptionslagen.
Behovet och användningen av redovisningsuppgifter och statistik inom
skatte- och avgiftsområdet har under senare år varit föremål för översyn.
376
Frågan om behovet och användningen av uppgifter om skatte- och avgiftsbe-
talningar har tagits upp bl.a. av Budgetprognosutredningen som har haft till
uppgift att se över och föreslå forbättringar beträffande beräkningar och
analyser av statens inkomster, uppföljning av statens utgifter samt budget-
prognoser. Resultatet av utredningsarbetet har presenterats i betänkandet
Prognoser över statens inkomster och utgifter (SOU 1995:49).
Förutom som ett nödvändigt inslag i myndigheternas bokföring används
uppgifter om betalningar av skatter och avgifter i första hand av Riksgälds-
kontoret och Riksrevisionsverket. Riksgäldskontoret följer betalningarna
mot bakgrund av bl.a. kontorets uppgift att göra prognoser över betalningar
till och från staten och att verka för att dessa betalningar sammantagna sker
på ett finansiellt effektivt sätt. Målet for den verksamheten är att bidra till
en god kassahållning i staten och därmed minskade räntekostnader för
staten. För Riksrevisionsverkets del handlar det bl.a. om revisionsuppgiften
avseende myndigheternas årsredovisning och underliggande redovisning,
ansvaret for riksredovisningen och uppgiften att göra prognoser över
statsbudgetens inkomster och utgifter. Båda myndigheterna lämnar
fortlöpande information till regeringen.
Även andra myndigheter såsom Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Riks-
försäkringsverket och Statistiska centralbyrån (SCB) får uppgifter om bl.a.
betalningarna av skatter och avgifter. Givetvis utnyttjas sådana uppgifter
också av Riksskatteverket och skattemyndigheterna.
I fråga om betalningar av direkta skatter kan Riksrevisionsverket hämta
uppgifter genom den tillgång verket har till dessa via bokföringen i
skatteförvaltningens redovisningssystem. Uppgifter hämtas löpande ur redo-
visningen. Bokföringssystemet, som i princip följer riksredovisningens
indelning, har utvecklats med beaktande av de önskemål som Riksrevisions-
verket angett i fråga om bl.a. specificering av olika skatteposter.
Skatteförvaltningens kontosystem för redovisning av skatter och avgifter
är uppdelat på inkomsttitlar och underindelningar av dessa. För flertalet
inkomsttitlar redovisas inkomster och utgifter var for sig på olika konton.
Redovisningen är i princip kassamässig, dvs. det är faktiska in- och
utbetalningar som bokförs.
1 dagsläget betalas skatter och avgifter till olika postgirokonton hos skat-
temyndigheten. Exempelvis finns skilda konton for inbetalningar av
källskatter och arbetsgivaravgifter, debiterad preliminär skatt, fyllnadsinbe-
talningar, innehållen kvarstående skatt for anställda, preliminär skatt på
ränta och utdelning samt mervärdesskatt, m.m. Riksgäldskontoret,
Riksrevisionsverket och skattemyndigheterna kan då i regel relativt enkelt
konstatera vilken typ av skatt som betalats vid respektive tillfälle. Riksgälds-
kontoret och Riksrevisionsverket följer kontinuerligt betalningsströmmarna
avseende inbetalningar på olika postgirokonton.
För utbetalningar finns speciella utpostgirokonton. Riksgäldskontoret och
Riksrevisionsverket får vidare direkt information avseende betalnings-
strömmarna via postgirosystemet.
Från uppbördssystemet i det centrala skatteregistret sammanställs
månadsrapporter dels for varje skattemyndighet (länsvis), dels i form av en
rikssammanställning avseende inbetalningar av direkta skatter och
Prop. 1996/97:100
Del 1
377
arbetsgivaravgifter. Betalningarna är fördelade på olika inkomsttitlar
avseende skatter och avgifter (t.ex. preliminär A-skatt, F-skatt, särskild A-
skatt, fyllnadsinbetalningar, kvarstående skatt, tillkommande skatt, arbetsgi-
varavgifter och särskild löneskatt). Vidare är en uppdelning gjord på fysiska
och juridiska personer. 1 fråga om arbetsgivaravgifter lämnar Riksskattever-
ket också en specifikation för olika avgifter. Riksskatteverkets månadsrap-
porter lämnas till bl.a. Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret och
Riksrevisionsverket.
Med hjälp av de uppgifter om redovisningar och betalningar av arbets-
givaravgifter som lämnas administrerar Riksförsäkringsverket fördelningen
av arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsändamål enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter. De tilläggspensionsavgifter och delpensionsavgifter som
uppbärs fors till en för varje avgift särskild fond. Riksförsäkringsverket
bistås i det här hänseendet av Konjunkturinstitutet med prognoser över de
avgiftsmedel som kan väntas bli tillgängliga.
Utöver månadsrapportema lämnas uppgifter till SCB om uppbördsde-
klarationer. SCB och Riksgäldskontoret får vidare månatlig information om
de källskatter och arbetsgivaravgifter som redovisats av kommuner och
landsting.
Statistik över taxeringsutfall och debiteringsstatistik avseende slutlig
skatt lämnas till ett antal intressenter dels som preliminära uppgifter, dels
som rapporter om det slutliga utfallet.
Rapporter om mervärdesskatt lämnas ur mervärdesskattesystemet i
centrala skatteregistret till Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och SCB.
I fråga om utbetalningar lämnas uppgifter dagligen per telefax till Riks-
gäldskontoret, samtidigt som databand med uppgifterna sänds for utbetal-
ning via postgirot. Vidare rapporteras månadsstatistik avseende in- och
utbetalningar till Riksrevisionsverket och motsvarande uppgifter på årsbasis
till SCB.
Utöver den användning av uppgifter om skatter och avgifter hos andra
myndigheter som nu nämnts används såväl bokforingsdata som uppgifterna
i centrala skatteregistret inom Riksskatteverket och av skattemyndigheterna
for uppföljning och kontroll av hur skatter och avgifter redovisas och
betalas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens bedömning: Möjligheten att i ett skattekontosystem få
tillfredsställande uppgifter for analyser och prognoser kommer att bli
minst lika goda som i dagens system. Sättet för uppföljningen av skatte-
och avgiftsbetalningar kommer emellertid att behöva förändras.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksbanken anser att det finns starka skäl för att mer
ingående utreda hur det föreslagna skattekontosystemet bäst skall tillgodose
informationsbehoven för prognos- och analysändamål. Om det föreslagna
378
skattekontosystemet skulle leda till försämrade möjligheter till information
för prognos- och analysändamål, kan detta antas få effekter i form av
försämrad kvalitet på prognoser och analyser. Riksgäldskontoret har anfört
bl.a. att prognosarbetet kommer att försvåras eftersom det inte längre blir
möjligt att hänföra betalningar till olika skatteslag. Det blir svårare att
bedöma om följande dagars prognos skall korrigeras till följd av ett oväntat
utfall. För att göra prognoser på lite längre sikt (några månader och mer) är
det också viktigt att känna till fördelningen mellan olika skatteslag. Kontoret
måste i ett skattekontosystem basera sina prognoser på debiterade (deklare-
rade) belopp och inte som i nuvarande system på inbetalda belopp. Kontoret
anser det önskvärt att kunna erhålla samma detaljeringsgrad som återfinns
i deklarationsblanketterna samt kräver att få medverka vid utformandet av
statistikrapporter och annan information från skattekontosystemet.
Statistiska centralbyrån (SCB) har anfört bl.a. att de föreslagna förfalloda-
garna kommer att påverka tidpunkten för redovisning av den totala
utrikeshandeln med varor och underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna
av nationalräkenskaper (inkl. BNP) och ge mindre tillförlitliga kvartalsbe-
räkningar. Riksrevisionsverket har anfört att det är av stor vikt att verket och
andra prognosmyndigheter har ett fullgott underlag för att göra bra
prognoser. Behovet av statsfmansiell information är stort hos statsmakten,
de finansiella aktörerna, media och andra intressenter. Verket förutsätter att
ett nära samarbete mellan berörda myndigheter och Riksskatteverket
kommer till stånd i det utvecklingsarbete som är nödvändigt för att skapa
förutsättningar för tillräckligt informationsuttag för analys och prognoser av
statens inkomster. Konjunkturinstitutet har anfört bl.a. att det är av stor vikt
att behovet av underlag för ekonomisk statistik och analys vägs in i de
ändringar av uppbördstekniken som utredningen föreslår. Informationsinne-
hållet i skatteuppbörden minskar jämfört med nuvarande system, där olika
skatter kan särskiljas genom att inbetalningen görs till olika postgirokonton.
Av avgörande betydelse för tolkningen av inbetalda skatter i ett prognosper-
spektiv är också att dessa betalningar kan fördelas med avseende på
inkomstår. Svenska Bankföreningen betonar att det är nödvändigt att
Riksskatteverkets statistikuppsamling anpassas så att både debiterade och
inbetalda skatter kan avläsas. Bankföreningen vill också erinra om vikten av
att Riksskatteverket även gör en uppföljning när det gäller vilka typer av in-
komster som lett till olika delar av statens skatteintäkter.
Skälen for regeringens bedömning: I det föreslagna skattekontosyste-
met samlas alla inbetalningar från en skattskyldig eller arbetsgivare på ett
konto. Någon fördelning av inbetalningarna på olika skatter och avgifter
som sker i dag kommer inte att göras, eftersom inbetalningarna sker i
"klump" till ett och samma konto utan någon specifikation. Den nuvarande
uppdelningen av inbetalningar på olika postgirokonton för skilda typer av
skatte- och avgiftsinbetalningar kommer således inte att firmas kvar. Denna
förändring medför ett visst informationsbortfall. Det gäller framför allt för
Riksgäldskontoret som gör prognoser på dagsbasis och därmed dagligen
följer betalningsströmmarna på respektive postgirokonto.
På skattekontot kommer också att ställas samman debiteringsuppgifler
med ledning av den redovisning som den skatt- eller avgiftsskyldige lämnat.
Prop. 1996/97:100
Del 1
379
Vidare kommer kontot att debiteras skatter och avgifter som beslutas av
skattemyndigheten såsom exempelvis F-skatt, omräknade arbetsgivaravgif-
ter, m.m. En arbetsgivares konto kan exempelvis bestå av innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, F-skatt, slutlig skatt
och ränta som debiterats kontot samt eventuella ändringsbeslut som fattats
av skattemyndigheten.
Om betalning sker helt i enlighet med debiteringarna kommer inbetal-
ningarna att kunna hänföras till respektive debiteringspost. De kommer
således att kunna fördelas på de skatter och avgifter som ingår i debi-
teringen. Detsamma gäller i princip om de belopp som betalas in överstiger
de belopp som debiterats kontot, dvs. om ett överskott uppkommer. Vid
bristande betalning däremot, dvs. då underskott uppkommer, kan i ett
system utan avräkningsordning mellan olika debiteringsposter inte sägas om
bristen hänför sig till den ena eller den andra posten. Det belopp som inte
betalats utgör i stället en ospecificerad skuld avseende skatter och avgifter
för den betalningsskyldige.
Skattebetalningsutredningen har pekat på att det finns olika metoder som
är tänkbara när det gäller att specificera ett underskott som uppkommer när
betalda belopp inte svarar mot gjorda debiteringar. Ett alternativ är enligt
utredningen att tillämpa en likafördelningsmetod. Regeringen har tidigare,
avsnitt 11, föreslagit att denna metod skall användas vid kreditering på
skattekontot. Den innebär att en beräkning görs av andelen betalda skatter
och avgifter i förhållande till gjorda debiteringar och att varje debiterat
delbelopp anses betalt till lika stor del. Det sammanlagda underskottet vid
en viss tidpunkt proportioneras enligt denna metod på debiteringspostema.
Olika proportioneringsprinciper eller metoder lår emellertid tillämpas
beroende på i vilket syfte uppgifterna behövs. Framhållas bör emellertid att
för de flesta skattskyldiga kommer självfallet summan av gjorda betalningar
att stämma överens med sammanlagda debiteringar.
Av Riksskatteverkets nuvarande relativt omfattande månadsrapporter
framgår storleken av betalda belopp under den gångna månaden fördelade
på olika skatter/avgifter och inkomsttitlar. Däremot kan inte konstateras hur
mycket som rimligen borde ha betalats under månaden, eftersom uppgifter
om debiterade belopp saknas. Vidare saknas uppgifter om utbetalningar från
uppbördssystemet i rapporterna.
I ett nytt system för skatte- och avgiftsbetalningar är avsikten att den
periodiska rapporteringen skall innehålla såväl uppgifter om debiteringar
som betalningsströmmar. Månadsrapportema bör ge en bättre bild av
förhållandena än dagens månadsredovisning avseende enbart betalda belopp
och härmed även ge ett bättre underlag för analyser och prognoser. I vissa
situationer kan det emellertid bli nödvändigt att söka ytterligare information
i de olika delsystem som innehåller mer detaljerade uppgifter om beräkning-
en av skatter och avgifter än vad som framgår av debiteringsuppgiftema i
skattekontosystemet. Regeringen återkommer till detta i det följande.
Som framgått av det ovan angivna kommer en övergång till ett nytt
samordnat och förenklat förfarande för redovisning och betalning av skatter
och avgifter att innebära förändringar av det sätt som i dag används för att
få tillgång till specificerade uppgifter om in- och utbetalningar av skatter
Prop. 1996/97:100
Del 1
380
och avgifter. Det gäller inte minst till följd av att systemet inte kommer att Prop. 1996/97:100
inbegripa någon avräkningsordning. Ett sådant system bör dock inte leda till Del 1
försämringar av möjligheterna att göra bl.a. detaljerade prognoser och
uppföljningar av redovisningar och betalningar av skatter och avgifter.
Enligt regeringens bedömning kommer möjligheterna att i ett skattekonto-
system få tillfredsställande uppgifter för analyser och prognoser att bli minst
lika goda som i dagens system.
De uppgifter om specificerade redovisningar och betalningar som lämnas
i dag måste vidare vägas mot värdet av de förenklingar m.m. som sammanta-
get följer av ett skattekontosystem utan en avräkningsordning eller
särredovisning av varje i systemet ingående skatt och avgift. I princip kan
hävdas att fördelarna med detta system är så stora att bl.a. informationsbe-
hovet bör anpassas till vad som är möjligt med en sådan ordning. Föränd-
ringarna på den här punkten kan således ses som en naturlig följd av
strävandena att få till stånd ett samordnat, enkelt och effektivt system för
redovisning och betalning av skatter och avgifter. På ett antal punkter
kommer emellertid det nya systemet för redovisning och betalning av skatter
och avgifter att i grunden göra det nödvändigt att förändra det sätt som upp-
följningen av skatte- och avgiftsbetalningar nu sker på. Ett stort ansvar för
att få till stånd ändamålsenliga lösningar när det gäller att kunna följa skatte-
och avgiftsbetalningama vilar på bl.a. Riksskatteverket. I likhet med
utredningen och remissinstanserna anser regeringen att det är väsentligt att
utvecklingsarbetet bedrivs i nära samarbete med berörda myndigheter. Detta
för att det föreslagna skattekontosystemet bäst skall kunna tillgodose de
behov som finns för bl.a. prognos- och statistikverksamheten.
Periodisk information
Det finns ett allmänt behov av att förbättra den periodiska statistiken över
debiterade och uppburna skatter. I Budgetprognosutredningens betänkande
pekas på brister av olika slag i det statistikunderlag som för närvarande
lämnas som underlag för prognosverksamheten.
En förbättrad information om skatte- och avgiftsbetalningama förutsätter
att uppgifter i tekniskt hänseende hämtas inte bara från skattekontosystemet
utan även från andra system som "försörjer" skattekontosystemet med
debiteringsuppgifter och som innehåller mer detaljerade uppgifter om
underlaget för debiteringen och om skattebetalarna (företagsstorlek,
bransch, m.m.). Vissa av de uppgifter som är avsedda att finnas på den nya
redovisningshandlingen - skattedeklarationen - tas t.ex. inte in för
registrering på skattekontot, eftersom de inte behövs för att hålla reda på
kontoställningen. Uppgifterna registreras i stället i andra system som
underlag för vissa kontroller m.m. Exempel på sådana uppgifter är
lönesumma, exportomsättning, utgående mervärdesskatt fördelad på olika
procentuttag osv. Den informationen är av intresse också för bl.a. externa
intressenter såsom Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisions-
verket och SCB. Genom att uppgift kan hämtas från olika delsystem kan
Riksgäldskontorets behov av detaljerade uppgifter från deklarationerna
381
tillgodoses. I likhet med utredningen och remissinstanserna vill regeringen
framhålla vikten av att innan skattekontosystemet sätts i kraft och den nya
redovisningshandlingen tas i bruk rapporteringsrutinema gås igenom för
denna typ av uppgifter. Eventuellt behöver det skapas nya rutiner för
periodiska statistikuttag även för sådana uppgifter men i så fall inte med
utgångspunkt i skattekontosystemet utan i andra berörda system. En mer
samlad syn på informationsförsörjningen och en ökad flexibilitet bör vara
en riktlinje för det fortsatta utvecklingsarbetet i denna del. Berörda för-
valtningsmyndigheter bör överväga denna fråga närmare.
En särskild rapportering skall enligt utredningen kunna komplettera de
månadsrapporter med debiterade och inbetalda belopp som avses lämnas.
Därmed torde även vissa andra brister i det underlag som lämnas till prog-
nosmyndighetema kunna avhjälpas. Enligt utredningen kommer det att
behövas dokumentation som bl.a. innehåller uppgifter om debiterade och
redovisade belopp under aktuell månad uppdelad på debiterings- och
redovisningsposter, debiterade och redovisade belopp periodiserade på rätt
månad uppdelade på debiterings- och redovisningsposter samt fysiska
betalningsströmmar och uppgifter om kontoställning. Uppgifterna får som
ovan nämts hämtas från flera olika delsystem.
Gemensamt för dokumentationen är enligt utredningen att det bör finnas
möjligheter att redovisa uppgifterna uppdelade efter kontohavarens
"karaktäristika". En sådan uppdelning på grupper av kontohavare skulle
kunna vara exempelvis löntagare, enskilda näringsidkare, mindre bolag,
mellanstora bolag och stora bolag. Exakt hur indelningen skall göras och på
vilket underlag klassificeringen skall bygga är en fråga som måste diskuteras
vidare med utgångspunkt i önskemål från olika intressenter och behovet för
olika användningsområden.
I den av utredningen skisserade modellen för rapportering av skatte- och
avgiftsbetalningama kan inte längre betalda belopp användas som utfall för
olika delposter i prognosverksamheten. I stället torde man som underlag för
prognoserna för olika delposter få arbeta med i första hand debiterade eller
redovisade belopp. Som komplement härtill kan behövas en ny särskild
prognosmodul för hur obetalda belopp (dvs. skillnaden mellan debiteringar
eller redovisningar och faktiska betalningar) utvecklas.
Enligt regeringens bedömning bör utredningens förslag om en särskild
rapportering på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose det behov av
uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningama som finns hos Konjunkturin-
stitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och SCB. Den slutliga ut-
formningen liksom tekniken för rapportering och statistikuttag bör dock
utformas närmare i samarbete mellan Riksrevisionsverket, Riksskatteverket
och andra berörda intressenter. Vi utgår från att lämpliga lösningar utarbetas
vad gäller olika användares behov av information om betalningar av skatter
och avgifter med anledning av de förändringar som följer av att ett
skattekontosystem införs.
Prop. 1996/97:100
Del 1
382
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: På statsbudgeten kommer debiterade belopp att
redovisas på inkomsttitlarna för respektive skatteslag. Betalningsdiffe-
renserna kommer att redovisas på en särskild inkomsttitel med
undertitlar motsvarande de olika skatteslagen.
Utredningen har behandlat frågan, men inte lämnat något förslag.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket anser att av de alternativ för
redovisning på statsbudgeten som utredningen för fram är alternativet som
innebär att inkomsttitlarna påförs debiterade belopp och att betalningsdiffe-
renserna redovisas mot en särskild inkomsttitel det mest lämpliga. Verket
framhåller att det är en bra princip att inkomsttitlarna är intäktsmässiga och
visar vad som borde komma in. Dessutom renodlas informationen på
inkomsttitlarna i stället för att eventuellt blandas upp med ett utproportione-
rat restföringsbelopp vars innebörd är svårtolkat. Verket framhåller att en
redovisning på enskilda inkomsttitlar efter intäktsmässig och inte kassamäs-
sig princip kräver ändring eller tillägg i budgetlagen och anslagsförordning-
en, även om redovisningen på totalnivå är kassamässig.
Skälen för regeringens förslag: De inkomsttitlar som berörs av förslaget
om ett nytt system för betalning av skatter och avgifter är fysiska respektive
juridiska personers inkomstskatt, de olika inkomsttitlarna för socialavgifter
och allmänna egenavgifter samt inkomsttiteln för mervärdesskatt. För i stort
sett samtliga av dessa inkomsttitlar finns underindelningar som kommit till
för att det skall vara möjligt att närmare följa såväl olika slags inbetalningar
som förekommande utbetalningar. Den nuvarande redovisningsordningen
innebär att avräkning mot dessa titlar normalt sker minst en gång i månaden
och att denna avräkning skall vara kassamässig. Att redovisningen skall vara
kassamässig följer av 10 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudge-
ten (budgetlagen). Av fjärde stycket nämnda bestämmelse framgår att
riksdagen för ett anslag eller en inkomsttitel kan besluta att avräkning skall
ske på annan grund.
Enligt Skattebetalningsutredningen torde rent bokföringsmässigt
redovisningen för ett framtida skattekonto kunna ske enligt följande.
Inbetalda belopp bokförs löpande på ett avräkningskonto, eftersom
inbetalningar inte kan härledas till någon specifik skatt eller avgift.
Utbetalningar från ett skattekonto kommer i flertalet fall inte heller att kunna
hänföras till någon specifik inkomsttitel utan far behandlas på motsvarande
sätt som inbetalningarna. Månadsvis sker avläsning av skattekontosystemets
samlade debiterade och redovisade belopp uppdelade per skatt och avgift
för bokföring mot inkomsttitel. Avstämning sker mellan debiterade och
redovisade belopp och inbetalningar. Vid denna avstämning - som sker på
myndighetsnivå - kan det som nämnts i det tidigare komma att uppstå
differenser mellan summan av redovisade/debiterade belopp och betalda
belopp.
383
Det finns olika möjligheter att hantera dessa differenser. En möjlighet är
att berörda inkomsttitlar påförs den månatliga debetinformation som finns
och att betalningsdifferenserna bokförs på en särskild inkomsttitel. Härige-
nom skulle statsbudgeten avspegla vad som inbetalats kassamässigt
månadsvis för summan av berörda inkomsttitlar, medan respektive
inkomsttitel skulle spegla vad som borde ha betalats in.
Skattekontosystemet innebär att betalningar inte kan härledas till
respektive skatteslag. Det innebär att varje fördelning som sker är schablon-
mässig. Mot denna bakgrund anser regeringen att debiterade belopp bör
redovisas mot respektive skatteslags inkomsttitel. Samtidigt finns av flera
skäl behov av att kunna fördela eventuellt uppkomna differenser mellan
debiteringar och betalningar på skatteslag. Denna fördelning, som görs på
en särskild inkomstitel för betalningsdifferenser, bör enligt regeringens
uppfattning kunna göras vid årets slut. Det innebär att fördelningen finns
tillgänglig såväl när statsbudgetens preliminära som slutliga utfall skall
redovisas för riksdagen (jfr 37 och 38 §§ budgetlagen). Den schablonmässi-
ga fördelningen bör göras på så låg nivå som möjligt, helst på skattekontoni-
vå. Regeringens förslag innebär dessutom att en ny inkomsttitel skapas för
betalningsdifferenser, med undertitlar för de olika skatteslagen.
Förslaget innebär ett avsteg från de principer för redovisning mot
inkomsttitlar som framgår av budgetlagen. I lagens stadgas att avräkning
mot inkomsttitlar för skatt skall göras det budgetår då betalning erhålls, s.k.
kassamässig avräkning (se 10 § budgetlagen). Regeringens förslag innebär
att avräkningen mot de enskilda inkomsttitlarna görs utifrån debiterade
belopp, dvs. enligt en inkomstmässig princip. Dessutom skapas en ny
inkomsttitel för betalningsdifferenser. Avräkningen mot denna inkomsttitel
kan varken klassificeras som kassamässig eller inkomstmässig enligt gängse
definition. Däremot kommer de samlade inkomsterna avseende skatt att
redovisas kassamässigt på statsbudgeten.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det angivna att riksdagen med stöd
av 10 § fjärde stycket budgetlagen beslutar att avräkningen avseende
berörda inkomsttitlar sker i enlighet med ovan angivna principer.
För den prognosverksamhet som utförs för berörda inkomsttitlar krävs
detaljerade uppgifter om betalningsdifferenserna liksom information om
t.ex. vilka inkomstår som inbetalda belopp avser. Det är därför nödvändigt
för att tillgodose dessa behov att underliggande system görs på så detaljerad
nivå att erforderlig information om betalningar kan erhållas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
384
Den totala kvarstående skatten uppgår varje år till betydande belopp. Vid
1993, 1994, 1995 och 1996 års taxeringar var den kvarstående skatten för
fysiska personer 7,6, 8,1, 8,0 respektive 8,7 miljarder kronor och för
juridiska personer 4,4, 3,9, 3,6 respektive 5,4 miljarder kronor. Den
överskjutande skatten uppgick till ännu större belopp. Den uppgick vid
1993,1994,1995 och 1996 års taxeringar för de fysiska personerna till 17,5,
16, 18 respektive 16,5 miljarder kronor och för de juridiska personerna till
4,7, 6,6, 7,3 respektive 5,7 miljarder kronor.
Riksdagen har vid flera tillfällen antagit lagförslag som inneburit att
bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt kurmat uppnås.
Som exempel kan nämnas införandet av kvarskatteavgift på fyllnadsinbetal-
ningar (prop. 1988/89:46, bet. 1988/89:SkU4, rskr. 1988/89:64, SFS
1988:1525), avdrag för preliminär skatt med 30 % på ränte- och
utdelningsinkomster (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57,
SFS 1990:1137) samt avdrag för preliminär skatt med 30 % på sidoinkoms-
ter (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS
1992:680).
Före F-skattereformen, som trädde i kraft den 1 april 1993 (prop.
1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680), fanns
bara två former av skatt, preliminär A-skatt som betalades för inkomst av
tjänst och preliminär B-skatt som betalades för inkomst av arman förvärvs-
verksamhet än tjänst. Numera betalas preliminär skatt på tre olika sätt
beroende på vilken slags skattsedel den skattskyldig har, nämligen A-skatt,
F-skatt och särskild A-skatt. Enligt 3 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen
(1953:272, UBL) får den skattskyldige även betala in preliminär skatt i
annan ordning, dvs. genom s.k. fyllnadsinbetalning. Den skall i normalfallet
göras senast den 3 maj under taxeringsåret för att avräknas mot den slutliga
skatten enligt samma principer som gäller för övrig preliminär skatt.
Preliminär A-skatt skall enligt 3 § 2 mom. första stycket UBL betalas av den
som har tilldelats en A-skattsedel eller som saknar skattsedel på preliminär
skatt. Skatt skall i princip betalas för all ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs enligt 3 § 2 mom. andra stycket UBL
bl.a. pension, livränta och vinstandel. Med inkomst av arbete jämställs även
inkomster som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen (1928:370, KL), dvs. bl.a. sjukpenning, rehabiliteringspenning,
föräldrapenning och vårdbidrag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
25 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
385
Även på exempelvis ersättningar för ökade levnadskostnader skall i vissa
fall avdrag göras för preliminär A-skatt. Detta framgår av 10 § första -
fjärde styckena UBL.
I 3 § 2 mom. UBL görs vissa undantag från regeln att skattsedeln styr om
A-skatt skall betalas eller inte. Skatteavdrag skall således alltid göras för
ränta och utdelningar for vilka kontolluppgifter skall lämnas enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Vidare skall
avdrag alltid göras i fråga om dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, korttidsstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd.
Skyldighet att göra skatteavdrag finns inte om ersättningen från en och
samma utbetalare under ett kalenderår understiger 1 000 kr eller om
ersättningen betalas ut av ett handelsbolag och mottagaren är delägare i
bolaget (39 § 1 mom. andra stycket 1 och 2 UBL). Inte heller finns en sådan
skyldighet for ersättning som understiger 10 000 kr under inkomståret, i de
fall utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo och betalningen inte är
en utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet (3 § 2 mom. UBL).
Avdrag för preliminär A-skatt görs antingen enligt en skattetabell eller
genom ett procentavdrag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Skatteavdrag enligt skattetabell
Är den skattskyldige en fysisk person och inkomsten till väsentlig del utgörs
av inkomst av tjänst, skall den preliminära A-skatten betalas genom
skatteavdrag som beräknas enligt tabeller. Dessa tabeller är avvägda med
hänsyn till storleken av den inkomst på vilken avdrag skall göras och de
avdrag som medges vid taxeringen. Skattetabellerna delas in i allmänna och
särskilda tabeller.
Grunderna för upprättande av de allmänna skattetabellerna finns i 4 § 1
mom. UBL. Riksskatteverket fastställer med stöd av nämnda paragraf varje
år de skattetabeller som skall ligga till grund för beräkningen av avdrag för
preliminär A-skatt.
Skattetabellerna är indelade i två kolumner. I kolumn 1 beaktas statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, egenavgifter samt avdrag för
egenavgifter och grundavdrag. Kolumn 2 skiljer sig från kolumn 1 genom
att egenavgifter och avdrag för egenavgifter inte beaktas.
Riksskatteverket kan besluta om inkomstintervallemas storlek och på
vilket belopp inom intervallet skatteuträkningen skall göras. Tabeller upp-
rättas nu för månadslön, tvåveckorslön, veckolön och daglön.
Riksskatteverket fastställer med stöd av 7 § andra stycket UBL också en
tabell för beräkning av avdrag för preliminär A-skatt på inkomst av arbete
som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs regelbundet (engångs-
belopp) och som uppbärs tillsammans med annan inkomst som utgör den
skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete, se Riksskatteverkets
författningssamling (RSFS) 1996:29. Tabellen avser årslön i kronor och
preliminär skatt beräknas i procent av engångsbeloppet.
386
Procentavdrag
Prop. 1996/97:100
Del 1
För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och som inte avser
en bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande
tillfällen skall enligt 7 § första stycket UBL skatteavdrag göras med 30 %
av inkomsten. Denna regel gäller också för inkomst som inte är den
skattskyldiges huvudinkomst, dvs. sidoinkomst. Likaså skall enligt 7 § tredje
stycket UBL avdrag göras med 30 % av sådan ränta och utdelning som
lämnas i pengar och för vilken kontolluppgift skall lämnas enligt 3 kap. 22,
23 eller 27 § LSK. När det gäller ränta eller utdelning på utländska
värdepapper skall preliminär skatt beräknas till så stort belopp att det
tillsammans med skatten i utlandet uppgår till 30 %.
Av 7 a § UBL framgår att för inkomst av arbete som uppbärs av en
juridisk person preliminär A-skatt skall betalas med 30 % av inkomsten.
Skatt som understiger 100 kr tas emellertid inte ut.
Särskild beräkningsgrund
Enligt 3 § 2 mom. ijärde och femte styckena UBL får skattemyndigheten i
syfte att uppnå bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den
slutliga skatten besluta om särskild beräkningsgrund i det enskilda fallet. Ett
sådant beslut får avse inkomster som är den skattskyldiges huvudsakliga
inkomst eller om det finns särskilda skäl även sidoinkomster. Särskild
beräkningsgrund innebär att skatteuttaget blir högre eller lägre än det uttag
som skulle följa av skattetabellen.
Förhöjt skatteavdrag
141 § UBL finns bestämmelser om förhöjt skatteavdrag, dvs. skyldighet för
en huvudarbetsgivare att på arbetstagarens begäran göra skatteavdrag med
större belopp än som följer av de vanliga bestämmelserna.
Särskilda skattetabeller
Bestämmelser om särskilda skattetabeller finns i 4 § 2 mom. UBL. Enligt
dessa skall avdrag för preliminär A-skatt göras från sjukpenning och andra
ersättningar, där storleken är beroende av den sjukpenninggrundande
inkomsten, med ledning av särskilda skattetabeller. Detta gäller också i fråga
om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant
arbetsmarknadsstöd.
Tabellerna fastställs av Riksskatteverket i form av föreskrifter. För
inkomståret 1997 gäller RSFS 1996:31 om särskilda skattetabeller för
beräkning av skatteavdrag på sjukpenning m.m. och RSFS 1996:30 om
särskild skattetabell för beräkning av skatteavdrag på dagpenning från
arbetslöshetskassa.
387
Sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning
Prop. 1996/97:100
Del 1
Tabeller för skatteavdrag från sjukpenning m.m. tas - i likhet med vad som
gäller för de vanliga löntagartabellema - fram för olika kommunala
skattesatser, för närvarande 26 - 35 kr. Skatteavdragets storlek anges inte i
belopp utan i procent. Procentsatsen är beroende av den sjukpenning-
grundande inkomstens storlek och anges i hela procenttal. Tabeller upprättas
för de olika ersättningsnivåer på den sjukpenninggrundande inkomsten som
gäller för inkomståret (4 § 2 mom. andra och tredje styckena UBL). För
inkomståret 1997 är ersättningsnivåerna 100, 90, 85, 80 respektive 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten. Intervallen i tabellerna motsvarar
sjukpenninggrundande inkomster i hela tusental kronor.
När det gäller avdrag för preliminär skatt på föräldrapenning görs sådant
avdrag endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst
6 000 kr (4 § 2 mom. femte stycket UBL).
Avdrag för preliminär A-skatt på dagpenning från arbetslöshetskassa och
kontant arbetsmarknadsstöd görs enligt 4 § 2 mom. sjätte stycket UBL med
ledning av en särskild tabell som grundas på en för landet genomsnittlig
skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret, för inkomst-
året 1997 används tabellen 32 kr.
Preliminär F-skatt och särskild A-skatt betalas av den skattskyldige själv
efter särskild debitering. Särskild A-skatt debiteras i det fall den skatt-
skyldige har en A-skattsedel och den skattskyldiges totala skatt för året inte
kan väntas bli täckt genom skatteavdrag. F-skatt debiteras sådana skattskyl-
diga som har fått en F-skattsedel.
Schablondebitering
Debiteringen av F-skatt och särskild A-skatt fastställs med utgångspunkt
från den slutliga skatt som debiterades året före inkomståret, s.k. schablon-
debitering (13 § 1 och 3 mom. samt 14 § UBL). Huvudregeln i 13 § 1 mom.
UBL innebär att preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall tas ut med ett
belopp motsvarande 110 % av den slutliga skatt som har påförts den
skattskyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den
ursprungligen debiterade F-skatten eller särskilda A-skatten skall preliminär
skatt i stället tas ut med 105 %. Vid beräkningen