Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 april 1997
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås en ny lag om betalning av skatter och avgifter,
skattebetalningslagen. Lagen, som ersätter uppbördslagen (1953:272) och
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt
förfarandebestämmelsema i mervärdesskattelagen (1994:200), innehåller
ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Hos skattemyndigheten skall det finnas ett skattekonto för varje skatt-
eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar
skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen A-skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras
så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontout-
drag.
Alla uppgifter som den skattskyldige är skyldig att lämna skall redovisas
i en enda handling - en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje
månad av den som är arbetsgivare eller registrerad för mervärdesskatt. När
i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall
redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen till
mervärdesskatt. För löntagare förändras inte deklarationsförfarandet. De-
klarationer, även självdeklarationer, föreslås efter särskilt medgivande få
lämnas i form av ett elektroniskt dokument.
Det skall finnas två förfallodagar varje månad. Skatter och avgifter som
påförs genom särskilda beskattningsbeslut skall förfalla till betalning på
den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar
efter beslutsdagen. Underskott som uppkommer vid avstämningen mellan
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
preliminär och slutlig skatt skall dock förfalla till betalning på den förfallo-
dag som inträffar efter en betalningsfrist om 90 dagar.
Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts
på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo
skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och av-
gifter på skattekontot. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det
behöver anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall
skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den
period som är aktuell.
Varje månad som det har förekommit en transaktion skall skattekontot
stämmas av. Samtliga konton skall stämmas av minst en gång per år. Om
det vid avstämningen uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget
en betalningsuppmaning. Efter betalningsuppmaningen lämnas fortlöpande
obetalda fordringar för indrivning. Mindre underskott på ett skattekonto
under viss tid skall dock kunna godtas utan att indrivning aktualiseras.
Ett överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängligt
för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall en återbetalning kunna
göras när som helst under månaden.
Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan, respit-
räntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan, kvarskatteavgiften och dröjsmåls-
avgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto skall i stället
kostnads- respektive intäktsränta räknas löpande. Räntorna knyts till en
basränta som följer det allmänna ränteläget.
Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort.
Regleringen av betalning av tilläggspensionsavgift som betalas i form
av egenavgift ändras. Avgiften jämställs med övriga skatte- och avgiftsbe-
talningar. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter har
betalats, skall tilläggspensionsavgift anses ha betalats i proportion till av-
giftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringama för
inkomståret.
Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen
mellan den preliminära och slutliga skatten.
För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär
självdeklaration. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått känne-
dom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den preliminära
skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldi-
ges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av preliminär
skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F-skattebetalningar
för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den period som verksam-
heten pågår.
Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga
en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan
handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och upp-
giftsskyldigheten fullgjorts.
Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en som
är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt
handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten av någon anled-
ning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets
Prop. 1996/97:100
Del 1
F-skattsedel. En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt han-
delsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller
bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för
företagsledaren.
Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter
på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges
endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla
skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla
vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.
En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är
skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet. Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter
för den som företräder ett rättssubjekt som är juridisk person görs också
generell och enhetlig. Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter
som ingår i skattekontosystemet.
Området för skattetillägg utvidgas till att gälla för arbetsgivare som inte
fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag.
Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt avskaffas.
En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skatte-
konto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett
belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning.
I propositionen lämnas också förslag som syftar till att reglerna för
skattekontroll, främst revisionsreglema, skall bli effektivare. Revisioner
skall få ske för löpande period och hos tredjeman. Om det är av betydelse
för en revision med kassakontroll, lagerinventering eller vissa liknande
fysiska kontroller skall den reviderade kunna underrättas om revisions-
beslutet först i samband med att revisionen verkställs.
Skattekontosystemet, liksom merparten av övriga förslag, föreslås sättas
i kraft vid årsskiftet 1997/98. Vissa ändringar, bl.a. i fråga om de nya reg-
lerna för skattekontroll, skall dock gälla redan från den 1 november 1997.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................... 16
2 Lagtext......................................... 19
2.1 Förslag till skattebetalningslag ................ 23
2.2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift ............. 84
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring........................... 85
2.4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69)................................. 94
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:206) om
felparkeringsavgift.......................... 95
2.6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792)........................... 96
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter ... 97
2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
(1981:774)................................ 99
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m............ 100
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.......... 102
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m...................................... 111
2.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)................................ 113
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter........... 122
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ...... 132
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomst-
skatt for utomlands bosatta ................... 137
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl...................................... 139
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om
ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosattaartisterm.fi.......... 142
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m............ 144
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om
ändring i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m....................... 146
2.20 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)................................ 147
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det...................................... 156
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om
ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet ............... 161
2.23 Förslag till lag om ändring i tullagen
(1994:1550)............................... 163
2.24 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370) ........................... 167
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) ...... 171
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt...................... 175
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt ......................... 177
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för den som icke
tillhör svenska kyrkan ....................... 178
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst ..... 179
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.......... 180
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring........................ 181
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m....... 182
2.33 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)................................ 184
2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar................ 186
2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m......... 188
2.36 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)................................ 189
2.37 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)............................... 190
2.38 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)............................... 192
Prop. 1996/97:100
Del 1
2.39 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) ......................... 193
2.40 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)................................ 194
2.41 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)................................ 196
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om
ändring i skatteregisterlagen (1980:343)......... 199
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag............. 204
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter.............................. 206
2.45 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673)................................ 211
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter........ 212
2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt........................ 213
2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt................... 214
2.49 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)................................. 216
2.50 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)................................ 217
2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar ...................... 219
2.52 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)................................ 221
2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift................................. 222
2.54 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)................................ 223
2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg............... 224
2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel............. 225
2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.......... 226
2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter.................. 227
2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader ......... 228
2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning................ 229
2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel........................... 230
2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar .............................. 231
Prop. 1996/97:100
Del 1
2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter....................... 232
2.64 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554)............................... 233
2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar....... 234
2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997-2001 års taxeringar .................... 235
2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter........................ 236
2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om
ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter ............... 239
3 Ärendet och dess beredning........................ 241
4 Redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt
nuvarande ordning............................... 246
4.1 Författningsreglering........................ 246
4.2 Uppbörd av direkt skatt...................... 247
4.3 Arbetsgivares skyldigheter ................... 250
4.4 Uppbörd av mervärdesskatt................... 253
4.5 Skattemyndighetens funktion i uppbördsför-
farandet.................................. 253
4.6 Räntor och avgifter ......................... 255
4.7 Sanktioner................................ 255
5 Behovet av en reform ............................. 256
6 En ny reglering - en skattebetalningslag.............. 258
6.1 Den lagtekniska lösningen.................... 258
6.1.1 Allmänt.............................. 258
6.1.2 En sammanslagning av förfarandebestäm-
melsema till en ny uppbördslag ........... 259
6.1.3 Normgivningsfrågor.................... 260
6.2 Terminologiska frågor....................... 263
7 Ett nytt system för redovisning och betalning av skatter
och avgifter - ett skattekontosystem ................. 265
7.1 Samordnade och enhetliga rutiner.............. 265
7.2 Huvuddragen i ett skattekontosystem ........... 269
8 Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton . . 271
8.1 Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekonto-
systemet .................................. 271
8.2 Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet ... 278
Prop. 1996/97:100
Del 1
9 Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter....... 279
9.1 Förfallodagens innebörd - inbetalningsdag eller
bokföringsdag ............................. 279
9.2 En eller flera förfallodagar i månaden........... 286
9.3 Val av förfallodagar......................... 288
9.4 Betalningsfrist mellan beslutsdag och
förfallodag................................ 296
10 Debitering på skattekontot......................... 297
10.1 Redovisning............................... 297
10.1.1 Redovisningsuppgifter ................. 297
10.1.2 Redovisningstidpunkter ................ 302
10.2 Debitering av skatter och avgifter under året...... 305
10.3 Den slutliga skatten i skattekontosystemet........ 306
11 Kreditering på skattekontot........................ 307
11.1 Krediteringsprincip......................... 307
11.2 Likafördelningsmetoden ..................... 309
11.3 Kreditering av preliminär skatt ................ 313
Prop. 1996/97:100
Del 1
12 Avstämning av skattekontot........................ 316
12.1 Månadsavstämning ......................... 316
12.1.1 Allmänna riktlinjer ................... 316
12.1.2 Överskott på kontot ................... 317
12.1.3 Underskott på kontot .................. 325
12.2 Årlig avstämning........................... 326
12.3 Betalningsuppmaning ....................... 328
12.4 Beloppsgränser i skattekontosystemet........... 330
13 Ränta i skattekontosystemet........................ 332
13.1 Principerna för ränteberäkningen .............. 332
13.2 Intäkts-och kostnadsränta.................... 337
13.3 Befrielse från ränta ......................... 345
14 Överlämnande för indrivning, m.m.................. 347
14.1 Indrivningsuppdrag och återredovisning......... 347
14.2 Beloppsgränser för överlämnande för indrivning .. 350
14.3 Betalningar till kronofogdemyndigheten......... 352
14.4 Beräkning av ränta.......................... 354
14.5 Vissa andra indrivningsfrågor................. 355
14.5.1 Exekutionstitel ....................... 355
14.5.2 Obeståndsrekvisitet vid konkursansökan,
m.m................................ 355
14.5.3 Företrädesrätten vid utmätning av lön ..... 358
15 Obetald slutlig skatt .............................. 358 Prop. 1996/97:100
15.1 Arbetsgivarnas medverkan i fråga om slutlig Dell
skatt..................................... 358
15.2 Förenklat löneexekutivt förfarande............. 362
16 Betalning av pensionsavgifter ...................... 364
16.1 Likafördelningsmetoden vid betalning av
pensionsavgift............................. 364
16.2 Avstämning för beräkning av tilläggspensions-
avgift .................................... 366
16.3 Beräkning av pensionspoäng och tilläggspension .. 369
17 Preskription av fordringar på skatter och avgifter..... 373
17.1 Nuvarande ordning ......................... 373
17.2 Indrivningspreskription i skattekontosystemet..... 375
18 Behovet av uppgifter om skatte-och avgiftsbetalningar . 376
18.1 Redovisnings- och statistikuppgifter i dag........ 376
18.2 Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden . .. 378
18.3 Redovisning av skatte- och avgiftsinkomster i
statsbudgeten.............................. 383
19 Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig
skatt ......................................... 385
19.1 Betalning av preliminär skatt enligt nuvarande
ordning .................................. 385
19.1.1 Beräkning av preliminär A-skatt.......... 385
19.1.2 Beräkning av preliminär F-skatt och
särskild A-skatt....................... 388
19.1.3 Ändrad beräkning av preliminär skatt...... 389
19.2 Överväganden och förslag.................... 390
19.2.1 Ändrade regler för beräkning av A-skatt ... 390
19.2.2 Oförändrade regler för beräkning av
A-skatt ............................. 397
19.2.3 Ändrade regler för beräkning av F-skatt
och särskild A-skatt ................... 401
19.2.4 Oförändrade regler för beräkning av
F-skatt och särskild A-skatt ............. 408
19.2.5 Uttag av preliminär skatt med hänsyn till
fastighetsskatt........................ 409
19.2.6 Skattemyndigheternas arbete ............ 410
19.2.7 Omprövning jämfört med jämkning....... 411
20 Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt........ 412
20.1 Löpande uträkning och debitering av slutlig
skatt..................................... 412
20.2 Överskott vid den årliga avstämningen.......... 414
21 Reglerna om F-skattebevis......................... 415
21.1 Återkallelse av F-skattsedel................... 415
21.2 Semesterkassor ............................ 417
22 Anstånd med betalning av skatter och avgifter ........ 418
22.1 Anstånd vid omprövning eller överklagande ..... 418
22.2 Anstånd på grund av sociala skäl och andra
liknande förhållanden ....................... 420
22.3 Anstånd vid tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt........................ 424
22.4 Anstånd vid vissa avyttringar.................. 425
23 Betalningsskyldighet för skatter och avgifter.......... 428
23.1 Inledning................................. 428
23.2 Skönsbeskattning enligt schablon m.m.......... 429
23.3 Betalningsskyldighet för en juridisk persons
företrädare m.m............................ 433
23.3.1 Nuvarande bestämmelser............... 433
23.3.2 En generell och enhetlig betalningsskyldig-
het för företrädare..................... 437
23.3.3 Förutsättningarna för en företrädares betal-
ningsskyldighet ....................... 440
23.3.4 Betalningsskyldighet för make enligt
77 b § uppbördslagen.................. 445
23.3.5 Beslutsordning ....................... 446
23.3.6 Konkursgäldenärens talerätt............. 449
24 Sanktioner i samband med redovisning och betalning av
skatter och avgifter............................... 449
24.1 Straffrättsliga sanktioner..................... 449
24.2 Administrativa sanktioner.................... 451
24.2.1 Förseningsavgift...................... 451
24.2.2 Skattetillägg......................... 453
25 Dödsbos ansvar för skatt .......................... 455
25.1 Ansvar för skatt som påförts avliden person eller
dödsbo efter honom......................... 455
25.2 Skattebefrielse för dödsbo.................... 456
26 Elektroniskt uppgiftslämnande ..................... 457
26.1 Elektroniskt uppgiftslämnande i dag............ 457
26.2 Elektroniska deklarationer.................... 459
26.3 Inkommande handling....................... 461
Prop. 1996/97:100
Del 1
10
27 Översyn av reglerna för skattekontroll............... 463
27.1 Nuvarande bestämmelser..................... 463
27.2 Behovet av effektivare regler för skattekontrollen .. 470
27.3 Revisionsreglema .......................... 472
27.3.1 Tredjemansrevision ................... 472
27.3.2 Revision av löpande period ............. 477
27.3.3 Underrättelse om revision............... 481
27.3.4 Återlämnande av handlingar vid konkurs ... 484
27.3.5 Befogenhet att ta varuprov och prova
apparatur............................ 485
27.4 Föreläggandebestämmelsema ................. 486
27.4.1 Föreläggande om uppgift om det
löpande beskattningsåret................ 486
27.4.2 TredjemansfÖreläggande ............... 487
27.5 Kontroll enligt tullagen...................... 488
27.6 Tvångsåtgärderna .......................... 492
27.7 Undantagande av handlingar och uppgifter....... 497
27.8 ADB-granskning av personuppgifter............ 498
28 Ikraftträdande och övergångsfrågor................. 500
28.1 Skattekontosystemet ........................ 500
28.2 Övriga forslag ............................. 505
29 Konsekvenser och genomförande ................... 506
29.1 Administrativa konsekvenser.................. 506
29.1.1 Konsekvenser for skatteförvaltningen ..... 506
29.1.2 Konsekvenser for exekutionsväsendet ..... 508
29.1.3 Konsekvenser för de skatt- och avgifts-
skyldiga ............................ 508
29.2 Ekonomiska effekter ........................ 509
29.2.1 Effekter for skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet.................... 509
29.2.2 Statsfinansiella effekter ................ 510
29.2.3 Effekter for de skatt- och avgiftsskyldiga ... 512
29.3 Genomförandet ............................ 512
29.3.1 Pågående arbete ...................... 512
29.3.2 Informationsinsatser................... 513
29.3.3 Genomförandekostnader................ 513
30 Författningskommentar........................... 515
30.1 Förslaget till skattebetalningslag............... 515
30.2 Förslaget till lag om dröjsmålsavgift............ 642
30.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring........................ 643
30.4 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69)................................. 645
Prop. 1996/97:100
Del 1
11
30.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206)
om felparkeringsavgift....................... 646
30.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792)........................... 646
30.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880)
om betalningssäkring for skatter, tullar och
avgifter................................... 646
30.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
(1981:774)................................ 647
30.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188)
om preskription av skattefordringar m.m......... 647
30.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter....... 648
30.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1231)
om automatisk databehandling vid taxerings-
revision, m.m........ 650
30.12 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)................................ 651
30.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter........ 653
30.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta . . . 654
30.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1340)
om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta............. 655
30.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl...................................... 656
30.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1341)
om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. .. 657
30.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m............ 657
30.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1346)
om ändring i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m..................... 658
30.20 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte-
lagen (1994:200)........................... 658
30.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det ...................................... 671
30.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1347)
om ändring i lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet......... 672
30.23 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 672
30.24 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370) ........................... 673
Prop. 1996/97:100
Del 1
12
30.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) .. . 674
30.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt................... 674
30.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt ...................... 674
30.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691)
om viss lindring i skattskyldigheten för den som
icke tillhör svenska kyrkan ................... 674
30.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763)
om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst .. 675
30.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring..... 675
30.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337)
om ändring i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring .............. 675
30.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m....... 675
30.33 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)................................ 676
30.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar............. 676
30.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar m.m...... 676
30.36 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)................................ 677
30.37 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)............................... 677
30.38 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)............................... 678
30.39 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) .......................... 678
30.40 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)................................ 678
30.41 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)................................ 678
30.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1344)
om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)...... 679
30.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag.......... 680
30.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter........................... 680
30.45 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673)................................ 681
Prop. 1996/97:100
Del 1
13
30.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) Prop. 1996/97:100
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter..... 681 Del 1
30.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt..................... 681
30.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468)
om avräkning av utländsk skatt................ 681
30.49 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)................................. 682
30.50 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)................................ 682
30.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar ................... 682
30.52 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) ...■............................. 682
30.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift.............................. 683
30.54 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)................................ 683
30.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532)
om tillstånd för anställning på fartyg............ 683
30.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel.......... 683
30.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676)
om skatt på ränta på skogskontomedel m.m....... 683
30.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter............... 684
30.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader ...... 684
30.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning............. 684
30.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537)
om expansionsmedel........................ 684
30.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720)
om civilt försvar ........................... 685
30.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter.................... 685
30.64 Förslaget till lag om ändring i årsredovisnings-
lagen (1995:1554) ......................... 685
30.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623)
om skattereduktion for riskkapitalinvesteringar .... 685
30.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231)
om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
vid 1997-2001 års taxeringar ................. 685
30.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334)
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter........................ 686
14
30.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1348)
om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter............ 687
Prop. 1996/97:100
Del 1
Del 2
Bilaga 1 Skattebetalningsutredningens sammanfattning av
betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
(SOU 1996:100) ........................... 3
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
(SOU 1996:100) ........................... 11
Bilaga 3 Skatteflyktskommitténs sammanfattning av
betänkandet Översyn av revisionsreglema
(SOU 1996:79) ............................ 12
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Översyn av revisionsreglema
(SOU 1996:79) ............................ 14
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.................. 15
Bilaga 6 Lagrådets yttrande.......................... 155
Bilaga 7 Paragrafregister............................ 220
Uppbördslagen (1953:272) ................... 220
Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare ........................... 229
Mervärdesskattelagen (1994:200).............. 233
Skattebetalningslagen ....................... 240
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 april 1997 ........................... 258
15
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. skattebetalningslag,
2. lag om dröjsmålsavgift,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
5. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lag om ändring i bostadsforvaltningslagen (1977:792),
7. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat-
ter, tullar och avgifter,
8. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),
9. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatteford-
ringar m.m.,
10. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,
11. lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehand-
ling vid taxeringsrevision, m.m.,
12. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
13. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
14. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
15. lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt for utomlands bosatta,
16. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
17. lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
18. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-
ringar m.m.,
19. lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
20. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
21. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
22. lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-
förfarandet,
23. lag om ändring i tullagen (1994:1550),
24. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
25. lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),
26. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
27. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
Prop. 1996/97:100
Del 1
16
28. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldig- Prop. 1996/97:100
heten för den som icke tillhör svenska kyrkan, Del 1
29. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst,
30. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
31. lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
32. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
33. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
34. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar,
35. lag om ändring i lagen (1971:1072)om förmånsberättigade skatte-
fordringar m.m.,
36. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
37. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
38. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
39. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
40. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
41. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
42. lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregister-
lagen (1980:343),
43. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag,
44. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
45. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
46. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,
47. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
48. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
49. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
50. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
51. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
52. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
53. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,
54. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
55. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på
fartyg,
56. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel,
57. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskon-
tomedel m.m.,
58. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgif-
ter,
59. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
17
60. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid be-
skattning,
61. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
62. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
63. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
64. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
65. lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för risk-
kapitalinvesteringar,
66. lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastig-
hetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,
67. lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
68. lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Dessutom föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad regeringen
anfört om redovisning mot statsbudgeten av debiteringar och betalningar
m.m. i skattekontosystemet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
18
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Innehållsförteckning till skattebetalningslagen
Prop. 1996/97:100
Del 1
|
1 kap. 1-2 §§ 3-6 §§ |
Tillämpningsområde och definitioner Lagens tillämpningsområde |
|
2 kap. 1 § 3§ 4§ 5-6 §§ 7§ 8§ |
Beslutande myndighet Beslut som rör fysiska personer Beslut som rör juridiska personer Beslut som rör registrerade skattskyldiga Beslut i fråga om vissa gemenskapsintema förvärv Riksskatteverkets befogenheter Avgörande i skattenämnd |
|
3 kap. 1 § 2-3 §§ 4§ 5-6 §§ |
Registrering och skattekonton Registrering Anmälan för registrering Föreläggande Skattekonton |
|
4 kap. 1-5 §§ 6§ 7-H §§ 12 § 13-15 §§ 16 § |
Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt Skyldighet att betala preliminär skatt Skattsedel på preliminär skatt Utfärdande av F-skattsedel F-skattebevis Återkallelse av F-skattsedel Utfärdande av A-skattsedel |
|
5 kap. 1 § 2-7 §§ 8-9 §§ 10-11 §§ 12 § 13 § 14 § 15 § 16 § |
Skatteavdrag Skyldighet att göra skatteavdrag |
19
|
6 kap. 1-2 §§ 3-4 §§ 5§ 6§ |
Beräkning av F-skatt Prop. 1996/97:100 Beräkning av F-skatt enligt schablon Del 1 Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering Ändrad beräkning av F-skatt Hänsyn till andra belopp |
|
7 kap. |
Beräkning av särskild A-skatt |
|
8 kap. I- 7 §§ 8-10 §§ II- 13 §§ 14-25 §§ 26 § 27-28 §§ 29 § |
Beräkning av skatteavdrag Skatteavdrag enligt skattetabell Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats Skatteavdrag från förskott Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning |
|
9 kap. 1-3 §§ |
Beräkning av arbetsgivaravgifter Arbetsgivaravgifter |
|
10 kap. 1-8 §§ 9-24 §§ 25-28 §§ 29-36 §§ 37 § |
Skyldighet att lämna deklaration Preliminär självdeklaration Skattedeklaration Hur en deklaration skall lämnas Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt Redovisningsskyldighet vid avveckling |
|
11 kap. 1-2 §§ 3-8 §§ 9-15 §§ 16-19 §§ 20 § |
Beskattningsbeslut Innebörden av beskattningsbeslut Preliminär skatt Slutlig skatt Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter Beslut om vissa debiteringsåtgärder |
|
12 kap. 1-2 §§ 3-4 §§ 5§ 6-8 §§ 9§ 10-13 §§ |
Ansvar för skatt Betalningsansvar för preliminär skatt Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § Dödsbo Regress |
|
13 kap. 1 § 2§ |
Befrielse från betalningsskyldighet Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt |
20
|
14 kap. |
Utredning i skatteärenden |
Prop. 1996/97:100 |
|
1 § |
Den skattskyldiges rätt att yttra sig |
Del 1 |
|
2§ |
Skyldighet att föra anteckningar | |
|
3-5 §§ |
Föreläggande att lämna uppgift | |
|
6§ |
Besök eller annat personligt sammanträffande | |
|
7§ |
Skatterevision | |
|
8§ |
Utlämnande av uppgifter | |
|
15 kap. |
Skattetillägg och förseningsavgift | |
|
1-5 §§ |
Skattetillägg | |
|
6§ |
Förseningsavgift | |
|
7-8 §§ |
Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift | |
|
9-10 §§ |
Beslut om skattetillägg i vissa fall | |
|
11-12 §§ |
Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och | |
|
16 kap. |
Inbetalning av skatt | |
|
1 § |
Mottagande skattemyndighet | |
|
2-3 §§ |
Inbetalning till särskilt konto | |
|
4-8 §§ |
När skatten skall vara betald | |
|
9-10 §§ |
Avräkning av inbetalda belopp | |
|
H-12 §§ |
Fördelning av skatteskuld | |
|
13 § |
Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon | |
|
17 kap. |
Anstånd med inbetalning av skatt | |
|
1 § |
Deklarationsanstånd | |
|
2-3 §§ |
Anstånd vid omprövning eller överklagande | |
|
4§ |
Anstånd vid avyttring | |
|
5§ |
Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring | |
|
6§ |
Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av | |
|
7§ |
Anstånd i övriga fall | |
|
8-11 §§ |
Gemensamma bestämmelser | |
|
18 kap. |
Återbetalning av skatt | |
|
1-4 §§ |
Återbetalning | |
|
5-6 §§ |
Överföring av skatt till en annan stat | |
|
7§ |
Hinder mot återbetalning | |
|
8§ |
Förbud mot överlåtelse | |
|
9§ |
Utmätning | |
|
10 § |
Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd |
21
|
19 kap. 1-2 §§ 3§ 4-11 §§ 12-14 §§ 15-16 §§ |
Ränta Prop. 1996/97:100 Grunder for ränteberäkning Del 1 Basränta Kostnadsränta Intäktsränta Ändrad ränteberäkning m.m. |
|
20 kap. 1-5 §§ 6§ 7§ |
Indrivning Begäran om indrivning Ränta Konkurs |
|
21 kap. 1-3 §§ 4-7 §§ 8-9 §§ 10-13 §§ 14-20 §§ |
Omprövning Beslut som kan omprövas Omprövning på initiativ av den skattskyldige Omprövning på initiativ av skattemyndigheten Tidsfrist för efterbeskattning |
|
22 kap. 1 § |
Överklagande Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets |
|
2§ 3-5 §§ 6§ 7-9 §§ 10-13 §§ |
Beslut som inte får överklagas Den skattskyldiges överklagande Förfarandet vid överklagande Riksskatteverkets överklagande Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut |
|
23 kap. 1 § 2§ 3§ 4§ 5-6 §§ 7-8 §§ 9§ |
Övriga bestämmelser Avrundning Vite Representant för enkelt bolag eller partrederi Representant för utländsk företagare Verkställighet Gallring |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
22
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
1 § Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och
betalning av
1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket
taxeringslagen (1990:324),
2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift
som avses i 1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), och
7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.
2 § Lagen gäller också vid redovisning och betalning av
1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i
1, och
3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2.
3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som
i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild
löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala
enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning
för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig
att göra sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att
betala skattetillägg, avgift eller ränta.
23
Med skatt likställs Prop. 1996/97:100
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig De! 1
för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt
denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla
bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund
av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de
skatter som anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt
10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel
enligt 4 kap. 7 eller 8 §, och
4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara
för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som
bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi.
5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat
föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG).
6 § I denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen
(1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda
lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten,
om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 §
kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver
verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för
någon delägare i bolaget,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående
mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.
2 kap. Beslutande myndighet
1 § Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i det län där den fysiska personen författningsenligt skall vara
folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas.
För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet
under någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit
24
folkbokförd här den 1 november året före fattas beslut av skattemyndig-
heten i det län där den fysiska personen först varit bosatt eller
stadigvarande vistats.
För den som skall anses bosatt här i landet på grund av sådan väsentlig
anknytning som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen (1928:370), fattas beslut av skattemyndigheten i det
län där den kommun ligger till vilken anknytningen var starkast under året
före det år då beslutet skall fattas.
Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om behörig
myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län.
2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län
där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av
skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller
andra stycket fattas av skattemyndigheten i det län inom vilket styrelsen
eller förvaltningen har sitt säte. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo
fattas dock av den myndighet som senast var behörig att fatta beslut som
rörde den skattskyldige.
Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om en
juridisk person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga
myndigheten. Om behörig myndighet inte finns fattas beslut av
Skattemyndigheten i Stockholms län.
3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas
av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad om inte
annat följer av 5 §.
4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas
län.
5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får
Prop. 1996/97:100
Del 1
ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte Prop. 1996/97:100
medför avsevärda besvär för den som beslutet rör. Del 1
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta
att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss
skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet.
6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till
en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå
anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över
till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till
myndigheten.
Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om
omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten ändå
pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den
skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran
kom in till domstolen.
Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.
7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet
har enligt 14 kap.
Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om
förseningsavgift enligt 15 kap. 6 och 7 §§ som rör en periodisk
sammanställning, om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband
med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324)
skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i
skattenämnden, om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.
3 kap. Registrering och skattekonton
1 § Skattemyndigheten skall registrera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala
arbetsgivaravgifter, och
2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med
undantag av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana
varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen.
En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första-tredje styckena är behörig att
26
fatta beslut som rör den personen.
En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som den 1 november året före enligt 2 kap. 2 § första-
tredje styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen. Om inte
någon skattemyndiget var behörig att fatta beslut som rör den juridiska
personen vid nämnda tidpunkt, skall registreringen ske hos den
skattemyndighet som därefter först fick sådan behörighet.
I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registreringen
skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta
beslut.
Prop. 1996/97:100
Del 1
2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras
enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten.
Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för
mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.
Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan
den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den
vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1
eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt
10 kap. 31 § i denna lag skall redovisa mervärdesskatten i
självdeklarationen anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten genom att
lämna deklarationen.
3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har
ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om
ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två
veckor från det att ändringen inträffade.
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 §
eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller att
lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra
anmälan eller lämna underrättelse finns.
5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som
är skattskyldig enligt denna lag.
Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett
skattekonto.
På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall
betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-
27
skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats Prop. 1996/97:100
för indrivning. Belopp som skall betalas in registreras på förfallodagen. Del 1
Belopp som skall tillgodoräknas registreras så snart underlag finns.
6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels månatligen stämma av
inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon
avstämning behöver dock inte göras då inte något annat belopp än ränta
har tillgodoförts eller påförts.
En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige
begär det, om inte särskilda skäl talar mot det.
Den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har
registrerats.
4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med
belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.
2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt)
eller enligt särskild debitering {F-skatt eller särskild A-skatt).
3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta
eller utdelning enligt vad som anges i 5 kap.
4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap. framgår
att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för den som har fått en F-
skattsedel.
5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av
skattemyndigheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som
inte har fått en F-skattsedel och tillämpas endast beträffande sådan
ersättning för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap.
Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade
slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag
görs.
6 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på
preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F-
skattsedel och A-skattsedel).
7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, efter
ansökan utfördas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva
näringsverksamhet här i landet.
8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången
av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.
9 § Skattemyndigheten får i fråga om fysiska personer besluta att en
F-skattsedel skall utfördas under villkor att den åberopas endast i
personens näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av skattsedeln.
10 § En F-skattsedel får inte utfördas för en delägare i ett handelsbolag
enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.
11 § En F-skattsedel får inte utfördas
1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt
13 § 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,
2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt
13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller
3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått
en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i
13 §.
För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §
8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller
bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i
konkurs.
Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots vad som
sägs i första och andra styckena.
12 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda
ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset.
13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren
1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,
3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,
4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325)
Prop. 1996/97:100
Del 1
29
om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling Prop. 1996/97:100
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund Del 1
for taxering,
5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en
utsträckning som inte är obetydlig,
6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs,
8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande
som kan hänföras till företagsledaren, eller
9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en
företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en
F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett
förhållande som avses i 3- 8.
14 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten avstå från
återkallelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §.
15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga
innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till
myndigheten.
Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda
uppdragsgivare som myndigheten känner till.
16 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för
1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och
2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §.
5 kap. Skatteavdrag
1 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig
att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle
då utbetalning sker.
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
30
2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom.
första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning som
avses i tredje stycket samma moment,
4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningar-
na till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen,
5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i närings-
verksamhet,
6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan
liknande periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunal-
skattelagen är berättigad till avdrag, och
7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1
mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions-
sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid
utmätning, konkurs eller ackord.
3 § Skatteavdrag skall inte göras, om
1. ersättningen är mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren
understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening
som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som
har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen
under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalförsva-
ret, eller
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till mottagare
som debiterats preliminär skatt för inkomståret.
4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till
1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga
kommuner,
2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
3. utländska juridiska personer, eller
4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatteav-
drag som avses i 10 eller 11 §.
Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för
näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.
5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen
Prop. 1996/97:100
Del 1
31
har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när Prop. 1996/97:100
den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den Del 1
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som
även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som
betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.
Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses
i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas
skriftligen.
6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från
ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan
ersättning som avses i 2 § andra stycket.
Anm älningsskyl dighet
7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har en F-skattsedel
utan villkor enligt 4 kap. 9 § eller åberopar en F-skattsedel med sådant
villkor trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana
förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som
betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta
till skattemyndigheten.
8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta
och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas för
enligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
9 § Skatteavdrag skall inte göras från
1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,
2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska
dödsbon,
3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige,
5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,
6. ränta på ett konto för klientmedel,
7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt
för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren
därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sista
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller
8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrollupp-
32
gift for enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Prop. 1996/97:100
Del 1
10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från viss
ersättning for arbete,
1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig for den
i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättning-
en skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet, eller
2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller
anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle
medföra avsevärda besvär for arbetsgivaren.
11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket, besluta
att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för
1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en annan
stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att
preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men
utför arbete här i landet.
En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag for preli-
minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och
om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den
andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att
skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.
12 § Den som betalar ut ersättning for arbete skall vid varje utbetal-
ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort
som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.
13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall
följas senast från och med det första utbetalningstillfället som infaller sedan
två veckor har gått efter det att den som skall göra avdraget fick del av
beslutet.
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
33
Prop. 1996/97:100
Del 1
14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag
har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till
skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt betala
tillbaka mellanskillnaden mot kvitto.
15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att lämna
uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av skattemyndigheten att fullgöra
skyldigheten.
16 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran av
utbetalaren
1. visa upp sin A-skattsedel,
2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,
3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 §
första stycket får godtas, eller
4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg
från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra skatteav-
drag från ersättningen.
Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall
genast visa upp beslutet för den som skall göra avdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst
slag av ersättningar.
6 kap. Beräkning av F-skatt
1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt schablon.
För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall ut med
110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga skatt vid den
årliga taxeringen året före inkomståret. Om den slutliga skatten understeg
den debiterade preliminära skatten, utan hänsyn till eventuella ändringar
enligt 5 §, tas dock F-skatt ut med 105 % av den slutliga skatten.
För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas ut med
ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid den årliga
taxeringen året före inkomståret.
F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än som
motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.
34
2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt hänsyn tas till
mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdesskatt
inte ingår i den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen året
före inkomståret.
Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden
september andra året före inkomståret till och med augusti året före
inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av F-skatten.
Om mervärdesskatten for året före inkomståret skall redovisas i
självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra
året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.
3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär
taxering),
1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den årliga
taxeringen året före inkomståret,
2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den
preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt
för inkomståret, eller
3. om det finns andra särskilda skäl.
Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas med
ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har lämnat en
preliminär självdeklaration.
4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som har
lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter.
Vid beräkningen av F-skatten tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 10-12 §§
som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för
kommunal inkomsskatt har ändrats genom beslut så sent under december
året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare
skattesatsen tillämpas.
5 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt for att
uppnå att F-skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga
skatten.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns
andra särskilda skäl.
Prop. 1996/97:100
Del 1
35
6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till
1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom
skatteavdrag, och
2. andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att
tillgodoräknas den skattskyldige utöver F-skatten.
1 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. om be-
räkning av F-skatt.
8 kap. Beräkning av skatteavdrag
1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk
person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om inte
annat följer av 6-9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §.
Skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för
den fysiska personen.
Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får
skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under det
föregående inkomståret.
Allmänna skattetabeller
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt
allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till
en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande
tillfällen.
3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,
3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och
avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och
4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag
än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och grundav-
drag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
36
Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmänna egenavgifter.
Särskilda skattetabeller
4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda
skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11
av anvisningarna till 22 § samt punkt 12 första, andra och femte styckena av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för
vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande
inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.
5 § I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av anvisning-
arna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas
enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att den
skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen
och skattereduktion enligt 11 kap. 11 § andra stycket. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.
Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget
6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, skall
arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där
arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall betalas ut,
ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara
30 % av den ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersätt-
ning för arbete (sidoinkomst).
Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av
skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.
Frivillig förhöjning av skatteavdraget
7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från
ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete
(huvudinkomst) skall göras med större belopp än som följer av bestämmel-
serna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda
beloppet senast från och med det första utbetalningstillfalle som infaller
sedan två veckor gått efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan.
Prop. 1996/97:100
Del 1
37
Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om
minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå
arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.
Ersättning för arbete
8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid
regelbundet återkommande tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Pension och sjukpenning m.m.
9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras
med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel.
Ränta och utdelning
10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 §
skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska
värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den
skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.
11 § Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från
sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns
särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild
beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överensstäm-
melsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten
därigenom kan antas bli bättre.
Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning
av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration eller andra
tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap.
10-12 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats
Prop. 1996/97:100
Del 1
38
för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den
tidigare skattesatsen tillämpas.
Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken
skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall
betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att skatteavdraget skall
beräknas också med hänsyn till detta.
12 § När skattemyndigheten beslutar om skatteavdrag enligt särskild
beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte
tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om skatteavdrag
enligt särskild beräkningsgrund fattas endast om det finns särskilda skäl.
13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om
skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skat-
teavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning.
Beräkning av förmånsvärde
14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda
värde.
Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersättningen
beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
I fråga om intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som utges
på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen anses som arbetsgivare. Sådan
intäkt skall räknas med först när arbetsgivaren har fått kännedom om att
arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt.
15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än semesterbos-
tad skall beräknas enligt värdetabeller.
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom
området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.
16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid beräkning
av arbetsgivaravgifter enligt 9 kap. 2 § andra stycket, skall detta värde
användas även vid beräkning av skatteavdrag.
17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna
Prop. 1996/97:100
Del 1
39
i kommunalskattelagen (1928:370).
Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån
av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Drickspengar
18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också
drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten
och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn
tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag.
Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del
ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive
3 a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 elfte stycket av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall som
avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av samma
anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på hela
ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som betalar
ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första stycket även
under en viss längre tid.
Andra ersättningar för kostnader i arbetet
20 § Från andra ersättningar för kostnader i arbetet än som avses i 19 § skall
skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:
1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren
inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela
ersättningen.
2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som
mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på
den överstigande delen.
Avgifter i samband med tjänsten
21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande
avgifter räknats av från ersättningen för arbetet:
1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för egen
eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och
40
2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten.
Kostnadsavdrag
22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast
om
1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid
inkomsttaxeringen, och
2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens
ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.
Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgifter är tillämplig på arbetstagaren, skall
kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall
skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna
skall beräknas.
Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.
Hemresor
23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller
ersättning for kostnad for hemresa med allmänna kommunikationer. Detta
gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det
belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag
24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av fri
resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
ländema i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller
uppdrag eller till ersättning for kostnader för sådan resa.
Folkpension
25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut tillsammans
med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av skatteavdrag ta hänsyn
till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om den
preliminära skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade
slutliga skatten för inkomståret. Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om
skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund måste dock följas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
41
Prop. 1996/97:100
Del 1
26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall skatteavdra-
get beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela ersättningen som det
utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen.
Om hela ersättningen inte är känd då forskottet betalas ut, beräknas
skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella
tidsperioden.
När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del
av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen.
27 § För den som är försatt i konkurs får skattemyndigheten efter ansökan
av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med mindre belopp än
som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten därigenom bättre
stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som
enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas konkurs-
gäldenären utöver A-skatt.
28 § Bestämmelserna i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde-
myndighet när ersättning skall tas i anspråk genom utmätning.
29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag
för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga
skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en-
ligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas den
skattskyldige utöver A-skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 14 §
andra stycket 2 a och b.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns
andra särskilda skäl.
9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter
1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de
procentsatser och på det underlag som anges i
1. 2 kap. 1-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter,
42
2. 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin- Prop. 1996/97:100
komster, och Del 1
3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet
med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen om
1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån
enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § kommu-
nalskattelagen (1928:370), eller
2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer
än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.
3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag
för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning för arbete
från arbetsgivaren under beskattningsåret.
Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje
styckena.
10 kap. Skyldighet att lämna deklaration
Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration
1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av
1. den som ansöker om F-skattsedel, och
2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid
taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt enligt
den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är betydande
med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.
2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även i andra fall
än som avses i 1 §.
3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga
skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som
beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett
43
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden,
skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.
4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna
någon preliminär självdeklaration efter den 30 november inkomståret.
5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.
När en preliminär självdeklaration skall lämnas
6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när ansökan
görs.
I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära självdeklarationen lämnas
senast den 30 november året före inkomståret eller, om den skattskyldige då
inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten
uppkom.
En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar
efter det att förhållandena ändrades.
Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp
7 § En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om beräknade
inkomster och utgifter samt om förmögenhet som föreskrivs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Uppgift om kommande utbetalningar
8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att
för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas
komma att betalas ut under inkomståret.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Skyldighet att lämna skattedeklaration
9 § En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig
att göra det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
44
4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, om inte annat Prop. 1996/97:100
följer av 30-32 §§, och Del 1
5. den som omfattas av beslut enligt 11 §.
10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.
11 § Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall
redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket
skall redovisas i en skattedeklaration,
1. om den skattskyldige begär det, eller
2. om det finns särskilda skäl.
Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i första
stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår.
12 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten gå med på att en
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person
som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på något
annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta kapitel.
13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig
skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss
redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta,
behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra
stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa
mervärdesskatten i sin självdeklaration.
Redovisningsperioder
14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad.
15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig att lämna
självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en
skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att
redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår.
Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsintema
förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 200 000
kronor.
16 § Redovisningsperioden for mervärdesskatt som skall redovisas i en
självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser
när det gäller inkomstbeskattning.
45
Vad en skattedeklaration skall ta upp
Prop. 1996/97:100
Del 1
17 § En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag :
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att
betala arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras
mellan EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
När en skattedeklaration skall lämnas
18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor,
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
46
|
Deklaration |
skall avse skatte- |
och mervärdesskatt |
|
12 februari |
januari |
december |
|
12 mars |
februari |
januari |
|
12 april |
mars |
februari |
|
12 maj |
april |
mars |
|
12 juni |
maj |
april |
|
12 juli |
juni |
maj |
|
17 augusti |
juli |
juni |
|
12 september |
augusti |
juli |
|
12 oktober |
september |
augusti |
|
12 november |
oktober |
september |
|
12 december |
november |
oktober |
|
17 januari |
december |
november |
Prop. 1996/97:100
Del 1
19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndig-
heten har beslutat något annat enligt 21 §.
|
Deklaration |
skall avse skatteavdrag, |
|
26 februari |
januari |
|
26 mars |
februari |
|
26 april |
mars |
|
26 maj |
april |
|
26 juni |
maj |
|
26 juli |
juni |
|
26 augusti |
juli |
|
26 september |
augusti |
|
26 oktober |
september |
|
26 november |
oktober |
|
27 december |
november |
|
26 januari |
december |
47
20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den tid
som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad då den överskjutande
ingående mervärdesskatten redovisas, eller som skulle ha redovisats
tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats
eller bestämts genom ett omprövningsbeslut. Detsamma gäller i fråga om
mervärdesskatt.
21 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att en sådan
näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter för sig i en skattedeklaration som skall lämnas senast den
12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17.
Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första stycket 1^1
och 6.
Prop. 1996/97:100
Del 1
22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som enligt
31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
|
Deklaration |
skall avse skatteavdrag och |
|
12 februari |
januari |
|
12 mars |
februari |
|
12 april |
mars |
|
12 maj |
april |
|
12 juni |
maj |
|
12 juli |
juni |
|
17 augusti |
juli |
|
12 september |
augusti |
|
12 oktober |
september |
|
12 november |
oktober |
|
12 december |
november |
|
17 januari |
december |
23 § Kommuner och landsting skall alltid lämna skattedeklaration enligt
uppställningen i 18 §, utom i januari och augusti, då deklarationen i stället
skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden.
Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting.
24 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en
skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om
anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då
deklarationen skulle ha kommit in.
48
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall
anståndet omprövas.
25 § Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer skall lämnas till
skattemyndigheten enligt fastställda formulär. Om skattemyndigheten har
anvisat ett särskilt mottagningsställe skall deklarationen lämnas dit.
26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från
Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer,
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas
emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och
utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär
självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan
deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att
lämna deklarationen eller att komplettera den.
28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss
verksamhet skall redovisas för sig.
29 § I 13 kap. 6-28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda
bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt.
30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den
utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull.
Utgående skatt som avser sådana gemenskapsintema förvärv som anges
i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas
särskilt.
Redovisning i självdeklaration
31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen exklusive
gemenskapsintema förvärv och import för beskattningsåret beräknas
sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna
självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa
mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat
annat enligt 11 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del I
49
I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel-
serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen
(1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller for
redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.
Redovisning i särskild skattedeklaration
32 § Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen
(1994:200) skall redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration
för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter
förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.
Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten i Dalarnas
län enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 26 § om avlämnande av
deklaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även beträffande
särskilda skattedeklarationer.
Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en särskild
skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får
skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna
deklarationen eller att komplettera den.
Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något
annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.
Periodisk sammanställning
33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för
mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en
periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och
överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas
att periodisk sammanställning skall lämnas även för varuöverföringar for
vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.
34 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.
Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med
hjälp av automatisk databehandling.
35 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen-
derkvartal, om inte annat följer av andra stycket.
Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till
får gå med på att sammanställningen görs for kalenderår under förutsättning
att
1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,
2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
Prop. 1996/97:100
Del 1
för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor, Prop. 1996/97:100
3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § Del 1
mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per
kalenderår, och
4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §
mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.
36 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den
period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på att
sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.
37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras till och
med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.
11 kap. Beskattningsbeslut
1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall
betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.
Som beskattningsbeslut anses också
1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200), och
4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.
9-13 §§ mervärdesskattelagen.
2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut
fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra
tillgängliga uppgifter.
En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en
redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får
skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under
beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den
senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen.
51
Prop. 1996/97:100
Del 1
F-skatt och särskild A-skatt
3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under
inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under inkomståret
skall debiteras så snart som möjligt.
Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras endast
om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den 30 juni
året efter inkomståret.
4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte
uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje
månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 6 §.
Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F-skatt
och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader, om
den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av
kalenderåret och det finns särskilda skäl.
A-skatt
6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall
skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av den
skattesats som för inkomsåret gäller för den fysiska personen i
hemortskommunen.
Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under
inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från
vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om tillämplig
skattetabell fattas så snart som möjligt.
7 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige
ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela
krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.
8 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid
tillämpningen av 6 eller 7 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas.
9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan
bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av dom-
stol.
52
Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § Prop. 1996/97:100
minskad med skattereduktion enligt 11 §. Del 1
Vad som ingår i slutlig skatt
10 § I slutlig skatt ingår
1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324),
2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § första stycket denna lag
skall redovisas i självdeklaration, och
5. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Skattereduktion
11 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital enligt
3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen
skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte överstiger 100 000
kronor och 21 % av resten.
Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges skattereduktion
med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart
och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i
fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under en del av ett år medges
skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges
i föregående mening för varje dag med sjöinkomst.
Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för
underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal
inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.
Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms
12 § När den slutliga skatten bestäms gäller att
1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den
skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen, och
2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på
grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den
allmänna försäkringskassan.
53
För hög F-skatt eller särskild A-skatt
13 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga
skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.
Besked om slutlig skatt
14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra
en avstämning av skattekontot.
Innan avstämning görs skall skattemyndigheten
1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
b) avdragen A-skatt,
c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra
stycket,
d) skatt som överforts från stat med vilken Sverige har ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller
stadigvarande vistats här,
2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,
b) skatt som överförts till en arman stat enligt 18 kap. 5 § första
stycket, och
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).
15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen
enligt 14 § andra stycket skall skickas till den skattskyldige senast den 15
december taxeringsåret.
Deklaration i rätt tid
16 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett
beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen.
17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon
skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll
kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
54
Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration
18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller
om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad
skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten
redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovis-
ningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan.
19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skattemyndighe-
ten.
Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga
uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt, skall
skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till vad
som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte omständighe-
terna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har bestämts till noll
kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den
skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. I
detta fall skall dock beslut rörande mervärdesskatt kvarstå, om endast
överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna.
20 § Om ett beslut om omprövning eller taxeringsåtgärd enligt taxeringsla-
gen (1990:324) har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen
av skatt, avgift eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller
den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om
en domstol har meddelat ett beslut enligt denna lag.
12 kap. Ansvar för skatt
1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala
belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §.
Skattemyndigheten får besluta att även den som har tagit emot ersättning
för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala belopp som avses i
första stycket till den del beloppet hänför sig till honom. Efter det att det
grundläggande beslutet om mottagarens slutliga skatt har fattats får ett beslut
som nyss har nämnts fattas endast om det kan antas att den slutliga skatten
kommer att höjas med minst motsvarande belopp.
Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag.
2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna
beloppet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
55
Del 1
3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete
till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte har gjort anmälan
enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig att göra det, får skattemyndig-
heten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för
ersättningen och räntan på skatten.
I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett
handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet
avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet.
4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas, om
1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och
betala skatt inom föreskriven tid, eller
2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.
5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver näringsverksamhet och
som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och avser
ersättningen arbete inom näringsverksamheten, får skattemyndigheten
besluta att mottagaren av ersättningen skall betala arbetsgivaravgifter samt
ränta på avgiftsbeloppet.
Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att
1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten
att utbetalaren inte insåg att han var arbetsgivare och rimligen saknade
anledning att räkna med det, och
2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna
enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §.
6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid
har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den
juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap.
19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har
underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med
den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har
vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling
av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers
intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt
med ett för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
56
Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från Prop. 1996/97:100
betalningsskyldighet enligt denna paragraf. Del 1
7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid
allmän domstol. Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den
juridiska personen har preskriberats.
8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i
Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att arbetsgivaren fullgör sina
förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna.
9 § Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av
1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade,
ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för
skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande skatteavdrag
har rätt att kräva den för vars räkning skatten har betalats på beloppet.
11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mottagaren av
ersättningen på beloppet.
Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen, får
också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte-
avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet.
12 § En företrädare för en juridisk person som har betalat skatt enligt 6 §,
har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet.
En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjömannens
arbetsgivare på beloppet.
13 § Regressfordran enligt 10-12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för
indrivning av skatt.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket.
57
13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt eller
delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag eller att
betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns synnerliga skäl.
Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande
befrielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.
2 § Bestämmelser om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift och ränta
finns även i 15 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 11 §.
14 kap. Utredning i skatteärenden
1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig,
om det inte är onödigt.
I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts
ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att
yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223).
2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper,
anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för
fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt for kontroll
av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.
Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår
underlaget avser.
3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en
kopia av handling som behövs for kontroll av deklarationen eller av annan
uppgiftsskyldighet enligt denna lag.
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan Prop. 1996/97:100
juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna Del 1
över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs
och den med vilken han har ingått rättshandlingen (kontrolluppgift).
Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse for
beskattning enligt denna lag.
Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses
i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om
handlingar och uppgifter som skall undantas från föreläggande gäller även
vid föreläggande enligt 3 eller 4 §.
6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av
betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten
komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall
göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt
sammanträffande.
Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler, inventarier,
lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.
7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt
eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än
den som revideras.
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
j ordbruksbokföringslagen (1979:141),
2. någon annan juridisk person än dödsbo,
3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,
4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och
5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §.
I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i
3 kap. 9-14 c §§ taxeringslagen (1990:324).
59
8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs for kontroll
av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxeringslagen
gäller också for uppgifter som avses i denna lag.
15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift
Oriktig uppgift
1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet
har lämnat en uppgift till ledning for beskattningen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg') tas ut. Detsamma gäller, om
en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den
skattskyldige.
Skattetillägget är i stället 10 % när
1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga
uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för
skattemyndigheten och som varit tillgängligt for myndigheten före utgången
av året efter beskattningsåret, eller
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd
fråga.
Skönsbeskattning
2 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 19 § andra stycket skall skattetillägg
tas ut.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av skönsbeskattningen
bestäms for den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts
enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än
muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall
tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg tas
ut enligt 1 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
60
Invändningar som rör annan fråga
Prop. 1996/97:100
Del 1
3 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in-
vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget.
När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs
4 § Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten uppenbart
framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande från den
skattskyldige som inte är muntligt,
2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men
avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett
avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon uppgift
i sak,
3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller
4. om den skattskyldige har avlidit.
5 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 § på grund av att den skattskyldige
inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om deklarationen
kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från utgången av den månad då beslutet fattades.
Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut-
gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om
beslutet, skall skattetillägget undanröjas, om en skattedeklaration har
kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom.
6 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig
att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort
detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga
om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.
7 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för-
seningsavgift
1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband
med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med
hänsyn till uppgiftens art eller någon arman särskild omständighet, eller
61
3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller Prop. 1996/97:100
avgiften. Del 1
Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp
som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
obetydligt.
8 § Bestämmelserna i 7 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse
inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om skattetillägg eller förseningsavgift.
9 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om
beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då
domstolens beslut fick laga kraft.
10 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras,
skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg som
föranleds av det nya beskattningsbeslutet.
11 § Bestämmelserna i 1-10 §§ gäller även den som har lämnat oriktiga
uppgifter och därigenom har registrerats som skattskyldig enligt 3 kap. 1 §.
12 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de
fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.
16 kap. Inbetalning av skatt
1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om
skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1-4 §§.
2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndighetens
särskilda konto for skatteinbetalningar enligt denna lag.
3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på
skattemyndighetens särskilda konto.
62
Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har
redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18,
19 eller 22 §.
Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex-
klusive gemenskapsintema forvärv och import for beskattningsåret beräknas
sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen
skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration,
senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter redovisningsperioden.
Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt
10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen
skall ha kommit in till skattemyndigheten.
F-skatt och särskild A-skatt
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i varje månad
under tiden februari-januari, i januari och augusti dock senast den 17. Den
som utöver F-skatt eller särskild A-skatt skall redovisa mervärdesskatt på
beskattningsunderlag som anges i 4 § andra stycket skall dock, såvitt gäller
augusti, betala F-skatten eller den särskilda A-skatten senast den 12 .
F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång skall
ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de månader
som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten debiteras eller,
om skatten debiteras efter den 20 i en månad, efter utgången av den följande
månaden.
Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december
inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som infaller närmast
efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.
Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12 och 26
i månaderna februari-juli samt den 12 augusti.
Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller
omprövningsbeslut m.m.
6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90
dagar har gått från beslutsdagen.
Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om
debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § eller till följd av domstols beslut skall
ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar
har gått från beslutsdagen. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den
tidpunkt som anges i första stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 1
63
Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26
januari, den 12,17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och
26 i övriga månader.
Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än
som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl.
Överskjutande ingående mervärdesskatt
7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning i en skattedeklaration
mot överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26,
i december senast den 27, i den månad inbetalningen skulle vara gjord,
anses ha gjorts på förfallodagen. Avräkning mot överskjutande ingående
mervärdesskatt i övriga fall anses ha gjorts när mervärdesskatten senast skall
ha redovisats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Kommuner och landsting
8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §,
räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag
oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
1 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild
bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse.
10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten
(huvudbetalareri) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är
skyldig att betala skatten (sidobetalaré), gäller följande:
En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också
huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella
övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med
inbetalningen begär något annat.
11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det
behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden fördelas
proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella perioden, om
64
inte annat följer av 10 § eller 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) Prop. 1996/97:100
eller någon annan lag. Del 1
Tilläggspensionsavgift
12 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av
tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt
följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten
anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den
slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som
motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar
som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig
skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men
före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs.
Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före
utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om avgiften for visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
Avgift som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut.
13 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings-
uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom
sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla
staten.
17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt
1 § Om skattemyndigheten beviljar anstånd med att lämna en skattedekla-
ration enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten också bevilja anstånd med
inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen.
5 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 100. Del 1
65
Prop. 1996/97:100
Del 1
2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt
1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller
delvis från skatten,
2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett
beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli
skyldig att betala skatten, eller
3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller
ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverk-
ningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala
skatten.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning
eller med anledning av överklagandet.
3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att
skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad
garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock
beviljas utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis
obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet
i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten gäller då i
stället skattemyndigheten.
Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för
ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en
del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas.
I övrigt skall bestämmelserna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.
4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst-
beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den
skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om det
finns särskilda skäl och
1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller
2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå.
Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i första
stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader efter
den dag då anståndsorsaken upphörde.
66
5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60
dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt som
skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre
därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av
1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvämspersonal,
4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
tjänstgöringen upphör.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att
handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av
dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den
skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslutet i ärendet fattades.
7 § Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd med
inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i
1-6 §§•
8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den
skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd
enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om
dubbelbeskattning.
9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna.
10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd.
Prop. 1996/97:100
Del 1
11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats
väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får
beslutet om anstånd omprövas.
67
18 kap. Återbetalning av skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 11 kap. 14 § att det
belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är större än
den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka
till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §.
2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskjutande
belopp till den skattskyldiges fordel, skall beloppet betalas tillbaka, om den
skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det, skall
återbetalning ske, om
1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande
ingående mervärdesskatt, eller
2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett
beslut av domstol.
Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 §.
3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp
som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har tillgodoräknats den
skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas
tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.
Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk
person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med
hänsyn till den skattskyldiges forhållanden eller om det finns andra särskilda
skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om den
skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller om det
finns synnerliga skäl.
Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn
inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till
delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras endast
om det finns särskilda skäl.
Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27
eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.
Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om
något annat följer av 7 §.
4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående
mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller efter
redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap.
20 § skett och denna skatt räknats av.
68
Prop. 1996/97:100
Del 1
5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i
Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige
har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall föras
över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i
en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten
sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att
inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen får
dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för
beskattningsåret.
6 § Om skatt förs över enligt 5 § skall intäktsränta enligt 19 kap. inte
beräknas.
Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall föras
över.
7 § En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp som
1. understiger 100 kronor,
2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §,
3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt
lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats,
5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma
att beslutas, eller
6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för betalning
av framtida skatteskulder.
Om det finns särskilda skäl, får även belopp som understiger 100 kronor
återbetalas.
Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas
tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas.
69
Prop. 1996/97:100
Del 1
9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas.
En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den årliga
avstämningen får dock utmätas först efter det att kronofogdemyndigheten
fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter.
Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag.
10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund av
att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på
grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall
beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto.
Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller staten.
19 kap. Ränta
1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras
ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel.
2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller
skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag.
Till den del skatteskulden gäller skatt som avses i 4, 5 eller 7 § beräknas
kostnadsränta inte för tiden från och med den 13 februari till och med den
3 maj taxeringsåret på belopp upp till och med 20 000 kronor.
3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta) som
motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar.
Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla från och
med närmast kommande kalendermånad.
70
Prop. 1996/97:100
Del 1
Kostnadsränta på preliminär skatt
4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter
den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsränta från och med den 13
februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske. Räntan
beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan.
För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från och
med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta på slutlig skatt
5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap.
14 § andra stycket 2 a och b, beräknas kostnadsränta från och med den 13
februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske. Räntan
beräknas efter en räntesats motsvarande 125 % av basräntan.
För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från och
med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta vid anstånd
6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas
när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med dagen efter
skattens ursprungliga förfallodag till och med den dag betalning senast skall
ske med anledning av beslutet om anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och
med dagen efter den då anståndet beviljades.
Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar
basräntan.
Kostnadsränta vid omprövning och överklagande
7 § När det är fråga om skatt som skall betalas till följd av ett omprövnings-
beslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsränta från och med
dagen efter skattens ursprungliga förfallodag eller, när det är fråga om
slutlig skatt, från och med den 13 februari taxeringsåret till och med den dag
betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens eller
domstolens beslut.
När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka
till följd av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen
mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan inte beräknas för tid
fram till och med den dag betalning senast skall ske.
71
Kostnadsränta enligt första stycket beräknas efter en räntesats som Prop. 1996/97:100
motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om Del 1
skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra
stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar
basräntan plus 15 procentenheter.
Kostnadsränta vid för sen betalning
8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skatten
senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, beräknas
efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den
del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en
räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta vid indrivning m.m.
9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten
for indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring for skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan
efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret.
Påförande av kostnadsränta m. m.
10 § Kostnadsränta påförs for varje månad.
Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller statens
fordran på skatten har preskriberats.
Befrielse från kostnadsränta
11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från
kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl.
12 § Intäktsränta beräknas, om inte annat följer av 13 §, från och med dagen
efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens sär-
skilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag eller ett belopp annars
tillgodoräknas till den dag då beloppet används for betalning av skatt eller
betalas tillbaka. När det är fråga om skatt som skall tillgodoräknas till följd
av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas räntan från
och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag.
72
13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret
för
1. skatt som skall betalas tillbaka på grund av nedsättning enligt 11 kap.
13 § eller enligt ett beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 §
andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller
2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §.
För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i
skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för
avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den
då deklarationen senast skall ha kommit in.
14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av
basräntan och tillgodoförs varje månad.
Prop. 1996/97:100
Del 1
15 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta ändras,
skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.
16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt
4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13 februari i stället
beräknas från och med närmast följande tisdag.
Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4 eller
5 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället beräknas från och med
närmast följande tisdag.
20 kap. Indrivning
1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda
skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för in-
drivning, om det obetalda beloppet uppgår till
1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna skatte-
deklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan deklaration, har
F-skattsedel,
2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.
I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen
också lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på
minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid.
2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 §
1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkurs-
ansökan,
2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, eller
3. om det annars finns särskilda skäl.
73
3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala Prop. 1996/97:100
skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det. Del 1
4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns
i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.
6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall
kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet.
Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att
fordringen har lämnats for indrivning.
Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och
10 §§.
7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp
som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som
avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
även om förfallodagen ännu inte är inne.
21 kap. Omprövning
1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva ett
beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning eller
återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns andra
skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett beslut
följer av 22 kap. 6 §.
Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får
skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller
för omprövning.
Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut,
om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.
2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den
skattskyldiges inkomstförhållanden endast om ändringen avser belopp som
är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det
annars finns särskilda skäl.
74
3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en
länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som
har meddelats efter beslutet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt.
Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till
skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått ut.
Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av
ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör
sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid
fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling
med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit in inom två
månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom.
5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten
inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet, om det
gäller
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter,
eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av den
skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det, får
skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas.
Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs om
begäran inte undertecknas.
7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om
skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge beslutet i
den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft.
75
8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fordel meddelas senast
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har
gått ut.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det
av material som är tillgängligt for skattemyndigheten framgår att ett
beskattningsbeslut är felaktigt.
9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte
meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket
samt 11 och 12 §§.
Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter
utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant
omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom
in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
Prop. 1996/97:100
Del 1
10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 §
under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11-20 §§ (efterbeskatt-
ning)-
11 § Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller
inte fattats på grund av att den skattskyldige
1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet hos
skattemyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för
beskattningsbeslutet,
2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller
återbetalning av skatt enligt denna lag, eller
3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift.
12 § Efterbeskattning får också ske
1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende
skall rättas, eller
2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut
eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller
återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än
den som ändringen gäller eller för någon annan skattskyldig.
13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse.
76
Efterbeskattning får inte ske, om beslutet med hänsyn till omständig- Prop. 1996/97:100
hetema skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten Del 1
tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga.
Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift,
utom i fall som avses i 12 § 1.
14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat
följer av 15-20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den
tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder
ändringen.
Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på
kammarrättens eller Regeringsrättens beslut med anledning av överklagan-
de, får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter
utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades.
16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett
omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt
denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men senast ett
år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens
beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.
17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning
meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då
bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering.
18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket
skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott
som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den skattskyldi-
ge för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas för den
redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den tid som
anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den skatt-
skyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut enligt
14 a § skattebrottslagen.
Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 § skattebrottslagen
också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §.
19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas
före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna
åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra
stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den skattskyldige
77
har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas inom sex
månader från dödsfallet.
Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas
av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersök-
ning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om
tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till
någon del.
20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons
beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot
den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt
vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69).
22 kap. Överklagande
1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall
som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-
skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos
regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av Riksskatte-
verket.
Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
11-13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
2 § Beslut i fråga om
1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag,
2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §,
3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och
4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 § får inte överklagas.
3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha
kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det
sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober
samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag
då klaganden fick del av beslutet.
Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till nackdel
for honom eller henne.
Prop. 1996/97:100
Del 1
78
4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då Prop. 1996/97:100
klaganden fick del av beslutet, om det gäller Del 1
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivaravgifter,
eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetill-
lägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetilläg-
get inte har fått laga kraft.
6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5-7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en
skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut.
Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut
gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.
7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist
som enligt 21 kap. 8, 9 och 14-20 §§ gäller för beslut om omprövning på
initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det
begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha
kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan
om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras
samtidigt.
9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall betala
arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall betala
mervärdesskatt.
Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna
lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.
79
10 § Beslut av länsrätten i fråga om
1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter,
och
2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §
får inte överklagas.
11 § Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. befrielse från skattetillägg och förseningsavgift enligt 15 kap. 7 och
8 §§ och ränta enligt 19 kap. 11 §, samt
7. överföring av skatt till en annan stat
får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövnings-
tillstånd.
12 § 1 fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om
avgiftsunderlag for egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller for
mål enligt denna lag.
23 kap. Övriga bestämmelser
1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt
denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.
2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns
anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas
staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.
Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen
(1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif-
ter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behörig enligt
dessa lagar.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet
bedömas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
80
Prop. 1996/97:100
Del 1
3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi, får
skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av
delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara for redovisningen och
betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som
hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet
i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen
skall finnas tillgängligt hos delägaren.
Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare befrias från
sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara for redovis-
ningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.
4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av skatte-
myndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländska
företagaren som ombud for företagaren svara för redovisningen av
mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i
övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller mervärdes-
skatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs for skattens betalning.
Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos
representanten.
Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk person
och har ett fast driftställe här i landet.
5 § Bestämmelserna om skyldighet för ställföreträdare att lämna självdekla-
ration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller också for uppgifter som skall lämnas enligt denna
lag.
6 § Uppgifter som lämnats for en skattskyldig som är en juridisk person
anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.
7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt
denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att
betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör.
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
81
8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som Prop. 1996/97:100
föranleder åtgärden inte har fått laga kraft. Motsvarande gäller vid Del 1
verkställighet enligt utsökningsbalken.
9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också for
skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första
gången när det gäller
a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998,
b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser
redovisningsperioden januari 1998,
c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast
före den 1 januari 1999.
2. För inkomståret 1998 skall utan ansökan F-skattsedel utfärdas for den
som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel utfärdad enligt 33 b § eller
33 c § uppbördslagen (1953:272).
3. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998
enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 1 och 2 §§ i den nya
lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på
grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och
3 mom. uppbördslagen.
4. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i
skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen
(1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1-4 §§ i den nya lagen rätt
att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är
hänförlig till skulden.
5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla:
a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande
skall tillämpas i fråga om preliminär skatt for tid före den 1 januari 1998
samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt avseende 1998 eller
tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om
inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgif-
ter for utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa.
6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall till
utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell grundad på en for
landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskatt-
ningsåret avrundad till helt krontal.
7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid
uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående
skatt enligt 1996 års taxering.
82
8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att
betala skatt enligt den nya lagen.
9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet for företrädare for juridisk
person i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om innehållen
skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt uppbördsla-
gen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1968:430)
om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Detsamma gäller i fråga om
avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt nämnda lagar.
Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare gäller
fortfarande i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som anhängig-
gjorts före utgången av år 1997.
10. Bestämmelserna i 14 kap. 3-7 §§ gäller från ikraftträdandet i
tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen,
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller
d) mervärdesskattelagen (1994:200).
Prop. 1996/97:100
Del 1
83
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta och som
inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten skall, i de fall
det särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder
som anges i denna lag.
2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter
förfallomånaden,
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter
förfallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter
förfallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio
dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats.
3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda
beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut
med motsvarande belopp.
4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings-
skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall
dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes.
Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog-
demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.
5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med
inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits
emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter.
6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om
avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att
betala dröjsmålsavgift.
7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för
överklagande av beslut om den skatt, tull, avgift eller ränta som föranlett
dröj smålsavgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
84
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2, 6 och 6 a §§, 12 kap. 2 § samt
20 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
11 kap.
Med inkomst av anställ-
ning avses lön eller arman er-
sättning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, som en
försäkrad har fått såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst.
Med lön likställs kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Sådan
skattepliktig intäkt i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som utgår
på grund av kundtrohet eller
liknande, skall också anses som
inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen. Till
sådan inkomst räknas dock inte från
en och samma arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. I fråga om arbete
som har utförts utomlands bortses
vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra
2§2
Med inkomst av anställ-
ning avses lön eller annan er-
sättning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, som en
försäkrad har fått såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst.
Med lön likställs kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:000)
undantas vid beräkning av skatteav-
drag. Sådan skattepliktig intäkt i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som utgår på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
också anses som inkomst av
anställning, om den som slutligt har
stått för de kostnader som ligger till
grund för förmånen är någon annan
än den som är skattskyldig för
förmånen. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och samma
arbetsgivare utgiven lön som under
ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte
heller intäkt som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i kommu-
nalskattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid beräk-
ningen av pensionsgrundande in-
komst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
85
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
särskilda förhållanden i syssel- och andra särskilda förhållanden i
sättningslandet. Såsom inkomst av sysselsättningslandet. Såsom
anställning anses även inkomst av anställning anses även
Prop. 1996/97:100
Del 1
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeforsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
vid svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeforsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-
digt,
r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av
r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
s) ersättning från semesterkassa.
I fråga om ersättning i pengar el-
ler andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än
pension och ersättning från
semesterkassa, i fråga om ersättning
86
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstifielse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.
till idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstifielse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3
kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestäm-
mande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller ijärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst
fastställts för en försäkrad, skall
pensionspoäng
tillgodoräknas honom. I den mån
den pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete får dock pensions-
poäng tillgodoräknas den försäk-
rade endast om tilläggspensions-
avgift för året till fullo erlagts inom
föreskriven tid. Utan hinder av att
sådan avgiftsbetalning inte skett
skall pensionspoäng tillgodoräknas
För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst
fastställts för en försäkrad, skall
pensionspoäng
tillgodoräknas honom. I den mån
den pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete skall pensionspoäng
tillgodoräknas endast på den andel
av den inkomsten, undantaget
sådan inkomst som avses i 3 §
första stycket d), som motsvarar
den andel av tilläggspensions-
avgiften som har betalats enligt 16
87
Nuvarande lydelse
den försäkrade för de båda år som
närmast föregått det då pension vid
bifall till ansökningen skulle börja
utgå. Pensionspoäng skall vidare
alltid tillgodoräknas för pensions-
grundande inkomst som härrör från
inkomst som avses i 3 § första
stycket d).
Föreslagen lydelse
kap. 12 § skattebetalningslagen
(1997:000). Andelsberäkningen
görs därvid på inkomsten före
basbeloppsavräkningen enligt 5 §
första stycket. Pensionspoäng
tillgodoräknas endast om andelen
av inkomsten av annat förvärvs-
arbete, ensam eller tillsammans
med annan inkomst som ligger till
grund för beräkning av pensions-
grundande inkomst, uppgår till
minst ett basbelopp. Pensionspoäng
tillgodoräknas alltid för pensions-
grundande inkomst som härrör från
inkomst som avses i 3 § första
stycket d).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande
inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels
poäng.
Har försäkrad under minst halva året åtnjutit en tjärdedels, halv eller tre
fjärdedels förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall han, utöver
pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit en
fjärdedels förtidspension, en fjärdedel, om han åtnjutit halv förtidspension,
hälften och, om han åtnjutit tre fjärdedels förtidspension, tre Värdedelar av
det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu
sagts skall inte gälla om pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast en del av
pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av
poängmedeltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen,
som inte är samordnad med livräntan, och pensionen.
Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel, tre Värdedels, halv
eller en Värdedels förtidspension, skall vid tillämpning av tredje stycket
den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under hela
tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall den för den
försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas.
Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år,
varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas
lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas
hava tillgodoräknats honom för samma år. Den pensionspoäng som
tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50.
6a§
Har en här i riket bosatt förälder Har en här i riket bosatt förälder
under större delen av ett kalenderår under större delen av ett kalenderår
88
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
vårdat ett här bosatt barn, som inte
har fyllt tre år, skall föräldern under
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året
såsom ett vårdår. Sådana år jäm-
ställs med tillämpningen av denna
lag med år för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats. För tillgodoräknan-
de fordras att de allmänna förut-
sättningarna för beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt 1 §
andra stycket andra meningen är
uppfyllda. Vårdår enligt denna
paragraf skall inte tillgodoräknas då
pensionspoäng för året fastställts
enligt 6 § och inte heller då pen-
sionspoäng för året enligt 6 § första
stycket inte tillgodoräknats
föräldern på grund av underlåten
avgiftsbetalning.
vårdat ett här bosatt barn, som inte
har fyllt tre år, skall föräldern under
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året
såsom ett vårdår. Sådana år jäm-
ställs vid tillämpningen av denna
lag med år för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats. För tillgodoräknan-
de fordras att de allmänna förutsätt-
ningarna för beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt 1 § andra
stycket andra meningen är uppfyll-
da. Vårdår enligt denna paragraf
skall inte tillgodoräknas då pen-
sionspoäng för året fastställts enligt
6 § och inte heller då pensions-
poäng för året enligt 6 § första
stycket inte tillgodoräknats föräl-
dern på grund av underlåten eller
bristande avgiftsbetalning.
Prop. 1996/97:100
Del 1
För samma barn och år far endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår
enligt första stycket.
Vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av
pensionspoäng bortses från de år som tillgodoräknats enligt denna para-
graf. Sådana år skall inte heller beaktas vid tillämpningen av 12 kap. 1 §
första stycket eller 13 kap. 2 § första stycket.
En förälder som vill att ett vårdår enligt denna paragraf skall tillgodo-
räknas skall hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven göra
en skriftlig ansökan om tillgodoräknande enligt denna paragraf senast ett år
efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
12 kap.
2§4
Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra och tredje styckena
samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio
procent av produkten av det basbe-
lopp som har fastställts för året och
medeltalet av de pensionspoäng
som tillgodoräknats den försäkrade
eller, om pensionspoäng tillgodo-
räknats honom för mer än femton
år, medeltalet av de femton högsta
poängtalen. Har pensionspoäng till-
godoräknats den försäkrade för
Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra stycket samt 3 och 4
§§, för år räknat sextio procent av
produkten av det basbelopp som har
fastställts för året och medeltalet av
de pensionspoäng som tillgodoräk-
nats den försäkrade eller, om pen-
sionspoäng tillgodoräknats honom
för mer än femton år, medeltalet av
de femton högsta poängtalen. Har
pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för mindre än trettio år,
89
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
mindre än trettio år, skall hänsyn tas
endast till så stor del av nämnda
produkt som svarar mot förhållan-
det mellan det antal år, för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats ho-
nom, och talet trettio.
Har pensionspoäng enligt 11
kap. 6 § första stycket på grund av
underlåten avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats den försäkrade,
skall hans ålderspension utgöra
sextio procent av så stor del av den
i första stycket angivna produkten,
som svarar mot förhållandet mellan
det antal år, dock högst trettio, för
vilka pensionspoäng tillgodoräk-
nats den försäkrade, och talet tret-
tio ökat med ett för varje år, för
vilket den försäkrade till följd av
underlåten avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats pensionspoäng. Vid
tillämpning av vad nu sagts får ta-
let trettio ej ökas till mer än femtio.
skall hänsyn tas endast till så stor
del av nämnda produkt som svarar
mot förhållandet mellan det antal
år, för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats honom, och talet
trettio.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om ålderspensionen börjar utbetalas tidigare än från och med den må-
nad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas
med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå
återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextio-
fem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda må-
nad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje månad, som då
pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den
försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock ej tas till tid
efter ingången av den månad, då den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej hel-
ler till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit berättigad
till tilläggspension i form av ålderspension.
20 kap.
2§5
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som
vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och
11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
90
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige,
om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han avled.
Vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggrun-
Prop. 1996/97:100
Del 1
dande inkomst och pensionsgrun-
dande inkomst gäller vad som i 22
c § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
sägs om iakttagande av förhands-
besked.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattesedel i en an-
budshandling, en faktura eller nå-
gon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara uppgif-
ter samt uppgift om betalnings-
mottagarens personnummer eller
organisationsnummer anses ha en
sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattesedel gäller
även som sådant skriftligt åberop-
ande av F-skattesedeln som avses i
3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som
nu sagts gäller dock inte om den
som betalar ut ersättningen känner
till att uppgiften om innehav av en
F-skattesedel är oriktig. Bestäm-
melser om påföljd för den som läm-
nar oriktig uppgift finns i skatte-
brottslagen (1971:69).
Har någon genom oriktiga upp-
gifter eller genom underlåtenhet att
fullgöra en uppgifts- eller anmäl-
ningsskyldighet eller på annat sätt
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller nå-
gon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
for identifiering godtagbara uppgif-
ter samt uppgift om betalnings-
mottagarens personnummer eller
organisationsnummer anses ha en
sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattsedel gäller
även som så-dant skriftligt åbero-
pande av F-skattsedeln som avses i
3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som
nu sagts gäller dock inte om den
som betalar ut ersättningen känner
till att uppgiften om innehav av en
F-skattsedel är oriktig. Bestämmel-
ser om påföljd för den som lämnar
oriktig uppgift finns i skattebrotts-
lagen (1971:69).
Har någon genom oriktiga upp-
gifter eller genom underlåtenhet att
fullgöra en uppgifts- eller anmäl-
ningsskyldighet eller på annat sätt
91
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
förorsakat att ersättning utgått obe-
hörigen eller med för högt belopp,
eller har någon eljest obehörigen
eller med for högt belopp uppburit
ersättning och har han skäligen bort
inse detta, skall återbetalning ske av
vad som for mycket utbetalats, om
inte i särskilt fall anledning förelig-
ger att helt eller delvis efterge åter-
betalningsskyldigheten.
förorsakat att ersättning utgått obe-
hörigen eller med for högt belopp,
elier har någon eljest obehörigen
eller med for högt belopp uppburit
ersättning och har han skäligen bort
inse detta, skall återbetalning ske av
vad som for mycket utbetalats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första stycket,
får vid senare utbetalning till
honom i avräkning på vad som för
mycket utgått innehållas ett skäligt
belopp. Avdrag på tilläggspension
får även göras för obetald
egenavgift för tilläggspension, om
enligt 11 kap. 6 § första stycket
pensionspoäng som svarar mot
avgiften tillgodoräknats den
försäkrade för det år som avgiften
avser oavsett att avgiften inte
erlagts.
Har tilläggspension betalats ut
och ändras fastställd pensions-
poäng på grund av underlåten eller
bristande avgiftsbetalning skall
försäkringskassan besluta om
återbetalning av för mycket ut-
betald tilläggspension.
Om det i särskilt fall finns
anledning får försäkringskassan
helt eller delvis efterge krav på
återbetalning enligt första eller
andra stycket.
Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första eller
andra stycket, får vid senare
utbetalning till honom i avräkning
på vad som for mycket utgått
innehållas ett skäligt belopp.
Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av
en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en
ersättning som har utgetts på grund av en annan författning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 11 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 20
kap. 4 § andra stycket andra meningen i deras äldre lydelse skall
92
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fortfarande tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift for åren 1996
och 1997.
3. Äldre föreskrifter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäller fortfarande i
fråga om inkomst som avser tid fore 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:107.
'Senaste lydelse 1992:1702.
‘'Senaste lydelse 1990:743.
5Senaste lydelse 1996:665.
'‘Senaste lydelse 1983:191.
93
Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §'
Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan
avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.
Lagen tillämpas inte i fråga om
1. gärningar som är belagda med
varusmuggling,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, förse-
ningsavgift eller liknande avgift.
straff i lagen (1960:418) om straff för
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift.
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra föreskriven skyldighet att
innehålla skatt eller inbetala skatt
som innehållits för annan, döms för
skattebetalningsbrott till böter
eller fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra skyldighet att göra skatte-
avdrag på sätt som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:000)
döms förskatteavdragsbrott till
böter eller fängelse i högst ett år.
1 ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
'Senaste lydelse 1996:657.
2Senaste lydelse 1996:658.
94
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §2
Om inte något annat följer av
denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar i
fråga om felparkeringsavgifter.
Reglerna om dröjsmålsavgift skall
dock inte tillämpas. Regeringen får
föreskriva avvikelser från
uppbördslagen, när det gäller det
administrativa förfarandet i fråga
om felparkeringsavgifter.
Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter
den dag då överträdelsen skedde.
Om en felparkeringsavgift inte
betalas efter ett sådant åläggande
som avses i 6 § andra stycket skall
Vägverket begära indrivning av
avgiften. Regeringen får meddela
föreskrifter om att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske oavsett om åläggandet har fått
laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
‘Lagen omtryckt 1987:25.
2Senaste lydelse 1993:900.
95
Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall
införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 a §
Vid tvångsförvaltning av fastighet
skall förvaltaren anses som
arbetsgivare enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000) beträffande
av honom förvaltad egendom.
Bestämmelserna i 13 kap. 1 §
nämnda lag om befrielse från
betalningsskyldighet gäller även
förvaltaren.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om lön för inkomståret 1998.
96
Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
2§‘
Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på
1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det
allmänna som inte betecknas som skatt,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, försenings-
avgift eller liknande avgift, om den
fordran som tillägget, räntan eller
avgiften avser får betalningssäkras.
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift, om den fordran
som tillägget, räntan eller avgiften
avser får betalningssäkras.
Betalningssäkring får användas också
1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för
belopp som avses i första stycket,
2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken
säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse
mellan Sverige och främmande stat.
Mål om betalningssäkring prövas
av den länsrätt som är behörig i
fråga om gäldenärens taxering till
skatt enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för det beskatt-
ningsår, då framställning om betal-
ningssäkring görs. Finns inte be-
hörig domstol enligt vad som nu
sagts, prövas målet av länsrätten i
det län, där verkställigheten kan äga
rum.
20 §2
Mål om betalningssäkring prövas
av länsrätten i det län där gälde-
nären hade sin hemortskommun
den 1 november året före det kalen-
derår då framställning om betal-
ningssäkring görs. Vid bestäm-
mande av hemortskommun gäller
bestämmelserna i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Finns inte behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, prövas
målet av länsrätten i det län, där
verkställigheten kan äga rum.
Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där
behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§
taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om
betalningssäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
97
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för
utgiftsåret 1997 och tidigare år.
Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställ-
ningar som gjorts före ikraftträdandet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Senaste lydelse 1996:685.
2Senaste lydelse 1990:372.
98
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
15 §'
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
Utmätning för underhållsbidrag
med företrädesrätt enligt 14 § och
förrättningskostnaderna i målet har
företräde framför avdrag för
kvarstående skatt. Vid utmätning av
lön för annan fordran har avdrag
för kvarstående skatt företräde. En
fordran enligt 14 § första stycket 1
har företräde framför förrättnings-
kostnadema i målet.
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
En fordran enligt 14 § första stycket
1 har företräde framför förrättnings-
kostnadema i målet.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
‘Senaste lydelse 1995:298.
99
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.1
dels att i 1 § orden “rättshjälpslagen (1972:429)” skall bytas ut mot
“rättshjälpslagen (1996:1619)”,
dels att 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra stycket.
Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum.
Punkt 2 gäller dock inte i fråga om
en fordran som har påförts enligt
uppbördslagen (1953:272).
Föreslagen lydelse
3§2
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra eller tredje
stycket.
Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid for av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum.
En fordran som har påförts en-
ligt skattebetalningslagen
(1997:000) preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den lämnades för indrivning. Om
ett sådant indrivningsuppdrag åter-
tas, upphör beräkningen av
preskriptionstidför det belopp som
omfattas av återkallelsen.
4§
Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis
anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån
tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att
gälla.
100
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Första stycket gäller inte i fråga
om fordringar som påförts enligt
skattebetalningslagen (1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringen i 1 § den 1 december
1997 och i övrigt den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp-
bördslagen (1953:272) eller rättshjälpslagen (1972:429).
‘Senaste lydelse av 1 § 1993:904.
2Senaste lydelse 1984:861.
101
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5
kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §'
Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig
händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos
beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna
deklaration även för redovisningsperioder for vilka han inte har någon
skatt att redovisa.
Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket,
Jordbruksverket eller Fiskeriverket.
Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket,
Jordbruksverket eller Fiskeriverket.
Efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller skatte-
myndighet som Riksskatteverket
bestämmer får deklaration avges i
form av ett elektroniskt dokument.
En sådan deklaration får tas emot
av Riksskatteverket för skatte-
myndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
som gjorts med hjälp av automatisk
databehandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom
ett visst tekniskt förfarande.
3 kap.
5
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokförings lagen
(1979:141) och annan juridisk
person än dödsbo att lämna
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att lämna
102
Nuvarande lydelse
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
rörande rättshandling mellan den
som föreläggs och annan person
(kontrolluppgift), om det behövs
till ledning för beskattning av den
andre personen eller för kontroll
av ansökan av honom om
återbetalning av eller kompen-
sation för skatt. Om det finns
särskilda skäl får även annan
person än som avses i första
meningen föreläggas att lämna
kontrolluppgift.
Föreslagen lydelse
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
som rör rättshandling mellan den
som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen
(kontrolluppgift). Föreläggande
får meddelas, om kontrolluppgiften
har betydelse för beskattning enligt
denna lag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas att
lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att
det annars inte följs.
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han
måste lägga ned ett betydande
arbete för att fullgöra det, i stället
ställa nödvändiga handlingar till
beskattningsmyndighetens för-
fogande för granskning.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt.
§3
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt eller, att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision också
för att inhämta uppgifter av
betydelse för kontroll enligt första
stycket av någon annan än den
som revideras.
Skatterevision får även ske för
att kontrollera att den som ansökt
103
Nuvarande lydelse
om återbetalning av eller
kompensation för skatt lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter i
sin ansökan.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan
juridisk person än dödsbo.
Ett beslut om skatterevision
skall överlämnas till den
reviderade innan revisionen
verkställs. Beslutet skall innehålla
uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter
enligt 15 och 15 a §§.
§4
Ett beslut om skatterevision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 15 och 15 a §§.
Vid revision som avses i 7 £
andra stycket får beskattnings-
myndigheten, om det finns
särskilda skäl, utesluta uppgift om
vilken person eller rättshandling
granskningen avser.
I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att
verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. År det av betydelse att
vidta sådana åtgärder som avses i
11 § andra stycket får dock under-
rättelse ske i samband med att
revisionen verkställs, om kontrollen
annars kan mista sin betydelse.
11
Vid skatterevision får räken-
skapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas om
de inte skall undantas enligt 15 §.
Med handling förstås framställning
i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med
§5
Vid skatterevision får
räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör verksamheten
granskas, om de inte skall undantas
enligt 15 §. Med handling förstås
framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt
104
Nuvarande lydelse
teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta
prov på varor som används, säljs
eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten. Vidare får han
inventera kassan, granska varu-
lager, inventarier, fordon, särskild
räknarapparatur, mätapparatur
och tillverkningsprocesser. Han får
också prova särskild räknar-
apparatur och mätapparatur.
Föreslagen lydelse
uppfattas endast med teknisk
hjälpmedel.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Revisorn får ta prov på varor
som används, säljs eller tillhanda-
hålls på annat sätt i verksamheten.
Vidare får han inventera kassan,
granska varulager, inventarier,
fordon, särskild räknarapparatur,
mätapparatur och tillverknings-
processer. Han får också prova
kassaapparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och
annan teknisk utrustning.
14 §6
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall beskattningsmyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Beskatt-
ningsmyndigheten skall underrätta
den reviderade om att handling-
arna överlämnats till konkurs-
förvaltaren.
Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet
av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
5 kap.
5§7
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
ned, kan den skattskyldige av
ned, kan den skattskyldige av
105
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
beskattningsmyndigheten få anstånd beskattningsmyndigheten få anstånd
med att betala skatten. Be- med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 stämmelsema i 17 kap. 2, 3, 9 och
mom. uppbördslagen (1953:272) 11 §§ skattebetalningslagen
gäller då i tillämpliga delar. (1997:000) gäller då i tillämpliga
delar.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift.
12 §9
Ränta skall utgå på
1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till
den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan från den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut. / fall
som avses i första stycket 2 skall
bestämmelserna om ränta i 49 § 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
tillämpas.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan från den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut.
I fall som avses i första stycket 2
utgår ränta från den dag, då
beloppet skulle ha betalats om
anstånd inte medgetts, till och med
den dag, då anståndstiden gått ut
eller, om beloppet betalats dessför-
innan, till och med den dag
betalning skett. Bifalls den
skattskyldiges yrkande i ompröv-
ningsärende av beskattnings-
myndigheten eller bifaller domstol
ett överklagande skall betald ränta
återbetalas.
Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från
skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl.
106
Nuvarande lydelse
17
Har någon, i egenskap av
företrädare för skattskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåtit att
betala in skatt i den tid och ordning
som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5
kap. 1 och 2 § §, är han tillsammans
med den skattskyldige betalnings-
skyldig för skatten. Betalningsskyl-
digheten får jämkas eller efterges
om det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan den skattskyldi-
ges betalningsskyldighet för skat-
tebeloppet har bortfallit enligt
lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m. m.
Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för skattebelopp enligt
första stycket får söka beloppet åter
av den skattskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.
Föreslagen lydelse
§'°
I fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för skattskyldig som
är juridisk person och som inte
betalat in skatt i den tid och
ordning som anges i 2 kap. 6-9 §§
samt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller 12
kap. 6 § första, andra och fjärde
styckena, 7 §, 12 § första stycket
och 13 § skattebetalningslagen
(1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
7 kap.
1
Har den skattskyldige i
deklaration eller annat skriftligt
meddelande som han under
förfarandet avgett till ledning för
beslut rörande beskattningen,
lämnat uppgift som befinns oriktig,
skall en särskild avgift
(skattetillägg) påföras
honom. Skattetillägget är tjugo
procent av det skattebelopp som
inte skulle ha påförts om den
oriktiga uppgiften hade godtagits.
Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om skatt och upp-
ii
Om den skattskyldige på något
annat satt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
till ledning för beslut rörande
beskattningen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift
(skattetillägg) tas ut.
Skattetillägget är tjugo procent av
det skattebelopp som inte skulle ha
påförts om den oriktiga uppgiften
hade godtagits. Detsamma gäller,
om en sådan uppgift har lämnats i
ett mål om skatt och uppgiften inte
har godtagits efter prövning i sak.
107
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
giften inte har godtagits efter
prövning i sak.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den
oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.
Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som
till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt
första eller andra stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är
tjugo procent av den skatt som till
följd av uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han kan ha lämnat till
ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från
den skattskyldige påförs dock
skattetillägget enligt första eller
andra stycket.
Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är
tjugo procent av den skatt som till
följd av uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt uppgifter
han på något annat sätt än munt-
ligen kan ha lämnat till ledning för
beskattningen. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skatte-
tillägget enligt första eller andra
stycket.
Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar
rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en felräk-
ning eller en misskrivning, som
uppenbart framgår av deklarationen
eller ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige.
Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande
och avvikelsen inte gäller uppgift i
sak.
4§
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en
felräkning eller en misskrivning,
som uppenbart framgår av
deklarationen eller av något annat
meddelande från den skattskyldige
som inte är muntligt.
Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande och
avvikelsen inte gäller uppgift i sak.
108
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påfors inte
skattetillägg.
Prop. 1996/97:100
Del 1
6§
Skattetillägg och försenings-
avgift får helt efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Skattetillägg får helt efterges
även när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anses
som ringa.
Särskild avgift får inte påföras
sedan den skattskyldige avlidit.
8§
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om yrkande om
detta inte har framställts, i den mån
det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
12
Den skattskyldige skall befrias
helt från skattetillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut
skattetillägget eller avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägg även när det
belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller under-
låtenheten är obetydligt.
Skattetillägg och försenings-
avgift får inte påföras sedan den
skattskyldige avlidit.
13
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg skall
beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg
som föranleds av beskattningsbeslutet.
109
Nuvarande lydelse
3§
Fråga om utdömande av vite
prövas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är
belägen. Har vite samtidigt före-
lagts med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
mervärdesskattelagen (1994:200)
görs prövningen av den länsrätt som
är behörig enligt sistnämnda lag.
Föreslagen lydelse
9 kap.
14
Prop. 1996/97:100
Del 1
Fråga om utdömande av vite prö-
vas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är be-
lägen. Har vite samtidigt förelagts
med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
skattebetalningslagen (1997:000)
görs prövningen av den länsrätt som
är behörig enligt sistnämnda lag.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 och 7 §§ gäller fortfarande i fråga om
kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss
energiskatt.
3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om
betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite som
samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).
‘Senaste lydelse 1993:462.
2Senaste lydelse 1994:474.
’Senaste lydelse 1994:474.
“Senaste lydelse 1994:474.
sSenaste lydelse 1994:1906.
6Senaste lydelse 1994:474.
7Senaste lydelse 1990:331.
"Senaste lydelse 1992:639.
“Senaste lydelse 1992:639.
"'Senaste lydelse 1996:670.
"Senaste lydelse 1991:1906.
"Senaste lydelse 1991:1906.
1'Senaste lydelse 1991:1906.
'“Senaste lydelse 1994:214.
110
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande
lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och
socialavgifter samt enligt 75 § b
tullagen (1987:1065), när åtgärden
innefattar automatisk databehand-
ling av personuppgifter i personre-
gister enligt datalagen (1973:289).
Denna lag gäller vid myndighets
granskning avseende skatter och
socialavgifter samt vid granskning
enligt 69 och 70 §§ tullagen
(1994:1550), när åtgärden inne-
fattar automatisk databehandling av
personuppgifter i personregister
enligt datalagen (1973:289).
andra stycket och 16 § datalagen
3 §2
Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp
av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 §
(1973:289).
Den som verkställer revisionen
skall lämna Datainspektionen de
uppgifter om den automatiska data-
behandlingen som inspektionen
begär för sin tillsyn.
Den som verkställer gransk-
ningen skall lämna Data-
inspektionen de uppgifter om den
automatiska databehandlingen som
inspektionen begär for sin tillsyn.
Den som har beslutat om revi-
sion och den hos vilken revisionen
sker får överklaga Datainspektion-
ens beslut enligt denna lag hos
allmän förvaltningsdomstol. Även
Justitiekanslem får fora talan för att
ta till vara allmänna intressen.
Den som har beslutat om gransk-
ningen och den hos vilken
granskningen sker får överklaga
Datainspektionens beslut enligt
denna lag hos allmän förvaltnings-
domstol. Även Justitiekanslem får
föra talan för att ta till vara
allmänna intressen.
111
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart om inte annat anges i
beslutet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1994:478.
2Senaste lydelse 1994:478.
'Senaste lydelse 1994:1399.
112
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11
och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4-7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap.
6 § taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §'
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag Att bestämmelserna i denna lag
gäller även i fråga om förfarandet gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i för fastställelse av mervärdesskatt i
vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
vissa fall framgår av 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:000).
I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
debitering och uppbörd av skatt
gäller bestämmelserna i uppbörds-
lagen (1953:272).
I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
debitering, redovisning och
betalning av skatt gäller be-
stämmelserna i skattebetalnings-
lagen (1997:000).
2 kap.
2§
Beslut i taxeringsärende fattas av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldiges hemortskommun för
taxeringsåret är belägen.
Beslut i taxeringsärende fattas av
den skattemyndighet som är
behörig att fatta beslut enligt 2 kap.
1-3 och 5 §§ skattebetalningslagen
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
113
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om den skattskyldige saknar (1997:000).
hemortskommun i landet, fattas be-
slutet av Skattemyndigheten i
Stockholms län.
En skattemyndighet får uppdra
åt en annan skattemyndighet att
fatta beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Sådant uppdrag får ges
endast om den andra myndigheten
medger det och om det kan ske utan
avsevärd olägenhet för den
skattskyldige.
Prop. 1996/97:100
Del 1
3 kap.
8§2
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att skyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt. Taxerings-
revision får göras hos den som är
eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.
Om revisionen kan antas bli
omfattande får den påbörjas även
innan deklaration skall avlämnas,
om det beskattningsår som
revisionen avser gått ut.
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt eller att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision också för att
inhämta uppgifter av betydelse för
kontroll enligt första stycket av
någon annan än den som
revideras.
Taxeringsrevision får göras hos
den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) och hos annan juridisk
person än dödsbo.
114
Nuvarande lydelse
9§3
Ett beslut om taxeringsrevision
skall överlämnas till den
reviderade innan revisionen
verkställs. Beslutet skall innehålla
uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter
enligt 13 och 14 §§.
Föreslagen lydelse
Ett beslut om taxeringsrevision
skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 13 och 14 §§.
Prop. 1996/97:100
Del 1
I ett beslut om revision som
avses i 8 § andra stycket får
skattemyndigheten, om det finns
särskilda skäl, utesluta uppgift om
vilken person eller rättshandling
granskningen avser.
I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas
att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Är det av betydelse att
vidta sådana åtgärder som avses i
11 § andra stycket, får dock
underrättelse ske i samband med
att revisionen verkställs, om
kontrollen annars kan mista sin
betydelse.
11 §4
Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som
rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §.
Vid revision får revisorn även
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
som används i verksamheten.
Vid revision får revisorn
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
som används i verksamheten.
Revisorn får också ta prov på
varor som används, säljs eller till-
handahålls på annat sätt i
verksamheten samt prova kassa-
apparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och
annan teknisk utrustning.
115
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.
12 a §5
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall skattemyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Skattemyn-
digheten skall underrätta den
reviderade om att handlingarna
överlämnats till konkursförvalt-
aren.
Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Har en skattskyldig z
självdeklaration eller annat
skriftligt meddelande, som han
under förfarandet avgett till ledning
för taxeringen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild
avgift (skattetillägg) påföras
honom. Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om taxering och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.
Om en skattskyldig på något
annat sätt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
till ledning för taxeringen och
uppgiften befinns oriktig, skall en
särskild avgift
(skattetillägg) tas ut.
Detsamma gäller, om en sådan
uppgift har lämnats i ett mål om
taxering och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.
Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap.
1 § första stycket 1-6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i
fråga om förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller,
vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom.
Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som
116
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när
1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kurmat rättas med ledning
av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och
som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november
taxeringsåret,
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga.
2§7
Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering,
påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som
till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som
annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället
beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del
skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in
trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige kan
ha lämnat till ledning för
taxeringen. Innefattar skönstax-
eringen att ett vid tidigare taxering
fastställt underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst utnyttjas helt eller
delvis, skall skattetillägg beräknas
på ett underlag som utgör en fjärde-
del av den minskning av under-
skottet som skönstaxeringen
medfört. Har den skattskyldige i en
skriftlig uppgift till ledning för
taxeringen redovisat underskott i
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in
trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de uppgifter
som den skattskyldige på annat sätt
än muntligen kan ha lämnat till
ledning för taxeringen. Innefattar
skönstaxeringen att ett vid tidigare
taxering fastställt underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst
utnyttjas helt eller delvis, skall
skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxeringen
117
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret och
medför skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.
Prop. 1996/97:100
Del 1
redovisat underskott i förvärvskälla
i inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret och medför
skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.
4§'
Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige,
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av något annat meddelande från
den skattskyldige som inte är
muntligt,
2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller
kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av
kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit
tillgänglig för skattemyndigheten
taxeringsåret,
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande,
såsom fråga om yrkat avdrag eller
värde av naturaförmån eller
tillgång, och avvikelsen inte gäller
uppgift i sak,
före november månads utgång
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande, såsom
fråga om yrkat avdrag eller värde
av naturaförmån eller tillgång, och
avvikelsen inte gäller uppgift i sak,
4. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift.
Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 c,
44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
5§9
Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom
föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund
för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom.
Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga
med 500 kronor.
Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration,
inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret
118
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med
så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp
som anges i första stycket.
Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har
avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte
följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid
Prop. 1996/97:100
Del 1
som föreskrivs i föreläggandet.
Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en
deklarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad, tas
förseningsavgift ut endast om
handlingen inte undertecknas inom
den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.
Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en de-
klarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad eller som
inte är i form av ett elektroniskt
dokument, tas förseningsavgift ut
endast om bristen inte avhjälps
inom den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.
Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i första och
andra styckena gäller också för den som utan att vara deklarationsskyldig
är skyldig att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap.
26 § samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller
särskild uppgift.
Eftergift av särskild avgift Befrielse från särskild avgift
6§
Särskild avgift skall efterges
helt, om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn
till uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet eller
om det framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut den särskilda
avgiften.
10
Den skattskyldige skall befrias
helt från särskild avgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut den
särskilda avgiften.
119
Nuvarande lydelse
Skattetillägg får efterges helt när
det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är ringa.
Föreslagen lydelse
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägg även när det
belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten är obetydligt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om något
yrkande om detta inte har
framställts, i den mån det föranleds
av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
13 §
Särskild avgift påförs som slutlig
eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272).
Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor, påförs inte. Särskild
avgift tillfaller staten.
Särskild avgift påförs enligt
skattebetalningslagen (1997:000).
Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor, påförs inte. Särskild
avgift tillfaller staten.
Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser
uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för-
delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna beloppen.
Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras
skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än
som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av
underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda
procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de
undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.
Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på
såväl undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs
beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda
underlagen var för sig.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas från och med den
1 januari 1998.
120
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
"Senaste lydelse 1994:467.
'Senaste lydelse 1994:467.
"Senaste lydelse 1994:467.
"Senaste lydelse 1994:467.
"'Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
"Senaste lydelse 1991:1902.
"Senaste lydelse 1996:1612.
"Senaste lydelse 1994:486.
"'Senaste lydelse 1991:1902.
"Senaste lydelse 1991:1902.
121
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2, 8, 13, 16 och 19 §§ samt
3 kap. 4, 7, 9, 50 a, 57, 58 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2§
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
uppbördslagen (1953:272) och
taxeringslagen (1990:324).
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, taxeringslagen
(1990:324) och skattebetalnings-
lagen (1997:000).
2 kap.
2 §'
Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för
förenklad självdeklara-
tion eller särskild själv-
deklaration.
Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för
förenklad självdeklara-
tion eller särskild själv-
deklaration eller, efter särskilt
medgivande av Riksskatteverket
eller skattemyndighet som
Riksskatteverket bestämmer, i form
av ett elektroniskt dokument.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
som gjorts med hjälp av automatisk
databehandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom
ett visst tekniskt förfarande.
8§2
Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond
eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,
122
Nuvarande lydelse
3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än avkast-
ning för vilken preliminär A-skatt
skall betalas enligt 3 § 2 mom.
tredje stycket uppbördslagen
(1953:272) och bruttointäkter av en
eller flera andra förvärvskällor
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
Föreslagen lydelse
3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än avkast-
ningyrån vilken skatteavdrag skall
göras enligt 5 kap. 8 § skattebetal-
ningslagen (1997:000) och brutto-
intäkter av en eller flera andra för-
värvskällor uppgått till sammanlagt
minst 100 kronor,
Prop. 1996/97:100
Del 1
4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
5. juridisk person, vars skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000)
om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om dödsbo och familjestiftelse, överstiger
900 000 kronor eller, i fråga om annan juridisk person som är skattskyldig
enligt nämnda lag, 25 000 kronor,
6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt, avkast-
ningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader
skall fastställas.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-5 skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige.
13 §3
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i företag som
upphört att vara sådant företag,
4. den skattskyldige enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) är skyldig att redovisa
utgående och ingående mervärdes-
skatt i sin självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela beskattnings-
året, eller
4. den skattskyldige enligt
10 kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:000) skall redovisa utgående
och ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
123
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.
Prop. 1996/97:100
Del 1
16 §4
Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller
honom närstående persons namn, personnummer och adress och i
förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer
olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter
inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat
avtal med eller haft liknande förhållande med företaget.
Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Skall den skattskyldige enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) redovisa mervärdesskatt
i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för
att besluta om mervärdesskatten.
Skall den skattskyldige enligt 10
kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:000) redovisa mervärdesskatt
i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för
att besluta om mervärdesskatten.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 §
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag, skall i självdeklarationen lämna uppgift om namn och
organisationsnummer för moderföretag jämte aktie- eller andelsinnehav
med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgifter om namn
och organisationsnummer för dettas moderföretag. Ägaruppgiftema skall
avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår.
19 §5
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår
av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från
bokföringen lämna uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att
överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
124
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat
förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var
och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen
av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för
tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till
skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.
Uppgifter som avses i första och
andra styckena skall lämnas på
blankett enligt fastställt formulär
eller, efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller myndighet
som Riksskatteverket bestämmer,
på annat lämpligt sätt.
3 kap.
4§6
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som
utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut
beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift avseende skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande, skall dock lämnas av den som slutligt
har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt belopp
eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första Uppgiftsskyldighet enligt första
och andra styckena föreligger även och andra styckena föreligger även i
Prop. 1996/97:100
Del 1
125
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattsedel eller både en F-skattsedel
och en A-skattsedel och skriftligen
åberopat F-skattsedeln samt för
sådan ersättning från arbetsgivare
som enligt 3 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
beskattas som inkomst av kapital.
Prop. 1996/97:100
Del 1
i fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattesedel eller både en F-
skattesedel och en A-skattesedel
och skriftligen åberopat F-skatte-
sedeln samt för sådan ersättning
från arbetsgivare som enligt 3 §
3 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt beskattas som inkomst
av kapital.
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. Av
kontrolluppgiften skall framgå hur
stor del av skatteavdraget som
avser allmänna egenavgifter som
den uppgiftsskyldige redovisat
enligt bestämmelserna i 43 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272). I
6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter
om vad som skall iakttas när kont-
rolluppgift lämnas.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. I 6-12 §§
lämnas närmare föreskrifter om vad
som skall iakttas när kontrolluppgift
lämnas.
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare. Värdet
av annan bostadsförmån här i riket
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestämmel-
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen (1997:000).
Värdet av annan bostadsförmån här
i landet än förmån av semester-
bostad skall beräknas i enlighet
med bestämmelserna i 8 kap. 15
126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
och 16 §§ skattebetalningslagen.
Om värdet av en förmån justerats
enligt 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen skall anges
att justering skett.
Prop. 1996/97:100
Del 1
serna i 8 § tredje och sjätte styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av en förmån justerats
enligt 5 § andra stycket lagen om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare skall anges att
justering skett.
Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive
drivmedel skall anges särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmånsvärdet på grund av att den skattskyldige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänsteköming som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2 sjunde
stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått,
5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel.
9§
I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren
skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt
10 § första-tredje styckena
uppbördslagen (1953:272) skall
ligga till grund för beräkning av
preliminär A-skatt, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 10 § första och
andra styckena uppbördslagen inte
skall ligga till grund för beräkning
av preliminär A-skatt utgått för en
eller flera tjänsteresor som omfattat
en sammanhängande period av mer
än tre månader, skall detta anges i
kontrolluppgift som också skall
innehålla upplysning om i vad mån
fråga är om inrikes eller utrikes
förrättning.
I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet
av andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 a-c skall uppges
först efter föreläggande av skattemyndigheten. Dock skall ersättningen, då
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt 8
kap. 19 och 20 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
skall ligga till grund för beräkning
av skatteavdrag, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 8 kap. 19 § skatte-
betalningslagen inte skall ligga till
grund för beräkning av skatte-
avdrag utgått för en eller flera
tjänsteresor som omfattat en
sammanhängande period av mer än
tre månader, skall detta anges i
kontrolluppgift som också skall
innehålla upplysning om i vad mån
fråga är om inrikes eller utrikes
förrättning.
127
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid
mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp,
till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande.
I kontrolluppgiften skall särskilt I kontrolluppgiften skall särskilt
för sig tas upp sådant avdrag som för sig tas upp sådant skatteavdrag
har gjorts för preliminär A-skatt. som har gjorts.
50 a §9
Prop. 1996/97:100
Del 1
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift.
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift. Förelägg-
andet får även avse rättshandling
som företagits under innevarande
kalenderår.
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till skatte-
myndighetens förfogande för
granskning.
En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över en kopia av handling.
57 §'°
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige
som den uppgiften avser.
För dödsbo får i stället för
organisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som
För dödsbo får i stället för
organisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som
128
Nuvarande lydelse
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt
22 § i de fall borgenären är en
juridisk person, namn, postadress
och personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall skall
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
stället för samtliga ägare. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelats ett
särskilt redovisningsnummer enligt
53 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall detta, i annan
kontrolluppgift än sådan som avser
ränta, utdelning eller betalning till
eller från utlandet, anges i stället för
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnummer.
Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för
förräntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att
utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller
inte den som inte har tilldelats personnummer.
Föreslagen lydelse
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt
22 § i de fall borgenären är en
juridisk person, namn, postadress
och personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare (förfogarkonto) samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. 1 så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer (gemensamt
lån) samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall skall
Prop. 1996/97:100
Del 1
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
stället för samtliga ägare. Om
skattemyndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt
redovisningsnummer, skall detta, i
annan kontrolluppgift än sådan som
avser ränta, utdelning eller
betalning till eller från utlandet,
anges i stället för den uppgifts-
skyldiges personnummer eller
organisationsnummer.
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag,
skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående
person eller delägare i företaget.
Prop. 1996/97:100
Del 1
58 §
Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe-
ringsåret till den skattemyndighet
registrerad som arbetsgivare.
Den som har tilldelats särskilda
redovisningsnummer enligt 53 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272)
och på grund av detta registrerats
hos flera skattemyndigheter skall
lämna kontrolluppgifterna till
myndigheterna i enlighet med
denna registrering. Om den
uppgiftsskyldige inte är registrerad
eller inte vet vilken skattemyndig-
het kontrolluppgifterna skall lämnas
till, får han lämna uppgifterna till
skattemyndigheten i det län där han
är bosatt.
hos vilken den uppgiftsskyldige är
Den som skattemyndigheten har
tilldelat särskilda redovisnings-
nummer och på grund av detta
registrerats hos flera skattemyndig-
heter skall lämna kontrollupp-
gifterna till myndigheterna i
enlighet med denna registrering.
Om den uppgiftsskyldige inte är
registrerad eller inte vet vilken
skattemyndighet kontrolluppgift-
erna skall lämnas till, får han lämna
uppgifterna till skattemyndigheten i
det län där han är bosatt.
Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall
vara tydligt utmärkt.
60 §
Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före
taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl-
dige har tilldelats särskilt redovis-
ningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall
detta, i annat sammandrag än sådant
Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts under
året före taxeringsåret. Om skatte-
myndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt
redovisningsnummer, skall detta, i
annat sammandrag än sådant som
avser kontrolluppgift om ränta,
130
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 11 och 19 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2, 9, 10, 12, 14, 15 och 20 §§ samt rubriken närmast före 15 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och uppbördslagen (1953:272) har
samma betydelse i denna lag, om
inte annat anges eller framgår av
sammanhanget. I denna lag avses
med bosatt utomlands: om
fysisk person att denne inte är bosatt
här i riket eller stadigvarande vistas
här, samt med hemmahörande
i utlandet: om fysisk person att
denne är bosatt utomlands och om
juridisk person att denne inte är
registrerad här i riket och inte heller
har fast driftställe här.
Föreslagen lydelse
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och skattebetalningslagen
(1997:000) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. I denna
lag avses med bosatt
utomlands: om fysisk person att
denne inte är bosatt här i riket eller
stadigvarande vistas här, samt med
hemmahörande i utlandet:
om fysisk person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast drift-
ställe här.
9§
Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för
mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag for betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta
gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 § uppbördslagen (1953:272).
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av 8
kap. 14-17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).
Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan göras,
är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, som om skatteavdrag
gjorts.
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
132
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
eller organisa-
Om den upp-
utdelning eller betalning till eller
från utlandet, anges i stället för
personnummer
tionsnummer.
giftsskyldige har gjort avdrag för en
arbetstagares kostnader enligt 2
kap. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter, skall
denna kostnad också anges i
sammandraget.
som avser kontrolluppgift om ränta,
utdelning eller betalning till eller
från utlandet, anges i stället för
personnummer eller organisations-
nummer. Om den uppgiftsskyldige
har gjort avdrag för en arbetstagares
kostnader enligt 2 kap. 4 § första
stycket 6 lagen (1981:691) om
socialavgifter, skall denna kostnad
också anges i sammandraget.
Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen
skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.
Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a, 44 eller
45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och
personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige samt
antalet lämnade kontrolluppgifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas, såvitt
gäller 2 kap. 2 och 19 §§ från och med 1998 års taxering, såvitt gäller 3
kap. 50 a § från ikraftträdandet och i övrigt från och med 1999 års
taxering.
2. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med
verkan till utgången av år 2001 medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 §
lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i
form av ett elektroniskt dokument.
' Senaste lydelse 1994:483.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
5 Senaste lydelse 1996:1210.
4 Senaste lydelse 1995:1629.
5 Senaste lydelse 1996:1210.
6 Senaste lydelse 1996:1210.
7 Senaste lydelse 1996:1210.
8 Senaste lydelse 1993:1517.
9 Senaste lydelse 1994:477.
10 Senaste lydelse 1995:1629.
" Senaste lydelse 1993:1563.
131
Nuvarande lydelse
kvarstående skatt, som har debi-
terats året före det år
skatteavdraget skall göras, är
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för den
kvarstående skatten, om han har
erhållit beslut av skattemyndigheten
om detta. Betalningen av den
kvarstående skatten skall ske i
enlighet med vad som sägs i 39 § 1
mom. andra stycket tredje och
fjärde meningarna uppbördslagen
och i övrigt enligt punkterna 3 och
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
10 §
Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall
omedelbart efter det han erhållit beslutet från skattemyndigheten överlämna
detta till den som har att göra avdraget.
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket och är inte för-
hållandena sådana som sägs i 40 §
3 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall avdrag såsom för preliminär
skatt och i förekommande fall
kvarstående skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 40 § 1 mom.
andra-fjärde styckena och 2 mom.
samma lag. I övrigt gäller vad som
sägs i tredje-femte samt sjunde
styckena av anvisningarna till 40 §
uppbördslagen.
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket, skall avdrag såsom
för preliminär skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 8 kap. 6 §
skattebetalningslagen (1997:000).
12 §
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket med undantag av
andra meningen uppbördslagen
(1953:272).
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 5 kap. 12 §
första stycket skattebetalningslagen
(1997:000).
14 §
Utför någon, som har hemvist i Utför någon, som har hemvist i
133
Nuvarande lydelse
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskommelse
för undvikande av att skatt tas ut i
mer än en av staterna (s.k. upp-
bördsöverenskommelse), arbete här
i riket, får beskattningsmyndigheten
enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag för skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.
Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt denna
lag, skall överföras till den
främmande staten för att där
gottskrivas den skattskyldige. 1
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 69 a § andra-femte
styckena uppbördslagen
(1953:272).
Föreslagen lydelse
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskommelse
för undvikande av att skatt tas ut i
mer än en av staterna, arbete här i
riket, får beskattningsmyndigheten
enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag för skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.
Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt denna
lag, skall överföras till den
främmande staten för att där
tillgodoräknas den skattskyldige. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 18 kap. 5 § andra stycket
och 6 § skattebetalningslagen
(1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt
Särskild inkomstskatt, som
innehållits genom skatteavdrag,
skall betalas senast den 10 i den
uppbördsmånad som infaller när-
mast efter utgången av den månad,
då skatteavdraget gjordes. 1 upp-
bördsmånaden januari får betalning
i stället ske senast den 15. Om
inbetalningen och uppgifter i
samband därmed, om anstånd med
betalningen samt om skyldighet att
avge uppbördsdeklaration och
påföljder av att skyldigheten
15 §2
Att bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:000)
gäller vid redovisning och betalning
av skatt enligt denna lag framgår av
1 kap. 2 § skattebetalningslagen.
Regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer får dock besluta
om avvikelser från bestämmelserna
om inbetalningssätt och om skatte-
deklarationens innehåll.
134
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
underlåts gäller 52— 54 §§
uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer får dock besluta om avvikelser
från bestämmelserna om inbetal-
ningssätt och om uppbördsdeklara-
tionens innehåll.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom.
uppbördslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten
senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten uppbars.
Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att
särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas en-
ligt första stycket utgår ränta enligt
vad som föreskrivs i 69 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs 168 § 6 mom. uppbördslagen.
På vad som återbetalas en-
ligt första stycket beräknas
ränta enligt vad som föreskrivs i 19
kap. 12 och 14 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000). I övrigt gäller i
tillämpliga delar vad som sägs i 18
kap. 8 och 9 §§ samma lag.
Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige
som källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats i den andra
avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst som är
skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av
ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat på
inkomsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda
inkomstskatten på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning
av skatt skall fogas intyg eller annan utredning om den särskilda
inkomstskatt respektive den utländska skatt som erlagts på inkomsten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter utgången av år 1997.
2. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om
inkomst som uppbärs före 1998.
3. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i
fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas
i januari 1998 eller tidigare.
135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild
inkomstskatt hänförlig till tiden fore 1998.
‘Senaste lydelse 1992:1181.
2Senaste lydelse 1994:1982.
136
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1340) om
ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1996:1340) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
21
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av
besluts behörighet i 2 a §, om
anstånd med inbetalning av skatt i
49 och 51 §§, om dröjsmålsavgift i
58 §, om indrivning i 59 §, om
ansvar för skatt som påförts en
avliden eller ett dödsbo i 61 §, om
central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt
att ta del av preliminär självdekla-
ration m.m. i 73 om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt,
m.m. i 77, 77 a, 77 c, 78 och 78 b
§§, om vite i 83 §, om omprövning
m.m. i 84-94 §§, om beslut om sär-
skilda debiteringsåtgärder i 95 §
samt om överklagande m.m. z
96-103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Beslut om anstånd som
avses i 49 § den lagen meddelas av
beskattningsmyndigheten enligt
denna lag. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnad för denne.
Föreslagen lydelse
§
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av ärenden
och uppgifter i 2 kap. 5 § skatte-
betalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998 och tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 21 § den 1 november 1997
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 21 § tillämpas
på inkomst som uppbärs efter
utgången av år 1997.
3. Föreskrifterna i 5 och 7 §§
tillämpas på inkomster som hänför
137
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
sig till tid efter ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 21 §
tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till
tiden före 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
138
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
dels att 13 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 12, 14, 19 och 20 §§ samt rubriken närmast före 14 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och uppbördslagen (1953:272) har
samma betydelse i denna lag, om
inte annat anges eller framgår av
sammanhanget.
12 §
Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag, som
för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av 8
§ uppbördslagen (1953:272).
Beteckningar som används i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och skattebetalningslagen
(1997:000) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av 8
kap. 14-17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).
Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om
skatteavdrag gjorts.
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
kvarstående skatt, som har debite-
rats året före det år skatteavdraget
skall göras, är utbetalaren skyldig
att vid utbetalningen göra avdrag
också för den kvarstående skatten,
om han erhållit beslut av
skattemyndigheten om detta. Betal-
ningen av den kvarstående skatten
skall ske i enlighet med vad som
sägs i 39 § 1 mom. andra stycket
tredje och fjärde meningarna upp-
139
Nuvarande lydelse
bördslagen och i övrigt enligt punk-
terna 3 och 4 av anvisningarna till
39 § uppbördslagen i tillämpliga
delar.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt
14 §’
Särskild inkomstskatt enligt den-
na lag skall redovisas och inbetalas
till beskattningsmyndigheten av den
som har att göra skatteavdrag enligt
12 § senast den 10 i månaden efter
den då den skattepliktiga ersättning-
en har betalats ut till artisten, idrott-
smannen eller artistföretaget och av
arrangör, senast den 10 i månaden
efter den då tillställningen ägt rum.
I uppbördsmånaden januari får re-
dovisning och betalning i stället ske
senast den 15.
Särskild inkomstskatt enligt den-
na lag skall redovisas och betalas
av den som har att göra skatteavdrag
enligt 12 § senast den 12 i månaden
efter den då den skattepliktiga
ersättningen har betalats ut till artis-
ten, idrottsmannen eller artistfore-
taget och av arrangör, senast den 12
i månaden efter den då tillställning-
en ägt rum. I januari gäller i stället
den 17. Skatten anses ha betalats
den dag då betalningen bokförts på
beskattningsmyndighetens särskilda
konto.
I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister
eller idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om inkomstens
och skattens fördelning på medlemmar i gruppen.
Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete
samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
19 §
Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att
fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte
betalats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad
anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp,
skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas.
Därvid får underlaget for beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig grund.
Beskattningsmyndighetens beslut
skall meddelas före utgången av det
sjätte året efter det kalenderår under
vilket det uppbördsår, då skatten
rätteligen skulle ha redovisats, har
gått ut.
Beskattningsmyndighetens beslut
skall meddelas senast under sjätte
året efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret har
gått ut.
140
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
Prop. 1996/97:100
Del 1
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då
inkomsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan
utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas enligt
första stycket utgår ränta enligt vad
som föreskrivs i 69 § 2 mom. upp-
bördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.
På vad som återbetalas enligt
första stycket beräknas ränta enligt
vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och
14 §§ skattebetalningslagen
(1997:000). I övrigt gäller i tilläm-
pliga delar vad som sägs i 18 kap. 8
och 9 §§ samma lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter utgången av år 1997.
2. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om
inkomster som uppbärs före 1998.
3. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i
fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller tidigare.
4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild
inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.
'Senaste lydelse 1994:1981.
141
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta artister m.fl. i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1341) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1996:1341) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Prop. 1996/97:100
Del 1
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning av
skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i
52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om
indrivning i 59 §, om ansvar för
skatt som påförts en avliden eller ett
dödsbo i 61 §, om rätt att taga del
av preliminär självdeklaration m. m.
i 73 §, om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt, m. m. i 77,
77 a, 77 c, 78 och 78 b §§, om vite i
83 §, om omprövning m. m. i
84-94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m. m. i 97, 99, 101
och 103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Vad som där sägs om
arbetsgivare skall då gälla den som
är redovisningsskyldig enligt 14 §
denna lag och vad som där sägs om
skattemyndighet skall gälla
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med uppbördsdeklaration avses
enligt denna lag redovisning enligt
14 §. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den
skattskyldige utan kostnad för
denne.
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om ansvar för skatt i 12 kap.,
om utredning i skatteärenden i 14
kap., om skattetillägg och för-
seningsavgift i 15 kap., om anstånd
med inbetalning av skatt i 17 kap.,
om indrivning i 20 kap., om om-
prövning i 21 kap., om överklagande
i 22 kap. och om övriga bestäm-
melser i 23 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:000). Vad som där sägs
om arbetsgivare skall då gälla den
som är redovisningsskyldig enligt 14
§ denna lag och vad som där sägs
om skattemyndighet skall gälla
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med skattedeklaration avses enligt
denna lag redovisning enligt 14 §.
I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om skyl-
dighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av
pensionsgrundande inkomst.
142
Nuvarande lydelse
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998 och tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 23 § den 1 november 1997
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 23 § tillämpas
på inkomst som uppbärs efter
utgången av år 1997.
3. Föreskrifterna 3 § tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 23 §
tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till
tiden före 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
143
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
dels att nuvarande 19 § skall betecknas 20 §,
dels att 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före
19 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §'
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
Prop. 1996/97:100
Del 1
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
3. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
4. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
5. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
6. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
7. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
8. fordonsskattelagen
(1988:327),
9. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
10. lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
11. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
13. lagen (1994:419) om brotts-
1. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
2. lagen (1972:435) om över-
lastavgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
6. fordonsskattelagen
(1988:327),
7. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
8. lagen (1994:419) om brotts-
144
Nuvarande lydelse
offerfond.
Föreslagen lydelse
offerfond, eller
9. skattebetalningslagen
(1997:000).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Avräkningsordning i vissa fall
19 §
Om mer än en skattefordran
enligt skattebetalningslagen
(1997:000) skall drivas in hos
samma gäldenär, skall belopp som
kan användas för betalning av
någon av skattefordringarna i
första hand räknas av från den
fordran vars preskriptionstid går ut
först.
Om det finns särskilda skäl, får
kronofogdemyndigheten tillgodo-
räkna beloppet på annat sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har
påförts enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
3. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,
4. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
5. mervärdesskattelagen (1994:200).
' Senaste lydelse 1996:133.
10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
145
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1346) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön for böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
Prop. 1996/97:100
Del 1
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
6. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
7. fordonsskattelagen
(1988:327),
8. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
9. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
10. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
11. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
12. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.
1. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
2. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
3. lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt,
4. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
5. fordonsskattelagen
(1988:327),
6. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt for utomlands bosatta
artister m.fl.,
7. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
8. skattebetalningslagen
(1997:000).
146
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)'
dels att 12 kap. 3 §, 13 kap. 1 a-5, 29 och 30 §§, 14-18 kap., 20 kap.
2-9 §§ samt 22 kap. 3 och 4 § § samt 6-9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast efter 11 kap. 6 § och rubrikerna närmast före
13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. 4, 8 och 9 §§, 22 kap. 4 och 6-9 §§ skall
utgå,
dels att 1 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 och 4 §§, 9 a kap.
11 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 1-2 §§, 13 kap. 1 §, 19 kap. 12-14 §§, 20 kap.
1 §, 22 kap. 1 § samt rubriken till 13 kap. och rubrikerna närmast före 13
kap. 1 § och 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 22 kap. 2 § skall lyda "Öresutjämning".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
7§
Vad som föreskrivs i fråga om
verksamhet avser såväl hela
verksamheten som en del av
verksamheten. I 13 och 14 kap.
avses dock hela verksamheten om
inte något annat anges.
Vad som föreskrivs i fråga om
verksamhet avser såväl hela
verksamheten som en del av
verksamheten. I 13 kap. avses dock
hela verksamheten om inte något
annat anges.
Med verksamhet som medför skattskyldighet förstås en sådan
verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför
skattskyldighet enligt 2 § första stycket 1.
6 kap.
2
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. Efter ansökan av
samtliga delägare kan
skattemyndigheten besluta att den
av delägarna som dessa föreslår
tills vidare skall anses som
skattskyldig för bolagets eller
rederiets hela skattepliktiga
omsättning.
§
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. I 23 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:000)
finns bestämmelser om att
skattemyndigheten får besluta att
en av delägarna skall svara för
redovisningen och betalningen av
mervärdesskatt.
147
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
4§2
Vid uttag i form av användande
av personbil för privat bruk enligt 2
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 5 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare har
bestämts i fråga om tillhanda-
hållandet av bilförmåner åt
anställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 5 £
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare. Detsamma gäller
i fråga om delägare i handelsbolag.
Vid uttag i form av användande
av personbil för privat bruk enligt 2
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 9
kap. 2 § skattebetalningslagen
(1997:000) har bestämts i fråga om
tillhandahållandet av bilförmåner åt
anställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 9 kap.
2 § skattebetalningslagen. Detsam-
ma gäller i fråga om delägare i
handelsbolag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
9 kap.
3§3
En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare
har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap.
Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag
1. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket han har utfört eller
låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ingående skatt
som hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa avser lokaler som
omfattas av beslutet, och
2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av fastighetsför-
säljningen under förutsättning att
den tidigare ägaren har betalat in
den återförda ingående skatten till
staten.
2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av
fastighetsförsäljningen under
förutsättning att den tidigare ägaren
i samband med sin redovisning av
den återförda ingående skatten,
dock senast före ingången av
andra månaden efter den då
redovisningen gjordes, har betalat
in skatt enligt skattebetalnings-
148
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lagen (1997:000) med ett belopp
som motsvarar den återförda
ingående skatten och att det inbe-
talda beloppet inte skall räknas av
enligt 16 kap. 10 § skatte-
betalningslagen.
Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver
verksamhet som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt
1 §. Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap.
9-13 §§.
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt
vid förvärv enligt 3 § första stycket
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första
stycket 2 och andra stycket har den
som yrkar avdrag endast om han
kan styrka sin rätt genom ett av den
tidigare ägaren utfärdat intyg om
storleken av den ingående skatt som
denne återfört på grund av
fastighetsförsäljningen och betalat
in till staten. Den tidigare ägaren är
skyldig att utfärda ett sådant intyg,
om köparen begär det.
9 a kap.
H §4
När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 13 kap., om
inte annat följer av tredje stycket.
I 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt
vid förvärv enligt 3 § första stycket
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första
stycket 2 och andra stycket har den
som yrkar avdrag endast om han
kan styrka sin rätt genom ett av den
tidigare ägaren utfärdat intyg om
storleken av den ingående skatt som
denne återfört på grund av
fastighetsförsäljningen och betalat
in till staten z enlighet med de
bestämmelserna. Den tidigare
ägaren är skyldig att utfärda ett
sådant intyg, om köparen begär det.
När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 10 kap.
skattebetalningslagen (1997:000),
om inte annat följer av tredje
stycket.
149
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den
huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under
redovisningsperioden, får även andra omsättningar som avses i 1 eller 2 §
ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller i fråga om motorfordon endast om de
förvärvats för att efter skrotning säljas i delar.
Prop. 1996/97:100
Del 1
11 kap.
5§5
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller
2 och 2 a § innehålla uppgift om
1. ersättningen,
2. skattens belopp for varje skattesats,
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan
uppgift genom vilken de kan identifieras,
4. transaktionens art,
5. platsen för varans mottagande,
6. den skattskyldiges registre-
ringsnummer enligt 14 kap. 24 §
eller, då den skattskyldige inte är
registrerad, hans person- eller
organisationsnummer om det finns
ett sådant och annars en likvärdig
uppgift, och
6. den skattskyldiges registre-
ringsnummer eller, då den
skattskyldige inte är registrerad,
hans person- eller organisations-
nummer om det finns ett sådant och
annars en likvärdig uppgift, och
7. övrigt som kan ha betydelse for bedömningen av skattskyldigheten
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning.
En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten.
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första
stycket 3, 4, 6 och 7.
Bestämmelserna i första stycket 3-5 får frångås då fråga är om en
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
12 kap.
Beskattningsbeslut och andra
beslut i beskattningsärenden
meddelas, om inte annat anges i
andra^/örife styckena eller i 2 §, av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldige är registrerad eller,
om han inte är registrerad, av den
skattemyndighet som enligt 14 kap.
23 § är behörig att besluta om regi-
1 §
Beslut enligt denna lag med-
delas, om inte annat anges i andra
stycket eller i 1 a eller 2 §, av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldige är registrerad enligt 3
kap. 1 § skattebetalningslagen
(1997:000) eller, om han inte är
registrerad, av den skattemyndighet
som enligt 2 kap. samma lag är
150
Nuvarande lydelse
strering.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även beskatt-
ningsärenden enligt denna lag.
Om ett beskattnings ärende har ett
nära samband med ett taxe-
ringsärende som enligt 2 kap. 4 §
taxeringslagen skall avgöras i en
skattenämnd och det är lämpligt att
ärendena prövas i ett sammanhang,
får även beskattningsärendet av-
göras i skattenämnden.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 17 kap. 2, 5 och 6 §§. 1
förekommande fall tar verket över
den befogenhet som annars
tillkommer skattemyndigheten.
1
Beslut som avses i 1 § och som
rör den som är skattskyldig endast
på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Föreslagen lydelse
behörig att besluta om registrering.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även ärenden
enligt denna lag.
§6
Beslut enligt denna lag som rör
den som är skattskyldig endast på
grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Prop. 1996/97:100
Del 1
2§7
Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om
betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av
upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse
av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19
kap. 7 §. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ tillämpas 1 §
första stycket.
Av 14 kap. 28 § följer att
bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 2 § taxerings-
lagen (1990:324) är tillämpliga i de
fall den skattskyldige enligt 14 kap.
3 § skall redovisa skatt enligt denna
lag i en självdeklaration.
Bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
är tillämpliga i de fall den skattskyl-
dige skall redovisa mervärdesskatt i
en självdeklaration.
151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Allmänna bestämmelser Allmän bestämmelse
11 a-28 a §§ finns bestämmelser
om skyldighet att redovisa
utgående och ingående skatt. I 29
och 30 §§ finns bestämmelser om
skyldighet att lämna vissa andra
uppgifter.
114 kap. finns bestämmelser om
skyldigheten att lämna deklaration
och om deklarationsförfarandet.
110 kap. skattebetalningslagen
(1997:000) finns bestämmelser om
redovisning av mervärdesskatt.
Ytterligare bestämmelser om
redovisningen finns i det följande i
6-28 a §§.
19 kap.
10
12 §
En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i denna
lag för deklaration av ingående
skatt i en verksamhet som medför
skattskyldighet. För den som
ansöker om sådan återbetalning
gäller vad som föreskrivs i 12-18
och 20-22 kap. i fråga om den som
är skattskyldig, om inget annat
följer av 13 §.
En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i 10 kap.
17 § eller 31 § första stycket
skattebetalningslagen (1997:000)
för deklaration av ingående skatt i
en verksamhet som medför skatt-
skyldighet. För den som ansöker
om sådan återbetalning gäller vad
som föreskrivs i 13 och 21 kap.
samt vad som föreskrivs om för-
farandet i skattebetalningslagen i
fråga om den som är skattskyldig,
om inget annat följer av 13 §.
13 §
Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och inte skall lämna särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § skall
ändå lämna sådan deklaration, om
det inte finns särskilda skäl mot det.
Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid lämna särskild deklaration.
Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och som enligt 10 kap. 31 § första
stycket skattebetalningslagen
(1997:000) inte skall redovisa
mervärdesskatt i skattedeklaration,
skall ändå göra det, om det inte
finns särskilda skäl mot det.
Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid redovisa mervärdesskatt i
152
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skattedeklaration.
Prop. 1996/97:100
Del 1
14 §
Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning
enligt 10 kap. 5-8 §§.
Vid återbetalning som avses i
första stycket betalas inte ränta.
20 kap.
1 §12
Följande beslut av skattemyn-
digheten får överklagas hos
länsrätten av den skattskyldige och
av Riksskatteverket:
1. beskattningsbeslut i en fråga
som kan ha betydelse för beskatt-
ningen eller rätten till återbe-
talning enligt 10 kap. 9-13 §§,
2. beslut att avvisa en begäran
om omprövning av beskattnings-
beslut eller att avvisa ett över-
klagande till länsrätten,
3. beslut enligt 10 kap. 9 §,
4. beslut enligt 14 kap. 23 och
24 §§, och
5. beslut om skattskyldighet eller
anstånd med att lämna deklaration
eller betala skatt.
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om
betalningsskyldighet och avräkning
enligt 19 kap. 7 § får överklagas
hos Länsrätten i Dalarnas län.
Beslut om avräkning får överklagas
särskilt på den grunden att
avräkningsbeslutet i sig är felaktigt
men i övrigt endast i samband med
överklagande av beslut om
betalningsskyldighet.
Vid överklagande av beslut
enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,
gäller bestämmelserna i 22 kap.
skattebetalningslagen (1997:000).
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut om avräkning
får överklagas särskilt på den
grunden att avräkningsbeslutet i sig
är felaktigt men i övrigt endast i
samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet. Ett
153
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:100
,, , Del 1
överklagande enligt detta stycke
skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även överklagas
av Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs
det allmännas talan av Riksskatteverket.
22 kap.
Riksskatteverket
1
Riksskatteverket leder och
ansvarar för skatteförvaltningens
verksamhet enligt denna lag.
Förfarandet
§
I fråga om betalning och
återbetalning av skatt samt
förfarandet i övrigt finns det även
bestämmelser i skattebetalnings-
lagen (1997:000).
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om redovisnings-
perioder som gått till ända senast vid utgången av 1997. Detsamma gäller
för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 §
tredje stycket slutar under januari 1998.
3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn tas också till skyldighet att betala
skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000).
1 Senaste lydelse av
13 kap. 1 a § 1994:1798
13 kap. 3 § 1995:1207
rubriken närmast före 13 kap. 29 § 1994:1798
13 kap. 29 § 1994:1798
rubriken närmast före 13 kap. 30 § 1994:1798
13 kap. 30 § 1994:1798
rubriken till 14 kap. 1994:1798
14 kap. 1 § 1995:1207
14 kap. 2 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 3 § 1995:1207
14 kap. 3 § 1996:1406
14 kap. 5 § 1994:1798
14 kap. 8 § 1996:1406
154
14 kap. 12 § 1996:713
14 kap. 13 § 1994:1798
14 kap. 17 § 1995:700
14 kap. 23 § 1994:498
rubriken närmast före 14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 30 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 b § 1995:1207
14 kap. 30 c § 1994:1798
14 kap. 30 d § 1994:1798
15 kap. 1 § 1995:1286
16 kap. 12 § 1994:498
16 kap. 16 § 1995:581
16 kap. 17 § 1996:661
16 kap. 18 § 1996:661
17 kap. 2 § 1994:473
17 kap. 3 § 1994:473
17 kap. 5 § 1994:473
17 kap. 6 § 1994:473
17 kap. 7 § 1994:473
18 kap. 13 § 1994:1798
rubriken närmast före 19 kap. 13 § 1994:1798
20 kap. 4 § 1994:1798
rubriken närmast före 20 kap. 9 § 1996:661
20 kap. 9 § 1994:1798.
2 Senaste lydelse 1994:1798.
3 Senaste lydelse 1994:498.
4 Senaste lydelse 1995:700.
5 Senaste lydelse 1994:1798.
6 Senaste lydelse 1996:965.
’ Senaste lydelse 1996:1320.
’ Senaste lydelse 1994:1798.
’ Senaste lydelse 1994:1798.
Senaste lydelse 1996:661.
11 Senaste lydelse 1995:700.
12 Senaste lydelse 1996:1320.
Prop. 1996/97:100
Del 1
155
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
dels att 5-7, 10, 15, 21 och 28-30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Revision får genomföras i den
reviderades verksamhetslokaler
även om den reviderade inte lämnat
sitt medgivande till det, om
revisionen inte utan svårighet kan
genomföras på någon annan plats.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas, får åtgärden genomföras
utan att den reviderade underrättas
om att revision skall ske.
Föreslagen lydelse
5§
Revision får, i de delar den inte
utan svårighet kan genomföras på
någon annan plats, genomföras i
den reviderades verksamhets-
lokaler även om den reviderade
inte lämnat sitt medgivande till det.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla, förvanska eller
förstöra det som får granskas,
inventeras, besiktigas eller provas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla, förvanska eller
förstöra det som får granskas,
inventeras, besiktigas eller provas,
får åtgärden genomföras utan att
den reviderade underrättas om att
revision skall ske.
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls, förvanskas eller
förstörs.
156
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
När revision genomfors i den reviderades verksamhetslokaler i annat
fall får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs
för revisionen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
' §
När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, far
handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalema och
omhändertas för granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för 2. det finns en påtaglig risk för
att handlingen undanhålls eller att handlingen undanhålls,
förvanskas. förvanskas eller förstörs.
Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.
10 §
Hos den som kan föreläggas att
lämna kontrolluppgift om
rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 75 a §
tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a §
lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter eller 17
kap. 5 § mervärdesskattelagen
(1994:200), får räkenskaper och
andra handlingar som rör hans
verksamhet granskas utan föregå-
ende föreläggande, om det finns
särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer
att påträffas och det kan befaras att
utredningen skulle försvåras av ett
föreläggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för
kontrollen.
Hos den som inte kan bli
föremål för revision enligt de i 1 §
angivna lagarna, men som kan
föreläggas att lämna kontrolluppgift
om rättshandling enligt 3 kap. 5 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 69 §
tullagen (1994:1550), 3 kap. 50 a §
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter eller 14
kap. 4 § skattebetalningslagen
(1997:000)dår handlingar som kan
ha betydelse för kontrolluppgifts-
skyldigheten granskas utan föregå-
ende föreläggande. Granskningen
får göras endast om det finns
särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer
att påträffas och det finns en
påtaglig risk att utredningen skulle
försvåras av ett föreläggande samt
det finns ett betydande utrednings-
intresse för kontrollen.
Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske z
verksamhetslokalema om de
157
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
handlingar som skall granskas inte
utan svårighet kan granskas på
någon annan plats.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7-
10 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall insamlade
uppgifter förstöras.
15 §
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen eller det som får
inventeras, besiktigas eller provas
undanhålls, förvanskas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7-
9 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall rätten besluta
att omhändertagna handlingar
skall återlämnas och övriga
insamlade uppgifter skall förstöras.
21 §
Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren
verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock
verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske
obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1987:1065) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.
Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1994:1550) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.
Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat
anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan
särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller
om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet.
158
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 §
Prop. 1996/97:100
Del 1
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av den länsrätt
som för det år då framställningen
görs, skall pröva taxering till skatt
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt för den som åtgärden
avser. Om det inte finns någon
sådan länsrätt är länsrätten i det län
behörig där beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av länsrätten i det
län där den som åtgärden avser
hade sin hemortskommun den
1 november året före det
kalenderår då framställningen görs.
Vid bestämmande av hemorts-
kommun gäller bestämmelserna i
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt i tillämpliga delar.
Om det inte finns någon sådan
länsrätt är länsrätten i det län
behörig där beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
29 §
Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos
länsrätten.
Om länsrätten ändrar gransk- Om länsrätten ändrar ett beslut
ningsledarens beslut enligt 6 § helt om åtgärd enligt denna lag helt
eller delvis, får rätten besluta att eller delvis, skall rätten besluta att
insamlade uppgifter skall förstöras, omhändertagna handlingar skall
återlämnas och övriga insamlade
uppgifter skall förstöras.
30 §
Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.
1 fråga om företrädare för det
allmänna gäller beträffande skatt
eller avgift som tas ut enligt
bestämmelserna i 1 § första stycket
1, 3-5 och 8-11 föreskrifterna i 6
kap. 15-17 §§ taxeringslagen
(1990:324).
1 fråga om företrädare för det
allmänna gäller 6 kap. 15-17 §§
taxeringslagen (1990:324) beträff-
ande skatt eller avgift som tas ut
enligt 1 § första stycket denna lag.
32 §
Om den reviderade försatts i
konkurs när omhändertagna
handlingar skall återlämnas enligt
15 § andra stycket, 26 eller 29 §,
skall handlingarna i stället
överlämnas till konkursförvaltaren.
Skattemyndigheten skall underrätta
159
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
den som handlingarna omhänder-
tagits hos om att handlingarna
överlämnats till konkursför-
valtaren.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya föreskrifterna
skall tillämpas också i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. sjömansskattelagen (1958:295),
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065),
6. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
7. mervärdesskattelagen (1994:200).
Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga om beslut om tvångsåtgärd
som meddelats före ikraftträdandet av denna lag. Den nya 32 § tillämpas
dock från ikraftträdandet.
160
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1347) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelsen till
lagen (1996:1347) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
(1984:151) om
och prisregler-
(1984:668) om
socialavgifter från
Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt, tull
eller avgift tas ut enligt
bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. kupongskattelagen
(1970:624),
3. lagen
punktskatter
ingsavgifter,
4. lagen
uppbörd av
arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065),
6. fordonsskattelagen
(1988:327),
7. taxeringslagen (1990:324),
8. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta,
9. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
10. mervärdesskattelagen
(1994:200).
Lagen tillämpas även för
kontroll av att en vara får föras in i
eller ut ur landet enligt tullagen
och för kontroll av att föreläggande
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.
Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt
eller avgift tas ut enligt
bestämmelserna i
1. kupongskattelagen
(1970:624),
2. lagen (1984:151) om
punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
3. fordonsskattelagen
(1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),
5. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
6. skattebetalningslagen
(1997:000).
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och för kontroll av att
föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och
fullständigt.
11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
161
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
revision eller kontroll av
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den 1
november 1997. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
1. beslut om tvångsåtgärd som
meddelats före ikraftträdandet,
2. revision eller kontroll av skatt
eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen (1953:272),
b) sjömansskattelagen
(1958:295),
c) lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
d) lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
e) tullagen (1987:1065),
f) lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
g) mervärdesskattelagen
(1994:200).
162
Härigenom föreskrivs att 30, 38, 69, 71, 72, 75, 88 och 92 §§ tullagen
(1994:1550) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Om tull inte betalas inom Om tull inte betalas inom före-
föreskriven tid, skall dröjsmålsav- skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom. ut enligt lagen (1997:000) om
uppbördslagen (1953:272). dröjsmålsavgift.
Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även beträf-
fande dröjsmålsavgift enligt första stycket.
38 §
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om någon, i egenskap av
företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att
betala in tull i rätt tid och ordning,
är han tillsammans med den
tullskyldige betalningsskyldig för
tullen. Betalningsskyldigheten får
helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av
betalningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan den tullskyldiges betalnings-
skyldighet för beloppen har fallit
bort enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
tull enligt 37 §.
Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för tullbelopp enligt
första stycket har rätt att få ut
beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.
1 fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för en tullskyldig
som är juridisk person och som inte
har betalat in tull i rätt tid och
ordning gäller 12 kap. 6 § första,
andra och fjärde styckena, 7 §,
12 § första stycket och 13 §
skattebetalningslagen (1997:000).
Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
tull enligt 37 §.
163
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
69 §
Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan
beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons
deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör
verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia
av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre
personen (kontrolluppgift).
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han mås-
te lägga ned ett betydande arbete
för att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till tull-
myndighetens förfogande för
granskning.
71 §
Ett beslut om revision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Beslu-
tet skall innehålla uppgift om ända-
målet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 76 och 77 §§.
Ett beslut om revision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 76 och 77 §§.
Företas revisionen för gransk-
ning av annan än den som
revideras, får tullmyndigheten, om
det finns särskilda skäl, utesluta
uppgift om vem eller vilken
rättshandling granskningen avser.
I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera
tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Om det är av betydelse
för kontrollen att företa inventering
eller liknande fysisk kontroll, får
dock underrättelse ske i samband
med att revisionen verkställs, om
kontrollen annars kan mista sin
betydelse.
164
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
72 §
En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett
sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den
reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket
och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångs-
Prop. 1996/97:100
Del 1
åtgärder i beskattningsförfarandet.
Tullmyndigheten får om det
behövs bestämma tid och plats för
revisionen. Denna får inte utan
särskilda skäl verkställas hos
enskild mellan kl. 19 och kl. 8.
Revisionen skall ske hos den
reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Revisionen får verkställas hos
den reviderade, om han medger
det. Revisionen skall ske hos den
reviderade, om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på
begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.
75 §
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall tullmyndigheten
överlämna handlingarna till
konkursförvaltaren. Tullmyndig-
heten skall underrätta den revide-
rade om att handlingarna
överlämnats till konkursför-
valtaren.
Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
88 §
Tulltillägg och förseningsavgift
får helt eller delvis efterges om
felaktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den tullskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller, om felaktigheten eller
Den tullskyldige skall helt eller
delvis befrias från tulltillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
tullskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
165
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Tulltillägg får helt efterges även
när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse
som ringa.
Förseningsavgift får helt eller
delvis efterges också när
underlåtenheten är att anse som
ringa.
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller arman särskild omständighet,
eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Den tullskyldige får befrias helt
från tulltillägget när det belopp
som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten
är obetydligt.
Den tullskyldige får helt eller
delvis befrias från förseningsavgift
även när underlåtenheten är
obetydlig.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Bestämmelserna om eftergift av
tulltillägg och förseningsavgift skall
beaktas, även om yrkande om detta
inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.
92 §
Bestämmelserna om befrielse
från tulltillägg och förseningsavgift
skall beaktas, även om yrkande om
detta inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.
Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg
som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg
eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns
anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
166
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1, 20 och 41 §§ samt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §‘
Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, lands-
tingsskatt och församlingsskatt.
Allmän kommunalskatt skall
betalas av fysisk person och dödsbo
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder, dock att
skatten skall tas ut i helt antal
kronor enligt vad som föreskrivs i
uppbördslagen (1953:272).
Allmän kommunalskatt skall
betalas av fysisk person och dödsbo
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder, dock att
skatten skall tas ut i helt antal
kronor enligt vad som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:000).
Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också
skyldig att betala landstingsskatt.
I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter
och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt.
20 §2
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras for:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studie- ränta enligt 8 kap. 1 § studie-
stödslagen (1973:349), 52, 52 a och stödslagen (1973:349), 52, 52 a och
167
Nuvarande lydelse
55 §§ lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och
49 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 5 kap. 12 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
30 § tullagen (1987:1065), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327) och
16 kap. 12 och 13 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200) och 36 §
lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd samt kvarskatteavgift och
dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen',
Föreslagen lydelse
55 §§ lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 31 § tull-
lagen (1994:1550), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327),
36 § lagen (1996:1030) om under-
hållsstöd och 19 kap. 2 och 4-9 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
samt dröjsmålsavgift beräknad
enligt lagen (1997:000) om dröjs-
målsavgift',
Prop. 1996/97:100
Del 1
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);
avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
foretagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är skatteavdrag för vilket arbets-
betalningsskyldig enligt 75 § givare är betalningsskyldig enligt
uppbördslagen (1953:272) eller för skattebetalningslagen (1997:000);
vilket betalningsskyldighet före-
ligger på grund av underlåtenhet
att göra avdrag enligt lagen
(1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering;
överforbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenfororeningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
168
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgas-
området;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen
(1975:1385).
(Se vidare anvisningarna.)
Prop. 1996/97:100
Del 1
41 §3
Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.
1 andra fall än som nu sagts skall
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller
omkostnad anses belöpa på det
beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt rum.
Sådan speciell skatt, avgift eller
ränta, som ingår i slutlig eller till-
kommande skatt enligt uppbörds-
lagen (1953:272), anses dock
belöpa på det beskattningsår då den
slutliga eller tillkommande skatten
påförts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det
beskattningsår till vilket skatten
hänför sig.
I andra fall än som nu sagts skall
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller
omkostnad anses belöpa på det
beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt rum.
Sådan speciell skatt eller avgift som
ingår i slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
anses dock belöpa på det beskatt-
ningsår då den slutliga skatten på-
förts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det be-
skattningsår till vilket skatten hän-
för sig.
23.4 Avdrag får göras för
fastighetsskatt och särskild
löneskatt på pensionskostnader och
speciella för näringsverksamheten
utgående skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
Anvisningar
till 23 §
23. Avdrag får göras för
fastighetsskatt och särskild
löneskatt på pensionskostnader och
speciella för näringsverksamheten
utgående skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
169
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §). Avdrag får dock göras för
mervärdesskatt som har återförts
enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200)
och inbetalats till staten.
20 §). Avdrag får dock göras för
mervärdesskatt som har återförts
enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200)
och inbetalats till staten på sätt som
anges i 9 kap. 3 § första stycket 2
mervärdesskattelagen (1994:200).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att
utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare
i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses
motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för
reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten.
Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om
begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också
beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har
kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget
näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna
och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga
om ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och
sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper
på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för
vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272).
‘Senaste lydelse 1991:1677.
2Senaste lydelse 1996:1219.
'Senaste lydelse 1990:650.
“Senaste lydelse 1995:651.
170
Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag och
punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1331) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke-.
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som för-
värvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket ut-
färdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller
vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst
100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeforsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att
försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar
ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsent-
ligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;
ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande
som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av
171
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
anvisningarna till 49 §;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendier för mottagarens utbildning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intemat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag
likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser-
sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser
samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven
livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven
författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av
barnpension som inte är skattepliktig;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän för-
säkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som
utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor
enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård
av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och
hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
Prop. 1996/97:100
Del 1
172
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen
(1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig infor
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kost-
nadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser
resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
ländema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger
faktiska resekostnader och vid köming med egen bil inte överstiger det
avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha-
blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt-
ningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till närings-
verksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a §
tredje stycket eller 75 a § jjärde
stycket uppbördslagen (1953:272),
22 § tullagen (1973:670), 20 §
lagen (1982:1006) om avdrags-
Prop. 1996/97:100
Del 1
ränta enligt 61 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter, 40 § lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 33 §
173
Nuvarande lydelse
och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, 5 kap.
13 § lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
40 § lagen (1984:404) om stämpel-
skatt vid inskrivningsmyndigheter,
24 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
32 och 34 §§ tullagen (1987:1065)
eller 16 kap. 15 § mervärdesskat-
telagen (1994:200);
Föreslagen lydelse
tullagen (1994:1550) eller 19 kap.
2 och 12-14 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:000);
Prop. 1996/97:100
Del 1
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
inte uppgår till 500 kronor;
ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av
detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid
inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför-
säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an-
visningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
2. Äldre bestämmelser i 19 §
tillämpas i fråga om ränta som utgår
enligt 36 § 3 mom. lagen
(1958:295) om sjömansskatt och
som betalas ut efter ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser i 19 §
tillämpas i fråga om ränta som utgår
enligt uppbördslagen (1953:272),
lagen (1958:295) om sjömansskatt,
tullagen (1973:670), lagen
(1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
tullagen (1987:1065) och
mervärdesskattelagen (1994:200)
och som betalas ut efter ikraft-
trädandet.
174
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 53 och 61 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 §'
I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet,
som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast över-
sända en till rätten ingiven bouppteckning eller någon annan handling,
som sägs i 51 § andra stycket, eller en bouppteckning, som tillhandahållits
rätten enligt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är rätten skyldig
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som behövs för uppbörd av skatten. Vad som nu sagts gäller
också i tillämpliga delar, när överrätt fastställt skatt till ett högre belopp än
som förut beräknats eller när en skattskyldig vitsordat en anmärkning som
framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto
hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag
eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med
en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272) om inte
annat följer av 6 § sista stycket.
Den obetalda skatten och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa be-
lopp. Skattemyndigheten får medge
befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift om inte annat
följer av 6 § sista stycket. Den obe-
talda skatten och dröjsmålssavgiften
skall lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Skattemyndigheten får
medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök-
ningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som
ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
175
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
61 §2
Har dödsbo eller skattskyldig rätt
att återfå betalad skatt på grund av
överrätts beslut eller beslut enligt
27 §, 33 § 3 mom. eller 56 - 59 §§,
skall skattebeloppet kostnadsfritt
återbetalas i den ordning som är
föreskriven i uppbördslagen
(1953:272) i fråga om restitution av
skatt. Beslut som grundar rätt till
återbetalning skall omgående
sändas till den skattemyndighet som
enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är
uppbördsmyndighet. På
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2
mom. som återbetalas utgår ränta
om inte annat följer av andra
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig rätt
att återfå betalad skatt på grund av
överrätts beslut eller beslut enligt
27 §, 33 § 3 mom. eller 56 - 59 §§,
skall skattebeloppet kostnadsfritt
återbetalas i den ordning som
föreskrivs i skattebetalningslagen
(1997:000) i fråga om återbe-
talning av skatt. Beslut som grundar
rätt till återbetalning skall
omgående sändas till den skatte-
myndighet som anges i 52 § 1
mom. tredje stycket. På skattebe-
lopp, dröjsmålsavgift samt ränta
enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 mom.
som återbetalas utgår ränta om inte
annat följer av andra stycket.
I fall, som avses i 57-58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna
i vad mån ränta skall utgå.
Har enligt 55 § anstånd medgetts med erläggande av skatt, skall vid
befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna
skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda
skattebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva
anståndsbeslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1993:1704.
2Senaste lydelse 1992:625.
176
Härigenom föreskrivs att 3 § 14 mom. och 23 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
14 mom.' Vad som återstår av intäkt av kapital efter avdrag utgör
inkomst av kapital.
Uppkommer underskott vid
beräkningen medges skattere-
duktion enligt 2 § 4 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
23
Om skattskyldig blivit genom
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst
såväl här i riket som i utländsk stat,
må regeringen på ansökan av den
skattskyldige efter vederbörandes
hörande kunna, därest ömmande
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av
eller lindring i dubbelbeskattningen,
förordna om efterskänkande av
statlig inkomstskatt. Har skatten
redan erlagts, återbekommes den i
den ordning, som för restitution av
skatt i uppbördslagen stadgas.
Uppkommer underskott vid be-
räkningen medges skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § skattebetal-
ningslagen (1997:000).
§2
Om skattskyldig blivit genom
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst
såväl här i riket som i utländsk stat,
må regeringen på ansökan av den
skattskyldige efter vederbörandes
hörande kunna, därest ömmande
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av
eller lindring i dubbelbeskattningen,
förordna om efterskänkande av
statlig inkomstskatt. Har skatten
redan betalats, återbetalas den i
den ordning som föreskrivs i 18
kap. skattebetalningslagen
(1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1990:651.
2Senaste lydelse 1974:770.
177
12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1951:691) om viss lindring
i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
2§
Det åligger skattemyndighet att
vid debitering av slutlig eller
tillkommande skatt beakta rätt till
skattenedsättning, som må till-
komma den skattskyldige enligt 1 §.
Det åligger skattemyndighet att
vid debitering av slutlig skatt
beakta rätt till skattenedsättning,
som tillkommer den skattskyldige
enligt 1 §.
Vid beräkning av preliminär skatt åligger det skattemyndigheten att
beakta rätt till sådan skattenedsättning som tillkommer den skattskyldige
enligt 1 § första meningen.
4§
Har rätt till skattenedsättning Har rätt till skattenedsättning
enligt 1 § inte beaktats äger den enligt 1 § inte beaktats äger den
skattskyldige söka rättelse hos den skattskyldige söka rättelse hos
skattemyndighet som utfärdat skattemyndigheten. Därvid till-
skattsedeln. Därvid tillämpas lämpas bestämmelserna i skatte-
bestämmelsema i uppbördslagen betalningslagen (1997:000) om
(1953:272) om omprövning. omprövning.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om slutlig skatt enligt 1999 års taxering och i fråga om
preliminär skatt för inkomståret 1998.
'Lagen omtryckt 1993:1055.
178
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst' skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
5
Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det
påförda beloppet eller, där
restitution skall ske, tillställa den
skattskyldige det belopp som han
har rätt till. Därvid tilllämpas
bestämmelserna i 103 § uppbörds-
lagen (1953:272).
Föreslagen lydelse
2
Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det
påförda beloppet eller, där
återbetalning skall ske, tillställa
den skattskyldige det belopp som
han har rätt till. Därvid tilllämpas
bestämmelserna i 23 kap. 8 §
skattebetalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.
2Senaste lydelse 1993:896.
179
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgrundande inkomst-
en, skall, sedan den försäkrade
erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, om felaktig-
heten inte är att anse som ringa.
Detsamma gäller då vid
bestämmande av avgiftsunderlag
enligt lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare belopp, som ingår i
inkomst av anställning, ansetts inte
skola inräknas i avgiftsunderlaget
eller belopp, som ingår i inkomst av
annat förvärvsarbete, hänförts till
sådant underlag. Ändring, som i
detta stycke sägs, får inte göras
efter utgången av sjunde året efter
det år, som inkomsten avser.
Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgrundande in-
komsten, skall, sedan den försäk-
rade erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, om felaktighe-
ten inte är att anse som ringa. Det-
samma gäller då vid bestämmande
av avgiftsunderlag enligt skatte-
betalningslagen (1997:000) belopp,
som ingår i inkomst av anställning,
ansetts inte skola inräknas i avgifts-
underlaget eller belopp, som ingår i
inkomst av annat förvärvsarbete,
hänförts till sådant underlag.
Ändring, som i detta stycke sägs,
får inte göras efter utgången av
sjunde året efter det år, som
inkomsten avser.
Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för
försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas,
undanröjas.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1998. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst för tidigare år.
'Senaste lydelse 1984:672.
180
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1337) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § första-fjärde och
sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272). När skäl föreligger får
avvikelse ske från förmånsvärde
som skattemyndigheten bestämt
enligt 5 £ andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14-17§§
skattebetalningslagen (1997:000).
När skäl föreligger får avvikelse ske
från förmånsvärde som skattemyn-
digheten bestämt enligt 9 kap. 2 §
andra stycket skattebetalnings-
lagen.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
ettusen kronor.
Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av
anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs
till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av
en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
181
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§‘
Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel
tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar
produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i
kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt
(skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har
beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.
Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet rege-
ringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot
den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den
ena skall avse förändringen mellan andra och första året före be-
skattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före
beskattningsåret och beskattningsåret.
Innan skattemyndigheten betalar
ut kommunalskattemedel till
kommunerna skall avräkning göras
enligt 52 § uppbördslagen
(1953:272), 12 § lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, 10 § lagen
(1995:1516) om utjämningsavgift
för kommuner och landsting och
2 § lagen (1995:1518) om mer-
värdesskattekonton för kommuner
och landsting. Vidare skall tillägg
göras för bidrag enligt 10 § lagen
(1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting samt
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen
(1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och
landsting. Det belopp som
framkommer skall betalas ut med
Innan skattemyndigheten betalar
ut kommunalskattemedel till
kommunerna skall avräkning göras
enligt 10 § lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och
landsting, 2 § lagen (1995:1518)
om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting och 16
kap. 9 § skattebetalningslagen
(1997:000). Vidare skall tillägg
göras för bidrag enligt 10 § lagen
(1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting samt
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen
(1995:1514) om generellt stats-
bidrag till kommuner och landsting.
Det belopp som framkommer skall
betalas ut med en tolftedel per
månad den tredje vardagen räknat
från den 17 i månaden, varvid dag
182
Nuvarande lydelse
en tolftedel per månad den tredje
vardagen räknat från den 17 i
månaden, varvid dag som enligt 2 §
lagen (1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i
månaderna januari och februari,
skall utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som
utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.
Föreslagen lydelse
som enligt 2 § lagen (1930:173) om
beräkning av lagstadgad tid
jämställs med allmän helgdag inte
skall medräknas. Är kommunens
fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i månaderna
januari och februari, skall
utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som
utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.
Prop. 1996/97:100
Del 1
En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga
taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av
skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan
av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen
enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett
enhetligt belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. I
motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt
belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret.
Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter
beskattningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med februari 1998.
'Senaste lydelse 1996:743.
183
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 19 och 27 §§ samt rubriken närmast före 27 §
kupongskattelagen (1970:624) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §*
Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt konto. Inbetalning
anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in
till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om kupongskatt inte betalas
inom den tid som anges i 8 eller
15 § eller i den ordning som anges i
första stycket, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Om kupongskatt inte betalas
inom den tid som anges i 8 eller
15 § eller i den ordning som anges i
första stycket, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt lagen (1997:000) om
dröjsmålsavgift.
Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
27
Har i annat fall än som avses i 9
eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den
utdelningsberättigade rätt till
restitution av vad som innehållits
för mycket.
Rätt till restitution föreligger
även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom
likvidation eller genom fusion
enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
§2
Har i annat fall än som avses i 9
eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den
utdelningsberättigade rätt till
återbetalning av vad som innehål-
lits för mycket.
Rätt till återbetalning föreligger
även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom
likvidation eller genom fusion
enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
184
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.
Ansökan om restitution skall
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av
femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.
Ansökan om återbetalning skall
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av
femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att
kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att
skattskyldighet ej föreligger för honom.
Beslut rörande restitution får
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet for utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för
restitution som anges i första
stycket först sedan länsrätt,
kammarrätt eller Regeringsrätten
meddelat beslut angående ut-
delningsbeloppet eller efter det att
utdelningsberättigad åsatts efter-
taxering for detsamma, kan ansökan
om restitution göras hos
beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen
skedde.
Är den som har rätt till resti-
tution av kupongskatt skyldig att
erlägga skatt enligt denna lag eller
uppbördslagen (1953:272), gäller
68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen i
tillämpliga delar.
Beslut rörande återbetalning får
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för
återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt,
kammarrätt eller Regeringsrätten
meddelat beslut angående ut-
delningsbeloppet eller efter det att
utdelningsberättigad åsatts efter-
taxering för detsamma, kan ansökan
om återbetalning göras hos
beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen
skedde.
Är den som har rätt till åter-
betalning av kupongskatt skyldig
att betala skatt enligt denna lag
eller skattebetalningslagen
(1997:000), gäller 18 kap. skatte-
betalningslagen i tillämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1993:1706.
2Senaste lydelse 1994:1869.
185
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
18 §'
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan
länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av
fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut
som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av
sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan
tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål enligt bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgifts-
processen, enligt lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter, om besiktning
enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), om handlings undan-
tagande från taxeringsrevision,
skatterevision, eller annan gransk-
ning och om befrielse från skyl-
dighet att lämna upplysningar eller
visa upp handling enligt taxerings-
lagen (1990:324), mervärdesskatte-
lagen (1994:200), lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter samt om
befrielse från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
2. mål enligt lagen (1994:466)
om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet, enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter, om
besiktning enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från
taxeringsrevision, skatterevision
eller annan granskning och om be-
frielse från skyldighet att lämna
upplysningar, visa upp handling
eller lämna kontrolluppgift enligt
skatteförfattningarna,
186
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud
enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 §
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt
omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt
33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första
stycket 2-4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild
utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt
lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m.,
4. mål om anstånd med att betala
skatt eller socialavgifter enligt upp-
börds- eller skatteförfattningarna
och annat mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med
undantag av mål om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt
och mål enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
Prop. 1996/97:100
Del 1
4. mål enligt folkbokförings-
författningarna, mål rörande
preliminär skatt eller om anstånd
med att betala skatt eller avgifter
enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock
endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen (1953:272),
bevissäkringslagen (1975:102/} för skatte- och avgiftsprocessen, lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och
mervärdesskattelagen (1994:200).
'Lydelse enligt prop. 1996/97:133.
187
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1971:1072) om förmånsbe-
rättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med
fordran på skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till
det allmänna som inte betecknas som
Lagen tillämpas inte om det
följer av särskild föreskrift eller i
fråga om skatte- eller avgiftstillägg,
dröjsmålsavgift, förseningsavgift
eller liknande avgift.
3
Fordran på slutlig skatt enligt
uppbördslagen (1953:272) har för-
månsrätt endast om den tidrymd till
vilken skatten är att hänföra har gått
till ända innan beslutet om konkurs
meddelas. Fordran på avgift som
uppbärs med tillämpning av lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare har
förmånsrätt i den mån avgiften
belöper på lön eller annan
ersättning som har utgetts före
beslutet om konkurs.
skatt.
Lagen tillämpas inte om det föl-
jer av särskild föreskrift eller i fråga
om skattetillägg, dröjsmålsavgift,
förseningsavgift eller liknande
avgift.
Fordran på slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:000)
har förmånsrätt endast om den tid-
rymd till vilken skatten är att
hänföra har gått till ända innan
beslutet om konkurs meddelas.
Fordran på socialavgifter som
betalas av arbetsgivare enligt
skattebetalningslagen har förmåns-
rätt i den mån avgifterna belöper på
lön eller annan ersättning som har
utgetts före beslutet om konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
'Senaste lydelse 1996:1352.
2Senaste lydelse 1996:1352.
188
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'
dels att 7 kap. 9 § skall upphöra att gälla,
dels att 8 kap. 16 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Årsbelopp och andra avgifter
enligt denna lag som inte har
betalats inom föreskriven tid får tas
ut genom utmätning utan
föregående dom eller utslag.
Dröjsmålsavgift enligt uppbörds-
lagen (1953:272) tas inte ut.
8 kap.
16 §2
Årsbelopp och andra avgifter
enligt denna lag som inte har
betalats inom föreskriven tid får tas
ut genom utmätning utan
föregående dom eller utslag.
Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom
utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter
betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Lagen omtryckt 1987:303.
2Senaste lydelse 1992:632.
189
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
10 §2
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast
två veckor före ordinarie bolagsstämma.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovis-
ningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om års-
redovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upplysningar som
skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna ange
detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller för-
summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot
eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller
verkställande direktör på annat sätt handlat i strid med denna lag,
tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas
i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör.
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de
önskar bringa till aktieägarnas kännedom.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
bolaget mte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra av drag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
eller särskild deklaration enligt 14
kap. 3 $ mervärdesskattelagen,
eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1-3.
1. att göra skatteavdrag enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 3 kap.2 § skattebetalnings-
lagen,
3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1
och 2 §§ skattebetalningslagen.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har
190
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna genast
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida forteckning enligt
12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande
angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt
angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dispositioner
beträffande bolagets vinst eller förlust.
I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena
äger motsvarande tillämpning.
Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende forhållanden som hänför sig till tiden före den 1
januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden före
den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
‘Lagen omtryckt 1993:150.
2Senaste lydelse 1995:1555.
191
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
8§'
Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som anspråket
riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann laga kraft,
beslutet.
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i andra stycket,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
58 § 2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgiften skall lämnas
för indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske.
En upplysning om detta skall tas in i
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i andra stycket,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
lagen (1997:000) om dröjsmåls-
avgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1994:579.
192
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 46 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
46 §'
Bestämmelserna i denna lag om omprövning och överklagande av beslut
om fastighetstaxering gäller i
förseningsavgift.
I fråga om debitering och upp-
börd av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).
Förseningsavgift skall debiteras för
det inkomstår den påförs.
tillämpliga delar för beslut om
1 fråga om debitering och
betalning av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:000).
Förseningsavgift skall debiteras för
det inkomstår den påförs.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1 Senaste lydelse 1993:1193.
13 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 1
193
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
1 §2
Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av
skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som
avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen
(1980:343) för uppgift som har tillförts sådant register och hos kommun
eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked
i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut,
om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada
eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det
kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol
registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4.
Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den
sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om
uppgiften saknar betydelse i målet.
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst och, med undantag
för arvsskatt och gåvoskatt, arman
direkt skatt samt omsättningsskatt,
tull och arman indirekt skatt. Med
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst och, med undantag
för arvsskatt och gåvoskatt, annan
direkt skatt samt omsättningsskatt,
tull och annan indirekt skatt. Med
skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande
avgift samt skatte- och avgifts-
tillägg och förseningsavgift. Med
verksamhet som avser bestäm-
mande av skatt jämställs verk-
samhet som avser bestämmande av
pensionsgrundande inkomst.
skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande
avgift samt skattetillägg och förse-
ningsavgift. Med verksamhet som
avser bestämmande av skatt jäm-
ställs verksamhet som avser
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.
Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida
inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig inkomst-
skatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansföretag,
3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när
beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
194
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som Prop. 1996/97:100
föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning eller om skatteregister. Del 1
Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
2Senaste lydelse 1996:155.
195
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, 6 och 17 §§ skatteregisterlagen
(1980:343)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-
tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fy-
siska och juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av
skatt enligt uppbördslagen
(1953:272), mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster, lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta, lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter samt
lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad
inkomst.
4. redovisning, bestämmande
och betalning av skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000),
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter samt lagen
(1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst.
Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skatte-
reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623)
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och lagen
(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997-2001 års taxeringar,
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje
stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
196
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Med beskattning avses i denna
lag fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, bestäm-
mande och uppbörd av skatt samt
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.
Med beskattning avses i denna
lag fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, redovisning,
bestämmande och betalning av
skatt samt bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst.
För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala
skatteregistret anges
1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilstånds-
ändring och folkbokföringsförhållanden,
2. registrering enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200),
särskilt registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma,
2. registrering enligt skatte-
betalningslagen (1997:000),
särskilt registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma,
4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell
församling, tillhörighet till svenska kyrkan,
5. nationalitet, personnummer
för hos personen folkbokförda barn
under 18 år, antal hemmavarande
barn som inte har uppnått 16 eller
18 års ålder, personnummer för
make och, om samtaxering sker
med annan person, personnummer
för denne,
5. nationalitet, personnummer
för hos personen folkbokförda barn
under 18 år, antal hemmavarande
barn som inte har uppnått 16 eller
18 års ålder, personnummer for
make och person som likställs med
make vid beskattningen,
6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs for att debitera
socialförsäkringsavgift,
7. slag av preliminär skatt som 7. på vilket sätt den preliminära
personen skall betala. skatten skall betalas.
För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges
personnummer för den hos vilken personen är folkbokförd.
För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast uppgift
om personnummer, namn och adress samt personnummer för den hos
vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses i
första stycket behövs för beskattning.
För person som ej är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt första,
andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här
i riket.
197
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§4
För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt
företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges
1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering
i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form,
2. registrering enligt mervärdes-
skattelagen (1994:200), särskilt
registrerings- och
nummer.
Prop. 1996/97:100
Del 1
redovisnings-
2. registrering enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000), särskilt
registrerings- och redovisnings-
nummer.
För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för
dödsfallet anges.
17 §5
Uppgifter om en arbetstagares
eller uppdragstagares namn och
personnummer, slag av preliminär
skatt som personen skall betala
samt uppgifter till ledning för
beräkning av skatteavdrag för
betalning av preliminär och
kvarstående skatt, får lämnas på
medium för automatisk
databehandling till arbetsgivare
eller uppdragsgivare.
Uppgifter om en arbetstagares
eller uppdragstagares namn och
personnummer, slag av preliminär
skatt som personen skall betala
samt uppgifter till ledning för
beräkning av skatteavdrag för
betalning av preliminär skatt, får
lämnas på medium för automatisk
databehandling till arbetsgivare
eller uppdragsgivare.
Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att uppgift som avses i
10 § sjätte stycket får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat EU-land
på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.
Underlag för uppgiftslämnandet får hämtas in på medium för automatisk
databehandling.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2Senaste lydelse 1996:1232.
'Senaste lydelse 1994:212.
4 Senaste lydelse 1994:212.
5Senaste lydelse 1994:1905.
198
Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)'
i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1344) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges
1. skatt enligt uppbördslagen 1. skatt, avgift och ränta som
(1953:272), omfattas av 1 kap. 1 § skattebetal-
ningslagen (1997:000),
2. mervärdesskatt, annan skatt eller avgift för vilken Skattemyndigheten
i Dalarnas län är beskattningsmyndighet och fordonsskatt,
3. arbetsgivaravgift, särskild
löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster och särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta,
4. skatte- och avgiftstillägg samt
förseningsavgift,
5. ränta och avgift som utgår i
samband med uppbörd eller indriv-
ning av skatt eller avgift enligt 1-4.
Med skatt enligt uppbördslagen
avses, förutom skatt och avgift
enligt 1 § nämnda lag, även annan
avgift och ränta som utgår enligt
bestämmelserna i lagen.
3. särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
4. skattetillägg samt försenings-
avgift,
5. ränta och avgift som utgår i
samband med indrivning av skatt
eller avgift enligt 1-4.
7 §2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och
6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag
och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter samt uppgift om företagsledare i dessa
företag.
2. Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen (1990:324), 17 kap.
4 § mervärdesskattelagen
(1994:200), 78 § 2 a mom. upp-
bördslagen (1953:272) eller 27 a §
2. Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen (1990:324) eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen
(1997:000). För varje sådan åtgärd
får anges tid, art, beskatt-
199
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
För varje sådan åtgärd får anges tid,
art, beskattningsperiod, skatteslag,
myndighets beslut om beloppsmäs-
siga ändringar av skatt eller under-
lag for skatt med anledning av
åtgärden samt uppgift huruvida
bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av skattsedel på
preliminär F-skatt med angivande
av skälen för beslutet, uppgifter
som behövs för att bestämma skatt
eller avgift enligt uppbördslagen,
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana
skatter eller avgifter.
ningsperiod, skatteslag, myndighets
beslut om beloppsmässiga ändring-
ar av skatt eller underlag för skatt
med anledning av åtgärden samt
uppgift huruvida bokföringsskyl-
dighet har fullgjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av F-skattsedel med
angivande av skälen för beslutet,
uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000), lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana
skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som
skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskatt- 8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet och ning, dock ej skälen för beslutet och
200
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
uppgift om utmätning enligt 68 § 6 uppgift om utmätning enligt 18 kap.
mom. uppbördslagen. 9 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts
betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare for en
juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation
eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress for skattsedelsfor-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från
sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde,
taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och
tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen,
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs for
värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art for
planerad eller pågående revision
samt beskattningsperiod och
skatteslag som denna avser samt
uppgift om tid för planerat besök
eller annat sammanträffande enligt
3 kap. 7 § taxeringslagen, 17 kap.
4 § mervärdesskattelagen, 78 § 2 a
mom. uppbördslagen eller 27 a §
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare.
14. Uppgift om tid och art för
planerad eller pågående revision
samt beskattningsperiod och
skatteslag som denna avser samt
uppgift om tid för planerat besök
eller annat sammanträffande enligt
3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum for fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar for vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av brutto vinstberäkning, annan be-
räkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
201
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapital-
investeringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt
uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av
skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion for
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om
beslut om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansomslut-
ning för koncemmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbe-
loppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 §
andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnum-
mer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas 24. Uppgift som skall lämnas
enligt 13 kap. 29 eller 30 § enligt 10 kap. 17 § första stycket 5
mervärdesskattelagen. och andra stycket samt 33 §
skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebo lagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om
företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen
(1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt vid
import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de
tidsperioder som uppgifterna avser.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer,
beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för
förändring äv lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av
Prop. 1996/97:100
Del 1
202
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och
datum för inkomstanmälan.
Prop. 1996/97:100
Del 1
19 §3
Om inte annat sägs i andra - fjärde styckena skall sådana uppgifter i det
centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 §, 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av skattsedel på preliminär F-skatt
och 7 § 23, med undantag av
uppgift om uppskovsavdrag enligt
lagen (1993:1469) om uppskovs-
avdrag vid byte av bostad, får
bevaras även efter utgången av den
tid som anges i första stycket.
Detsamma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och,
om samtaxering sker med annan
person, personnummer för denne,
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 §, 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av F-skattsedel och 7 § 23, med
undantag av uppgift om upp-
skovsavdrag enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad, får bevaras även
efter utgången av den tid som anges
i första stycket. Detsamma gäller
uppgifter om
1. personnummer för make och
person som likställs med make vid
beskattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt
punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370),
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsav-
drag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen
(1979:561) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26-29 skall
gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det
år under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för
uppgifter som avses i första eller fjärde stycket.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:116.
’ Lydelse enligt prop. 1996/97:116.
203
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
10 §'
Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den
årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar
för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv
månader efter räkenskapsårets utgång.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall,
annan tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om
årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar
i sin berättelse, om det kan ske.
Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som
kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i
företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till
den årsredovisningsskyldiges kännedom.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att
företaget inte har fullgjort sm skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
eller särskild deklaration enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen,
eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1-3.
1. att göra skatteavdrag enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen,
3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1
och 2 §§ skattebetalningslagen.
204
Prop. 1996/97:100
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte har Del 1
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorn genast
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
1 ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje styckena tillämpas.
Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
'Senaste lydelse 1996:1143.
205
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 3,5 a och 6 §§, 3 kap. 6 §
samt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2§2
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11
kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2
§ och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för
eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra och femte
styckena lagen om allmän
försäkring är att hänföra till inkomst
av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning som
inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. I fråga om
skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den
som slutligt har stått for de
kostnader som ligger till grund for
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän
försäkring är att hänföra till inkomst
av anställning anses som arbetsgi-
vare. Med inkomst av anställning
enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring skall i denna lag
likställas inkomst i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar
samt kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:000)
undantas vid beräkning av
skatteavdrag. I fråga om
skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den
som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund for
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
206
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av denna lag gäller som är skattskyldig för förmånen.
vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
sägs om iakttagande av för-
handsbesked.
Prop. 1996/97:100
Del 1
2 kap.
3§’
Underlag för beräkning av
avgifterna är summan av vad
arbetsgivaren under året har utgett
som lön i pengar eller annan
ersättning för utfört arbete eller
eljest med anledning av tjänsten,
dock inte pension, eller andra
skattepliktiga förmåner eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, annan ersättning för utfört
arbete. Bidrag som avses i 11 kap.
2 § första stycket m) lagen om
allmän försäkring likställs med lön.
Vidare likställs med lön
garantibelopp enligt löne-
garantilagen (1992:497). Med lön
likställs även kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt.
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner eller, i fall som avses i 3
kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.
Bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän
försäkring likställs med lön. Vidare
likställs med lön garantibelopp en-
ligt lönegarantilagen (1992:497).
Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 8 kap. 19
eller 20 § skattebetalningslagen
(1997:000) undantas vid beräkning
av skatteavdrag.
Med lön likställs också ersättning som en arbetsgivare utger till en
allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket
lagen (1991:1047) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till
arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 § §.
207
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5a§
Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från
arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid
bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en
arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moder-
företaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det
utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Om en arbetsgivare med stöd av
7 £ andra stycket lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får
han, i stället för vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med
5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst 3 550 kronor för varje
månad verksamheten bedrivits.
Om en arbetsgivare med stöd av
10 kap. 12 § skattebetalningslagen
(1997:000) medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får
han, i stället for vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med
5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst 3 550 kronor for varje
månad verksamheten bedrivits.
6 §5
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fördelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller beslut om
fastställelse enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare. Avdrag
som görs enligt 5 a § skall avse
arbetsmarknadsavgiften.
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fördelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller ett
beskattningsbeslut enligt skatte-
betalningslagen (1997:000).
Avdrag som görs enligt 5 a § skall
avse arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
3 kap.
6§6
Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de
under nästföregående år debiterade egenavgiftema minskad med summan
av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.
Riksförsäkringsverket får under Riksförsäkringsverket får under
208
Nuvarande lydelse
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som
förskott på belopp enligt första
stycket tillgodoföra sig 11 procent
av den preliminära skatt som
debiterats fysiska personer före den
1 februari samma år. Förskottet
tillgodoförs med en tolftedel under
var och en av uppbördsmånaderna.
Riksskatteverket skall varje år
senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 1 februari
samma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.
Om Riksförsäkringsverket under
ett uppbördsår tillgodoförts
förskott som överstiger beloppet
enligt första stycket skall skillnaden
regleras genom avräkning på
belopp som närmast därefter skall
tillgodoföras enligt första eller
andra stycket.
Föreslagen lydelse
respektive period om tolv månader
som preliminär skatt betalas enligt
skattebetalningslagen (1997:000)
som förskott på belopp enligt
första stycket tillgodoföra sig 11
procent av den preliminära skatt
som debiterats fysiska personer
före den 1 februari under perioden.
Förskottet tillgodoförs med en tolf-
tedel varje månad. Riksskattever-
ket skall varje år senast den 15
februari lämna Riksförsäkrings-
verket uppgift om summan av den
före den 1 februari samma år
debiterade preliminära skatten för
fysiska personer.
Om Riksförsäkringsverket under
en sådan tolvmånadersperiod som
anges i andra stycket tillgodoförts
förskott som överstiger beloppet
enligt första stycket skall skill-
naden regleras genom avräkning på
belopp som närmast därefter skall
tillgodoföras enligt första eller
andra stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 1
5 kap.
1
Om eftergift i vissa fall av
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 22 d £ lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Om befrielse i vissa fall från
skyldighet att betala egenavgifter
föreskrivs i 30 § uppbördslagen
(1953:272).
§7
Om befrielse i vissa fall från
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 13 kap.
skattebetalningslagen (1997:000).
Om uppbörd av avgifter enligt
denna lag föreskrivs i lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare samt i
uppbördslagen (1953:272).
Om bestämmande, redovisning,
och betalning av avgifter enligt
denna lag föreskrivs i skattebetal-
ningslagen (1997:000).
14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
209
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt i fråga om
egenavgifter som grundas på 1998 års taxering och tidigare år.
3. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbets-
givaravgifter som avser tid före 1998.
4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om
perioden 1 februari 1998-januari 1999.
'Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1996:1211.
’Senaste lydelse 1995:1492.
4Lydelse enligt prop. 1996/97:150.
‘Senaste lydelse 1996:1218.
‘Senaste lydelse 1993:1559.
7Senaste lydelse 1990:384.
210
Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §'
Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som
skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal for brott, på vilket inte kan följa svårare straff än
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas
ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.
Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader från
det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt 58 § 2-5
mom. uppbördslagen (1953:272).
Den obetalda övertidsavgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen far före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras for ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft.
Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader från
det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda övertidsavgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
‘Senaste lydelse 1993:905.
211
Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
34 §
Har den skattskyldige inte be-
talat skatten inom föreskriven tid,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
58 § 2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Dröjsmålsavgiften
betalas till inskrivningsmyndigheten
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Har den skattskyldige inte betalat
skatten inom föreskriven tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Dröjsmålsavgiften betalas till
inskrivningsmyndigheten eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.
Inskrivningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1992:640.
212
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§
I fråga om debitering och upp-
börd av fastighetsskatt gäller
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272).
I fråga om debitering och
betalning av fastighetsskatt gäller
bestämmelserna i skattebetalnings-
lagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1984:1078.
213
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§>
Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som
hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (inkomst av tjänst och
näringsverksamhet) respektive den del som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna (inkomst av kapital) beräknas var för sig. Den statliga
respektive kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses
utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala
inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som dessa
inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst av
olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad
förvärvsinkomst). Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av
den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna.
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), sådan reduktion anses
ha skett från statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift respektive statlig fas-
tighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda beloppet
av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig har att
erlägga fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för
privatbostad i utlandet skall
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses
ha skett från statlig fastighetsskatt
som hänför sig till privatbostad i
utlandet med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på
privatbostad i utlandet utgör av det
sammanlagda beloppet av statlig
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 77 kap. 11 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), sådan
reduktion anses ha skett från
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt respektive statlig
fastighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda beloppet
av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig har att
erlägga fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för
privatbostad i utlandet skall
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses
ha skett från statlig fastighetsskatt
som hänför sig till privatbostad i
utlandet med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på
privatbostad i utlandet utgör av det
sammanlagda beloppet av statlig
214
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fastighetsskatt före sådan reduktion, fastighetsskatt före sådan reduktion.
Prop. 1996/97:100
Del 1
I de fall då skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel har att betala avkastningsskatt som tas ut på
skatteunderlag som beräknas enligt bestämmelserna i 3 § första och femte
styckena samma lag eller skattskyldig enligt 3 § lagen (1993:1537) om
expansionsmedel har att betala expansionsmedelsskatt skall följande gälla.
Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestämmande enligt första
stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska
inkomsterna, sådan avkastningsskatt respektive expansionsmedelsskatt
jämställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Om skattskyldig
enligt 2 § lagen om expansionsmedel erhållit avdrag med en ökning av
expansionsmedel eller tagit upp som intäkt en minskning av
expansionsmedel skall, vid bestämmande enligt första stycket av den
statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna,
spärrbeloppet beräknas som om ett sådant avdrag inte erhållits respektive
intäkt inte medtagits vid taxeringen.
Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1995:1341.
215
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
29 §2
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgiften skall lämnas
för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.
Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit
skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Lagen omtryckt 1992:1769.
2Senaste lydelse 1993:911.
216
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
H §*
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till
dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försum-
melse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelseledamot
till last eller att en styrelseledamot på annat sätt handlat i strid mot denna
lag, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker eller mot stadgarna, skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan
om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i
berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela aktieägarna,
huvudmännen eller medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra av drag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
eller
1. att göra skatteavdrag en-
ligt skattebetalningslagen
(1997:000),
2. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen (1997:000), eller
3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om faststäl-
217
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till
dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i
förvaltningsberättelsen.
I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1
januari 1998 i fråga om punkt 1 och till tiden före den 1 februari 1998 i
fråga om punkt 2.
t
‘Senaste lydelse 1995:1572.
218
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
13 §'
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse
senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall
inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har
överlämnats till dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida
årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i fall som avses i 9
kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen (1995:1554). Innehåller
inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 9 kap.
eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen,
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller
försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en
styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en
styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i
strid mot denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, mot
årsredovisningslagen eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören.
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som
de önskar meddela medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
föreningen inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär 1. att göra skatteavdrag enligt
A-skatt eller kvarstående skatt skattebetalningslagen (1997:000),
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig for registrering 2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mer- enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
värdesskattelagen (1994:200), lagen,
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 3. att lämna skattedeklaration
mom. uppbördslagen eller 4 § enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
lagen (1984:668) om uppbörd av betalningslagen, eller
socialavgifter från arbetsgivare
eller särskild deklaration enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen,
eller
Prop. 1996/97:100
Del 1
219
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. att i rätt tid betala skatter och 4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1-3. avgifter som omfattas av 1 och 2 §§
skattebetalningslagen.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte
har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast-
ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till
dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram
i förvaltningsberättelsen.
I en moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.
Om anmälan har gjorts enligt 8 § tredje eller femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
'Senaste lydelse 1996:1142.
220
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 60 och 62 §§ fordonsskattelagen (1988:327)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
60 §2
Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 49 §
1, 2 och 3 mom. uppbördslagen
(1953:272) om anstånd skall då
tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt
som den skattskyldige fått anstånd
med att betala enligt första stycket
for den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid
anståndstidens utgång. För sådan
ränta tillämpas bestämmelserna om
ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen
och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
62
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 17
kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:000) om anstånd
skall då tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt
som den skattskyldige fått anstånd
med att betala enligt första stycket
för den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid
anståndstidens utgång. För sådan
ränta tillämpas bestämmelserna om
ränta i 5 kap. 12 § tredje stycket, 14
och 15 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter.
§3
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 60 §
gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den
1 januari 1998.
'Senaste lydelse av lagen
rubrik 1992:1440.
"Senaste lydelse 1993:913.
'Senaste lydelse 1992:644.
221
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §'
Bolagets beslut om påförande av avgifter enligt denna lag skall anses
som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är
obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om
avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit
överklagat. Avser beslutet TV-
påminnelse enligt 12 §.
Uttagande av avgift handläggs
hos kronofogdemyndigheten som
allmänt mål. Dröjsmålsavgift enligt
uppbördslagen (1953:272) utgår
inte.
krävs dock att bolaget har sänt en
Uttagande av avgift handläggs
hos kronofogdemyndigheten som
allmänt mål.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1992:645.
222
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
8§
Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol efter
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att
överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna
i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än
böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När
fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften tillfaller staten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgift skall lämnas
för indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får dock inte vidtas
när fem år har gått efter det att
beslutet vann laga kraft.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om in-
drivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Indrivningsåtgärder får dock
inte vidtas när fem år har gått efter
det att beslutet vann laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Lagen omtryckt 1994:515.
223
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§‘
Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att
överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit efter det att överträdelsen
Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgift skall lämnas
för indrivning. Indrivningsåtgärder
får dock inte vidtas sedan fem år
har förflutit från det beslutet vann
laga kraft. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för
indrivning. Indrivningsåtgärder får
dock inte vidtas sedan fem år har
förflutit från det beslutet vann laga
kraft. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1993:915.
224
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
10 §
Om inte annat följer av andra
stycket gäller bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324) vid
taxering till avkastningsskatt och
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) i fråga om debitering
och uppbörd av sådan skatt.
Om inte annat följer av andra
stycket gäller bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324) och
skattebetalningslagen (1997:000)
för avkastningsskatt.
Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om
individuellt pensionsparande.
I fråga om förfarandet vid beskattningen i fall som avses i andra stycket
gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Med skattskyldig avses därvid det
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat pensionssparavtal.
Pensionssparinstitutets beskattningsår är redovisningsperiod.
Pensionssparinstitutet skall vara registrerat hos beskattningsmyndigheten.
Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt enligt
bestämmelserna i 8 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pensions-
sparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 § lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter tillgodoföras kontot. Har kontot
avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det
pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det
avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto skall institutet
betala ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1993:1568.
15 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 1OO. Del 1
225
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§
Har skatt inte betalats in inom
den tid som anges i 6 § tas en dröjs-
målsavgift ut. Dröjsmålsavgiften
tas ut enligt 58 § 2-5 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
Skattemyndigheten i Dalarnas län
får medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Har skatt inte betalats in inom
den tid som anges i 6 § tas en
dröjsmålsavgift ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Skattemyndigheten i Dalarnas län
får medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1996:958.
226
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
14 §
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
1. i fråga om arbetsgivaravgifter: folkpensionsavgiften och därefter
sjukförsäkringsavgiften, eller
2. i fråga om egenavgifter: folkpensionsavgiften och därefter i angiven
ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften
och tilläggspensionsavgiften.
I fråga om förfarandet for
nedsättningen av avgifter gäller
1. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare i
fråga om arbetsgivaravgifter, eller
2. uppbördslagen (1953:272) i
fråga om egenavgifter.
I fråga om förfarandet for
nedsättningen av avgifter gäller
skattebetalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1998 och i fråga
om egenavgifter som beräknas med ledning av 1999 års taxering.
'Lagen omtryckt 1994:548.
227
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Nuvarande lydelse
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) gäller för särskild löne-
skatt på pensionskostnader.
Föreslagen lydelse
§
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och skattebetalnings-
lagen (1997:000) gäller för särskild
löneskatt på pensionskostnader.
Särskild löneskatt som staten skall betala fastställs och redovisas enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med 1999 års taxering.
228
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel, särskild
löneskatt enligt lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensions-
kostnader, statlig fastighetsskatt,
mervärdesskatt som redovisas i
särskild självdeklaration enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200), annuitet på avdik-
ningslån, avgifter enligt lagen
(1994:1774) om allmänna egenav-
gifter samt skattetillägg och
förseningsavgift enligt taxeringsla-
gen (1990:324) räknas inte som
tillgång eller skuld.
§'
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, statlig fastig-
hetsskatt, mervärdesskatt som redo-
visas i särskild självdeklaration
enligt 10 kap. 31 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), avgifter
enligt lagen (1994:1774) om all-
männa egenavgifter samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas
inte som tillgång eller skuld.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
'Senaste lydelse 1996:1400.
229
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, betalas till staten med 28
procent av en ökning av expansionsmedel.
1 27 § 2 mom. uppbördslagen
(1953:272) föreskrivs att den
skattskyldige vid debitering av
slutlig skatt gottskrivs ett belopp
som motsvarar 28 procent av en
minskning av expansionsmedel.
Vid debitering av slutlig skatt
gottskrivs den skattskyldige ett
belopp som motsvarar 28 procent
av en minskning av expansions-
medel.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
230
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 21 § lagen (1994:1720) om civilt
försvar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
21 §
Om den som är berättigad till
ersättning enligt 20 § inte är
redovisningsskyldig enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200), skall
ersättningsbeloppet räknas upp med
den skattesats som enligt 7 kap. 1 §
den lagen gällde vid tidpunkten för
slutbesiktning av skyddsrummet.
Om den som är berättigad till
ersättning enligt 20 § inte är skyldig
att redovisa mervärdesskatt enligt
skattebetalningslagen (199 7:000),
skall ersättningsbeloppet räknas
upp med den skattesats som enligt 7
kap. 1 § mervärdesskattelagen
(1994:200) gällde vid tidpunkten
för slutbesiktning av skydds-
rummet.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
231
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) tillämpas i fråga om
avgifter enligt denna lag. I fråga om
sjukförsäkringsavgift tillämpas även
4 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:000) tillämpas i
fråga om avgifter enligt denna lag. I
fråga om sjukförsäkringsavgift till-
lämpas även 4 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
232
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § årsredovisningslagen (1995:1554)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
11 §
Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har
Prop. 1996/97:100
Del 1
vunnit laga kraft.
Om ett bolag har rätt att få
tillbaka betalad förseningsavgift på
grund av en domstols beslut, skall
ränta betalas på den återbetalade
förseningsavgiften från och med
månaden efter den då
förseningsavgiften betalades in till
och med den månad då återbe-
talning görs. I fråga om räntans
storlek tillämpas 69 § 2 mom. första
stycket uppbördslagen (1953:272).
Om ett bolag har rätt att få
tillbaka betalad förseningsavgift på
grund av en domstols beslut, skall
ränta betalas på den återbetalade
förseningsavgiften från och med
månaden efter den då
förseningsavgiften betalades in till
och med den månad då åter-
betalning görs. I fråga om räntans
storlek tillämpas 19 kap. 14 §
skattebetalningslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
för beräkning av ränta för tid före den 1 januari 1998.
233
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
15 §
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion enligt 2 § 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt upp-
bördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion enligt 11 kap.
11 § skattebetalningslagen
(1997:000) om inte annat är
föreskrivet. Skattereduktion enligt
denna lag tillgodoräknas den skatt-
skyldige före skattereduktion enligt
skattebetalningslagen.
I fråga om särskilt tillägg enligt 11 § tillämpas vad som gäller om
särskild avgift enligt 5 kap. 13 § första stycket och 6 kap. 24 §
taxeringslagen (1990:324).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
234
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller i
fråga om sådan skattereduktion som
avses i 2 £ 4 mom. uppbördslagen
(1953:272) om inte annat är
föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt lagen
(1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus, skattereduktion enligt
lagen (1995:1623) om skatte-
reduktion för riskkapitalinveste-
ringar och skattereduktion enligt
uppbördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
i fråga om sådan skattereduktion
som avses i 11 kap. 11§
skattebetalningslagen (1997:000)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt skatte-
betalningslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
235
Prop. 1996/97:100
Del 1
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter i paragrafernas lydelse enligt lagen
(1996:1334) om ändring i nämnda lag och punkt 2 av ikraftträdande-
bestämmelserna till lagen (1996:1334) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §‘
Fysisk person skall lämna självdeklaration
1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av aktiv
näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst
24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,
2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
3. när han haft bruttointäkter av 3. när han haft bruttointäkter av
kapital av annat slag än avkastning
för vilken preliminär A-skatt skall
betalas enligt 3 § 2 mom. tredje
stycket uppbördslagen (1953:272)
och bruttointäkterna av kapital
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
kapital av annat slag än avkastning
från vilken skatteavdrag skall
göras enligt 5 kap. 8 § skattebetal-
ningslagen (1997:000) och brutto-
intäkterna av kapital uppgått till
sammanlagt minst 100 kronor,
4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
5. när hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000) om statlig
förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett sammanlagt värde
som överstiger 900 000 kronor, eller
6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall
fastställas för honom.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögen-
hetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet
som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen
från beskattning i Sverige.
Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt skall
vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas
sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas deklarationsskyldighet
236
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:100
Del 1
bedömas med hänsyn till deras och underåriga hemmavarande barns
sammanlagda förmögenhet.
3 kap.
5§
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med
anledning av tillfälligt arbete, som
getts ut av fysisk person eller
dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om avdrag för
preliminär A-skatt inte har gjorts
och det som mottagaren samman-
lagt fått haft ett lägre värde än
1 000 kronor för hela året,
1. ersättning och förmån med
anledning av tillfälligt arbete, som
getts ut av fysisk person eller
dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om skatte-
avdrag inte har gjorts och det som
mottagaren sammanlagt fått haft ett
lägre värde än 1 000 kronor for hela
året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor for hela året samt förmån av fritt logi ombord för
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att
sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunika-
tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning for logi vid sådan resa i tjänsten som avses i punkt
3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande gjorda
utlägg,
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
d) ersättning
levnadskostnader vid
för ökade
sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna
3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader for
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 10 §
första-tredje styckena uppbörds-
lagen (1953:272) inte skall ligga till
grund för beräkning av preliminär
A-skatt.
tjänsten som avses i punkterna
3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller for
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader for
drivmedel for bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 8
kap. 19 och 20 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000) inte skall ligga till
grund för beräkning av skatteav-
drag.
2.2 Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
2. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
237
Nuvarande lydelse
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket tillämpas
första gången vid 1998 års taxering
och bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 4 och 6 samt 3 kap. 5
och 10 §§ tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
Föreslagen lydelse
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket tillämpas
första gången vid 1998 års taxering
och bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 3, 4 och 6 samt 3 kap.
5 och 10 §§ tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
238
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1348) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelsema
till lagen (1996:1348) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller
annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. uppbördslagen (1953:272), 1. lagen (1984:151) om punkt-
2. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Dalarnas län,
3. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
4. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
5. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
6. mervärdesskattelagen
(1994:200) med undantag av
10 kap. 6 och 7
7. tullagen (1994:1550) och
lagen (1994:1551) om tullfrihet
m.m.
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Dalarnas län,
2. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200),
4. tullagen (1994:1550) och
lagen (1994:1551) om tullfrihet
m.m., eller
5. skattebetalningslagen
(1997:000).
Vad som sagts i första stycket 2
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 §
första meningen.
239
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 1
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tid
före utgången av år 1997.
240
Betalning av skatter och avgifter
Det nuvarande uppbördssystemet for direkta skatter kom till genom 1947
års uppbördsreform. Staten tog då över ansvaret för debitering och uppbörd
av alla skatter och avgifter. Uppbörden skulle verkställas genom Postverkets
försorg. Det nya förfarandet innebar, till skillnad mot det tidigare, skatte-
inbetalning i anslutning till inkomsternas intjänande, ett s.k. källskatte-
system.
Redan vid 1947 års uppbördsreform förutsattes att systemet skulle ses
över med ledning av erfarenheterna av några års tillämpning. En sådan
översyn initierades år 1949 och ledde fram till 1953 års uppbördsförordning
(prop. 1953:100, bet. 1953:BevU33, rskr. 1953:187, SFS 1953:272).
Författningens rubrik ändrades genom SFS 1974:771 till Uppbördslag.
Olika reformer har härefter haft betydelse för utformningen av det nuva-
rande uppbördsförfarandet. Nämnas kan 1966 års ADB-reform och 1967 års
fögderireform. Genom 1980 års uppbördsreform samordnades inbetalning-
stidpunktema för skatter. Vidare genomfördes ändringar av redovisnings-
och inbetalningssättet.
Genom socialförsäkringssystemets uppbyggnad har alltsedan 1900-talets
början utvecklats en ordning för uppbörd av socialavgifter. Olika finan-
sierings- och uppbördsformer har tillämpats under skilda tidsperioder.
Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter som arbetsgivare betalar på lön
utbetald till anställda personer uppbars under lång tid av Riksförsäkringsver-
ket. Socialavgifter i form av egenavgifter, som betalas på inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning, uppbars av skatteförvaltningen enligt upp-
bördslagen.
Är 1985 ändrades uppbördsförfarandet på så sätt att uppbörden av social-
avgifter från arbetsgivare samordnades med systemet för uppbörd av
innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (prop. 1983/84:167, bet.
1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Riksförsäkringsverkets medverkan i
uppbörden av arbetsgivaravgifterna avvecklades. En särskild reglering av
uppbörden av socialavgifter behölls emellertid genom lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Med anledning av skattereformen (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356) har ett antal ändringar och anpassningar
gjorts av regleringen på uppbördsområdet. Dessa har avsett bl.a. terminolo-
giska och systematiska frågor samt frågor om uppgiftslämnande (prop.
1990/91:5, bet. 1990/91 :SkU3, rskr. 1990/91:57). Vidare har år 1991 införts
ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande vid uppbörd av inkomst-
skatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91 :SkU7, rskr.
1990/91:81). Nämnas bör även den i början av 1990-talet genomförda
omorganisationen av de dåvarande länsskattemyndighetema och de lokala
skattemyndigheterna (prop. 1989/90:74, bet. 1989/90:SkU32, rskr.
1989/90:217). Ansvaret för skatte- och avgiftsuppbörden har härigenom
flyttats till lokal nivå - till de lokala skattekontoren.
16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
241
Genom de år 1992 beslutade reglerna om F-skattebevis har sambandet
mellan skatter och avgifter i uppbördsförfarandet stärkts ytterligare (prop.
1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292). Huvudsyftet med
reglerna är att åstadkomma ett enklare och mer förutsebart system för
uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter. Även de samma år antagna
förenklingarna i deklarationsförfarandet medförde en rad ändringar på
uppbördsområdet (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93: SkUl 1, rskr.
1992/93:146).
Uppbörden av indirekt skatt har alltsedan sådan skatt infördes hanterats
i egna system. Fr.o.m. den 1 januari 1960 utgick skatt (omsättningsskatt) på
varor och tjänster för konsumtion inom landet enligt förordningen
(1959:507) om allmän varuskatt. Redovisningsperioderna for skatten var
två, fyra respektive sex månader, med två månader som normaltid. Skatt
togs ut endast i sista ledet i produktionskedjan och företagen hade alltså inte
någon ingående skatt att redovisa. Inbetalning skedde den 18 i månaden
efter redovisningsperiodens utgång.
Omsättningsskatten ersattes med en ny indirekt beskattning, mervärde-
skatten, den 1 januari 1969 då lagen (1968:430) om mervärdeskatt trädde
i kraft.
Även för mervärdeskatten skulle redovisningsperioden som huvudregel
vara två månader. I vissa fall kunde emellertid redovisning ske per tertial,
halvår eller helt år. Den 5 i andra månaden efter utgången av redovisnings-
perioden blev betalningstidpunkt.
Vid ändringar i lagen om mervärdeskatt år 1979 medgavs av
redovisningstekniska skäl att inbetalning avseende redovisningsperioden juli
- december eller helt kalenderår fick ske senast den 5 april nästfoljande år.
Dessutom angavs att redovisning avseende perioden maj - juni fick lämnas
senast den 20 augusti, vilket motiverades av svårigheter för de skattskyldiga
att redovisa och betala i anslutning till semesterperioden.
I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen år
1990 reformerades även de indirekta skatterna (prop. 1989/90:111, bet.
1989/90:SkU31, rskr. 1989/90:357). Mervärdeskatten ändrades på bl.a. så
sätt att redovisning av skatten skall ske for all skattepliktig omsättning utan
någon nedre gräns. Om den skattepliktiga omsättningen inte översteg
200 000 kr per år skulle emellertid skatten redovisas i den skattskyldiges
självdeklaration. Möjligheten att redovisa mervärdeskatt med en
redovisningsperiod om ett halvt beskattningsår togs samtidigt bort.
Mervärdesskattelagen (1994:200, ML) som trädde i kraft den 1 juli 1994
innefattade inte några ändringar i redovisnings- eller betalningshänseende
(prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170).
I samband med Sveriges medlemskap i EU1 infördes fr.o.m. den 1 januari
1995 en EG-anpassad beskattningsordning for mervärdesskatt (prop.
1994/95:57, bet. 1994/95:SkU7, rskr. 1994/95:151). Lagstiftningen ändrades
Prop. 1996/97:100
Del 1
*EG (Europeiska gemenskapen) är en del av EU (Europeiska unionen). De regler som gäller
för mervärdesbeskattningen är EG-regler. I det följande används därför uttrycket EG i
anslutning till dessa regler.
242
bl.a. så till vida att mervärdesskatten skall redovisas for enmånadsperioder
för skattskyldiga som bedriver handel med EG.
Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade den dåvarande
regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden om skatter
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av reglerna
om uppbörd av skatt och socialavgifter och i samband därmed föreslå vissa
reformer. Som särskild utredare förordnades expeditions- och rättschefen i
Finansdepartementet Nils Dexe. Utredningen antog namnet Skattebetal-
ningsutredningen.
Den 8 december 1994 medgav regeringen efter en framställning från
Skattebetalningsutredningen att i utredningsarbetet fick tas upp även de
indirekta skatterna. Enligt beslutet borde utredningen redovisa de frågor som
rörde betalningstidpunkter for de indirekta skatterna med förtur.
Mot bakgrund av bl.a. det som sagts i direktiven om att behandla frågan
om en tidigareläggning av inbetalningstidpunktema med förtur redovisade
utredningen vissa förslag i den delen i delbetänkandet Nya tidpunkter for
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87). Samtidigt
presenterades förslag till tydligare bestämmelser om skatteavdrag och
redovisning av arbetsgivaravgifter vid förskottsbetalning av lön.
De förslag som lades fram i delbetänkandet och som bl.a. innebar att
betalningstidpunkten for källskatt och arbetsgivaravgifter tidigarelades från
den 18 till den 10 (i januari den 15) i månaden efter redovisningsperioden,
ledde till lagstiftning under hösten 1994. De nya reglerna trädde i kraft den
1 januari 1995 (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156).
Delvis parallellt med utredningens arbete har Riksskatteverket på
regeringens uppdrag gjort en översyn av betalningsfristerna för punktskatter.
Uppdraget redovisades den 30 september 1994 (dnr Fi94/3138). På grund-
val av denna översyn och förslag i nyssnämnda proposition har beslut fattats
om en tidigareläggning av betalningstidpunkterna för punktskatterna på
tobak, alkohol, energi och lotterier från den 25 till den 20 i månaden efter
redovisningsperiodens slut. De nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m. den 1
juli 1995.
Med anledning av regeringsbeslutet rörande Skattebetalningsutredningens
arbete med de indirekta skatterna presenterade utredningen i februari 1995
förslag om förkortade redovisnings- och betalningsperioder for mervärdes-
skatt i delbetänkandet Mervärdesskatt - Nya tidpunkter for redovisning och
betalning (SOU 1995:12). Med utgångspunkt i förslagen har nya bestäm-
melser om en i princip generell enmånadsredovisning av mervärdesskatt
trätt i kraft den 1 januari 1996. I samband därmed infördes också två
redovisnings- och betalningstidpunkter. Redovisning och betalning av
mervärdesskatt skulle ske senast den 20 i månaden efter utgången av den
redovisningsperiod som redovisningen avsåg om beskattningsunderlagen
för beskattningsåret beräknades överstiga 10 miljoner kronor. I övriga fall
skulle, liksom tidigare, redovisning och betalning ske senast den 5 i andra
månaden efter periodens utgång. Dessutom höjdes gränsen för vilka som
får redovisa mervärdesskatten i den särskilda självdeklarationen från
200 000 kr till en miljon kronor (prop. 1995/96:19, bet. 1995/96:SkUll,
rskr. 1995/96:16). I fråga om betalningstidpunkterna har härefter
Prop. 1996/97:100
Del 1
243
regleringen justerats. För redovisningsperioder som börjar den 1 juli 1996 Prop. 1996/97:100
eller senare har redovisnings- och betalningstidpunkten för skattskyldiga Del 1
vars beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv och import,
beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor ändrats från den 20 i månaden
efter redovisningsperioden till den 5 i andra månaden efter redovisningspe-
rioden (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305). Den
1 januari 1997 trädde ytterligare en justering av betalningstidpunkterna i
kraft (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, rskr. 1996/97:70). Skattskyldi-
ga som redovisar mervärdesskatt i en särskild deklaration får, om beskatt-
ningsunderlagen exklusive gemenskapsintema förvärv och import uppgår
till högst 200 000 kr per år möjlighet att betala mervärdesskatten årligen i
stället för månadsvis.
Det förhållandet att utredningens uppdrag kom att omfatta även de
indirekta skatterna innebar förutsättningar att överväga ett sammanhållet
system för redovisning och betalning av direkta och indirekta skatter samt
arbetsgivaravgifter m.m. Det fortsatta utredningsarbetet gick därför vidare
bl.a. med den närmare utformningen av ett sådant system.
Skattebetalningsutredningen avlämnade i juni 1996 sitt slutbetänkande
Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100). Utredningens
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av de remissinstanser
som yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena
har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3143).
Regeringen tar nu upp de förslag som utredningen har lagt fram i betänkan-
det.
Elektroniska deklarationer
Genom beslut av riksdagen hösten 1994 har det införts en möjlighet att inom
skatteförvaltningen ersätta den pappersbaserade ärendehanteringen med
elektroniska dokument och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, bet.
1994/95:SkU15, rskr. 1994/95:158). I betänkandet Elektronisk dokument-
hantering inom skatteförvaltningen (Ds 1994:80), som låg till grund för
regleringen, föreslogs också att det skulle bli möjligt att lämna deklarationer
i s.k. elektroniska dokument.
Regeringen tog i propositionen om Elektronisk dokumenthantering inom
skatteförvaltningen inte ställning till förslaget om elektroniska deklarationer.
Detta mot bakgrund av att det var oklart om begreppet handling i skatteb-
rottslagen (1971:69) omfattade även elektroniska handlingar. Regeringen
anförde att den avsåg att återkomma till frågan i samband med översynen av
skattebrottslagen.
Den 1 juli 1996 har ändringar i skattebrottslagen trätt i kraft. Därvid har
begreppet "handling" utmönstrats ur bl.a. 2 § och ersatts av uttrycket "på
annat sätt än muntligen". I propositionen anges att denna lagändring syftar
till att undanröja det tvivel som kan förekomma beträffande frågan om en
oriktig uppgift som lämnas på ADB-medium eller på något liknande sätt
omfattas av skattebrottslagen (prop. 1995/96:170 s. 161).
244
Regeringen beslutade den 19 maj 1994 att tillsätta en utredning med
uppdrag bl.a. att föreslå generella regler för elektroniska dokument inom
förvaltningen. I det arbetet har utformningen av bl. a. förvaltningslagens
regler setts över. Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet Elek-
tronisk dokumenthantering (SOU 1996:40). Betänkandet bereds för när-
varande inom Justitiedepartementet.
Skattebetalningsutredningen har föreslagit att det skall införas en
möjlighet för skattemyndighet att bestämma att en preliminär självdeklara-
tion eller en skattedeklaration skall kunna lämnas i ett elektroniskt do-
kument.
Regeringen tar nu upp de förslag om elektroniskt uppgiftslämnande som
lagts fram i betänkandet Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvalt-
ningen och av Skattebetalningsutredningen.
Översyn av reglerna för skattekontroll
Genom beslut den 26 januari 1995 tillkallades en kommitté vilken bl.a. fick
i uppdrag att ompröva de regler om revision m.m. som infördes den 1 juli
1994 och föreslå de ändringar som är motiverade i syfte att stärka och
effektivisera skattekontrollen. Kommittén tog namnet 1995 års skatte-
flyktskommitté och avlämnade i juni 1996 delbetänkandet Översyn av revi-
sionsreglema (SOU 1996:79). Kommitténs sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 3.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-
ser som yttrat sig finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena
har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/2878).
Regeringen tar nu upp de förslag som kommittén lagt fram i betänkandet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Lagförslagen nr 24-68 innehåller i huvudsak endast följdändringar till
skattebetalningslagen och lagen om dröjsmålsavgift. De har inte granskats
av Lagrådet. Detsamma gäller vissa paragrafer i de lagar som har remitterats
till Lagrådet. Dessa förslag är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Dessutom har i några fall sakliga ändringar gjorts i
vissa paragrafer efter Lagrådets granskning. Detta anges i kommentarerna
till berörda paragrafer. Även dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. I några fall har dessutom smärre
redaktionella ändringar gjorts.
I inledningen till sitt yttrande framför Lagrådet synpunkter på den
lagtekniska lösning som valts när det gäller den nya lagen om uppbörd. Det
ifrågasätts om inte förfarandebestämmelsema i mervärdesskattelagen
(1994:200) kunde ha behållits med de anpasningar som införandet av ett
Prop. 1996/97:100
Del 1
245
system med skattekonton kräver. Lagrådet pekar bl.a. på de olikheter som
finns i fråga om uppbördsförfarandet for inkomstskatt och mervärdesskatt.
Däremot nämner Lagrådet inget om att uppbördsförfarandet för mervärdes-
skatt och arbetsgivaravgifter är nära nog identiskt. Uppbörden av arbetsgiva-
ravgifterna har sedan 1985 varit samordnad med uppbörden av källskatten
men förfarandet har reglerats i två olika lagar. Detta har medfört att
lagstiftningen varit svår att överblicka för såväl skattemyndigheterna som
arbetsgivarna och de skattskyldiga. Det har också varit en komplicerande
faktor vid ändringar i lagstiftningen. Vi har därför sett det som en väsentlig
förenkling av lagstiftningen att samla förfarandereglema i en lag. Detta
gäller också förfarandereglema för uppbörden av mervärdesskatt. Uppbör-
den av sådan skatt skall ju enligt vårt förslag samordnas med uppbörden av
källskatt och arbetsgivaravgifter. Vi gör därför ingen ändring i vårt förslag
såvitt gäller den lagtekniska lösningen. Lagrådet har heller inte motsatt sig
att det införs en lag i huvudsak utformad i enlighet med vårt förslag.
Vi har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrådets förslag
till ändringar och justeringar av lagrådsremissens lagtext. I förhållande till
remissen har också gjorts vissa ändringar av redaktionell karaktär. Lagrådets
synpunkter behandlas i författningskommentarerna till de lagrum som
Lagrådet lämnat synpunkter på. Frågan om rubriken på den nya förfarande-
lagen behandlas dock i kap. 6. Även i den frågan har vi valt den rubrik,
Skattebetalningslag, som Lagrådet förordat.
De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav-
gifter finns i uppbördslagen (1953:272, UBL) samt i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Nämnas bör också
uppbördsförordningen (1967:626) som ansluter till både uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
För vissa slag av direkta skatter finns särskilda bestämmelser om
uppbörd. 1 allmänhet knyter dessa nära an till reglerna i uppbördslagen.
Exempel på sådana bestämmelser finns i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
I fråga om indirekta skatter bör nämnas mervärdesskattelagen (1994:200,
ML) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter som
även dessa innehåller regler om uppbörd av skatt.
Författningarna om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter reglerar
- till skillnad från i första hand mervärdesskattelagen - i princip endast upp-
bördsförfarandet. De är alltså rena förfarandelagar. Regleringen av upp-
bördssystemet bygger på det materiella innehållet i skattelagarna, lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:691) om socialavgifter och
Prop. 1996/97:100
Del 1
246
lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Uppbördsregleringen är Prop. 1996/97:100
givetvis i sig materiellt betingad i olika hänseenden, bl.a. när det gäller Del 1
preliminär skatt, men även i dessa fall i frågor som i grunden hänger
samman med förfarandet.
I betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100), Del
A (s. 47 fif) redogör Skattebetalningsutredningen utförligt för nuvarande
regler. I det följande ges en översiktlig beskrivning av uppbörden av direkt
skatt och mervärdesskatt.
I Sverige tillämpas ett system med preliminär källskatt vid uppbörden av
direkt skatt. Källskatten betalas då inkomsten uppbärs och räknas av mot
den slutliga skatten sedan taxeringsunderlaget har fastställts. Källskattesyste-
met har fördelar för både det allmänna och den skattskyldige. För det
allmänna innebär det en relativt säker skatteuppbörd. För den skattskyldige
innebär systemet att han kan disponera det belopp som betalats ut av
arbetsgivaren utan att behöva oroa sig för kommande skatter.
En grundläggande princip i uppbördsförfarandet är att den skattskyldige
skall betala preliminär skatt med belopp vilket så nära som möjligt kan antas
motsvara den slutliga skatten, minskad med eventuell överskjutande
ingående mervärdesskatt. Om den skattskyldige inte redovisar mervärdes-
skatten i sin självdeklaration, utan i stället i en särskild mervärdesskattede-
klaration, ingår dock inte mervärdesskatten i den slutliga skatten. Vid
bestämmandet av den preliminära skatten tas då inte heller hänsyn till
eventuell överskjutande ingående skatt. Lagstiftningen syftar till att det i
normalfallet varken skall behöva göras stora fyllnadsinbetalningar eller
påföras stora kvarstående skatter.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag på ersättning
för arbete (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt och särskild A-
skatt). Härutöver kan egna inbetalningar göras i form av fyllnadsin-
betalningar.
Ett uppbördsår omfattar tiden fr.o.m. februari ett år t.o.m. januari året
efter. Ett uppbördsår är alltså inte detsamma som ett inkomstår. Ett
inkomstår avser det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.
Skattsedlar
Det finns tre olika typer av skattsedlar, nämligen skattsedel på preliminär
skatt, skattsedel på slutlig skatt och skattsedel på tillkommande skatt.
Preliminärskattsedeln kan vara antingen A- eller F-skattsedel. Typen
avgör både hur den preliminära skatten och hur socialavgifterna för
innehavaren skall betalas in.
247
För en person som har A-skattsedel skall arbetsgivaren göra skatteavdrag
på ersättning för arbete, medan arbetsgivaren aldrig är skyldig att göra
skatteavdrag för en person som endast har en F-skattsedel.
För en person med A-skatt kan A-skattsedeln kombineras med en
debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt. Den särskilda A-skatten betalas
in av arbetstagaren själv.
Av slutskattsedeln skall framgå taxerad och beskattningsbar förvärvsin-
komst, inkomst av kapital, debitering och, i fråga om fysiska personer och
dödsbon, skattesatserna för kommunal inkomstskatt. Även pensionsgrundan-
de inkomst skall framgå av skattsedeln.
Skattsedel på tillkommande skatt innehåller uppgifter om den tillkom-
mande skattens storlek m.m.
Prop. 1996/97:100
Del 1
F-skatt
Skattsedel på preliminär F-skatt skall utfärdas för en skattskyldig som
bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Juridiska
personer har normalt F-skatt. F-skattsedel utfärdas efter ansökan -
skattemyndigheten kan inte tilldela någon F-skattsedel mot dennes vilja. Till
skattsedeln fogas också ett F-skattebevis.
Den som anlitar en person med enbart F-skattsedel är varken skyldig att
göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet.
Skattsedelsinnehavaren betalar själv sin preliminära skatt i form av
debiterad F-skatt om det inte är fråga om ett handelsbolag. Sådana bolags
inkomster beskattas hos delägarna. Handelsbolag är skattskyldiga endast för
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på
pensionskostnader. Handelsbolag kan därför i vissa fall tilldelas F-skattsedel
utan att debiteras någon preliminär skatt.
Om F-skattsedel åberopas i ett uppenbart anställningsförhållande är
arbetsgivaren skyldig att skriftligen anmäla förhållandet till skattemyn-
digheten. I dessa fall kan skattemyndigheten besluta att utfärda även en A-
skattsedel.
F-skatten betalas senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbörds-
året med undantag för januari då betalning får göras senast den 15.
A-skatt
Sådana skattskyldiga som inte har tilldelats en F-skattsedel skall betala den
preliminära skatten genom skatteavdrag. För en person med A-skatt skall A-
skattsedel utfärdas.
Det stora flertalet innehavare av A-skattsedel är löntagare. Det kan även
vara personer som fått sin F-skattsedel återkallad eller personer som inte vill
ha F-skatt eftersom behov saknas, t.ex. varuhandlare.
Det är arbetsgivaren som svarar för att skatteavdrag görs på ersättning för
arbete och att den avdragna skatten levereras in till skattemyndigheten.
Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas varje
248
månad, senast den 10 (i januari senast den 15) i månaden efter det att lönen Prop. 1996/97:100
betalades ut. Arbetsgivaren är skyldig att redovisa till skattemyndigheten Del 1
även om han saknar möjlighet att betala.
Det förekommer också att enskilda personer i samband med eller efter
den sista uppbördsmånaden för året gör egna, frivilliga inbetalningar av A-
skatt, s.k. fyllnadsinbetalningar. Syftet med en fyllnadsinbetalning är att
uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt och
därigenom undvika eller minska effekterna av en stor kvarstående skatt.
Som regel skall en fyllnadsinbetalning göras senast den 3 maj året efter
inkomståret.
Särskild A-skatt
En fysisk person som har en A-skattsedel kan få en debiterad A-skatt, kallad
särskild A-skatt, om den slutliga skatten inte kan väntas bli täckt genom
skatteavdrag. Den särskilda A-skatten är alltså ett komplement till den
vanliga A-skatten. Det utfärdas inte någon separat skattsedel utan den skatt-
skyldige far ett besked om skattens storlek tillsammans med A-skattsedeln
senast den 18 januari under inkomståret.
Den särskilda A-skatten betalas av den skattskyldige själv, senast den 10
i varje uppbördsmånad under uppbördsåret med undantag för januari då
betalning får göras senast den 15.
Särskild A-skatt kan bli aktuell t.ex. for personer som har haft F-
skattsedel men fått den återkallad eller personer som bedriver näringsverk-
samhet men som inte vill ha F-skatt.
Även juridiska personer kan tilldelas A-skattsedel och debiteras särskild
A-skatt. Eftersom socialavgifter inte är aktuella har skattsedeln betydelse
enbart för den preliminära skatten.
A-skattsedel för juridiska personer blir aktuell främst när F-skattsedeln
återkallas, när ansökan om F-skatt avslås eller när den skattskyldige inte vill
ha F-skatt.
Huvudregeln även för juridiska personer med A-skatt är att den
preliminära skatten i första hand skall täckas genom skatteavdrag. Avdraget
för juridiska personer är alltid 30 %. För den del av skatten som inte täcks
genom skatteavdrag får särskild A-skatt debiteras.
F-skatt i kombination med A-skatt
Det är endast fysiska personer som kan ha en kombination av F- och A-
skattsedel.
A-skattsedeln skall användas när den skattskyldige har anställningsin-
komster och F-skattsedeln vid inkomst av näringsverksamhet. Syftet med
lagstiftningen är att underlätta för personer som vill starta ett företag,
samtidigt som de har kvar anställningsinkomster, och för en anställd att
parallellt med anställningen driva ett företag.
249
Att en person har både F- och A-skattsedel förändrar inte respektive Prop. 1996/97:100
skattsedels rättsverkningar. Skyldigheten att svara för skatt och avgifter Del 1
beror på vilken av skattsedlarna som används vid ett visst uppdrag.
F-skattsedeln utfärdas i kombinationsfallen på villkor att den inte
åberopas i anställningsförhållanden. Motsvarande villkor saknas där
innehavaren endast har en F-skattsedel. Det framgår av F-skattebeviset om
innehavaren även har en A-skattsedel.
Kvarstående skatt
Storleken av den kvarstående skatten framgår av skattsedeln på slutlig skatt.
Normalt sett är det arbetsgivaren som under perioden januari - mars året
efter taxeringsåret gör avdrag för eventuell kvarstående skatt för sådana
arbetstagare som har A-skatt. Arbetsgivaren svarar också för inbetalningen
av beloppet. Inbetalningen skall göras senast den 10 april året efter
taxeringsåret. Arbetstagaren kan själv betala in den kvarstående skatten om
han gör det innan arbetsgivaren börjar göra avdrag och uppvisar kvitto på
att han betalat hela skattebeloppet. Arbetstagaren kan också ha fått ett beslut
från skattemyndigheten som innebär att skatteavdrag skall göras med ett
lägre belopp eller inte alls, t.ex. beslut om anstånd med inbetalningen eller
ett beslut om förbehållsbelopp. Beslut om förbehållsbelopp innebär att
skatteavdraget begränsas, så att arbetstagaren garanteras en viss del av lönen
för sina nödvändiga levnadskostnader.
En F-skattsedelsinnehavare betalar sin kvarstående skatt själv, senast den
10 april året efter taxeringsåret.
Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut. På kvarstående skatt betalas
kvarskatteavgift.
Tillkommande skatt
Tillkommande skatt är en skatt som skall betalas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats.
Tillkommande skatt skall betalas senast den 10 i den månad som
skattemyndigheten bestämmer - dock tidigast den 10 maj året efter
taxeringsåret. Skattsedel skall översändas till den skattskyldige senast tre
månader före den uppbördsmånad då skatten skall betalas. Tillkommande
skatt under 25 kr tas inte ut. På tillkommande skatt skall respitränta betalas.
Arbetsgivarna spelar en betydelsefull roll i uppbörden av källskatt och
arbetsgivaravgifter.
Uppbörden av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen samordnades
fr.o.m. år 1985 med uppbörden av preliminär skatt som innehållits av
250
arbetsgivare (prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Prop. 1996/97:100
Syftet var att uppnå en säkrare avgiftsberäkning och en effektivare och Del 1
snabbare uppbörd.
Samordningen gäller framfor allt formerna for arbetsgivarnas redovisning
till myndigheterna, betalningen av skatterna och avgifterna samt handlägg-
ningen inom myndigheterna.
Skyldighet att göra skatteavdrag
Preliminär skatt skall normalt betalas in samma år som inkomsten tjänas in.
Den preliminära skatten betalas antingen som A-skatt, särskild A-skatt eller
F-skatt.
Det är arbetsgivaren (uppdragsgivaren) som vid varje löneutbetalning-
stillfälle verkställer skatteavdrag för A-skatt från den lön som utbetalas.
Avdragen skatt redovisas och betalas månaden efter löneutbetalningen. I
samband med detta beräknas och betalas också de arbetsgivaravgifter som
belöper på lönebeloppet samt utgivna förmåner.
Från och med den 1 april 1993 är det arbetstagarens (uppdragstagarens)
skattsedel på preliminär skatt som helt styr om skatteavdrag skall göras eller
inte på ersättning för arbete.
En arbetsgivare skall inte göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgif-
ter vid utbetalning av ersättning till någon som har enbart en F-skattsedel.
Detta gäller oavsett om ersättningen skall beskattas som inkomst av
näringsverksamhet eller som inkomst av tjänst.
En arbetsgivare som betalar ut lön eller annan ersättning för utfört arbete
till en person som har A-skattsedel är däremot alltid skyldig att göra
skatteavdrag vid utbetalningen, oavsett om mottagaren är fysisk eller
juridisk person och oavsett om ersättningen är huvudinkomst eller
sidoinkomst.
Vid beräkning av skatteavdraget skall även förmåner räknas med. Om
inkomsttagaren är fysisk person skall utbetalaren av den huvudsakliga
inkomsten göra skatteavdrag enligt tabell. Skattetabellen är uppbyggd efter
olika kommunala skattesatser. Är utbetalningen sidoinkomst görs skatteav-
drag med 30 %. Vid utbetalning av ersättning för arbete som görs till en
juridisk person med A-skatt skall skatteavdrag alltid göras med 30 % av
ersättningen.
Arbetsgivaren eller utbetalaren behöver inte göra skatteavdrag för en
person med A-skattsedel om ersättningen understiger 1 000 kr under
inkomståret.
Avdrag för kvarstående skatt skall enligt huvudregeln göras av den som
är skyldig att göra skatteavdrag för A-skatt vid utbetalning av ersättning för
arbete, under förutsättning att ersättningen är huvudsaklig inkomst av arbete
för mottagaren. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras vid utbetalning
till en juridisk person eller om ersättningen avser ett arbete som pågår
kortare tid än en vecka. Avdrag görs under tiden januari - mars året efter
taxeringsåret och avdraget skall i princip vara lika stort vid varje avdragstill-
fälle.
251
Från och med den 1 april 1991 gäller regler som innebär skyldighet att
göra avdrag för preliminär skatt även på räntor och utdelningar. Värdepap-
perscentralen VPC AB, Riksgäldskontoret, fondkommissionärer, banker och
andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande, är skyldiga
att göra skatteavdrag från avkastning av kapital som tillfaller fysisk person
som är bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo. Avdrag skall göras oavsett
vilken skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har. Skatteavdrag
skall göras med 30 % och avdragen skatt skall redovisas i uppbördsdeklara-
tion och på kontrolluppgift.
Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifter skall betalas på ersättning for arbete om mottagaren är
en fysisk person med A-skattsedel. Är mottagaren av utbetalningen en
juridisk person skall arbetsgivaravgifter inte betalas. För personer som fyllt
65 år före årets början betalas i stället en särskild löneskatt. Arbetsgivarav-
gifter beräknas på summan av lön, annan ersättning och förmåner om värdet
tillsammans uppgår till 1 000 kr för mottagaren under året.
Redovisning och inbetalning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter
görs på uppbördsdeklarationen, som är både deklaration och inbetalnings-
kort i ett. I vissa fall måste också en specifikation till uppbördsdeklarationen
lämnas, nämligen när arbetsgivare har belopp att redovisa som innebär
nedsättning av arbetsgivaravgifterna på grund av kostnader för utbildnings-
vikariat eller skall redovisa arbetsgivaravgifter på grund av konventioner
med USA och Kanada.
Uppbördsdeklarationer skickas till alla registrerade arbetsgivare varje
månad, direkt efter det att föregående "uppbördsperiod" är avslutad. Genom
att uppbördsdeklarationema/inbetalningskorten sänds ut en gång per månad
kan de förses med en optiskt läsbar kod för maskinell registrering av
uppgiften om till vilken uppbördsmånad redovisningen och betalningen hör.
Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter
skall ske senast den 10 i månaden efter det att löneutbetalningen gjordes (i
januari senast den 15).
Redovisning och inbetalning av avdragen kvarstående skatt görs i en
särskild uppbördsdeklaration senast den 10 april året efter taxeringsåret.
Avdragen preliminär skatt på ränta och utdelning skall också redovisas
i en särskild uppbördsdeklaration. Redovisning och inbetalning skall ske
senast den 10 i månaden efter det att avdraget gjordes.
Prop. 1996/97:100
Del 1
252
Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt
påbörjas. Redovisning kan ske antingen i självdeklarationen eller i en
mervärdesskattedeklaration. Redovisning i självdeklarationen kan göras av
dem vars årliga beskattningsunderlag exklusive gemenskapsintema förvärv
och import uppgår till högst 1 miljon kronor. Redovisningsperioden
omfattar då ett år och mervärdesskatten kommer att ingå i den slutliga
skatten för året. Dessa skattskyldiga kan välja att i stället, liksom övriga
skattskyldiga, redovisa mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration.
Redovisningsperioden omfattar då en kalendermånad och skatten betalas i
samband med att mervärdesskattedeklarationen lämnas. Företag vars be-
skattningsunderlag är högst 40 miljoner kronor exklusive gemenskapsintema
förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten senast den 5
i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Företag med
beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor exklusive gemen-
skapsintema förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten
senast den 20 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. De som inte
lämnar självdeklaration samt handelsbolag och europeiska ekonomiska
intressegrupperingar skall alltid redovisa mervärdesskatten i mervärdesskat-
tedeklaration. Om de årliga beskattningsunderlagen exklusive gemenskaps-
intema förvärv och import för beskattningsåret uppgår till högst 200 000 kr,
får skattemyndigheten för dem besluta att redovisningsperioden skall
omfatta ett helt år.
Deklarationsblanketterna sänds ut automatiskt till den som är registrerad.
Blanketterna är förtryckta med vissa uppgifter och baksidan utgörs av ett
inbetalningskort.
Debiterade skatter
F-skatt och särskild A-skatt skall som nämnts betalas senast den 10 i varje
månad (i januari senast den 15). Kvarstående skatt förfaller till betalning den
10 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt förfaller till
betalning den månad som skattemyndigheten bestämmer dock tidigast den
10 maj året efter taxeringsåret.
Vid skattemyndigheten görs avstämning av kontoutdrag från post-
girosystemet löpande.
Efter det att avstämningen mellan debiteringar och inkomna betalningar
är avslutad, skickas en betalningspåminnelse ut till skattskyldiga i de fall
betalning saknas eller är otillräcklig.
Betalningspåminnelserna tas fram med hjälp av ADB. I en betalningspå-
minnelse anges en sista inbetalningsdag. 1 påminnelsen anges en dröjs-
målsavgift som beräknats fram till inbetalningsdagen. Dröjsmålsavgiften
Prop. 1996/97:100
Del 1
253
gäller under förutsättning att betalning görs inom den i betalningspå- Prop. 1996/97:100
minneisen angivna tiden. Del 1
Kort tid efter det att datum för sista inbetalningsdag i betalningspå-
minnelsen passerats och betalningarna är avstämda, överlämnas de skulder
som alltjämt är obetalda till kronofogdemyndigheten för indrivning
(restföring). I normalfallet är skattemyndighetens befattning med den
aktuella skatten därigenom avslutad, men det förekommer omräkningar och
omdebiteringar som gör att de belopp som restförts på ett eller annat sätt
skall korrigeras. I en del fall görs betalningar till skattemyndigheten efter
restföringstidpunkten, vilket också innebär administrativa justeringar mellan
skatteregister (CSR) och kronofogdemyndighetens register (REX). Det
förekommer också att balanserade betalningar för restförd skuld återfinns
först efter restföringstidpunkten.
Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
När en arbetsgivare påbörjar sin verksamhet skall han registreras som
arbetsgivare i skattemyndighetens arbetsgivarregister. När redovisningen
kommer in till skattemyndigheten skall redovisningen registreras och
betalningen stämmas av. Kontrollen av att uppbördsdeklarationer lämnats
och redovisade belopp betalats samt avstämningen av den lämnade
redovisningen görs med hjälp av ADB. Den maskinella kontrollen resulterar
i olika åtgärder. Om en arbetsgivare inte redovisat eller betalat skall han
anmanas att lämna deklaration respektive påminnas att betala. Vad som
nämnts tidigare om arbetet med betalningspåminnelser för debiterade skatter
gäller även arbetsgivarområdet.
I januari året efter inkomståret skall arbetsgivaren lämna kontrollupp-
gifter. Dessa bereds, registreras och stäms sedan av maskinellt mot de under
året lämnade uppbördsdeklarationema.
Mervärdesskatt
Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt
påbörjas.
Om redovisning inte kommer in framställs och skickas maskinellt en
påminnelse att deklarera. Kommer det trots påminnelsen inte in någon
redovisning fastställs skatten efter skön. Registrering av uppgifterna i s.k.
negativa deklarationer, som utvisar belopp att återfå, sker normalt manuellt
på skattemyndigheten. Övriga deklarationer avläses optiskt och registreras
maskinellt.
Inbetalning sker till ett speciellt postgirokonto för varje län. Avstämning
mellan gjorda in- respektive utbetalningar och redovisad mervärdesskatt
görs löpande med hjälp av kontoutdrag från postgirot.
Varje månad görs en central bearbetning i mervärdesskattesystemet för
att få fram de som inte betalat deklarerat belopp eller betalat för sent. För
254
dessa framställs maskinellt en betalningspåminnelse med en beräknad
dröjsmålsavgift. Om betalning trots påminnelse inte kommer in lämnas
kravet över till kronofogdemyndigheten for indrivning.
En utbetalning kan avse överskjutande ingående mervärdesskatt eller ett
för stort inbetalt belopp. Utbetalningar sker dagligen via fakturabetalnings-
service (postgiro). Före utbetalning kontrolleras maskinellt om krav på den
skattskyldige finns i mervärdesskattesystemet, arbetsgivarregistret eller
registret för debiterade skatter. Om så är fallet sker maskinellt kvittning före
återbetalning. Även skulder hos kronofogdemyndigheten avräknas innan en
utbetalning görs.
I såväl uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
som mervärdesskattelagen finns detaljerade bestämmelser om räntor och
avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatt eller avgift skall betala
anståndsränta när anståndet upphör och det återstår ett belopp att betala.
Respitränta tas ut på skatt eller avgift som skall betalas utöver tidigare
deklarerade belopp. Resitutionsränta betalas på skatt eller avgift som betalas
tillbaka. Ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften tar enbart sikte på debitering-
en av slutlig skatt och utgår om den preliminära skatten överstiger
respektive understiger den slutliga. Dröjsmålsavgiften har ersatt restavgiften
och förseningsavgiften och tas ut om skatt, avgift eller ränta inte betalats
inom föreskriven tid. Vad gäller mervärdesskatt tas dröjsmålsavgift också
ut på skatt som bestämts genom skönsbeskattning i avsaknad av deklaration.
De straffbestämmelser som tidigare fanns i olika skatteförfattningar har med
ett ikraftträdande fr.o.m. den 1 juli 1996 flyttats över till skattebrottslagen
(1971:69) och arbetats in i de centrala brottsbeskrivningama skattebrott,
skatteförseelse respektive vårdslös skatteuppgift (se prop. 1995/96:170, bet.
1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS 1996:660). Lagen omfattar nu i
stort sett samtliga straffbestämmelser på skatteområdet.
I 75 och 77 a §§ UBL finns bestämmelser som har ett nära samband med
sanktionsbestämmelsema. Enligt 75 § gäller bl.a. att en arbetsgivare som
utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller
kvarstående skatt är ansvarig för den skatt som skatteavdraget skulle ha
avsett till belopp som svarar mot vad arbetsgivaren underlåtit att dra av.
Beslut om sådan ansvarighet fattas av skattemyndigheten. Regleringen i
77 a § innebär att den som i egenskap av företrädare för arbetsgivare som
är juridisk person har verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ord-
ning, kan bli betalningsskyldig för beloppet tillsammans med arbetsgivaren.
Regler om företrädaransvar finns också i 15 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen, 5 kap.
Prop. 1996/97:100
Del 1
255
17 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och 38 § tullagen.
Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller
bestämmelser om avgiftstillägg. Avgiftstillägg påfors en arbetsgivare som
lämnat oriktig uppgift om avgiftsunderlag i uppbördsdeklarationen eller
annat skriftligt meddelande. Detsamma gäller arbetsgivare i de fall
arbetsgivaravgifterna uppskattats på grund av utebliven uppbördsdeklaration
eller med avvikelse från lämnad uppgift i uppbördsdeklarationen. Tillägget
är enligt huvudregeln 20 % av oredovisade arbetsgivaravgifter. I vissa fall
är avgiftstillägget dock 10 %. Motsvarande regler finns i mervärdesskattela-
gen. Den särskilda avgiften benämns där skattetillägg.
I föregående avsnitt har lämnats en kortfattad redogörelse för det nuvarande
systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Under
systemets uppbyggnad och utveckling har en genomgående strävan varit att
åstadkomma ett effektivt redovisnings- och betalningsförfarande. Systemet
har under framför allt senare tid utvecklats i riktning mot ökad enhetlighet
och samordning. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de
skattskyldiga har här varit i blickpunkten.
Olika faktorer som har lagt hinder i vägen för en sådan utveckling har
successivt kunnat undanröjas. Materiella bestämmelser som reglerar skatter
och avgifter har i några fall gjorts enklare. Också förfarandereglema har då
kunnat förenklas. Även organisatoriska förändringar har möjliggjort en ökad
samordning och en effektivare administration av redovisnings- och
betalningssystemet. Utvecklingen har samtidigt påverkats av bl.a. möjlig-
heterna att i olika hänseenden ta till vara nya tekniska lösningar.
Ett stort steg i riktning mot ett effektivare uppbördssystem togs genom de
förenklingar av bestämmelserna om beräkning av socialavgifter som
utformades i början av 1980-talet. Härigenom skapades förutsättningar för
den nya ordning för redovisning och betalning av socialavgifter från arbets-
givare som gäller sedan år 1985. Genom denna samordnades redovisningen
och betalningen av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) med arbetsgivaravgifterna. Före år 1985 administrerades
arbetsgivaravgifterna i sin helhet av Riksförsäkringsverket. Syftet med refor-
merna var bl.a. att få till stånd en säkrare avgiftsberäkning samt en snabbare
och effektivare avgiftsuppbörd. Uppbörden av arbetsgivaravgifterna knöts
till de löpande löneutbetalningarna. Samordningen med redovisningen och
betalningen av innehållen preliminär skatt innebar att en arbetsgivares redo-
visning kunde göras i en och samma handling. I samband härmed förkorta-
des redovisningsperioderna från två månader till en månad. Väsentliga
förenklingar åstadkoms både för arbetsgivarna och skattemyndigheterna.
Inriktningen mot en förbättrad effektivitet genom ökad enhetlighet och
samordning har härefter fortsatt. Det gäller såväl på det organisatoriska
planet som i fråga om förfarandet. En ny organisation har växt fram under
1990-talets början. Den syftar bl.a. till att skattskyldiga, både företag och
enskilda, skall ha endast en kontaktpunkt inom skattemyndigheten. Den som
Prop. 1996/97:100
Del 1
256
är skatt- eller avgiftsskyldig skall inte behöva vända sig till olika enheter när
olika skatter eller avgifter skall betalas utan skall på ett enkelt sätt kunna få
en samlad bild av sin skatte- eller avgiftssituation. Denna grundtanke gäller
även i de fall frågor som rör större företag centraliseras till ett kontor i länet.
Andra ändringar som kan nämnas är de år 1993 införda bestämmelserna
om dröjsmålsavgift. Syftet var att göra uppbördssystemet enklare genom
enhetliga avgiftsbestämmelser för olika skatter och avgifter. Vidare
ändrades år 1994 betalningstidpunkterna för F-skatt. Numera skall även F-
skatt betalas varje månad. Betalningen skall göras senast vid samma
tidpunkt som avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Nämnas bör också den
nyligen genomförda övergången till enmånadsredovisning av mervärdesskatt
(se prop. 1995/96:19, bet. 1995:96:SkUl 1, rskr. 1995/96:15).
Trots en medveten strävan mot att få till stånd ett effektivare system för
redovisning och betalning av skatter och avgifter upplevs den nuvarande
ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Enhetligheten och
samordningen anses fortfarande vara eftersatt på ett antal punkter. Framför
allt märks problemen för den som är näringsidkare och samtidigt arbets-
givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet svårtillgängligt
och resurskrävande.
Exempel på den bristande enhetligheten är att avdragen skatt och arbets-
givaravgifter i olika hänseenden redovisas och betalas på annat sätt än F-
skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående skatt, tillkomman-
de skatt och mervärdesskatt. Förfarandet regleras i olika lagar. Redovis-
ningstidpunktema är i vissa fall olika. Detsamma gäller de redovisnings-
handlingar som används. Vidare görs inbetalningar till skilda konton.
Rutinerna varierar också vad gäller påminnelser, anmaningar och överläm-
nande till indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt be-
roende på vilken skatt eller avgift det är fråga om.
En näringsidkare behöver i dag i regel göra mer än 30 skatte- och av-
giftsinbetalningar under ett år avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig måste hantera en
mängd blanketter för redovisningen. Samtidigt lägger skattemyndigheterna
ner stora resurser på att handlägga redovisningarna. Detsamma är fallet i
fråga om påminnelser och anmaningar rörande dem som inte betalar i före-
skriven ordning. Betydande arbetsinsatser behövs också för omföring av
medel mellan och inom de olika skatte- och avgiftskontona. Samma för-
hållande gäller beträffande avstämningen av dessa konton. Även överläm-
nandet för indrivning tar stora resurser i anspråk. Dessutom hanteras olika
skatter och avgifter i olika delar av det tekniska systemet inom skatteförvalt-
ningen. Som redan antytts leder det till att det många gånger kan vara svårt
att få en samlad bild av gjorda redovisningar och betalningar.
Mot denna bakgrund lägger vi nu fram ett förslag om ett nytt system för
skatte- och avgiftsbetalningar. Utgångspunkter vid utformningen av det nya
systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter har varit ökad
enhetlighet, samordning och förenkling. Vårt förslag tar sikte på inkomst-
och förmögenhetsskatt, mervärdesskatt samt socialavgifter. Andra skatter,
t.ex. punktskatterna, ligger utanför det föreslagna systemet. Regeringens
ambition är naturligtvis att även övriga skatteslag på sikt skall omfattas av
Prop. 1996/97:100
Del 1
17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
257
den nya ordningen för betalning av skatter och avgifter. Genom enkla och
enhetliga förfaranderegler på skatteområdet kan skatteadministrationen
effektiviseras och göras mer resurssnål samtidigt som de enskilda skatte-
och avgiftsbetalama ges möjligheter att ha överblick över och kunskaper om
gällande regelsystem.
De nuvarande bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272, UBL) och lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) skulle
enligt Skattebetalningsutredningens direktiv ses över och samordnas i en ny
gemensam uppbördslag. Detta aktualiserade en gammal fråga om att samla
alla förfaranderegler inom skatteområdet i en särskild förfarandelag. Med
förfaranderegler avses här bl.a. regler om redovisning och fastställelse av
underlaget för att ta ut en skatt eller avgift, regler om bestämmande,
debitering och inbetalning av skatter och avgifter samt regler om särskilda
avgifter, dvs. förseningsavgift samt skatte- och avgiftstillägg.
Förfarandet for att ta ut olika skatter och avgifter är i många avseenden
likartat. Emellertid finns det i vissa avseenden skillnader. En del av dessa är
väsentliga och har sin grund i att syftet med de olika pålagorna varierar.
Andra skillnader är av mindre betydelse och kan bero på att reglerna har
kommit till vid olika tidpunkter.
När det gäller kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
fastighetsskatt och några andra skatter och avgifter har reglerna om
fastställelse av underlaget för beräkning av pålagorna tagits in i
taxeringslagen (1990:324, TL) medan uppbördsreglema finns i
uppbördslagen. När det gäller arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och
punktskatter har andra lösningar valts. De förfaranderegler som hör till
arbetsgivaravgifterna har tagits in i lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare som alltså behandlar både frågor om fastställelse av
beräkningsunderlaget och uppbördsfrågor. Lagen hänvisar i sin tur i stor
utsträckning till uppbördslagen. När det gäller punktskatterna har de
materiella reglerna tagits in i olika punktskattelagar medan för-
farandereglema tagits in i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP). De förfaranderegler som hör till mervärdes-
skatten finns däremot i själva skattelagen, dvs. i mervärdesskattelagen
(1994:200, ML).
Uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
innehåller till en stor del rena förfaranderegler men i viss utsträckning också
materiella skatteregler. När det gäller uppbördslagen är reglerna om
skyldigheten att betala preliminär skatt och att göra skatteavdrag närmast av
materiell natur. Detsamma gäller reglerna i lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare om skyldighet att betala månadsavgift.
Prop. 1996/97:100
Del 1
258
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Bestämmelserna i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt förfarandebestäm-
melsema i mervärdesskattelagen förs samman till en ny lag -
skattebetalningslagen.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något
att invända mot utredningens lagtekniska lösning. Flera remissinstanser har
emellertid ansett remisstiden vara för kort för att medge en genomgång av
lagtexten och några har ansett att regleringen inte är tillräckligt tydlig. Andra
har pekat på enskilda bestämmelser som bör fortydligas. Länsrätten i
Stockholms län anser att genom indelningen i kapitel och rikligt med
rubriker och underrubriker uppnås en relativt överskådlig forfattning. Dock
anser länsrätten att den föreslagna rubriken, Skattebetalningslag, enligt
allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i stället rubriken Lag om
betalning av skatter och avgifter m.m. (skattebetalningslag).
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har ansett att förfarandet
vid uppbörd av skatter och avgifter sannolikt skulle bli enklare och billigare
att hantera för alla berörda om reglerna gjordes så enhetliga som möjligt.
Regelsystemet skulle dessutom bli mer överskådligt om reglerna kunde
samlas i en för samtliga skatter och avgifter gemensam förfarandelag. Med
tanke bl.a. på att utredningens uppdrag var mycket omfattande har den
emellertid inte ansett det som sin uppgift att utarbeta en allmän förfa-
randelag. Men inriktningen har varit att göra vad som kunnat göras för att
underlätta tillskapandet av en sådan lag. Utredningen har sålunda byggt upp
en ny skattebetalningslagstiftning med utgångspunkt i att på sikt kunna foga
in bestämmelserna i en kommande allmän förfarandelag utan alltför stora
omarbetningar.
Utredningen har diskuterat ett alternativ till lagstiftning som innebar att
de materiella skatte- och avgiftsregler som nu finns i uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle flyttas till en
särskild lag om skyldighet att göra skatteavdrag samt att betala preliminär
skatt och månadsavgift. Reglerna om skatte- och avgiftsinbetalningar skulle
enligt detta alternativ placeras i en särskild lag om betalning av skatter och
socialavgifter som skulle bli tillämplig på huvuddelen av skatte- och
avgiftsområdet. De övriga regler om förfarandet som behövdes skulle tas in
i en särskild lag om beräkning och debitering av vissa skatter och social-
avgifter.
Den nu redovisade lösningen skulle leda fram till att uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle ersättas med tre
lagar i stället för att arbetas samman till en, vilken var den lösning som
angavs i utredningens direktiv. Enligt utredningens mening gav emellertid
inte en regleringsstruktur med tre lagar den översikt och tydlighet som bör
259
eftersträvas. Som utredningen såg det fick den bästa lösningen därför anses Prop. 1996/97:100
vara att tills vidare samla de regler, inkl, de materiella skatte- och avgiftsreg- Del 1
lema, som nu finns i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare samt förfarandereglema i mervärdesskattelagen i enda lag,
en skattebetalningslag. Som sagts tidigare har siktet varit inställt på att for-
farandereglema skall kunna flyttas över till en kommande allmän
förfarandelag. De materiella skatte- och avgiftsreglerna skulle då kunna
hållas kvar i en särskild lag om man inte kan hitta en naturlig plats också för
dem i den allmänna förfarandelagen.
Regeringen har, i likhet med de flesta remissinstanser, inget att invända
mot den lagtekniska lösning som utredningen har valt. Vi finner den och den
kapitelindelning som föreslagits vara ändamålsenlig och föreslår därför att
lagtexten i huvudsak utformas i enlighet med utredningsförslaget. När de
gäller de enskilda paragraferna har vi däremot gjort ett stort antal ändringar
och justeringar som beror dels på att riksdagen redan har hunnit göra
ändringar i de förfarandebestämmelser som samlas i den nya uppbördslagen,
dels på att vi i vissa frågor valt en något annan lösning än den som
utredningen föreslagit och dels på att Lagrådet förordat vissa ändringar och
justeringar. Andra ändringar som vi har gjort än sådana som beror på av
riksdagen ändrad lagstiftning behandlas i regel i författningskommentaren
till den enskilda bestämmelsen.
Huvudregeln för normgivningen om skatter finns i 8 kap. 3 § regerings-
formen (RF). Den bestämmelsen anger det primära lagområdet såvitt avser
förhållandet mellan det allmänna och enskilda. Häri innefattas föreskrifter
om åligganden for enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden. Inom detta område skall föreskrifter meddelas
genom lag. Som exempel nämns i 8 kap. 3 § andra stycket RF föreskrifter
om skatt till staten.
Bestämmelserna om skatt hör samtidigt till det obligatoriska lagområdet
vilket framgår av det uttryckliga undantaget från delegeringsmöjlighetema
i 8 kap. 7 § RF. Delegation till regeringen kan i princip ske endast i fråga
om anstånd med betalning av skatt (se 8 kap. 8 § RF).
Det är inte bara de materiella skattereglerna, dvs. vem som är
skattskyldig, på vad skatten skall utgå, skattesats o.d. som direkt reglerar
skattens tyngd och fördelning, som hör till det obligatoriska lagområdet utan
också de bestämmelser som avser grunderna för skattens beräkning och
uttagande. Även grunderna for taxerings- och uppbördsförfarandet anses
höra hit och bör alltså beslutas i lag (se prop. 1973:90 s. 302). Detaljerna
bör däremot regeringen och efter dess bemyndigande underordnad
myndighet få reglera genom tillämpningsföreskrifter (se SOU 1972:15 s.
167).
Genom att kravet på lagform begränsats till "grunderna" ges en ganska
omfattande behörighet för regeringen att meddela närmare föreskrifter om
förfarandet. Men var denna distinktion sätter gränsen för lagkravet på
260
uppbördslagstiftningens område är inte klarlagt. Frågan är också vilken
betydelse det i grunden har att dra en skarp sådan gräns, eftersom före-
skrifterna på uppbördsområdet i väsentliga hänseenden avser åligganden för
enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden och även på grund härav skall ha lagform.
Uppbördslagstiftningen var redan ursprungligen förhållandevis detaljrik.
Dess tidiga uppbyggnad har följt med genom åren. Även i dag torde
uppbördslagen kunna sägas omfatta mer än bara grunderna för uppbördsför-
farandet. Samtidigt finns verkställighetsföreskrifter knutna till ett flertal
bestämmelser i lagen. Motsvarande kan i stort sägas gälla beträffande lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Målet på uppbördsområdet liksom inom varje rättsområde är att skapa en
reglering som är överblickbar och som är uppbyggd av tydliga och
lättillämpade bestämmelser. Även den i lagstiftningssammanhang övergrip-
ande inriktningen att hänföra föreskrifter till lägsta normgivningsnivå måste
beaktas. Men denna inriktning får vägas mot det pedagogiska värdet av att
i vissa fall i lag ta in regler som skulle kunna hänföras till en lägre nivå men
som behövs i lagen för att regleringen skall bli tydlig.
Att åstadkomma lättillgängliga föreskrifter är inte sällan svårt särskilt
beträffande de mer materiellt betingade uppbördsbestämmelsema. Det gäller
exempelvis reglerna om beräkning av skatteavdrag, F-skatt och särskild A-
skatt samt arbetsgivaravgifter liksom regleringen av arbetsgivares ansvar för
arbetstagares skatt. Utredningen har emellertid ansett att det finns
förutsättningar att förenkla lagstiftningen såväl i nyss nämnda frågor som i
övrigt.
En utgångspunkt vid utformningen av den nya regleringen om redo-
visning och betalning av skatter och avgifter har varit att begränsa detaljreg-
leringen i lag samtidigt som lagreglerna getts en mer lättillgänglig
utformning. Vidare har regleringen getts en tydlig kronologisk struktur.
Mindre detaljerade eller uttömmande föreskrifter leder i en del fall till ett
ökat behov av tillämpningsföreskrifter. Detta innebär att ansvaret för
regeringen och underlydande förvaltningsmyndigheter att främja en enhetlig
rättsutveckling ökar. Av intresse i detta sammanhang - inte minst ur
skatteadministrationens synvinkel - är då vilket utrymme som finns för att
fylla ut lagreglerna genom verkställighetsföreskrifter.
Regeringens rätt att komplettera lagar genom verkställighetsföreskrifter
omfattar även lagar om skatt. Med verkställighetsföreskrifter förstås i första
hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. Beträffande
dessa kan sägas att de endast får omsätta den principiella regeln i själva
lagtexten till detalj föreskrifter, t.ex. i form av siffertabeller, som gör
beskattningsarbetet mera lätthanterligt och besparar de beslutande organen
arbetet att själva för varje särskilt fall göra omständliga uträkningar på
grundval av reglerna i lagen. Sådana föreskrifter kan sägas sakna själv-
ständigt innehåll. De kan också gälla myndigheternas handläggningsrutiner
eller formaliteter som enskilda bör iaktta. Dessa föreskrifter kan då i och för
sig lika väl grundas på regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § RF.
Men föreskrifternas anknytning till en bestämd lag kan likväl motivera att
de betecknas som verkställighetsföreskrifter.
Prop. 1996/97:100
Del 1
261
Till området för verkställighetsföreskrifter hör också i viss utsträckning
föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut en lag. För att sådana
kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighets-
föreskrifter krävs att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom
föreskrifterna i fråga. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte
föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande eller
ingrepp eller göras andra avsteg från innehållet i den bakomliggande lagen
(jfr prop. 1973:90 s. 211).
Att med ledning av uttalandena i motiven till regeringsformen komma
fram till vad som i allmänhet är godtagbart i fråga om utfyllande föreskrifter
är knappast möjligt. I princip kan sägas att en mycket detaljrik lagregel är
svår att fylla ut. En eventuell avvikelse från lagregeln i en verkställighets-
föreskrift torde märkas tydligare ju mer detaljerad utformning lagens
föreskrift fått. Motsvarande gäller i regel även beträffande mindre
preciserade lagbestämmelser som genom motivuttalanden getts en viss
innebörd. Ger däremot lagregeln eller motiven inte någon vägledning eller
endast begränsad vägledning kan utrymmet för utfyllande föreskrifter se ut
att vara större. I sådana fall torde också tolkningsutrymmet vid tillämpning
av bestämmelsen kunna bli förhållandevis stort. Gränsen för vad som kan
godtas som verkställighetsföreskrifter utan att grundbestämmelsen tillförs
något väsentligt nytt blir då svårare att dra. Samtidigt ökar risken för att en
tillämpning enligt de utfyllande föreskrifterna underkänns vid en prövning
av de rättstillämpande organen. I sådana fall är det därför väsentligt att
verkställighetsföreskrifter nära knyter an till lagregelns syfte. Så långt det
är möjligt och lämpligt bör för att undvika tillämpningsproblem i vart fall
grunderna för utfyllande verkställighetsföreskrifter anges i lag.
En annan fråga är på vilket sätt förekomsten av verkställighetsföreskrifter
bör komma till uttryck. Nuvarande reglering i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller flera normgivningsbe-
myndiganden som upplyser om att ytterligare föreskrifter finns. Dessa
bemyndiganden torde inte avse annat än verkställighetsföreskrifter. De är
därför i formell mening överflödiga. Trots det kan det av flera skäl anses
lämpligt att det av lagtexten framgår att det är avsett att meddelas utfyllande
föreskrifter. Inte minst har en sådan upplysning ett stort informationsvärde.
Såvitt avser verkställighetsföreskrifter av rent administrativ karaktär får
emellertid behovet av att i lag ange i vilka hänseenden sådana bör meddelas
anses mer begränsat.
Behovet av verkställighetsföreskrifter som ansluter till regleringen om
redovisning och betalning av skatter och avgifter är stort. Detta gäller
exempelvis i fråga om skattetabeller för beräkning av skatteavdrag och
värdering av naturaförmåner på preliminärskattestadiet. Mot denna
bakgrund har utredningen valt att i lag upplysa om existensen av sådana
föreskrifter. De renodlat administrativa verkställighetsföreskriftema har
däremot inte anmärkts i lagen. Framhållas bör emellertid att gränsen mellan
de olika formerna av verkställighetsföreskrifter inte sällan är flytande och
att de kompletterande föreskrifterna ibland förutsätts ha båda nämnda
funktioner. I praktiken får det liksom i dag i stort sett genomgående anses
Prop. 1996/97:100
Del 1
262
lämpligt att regeringen delegerar till Riksskatteverket att meddela de
kompletterande föreskrifter som behövs för lagens tillämpning.
I utredningsdirektiven sägs att utredningen i förslaget till ny lagstiftning
skall ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. de terminologiska frågorna.
Moderniserad terminologi
Språket i uppbördslagen är i stora delar föråldrat och stelt i jämförelse med
dagens sakprosa. Eftersom det har varit en strävan sedan ett trettiotal år att
närma författningsspråket till den nutida sakprosan, är det nödvändigt att nu
modernisera termer och uttryck samt språket i övrigt i en så central lag som
denna. Lagen ligger ju till grund för myndighetsföreskrifter och, inte minst,
beslut riktade direkt till enskilda.
Utredningen har försökt att använda termer och uttryck som skall vara
begripliga för en vidare krets än skatteexperter och därigenom leda till
mindre tolkningsmöda och färre missförstånd. De viktigaste ändringarna i
terminologin redovisas här, medan övriga termer diskuteras i författnings-
kommentarerna.
Uppbördslag blir skattebetalningslag
Uttrycket uppbörd är ålderdomligt och svårdefinierat, i synnerhet för de
enskilda skattebetalarna. Utredningen har bl.a. mot denna bakgrund valt att
ge lagen en rubrik som bättre beskriver lagens innehåll, nämligen
Skattebetalningslag. Rubriken gör inte anspråk på att vara heltäckande, men
den täcker enligt utredningen det huvudsakliga innehållet i lagen.
I förenklande syfte nämns inte termen avgift i lagens rubrik trots att lagen
omfattar också arbetsgivares redovisning och betalning av socialavgifter.
Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna rubriken,
Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i
stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m.
(skattebetalningslag). I lagrådsremissen föreslog vi, bl.a. med hänsyn till vad
Länsrätten anfört, att lagens rubrik skulle vara Lag om betalning av skatter
och avgifter. Lagrådet framhåller emellertid att den föreslagna lagen blir av
central betydelse på skatte- och avgiftsområdet. Det kan förutsättas att det
ofta kommer att göras hänvisningar till lagen. Med hänsyn till detta anser
Lagrådet det vara önskvärt att lagens rubrik är enkel och kort. Trots att det
kan invändas att benämningen Skattebetalningslag är mindre rättvisande,
eftersom inte bara skatter utan också socialavgifter behandlas i lagen, anser
Lagrådet att utredningsförslagets rubrik är klart att föredra. Vi har därför nu
valt samma rubrik som i utredningsförslaget.
Prop. 1996/97:100
Del 1
263
Vi har heller inget att invända mot att det i lagtexten talas om skatt också Prop. 1996/97:100
i fall då avgift avses så som utredningen föreslagit. Vad som i lagen sägs om Del 1
skatt gäller alltså även sådan avgift som omfattas av lagen. Motsvarande
gäller termen skattskyldig som således omfattar bl.a. den som enligt lagen
är skyldig att betala avgift.
Termen uppbörd används i dag inte bara i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare utan i ett flertal andra lagar. I
dessa fall har vi i stort sett genomgående valt att i stället för uppbörd tala om
redovisning och betalning.
Den preliminära skatten och sättet att betala den
Uppbördslagens terminologi har kritiserats for bristande enhetlighet, bl.a.
av Lagrådet (se prop. 1991/92:112 bil. 5 s. 269). Ett exempel är
benämningarna på de olika formerna av preliminär skatt. Vi föreslår därför
att ordet "preliminär" stryks framför A-skatt och F-skatt, så att de olika
formerna av preliminär skatt i fortsättningen benämns A-skatt, särskild A-
skatt och F-skatt.
Kritiken mot uppbördslagen har gällt också bristande tydlighet. Exempel
på det är benämningarna på de två stegen i betalningen av A-skatt. I
utredningens uppdrag har ingått att särskilja dessa två steg genom tydliga
benämningar. Utredningen har föreslagit att det första steget, dvs. då
arbetsgivaren drar av den preliminära skatten från arbetstagarens lön,
benämns skatteavdrag och att det andra steget, då skatten betalas in till
staten, helt enkelt kallas inbetalning av skatt. Vi har också använt den
metoden.
Kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt
För att komma fram till om rätt skatt for ett visst inkomstår betalats görs nu
årligen en avstämning mellan inbetalningarna av preliminär skatt och den för
året beräknade slutliga skatten. Om for lite preliminär skatt betalats påförs
kvarstående skatt. Är däremot den betalda preliminära skatten större än den
slutliga skatten uppkommer en överskjutande skatt. Är det vidare så att
ytterligare skatt skall betalas efter att den årliga debiteringen av slutlig skatt
avslutats är det fråga om debitering av tillkommande skatt.
Även i det föreslagna systemet skall en årlig avstämning göras mellan
preliminär och slutlig skatt. I det nya systemet försvinner de nu särskiljbara
formerna av vad som närmast kan betecknas som slutlig skatt.
Beteckningarna kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande
skatt kommer alltså inte längre att användas. Relationen mellan hur mycket
preliminär skatt som betalats jämfört med den beräknade slutliga skatten är
emellertid fortfarande av intresse för att avgöra om antingen ytterligare skatt
skall betalas eller återbetalning av skatt skall ske. Sedan den slutliga skatten
for ett visst inkomstår bestämts avser varje ändring av skatteberäkningen för
året den slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt betalats eller den
264
slutliga skatten höjs i efterhand skall ytterligare slutlig skatt påföras och Prop. 1996/97:100
betalas av den skattskyldige. Del 1
A-skattesedel eller A-skattsedel
I dag skrivs A-skattesedel och F-skattesedel med ett "e" som fogar samman
de senare leden i dessa av flera led sammansatta termer. Detsamma gäller
i fråga om slutskattesedel. Fortsättningsvis bör termerna användas utan
denna sammanfogning. Det finns nämligen skäl att betrakta benämningarna
på de olika formerna av skattsedlar som en sammansättning av A-skatt
(respektive F-skatt) och skattsedel. Den "e-lösa" fogen visar då tydligare hur
denna sammansättning är bildad.
Jämkning och vissa andra termer
Termen jämkning finns inte med varken i utredningens eller i vårt
lagförslag. I stället används en beskrivning av vad det är fråga om, nämligen
"ändrad beräkning". Ordet jämkning har i allmänspråket visserligen en
betydelse av "förskjutning åt något håll". Men i skattesammanhang har
betydelsen i regel kommit att inskränkas till "minskning". Eftersom jämkning
även i skattesammanhang kan avse såväl en ökning som en minskning, är
detta felaktigt. Ett riktigare uttrycksätt är då att tala om ändrad beräkning av
preliminär skatt.
Ett par andra mindre moderna termer som utmönstrats är restitution och
eftergift. Restitution har ersatts med den mer lättbegripliga termen åter-
betalning. Motsvarande förenklade terminologi har valts i fråga om eftergift
som ersatts med befrielse.
Regeringens förslag: Vid uppbörd av skatter och avgifter skall sam-
ordnade och enhetliga rutiner tillämpas i fråga om bl.a. redovisning, be-
talning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten och överläm-
nande för indrivning.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker ut-
redningens förslag. Många ser stora fördelar med den föreslagna ordningen.
Riksbanken tillstyrker i huvudsak förslaget. Riksbanken anser dock att det
finns starka skäl för att mer ingående utreda hur det föreslagna systemet bäst
265
skall tillgodose informationsbehoven för prognos- och analysändamål.
Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens förslag och framhåller att det
är principiellt viktigt att skillnaden mellan ändamålsbestämda socialavgifter
och allmänna skatter beaktas i olika sammanhang. Det är angeläget att de
socialavgifter som kopplar till förmåner styrs till avsedda ändamål och hålls
avskilda från skattemedel. Verket finner dock inte att detta behöver utgöra
något hinder för ett samordnat debiterings- och redovisningssystem enligt
det remitterade förslaget. Riksförsäkringsverket anser att förslaget kommer
att leda till en förenkling av administrationen av arbetsgivarnas skatte- och
avgiftsbetalningar. Redovisningen av skatter och avgifter kan förväntas bli
mindre resurskrävande. Riksgäldskontoret anser att skattekontomodellen
medför administrativa förenklingar och ekonomiska besparingar för de
skattskyldiga och för skatteförvaltningen. Kontoret tillstyrker därför att ett
skattekontosystem införs. Sannolikt leder dock systemet till ökade kostnader
för förvaltningen av statsskulden. Det är, till följd av att det blir svårare att
prognostisera skatteinbetalningarna, omöjligt att göra någon beräkning av
dessa negativa effekter. Riksrevisionsverket är i grunden positivt till ett
samordnat uppbördssystem av den typen som utredningen förordar. 1
betänkandet redovisas emellertid inte några alternativ till ett skattekonto-
system, vilket verket saknar. Man kan till exempel tänka sig ett strikt
samordnat system, men där möjligheter finns att identifiera olika skatter och
avgifter även i betalningsströmmarna, eller att kopplingen mellan betalning
och redovisningshandling bibehålls. Verket tillstyrker utredningens förslag
att införa ett skattekontosystem under villkor att ett väl fungerande infor-
mationssystem med uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar kommer att
finnas i god tid innan det nya systemet tas i bruk. Verket framhåller det
angelägna i att det föreslagna systemet kan tillhandahålla information och
underlag för analys i arbetet med att löpande förse statsmakten med analyser
och prognoser av den statsfinansiella utvecklingen. Riksskatteverket
tillstyrker förslaget om införande av skattekonton. Införandet av
skattekonton kommer enligt verkets mening att innebära en betydande
effektivisering av skatteuppbörden. Statens löne- och pensionsverk välkom-
nar de lättnader som förslaget innebär. Malmö tingsrätt anser att ett system
med s.k. skattekonton med all sannolikhet leder till en enklare och smidigare
skatteadministration för staten. För den skattskyldige är ett sådant system
visserligen inte helt utan nackdelar. Bl.a. fråntas denne rätten att destinera
sina betalningar; en rätt som sedan lång tid tillbaka varit lagfäst och som
också kommit till uttryck i rättsfall. Med hänsyn till att ett införande av
skattekonton trots allt kan förväntas leda till vissa lättnader även for de
skattskyldiga är detta dock en konsekvens som kan godtas. Kammarrätten
i Göteborg delar utredningens uppfattning att införandet av det föreslagna
systemet med skattekonton kan bedömas leda till en förenklad administra-
tion med åtföljande besparingar for såväl företag som skattemyndigheter och
har i allt väsentligt inte något att erinra mot förslaget. Bankgirocentralen
BGC AB ser utredningens förslag till samordnade och enhetliga regler for
hantering av flertalet skatter som positivt ur rent produktionsteknisk
synvinkel. Kooperativa förbundet anser att det föreslagna nya systemet for
skattebetalningar kommer att medföra förenklade rutiner för de
Prop. 1996/97:100
Del 1
266
konsumentkooperativa foretagen. Kooperationens Pensionsanstalt anser att
betänkandets förslag från såväl fiskal synpunkt som rättssäkerhetssynpunkt
utgör en förbättring så tillvida att skattebetalningarna blir effektivare
samtidigt som systemet är mer överblickbart för den enskilde.
Landsorganisationen i Sverige anser att det är positivt med förändringar i
riktning mot att förenkla administrationen i skattesystemet då det genererar
en högre effektivitet till en lägre kostnad. Organisationen vill därför
generellt tillstyrka förslaget om ett nytt skattebetalningssystem med
skattekonton för näringsidkare och arbetsgivare. Svenska Bankföreningen
tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för skattebetalningar.
Föreningen är dock starkt kritisk till vissa i det föreslagna systemet ingående
delarna. Föreningen anser exempelvis att det är olämpligt att det nya
avräkningskontot betecknas skattekonto. Beteckningen leder tanken fel och
kan, som Bankföreningen ser det, vålla vissa problem. Sveriges
Fastighetsägareförbund är positivt till att reglerna om skatte- och avgiftsbe-
talningar samordnas i syfte att skapa ett enklare och mera rationellt system.
Det föreslagna systemet med skattekonton synes enligt förbundets
uppfattning i sina huvuddrag uppfylla detta syfte. Emellertid präglas
förslaget delvis av en fiskal grundsyn som gör att man i vissa frågor
prioriterat statens intresse av att snabbt och effektivt få in skatte- och
avgiftspengar framför de skattskyldigas möjligheter att klara skatte- och av-
giftsbetalningen. Förbundet efterlyser en rimligare balans där också de
skattskyldigas berättigade intressen av rättssäkerhet blir bättre beaktade.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tillstyrker i huvudsak förslaget
till ett skattekontosystem, dock med vissa reservationer. Målsättningarna
ökad enhetlighet, samordning och förenkling synes enligt förbundet väl
uppfyllda med utredningens förslag till ett samlat skattebetalningssystem via
skattekonto. Förbundet ser det som angeläget att en reform i denna riktning
genomförs. Näringslivets Skattedelegation tillstyrker i princip förslaget till
ett nytt system för skattebetalningar. Delegationen är däremot starkt kritisk
till vissa i det föreslagna systemet ingående delarna. Endast fyra
remissinstanser avstyrker utredningens förslag helt. Riksåklagaren och
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser att ytterligare utredning och
analys av förslagens straffrättsliga konsekvenser bör utföras innan förslagen
kan leda till lagstiftning. Det av utredningen föreslagna systemet med
skattekonton torde dock enligt Riksåklagaren innebära de eftersträvade
effekterna av ökad enhetlighet, samordning och förenkling både ur de
skattskyldigas och ur skattemyndigheternas synvinkel. Skattekontosystemet
torde dessutom innebära att systemet för redovisning och betalning av
skatter och avgifter effektiviseras. Även Riksenheten mot ekonomisk
brottslighet anser att de bärande tankarna bakom förslaget om skattekonto
är goda. Riksenheten framhåller att det är viktigt att så långt möjligt förenkla
reglerna om skattedebitering och skattebetalning och göra dem enhetliga.
Det är också av stort värde att skapa ett system som inte innebär att pengar
ständigt skickas fram och tillbaka mellan staten och fysiska eller juridiska
personer eftersom ett sådant i sig kan skapa utrymme för viss brottslighet.
Riksenheten kan därför i huvudsak ställa sig bakom förslaget men anser att
utredningsarbetet varit så ensidigt inriktat på skattetekniska frågor att vissa
Prop. 1996/97:100
Del 1
267
andra aspekter inte har belysts tillräckligt. Företagarnas Riksorganisation Prop. 1996/97:100
avstyrker att det nu föreslagna skattekontosystemet införs. Inställningen till Del 1
ett skattekontosystem är i grunden positiv men Riksorganisationen anser inte
att systemet fått en acceptabel utformning. Betydande inslag finns som
saknar överensstämmelse med företagares och övriga skattskyldigas
rättsmedvetande. Förslaget är därtill ensidigt utformat till fördel för fiskala
intressen. Lantbrukarnas Riksförbund, som inte heller anser att utredningens
förslag bör läggas till grund för lagstiftning, hävdar att rent
avstämningsmässigt och uppgiftsmässigt är redan i dag skatteregistret
tillräckligt.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens uppdrag har varit att
skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och
avgifter. För att nå dit har utredningen pekat på olika medel som kan
användas. Det som enligt utredningen kan anses ligga närmast till hands för
att öka effektiviteten är ytterligare samordningsinsatser. Andra givna medel,
som i vissa hänseenden ryms inom begreppet samordning, är förenkling och
ökad enhetlighet. Detsamma gäller större överskådlighet och lättillgäng-
lighet. Alla dessa begrepp är centrala i ett effektivt skatte- och
avgiftsbetalningssystem.
Det är, som utredningen framhållit, också väsentligt att hänsyn tas till hur
de skatt- och avgiftsskyldigas, skattemyndigheternas samt kronofog-
demyndigheternas situation påverkas av förändringar i riktning mot en ökad
effektivitet. Det nya systemet måste vara minst lika säkert som det
nuvarande och ge myndigheterna möjlighet till en effektiv skatte- och
avgiftskontroll. Det bör dessutom vara mindre resurskrävande för alla som
berörs av systemet. I grunden kan det således sägas handla om att med ett
effektivitetskrav som utgångspunkt utforma ett system för redovisning och
betalning av skatter och avgifter som bygger på faktorer såsom enkelhet,
enhetlighet, överskådlighet och lättillgänglighet.
Den i dag skiftande hanteringen av olika skatter och avgifter bör alltså
enligt regeringens mening så långt möjligt samordnas i fråga om bl.a.
redovisning, betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten
och överlämnande för indrivning.
En principiell utgångspunkt bör vara att i det nya systemet innefatta
redovisningar och betalningar av centrala och generella skatter och avgifter.
Det är i fråga om de mera betydande skatte- och avgiftsbetalningama som
de största samordningsvinsterna kan göras. Samtidigt bör möjligheten att
även i andra fall effektivisera redovisningen och betalningen av skatter och
avgifter tas till vara. Inriktningen bör därför, som utredningen föreslagit,
vara att också andra skatte- och avgiftsbetalningar liksom betalningar som
grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut om möjligt skall kunna ingå
i den nya ordningen.
Antalet redovisningar som de skatt- och avgiftsskyldiga gör bör kunna
begränsas. Genom att samordna redovisningarna av olika skatter och
avgifter bör vidare skatte- och avgiftsbetalningama kunna hänföras till ett
fårre antal gemensamma förfallodagar. Med samordnade redovisningar och
betalningar som knyts till samma förfallodag i månaden bör också skatte-
myndigheternas avstämningsförfarande mellan redovisningar och betal-
268
ningar kunna effektiviseras. Härigenom bör också ordningen för betalnings-
påminnelser m.m. och överlämnandet till indrivning kunna göras effektivare.
Att de skatter och avgifter som ingår i ett nytt system hanteras på samma sätt
öppnar dessutom en möjlighet att använda enhetliga ränteberäkningsregler
och sanktionsbestämmelser.
På individnivå bör, som utredningen påpekat, redovisningar och
betalningar av skatter och avgifter ställas samman så att det utan svårigheter
går att avläsa den skatt- och avgiftsskyldiges skuld eller fordran vid varje
tidpunkt. Enhetlighet i redovisnings- och betalningsförfarandet bör samtidigt
ge goda kontrollmöjligheter och förutsättningar för ett säkert
betalningssystem.
En effektivisering av uppbördssystemet genom ökad samordning skulle,
som utredningen visat, underlättas genom ett system med avräkningskonton.
En sådan lösning har stora administrativa fördelar jämfört med nuvarande
rutiner för registrering i skatteregistret genom att sådana konton ger en
samlad bild av den skattskyldiges skatte- och avgiftssituation. Upp-
byggnaden av ett avräkningskonto är inte olik ett bankkonto där konto-
havaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott
och underskott. I ett sådant system kan bl.a. den skatt- och avgiftsskyldiges
alla redovisningar och betalningar bokföras på ett sådant sätt att ställningen
på kontot kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag.
Remissinstanserna har över lag varit positiva till utredningens förslag i
den här delen. Mot bakgrund av detta anser vi att den bedömning som
Företagarnas Riksorganisation och Lantbrukarnas riksförbund gjort av
förslaget varit för pessimistisk. Den kritik som Riksåklagaren och
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har riktat mot utredningens förslag
tar inte sikte på den nu aktuella frågan. Vi återkommer därför till den senare
(se avsnitt 24).
Vi anser att det nya förfarandet för redovisningar och betalningar av olika
skatter och avgifter som utredningen föreslagit blir enkelt, överskådligt och
resurssnålt. Vi föreslår därför att ett system med avräkningskonton för
skatte- och avgiftsbetalningar införs. Dessa avräkningskonton har vi, som
utredningen, valt att kalla skattekonton och det nya systemet ett skattekonto-
system. Vårt val betingas till stor del av att dessa beteckningar redan har
vunnit gehör hos remissinstanser, skatteförvaltning och andra myndigheter
samt även använts i media. De synpunkter som förts fram av
Bankföreningen väger inte så tungt att man kan bortse från den inarbetning
av beteckningarna som redan har skett och införa nya.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skatte- och avgiftsredovisningar samt in- och
utbetalningar av skatter och avgifter skall hanteras i ett system med
skattekonton.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
269
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i det föregående avsnittet
föreslagit att ett system med skattekonton enligt utredningsförslaget skall
införas. Ett sådant system innebär att skattekonton upprättas hos
skattemyndigheten for varje skatt- eller avgiftsskyldig person, såväl fysisk
som juridisk.
Huvuddragen i det skattekontosystem som utredningen föreslagit är
följande.
På varje skattekonto bokförs löpande debiterade skatter. Detsamma gäller
sådana skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar i
en skattedeklaration. Det gäller bl.a. avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt. Slutlig skatt bokförs på skattekontot i samband med att
skatten debiteras. En ny beräkning av den slutliga skatten eller annan skatt
eller avgift bokförs på kontot den dag skatten eller avgiften förfaller till
betalning.
På ett skattekonto bokförs också varje betalning som den skatt- eller
avgiftsskyldige gör. Preliminär skatt, som redovisas i en kontrolluppgift,
bokförs i samband med att den slutliga skatten debiteras.
Betalningar och andra belopp som räknas kontohavaren till godo hanteras
på ett enhetligt sätt. Beloppen skall bokföras utan någon avräkningsordning
mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Det medför att den skatt-
eller avgiftsskyldige inte kan styra en betalning till att avse en viss skatte-
eller avgiftsskuld.
Av samordningsskäl hänförs betalningar i skattekontosystemet så långt
som möjligt till endast en förfallodag i månaden. Av samma skäl lämnas de
skatt- eller avgiftsskyldigas redovisningar, skattedeklarationer, endast en
gång varje månad. Skattedeklarationerna omfattar därför alla de skatter och
avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som förfaller till
betalning under månaden.
Varje månad som det har förekommit någon transaktion på skattekontot
stäms kontot av. Avstämningen skall normalt följas av ett kontoutdrag som
visar ställningen på kontot. Minst en gång per år görs en avstämning av
samtliga skattekonton. Den görs i samband med avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt.
Om ett skattekonto uppvisar ett underskott efter avstämningen innefattar
kontoutdraget en betalningspåminnelse. Med en enhetlig behandling av
redovisningar och betalningar blir differenser såväl vid månadsvisa
avstämningar som vid den årliga avstämningen att betrakta som över- eller
underskott på skattekontot. Beteckningarna överskjutande, kvarstående och
tillkommande skatt behövs då inte längre.
Ett överskott på ett skattekonto skall i regel vara tillgängligt for
kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras
när som helst under månaden under förutsättning att skattedeklaration
lämnats också for avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skall betalas
under perioden. En återbetalning som har sin grund i en överskjutande
ingående mervärdesskatt skall då exempelvis kunna ske redan före
månadens ordinarie förfallodag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
270
Genom att betalningar hanteras på ett sätt som ger upphov till antingen
ett underskott eller överskott på ett skattekonto kan ett enhetligt ränteinstitut
användas. Det kan ersätta nuvarande räntor och avgifter, dvs. dröjsmålsav-
giften, anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan och
kvarskatteavgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto kan alltså
i stället löpande räknas kostnads- respektive intäktsränta.
Obetalda belopp, dvs. underskott på ett skattekonto, skall efter
betalningspåminnelse fortlöpande lämnas till kronofogdemyndigheten för
indrivning. Begränsade kontounderskott skall kunna godtas utan att
indrivning aktualiseras, i vart fall för skatt- och avgiftsskyldiga som löpande
har transaktioner på skattekontot.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Många har
dock föreslagit ändringar eller justeringar.
Vi anser att det förslag som utredningen har lagt fram ger möjlighet att
skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och
avgifter. Vi föreslår därför ett skattekontosystem som i huvudsak stämmer
överens med det som föreslagits av utredningen. I några avseenden bör dock
förslaget ändras och kompletteras med hänsyn till vad som kommit fram vid
remissbehandlingen. Vi återkommer till dessa frågor i de följande avsnitten
som behandlar den närmare utformningen av skattekontosystemet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: 1 skattekontosystemet skall i ett första skede ingå
redovisningar och betalningar av skatter och avgifter som är vanligt
förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses
betydande på annat sätt.
De poster som från början skall ingå i skattekontosystemet är:
- F-skatt,
- särskild A-skatt,
- av arbetsgivare innehållen A-skatt,
- preliminär skatt på ränta och utdelning,
- slutlig skatt,
- arbetsgivaravgifter m.m.,
- mervärdesskatt,
- särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
- ränta på underskott eller överskott på skattekonton samt
- skattetillägg och förseningsavgift.
Bl.a. punktskatter samt arvs- och gåvoskatt lämnas tills vidare
utanför systemet.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
271
Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot det
föreslagna tillämpningsområdet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har
förståelse för att det kan vara svårt att lägga in alla typer av skatter vid
införandet. Den vill dock understryka att punktskatterna, som svarar för en
mycket stor andel av de totala skatteintäkterna, bör föras in i systemet så
snart detta är möjligt. Riksskatteverket framhåller att införandet av ett
skattekonto innebär väsentliga förenklingar i skatteförvaltningens hantering
av debitering och uppbörd av de skatter och avgifter som skall ingå i kontot.
Skatteförvaltningen kommer därigenom att få en bättre överblick över den
skattskyldiges skattesituation. De skattskyldiga kommer också att få en
bättre överblick över sina skatteförhållanden genom de nya kontoutdragen.
Initialt är det också lämpligt att göra en avgränsning till de mer ffekventa
skatterna och avgifterna i skattekontosystemet så som utredningen föreslagit.
På sikt bör dock även andra skatter inlemmas i systemet. Ett eventuellt
framtida gemensamt system för mervärdesskatten inom EG kan också
komma att påverka skattekontot. Denna omständighet bör dock inte
förhindra att skattekontosystemet genomförs i enlighet med förslaget.
Länsrätten i Stockholms län finner att själva poängen är att de normala
debiteringarna och betalningarna bokförs på kontot. Detta anser länsrätten
vara tillgodosett genom förslaget. För Bankgirocentralen BGC AB är det
rent produktionstekniskt en fördel att många skattetyper omfattas av
systemet. Det är dock angeläget att också övriga skatter inordnas i
skattekontosystemet snarast möjligt, framför allt gäller detta punktskatter.
Svenska Revisorsamfundet tillstyrker att systemet görs generellt och
omfattar i vart fall de flesta skatter som skall betalas regelbundet och som
uppgår till betydande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens arbete har varit inriktat
på att skapa en mera enhetlig ordning för i första hand de regelbundet och
ofta förekommande betalningarna av skatter och avgifter. Det är i dessa
sammanhang som de största samordningsvinsterna kan göras. Enligt
utredningens mening är det således kring betalningarna av preliminär och
slutlig skatt, arbetsgivaravgifter (med arbetsgivaravgifter avses i det följande
även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift)
samt mervärdesskatt som det nya skatte- och avgiftsbetalningssystemet bör
byggas upp. Också andra skatte- och avgiftsbetalningar liksom betalningar
som grundas på särskilda skatte- och avgiffsbeslut bör enligt utredningen om
möjligt ingå i den nya ordningen.
Redan när det gäller nämnda centrala skatter och avgifter fattas särskilda
skatte- och avgiffsbeslut som på olika sätt är särpräglade. Det finns också
skatter som i dag av skilda skäl redovisas och betalas utan närmare samband
med andra skatte- eller avgiftsbetalningar. Även betalningar av nämnda slag
anser utredningen bör inordnas i ett nytt uppbördssystem. Men det kan inte
helt uteslutas att det från en samordnad reglering kan behöva undantas
skatter och avgifter som grundas på specifika beslut eller som administreras
för sig.
En förutsättning for att uppbörden av en skatt eller avgift skall
handläggas vid sidan av det system som utredningen har föreslagit sägs vara
Prop. 1996/97:100
Del 1
272
att det kan ske utan att större resurser tas i anspråk. En jämförelse får alltså
göras med de insatser som kan behövas för att inordna dessa beslut m.m. i
det generella systemet. I sammanhanget bör då vägas in att undantag från
den övergripande ordningen kan innebära att systemet inte blir lika
överskådligt.
Vi har inte något att invända mot de nu redovisade bedömningarna och
avgränsningama som utredningen har gjort. Den föreslagna ordningen har
också accepterats av remissinstanserna.
Ytterligare en utgångspunkt som utredningen har nämnt har sin grund i
utredningsuppdragets omfattning och avgränsning. I dag finns vissa skatter
samt skatte- och avgiffsbeslut som med hänsyn till hur de administreras
skulle kräva en mera genomgripande översyn i sig för att kunna inordnas i
skattekontosystemet. En sådan översyn har inte kunnat göras inom ramen för
utredningens arbete. Sådana skatter samt skatte- och avgiffsbeslut måste
därför nu lämnas utanför det nya systemet. I detta skede behandlas därför
inte exempelvis punktskatterna eller arvs- och gåvoskatten.
I det följande behandlas de skatter och avgiffer m.m. som i ett första
skede bör redovisas och betalas i skattekontosystemet. I regel anges då
endast att det är fråga om betalning av en skatt eller avgift. Häri innefattas
i förekommande fall den redovisning som korresponderar mot betalningen.
Bestämmelser om vilka skatter och avgifter som skall omfattas av
skattekontosystemet har tagits in i 1 kap. skattebetalningslagen.
Preliminär skatt
Betalningar av F-skatt, särskild A-skatt och avdragen A-skatt är några av de
vanligast förekommande och mest betydelsefulla betalningarna. Från och
med april 1994 betalas F-skatt och särskild A-skatt varje månad och vid
samma tidpunkt som arbetsgivaravgifter och av arbetsgivare avdragen skatt,
dvs. senast den 10 i månaden (i januari senast den 15).
Dessa former av preliminära skattebetalningar bör utgöra en av huvudbe-
ståndsdelarna i ett samordnat skattebetalningssystem.
Skatteavdrag avseende preliminär skatt på ränta och utdelning från främst
banker och andra kreditinstitut görs vid utbetalning och vid gottskrivning av
ränta och utdelning. Avdragen skatt skall redovisas och betalas senast den
10 (i januari den 15) i månaden efter den då skatteavdraget gjordes. Även
dessa redovisningar och betalningar bör inordnas i det nya systemet.
Slutlig skatt - överskott och underskott på ett skattekonto m.m.
I dagens förfarande för redovisning och betalning av skatter leder en slutligt
beräknad skatt så gott som utan undantag till antingen en kvarstående eller
en överskjutande skatt. I skattekontosystemet får debiteringen av slutlig
skatt i stället till följd en ändring av saldot på det aktuella skattekontot.
Ändringar av ställningen på ett skattekonto kan uppkomma också på grund
av en ny beräkning av den slutliga skatten för ett visst år.
18 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
273
Vid avstämningen mellan preliminära m.fl. skatter, som skall gottskrivas Prop. 1996/97:100
vid debitering av slutlig skatt, och slutlig skatt kan det uppkomma ett Del 1
underskott eller ett överskott på skattekontot. Betalningar som beror på detta
har sin grund i det sätt som den nya ordningen är uppbyggd på och kan
självfallet inte lämnas utanför skattekontosystemet. Detsamma gäller
betalningar med anledning av att en ny beräkning görs av en slutlig skatt
som debiterats den skattskyldige eller att en slutlig skatt debiteras utan före-
gående betalningar av preliminär skatt.
Det är likaså naturligt att ränta som beräknas på grund av ett underskott
eller överskott som uppkommer i samband med debiteringen av en slutlig
skatt eller i övrigt på grund av ställningen på ett skattekonto inkluderas i den
nya ordningen.
Socialavgifter m.m.
Arbetsgivaravgifterna är på samma sätt som betalningarna av preliminär
skatt centrala i ett ytterligare samordnat betalningssystem för skatter och
avgifter.
Även betalningar av egenavgifter enligt såväl lagen (1981:691) om
socialavgifter som lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, vilka i
regel ingår i F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt bör innefattas i ett
skattekontosystem.
Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
skall särskild löneskatt betalas av arbetsgivare på inkomst av anställning for
den som vid inkomstårets ingång har fyllt 65 år. Betalningarna görs i allt
väsentligt i samband med andra skatte- och avgiftsbetalningar och redovisas
i dag av arbetsgivare på samma sätt som arbetsgivaravgifter i uppbörds-
deklarationen. Med hänsyn härtill och till omfattningen av betalningarna bör
skatten ingå i skattekontosystemet.
Särskild löneskatt skall i vissa fall betalas även av enskild person och
dödsbo. Sådan löneskatt betalas på samma sätt som egenavgiftema. Den bör
därför också omfattas av det nya systemet.
Allmän löneavgift
Enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall allmän löneavgift
betalas varje månad av bl.a. arbetsgivare. För beräkning av löneavgiften
används samma underlag som gäller för arbetsgivaravgift till
folkpensioneringen enligt lagen om socialavgifter. Avgiften bör ingå i
skattekontosystemet.
274
Allmän löneavgift skall i vissa fall betalas även av enskild person och
dödsbo. Sådan löneavgift betalas på samma sätt som egenavgiftema. Den
bör därför också omfattas av det nya systemet.
Mervärdesskatt
Mervärdesskatten är en av de enskilt mest betydande betalningsströmmarna
såväl i fråga om inbetalningar som utbetalningar och omfattar ett stort antal
skattskyldiga.
Mervärdesskatt betalas vid andra tidpunkter och skiljer sig även på andra
sätt från övriga centrala skatter och avgifter. Förfarandet regleras i
mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Genom att inkludera även
mervärdesskatten i ett med preliminära skatter och arbetsgivaravgifter
gemensamt redovisnings- och betalningssystem kan väsentligt större effekter
än armars nås i fråga om enhetlighet och samordning vid betalningar av
skatter och avgifter. Mervärdesskatten bör därför också ingå i det nya
systemet.
Särskilda beslut om betalningsskyldighet m.m.
Inom ramen för den ordning för redovisning och betalning av A-skatt,
socialavgifter och mervärdesskatt som nu gäller fattas olika beslut om
betalningsskyldighet m.m. Sådana beslut handläggs i dag enligt särskilda
rutiner. Betalningsskyldighet kan inte sällan åläggas mer än ett subjekt för
ett och samma belopp. Sedan en betalningsskyldighet fullgjorts kan
möjlighet finnas till regressrätt mot annan som också är skyldig att betala
skatten eller avgiften. Även sådana beslut bör hanteras i skattekonto-
systemet.
Betalningsskyldighet på grund av arbetsgivares underlåtenhet att göra
avdrag för preliminär skatt
Enligt 75 § uppbördslagen (1953:272, UBL) är en arbetsgivare som utan
skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående
skatt ansvarig för skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till ett belopp
som svarar mot underlåtelsen. Arbetsgivaren och arbetstagaren är solidariskt
ansvariga för betalning av skattebeloppet. Om arbetsgivaren fullgör sin be-
talningsskyldighet finns en regressrätt för arbetsgivaren mot arbetstagaren.
Ett beslut om betalningsskyldighet avseende underlåtenhet att göra
skatteavdrag innan slutlig skatt debiteras riktas - utom i fall då arbetstagaren
inte är känd - mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Arbetstagaren
skall emellertid krävas innan något krav riktas mot arbetsgivaren. Varje år
fattas ca 700 beslut. Inom det nya systemet föreslås ett motsvarande ansvar
endast såvitt gäller den preliminära skatten. Även beslut om sådant ansvar
bör hanteras inom skattekontosystemet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
275
Betalningsskyldighet i vissa fall för skatt och arbetsgivaravgifter vid Prop. 1996/97:100
utbetalning av ersättning till någon som har en F-skattsedel Del 1
1 75 c - 75 e §§ UBL och 16 - 18 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare (USAL) finns bestämmelser om undantag
från principen att den som har betalat ut ersättning till någon som har en F-
skattsedel i efterhand inte kan göras betalningsskyldig för skatter och
avgifter. I vissa fall kan solidarisk betalningsskyldighet läggas på utbe-
talaren och betalningsmottagaren. Vidare kan i några situationer en
utbetalare som har fullgjort en betalningsskyldighet enligt ett meddelat
beslut ha en regressrätt. Endast ett fåtal beslut om betalningsskyldighet
enligt dessa bestämmelser har hittills meddelats. Inom det nya systemet
föreslås ett motsvarande ansvar. Även beslut om sådant ansvar bör hanteras
inom skattekontosystemet.
Arbetstagares betalningsansvar för arbetsgivaravgifter
Enligt 22 e § USAL kan den‘som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel
på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet under vissa
förutsättningar göras betalningsskyldig for ett belopp motsvarande de
arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning han fått. Det gäller under
förutsättning att utbetalarens skyldighet för avgifterna har efiergetts enligt
22 d § samma lag.
När väl beslut om eftergift meddelats kan således ett annat subjekt göras
ansvarigt for de aktuella arbetsgivaravgifterna. Även inom det nya systemet
föreslås ett motsvarande ansvar. Dessa beslut om betalningsskyldighet är
visserligen komplicerade, eftersom två subjekt berörs. Emellertid riktas krav
på betalning mot endast ett subjekt vilket förenklar hanteringen av besluten.
De bör därför också ingå i det nya skattebetalningssystemet.
Betalningsskyldighet för innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt som inte har redovisats.
I 77 § UBL föreskrivs att en arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men
inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning som anges i
lagen är ansvarig för beloppet. För arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
föreligger betalningsskyldighet även om redovisning inte har skett på rätt
sätt.
Det fattas årligen ca 100 000 beslut om betalningsskyldighet för inne-
hållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Merparten av dessa beslut
avser betalningsansvar for både skatter och avgifter. Besluten är i dag in-
tegrerade i förfarandet för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Varje uppbördsdeklaration och deklaration for mervärdesskatt som lämnas
föranleder ett beslut - i regel ett automatiskt beslut.
Beslut om betalningsskyldighet av här angivet slag för den som är redo-
visningsskyldig är grundläggande även i ett nytt system for redovisning och
276
betalning av skatter och avgifter. Besluten bör därför hanteras inom Prop. 1996/97:100
skattekontosystemet. De> 1
Betalningsskyldighet för företrädare i fråga om innehållen men inte betald
preliminär skatt samt för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som inte
har betalats
Enligt 77 a § UBL och 15 § USAL kan en företrädare för en arbetsgivare
som är juridisk person under vissa förutsättningar bli betalningsskyldig till-
sammans med den juridiska personen för det skatteavdrag som verkställts
men inte betalats in respektive för obetalda arbetsgivaravgifter. Ett
solidariskt betalningsansvar gäller för arbetsgivaren och ställföreträdaren.
En motsvarande reglering finns beträffande mervärdesskatt enligt 16 kap.
17 § ML. En solidarisk betalningsskyldighet föreskrivs där för den
skattskyldige och den som i egenskap av företrädare för en skattskyldig
juridisk person har underlåtit att i rätt tid och ordning betala in
mervärdesskatt. I samtliga nämnda fall finns möjlighet för en företrädare
som har fullgjort sin betalningsskyldighet att söka beloppet åter av den juri-
diska personen.
Inom det nya systemet kommer ett motsvarande ansvar att finnas. Även
beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet.
Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta är en definitiv källskatt. Den betalas av den som skall göra
skatteavdrag, dvs. av utbetalaren om inte denne är bosatt i utlandet. I så fall
är den skattskyldige själv betalningsskyldig. Av sammanlagd avdragen skatt
utgör betalningen av den särskilda inkomstskatten endast en obetydlig del.
Skatten redovisas i dag i uppbördsdeklarationen. Den särskiljs inte från
annan avdragen skatt. Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
är således enligt huvudregeln redan samordnad med redovisningen och
betalningen av de skatter och avgifter som betalas av arbetsgivare eller
annan som anlitat någon som är bosatt utomlands. Något skäl att ändra
denna ordning finns inte. Även den särskilda inkomstskatten för utomlands
bosatta bör alltså hanteras inom skattekontosystemet.
277
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens forslag: För varje person som är skyldig att betala sådan
skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skatte-
myndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av
skatter och avgifter.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot att det skall
omfatta samtliga skatt- och avgiftsskyldiga. Länsrätten i Stockholms län
framhåller att, även om transaktionerna för en löntagare normalt blir få, bör
ett skattekonto upprättas för varje skattskyldig.
Skälen för regeringens förslag: Olika kategorier skatt- och
avgiftsskyldiga redovisar och betalar skatter och avgifter i varierande om-
fattning. Vissa, t.ex. den som är arbetsgivare eller näringsidkare och betalar
F-skatt, gör åtskilliga redovisningar och betalningar varje år. Detsamma
gäller i regel också den som är redovisningsskyldig till mervärdesskatt och
i synnerhet den som både är arbetsgivare och betalar mervärdesskatt.
Samtidigt finns ett stort antal skattskyldiga som enbart är arbetstagare med
i uppbördshänseende okomplicerade förhållanden.
Utredningen har föreslagit att för varje person som är skyldig att betala
sådan skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skatte-
myndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av skatter
och avgifter.
Som redan framhållits betyder beteckningen skattekonto i detta samman-
hang inte att den som är skyldig att betala skatter eller avgifter skall ha ett
postgirokonto eller bankkonto för dessa betalningar. I stället är det fråga om
att skattemyndigheten bokför de skatter och avgifter som berör en viss
skattskyldig på ett sammanhållet sätt - på ett konto. På kontot skall bokföras
de redovisningar eller särskilda debiterings- eller krediteringsbeslut som
avser den skatt- eller avgiftsskyldige och de betalningar som flyter in. Det
är således fråga om ett konto i bokföringsteknisk bemärkelse där redovis-
ningar och betalningar samt ställningen på kontot skall kunna följas kon-
tinuerligt.
I ett system med skattekonton aktiveras en arbetsgivares konto vid ett
eller flera tillfällen varje månad under året. Det kan vara när en debiterad
skatt förfaller till betalning eller när redovisning och betalning för mer-
värdesskatt, för anställdas preliminära skatter och för arbetsgivaravgifter
kommer in till skattemyndigheten. För en arbetstagare däremot aktiveras
kontot i princip endast i samband med den årliga avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt.
Genom en samordning av redovisningar och betalningar i ett system med
enhetlig hantering av de skatter och avgifter som ingår kommer den skatt-
eller avgiftsskyldiges skuld till eller fordran på skattemyndigheten att kunna
avläsas vid varje tidpunkt. Ställningen på skattekontot kommer att kunna
278
presenteras i form av ett kontoutdrag. Vidare kommer förändringar av
tidigare debiterade belopp att kunna ske inom kontot.
Fördelarna i form av enhetlighet och överskådlighet torde bli störst för
den som ofta betalar skatter eller avgifter. Det är alltså i första hand den som
är arbetsgivare eller som redovisar mervärdesskatt som gynnas.
För den som enbart är arbetstagare är fördelarna mera begränsade.
Skillnaderna mot nuvarande ordning märks mindre. Skatteredovisningen
skulle här kunna ske även på annat sätt än med hjälp av ett skattekonto. Om
emellertid en statusändring innebär att den skattskyldige övergår till att
redovisa mervärdesskatt eller att som arbetsgivare svara för anställdas
skatter och för arbetsgivaravgifter skulle en övergång till kontosystemet
behöva ske. På motsvarande sätt skulle det krävas ett förfarande för hur
konton avslutas då någon ändrar sin status i motsatt riktning.
Det förhållandet att betalningsskyldigheten kan ändra form på angivet sätt
anser utredningen tala för att alla skatt- eller avgiftsskyldiga bör ha ett eget
skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Härige-
nom undviks dels de problem och den administration som rör övergången
mellan olika redovisningsformer, dels svårigheterna att avgränsa den
kategori som inte skall ingå i ett skattekontosystem. Vidare är det från admi-
nistrativ och teknisk synpunkt minst kostsamt om alla skatt- eller
avgiftsskyldiga hanteras på samma sätt. Ett enhetligt system leder bl.a. till
att resurserna för utveckling m.m. kan samordnas i stället för att splittras på
skilda förfaranden.
Regeringen delar utredningens uppfattning om vilka som skall omfattas
av det föreslagna skattekontosystemet. Remissinstanserna har inte heller haft
något att invända mot den föreslagna ordningen. Vi föreslår därför att alla
som är skatt- eller avgiftsskyldiga och som skall betala sådana skatter och
avgifter som skall ingå i skattekontosystemet skall ha ett eget skattekonto
hos skattemyndigheten.
Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Förfallodagens innebörd ändras för skatter och
avgifter som ingår i skattekontosystemet. De skall ha bokförts på
skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksbanken har inget att erinra mot den föreslagna
ändringen av förfallodagens innebörd. Den medför enligt bankens
förmenande inga försämringar i betalningssystemets funktionssätt. Däremot
anser banken att det blir svårt för den enskilde skatt- eller avgiftsskyldige att
279
överblicka tidsåtgången från det att en betalning är initierad tills dess att den Prop. 1996/97:100
är bokförd på skattemyndighetens konto. Riksbanken anser att tidsåtgången Del 1
från det att en betalning initieras till dess den har nått betalningsmottagaren,
s.k. float, förlänger exponeringstiden för en betalning och därmed ökar
systemrisken i betalningssystemet. Floattiden kan inte, enligt bankens
uppfattning, motiveras med transaktionskostnaderna for förmedlingen av en
betalning, inte heller av den tekniska utvecklingsnivån i betalningssystemet.
Banken anser att floattidema i betalningssystemet bör begränsas genom en
ökad transparens och tydlighet i prissättningen av betalningstjänster.
Riksskatteverket välkomnar förslaget och pekar på att inom
kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde har förfallodagen redan den
föreslagna innebörden. Samma regler kommer därför att bli tillämpliga på
skatte- och avgiftsbetalningar oavsett om skatten eller avgiften blivit restförd
eller inte. Motsvarande regler gäller dessutom redan i dag beträffande
punktskatter. Bankgirocentralen BGC AB är också positiv till att begreppet
förfallodag ges en enhetlig innebörd. Postgirot Bank AB anser att det är bra
med en enhetlig förfallodag, men poängterar att med den föreslagna
ordningen måste avsändaren själv bilda sig en uppfattning om när betalning
senast kan initieras. Även Statens löne- och pensionsverk tillstyrker
förslaget om ändrad innebörd av förfallodag. En stor del av de
remissinstanser som yttrat sig över den föreslagna ändringen avstyrker dock
förslaget. Statskontoret anser visserligen att statsfinansiella skäl talar for en
ändrad innebörd av förfallodagen, men anser att risken för att diskriminera
skattskyldiga beroende på var i landet de bor samt att det förhållandet att
staten själv delvis är upphov till tidsfördröjningen i betalningssystemet är
skäl for att avvakta med en förändring av förfallodagens innebörd. Ett
alternativ kan enligt Statskontoret vara att övergångsvis begränsa de
administrativa sanktionerna. Ränta kan exempelvis tas ut fr.o.m. andra
dagen och inte fr.o.m. dagen efter förfallodagen. Fler betalningssystem
skulle då uppfylla kraven. Länsrätten i Stockholms län anser att så länge
staten bestämmer att inbetalning skall ske på visst sätt och träffar avtal om
betalningsförmedling är det naturligt att staten står risken for att förmedlaren
skaffar sig floatintäkter. Länsrätten anser därför att det är bättre att
tidigarelägga den senaste inbetalningsdagen än att ändra förfallodagens
innebörd. Byggentreprenörerna och Företagens Uppgiftslämnardelegation
avstyrker också förslaget. Byggentreprenörerna pekar på att med den
innebörd förfallodagen fått i utredningsförslaget kommer en skattskyldig
alltid att sväva i ovisshet om en betalning varit rättidig eller inte. Det
innebär att i praktiken måste betalningen och redovisningen fullgöras några
dagar tidigare än vid angivna datum, den 12 respektive den 26, for att
betalningen skall kunna bokföras på skattemyndighetens konto senast på
förfallodagen. Samma eller liknande åsikter har förts fram av Näringslivets
Skattedelegation, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas
Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Bankföreningen,
Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers
Förbund, Sveriges Fastighetsägareförbund samt Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund. Näringslivets Skattedelegation påpekar
dessutom att i Danmark, Norge och Finland har man samma regler om
280
rättidig betalning som vi har i dag. Svenska Bankföreningen delar inte
utredningens uppfattning om att en betalning i privaträttsliga sammanhang
skall anses fullgjord först när beloppet är tillgängligt hos mottagaren. Om
en förändring av innebörden av förfallodag ändå genomförs vill
Bankföreningen understryka vikten av att grundförutsättningarna för de
olika aktörer som kommer att agera på marknaden för olika typer av
skatteinbetalningstjänster utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Sveriges
Advokatsamfund pekar på att det finns en väsentlig skillnad i jämförelsen
med vad som gäller i civilrättsliga sammanhang, nämligen att där oftast inte
förekommer några särskilda sanktioner vid en eller några dagars försening.
Förslaget är enligt Samfundet inte acceptabelt med hänsyn till att en
försening kan få mycket stora konsekvenser för den betalningsskyldige,
konsekvenser som denne inte kan råda över. Sveriges Bokförings- och
Revisionsbyråers Förbund avstyrker att förfallodagens innebörd ändras
eftersom detta får till följd att redovisningstidpunkten flyttas fram minst två
dagar. Kooperativa Förbundet efterlyser en möjlighet att göra
skatteinbetalningar direkt på skattemyndighetens kontor med tanke på
förfallodagens ändrade innebörd. Detsamma gör Svenska Revisorsamfundet
och Sveriges Fastighetsägareförbund. Svenska kyrkan avstyrker förslaget
att ändra förfallodagens innebörd och föreslår en återgång till den äldre
ordningen då betalningsuppdrag sändes till Postgirot i speciellt märkta
kuvert, S-kuvert. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att innebörden av
begreppet förfallodag ändras och framhåller bl.a. att förslaget innebär att
olika betalningstider kommer att gälla i olika delar av landet, kortast i
Stockholm där bokföring på skattemyndighetens konto kan ske samma dag
om betalningsuppdraget lämnas direkt till Postgirot och längst i glesbyggd
där det kan ta upp till tre dagar innan bokföring sker.
Skälen för regeringens förslag: Begreppet förfallodag ges i olika
sammanhang en delvis skiftande innebörd. Som förfallodag räknas i regel
antingen inbetalningsdagen, dvs. den dag då ett belopp betalas hos post eller
bank eller gireras från den betalandes konto för förmedling till betalnings-
mottagaren, eller den dag då betalningsmottagaren har beloppet tillgängligt.
1 det sistnämnda fallet skall i allmänhet beloppet finnas bokfört på
mottagarens konto, dvs. ha kommit betalningsmottagaren tillhanda, senast
på förfallodagen.
I skattelagstiftningen förekommer båda nämnda former av förfallodagar.
Enligt regleringen i bl.a. uppbördslagen (1953:272, UBL) är det för en
rättidig betalning tillräckligt att betalningen har gjorts på ett postkontor
senast på förfallodagen eller att en inbetalningshandling för girering har
lämnats till ett postkontor eller kommit in till Postgirot Bank AB senast
denna dag. Inbetalningshandlingar som lämnas för postbefordran måste för
att komma i rätt tid lämnas före sista tömningstillfället under förfallodagen.
Detsamma gäller för betalning av arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
(USAL) respektive mervärdesskattelagen (1994:200).
För inbetalning genom bank gäller motsvarande tidpunkter under förut-
sättning att staten har ingått avtal med banken om att ta emot skatte- och
avgiftsinbetalningar. Avtal med banker om att ta emot betalningar av skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
281
enligt uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har under ett
antal år funnits mellan regeringen och bankorganisationer och omfattat de
flesta banker. I samband med avregleringen av Postgirots ensamrätt till
statliga betalningar och slopandet av den lagreglerade avgiftsfriheten vid
skatteinbetalningar har emellertid dessa avtal sagts upp. Avtalen upphörde
att gälla vid utgången av år 1993. Nya avtal om mottagande av skatte- och
avgiftsbetalningar har numera träffats mellan Riksskatteverket och de
bankorganisationer som regeringen tidigare hade avtal med. Bankinbetal-
ningar, som omfattas av avtalen, är härmed att jämställa med inbetalningar
hos postkontor när ställning skall tas till om en betalning har gjorts i rätt tid.
Enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter anses
däremot en betalning ha fullgjorts forst den dag då det aktuella beloppet
finns bokfört på ett särskilt konto hos skattemyndigheten. Den senare
ordningen stämmer överens med civilrättsliga principer for när en betalning
anses fullgjord. I dessa sammanhang saknar det i allmänhet betydelse på
vilket sätt en betalning görs. I jordabalken finns emellertid särskilda
föreskrifter för hyresbetalningar. Dessa anses ha kommit betalningsmottaga-
ren till handa omedelbart om betalning görs på post- eller bankkontor (12
kap. 21 § jordabalken).
Sammanfattningsvis kan konstateras att en inbetalning av skatt enligt
exempelvis uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivar-
avgifter enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kan ske
antingen på postkontor, bankkontor eller genom girering från den betalandes
konto. Om någon av dessa åtgärder vidtas senast på förfallodagen anses med
nuvarande ordning och med de avtal som träffats med bankerna en sådan
skatt eller avgift betald i rätt tid. Däremot blir det inbetalade skatte- eller
avgiftsbeloppet tillgängligt for skattemyndigheten, dvs. bokfört på
myndighetens konto, vid olika tidpunkter beroende på vilket sätt som be-
talningen har gjorts.
Den som betalar skatt enligt exempelvis bestämmelserna i uppbördslagen
har i dag en gynnad ställning om man ser till hur betalningar i allmänhet
görs. Detsamma gäller vid en jämförelse med regleringen i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Som redan nämnts är det enligt
uppbördslagen tillräckligt att en betalning görs på förfallodagen. Med
säkerhet gäller detta emellertid bara om inbetalningen görs på ett post- eller
bankkontor eller om gireringshandlingar lämnas in på ett sådant kontor. I de
fall en betalning görs genom en gireringshandling som på annat sätt lämnas
for postbefordran är det i vissa situationer osäkert om handlingen kommer
fram i rätt tid. I så fall får man i praktiken utgå från bokföringsdagen och
försöka beräkna om försändelsen med hänsyn till normal postgång kan antas
ha lämnats i rätt tid. Det blir i dessa situationer ofta en bevisfråga när det
skall bedömas om den skattskyldige har vidtagit åtgärden i rätt tid.
För att undvika att belastas med ärenden med begäran om befrielse från
dröjsmålsavgift när betalning gjorts i rätt tid enligt nuvarande bestämmelser
i bl.a. uppbördslagen godtar skattemyndigheten i praktiken en
bokföringsdag som är något senare än förfallodagen. Detta har medfört att
skattskyldiga liksom betalningsförmedlare kan utnyttja systemet genom att
Prop. 1996/97:100
Del 1
282
girera beloppet senare än på förfallodagen och ändå undgå dröjsmålsavgift.
Denna förskjutning av betalningar som ofta sker vid gireringar åsamkar
staten relativt stora ränteförluster.
Skattemyndigheterna har i dag endast postgirokonton för mottagande av
skatteinbetalningar. Det betyder att en bank som tar emot en betalning måste
vidarebefordra det inbetalade beloppet till Postgirot Bank AB för insättning
på skattemyndighetens postgirokonto. En inbetalning som görs via bank
bokförs därför i dagsläget i regel minst en dag senare på skattemyndighetens
postgirokonto jämfört med om inbetalningen gjorts på ett postkontor.
För närvarande övervägs alternativa lösningar för skattemyndigheternas
mottagande av olika typer av skatte- och avgiftsinbetalningar. Enligt vad vi
har inhämtat från Riksskatteverket kommer skattemyndigheterna att tilldelas
bankgiro-/bankkontonummer för att direkt kunna ta emot betalningar som
görs hos banker. Betalningar av debiterade skatter beräknas kunna tas emot
på egna bankgirokonton med början någon gång under 1997. När
skattekontosystemet träder i kraft skall skattemyndigheterna kunna ta emot
betalningar av samtliga skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet
på detta sätt.
Även efter det att nya betalningsvägar för bankinbetalningar införts
kommer det emellertid att med nuvarande synsätt på rättidiga betalningar bli
nödvändigt att godta en bokföringsdag som är något senare än förfallodagen
i skattebetalningssystemet. I annat fall finns risk att krav på exempelvis
kostnadsränta riktas mot den skatt- eller avgiftsskyldige trots att betalning
kan ha gjorts i rätt tid.
Nuvarande ordning bör med hänsyn till vad som sagts nu inte perma-
nentas i det nya systemet för skattebetalningar. Den beskrivna proble-
matiken kan, som Skattebetalningsutredningen visat, undvikas på olika sätt.
Ett sätt är att utgå från nuvarande ordning, men föreskriva att ränta på ett
skatte- eller avgiftsbelopp skall tillgodoföras staten så snart betalnings-
uppdraget finns i betalningssystemet. Ett enklare och tydligare sätt är dock
enligt utredningen att ändra reglerna om när en betalning senast skall göras
för att anses ha gjorts i rätt tid genom att förfallodagen ges den innebörden
att betalningen skall vara bokförd på skattemyndighetens konto senast den
dagen.
En nackdel, som flera remissinstanser har fört fram, med att lägga an
detta synsätt är att det skulle råda osäkerhet för betalaren om hur lång tid det
tar innan ett belopp bokförs hos skattemyndigheten. Till detta kan emellertid
sägas att det redan i dag i privaträttsliga sammanhang är vanligt att en
betalning anses fullgjord först sedan beloppet är tillgängligt hos mottagaren,
dvs. i regel bokfört på ett konto som betalningsmottagaren disponerar.
De skatt- och avgiftsskyldiga som löpande gör skatte- och avgiftsbe-
talningar är i normalfallet företag med vana vid att följa sådana betal-
ningsrutiner. De är också förtrogna med betalningssystemet och de olika
betalningstjänster som Postgirot och bankerna tillhandahåller. Flertalet
företag har därför en klar bild av hur lång tid det tar att få en betalning till
ett särskilt konto fullgjord. I många fall lämnas betalningsuppdrag till betal-
ningsförmedlaren som svarar för att rätt belopp betalas på rätt sätt och i rätt
tid. För de skatt- och avgiftsskyldiga som mest påtagligt skulle beröras av
Prop. 1996/97:100
Del 1
283
att förfallodagens innebörd ändras kan denna ändring därför inte anses
innebära några mera avgörande problem. Den bör i stället närmast kunna ses
som en anpassning till de rutiner för betalningar som i övrigt används. För
en sådan syn talar också det förhållandet att inbetalningar av punktskatter
och prisregleringsavgifter inte har visat sig vålla inbetalama några större
problem.
I sammanhanget bör nämnas också utvecklingen av nya former av betal-
ningstjänster som sker kontinuerligt. Dels ökar konkurrensen på marknaden
för betalningsförmedling, dels skapar tekniken nya möjligheter för fler att
effektivisera sina betalningsrutiner exempelvis genom elektronisk
betalningsöverföring on-line.
Den nyss nämnda invändningen mot att anse en betalning gjord först när
den bokförts på skattemyndighetens konto torde i första hand ta sikte på
skattskyldiga som endast vid något enstaka tillfälle på egen hand betalar in
skatt, alltså främst arbetstagare med endast A-skatt. De betalningar som det
i dagens system kan vara fråga om för dessa skattskyldiga är
fyllnadsinbetalning av preliminär skatt eller betalning av kvarstående eller
tillkommande skatt.
Även i skattekontosystemet kommer den för vilken arbetsgivaren eller
annan normalt svarar för skatteinbetalningarna att kunna göra egna
inbetalningar av skatt. På sätt som redovisas i det följande (se avsnitt 15) är
det exempelvis meningen att den skattskyldige genomgående själv skall
svara för inbetalningen av det som för närvarande betecknas som
kvarstående skatt. För den enskilde kan det komma att handla om att en eller
ett par gånger under ett år betala på ett sådant sätt att skattebeloppet blir
bokfört på skattemyndighetens konto, dvs. kommit skattemyndigheten
tillhanda, senast på förfallodagen. Även för denna kategori skattskyldiga
måste detta, trots vad Bankföreningen påstått, anses vara det betalningssätt
som i allt väsentligt är huvudregel för andra betalningar. Betalningssättet är
vanligt bl.a. vid betalning av räkningar för telefon, el och vatten, försäk-
ringspremier samt inte minst vid betalning av räntor och amorteringar på
banklån. På t.ex. telefonräkningen ges kunden till och med en upplysning
om vad som avses med förfallodag och hur lång tid en inbetalning kan
beräknas ta om den sker genom bank.
Den negativa inställning till förslaget som flera remissinstanser visat kan
med hänsyn till vad som sagts nu inte anses utgöra hinder för att i aktuellt
hänseende jämställa förfallodag och bokföringsdag. Vi återkommer i det
senare till frågan om valet av sanktion vid för sena betalningar (se avsnitt
13). Redan nu vill vi emellertid peka på att den kostnadsränta som föreslås
gälla inom skattekontosystemet är väsentligt mindre betungande för den
skattskyldige vid kortare betalningsdröjsmål än den nuvarande dröjsmåls-
avgiften. Skattemyndigheten avses dessutom i vissa fall kunna helt eller
delvis befria från kostnadsräntan. En sådan befrielse kan komma i fråga om
en försenad skattebetalning beror på förhållanden som den skattskyldige inte
kunnat råda över, t.ex. om betalningsförmedlaren inte kunnat överföra
pengarna på normalt sätt och därför behållit dem längre tid än vad den
skattskyldige haft anledning att räkna med.
Prop. 1996/97:100
Del 1
284
Mot bakgrund av det som nu sagts föreslår vi att betalning av en skatt
eller avgift som ingår i skattekontosystemet skall anses ha skett först den dag
då betalningen har bokförts på ett konto hos skattemyndigheten. Den
ordning som i dag gäller vid betalning av punktskatter enligt lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter kommer härmed generellt att
tillämpas på skatte- och avgiftsbetalningar i det nya systemet.
Den nyss beskrivna utbyggnaden av skattemyndigheternas möjligheter att
ta emot skattebetalningar via bank i förening med det system för
postgiroinbetalningar som redan finns innebär att betalningsförmedlaren
med förhållandevis stor säkerhet kan ge upplysningar om när betalning
senast måste göras för att kunna bokföras hos mottagaren i rätt tid. Det
ankommer sedan på skattebetalaren att anlita den betalningsförmedlare som
på bästa sätt tar tillvara hans eller hennes intressen. Härigenom torde den
konkurrens som redan uppstått mellan olika betalningsförmedlares tjänster
komma att utvecklas ytterligare, vilket ökar den enskildes möjligheter att på
ett enkelt och säkert sätt kunna fullgöra bl.a. sina skatte- och avgiftsbe-
talningar.
För den som skall betala skatter och avgifter blir skillnaden i förhållande
till nuvarande ordning att en betalning måste göras en eller två, i vissa
undantagsfall upp till tre, dagar före förfallodagen för att beloppet skall vara
bokfört på myndighetens konto i rätt tid. Hur lång tid innan beror på vilken
betalningsväg som används. Precis som vid betalning av "privata räkningar"
kommer det an på den skatt- eller avgiftsskyldige att själv välja det för
honom eller henne mest effektiva och härmed förmånligaste sättet att
förmedla sin betalning på.
Tilläggas bör att vi vid valet av förfallotidpunkter i skattekontosystemet
tar hänsyn till förfallodagens ändrade innebörd. Den ändrade innebörden är
i själva verket det främsta motivet för en senareläggning av inbetal-
ningstidpunktema och de med dessa avhängiga redovisningstidpunktema.
Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 9.3.
Också om man ser till intäktsränteaspekter är det en fördel med en sådan
betalningsordning som innebär att en betalning anses fullgjord när den har
bokförts på skattemyndighetens konto. Intäktsränta skall nämligen
tillgodoföras den skatt- eller avgiftsskyldige på skattekontot först sedan
skattemyndigheten har beloppet tillgängligt, dvs. i överensstämmelse med
vad som gäller på privaträttens område (se avsnitt 13). Detta förhållande
torde också leda till en press på betalningsförmedlaren att påskynda
hanteringen, dvs. betalningsförmedlarens s.k. float begränsas så långt det är
möjligt.
Bestämmelser om förfallodagens innebörd har tagits in i 16 kap. skatte-
betalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
285
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall det finnas två för-
fallodagar varje månad.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte något att
invända mot det föreslagna antalet inbetalningsdagar. Riksbankens
bedömning är att de förändringar i betalningsströmmarna som förslaget kan
väntas medföra inte kommer att leda till några påfrestningar på
betalningssystemet. Statistiska centralbyrån pekar dock på att förslaget om
två olika och senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att
påverka tidpunkten för redovisning av den totala utrikeshandeln med varor
och underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaper
(inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Bankgirocentralen
BGC AB framhåller att förslaget om två förfallodagar kommer att resultera
i en ojämn belastning i betalningskedjan och ser hellre fler förfallodagar
under månaden och en spridning över fler bankdagar.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 8.1 föreslagit att det i
skattekontosystemet skall ingå betalningar av skatter och avgifter som nu har
skilda förfallodagar. Enligt uppbördslagen och lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96 den 10
i månaden som senaste betalningsdag förutom i januari då betalning får ske
senast den 15.1 fråga om mervärdesskatt finns enligt mervärdesskattelagen
fr.o.m. år 1996 två betalningstidpunkter i månaden. Den 5 i andra månaden
efter redovisningsperiodens utgång gäller om beskattningsunderlagen för
beskattningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, beräknas
uppgå till högst 40 miljoner kronor. Om beskattningsunderlagen för beskatt-
ningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, beräknas
överstiga 40 miljoner kronor är betalningstidpunkten senast den 20 i
månaden efter utgången av den redovisningsperiod som redovisningen
avser. Betalning för juni skall fortfarande och för samtliga skattskyldiga
göras senast den 20 augusti. Nyss nämnda beloppsgräns som avgör när
betalning skall ske gäller fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713).
Flera olika faktorer har betydelse för om det bör finnas en eller flera
förfallodagar i det nya systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Med
hänsyn till att det är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det
ur statsfinansiell synvinkel givetvis mycket viktigt att redovisning och
betalning sker så tidigt som möjligt. Men även bl.a. möjligheterna till
förenklingar och samordning har betydelse. Dessutom måste givetvis de
skatt- och avgiftsskyldiga ges nödvändig tid att sammanställa sin
redovisning och hänsyn tas till deras likviditet.
Om främst administrativa hänsyn tas finns det, som utredningen har
framhållit, fördelar med endast en tidpunkt varje månad för samtliga skatte-
och avgiftsbetalningar som skall ingå i det nya systemet. Enkelheten i och
överskådligheten på ett skattekonto liksom förutsättningarna att finna en
286
lämplig avstämningstidpunkt under månaden ökar påtagligt om
förfallodagen för alla betalningar till ett konto är densamma. Även för den
skatt- och avgiftsskyldige leder en samordning av betalningstidpunkterna till
en påtagligt förenklad hantering. Redovisningar och betalningar av olika
skatter och avgifter som i dag i vissa fall görs vid skilda tillfallen under
månaden kan då samordnas och göras vid endast ett tillfälle. Inom ramen för
ett sådant förfarande kan vidare den enskilde fullgöra sin betalnings-
skyldighet med endast en redovisningshandling som underlag.
Som redan framhållits är det viktigt att betalningar görs så tidigt som
möjligt. Grunden härför är inriktningen att begränsa inslaget av kredit i
systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Staten skall alltså inte fungera
som kreditgivare i det sammanhanget. En samordning av förfallodagama för
skatte- och avgiftsbetalningar till endast en tidpunkt i månaden skulle,
eftersom inbetalningsdagarna för mervärdesskatt för närvarande knappast
kan tidigareläggas, innebära att förfallodagen för källskatt och
arbetsgivaravgifter fick läggas betydligt senare än i dag. Detta skulle få för
staten oacceptabla ekonomiska konsekvenser. Väljer man i stället att ha flera
förfallodagar får man ett mer flexibelt system.
Som vi ser det finns det starka skäl såväl för en ordning med endast en
förfallodag i månaden som för en ordning med två förfallodagar varje
månad. Däremot bör man av främst administrativa skäl inte ha fler än två
förfallodagar varje månad så som Bankgirocentralen föreslagit. Detta skulle
vara onödigt betungande för såväl de skattskyldiga som
skattemyndigheterna. Vi delar utredningens uppfattning att det för flertalet
skatt- och avgiftsskyldiga bör finnas i huvudsak endast en förfallodag varje
månad. Statsfmansiella skäl, som motiverat nyss beslutade tidigarelagda
betalningstidpunkter för såväl arbetsgivaravgifter och innehållen skatt som
mervärdesskatt, gör emellertid att en andra förfallodag i månaden inte kan
undvikas. De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot en
sådan ordning. Vi föreslår alltså att det i skattekontosystemet skall finnas två
förfallodagar varje månad.
Frågan om när förfallodagama skall infalla och vilka skatter och avgifter
som skall betalas vid de olika förfallodagama behandlas i nästa avsnitt.
Även de problem som kan vara förknippade med ett nytt system för
skattebetalningar när det gäller framställning av statistik och som tagits upp
av Statistiska centralbyrån behandlas i ett senare avsnitt (se avsnitt 18).
Prop. 1996/97:100
Del 1
287
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: De två förfallodagama i skattekontosystemet
skall vara den 12 (i januari och i vissa fall augusti den 17) samt den 26
(i december den 27).
För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdes-
skatt, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, som för beskatt-
ningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor skall förfallodagen för
mervärdesskatt senareläggas till den 12 i andra månaden efter
redovisningsperioden. Betalningarna av mervärdesskatt samordnas med
betalningarna av debiterad F-skatt, särskild A-skatt samt
arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt för närmast
föregående månad. I januari och augusti skall betalning i stället få ske
senast den 17.
För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag, exklusive
gemenskapsintema förvärv och import, som för beskattningsåret
överstiger 40 miljoner kronor skall förfallodagen senareläggas till den
26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den
i anslutning till sommarperioden senarelagda betalningstidpunkten för
mervärdesskatten. Denna kategori skattskyldiga skall betala debiterad
F-skatt och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och innehållen
preliminär skatt senast den 12 (i januari den 17) i månaden efter den
månad till vilken skatterna och avgifterna hänför sig.
För kommuner och landsting skall den 12 i andra månaden efter
redovisningsperioden gälla beträffande redovisning av mervärdesskatt
och den 12 i månaden efter redovisningsperioden för redovisning av
arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt. Det nuvarande
avräkningsförfarandet vid utbetalning av kommunalskattemedel skall
utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksbanken har inte något att erinra mot valet av
förfallodagar. Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget om
senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att påverka
underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaperna (inkl.
BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Riksrevisionsverket anser
det vara anmärkningsvärt att inga ränteberäkningar gjorts vid valet av
förfallodagar eftersom statens ränteförluster vid varje senarelagd
betalningsdag är i samma storleksordning som de totala administrativa
besparingseffekter förslaget beräknas ge. Såvitt Riksrevisionsverket kunnat
bedöma är det i huvudsak företagen som gynnas av förslaget genom
senarelagda betalningstidpunkter och enklare administration. Verket anser
det viktigt att den senare förfallodagen inte läggs senare än den 26 eftersom
betalningar då kan komma att avräknas statsbudgetens inkomsttitel månaden
efter debiteringen. Risken för detta blir särskilt stor i februari. Verket vill
framhålla en kanske inte uppenbar fördel med utredningens förslag. I och
med att inbetalningar av mervärdesskatt för stora företag sker vid annan
288
tidpunkt än övriga inbetalningar kommer denna viktiga betalningsström att
kunna skiljas ut från övriga betalningsströmmar. Bankgirocentralen BGC
AB anser att den 12 är ett bra datum och ingen kollision då sker med andra
stora betalningsvolymer. Den andra förfallodagen, den 26, sammanfaller
däremot med löner, barnbidrag, pensioner m.fl. stora betalningsvolymer och
är mindre bra. Ur ett produktionstekniskt perspektiv ser Bankgirocentralen
hellre en förfallodag närmare dagens, t.ex. mellan den 18 och den 22.
Byggentreprenörerna anser att utredningen hade bort föreslå en återgång till
den gamla ordningen för redovisningen av mervärdesskatt, dvs. till den 5 i
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. När det gäller den s.k.
semesterregeln anser Byggentreprenörerna att mervärdesskatt för
redovisningsperioden juni inte skall behöva redovisas förrän den 26 augusti
med utgångspunkt i utredningens förfallodagar. HSB Riksförbund befarar att
förslaget att F-skatt, A-skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall
redovisas vid samma tillfälle kan medföra betydande likviditetsproblem för
nybildade bostadsrättsföreningar och föreslår därför att betalningarna skall
kunna spridas ut på flera tillfällen. Vidare föreslår förbundet att alla företag
skall betala in mervärdesskatt senast den 12 i andra månaden efter
redovisningsperiodens utgång. Även Kooperativa Förbundet anser att
tidpunkten för betalningen av mervärdesskatt skall vara densamma för alla
företag och åberopar konkurrensneutralitetsskäl. Samma inställning har
Företagarnas Riksorganisation och Företagens Uppgiftslämnardelegation.
Näringslivets Skattedelegation anser att valet av förfallodagar åter bör
prövas för att det bästa skattebetalningssystemet skall kunna skapas och att
man då beaktar de stora finansiella påfrestningarna för företagen.
Delegationen anser att samma regler för inbetalning av mervärdesskatt bör
gälla för företag med ett beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner
kronor som för företag under denna gräns. Skattedelegationen hävdar att
avskaffandet av den s.k. sommarregeln kommer att leda till många inställda
sommarsemestrar. Skattedelegationen framhåller också att förslaget att
kommuner och landsting i redovisnings- och betalningshänseende skall
jämställas med företag som har ett beskattningsunderlag understigande 40
miljoner kronor innebär en konkurrensnackdel som staten måste beakta vid
avräkningsförfarandet. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund
ställer sig mycket positivt till senareläggningen av förfallodagama men
anser att mervärdesskatteinbetalningen för juni även fortsättningsvis bör ske
senast den 20 i andra månaden efter periodens utgång och att
mervärdesskatten för november skall redovisas senast den 20 i andra
månaden efter periodens utgång. Som en föjd av detta föreslår Förbundet att
förfallodagama i augusti och januari ändras från den 17 till den 20. Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund pekar på att reglerna om inbetalning av
mervärdesskatt är hämmande för näringslivet och Sveriges ekonomiska
tillväxt samt att konkurrenskraften drabbas på ett påtagligt sätt i ett
europeiskt perspektiv. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att den s.k.
sommarregeln tas bort. Förslaget innebär att ekonomipersonalens möjlig-
heter till semester begränsas. Samfundet anser att det inte går att jämföra
inbetalning av prelimiär skatt och socialavgifter med mervärdesskatt
eftersom de förstnämnda kan förberedas genom administrativa åtgärder,
19 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 1OO. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
289
vilket inte är möjligt med mervärdesskatt, eftersom affärshändelserna är Prop. 1996/97:100
kända forst vid redovisningsperiodens slut. Även Företagarnas Riksorga- Del 1
nisation, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund
avstyrker avskaffandet av sommarregeln.
Skälen för regeringens förslag: I delbetänkandet Nya tidpunkter for
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) föreslog
Skattebetalningsutredningen att bl.a. debiterad och innehållen preliminär
skatt samt arbetsgivaravgifter skulle redovisas och betalas den 10 i
uppbördsmånaden i stället för den 18 i månaden. Förslagen har lett till
lagstiftning (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU 12, rskr. 1994/95:156, SFS
1994:1978). De nya tidpunkterna gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96.1 ett
andra delbetänkande Mervärdesskatt - Nya tidpunkter för redovisning och
betalning (SOU 1995:12) föreslogs att redovisningsperioden för
mervärdesskatt som huvudregel skulle vara en månad i stället för två
månader. Dessutom föreslogs att redovisnings- och betalningstidpunkten för
mervärdesskatt skulle tidigareläggas till den 20 i månaden närmast efter
utgången av redovisningsperioden. Även dessa förslag har legat till grund
för lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:19, bet.
1995/96:SkUl 1, rskr. 1995/96:16, SFS 1995:1207). Tidigareläggningen till
den 20 i månaden begränsades emellertid till att gälla skattskyldiga vars
beskattningsunderlag för beskattningsåret översteg tio miljoner kronor.
Samtidigt höjdes gränsen för redovisning av mervärdesskatt i själv-
deklarationen till en miljon kronor. Beloppsgränsen tio miljoner kronor som
är avgörande för när betalning skall ske har höjts till 40 miljoner kronor
fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr.
1995/96:305, SFS 1996:713). Samtidigt beslutades att det aktuella
beskattningsunderlaget skulle beräknas exklusive gemenskapsintema
förvärv och import.
De nu gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt har nyss beslutats av riksdagen. Vi
anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som
motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunktema som
några remissinstanser förespråkat. Om innebörden av begreppet förfallodag
ändras så som vi föreslagit anser vi emellertid att det kan finnas skäl att göra
en motsvarande senareläggning av inbetalningstidpunktema. Även det nya
systemet för skattebetalningar kan motivera att någon justering görs av
inbetalningstidpunktema. Dessa frågor behandlar vi i det följande.
Förfallodag för debiterad och innehållen preliminär skatt samt
arbetsgivaravgifter
Vid valet av redovisnings- och betalningstidpunkter finns flera olika faktorer
att beakta. I grunden handlar det, som utredningen framhållit, om allmänna
och övergripande strävanden mot en effektivisering av betalningssystemet
för skatter och avgifter genom bl.a. ökad enhetlighet och förenkling. I hög
grad handlar det i det sammanhanget också om de statsfmansiella effekterna.
Vidare måste vägas in att den betalningsskyldige skall ges rimlig tid att
290
åstadkomma en korrekt redovisning och att få fram nödvändiga medel. Till
detta kommer de finansiella konsekvenserna i övrigt för den betalnings-
skyldige.
Valet av redovisnings- och betalningstidpunkt måste givetvis bygga på
en rimlig avvägning mellan bl.a. statsfinansiella aspekter och vad som är
praktiskt möjligt för de skatt- och avgiftsskyldiga. Särskilt måste - som nyss
nämnts - beaktas att de skatt- och avgiftsskyldiga får sådan tid till sitt
förfogande att redovisningarna och de betalningar som görs utifrån dessa
blir korrekta. Här bör sägas att erfarenheterna från skatteförvaltningen i
detta hänseende av den tidigareläggning av redovisnings- och betalnings-
tidpunkterna som nyss skett är goda.
Betalning av arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt bör
hänföras till en och samma förfallodag i månaden med hänsyn till det nära
sambandet mellan underlagen för beräkning av avgifterna och skatten.
Det går vidare inte att bortse från att varje ändring av betalnings-
tidpunkten i riktning mot vad som är praktiskt möjligt innebär ekonomiska
påfrestningar för den betalningsskyldige. Det gäller särskilt om effekterna
vägs samman med konsekvenserna av de ändringar avseende betal-
ningsperioder och betalningstidpunkter som nyligen beslutats av riksdagen.
Vi har därför, i likhet med utredningen, stannat för att den nuvarande för-
fallodagen för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i princip
bör ligga fast. Med hänsyn till att förfallodagens innebörd föreslås ändrad
bör den tidigareläggning av inbetalningstidpunktema som detta för med sig
motverkas genom att den 12 i månaden blir förfallodag i stället för den 10.
I januari bör av samma skäl som förfallodag gälla den 17 i stället för den 15.
Administrativa skäl gör att debiterad preliminär skatt, dvs. F-skatt och
särskild A-skatt bör hänföras till samma förfallodagar. Samordningsskäl gör
att även betalningstidpunkten i augusti bör övervägas. Vi återkommer till
den i det följande.
Mervärdesskatt -samordning med andra skatte- och avgiftsbetalningar
För sådan mervärdesskatt som för närvarande skall betalas senast den 5 i
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång, dvs. för sådan
mervärdesskatt som skall betalas av en skattskyldig med ett beskatt-
ningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, på hög '
40 miljoner kronor, är den genomsnittliga kredittiden 50 dagar. Kredittiden
har då beräknats schablonmässigt till halva redovisningsperioden och hela
den tid som förflyter från redo'"’ 'ngsperiodens utgång till förfallodagen.
Oavsett om den skattskyldigt fatt betalning från kunden vid leveransen eller
inte är den tid som löper till dess att skatten betalas principiellt en kredittid.
Kredittiderna i mervärdesskattesystemet har nämligen sin grund i att skatten
utgår på omsättningen av varor och tjänster. Värdet för de skattskyldiga av
dessa kredittider har sedan lång tid successivt ökat. Denna ökning beror på
värdeökningen av omsättningen, högre skattesatser och en breddad skatte-
bas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
291
De uppgifter om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster Prop. 1996/97:100
som behövs för redovisningen till mervärdesskatt hämtas ur den skattskyl- Del 1
diges bokföring. Med hänsyn till att varje skattepliktig affärshändelse intill
redovisningsperiodens utgång skall beaktas behöver den skattskyldige i
regel viss tid efter periodens utgång för att ta fram och ställa samman de
uppgifter som skall redovisas. Efter att skatten räknats ut skall redovis-
ningshandlingen upprättas och skatten betalas in.
Som diskuterats i det tidigare väger vid valet av förfallodag för
betalningar av skatter och avgifter inriktningen mot att begränsa krediterna
i skattebetalningssystemet och således de statsfinansiella effekterna tungt.
Men hänsyn måste också tas till att den betalningsskyldige skall ges rimlig
tid att åstadkomma en korrekt redovisning. Vidare måste förfallodagens
ändrade innebörd beaktas liksom konsekvenserna i ekonomiskt hänseende
för de skattskyldiga.
I enlighet med det som anförts i fråga om betalningstidpunkten för
källskatt och arbetsgivaravgifter avstår vi från att nu föreslå någon
ytterligare tidigareläggning av betalningstidpunkterna för mervärdesskatt.
I stället bör de, som utredningen har föreslagit, administrativa vinsterna av
en samordning med betalningstidpunkterna för källskatt och arbetsgivar-
avgifter tas till vara. Det betyder att den nuvarande förfallodagen den 5 i
andra månaden efter redovisningsperioden för mindre företags mervär-
desskatt får senareläggas. För skattskyldiga med beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsintema förvärv och import, som för beskattningsåret
uppgår till högst 40 miljoner kronor föreslår vi att betalnings- och redovis-
ningsperioden förlängs till den 12 i andra månaden efter redovisnings-
periodens utgång. I januari föreslås i stället den 17 som förfallodag. Frågan
om när betalningen för redovisningsperioden juni skall göras behandlas
under följande rubrik.
Inte heller beträffande skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive
gemenskapsintema förvärv och import, som for beskattningsåret överstiger
40 miljoner kronor föreslås någon ytterligare tidigareläggning ske. I syfte att
begränsa skillnaderna mellan de olika kategorier skattskyldiga som
redovisar och betalar mervärdesskatt varje månad bör förfallodagen i stället
senareläggs från den 20 till den 26 i månaden efter redovisningsperiodens
utgång (i december den 27). Härvid har vägts in även förfallodagens
ändrade innebörd. Som vi återkommer till samordnas också redovisningen
av dessa betalningar med redovisningen av arbetsgivaravgifter och
innehållen skatt i skattekontosystemet genom den skattedeklaration som det
föreslås att dessa skattskyldiga skall lämna senast vid förfallodagen (se
avsnitt 10.1.2).
En gemensam förfallodag for mervärdesskatten för samtliga skattskyldiga
så som några remissinstanser har föreslagit anser vi inte kunna införas i
skattekontosystemet. En sådan ordning skulle antingen bli for kostsam for
staten eller ge de mindre företagen för kort tid för sin redovisning.
Att samordna och senarelägga betalningstidpunkterna for mervärdesskatt
på det sätt vi föreslagit får konsekvenser för statens ränteinkomster. En
förutsättning för senareläggningen är därmed att detta inkomstbortfall kan
kompenseras. Som redovisas i det följande anser vi att sådana möjligheter
292
finns genom att bl.a. begreppet förfallodag getts en något annan innebörd Prop. 1996/97:100
och genom att en viss förkortning sker av den nu tillämpade förlängda Del 1
betalningsfristen i anslutning till sommarperioden.
Frågan om hur de nu föreslagna förfallodagama för betalning av skatter
och avgifter påverkar myndigheternas möjligheter att få tillgång till
nödvändiga statistikuppgifter behandlar vi i ett senare avsnitt (se avsnitt 18).
Redovisning och betalning av mervärdesskatt i anslutning till
sommarperioden
Vid remissbehandlingen av Skattebetalningsutredningens delbetänkande om
nya tidpunkter för betalning av mervärdesskatt (SOU 1995:12) fördes fram
att de minsta företagen och redovisningsbyråerna skulle få problem att
fullgöra redovisningarna under sommaren om redovisningstidpunkten
flyttades från den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden till den 20
i månaden efter utgången av redovisningsperioden. Med hänsyn härtill ansåg
regeringen att tidpunkten den 20 i andra månaden efter redovis-
ningsperioden juni tills vidare skulle vara kvar för de mindre företagen. 1
augusti månad gäller därför för närvarande den 20 som betalningsdag för
båda kategorierna skattskyldiga. De betalningar som de mindre företagen
skall göra då avser redovisningsperioden juni och för skattskyldiga med
beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv och import,
överstigande 40 miljoner kronor även redovisningsperioden juli.
Såvitt avser de minsta företagen innebär först och främst den införda
höjningen av gränsen för redovisning av mervärdesskatt för helt år till en
miljon kronor att de som utnyttjar denna möjlighet inte påverkas av en
ändrad redovisnings- och betalningstidpunkt i anslutning till sommar-
perioden.
För övriga företag med beskattningsunderlag, exklusive gemenskaps-
intema förvärv och import, som för beskattningsåret uppgår till högst 40
miljoner kronor, av vilka många anlitar redovisningsbyråer, blir det om den
särskilda tidpunkten i augusti slopas fråga om att redovisa och betala skatt
den 12 augusti i stället för den 20 i samma månad. Redovisning och
betalning skulle då kunna ske samtidigt med att den skattskyldige vidtar
motsvarande åtgärder avseende innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter för redovisningsperioden juli och samtidigt med betalning av
F-skatt och särskild A-skatt för samma månad. Emellertid går det inte, som
utredningen också påpekat, att bortse från de problem som i praktiken finns
med att även till nämnda tidpunkt åstadkomma en korrekt redovisning och
betalning. Samtidigt är det väsentligt att ta till vara fördelarna med
enhetlighet i fråga om tidpunkter för redovisning och betalning av olika
skatter och avgifter.
Med en och samma betalningstidpunkt i månaden ökar förutsättningarna
för den skatt- och avgiftsskyldige att samordna sin redovisning. För
skatteförvaltningen innebär vidare en sådan samordning kontinuitet i arbetet
med att ta hand om skattedeklarationerna samt i avstämningen, kontrollen
och uppföljningen i övrigt av redovisningar och betalningar. Med hänsyn till
293
att en enhetlig ordning så långt möjligt bör tillämpas bör enligt vår mening Prop. 1996/97:100
betalningar av F-skatt, särskild A-skatt, innehållen preliminär skatt, Del 1
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt ske vid samma tidpunkt. Med den 17
augusti som förfallodag och den senareläggning av betalningarna av
debiterad och innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter som det
innebär får de skatt- och avgiftsskyldiga anses ha rimlig tid till sitt
förfogande att få fram underlag for en riktig redovisning och betalning.
Om man behåller sommarregeln oförändrad, som några remissinstanser
föreslagit, minskar utrymmet för en generell senareläggning av inbetal-
ningstidpunktema. Vi föredrar därför den lösning som utredningen förordat
och föreslår att den 17 augusti skall vara förfallodag för mervärdesskatt
avseende redovisningsperioden juni samt för avdragen skatt och
arbetsgivaravgifter avseende redovisningsperioden juli och för F-skatt och
särskild A-skatt avseende samma månad. Samma betalningstidpunkt i
månaden kommer härmed att gälla i januari och augusti.
Skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema
förvärv och import, som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor
har inte sällan egna redovisningsfunktioner. De är således inte i samma
utsträckning beroende av redovisningsbyråer eller annan hjälp för redovis-
ningen av mervärdesskatt. Liksom andra företag vidtar dessa skattskyldiga
- inte sällan i stor omfattning - löpande under sommarperioden åtgärder för
exempelvis löneutbetalningar samt redovisning och betalning av källskatt
och arbetsgivaravgifter.
Om man skulle behålla sommarregeln för dessa företag, som några
remissinstanser anser att man bör göra, skulle det medföra ökade kostnader
för staten med ca 40 eller 57 miljoner kronor beroende på om inbetal-
ningstidpunkten bestämdes till den 17 respektive den 26 augusti. Detta
skulle i sin tur minska utrymmet for en generell senareläggning av
inbetalningstidpunktema. Som redan sagts är nämligen slopandet av den
nuvarande särregleringen för redovisningsperioden juni en av förut-
sättningarna för att förfallodagama under året i övrigt för skattskyldiga med
månadsredovisning av mervärdesskatt skall kunna senareläggas från den 5
till den 12 respektive från den 20 till den 26 i månaden.
Skulle man välja att låta de större företagen redovisa och betala
mervärdesskatt för juni senast den 17 augusti, dvs. det alternativ som
beräknas kosta staten ca 40 miljoner kronor, skulle man behöva
tidigarelägga förfallodagen för de större företagen med två dagar, dvs. till
den 24 i månaden. En sådan ordning kan nämligen beräknas ge en positiv
ränteeffekt för staten på ca 42 miljoner kronor. Enligt vår mening finns det
i dessa fall, mot den bakgrunden, inte tillräckliga skäl för en längre
betalningsfrist i anslutning till sommaren. Denna kategori skattskyldiga bör
därför lämna skattedeklaration och betala mervärdesskatt vid samma
tidpunkt under sommarperioden som under året i övrigt. För redovisnings-
perioden juni bör således redovisning och betalning i dessa fall fullgöras
senast den 26 juli. Vi föreslår en sådan ordning.
294
Särskilt om kommuner och landsting
Redovisningen och betalningen av källskatt omfattar i första hand statlig
skatt och kommunalskatt. Kommunalskattemedlen betalas ut till kommu-
nerna i den ordning som anges i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Utbetalning görs med lika delar den tredje vardagen räknat från den 17 i
månaden, dvs. i regel den 20, varje månad under året. Före utbetalning sker
avräkning enligt 52 § UBL, 16 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension, 12 § USAL och 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift. I syfte att undvika bruttobetalningar
minskas alltså utbetalningarna till kommuner och landsting med bl.a. vad
dessa enligt uppbördsdeklarationer har hållit inne i preliminär skatt och de
löpande arbetsgivaravgifter som skall betalas. Med hänsyn till
kommunalskattens storlek är det efter nyssnämnda avräkning fråga om en
nettoutbetalning till samtliga landsting och kommuner.
Enligt 52 § UBL skall skatt som hållits inne genom skatteavdrag betalas
senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget
gjordes. Samma betalningstidpunkt gäller för arbetsgivaravgifterna, vilket
följer av 12 § USAL. Betalning av innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter från landsting och kommuner skall emellertid ske genom
avräkning mot fordran enligt 4 § lagen med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
För att det avräkningsförfarande som föregår utbetalningen av
kommunalskattemedel och själva utbetalningen skall kunna ske den tredje
vardagen räknat från den 17 i månaden måste landsting och kommuner
lämna uppbördsdeklaration avseende innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter senast den 12 i månaden (54 § 1 mom. UBL). Innehållen
kvarstående skatt omfattas inte av avräkningssystemet. Skälet till det är att
kvarstående skatt innehålls endast under tre av årets månader och redovisas
i särskild ordning under april.
Det nuvarande avräkningsförfarandet och således hanteringen av
landstingens och kommunernas betalning av källskatt och arbetsgivar-
avgifter påverkas i sig inte av att det införs ett nytt system för redovisning
och betalning av skatter och avgifter. Däremot bör tidpunkten för dessa
subjekts redovisning samordnas med vad som avses gälla i skatte-
kontosystemet för övriga skatt- och avgiftsskyldiga. Med hänsyn till dels
den nuvarande tidpunkten för utbetalning av kommunalskattemedel, dels
administrativa skäl bör som redovisningstidpunkt fortfarande gälla den 12
i månaden. Landsting och kommuner kommer således i betalnings- och
redovisningshänseende i princip att jämställas med skatt- och avgifts-
skyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsintema förvärv
och import, avseende mervärdesskatt som for beskattningsåret uppgår till
högst 40 miljoner kronor.
Näringslivets Skattedelegation har hävdat att detta skulle innebära en
konkurrensnackdel för andra skattskyldiga som ligger över beloppsgränsen.
Som nyss sagts är det emellertid for landsting och kommuner inte fråga om
några faktiska inbetalningar. Förhållandena är alltså inte direkt jämförbara
Prop. 1996/97:100
Del 1
295
med de som gäller för andra skattskyldiga. Dessutom torde flera av Prop. 1996/97:100
kommunerna redovisa ett beskattningsunderlag, exklusive Del 1
gemenskapsintema förvärv och import, som inte överstiger 40 miljoner
kronor.
Tidsåtgången för avräkning före utbetalning av kommunalskattemedel
gör att någon senarelagd tidpunkt i januari inte kan tillämpas i dessa fall. Vi
föreslår därför att den 12 i varje månad skall gälla beträffande landstings
och kommuners redovisning av innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter. Vi föreslår dessutom att det nuvarande avräknings-
förfarandet skall utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.
Tilläggas kan att det som nu sagts inte omfattar församlingar och kyrkliga
samfälligheter. Det betyder att dessa liksom i dag avses vara skyldiga att
redovisa och betala mervärdesskatt, skatt som hållits inne genom
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i samma ordning som andra
motsvarande arbetsgivare.
Bestämmelser om inbetalning av skatter och avgifter har tagits in i 16
kap. skattebetalningslagen.
Regeringens förslag: En skatt eller avgift som påförs genom ett
särskilt beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag som
inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter besluts-
dagen.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte yttrat sig
över förslaget. Invändningar har dock förts fram av Lantbrukarnas
Riksförbund och Näringslivets Skattedelegation. De anser att en
betalningsfrist på 30 dagar är för kort. Skattedelegationen föreslår 60 dagar.
Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet kan månadens
båda förfallodagar tillämpas för betalning av debiteringar som har sin grund
i särskilda beskattningsbeslut, t.ex. debitering av slutlig skatt, eller sådana
beslut om betalningsskyldighet som skattemyndigheten fattar vid
omprövning av en redan beslutad skatt eller avgift.
Av det beslut som den skatt- eller avgiftsskyldige far bör på samma sätt
som i dag framgå vilken period som ändringen avser, att skattemyndigheten
kommer att påföra skattekontot den aktuella debiteringen, från vilken
tidpunkt ränta börjar räknas, etc. Beslutet bör vidare - efter den ordinarie
avstämningen - följas av ett kontoutdrag som visar den aktuella ställningen
på den skatt- eller avgiftsskyldiges skattekonto. Liksom enligt nuvarande
ordning bör den skatt- eller avgiftsskyldige ges ett visst rådrum att fa fram
medel till betalningen efter det att han tagit del av ett beslut som innebär att
han eller hon skall betala en skatt eller avgift. Förfallodagen har i detta
sammanhang betydelse också för när ett eventuellt underskott tidigast skall
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 14).
296
Enligt nuvarande ordning har den skatt- eller avgiftsskyldige en betal- Prop. 1996/97:100
ningsfrist som varierar mellan två veckor och ca fyra månader från Del 1
beslutsdagen. Tiden beror på vilken skatt eller avgift som beslutet gäller.
I skattekontosystemet skall betalningar av skatter och avgifter behandlas
på ett enhetligt sätt oavsett vilket beslut som en betalning grundas på.
Betalningsfristen bör enligt utredningens mening vara densamma oavsett
grunden för ett betalningskrav.
Utredningen anser att efter en rimlig betalningsfrist bör dessa debite-
ringar förfalla till betalning på den förfallodag som inträffar närmast
därefter. Det betyder bl.a. att betalningar av mervärdesskatt, källskatt eller
arbetsgivaravgifter som grundas på ett omprövningsbeslut kommer att kunna
förfalla till betalning antingen den 12 eller den 26 beroende på när
omprövningsbeslutet meddelades.
Betalningsfristen för ett debiteringsbeslut av aktuellt slag skall enligt
utredningens förslag vara minst 30 dagar från beslutsdagen. Två
remissinstanser har ansett att denna frist är för kort. Vi anser emellertid att
utredningen har gjort en rimlig avvägning mellan de motstående intressena
och föreslår samma betalningsfrist. Ett krav på betalning avses således
förfalla till betalning på den av förfallodagama - den 12 (i januari och i
vissa fall i augusti den 17) eller den 26 - som infaller närmast efter det att
30 dagar från beslutsdagen har passerat.
Enligt vår mening bör den nu föreslagna betalningsfristen dock inte gälla
i fråga om underskott som uppkommer vid avstämning mellan preliminär
och slutlig skatt. I detta fall bör betalningsfristen vara längre. Till denna
fråga återkommer vi i avsnitt 12.2.
Bestämmelser om betalningsfrister mellan beslutsdag och förfallodag har
tagits in i 16 kap. skattebetalningslagen.
Regeringens förslag: Den i dag använda uppbördsdeklarationen och
den särskilda deklarationen för mervärdesskatt skall ersättas med en
skattedeklaration.
Redovisningen i en skattedeklaration skall omfatta samtliga de
skatter och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och
som förfaller till betalning under den period som är aktuell. De
uppgifter som skall redovisas avser bl.a. innehållen preliminär skatt,
arbetsgivaravgifter samt ingående och utgående mervärdesskatt.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit en vidare möjlighet för regeringen
297
eller den myndighet regeringen bestämmer att ange vilka uppgifter som skall
lämnas på skattedeklarationen. Utredningen har också föreslagit att en
specifikation av gjorda avdrag vid redovisningen av arbetsgivaravgifterna
skall göras i en årlig avgiftsspecifikation.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
erinra mot förslagen. Riksrevisionsverket delar utredningens uppfattning att
frågan om särskilt redovisningsnummer inte behöver lagregleras men anser
att det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida
särskilda redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall få
användas i fortsättningen. Riksskatteverket anser att den omständigheten att
redovisning av skatter och avgifter i fortsättningen avses ske i en enda
handling torde innebära betydande administrativa förenklingar för såväl
skatteförvaltningen som för de skattskyldiga. Verket anser däremot att den
förenkling av uppgiffslämnandet på månadsnivå, som skulle kunna motivera
ett extra uppgiftslämnande på årsnivå vad gäller de specificerade
uppgifterna om arbetsgivaravgifterna, inte längre är för handen. Uppgifter
om arbetsgivaravgifterna, motsvarande dem som i dag lämnas på
uppbördsdeklarationen, bör därför lämnas på den föreslagna
skattedeklarationen. Statistiska centralbyrån förordar att företagen endast
skall få använda ett organisationsnummer för de skatter och avgifter som
omfattas av skattekontot. Bankgirocentralen BGC AB välkomnar förslaget
att göra åtskillnad mellan deklaration och betalning. Härigenom skapas
förutsättningar för snabbare betalningar och för nya tekniska lösningar när
det gäller deklarationer och administrativ hantering. Postgirot Bank AB är
också positiv till detta förslag. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser
att berörda lagbestämmelser bör utformas så att där anges vilka uppgifter
eller uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga
skattedeklarationen och att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer inom detta utrymme får mandat att bestämma vilka uppgifter
som skall krävas in. Delegationen anser att bestämmelserna bör utformas
med hänsyn till behovet av förutsebarhet för de skattskyldiga och samtidigt
ge möjlighet till anpassning till nya förhållanden. Det bör dessutom finnas
ett visst reservutrymme på deklarationsblanketten. Av den anledningen och
för att minska uppgiftslämnarkostnadema bör antalet uppgifter enbart for
kontrolländamål minimeras. Kooperativa förbundet anser att skattedeklara-
tionen också bör innehålla en notering om månadens betalda F-skatt. På så
sätt kan deklarationen vara ett dokument som ger företagaren en bild av
gjorda skattebetalningar. Svenska Revisorsamfundet vill särskilt framhålla
vikten av att redovisningsmetodema förbättras genom utnyttjande av
modem teknik. Näringslivets Skattedelegation anser att det i lagen bör anges
vilka uppgifter som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen
och att regeringen/myndigheten inom detta utrymme få mandat att bestämma
vilka uppgifter som skall krävas in.
Skälen för regeringens förslag: Skattebetalningsutredningen har angett
fyra grundläggande krav som bör ställas på redovisningen av skatter och
avgifter. Den skall innehålla tillräckliga uppgifter för en korrekt debitering
på skattekontot, den skall skapa förutsättningar för så tidig debitering på
kontot som möjligt, den skall innehålla de omsättningsuppgifter avseende
Prop. 1996/97:100
Del 1
298
mervärdesskatt som ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU)
kräver och den skall innehålla tillräckliga uppgifter för att skatte-
myndigheten skall kunna kontrollera redovisningen.
För att snabbt ge skattemyndigheterna tillgång till redovisningsupp-
gifterna är det nödvändigt att skilja på deklaration och inbetalningskort. Det
är också så att redovisning och inbetalningskort i samma handling begränsar
utrymmet för att lämna uppgifter.
Vi delar utredningens uppfattning om att inbetalningshandlingen bör vara
skild från deklarationshandlingen. Remissinstanserna har inte heller haft
något att invända mot vad utredningen anfört. Bankgirocentralen BGC AB
och Postgirot Bank AB har särskilt framhållit att de är positiva till förslaget.
Vi föreslår därför att den nya deklarationen i skattekontosystemet - som vi
i likhet med utredningen kallar skattedeklaration - utformas så att inbetal-
ningskortet blir skilt från redovisnings-handlingen.
Utredningen anser vidare att deklarationen bör innehålla uppgifter om
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Alla identifika-
tionsuppgifter i redovisningshandlingen bör förtryckas. Dessutom bör
uppgifterna om debiterad preliminär skatt i förekommande fall förtryckas på
handlingen.
Följande uppgifter har utredningen, förutom nödvändiga identifikations-
uppgifter och uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning
lämnas, ansett behöva lämnas vid varje redovisningstillfälle.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppgifter om skatteavdrag
- skatteavdrag från ersättning för arbete och underlaget för avdraget,
- skatteavdrag från ränta eller utdelning och underlaget för avdraget.
Uppgifter om arbetsgivaravgifter
- underlaget för avgifterna,
- avdrag enligt 9 kap. 3 § skattebetalningslagen (kostnadsavdrag),
- periodens avgifter.
Uppgifter om mervärdesskatt
- utgående skatt,
- ingående skatt,
- omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan
EG-länder.
Dessutom har utredningen föreslagit att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall få meddela ytterligare föreskrifter om vad en
skattedeklaration skall ta upp.
De uppgifter som angetts avseende arbetsgivaravgifter är färre än de
uppgifter som i dag lämnas i en uppbördsdeklaration. Detta hänger samman
299
med att utredningen föreslagit att berörda arbetsgivare i stället årligen skall Prop. 1996/97:100
vara skyldiga att lämna en specifikation över kostnadsavdrag och de Del 1
avgiftsunderlag på vilka lägre procentsatser använts vid uträkning av
arbetsgivaravgifterna. En sådan specifikation skulle användas enbart för att
specificera tidigare redovisningar. En arbetsgivare som vill korrigera en
tidigare lämnad redovisning skulle inte göra det genom specifikationen utan
genom att lämna en ny skattedeklaration för den aktuella redovisnings-
perioden.
Ett effektivt skattebetalningssystem förutsätter att varje redovisning i en
skattedeklaration skall kunna kontrolleras så snart den har lämnats. Detta
kan man inte göra fullt ut om den skattskyldige har rätt att vänta med en
specifikation av någon skatt eller avgift till en senare tidpunkt än då
skattedeklarationen skall lämnas. Med en sådan ordning kan det också i
vissa fall vara svårt att avgöra om en oriktig uppgift har lämnats i skattede-
klarationen eller inte. Detta medför problem vid tillämpningen av sanktions-
bestämmelsema. Vi anser därför i likhet med Riksskatteverket att de
specifikationer som bör göras vid redovisningen av arbetsgivaravgifter skall
göras redan i skattedeklarationerna och föreslår en sådan ordning. Därige-
nom uppnår man också en viss administrativ förenkling av det nya
skattebetalningssystemet.
Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i en skattedeklaration
är i grunden av sådan art att de bör ges i form av lag. Vi delar därför
Företagens Uppgiftslämnardelegations åsikt att lagbestämmelserna bör
utformas på ett sådant sätt att där anges vilka uppgifter eller uppgiftsslag
som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bör sedan inom dessa ramar
ha möjlighet att bestämma vilka uppgifter som skall krävas in. Detta
behöver dock inte anges i lagen utan kan ske genom verkställighetsföreskrif-
ter till lagen.
När det gäller frågan om vilka uppgifter rörande skatteavdrag som skall
lämnas i en skattedeklaration anser vi att det är tillfyllest om det av lagen
framgår att uppgift skall lämnas om de skatteavdrag som arbetsgivaren varit
skyldig att göra och om det sammanlagda underlaget för skatteavdragen. 1
fråga om redovisningen av arbetsgivaravgifter bör det i lagen anges att
uppgift skall lämnas om de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren varit
skyldig att betala och om de sammanlagda underlagen för avgifterna samt,
i förekommande fall, om gjorda avdrag. Mervärdesskatteredovisningen
måste, med hänsyn till vårt medlemskap i EU, bli något mer komplicerad.
I lagen bör anges att uppgift skall lämnas om utgående skatt, om ingående
skatt och om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporte-
ras mellan EG-länder. I lagen bör dessutom anges att en skattedeklaration
skall innehålla de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och
kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Inom de
ramar som har angetts nu bör regeringen ha möjlighet att i form av
verkställighetsföreskrifter närmare precisera uppgiflsskyldigheten. En sådan
precisering bör också kunna delegeras till den myndighet som regeringen
bestämmer. Den myndighet som avses är Riksskatteverket.
Vi föreslår en sådan ordning som vi nu har redovisat.
300
Bestämmelser om vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla har
tagits in i 10 kap. skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Redovisningssätt
Inom skatteförvaltningen pågår en översyn inriktad på förbättrade redovis-
ningsmetoder. Målsättningen är att förkorta hanteringstider, underlätta för
företag och skatteförvaltning, sänka administrationskostnaderna, m.m.
Avsikten är att skatt- och avgiftsskyldiga skall kunna lämna sin redovisning
på i princip valfritt sätt.
De möjligheter som den tekniska utvecklingen for med sig och som
Svenska Revisorsamfundet också pekat på kommer härvid självfallet att tas
till vara. Inom en näraliggande framtid - i stort sett i samband med att ett
skattekontosystem kan börja användas - kommer sannolikt förutsättningar
att finnas att föra över redovisningar till ett skattekonto genom exempelvis
linjeöverföring eller på diskett. Redan nu tas olika uppgifter, t.ex. räken-
skapsutdrag från företag, in med hjälp av sådan teknik.
Om skattemyndigheterna alltid skall ha ett eget gränssnitt gentemot de
skattskyldiga eller om man, som Postgirot Bank AB föreslagit, kan ha en
förmedlande länk får det fortsatta utvecklingsarbetet visa. Redan nu bör
dock de skattskyldiga efter medgivande från Riksskatteverket eller den
myndighet som verket bestämmer ges möjlighet att lämna preliminära
självdeklarationer och skattedeklarationer i form av elektroniska dokument.
Denna fråga återkommer vi till i avsnitt 26.
Särskilt redovisningsnummer m.m.
Enligt nuvarande bestämmelser i 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)
har arbetsgivare en möjlighet att lämna uppbördsdeklarationer och
kontrolluppgifter under ett särskilt redovisningsnummer. Denna möjlighet
anses i dag vålla vissa problem i skattemyndigheternas integrerade och
samordnade verksamhet. Samtidigt är redovisningsmetoden till fördel för de
skattskyldiga. Enligt utredningens mening bör det lämnas åt Riksskattever-
ket att ta ställning till om och i så fall hur särskilda redovisningsnummer
eller andra liknande redovisningsmetoder bör användas inom ramen for ett
nytt skattebetalningssystem.
Riksrevisionsverket har invänt mot utredningens förslag och anser att det
inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida särskilda
redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall användas i
fortsättningen.
Frågan om användande av särskilda redovisningsnummer eller andra
liknande redovisningsmetoder är inte av sådan art att den bör lagregleras.
Den blir dock sannolikt aktuell under arbetet med den förordning som avses
komplettera den föreslagna skattebetalningslagen. Om och i så fall i vilken
utsträckning beslutanderätten bör delegeras till Riksskatteverket får vi ta
ställning till då.
301
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Redovisning avseende de skatter och avgifter
som ingår i skattekontosystemet skall lämnas senast den 12 i månaden
efter redovisningsperioden (i januari och augusti den 17) dels av den
som enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgif-
ter, dels av skattskyldiga som har att redovisa mervärdesskatt varje
månad om beskattningsunderlagen avseende mervärdesskatt for be-
skattningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, uppgår
till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten skall dock i detta fall
redovisas senast den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden.
Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunder-
lag som för beskattningsåret, exklusive gemenskapsintema förvärv och
import, överstiger 40 miljoner kronor skall lämna sin redovisning
avseende de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet senast
den 26 i månaden efter redovisningsperioden (i december senast den
27). Om det finns särskilda skäl skall denna kategori skattskyldiga
kunna krävas på redovisning avseende innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter senast den första förfallodagen i månaden, dvs.
senast den 12 (i januari den 17).
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot förslaget. Svenska Bankföreningen anser det dock vara en brist
i förslaget att man inte uppnått en fullständig synkronisering mellan
betalning av skatter och avgifter och redovisningstidpunkter. Några
remissinstanser hävdar att tiden för redovisning av mervärdesskatten är för
kort och förordar en återgång till de redovisnings- och betalningstidpunkter
som gällde före den 1 januari 1996.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 9.3 framhållit att de nu
gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt nyss har beslutats av riksdagen och att vi anser att det
därefter inte har kommit fram några omständigheter som motiverar en sådan
generell senareläggning av inbetalningstidpunktema som några remissin-
stanser har förespråkat. Detta gäller i lika hög grad tidpunkterna för
redovisningen. Vi tar därför nu upp endast frågan om vilka ändringar av
redovisningstidpunktema som det föreslagna skattekontosystemet kräver.
Nuvarande rutiner för hantering av uppbörds- och mervärdesskattedekla-
rationer innebär att en betalning bokförs väsentligt tidigare än den tidpunkt
då redovisningen finns tillgänglig hos skattemyndigheten. Det hänger
samman bl.a. med att inbetalningen registreras av Postgirot Bank AB som
sedan skickar deklarationen till ett företag som med optisk läsning tar hand
om redovisningsdelen. Sambandet mellan inbetalning och redovisning blir
känt för skattemyndigheten först ca 15 arbetsdagar efter förfallodagen, dvs.
närmare tre kalenderveckor efter denna dag.
På ett skattekonto där krediteringar fortlöpande skall räknas av mot
302
debiteringar är det, som utredningen framhållit, önskvärt att debiteringarna
kan bokföras på kontot så tidigt som möjligt. Tidsperioden mellan den skatt-
eller avgiftsskyldiges redovisning och debiteringen på skattekontot måste
därför förkortas väsentligt.
Enligt vårt förslag i avsnitt 9.3 kommer det - för kontohavare som skall
redovisa och betala skatter och avgifter varje månad - att finnas två olika
tidpunkter för betalning av skatter och avgifter beroende på storleken av
kontohavarens beskattningsunderlag till mervärdesskatt. I beskattnings-
underlagen ingår då inte gemenskapsintema förvärv och import (se bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/95:305, SFS 1996:713). Om beskattnings-
underlagen, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, för be-
skattningsåret, uppgår till högst 40 miljoner kronor skall samtliga skatter
och avgifter betalas senast den 12 (i januari och augusti den 17) i månaden
efter redovisningsperioden med undantag för mervärdesskatten som skall
betalas först vid motsvarande förfallodag i andra månaden efter redovis-
ningsperioden. Det innebär t.ex. att den 12 mars skall skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter och debiterad preliminär skatt för februari samt
mervärdesskatt för januari ha betalats. För den vars beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsintema förvärv och import, överstiger 40 miljoner
kronor skall innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och debiterad
preliminär skatt betalas senast den 12 (i januari den 17) i månaden närmast
efter redovisningsperioden medan mervärdesskatten skall betalas senast den
26 i samma månad. Dessa skattskyldiga har alltså två betalningsdagar varje
månad.
För den antalsmässigt största gruppen kontohavare skall således samtliga
skatter och avgifter betalas senast den 12 varje månad. Denna kategori
kontohavare bör därför även lämna motsvarande redovisning senast den 12
i månaden trots att redovisningen då kommer att avse två olika redovisnings-
perioder - en för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter och en
för mervärdesskatt.
För den andra gruppen kontohavare - ca 10 000 skattskyldiga - skall
betalningar i flertalet fall göras både den 12 och den 26 i månaden efter
redovisningsperioden. Den första förfallodagen gäller för innehållen skatt
och arbetsgivaravgifter och den andra för mervärdesskatt. Man kan då tänka
sig att den skattskyldige vid varje tidpunkt då ett belopp, som skall följas av
en redovisning, skall betalas, också ger in en redovisningshandling. Detta
skulle tillgodose Svenska Bankföreningens önskemål om en fullständig
synkronisering mellan betalning av skatter och avgifter och redovisningstid-
punkter. Det skulle emellertid för flertalet arbetsgivare inom denna grupp
innebära att redovisning fick lämnas två gånger varje månad. Skattemyn-
digheten skulle då behöva stämma av dessa konton efter varje sådan
redovisning. Det skulle också kunna bli fråga om att föra om betalningar,
sända ut två betalningskrav, eventuellt ha två restföringar varje månad m.m.
Effektiviteten i skattekontot liksom de positiva effekterna för de skatt- och
avgiftsskyldiga i form av samordning och förenkling skulle härigenom
delvis gå förlorade.
Prop. 1996/97:100
Del 1
303
Utredningen har föreslagit en annan ordning där avlämnandet av redovis-
ningsuppgifter i stället knyts till den senare av de två betalningstidpunkterna
i månaden, dvs. till den 26. Det innebär att en skattskyldig med
beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt, exklusive gemenskaps-
intema förvärv och import, överstigande 40 miljoner kronor och som har
innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt att
redovisa endast betalar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter
den 12 (i januari den 17) i månaden. Den 26 i månaden redovisas innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt samt betalas
eventuell mervärdesskatt.
Utredningens förslag innebär att när redovisningshandlingen har kommit
in till skattemyndigheten bokförs de olika redovisade beloppen i kontot på
respektive förfallodag, den 12 eller den 26. Ränta räknas på eventuella
underskott eller överskott. Ett gemensamt betalningskrav sänds i före-
kommande fall ut. Även överlämnandet för indrivning kan härmed ske vid
ett tillfälle per månad. På så sätt når man för såväl de skatt- och avgiftsskyl-
diga som myndigheterna längre i riktning mot ökad samordning och
förenkling. Vi föreslår därför samma ordning för redovisning av skatter och
avgifter som utredningen har gjort. I december ersätts dock den 26 med den
27.
Även i de fall då den skattskyldige begär en återbetalning som har sin
grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt bör krav ställas på att
redovisningen i övrigt för perioden har fullgjorts. Skattemyndigheten bör
vidare i vissa fall kunna kräva redovisning avseende innehållen preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter vid den första förfallodagen i månaden. Denna
möjlighet behövs för att effektiva kontrollåtgärder skall kunna vidtas i
särskilda fall. Främst gäller det uppföljning vid upprepade betalningsfor-
summelser. Men även generellt riktade kontrollinsatser kan motivera krav
på redovisning vid varje förfallodag. Härigenom skapas förutsättningar för
att skattemyndighetens borgenärsroll skall kunna utövas på ett effektivt sätt
genom bl.a. förebyggande åtgärder. Den möjlighet till ett tidigt agerade som
detta ger bör kunna leda till att antalet restföringar begränsas. Samtidigt ges
förutsättningar för skattemyndigheten att i förekommande fall tidigare än
annars lämna ett krav till kronofogdemyndigheten för indrivning. Befogen-
heten att kräva redovisning i förtid bör emellertid användas bara i undan-
tagsfall.
Vi föreslår att regler av nu angiven innebörd skall tas in i 10 kap.
skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
304
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: På ett skattekonto skall löpande bokföras dels
debiterad F-skatt och särskild A-skatt, dels innehållen preliminär skatt
och arbetsgivaravgifter samt mervärdesskatt som den betalnings-
skyldige redovisat i en skattedeklaration och dels skatt eller avgift som
påförts genom särskilt beslut av skattemyndigheten.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
invända mot utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: En viktig utgångspunkt är att debite-
ringarna i ett skattekonto skall vara specificerade på ett sådant sätt att det
inte uppstår några tveksamheter kring hur den aktuella ställningen på kontot
har uppkommit. Ett datum för varje debitering bör anges. Det bör också
anges vilken skatt eller avgift som debiteringen avser samt vilket belopp
som bokförs. Det får inte finnas någon risk för sammanblandning av de olika
posterna.
Utredningen har beskrivit rutinerna för bokföringen av skatter och
avgifter på skattekontot på följande sätt.
Under året bokförs olika skatter och avgifter löpande på kontot. Vissa
poster, såsom de debiterade preliminära skatterna F-skatt och särskild A-
skatt, m.m. registreras i det centrala skatteregistret och bokförs på kontot
utifrån detta. Debiteringarna av dessa skatter bokförs på kontot först i
samband med att förfallodagen inträffar, dvs. i detta fall den 12 i månaden
(i januari och i vissa fall augusti den 17).
Andra poster debiteras på grundval av lämnade redovisningar. Innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt debiteras och, i
förekommande fall, krediteras med ledning av den skatt- eller avgiftsskyldi-
ges redovisningshandling, dvs. skattedeklarationen.
Om en betalning uteblir eller görs med för lågt belopp och det härigenom
uppkommer ett underskott på skattekontot beräknas ränta på detta saldo.
Under året kan särskilda beslut om skatter eller avgifter komma att
påverka kontot. Genom dessa beslut fastställs skatten eller avgiften för en
tidigare period. Som tidpunkt för debitering på kontot anges den dag då ett
belopp förfaller till betalning respektive den dag då beslutet meddelades när
fråga är om ett beslut som innebär en sänkning i förhållande till ett tidigare
fastställt belopp. Ränta på ett under- eller överskott på kontot räknas från
den tidpunkt då skatten eller avgiften ursprungligen förföll till betalning.
Samtidigt med beslutet ges dock automatiskt en viss betalningsfrist.
Vi delar utredningens uppfattning om hur skatter och avgifter bör
bokföras på ett skattekonto och föreslår en sådan ordning som utredningen
beskrivit.
Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.
20 Riksdagen 1996/97. I saml. Nr 100. Del 1
305
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Slutlig skatt skall bokföras på kontot på
förfallodagen. Samtidigt skall preliminär skatt som redovisats i
kontrolluppgift bokföras.
Ett beslut om ändrad beräkning av den slutliga skatten skall
bokföras på kontot den dag då skattebeloppet förfaller till betalning.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens
förslag.
Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet avses ett skatte-
besked ersätta bl.a. den nuvarande skattsedeln på slutlig skatt. Vi kommer
dessutom i ett senare avsnitt (se avsnitt 20) att föreslå att skattebesked skall
sändas ut löpande under taxeringsåret så fort skatteberäkningen är klar.
Utredningen har föreslagit att skattemyndigheten skall bokföra den
slutliga skatten på kontot i samband med att ett skattebesked sänds ut. Det
betyder att vissa konton kommer att debiteras redan i augusti månad under
taxeringsåret, medan andra debiteras först i december månad samma år.
Samtidigt som den slutliga skatten debiteras på skattekontot skall ’den
preliminära skatten, som då finns registrerad i skatteregistret, krediteras.
Debiteringen av slutlig skatt och kreditering av preliminär skatt samt den
följande avstämningen medför antingen att kontot jämnas ut eller att det
uppstår ett över- eller underskott på kontot.
Ett underskott skall vara täckt vid en angiven senaste tidpunkt, till vilken
automatiskt en betalningsfrist ges (se avsnitt 12.2). Ett överskott betalas
efter eventuell utredning ut till kontohavaren.
Om den slutliga skatten för året ändras t.ex. på grund av ett beslut om
omprövning eller ett domstolsbeslut med anledning av ett överklagande,
debiteras eller krediteras kontot utifrån den betalningsdag som angetts i
beslutet eller, såvitt gäller återbetalning, den dag återbetalning skall ske. Det
över- eller underskott på kontot som beslutet ger upphov till är att se som en
ändring av den slutliga skatten för ett visst inkomstår. Om den skattskyldige
inte tidigare taxerats fastställs den slutliga skatten för första gången genom
beslutet. Ränta beräknas i förekommande fall fr.o.m. den 13 februari (i vissa
fall fr.o.m. den 4 maj) under taxeringsåret. Det sagda kan illustreras på
följande sätt.
Exempel
Den slutliga skatten för inkomståret uppgår till 50 000 kr.
Skattemyndigheten omprövar taxeringsbeslutet i en viss fråga och ett
beslut meddelas som innebär att taxeringen höjs.
Den följande skatteberäkningen visar att den slutliga skatten för inkomst-
året rätteligen skulle ha uppgått till 60 000 kr.
306
På skattekontot debiteras ett belopp om 10 000 kr. Debiteringsdag är den
dag då ett eventuellt underskott skall vara täckt. Ränteberäkningsdag är den
13 februari (i vissa fall den 4 maj) under taxeringsåret. Ränta debiteras i
samband med månadsavstämningen.
Regeringen delar utredningens uppfattning om hur den slutliga skatten skall
bokföras på skattekontot när skatten har bestämts genom ett omprövnings-
beslut. Även annan slutlig skatt bör enligt vår mening av likformighetsskäl
bokföras på skattekontot på förfallodagen. Vid samma tillfälle bör den
preliminära skatten krediteras. Bestämmelser om när skatter och avgifter
skall bokföras på skattekontot har tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: På ett skattekonto skall bokföras varje betalning
som den skatt- eller avgiftsskyldige gör.
Betalningar och övriga krediteringar skall bokföras utan någon in-
bördes avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på kontot.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft något att
invända mot förslagen. Riksskatteverket ställer sig bakom de allmänna
principer för kreditering på skattekontot som föreslagits av utredningen, dvs.
att betalningar skall bokföras utan avräkning mot någon speciell debiterings-
post. Statens löne- och pensionsverk förutsätter att de olika ingående
posterna vid en inbetalning till skattekontot särredovisas på skattekontot från
avstämningssynpunkt. Enligt Svenska Revisorsamfundet synes ett system
utan inbördes avräkningsordning i princip godtagbart under förutsättning att
det inte omfattar räntor och andra avgifter, såsom förseningsavgifter,
skattetillägg och liknande som debiteras kontot, i vart fall så länge inte
solidariskt betalningsansvar eller obeståndssituationer aktualiseras.
Samfundets mening är att först bör avräkning ske mot debiterade skatter, där
likafördelning kan ske, och därefter bör överskjutande belopp avräknas mot
räntor, avgifter och liknande. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser
visserligen att den föreslagna lösningen vid första påseendet kan verka enkel
och praktisk. Vid närmare skärskådande kan Riksenheten dock konstatera
att den har svagheter. En sägs vara att vissa inbetalningar som inflyter kan
vara sådana att de enbart får avräknas mot en viss form av skatt. Riksenhe-
ten tänker då bl.a. på belopp som drivs in i andra länder med stöd av kon-
ventioner eller bilaterala avtal. Enligt utredningen är problemet försumbart.
Riksenheten delar dock inte den uppfattningen. Riksenheten har svårt att se
att man kan undvara en avräkningsordning. Företagarnas Riksorganisation
anser att ett minimikrav för att ett skattekontosystem skall införas måste vara
307
att den skattskyldige kan följa betalningen av varje skatt i sig och för varje
period. Vid en bedömning av hur grav en betalningsförseelse är, måste det
gå att på ett enkelt sätt följa vilken eller vilka betalningar som har varit sena.
Skälen för regeringens förslag: I det föregående har betonats vikten av
att skattekontots debiteringar är tydliga. Det skall vara helt otvetydigt vilka
skatter och avgifter som har debiterats kontot och vid vilka tidpunkter de
debiterade beloppen skall vara betalda. Det är nödvändigt bl.a. för att den
skatt- eller avgiftsskyldige skall få en klar bild av sin skatte- och avgifts-
situation.
Krediteringar i skattekontosystemet skulle kunna bokföras på ett sätt som
liknar dagens system där varje inbetalning avser en specifik skatt eller
avgift. 1 de fall ett konto visar underskott framgår det då vilken skatt eller
avgift som skulden avser. Det torde vara en sådan ordning som Statens löne-
och pensionsverk samt Företagarnas Riksorganisaion efterlyser.
Med en sådan ordning blir emellertid fördelarna med ett system med
skattekonton avsevärt mera begränsade. Det finns visserligen en samlad bild
av den skatt- eller avgiftsskyldiges debiteringar och krediteringar. Men de
förenklingar i administrativt hänseende som anförts som ett av huvudskälen
till att nuvarande system bör utvecklas i samordnande riktning nås inte. Kvar
finns skattemyndigheternas resurskrävande arbete med att stämma av olika
skatter och avgifter för sig, föra om belopp mellan skatte- och avgiffsdebite-
ringar och perioder, m.m. Dessutom måste inbetalningshandlingar vara
märkta så att en betalning styrs till rätt debitering.
Ett annat sätt att hantera betalningar och övriga krediteringar på skatte-
kontot och som förordas av utredningen är att bokföra dem utan att de
hänförs till en viss skatt eller avgift. En betalning krediteras helt enkelt
kontot som en betalning avseende skatter och avgifter. Det innebär att
skattemyndigheten hanterar samtliga skatter och avgifter som ingår i ett
konto på ett för kontohavaren sammanhållet och enhetligt sätt. 1 sin
renodlade form leder detta förfarande till att det inte vid något tillfälle kan
anges vilken skatt eller avgift som är betald respektive obetald. I vart fall
gäller det om inte samtliga debiterade poster betalats. Så länge den skatt-
eller avgiftsskyldige fullgör sin betalningsskyldighet kan ju konstateras att
varje skatt och avgift som debiterats har betalats i sin helhet. Detsamma är
fallet om en överbetalning gjorts.
Att de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet betalas utan
en inbördes avräkningsordning är alltså en förutsättning för att de åsyftade
förenklingarna av det skatteadministrativa förfarandet skall kunna uppnås
fullt ut. Detsamma gäller i fråga om räntor, förseningsavgifter och
skattetillägg. Samtidigt kräver denna ordning särskilda överväganden
rörande utformningen och tillämpningen av vissa bestämmelser och hante-
ringsrutiner. Närmast gäller detta i fråga om solidarisk betalningsskyldighet,
utlandshandräckning, förmånsrätt, beräkning av EU-bidragets storlek och
betalning av tilläggspensionsavgift som i dag förutsätter att det kan anges
om en specifik skatt eller avgift har betalats. Även uppgifter som lämnas för
statistikändamål eller bokföring grundas nu på att en betalning specificeras
som en viss skatt eller avgift.
Prop. 1996/97:100
Del 1
308
Enligt vår uppfattning är de nya problem som kan uppkomma inte alls av
sådan art eller omfattning att de bör hindra införandet av den ordning som
är att föredra från administrativ synpunkt, dvs. en krediteringsordning utan
avräkning mellan debiteringar av olika skatter och avgifter på ett skattekon-
to. För att systemet skall bli så enkelt som möjligt att administrera anser vi,
till skillnad mot Svenska Revisorsamfundet, att systemet bör omfatta även
räntor, förseningsavgifter och skattetillägg. Vi föreslår därför en sådan
ordning.
Hur de problem som kan vara förenade med vårt förslag bör lösas
behandlar vi i följande avsnitt. Vi vill här bara framhålla att den valda
metoden inte på något sätt gör redovisningen av krediterade belopp på
skattekontot mindre tydlig. Givetvis skall varje inbetalning av den skatt-
eller avgiftsskyldige registreras på skattekontot med uppgift om när
inbetalningen bokfördes på skattemyndighetens konto. Någon sådan
särredovisning som Statens löne- och pensionsverk samt Företagarnas
Riksorganisation nämnt kan det dock inte bli fråga om. En sådan särre-
dovisning är inte heller nödvändig eftersom inbetalda belopp skall fördelas
proportionellt mellan de vid inbetalningen debiterade och förfallna skatte-
och avgiftsfordringarna. En särredovisning är inte heller nödvändig för
beräkningen av kostnadsränta eftersom den avses knytas till ett eventuellt
underskott på skattekontot. Samma sak avses gälla vid överlämnande av
obetalda belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning. Även de nu
nämnda frågorna behandlar vi närmare i senare avsnitt.
Vi vill här bara tillägga att någon särredovisning av inbetalda belopp inte
heller är nödvändig för att bedöma hur allvarlig en betalningsförsummelse
är så som Företagarnas Riksorganisation gör gällande. Med den enhetliga
syn på skyldigheten att betala skatter och avgifter som vi förordar är det helt
utan betydelse vilken skatt eller avgift som är obetald. Det som är väsentligt
är om det på skattekontot finns ett över- eller underskott och i så fall hur
stort det är och hur länge det har funnits.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Om det finns ett underskott på ett skattekonto
och det behöver anges om en skatt eller avgift är betald eller obetald
skall underskottet i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och
avgifter som påförts under den aktuella perioden. Undantag från denna
likafördelningsmetod skall göras vid tillämpning av reglerna om
solidariskt ansvar. Likafördelningsmetoden skall inte heller gälla vid
tillämpning av obeståndsrekvisitet i samband med konkurs.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något
att invända mot förslaget. Riksskatteverket ställer sig bakom att likafördel-
ningsmetoden skall tillämpas i de fall det finns behov av att kunna ange om
viss skatt har betalats eller inte. Verket godtar också förslaget om vid vilka
309
situationer likafördelningsprincipen inte skall tillämpas. Vad som avses med
den aktuella perioden vid tillämpning av likafördelningsmetoden finns inte
angivet någonstans. I detta avseende anser Riksskatteverket att ett förtydli-
gande behövs. Enligt Malmö tingsrätts uppfattning framgår det varken av
bestämmelserna i aktiebolagslagen, lagen om handelsbolag och enkla bolag
eller av konkurslagen att avräkning från skattekontot skall ske på något
annat sätt än som sägs i skattebetalningslagen. Den aktuella paragrafen bör
därför kompletteras med uttryckliga regler om när avräkning skall ske på
annat sätt än som där föreskrivs. Föreningen Auktoriserade Revisorer anser
att likafördelningsmetoden bör gälla endast om inbetalaren inte särskilt
angett vad inbetalningen avser. Den skatt- eller avgiftsskyldige skall således
ha rätt att själv välja vad en betalning avser vilket är en grundläggande
rättighet. Företagarnas Riksorganisation anser att likafördelningsmetoden
är alltför svår för de skattskyldiga att följa och förstå och därför oaccepta-
bel. Ett system måste vara utformat så att om ett underskott uppkommer för
viss period och rätt belopp betalas följande perioder skall dessa i sin helhet
anses vara till fullo betalda och underskottet endast hänföra sig till den
betalning genom vilken det ursprungliga underskottet har uppkommit.
Svenska Bankföreningen anser att risken för nya problem är så pass
överhängande med likafördelningsmetoden att man bör bokföra betalningar
och övriga krediteringar med en inbördes avräkningsordning.
Skälen för regeringens förslag: 1 de flesta fall är det inte nödvändigt att
kunna ange vilka obetalda skatter eller avgifter som har genererat ett
underskott. Det är tillräckligt att veta hur ett underskott har uppkommit och
hur stort det är. I de fall behov finns av att se om den skatt- eller avgiftsskyl-
dige har betalat en viss skatt eller avgift eller hur mycket av en debitering
som har betalats föreslår utredningen att en fördelning skall ske av gjorda
betalningar enligt en likafördelningsmetod (proportionering). Den utgår från
att varje betalning av en skatt eller avgift skall behandlas lika. Om endast en
viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- och avgiftsbeloppet har
betalats, anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som delbe-
loppen utgör av de sammanlagda debiteringarna.
Tillämpningen av den beskrivna metoden förutsätter att ett delvis nytt
synsätt får anläggas på betalningar av skatter och avgifter. I princip blir det
ur den enskildes perspektiv lika viktigt att betala varje förekommande skatt
eller avgift. Även från det allmännas sida blir den principiella utgångspunk-
ten att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga. Metoden kan
sägas redan vara tillämplig vid betalning av arbetsgivaravgifterna. I detta
sammanhang finns ju ingen inbördes avräkningsordning mellan de olika
slagen av arbetsgivaravgifter.
Enligt vår mening har likafördelningsmetoden sådana stora fördelar att
den trots några remissinstansers invändningar bör införas. Det föreslagna
sättet att fördela betalningar av skatter och avgifter leder till att ytterligare
förenklingar av det skatteadministrativa förfarandet kan åstadkommas. Vi
föreslår därför att likafördelningsmetoden skall införas i skattekontosyste-
met.
Riksskatteverket har ansett att ett förtydligande behövs i frågan om till
vilken period ett visst underskott skall anses vara hänförligt. Enligt vår
Prop. 1996/97:100
Del 1
310
mening bör den aktuella perioden i normalfallet vara en kalendermånad. I Prop. 1996/97:100
vissa fall skall dock perioden avse inkomståret, se mer härom under avsnitt Del 1
16. Vid beräkningen av underlaget för den mervärdesskattebaserade avgiften
till EU utgör kalenderår beräkningsperiod.
I vissa situationer är utgångspunkten för proportioneringen ett stort antal
konton, exempelvis när det gäller att bestämma storleken av den svenska
EU-avgiften, medan det i andra situationer, exempelvis i samband med
utlandshandräckning, är ett enskilt konto som är intressant. I det följande
redogörs för nämnda situationer. Därefter tas upp fall då likafördelnings-
metoden inte bör användas.
Beräkning av den svenska EU-avgiften
Enligt gällande regelverk inom EU skall medlemsländerna genom s.k. egna
medel bidra till finansieringen av den gemensamma budgeten. Dessa egna
medel består av olika avgiftsslag, där ett procentuellt uttag på mervärdes-
skattebasen utgör ett av avgiftsslagen. I EU:s budget upptas detta avgiftsslag
till ett belopp som grundas på en överenskommen prognos av mervärdes-
skattebasen för det år budgeten avser.
Senast den 31 juli varje år skall medlemsländerna till kommissionen
lämna en redogörelse för hur mervärdesskattebasen beräknats. Denna
redogörelse ligger sedan till grund för slutreglering av den mervärdes-
skattebaserade avgiften. Regeringen har uppdragit åt Riksskatteverket att
administrera den mervärdesskattebaserade avgiften.
Beräkningen av mervärdesskattebasen grundar sig på rådets förordning
nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för
uppbörd av egna medel som härrör från mervärdesskatt. Grunden för
beräkningen är den under föregående kalenderår betalda mervärdesskatten.
Avgifter m.m. (skattetillägg, förseningsavgift, restavgifter, dröjsmåls-
avgifter och räntor) som ingår i betalda belopp skall räknas av.
I ett skattekontosystem kommer det enligt våra förslag att finnas uppgifter
om debiteringar på kontot för varje särskild skatt eller avgift medan inbe-
talningarna inte går att hänföra till någon specifik skatt eller avgift. För att
kunna fullgöra åtagandet om redovisning av utfallet för beräkningsunderla-
get för den mervärdesskattebaserade avgiften behövs därför efter avslutat
budgetår en fördelning av inbetalningarna på skatteslag så att inbetalningar-
na hänförliga till mervärdesskatt kan urskiljas.
För kontohavare som har betalat enligt samtliga debiteringar och vars
konto således är utjämnat och för kontohavare med ett överskott på kontot
kan det inledningsvis konstateras att de debiterade beloppen för mervärdes-
skatt är desamma som den mervärdesskatt som har betalats.
För att få fram en uppgift om betald mervärdesskatt för övriga skatt-
skyldiga, dvs. för sådana som har ett underskott på kontot, kan likaför-
delningsmetoden användas.
Ett särskilt problem vad gäller effekter för statsbudgeten är att andelen
restförda belopp kan variera mellan skatteslagen. Likafördelningsmetoden
kan alltså riskera att över- eller underskatta inbetalningarna av mervärdes-
311
skatt, vilket i sin tur innebär att vår betalning av mervärdesskattebaserad Prop. 1996/97:100
avgift riskerar att bli större eller mindre än vad faktiska betalningar skulle Del 1
ge upphov till. Tillgänglig statistik visar att mervärdesskattens andel av
restförda belopp varierat kraftigt över åren och att det åtminstone periodvis
varit så att andelen restförd mervärdesskatt kraftigt överstigit andelen
restförda övriga skatter och avgifter. En tillämpning av likafördelningsmeto-
den baserat på totalt på skattekontot debiterade skatter och avgifter samt
restförda belopp hade 1995 lett till en ökning av vår avgift till EU:s budget
med ca 40 miljoner kronor. Det är därför enligt regeringens uppfattning
viktigt att fördelningen görs på sådant sätt att effekterna för statsbudgeten
minimeras och en så korrekt fördelning som möjligt erhålls, vilket i
praktiken torde innebära en fördelning på skattekontonivå.
Utlandshandräckning
För indrivning i utlandet av skatte- och avgiftsfordringar uppkomna här i
landet har Sverige ingått avtal om handräckning med ett antal olika länder.
Avtalen skiljer sig åt i vissa hänseenden exempelvis i fråga om vilka skatter
och avgifter som omfattas.
Ett indrivningsuppdrag utgörs i skattekontosystemet endast av ett saldo
som avser fordran på skatter och avgifter. För att saldot i sin helhet skall
omfattas av ett visst handräckningsavtal krävs att avtalet också omfattar alla
de skatter och avgifter som hanteras i det aktuella skattekontot. Fråga kan
således uppkomma om vilken eller vilka delar av det överlämnade
underskottet som omfattas av avtalet.
De flesta handräckningsärenden gäller nordiska länder. Under år 1996
gjordes 3 277 ansökningar. De nordiska handräckningsfallen kännetecknas
av att beloppen ofta är små och i flertalet fall rör fysiska personer med
uteslutande tjänsteinkomster. Skatter och avgifter på dessa inkomster torde
inte medföra några tillämpningsproblem.
De handräckningsärenden som avser utomnordiska länder är få. Under
år 1996 handlades endast 190 sådana ärenden. Ärendena avser inte sällan
större belopp och är ofta begränsade till vissa skatter eller avgifter. Även
dessa ärenden omfattar till största delen tjänsteinkomster. Det kan dock
förekomma skatter eller avgifter som inte omfattas av ett handräcknings-
avtal.
De ärenden där det blir nödvändigt att konstatera hur mycket av en eller
flera skatter och avgifter som är obetalt begränsar sig således i första hand
till relativt få handräckningsärenden som avser utomnordiska länder. Även
i dessa fall bör det obetalda beloppet anses fördela sig på olika skatter och
avgifter i enlighet med likafördelningsmetoden. Som framgått i det
föregående utgår metoden med likafördelning från att inbetalningarna i
normalfallet fördelar sig på kontots debiteringar under den aktuella månaden
utifrån hur stor andel som debiteringen i fråga utgör av kontots sammanlag-
da debiteringar (proportionering).
312
Undantag från likafördelningsmetoden
Prop. 1996/97:100
Del 1
I ett par fall får likafördelningsmetoden sådana konsekvenser för den
betalningsskyldige att den inte bör tillämpas. Som vi återkommer till i det
följande gäller det vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i 2 kap. 9 §
konkurslagen (1987:672) i samband med konkurs (se avsnitt 14.5.2) och då
fråga är om solidarisk betalningsskyldighet (se avsnitt 23.3.2). I dessa fall
bör därför likafördelningsmetoden inte användas. I de angivna avsnitten
behandlas också frågan hur de aktuella undantagen från likafördelningsme-
todens tillämpningsområde skall regleras lagtekniskt. Likafördelningsmeto-
den bör inte heller tillämpas när det skall avgöras hur stor del av återförd
ingående mervärdesskatt som har betalats in vid en fastighetsförsäljning där
frivillig skattskyldighet förelegat. Se vidare kommentaren till 9 kap. 3 och
4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).
Regeringens förslag: Preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift
skall bokföras på skattekontot samtidigt som den slutliga skatten. En
kreditering på skattekontot skall också kunna grundas på särskilda
beskattningsbeslut som lett till att en skatt räknats om.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något
att invända mot förslaget. Riksrevisionsverket anser emellertid att fysiska
personer som betalar både A- och F-skatt och således har kontot aktivt under
hela året inte bör få fyllnadsinbetalningar av A-skatt krediterade förrän
slutskatten debiteras kontot. Härmed undviks att ett räntegenererande
överskott uppstår på kontot vilket är konsekvent i relation till fysiska
personer med enbart A-skatt. Riksskatteverket, Svenska Revisorsamfundet
och Näringslivets Skattedelegation för fram synpunkter på förslaget om
kreditering av preliminär skatt som dock främst tar sikte på reglerna om
beräkning av ränta.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har dragit upp riktlinjerna
för hur den preliminära skatten skall krediteras på den skattskyldiges
skattekonto på följande sätt.
Innehållen A-skatt för en arbetstagare skall under respektive år debiteras
vid redovisningen och krediteras vid betalningen. Bokföringen sker på
arbetsgivarens konto. Debiteringen sker löpande med ledning av de redo-
visningshandlingar (skattedeklarationer) som arbetsgivaren lämnar under
året. Sådan debitering sker även för andra redovisare, exempelvis banker,
som är skyldiga att redovisa preliminär skatt som hållits inne genom
skatteavdrag från räntor och utdelningar. Motsvarande betalningar krediteras
och kontrolleras under löpande år endast på arbetsgivarens eller, när det är
fråga om skatteavdrag från ränta, på bankens skattekonto. Hur den
preliminära skatten fördelar sig på respektive skattskyldig, dvs. arbetstagare
313
eller kontohavare i bank, redovisas först i och med att kontrolluppgifter Prop. 1996/97:100
lämnas, vilket skall ske senast den 31 januari året efter inkomståret. Kon- Del 1
trolluppgifterna utgör härvid såväl krediteringsunderlag för respektive
skattskyldig som underlag för kontroll av de redovisade skatter som
debiterats på arbetsgivarens eller bankens konto under året. Det bör tilläggas
att kontrolluppgiften härutöver tjänar som underlag för fastställande och
kontroll av den slutliga skatt som skall bestämmas för den skattskyldige.
För en skattskyldig med F-skatt eller särskild A-skatt utgör den åsatta
debiteringen underlag för det belopp som skall räknas av mot den slutliga
skatten. Har den skattskyldige både A-skatt och en debiterad preliminär
skatt avräknas såväl den debiterade skatten som den redovisade A-skatten.
De nu redovisade riktlinjerna har remissinstanserna inte haft något att
invända emot. Vi ställer oss också bakom riktlinjerna och föreslår en
ordning som grundar sig på dessa.
Några remissinstanser har dock haft synpunkter på hur fyllnadsinbe-
talningar av preliminär skatt skall hanteras i de fall den skattskyldige
debiterats preliminär skatt. Synpunkterna avser främst ränteberäkningen. I
skattekontosystemet avses ränta beräknas fr.o.m. en viss tidpunkt på
skillnaden mellan den preliminära och den slutliga skatten. Frågor om
beräkning av ränta behandlar vi i avsnitt 13.
Preliminär skatt via kontrolluppgift
Innehållen preliminär skatt som arbetsgivare, bank eller annan har redovisat
i kontrolluppgift skall givetvis tillgodoräknas och krediteras på skattekontot
för respektive skattskyldig som en betalning av preliminär skatt. I princip
skulle det kunna ske när kontrolluppgiften kommer in, dvs. redan fr.o.m.
februari månad året efter inkomståret. Flera skäl talar emellertid för att
preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift bör bokföras och krediteras
på den skattskyldiges konto först i samband med att den motsvarande
slutliga skatten debiteras kontot.
Skatt som redovisas i kontrolluppgift berör i första hand löntagare.
Skattebeloppet i dessa fall står i allmänhet i direkt proportion till inkomsten
och kan i de allra flesta fall förväntas tämligen väl stämma överens med den
slutliga skatt som senare kommer att debiteras. Att innan slutskattedebite-
ringen kreditera ett skattebelopp som redovisats i kontrolluppgift kan
medföra att fiktiva överskott och intäktsräntor uppstår och kommer att
hanteras i kontot fram till dess att den slutliga skatten debiteras. Med hänsyn
till att någon avräkningsordning inte tillämpas för krediterade belopp kan
också det motsatta förhållandet aktualiseras, dvs. att betalningen tas i
anspråk för en redan tidigare debiterad och eventuellt restförd skuld.
Resultatet kan då bli ett betalningskrav och att en eventuell ny restföring
sker för hela eller en del av den slutliga skatten trots att korrekt preliminär
skatt har betalats under året. En sådan ordning förefaller mindre lämplig
särskilt som den skattskyldige inte har möjlighet att själv påverka tidpunkten
för när den preliminära skatten tillgodoräknas.
314
Ett annat skäl till att avvakta med krediteringen är behovet av att först
säkerställa riktigheten i de belopp som skall räknas den skattskyldige
tillgodo. Avstämningen av preliminär skatt enligt kontrolluppgifter mot de
belopp som arbetsgivare löpande redovisat i skattedeklarationer under året
leder inte sällan till förändringar av de belopp som redovisats i kontrollupp-
gifterna.
Det är vidare angeläget att så långt som möjligt skapa ett likformigt för-
farande för avräkning av preliminär skatt - alltså oavsett vilken kategori
skattskyldiga som avräkningen gäller. På samma sätt som det är naturligt att
kreditera och räkna av en debiterad preliminär skatt först när den slutliga
skatten debiteras får detta anses naturligt vid motsvarande avräkning för en
skattskyldig med A-skatt.
Hur och när en debiterad slutlig skatt bör bokföras på den skattskyldiges
konto har redogjorts för i det föregående (se avsnitt 10.3). Med hänsyn till
vad som sagts nyss bör preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift
krediteras den skattskyldiges konto samtidigt som den slutliga skatten
debiteras. Vi föreslår en sådan ordning.
Det bör framhållas att själva tidpunkten för denna debitering och kredite-
ring på kontot inte har att göra med den ränteberäkningsdag som skall
tillämpas för beloppen. Samma ränteberäkningsdag bör med det undantag
som vi återkommer till i avsnitt 13 gälla både den debiterade slutliga skatten
och den preliminära skatt som redovisats i kontrolluppgift. Som framgår av
detta avsnitt skall ränta i princip räknas fr.o.m. den 13 februari året efter
inkomståret.
F-skatt och särskild A-skatt
Debiterad preliminär skatt som har påförts för ett visst inkomstår skall
räknas av mot den slutliga skatt som har debiterats för året. Avräkning skall
enligt utredningens förslag ske genom att den preliminära skatten krediteras
skattekontot vid den tidpunkt då den slutliga skatten påförs och debiteras
kontot. Vi instämmer i detta förslag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
315
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skattekontot skall stämmas av varje månad som
det har förekommit någon transaktion på kontot. Samtliga konton skall
stämmas av en gång per år.
Varje gång ett skattekonto har stämts av skall kontohavaren genom
ett kontobesked eller på annat sätt få besked om ställningen på kontot.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot utredningens förslag. Svenska Bankföreningen anser dock att
uppgift om månadsavstämning alltid skall ske med kontobesked till konto-
havaren såvida någon transaktion förekommit. Utredningens förslag att
detta också skall kunna ske per telefon om det inte finns något underskott
på kontot öppnar möjlighet till missförstånd. Detta anser Bankföreningen
inte acceptabelt eftersom det i det enskilda fallet kan vara fråga om bety-
dande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Dagens system för avstämning mellan
skatte- och avgiftsdebiteringar och faktiska betalningar har utsatts för kritik
i olika sammanhang. Kritiken har riktats mot bl.a. att det för olika skatter
och avgifter gäller olika bestämmelser och tillämpas varierande rutiner i
fråga om när avstämning görs, påminnelseförfarande, restforingstidpunk-
ter, m.m. 1 dag används dessutom rutiner för hantering av uppbörds- och
mervärdesskattedeklarationer som innebär att det tar ca 15 arbetsdagar
räknat från förfallodagen att stämma av redovisningar mot betalningar. Av-
stämningen är alltså klar först ca tre kalenderveckor efter det att förfalloda-
gen har passerats.
Ett system med skattekonton möjliggör och förutsätter för att fungera
effektivt enhetliga rutiner för bl.a. avstämningar, betalningspåminnelser
och eventuella restforingsåtgärder avseende de skatter och avgifter som
ingår i systemet. Avstämningen av skattekonton bör, enligt de riktlinjer
som utredningen dragit upp, gå till på följande sätt.
Konton med transaktioner varje månad bör stämmas av en gång per
månad. En transaktion som endast består i att ränta bokförs bör emellertid
inte medföra att en avstämning blir nödvändig. Transaktioner varje månad
förekommer på konton där kontohavaren har en debiterad preliminär skatt,
är arbetsgivare eller tillämpar månadsredovisning av mervärdesskatt. Vid
varje månadsskifte jämförs debiterade och krediterade belopp. Tidsåtgång-
en for en sådan avstämning bör jämfört med i dag förkortas väsentligt.
Avstämningen av de konton som inte uppvisar något underskott bör inte
föranleda någon annan åtgärd än att kontouppgiftema finns tillgängliga for
kontohavaren exempelvis i form av ett kontoutdrag eller ett kontobesked
via telefon.
316
Endast Svenska Bankföreningen har haft något att invända mot förslå- Prop. 1996/97:100
get. Skriftliga kontobesked bör enligt regeringens mening alltid skickas ut Del 1
efter en kontoavstämning som medför att ett underskott uppkommer på
skattekontot. Ett sådant kontobesked skall innefatta en uppmaning att beta-
la underskottet (se avsnitt 12.1.3). Att så som Bankföreningen föreslagit
sända ut skriftliga kontobesked efter varje månatlig kontoavstämning är
däremot knappast nödvändigt. Det får i många fall anses tillräckligt att
kontouppgiftema är tillgängliga för kontohavaren, t.ex. genom att han får
uppgifterna per telefon. Vi anser därför att kontoavstämningen bör ske
enligt de av utredningen angivna riktlinjerna och föreslår ett sådant förfa-
rande. Den närmare utformningen av förfarandet behandlar vi i följande
avsnitt. Då tar vi också upp frågan i vilka situationer kontobesked skall
sändas ut till kontohavama.
Regeringens förslag: Ett överskott på ett skattekonto skall som
huvudregel vara tillgängligt för kontohavaren. En återbetalning skall
dock inte göras av belopp som kan komma att behövas för betalning
av en ännu inte förfallen skattefordran.
Återbetalning skall automatiskt göras efter avstämning och even-
tuell utredning då överskottet uppkommit antingen på grund av över-
skjutande ingående mervärdesskatt, ändring av ett tidigare beskatt-
ningsbeslut eller vid den årliga avstämningen av slutlig skatt. I övriga
situationer skall återbetalning ske först efter begäran från den skatt-
skyldige.
En återbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående
mervärdesskatt skall, efter utredning, göras så snart det kan ske. I
normalfallet skall emellertid återbetalning inte göras före den första
förfallodagen, dvs. den 12, i månaden efter redovisningsperiodens
utgång. I vissa fall skall dock återbetalning kunna ske även före den
12.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit att återbetalning av överskott
alltid skall ske automatiskt utom i de fall den skattskyldige begärt annat.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot utredningens förslag. Riksskatteverket ställer sig i huvudsak
bakom förslagen om avstämning av skattekontot. Verket anser dock att
återbetalning av ett överskott på skattekontot skall ske med automatik
endast då överskottet uppkommit antingen på grund av överskjutande ingå-
ende mervärdesskatt, nedsättning av ett tidigare beskattningsbeslut eller
vid den årliga avstämningen av slutlig skatt. I övriga situationer bör återbe-
talning ske först efter begäran från den skattskyldige. Om den skattskyldi-
ges skattekonto redan visar överskott vid någon av de ovan angivna situa-
tionerna bör återbetalning enligt Riksskatteverkets mening ske endast med
317
det belopp som motsvarar den överskjutande mervärdesskatten, skattened-
sättningen eller ö-skatten. Svenska Revisorsamfundet tillstyrker utredning-
ens förslag. Dock bör den skattskyldige kunna välja att låta ett överskott på
skattekonto stå kvar. Det bör således inte föranleda automatisk återbetal-
ning om den skattskyldige begär annat. Näringslivets Skattedelegation
anser att det av lagtexten skall framgå att den skattskyldige har rätt att få
överskjutande skatt skyndsamt återbetald. Delegationen utgår ifrån att
återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt skall kunna ske
varje dag under månaden men vill att frågan klargörs under beredningen i
departementet. Länsrätten i Stockholms län anser att de föreslagna bestäm-
melserna om återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt inte
är lättlästa. Om de betyder att man inte får ut den överskjutande ingående
mervärdesskatten förrän man betalat den F-skatt som förfaller till betalning
den 12 i månaden efter den då mervärdesskatten skall redovisas synes det
innebära en tidigareläggning av inbetalningstidpunkten för F-skatt. Läns-
rätten finner skäl att ifrågasätta ett system där vissa drabbas hårdare än
andra. Svenska Bankföreningen anser att den föreslagna ordningen för
återbetalning av överskott på skattekontot är oacceptabel. Skall ett eventu-
ellt underskott av den slutliga skatten täckas så gott som omgående är det
enligt Bankföreningen självklart att ett eventuellt överskott skall utbetalas
skyndsamt. För de företag som har överskjutande ingående mervärdesskatt,
främst nystartade företag och exportföretag, innebär förslaget en klar för-
sämring. Ofta lämnas en negativ deklaration någon av de första arbetsda-
garna, dvs. utan att invänta deklarationstidpunkten. Återbetalning som inte
motiverar utredning skall enligt nu gällande regler göras skyndsamt, i regel
4-14 dagar efter det att deklaration ingetts. Genom införandet av ett skatte-
kontosystem kommer återbetalningen av mervärdesskatt att påverkas bl.a.
av att redovisningsskyldigheten i sin helhet fullgjorts för perioden. Det
förefaller enligt förslaget vara så att t.ex. stora exportföretag måste vänta
på återbetalningen till den 12 i månaden efter redovisningsperioden om de
inte kan fullgöra den övriga redovisningsskyldigheten tidigare. Bankföre-
ningen anser att det är angeläget att det av lagtexten klart framgår att den
skattskyldige har rätt till skyndsam återbetalning.
Skälen för regeringens förslag: Den huvudprincip som nu gäller i
fråga om återbetalning av skatter och avgifter är att återbetalning skall ske
skyndsamt. I ett system med skattekonton skall krediteringar räknas av mot
debiteringar. Kontohavaren skall själv vid redovisningstillfället kunna
räkna av eventuella tillgodohavanden mot den aktuella skulden på kontot
och anpassa inbetalningen efter kontoställningen.
Enligt Skattebetalningsutredningens mening åstadkoms en högre grad
av flexibilitet i skattekontosystemet om kontohavaren disponerar över
kontot och om inbetalningen vid redovisnings- och betalningstillfället
avser det som återstår efter kvittning mellan skulder och tillgodohavanden.
Hänsyn bör således vid såväl betalningar som återbetalningar tas till
kontoställningen på transaktionsdagen.
Huvudprincipen bör därför, som också några remissinstanser har fram-
hållit, vara att kontohavaren skall kunna disponera över medlen så snart det
- efter nödvändig utredning - konstaterats att det finns ett överskott på
Prop. 1996/97:100
Del 1
318
kontot. En förutsättning för återbetalning är givetvis att det inte finns kvar Prop. 1996/97:100
några obetalda belopp hos kronofogdemyndigheten. Man kan inte heller Del 1
undvara en möjlighet för skattemyndigheten att i vissa fall avvakta med en
utbetalning av utredningsskäl. Detta ligger i uttrycket nödvändig utredning.
Kontohavarens viljeyttring skall enligt utredningens förslag vara avgö-
rande för om överskott skall betalas ut. Om den skatt- eller avgiftsskyldige
inte säger annat bör emellertid skattemyndigheten betala ut ett överskott.
Riksskatteverket anser däremot att återbetalning av ett överskott på skatte-
kontot skall ske med automatik endast i vissa särskilt angivna fall.Vi anser
att den ordning som Riksskatteverket förordat är den mest ändamålsenliga
och föreslår att reglerna om återbetalning utformas i enlighet med verkets
förslag. Återbetalning av överskott skall sålunda ske automatiskt endast då
överskottet uppkommit antingen på grund av överskjutande ingående mer-
värdesskatt, nedsättning av ett tidigare beskattningsbeslut eller vid den
årliga avstämningen av slutlig skatt (18 kap. 1 och 2 §§ skattebetalningsla-
gen). I övriga situationer skall återbetalning ske först efter begäran från
den skattskyldige. Om den skattskyldiges skattekonto redan visar överskott
vid någon av de nyss angivna situationerna skall återbetalning ske endast
med det belopp som motsvarar den överskjutande mervärdesskatten, skat-
tenedsättningen eller “ö-skatten”. Även i de fall en automatisk återbetal-
ning normalt skall ske bör den skattskyldige, som Svenska Revisorsamfun-
det påpekat, kunna välja att låta beloppet stå kvar på skattekontot.
I administrativt hänseende bör systemet med återbetalningar från skatte-
konton utformas så att skattemyndigheten inte behöver fatta särskilda be-
slut beträffande varje återbetalning. Utbetalningarna bör i stället utformas
som automatiska, maskinella beslut. Utbetalningarna bör exempelvis, efter
att stående överföring begärts, kunna göras till ett konto i bank. Ett beslut
att inte betala ut ett överskott bör kunna överklagas bl.a. med tanke på att
fråga kan vara om en misstagsinbetalning.
Én utbetalning som inte når mottagaren bör åter registreras på skatte-
kontot (se 18 kap. 10 § skattebetalningslagen). Beloppet kan härigenom tas
i anspråk för eventuella senare debiterade skatter eller avgifter.
Särskilt om återbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående
mervärdesskatt
Överskott på ett skattekonto kan uppkomma i olika skeden på grund av att
debiteringar och krediteringar inte alltid bokförs vid samma tidpunkt. Ett
"äkta" överskott, som kan disponeras av kontohavaren kan bara uppkomma
sedan kontot stämts av, dvs. när det kan konstateras att kontohavaren upp-
fyllt sin redovisningsskyldighet fram till avstämningstidpunkten samt att
tidigare perioder är avstämda och inga restförda belopp finns.
Anledningen till överskottet kan exempelvis vara att den inbetalda preli-
minära skatten överstiger den slutliga skatten, att det finns en överskjutan-
de ingående mervärdesskatt eller att anstånd med betalningen av en skatt
eller avgift har medgetts. Det kan också vara så att en tidigare fastställd
skatt ändrats genom en omprövning eller ett överklagande som medför en
319
lägre skattedebitering for en viss period. Detta kan förekomma för alla de
skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Såvitt avser återbetal-
ning av mervärdesskatt kan nämnas att det årligen meddelas ca 65 000
sådana beslut.
Av särskilt intresse i fråga om överskott på ett skattekonto är de s.k.
negativa mervärdesskattedeklarationema, dvs. redovisningar där den ingå-
ende skatten är högre än den utgående. Detta förekommer huvudsakligen i
samband med nystartade verksamheter på grund av stora förvärv och i
exportföretag som inte redovisar utgående skatt på exportförsäljning men
som har avdragsrätt för ingående skatt på förvärv. År 1994 gjordes ca
580 000 och år 1995 ca 613 000 återbetalningar på grund av s.k. negativa
deklarationer. De återbetalda beloppen uppgick dessa år till ca 110 respek-
tive 97 miljarder kronor.
Nuvarande hantering
Enligt nuvarande ordning finns möjlighet för den skattskyldige att få en
överskjutande ingående mervärdesskatt återbetald i princip omedelbart
efter redovisningsperiodens utgång. In- och utbetalningar som rör den
skattskyldige förekommer under samma kalendermånad. Inbetalningar sker
i vissa fall bara några få dagar efter en återbetalning av mervärdesskatt och
vice versa.
En skattskyldig som har en fordran på staten i form av överskjutande
ingående mervärdesskatt sänder in sin redovisning direkt till skattemyndig-
heten. För den som skall betala in skatt däremot går redovisningshandling-
en via Postgirot i samband med betalningen. Hos skattemyndigheten regi-
streras handlingen i ADB-systemet via terminal. Vid registreringen utförs
identitetskontroller och annan grundläggande registreringskontroll. I sam-
band med uppdatering i ADB-systemet utförs ytterligare kontroller av
registrerade deklarationer. Dessa fortsatta undersökningar kan leda till att
en s.k. granskningsavi skrivs ut. Denna utgör stöd för handläggaren vid
granskningen av deklarationen.
Det sker inga automatiska återbetalningar i systemen. Alla deklarationer
granskas och klarmarkeras för utbetalning via terminal. Granskningen kan
leda till utredning i form av en förfrågan till den skattskyldige, besök hos
den skattskyldige eller revision. Under utredningen kan återbetalning av
delbelopp göras. Efter granskning och eventuell utredning blir resultatet
antingen att deklarationen godtas varefter klarmarkering för utbetalning
sker eller att ett omprövningsbeslut fattas.
Efter klarmarkeringen sker en maskinell kontroll och i förekommande
fall avräkning mot öppna krav i mervärdesskatteregistret. Från årsskiftet
1994/95 sker avräkning också mot krav avseende debiterad och innehållen
preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter. Efter eventuell avräkning förs
återstående belopp över till postgirot för utbetalning. Överföringen sker
normalt dagen efter klarmarkeringen. Om den skattskyldige finns i
kronofogdemyndighetens register fördröjs överföringen en dag på grund av
ytterligare kontroller och eventuell avräkning mot restförda skulder.
Prop. 1996/97:100
Del 1
320
Återbetalning av mervärdesskatt skall enligt gällande bestämmelser ske
skyndsamt. Det nuvarande förfarandet anses uppfylla detta krav. Återbe-
talningar som inte motiverar en särskild utredning görs i genomsnitt 4-14
dagar efter det att deklarationen kommit in till skattemyndigheten. Skatt-
skyldiga som har stora belopp att återfå, i allmänhet större exportföretag,
lämnar ofta in sina deklarationer någon av de första arbetsdagarna i måna-
den. Dessa deklarationer handläggs i regel snabbt. Flertalet företag lämnar
emellertid deklarationerna i anslutning till den ordinarie förfallodagen för
perioden, vilket ger en längre handläggningstid. Återbetalningsärendena
kan då i allmänhet åtgärdas inom ca två veckor.
Hantering i ett skattekonto
Samordningen av redovisningar och betalningar i skattekontosystemet
innebär bl.a. att ställningen på den skattskyldiges konto och härigenom
även eventuella restföringar beaktas automatiskt före en återbetalning till
den skatt- eller avgiftsskyldige. Härigenom undviks nackdelarna i nuvaran-
de system med bl.a. betalningsströmmar som i stort sett möter varandra.
Om man ser till statens roll som borgenär och även till kontrollaspekter
kan det inte anses rimligt att ena dagen betala ut skatt för att nästa dag
kräva in ett motsvarande belopp. Också administrativa samordningsskäl
talar för en samlad syn på alla betalningar och redovisningsuppgifter som
avser samma period eller som redovisas under samma månad.
Även i skattekontosystemet förutsätts emellertid kontrollen av dekla-
rationer i vilka mervärdesskatt redovisas ske på likartat sätt som i dag.
Men hanteringen av återbetalningar kommer att påverkas av flera faktorer
som har samband med skattekontot.
Genom övergången till enmånadsredovisning av mervärdesskatt har
antalet deklarationer med överskjutande ingående skatt ökat. I ett system
med skattekonton kommer i många fall kvittning mot innehållen preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter att ske i den for samtliga redovisningsuppgif-
ter gemensamma skattedeklarationen. Även sådan avräkning mot belopp
som lämnats för indrivning som i dag sker kommer att göras inom konto-
systemet. Endast ett eventuellt återstående överskott blir aktuellt för
återbetalning.
Som nyss nämnts lämnar i dag skattskyldiga som har stora
mervärdesskattebelopp att återfå i allmänhet in sina mervärdesskattedekla-
rationer omedelbart efter redovisningsperiodens slut, dvs. någon av de
första dagarna i påföljande månad. Enligt utredningens förslag till skatte-
kontosystem skall förfarandet hos skattemyndigheten innefatta alla moment
som sker i dag. Uppdateringen av skattekontot skall ske när deklarationen
registreras och när den klarmarkeras. En utbetalning skall sedan göras efter
avstämning av kontot. Om kontohavaren är arbetsgivare skall som förut-
sättning för avstämning gälla att redovisningen för samma period har full-
gjorts. För utbetalning skall vidare krävas i första hand att den överskjutan-
de ingående mervärdesskatten överstiger den innehållna preliminära skat-
ten och arbetsgivaravgifterna som skall betalas i den månad som återbetal-
Prop. 1996/97:100
Del 1
21 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 1
321
ning begärs. Till detta kommer att kontot inte får uppvisa något underskott
från tidigare perioder. Detta innefattar, som nyss nämnts, också krav som
lämnats för indrivning.
Avstämningen av kontot skall knytas till perioden. Om den överskjutan-
de ingående mervärdesskatten avser t.ex. redovisningsperioden juni skall
alltså även innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för samma
månad ha redovisats innan återbetalning kan ske. Om alla redovisnings-
uppgifter kommit in skall utbetalning kunna göras även om förfallodagen
inte passerats - under förutsättning att kontot utvisar ett överskott. 1 konse-
kvens härmed kan ett överskott på kontot inte konstateras förrän redovis-
ningsskyldigheten har fullgjorts i sin helhet, vilket innebär att perioden inte
kommer att kunna betraktas som avstämd förrän alla förväntade debitering-
ar bokförts på kontot.
För den redovisning av mervärdesskatt som görs strax efter ett
månadsskifte behövs enligt utredningens bedömning normalt en
handläggningstid på närmare en vecka. Äterbetalningstidpunkten för dessa
skulle då i regel som tidigast bli omkring den 7 - 10 i månaden närmast
efter redovisningsperiodens utgång. Detta gäller emellertid endast ett be-
gränsat antal skattskyldiga. De allra flesta mervärdesskatteredovisningar
torde komma att lämnas i anslutning till förfallodagen, dvs. den 12 eller 26
i månaden.
Vi har inte något att erinra mot utredningens förslag och bedömning.
Med hänsyn till inriktningen att samordna skatte- och avgiftsbetalning-
ama kan det anses rimligt att det bör finnas en tidigaste tidpunkt i månaden
för återbetalningar. Av främst administrativa skäl bör enligt vår mening
avräkning och återbetalning av mervärdesskatt som huvudregel knytas till
den första förfallodagen i månaden efter redovisningsperiodens utgång,
dvs. till den 12. Kvittning kan då ske mot de belopp som förfaller till betal-
ning denna dag. I dessa fall bör krävas att redovisningsskyldigheten för
ifrågavarande perioder har fullgjorts (se 18 kap. 4 § skattebetalningslagen).
Om exempelvis den skattskyldige i samband med inbetalningen av käll-
skatt och arbetsgivaravgifter den 12 i månaden har kommit fram till att den
överskjutande ingående mervärdesskatten överstiger den inbetalning som
skall göras, bör krävas att redovisningshandlingen är fullständig i nyss-
nämnda hänseenden.
Även om återbetalningar av administrativa samordningsskäl i regel bör
ske först i anslutning till den 12 i månaden bör nuvarande möjligheter till
en tidigare återbetalning kvarstå. Också i dessa fall bör emellertid före
utbetalning kvittning ske mot övriga skatter och avgifter som skall betalas
under månaden vilket således förutsätter att den skatt- och avgiftsskyldiges
redovisning är fullständig i dessa hänseenden. Givetvis skall före en utbe-
talning den utredning göras som behövs för att komma fram till om den
skattskyldige har rätt till en återbetalning och i så fall också med vilket
belopp återbetalning skall ske.
I nuvarande 6 § första stycket mervärdesskatteförordningen (1994:223)
stadgas att återbetalning av mervärdesskatt skall ske skyndsamt. Detta krav
har i vissa fall bedömts kunna komma i konflikt med behovet av kontroll
innan utbetalning sker. Kravet har å andra sidan motiverats av det seriösa
Prop. 1996/97:100
Del 1
322
näringslivets behov. Nuvarande reglering är inte tillfredsställande utformad Prop. 1996/97:100
och den ger knappast uttryck för de avvägningar som skattemyndigheterna Del 1
skall göra. Den är snarare utformad så att den motverkar kontrollåtgärder
vid misstanke om skattefusk och kontrollåtgärder av stickprovsnatur.
En grundtanke i skattekontosystemet är att ett överskott på ett skatte-
konto skall kunna återbetalas så snart som möjligt. Denna utgångspunkt får
naturligtvis inte komma i konflikt med regeringens strategi för bekämpning
av ekonomisk brottslighet.
I rapporten angående vissa åtgärder mot skattefusk inom mervärdesskat-
teområdet (dnr Fi96/3146), som överlämnades till Finansdepartementet i
juni 1996, föreslås bl.a. vissa ändringar i mervärdesskattelagen angående
tidpunkter för återbetalning av mervärdesskatt. Förslagen innebär att åter-
betalning av mervärdesskatt som bestämts enligt deklaration skall ske utan
oskäligt dröjsmål eller senast vid utgången av månaden efter den då dekla-
rationen lämnats. I övriga fall skall återbetalning ske skyndsamt. Återbetal-
ning får göras beträffande sådan del av ett överskjutande belopp som inte
omfattas av vidare kontrollåtgärder. Skattemyndigheten får besluta att
återbetalning av visst belopp skall skjutas upp.
Regeringen delar uppfattningen att en modifiering av de regler som nu
finns rörande återbetalning av mervärdesskatt bör ske. Utgångspunkten är
naturligtvis att återbetalning skall ske skyndsamt. Reglerna måste emeller-
tid ge utrymme för nödvändiga kontroller före återbetalning. Med hänsyn
till de nya reglerna om skattekonto och till hur detta skall användas bör
bestämmelserna utformas med sikte på registreringen på skattekontot i
stället för på återbetalningen som sådan. Reglerna är dock av sådan art att
de närmast torde höra hemma i föreskrifter till skattebetalningslagen. Nå-
got förslag lämnas därför inte här.
Sammanfattningsvis kan sägas att en återbetalning från ett skattekonto
skall förutsätta att redovisningsskyldigheten för den redovisningsperiod
eller de redovisningsperioder som återbetalningen omfattar har fullgjorts.
Före återbetalning skall bl.a. de skatter och avgifter som förfaller till betal-
ning under den månad som återbetalning begärs räknas av. Vi föreslår en
sådan ordning.
Som redan sagts avser redovisningen av källskatt och arbetsgivarav-
gifter respektive mervärdesskatt olika månader eller redovisningsperioder
för skattskyldiga vars beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt, ex-
klusive gemenskapsintema förvärv och import, är högst 40 miljoner kro-
nor. Mervärdesskatten skall av dessa skattskyldiga redovisas senast den 12
(i januari och augusti den 17) i andra månaden efter redovisningsperiodens
utgång. En återbetalningssituation för skattskyldiga som tillhör denna kate-
gori kan exemplifieras enligt följande.
Exempel
Den skattskyldiges mervärdesskatteredovisning för mars visar att det upp-
kommer en överskjutande ingående mervärdesskatt som överstiger den
mervärdesskatt som skall redovisas för februari, den innehållna preliminära
323
skatt och de arbetsgivaravgifter som avser mars.
Den skattskyldige lämnar in sin skattedeklaration den 1 april och begär
utbetalning av överskjutande belopp.
En utbetalning till den skattskyldige förutsätter dels att redovisningen
avseende mervärdesskatt för februari och mars är fullständig, dels att redo-
visningen avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter for
mars är fullständig, dels kvittning mot innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter för mars. Efter avstämning sker utbetalning av det över-
skott som uppkommer på skattekontot.
Eftersom mervärdesskatten för mars i detta fall redovisats redan i april,
omfattar den skattedeklaration som lämnas den 12 maj endast innehållen
preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för april. Nästa skattedeklaration
med mervärdesskatteredovisning lämnas då den 12 juni och denna gång för
redovisningsperioden april. Skulle däremot motsvarande situation med en
överskjutande ingående mervärdesskatt vara aktuell även för april kan den
skattskyldige även denna gång lämna sin skattedeklaration omedelbart
efter redovisningsperiodens utgång, dvs. i början av maj, och begära utbe-
talning av överskjutande belopp efter kvittning mot innehållen preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter för april.
Särskilt om förtidsåterbetalning av preliminär skatt
Enligt nuvarande ordning kan under vissa förutsättningar den skattskyldige
få återbetalning av för mycket betald preliminär skatt. Som villkor för
återbetalning gäller dels att den skattskyldige måste lämna särskild dekla-
ration dels att skillnaden mellan preliminär och förväntad slutlig skatt skall
utgöra minst en femtedel av den slutliga skatten eller uppgå till minst 6 000
kr. Liknande villkor för återbetalning anser utredningen kunna ställas även
inom ramen för ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och
avgifter. Regeringen delar utredningens uppfattning i det här avseendet.
Med förtidsåterbetalning avses inom skattekontosystemet återbetalning
av ett överuttag av preliminär skatt, dvs. skillnaden mellan den preliminära
skatt som skall krediteras och den slutliga skatt som förväntas bli debite-
rad. Det belopp som skall räknas den skattskyldige tillgodo kommer emel-
lertid i skattekontosystemet inte utan vidare att kunna hänföras till en viss
skatt eller avgift. I fråga om hanteringen av en förtidsåterbetalning i ett
skattekontosystem finns därför anledning att först klargöra vad som kan
rymmas i beteckningen överuttag av preliminär skatt. Utgångspunkten bör
härvid, som utredningen påpekat, vara att detta överskott endast beräknas
med avseende på tillgodoräknande och avräkning mot slutlig skatt av så-
dana belopp som direkt är att hänföra till preliminär skatt för inkomståret.
För en skattskyldig med A-skatt torde tillgodoräknad preliminär skatt i
ett skattekontosystem kunna avse endast sådan skatt som innehållits och
redovisats via kontrolluppgift. Förtidsåterbetalning kan således bli aktuell
endast med belopp varmed skatt som redovisas i en kontrolluppgift över-
stiger den förväntade slutliga skatten. I sakens natur ligger också att ett
belopp som återbetalas i förtid inte bör bokföras på skattekontot innan
Prop. 1996/97:100
Del 1
324
motsvarande preliminära skatt har krediterats, eftersom detta skulle kunna
leda till att ett fiktivt underskott uppkommer på kontot med en eventuell
betalningspåminnelse och restföring som följd. Av skäl som angetts i det
tidigare bör preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift inte bokföras
genom att krediteras på skattekontot förrän i samband med att den slutliga
skatten debiteras. Vid tidpunkten for förtidsåterbetalningen är således
denna skatt inte krediterad på kontot. Registeruppgifter om de skatter som
redovisats i kontrolluppgifter för respektive skattskyldig finns naturligtvis
tillgängliga för kontroll hos skattemyndigheterna även om de ännu inte
krediterats på den skattskyldiges konto. Ett beslut om förtidsåterbetalning
bör därför lämpligen hanteras på så sätt att det återbetalade beloppet anges
i det register där de skatter som redovisas i kontrolluppgift bokförs. Bok-
föringen på skattekontot av det belopp som skall återbetalas i förtid görs
samtidigt som den preliminära skatten krediteras och räknas av mot den
slutligt debiterade skatten på kontot.
1 syfte att tillförsäkra den skattskyldige ränta på ett överuttag av prelimi-
när skatt fram till dess att återbetalning faktiskt sker, bör som ränteberäk-
ningsdag för det belopp att återbetala som bokförs på kontot anges dagen
för beslutet om återbetalning. Självfallet kan ett överskott på ett skattekon-
to för den som har A-skattsedel uppkomma även till följd av att skatt beta-
lats på annat sätt än som nyss sagts, t.ex. genom en egen inbetalning. Ett
sådant överskott bör hanteras enligt de allmänna principerna för utbetal-
ning på grund av överskott på ett skattekonto. Kronofogdemyndigheten
skall innan utbetalning sker beredas tillfälle till avräkning och utmätning.
För skattskyldiga med F-skatt och särskild A-skatt kan inbetalda belopp
inte särskiljas med avseende på vad som avser preliminär skatt. Återbe-
talning i dessa fall bör därför grunda sig på en jämförelse mellan debiterad
preliminär skatt och den förväntade slutliga skatten. Om den debiterade
preliminära skatten visar sig vara för hög, bör i motsvarande mån de senast
påförda månadsdebiteringama krediteras på kontot. Om det härefter kvar-
står ett överskott på kontot, kan utbetalning ske. I de fall den skattskyldige
har såväl debiterad preliminär skatt som A-skatt bör, vid en ansökan om
förtidsåterbetalning, denna utbetalning i första hand göras med avseende
på den skatt som redovisats i kontrolluppgift på sätt som nyss angetts.
Vi föreslår att regler om återbetalning tas in i 18 kap. 3 § skattebetal-
ningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Om kontot uppvisar underskott skall det besked
som lämnas om kontoställningen innefatta en uppmaning att betala
underskottet.
Om ett underskott inte är täckt vid en viss tidpunkt som anges i
betalningsuppmaningen, skall fordringen lämnas till kronofogdemyn-
digheten för indrivning om den uppgår till ett visst lägsta belopp.
325
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att in-
vända mot utredningens förslag. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
anser att det vore av värde om det uttryckligen framgick att en anmaning
att betala ett underskott som uppkommit på ett skattekonto inte förtar den
skattskyldige rätten till frivillig rättelse. Riksenheten vill också erinra om
vikten av att uppgifter om enskilda poster på skattekontot, t.ex. om skatte-
beslut, förfallodagar, betalningar m.m, bevaras under mycket lång tid.
Detta är nödvändigt med hänsyn till att skattebrott oftast inte preskriberas
förrän efter fem eller tio år och i vissa fall ännu längre tid.
Skälen för regeringens förslag: De påminnelser att betala som enligt
nuvarande ordning skickas till de skatt- eller avgiftsskyldiga innan for-
dringar lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning har sammantag-
na stor effekt. Av de skatter och avgifter som är obetalda på förfallodagen
betalas för närvarande mellan 30 och 50 % efter det att en påminnelse har
sänts till den betalningsskyldige.
I ett system med skattekonton bör kontohavaren ha möjlighet att få en
uppgift om kontoställningen varje månad som det har förekommit en tran-
saktion på kontot. Uppgiften bör, som vi redan sagt (se avsnitt 12.1.1),
kunna lämnas exempelvis i form av ett kontoutdrag eller via telefon. I de
fall kontot visar ett underskott bör ett kontoutdrag skickas samtidigt med
en betalningsuppmaning. Utdraget bör i dessa fall innehålla uppgifter om
fordringens kapitalbelopp och den ränta som skall betalas med anledning
av dröjsmålet samt den dag då betalning senast skall ske för att ansökan
om indrivning inte skall göras. I likhet med Riksenheten mot ekonomisk
brottslighet anser vi att den nu aktuella betalningsuppmaningen inte förtar
den skattskyldige rätten till frivillig rättelse. Vi föreslår en sådan ordning
som angetts nu.
Om betalningskravet inte får till följd att kontot är utjämnat vid nästa
månadsavstämning bör skulden i samband med denna avstämning lämnas
till kronofogdemyndigheten för indrivning om den uppgår till ett visst
lägsta belopp. Frågan om när ett underskott på ett skattekonto skall över-
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning behandlar vi mer utför-
ligt i ett senare avsnitt (se avsnitt 14.2).
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Underskott som uppkommer vid avstämningen
mellan preliminär och slutlig skatt skall förfalla till betalning på den
förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 90 dagar.
Underskott och överskott vid den årliga avstämningen skall hanteras
på samma sätt som vid månadsavstämningen.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att underskott som
uppkommer vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt skall
förfalla till betalning enligt huvudregeln i skattekontosystemet, dvs. på den
326
förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot utredningens forslag. Lantbrukarnas Riksförbund och Nä-
ringslivets Skattedelegation anser dock att betalningsfristen är for kort.
Skattedelegationen föreslår 60 dagar.
Skälen för regeringens förslag: Av våra hittills framlagda forslag
framgår bl.a. följande.
Avstämningen av ett skattekonto innebär att den slutliga skatten för en
skattskyldig med A-skatt debiteras skattekontot och att preliminär skatt
krediteras utifrån kontrolluppgifter. Vissa kontohavare kan ha gjort
kompletterande inbetalningar till sina skattekonton under året i avsikt att
täcka ett förväntat underskott avseende slutlig skatt. Vid avstämningen
kommer hänsyn att tas även till en sådan betalning.
Avstämningstransaktionema bokförs på kontot med början i augusti
månad under taxeringsåret. Ett eventuellt över- eller underskott medför - i
enlighet med vad vi senare kommer att föreslå (se avsnitt 13) - att ränta
räknas fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret med beaktande av ställ-
ningen på kontot under året. Till den del underskottet inte överstiger
20 000 kr räknas dock ränta endast fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret.
För dem som deklarerar med särskild självdeklaration bör som vi
återkommer till i det senare skatteuträkning och debitering av slutlig skatt
ske löpande (se avsnitt 20). Det innebär att skattebesked, som motsvarar
nuvarande slutskattsedlar, kommer att sändas ut löpande med början i
augusti månad under taxeringsåret. I samband med att den slutliga skatten
debiteras görs en avstämning mellan preliminär skatt och den slutliga
skatten och transaktionerna bokförs på kontot. Ränta räknas även i dessa
fall fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret. Saldot på kontot påverkas
först vid den tidpunkt då bokföring sker. Vid denna tidpunkt kan den skatt-
skyldige redan ha fått en s.k. förtidsåterbetalning av preliminär skatt men
bokföringen av återbetalningen på skattekontot sker först i samband med
att den slutliga skatten bokförs.
Om det uppkommer ett underskott på skattekontot vid avstämningen
mellan preliminär och slutlig skatt skall underskottet enligt utredningens
förslag förfalla till betalning vid den förfallodag som inträffar närmast efter
en betalningsfrist om 30 dagar. Vi anser mot bakgrund av den kritik som
riktats mot förslaget och med hänsyn till att den kvarstående skatten i
nuvarande system i regel skall betalas genom skatteavdrag först under
månaderna januari-mars året efter taxeringsåret att den föreslagna
betalningsfristen är for kort. För en något längre betalningsfrist talar också
vårt förslag om en löpande debitering av slutlig skatt som medför att den
skattskyldige inte på förhand vet när debiteringen kommer att ske. Vi
föreslår att betalningsfristen i nu aktuellt fall skall vara 90 dagar.
Vårt förslag i den här delen framgår av 16 kap. 6 § skattebetalnings-
lagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
327
Överskott vid den årliga avstämningen
För en kontohavare med A-skatt inträffar normalt endast en händelse på
skattekontot varje år. Det är avräkningen mellan preliminär och slutlig
skatt. Ett överskott som uppkommer vid den avstämning som görs då bör,
om det inte skall tas i anspråk för betalning av annan skatt eller avgift som
har förfallit till betalning, skyndsamt betalas ut efter eventuell avräkning
och utmätning av kronofogdemyndigheten. Återbetalningen bör ske
automatiskt. Samtidigt bör den ränta på överskottet som beräknats fr.o.m.
den 13 februari under taxeringsåret betalas ut.
Vad gäller övriga kontohavare bör ett överskott som uppkommer på
grund av avstämningen av preliminär skatt mot slutlig skatt även i nu
aktuella fall återbetalas. Om den skatt- eller avgiftsskyldige inte har begärt
annat bör alltså överskottet, liksom för kontohavare med A-skatt, skynd-
samt betalas tillbaka. Återbetalningen bör ske automatiskt. Ränta bör, med
beaktande av kontoställningen under året, räknas fr.o.m. den 13 februari
under taxeringsåret.
Bestämmelser om återbetalning av skatt i samband med den årliga
avstämningen av skattekontot har tagits in i 18 kap. 1 § skattebetalnings-
lagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Om det har uppkommit ett underskott på ett
skattekonto skall den skatt- eller avgiftsskyldige genom en betalnings-
uppmaning ges tillfälle att betala sin skatte- eller avgiftsskuld innan
skulden lämnas för indrivning.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Om det uppstår ett underskott på ett
skattekonto bör som redan framhållits den skatt- eller avgiftsskyldige ge-
nom en betalningsuppmaning ges tillfälle att betala beloppet (20 kap. 3 §
skattebetalningslagen). I den mån kontot inte är utjämnat inom föreskriven
tid skall underskottsbeloppet med beaktande av de tids- och beloppsgrän-
ser som anges i ett senare avsnitt (se avsnitt 14.2) lämnas till
kronofogdemyndigheten för indrivning (20 kap. 1 § skattebetalningslagen).
Följande exempel beskriver påminnelseförfarandet och överlämnandet
för indrivning av belopp på ett skattekonto. Det förutsätts att det inte har
förekommit några andra transaktioner på kontot under den aktuella tidspe-
rioden.
328
Exempel
Efter avstämningen i februari månad uppvisar kontot ett underskott som
uppgår till 11 000 kr.
Skattemyndigheten skickar en betalningsuppmaning till kontohavaren,
med uppmaning att betala 11 000 kr och upplupen ränta 400 kr senast en
viss angiven dag i mars. Kontohavaren får en upplysning med innebörden
att om beloppet inte har betalats vid denna tidpunkt kan det komma att
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning.
I mars, efter det att senaste betalningsdag enligt betalningsuppmaningen
infallit, gör skattemyndigheten en ny avstämning - varvid upplupen ränta
debiteras kontot - och ser att ytterligare skatt debiterats kontot så att det nu
uppvisar ett underskott på 13 000 kr inklusive ränta.
Skattemyndigheten överlämnar då 11 400 kr till kronofogdemyndig-
heten for indrivning. En ny betalningsuppmaning skickas till kontohavaren
med uppmaningen att senast en viss angiven dag i april betala 1 600 kr
samt ränta på detta belopp fram till angiven betaldag.
Vi kan inte nu närmare precisera den tidpunkt som kan bli aktuell för
månadsavstämningen och därmed vilken senaste betalningsdag som kan
anges i en eventuell betalningsuppmaning. Hur tidigt en månadsavstäm-
ning kan ske blir i hög grad beroende av vilken teknik som kan användas
för att snabbt få in och kontrollera de handlingar som innehåller de uppgif-
ter som skall bokföras på kontot en viss månad. Vår bedömning är dock att
avstämningen av en viss månad och uttag av eventuell betalningsuppma-
ning kan ske omkring en vecka efter det att förfallodagen eller förfalloda-
gama har passerats för det skatte- eller avgiftsbelopp som skall vara betalt
under månaden. Som senaste betalningsdag enligt en betalningsuppmaning
torde kunna anges ca tio dagar räknat från denna tidpunkt.
I ett skattekontosystem bör de underskottsbelopp som lämnats för in-
drivning stå kvar på skattekontot for fortsatt ränteberäkning. Att ett visst
belopp lämnats för indrivning innebär från skattekontosynpunkt endast att
skattemyndigheten överlåtit till kronofogdemyndigheten att kräva in belop-
pet för en senare kreditering på kontot. Om kronofogdemyndigheten driver
in eller på annat sätt tillgodoräknar gäldenären belopp som betalning för de
indrivningsuppdrag som lämnats, bör således uppgift om dessa belopp
direkt redovisas till skattemyndigheten for bokföring på kontot. Själva
medelsredovisningen till riksbokforingen avseende dessa belopp bör där-
emot liksom i dag hanteras av kronofogdemyndigheten.
Skattekontosystemet måste i den beskrivna hanteringen innehålla löpande
information om storleken på de belopp som är föremål för indrivning, dvs.
storleken på de indrivningsuppdrag som vid varje tidpunkt kvarstår
oredovisade från kronofogdemyndigheten. Ett sådant "restföringssaldo" på
kontot förutsätts då, utifrån den redovisning som kronofogdemyndigheten
lämnat, motsvara gäldenärens skuldsaldo i kronofogdemyndighetens
register. Vid de återkommande avstämningar som görs på skattekontot bör
den skattskyldiges restföringssaldo på kontot kontrolleras. Ytterligare
betalningsuppmaningar eller eventuella indrivningsuppdrag kan bli aktuella
om nya underskott uppstår utöver de som redan ligger för indrivning. I det
Prop. 1996/97:100
Del 1
329
omvända fallet att avstämningen på skattekontot utvisar ett överskott eller
ett underskott som är lägre än det belopp som är föremål för indrivning, bör
oredovisade indrivningsuppdrag i motsvarande mån återtas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Nuvarande beloppsgränser som innebär att
mindre skatte- eller avgiftsbelopp inte skall betalas in eller återbetalas
skall slopas. Ett överskott som inte uppgår till 100 kr skall emellertid
i regel inte föranleda återbetalning. I stället skall beloppet stå kvar och
ränteräknas på skattekontot.
Nya beloppsgränser skall gälla i fråga om dels ränteberäkning i
skattekontosystemet, dels överlämnande för indrivning.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har haft något att
invända mot förslagen. Svenska Revisorsamfundet anser dock att gränsen för
krav respektive återbetalning med hänsyn till att mindre skattebelopp
ränteberäknas bör kunna höjas från de föreslagna 100 kr, förutsatt att någon
administrativ förenkling härigenom uppnås.
Skälen för regeringens förslag: I dag finns ett antal beloppsgränser i
uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare (USAL) och mervärdesskattelagen
(1994:200, ML). Enligt 27 § 3 mom. UBL påförs inte kvarskatteavgift
understigande 50 kr. I 27 § 3 och 4 mom. UBL finns beloppsgränsen
20 000 kr som när en kvarstående skatt skall betalas är avgörande för om
och i så fall med vilket belopp kvarskatteavgift skall tas ut (jfr 69 § 1 mom.
UBL). I fråga om kvarstående skatt gäller att sådan skatt under 25 kr inte tas
ut (28 § UBL). Detsamma gäller beträffande tillkommande skatt (31 §
UBL). Enligt 22 kap. 3 § ML behöver inte skattebelopp under 25 kr betalas
in till staten. Ränta som skall betalas på tillkommande skatt eller när ytter-
ligare arbetsgivaravgifter tas ut, dvs. respitränta, påförs inte om den under-
stiger 50 kr (32 § UBL och 14 § USAL). Detsamma gäller anståndsränta
(49 § 4 mom. UBL och 13 § USAL).
Enligt 58 § 3 mom. UBL är dröjsmålsavgiften minst 100 kr. Vidare gäller
att om det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än 100 kr, får
dröjsmålsavgift endast tas ut med motsvarande belopp.
Vid restitution av skatt sker återbetalning av överskjutande skatt endast
med belopp som uppgår till minst 25 kr (68 § UBL). I fråga om arbets-
givaravgifter återbetalas inte belopp under 100 kr (23 § USAL). Återbetal-
ning av mervärdesskatt sker inte av skattebelopp under 25 kr (22 kap. 3 §
ML). Ö-skatteränta betalas inte ut om den understiger 50 kr vilket gäller
även beträffande restitutionsränta (69 § 1 mom. respektive 69 § 2 mom.
UBL och 24 § USAL).
330
I 30 § uppbördsförordningen (1967:626, UBF) föreskrivs att indrivning
inte behöver begäras for en fordran som understiger 100 kr, eller om det
finns särskilda skäl 200 kr, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.
Grunden för skattekontosystemet är att skatter och avgifter skall be-
handlas på ett enhetligt sätt. I systematiskt hänseende leder detta bl.a. till att
inbetalningar och utbetalningar görs via respektive skattekonto i princip
oberoende av storleken på den betalning som är aktuell. Allmänt kan sägas
att avvikelser från den ordningen är ägnade att tynga administrationen såväl
inom skatteförvaltningen som hos de skatt- och avgiftsskyldiga. Även i
övrigt innebär beloppsgränser i olika hänseenden att det tillkommer admini-
strativa rutiner. I något fall kan dock en beloppsgräns göra systemet
effektivare genom att hanteringen förenklas och att resurserna därigenom
kan användas på ett mera ändamålsenligt sätt.
I skattekontosystemet kommer ränta att beräknas löpande på såväl
positiva som negativa saldon. Hur ränteberäkningen skall göras behandlar
vi i avsnitt 13. Den valda metoden att beräkna ränta innebär enligt vår
mening att det saknas anledning att särskilja belopp på grund av beloppens
storlek. Alla differenser som uppkommer vid avstämning av skattekontot
skall således registreras på kontot som ett belopp att betala eller att återfå.
Nuvarande reglering som innebär att mindre belopp inte skall betalas in
respektive inte skall återbetalas bör alltså slopas.
En helt annan sak är att skattemyndigheterna liksom i dag inte bör lägga
ned resurser på omprövningar avseende mindre belopp. I regel bör inte
heller andra åtgärder vidtas när det är fråga om mindre belopp. En ordning
med fasta beloppsgränser i dessa hänseenden är till fördel såväl för de skatt-
och avgiftsskyldiga som för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet.
Mot bl.a. den bakgrunden bör exempelvis kunna godtas att det finns ett
underskott på ett skattekonto under en viss tid utan att indrivningsåtgärder
vidtas. Vilka beloppsgränser som skall gälla för olika kategorier av
skattskyldiga behandlas i avsnitt 14.2. Samtliga skattekonton bör emellertid
utjämnas efter viss tid. Om det har funnits ett underskott på kontot en längre
tid bör fordringen således överlämnas för indrivning även om den endast
uppgår till ett mindre belopp.
Mindre skatteskulder kommer alltså att ligga kvar på kontot med
ränteberäkning. Men något betalningskrav bör i dessa fall inte riktas mot
den skattskyldige. Däremot bör det i ett skattebesked eller ett kontoutdrag
upplysas om det som gäller i fråga om ränteberäkning och överlämnande för
indrivning. Det bör också framgå vilken betalning som skall göras om den
skattskyldige vill bli kvitt skulden inklusive upplupen ränta. En senaste
betalningsdag och vilket belopp som skall betalas kan då lämpligen anges
i skattebeskedet eller kontoutdraget. Om skattebeloppet inte betalas krävs
som huvudregel fordringen inte in förrän den genom en senare avstämning
eller genom räntedebitering har ökat så mycket att beloppsgränsen nås.
I linje med det som nu sagts om mindre underskott bör av administrativa
skäl inte heller utbetalning av överskott från ett skattekonto ske om beloppet
inte uppgår till ett visst minsta belopp (se 18 kap. 7 § skattebetalningslagen).
Mindre belopp bör få stå kvar på skattekontot till dess att de kan kvittas mot
en tillkommande skatteskuld eller ett ytterligare belopp att återfå gör att
Prop. 1996/97:100
Del 1
331
beloppsgränsen nås. Eftersom ränta beräknas på saldot på skattekontot, kan
även intäktsräntan leda till att gränsen för återbetalning passeras.
Ränteberäkningen i skattekontosystemet, som behandlas i avsnitt 13, gör
att det inte behövs någon motsvarighet till nu gällande beloppsgränser
avseende olika räntor.
Någon motsvarighet till dagens uttalade beloppsgränser beträffande av-
giftstillägg och skattetillägg föreslås inte heller ingå i den nya regleringen.
Att den sanktion som föreslås - benämnd skattetillägg - inte kommer att tas
ut i vissa mindre angelägna fall följer i stället av bestämmelsen att den
skattskyldige får befrias från skattetillägget när det belopp som kunde ha
undandragits är obetydligt (se 15 kap. 7 § andra stycket skattebetalnings-
lagen).
I fråga om ändrad beräkning av preliminär skatt (se avsnitt 19.4) bör inte
i lag föreskrivas några gränser för när en ändring av skatten får ske. Som
utgångspunkt bör i stället anges att det för ändring bör vara fråga om ett
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden
eller det finns andra särskilda skäl (se 6 kap. 5 § och 8 kap. 29 § skattebetal-
ningslagen). Inte heller vid anstånd på grund av avyttring bör någon
beloppsgräns tas in i lag (se avsnitt 22). I båda här nämnda fall bör det
komma an på Riksskatteverket att verka för att enhetliga och ändamålsenliga
principer utvecklas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall beräknas intäktsränta
och kostnadsränta. Intäktsräntan skall ge kontohavaren kompensation
för tillgodohavanden på kontot. Kostnadsräntan skall dels fungera som
ett påtryckningsmedel så att skatter och avgifter betalas i rätt tid, dels
täcka statens kreditkostnader. Räntorna skall beräknas dagligen utifrån
den skattskyldiges sammanlagda skuld eller tillgodohavande på
skattekontot.
Intäktsränta skall beräknas efter en nivå, medan kostnadsränta skall
beräknas efter tre olika nivåer.
Intäkts- och kostnadsräntoma skall utgå från en basränta som i sin
tur baseras på sexmånaders statsskuldväxlar. Basräntan skall ändras
först om räntan på statsskuldväxlama ändrats med minst en procent-
enhet.
Räntan skall inte vara skattepliktig respektive avdragsgill vid
inkomsttaxeringen.
332
Utredningens förslag stämmer i allt väsentligt överens med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit att basräntan skall ändras först om
räntan på sexmånaders statsskuldväxlar ändrats med minst två procentenhe-
ter.
Remissinstanserna ställer sig i stort bakom utredningens förslag. Flera
menar dock att visserligen ger ett system med räntor i stället för avgifter
bättre överskådlighet men den föreslagna författningsregleringen är oklar
och svår att förstå. Riksrevisionsverket anser att oönskade tröskeleffekter
undviks i det föreslagna systemet samtidigt som tillräckligt höga kostnadsrän-
tor kan väntas fungera som bra och kontinuerligt verkande incitament for
skattskyldiga att fullgöra sina skatte- och avgiftsåligganden. Riksgäldskonto-
ret påpekar att den skattskyldige kan komma att få betala t.ex. 5 % i ränta
medan staten betalar 6,99 % för sin egen upplåning. Detta förslag till ren
subvention är enligt kontorets mening orimligt. Att den skattskyldige inte
klarar av att följa räntan på sitt skattekonto om den ändras ofta, anser
kontoret vara ett mycket tunt motiv. Även när räntan räknas enligt
utredningens förslag till mellannivå (125 % av basräntan) leder det vid vissa
räntelägen till en ren subvention. Statens löne- och pensionsverk ifrågasätter
om inte syftena med en ränta kan uppnås genom att, såsom i räntelagen, låta
diskontot ökat med ett antal procentenheter utgöra kostnadsräntan och
diskontot eventuellt minskat med ett antal procentenheter utgöra intäktsrän-
tan. Svenska Revisorsamfundet tillstyrker att räntan baseras på en basränta.
Vid bestämmandet av basräntan bör dock övervägas att utgå från statslåne-
räntan. Motivet för detta är att begränsa antalet olika ränteunderlag som
används i skattesammanhang. Samfundet anser också att räntorna skall vara
skattepliktiga respektive avdragsgilla.
Skälen för regeringens förslag: 1 nuvarande system finns inte mindre
än sex olika räntor och ränteliknande avgifter; dröjsmålsavgift, anståndsrän-
ta, respitränta, kvarskatteavgift, restitutionsränta och ö-skatteränta.
Räntorna och avgifterna är inte skattepliktiga eller avdragsgilla vid
inkomsttaxeringen. Räntenivåerna i dagens system kan vad gäller kost-
nadsräntoma hänföras till tre olika "typsituationer". Den första är den då den
skatt- eller avgiftsskyldige inte betalar i rätt tid. I nuvarande system påförs
i detta fall en dröjsmålsavgift som vid en dags försening uppgår till 2 % av
skattebeloppet. Detta motsvaras av en effektiv inte avdragsgill ränta på mer
än 700 %.
En annan situation är den årliga avstämningen mellan preliminär och
slutlig skatt. Ett underuttag av preliminär skatt leder i dag under vissa förut-
sättningar till att kvarskatteavgift påförs. Kvarskatteavgiften - omräknad till
effektiv ej avdragsgill ränta - uppgår för taxeringsåret 1996 till mellan 9 och
12 % beroende på den kvarstående skattens storlek och tidpunkten för
betalning.
Den tredje situationen rör omprövningsbeslut och anstånd med betalning
av skatt eller avgift. I nuvarande system utgår i dessa fall en respit-
respektive anståndsränta som - omräknad till effektiv ränta - är knappt 7 %.
Intäktsräntoma, dvs. restitutionsränta och ö-skatteränta, håller samma
nivå som kostnadsräntan i den sist beskrivna situationen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
333
Administrativa skäl och systemets överskådlighet för de skatt- och
avgiftsskyldiga talar givetvis för att det bör finnas endast en nivå på
kostnadsräntan och en nivå på intäktsräntan. Frågan är om ett sådant system
uppfyller kraven på - för kostnadsräntan - kreditkompensation och
tillräckligt påtryckningsmedel och - för intäktsräntan - att ge en rimlig
ersättning till den skatt- och avgiftsskyldige särskilt då en tidigare fastställd
skatt eller avgift sänks, men också i de fall ett konto löpande uppvisar ett
överskott. Sägas bör emellertid att avsikten inte är att räntenivån skall
uppmuntra den skatt- eller avgiftsskyldige till att ha medel innestående på
kontot.
Räntorna i skattekontosystemet skall i allt väsentligt fylla samma
funktioner som dröjsmålsavgiften, anståndsräntan, respiträntan, kvarskatte-
avgiften, restitutionsräntan och ö-skatteräntan. Motiven för de nuvarande
bestämmelserna om ränta och avgift är som nämnts delvis olika beroende på
vilken ränta eller avgift som är i fråga. Det saknas enligt regeringens mening
anledning att frångå grundprinciperna för en sådan räntesättning.
I avsnitt 9. 3 har vi föreslagit att betalningar i skattekontosystemet skall
knytas till två bestämda förfallodagar i månaden, den 12 (i januari och
augusti den 17) och den 26. En effektiv och väl fungerande ordning med
specifikt angivna betalningstillfällen förutsätter medel som verkar för att be-
talningar fullgörs i rätt tid. Med hänsyn till betydelsen för det allmänna av
att betalningsskyldigheten avseende fordringar på skatter och avgifter som
tillkommer staten fullgörs i rätt tid finns det även i det nya systemet behov
av någon form av betalningsfrämjande påtryckningsmedel. Först bör
emellertid sägas att skatt- och avgiftsskyldiga i huvudsak betalar skatter och
avgifter i föreskriven ordning. Det gäller i princip oavsett vilken slags
sanktion som följer av att betalningstiderna inte efterlevs. Men att det
behövs ett generellt incitament av något slag för att undvika för sena
betalningar torde vara oomstritt. Som utredningen påpekat berör de påtryck-
ningsmedel som används för att få till stånd rättidiga betalningar i praktiken
bara den del av skatte- och avgiftsbetalarkollektivet som bryter mot med-
delade föreskrifter om när skatter och avgifter skall betalas. Den som sköter
sina betalningar berörs inte.
1 dag fungerar dröjsmålsavgiften som påtryckning på de skatt- och
avgiftsskyldiga att betala i tid. Dröjsmålsavgiften ökar stegvis med
dröjsmålets längd ända till dess att en fordran är betald, preskriberad eller
har fallit bort på annan grund.
Som nämnts i det tidigare (se bl.a. avsnitt 11.1) är avsikten att kredite-
ringar i ett skattekonto skall ske utan inbördes koppling till debiteringarna.
I stället skall en likafördelningsprincip tillämpas. I ett skattekontosystem kan
därför en avgift konstruerad som dröjsmålsavgiften svårligen hanteras,
eftersom den kräver bl.a. att det kan fastställas vilken skatt eller avgift som
är obetald en viss förfallodag. Ett administrativt enklare och mera förutsäg-
bart påtryckningsmedel bör därför väljas.
Det finns olika sätt att åstadkomma den påtryckning som behövs för att
betalningar skall göras i rätt tid. Ett bland flera alternativ som utredningen
har övervägt är en slags försenings- eller dröjsmålsavgift på sena
betalningar, dvs. på det underskott på ett skattekonto som kan konstateras
Prop. 1996/97:100
Del 1
334
när förfallodagen passerats. Ett annat alternativ är att ta ut en underskotts-
eller kostnadsränta som får sättas till en eller flera nivåer så att den
tillräckligt styr betalningarna till förfallodagen. Det är också möjligt att
kombinera dessa alternativ.
Vid en jämförelse med dröjsmålsavgiftens konstruktion är det väsentligt
enklare och tydligare att ha en enhetligt beräknad ränta som påförs den
skatt- eller avgiftsskyldige om betalningsskyldigheten inte har fullgjorts i
rätt tid.
En löpande ränteberäkning inbegriper ett kontinuerligt och konstant inci-
tament för den skatt- och avgiftsskyldige att betala sina skatter och avgifter.
Påtryckningen vid förfallodagen och varje tidpunkt härefter är lika stor.
Tröskeleffekter i samband med olika avstämningstidpunkter undviks. Enligt
utredningens mening är nämnda förhållanden en avgörande fördel jämfört
med ett avgiftssystem i form av en dröjsmålsavgift eller liknande. Vi delar
utredningens uppfattning.
Enligt regeringens mening finns det förutsättningar att införa en ordning
med intäkts- och kostnadsräntor där kostnadsräntan även är ett medel för att
styra betalningar så att de flyter in i rätt tid. Flera remissinstanser har gett
uttryck för samma mening. Vi föreslår därför att det i skattekontosystemet
skall användas en kostnadsränta som påtryckning på den skatt- och
avgiftsskyldige att i rätt tid betala sina skatter och avgifter. Kostnadsränta
bör som utredningen föreslagit utgå med tre olika nivåer som, i likhet med
nuvarande avgifts- och ränteregler, tar sikte på olika situationer.
Vi föreslår också en intäktsränta som ger den skattskyldige viss
kompensation för ett tillgodohavande på skattekontot. Intäktsränta bör utgå
efter en nivå och gottskrivas dels i de fall ett omprövningsbeslut leder till att
en tidigare fastställd skatt eller avgift sänks, dels i de fall det finns ett
överskott på ett skattekonto.
Det som sagts i det föregående talar för att ränteberäkning skall ske dag
för dag och löpande under året med inriktningen att både kostnads- och
intäktsräntoma skall vara marknadsrelaterade. Jämfört med exempelvis en
bankränta bör emellertid kostnadsräntan i skattekontosystemet vara högre.
Det motiveras bl.a. av att den aktuella krediten kommer till stånd utan
prövning och att kredit ges utan att någon säkerhet ställs.
Räntorna i det nya systemet bör - i likhet med nuvarande reglering - inte
vara skattepliktiga resp, avdragsgilla vid taxeringen. Visserligen skulle
skattepliktiga respektive avdragsgilla räntor som Svenska Revisorsamfundet
påpekat medföra vissa fördelar för näringsidkare men fördelarna vägs enligt
vår mening inte upp av de nackdelar i fråga om ökat uppgiftslämnande som
en sådan ordning leder till för övriga skattskyldiga.
Valet av ränta
Utgångspunkten vid valet av ränta är tidshorisonten. På ett skattekonto är
den kortaste ränteberäkningsperioden en eller ett fåtal dagar, medan den
längsta tidsperioden kan vara flera år. I de flesta fall torde emellertid
kredittiden bli tämligen kort.
Prop. 1996/97:100
Del 1
335
Förutom tidshorisonten bör två kriterier vara uppfyllda för det instrument
som skall utgöra grunden för de räntenivåer som skall finnas i skattekonto-
systemet. För det första skall instrumentet omsättas dagligen. För det andra
måste omsättningen även under dagar med begränsad omsättning vara
tillräckligt stor för att räntesättningen skall bli marknadsmässig.
Mot bakgrund härav kan inte räntorna, som ett par remissinstanser
föreslagit, knytas till diskontot. Det är dessutom en metod som man sedan
flera år har övergett inom uppbördsområdet. Inte heller är, som en
remissinstans föreslagit, en anknytning till den ränta som normalt används
i skattesammanhang - statslåneräntan - lämplig. Statslåneräntan motsvarar
nämligen genomsnittsräntan på statens tioåriga obligationslån och har
följaktligen en annan och mycket längre tidshorisont än den normala
transaktionen på skattekontot. I stället bör intäkts- och kostnadsräntoma i
skattekontosystemet, som utredningen också föreslagit, vara direkt kopplade
till en ränta som i sin tur baseras på sexmånaders statsskuldväxlar. En
allmän utgångspunkt i liknande sammanhang är att räntesatserna bör
bestämmas veckovis och utgöras av genomsnittet av den gångna veckans
slutvärden alternativt fixvärden med justering av räntenivån på måndagar.
Statslåneräntan, som nu ligger till grund för beräkning av ränta på överskju-
tande skatt och kvarskatteavgift, bestäms exempelvis veckovis som
genomsnittet av säljräntoma fredag - torsdag med fredag som publicerings-
dag. Närmare bestämmelser om hur basräntan skall beräknas bör meddelas
av regeringen.
En absolut följsamhet till marknadsräntan innebär att basräntan i regel
kommer att ändras varje vecka. Det försvårar för den skattskyldige att följa
och beräkna räntan på sitt skattekonto under året. För att underlätta en sådan
uppföljning bör därför basräntan ändras först när den avviker med viss
storlek från räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.
En analys av vilka konsekvenser som skulle ha uppkommit om en modell
med basränta hade gällt under senare år som utredningen har gjort visar bl.a.
följande. Med en justering av basräntan när avvikelsen uppgår till en pro-
centenhet skulle 28 ändringar ha behövts under perioden 1990 - 1996, varav
11 på grund av den s.k. kronkrisen hösten 1992. Om däremot justering sker
när avvikelsen är minst två procentenheter skulle under samma period 17
ändringar ha behövts, varav 11 under kronkrisen.
För att underlätta hantering och uppföljning av räntan i skattekonto-
systemet har utredningen föreslagit att en ändring av basräntan görs först när
avvikelsen uppgår till minst två procentenheter. En sådan ordning medför
dock som Riksgäldskontoret har påpekat, att den skattskyldige i vissa fall
kan få betala en väsentligt lägre ränta än staten betalar för sin egen
upplåning och också får en lägre ränta på tillgodohavanden än vad som är
motiverat. Regeringen ansluter sig därför till Riksgäldskontorets uppfattning
att basräntan skall följa växlingarna vad gäller räntan på statsskuldväxlar
närmare och anser att basräntan skall ändras om räntan på statsskuldväxlama
har ändrats med minst en procentenhet. Det torde innebära att basräntan
normalt kommer att ändras endast två eller tre gånger per år. Det kan
nämnas att räntan på sexmånaders statsskuldväxlar för närvarande är ca
4,5 %.
Prop. 1996/97:100
Del 1
336
Regler om ränta föreslås tas in i 19 kap. skattebetalningslagen. Regering-
en föreslår tämligen omfattande ändringar i utredningens författningsförslag
i syfte att få en så enkel och tydlig reglering som möjligt. Den närmare
utformningen av intäktsräntan och kostnadsräntan återkommer vi till i
följande avsnitt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Intäktsräntan skall vara 45 % av basräntan.
Intäktsräntan räknas fr.o.m. dagen efter den då ett överskott uppkom på
skattekontot. Vid debitering av slutlig skatt skall dock räntan beräknas
fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret för skatt som skall betalas tillbaka
på grund av att den preliminära skatten överstiger den slutliga. Samma
sak gäller ränta på belopp med vilket slutlig skatt satts ned enligt ett
omprövningsbeslut eller beslut av domstol. För annan skatt som sätts
ned enligt ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol beräknas ränta
fr.o.m. dagen efter den då skatten senast skulle betalas in enligt det
tidigare beslutet.
Den låga kostnadsräntan motsvarar basräntan.
Kostnadsräntan enligt mellannivån motsvarar 125 % av basräntan.
Den höga kostnadsräntan motsvarar basräntan med tillägg av
15 procentenheter.
Kostnadsränta skall räknas fr.o.m. dagen efter den då ett underskott
uppkom på skattekontot eller - om det är ett omprövningsbeslut eller
anståndsbeslut som ligger till grund för ränteberäkningen - fr.o.m.
dagen efter den ursprungliga förfallodagen för respektive skatt.
Låg kostnadsränta skall beräknas dels på sådana underskott som
understiger 10 000 kr, dels på belopp som påförs genom
omprövningsbeslut eller grundas på anståndsbeslut. Hög kostnadsränta
skall beräknas på underskott som överstiger 10 000 kr.
Vid debiteringen av slutlig skatt skall ett belopp om 20 000 kr
undantas från ränteberäkning t.o.m. den 3 maj under taxeringsåret.
Fr.o.m. den 4 maj skall låg kostnadsränta räknas på beloppet fram
t.o.m. den dag som betalning senast skall ske. På belopp häröver skall
kostnadsränta räknas enligt mellannivån under tiden den 13 februari -
den 3 maj.
Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens
förslag. Utredningen föreslår dock att det belopp som skall undantas från
beräkning av kostnadsränta fr.o.m. den 13 februari endast skall uppgå till
10 000 kr. Vidare föreslår utredningen att den höga kostnadsräntan skall
motsvara basräntan med tillägg av 20 procentenheter. Utredningens förslag
i fråga om beräkning av intäktsränta vid överuttag av F-skatt och särskild A-
skatt avviker också från regeringens förslag.
22 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
337
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har accepterat
utredningens förslag men flera har varit kritiska mot förslaget. Vad gäller
nivån på räntan anför Riksgäldskontoret att utredningens förslag ger en
alltför dålig styreffekt och föreslår därför följande modell vid räntesättning
på över- respektive underskott på skattekontot. Basräntan bör sättas till tre
gånger räntan på sexmånaders statsskuldväxlar. Intäktsräntan bör sättas till
15 % av basräntan. Kostnadsräntan bör ha följande nivåer. Hög kostnads-
ränta bör sättas till basräntan plus tjugo procentenheter utan beloppsgräns.
Mellannivån på kostnadsräntan bör sättas till basräntan. Den låga kostnads-
räntan bör sättas till 50 % av basräntan. Riksrevisionsverket påpekar att
intäktsräntan i systemet måste sättas så låg att företag inte lockas att använda
systemet för att få ränta på kortfristiga placeringar. Svenska Revisorsamfun-
det tillstyrker i princip att det skall finnas en nivå för intäktsränta och fler
nivåer för kostnadsräntor, såväl räntenivåerna som ränteberäkning bör dock
utformas på annat sätt än det som utredningen föreslagit. Samfundet anser
att intäktsräntan bör ligga i nivå med den som banker och andra kredit-
institut erbjuder vid inlåning på medellång sikt. Kostnadsräntor bör utformas
så att den lägsta nivån motsvarar kreditkostnaden, med beaktande av att den
enligt förslaget inte är avdragsgill, att staten inte kan påverka kreditens
storlek och att säkerheten för skatteskulden finns genom förmånsrätt. Övriga
räntenivåer bör vara högre och innefatta ett påtryckningsmedel för att
skatten skall betalas i tid. Den föreslagna högsta räntenivån är väl hög inte
minst mot bakgrund av att den inte enligt förslaget är avdragsgill och att den
i praktiken ofta kombineras med förseningsavgifter. Enligt samfundets
mening kan det finnas anledning att här jämföra med sedvanliga dröjsmåls-
räntor. Lantbrukarnas Riksförbund pekar på att enligt de föreslagna
bestämmelserna gäller olika räntenivåer beträffande obetald skatt. Detta
betyder att fiscus värderar en "försenad" betalning olika. Huvudregeln om
fördelning av inbetalning synes inte ta hänsyn till denna värderingsstege.
Förbundet har över huvud taget svårt att förstå reglerna om kostnadsränta.
Sveriges Fastighetsägareförbund anser att skillnaden i den ränta som den
skattskyldige enligt förslaget skall betala vid kvarskatt m.m. och den ränta
som han erhåller vid överskjutande skatt är alltför stor. Med hänsyn till att
den överskjutande skatten uppgår till ca 23 miljarder kronor mot 12
miljarder kronor i kvarskatt gör staten en betydande räntevinst med de
föreslagna räntesatserna. Räntan på överskjutande skatt bör därför höjas till
förslagsvis hela basräntan. Riksskatteverket avstyrker att intäktsränta på
“överskjutande skatt” skall beräknas enligt gynnsammare regler för den som
har debiterats F-skatt eller särskild A-skatt.
När det gäller kompletteringsbetalning till skattekontot på grund av för
låg preliminär debitering anser Svenska Revisorsamfundet att endast den
metod som för närvarande tillämpas kan komma i fråga, dvs. att ränteberäk-
ning sker tidigast från februari året efter beskattningsåret. Särskilt när det
gäller näringsidkare är det dock inte möjligt att klara av att göra en
fullständig skatteberäkning så nära inpå räkenskapsårets utgång. Den
sänkning av beloppsgränsen för ränteberäkning under perioden 13 februari
- 3 maj taxeringsåret från 20 000 kr till 10 000 kr som föreslås avstyrks
därför. Näringslivets Skattedelegation anser att den nuvarande beloppsgrän-
Prop. 1996/97:100
Del 1
338
sen på 20 000 kr bör behållas eller höjas. Även vad gäller kostnadsränta i
övrigt bör enligt delegationen gränsen bestämmas till lägst 20 000 kr.
Lantbrukarnas Riksförbund framhåller att vid ställningstagande till förslaget
att sänka gränsen för den kvarskatt som får vara obetald utan räntepåföring
från 20 000 kr till 10 000 kr måste beaktas att den skattskyldige - utan
anstånd - har tid till slutet av mars månad att lämna särskild självdeklara-
tion. Enskilda näringsidkare måste använda kalenderåret som räkenskapsår.
Det torde vara få enskilda näringsidkare som redan i början av februari
månad taxeringsåret har möjlighet att slutligt avstämma inkomstskatten
inklusive egenavgifter. Förbundet anser att det inte är rimligt att minska den
nuvarande "felmarginalen" i den uppskattning som den skattskyldige tvingas
till redan i början av februari. Enligt förbundets mening är dessutom de
föreslagna "kostnadsräntenivåema" alldeles för höga.
Skälen för regeringens förslag: Intäktsräntan i det nya systemet avses
utgå på medel som är innestående på ett skattekonto, men också i de fall ett
omprövningsbeslut innebär att en tidigare skatt eller avgift sänks samt i de
fall ett överuttag av preliminär skatt har gjorts. Räntenivån bör självfallet
vara lägre än den som banker och andra kreditinstitut erbjuder. Man kan
därför inte som Svenska Revisorsamfundet föreslagit ha en intäktsränta som
ligger i nivå med den som banker och andra kreditinstitut erbjuder vid
inlåning på medellång sikt. Skattekontot skall inte vara ett alternativ till ett
bankkonto.
Vidare bör beaktas att intäktsräntan inte heller i det nya systemet skall
vara skattepliktig (se avsnitt 13.1). En tillräcklig kompensation bör kunna
uppnås genom endast en räntenivå som enligt regeringens mening i enlighet
med vad utredningen föreslagit bör vara 45 % av basräntan. Detta stämmer
överens med nivå som Riksgäldskontoret har föreslagit.
Regeringen har i avsnitt 11.3 föreslagit att innehållen preliminär skatt
som redovisats i kontrolluppgift bokförs och krediteras på den skattskyldi-
ges konto i samband med att den motsvarande slutliga skatten debiteras
kontot. Som tidigare framhållits har tidpunkten för denna debitering och
kreditering på kontot inte något att göra med den ränteberäkningsdag som
tillämpas för beloppen. Regeringen anser i likhet med utredningen att ränta
i dessa fall bör utgå fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret.
Vad gäller debiterad preliminär skatt som skall krediteras och räknas av
på kontot är det emellertid inte självklart vilken ränteberäkningsdag som
skall tillämpas.
Om den debiterade preliminära skatten stämmer överens med eller är
lägre än den slutliga skatt som debiteras torde något problem inte upp-
komma för hantering och ränteberäkning av skillnadsbeloppet. Hela den
preliminära skatten bör i detta fall krediteras på kontot med samma
ränteberäkningsdag som gäller för den debiterade slutliga skatten varvid
kostnadsränta fr.o.m. denna dag beräknas på det eventuella underskottet.
Om den debiterade preliminära skatten är högre än den slutliga skatten
blir det nödvändigt att ta ställning till hur överuttaget av preliminär skatt
skall räknas av på kontot. Ett sätt är naturligtvis att även i detta fall kreditera
hela den preliminära skatten på kontot med samma ränteberäkningsdag som
för den slutliga skatten. Ränta på överskottet på skattekontot räknas då
Prop. 1996/97:100
Del 1
339
fr.o.m. denna dag. Har den skattskyldige fullgjort samtliga sina
preliminärskattebetalningar på ett korrekt sätt stämmer denna ordning också
väl med vad som gäller för en A-skattskyldig som betalat preliminär skatt
med ett för högt belopp. I båda fallen betalas den preliminära skatten
löpande under året och de skattskyldiga får räkna sig till godo ränta på
överuttaget fr.o.m. samma dag.
Problem uppstår emellertid om det vid avräkningstillfället finns en
fordran på den skattskyldige och denna fordran helt eller delvis uppkommit
till följd av utebliven betalning av den debiterade preliminära skatten. Att
i detta fall kreditera och räkna av hela den preliminära skatten med samma
ränteberäkningsdag som den slutliga skatten innebär att de kostnadsräntor
som redan kan ha påförts på grund av den tidigare fordringen kvarstår på
kontot. Så blir fallet även när de har tagits ut för en debitering som i
efterhand visar sig ha varit för stor.
Utredningen anser att det är mindre tilltalande att ta ut ränta för ett under-
skott som vid ett senare tillfälle, när alla fakta är kända, visar sig inte spegla
de rätta förhållandena. Den för högt debiterade skatten kan för övrigt ha sin
grund i ett beslut från skattemyndigheten som den skattskyldige utan resultat
försökt påverka.
En alternativ lösning, som utredningen förordat, till avräkning av en
debiterad preliminär skatt som är högre än den slutligt debiterade skatten är
ett förfarande som påminner om dagens system. Kreditering och avräkning
på kontot görs genom att ränteberäkningsdagen den 13 februari tillämpas
endast för så stor del av den preliminära skatten som uppgår till den slutliga
skatt som debiteras. För överuttag av preliminär skatt tillämpas i stället en
ränteberäkningsdag i enlighet med förfallodagen för den eller de månads-
debiteringar som inte hade behövt påföras med hänsyn till det slutliga
utfallet. Utgångspunkten bör här vara att en sådan avräkning görs i första
hand för de månadsdebiteringar som senast har förfallit till betalning.
Vad som skulle kunna anföras mot nämnda ordning är att en F-skattskyl-
dig, under förutsättning att han sköter sina betalningar av preliminär skatt,
blir räntemässigt gynnad jämfört med den som har A-skatt med motsvarande
överuttag av preliminär skatt. Den F-skattskyldige får i detta fall ränta på sitt
överskott redan fr.o.m. den tidpunkt under inkomståret då överskott uppstår,
medan motsvarande ränta för den A-skattskyldige börjar beräknas först
fr.o.m. den 13 februari året efter inkomståret.
Riksskatteverket avstyrker att intäktsränta i nu aktuellt fall skall beräknas
enligt gynnsammare regler för den som har debiterats den preliminära
skatten än för den vars preliminära skatt skall betalas genom skatteavdrag.
Regeringen delar verkets uppfattning. De båda kategorierna skattskyldiga
bör ha samma rätt till intäktsränta på överbetalningar av preliminär skatt.
Den skattskyldige har i ett fall som detta goda förutsättningar att redan
fr.o.m. den tidpunkt under inkomståret då tillräcklig preliminär skatt har
betalats undvika ytterligare uttag av preliminär skatt genom att ansöka om
ändring av den preliminära skatten. Vi anser därför att den av utredningen
förordade lösningen för ränteberäkning vid överuttag av debiterad
preliminär skatt inte bör väljas. Beräkningen av intäktsräntan på överuttag
av preliminär skatt bör i stället alltid göras fr.o.m. den 13 februari taxerings-
Prop. 1996/97:100
Del 1
340
året även i det fallet det är fråga om debiterad preliminär skatt.
Kostnadsränta
Kostnadsräntan bör, som nämnts i det tidigare, fylla två uppgifter. Den skall
dels täcka statens kostnader vid en for sen betalning av skatter och avgifter,
dels fungera som ett påtryckningsmedel så att skatten och avgiften betalas
in i rätt tid. Denna dubbla funktion finns redan i dagsläget i kvarskatte-
avgiften och dröjsmålsavgiften. Som framgått av föregående avsnitt (avsnitt
13.1) skall kostnadsränta utgå med tre olika nivåer.
Den lägsta kostnadsräntan skall först och främst ersätta den nuvarande
anståndsräntan och respiträntan. I ett system med löpande debiteringar och
krediteringar samt ränteberäkning bör det finnas en viss marginal som gör
att mindre underskott på skattekontot inte belastas med en hög kostnads-
ränta. Den låga kostnadsräntan bör därför också tillämpas för den del av den
skattskyldiges skuld som understiger 10 000 kr. Den låga räntenivån bör
enligt Riksgäldskontoret bestämmas till 6,75 % med dagens ränteläge. Detta
anser vi vara för högt. Vi anser i stället, i likhet med utredningen, att den
låga kostnadsräntan bör bestämmas till basräntan. Med det ränteläge som
råder för närvarande blir då den låga kostnadsräntan ca 4,5 %.
En mellannivå på kostnadsräntan bör användas för ränta på ett underuttag
av preliminär skatt som skall betalas med anledning av avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt. Utredningen har föreslagit att ett belopp om
10 000 kr undantas från ränteberäkning under tiden den 13 februari
taxeringsåret - den 3 maj samma år. Härefter tas enligt utredningen låg
kostnadsränta ut på belopp som inte överstiger 10 000 kr. Som vi strax
återkommer till när vi närmare kommer in på frågan om kostnadsränta vid
kompletteringsbetalningar av preliminär skatt, anser vi - med avvikelse från
utredningens förslag - att 20 000 kr bör undantas från ränteberäkning under
tiden den 13 februari - den 3 maj taxeringsåret.
Om mellannivån på kostnadsräntan sätts till 125 % av basräntan stämmer
denna ränta förhållandevis väl överens med den effektiva ränta som de
nuvarande reglerna för beräkning av kvarskatteavgift medför. Med det
ränteläge som råder för närvarande skulle mellannivån på kostnadsräntan
uppgå till 5,6 %. Det är en väsentligt lägre nivå än de 13,5 % som med
dagens ränteläge förordats av Riksgäldskontoret. Genom att den föreslagna
kostnadsräntan inte knyts till en bestämd tidpunkt utan tillåts variera med de
förändringar av räntan som sker på marknaden innebär systemet att man inte
som i dag i förväg kan använda det till in- eller utlåning av skattemedel.
Den högsta nivån på kostnadsräntan, som är avsedd att tas ut på
underskott på kontot överstigande 10 000 kr, bör till betydligt större del ut-
göra ett påtryckningsmedel som syftar till att betalning skall ske i rätt tid.
Denna ränta är tänkt att ersätta den nuvarande dröjsmålsavgiften.
Den effektiva räntan i det nuvarande systemet med dröjsmålsavgift är-
både i absoluta tal och jämfört med andra räntenivåer - förhållandevis hög.
Utredningen har föreslagit att den höga kostnadsräntan skall bestämmas till
basräntan med tillägg av 20 procentenheter. Många remissinstanser menar
Prop. 1996/97:100
Del 1
341
att denna nivå är för hög. Mot bakgrund av att kostnadsräntan föreslås vara Prop. 1996/97:100
icke avdragsgill och med hänsyn till det allmänna ränteläget anser också Del 1
regeringen att kostnadsräntan kan sättas något lägre utan att förlora sin
funktion som effektiv påtryckning för rättidig betalning. Vi föreslår därför
att den högsta kostnadsräntan sätts till basräntan med tillägg av 15
procentenheter. Eftersom kostnaden inte ökar trappstegsvis utan är direkt
knuten till antalet dagar som betalningen är för sen, finns ett incitament för
den skattskyldige att göra sina inbetalningar så snart som möjligt. Påtryck-
ningen på den skattskyldige att betala är således densamma över tiden.
Kostnadsränta vid kompletteringsbetalning av preliminär skatt
En grundläggande princip i det nuvarande skattebetalningssystemet är att
preliminär skatt skall betalas med ett belopp som så nära som möjligt kan
antas motsvara den slutliga skatten. Den preliminära skatten skall vidare
betalas successivt i anslutning till inkomsternas förvärvande. Reglerna om
preliminär skatt är emellertid schablonmässiga och förutsätter i viss
utsträckning att de skattskyldiga själva tar initiativ till en riktig avvägning
av skatten. Det gäller särskilt skattskyldiga med F-skatt eller särskild A-skatt
vilka i praktiken har tämligen stora möjligheter att själva påverka den
preliminära skattens storlek. Men det gäller också skattskyldiga som vid
sidan av tjänste- och kapitalinkomster på vilka det skall göras skatteavdrag
har andra inkomster, t.ex. realisationsvinster, eller som skall betala
förmögenhetsskatt eller fastighetsskatt.
Om en debitering av preliminär skatt är för låg eller om en arbetsgivare
har gjort ett för lågt skatteavdrag i förhållande till den förväntade slutliga
skatten, kan den skattskyldige med stöd av nuvarande bestämmelser göra en
kompletteringsbetalning av preliminär skatt, s.k. fyllnadsinbetalning, för att
undgå kvarskatteavgift. Senaste tidpunkt för en sådan betalning är för
närvarande den 10 februari under taxeringsåret. En betalning av preliminär
skatt, s.k. fyllnadsinbetalning, som görs efter denna tidpunkt medför att det
ändå beräknas en kvarskatteavgift på den före fyllnadsinbetalningen
kvarstående skatten om denna överstiger 20 000 kr. Om den kvarstående
skatten är lägre kan dock fyllnadsinbetalningen göras senast den 3 maj utan
att kvarskatteavgift tas ut.
Även inom det föreslagna skattekontosystemet skall den grundläggande
principen vara att preliminär skatt skall betalas med ett belopp som så nära
som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten.
I ett skattekontosystem kan en betalning i princip inte destineras till att
avse en viss skatt eller avgift. En kompletteringsbetalning av preliminär
skatt till ett skattekonto får därför inte alltid åsyftad effekt. Om det vid
tidpunkten för betalningen finns ett underskott på kontot tas betalningen i
anspråk för att täcka detta underskott. Detsamma blir fallet under hela
tidsperioden fram till dess att avstämningen mellan preliminär och slutlig
skatt har avslutats. Den åsyftade effekten, nämligen att beloppet skall räknas
av som en betalning av preliminär skatt, inträffar således endast om kontot
fram till avstämningstidpunkten sköts med avseende på samtliga betalningar.
342
I skattekontosystemet är tanken att en kostnadsränta skall beräknas på
negativa saldon. Ett underskott på ett skattekonto kan uppkomma när
avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt görs. Vid avstämningen
skall ränteberäkningsdagar anges för transaktionerna. Den skatt- eller
avgiftsskyldige bör ha möjlighet att helt undvika räntedebitering genom att
göra en kompletteringsbetalning till kontot vid en viss senaste tidpunkt. Men
det förutsätter dessutom, som nyss nämnts, att betalningarna i övrigt skötts
under perioden. Frågan är då från vilken tidpunkt ränta skall räknas på ett
underskott som har sin grund i att för låg preliminär skatt har betalats.
Systemet med betalning av preliminära skatter syftar som nyss sagts till
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Det bygger också på
att skatt skall betalas i anslutning till inkomsternas förvärvande, vilket
kommer till uttryck genom bl.a. arbetsgivarnas medverkan i källskatte-
systemet. Mot bakgrund härav skulle det kunna hävdas att ett underskott vid
beräkningen av den slutliga skatten hänför sig till hela inkomståret och att
det därför borde göras en genomsnittsberäkning av ränta för perioden av-
seende den del av skatten som är obetald. Det synsättet grundas på att den
slutliga skatten för inkomståret fördelar sig lika över perioden. Exempelvis
skulle ränta på den del av den slutliga skatten som inte betalats som
preliminär skatt kunna beräknas fr.o.m. augusti månad under inkomståret.
En sådan ordning får emellertid anses förutsätta att hänsyn kan tas till att
den skattskyldiges inkomster inte alltid fördelar sig jämt över året, vilket
skulle föra med sig stora administrativa problem. Komplikationerna i admi-
nistrativt hänseende får anses så betydande att denna lösning - i vart fall för
närvarande - inte framstår som realistisk.
I prop. 1994/95:92 Nya tidpunkter för redovisning och betalning av
skatter och avgifter, m.m. sattes i fråga om betalningstidpunkten för en
kompletteringsbetalning skulle vara förfallodagen i januari under taxeringså-
ret. Så kort tid efter årsskiftet råder emellertid inte sällan osäkerhet om
storleken på den slutliga skatten. Med hänsyn härtill och till de administrati-
va frågorna i ett system med ränteläggning under inkomståret anser vi att
förfarandet blir enklare och mer enhetligt om utgångspunkten för när
ränteberäkning aktualiseras i stället knyts till förfallodagen den 12 februari.
Ränta bör alltså påföras så snart det sista inbetalningstillfället passerats och
bör således beräknas fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret fram till den
tidpunkt då underskottet är täckt.
Utredningen har föreslagit att ett belopp om 10 000 kr skall undantas från
ränteberäkning fr.om. den 13 februari taxeringsåret. Förslaget har fått kraftig
kritik från flera remissinstanser. För den som har F-skatt eller särskild A-
skatt, vars skattesituation bygger på bokföringstransaktioner, kan det vara
så att dessa transaktioner inte till fullo är kända vid den tidpunkt då en
kompletteringsbetalning senast skall göras. Regeringen har tagit intryck av
remissinstansernas uppfattning. Den skattskyldige bör ha vissa marginaler
vid sin uppskattning av den kommande skatten. Vi föreslår därför att ett
belopp om 20 000 kr skall undantas från ränteberäkning under tiden den 13
februari - 3 maj under taxeringsåret och att endast en lägre kostnadsränta
skall tas ut på sådant belopp för tiden därefter.
Prop. 1996/97:100
Del 1
343
Räntetid
Prop. 1996/97:100
Del 1
Intäktsränta bör beräknas på saldot fr.o.m. dagen efter den dag då ett konto
uppvisar överskott fram till den dag överskottet betalas ut eller tas i anspråk
for att täcka en skuld hos skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten.
För ett belopp som fastställs i ett särskilt beslut och som avser en skatt eller
avgift som redan förfallit till betalning bör emellertid ränta räknas redan
fr.o.m. dagen efter den ordinarie, dvs. den ursprungliga, förfallodagen.
När ett överskott uppkommer på grund av den årliga avstämningen mel-
lan preliminär och slutlig skatt bör ränta räknas på överskottet fr.o.m. den
13 februari under taxeringsåret.
Kostnadsräntan i skattekontosystemet bör vad gäller räntetid fungera på
samma sätt som intäktsräntan, dock med ett undantag. Det innebär att kost-
nadsränta bör börja räknas fr.o.m. dagen efter den då kontot visar under-
skott, dvs. i allmänhet dagen efter en förfallodag. För ett belopp som fast-
ställts i ett särskilt beslut och som redan förfallit till betalning bör ränta
räknas fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen. Som framgått i
det tidigare föreslås emellertid en särskild ordning i fråga om ränteberäkning
vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt.
Sammanfattningsvis föreslår vi att intäktsränta och kostnadsränta skall tas
ut enligt följande uppställning.
Intäktsränta skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser Räntetid
Tillgodohavande på skattekontot Fr.o.m. dagen efter det att till-
godohavandet uppstod
Överskjutande slutlig skatt Fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret
Överskjutande ingående mervär-
desskatt
Fr.o.m. dagen efter den då skattede-
klarationen skall lämnas
Den låga kostnadsräntan skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser
Skuldbelopp som inte överstiger
10 000 kr
Skatt som omfattas av anstånds-
beslut
Skatt som omfattas av ett ompröv-
Räntetid
Fr.o.m. dagen efter den då skulden
uppkom
I regel fr.o.m. dagen efter den ur-
sprungliga förfallodagen t.o.m den
dag betalning senast skall ske
I regel fr.o.m. dagen efter den då
344
ningsbeslut eller ett beslut av dom-
stol
Underuttag av slutlig skatt som inte
överstiger 20 000 kr
Skatt som lämnats för indrivning
skatten rätteligen skulle ha betalats
Fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret
t.o.m. den dag betalning senast skall
ske
Fr.o.m. registreringen i utsöknings-
registret
Prop. 1996/97:100
Del 1
Kostnadsränta på mellannivån skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser Räntetid
Den del av slutlig skatt som Fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret
överstiger 20 000 kr t.o.m. den dag betalning senast skall
ske
Den höga kostnadsräntan skall tas ut i följande fall:
Beloppet avser Räntetid
Skuldbelopp som överstiger 10 000 Fr.o.m. dagen efter den då skulden
kr uppstod
I följande fall skall kostnadsränta över huvud taget inte tas ut:
Belopp Räntefri tid
Underuttag av slutlig skatt som inte Fr.o.m. den 13 februari taxerings-
överstiger 20 000 kr året t.o.m. den 3 maj samma år
Regeringens förslag: Om det finns synnerliga skäl skall den skatt- eller
avgiftsskyldige kunna befrias från skyldigheten att betala ränta.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända med utredningens förslag. Postgirot Bank AB anser dock att det i
förarbetena till lagstiftningen rörande det nya systemet för skattebetalningar
bör tas in befrielsegrunder när en betalningsförmedlare orsakat en försening
av en avgifts- eller skattebetalning. Exempel på sådana förseningar är hand-
havandefel hos betalningsförmedlaren, inte fungerande datorkommunikation
345
och förseningar i postbefordran. Denna typ av förseningar synes enligt Prop. 1996/97:100
förslaget inte kunna utgöra grund för befrielse från ränta för den Del 1
skattskyldige. I utredningen konstateras endast att nämnda fel uteslutande
är en fråga mellan den betalande och betalningsförmedlaren. Postgirot anser
att denna ståndpunkt är onödigt och orättvist hård. Generellt sett bör en
skattskyldig som fullgjort sina skyldigheter inte behöva erlägga någon sorts
straffavgift. I dessa fall bör kraven riktas mot betalningsförmedlaren, som
i princip endast skall behöva betala statens ränteförlust. Det är oskäligt att
påföra den skattskyldige eller betalningsförmedlaren en kostnadsränta på 20
procentenheter utöver basräntan. Om inte nu berörd befrielsegrund från
ränta, som i dag tillämpats i praxis, skulle finnas i framtiden måste
betalningsformedlama överväga en prisändring för tjänsten. Priset för
tjänsten torde då behöva höjas högst avsevärt for den riskexponering som
betalningsförmedlaren utsätter sig for.
Skälen för regeringens förslag: Utrymme bör finnas att i vissa fall
underlåta att påföra eller att medge befrielse från ränta. Dessa möjligheter
bör, som utredningen framhållit, avse främst skattskyldiga som inte har
löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör i första hand grundas på
omständigheter som rör den betalningsskyldiges person. Som exempel på
en sådan omständighet nämner utredningen sjukdom och med sjukdom
jämförbara förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte kunnat
fullgöras av den skattskyldige själv eller annan som den skattskyldige
kunnat anlita. Det kan också vara fråga om något annat förhållande som den
betalningsskyldige inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att
betalningsskyldigheten fullgörs så snart det förhållande som orsakat
förseningen upphört. Av betydelse är även när i förhållande till en
förfallodag som den omständighet som åberopas som grund för en försening
inträffat. Trots hinder att själv fullgöra betalningsskyldigheten kan nämligen
den skatt- eller avgiftsskyldige ha haft tid att ordna så att betalningen
kommit till stånd på annat sätt.
Som befrielsegrund bör vidare i vissa fall betraktas det förhållandet att
det betalningsinstitut som anlitats, t.ex. på grund av ett datorhaveri eller
andra jämförbara särskilda omständigheter, inte klarat att på normalt sätt
överföra betalningen till skattemyndighetens konto. Befrielse bör också
kunna medges i de fall som Postgirot Bank AB pekat på, dvs. förseningar
som beror på ett tillfälligt handhavandefel hos betalningsförmedlaren eller
inte fungerande datorkommunikation. Det måste dock vara fråga om sådana
förhållanden som den skattskyldige inte har haft anledning att räkna med.
För befrielse i sådana situationer där den försenade betalningen beror på
förhållanden hos betalningsförmedlaren och som i regel rör ett större antal
skattskyldiga eller annars avser ett mer väsentligt belopp bör krävas att be-
talningsförmedlaren kompenserar staten för dess räntekostnad. Dessa situa-
tioner bör regleras i de avtal om betalningsförmedling som Riksskatteverket
träffar med betalningsformedlama och bör lämpligen hanteras under
medverkan av Riksskatteverket.
Ränta bör självfallet inte tas ut om en betalning inte bokförts på skatte-
myndighetens konto i rätt tid på grund av något förhållande som skatte-
myndigheten har ansvar for.
346
I en befrielsesituation kan det finnas anledning att väga in hur den skatt-
eller avgiftsskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid i första
hand omständigheterna i det enskilda fallet som bör avgöra om befrielse
skall medges. Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid
exempelvis akut sjukdom eller olyckshändelse.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall fortlöpande lämna över
obetalda fordringar till kronofogdemyndigheten för indrivning.
Kronofogdemyndigheten skall fortlöpande redovisa betalningar
avseende lämnade indrivningsuppdrag till skattemyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Bara några få remissinstanser har uttalat sig i frågan.
Riksrevisionsverket anser att det finns starka skäl för att ge Riksskatteverket
befogenhet att besluta om när skatter och avgifter skall restföras, något som
Riksrevisionsverket tidigare föreslagit i en granskningsrapport (F 1993:29).
Riksskatteverket ställer sig bakom huvudprinciperna i utredningens förslag.
Verket pekar särskilt på att en sökande som har uppgifter om gäldenärens
ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen
enligt 7 § indrivningsförordningen (1993:1229) är skyldig att underrätta
kronofogdemyndigheten om detta när ansökan görs eller så snart som
möjligt därefter. För att effektivisera indrivningsarbetet föreslår
Riksskatteverket att kronofogdemyndigheten ges behörighet att lagra och
bearbeta information av detta slag som är hämtad från skatteregistret. Detta
förutsätter ändring i skatteregisterlagen (1980:343) och
utsökningsregisterlagen (1986:617). Länsrätten i Stockholms län har ingen
invändning mot att fasta beloppsgränser skall avgöra när ett skattebelopp
skall överlämnas för indrivning. Enligt länsrätten är det dock en brist att det
saknas klara regler om vad som skall gälla om överlämnande för indrivning
när skattemyndigheten har prövat en fråga om anstånd med betalningen
innan tiden för överlämnande för indrivning är inne, men myndighetens
avgörande överklagats.
Skälen för regeringens förslag: En följd av att det i skattekontosystemet
inte kommer att finnas någon avräkningsordning eller liknande som kan
anses motsvara den nuvarande särredovisningen av skatter och avgifter är
att det, för den fordran som lämnas till kronofogdemyndigheten för in-
drivning, inte kommer att anges att fordringen avser en viss skatt eller
avgift. Det som lämnas för indrivning är inte annat än en fordran avseende
skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet samt ränta på denna.
Eftersom det i allt väsentligt är kronofogdemyndigheten som förfogar
över de åtgärder som kan vidtas för att driva in en fordran är det, som
regeringen konstaterade i propositionen om indrivning av statliga fordringar
347
m.m., angeläget att obetalda fordringar verkligen överlämnas till
myndigheten. Erfarenheten har visat att möjligheten att utverka betalning är
störst om indrivningsåtgärder kan sättas in så snart som möjligt efter den
ordinarie betalningsdagen (prop. 1992/93:198 s. 54).
Ett skattekonto skall stämmas av varje månad och betalningsuppmaning
sändas ut i de fall det finns ett underskott på kontot. Avstämning och
kontroll av kontoställning avseende en viss skattskyldig för en eventuell be-
talningsuppmaning bör vid behov kunna initieras av skattemyndigheten även
vid annan tidpunkt under månaden. Om den fordran som ett underskott
representerar inte betalas inom den i betalningsuppmaningen utsatta tiden
bör gälla att skattemyndigheten - om fordringen överstiger ett visst belopp
- skall lämna den till kronofogdemyndigheten för indrivning.
Ansvaret för handläggningen av en fordran övergår från skattemyndig-
heten till kronofogdemyndigheten i och med att fordringen lämnas över för
indrivning. Vid överlämnandet krediteras i dagens system skattemyndig-
hetens register. Det betyder att fordringen inte längre finns kvar i detta. En
eventuell dröjsmålsavgift upphör också att räknas i skattemyndighetens
system. Innan målet registreras i utsökningsregistret förflyter i regel minst
en vecka. Kronofogdemyndigheten debiterar genom registreringen ford-
ringen i sina räkenskaper och tar över beräkningen av dröjsmålsavgift. En
grundavgift på 500 kr påförs för varje mål.
I och med detta är emellertid skattemyndighetens befattning med
fordringen inte avslutad. I ett stort antal fall kan det även härefter komma att
inträffa saker som kan påverka fordringens storlek. Det kan vara fråga om
olika beskattningsbeslut avseende den ifrågavarande skatten eller avgiften
såsom omräkningsbeslut, jämkningsbeslut, beslut om anstånd eller befrielse,
beslut om arbetsgivaransvar, m.m. I samtliga dessa fall måste skattemyn-
digheten ta hänsyn till uppgifter i båda registren för att resultatet av den
åtgärd som vidtas skall bli riktigt. Det innebär i regel att skattemyndigheten
måste räkna om räntan eller dröjsmålsavgiften och underrätta kronofog-
demyndigheten om de rätta beloppen. Skattemyndigheten fattar också beslut
om befrielse från dröjsmålsavgift även om avgiften har beräknats och
påförts av kronofogdemyndigheten. Inför sådana beslut måste skattemyndig-
heten kontrollera de belopp som betalats till kronofogdemyndigheten och
tidpunkterna för inbetalningarna.
I praktiken är det vidare så att betalningar av en fordran som lämnats för
indrivning inte sällan görs till skattemyndigheten. Detta gäller särskilt under
den tid som förflyter från det att skattemyndigheten avfört fordringen ur sitt
register till dess kronofogdemyndigheten sänt ut det första betalningskravet.
Kronofogdemyndigheten skall då underrättas om betalningen. Beroende
på betalningens bokföringsdag kan detta leda till korrigeringar av restför-
ingsuppgifter avseende skatte-, ränte- och avgiftsbelopp i såväl skatte-
myndighetens som kronofogdemyndighetens register. Vid återbetalning i
samband med beskattningsbeslut gäller vidare att skattemyndighetens
utbetalning och restitutionsränteberäkning i förekommande fall skall omfatta
även belopp som betalats in till kronofogdemyndigheten.
Det finns alltså ett mycket nära samband mellan skattemyndigheternas
och kronofogdemyndigheternas bokföring och redovisning av skatte- och
Prop. 1996/97:100
Del 1
348
avgiftsfordringar. Ett sådant samband finns också - trots myndigheternas
skilda uppgifter - när det gäller andra viktiga delar av verksamheten. Det här
sambandet ställer i första hand krav på ett effektivt informationsutbyte. I
revisionsverksamheten har skattemyndigheten t.ex. intresse av de uppgifter
om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden som kan finnas hos krono-
fogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten behöver å sin sida uppgifter
om s.k. latenta skatteskulder for sin prövning av frågor om bl.a. kon-
kursansökan och betalningsuppskov.
Ett system med skattekonton förutsätter i olika hänseenden andra
lösningar än det system vi har i dag. Kronofogdemyndigheternas ADB-
system och skattekontosystemet måste samordnas. Kronofogdemyndigheten
har redan i dag enligt 10 § skatteregisterlagen (1980:343) terminalåtkomst
till bl.a. uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av skatter
och avgifter. De nya rutinerna bör bygga på bl.a. terminalåtkomst till
skattekontosystemet, där kompletta redovisningar och sammanställningar
kan lämnas med avseende på de uppgifter som vid varje tidpunkt bokförts
eller beräknats inom respektive skattskyldigs konto.
Det är väsentligt att det naturliga samband som finns mellan myndig-
heternas olika verksamheter beaktas vid uppbyggnaden av ADB-stödet hos
såväl skattemyndigheterna som kronofogdemyndigheterna. Samtidigt måste
man undvika ett alltför stort tekniskt beroende och andra låsningar mellan
de berörda systemen. Dessa måste kunna utvecklas och förbättras utifrån
respektive verksamhets förutsättningar och krav. De lösningar som väljs
skall vidare vara sådana att de underlättar för den enskilde att förstå vilken
funktion respektive myndighet har. Det innebär bl.a. att gränsen mellan
myndigheternas ADB-system måste följa den gräns som finns mellan
myndigheternas uppgifter när det gäller hanteringen av statens skatte- och
avgiftsfordringar.
Av uppgiften som debiterande myndighet följer att det är skattemyndig-
heten som beräknar och fastställer storleken på fordringarna. Detta gäller
även när fordringen är överlämnad for indrivning. I ett skattekontosystem
blir dagens ordning med att restförda belopp inte längre finns kvar i
skattemyndighetens räkenskaper tungrodd. Belopp som överlämnats för
indrivning bör därför förbli uppdebiterade i skattemyndighetens räken-
skaper. Det innebär att kronofogdemyndighetens redovisning av indrivna
belopp på skattekontot skall behandlas som en kreditering på kontot när det
gäller t.ex. de ränte- eller avgiftsberäkningar som skall göras i samband med
nya skattebeslut.
Som redan nämnts föreslår Riksskatteverket i sitt remissyttrande att
kronofogdemyndigheterna ges behörighet att lagra och bearbeta viss
information från skatteregistren utöver vad som är möjligt med dagens
registerbestämmelser. Vilka lösningar som skall väljas och vilken infor-
mation som närmare bestämt skall omfattas av dessa behöver emellertid
utredas ytterligare. Det finns enligt regeringens mening anledning att
återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.
Prop. 1996/97:100
Del 1
349
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Fasta beloppsgränser skall liksom hittills avgöra
när en fordran skall lämnas för indrivning. Beloppsgränsema sätts
högre än dagens gräns på 100 eller i vissa fall 200 kr.
För skatt- eller avgiftsskyldiga med transaktioner på skattekontot
varje månad skall överlämnande för indrivning som huvudregel
aktualiseras endast i fråga om underskott på minst 10 000 kr och
underskott på minst 500 kr som funnits på kontot under en längre tid.
För övriga skatt- eller avgiftsskyldiga skall överlämnande för indrivning
som huvudregel aktualiseras endast i fråga om underskott på minst 500
kr.
Om det finns särskilda skäl skall skattemyndigheten lämna en ford-
ran för indrivning även om den inte uppgår till de beloppsgränser som
skall tillämpas enligt huvudregeln. Vidare skall skattemyndigheten om
det finns särskilda skäl ha möjlighet att underlåta att överlämna en
fordran även om den uppgår till nämnda beloppsgränser.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred-
ningen föreslår dock att beloppsgränsen för kategorin övriga kontohavare
skall vara 1 000 kr men att ett underskott som har funnits under en längre
tid, i regel 12 månader, skall överlämnas för indrivning om det uppgår till
minst 100 kr.
Remissinstanserna: Bara Riksrevisionsverket och Riksskatteverket har
uttalat sig om beloppsgränsema. Riksrevisionsverket anser att de av
utredningen föreslagna beloppsgränsema 1 000 kr respektive 100 kr är väl
låga. Åtminstone den lägre beloppsgränsen bör enligt verket höjas, samtidigt
som skattemyndigheten ges möjlighet att på särskilda grunder restföra även
mindre belopp. Riksskatteverket anser att det bara skall finnas de generella
gränserna på 1 000 kr respektive 10 000 kr. Vad gäller 100-kronorsgränsen
pekar båda remissinstanserna som ett skäl mot en så låg gräns på att
grundavgiften i allmänna mål hos kronofogdemyndigheten är 500 kr.
Skälen för regeringens förslag: Indrivningen av de skatter och avgifter
som omfattas av skattekontosystemet regleras i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen).
Som redan framgått (jfr avsnitt 14.1) är det en viktig utgångspunkt för
indrivningslagen att det skall gälla en näst intill ovillkorlig skyldighet att
begära indrivning av en obetald skatt. Skattemyndigheten får underlåta att
begära indrivning bara om det finns förutsättningar för att meddela anstånd
eller eftergift eller på annat sätt formellt förfoga över fordringen. Dessutom
får indrivning underlåtas när det gäller mycket små fordringar. För
närvarande är beloppsgränsen för indrivning 100 kr.
14 § indrivningsförordningen (1993:1229) anges att indrivning, om inte
särskilda skäl talar emot det, skall begäras senast två månader efter det att
fordringen skulle ha betalats. För kvarstående skatt och felparkeringsavgifter
är tiden emellertid fem månader. Indrivning skall begäras skyndsamt om det
kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkursansökan, om gälde-
350
nären redan är försatt i konkurs eller om ett dröjsmål skulle äventyra
indrivningen. I sistnämnda fall kan skattemyndigheten med stöd av 3 §
indrivningsförordningen underlåta förfarandet med betalningsuppmaning.
En första fråga vad gäller det nya systemet är om ett underskott på kontot
alltid skall lämnas for indrivning så snart det uppgår till visst belopp eller
om det under vissa förutsättningar kan accepteras att kontot visar ett större
underskott. Utredningen diskuterar bl.a. en ordning där det “tillåtna”
underskottet på något sätt relateras till storleken av debiteringarna på en
skattskyldigs konto. Utredningen förkastar emellertid främst av resursskäl
denna lösning.
Även enligt regeringens mening framstår en ordning med fasta belopps-
gränser som den minst resurskrävande. En sådan lösning blir vidare mer
enhetlig än andra tänkbara lösningar. Fasta beloppsgränser bör därför
avgöra när en fordran på skatter och avgifter skall lämnas till kronofog-
demyndigheten för indrivning.
Nästa fråga är om övergången till skattekonto bör föranleda ändring av
den beloppsgräns som bestämdes vid indrivningslagens tillkomst. I sam-
manhanget bör, som ett par av remissinstanserna varit inne på, bl.a. beaktas
den kostnad för gäldenären som överlämnandet för indrivning medför. Den
grundavgift som tas ut i allmänna mål hos kronofogdemyndigheten är ju som
redan nämnts 500 kr. Enligt regeringens mening bör det inte komma i fråga
att regelmässigt överlämna belopp som är mindre än grundavgiften för in-
drivning.
När det gäller storleken på de underskott som skall tillåtas, finns det
vidare anledning att göra skillnad mellan de konton där det förekommer
månatliga transaktioner och dem där det normalt inte förekommer annat än
en avstämning mellan preliminär och slutlig skatt. De förstnämnda kontona
avser i regel företagare. De har ofta en debiterad preliminär skatt, är i
allmänhet arbetsgivare och betalar inte sällan dessutom mervärdesskatt.
Skatte- och avgiftsbeloppen är normalt väsentligt högre än för övriga
skattskyldiga. Om företagaren kommer på obestånd växer skatte- och
avgiftsskulden snabbt och det finns därför, trots det krav på skyndsamhet
som bör ställas, knappast anledning att regelmässigt överlämna underskott
som är mindre än 10 000 kr för indrivning. Med en sådan gräns ges den här
kategorin skattskyldiga en viss flexibilitet vid betalningen av skatter och av-
gifter. Samtidigt innebär den att de allra flesta av underskotten ändå kommer
att lämnas för indrivning inom en relativt kort tid. Av betydelse i samman-
hanget är givetvis också att underskottet löper med ränta.
Som redan nämnts bör fordringar som avser lägre belopp än grundav-
giften inte lämnas för indrivning. Om gränsen såvitt gäller kategorin övriga
skattskyldiga sätts till 500 kr i stället för som utredningen föreslagit 1 000
kr, bör man enligt regeringens mening för dessa skattskyldiga kunna
undvara en särskild, lägre beloppsgräns för underskott som har funnits under
en längre tid. Att någon 100-kronorsgräns inte bör gälla har som nämnts
också Riksrevisionsverket och Riksskatteverket varit inne på. Belopp som
ligger i närheten av 500 kr kommer på grund av ränteberäkningen relativt
snart att överstiga denna gräns, och med hänsyn till att preskriptionstiden nu
föreslås räknas från överlämnandet för indrivning (se avsnitt 17.2) medför
Prop. 1996/97:100
Del 1
351
fördröjningen inte på samma sätt som annars skulle ha varit fallet en risk
från indrivningssynpunkt. Riktigt små underskott får förutsättas förr eller
senare elimineras genom att det t.ex. uppstår ett överskott vid avräkningen
av preliminär skatt mot slutlig skatt.
I fråga om sådana skattskyldiga för vilka 10 000-kronorsgränsen gäller
bör den lägre gränsen 500 kr tillämpas i fråga om underskott som har funnits
på kontot under en längre tid.
Så snart en fordran överstiger de beloppsgränser som nu har föreslagits
bör hela fordringen, dvs. underskottet i sin helhet, föras över till kronofog-
demyndigheten.
Frågan om i vilka situationer ett underskott på skattekontot skall över-
lämnas för indrivning och inom vilken tid indrivning skall begäras bör
liksom hittills i fråga om de skatte- och avgiftsfordringar som skall omfattas
av skattekontosystemet författningsregleras. Med hänsyn bl.a. till
överlämnandets betydelse som utgångspunkt för beräkningen av pre-
skriptionstid bör de grundläggande bestämmelserna ges formen av lag.
Bestämmelser motsvarande dem som finns i 4 § indrivningsförordningen har
därför tagits in i 20 kap. 1 och 2 §§ skattebetalningslagen i fråga om
underskott på ett skattekonto. Regleringen ger bl.a. skattemyndigheten
utrymme att - i enlighet med dagens rutiner - avvakta med indrivning i det
fallet att det har kommit in en anståndsansökan som inte hunnit behandlas.
Som Länsrätten i Stockholms län varit inne på bör detta också gälla när skat-
temyndigheten har prövat anståndsfrågan men ett beslut att inte medge
anstånd har överklagats. Förslaget innebär att det nuvarande systemet med
snabbrestföring enligt 3 och 4 §§ indrivningsförordningen görs tillämpligt
också när det gäller underskott på ett skattekonto. I dessa situationer bör
vidare överlämnande för indrivning ske även om fordringen understiger de
beloppsgränser som annars gäller. En bestämmelse om betalningsuppmaning
har tagits in i 20 kap. 3 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Betalningar av skulder som är föremål för indriv-
ning skall som huvudregel hänföras till den äldsta skulden först och
härefter till övriga skulder i åldersordning.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Bara Länsrätten i Stockholms län har uttalat sig om
krediteringsordningen. Länsrätten säger sig kunna tillstyrka de föreslagna
reglerna men befarar att de kan orsaka en viss förvirring med tanke pä att
likafördelning mellan skulder på kontot skall göras vid betalning till
skattemyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Varje ny fordran som lämnas till
kronofogdemyndigheten bör betraktas och hanteras som ett nytt indrivnings-
uppdrag med avseende på bl.a. preskriptionstiden, vilken som redan nämnts
föreslås utgå från tidpunkten då en fordran lämnas för indrivning. En fråga
352
i detta sammanhang är vad som skall gälla om krediteringen av betalningar
när flera indrivningsuppdrag beträffande samma gäldenär har handlagts
samtidigt av kronofogdemyndigheten.
På civilrättens område anses en gäldenär kunna destinera en betalning till
att avse en viss skuld oavsett vilken av flera skulder som är äldst (se 9 kap.
5 § handelsbalken). Någon offentligrättslig reglering av i vilken ordning
kreditering av betalningar av skatteskulder skall ske finns inte i dag. Det
finns inte heller några bestämmelser om en gäldenärs möjligheter att kunna
ange att en betalning skall avse ett av flera indrivningsuppdrag.
Av grundläggande betydelse i detta sammanhang är att det för skatte- och
avgiftsfordringar gäller en i princip fast preskriptionstid, utan den möjlighet
att avbryta preskriptionen som finns på det civilrättsliga området. Av bl.a.
det skälet är det inte lämpligt med en ordning som innebär att en betalning
kan destineras till att avse den ena eller andra obetalda skatte- och
avgiftsskulden. Gäldenären skulle nämligen i så fall kunna betala den senast
restförda posten först och låta äldre skulder stå kvar obetalda till dess
preskription inträder. En skatt- eller avgiftsskyldigs betalningar av skulder
som är föremål för indrivning bör därför hänföras till skulderna i åldersord-
ning. Från denna princip bör emellertid undantag göras vad gäller fordringar
för vilka det finns såväl en huvudbetalare som en sidobetalare, t.ex. en
betalningsskyldig företrädare för en skattskyldig som är juridisk person (se
16 kap. 10 § skattebetalningslagen). Betalningar av sidobetalaren
(företrädaren) bör i sådana fall, om denne inte begär något annat, räknas av
mot skatte- eller avgiftsbelopp som också huvudbetalaren är skyldig att
betala först när sidobetalarens övriga skatteskuld, t.ex. företrädarens egen
inkomstskatt, är betald. På motsvarande sätt bör undantag göras vid
betalningar med anledning av en begäran om utlandshandräckning. Sådana
betalningar skall om de görs av gäldenären själv i första hand hänföras till
aktuellt handräckningsuppdrag. Belopp som redovisas av en utländsk
myndighet med anledning av ett handräckningsuppdrag kan givetvis inte
hänföras till någon annan fordran än den som uppdraget avser.
I normalfallen kan varje underskott som överlämnats för indrivning vid
redovisningen ses som en helhet. I vissa situationer, t.ex. den nyss nämnda
när medel har flutit in i samband med utlandshandräckning, kan det dock
krävas att redovisningen innefattar ytterligare information för att
krediteringen på skattekontot skall bli riktig (jfr avsnitt 11.2). För att
tillgodose detta behov måste rutiner skapas i ADB-systemen. De principer
som redovisats nu behöver inte anges i lag utan kan ha förordningsform.
De krediteringsprinciper som nu har förordats bör också gälla för den
redovisning som kronofogdemyndigheten löpande lämnar till skattemyndig-
heten avseende indrivna belopp.
Prop. 1996/97:100
Del 1
23 Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 100. Del 1
353
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Ett indrivningsuppdrag skall omfatta också den
ränta som belöper på indrivningssaldot.
Hos kronofogdemyndigheten skall ränta beräknas på fordringar som
är föremål för indrivning. Ränta som betalas skall redovisas till
skattemyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Som redan nämnts innebär förslaget
bl.a. att skattemyndigheten skall debitera upplupen ränta fram t.o.m. den dag
då indrivningsuppdraget lämnas. Ränta beräknas emellertid även därefter på
underskottet. Om den upplupna räntan inte kan drivas in av kronofogde-
myndigheten inom ramen för det ursprungliga uppdraget kan det bli fråga
om mer än ett indrivningsuppdrag trots att det inte har tillkommit någon
debitering på kontot. Detta gäller särskilt för den kategori skattskyldiga på
vars konto det normalt inträffar endast en transaktion varje år, nämligen
avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. På kontot förväntas ju i
normalfallet inga ytterligare transaktioner förrän vid nästa års avstämning.
För att undvika det merarbete som skulle följa med att lämna ytterligare
indrivningsuppdrag som enbart avser tillkommande ränta på ett underskott
som redan lämnats för indrivning bör enligt regeringens mening ett indriv-
ningsuppdrag omfatta också den ränta som belöper på indrivningssaldot.
Vad gäller beräkningen av ränta efter överlämnandet är flera tekniska
lösningar tänkbara. Utredningen diskuterar detta förhållandevis utförligt.
Enligt regeringens mening bör det ankomma på Riksskatteverket att skapa
en lämplig teknisk lösning. En utgångspunkt skall dock vara att
kronofogdemyndigheternas system måste vara kopplat till ränteberäk-
ningssystemet för skattekontot så att aktuella uppgifter om upplupen ränta
på kontot avseende de fordringar som överlämnats för indrivning är direkt
åtkomliga, i den mån motsvarande ränteberäkning inte utförs direkt i
kronofogdemyndigheternas system. För att återredovisning skall kunna
göras med korrekta belopp bör också kronofogdemyndigheten debitera
upplupen kostnadsränta i sitt system varje månad.
En bestämmelse om indrivning och beräkning av ränta har tagits in i 20
kap. 6 § skattebetalningslagen.
354
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens forslag: Skattemyndighetens beslut att lämna en viss till
beloppet bestämd fordran för indrivning skall utgöra exekutionstitel i
skattekontosystemet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Vid handläggningen av allmänna mål
hos kronofogdemyndigheten gäller som redan nämnts indrivningslagen. Ut-
sökningsbalken (UB) är tillämplig i fråga om bl.a. verkställighet av dom
eller annan exekutionstitel som innefattar betalningsskyldighet eller annan
förpliktelse.
För att verkställighet skall kunna ske krävs att det finns en dom eller
annan exekutionstitel som underlag. Begreppet exekutionstitel definieras i
utsökningsbalken. I 3 kap. 1 § 6 UB sägs bl.a. att en förvaltningsmyndighets
beslut, som enligt särskild föreskrift får verkställas, utgör en exekutionstitel.
Bestämmelser om att verkställighet får ske enligt utsökningsbalken finns i
bl.a. 59 § uppbördslagen (1953:272), 16 kap. 16 § mervärdesskattelagen
(1994:200) och 28 a § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.
Som redan framgått kommer de fordringar som skattemyndigheten
lämnar for indrivning att ha en i vijsa avseenden annan karaktär än de har
i dag. En fordran som lämnas över från ett skattekonto är ett belopp som
motsvarar det samlade underskottet på kontot. Det finns således inte någon
dom av förvaltningsdomstol eller något beslut av förvaltningsmyndighet
som direkt kan hänföras till en viss debitering på kontot att åberopa som
exekutionstitel vid indrivningen.
För att verkställighet skall kunna ske enligt utsökningsbalkens
bestämmelser måste detta framgå av en bestämmelse i speciallagstiftningen.
En sådan bestämmelse har tagits in i 20 kap. 4 § skattebetalningslagen.
Regeringens bedömning: Skattekontosystemet ger inte upphov till
några problem vid tillämpningen av konkurslagens obeståndsrekvisit
eller bestämmelserna om förmånsrätt i konkurs.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens såvitt gäller
obeståndsrekvisitet. Utredningen har inte diskuterat förmånsrättsffågan.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig.
Skälen for regeringens bedömning: En grundläggande förutsättning för
att någon skall kunna försättas i konkurs är enligt 1 kap. 2 § konkurslagen
355
(1987:672, KonkL) att personen i fråga är på obestånd. Med obestånd avses
att gäldenären inte kan betala sina skulder efter hand som de förfaller till
betalning och att denna oförmåga inte är tillfällig.
När det gäller att avgöra om betalningsoförmågan är tillfällig eller inte
måste en bedömning göras i varje enskilt fall utifrån gäldenärens totala
ekonomiska situation. Härvid bedöms bl.a. förvärvsmöjligheter, lånemöjlig-
heter, anståndsmöjligheter, konjunkturläget i aktuell bransch samt
säsongsvariationer.
En ansökan om att någon skall försättas i konkurs skall, i fråga om
skatteskulder, göras av kronofogdemyndigheten. Ansökningen skall prövas
av tingsrätt.
Borgenären skall, enligt 2 kap. 4 § KonkL, vid ansökningen lämna
uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar
sitt yrkande. En borgenär som ansöker om att någon skall försättas i konkurs
skall styrka obeståndet. För att underlätta detta innehåller konkurslagen tre
presumtionsregler om när en gäldenär skall anses vara på obestånd. För det
första skall en gäldenär, enligt 2 kap. 8 § KonkL, anses vara på obestånd om
det vid verkställighet enligt 4 kap. UB, dvs. utmätning, framgått att
gäldenären saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen.
Verkställigheten måste ha skett inom de sex senaste månaderna före kon-
kursansökningen.
För det andra anses obestånd föreligga, likaledes enligt 2 kap. 8 § KonkL,
om en gäldenär förklarat sig ställa in sina betalningar.
Slutligen kan, enligt 2 kap. 9 § KonkL, obeståndskravet anses uppfyllt
om en gäldenär inte betalar en klar och förfallen skuld inom en vecka efter
borgenärens uppmaning härom. Denna presumtionsregel gäller emellertid
bara gäldenärer som är eller senare än ett år före konkursansökan har varit
bokföringsskyldiga. Ytterligare förutsättningar är att konkursansökan lämnas
in inom tre veckor efter betalningsfristens utgång och att skulden då ännu
inte är betald.
Vid indrivning av belopp över en viss storlek gör kronofogdemyndig-
heten i normalfallet bl.a. en gäldenärsutredning och en tillgångsunder-
sökning. Härigenom har kronofogdemyndigheten i dessa fall underlag för
en konkursansökan enligt 2 kap. 8 § KonkL. För mindre belopp torde
konkursansökan ytterst sällan komma i fråga.
I fall då 2 kap. 9 § KonkL åberopas av kronofogdemyndigheten kan det
förekomma att gäldenären gör gällande att det inte rör sig om en i
konkurslagens mening klar skuld, t.ex. med anledning av att skulden är
skönsmässigt beräknad. Denna frågeställning har prövats i ett antal fall, se
exempelvis NJA 1983 s. 688, 1988 s. 110 och 1991 not C 28.
Av rättsfallen framgår bl.a. att förutsättningar för försättande i konkurs
enligt 2 kap. 9 § KonkL finns om åtminstone någon delpost av de totala
skulderna är klar. Av rättspraxis framgår vidare att även en skönsmässigt
bestämd taxering kan ligga till grund för en klar och förfallen fordran vid
tillämpningen av 2 kap. 9 § KonkL. Avgörande torde vara i vilken mån den
skattskyldige är verksam i konkursansökningsmålet för att söka klarlägga till
vilket belopp skatten rätteligen bör uppgå.
Prop. 1996/97:100
Del 1
356
Frågan är om ett system med skattekonton ger upphov till några särskilda
svårigheter vid tillämpningen av presumtionsreglema i 2 kap. 8 och 9 §§
KonkL.
Så länge inga delbetalningar görs ändras inte läget genom införandet av
skattekontosystemet. Tillämpningsproblem av ett nytt slag skulle däremot
kunna göra sig gällande i bl.a. följande situation. Gäldenären invänder mot
en av debiteringarna samtidigt som han har gjort delbetalningar som fullt ut
täcker de otvistiga debiteringarna. Vidare förutsätts att domstolen godtar
gäldenärens invändning och således anser att det rör sig om en icke klar
skuld i konkurslagens mening. I sådana fall är det inte rimligt att tillämpa
den likafördelningsmetod som har föreslagits i det föregående (se avsnitt
11.2). Det skulle nämligen innebära att bristande betalning vad gäller någon
del av det totala beloppet alltid i någon mån skulle kunna hänföras till en
post som är otvistig och därmed vara en tillräcklig förutsättning för
försättande i konkurs. Ett sådant fall bör, liksom andra snarlika fall som
gäller frågan om en viss skuldpost är betald eller inte, i stället hanteras på
samma sätt som i dag när exempelvis en betalningsuppmaning enligt 2 kap.
9 § KonkL innehåller mer än en post och inte leder till full betalning. Gjorda
betalningar skall alltså i denna situation i första hand anses ha avsett
otvistiga delar av kravet. Man bör därför, i den lagreglering av likafördel-
ningsmetoden som föreslås, ange att metoden inte skall tillämpas om något
annat följer av en annan lag.
Förmånsrätten i konkurs
Möjligheten att bestämma hur ett underskott fördelar sig på de olika
bakomliggande debiteringarna har betydelse också vid tillämpningen av
bestämmelserna om förmånsrätt för skattefordringar i konkurs, som finns i
11 § förmånsrättslagen (1970:979) och i lagen (1971:1072) om förmåns-
berättigade skattefordringar m.m. Visserligen omfattar förmånsrätten alla
skatter och avgifter som föreslås ingå i skattekontosystemet. Den omfattar
emellertid inte skattetillägg och förseningsavgift m.m. Sådana debiteringar
måste därför kunna uteslutas när skattefordringar bevakas med förmånsrätt
i en konkurs. Det bör ske med tillämpning av likafördelningsmetoden, vilket
innebär att poster som inte är förenade med förmånsrätt, t.ex. ett skattetill-
lägg, i systemet behandlas som en från huvudfordringen fristående
debitering. En delbetalning skall alltså anses belöpa på vardera av dessa i
proportion till det debiterade beloppets storlek.
I Förmånsrättskommitténs (Ju 1996:02) uppdrag ingår bl.a. att överväga
om förmånsrätten kan behållas endast för vissa skatter, t.ex. preliminär A-
skatt och mervärdesskatt. Med den nu skisserade lösningen kan även en på
detta sätt begränsad förmånsrätt administreras i skattekontosystemet.
Införandet av detta innebär därför ingen begränsning av utrymmet för
kommittén att föreslå förändringar i skatteförmånsrätten av det nu antydda
slaget.
Prop. 1996/97:100
Del 1
357
I 2 § indrivningslagen föreskrivs att fordringar som har påförts enligt
bestämmelserna i någon av de där uppräknade författningarna har före-
trädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken vid utmätning av lön. Till de
fordringar som har företrädesrätt i dag hör alla fordringar som kommer att
omfattas av skattekontosystemet. Fordringar enligt skattebetalningslagen
avses på motsvarande sätt ha företrädesrätt vid utmätning av lön.
I dag gäller företrädesrätten bara om något annat inte föreskrivs i de
uppräknade författningarna. Undantag från företrädesrätten föreskrivs bl.a.
i uppbördslagen beträffande indrivning hos en arbetsgivare av ar-
betstagarens skatt, när något avdrag inte har gjorts.
De nu berörda undantagen från företrädesrätten har mycket liten praktisk
betydelse, bl.a. därför att de gäldenärer som de är tillämpliga på sällan har
inkomst av sådant slag att utmätning av lön är möjlig. Några bestämmelser
om motsvarande undantag har inte tagits in i skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Den skattskyldige skall själv betala in obetald
slutlig skatt. Skatten skall betalas efter en betalningsfrist på minst 90
dagar. Arbetsgivarnas medverkan i betalningen av kvarstående skatt
slopas därmed.
Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens. Utred-
ningen föreslår dock att betalningsfristen skall vara densamma som i
skattekontosystemet i övrigt, dvs. minst 30 dagar.
Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser uttalar sig i
frågan. Statskontoret ser förslaget som ett trendbrott i ambitionen att alltmer
undvika kontakter med det stora antalet enskilda fysiska personer. Brister
i nuvarande rutiner inom skattemyndigheten samt rutinerna för
informationsutbyte mellan arbetsgivare och skattemyndighet är dock enligt
Statskontoret tillräckliga skäl för att ändra betalningsansvaret. Statskontoret
vill emellertid inte utesluta ett framtida införande av en dansk modell där
preliminär skatt justeras med slutlig, eller en återgång till att arbetsgivare
skall göra avdrag för slutlig skatt. Riksrevisionsverket anser att dagens
system med arbetsgivaransvar för kvarskatteinbetalningar är effektivt och
till viss del borde vara kvar. Den föreslagna ordningen är inte att betrakta
som en förbättring för den enskilde, vilket med tanke på de förenklingar
företagen uppnår med det nya systemet talar för att kvarskatten även
fortsättningsvis borde betalas in av arbetsgivaren. Riksskatteverket godtar
att arbetsgivarens medverkan i betalningen av kvarstående skatt slopas. Mot
de administrativa fördelarna för arbetsgivarna och skatteförvaltningen skall
enligt verket vägas att påminnelseförfarandet kan bli mera omfattande än i
358
dag. Överlämnande till indrivning kommer att kunna ske betydligt tidigare
än i dag. Statens löne- och pensionsverk önskar att möjligheten att innehålla
och leverera in kvarskatt för de pensionärer som så önskar kvarstår. Verket
förväntar sig en kraftig reaktion från pensionärerna om denna service dras
in. Speciellt bland de äldre och sjuka pensionärerna kommer enligt verkets
bedömning ett väsentligt antal att efterfråga servicen att arbetsgivaren sköter
kvarskatten. Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget att slopa
arbetsgivarens medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt. Även Före-
tagens Uppgiftslämnardelegation, som förmodar att den totala kostnads-
besparingen för företagen av att inte medverka i uppbörden av kvarskattema
uppgår till betydande belopp, tillstyrker förslaget. Svenska Bankföreningen
avstyrker förslaget. Föreningen anser det i och för sig positivt att
arbetsgivarna avlastas från arbetet med att betala in kvarskatter för de
anställda men ser förslaget som en skatteskärpning i och med att inbetal-
ningstidpunkten tidigareläggs. Enligt föreningen kan detta också leda till att
många felaktigheter som i dag hinner rättas till under taxeringsåret inte
kommer att vara rättade när kvarskatten skall betalas. Svenska Revi-
sorsamfundet tillstyrker att den skattskyldige själv skall betala in obetald
slutlig skatt och att arbetsgivarnas medverkan upphör. Sveriges Fastig-
hetsägareförbund understryker det positiva i att arbetsgivare inte längre
skall vara skyldiga att betala in kvarskatt för de anställdas räkning men anser
att någon tidigareläggning av kvarskatteinbetalningen inte bör ske. Även
Näringslivets Skattedelegation tycker att det är bra att arbetsgivarna slipper
agera uppbördsman åt staten för obetalda kvarstående skatter. Delegationen
anser dock att betalningsfristen i vart fall övergångsvis bör vara minst tre
månader, eventuellt kombinerad med möjlighet till delbetalningar.
Skälen för regeringens förslag: En avstämning av skattekontot görs,
som tidigare nämnts, i samband med debiteringen av den slutliga skatten.
Om avstämningen leder till ett underskott på kontot bör den skattskyldige
ges ett visst rådrum för att kunna täcka underskottet. Kontot skall således
kunna uppvisa underskott under en viss tid utan att fordringen lämnas till
kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 14.2).
I dag gäller särskilda bestämmelser för betalning av kvarstående skatt om
den skattskyldige har A-skatt och en arbetsgivare som kan medverka genom
att verkställa skatteavdrag på bl.a. lön för att senare redovisa och betala den
innehållna skatten till skattemyndigheten.
Även i dessa fall har arbetstagaren en viss kortare tid på sig att själv
betala den kvarstående skatten innan arbetsgivaren börjar göra skatteavdrag.
Avdrag för kvarstående skatt skall göras under månaderna januari - mars
året efter taxeringsåret. Den innehållna skatten skall betalas senast den 10
april samma år. Den skattskyldige kan själv betala in skatten före
taxeringsårets utgång, dvs. mer än tre månader före förfallodagen för kvar-
stående skatt. Enligt uppgift från Riksskatteverket utnyttjas denna möjlighet
av ganska många skattskyldiga.
Om den skattskyldige inte före avdragsperioden kan visa upp ett kvitto
för sin arbetsgivare på att han har betalat skatten, är arbetsgivaren skyldig
att, jämte avdrag för betalning av preliminär skatt, göra skatteavdrag även
för betalning av den kvarstående skatten vid utbetalning av ersättning för
Prop. 1996/97:100
Del 1
359
arbete. Detta gäller under förutsättning att arbetstagaren har sin huvud-
sakliga inkomst av arbete från arbetsgivaren. Detsamma gäller om
skattemyndigheten har beslutat att avdrag skall göras eller om den skattskyl-
dige själv begär det.
De ytterligare förenklingar av deklarationsförfarandet som gäller fr.o.m.
1995 års taxering medför bl.a. att i stort sett alla deklarationsskyldiga
fysiska personer och dödsbon, ca 5,5 miljoner deklarationsskyldiga, kan
lämna förenklade självdeklarationer. De får sina slutskattsedlar senast den
31 augusti under taxeringsåret. Någon ändring av den senaste inbetalnings-
dagen för kvarstående skatt eller vad gäller arbetsgivarnas medverkan
gjordes inte i samband med dessa förenklingar av deklarationsförfarandet.
Den som lämnar en förenklad självdeklaration har emellertid möjlighet att
göra en frivillig inbetalning av en eventuell kvarstående skatt senast den 18
september under taxeringsåret. 1 så fall blir kvarskatteavgiften lägre än
annars.
I betänkandet anförs att det från olika näringslivsorganisationer under
utredningsarbetets gång har förts fram att arbetsgivarnas arbete med att
agera för statens räkning vad gäller avdrag för kvarstående skatt är betung-
ande och förenat med en inte oväsentlig administration som behövs enbart
för detta ändamål. Ett skäl till detta är att kvarskatten skall redovisas per
individ. I små företag görs redovisningen ofta manuellt. Myndigheter,
företag och anställda måste dessutom hålla reda på vem som är huvudarbets-
givare, vilket har sagts bli allt svårare när vi går mot en mer flexibel
arbetsmarknad.
Även inom skatteförvaltningen anses det system som hanterar arbets-
givarnas redovisning av kvarstående skatt, och den därpå följande avstäm-
ningen som leder till att arbetstagaren krediteras skatten, vara svårt att
administrera på ett effektivt sätt.
Användning av manuella redovisningsmetoder medför risk för dubbelre-
dovisning. Det är exempelvis inte ovanligt att avdrag som specificerats på
uppbördsdeklarationen också har tagits upp i en förteckning eller redovisats
med skatteinbetalningskort. Redovisningarna registreras regionalt för varje
län och bildar ett regionalt register. Eftersom arbetsgivarens uppgift om
totalt innehållen kvarstående skatt från uppbördsdeklarationens framsida
inte registreras, finns inte någon möjlighet att stämma av arbetsgivarnas
uppgifter om totalt avdragen skatt mot uppgifterna på arbetstagamivå om
vilka avdrag som gjorts. Därför kan det för närvarande inte heller markeras
maskinellt att dubbelredovisning skett. De brister som finns i det nuvarande
tekniska systemet leder sammantagna till att såväl avstämningen av
arbetsgivarredovisningen som avstämningen mellan redovisning och
betalning är resurs- och tidskrävande.
Ett system med skattekonton förutsätter ett delvis nytt synsätt på be-
talningar av skatter och avgifter, eftersom ett skattekonto utan avräknings-
ordning gör att en betalning inte kan destineras till att avse en viss debite-
ring. Det är därför inte möjligt att konstatera vilken skatt eller avgift som
lämnats obetald. Det är ett saldo som skattemyndigheten hanterar, inte en
fordran avseende en specifik skatt eller avgift. Att låta arbetsgivaren
verkställa skatteavdrag på lön för att täcka ett underskott som funnits på
Prop. 1996/97:100
Del 1
360
kontot vid en viss tidpunkt framstår därför som mindre lämpligt. Saldot kan
löpande förändras på grund av olika omständigheter och det kan t.o.m.
finnas ett överskott på kontot när skatteavdrag skall göras.
Vid bedömningen av arbetsgivarnas medverkan i betalningen måste
självfallet vägas in risken för att andra former för dessa betalningar kan leda
till ett ökat antal obetalda belopp som i sin tur kan leda till ett ökat antal
indrivningsuppdrag och ett försämrat uppbördsresultat.
Vid 1994 års taxering debiterades ca 2 960 000 skattskyldiga kvarstående
skatt på sammanlagt knappt 12 miljarder kronor. Fysiska personer med A-
skattsedel utan debitering av preliminär skatt svarade för ca 58 % av den
kvarstående skatten, medan de antalsmässigt motsvarade ca 93 % av dem
som debiterats en kvarstående skatt. Den genomsnittliga kvarstående skatten
inom denna kategori var ca 2 500 kr.
Av den debiterade kvarstående skatten för kategorin A-skattebetalare
utan debiterad preliminär skatt betalades uppskattningsvis endast ungefär
hälften genom arbetsgivarmedverkan.
Vid 1995 års taxering var förhållandena i stort sett desamma i fråga om
den kvarstående skattens storlek m.m. Så var fallet även beträffande skattens
fördelning mellan fysiska personer med A-skattsedel utan debiterad
preliminär skatt och övriga skattskyldiga.
Den genomsnittliga kvarstående skatten for fysiska personer har minskat
under 1990-talet. Vid 1992 års taxering uppgick den för fysiska personer
med A-skatt genomsnittligt till ca 3 300 kr. Vid de två därpå följande
taxeringarna hade den för denna kategori minskat till i genomsnitt ca 2 500
kr per skattskyldig och vid 1995 års taxering hade den minskat ytterligare
till ca 2 100 kr. Vid 1996 års taxering var genomsnittsbeloppet visserligen
högre, ca 3 000 kr, men det kan tillskrivas särskilda omständigheter. Till
dessa hör ändrade regler för reseavdrag och avdrag vid pensionssparande
samt för reavinstbeskattningen av aktier. Det finns mot den bakgrunden
knappast anledning att se 1996 års siffror som ett trendbrott. Mera sannolikt
är att genomsnittsbeloppet åter kommer att minska.
Som redovisats i det föregående omfattar det förenklade deklarations-
förfarandet det stora flertalet deklarationsskyldiga. Förenklingarna och
effektiviseringen av förfarandet innebär en väsentlig tidigareläggning av den
tidpunkt då den slutliga skatten blir känd. Det får, som utredningen
framhåller, anses följdriktigt att ta till vara denna effektivitetsvinst på så sätt
att också inbetalningen av resterande slutlig skatt görs tidigare än i dag.
Detta kan enklast åstadkommas om den skattskyldige själv betalar in det
aktuella beloppet. Redan i dagens system görs som nämnts ett stort antal
egna inbetalningar av kvarstående skatt och i fråga om tillkommande skatt
som påförts efter november taxeringsåret svarar den skattskyldige genomgå-
ende själv for inbetalningen.
Av utredningens redovisning framgår att det vid dess överväganden
rörande om betalningar av kvarstående skatt helt kan överlåtas på den
skattskyldige har förts fram att det finns risk for att skattebetalningarna
kommer att eftersättas, dvs. att den skattskyldige prioriterar andra
betalningar. Enligt regeringens bedömning, som överensstämmer med
utredningens, är dessa farhågor överdrivna. Det kan i stället antas att det
Prop. 1996/97:100
Del 1
361
stora flertalet skattskyldiga är angelägna om att på ett korrekt sätt sköta sina
betalningar oavsett om betalningarna gäller skatt eller någon annan skuld.
Ett alternativ till den nuvarande formen av arbetsgivarmedverkan som har
övervägts är det system som tillämpas i Danmark (jfr Statskontorets
remissynpunkter). Systemet innebär i korthet att obetald slutlig skatt som
uppgår till högst ett visst belopp läggs till nästkommande års preliminära
skatt. En sådan ordning passar emellertid mindre väl in i skattekontosys-
temet, där avsikten är att den skatt- eller avgiftsskyldiges samtliga skatte-
och avgiftsskulder skall behandlas i ett sammanhang. En lösning efter
danskt mönster innebär också att det inte blir någon tidigareläggning av
inbetalningen av de kvarstående skattebeloppen, utan tvärtom en senare-
läggning jämfört med dagens ordning.
Vid en samlad bedömning finner regeringen att övervägande skäl talar för
den lösning som utredningen föreslagit. Det bör alltså ankomma på den
skattskyldige själv att betala ett underskott som uppkommit vid avstämning-
en mellan preliminär och slutlig skatt. Regeringen har härvid beaktat de
administrativa fördelar som en sådan ordning innebär främst för arbetsgivar-
na, men också för skattemyndigheterna. Enligt regeringens mening kan man
dock inte bortse från att en betalningsfrist på 30 dagar kan innebära
avsevärda påfrestningar från likviditetssynpunkt för vissa av de skattskyldi-
ga för vilka ett underskott uppkommer vid avräkningen. I många fall torde
det röra sig om löntagare med relativt små inkomster. Underskotten kan ha
skilda orsaker, t.ex. att ett beslut om jämkning av den preliminära skatten
har tillämpats parallellt av mer än en utbetalare av lön. Regeringen föreslår
därför att en längre betalningsfrist, minst 90 dagar, skall gälla i fråga om
underskott som uppkommer vid avstämningen av preliminär skatt mot slutlig
skatt.
För övriga skatt- eller avgiftsskyldiga, dvs. sådana skattskyldiga som har
lämnat en särskild självdeklaration, har vi föreslagit en delvis förändrad
ordning såvitt avser tidpunkten för debitering av slutlig skatt (se avsnitt 20).
Flertalet skattskyldiga inom denna grupp saknar arbetsgivare och är därför
redan i dag skyldiga att själva redovisa och betala en eventuell kvarstående
skatt.
En tidigareläggning av inbetalningstidpunkten kan medföra samma
likviditetsproblem för dessa som för övriga skattskyldiga. Med hänsyn till
detta och till vikten av enhetliga regler föreslår vi att samma betalningsfrist
i fråga om obetald slutlig skatt, minst 90 dagar, skall gälla för alla skattskyl-
diga.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens bedömning: Något förenklat löneexekutivt förfarande för
fordringar avseende obetald slutlig skatt bör inte införas.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett förenklat förfarande,
utan prövning av frågan om förbehållsbelopp, skall tillämpas vid indrivning
362
av fordringar på obetald slutlig skatt på högst 10 000 kr. Denna ordning
skall gälla bara om gäldenären inte redan är föremål för indrivningsåtgärder.
Om gäldenären åberopar förbehållsbelopp skall förfarandet övergå till den
ordinarie formen för löneexekution.
Remissinstanserna: Bara några få remissinstanser uttalar sig särskilt om
det föreslagna förenklade förfarandet. Riksrevisionsverket ställer sig
tveksamt till förslaget om ett förenklat löneexekutivt förfarande där
slutskatten särbehandlas. Om, å andra sidan, alla allmänna mål under 10 000
kr skulle kunna drivas in utan prövning av förbehållsbelopp är enligt
Riksrevisionsverket frågan om det inte borde vara möjligt även för enskilda
mål. Om ett förenklat löneexekutivt institut ändå tillskapas innebär den
föreslagna konstruktionen att gäldenären kan göra invändning och begära
prövning av förbehållsbelopp, varvid förfarandet övergår till vanliga regler
för löneexekution. Riksrevisionsverket anser att denna lösning innebär att
det bör ställas krav på att information om denna möjlighet ges i samband
med kronofogdemyndighetens första krav. Riksskatteverket avstyrker det
föreslagna förenklade löneexekeutiva förfarandet och föreslår i stället att
man avvaktar resultatet av att ta bort arbetsgivarens medverkan samt att en
reformering med syfte att förenkla hela det nuvarande löneutmätningsinstitu-
tet snarast genomförs. Skälet för Riksskatteverkets avstyrkande är främst att
det enligt verket kan befaras att ett stort antal skattskyldiga kommer att göra
invändningar och åberopa förbehållsbelopp. Detta kommer att innebära ett
avsevärt merarbete för kronofogdemyndigheten och arbetsgivarna. Att
införa ett nytt exekutivt förfarande som bara kan tillämpas på ett litet antal
skattskyldiga är enligt verkets mening olämpligt. Malmö tingsrätt motsätter
sig förslaget om ett förenklat löneexekutivt förfarande, eftersom det enligt
tingsrätten synes vara förkastligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv att låta
frågan om gäldenären skall få förbehållsbelopp bli beroende av om denne
känner till sin rätt att påkalla förbehåll.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningens förslag i denna del
syftar till att minimera kronofogdemyndigheternas arbetsinsats vid
indrivning av obetald slutlig skatt hos skattskyldiga som är arbetstagare och
som bara har debiterats slutlig skatt på skattekontot. Enligt regeringens
mening kan man emellertid inte avfärda de invändningar som bl.a.
Riksskatteverket har riktat mot förslaget. Som verket anfört kan det befaras
att antalet fall där det förenklade förfarandet skulle komma att tillämpas kan
bli mycket litet. Om den bedömningen är riktig skulle införandet av ett
förenklat förfarande i enlighet med utredningens förslag snarast orsaka
merarbete, eftersom kronofogdemyndigheten i en stor del av fallen skulle
behöva meddela mer än ett beslut. Detta skulle också orsaka extra arbete för
arbetsgivarna. Regeringen ansluter sig därför till Riksskatteverkets
bedömning att man i vart fall hellre bör avvakta till dess någon erfarenhet
vunnits av hur antalet indrivningsfall påverkas av att arbetsgivarnas
medverkan i uppbörden slopas. Som verket anfört kan det finnas skäl att
längre fram återkomma till frågan om ett mera schabloniserat och därmed
enklare förfarande. Det kan då bli aktuellt att inrikta övervägandena på
löneutmätning i alla allmänna mål och eventuellt även enskilda mål, som rör
indrivning av mindre belopp.
Prop. 1996/97:100
Del 1
363
Prop. 1996/97:100
Del 1
De nuvarande bestämmelserna om betalning av egenavgifter till forsäk-
ringen för tilläggspension finns dels i uppbördslagen (1953:272, UBL), dels
i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Enligt 29 § UBL skall den skatt som betalats för ett visst år i första hand
anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för det året. Den tilläggs-
pensionsavgift som ingår i slutlig skatt skall vara betald före den 1 oktober
året efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig skatt skall vara betald
inom åtta månader efter utgången av den månad då underrättelse om
debitering av avgiften meddelades den skattskyldige. Om inte hela
tilläggspensionsavgiften har betalats inom den föreskrivna tiden, omdebite-
ras den slutliga eller tillkommande skatten med uteslutande av avgiften.
Enligt bestämmelserna i 11 kap. 6 § AFL får den som har haft inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning räkna sig till godo pensionspoäng
endast om hela tilläggspensionsavgiften har betalats i rätt tid. Ett undantag
gäller dock för de två år som närmast föregått det år för vilken pension
börjar uppbäras. I 12 kap. 2 § AFL föreskrivs vidare att det vid beräkning
av pension skall tas hänsyn till varje år för vilket pensionspoäng, till följd
av underlåten avgiftsbetalning, inte har tillgodoräknats. Denna bestämmelse
tillämpas inte om den försäkrade för samma år tillgodoräknats pensions-
poäng för inkomst av anställning. Mot rätten till pension svarar alltså, såvitt
avser inkomst av annat förvärvsarbete, i princip en skyldighet att betala en
avgift.
Nuvarande bestämmelser om betalning av tilläggspensionsavgift innebär
således att hela den avgift som har debiterats måste betalas senast vid en viss
tidpunkt. I annat fall tas all tilläggspensionsavgift bort från debiteringen.
Den försäkrade får då inte några pensionspoäng för inkomst av annat
förvärvsarbete för det år som avgiften avser. Som motivering till nämnda
ordning har åberopats det försäkringsmässiga inslaget i tilläggspen-
sionssystemet. Om samma ordning skall gälla inom skattekontosystemet
krävs att det går att se att det är just tilläggspensionsavgiften bland
förekommande skatter och avgifter som har betalats.
Ett sätt att åstadkomma detta är som utredningen nämner att införa en
prioriteringsordning som anger att det som har betalats av skatter och
avgifter i första hand skall anses utgöra tilläggspensionsavgift, dvs. på
ungefär samma sätt som i dag. Som sagts tidigare bör dock förfaranden som
innebär att skatter och avgifter särredovisas genom prioriterings- eller
avräkningsordningar undvikas. Sådana förfaranden sätter nämligen
enhetligheten, enkelheten och systematiken i skattekontosystemet ur spel.
De kräver också en omfattande och dyrbar administration. Bland annat
skulle särskilda regler krävas i fråga om hur och när en kontohavare skall
underrättas om obetalda avgifter, vad som skall gälla vid en begäran om be-
talningsanstånd och vid överlämnande för indrivning. Det är således inte
364
bara i samband med beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten som
behov skulle finnas av att kunna ange hur stort belopp av skatter och
avgifter som avser tilläggspensionsavgift. Om sedan ytterligare krav på
motsvarande prioriteringar skulle göras för andra avgifter skulle sannolikt
komplikationerna av en avräkningsordning i flera led, eventuellt i kom-
bination med en kronologisk turordning, betyda att det fick införas ett
redovisnings- och betalningssystem för dessa avgifter som administrerades
helt skilt från det föreslagna nya systemet för redovisning och betalning av
skatter och avgifter. Detta skall jämföras med de fördelar i form av bl.a.
samordning och enkelhet som kan vinnas i ett enhetligt system med skatte-
konton utan avräkningsordning. Från dessa utgångspunkter är det som
utredningen påpekar en given strävan att finna en lösning som gör att
betalningar av det slag som tilläggspensionsavgiften representerar helt kan
inordnas i skattekontosystemet. Som föreslagits i avsnitt 11.2 bör därför
likafördelningsmetoden tillämpas även på dessa betalningar. Metoden
innebär som redan nämnts att varje betalning av en skatt eller avgift skall
behandlas lika, dvs. om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade
skatte- och avgiftsbeloppet för en viss period har betalats, anses varje
debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som de utgör av det samman-
lagda skatte- och avgiftsbeloppet.
I fråga om tilläggspensionsavgiften innebär likafördelningmetoden att om
en viss andel av samtliga skatter och avgifter betalats anses en motsvarande
andel av tilläggspensionsavgiften ha betalats. Tilläggspensionsavgiften
kommer därmed inte längre att särbehandlas. I princip blir den ur den
enskildes perspektiv lika viktig att betala som varje annan förekommande
skatt eller avgift. Även från det allmännas sida får den principiella utgångs-
punkten bli att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga.
Mot bakgrund av vad nu sagts bör inget undantag från likafördelnings-
metoden göras såvitt avser betalningar av tilläggspensionsavgift. En
precisering behövs dock för att det skall vara möjligt att för varje inkomstår
ange hur mycket av tilläggspensionsavgiften som är betald för året.
En likafördelningsmetod i ett i övrigt oförändrat tilläggspensionssystem
skulle innebära en påtaglig förändring jämfört med dagens system. Utan
någon annan ändring i regleringen av tilläggspensionssystemet innebär
tillämpningen av en likafördelningsmetod nämligen att alla skatter och
avgifter måste ha betalats i sin helhet om den försäkrade skall få tillgodoräk-
na sig några pensionspoäng för det aktuella inkomståret. En anpassning av
reglerna för tillgodoräknande av pensionspoäng bör därför göras. Utgångs-
punkten bör därvid vara att sådant tillgodoräknande skall ske för den andel
av inkomsten för vilken tilläggspensionsavgift anses vara betald. Den
försäkrade som t.ex. betalat hälften av sina skatter och avgifter bör alltså
behandlas på samma sätt som den som till fullo betalat skatter och avgifter
men som endast haft hälften så höga inkomster.
Liksom hittills bör uppgift om för vilken inkomst pensionspoäng skall
tillgodoräknas lämnas av Riksskatteverket till socialförsäkringsadministra-
tionen snarast efter avstämningstidpunkten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
365
Del 1
Regeringens förslag: Beräkningen av hur stor andel av tilläggs-
pensionsavgiften som har betalats via den preliminära skatten görs vid
den årliga avstämningen av slutlig skatt för inkomståret. Om den
betalda preliminära skatten stämmer överens med eller är större än den
slutliga skatten skall tilläggspensionsavgiften anses vara fullt betald. Är
den betalda preliminära skatten lägre än den slutliga skatten anses så
stor del av det betalda beloppet avse avgift som motsvarar hela
avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs
under inkomståret och fram till tidpunkten for debitering av slutlig skatt
enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Den del
av tilläggspensionsavgiften som vid denna tidpunkt anses vara betald
kan därefter inte reduceras oavsett framtida kontoställningar.
Belopp som betalas efter debiteringen av slutlig skatt enligt det
grundläggande beslutet om sådan skatt men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret proportioneras och anses som betalning
av obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalning görs.
Detsamma gäller om avgift debiterats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas
före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debitera-
des.
Om tilläggspensionsavgiften för ett visst inkomstår sätts ned men
fortfarande överstiger redan betald avgift anses avgiften vara betald
med det belopp som tidigare fastställts. Skulle avgiften sättas ned till ett
belopp som är lägre än det redan betalda beloppet skall överskjutande
del betalas tillbaka eller tillgodoföras kontot.
Avgift som inte har betalats inom föreskriven tid bortfaller.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att proportioneringen
skall ske med utgångspunkt från samtliga debiteringar och krediteringar på
den skattskyldiges skattekonto under en avstämningsperiod. Denna period
skulle sträcka sig fr.o.m. det grundläggande beslutet om slutlig skatt fram till
utgången av det tredje kalenderåret efter inkomståret. Om det finns särskilda
skäl skulle beräkningen kunna justeras med debiteringar och krediteringar
som bokförts på skattekontot i anslutning till avstämningsperiodens utgång.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens
förslag och anför att den föreslagna senareläggningen av avstämnings-
perioden medför att de flesta omprövningar av den slutliga skatten hinner
göras inom perioden. Antalet omräkningar av pensionspoäng eller pensions-
rätt torde därför minska. Även Riksskatteverket tillstyrker utredningens
förslag, men pekar på att det finns vissa oklarheter i de fall den skattskyldige
blir föremål för eftertaxering och påförd tilläggspensionsavgift för
ifrågavarande inkomstår efter utgången av mätperioden. Riksrevisionsverket
anser att frågan om hur betalningsplikten för en viss period skall anses
366
fullgjord behöver belysas ytterligare. Länsrätten i Stockholms län ifrågasät-
ter om inte avstämningsperioden är väl lång. Inom den föreslagna perioden
skall samtliga skatter och avgifter betalas. Detta innebär att skattskyldiga
kan gå miste om ganska mycket pensionsförmåner även för tid där de skött
betalningarna.
Skälen for regeringens forslag: Likafördelningsmetoden får, som redan
påpekats (se avsnitt 16.1), till följd att den som vill ha pensionspoäng som
helt svarar mot inkomsten måste betala samtliga skatter och avgifter.
I dag görs avstämningen for att avgöra hur stor andel av tilläggspen-
sionsavgiften som har betalats vid en viss tidpunkt - före den 1 oktober året
efter taxeringsåret respektive inom åtta månader efter utgången av den
månad då underrättelse om debitering av tilläggspensionsavgiften meddela-
des den skattskyldige. Tidpunkten för avstämning innebär här en frist inom
vilken den skattskyldige skall ha betalat avgiften.
Utredningen har föreslagit att tilläggspensionsavgiften skall bestämmas
med utgångpunkt från samtliga debiteringar och krediteringar på ett
skattekonto under en avstämningsperiod. Perioden skulle omfatta tiden
fr.o.m. det grundläggande beslutet om slutlig skatt fram till utgången av det
tredje kalenderåret efter inkomståret. Förslaget innebär att den skattskyldige
for att kunna tillgodogöra sig hel tilläggspension måste sköta samtliga sina
skatte- och avgiftsbetalningar under ett flertal inkomstår.
Förslaget får enligt vår mening för långtgående konsekvenser vid en brist
i betalningen av skatter och avgifter för ett senare inkomstår än det år det
grundläggande beslutet om slutlig skatt avser. Vi förordar därför en annan
beräkningsmetod. Utgångspunkten vid beräkningen av hur mycket
tilläggspensionsavgift som har betalats bör i stället vara tidpunkten för
debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt.
Vid denna tidpunkt är de betalningar som med hjälp av likafördelningsmeto-
den skall beaktas vid bedömningen av om hela den preliminära skatten har
betalats kända, dvs. betalningar som görs under inkomståret och fram till
tidpunkten för debitering av slutlig skatt. Framkommer det därvid att den
betalda preliminära skatten stämmer överens med eller är större än den
slutliga skatten for inkomståret anses hela tilläggspensionsavgiften vara
betald. Senare debiteringar och krediteringar på skattekontot bör inte kunna
förändra detta förhållande. Om det däremot visar sig att den betalda
preliminära skatten är lägre än den slutligt bestämda skatten och inte heller
är betald senast vid debiteringstillfället bör den andel som anses utgöra
betalning av tilläggspensionsavgiften bestämmas till samma andel som
avgiften utgör av den debiterade slutliga skatten. Vad som därigenom
konstaterats vara betalt av tilläggspensionsavgiften skall i likhet med vad
som gäller om hela avgiften betalats, inte senare kunna reduceras oavsett
kommande kontoställningar.
Den skattskyldige som vid tidpunkten för debiteringen av den slutliga
skatten inte till fullo har betalat sin tilläggspensionsavgift bör även, på
samma sätt som i dag, ges en möjlighet att inom en viss tid kunna fullgöra
sin betalning. Belopp som under denna tid betalas in eller på annat sätt
tillgodoräknas den skattskyldiges skattekonto skall därför anses utgöra
betalning for obetald tilläggspensionsavgift med samma kvotdel som obetald
Prop. 1996/97:100
Del 1
367
pensionsavgift utgör av hans sammanlagda skuld vid den tidpunkt då
beloppet skall tillgodoräknas kontot. Tiden under vilken den skattskyldige
på ett sådant sätt kan "läka" den uteblivna betalningen bör bestämmas till
utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Därefter kan den på
ordinarie väg betalda tilläggspensionsavgiften inte ändras. Skulle debitering-
en ändras genom ett omprövningsbeslut eller domstolsbeslut, skall
möjligheten att "läka" utebliven betalning även gälla i fråga om belopp som
betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten i sådant
beslut debiterades.
Skulle den fastställda tilläggspensionsavgiften efter omprövningsbeslut
eller domstolsbeslut sättas ned men fortfarande överstiga redan betald avgift
anses avgiften vara betald med det belopp som redan har betalats. Skulle
avgiften i stället sättas ned till ett belopp som är lägre än det redan betalda
skall överskjutande del betalas tillbaka till den skattskyldige eller tillgodofö-
ras dennes skattekonto. Tilläggspensionsavgiften anses då vara helt betald.
Avgift som inte har betalats inom de ovan angivna tiderna tas inte ut och
eventuell skatteskuld sätts ned i motsvarande mån. Denna del av avgiften
ger inte heller någon förmån.
Vår metod får anses lämpligare än den utredningen föreslagit eftersom
den medför att den skattskyldige vid brister i betalningen av skatter och
avgifter inte mister tilläggspension avseende ett tidigare inkomstår.
Slutligen kan påpekas att särskilda fortsatta överväganden i fråga om
hanteringen av betalningar av pensionsavgifter i skattekontosystemet kan
vara motiverade av det pågående arbetet med att reformera ålderspensions-
systemet. Konsekvenserna inom ramen för ett reformerat pensionssystem av
ändrade former för hur pensionsavgifterna bör administreras bör lämpligen
övervägas.
De nu föreslagna reglerna har tagits in i 16 kap. 12 § skattebetalningsla-
gen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
368
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsar-
bete skall tillgodoräknas endast på den andel av den pensionsgrundande
inkomsten som motsvarar den andel av tilläggspensionsavgiften som
har betalats enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Andelsberäkning-
en görs därvid på inkomsten utan avdrag för det första basbeloppet.
Pensionspoäng skall dock inte tillgodoräknas om andelen av inkomsten
av förvärvsarbete ensam eller tillsammans med annan inkomst som
ligger till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst inte
uppgår till ett basbelopp.
Pensionspoäng skall alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande
inkomst som kommer från inkomst av annat förvärvsarbete när det
gäller sjukpenning och rehabiliteringspenning m.m.
Det undantag som i dag finns i fråga om tillgodoräknande av
pensionspoäng utan hinder av att avgiften inte till fullo erlagts, såvitt
avser de båda år som närmast föregår det år för vilket pension börjar
uppbäras, tas bort för tiden efter utgången av år 1997.
Vid beräkning av tilläggspension skall för tiden från och med
inkomståret 1998 minskning av pensionen genom höjning av delnings-
talet inte ske för år för vilka en försäkrad till följd av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag när det gäller tillgodoräknande av pensionspoäng.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens
förslag, men pekar på att beslut om omräkningar av pensionspoäng kommer
att fattas mer än två år efter inkomståret. Under mellantiden kan då i vissa
fall pension ha betalats ut med för högt belopp. Verket efterlyser därför
lagstöd för att kunna återkräva för högt utbetald pension.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare sagts (se avsnitt 16.1)
innebär dagens regler att tilläggspensionsavgift anses ha betalats före andra
avgifter och skatter. Om inte hela tilläggspensionsavgiften för inkomst av
annat förvärvsarbete har betalats före den 1 oktober året efter taxeringsåret
eller, såvitt avser avgift som inte ingår i slutlig skatt, inom åtta månader efter
utgången av den månad då underrättelse om debiteringen av avgiften
meddelades den skattskyldige, görs en omdebitering. Tilläggspensions-
avgiften tas då bort och eventuellt inbetalt belopp tillgodoräknas den
enskilde såsom betald skatt. Någon pensionspoäng skall då inte tillgodoräk-
nas för inkomst av annat förvärvsarbete.
Enligt vårt förslag skall tilläggspensionsavgiften jämställas med övriga
skatte- och avgiftsbetalningar och en likafördelning göras vid bestämmande
av hur mycket av avgiften som är betald. En sådan likafördelning innebär att
vid minsta brist i betalning av avgifter och skatter anses inte tiJ läggs-
pensionsavgiften till fullo betald. Utan ändring av reglerna om tillgodoräk-
24 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
369
nande av pensionspoäng skulle det innebära att samtliga skatter och avgifter
måste betalas for att pensionspoäng skall tillgodoräknas för inkomst av
annat förvärvsarbete. Detta kan inte anses skäligt.
Tillgodoräknande av pensionspoäng
För varje år för vilket en person är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller
andra stycket AFL skall pensionsgrundande inkomst tillgodoräknas honom
eller henne på grundval av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete under året. Vissa undantag gäller dock bl.a. för år före 16 års
ålder och efter 64 års ålder.
Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete beräknas var
för sig och avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Summan av dessa
inkomster, i den utsträckning de överstiger det för inkomståret gällande
förhöjda basbeloppet och inte överstiger sju och en halv gånger samma
basbelopp, utgör den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Det "första
basbeloppet" avräknas därvid i första hand från inkomst av anställning
medan den inkomst som överstiger sju och en halv gånger det förhöjda
basbeloppet i första hand avräknas från inkomst av annat förvärvsarbete.
Den pensionsgrundande inkomsten bestäms av skattemyndigheten enligt de
närmare bestämmelser som finns i 11 kap. AFL och i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1963:381) om allmän
försäkring.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en
försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom eller henne. Pensions-
poängen beräknas genom att den pensionsgrundande inkomsten delas med
det för året gällande förhöjda basbeloppet. Pensionspoäng skall emellertid
inte tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete om inte tilläggspen-
sionsavgiften för den inkomsten betalats till fullo inom föreskriven tid. Som
tidigare anförts bör dessa regler anpassas till de ändrade reglerna när det
gäller bedömningen av i vilken utsträckning en avgift eller skatt skall anses
vara betald när full betalning inte erlagts.
Utgångspunkten för tillgodoräknande av pensionspoäng avseende
inkomst av annat förvärvsarbete bör fortsättningsvis vara att sådant
tillgodoräknande skall ske för den andel av inkomsten för vilken
tilläggspensionsavgift anses vara betald. Vid andelsberäkningen bör
inkomster i form av sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. undantas
eftersom någon tilläggspensionsavgift inte tas ut på sådana inkomster.
Samma andel skatter och avgifter som har betalats på hela inkomsten oavsett
hur hög inkomsten har varit, bör således användas vid tillgodoräknande av
pensionspoäng på den pensionsgrundande inkomsten. Den som t.ex. har en
inkomst på 15 förhöjda basbelopp men endast betalat 75 % av sina skatter
och avgifter tillgodoräknas pensionspoäng på endast 75 % av sin pensions-
grundande inkomst medan den som har en inkomst på 7,5 förhöjda
basbelopp och betalar samtliga sina skatter och avgifter tillgodoräknas
pensionspoäng på hela sin pensionsgrundande inkomst. Den försäkrade som
betalat hälften av sina skatter och avgifter bör alltså i princip behandlas på
Prop. 1996/97:100
Del 1
370
samma sätt som den som till fullo betalat sina skatter och avgifter men som
endast haft hälften så höga inkomster. Detta innebär att pensionspoäng för
inkomst av annat förvärvsarbete alltid kommer att tillgodoräknas en
försäkrad som betalat någon del av sina skatter och avgifter, dock med det
undantaget att den inkomst för vilken tilläggspensionsavgift skall anses vara
betald tillsammans med eventuell inkomst av anställning måste uppgå till
mer än ett förhöjt basbelopp.
I likhet med vad som gäller i dag bör pensionspoäng alltid tillgodoräknas
för pensionsgrundande inkomst som kommer från inkomst av sjukpenning,
rehabiliteringspenning m.m.
Beräkningen av pensionspoäng görs normalt i direkt anslutning till att
den pensionsgrundande inkomsten bestäms av skattemyndigheten. Liksom
hittills kommer därför bristande avgiftsbetalning att kunna konstateras och
tillgodoräknad pensionspoäng korrigeras först två år efter inkomståret.
Tidpunkten för den slutliga ordinarie betalningen tidigareläggs dock från
den 1 oktober till utgången av juni månad. Omräkning av pensionspoängen
kan då göras. Vidare kommer, om avgiften debiteras på annat sätt än genom
grundläggande belut om slutlig skatt, omräkning av pensionspoäng att kunna
göras om avgiften betalats före utgången av fjärde månaden efter den månad
då skatten debiterats.
I dag gäller att pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om
tilläggspensionsavgiften för året till fullo betalats inom föreskriven tid. Ett
undantag härifrån finns dock. Utan hinder av att hela avgiften betalats på
föreskrivet sätt skall pensionspoäng alltid tillgodoräknas för de båda år som
närmast föregått det år då pension vid bifall till en ansökan därom skulle
börja utges. Med anledning av den nu föreslagna principen om tillgodoräk-
nande av pensionspoäng utifrån betalad andel av tilläggspensionsavgiften
anser regeringen att det inte längre finns skäl till att denna regel skall
kvarstå. Den försäkrade går ju inte längre miste om hela pensionspoängen
om inte hela avgiften betalats inom den föreskrivna tiden. Med hänsyn
härtill och till att avstämningstidpunkten för hur stor andel av tilläggspen-
sionsavgiften som slutligt har betalats alltjämt är så sen att utbetalning av
pension kan ha påbörjats finns det anledning att, som Riksförsäkringsverket
föreslagit, ändra reglerna om återbetalningsskyldighet. Regeringen
återkommer till detta i det följande.
Liksom hittills bör uppgift om för vilken inkomst pensionspoäng skall
tillgodoräknas lämnas av Riksskatteverket till Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna snarast efter avstämningstidpunkten.
Beräkning av tilläggspension
Förutom att rätten till pensionspoäng förloras för inkomst av annat
förvärvsarbete om inte avgiften till fullo betalats finns enligt nuvarande
regler även en särskild beräkningsregel för den försäkrades tilläggspension.
Enligt 12 kap. 2 § AFL beräknas en persons ålderspension utifrån medeltalet
av de pensionspoäng som tillgodoräknats honom eller henne eller, om
pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, utifrån medeltalet av de 15
Prop. 1996/97:100
Del 1
371
högsta poängtalen som tillgodoräknats honom eller henne. Om
pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år skall oavkortad pension
multipliceras med kvoten mellan det antal år för vilka den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng och talet 30. Om pensionspoäng inte
tillgodoräknats den försäkrade på grund av att avgiftsbetalning inte skett till
fullo skall, enligt 12 kap. 2 § andra stycket AFL, talet 30 ökas med ett for
varje år för vilket pensionspoäng inte tillgodoräknats till följd av sådan
utebliven betalning. Ökning kan göras upp till 50. Talet i täljaren kan
däremot aldrig överstiga 30. Detta innebär att t.ex. en person som haft
pensionsgrundande inkomst for 35 år men som till följd av reglerna om
tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats pensionspoäng för 10 av dessa år, kommer att få sin pension
reducerad till 25/40-delar av oavkortad pension.
Redan i dag innebär nämnda regler olika behandling av olika personer.
Den som har haft inkomst av annat förvärvsarbete och som förlorat sin
pensionspoäng på grund av att avgiftsbetalning inte skett till fullo men som
samma år även har haft inkomst av anställning överstigande ett förhöjt
basbelopp kommer nämligen att tillgodoräknas pensionspoäng för det året.
Någon ökning av talet i nämnaren enligt 12 kap. 2 § andra stycket AFL blir
därmed aldrig aktuell för en sådan person.
Om nämnda regler inte ändras skulle de nu föreslagna bestämmelserna
for tillgodoräknande av pensionspoäng dessutom innebära att en person med
lägre inkomst som betalar t.ex. en tredjedel av sin tilläggspensionsavgift inte
tillgodoräknas pensionspoäng till följd av att den andel av inkomsten av
annat förvärvsarbete for vilken tilläggspensionsavgift anses vara betalad
understiger ett basbelopp, medan en person med högre inkomst som betalar
samma andel av sin tilläggspensionsavgift kommer att tillgodoräknas
pensionspoäng och därmed inte kommer att påverkas av reglerna i 12 kap.
2 § andra stycket AFL.
Vi föreslår därför att andra stycket i 12 kap. 2 § AFL upphävs. Nämnda
bestämmelser bör dock fortfarande gälla i den utsträckning pensionspoäng,
på grund av att tilläggspensionsavgift inte till fullo har betalats, inte
tillgodoräknats för inkomst av annat förvärvsarbete for år före år 1998.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Återbetalningsskyldighet av för mycket utbetalad tilläggspension
Såsom det tidigare angivits kan i vissa fall för mycket tilläggspension ges ut
under en viss tid. En sådan situation kan uppstå om tilläggspension har
börjat betalas ut och det senare, vid avstämningstidpunkten, framkommer att
den försäkrade inte har betalat sina skatter och avgifter året eller de två åren
före det då denne börjat uppbära pension. Tilläggspensionen skall då räknas
om och det som betalats ut för mycket skall återkrävas.
I 20 kap. 4 § AFL regleras sådana förhållanden som återkrav av för
mycket utbetalad pension m.m. I detta lagrum bör ett stadgande införas som
direkt reglerar återbetalningssituationer när tillgodoräknandet av pensions-
poäng ändras på grund av uteblivna skatte- och avgiftsbetalningar. Regeln
om att avdrag får göras for obetalda avgifter bör ej längre finnas kvar
372
eftersom de avgifter som inte betalats vid avstämningstidpunkten bortfaller
(se avsnitt 16.2).
I fråga om preskription av fordringar i allmänhet gäller preskriptionslagen
(1981:130) om inte annat är särskilt föreskrivet. Huvudregeln enligt den
lagen är att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte
preskriptionen avbryts dessförinnan. För fordringar mot en konsument gäller
i vissa fall en kortare preskriptionstid på tre år.
För skattefordringar finns särskilda föreskrifter i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m. (skattepreskriptionslagen). Preskrip-
tionslagen gäller alltså inte för sådana fordringar.
Preskription enligt skattepreskriptionslagen innebär att åtgärder för att fa
betalt för en fordran inte längre får vidtas (10 §). Exempel på sådana
åtgärder är betalningsanmaning, kvittning, utmätning och ansökan om
förlängning av preskriptionstiden. Om en fordran innan preskription inträtt
säkerställts helt eller delvis genom en sådan åtgärd, får åtgärden emellertid
fullföljas även efter det att preskriptionstiden gått ut.
Lagen om preskription av skattefordringar m.m. gäller i fråga om pre-
skription av skatt och andra fordringar som det allmänna har rätt till och som
drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. I lagens tillämpningsområde innefattas således bl.a. de
skatter och avgifter som är avsedda att ingå i skattekontosystemet.
Den ordinarie preskriptionstiden för skattefordringar är fem år och enligt
huvudregeln är utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden
utgången av det kalenderår då fordringen förföll till betalning. På förfal-
lodagen är vanligtvis en skattefordran fastställd till sitt belopp och alltså
känd för skattemyndigheten. Men i vissa fall förfaller skatten till betalning
utan att så är fallet (se exempelvis 16 kap. 1 § mervärdesskattelagen,
1994:200, ML). Preskriptionstiden räknas då från utgången av det kalender-
år under vilket beslut om fastställandet av fordringen meddelades. Om inte
tidpunkten för detta fastställelsebeslut togs som utgångspunkt skulle en
fordran i sämsta fall kunna bli preskriberad innan indrivningsåtgärder hunnit
vidtas.
Ibland meddelas flera beslut beträffande samma fordran. Det kan betyda
att ett tidigare fastställt skattebelopp höjs. I så fall beräknas särskild
preskriptionstid endast på det ytterligare belopp som skall betalas. Detta
gäller oavsett om det är fråga om ett omprövningbeslut meddelat av
skattemyndighet eller om beslutet meddelats av domstol.
I fråga om innehållen preliminär eller kvarstående skatt som inte betalas
in gäller att det krävs ett beslut om arbetsgivarens ansvar för skatten.
Utgången av det kalenderår då beslut om betalningsskyldighet meddelades
är i dessa fall utgångspunkt för beräkningen av preskriptionstiden.
Prop. 1996/97:100
Del 1
373
Motsvarande gäller när en arbetsgivare har underlåtit att göra skatteavdrag.
Om ett sådant beslut meddelas innan arbetstagarens slutliga skatt har
debiterats, riktas fastställelsebeslutet även mot denne.
Beträffande arbetsgivaravgifter gäller i princip vad som sagts i fråga om
innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (1953:272).
Mervärdesskatt anses beslutad i enlighet med deklarationen utan att
särskilt beslut meddelas. Det belopp som anges i deklarationen är förfallet
till betalning den dag deklarationen skall lämnas. Om det finns skäl för det
får skattemyndigheten ompröva skatt som beslutats på detta sätt. Om den
skattskyldige lämnar deklaration i rätt tid räknas preskriptionstiden för där
angivet belopp med utgångspunkt från förfallodagen. Lämnas inte någon
deklaration förfaller skatten ändå till betalning den dag då deklaration skulle
ha lämnats. I ett sådant fall räknas emellertid preskriptionstiden från utgång-
en av det kalenderår då fordringen fastställs genom beslut. Den dag då
skatten beslutas är avgörande också då skatten i andra fall bestäms genom
särskilt beslut, exempelvis ett beslut enligt 16 kap. 17 § ML om betalnings-
skyldighet för företrädare.
Om anstånd helt eller delvis medges med betalning av en skatt eller
avgift, preskriberas fordringen till den del den omfattas av anståndet tidigast
två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att gälla (4 §
skattepreskriptionslagen). 1 praktiken innebär detta en längre tid för
preskription endast om anståndet upphör senare än två år före den ordinarie
preskriptionstidens utgång.
Motsvarande regler gäller när beslut om företagsrekonstruktion enligt
lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion har meddelats innan fordringen
preskriberats. En fordran preskriberas då tidigast två år efter utgången av det
kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller ett ackord skall vara
fullgjort (5 § skattepreskriptionslagen).
Om den som svarar för betalning av en fordran får uppskov med be-
talningen av kronofogdemyndigheten, preskriberas fordringen tidigast vid
utgången av det kalenderår då betalningen skall vara fullgjord enligt
medgivandet. Fordringen preskriberas emellertid härigenom inte senare än
tio år efter utgången av det kalenderår då ordinarie preskription skulle ha
inträtt (6 § skattepreskriptionslagen).
På ansökan av kronofogdemyndigheten får länsrätten förlänga preskrip-
tionstiden bl.a. om den som svarar för betalning av en fordran har överlåtit
eller undanskaffat egendom och det kan antas att han har gjort det för att
försämra det allmännas möjligheter att få betalt för fordringen. Preskrip-
tionstiden skall då förlängas till utgången av femte året efter det år då
preskription armars skulle ha inträtt. Vid en förnyad ansökan får tiden
förlängas med ytterligare fem år om det är påkallat från allmän synpunkt (7
och 8 §§ skattepreskriptionslagen).
Preskription av en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och
annan tilläggsförpliktelse samt fordran på grund av borgen (11 § skatte-
preskriptionslagen).
Prop. 1996/97:100
Del 1
374
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett
underskott på ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången
av det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för
indrivning.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Bara några få remissinstanser uttalar sig i frågan.
Riksskatteverket och Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget.
Riksskatteverket anser dock att de fordringar som redan är överlämnade för
indrivning bör få behålla den preskriptionstidpunkt som är registrerad i
utsökningsregistret. Att ändra denna skulle medföra betydande merarbete.
Vid bl.a. solidarisk betalningsskyldighet skulle det vidare i många fall vara
svårt att fastställa vilken dag en fordran överlämnats för indrivning.
Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att preskription bör ske fem år
efter förfallodagen.
Skälen för regeringens förslag: Vissa betalningar av skatter och avgifter
i skattekontosystemet kommer att grunda sig på uppgifter som redovisats i
en skattedeklaration. Andra betalningar kommer att grundas på särskilda
beslut om betalningsskyldighet eller på omräkningar av den slutliga skatten
för ett eller flera inkomstår. I dessa fall är det belopp som skall bokföras på
kontot bestämt. En senaste betalningsdag kommer att anges för det belopp
som skall betalas.
I vissa fall, t.ex. beträffande debiterad preliminär skatt, är som nyss
nämnts den inbetalning som skall ske bestämd till sitt belopp. Det belopp
som skall betalas kan emellertid påverkas av exempelvis ett omräknings-
beslut eller en återbetalning av mervärdesskatt. Såväl belopp enligt en
skattedeklaration som belopp enligt ett beslut om betalningsskyldighet eller
ett omräkningsbeslut kan nämligen ha samma förfallodag.
Som redan framgått kommer i skattekontosystemet en bristande betalning
inte att anses specifikt hänförlig till någon eller några av de skatter eller
avgifter som skulle ha betalats. Avstämningen av skattekontot kommer
endast att ge besked om hur mycket av de skatter och avgifter som har
bokförts på kontot som har betalats. Det är alltså i förekommande fall en
samlad, ospecificerad skatte- och avgiftsskuld som den skattskyldige får en
uppmaning att betala.
Vidare innebär regeringens förslag att ett negativt saldo upp till ett visst
belopp skall kunna finnas kvar på kontot en viss tid (jfr avsnitt 14.2). Bero-
ende på hur betalningarna görs kommer detta underskott att fluktuera. Om
underskottet överstiger högsta tillåtna nivå kommer det - vanligtvis efter en
betalningsuppmaning i vilken en senaste betalningsdag anges - att lämnas
över för indrivning.
Som redovisats nyss räknas preskriptionstiden för en skatte- eller avgifts-
fordran enligt nuvarande regler från utgången av det kalenderår under vilket
den förfaller till betalning. Denna ordning möjliggörs av bl.a. den särre-
375
dovisning och uppföljning av betalningar av olika skatter och avgifter som Prop. 1996/97:100
görs i dag. I skattekontosystemet blir det emellertid annorlunda. Exempelvis Del 1
leder det förhållandet att ett negativt saldo kan finnas på kontot bl.a. till att
den ursprungliga förfallodagen för den ospecificerade skatte- eller avgifts-
skuld som ett underskott på ett skattekonto representerar inte kan anges.
Om tidpunkten när en fordran lämnas för indrivning tas som utgångs-
punkt för beräkning av preskriptionstiden kan reglerna göras enklare. Med
ett sammanhållet och löpande avstämningsförfarande och en bestämd
tidpunkt för överlämnandet for indrivning förenklas hanteringen av preskrip-
tionsfrågoma utan att systematiken i skattekontosystemet rubbas. Det
behövs inte heller särlösningar för att bemästra dessa frågor inom ramen för
skattekontosystemet. Som huvudregel bör därför föreskrivas att en skatte-
eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skattekonto preskriberas
fem år efter utgången av det kalenderår då ett belopp motsvarande under-
skottet lämnades för indrivning. Tillämpningen av denna regel förutsätter
bl.a. att kronofogdemyndigheten bokför varje överlämnat indrivnings-
uppdrag som ett separat mål.
Beträffande preskriptionstiden vid betalningsanstånd som meddelas av
skattemyndigheten är att märka att ett anståndsbeslut i vissa fall inte kommer
att avse en specifik skatt eller avgift. Det kan gälla ett belopp av en viss
storlek i princip motsvarande ett underskott eller del av ett underskott på ett
skattekonto. Vid beslut om betalningsanstånd krediteras kontot.
Anståndsbeloppet påverkar saldot på kontot som ett belopp att betala först
när anståndstiden löpt ut och bokföring sker på skattekontot. I samband med
registreringen på kontot ges det aktuella beloppet en förfallodag. Om betal-
ning uteblir kan ett underskott komma att lämnas för indrivning. Vilket
belopp som i det enskilda fallet lämnas for indrivning beror bl.a. på saldot
på skattekontot när anståndsbeloppet bokförs och vilka andra transaktioner
som föregår avstämningstidpunkten. När en anståndstid löpt ut och det
aktuella beloppet bokförts på skattekontot bör det därför i preskriptions-
hänseende behandlas som övriga skatte- och avgiftsfordringar som förfallit
till betalning. Tidpunkten för överlämnande for indrivning bör alltså även
i anståndsfallen vara utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden.
Som Riksskatteverket påpekat i sitt remissyttrande bör det som nu
föreslagits bara gälla i fråga om fordringar i skattekontosystemet. Äldre
regler om preskription bör således även i fortsättningen tillämpas på
fordringar som överlämnats för indrivning före skattekontosystemets
införande och på medelsslag som inte omfattas av skattekontosystemet.
Vårt förslag föranleder ändring i 3 och 4 § § skattepreskriptionslagen.
Behovet och användningen av redovisningsuppgifter och statistik inom
skatte- och avgiftsområdet har under senare år varit föremål för översyn.
376
Frågan om behovet och användningen av uppgifter om skatte- och avgiftsbe-
talningar har tagits upp bl.a. av Budgetprognosutredningen som har haft till
uppgift att se över och föreslå forbättringar beträffande beräkningar och
analyser av statens inkomster, uppföljning av statens utgifter samt budget-
prognoser. Resultatet av utredningsarbetet har presenterats i betänkandet
Prognoser över statens inkomster och utgifter (SOU 1995:49).
Förutom som ett nödvändigt inslag i myndigheternas bokföring används
uppgifter om betalningar av skatter och avgifter i första hand av Riksgälds-
kontoret och Riksrevisionsverket. Riksgäldskontoret följer betalningarna
mot bakgrund av bl.a. kontorets uppgift att göra prognoser över betalningar
till och från staten och att verka för att dessa betalningar sammantagna sker
på ett finansiellt effektivt sätt. Målet for den verksamheten är att bidra till
en god kassahållning i staten och därmed minskade räntekostnader för
staten. För Riksrevisionsverkets del handlar det bl.a. om revisionsuppgiften
avseende myndigheternas årsredovisning och underliggande redovisning,
ansvaret for riksredovisningen och uppgiften att göra prognoser över
statsbudgetens inkomster och utgifter. Båda myndigheterna lämnar
fortlöpande information till regeringen.
Även andra myndigheter såsom Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Riks-
försäkringsverket och Statistiska centralbyrån (SCB) får uppgifter om bl.a.
betalningarna av skatter och avgifter. Givetvis utnyttjas sådana uppgifter
också av Riksskatteverket och skattemyndigheterna.
I fråga om betalningar av direkta skatter kan Riksrevisionsverket hämta
uppgifter genom den tillgång verket har till dessa via bokföringen i
skatteförvaltningens redovisningssystem. Uppgifter hämtas löpande ur redo-
visningen. Bokföringssystemet, som i princip följer riksredovisningens
indelning, har utvecklats med beaktande av de önskemål som Riksrevisions-
verket angett i fråga om bl.a. specificering av olika skatteposter.
Skatteförvaltningens kontosystem för redovisning av skatter och avgifter
är uppdelat på inkomsttitlar och underindelningar av dessa. För flertalet
inkomsttitlar redovisas inkomster och utgifter var for sig på olika konton.
Redovisningen är i princip kassamässig, dvs. det är faktiska in- och
utbetalningar som bokförs.
1 dagsläget betalas skatter och avgifter till olika postgirokonton hos skat-
temyndigheten. Exempelvis finns skilda konton for inbetalningar av
källskatter och arbetsgivaravgifter, debiterad preliminär skatt, fyllnadsinbe-
talningar, innehållen kvarstående skatt for anställda, preliminär skatt på
ränta och utdelning samt mervärdesskatt, m.m. Riksgäldskontoret,
Riksrevisionsverket och skattemyndigheterna kan då i regel relativt enkelt
konstatera vilken typ av skatt som betalats vid respektive tillfälle. Riksgälds-
kontoret och Riksrevisionsverket följer kontinuerligt betalningsströmmarna
avseende inbetalningar på olika postgirokonton.
För utbetalningar finns speciella utpostgirokonton. Riksgäldskontoret och
Riksrevisionsverket får vidare direkt information avseende betalnings-
strömmarna via postgirosystemet.
Från uppbördssystemet i det centrala skatteregistret sammanställs
månadsrapporter dels for varje skattemyndighet (länsvis), dels i form av en
rikssammanställning avseende inbetalningar av direkta skatter och
Prop. 1996/97:100
Del 1
377
arbetsgivaravgifter. Betalningarna är fördelade på olika inkomsttitlar
avseende skatter och avgifter (t.ex. preliminär A-skatt, F-skatt, särskild A-
skatt, fyllnadsinbetalningar, kvarstående skatt, tillkommande skatt, arbetsgi-
varavgifter och särskild löneskatt). Vidare är en uppdelning gjord på fysiska
och juridiska personer. 1 fråga om arbetsgivaravgifter lämnar Riksskattever-
ket också en specifikation för olika avgifter. Riksskatteverkets månadsrap-
porter lämnas till bl.a. Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret och
Riksrevisionsverket.
Med hjälp av de uppgifter om redovisningar och betalningar av arbets-
givaravgifter som lämnas administrerar Riksförsäkringsverket fördelningen
av arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsändamål enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter. De tilläggspensionsavgifter och delpensionsavgifter som
uppbärs fors till en för varje avgift särskild fond. Riksförsäkringsverket
bistås i det här hänseendet av Konjunkturinstitutet med prognoser över de
avgiftsmedel som kan väntas bli tillgängliga.
Utöver månadsrapportema lämnas uppgifter till SCB om uppbördsde-
klarationer. SCB och Riksgäldskontoret får vidare månatlig information om
de källskatter och arbetsgivaravgifter som redovisats av kommuner och
landsting.
Statistik över taxeringsutfall och debiteringsstatistik avseende slutlig
skatt lämnas till ett antal intressenter dels som preliminära uppgifter, dels
som rapporter om det slutliga utfallet.
Rapporter om mervärdesskatt lämnas ur mervärdesskattesystemet i
centrala skatteregistret till Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och SCB.
I fråga om utbetalningar lämnas uppgifter dagligen per telefax till Riks-
gäldskontoret, samtidigt som databand med uppgifterna sänds for utbetal-
ning via postgirot. Vidare rapporteras månadsstatistik avseende in- och
utbetalningar till Riksrevisionsverket och motsvarande uppgifter på årsbasis
till SCB.
Utöver den användning av uppgifter om skatter och avgifter hos andra
myndigheter som nu nämnts används såväl bokforingsdata som uppgifterna
i centrala skatteregistret inom Riksskatteverket och av skattemyndigheterna
for uppföljning och kontroll av hur skatter och avgifter redovisas och
betalas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens bedömning: Möjligheten att i ett skattekontosystem få
tillfredsställande uppgifter for analyser och prognoser kommer att bli
minst lika goda som i dagens system. Sättet för uppföljningen av skatte-
och avgiftsbetalningar kommer emellertid att behöva förändras.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksbanken anser att det finns starka skäl för att mer
ingående utreda hur det föreslagna skattekontosystemet bäst skall tillgodose
informationsbehoven för prognos- och analysändamål. Om det föreslagna
378
skattekontosystemet skulle leda till försämrade möjligheter till information
för prognos- och analysändamål, kan detta antas få effekter i form av
försämrad kvalitet på prognoser och analyser. Riksgäldskontoret har anfört
bl.a. att prognosarbetet kommer att försvåras eftersom det inte längre blir
möjligt att hänföra betalningar till olika skatteslag. Det blir svårare att
bedöma om följande dagars prognos skall korrigeras till följd av ett oväntat
utfall. För att göra prognoser på lite längre sikt (några månader och mer) är
det också viktigt att känna till fördelningen mellan olika skatteslag. Kontoret
måste i ett skattekontosystem basera sina prognoser på debiterade (deklare-
rade) belopp och inte som i nuvarande system på inbetalda belopp. Kontoret
anser det önskvärt att kunna erhålla samma detaljeringsgrad som återfinns
i deklarationsblanketterna samt kräver att få medverka vid utformandet av
statistikrapporter och annan information från skattekontosystemet.
Statistiska centralbyrån (SCB) har anfört bl.a. att de föreslagna förfalloda-
garna kommer att påverka tidpunkten för redovisning av den totala
utrikeshandeln med varor och underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna
av nationalräkenskaper (inkl. BNP) och ge mindre tillförlitliga kvartalsbe-
räkningar. Riksrevisionsverket har anfört att det är av stor vikt att verket och
andra prognosmyndigheter har ett fullgott underlag för att göra bra
prognoser. Behovet av statsfmansiell information är stort hos statsmakten,
de finansiella aktörerna, media och andra intressenter. Verket förutsätter att
ett nära samarbete mellan berörda myndigheter och Riksskatteverket
kommer till stånd i det utvecklingsarbete som är nödvändigt för att skapa
förutsättningar för tillräckligt informationsuttag för analys och prognoser av
statens inkomster. Konjunkturinstitutet har anfört bl.a. att det är av stor vikt
att behovet av underlag för ekonomisk statistik och analys vägs in i de
ändringar av uppbördstekniken som utredningen föreslår. Informationsinne-
hållet i skatteuppbörden minskar jämfört med nuvarande system, där olika
skatter kan särskiljas genom att inbetalningen görs till olika postgirokonton.
Av avgörande betydelse för tolkningen av inbetalda skatter i ett prognosper-
spektiv är också att dessa betalningar kan fördelas med avseende på
inkomstår. Svenska Bankföreningen betonar att det är nödvändigt att
Riksskatteverkets statistikuppsamling anpassas så att både debiterade och
inbetalda skatter kan avläsas. Bankföreningen vill också erinra om vikten av
att Riksskatteverket även gör en uppföljning när det gäller vilka typer av in-
komster som lett till olika delar av statens skatteintäkter.
Skälen for regeringens bedömning: I det föreslagna skattekontosyste-
met samlas alla inbetalningar från en skattskyldig eller arbetsgivare på ett
konto. Någon fördelning av inbetalningarna på olika skatter och avgifter
som sker i dag kommer inte att göras, eftersom inbetalningarna sker i
"klump" till ett och samma konto utan någon specifikation. Den nuvarande
uppdelningen av inbetalningar på olika postgirokonton för skilda typer av
skatte- och avgiftsinbetalningar kommer således inte att firmas kvar. Denna
förändring medför ett visst informationsbortfall. Det gäller framför allt för
Riksgäldskontoret som gör prognoser på dagsbasis och därmed dagligen
följer betalningsströmmarna på respektive postgirokonto.
På skattekontot kommer också att ställas samman debiteringsuppgifler
med ledning av den redovisning som den skatt- eller avgiftsskyldige lämnat.
Prop. 1996/97:100
Del 1
379
Vidare kommer kontot att debiteras skatter och avgifter som beslutas av
skattemyndigheten såsom exempelvis F-skatt, omräknade arbetsgivaravgif-
ter, m.m. En arbetsgivares konto kan exempelvis bestå av innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, F-skatt, slutlig skatt
och ränta som debiterats kontot samt eventuella ändringsbeslut som fattats
av skattemyndigheten.
Om betalning sker helt i enlighet med debiteringarna kommer inbetal-
ningarna att kunna hänföras till respektive debiteringspost. De kommer
således att kunna fördelas på de skatter och avgifter som ingår i debi-
teringen. Detsamma gäller i princip om de belopp som betalas in överstiger
de belopp som debiterats kontot, dvs. om ett överskott uppkommer. Vid
bristande betalning däremot, dvs. då underskott uppkommer, kan i ett
system utan avräkningsordning mellan olika debiteringsposter inte sägas om
bristen hänför sig till den ena eller den andra posten. Det belopp som inte
betalats utgör i stället en ospecificerad skuld avseende skatter och avgifter
för den betalningsskyldige.
Skattebetalningsutredningen har pekat på att det finns olika metoder som
är tänkbara när det gäller att specificera ett underskott som uppkommer när
betalda belopp inte svarar mot gjorda debiteringar. Ett alternativ är enligt
utredningen att tillämpa en likafördelningsmetod. Regeringen har tidigare,
avsnitt 11, föreslagit att denna metod skall användas vid kreditering på
skattekontot. Den innebär att en beräkning görs av andelen betalda skatter
och avgifter i förhållande till gjorda debiteringar och att varje debiterat
delbelopp anses betalt till lika stor del. Det sammanlagda underskottet vid
en viss tidpunkt proportioneras enligt denna metod på debiteringspostema.
Olika proportioneringsprinciper eller metoder lår emellertid tillämpas
beroende på i vilket syfte uppgifterna behövs. Framhållas bör emellertid att
för de flesta skattskyldiga kommer självfallet summan av gjorda betalningar
att stämma överens med sammanlagda debiteringar.
Av Riksskatteverkets nuvarande relativt omfattande månadsrapporter
framgår storleken av betalda belopp under den gångna månaden fördelade
på olika skatter/avgifter och inkomsttitlar. Däremot kan inte konstateras hur
mycket som rimligen borde ha betalats under månaden, eftersom uppgifter
om debiterade belopp saknas. Vidare saknas uppgifter om utbetalningar från
uppbördssystemet i rapporterna.
I ett nytt system för skatte- och avgiftsbetalningar är avsikten att den
periodiska rapporteringen skall innehålla såväl uppgifter om debiteringar
som betalningsströmmar. Månadsrapportema bör ge en bättre bild av
förhållandena än dagens månadsredovisning avseende enbart betalda belopp
och härmed även ge ett bättre underlag för analyser och prognoser. I vissa
situationer kan det emellertid bli nödvändigt att söka ytterligare information
i de olika delsystem som innehåller mer detaljerade uppgifter om beräkning-
en av skatter och avgifter än vad som framgår av debiteringsuppgiftema i
skattekontosystemet. Regeringen återkommer till detta i det följande.
Som framgått av det ovan angivna kommer en övergång till ett nytt
samordnat och förenklat förfarande för redovisning och betalning av skatter
och avgifter att innebära förändringar av det sätt som i dag används för att
få tillgång till specificerade uppgifter om in- och utbetalningar av skatter
Prop. 1996/97:100
Del 1
380
och avgifter. Det gäller inte minst till följd av att systemet inte kommer att Prop. 1996/97:100
inbegripa någon avräkningsordning. Ett sådant system bör dock inte leda till Del 1
försämringar av möjligheterna att göra bl.a. detaljerade prognoser och
uppföljningar av redovisningar och betalningar av skatter och avgifter.
Enligt regeringens bedömning kommer möjligheterna att i ett skattekonto-
system få tillfredsställande uppgifter för analyser och prognoser att bli minst
lika goda som i dagens system.
De uppgifter om specificerade redovisningar och betalningar som lämnas
i dag måste vidare vägas mot värdet av de förenklingar m.m. som sammanta-
get följer av ett skattekontosystem utan en avräkningsordning eller
särredovisning av varje i systemet ingående skatt och avgift. I princip kan
hävdas att fördelarna med detta system är så stora att bl.a. informationsbe-
hovet bör anpassas till vad som är möjligt med en sådan ordning. Föränd-
ringarna på den här punkten kan således ses som en naturlig följd av
strävandena att få till stånd ett samordnat, enkelt och effektivt system för
redovisning och betalning av skatter och avgifter. På ett antal punkter
kommer emellertid det nya systemet för redovisning och betalning av skatter
och avgifter att i grunden göra det nödvändigt att förändra det sätt som upp-
följningen av skatte- och avgiftsbetalningar nu sker på. Ett stort ansvar för
att få till stånd ändamålsenliga lösningar när det gäller att kunna följa skatte-
och avgiftsbetalningama vilar på bl.a. Riksskatteverket. I likhet med
utredningen och remissinstanserna anser regeringen att det är väsentligt att
utvecklingsarbetet bedrivs i nära samarbete med berörda myndigheter. Detta
för att det föreslagna skattekontosystemet bäst skall kunna tillgodose de
behov som finns för bl.a. prognos- och statistikverksamheten.
Periodisk information
Det finns ett allmänt behov av att förbättra den periodiska statistiken över
debiterade och uppburna skatter. I Budgetprognosutredningens betänkande
pekas på brister av olika slag i det statistikunderlag som för närvarande
lämnas som underlag för prognosverksamheten.
En förbättrad information om skatte- och avgiftsbetalningama förutsätter
att uppgifter i tekniskt hänseende hämtas inte bara från skattekontosystemet
utan även från andra system som "försörjer" skattekontosystemet med
debiteringsuppgifter och som innehåller mer detaljerade uppgifter om
underlaget för debiteringen och om skattebetalarna (företagsstorlek,
bransch, m.m.). Vissa av de uppgifter som är avsedda att finnas på den nya
redovisningshandlingen - skattedeklarationen - tas t.ex. inte in för
registrering på skattekontot, eftersom de inte behövs för att hålla reda på
kontoställningen. Uppgifterna registreras i stället i andra system som
underlag för vissa kontroller m.m. Exempel på sådana uppgifter är
lönesumma, exportomsättning, utgående mervärdesskatt fördelad på olika
procentuttag osv. Den informationen är av intresse också för bl.a. externa
intressenter såsom Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisions-
verket och SCB. Genom att uppgift kan hämtas från olika delsystem kan
Riksgäldskontorets behov av detaljerade uppgifter från deklarationerna
381
tillgodoses. I likhet med utredningen och remissinstanserna vill regeringen
framhålla vikten av att innan skattekontosystemet sätts i kraft och den nya
redovisningshandlingen tas i bruk rapporteringsrutinema gås igenom för
denna typ av uppgifter. Eventuellt behöver det skapas nya rutiner för
periodiska statistikuttag även för sådana uppgifter men i så fall inte med
utgångspunkt i skattekontosystemet utan i andra berörda system. En mer
samlad syn på informationsförsörjningen och en ökad flexibilitet bör vara
en riktlinje för det fortsatta utvecklingsarbetet i denna del. Berörda för-
valtningsmyndigheter bör överväga denna fråga närmare.
En särskild rapportering skall enligt utredningen kunna komplettera de
månadsrapporter med debiterade och inbetalda belopp som avses lämnas.
Därmed torde även vissa andra brister i det underlag som lämnas till prog-
nosmyndighetema kunna avhjälpas. Enligt utredningen kommer det att
behövas dokumentation som bl.a. innehåller uppgifter om debiterade och
redovisade belopp under aktuell månad uppdelad på debiterings- och
redovisningsposter, debiterade och redovisade belopp periodiserade på rätt
månad uppdelade på debiterings- och redovisningsposter samt fysiska
betalningsströmmar och uppgifter om kontoställning. Uppgifterna får som
ovan nämts hämtas från flera olika delsystem.
Gemensamt för dokumentationen är enligt utredningen att det bör finnas
möjligheter att redovisa uppgifterna uppdelade efter kontohavarens
"karaktäristika". En sådan uppdelning på grupper av kontohavare skulle
kunna vara exempelvis löntagare, enskilda näringsidkare, mindre bolag,
mellanstora bolag och stora bolag. Exakt hur indelningen skall göras och på
vilket underlag klassificeringen skall bygga är en fråga som måste diskuteras
vidare med utgångspunkt i önskemål från olika intressenter och behovet för
olika användningsområden.
I den av utredningen skisserade modellen för rapportering av skatte- och
avgiftsbetalningama kan inte längre betalda belopp användas som utfall för
olika delposter i prognosverksamheten. I stället torde man som underlag för
prognoserna för olika delposter få arbeta med i första hand debiterade eller
redovisade belopp. Som komplement härtill kan behövas en ny särskild
prognosmodul för hur obetalda belopp (dvs. skillnaden mellan debiteringar
eller redovisningar och faktiska betalningar) utvecklas.
Enligt regeringens bedömning bör utredningens förslag om en särskild
rapportering på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose det behov av
uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningama som finns hos Konjunkturin-
stitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och SCB. Den slutliga ut-
formningen liksom tekniken för rapportering och statistikuttag bör dock
utformas närmare i samarbete mellan Riksrevisionsverket, Riksskatteverket
och andra berörda intressenter. Vi utgår från att lämpliga lösningar utarbetas
vad gäller olika användares behov av information om betalningar av skatter
och avgifter med anledning av de förändringar som följer av att ett
skattekontosystem införs.
Prop. 1996/97:100
Del 1
382
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: På statsbudgeten kommer debiterade belopp att
redovisas på inkomsttitlarna för respektive skatteslag. Betalningsdiffe-
renserna kommer att redovisas på en särskild inkomsttitel med
undertitlar motsvarande de olika skatteslagen.
Utredningen har behandlat frågan, men inte lämnat något förslag.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket anser att av de alternativ för
redovisning på statsbudgeten som utredningen för fram är alternativet som
innebär att inkomsttitlarna påförs debiterade belopp och att betalningsdiffe-
renserna redovisas mot en särskild inkomsttitel det mest lämpliga. Verket
framhåller att det är en bra princip att inkomsttitlarna är intäktsmässiga och
visar vad som borde komma in. Dessutom renodlas informationen på
inkomsttitlarna i stället för att eventuellt blandas upp med ett utproportione-
rat restföringsbelopp vars innebörd är svårtolkat. Verket framhåller att en
redovisning på enskilda inkomsttitlar efter intäktsmässig och inte kassamäs-
sig princip kräver ändring eller tillägg i budgetlagen och anslagsförordning-
en, även om redovisningen på totalnivå är kassamässig.
Skälen för regeringens förslag: De inkomsttitlar som berörs av förslaget
om ett nytt system för betalning av skatter och avgifter är fysiska respektive
juridiska personers inkomstskatt, de olika inkomsttitlarna för socialavgifter
och allmänna egenavgifter samt inkomsttiteln för mervärdesskatt. För i stort
sett samtliga av dessa inkomsttitlar finns underindelningar som kommit till
för att det skall vara möjligt att närmare följa såväl olika slags inbetalningar
som förekommande utbetalningar. Den nuvarande redovisningsordningen
innebär att avräkning mot dessa titlar normalt sker minst en gång i månaden
och att denna avräkning skall vara kassamässig. Att redovisningen skall vara
kassamässig följer av 10 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudge-
ten (budgetlagen). Av fjärde stycket nämnda bestämmelse framgår att
riksdagen för ett anslag eller en inkomsttitel kan besluta att avräkning skall
ske på annan grund.
Enligt Skattebetalningsutredningen torde rent bokföringsmässigt
redovisningen för ett framtida skattekonto kunna ske enligt följande.
Inbetalda belopp bokförs löpande på ett avräkningskonto, eftersom
inbetalningar inte kan härledas till någon specifik skatt eller avgift.
Utbetalningar från ett skattekonto kommer i flertalet fall inte heller att kunna
hänföras till någon specifik inkomsttitel utan far behandlas på motsvarande
sätt som inbetalningarna. Månadsvis sker avläsning av skattekontosystemets
samlade debiterade och redovisade belopp uppdelade per skatt och avgift
för bokföring mot inkomsttitel. Avstämning sker mellan debiterade och
redovisade belopp och inbetalningar. Vid denna avstämning - som sker på
myndighetsnivå - kan det som nämnts i det tidigare komma att uppstå
differenser mellan summan av redovisade/debiterade belopp och betalda
belopp.
383
Det finns olika möjligheter att hantera dessa differenser. En möjlighet är
att berörda inkomsttitlar påförs den månatliga debetinformation som finns
och att betalningsdifferenserna bokförs på en särskild inkomsttitel. Härige-
nom skulle statsbudgeten avspegla vad som inbetalats kassamässigt
månadsvis för summan av berörda inkomsttitlar, medan respektive
inkomsttitel skulle spegla vad som borde ha betalats in.
Skattekontosystemet innebär att betalningar inte kan härledas till
respektive skatteslag. Det innebär att varje fördelning som sker är schablon-
mässig. Mot denna bakgrund anser regeringen att debiterade belopp bör
redovisas mot respektive skatteslags inkomsttitel. Samtidigt finns av flera
skäl behov av att kunna fördela eventuellt uppkomna differenser mellan
debiteringar och betalningar på skatteslag. Denna fördelning, som görs på
en särskild inkomstitel för betalningsdifferenser, bör enligt regeringens
uppfattning kunna göras vid årets slut. Det innebär att fördelningen finns
tillgänglig såväl när statsbudgetens preliminära som slutliga utfall skall
redovisas för riksdagen (jfr 37 och 38 §§ budgetlagen). Den schablonmässi-
ga fördelningen bör göras på så låg nivå som möjligt, helst på skattekontoni-
vå. Regeringens förslag innebär dessutom att en ny inkomsttitel skapas för
betalningsdifferenser, med undertitlar för de olika skatteslagen.
Förslaget innebär ett avsteg från de principer för redovisning mot
inkomsttitlar som framgår av budgetlagen. I lagens stadgas att avräkning
mot inkomsttitlar för skatt skall göras det budgetår då betalning erhålls, s.k.
kassamässig avräkning (se 10 § budgetlagen). Regeringens förslag innebär
att avräkningen mot de enskilda inkomsttitlarna görs utifrån debiterade
belopp, dvs. enligt en inkomstmässig princip. Dessutom skapas en ny
inkomsttitel för betalningsdifferenser. Avräkningen mot denna inkomsttitel
kan varken klassificeras som kassamässig eller inkomstmässig enligt gängse
definition. Däremot kommer de samlade inkomsterna avseende skatt att
redovisas kassamässigt på statsbudgeten.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det angivna att riksdagen med stöd
av 10 § fjärde stycket budgetlagen beslutar att avräkningen avseende
berörda inkomsttitlar sker i enlighet med ovan angivna principer.
För den prognosverksamhet som utförs för berörda inkomsttitlar krävs
detaljerade uppgifter om betalningsdifferenserna liksom information om
t.ex. vilka inkomstår som inbetalda belopp avser. Det är därför nödvändigt
för att tillgodose dessa behov att underliggande system görs på så detaljerad
nivå att erforderlig information om betalningar kan erhållas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
384
Den totala kvarstående skatten uppgår varje år till betydande belopp. Vid
1993, 1994, 1995 och 1996 års taxeringar var den kvarstående skatten för
fysiska personer 7,6, 8,1, 8,0 respektive 8,7 miljarder kronor och för
juridiska personer 4,4, 3,9, 3,6 respektive 5,4 miljarder kronor. Den
överskjutande skatten uppgick till ännu större belopp. Den uppgick vid
1993,1994,1995 och 1996 års taxeringar för de fysiska personerna till 17,5,
16, 18 respektive 16,5 miljarder kronor och för de juridiska personerna till
4,7, 6,6, 7,3 respektive 5,7 miljarder kronor.
Riksdagen har vid flera tillfällen antagit lagförslag som inneburit att
bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt kurmat uppnås.
Som exempel kan nämnas införandet av kvarskatteavgift på fyllnadsinbetal-
ningar (prop. 1988/89:46, bet. 1988/89:SkU4, rskr. 1988/89:64, SFS
1988:1525), avdrag för preliminär skatt med 30 % på ränte- och
utdelningsinkomster (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57,
SFS 1990:1137) samt avdrag för preliminär skatt med 30 % på sidoinkoms-
ter (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS
1992:680).
Före F-skattereformen, som trädde i kraft den 1 april 1993 (prop.
1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680), fanns
bara två former av skatt, preliminär A-skatt som betalades för inkomst av
tjänst och preliminär B-skatt som betalades för inkomst av arman förvärvs-
verksamhet än tjänst. Numera betalas preliminär skatt på tre olika sätt
beroende på vilken slags skattsedel den skattskyldig har, nämligen A-skatt,
F-skatt och särskild A-skatt. Enligt 3 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen
(1953:272, UBL) får den skattskyldige även betala in preliminär skatt i
annan ordning, dvs. genom s.k. fyllnadsinbetalning. Den skall i normalfallet
göras senast den 3 maj under taxeringsåret för att avräknas mot den slutliga
skatten enligt samma principer som gäller för övrig preliminär skatt.
Preliminär A-skatt skall enligt 3 § 2 mom. första stycket UBL betalas av den
som har tilldelats en A-skattsedel eller som saknar skattsedel på preliminär
skatt. Skatt skall i princip betalas för all ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs enligt 3 § 2 mom. andra stycket UBL
bl.a. pension, livränta och vinstandel. Med inkomst av arbete jämställs även
inkomster som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen (1928:370, KL), dvs. bl.a. sjukpenning, rehabiliteringspenning,
föräldrapenning och vårdbidrag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
25 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
385
Även på exempelvis ersättningar för ökade levnadskostnader skall i vissa
fall avdrag göras för preliminär A-skatt. Detta framgår av 10 § första -
fjärde styckena UBL.
I 3 § 2 mom. UBL görs vissa undantag från regeln att skattsedeln styr om
A-skatt skall betalas eller inte. Skatteavdrag skall således alltid göras för
ränta och utdelningar for vilka kontolluppgifter skall lämnas enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Vidare skall
avdrag alltid göras i fråga om dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, korttidsstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd.
Skyldighet att göra skatteavdrag finns inte om ersättningen från en och
samma utbetalare under ett kalenderår understiger 1 000 kr eller om
ersättningen betalas ut av ett handelsbolag och mottagaren är delägare i
bolaget (39 § 1 mom. andra stycket 1 och 2 UBL). Inte heller finns en sådan
skyldighet for ersättning som understiger 10 000 kr under inkomståret, i de
fall utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo och betalningen inte är
en utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet (3 § 2 mom. UBL).
Avdrag för preliminär A-skatt görs antingen enligt en skattetabell eller
genom ett procentavdrag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Skatteavdrag enligt skattetabell
Är den skattskyldige en fysisk person och inkomsten till väsentlig del utgörs
av inkomst av tjänst, skall den preliminära A-skatten betalas genom
skatteavdrag som beräknas enligt tabeller. Dessa tabeller är avvägda med
hänsyn till storleken av den inkomst på vilken avdrag skall göras och de
avdrag som medges vid taxeringen. Skattetabellerna delas in i allmänna och
särskilda tabeller.
Grunderna för upprättande av de allmänna skattetabellerna finns i 4 § 1
mom. UBL. Riksskatteverket fastställer med stöd av nämnda paragraf varje
år de skattetabeller som skall ligga till grund för beräkningen av avdrag för
preliminär A-skatt.
Skattetabellerna är indelade i två kolumner. I kolumn 1 beaktas statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, egenavgifter samt avdrag för
egenavgifter och grundavdrag. Kolumn 2 skiljer sig från kolumn 1 genom
att egenavgifter och avdrag för egenavgifter inte beaktas.
Riksskatteverket kan besluta om inkomstintervallemas storlek och på
vilket belopp inom intervallet skatteuträkningen skall göras. Tabeller upp-
rättas nu för månadslön, tvåveckorslön, veckolön och daglön.
Riksskatteverket fastställer med stöd av 7 § andra stycket UBL också en
tabell för beräkning av avdrag för preliminär A-skatt på inkomst av arbete
som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs regelbundet (engångs-
belopp) och som uppbärs tillsammans med annan inkomst som utgör den
skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete, se Riksskatteverkets
författningssamling (RSFS) 1996:29. Tabellen avser årslön i kronor och
preliminär skatt beräknas i procent av engångsbeloppet.
386
Procentavdrag
Prop. 1996/97:100
Del 1
För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och som inte avser
en bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande
tillfällen skall enligt 7 § första stycket UBL skatteavdrag göras med 30 %
av inkomsten. Denna regel gäller också för inkomst som inte är den
skattskyldiges huvudinkomst, dvs. sidoinkomst. Likaså skall enligt 7 § tredje
stycket UBL avdrag göras med 30 % av sådan ränta och utdelning som
lämnas i pengar och för vilken kontolluppgift skall lämnas enligt 3 kap. 22,
23 eller 27 § LSK. När det gäller ränta eller utdelning på utländska
värdepapper skall preliminär skatt beräknas till så stort belopp att det
tillsammans med skatten i utlandet uppgår till 30 %.
Av 7 a § UBL framgår att för inkomst av arbete som uppbärs av en
juridisk person preliminär A-skatt skall betalas med 30 % av inkomsten.
Skatt som understiger 100 kr tas emellertid inte ut.
Särskild beräkningsgrund
Enligt 3 § 2 mom. ijärde och femte styckena UBL får skattemyndigheten i
syfte att uppnå bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den
slutliga skatten besluta om särskild beräkningsgrund i det enskilda fallet. Ett
sådant beslut får avse inkomster som är den skattskyldiges huvudsakliga
inkomst eller om det finns särskilda skäl även sidoinkomster. Särskild
beräkningsgrund innebär att skatteuttaget blir högre eller lägre än det uttag
som skulle följa av skattetabellen.
Förhöjt skatteavdrag
141 § UBL finns bestämmelser om förhöjt skatteavdrag, dvs. skyldighet för
en huvudarbetsgivare att på arbetstagarens begäran göra skatteavdrag med
större belopp än som följer av de vanliga bestämmelserna.
Särskilda skattetabeller
Bestämmelser om särskilda skattetabeller finns i 4 § 2 mom. UBL. Enligt
dessa skall avdrag för preliminär A-skatt göras från sjukpenning och andra
ersättningar, där storleken är beroende av den sjukpenninggrundande
inkomsten, med ledning av särskilda skattetabeller. Detta gäller också i fråga
om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant
arbetsmarknadsstöd.
Tabellerna fastställs av Riksskatteverket i form av föreskrifter. För
inkomståret 1997 gäller RSFS 1996:31 om särskilda skattetabeller för
beräkning av skatteavdrag på sjukpenning m.m. och RSFS 1996:30 om
särskild skattetabell för beräkning av skatteavdrag på dagpenning från
arbetslöshetskassa.
387
Sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning
Prop. 1996/97:100
Del 1
Tabeller för skatteavdrag från sjukpenning m.m. tas - i likhet med vad som
gäller för de vanliga löntagartabellema - fram för olika kommunala
skattesatser, för närvarande 26 - 35 kr. Skatteavdragets storlek anges inte i
belopp utan i procent. Procentsatsen är beroende av den sjukpenning-
grundande inkomstens storlek och anges i hela procenttal. Tabeller upprättas
för de olika ersättningsnivåer på den sjukpenninggrundande inkomsten som
gäller för inkomståret (4 § 2 mom. andra och tredje styckena UBL). För
inkomståret 1997 är ersättningsnivåerna 100, 90, 85, 80 respektive 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten. Intervallen i tabellerna motsvarar
sjukpenninggrundande inkomster i hela tusental kronor.
När det gäller avdrag för preliminär skatt på föräldrapenning görs sådant
avdrag endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst
6 000 kr (4 § 2 mom. femte stycket UBL).
Avdrag för preliminär A-skatt på dagpenning från arbetslöshetskassa och
kontant arbetsmarknadsstöd görs enligt 4 § 2 mom. sjätte stycket UBL med
ledning av en särskild tabell som grundas på en för landet genomsnittlig
skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret, för inkomst-
året 1997 används tabellen 32 kr.
Preliminär F-skatt och särskild A-skatt betalas av den skattskyldige själv
efter särskild debitering. Särskild A-skatt debiteras i det fall den skatt-
skyldige har en A-skattsedel och den skattskyldiges totala skatt för året inte
kan väntas bli täckt genom skatteavdrag. F-skatt debiteras sådana skattskyl-
diga som har fått en F-skattsedel.
Schablondebitering
Debiteringen av F-skatt och särskild A-skatt fastställs med utgångspunkt
från den slutliga skatt som debiterades året före inkomståret, s.k. schablon-
debitering (13 § 1 och 3 mom. samt 14 § UBL). Huvudregeln i 13 § 1 mom.
UBL innebär att preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall tas ut med ett
belopp motsvarande 110 % av den slutliga skatt som har påförts den
skattskyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den
ursprungligen debiterade F-skatten eller särskilda A-skatten skall preliminär
skatt i stället tas ut med 105 %. Vid beräkningen av den preliminära skatten
skall vissa skatter och avgifter räknas bort från den slutliga skatten. Detta
gäller för sådan överskjutande ingående mervärdesskatt som den skattskyldi-
ge skall redovisa i sin särskilda självdeklaration, skattetillägg och
förseningsavgift.
388
Debitering med ledning av preliminär taxering
Schablonmetoden för debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt
kan bara användas i de fall den skattskyldige har påförts slutlig skatt året
före inkomståret. Av 13 § 2 mom. UBL framgår att, om detta inte har skett,
skatten i stället skall beräknas med ledning av särskild taxering, s.k.
preliminär taxering. Vidare skall preliminär F-skatt och särskild A-skatt
beräknas med ledning av preliminär taxering om det är sannolikt att den
beräknade slutliga skatten kommer att överstiga den senast debiterade
skatten. Skatteändringen skall då uppgå till minst en femtedel, dock minst
2 000 kr. Skatten får beräknas med ledning av preliminär taxering även i det
fall det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den preliminära skatt
som annars skulle ha påförts och beräknad slutlig skatt eller om det finns
andra särskilda skäl.
Preliminär taxering bestäms med ledning av en preliminär självdeklara-
tion men får bestämmas även med stöd av annan uppgift eller upplysning
(16 § UBL).
I 17 § 1 mom. UBL anges i vilka fall en skattskyldig utan anmaning skall
lämna preliminär självdeklaration. Detta skall göras av den som ansöker om
en skattsedel på preliminär F-skatt och av den som bedömer att den slutliga
skatten kommer att öka med minst en femtedel, dock minst 2 000 kr.
Preliminär självdeklaration skall enligt 18 § UBL lämnas senast den
1 december året före inkomståret. Om den skattskyldige då inte kände till
att han för inkomståret kommer att påföras slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året efter inkomståret skall deklaration avges senast 14 dagar
efter det att han fått sådan kännedom.
Som nämnts i det tidigare är en grundläggande princip i skattebetal-
ningssystemet att preliminär skatt skall betalas med ett belopp som så nära
som möjligt stämmer överens med den slutliga skatten. Reglerna om avdrag
på lön för betalning av preliminär skatt är i viss mån schablonmässiga och
kräver därför att den skattskyldige själv medverkar till att skatten blir så rätt
som möjligt. Detta är extra viktigt när det gäller skattskyldiga som betalar
F-skatt och särskild A-skatt, eftersom sådan skatt inte är direkt kopplad till
de aktuella inkomsterna utan grundas på den senast debiterade slutliga
skatten. De skattskyldiga har stora möjligheter att påverka den preliminära
skattens storlek genom reglerna om jämkning i 45 § UBL. Detta gäller också
skattskyldiga som utöver vanliga tjänsteinkomster har andra inkomster, t.ex.
realisationsvinster, eller skall betala fastighetsskatt eller förmögenhetsskatt.
Om den debiterade preliminära skatten är för låg eller om arbetsgivaren
har gjort ett för lågt skatteavdrag i förhållande till den beräknade slutliga
skatten, kan den skattskyldige, förutom att begära jämkning av den prelimi-
nära skatten, begära att arbetsgivaren gör ett förhöjt skatteavdrag eller göra
en kompletteringsbetalning av preliminär skatt, s.k. fyllnadsinbetalning.
Prop. 1996/97:100
Del 1
389
Om den debiterade preliminära skatten däremot skulle vara för hög eller
om arbetsgivaren skulle göra ett för högt skatteavdrag i förhållande till den
beräknade slutliga skatten, har den skattskyldige möjlighet att hos skatte-
myndigheten begära ett beslut om skatteavdrag enligt särskilda grunder, dvs.
ett särskilt jämkningsbeslut.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Riksskatteverket ges ökade möjligheter att
bestämma skattetabellernas utformning.
Möjligheten för Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner att
få 50-örestabell avskaffas.
De särskilda tabellerna för beräkning av preliminär skatt som används
vid korttidsersättning och ersättning från arbetslöshetskassa tas bort. I
stället skall skatteavdrag göras med 30 % på korttidsersättning. På
ersättning från arbetslöshetskassa skall avdrag göras enligt krontalsta-
beller efter olika kommunala skattesatser.
Undantaget för arbetslöshetskassorna från skyldigheten att göra
förhöjt skatteavdrag slopas.
Skatteavdrag skall göras på sjukpenning som grundas på inkomst av
näringsverksamhet i de fall mottagaren inte har debiterats preliminär
skatt för inkomståret.
Beloppsgränsen om 6 000 kr vid skatteavdrag på föräldrapenning tas
bort.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket välkomnar förslaget att slopa
möjligheten till 50-örestabell. Förslaget kommer enligt verket att innebära
vissa administrativa lättnader för skatteförvaltningen. Riksskatteverket
tillstyrker att skatteavdrag på arbetslöshetsersättning görs enligt krontalsta-
beller och bedömer att förslaget kommer att medföra en bättre överensstäm-
melse mellan preliminär och slutlig skatt. Enligt verket har nuvarande regler
i många fall lett till betydande avvikelser från den slutliga skatten med
kvarstående skatt som följd. Verket ställer sig också bakom förslaget om att
skatteavdrag skall kunna ske från sjukpenning till näringsidkare. Verket
anser dock att förslaget bör kompletteras med en bestämmelse om att
skatteavdrag skall kunna göras även för en skattskyldig som debiterats
särskild A-skatt i det fall denne inte sköter sin betalning. Skattemyndigheten
skall i dessa fall fatta ett särskilt beslut om skatteavdrag. Svenska Bankföre-
ningen avstyrker förslaget att ta bort 50-örestabellema eftersom detta får till
följd att skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt kommer att öka.
Föreningen vill också framhålla att förslaget att ersätta genomsnittstabellen
vid engångsersättning med ett skatteavdrag om 30 % kommer att medföra
ett lägre preliminärt skatteuttag än enligt nuvarande ordning, vilket i sin tur
390
får till följd att allt fler skattskyldiga som uppbär engångsersättning och
samtidigt uppbär inkomst från en huvudarbetsgivare kommer att drabbas av
kvarstående skatt. Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetslöshetskassornas
Samarbetsorganisation har i huvudsak inget att erinra mot förslaget att vid
ersättning från arbetslöshetskassa ersätta genomsnittstabellen med
krontalstabeller, men anser att de nya skattetabellerna inte kan införas förrän
år 1999 då det för kassorna gemensamma nya ADB-systemet (OAS)
beräknas vara fullt utbyggt.
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande princip i skatte-
betalningssystemet är att preliminär skatt skall betalas med belopp som så
nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten. En annan princip
är att den preliminära skatten skall betalas i nära anslutning till att inkomsten
uppbärs. Dessa grundtankar innebär att en preliminär skatt som nära
stämmer överens med den slutliga skatten skall betalas redan under
inkomståret.
Systemet med debiterad preliminär skatt kan leda till ett underuttag av
skatt. Det får till följd att återstående skattebelopp betalas genom fyllandsin-
betalningar eller i form av kvarstående skatt.
Av statistik som utredningen tagit fram framgår att fyllnadsinbetalningar-
na för juridiska personer med F-skatt var betydande. De uppgick för
taxeringsåret 1993 till 4,8, för år 1994 till 4,4 och för år 1995 till 4,3
miljarder kronor. För taxeringsåret 1996 uppgick de till 4,7 miljarder
kronor.
Även fyllnadsinbetalningarna för fysiska personer var stora. De uppgick
taxeringsåret 1993 till 7,8, år 1994 till 7,9, år 1995 till 9,8 och år 1996 till
10 miljarder kronor. Räknat per skattskyldig är emellertid fyllnadsinbetal-
ningarna för fysiska personer avsevärt lägre än för de juridiska personerna.
Medelvärdet låg under de aktuella åren för juridiska personer på 83 000,
86 000, 67 000 respektive 71 000 kr och för fysiska personer på 7 400,
7 700, 7 300 respektive 7 600 kr.
När det gäller kvarstående skatt är förhållandena desamma. Medelvärdet
för de juridiska personerna var 35 000, 33 000, 30 000 respektive 44 000 kr.
För de fysiska personerna låg medelvärdet åren 1993 och 1994 på 2 800 kr,
för år 1995 på 3 300 kr samt för år 1996 på 3 500 kr.
I procent uttryckt innebär siffrorna att de juridiska personerna, som utgör
3 % av de skattskyldiga, taxeringsåret 1996 svarade för 32 % av fyllnadsin-
betalningarna och 38 % av den kvarstående skatten.
För taxeringsåret 1996 gjorde de juridiska personerna egna frivilliga
inbetalningar strax före den 13 februari 1996 med 19 miljarder kronor och
strax före den 3 maj 1996 med 4 miljarder kronor. De juridiska personernas
fyllnadsinbetalningar, inbetalningar av kvarstående skatt och egna inbe-
talningar utgjorde 49 % av den egna slutliga skatten. Detta innebär att
endast 51 % togs ut i form av debiterad skatt.
Den kvarstående skatten och fyllnadsinbetalningarna är således uttryckta
i procent av den slutliga skatten avsevärt högre för juridiska personer än för
fysiska personer. Mot bakgrund härav är det som utredningen funnit
angeläget att i första hand försöka förbättra betalningarna av F-skatt. I detta
sammanhang får man skilja på sådana förbättringar som är möjliga att
Prop. 1996/97:100
Del 1
391
åstadkomma redan med dagens regler och sådana som kräver författ-
ningsändringar. Bättre rutiner för skattemyndigheterna kan utvecklas inom
det befintliga systemet och större resurser kan satsas på en effektivare
kontroll av den preliminära skatten. En avvägning måste emellertid alltid
göras mellan det önskvärda i att den preliminära skatten överensstämmer
med den slutliga och administrationskostnaderna för att nå en ökad
precision. Framhållas bör att en god överensstämmelse mellan preliminär
och slutlig skatt i princip också förutsätter att de skattskyldiga själva
medverkar och tar initiativ till att den preliminära skatten blir riktigt
beräknad.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Allmänna skattetabeller
Enligt nuvarande bestämmelser görs skatteavdrag från ersättning som
betalas ut till fysisk person i flertalet fall enligt skattetabeller. Dessa
upprättas i hela krontal efter olika kommunala skattesatser, for närvarande
26 - 35 kr och för olika tidsperioder. Tabellerna är indelade i inkomstskikt
och intervaller. I månadstabellen är skiktet upp till 20 000 kr indelat i
intervaller på 100 kr och i skiktet 20 000 kr och däröver i intervaller på 200
kr. Skatteavdraget är beräknat på den övre gränsen i skiktet. För månadslö-
ner som ligger exempelvis inom inkomstskiktet 20 201 - 20 400 kr beräknas
alltså avdraget efter 20 400 kr. Den som tjänar 20 201 kr respektive 20 400
kr får då avdrag med samma belopp. Detta kan medföra ett överuttag av
skatt med upp till 122 kr i månaden eller 1 464 kr om året. En annan
felaktighet som har sin grund i skattetabellen är att vid en kommunal
utdebitering som inte ligger exakt på helt krontal kommer uttaget att bli
antingen for högt eller for lågt. Den största skillnaden uppkommer då ut-
debiteringen i öretal ligger på 50, t.ex. 32:50 kr. För en person som har en
inkomst på 20 000 kr i månaden betyder detta att skatt dras med ett 93 kr for
lågt belopp om tabell 32 används respektive ett 93 kr för högt belopp vid an-
vändandet av tabell 33.
Ett sätt att lösa nämnda problem är enligt utredningen att ersätta
skattetabellerna med procentavdrag. Ett system med procentavdrag innebär
att en procentsats efter vilken skatteavdrag skall göras anges på skattsedeln
för preliminär skatt. Med ett sådant system kommer arbetstagarens samtliga
arbetsgivare, dvs. både huvudarbetsgivare och sidoarbetsgivare, att dra skatt
efter samma procentsats. Detta förutsätter att arbetsgivarna har tillgång till
arbetstagarens skattsedel på preliminär skatt och till nödvändiga ADB-
program.
Om procentavdrag används måste föregående års debitering av slutlig
skatt ligga till grund för beräkningen av procentsatsen. Inkomster som ligger
två år tillbaka i tiden blir då underlag för procentavdraget. Vid jämna
inkomster över åren leder denna metod till en bra överensstämmelse mellan
preliminär och slutlig skatt. Förhållandena kan emellertid ändras under åren.
Dels kan inkomstens storlek förändras, dels kan de avdrag som far göras i
deklarationen variera. Procentsatsen blir då antingen for hög eller for låg.
Vidare är det många arbetsgivare som - i vart fall for närvarande - inte har
392
tillgång till de ADB-program som krävs för denna metod.
Ett system med procentavdrag innebär som utredningen pekar på en ökad
administration for många arbetsgivare och ger heller inte några garantier för
att skatteutfallet blir bättre än med nuvarande system. De felaktiga
skatteuttag som skattetabellerna ger avser vidare endast små belopp.
Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det är mindre lämpligt
att överge nuvarande regler för ett system med procentavdrag. Vi anser
alltså att de allmänna skattetabellerna skall behållas och liksom nu skall
grunderna för tabellerna anges i lag.
I uppbördslagen anges tämligen detaljerat hur tabellerna skall se ut.
Enligt vår mening bör det ankomma på Riksskatteverket att i större
utsträckning än i dag svara för den närmare utformningen av tabellerna.
Sägas kan att tabeller där intervallerna förslagsvis är 100 kr ger ett mer
korrekt skatteuttag än tabeller med större intervall. Riksskatteverket bör
givetvis eftersträva att med ändamålsenliga intervaller få till stånd bästa
möjliga överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt.
Vi föreslår att Riksskatteverket får ökade möjligheter att bestämma
skattetabellernas utformning.
Bestämmelser om skatteavdrag enligt skattetabeller finns i 8 kap. 1-7 §§
skattebetalningslagen.
Möjligheten att begära 50-örestabell
Som nyss nämnts upprättas skattetabellerna i regel i hela krontal. Stock-
holms, Göteborgs och Malmö kommuner kan emellertid enligt 4 § 3 mom.
andra stycket UBL få tabeller på preliminär skatt upprättade i 50-tal ören.
Möjligheten för Göteborg och Malmö att få 50-örestabell infördes år 1954
(bet. 1953:BevU33 s. 60 - 62). Stockholm hade då redan den möjligheten.
Motivet för de särskilda skattetabellerna var att ge ett stort antal skatt-
skyldiga möjlighet att få ett mer korrekt skatteuttag.
Enligt Riksskatteverket är det svårt att hinna med att utfärda 50-örestabel-
ler. En framställan om tabell på preliminär skatt i 50-tal ören kommer ofta
först under december året före inkomståret. Detta får till följd att tiden för
att framställa bl.a. ADB-program och kontroller kan bli väl kort. Förutom
framtagningen av tabellverket skall ADB-registren förses med uppgift om
att för vissa skattskyldiga med viss kommunkod och som är medlemmar i
Svenska kyrkan skall 50-örestabell användas. Den nya tabellen skall anges
på skattsedeln och införas i det centrala skatteregistret dit arbetsgivaren kan
vända sig för att få uppgift om skatteavdragets storlek. En ändring av
utdebiteringen påverkar också beräkningen av jämkning, stående jämkning
eller särskild beräkningsgrund. Om tabellerna trycks sent hinner arbetsgivar-
na i ett stort antal fall dra skatt efter fel tabell vilket sedan måste rättas till.
Ett sätt att komma till rätta med det här problemet är som utredningen
nämner att införa en tidsgräns för när en begäran om 50-örestabell senast
skall ha kommit in till Riksskatteverket, t.ex. den 15 november. Det kan
emellertid vara svårt att sätta ett datum som tillgodoser såväl Riksskattever-
kets behov att i tid få vetskap om kommunernas önskemål som kommuner-
Prop. 1996/97:100
Del 1
393
nas möjlighet att till denna tid hinna fatta beslut om skattesats. Tilläggas bör
att enligt Riksskatteverket innebär 50-örestabell i förhållande till ordinarie
tabellval endast ett obetydligt bättre uttag av preliminär skatt. Utredningen
nämner ett exempel där en 50-örestabell medförde att vid en månadsinkomst
på 9 000 kr skatteavdraget blev 52 kr närmare det faktiska slutresultatet per
år räknat. Vid en månadsinkomst på 12 000 kr blev skatteavdraget 74 kr mer
exakt per år räknat och vid en månadsinkomst på 18 000 kr blev det 119 kr
bättre.
För kommunernas del har det inte någon betydelse hur skattetabellen för
uttag av preliminär skatt ser ut. Kommunerna får sin del av den preliminära
skatten oberoende av tabellernas utformning. Avgörande är i stället
storleken på skatteunderlaget. Frågan om beräkning av den preliminära
skatten är en statlig angelägenhet. Det administrativa arbetet med att
framställa 50-örestabeller är dessutom omfattande och sker som regel i
tidsnöd.
I likhet med utredningen föreslår regeringen att kommunernas rätt att
bestämma över skattetabellernas utformning skall slopas. Som föreslagits i
det föregående bör det i stället ankomma på Riksskatteverket att genom bl.a.
ändamålsenliga skattetabeller svara för att överensstämmelsen mellan
preliminär och slutlig skatt blir god.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Korttidsersättning
Enligt dagens bestämmelser (4 § 4 mom. UBL) görs skatteavdrag på
inkomst för en dag av sådant arbete som avser kortare tid än en vecka enligt
en särskild tabell som grundas på en för landet genomsnittlig skattesats till
kommunal inkomstskatt under beskattningsåret, dvs. en genomsnittstabell.
För skattskyldiga med en skattesats som avviker från den genomsnittliga,
som för inkomståret 1997 är 32 kr, kan överskjutande skatt eller kvarstående
skatt uppkomma. Genomsnittstabellen bör därför ersättas antingen av
särskilda skattetabeller med en tabell för varje skattesats om hel krona eller
med ett procentavdrag.
Att ersätta genomsnittstabellen med 10 olika skattetabeller avseende 26 -
35 kr skulle inte medföra några större problem för Riksskatteverket. Där-
emot skulle arbetsgivarnas hantering försvåras om det fanns så många olika
tabeller.
Ett annat alternativ är att göra skatteavdrag med 30 % på utbetalt belopp
på samma sätt som gäller för sidoinkomster. Regeringen delar utredningens
uppfattning att ett sådant system skulle bli enkelt att tillämpa för arbetsgivar-
na och innebära större enhetlighet när det gäller skatteavdrag. Vi föreslår
därför att den nuvarande genomsnittstabellen avskaffas och ersätts med ett
avdrag med 30 %.
Bestämmelsen tas in i 8 kap. 8 § skattebetalningslagen.
394
Ersättning från arbetslöshetskassa
Prop. 1996/97:100
Del 1
Enligt nuvarande regler görs skatteavdrag på dagpenning från arbets-
löshetskassa enligt en särskild tabell som grundas på en för landet genom-
snittlig skattesats till kommunal inkomstskatt för beskattningsåret. För
inkomståret 1997 används 32-kronorstabellen. Den nuvarande genomsnitts-
tabellen medför att många får ett för högt skatteuttag medan andra får ett för
lågt uttag. I en situation av arbetslöshet är det av stor betydelse för den
enskilde att inte för mycket skatt dras under det löpande året och som sedan
betalas ut året efter inkomståret i form av överskjutande skatt. Likaså kan
det innebära stora problem för den som får kvarstående skatt på grund av att
för lite preliminär skatt har dragits att få fram medel att betala den
kvarstående skatten. Sett från den enskildes synpunkt måste det därför vara
en fördel om arbetslöshetskassorna kunde dra skatt efter den kommunala
skattesats som gäller i den kommun där den arbetslöse är bosatt.
Dagens regelverk baseras på de förhållanden som gällde för mer än tio
år sedan. En ändring av regleringen förutsätter att arbetslöshetskassornas
ADB-system byggs ut. Detta har redan skett. I landet finns 40 arbets-
löshetskassor. Samtliga utom en eller två är anslutna till något av tre olika
datasystem som finns för kassorna. Ett nytt enhetligt ADB-system (OAS)
har tagits fram. Det kommer att tas i bruk successivt med början under
januari 1996 och beräknas vara fullt utbyggt vid utgången av år 1999.
Mot bakgrund av att kassorna redan i dag har ett datoriserat system och
till det nya system som håller på att installeras bör det inte vara något hinder
att slopa den generella tabellen och i stället använda krontalstabeller på
samma sätt som i fråga om utbetalningar av lön.
För att skatteavdrag skall kunna göras med tabeller som är utformade
efter olika kommunala skattesatser krävs att kassan får uppgift om vilken
tabell som skall användas. Sådana uppgifter kan inhämtas från skattemyn-
digheten.
Under en övergångsperiod kan avdrag enligt tabell för preliminär skatt
medföra problem. Men längre fram bör det nya systemet inte innebära några
svårigheter. För Riksskatteverket bör det inte vara något problem att
upprätta tio olika krontalstabeller för dagpenning.
Vi föreslår därför i likhet med utredningen att genomsnittstabellen tas
bort och ersätts med krontalstabeller efter olika kommunala skattesatser.
Bestämmelser om allmänna skattetabeller har tagits in i 8 kap. 2 och 3 § §
skattebetalningslagen.
Förhöjt skatteavdrag av arbetslöshetskassa
I 41 § 1 mom. UBL finns bestämmelser om förhöjt skatteavdrag, dvs. att
avdrag skall göras med större belopp än som annars skulle ha gjorts. Syftet
med bestämmelserna är att en arbetstagare härigenom skall kunna undvika
att få kvarstående skatt som annars kunde ha uppkommit på grund av
exempelvis extrainkomster.
395
Arbetslöshetskassorna är i dag undantagna från den nämnda skyldigheten
och behöver således inte efterkomma en begäran från den arbetslöse om
förhöjt avdrag. I praktiken tillgodoser emellertid kassorna som regel den
enskildes önskemål. Det bör därför inte vara något större problem för
kassorna om det införs en skyldighet att efter den skattskyldiges begäran
göra förhöjt skatteavdrag. Regeringen delar utredningens bedömning att det
är en fordel för den arbetslöse att ha rätt till förhöjt skatteavdrag och att så
enhetliga regler som möjligt bör gälla inom skattebetalningssystemet. Vi
föreslår därför att arbetslöshetskassorna skall vara skyldiga att efterkomma
en begäran om förhöjt skatteavdrag.
Bestämmelsen om förhöjt skatteavdrag finns i 8 kap. 7 § skattebetalnings-
lagen.
Sjukpenning för näringsidkare
Försäkringskassan skall enligt nuvarande ordning göra skatteavdrag vid
utbetalning av sjukpenning endast i de fall denna grundas på inkomst av
arbete. Något skatteavdrag görs alltså inte på sjukpenning som grundas på
inkomst av näringsverksamhet. Detta förhållande kan innebära problem i det
fall en näringsidkare har fått sin F-skattsedel återkallad. I en sådan situation
skall en uppdragsgivare göra skatteavdrag såsom för ersättning för utfört
arbete, medan försäkringskassan inte gör något skatteavdrag på utbetald
sjukpenning. Näringsidkaren kan därmed komma att bli påförd kvarstående
skatt.
Ett sätt att komma till rätta med detta är enligt utredningen att likställa
sjukpenning som grundas på inkomst av näringsverksamhet med sjukpen-
ning som utgår vid ersättning för arbete. Skatteavdrag enligt tabell skulle då
alltid göras på sjukpenning oavsett typ av bakomliggande inkomst. Nack-
delen med ett sådant system är emellertid att den som har särskild A-skatt
kommer att drabbas av dubbla skatteavdrag, nämligen dels enligt skatteta-
bell, dels genom den debiterade preliminära skatten. I denna har ju eventuell
sjukpenning redan beaktats. För att undvika att de som har en debiterad
preliminär skatt skall få vidkännas dubbla skatteavdrag bör ett undantag
införas för denna kategori.
Riksskatteverket har dock föreslagit att skatteavdrag skall göras för den
som har debiterats särskild A-skatt men som inte betalar påförda skatter.
Skattemyndigheten skall i dessa fall fatta ett särskilt beslut om skatteavdrag.
Enligt verket kan ett sådant beslut meddelas i samband med att F-skattse-
deln återkallas för den betalningsförsumlige.
Den av Riksskatteverket föreslagna ordningen innebär en särbehandling
av dem som debiterats särskild A-skatt i förhållande till dem med debiterad
F-skatt. Eftersom vi försökt att få ett så likformigt system som möjligt anser
vi att verkets förslag inte bör genomföras.
Vi föreslår med hänsyn till vad som nu sagts att med ersättning för arbete
likställs sjukpenning som grundas på inkomst av näringsverksamhet. Vi
föreslår dock att skatteavdrag inte skall göras om mottagaren av sjukpenning
har en debiterad preliminär skatt för inkomståret.
Prop. 1996/97:100
Del 1
396
Bestämmelserna har tagits in i 5 kap. 2 och 3 §§ skattebetalningslagen. Prop. 1996/97:100
Del 1
Föräldrapenning
Enligt 4 § 2 mom. femte stycket UBL görs skatteavdrag på föräldrapenning
endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kr.
Beloppsgränsen gäller sedan år 1987 (prop. 1986/87:133, bet.
1986/87:SfU22, rskr. 1986/87:326, SFS 1987:371). Dessförinnan var
beloppsgränsen 4 500 kr (SFS 1973:1125). Den nedre gränsen för att
bestämma sjukpenninggrundande inkomst följde från början skattelagstift-
ningens regler för deklarationsskyldighet. Det har emellertid inte varit någon
absolut följsamhet utan justering av gränserna har gjorts i samband med
andra förändringar i socialförsäkringen.
Vid en sjukpenninggrundande inkomst mindre än 6 000 kr utgår
föräldrapenning med 60 kr per dag. Uppgår inte den sjukpenninggrundande
inkomsten till 6 000 kr görs inte något skatteavdrag. För den som har andra
inkomster utöver föräldrapenning medför bestämmelsen att kvarstående
skatt uppstår.
För att undvika kvarstående skatt kan den skattskyldige själv begära
förhöjt skatteavdrag hos försäkringskassan. Ett pedagogiskt problem är
emellertid det förhållandet att när skatt inte dras på garantibelopp den
skattskyldige kan uppfatta beloppet som skattefritt. Den skattskyldige begär
då inte något förhöjt skatteavdrag.
Om skatteavdrag skulle införas oavsett beloppsgräns skulle detta leda till
negativa effekter enbart för dem som inte har andra inkomster än garantibe-
lopp. Eftersom inriktningen är att åstadkomma en bättre överensstämmelse
mellan preliminär och slutlig skatt och så enhetliga regler som möjligt bör
gälla delar regeringen utredningens bedömning att 6 000-kronorsgränsen bör
tas bort. Skatteavdrag skall alltså alltid göras enligt tabell. Det begränsade
antal skattskyldiga som härigenom kan komma att få ytterligare skatt att
betala har då möjlighet att vända sig till skattemyndigheten och begära
ändrad beräkning av skatteavdraget, dvs. ett beslut om att försäkringskassan
inte skall göra något skatteavdrag eller göra ett lägre skatteavdrag.
Vårt förslag finns i 8 kap. 4 § skattebetalningslagen.
Regeringens bedömning: Reglerna för skatteavdrag på sido-
inkomster, pension, sjukpenning samt ränte- och utdelningsinkomster
bör inte ändras.
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens bedöm-
ning.
397
Remissinstanserna: När det gäller skatteavdrag från sidoinkomster
föreslår Riksskatteverket, i syfte att förbättra uppbördseffektiviteten, att
avdrag skall göras med 55 % i stället for 30 % för den som har inkomster
över den s.k. brytpunkten.
Skälen för regeringens bedömning: Skatteavdrag på sidoinkomster,
dvs. inkomster som inte är huvudsaklig inkomst hos mottagaren, görs i dag
med 30 % av inkomsten. Procentsatsen valdes för att den motsvarar ett
ungefärligt snitt av de kommunala skattesatserna. Denna ordning tillämpas
sedan den 1 april 1993 (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr.
1991/92:292, SFS 1992:680). Tidigare fanns det inte någon skyldighet för
sidoarbetsgivare att göra skatteavdrag. Syftet med systemet var att få en
bättre anpassning av den preliminära skatten till den slutliga skatten.
För vissa skattskyldiga kan ett 30-procentigt avdrag bli för lågt och
härigenom medföra kvarstående skatt. Ett sätt att undvika detta är
naturligtvis att höja procentsatsen. Med hänsyn till att skattskyldiga med
sidoinkomster inte sällan har stora kostnadsavdrag för sina extrainkomster,
att i nuläget procentsatsen överensstämmer med den för skatteavdrag på
kapitalinkomster och den för skatteavdrag på ersättning till juridiska
personer utan F-skattsedel samt att den totala överskjutande skatten för
fysiska personer överstiger den kvarstående skatten delar regeringen
utredningens uppfattning att någon generell höjning av procentsatsen för
skatteavdrag på sidoinkomster inte bör göras nu.
I de fall den skattskyldige har inkomster som överstiger brytpunkten, som
för inkomståret 1997 är 209 100 kr, kommer ett skatteavdrag med 30 % att
leda till kvarstående skatt. Det vore därför som Riksskatteverket framhåller
i sitt remissvar en fördel om ett större skatteavdrag kunde göras för de ca
15 % av löntagarna som har en inkomst som ligger över brytpunkten.
Sidoarbetsgivaren skulle i dessa fall göra ett större skatteavdrag än med
30 %. För att veta hur stort avdrag som skall göras måste arbetsgivaren få
uppgifter antingen från den skattskyldige eller skattemyndigheten. Den
högre procentsatsen måste då anges på den skattskyldiges skattsedel. I det
nya systemet kommer de flesta skattskyldiga emellertid inte att ha någon
skattsedel på preliminär skatt. En A-skattsedel skall utfärdas endast efter
särskild begäran från den skattskyldige, se 4 kap. 16 § skattebetalningslagen.
När det generella avdraget på 30 % infördes, motiverades detta med att
det skulle vara enkelt för sidoarbetsgivaren att göra avdrag efter samma
procentsats för samtliga skattskyldiga.
Det är väsentligt med ett enkelt förfarande. De uppgifter som läggs på
arbetsgivarna bör om möjligt begränsas. Med hänsyn härtill krävs det starka
skäl för att ändra den nuvarande ordningen. Möjlighet finns ju för den
skattskyldige att begära ändrad beräkning av den preliminära skatten och på
så sätt få ett mer exakt avdrag. Den skattskyldige har också möjlighet att hos
sin huvudarbetsgivare begära förhöjt skatteavdrag. Ett förhöjt skatteavdrag
kan även göras av sidoarbetsgivare om arbetstagaren och siodarbetsgivaren
är överens. Vi delar därför utredningens bedömning att någon ändring av
reglerna inte heller bör göras för dem med inkomster över brytpunkten. Det
kan dock finnas skäl att om något år komma tillbaka till denna fråga.
Prop. 1996/97:100
Del 1
398
Bestämmelser om skatteavdrag på sidoinkomster finns i 8 kap. 8 § Prop. 1996/97:100
skattebetalningslagen. Del 1
Pension
För många pensionärer medför dagens bestämmelser om skatteavdrag att de
får kvarstående skatt. Enligt Riksförsäkringsverket gäller detta för ca 15 %
av pensionärerna. En bland flera orsaker till detta är att inkomsten från
Riksförsäkringsverket inte är huvudinkomst och att skatteavdrag görs såsom
för sidoinkomster med 30 %. Har den skattskyldige då inte begärt ett förhöjt
skatteavdrag uppkommer kvarstående skatt. Det förhöjda skatteavdraget
skall göras på huvudinkomsten. Ett sätt att lösa detta problem är att beräkna
skatteavdraget efter viss procentsats, som varierar i det enskilda fallet.
Denna procentsats ersätter då skatteavdraget som i regel görs på folkpension
och tilläggspension enligt tabell och på tjänstepension med 30 %.
Skattemyndigheten har möjlighet att i enskilda fall besluta om särskild
beräkningsgrund (3 § 2 mom. UBL) och den skattskyldige har rätt att begära
ett förhöjt skatteavdrag (41 § 1 mom. UBL). Motsvarande bestämmelser har
tagits in i 8 kap. 11 § respektive 8 kap. 7 § skattebetalningslagen.
Regeringen delar utredningens uppfattning att ifrågavarande möjligheter får
anses tillräckliga. Det är dock som utredningen framhåller viktigt att
Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket kompletterar sina
informationsinsatser.
Sjukpenning - skatteavdrag för A-skatt
Avdrag för A-skatt på sjukpenning görs med ledning av särskilda
skattetabeller. I tabellerna anges skatteavdraget i procent av ersättningen på
grundval av den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller den
andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen grundas på.
Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts utgör
ersättningen underlag för beräkningen av den procentsats efter vilken
skatteavdraget skall beräknas. Syftet med att ange skatteavdraget i procent
i stället för i krontal är att skatteavdraget på ersättningen från
försäkringskassan skall stämma överens med den procentsats som gäller för
den totala skatten för en årsinkomst motsvarande den skattskyldiges
sjukpenninggrundande inkomst. Den sjukpenninggrundande inkomsten torde
i regel stämma relativt väl överens med den verkliga årsinkomsten.
Det har gjorts gällande att det nuvarande systemet generellt leder till ett
för lågt skatteuttag och därmed ger upphov till kvarstående skatt. Det är
också riktigt att det finns brister. Skälet härtill är emellertid inte att
försäkringskassorna drar för lite skatt. I stället är det så att arbetsgivaren gör
avdrag enligt månadstabell på det belopp som betalas ut trots att ersättning
för månaden även betalats ut från försäkringskassan. Vanliga situationer där
kvarstående skatt kan uppstå är dels då den skattskyldige är sjuk under t.ex.
en fjortondagarsperiod men arbetsgivaren drar skatt enligt månadstabell från
399
lön som endast avser en del av månaden, dels då den skattskyldige är
sjukskriven på halvtid under hela eller stora delar av året. Sedan den 1
januari 1992 betalar arbetsgivaren i stället för försäkringskassan ut
sjukersättning för de första 14 dagarna under en sjukperiod, se lagen
(1991:1047) om sjuklön. Härefter har problemet minskat för dem som är
korttidssjukskrivna. Problemet har minskat ytterligare fr.o.m. den 1 januari
1997 då sjuklöneperioden förlängdes till 28 dagar.
Problemet kvarstår för dem som är halvtidssjukskrivna under en längre
period. För dessa skulle den preliminära skatten stämma bättre överens med
den slutliga om arbetsgivaren gjorde skatteavdrag enligt tabellen för
tvåveckorslön. Regeringen bedömer emellertid att en ordning som innebär
att hänsyn skall tas till ersättning som betalas ut från försäkringskassan blir
alltför resurskrävande för arbetsgivaren. I förekommande fall bör i stället
den skattskyldige begära förhöjt skatteavdrag.
Vi delar således utredningens ståndpunkt i den här delen och föreslår inte
någon ändring av nuvarande regler. Skatteavdrag från sjukpenning och
andra ersättningar som grundar sig på sjukpenninggrundande inkomst bör
även fortsättningsvis göras enligt särskilda tabeller. Den ordningen ger
normalt ett mer korrekt skatteuttag.
Ränte- och utdelningsinkomster
Genom 1990 års skattereform ändrades kapitalbeskattningen på ett
genomgripande sätt. En proportionell 30-procentig statlig skatt infördes på
inkomst av kapital. Som en följd härav ändrades också
skattebetalningssystemet genom att preliminär skatt tas ut med 30 % på
ränte- och utdelningsinkomster (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91 :SkU3, rskr.
1990/91:57, SFS 1990:1137). Syftet med ändringen var att åstadkomma
bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten.
Enligt 3 § 2 mom. tredje stycket UBL skall A-skatt, med vissa i 10 §
UBL föreskrivna undantag, betalas för sådan ränta och utdelning som
lämnas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämpning
av 3 kap. 22, 23 eller 27 § LSK.
Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter finns emellertid inte för ränta och fordran på konto om den
sammanlagda räntan på ett eller flera konton inte uppgår till 100 kr (3 kap.
23 § 4 LSK).
När det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag på ränta har
bestämmelserna ändrats (prop. 1992/93:96, bet. 1992/93 :SkU9, rskr.
1992/93:66, SFS 1992:1177). I 39 § 3 mom. UBL anges nu att skyldighet
att göra skatteavdrag inte finns om räntan per konto i stället för per
kontohavare som gäller beträffande skyldighet att lämna kontrolluppgift
understiger 100 kr. Detta får till följd att många personer, främst barn, som
enbart har kapitalinkomster och som har flera konton där räntan på varje
konto understiger 100 kr får kvarstående skatt.
Ändringen gjordes på begäran av bankerna. De uppgav att för att klara
en 100-kronorsgräns per kontohavare i stället för per konto skulle
Prop. 1996/97:100
Del 1
400
årsskifteskömingar av dataregistren behöva göras två gånger i stället för en
gång, eftersom deras register var organiserade per konto och inte per
kontohavare. Datakapaciteten vid årsskifteskömingen skulle behöva
fördubblas vilket beräknades motsvara en total investering på mer än 100
miljoner kronor.
Genom nämnda ändring av reglerna för uttag av preliminär skatt finns
inte längre samstämmighet mellan avdrag för preliminär skatt som baseras
på en 100-kronorsgräns per konto och kontrolluppgiftsskyldigheten som
avser en 100-kronorsgräns per kontohavare.
Som nyss sagts kan dagens regler beträffande skatteavdrag leda till
kvarstående skatt på små belopp för framför allt barn som har enbart
kapitalinkomster.
Ett sätt att få en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig
skatt är att göra skatteavdrag från första kronan i stället för på belopp om
100 kr eller mer. Detta förutsätter att också kontrolluppgiftsskyldigheten
utvidgas till att gälla alla räntebelopp, något som skulle kunna innebära att
bankerna måste lämna i vart fall ytterligare sex miljoner kontrolluppgifter
(se prop. 1987/88:44 s. 10).
Vi delar utredningens bedömning att de skäl som ledde till ändringen av
reglerna för skatteavdrag, dvs. att bankerna åsamkades stora kostnader, och
att de aktuella skatteavdragen rör enbart mindre belopp, som mest 30 kr per
konto, fortfarande kan anses ha viss bärighet. Härtill kommer att
Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05) för närvarande ser över kontroll-
uppgiftsskyldigheten för hela bankväsendet. Vi anser att det inte finns skäl
att för närvarande, innan Skattekontrollutredningen lagt fram sitt
slutbetänkande, göra någon ändring på ifrågavarande område.
Tilläggas bör här de förändringar i aktuellt hänseende som följer av det
föreslagna skattekontosystemet. Som framgått av avsnitt 12.4 kommer inte
något betalningskrav att riktas mot en skattskyldig som på sitt skattekonto
har ett underskott som inte uppgår till 100 kr. Detta avhjälper delvis
nuvarande brister.
Bestämmelser om skatteavdag på ränte- och utdelningsinkomster har
tagits in i 5 kap. 8 och 9 §§ samt 8 kap. 10 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skyldigheten att lämna preliminär själv-
deklaration utökas. Sådan deklaration skall lämnas även under
inkomståret, om den skattskyldige fått kännedom om att den slutliga
skatten kommer att bli högre än den preliminära skatten med ett belopp
som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.
Skyldigheten skall gälla t.o.m. den 30 november under inkomståret.
Tiden för debitering av preliminär skatt förlängs.
Säsongsföretag skall kunna få betala F-skatt och särskild A-skatt
enbart under den period som verksamheten pågår.
26 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
401
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket anser att den föreslagna
bestämmelsen om en utökad skyldighet att lämna preliminär självdeklaration
är tveksam om den inte åtföljs av någon form av sanktion. I detta
sammanhang vill verket peka på att det i dag inte finns någon skyldighet för
personer som skall betala A-skatt att lämna preliminär självdeklaration. När
sådana personer har en utländsk arbetsgivare blir konsekvensen att någon
preliminär skatt inte behöver betalas under beskattningsåret. Verket föreslår
därför att en sådan skyldighet införs. Riksskatteverket tillstyrker utred-
ningens förslag. Länsrätten i Stockholms län anser att den utökade skyldig-
heten att lämna preliminär självdeklaration framstår som motiverad och att
den borde bli verkningsfull utan att någon sanktion införs. Länsrätten anser
också att möjligheten till inbetalning av preliminär skatt under endast vissa
av årets månader vid säsongsverksamhet botar en brist som funnits, men
befarar att det kommer att bli svårt att avgränsa de fall där det kan sägas att
den skattskyldige bedriver näringsverksamhet endast under en del av året.
Företagarnas Uppgiftsdelegation avstyrker utredningens förslag om
skärpningar beträffande preliminär självdeklaration. De riskerar att leda till
en alltför stor belastning på företagens administrativa kapacitet och ett
ständigt pågående men ofta onödigt prognos- och skatteberäkningsarbete.
Delegationen är positiv till förslaget gällande säsongsverksamhet men anser
att det bör utvidgas så att den skattskyldige inte heller skall behöva lämna
månatlig skattedeklaration. Därmed skulle enligt delegationen onödig
schablonmässig debitering av skatter och avgifter med åtföljande rättelser
kunna undvikas. Skattemyndigheterna slipper också onödigt arbete med
påminnelser och indrivning av förseningsavgifter. Svenska Revisorsamfun-
det anser att förslaget angående säsongsverksamhet är en klar förbättring,
men förutsätter att regeln skall vara tillämplig även om den skattskyldige har
en obetydlig verksamhet under övriga året, dvs. även vid kraftiga säsongsva-
riationer. Även Näringslivets Skattedelegation bedömer att förslaget
gällande säsongsverksamhet bör kunna medföra förbättringar. Svenska
Bankföreningen avstyrker förslaget om utökad skyldighet att lämna
preliminär självdeklaration. Föreningen understryker att förslaget kommer
att medföra en ökad byråkrati och en ökad belastning för skattemyndigheten.
Förslaget kommer vidare resultera i ett merarbete, högre kostnader och ökat
ansvar för de skattskyldiga. Det är inte klarlagt om den skattskyldige är
skyldig att aktivt ta fram prognosunderlag för att efterkomma de föreslagna
reglerna. Är det så medför det ökade kostnader för den skattskyldige
eftersom den skattskyldige vanligtvis även behöver biträde för att upprätta
sin prognos. Inkomstökningen skall vidare vara "betydande", ett uttryck som
dock inte är närmare definierat. Det är särskilt olyckligt att uttrycket inte har
preciserats. Vidare ärtiden inom vilken den preliminära självdeklarationen
skall vara inlämnad till skattemyndigheten för kort tilltagen. Förslaget
kommer också medföra en ökad likviditetspåffestning eftersom berörda
skattskyldiga måste frigöra kapital för skatteinbetalningar under verksam-
hetsåret med åtföljande risk för betalningsstömingar och konkurser.
Förslaget medför dessutom en snedvridning av konkurrensen mellan dem
som efterkommer reglerna och dem som väljer att ställa sig utanför
Prop. 1996/97:100
Del 1
402
regelsystemet. Även Sveriges Fastighetsägareförbund avstyrker förslaget. Prop. 1996/97:100
Förbundet befarar att förslaget kommer att leda till ökad byråkrati och ökade Del '
kostnader för de skattskyldiga. Förbundet påpekar också att det inte heller
är klarlagt vad som menas med "betydande" inkomstökning.
Skälen för regeringens förslag: Många företags årsredovisningar har
successivt blivit utförligare och klarare. Behovet av information om hur ett
företag utvecklas kan därför tillgodoses bättre i dag än tidigare. En
rapportering endast en gång om året har särskilt i fråga om de börsnoterade
företagen uppfattats som otillräcklig. Önskemål har framställts om en
tidsmässigt tätare information. Detta har lett till en publicering av delårs-
rapporter som i Sverige inleddes på frivillig väg år 1962.
Bestämmelser om delårsrapport finns fr.o.m. den 1 januari 1996 i
årsredovisningslagen (1995:1554). Lagen tillämpas första gången på i
huvudsak räkenskapsår som börjar den 1 januari 1997. Bestämmelserna
fanns tidigare i 11 kap. 12 - 14 §§ aktiebolagslagen (1975:1385, ABL).
Enligt 9 kap. 1 § årsredovisningslagen skall alla bolag, som enligt bestäm-
melserna i 10 kap. 3 § andra eller fjärde stycket ABL eller 4 kap. 3 § första
eller andra stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag är skyldiga att anlita auktoriserad revisor, lämna delårsrapport.
Rapporten skall lämnas minst en gång per år under förutsättning att
räkenskapsåret omfattar minst tio månader. När det gäller koncerner som är
av sådan storlek som avses i 10 kap. 3 § fjärde stycket ABL eller 4 kap. 3 §
andra stycket lagen om årsredovisning m.m. i vissa företag, dvs. nettovärdet
av koncernföretagens tillgångar för de två senaste räkenskapsåren överstiger
1 000 gånger basbeloppet eller antalet anställda är över 200, skall enligt
9 kap. 3 § andra stycket årsredovisningslagen moderbolaget lämna del-
årsrapport för såväl moderbolaget som koncernen.
Huvudregeln i 9 kap. 3 § årsredovisningslagen innebär att delårsrappor-
ten skall innehålla dels en översiktlig redogörelse för rapportperioden
avseende verksamheten, resultatutvecklingen, investeringarna samt föränd-
ringar i likviditet och finansiering, dels beloppsuppgifter om omsättningen
och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under perioden.
Rapporten fungerar som en interimsrapportering mellan årsredovisningarna.
De prognoser som eventuellt avges i årsrapporteringen korrigeras i delårs-
rapporten. I större företag är det praxis att inte bara korrigera en tidigare
prognos i delårsrapporten utan också att där lämna en ny prognos fram till
nästa delårsrapport eller årsredovisning.
Rapporten skall avse verksamheten från årets början och minst en rapport
skall avse en period om minst hälften och högst två tredjedelar av räken-
skapsåret (9 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen). Rapportperiodens
längd kan variera mellan sex och åtta månader räknat från räkenskapsårets
början. Intervallet är avsett att underlätta för företagen att avpassa
rapportperioden på lämpligt sätt med hänsyn till verksamheten.
Under år 1994 fick Patent- och Registreringsverket in 4 898 delårs-
rapporter. År 1995 gavs 5 438 rapporter in.
Utvecklingen i praxis har medfört en betydligt fylligare rapportering än
enligt lagens minimikrav. Det är därför inte ovanligt att man avger en
fullständig resultaträkning (koncemresultaträkning) t.o.m. resultatet före
403
bokslutsdisposition och skatt.
Regeringen delar utredningens uppfattning att de uppgifter som finns i
delårsrapportema kan vara till stor ledning vid skattemyndigheternas arbete
med att åstadkomma ett korrekt uttag av F-skatt och de bör därför tas till
vara.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Debitering med ledning av preliminär taxering
I dag är skyldigheten att utan anmaning lämna preliminär självdeklaration
begränsad. Deklaration skall lämnas enbart om förhållandena senast den
1 december året före inkomståret kan bedömas vara sådana att inkomsten
kan beräknas överstiga den inkomst som legat till grund for debiterad
preliminär skatt med minst en femtedel, dock minst 2 000 kr. Deklarationen
skall lämnas senast den 1 december året före inkomståret eller om den
skattskyldige då inte kände till att han skulle påföras slutlig skatt för
inkomståret senast 14 dagar efter det att den skattskyldige fått kännedom om
detta. Tidpunkten den 1 december året före inkomståret har bestämts med
hänsyn till att skattsedel på A-skatt respektive F-skatt och besked om
debitering av särskild A-skatt enligt 35, 36 och 36 a §§ UBL skall sändas
över till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.
Nuvarande bestämmelser innebär att skyldighet att lämna preliminär
deklaration finns bara i de fall förhållandena fram till den 1 december året
före inkomståret kan antas medföra att den debiterade skatten kan komma
att överstiga den slutliga skatten. Hänsyn behöver alltså inte tas till
förändringar som uppkommer därefter och som kan leda till att den
debiterade skatten blir för låg.
Till grund för den preliminära taxeringen ligger beräknade förhållanden
och inte faktiska förhållanden. Detta leder till osäkerhet beträffande den
preliminära taxeringen. Om preliminär taxering kan ske också under
inkomståret förbättras förutsättningarna för att den preliminära skatten skall
bli riktig.
Ett sätt att få en bättre överensstämmelse mellan F-skatt och slutlig skatt
är som utredningen framhåller att införa en regel som säger att den skattskyl-
dige skall vara skyldig att under inkomståret lämna en preliminär självdekla-
ration om han under året fått kännedom om att inkomsten kommer att öka
för detta år. Sådan kännedom kan fås exempelvis efter det att en delårs-
rapport har upprättats eller en prognos tagits fram. Framgår det av
delårsrapporten eller prognosen att resultatet kommer att medföra att den
slutliga skatten överstiger den debiterade preliminära skatten bör skyldighet
finnas att lämna en preliminär självdeklaration. Den skattskyldige skall dock
inte vara tvungen att ta fram prognosunderlag enbart för att bedöma om
skyldighet finns att lämna en preliminär självdeklaration. Deklarationen
skall lämnas senast 14 dagar efter det den skattskyldige fått kännedom om
inkomstökningen. På så sätt ges skattemyndigheten möjlighet att ändra
beräkningen av den preliminära skatten.
Riksrevisonsverket har föreslagit att även personer med A-skatt och som
har utländsk arbetsgivare skall vara skyldiga att lämna preliminär självdekla-
404
ration. Denna kategori skattskyldiga är dock enligt regeringens uppfattning
så liten att det inte kan anses motiverat att låta den omfattas av ifrågavaran-
de skyldighet. Dessutom har skattemyndigheten i allmänhet sådana uppgifter
om fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatter att arbetstagare med
utländska arbetsgivare kan debiteras särskild A-skatt.
Vi föreslår däremot att en skyldighet infors for dem som har debiterats
en preliminär skatt att ge in preliminär självdeklaration om det framkommit
att den slutliga skatten kommer att bli högre än den debiterade preliminära
skatten. Skyldigheten bör av praktiska skäl gälla längst t.o.m. den 30
november under inkomståret. Alla förändringar bör emellertid inte leda till
en sådan skyldighet. Någon form av beloppsgräns bör finnas. Kravet på att
en preliminär självdeklaration skall ges in bör därför gälla endast i de fall
skillnaden är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.
Med betydande skillnad avses en skillnad mellan den debiterade och slutliga
skatten med omkring 30 %, dock lägst ungefär ett basbelopp (36 300 kr för
inkomståret 1997).
När det gäller frågan om skyldigheten att lämna preliminär självdeklara-
tion skall förenas med någon form av sanktion eller påtryckningsmedel kan
följande sägas.
För närvarande finns möjligheter att vid vite förelägga en skattskyldig
som inte efterkommer skattemyndighetens anmaning att komma in med en
preliminär självdeklaration. Om någon uppsåtligen lämnat oriktig uppgift i
en preliminär självdeklaration eller en jämkningsansökan och uppgiften lett
till att för låg skatt betalats omfattas detta förfarande av bestämmelserna i
skattebrottslagen (1971:69). I övrigt saknas påföljder.
Om en avgift skall införas när preliminär självdeklaration inte har lämnats
trots inkomstökning förutsätter detta att skattemyndigheten kan visa att den
skattskyldige varit medveten om inkomstökningen. Detta kräver emellertid
stora utredningsresurser. Modellen skulle eventuellt kunna fungera mot den
grupp bolag som svarar för de stora underdebiteringama och fyllnadsinbe-
talningarna och som har delårsbokslut. Att införa en avgift eller någon annan
sanktion enbart for denna kategori skulle emellertid strida mot den
övergripande inriktningen att reglerna skall vara så enhetliga som möjligt.
Regeringen delar därför utredningens bedömning att någon avgift eller
sanktion inte bör införas. Däremot bör naturligtvis skattemyndigheten i det
fall myndigheten i ett enskilt fall, t.ex. genom en delårsrapport, uppmärk-
sammat att en preliminär självdeklaration bort lämnas, kunna förelägga den
skattskyldige att komma in med en preliminär självdeklaration enligt 10 kap.
26 § skattebetalningslagen. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite
enligt 23 kap. 2 § skattebetalningslagen.
Bestämmelser om preliminär självdeklaration har tagits in i 10 kap.
1-7 §§ skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
405
Förlängd tidför debitering av preliminär skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
Enligt nuvarande ordning kan beslut om ändrad beräkning av preliminär
skatt som innebär att ytterligare skatt skall betalas inte meddelas efter
inkomstårets utgång.
I vissa fall uppmärksammar skattemyndigheten först sent under
inkomståret, t.ex. i samband med en revision hos den skattskyldige, att
debiteringen av preliminär skatt varit för låg. Något beslut som leder till
betalning av det felande beloppet under inkomståret hinner då inte fattas.
Detsamma kan gälla när skattemyndigheten har fått in en delårsrapport som
visar att den preliminära skatten bör höjas. I dessa fall måste debiteringen
av den slutliga skatten avvaktas innan den ytterligare skatten för inkomståret
kan krävas in.
Några sakliga skäl för att inte kunna justera den preliminära skatten efter
inkomstårets utgång kan vi inte finna. Tvärtom torde en sådan möjlighet
medföra att skattebortfallet kan begränsas. Vi föreslår därför i likhet med
utredningen att skattemyndigheten skall ges möjlighet att utan begränsning
till inkomståret och i princip intill den tidpunkt då den slutliga skatten
bestäms debitera preliminär skatt. Ett krav bör dock vara att den ytterligare
skatt som skall debiteras är betydande i absoluta tal eller i förhållande till
den tidigare debiterade preliminära skatten eller att andra särskilda skäl
motiverar en ny debitering. De beloppsgränser som föreslagits beträffande
debitering med ledning av preliminär taxering bör kunna användas även i
detta fall. En ny debitering av preliminär skatt skall inte heller få beslutas
när bara en kortare tid återstår till debiteringen av slutlig skatt. Annars finns
det risk för dubbeldebitering. Efter den 30 juni under taxeringsåret bör
därför någon ny debitering inte ske.
Bestämmelsen har tagits in i 11 kap. 3 § skattebetalningslagen.
Säsongsverksamhet
En juridisk person betalar normalt preliminär skatt i form av F-skatt eller
särskild A-skatt.
F-skatt och särskild A-skatt är inte på samma sätt som A-skatt knuten till
den inkomst som är aktuell under månaden före uppbördsmånaden. Skatten
debiteras i en gemensam post vid inkomstårets början och förfaller till
betalning med lika belopp under årets uppbördsmånader. Principen bakom
detta system är bl.a. att skattebördan skall fördelas jämt under inkomståret.
Den omständigheten att den skattskyldige inte redan haft inkomster som
motsvarar det delbelopp som skall betalas ffitar honom inte från skyldighe-
ten att betala.
Principen att skatten skall fördelas jämt under året kan innebära problem
för företag där verksamhet pågår under endast en del av året. En säsongsan-
läggning, t.ex. en campingplats, som har öppet enbart under sommarmåna-
derna har inkomstmöjligheter först när verksamheten öppnas för året.
Under det första verksamhetsåret torde det i regel inte uppstå några
problem. En ansökan om F-skattsedel görs då i samband med att verk-
406
samheten startas. Skatten beräknas utifrån de inkomster som antas flyta in
under den period verksamheten skall vara igång och betalas under de
månader som återstår av året. För påföljande år skall skatten däremot betalas
med lika delar under uppbördsmånadema februari - januari, trots att
verksamheten pågår enbart någon eller några månader under året. Ett företag
som år 2 inte öppnar sin verksamhet förrän till sommaren kommer alltså att
få betala skatt redan från februari månad men får inkomster först till
sommaren. Det kan innebära att företaget inte har några likvida medel i
början av året och därför tvingas låna till skattebetalningarna.
En möjlighet bör därför finnas för dem som driver säsongsverksamhet att
få betala skatt under den period verksamheten pågår. Betalningen av skatter
och avgifter kommer på så sätt att sluta an till företagets naturliga säsong.
Vi föreslår i likhet med utredningen att skattemyndigheten i enskilda fall
skall få besluta att den preliminära skatten skall betalas endast under vissa
av årets månader. Skattskyldiga som driver säsongsverksamhet skall i en
preliminär självdeklaration ange bl.a. under vilken tidsperiod som
verksamheten skall vara igång. Med utgångspunkt i deklarationen fastställer
sedan skattemyndigheten dels den preliminära skattens sammanlagda
belopp, dels under vilka månader skatten skall betalas. För exempelvis en
verksamhet som öppnas i maj varje år skulle den första månaden att betala
skatt bli juni. Regeln skall dock inte som Svenska Revisorsamfundet
förutsätter gälla företag med kraftiga säsongsvariationer.
Företagarnas Uppgiftsdelegation har föreslagit att säsongsföretagen inte
skall behöva lämna månatlig skattedeklaration för de månader verksamheten
inte pågår. Enligt huvudregeln i 10 kap. 13 § första stycket skattebetalnings-
lagen skall en skattedeklaration lämnas för varje redovisningsperiod. Denna
regel gäller dock inte för en skattskyldig som för en eller flera perioder
varken skall redovisa skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i deklarationen
och har lämnat en skriftlig upplysning om detta till skattemyndigheten. För
den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller dock detta undantag endast
om mervärdesskatten redovisas i självdeklarationen. Skälen härtill har
utvecklats i kommentaren till 10 kap. 13 § skattebetalningslagen. Bestäm-
melserna innebär således att säsongsföretag som inte skall redovisa
mervärdesskatt eller som redovisar sådan skatt i självdeklarationen inte
behöver lämna skattedeklaration för de månader skatt inte skall betalas
under förutsättning att skattemyndigheten har underrättats.
Den som vill betala skatt enligt dagens regler skall naturligtvis få göra
det. Den nya möjligheten skall alltså användas endast om den skattskyldige
begär det.
Bestämmelserna har tagits in i 11 kap. 5 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
407
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens bedömning: Reglerna för schablondebitering av F-skatt
och särskild A-skatt bör inte ändras.
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att reglerna för schablon-
debitering utformas så att skatten skall grundas på gällande årsdebitering för
F-skatt och särskild A-skatt och inte på två år gamla uppgifter. Uppräkning
skall ske på samma sätt som i dag, med 5 eller 10 % beroende på utfallet av
den slutliga skatten i förhållande till preliminärskatten för samma år. En
nackdel med förslaget är enligt verket att i det fall den skattskyldige har
”jämkat ned” sin debiterade preliminärskatt kommer preliminärskatten för
kommande år att grundas på den jämkade skatten, vilket kan innebära ett
underuttag. Det problemet kan enligt verket lösas genom att hänsyn också
tas till skillnaden mellan den slutliga skatten och de poster som skall dras av
enligt 11 kap. 14 § 1 skattebetalningslagen med undantag för F- och särskild
A-skatt som skall betalas efter den 17 januari året efter inkomståret vid
taxeringen året före inkomståret i de fall den slutliga skatten är högre.
Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund och Näringsli-
vets Skattedelegation anser att någon uppräkning inte skall göras av den
preliminära F-skatten vid schablondebitering eftersom inflationen i stort sett
är noll och att procentsatserna därför skall bestämmas till 100.
Skälen för regeringens bedömning: Schablonmetoden infördes redan
år 1954 och innebär att F-skatt (tidigare B-skatt) och särskild A-skatt skall
debiteras med utgångspunkt från den senast debiterade slutliga skatten.
Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall tas ut med ett belopp motsva-
rande 110 % av den slutliga skatt som påförts den skattskyldige året före
inkomståret. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade
F-skatten eller särskilda A-skatten skall preliminär skatt i stället tas ut med
105%.
Schablondebiteringen ger en förenklad och arbetsbesparande hantering.
Procentsatserna för uttag av F-skatt och särskild A-skatt har emellertid under
senare tid kommit att ändras ofta. Orsakerna härtill är variationer i den
förväntade ekonomiska utvecklingen.
Riksskatteverket har föreslagit en ny modell för schablondebitering
innebärande att skatten skall grundas på gällande årsdebitering för F-skatt
och särskild A-skatt, utom i det fall den skattskyldige för nämnda år begärt
ändrad beräkning av skatteavdrag. I sistnämnda fall skall hänsyn tas till
skillnaden mellan den slutliga skatten och de poster som skall dras av enligt
11 kap. 14 § 1 skattebetalningslagen med undantag för F- och särskild A-
skatt som skall betalas efter den 17 januari året efter inkomståret vid
taxeringen året före inkomståret i de fall den slutliga skatten är högre.
Regeringen är inte övertygad om att den av Riksskatteverket föreslagna
metoden skulle ge ett mer korrekt uttag än den nuvarande och föreslår därför
408
inte en sådan ordning. Vi delar i stället utredningens bedömning att reglerna
för närvarande inte bör ändras.
Bestämmelser om schablondebitering finns i 6 kap. 1 och 2 §§ skatte-
betalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skattemyndighetens möjligheter att besluta om
särskild beräkningsgrund för skatteavdrag med hänsyn till fastighets-
skatt utvidgas.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att förslaget är
positivt medan Svenska Bankföreningen anser att kravet på särskilda skäl
skall stå kvar. Enligt föreningen finns det annars risk för att skattemyndighe-
ten slentrianmässigt beslutar om höjning av den preliminära skatten med
hänsyn till fastighetsinnehav.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall fastighetsskatt betalas för småhusenheter, hyreshusenhe-
ter och vissa lantbruksenheter. Underlaget för beräkning av fastighetsskatt
är, enligt 3 § samma lag, som regel fastighetens taxeringsvärde.
Vid beräkning av debiterad preliminär skatt tas hänsyn till eventuell
fastighetsskatt. Det gäller både när den preliminära skatten beräknas enligt
en schablon och när den beräknas med ledning av en preliminär taxering.
När det gäller beräkning av A-skatt beaktas däremot inte fastighetsskatten
om inte skattemyndigheten har beslutat om en särskild beräkningsgrund eller
om jämkning. Har fastighetsägaren ansökt om jämkning på grund av
kostnader för fastigheten tar skattemyndigheten även hänsyn till fastighets-
skatten. Det är således enbart fastighetsägare med A-skatt utan särskild
beräkningsgrund eller jämkning som inte betalar fastighetsskatt preliminärt.
Dessa fastighetsägare torde i huvudsak utgöras av personer som har
obelånade fastigheter och som därför inte har begärt någon skattejämkning.
Dessa personer kan få kvarstående skatt på grund av fastighetsskatten. Det
kan också vara skattskyldiga som visserligen har räntekostnader för fastig-
heten men där avdraget för räntekostnaderna balanserar fastighetsskatten
eller som väljer att få en överskjutande skatt i stället för att begära jämkning.
Förutom i de fall jämkning inte har begärts kan fastighetsskatten medföra
kvarstående skatt då taxeringsvärdet eller fastighetsskatten höjs och
skattemyndigheten inte hinner beakta den höjda skatten vid jämkning.
Utredningen har tagit fram statistik avseende 1995 års taxering rörande
skattskyldiga som fått kvarstående skatt och som varit skyldiga att betala
fastighetskatt. Statistiken delades upp på pensionärer och icke pensionärer.
Anledningen härtill var att utredningen antog att en majoritet av de personer
som måste betala kvarstående skatt på grund av fastighetsskatt var
pensionärer. Någon statistik som visar hur många personer som har
409
kvarstående skatt och fastighetsskatt men som inte har begärt jämkning finns
inte.
Statistiken visar att av de 2,9 miljoner fysiska personer som debiterades
fastighetsskatt var det drygt 600 000 personer som hade kvarstående skatt
som översteg fastighetsskatten och drygt 1,8 miljoner personer som hade
överskjutande skatt och fastighetsskatt. Statistiken visar också att pensionä-
rerna inte utgjorde en majoritet av dem som hade kvarstående skatt till följd
av fastighetsskatt.
Enligt 3 § 2 mom. femte stycket UBL får skattemyndigheten om det finns
särskilda skäl besluta att A-skatt skall betalas för bl.a. fastighetsskatt
(särskild beräkningsgrund). Bestämmelsen om särskild beräkningsgrund
liksom uttrycket "särskilda skäl" fanns med redan vid uppbördslagens
tillkomst. Bestämmelserna kom att omfatta fastighetsskatt först i samband
med att reglerna för fastighetsbeskattningen ändrades (se prop. 1991/92:112,
bet. 1991/92SkU:29, rskr. 1991/92:292).
Med hänsyn till att antalet fysiska personer som har kvarstående skatt
som kan antas ha uppkommit på grund av fastighetsskatten är begränsat i
förhållande till dem som debiteras fastighetskatt och då nuvarande lagstift-
ning medger att hänsyn tas till fastighetsskatten både när skattemyndigheten
beslutar om särskild beräkningsgrund för den preliminära skatten och när
myndigheten beslutar om jämkning av sådan skatt föreslår vi inte någon
ändring i det nuvarande systemet. Däremot bör som utredningen framhåller
kravet på att det skall finnas särskilda skäl för att skattemyndigheten skall
fa beakta fastighetsskatten vid beslut om särskild beräkningsgrund tas bort.
En sådan förändring ger skattemyndigheten ökade möjligheter att anpassa
den preliminära skatten till den slutliga skatten för dem som regelbundet
påförs kvarstående skatt på grund av fastighetsinnehav.
Bestämmelserna har tagits in i 8 kap. 11 § skattebetalningslagen.
När det gäller strävan att få en bättre överensstämmelse mellan preliminär
och slutlig skatt kan man skilja mellan förbättringar som kan göras med stöd
av nu gällande bestämmelser och sådana som kräver att nya regler införs.
Alla åtgärder kräver inte författningsändringar. Bättre rutiner kan utvecklas
inom ramen för nuvarande ordning och större resurser kan satsas på
kontrollen av F-skattebetalningama.
För närvarande finns det inte några av Riksskatteverket fastställda rutiner
för uppföljning av debiterings- eller jämkningsbeslut. Men uppföljningar
görs av varje skattemyndighet. Tillgängliga resurser avgör insatserna. Inte
heller finns det något utarbetat system för uppföljning av stora belopp
avseende kvarstående skatt eller fyllnadsinbetalningar. Det är vidare
problem med att få fram relevanta statistikuppgifter. Jämförelser mellan
debiterings- och betalningsstatistik är svåra att göra, eftersom den statistik
som finns är uppbyggd från olika utgångspunkter.
En mer allmän uppföljning bör kunna göras av F-skattebetalningama när
säkrare uppgifter finns under inkomståret. Jämförelser kan t.ex. göras mellan
Prop. 1996/97:100
Del 1
410
uttaget av preliminär skatt för innevarande år och den slutliga debiteringen
för närmast föregående inkomstår. Större differenser bör lämpligen kunna
listas och undersökas.
Likaså bör stora fyllnadsinbetalningar kunna följas upp. En förteckning
över skattskyldiga som har gjort stora fyllnadsinbetalningar kan upprättas.
Är differensen stor eller överstiger fyllnadsinbetalningen ett visst belopp bör
en anmaning att lämna preliminär självdeklaration kunna skickas ut om inte
differensen eller fyllnadsinbetalningen har sin grund i tillfälliga omständig-
heter, t.ex. en realisationsvinst.
Mot bakgrund av det som nu sagts anser vi att Riksskatteverket bör
utarbeta ett system för uppföljning av stora belopp avseende kvarstående
skatt och fyllnadsinbetalningar samt rutiner för beslut om ändrad beräkning
och debitering av F-skatt och särskild A-skatt i sådana fall.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Sedan ett beslut om preliminär skatt fattats skall
i de fall den skattskyldiges inkomstförhållanden förändras ett nytt beslut
om preliminär skatt kunna meddelas bara enligt de särskilda
bestämmelserna om ändrad beräkning av preliminär skatt.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Endast Länsrätten i Stockholms län har yttrat sig
särskilt i frågan. Länsrätten anser att förslaget är riktigt i sak.
Skälen för regeringens förslag: Skattebetalningsutredningen har haft i
uppdrag att bl.a. klargöra förhållandena mellan bestämmelserna om
omprövning vid redovisning och betalning av skatt som infördes i uppbörds-
lagen år 1991 (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91 :SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS
1990:1317) och reglerna om jämkning av preliminär skatt.
Enligt utredningen kan ett beslut om preliminär skatt ändras såväl vid en
omprövning enligt 84 § UBL som genom ett beslut om jämkning enligt 45 §
samma lag.
Omprövningsregeln i 84 § UBL är en förfaranderegel som bl.a. säger att
den beslutsfattande myndigheten kan göra en förnyad prövning av ett beslut
den fattat. Detta innebär bl.a. att regeln inte innehåller några materiella
bestämmelser och därmed inte heller anger vad en omprövning skall leda
till.
Bestämmelser om jämkning finns i 45 § UBL. Ett jämkningsbeslut är,
enkelt uttryckt, ett beslut av skattemyndigheten om ändring av ett tidigare
meddelat beslut om preliminär skatt. Genom bestämmelserna om jämkning
ges skattemyndigheten också en möjlighet att meddela individuella beslut
om preliminär skatt på så sätt att dessa kan bestämmas med avvikelse från
de generella skattetabellerna och procentsatserna. Jämkning kan ske såväl
före som efter beskattningsårets utgång.
Till skillnad från bestämmelsen om omprövning innehåller jämk-
ningsparagrafen, förutom förfaranderegler, materiella bestämmelser. Av
411
jämkningsparagrafen framgår att jämkning är en form av omprövning på så
sätt att det är samma myndighet - skattemyndigheten - som gör en förnyad
bedömning av samma fråga, dvs. uttaget av preliminär skatt. Av paragrafen
framgår dessutom under vilka förutsättningar och på vilket sätt en ändring
av beslut om preliminär skatt skall ske.
Utredningen föreslår att bestämmelserna om ändrad beräkning av prelimi-
när skatt, i förtydligande syfte och av systematiska skäl, skall kombineras
med en regel som anger att ett beslut om preliminär skatt får omprövas på
grund av en ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast i den
ordning som gäller för just ändrad beräkning av preliminär skatt.
Regeringen delar utredningens bedömning att ändring av beslut om
preliminär skatt vid omprövning endast skall få göras i den ordning som
gäller för ändring av preliminär skatt, dvs. att ändringen får göras endast om
det är fråga om ett betydande belopp eller det finns särskilda skäl.
Bestämmelsen har tagits in i 21 kap. 2 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall löpande och så snart
som möjligt räkna fram den skattskyldiges slutliga skatt. Den slutliga
skatten skall därefter debiteras löpande.
Utredningens förslag stämmer i allt väsentligt överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan.
Riksskatteverket ställer sig positivt till förslaget men föreslår att den senaste
tidpunkten för utskicket av besked om slutlig skatt avseende de förenklade
självdeklarationema senareläggs från den 31 augusti till den 30 september
eller att de skattskyldiga som inte har några tilläggs- eller ändringsuppgifter
inte skall behöva skicka in någon deklaration vilket i sin tur kräver att
underskriften av deklarationen slopas. Som skäl anger verket att kommuni-
kationen med dem som deklarerar på förenklad deklaration sker under
sommarmånaderna då de flesta skattskyldiga har semester. Detta får till följd
att kommunikationen inte hinner slutföras innan den slutliga skatten skall
beräknas. Länsrätten i Stockholms län är tveksam till förslaget och
framhåller att en tidigareläggning av inbetalningstidpunkten kan bli mycket
kännbar för dem som har sidoinkomster. Länsrätten framhåller också att en
stor nackdel med den föreslagna ordningen är att den skattskyldige som
lämnar särskild självdeklaration eller vars skattemyndighet inte fattar ett
taxeringsbeslut före den 15 augusti på grundval av en förenklad självdeklara-
tion får gissa hur hans likviditet kommer att se ut eftersom skattemyndighe-
tens arbetstakt avgör när ett eventuellt skattekrav kommer. Enligt länsrättens
mening skall ett skattebetalningssystem inte bara vara effektivt utan också
likformigt och förutsebart för den som skall betala. Svenska Bankföreningen
412
motsätter sig förslaget då det innebär en tidigareläggning av inbetalningstid-
punkten med upp till åtta månader i jämförelse med nuvarande system.
Förslaget innebär vidare en oskälig likviditetspåfrestning för främst
företagen med åtföljande betalningsstömingar och konkursrisker. Nuvarande
system innebär en likabehandling i det att samtliga skattedebiteringar sker
vid en och samma tidpunkt. Förslaget resulterar i ett ojämlikt skattesystem
präglat av slumpen där exempelvis två konkurrentföretag med i övrigt lika
förhållanden kan komma att tvingas att betala in sin skatt vid olika
tidpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Från och med 1995 års taxering
deklarerar det stora flertalet deklarationsskyldiga, omkring 5,5 - 6 miljoner
skattskyldiga, med en förenklad självdeklaration. Dessa skattskyldiga får
sina slutskattsedlar i augusti under taxeringsåret. De som använder särskild
självdeklaration, 1,5 - 1,8 miljoner skattskyldiga, får sina slutskattsedlar
senast den 15 december under taxeringsåret.
I det föreslagna skattekontosystemet kan tidpunkten för skatteavstäm-
ningen vara gemensam för det övervägande antalet skattskyldiga som dekla-
rerar på särskild självdeklaration och för dem som deklarerar på förenklad
självdeklaration. Men det är inte nödvändigt med en tidsmässig fokusering
vad gäller uttaget av skattebesked, i vart fall inte i ett sådant utvecklat
system för hantering av fordringar som vi har föreslagit. I detta beräknas
ränta dag för dag och det spelar därför inte någon roll från räntesynpunkt när
fordringen skall betalas.
Utgångspunkten i ett nytt system bör vara, som Skattebetalningsutred-
ningen framhåller, att skattemyndigheten så snart det finns ett underlag för
att beräkna skatten för en viss skattskyldig också bör göra detta och sända
ut ett meddelande om skattens storlek jämte en betalningsuppmaning i det
fall ytterligare skatt skall betalas till den skattskyldige i stället för att avvakta
till dess samtliga deklarationer är granskade och klara.
Inte bara för den grupp som deklarerar med förenklad deklaration har
debiteringen av slutlig skatt karaktär av massärenden, utan detta gäller även
för den grupp som deklarerar med särskild deklaration. Det är därför
knappast effektivt att hantera varje skattskyldig för sig och ta ut en eller
några få skattebesked i taget. Utskicken bör samordnas för ett större antal
skattskyldiga så att fördelarna med masshantering i samband med utskriften
av skattebeskeden inte går förlorade. Under en övergångsperiod kan det
dessutom av arbetsmässiga skäl vara svårt att räkna med alltför täta utskick.
Om större delen av arbetet med slutskattedebiteringen skulle utföras före
sommaren under taxeringsåret påverkas arbetet med de förenklade dekla-
rationerna på så sätt att arbetstoppen under maj - juni accentueras ytterli-
gare. Det kan därför knappast anses realistiskt att tänka sig en debitering för
de skattskyldiga som deklarerar med särskild deklaration före den tidpunkt
då de som deklarerar med förenklad deklaration får sitt skattebesked, dvs.
i augusti under taxeringsåret. Den första omgången skattebesked bör därför
sändas ut samtidigt som skattebeskeden för de skattskyldiga som deklarerar
förenklat distribueras. Därefter bör skattebeskeden sändas ut successivt
under hösten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
413
En följd av att tidpunkten för skatteberäkning och debitering tidigare-
läggs är att även förfallodagen för ett sådant underskott på ett skattekonto
som har sin grund i debiteringen av slutlig skatt kan tidigareläggas.
Förfallodagen för ett sådant underskott infaller enligt utredningens förslag
vid det ordinarie inbetalningstillfället (den 12 eller den 26 i månaden)
närmast efter det att 30 dagar förflutit från beslutet om den slutliga skattens
storlek. Det innebär en tidigareläggning av inbetalningstidpunkten med upp
till sex månader i förhållande till dagens system.
Riksskatteverket har föreslagit att utskicket av besked om slutlig skatt
avseende de förenklade självdeklarationema senareläggs med en månad till
den 30 september eller att de skattskyldiga som inte har några tilläggs- eller
ändringsuppgifter inte skall behöva skicka in någon deklaration. Den
sistnämnda frågan behandlas av Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05). Vi
föreslår därför inte någon ändring beträffande senaste tidpunkt för att skicka
ut besked om slutlig skatt avseende de förenklade deklarationerna. Enligt
Länsrätten i Stockholms län blir systemet med en löpande debitering av
slutlig skatt inte likformigt och inte heller förutsebart för den som skall
betala. Mot detta kan invändas att i det nya systemet skall ränta räknas dag
för dag och i den meningen blir därför systemet likformigt. En ökad likvid
beredskap kommer dock att krävas eftersom den skattskyldige inte i förväg
vet exakt vilket datum som skattebeskedet kommer att sändas ut. Som
framgår av avsnitt 12.2 föreslår regeringen med avvikelse från utredningens
förslag att underskott som uppkommer vid avstämningen mellan preliminär
och slutlig skatt skall förfalla till betalning först på den förfallodag som
inträffar närmast efter en betalningsfrist om 90 dagar. Därmed kommer
också kraven på de skattskyldiga att hålla en likvid beredskap att minska
högst väsentligt.
Vi föreslår med hänsyn till vad som sagts nu och till de effektivitetsvin-
ster som följer av en sådan ordning att skattemyndigheten så snart det är
möjligt skall beräkna skatten för en viss skattskyldig samt sända ut ett
meddelande om skattens storlek och en betalningsuppmaning.
En bestämmelse om utsändande av besked om den slutliga skatten har
tagits in i 11 kap. 15 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Överskott på ett skattekonto som uppkommer vid
avstämning mellan preliminär och slutlig skatt skall betalas ut till den
skattskyldige i samband med att skatteuträkningen görs.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att invända mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Vi har tidigare (avsnitt 12.1 och 12.2)
lagt fram förslag om hur överskott respektive underskott på kontot skall
hanteras och därvid slagit fast bl.a. att överskott som uppkommer vid den
414
årliga avstämningen skall räknas av mot en eventuell skuld som den
skattskyldige har hos skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten. Om
det därefter fortfarande finns ett överskott skall detta betalas ut. När det
gäller val av tidpunkt for denna utbetalning har utredningen redovisat två
alternativ. Det ena är att överskottet betalas ut till den skattskyldige i
samband med att skatteuträkningen gjorts oavsett när den görs. Det andra
alternativet är att samtliga utbetalningar görs först när taxeringsperioden gått
ut.
Ett motsvarande förfarande bör enligt utredningen kunna tillämpas
beträffande de särskilda deklarationerna, dvs. att ett överskott betalas ut vid
den tidpunkt då det konstateras. En sådan ordning ligger också i linje med
förslaget att ett underskott skall betalas så snart som möjligt.
Med den av utredningen föreslagna ordningen kommer utbetalningar av
överskott och inbetalningar av underskott att behandlas på i huvudsak
samma sätt. Vi gör samma bedömning som utredningen och föreslår således
att utbetalningar av överskott skall göras löpande i samband med att
skatteuträkningen görs och skattebeskedet sänds ut.
Bestämmelser om återbetalning av skatt har tagits in i 18 kap. skattebetal-
ningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: En F-skattsedel för en företagsledare i ett
fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas
även om myndigheten av någon anledning, t.ex. i en konkurssituation,
inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. Det måste
emellertid ha funnits grund för återkallelse av företagets eller bolagets
skattsedel som kan hänföras till företagsledaren för att företagsledarens
F-skattsedel skall få återkallas. Detsamma skall gälla för den som har
varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbo-
lag. Även i detta fall skall en tvåårig karenstid gälla.
En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt han-
delsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget
eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får
utfärdas för företagsledaren.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningens förslag omfattar dock inte den som tidigare har varit
företagsledare.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i denna
fråga. Riksskatteverket välkomnar förslaget, men föreslår att regeln skall
kunna gälla inte bara för den som är utan även för den som har varit
företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag. Även
415
Svenska Revisorsamfundet ställer sig positivt till förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 38 a § första stycket 8 uppbörds-
lagen (1953:272, UBL) skall en F-skattsedel återkallas om innehavaren är
företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och
företagets eller bolagets F-skattsedel har återkallats på grund av ett
förhållande som kan hänföras till företagsledaren.
En förutsättning for att företagsledarens F-skattsedel skall kunna
återkallas är således att bolagets F-skattsedel har återkallats. Om skattemyn-
digheten har haft anledning att återkalla bolagets F-skattsedel, t.ex. vid
konkurs, kan inte företagsledarens F-skattsedel återkallas.
Enligt utredningen är detta en brist i lagstiftningen. Regeringen delar
utredningens uppfattning. Skattemyndigheten måste ges möjlighet att i nu
aktuella fall återkalla en företagsledares F-skattsedel och därigenom kunna
hindra att ett nytt företag eller bolag med samma företagsledare tilldelas en
F-skattsedel även om myndigheten av någon anledning inte har återkallat det
gamla företagets eller bolagets F-skattsedel. Det måste dock ha funnits
grund för återkallelse av företagets eller bolagets skattsedel som är hänförlig
till företagsledaren for att företagsledarens F-skattsedel skall få återkallas.
Riksskatteverket har föreslagit att den nya regeln skall omfatta inte bara
den som är utan även den som har varit företagsledare. Skälet är att
förhindra att en före detta fåmansforetagsledare i egenskap av enskild
näringsidkare ansöker om och tilldelas en F-skattsedel. En situation som kan
tänkas uppstå är att ett aktiebolag försätts i konkurs på grund av stora
skatteskulder. Bolagets F-skattsedel kan då återkallas. Företagsledaren har
en A-skattsedel och ansöker nu om en F-skattsedel for egen del. Denne
vägras då F-skattsedel enligt bestämmelserna om att F-skattsedel inte får
utfärdas for den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått
en sådan återkallad eftersom det fanns förutsättningar att återkalla företagets
eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kunde hänföras
till företagsledaren. Efter avslutad konkurs är företagsledaren inte längre
förtagsledare och skattemyndigheten kan då inte vägra honom en F-
skattsedel om han skulle ansöka om en sådan. Denna effekt är inte önskvärd
och vi föreslår därför i likhet med Riksskatteverket att den nya regeln skall
omfatta även personer som har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller
i ett fåmansägt handelsbolag.
Nuvarande regler innebär vidare att det saknas möjlighet att vägra ett
nystartat företag eller bolag F-skattsedel även om företagsledaren i den
nystartade verksamheten också varit företagsledare i ett bolag som försatts
i konkurs. En företagsledare i ett bolag kan alltså trots att bolagets skatte-
och avgiftsbetalningar inte skötts driva verksamhet i nytt bolag utan hinder
av att han eller hon som företagsledare i det gamla bolaget har haft ett
avgörande inflytande över skatte- och avgiftsbortfallet för staten.
Möjligheten att återkalla en F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett
fåmansägt handelsbolag bör, som utredningen föreslagit, utvidgas till att
omfatta även fall när företagsledaren har handlat på ett sådant sätt att F-
skattsedel inte får utfärdas for honom eller henne. Vi föreslår en sådan
ordning. Det handlande som avses hänför sig - förutom det som nyss nämnts
- till fall som i dag regleras i 38 a § UBL.
Prop. 1996/97:100
Del 1
416
De nya reglerna har tagits in i 4 kap. 11 och 13 §§ skattebetalningslagen. Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Vid utbetalning av semesterersättning från en
semesterkassa skall skatteavdrag göras och arbetsgivaravgifter betalas
även om mottagaren har F-skatt.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Malmö tingsrätt anser att förslaget inte kan
motiveras enbart av det faktum att regeln är lättillämplig och konsekvent.
Skälen för regeringens förslag: 1 vissa kollektivavtal som träffats
mellan arbetsgivarförbund och fackförbund bl.a. inom byggbranschen
föreskrivs att arbetsgivaren skall betala in semestermedel som tjänats in
under året till de olika fackförbundens semesterkassor för varje hos honom
anställd arbetstagare. Året efter intjänandeåret skall semesterkassoma betala
ut den intjänade semesterersättningen till arbetstagarna. Som exempel på
semesterkassor kan nämnas Rörledningsfirmomas Arbetsgivareförbunds
Semesterkassa och Plåtslageribranschens Semesterkassa.
Enligt 39 § 1 mom. UBL skall skatteavdrag inte göras vid utbetalning av
ersättning för arbete om den som tar emot ersättningen har en F-skattsedel
antingen när ersättningen för arbetet bestäms, avtalstillfället, eller när den
betalas ut, utbetalningstillfället. Denna bestämmelse har visat sig vara
problematisk att tillämpa på semesterkassor.
För en ordinär utbetalare är det i regel inga problem att avgöra när avtals-
eller utbetalningstillfället inträffade. Är utbetalaren däremot en semes-
terkassa kan det vara svårt att fastställa vad som skall anses vara av-
talstillfållet. Det kan t.ex. sättas i fråga om avtalstillfället skall anses vara då
arbetsgivaren betalar ut ersättningen till semesterkassan. Då är ersättningen
givetvis bestämd. Fler tolkningsmöjligheter finns emellertid. Om kollektiv-
avtal finns när den skattskyldige anställs kan anställningstidpunkten anses
utgöra avtalstillfället, eftersom det är genom kollektivavtalet som storleken
av semesterersättningen bestäms. Om det vid anställningstillfållet inte farms
något kollektivavtal men sådant avtal träffats därefter kan i stället avtalstill-
fället anses inträda då kollektivavtalet om semesterersättning slöts. Det är
således inte självklart vad som i detta sammanhang skall förstås med av-
talstillfället.
Ett sätt att komma ifrån dessa tolkningsproblem är att föreskriva att
frågan om huruvida skatteavdrag skall göras eller inte skall bestämmas av
förhållandena då utbetalning görs från semesterkassan till den
semesterersättningsberättigade. Man bör dock, som utredningen föreslår,
kunna gå ytterligare ett steg i förenklande riktning och skapa en reglering
som innebär att skatteavdrag skall göras oavsett om mottagaren har F- eller
A-skatt när en utbetalning görs. En sådan reglering är lättillämpad och
konsekvent och får anses motiverad mot bakgrund av att semesterersättning
härrör från ett anställningsförhållande. Regeringen föreslår således att vid
27 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
417
utbetalning av ersättning från en semesterkassa skall skatteavdrag göras och
arbetsgivaravgifter betalas även om mottagaren har en F-skattsedel.
De nya bestämmelserna har tagits in i 5 kap. 6 § skattebetalningslagen
och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens bedömning: Nuvarande förutsättningar för anstånd i
samband med omprövning eller överklagande bör inte ändras.
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Länsrätten i Stockholms län
delar utredningens uppfattning att de nuvarande anståndsreglema är
tillräckliga. Malmö tingsrätt framhåller att det vid eftertaxering bör finnas
en möjlighet för den skattskyldige att få anstånd med betalningen även om
det alltjämt är sannolikt att han haft de påstådda inkomsterna. Näringslivets
Skattedelegation anser att anståndsfrågan bör ses över ytterligare i syfte att
pröva möjligheten att genom differentierade kostnadsräntor göra anstånds-
bestämmelsema mera generösa.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 103 § uppbördslagen
(1953:272, UBL) är ett taxeringsbeslut verkställbart även om det inte har
vunnit laga kraft. Den skattskyldige kan alltså inte genom att överklaga
beslutet påverka skyldigheten att i föreskriven tid och ordning betala den
skatt som debiterats på grund av taxeringen. Under vissa förutsättningar kan
emellertid den skattskyldige enligt regler i uppbördslagen få anstånd med att
betala in skatten. De närmare bestämmelserna om detta finns i 48 och 49 §§
UBL.
Enligt 49 § 1 mom. 2 UBL får anstånd medges med betalning av skatt,
kvarskatteavgift eller ränta om den skattskyldige begärt omprövning av ett
taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta
eller ett sådant beslut överklagats och utgången i ärendet eller målet är oviss.
Kritik har riktats mot det s.k. ovisshetsrekvisitet. Enligt kritikerna är det
svårt att bedöma om utgången i ärendet eller målet är oviss och själva
ovisshetsbedömningen medför merarbete. Vidare har det gjorts gällande att
reglernas konstruktion gör att skattemyndigheterna kan få svårt att medge
anstånd vid eftertaxering. Vid eftertaxering uppställs nämligen i praxis ett
högre beviskrav än vid andra taxeringsärenden.
Den nu gällande anståndsregeln innebär att anstånd får medges om
utgången i ärendet eller målet är oviss. Frågan om utgången är oviss eller
inte är i sin tur beroende på den grad av visshet som i olika typer av ärenden
och mål krävs för bifall till det allmännas talan om taxering. Den fråga
anståndsmyndigheten skall ställa sig är alltså om omständigheterna i ärendet
eller målet är sådana att det är ovisst om det allmänna kommer att kunna
418
uppfylla det uppställda beviskravet för bifall till sin talan i taxeringsfrågan.
Ett beslut om taxering skall fattas först om det allmänna uppnår det
beviskrav som kan betecknas med uttrycket “sannolikt”. Då får ovisshet om
utgången anses råda och anstånd således medges om bevisläget och
omständigheterna i ärendet eller målet vid tidpunkten för beslutet i anstånds-
frågan bedöms vara sådana att det framstår som minst lika sannolikt att
taxering inte kommer att ske som att taxering kommer att ske.
Skattemyndigheten skall alltså medge anstånd i sådana gränsfall då den
anser att det visserligen finns tillräckligt med omständigheter som talar för
att taxering skall ske, men myndigheten också är medveten om att det
allmännas ställning i ärendet eller målet inte är starkare än att det objektivt
sett kan framstå som lika sannolikt att tillräckligt starka skäl för taxering inte
finns. Ovisshetsrekvisitet ger dessutom, som utredningen framhåller, visst
utrymme för anståndsbeslut också i fall där sannolikheten för ett kommande
taxeringsbeslut till nackdel för den skattskyldige väger över något men där
omständigheterna ändå innebär en beaktansvärd ovisshet om sådan utgång.
Vid eftertaxering ställs ett högre krav på bevisning än vid andra
taxeringsärenden. Detta högre krav brukar betecknas med uttrycket "mycket
sannolikt". Anstånd skall i sådana fall, på motsvarande sätt som nyss
beskrivits för andra beslut än eftertaxeringsbeslut, medges om det vid
tidpunkten för anståndsbeslutet framstår som minst lika sannolikt att det
uppställda beviskravet inte kommer att uppfyllas som att beviskravet
kommer att uppfyllas och eftertaxering således ske. Liksom då fråga är om
andra taxeringsärenden än eftertaxering skall ovisshetsrekvisitet dessutom
tolkas så att det ger utrymme för anståndsbeslut också i vissa fall där en viss
övervägande sannolikhet bedöms råda för ett kommande beslut om
eftertaxering. Detta medför att det på sätt Malmö tingsrätt efterlyser finns
möjlighet för en skattskyldig att få anstånd vid eftertaxering även om det är
sannolikt att denne haft de påstådda inkomsterna.
Den ovisshet som det här är fråga om gäller således om beviskravet för
bifall till det allmännas talan är uppfyllt eller inte. Detta får till följd att
utrymmet för anstånd i princip är detsamma vid alla typer av taxerings-
beslut. Vid kontakter som utredningen tagit med skattemyndigheterna har
det också visat sig att dessa uppfattat anståndsbestämmelsen så att utrymme
finns för anstånd vid eftertaxering och att anståndsbeslut i sådana fall fak-
tiskt meddelats i stor utsträckning.
Vi delar därför utredningens bedömning att de nuvarande anstånds-
reglemas konstruktion medger samma möjligheter till anstånd vid alla typer
av taxeringsbeslut och att bestämmelsen inte vållar några nämnvärda
tillämpningsproblem. Det finns därför inte skäl att ändra förutsättningarna
för anstånd i samband med omprövning och överklagande. Däremot bör
uttrycket ”ovisst” ersättas med ”tveksamt” eftersom det sistnämnda uttrycket
bättre anger nivån för när anstånd skall medges. Denna ändring är dock av
enbart redaktionell art.
Näringslivets Skattedelegation anser att frågan om differentierade
räntenivåer bör prövas i syfte att kunna göra anståndsbestämmelsema mer
generösa. Regeringen har tidigare (se avsnitt 13.1) föreslagit att det skall
finnas tre nivåer för kostnadsränta, varvid den lägsta kostnadsräntan skall
Prop. 1996/97:100
Del 1
419
gälla för bl.a. anstånd. Det finns enligt vår mening inte skäl att överväga
olika nivåer på kostnadsränta när det gäller anstånd.
Vad gäller hanteringen av anstånd inom skattekontosystemet kan nämnas
att skattekontot krediteras det belopp som omfattas av anståndsbeslutet.
Genom att det på kontot krediteras ett belopp som svarar mot anståndsbe-
loppet förändras kontots saldo. Detta kan i fråga om anstånd vid ompröv-
ning eller överklagande påverka det belopp som eventuellt skall lämnas för
indrivning. Även belopp som redan lämnats för indrivning kan i dessa fall
komma att påverkas av anståndsbeslutet på så sätt att ett indrivningsuppdrag
återkallas helt eller delvis. Om kontot visar överskott under den tidsperiod
som anståndsbeslutet gäller skall överskottet kunna återbetalas. Överskottet
får alltså inte tas i anspråk för att täcka anståndsbeloppet.
Bestämmelser om anstånd vid omprövning och överklagande har tagits
in i 17 kap. 2 och 3 §§ skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Anstånd med betalning av skatter och avgifter
vid betalningssvårigheter på grund av sociala skäl och andra liknande
förhållanden skall kunna ges endast om det finns synnerliga skäl.
Anståndsmöjligheten skall omfatta alla skatte- och avgiftsbetalningar
i skattekontosystemet.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket biträder de överväganden som
utredningen gjort utom i de fall den skattskyldige har skatteskulder som är
överlämnade för indrivning. I dessa fall bör enligt verket beslut fattas endast
av kronofogdemyndigheten. Som skäl anger verket bl.a. att den skattskyldi-
ge redan kan vara föremål för exekutiva åtgärder och att det skulle te sig
egendomligt om skattemyndigheten beviljade anstånd under sådana
förhållanden. Malmö tingsrätt delar utredningens bedömning att såväl
anstånds- som uppskovsinstituten bör vara kvar, men anser att det inte är
nödvändigt att föreskriva att dessa framgent skall tillämpas mer restriktivt
än i dag. Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget att införa en
generell möjlighet för skattemyndigheten att medge anstånd vid synnerliga
skäl. Företagarnas Riksorganisation anser att synnerliga skäl är ett för hårt
krav och att det bör räcka med särskilda skäl. Näringslivets Skattedelegation
motsätter sig förslaget och framhåller att en näringsidkare kan drabbas
särskilt hårt både på grund av att de ekonomiska riskerna är större än för en
anställd och genom att han drabbas extra hårt om det blir känt att han har
ärenden hos kronofogdemyndigheten. Det finns därför inte anledning att
skärpa de nu gällande anståndsreglema.
Skälen för regeringens förslag: Av 48 § 1 mom. UBL framgår att
anstånd kan medges den som fått sin betalningsförmåga nedsatt på grund av
420
arbetslöshet eller sjukdom eller andra oforvållade förhållanden och därför
har svårigheter att betala skatten i rätt tid. I dessa fall kan anstånd medges
med betalning av F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller till-
kommande skatt. En ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyn-
digheten senast den dag då den skatt som ansökningen avser skall ha
betalats. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år.
Kronofogdemyndigheten kan i allmänna mål medge uppskov med be-
talningen av fordringsbeloppet eller träffa en överenskommelse om
avbetalning i stället för att omedelbart vidta exekutiva åtgärder. Den
reglering som uttryckligen ger kronofogdemyndigheten rätt att medge
uppskov finns i 7 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m. Enligt den bestämmelsen får kronofogdemyndigheten bevilja uppskov
med betalningen om det kan antas vara till fördel for det allmänna, är
påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller i avvaktan
på att fråga om anstånd med betalningen prövats av behörig myndighet.
Uppskov innebär att kronofogdemyndigheten efter begäran av gäldenären
medger att betalning inte behöver erläggas eller att en viss indrivningsåtgärd
inte skall vidtas förrän vid en senare tidpunkt.
Anstånd är det motsvarande skatterättsliga institutet som i likhet med
uppskov innebär att betalningen skjuts på framtiden. Kronofogdemyndighe-
ten medger normalt inte uppskov om det finns förutsättningar att få anstånd.
I en sådan situation hänvisas gäldenären till skattemyndigheten. Om anstånd
har meddelats får fordringen inte drivas in under den tid som anståndet
avser.
Såväl de skatterättsliga anståndsreglema som de exekutionsrättsliga
uppskovsreglema innehåller ett rekvisit som medger att betalningen skjuts
upp i de fall den enskildes betalningsförmåga är nedsatt och detta beror på
sociala skäl. Det är framför allt i detta hänseende som de båda instituten
anstånd och uppskov lappar över varandra. Däremot är de tillämpbara vid
olika tidpunkter och fyller delvis olika syften. Vidare avser uppskov i regel
gäldenärens samtliga skulder medan anstånd beviljas beträffande ett särskilt
skatte- eller avgiftsbelopp.
Skattemyndighetens och kronofogdemyndighetens möjligheter att medge
anstånd respektive uppskov är näraliggande. Det kan därför ifrågasättas om
det är motiverat att ha dubbla institut eller om det är tillräckligt med
uppskovsinstitutet.
Det ligger i det allmännas intresse att de skatter som förfallit till betalning
betalas i första hand i rätt tid och om detta inte kan ske så snart det är
möjligt. Att det finns dubbla institut som ger möjlighet att skjuta betalningen
på framtiden på grund av i stort sett samma skäl torde allmänt sett motverka
detta intresse. Det skulle vidare från kreditupplysningssynpunkt vara en
fördel om enbart kronofogdemyndigheten handlade denna typ av frågor,
eftersom all information om betalningssvårigheter då skulle finnas samlade
hos endast en myndighet.
Sett ur den enskildes perspektiv är det emellertid en fördel med dubbla
institut och möjligheten till anstånd kan vara av stor betydelse. Bland dem
som söker anstånd på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga finns det
skattskyldiga som vid något enstaka tillfälle oförvållat hamnat i tillfälliga
Prop. 1996/97:100
Del 1
421
betalningssvårigheter och som har goda möjligheter att efter en kortare tids
anstånd betala skatteskulden. I dessa fall skulle det vara mindre tilltalande
med en omedelbar restföring av skatteskulden. Det gäller särskilt mot
bakgrund av de nackdelar som en restföring kan medföra för den enskilde.
Det kan nämligen inte uteslutas att en registrering i kronofogdemyn-
dighetens register i sig kan leda till försämrade möjligheter för den
skattskyldige att fortsätta sin verksamhet och därmed betala sin skatteskuld.
Mot denna bakgrund och då antalet anståndsbeslut enligt 48 § UBL ökat
betydligt under senare år från 9 128 under år 1993 till 17 654 under år 1994
är det som utredningen framhåller motiverat att ha två parallella institut som
fyller i stort sett samma funktion. Även fortsättningsvis bör det därför finns
en möjlighet för skattemyndigheten att medge anstånd på grund av sociala
skäl och vid tillfälliga betalningssvårigheter orsakade av andra liknande
skäl.
Möjligheten att medge anstånd bör omfatta alla i skattekontosystemet
ingående skatter och avgifter. Det är emellertid naturligt att tillämpningen
av denna möjlighet aktualiseras i första hand när ytterligare slutlig skatt
påförs efter att den årliga debiteringen av sådan skatt avslutats.
Avgörande för att ge anstånd bör vara att en viss tids betalningsanstånd
är till fördel för både den skattskyldige och det allmänna. Det bör därför
klart framgå bl.a. att betalningsanståndet inte leder till kreditförluster for det
allmänna. Huvudsyftet kan sägas vara att ge den skattskyldige ett skäligt
rådrum att skaffa fram medel till betalningen, t.ex. genom att kräva kunder
på betalning eller att realisera tillgångar. Samtidigt bör sägas att i det
enskilda fallet det förhållandet att den skattskyldige behöver sälja egendom
för att betala en skatteskuld kan tala mot att anse prognosen för betalning
vara god. Att den skattskyldige har skulder för indrivning hos kronofog-
demyndigheten talar givetvis mot att ge anstånd och det får i princip anses
uteslutet med anstånd om andra fordringar ligger för indrivning. Även det
förhållandet att den skattskyldige varit aktuell hos kronofogdemyndigheten
under senare år talar mot att betalningsproblemen är tillfälliga och därmed
mot att ge anstånd. Prövningen av en anståndsansökan bör inte hindras av
att den görs efter att skatten eller avgiften skulle ha betalats.
Riksskatteverket har föreslagit att skattemyndigheten inte skall ha
möjlighet att medge anstånd i de fall fordringen redan lämnats for indriv-
ning. Det skall i dessa situationer vara förbehållet kronofogdemyndigheten
att fatta beslut om uppskov. Vi vill emellertid inte gå så långt som att införa
ett uttryckligt förbud för skattemyndigheten att besluta om anstånd. Det kan
finnas situationer, vi tänker närmast på det fallet att en realisationsvinst
uppkommit i samband med att en fastighet avyttrats, där den skattskyldige
inte betalat den skatt som uppkommit till följd av avyttringen och beloppet
därför lämnats för indrivning. Den skattskyldige begär därefter anstånd med
betalningen. Det kanske inte finns grund för att meddela uppskov, men ett
beslut om anstånd kan vara möjligt att fatta enligt de regler som gäller för
sådana beslut. En ordning som innebär att skattemyndigheten i dessa
situationer inte skulle kunna meddela anstånd är inte önskvärd. Skattemyn-
digheten bör därför inte förlora rätten att meddela anstånd trots att
fordringen har lämnats för indrivning.
Prop. 1996/97:100
Del 1
422
Anståndsgivningen, bör som utredningen föreslår, bli mer restriktiv i
förhållande till dagens regler och detta kan uttryckas i lagtexten med
rekvisitet synnerliga skäl som förutsättning för anstånd. En genomgående
strävan vid prövningen av en ansökan om anstånd bör också vara att så långt
som möjligt begränsa anståndstiden. Särskild restriktivitet bör iakttas om
anstånd söks av näringsidkare eller för betydande belopp. I dessa fall bör
genom korta anståndstider, i regel längst en eller två månader, den
skattskyldige söka förmås att i annan ordning få till stånd en lösning på sina
betalningsproblem. För näringsidkare gäller redan i dag att restriktivitet
skall iakttas. När nu anståndsgivningen på grund av sociala skäl allmänt görs
mer restriktiv bör möjligheten till anstånd för näringsidkare, tvärtemot vad
Näringslivets Skattedelegation anser, präglas av viss ytterligare restriktivitet.
Skattemyndigheten bör också om det kan anses ändamålsenligt kunna
besluta om att betalningen av ett skattebelopp skall delas upp i flera poster
med skilda anståndstider. En sådan möjlighet finns redan i dag på mervär-
desskatteområdet (16 kap. 2 § ML).
Kvarstår den nedsatta betalningsförmågan när anståndstiden löper ut bör
det vidare finnas möjlighet att förlänga tiden. Men det förhållandet att den
skattskyldige exempelvis inte har lyckats få kredit hos annan än staten talar
i en sådan situation mot en förlängd anståndstid. En omedelbar och samlad
avveckling av samtliga åtaganden torde i ett sådant fall inte sällan begränsa
kreditförlusterna för såväl staten som andra borgenärer. Givetvis får här
liksom i andra jämförbara fall anståndsfrågan avgöras efter en samman-
vägning av samtliga föreliggande omständigheter.
I samtliga nyss nämnda situationer bör anstånd medges med det belopp
som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Emellertid sätts givetvis
ramen för vad ett anståndsbeslut kan omfatta av den enskildes yrkande. Men
i övrigt bör det lämnas åt skattemyndigheten att pröva vad som är skäligt.
I regel söks anstånd med betalningen av en viss skatt eller avgift som
skall förfalla till betalning. Det kan också tänkas att anstånd söks med
betalningen av allt som redovisas i en skattedeklaration, t.ex. med betal-
ningen av såväl avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som mervärdesskatt,
samtidigt som anstånd begärs med betalning av F-skatten för perioden. En
ansökan om anstånd kan vidare komma att göras med eller utan beaktande
av den aktuella ställningen på skattekontot. I samtliga fall bör det vid pröv-
ningen av anståndsfrågan ankomma på skattemyndigheten att bedöma med
vilket belopp anstånd bör medges. Som nämnts nyss är det naturligt att
anståndsmöjligheten aktualiseras i första hand när den årliga debiteringen
av slutlig skatt resulterar i ett underskott. Härutöver kan sägas att det kan
finnas större fog för att ge anstånd med betalningen av ett belopp motsvaran-
de den skattskyldiges egen inkomstskatt än med ett belopp som motsvarar
avdragen skatt eller mervärdesskatt. I synnerhet mervärdesskatten, där ju
den skattskyldige kan sägas fungera som statens uppbördsman, är ett belopp
som skall levereras in till staten och som utom i vissa undantagsfall inte bör
ha betydelse för den skattskyldiges betalningsförmåga. Detsamma kan sägas
beträffande avdragen skatt. Om emellertid den skattskyldige ställer säkerhet
för anståndsbeloppet torde ett mindre restriktivt synsätt kunna anläggas.
Den nuvarande möjligheten för skattemyndigheten att ompröva ett beslut
Prop. 1996/97:100
Del 1
423
om anstånd skall finnas kvar. Den skall kunna användas om den skattskyldi-
ges ekonomiska förhållanden påtagligt förändrats, dvs. i regel på så sätt att
betalningssvårighetema inte är av samma omfattning som när anstånd
medgavs, vilket kan motivera att det medgivna anståndsbeloppet begränsas.
Det är också tänkbart att en väsentligt ändrad situation gör att det uppkom-
mer ett behov av att kräva säkerhet av den skattskyldige för fortsatt
anståndsgivning.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det som nu sagts att regleringen av
anstånd vid betalningssvårigheter som har sin grund i sociala skäl eller andra
liknande förhållanden ges formen av en generell befogenhet för skattemyn-
digheten att ge anstånd vid betalning av skatter och avgifter om det finns
synnerliga skäl.
Bestämmelsen har tagits in i 17 kap. 7 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Möjligheten till anstånd på grund av tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall omfatta alla skatte-
och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet.
Anståndstiden skall regelmässigt anpassas efter tjänstgöringstidens
längd och bestämmas så att den löper ut längst tre månader efter
utgången av den månad då tjänstgöringen upphör.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Totalförsvarets pliktverk pekar på att utredningen
har begränsat sitt resonemang till att avse endast sådana totalförsvarspliktiga
som fullgör grundutbildning i Försvarsmakten och framhåller att det även
finns totalförsvarspliktiga som fullgör grundutbildning enligt lagen om
totalförsvarsplikt i form av civilplikt. Dessa kan enligt verkets uppfattning
ha samma behov av att beviljas anstånd som de som tjänstgör i
Försvarsmakten.
Skälen för regeringens förslag: I 48 § 2 mom. UBL finns bestämmel-
ser om anstånd med betalning av skatt i samband med tjänstgöring inom
totalförsvaret. För att anstånd skall kunna medges krävs att skattebetal-
ningsförmågan blivit nedsatt. Anstånd kan medges med betalning av F-
skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt.
Anståndstiden får bestämmas till längst ett år och tre månader.
Behovet av anstånd med betalning av skatt i samband med tjänstgöring
enligt lagen om totalförsvarsplikt har gjort sig gällande framför allt i
samband med grundutbildningen. Enligt Försvarsmaktens beräkningar
kontaktar ca 2 - 3 % av de totalförsvarspliktiga personalkonsulenterna för
att få hjälp med anståndsansökningar. Dessa ansökningar har uteslutande
avsett kvarstående skatt.
Antalet inskrivna för tjänstgöring har minskat under senare år. Detta gör
424
att antalet fall där behov av anstånd med betalning av skatt aktualiseras har
blivit allt färre över tiden. Ett visst behov av att kunna ge anstånd vid tjänst-
göring inom Försvarsmakten kommer emellertid även fortsättningsvis att
finnas. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det får anses
rimligt att det finns en anståndsmöjlighet för dem som är skyldiga att
tjänstgöra inom totalförsvaret.
Den nuvarande regleringen bör emellertid kunna göras mindre detaljerad.
I fråga om anståndstidens längd gäller i dag att denna får bestämmas till
längst ett år och tre månader. I stället bör på sätt utredningen föreslår endast
den begränsningen gälla att tiden får bestämmas till längst tre månader efter
den dag då tjänstgöringen upphör. Vidare bör dagens inskränkningar i
anståndsgivningen till att omfatta endast debiterad preliminär skatt,
kvarstående skatt och tillkommande skatt avskaffas. Det bör inte anses
uteslutet att ge anstånd även med andra skatte- och avgiftsbetalningar. Som
angetts i det tidigare är avsikten att anstånd skall medges med ett belopp
som är skäligt med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Även
vid plikttjänstgöring inom totalförsvaret får som skäligt belopp främst anses
den ytterligare skatt som skall betalas i samband med den årliga debite-
ringen av slutlig skatt. Beträffande bl.a. mervärdesskatt och avdragen skatt
får det förutsättas att skattebeloppet finns tillgängligt för inbetalning. Att ge
anstånd med ett belopp motsvarande sådana betalningar torde därför inte
aktualiseras annat än undantagsvis.
Vad som nu sagts gäller givetvis också for totalförsvarspliktiga som
fullgör sin grundutbildning i form av civilplikt. Bestämmelserna gäller även
viss annan personal såsom officerare på reservstat, reservpersonal,
reservofficerare, krigsfrivillig personal, hemvämspersonal och medlemmar
i frivilliga försvarsorganisationer.
Bestämmelserna har tagits in i 17 kap. 5 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Anståndstidema vid anstånd med betalning av
skatt på grund av avyttring av fastighet m.m. begränsas något. Samtidigt
görs regleringen av möjligheterna att få anstånd i dessa fall mindre
detaljerad.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Malmö tingsrätt anser att anståndstiden inte skall
bestämmas till maximalt två år utan att anstånd skall kunna medges så länge
en eventuell skatteprocess pågår. Sveriges Fastighetsägareförbund avstyrker
förslaget i den del som innebär att anstånd kan medges enbart om den
slutliga skatten till följd av en fastighetsavyttring blivit påtagligt högre än
den slutliga skatten under de närmast tre föregående åren eftersom en
jämförelse mellan de föregående åren inte ger en rättvisande bild. Vidare
anser förbundet att möjligheten av anstånd inte skall vara beroende av
särskilda skäl eftersom den omständigheten att avyttringens bestånd är
425
osäker i sig utgör ett tillräckligt skäl. Svenska Bankföreningen tillstyrker
förslaget eftersom det enligt föreningen innebär en avsevärd förenkling av
nuvarande regler.
Skälen för regeringens förslag: I 48 § 4 mom. UBL finns bestämmel-
ser om anstånd då fastighet, näringsverksamhet eller aktie eller andel i
bolag i vissa fall avyttras mot betalning under minst tre år. Anstånd kan
medges om den slutliga skatten till följd av avyttringen blivit mer än
dubbelt så stor som medeltalet av den slutliga skatten för närmast tre
föregående taxeringsår. Anståndsbeloppet, som får avse högst två
tredjedelar av den kvarstående skatten, skall betalas med halva beloppet
före utgången av april månad under vart och ett av de två år som följer
närmast efter det år då den kvarstående skatten enligt debiteringen skulle
ha betalats. Anstånd får efter motsvarande grunder medges med betalning
av tillkommande skatt.
Enligt 48 § 5 mom. UBL finns möjlighet till anstånd då en avyttring är
beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder
ovisshet om avyttringens bestånd. I dessa fall gäller bl.a. att anstånd får
medges med betalning av den del av skatten som med 20 000 kr överstiger
sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning efter
avyttringsårets utgång. Anstånd medges intill den sista april året efter det
att anståndsorsaken upphört att gälla, men aldrig för längre tid än till den
sista april fyra år efter avyttringsåret.
I samband med att principen om den s.k. eviga realisationsvinstbe-
skattningen av fastigheter genomfördes år 1967 infördes bestämmelsen om
anstånd vid vissa avyttringar, 48 § 4 mom. UBL (se prop. 1967:153 s. 141).
Möjligheten till anstånd i de fall en avyttring är beroende av myndighets
tillstånd e.d., 48 § 5 mom. UBL, kom till genom 1990 års skattereform. Vid
beskattning av realisationsvinster gällde före år 1991 den s.k. första kronans
princip. Det innebar att skattskyldighet inträdde när den första betalningen
av köpeskillingen blev tillgänglig för lyftning och skattskyldigheten
omfattade hela realisationsvinsten även om endast en del av köpeskillingen
betalats. Genom 1990 års skattereform infördes skattskyldighet vid
avyttringstidpunkten. Undantag från denna regel gäller då intäktens storlek
är beroende av viss framtida händelse och till följd härav intäktens totala
belopp inte kan fastställas vid den taxering som är i fråga.
För säljaren kan det innebära betydande svårigheter att betala skatt på
realisationsvinster även om vinstens storlek är klar. Detta kan bero på att
hela avyttringen är svävande då förvärvets giltighet är beroende av
myndighetsbeslut, såsom förvärvstillstånd, kommunalt förköp e.d. En sådan
situation föreligger huvudsakligen vid avyttring av näringsfastighet men kan
i vissa fall aktualiseras även vid avyttring av andra fastigheter (prop.
1989/90:110 s. 398).
Utredningen anser att de nuvarande bestämmelserna bör göras mindre
detaljerade. Vi delar utredningens uppfattning. Som ett led i denna
förenkling bör reglerna om anståndsbeloppets storlek slopas. För anstånd i
samband med avyttring av fastighet eller näringsverksamhet m.m. mot
betalning under minst tre år bör emellertid krävas att det finns särskilda skäl
såsom att den slutliga skatten till följd av avyttringen har blivit påtagligt
Prop. 1996/97:100
Del 1
426
högre än den slutliga skatten under de närmast föregående åren. Varje
förhöjning av den slutliga skatten på grund av en avyttring bör således inte
ge den skattskyldige rätt att få anstånd. Enligt dagens regler skall det vara
fråga om den slutliga skatten under de närmast tre föregående åren.
Begränsningen till tre år tas nu bort och då kan man som Sveriges Fastig-
hetsägareförbund framhåller få en mer rättvisande bild.
En rimlig anståndstid torde i dessa fall inte vara längre än ett år.
Möjlighet bör emellertid finnas att i likhet med vad som gäller för
närvarande bestämma tiden till två år räknat från den tidpunkt då skatten
rätteligen skulle ha betalats.
Även då det är fråga om en avyttring som det är osäkert om den kommer
att bestå bör för anstånd med skattebetalningen krävas att det finns särskilda
skäl. Den aktuella osäkerheten bör knytas till att en avyttring är beroende av
tillstånd från myndighet. Det kan exempelvis vara fråga om förvärvstillstånd
eller kommunalt förköp. En jämförbar situation är att det råder en tvist som
är föremål för domstolsprövning om säljarens äganderätt till den sålda egen-
domen. Möjligheten att få anstånd i här angivna fall torde i regel tillämpas
främst vid avyttringar av näringsfastigheter men kan aktualiseras också vid
andra fastighetsavyttringar liksom vid överlåtelser av bostadsrätter och
aktier.
Enligt utredningen är det rimligt att för dessa fall föreskriva att anstånds-
beloppet skall betalas senast tre månader efter det att anståndsorsaken har
upphört att gälla. Utredningen anser vidare att anstånd inte bör medges för
längre tid än två år räknat från den dag då skatten rätteligen skulle ha
betalats. Mot detta har Malmö tingsrätt invänt att vid skatteprocesser kan det
gå mer än två år innan frågan är slutligt avgjord. Enligt tingsrätten bör det
därför inte finnas en sådan gräns. Om det är fråga om en domstolsprocess
blir emellertid reglerna om anstånd vid omprövning och överklagande (se
17 kap. 2 § skattebetalningslagen) tillämpliga vilket innebär att anståndsti-
den får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades
med anledning av överklagandet. I de fall ett villkor kvarstår efter
tvåårsperioden och det inte är fråga om en omprövning eller ett överklagan-
de utgör denna omständighet sådana synnerliga skäl som avses i 17 kap. 7 §
skattebetalningslagen och som innebär att skattemyndigheten har möjlighet
att bestämma lämplig längd på anståndstiden. Vi anser därför att utredning-
ens förslag kan följas.
Beträffande övriga anståndstyper har i det föregående sagts att anstånd
bör medges med ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
I avyttringsfallen är skattebeloppet knutet till en specifik överlåtelse. Vid
avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt eller vid en senare om-
räkning av skatten är det den slutliga skatten för ett visst år som beräknas
och bestäms. Anståndsmöjligheten kommer således vid varje tillfälle att
avse antingen den slutliga skatt som inte betalats som preliminär skatt eller
den slutliga skatt som påförs efter en omprövning. 1 praktiken kommer den
skattskyldige att ansöka om anstånd med betalning av den ytterligare slutliga
skatt som uppkommit på grund av en avyttring. Anstånd kan då medges med
ett belopp motsvarande den skatt som kan hänföras till avyttringen. Detta
kan också uttryckas på så sätt att det är ett skattebelopp anstånd medges med
Prop. 1996/97:100
Del 1
427
och inte den ytterligare slutliga skatten.
Tilläggas bör att anstånd bara undantagsvis bör medges om det i absoluta
tal eller i förhållande till den slutliga skatten för året endast är ett mindre
skattebelopp som skall betalas. Om så är fallet bör det inte anses finnas
särskilda skäl för anstånd.
Bestämmelserna har tagits in i 17 kap. 4 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
I ett system med skattekonton för betalning av skatter och avgifter debiteras
och krediteras en näringsidkares konto varje månad med ledning av de
redovisningar som lämnas respektive de betalningar som görs. Om inte hela
det debiterade beloppet betalas uppkommer ett underskott på kontot.
I olika författningar finns i dag föreskrifter om betalningsskyldighet för
den som skall betala en skatt eller avgift. Det gäller t.ex. arbetsgivares
ansvar för innehållen preliminär skatt och för arbetsgivaravgifter. Vid sidan
härav finns särskilda bestämmelser om betalningsansvar för företrädare för
arbetsgivare eller skattskyldig som är juridisk person och som inte har
fullgjort sin betalningsskyldighet.
Betalningsskyldigheten avser enligt nuvarande ordning en viss skatt eller
avgift. Tillämpningen av bestämmelserna förutsätter i princip att det vid en
inbetalning som inte uppgår till vad som redovisats kan konstateras vilken
skatt eller avgift det är som inte betalats. Detta är inte möjligt i ett system
med skattekonton för betalning av skatter och avgifter som bl.a. känneteck-
nas av att det inte finns någon avräkningsordning som anger vad en
betalning i första hand avser om det som har betalats in inte svarar mot
redovisningen. Det finns därför skäl att särskilt överväga hur bestämmelser
om betalningsskyldighet för skatter och avgifter kan förenas med skattekon-
tosystemet.
428
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: En generell och enhetlig betalningsskyldighet
skall gälla för den som är skyldig att redovisa och betala in sådana
skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet.
Om redovisningsskyldigheten för en viss period inte fullgjorts skall
betalningsskyldigheten för perioden i ett omprövningsbeslut få
bestämmas till det högsta av vart och ett av de skatte- och avgiftsbelopp
som bestämts för betalning för någon av de tre närmast föregående
redovisningsperioderna. Sådan skönsbeskattning enligt schablon skall
få ske vid sidan av nuvarande möjlighet för skattemyndigheten att efter
skälig grund bestämma underlag och belopp att betala såvitt avser
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Samtidigt utvidgas skönsbe-
skattningen till att även omfatta arbetsgivares avdrag för A-skatt.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred-
ningen har föreslagit att betalningsskyldigheten för en viss period skall anses
bestämd enligt schablon så snart någon redovisning för perioden inte
lämnats i tid.
Remissinstanserna: Bara en mindre del av remissinstanserna uttalar sig
i frågan. Riksåklagaren påpekar att det centrala skattebrottet fr.o.m. den 1
juli 1996 har omkonstruerats från ett effektbrott till ett farebrott. Vad gäller
det passiva skattebrottet innebär ändringen att den som uppsåtligen
underlåter att lämna deklaration och därigenom ger upphov till fara för att
skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas
till honom själv eller annan skall dömas för skattebrott. Den föreslagna
schablondebiteringen torde enligt Riksåklagaren innebära att antalet fall av
passivt skattebedrägeri minskar. Den som inte lämnar deklaration inom
föreskriven tid kommer nämligen att kunna göra sig skyldig till skattebrott
bara om skattebeloppet för den aktuella redovisningsperioden överstiger
beloppet för de tre närmast föregående perioderna. Enligt Riksåklagaren kan
det ifrågasättas om inte schablondebiteringen i just dessa fall kommer att
medföra att skattemyndigheten sällan kommer att verkställa utredning,
varför eventuell brottslighet inte kommer att upptäckas. Detta är dock i
första hand en resurs- och prioriteringsfråga. Riksåklagaren tillstyrker därför
att schablondebiteringen införs. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
anser att ett system med automatiska beslut och schablonbeskattning är
utmärkt. Det har emellertid den svagheten att man frångår den nuvarande
ordningen där det finns bestämda tidpunkter för när ett automatiskt beslut
anses fattat. Enligt riksenheten förefaller det som om utredningen har
föreställt sig att det skall kunna förekomma automatiska beslut utan någon
särskild anknytning till deklarationstillfället eller liknande. Riksenheten
föreslår att lagtexten utformas så att det framgår att skatten har bestämts till
ett visst belopp. Eftersom den nuvarande ordningen är väl inarbetad och
fungerar väl även i straffrättsligt hänseende vore det olyckligt om man skulle
genomföra ändringar i systemet med automatiska beslut allmänt sett. Enligt
riksenheten bör man för schablonbeslut eftersträva en ordning som så
429
mycket som möjligt liknar den för övriga automatiska beslut. Tidpunkten för
påförande har fortfarande mycket stor betydelse för tillämpningen av
skattebrottslagen och måste sålunda alltid kunna fastställas. Den har också
avgörande betydelse i vissa civilrättsliga sammanhang, t.ex. för ansvarsge-
nombrottet i aktiebolagslagstiftningen, liksom för företrädaransvaret.
Riksenheten understryker vidare vikten av att man belyser frågan om hur
skattebrottslagens farerekvisit skall tillämpas i förhållande till schablon-
beslut. Den som påförs skatt med ett schablonbelopp bör inte drabbas av
straffansvar motsvarande schablonen. Riksrevisionsverket erinrar om att
verket i sin effektivitetsgranskning F 1993:23 konstaterade att skattemyndig-
hetens arbete med att kräva in deklarationer delvis förskjuts till kronofogde-
myndigheten och till domstol genom restföring när skönsbeskattning sker på
grund av utebliven deklaration. Om ett automatiskt förfarande medför att
arbetet med att kräva in redovisningen förskjuts till kronofogdemyndigheten
är det enligt Riksrevisionsverket tveksamt om det är det mest effektiva
sättet. Det skapar också svårigheter i indrivningsverksamheten eftersom
utmätning är starka maktbefogenheter som måste användas med viss
varsamhet. Osäkerhet om en skönsmässigt påförd skatt kommer att kvarstå
kan därför leda till tveksamhet om vilka åtgärder kronofogdemyndigheten
bör vidta. Riksrevisionsverket anser att skattemyndigheten bör arbeta aktivt
med att få in redovisningen, något som också förekommer, och att
omfattningen av restföring av skönsmässigt beräknad skatt utan underliggan-
de utredning bör begränsas. Rutinmässig beräkning av skatten vid utebliven
redovisning riskerar medföra att sådan restföring ökar. Riksrevisionsverket
anser därför att schablonmässig beräkning av skatt vid utebliven redovisning
inte bör göras rutinmässigt. Däremot skulle skattemyndigheten kunna ges en
uttrycklig rätt att grunda skönsmässig beskattning på den högsta av de tre
föregående perioderna, om inte tillräcklig utredning kan genomföras. Ett
problem är dock enligt Riksrevisionsverket att sanktionen vid utebliven
deklaration är obetydlig i de fall en skönsmässigt påförd skatt senare helt
undanröjs eftersom ett påfört skattetillägg också undanröjs. Den skattskyldi-
ge drabbas då endast av förseningsavgiften på 1 000 kr medan besväret för
myndigheterna kan ha varit betydande. Riksrevisionsverkets bedömning är
att det i dessa fall behövs kraftfullare sanktioner för att redovisningsskyldig-
heten skall iakttas, t.ex. någon form av differentiering av förseningsavgiften
eller att man tillämpar möjligheten med vitesföreläggande om att avge
deklaration innan skönsbeskattning beslutas. Riksskatteverket ställer sig
bakom förslaget om schablonbeskattning vid utebliven deklaration. Även
Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget. Föreningen Auktoriserade
Revisorer avvisar såväl automatiska beslut som schablondebiteringsunderla-
get och anser att nuvarande möjlighet att bestämma efter skön är tillräckligt
påtryckningsmedel. Svenska Bankföreningen anser att man inte skall värna
om skattskyldiga som slarvar med redovisningshandlingar men förordar att
man väljer den modell man har i Danmark att låta redovisningen för närmast
föregående period ligga till grund för betalningsskyldigheten. Svenska
Revisorsamfundet tillstyrker förslaget om generell och enhetlig betalnings-
skyldighet. Sveriges Fastighetsägareförbund anser det betänkligt att införa
en schablondebitering, särskilt som skattemyndighetens möjlighet att besluta
Prop. 1996/97:100
Del 1
430
efter skön dessutom kvarstår. Om någon schablon över huvud taget skall
tillåtas bör redovisningen för den närmast föregående perioden läggas till
grund för betalningsskyldigheten. Näringslivets Skattedelegation, som har
viss förståelse för att skönsmässiga uppskattningar är starkt resurskrävande,
anser att man bör kunna stanna vid den modell man tillämpar i Danmark.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkterna för beslut om
betalningsskyldighet för innehållen skatt respektive arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt kan möjligen sägas vara delvis olika. Medan arbetsgivaren
i fråga om innehållen skatt bara fungerar som ombud för det allmänna är han
eller hon själv skatt- respektive avgiftsskyldig vad gäller mervärdesskatt och
arbetsgivaravgifter. Samtidigt är det i fråga om innehållen skatt och
arbetsgivaravgifter ett och samma subjekt som svarar för att det belopp som
redovisas i en deklaration betalas in. Som redan nämnts för det med sig
administrativa svårigheter att inom ramen för ett system med skattekonton
ha en ordning med betalningsansvar som innebär att det vid en betalning
som inte uppgår till vad som redovisats skall kunna konstateras vilken skatt
eller avgift det är som inte betalats.
Vid skatte- och avgiftsuppbörd är det en utgångspunkt att den skatt- och
avgiftsskyldige skall fullgöra sin redovisningsskyldighet och betala
redovisade belopp inom föreskriven tid. Skattekontot bör debiteras i
enlighet med den redovisning för skatter och avgifter som lämnas utan att
ett särskilt beslut måste fattas. Om någon redovisning inte lämnas eller det
finns brister i redovisningen eller underlaget för denna finns i dag möjlighet
att uppskatta underlag och belopp att betala efter vad som framstår som
skäligt med hänsyn till det som har kommit fram. Inriktningen när den
möjligheten utnyttjas är att försöka komma så nära de verkliga förhållandena
som möjligt. Inte sällan är en revision hos den skatt- och avgiftsskyldige ett
medel att åstadkomma detta.
I allmänhet nås den bästa överensstämmelsen med de verkliga för-
hållandena såvitt avser de belopp som skall redovisas och betalas om man
utgår från de skatt- och avgiftsskyldigas underlag. Det är därför, som
Riksrevisionsverket varit inne på i sitt remissyttrande, önskvärt att genom
sanktioner eller liknande skapa starkast möjliga incitament för de betal-
ningsskyldiga att lämna korrekt redovisning, liksom att genom revision,
kontakter med den skatt- och avgiftsskyldige eller på annat sätt kunna reda
ut skatte- och avgiftsförhållandena så snart redovisningen eller underlaget
för denna uppvisar brister. Att behandla samtliga fall där det finns brister i
redovisningen på detta sätt skulle emellertid kräva mycket stora resurser.
Skattemyndigheten får styra de utredande insatserna till de fall där skatte-
eller avgiftsbortfallet kan bedömas vara som störst eller till fall som av
andra orsaker bör prioriteras.
Den tid som utredningsarbetet av olika skäl tar och de svårigheter som
kan möta i utredningsarbetet gör således att den gängse ordningen för att
uppskatta oredovisade belopp inte är ett tillräckligt effektivt sätt att
åstadkomma korrekta betalningar. Den i dag tillämpade ordningen bör
därför, som utredningen föreslagit, kompletteras med en möjlighet att
bestämma betalningsskyldigheten för skatter och avgifter enligt schablon.
Till skillnad mot utredningen anser regeringen emellertid att ett beslut om
Prop. 1996/97:100
Del 1
431
beskattning enligt schablon inte bör fattas så snart någon redovisning inte
lämnats inom föreskriven tid. I likhet med vad som gäller i dag i fråga om
beslut om skönsbeskattning bör den skattskyldige beredas möjlighet att yttra
sig innan beslut fattas. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att det är ett
beslut till nackdel för den skattskyldige och att skattetillägg kan påföras.
Beslut om beskattning enligt schablon bör därför fattas i samma ordning
som gäller för andra beslut om skönsbeskattning. I de fall där det över
huvud taget inte kommer in någon redovisningshandling bör skatte- och
avgiftsbeloppet för perioden på samma sätt som i dag bestämmas till noll
kronor. Skatten kan därefter genom ett omprövningsbeslut bestämmas enligt
schablon. Bestämmelser om skönsbeskattning enligt schablon har tagits in
i 11 kap. 19 § skattebetalningslagen.
Vad gäller det belopp med vilket skönsbeskattning enligt schablon skall
ske har flera remissinstanser förordat den danska modellen, där sådan be-
skattning alltid sker med samma belopp som bestämts för den närmast före-
gående perioden. Om man bortser från säsongsbetonade verksamheter (se
nedan) torde det främst vara i fråga om mervärdesskatt som det förekommer
mera påtagliga variationer mellan näraliggande perioder. Vad gäller skatt
och avgifter som grundas på lönesumman förekommer dock erfarenhetsmäs-
sigt också toppar vissa kalendermånader, vilket kan ha att göra med
utbetalning av retroaktiva ersättningar eller liknande. Vare sig man väljer
den danska modellen eller den som utredningen föreslagit är det ofrånkom-
ligt att sådana variationer i ett system med skönsbeskattning enligt schablon
ibland kan få genomslag i form av väsentligt för höga eller för låga
debiteringar. Skillnaden mellan modellerna är i praktiken främst den att en
exceptionellt hög debitering i utredningens modell kan få genomslag under
längre tid framåt än i den danska. Med hänsyn till intresset av att skattemyn-
digheten verkligen får in redovisningar från de skatt- eller avgiftsskyldiga
(jfr bl.a. Riksrevisionsverkets remissynpunkter) kan detta emellertid inte ses
som någon nackdel. Tvärtom får en på detta sätt utformad modell för
skönsbeskattning enligt schablon ses som ett ändamålsenligt instrument för
att öka de skatt- och avgiftsskyldigas benägenhet att fullgöra redovisnings-
skyldigheten. Regeringen anser därför att utredningens modell bör väljas
och att betalningsskyldigheten alltså skall bestämmas till det högsta av vart
och ett av de olika skatte- och avgiftsbelopp som skall inbetalas for endera
av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Skönsbeskattning
enligt schablon bör alltså göras för varje skatt och avgift för sig.
Regeringen instämmer i vad Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
anfört om att en konsekvens av systemet med skönsbeskattning enligt
schablon måste vara att ansvar för passivt skattebrott inte kan komma i fråga
beträffande det belopp som skatten eller avgiften skall anses bestämd till
genom tillämpning av schablonen.
Den nu beskrivna skönsbeskattningen enligt schablon, vid vilken tidigare
redovisningar utgör grund för en automatiskt bestämd betalningsskyldighet,
bör gälla vid sidan av nuvarande möjligheter för skattemyndigheten att efter
skälig grund bestämma den skatt- och avgiftsskyldiges betalningsskyldighet.
Skattemyndigheten bör således kunna välja att inte tillämpa denna metod.
Myndigheten kan ju ha exempelvis en nyss genomförd revision att utgå från
Prop. 1996/97:100
Del 1
432
om den skatt- och avgiftsskyldiges redovisning uteblir. Dessutom är en ord-
ning med skönsbeskattning enligt en schablon som grundar sig på redo-
visningen för tidigare perioder i vissa fall mindre lämplig att använda. Det
gäller bl.a. om den skatt- och avgiftsskyldige driver säsongsbunden
verksamhet. Så långt det är möjligt bör myndigheten undanta dessa och
liknande fall från systemet med en automatiskt bestämd betalningsskyldig-
het.
Samtidigt gäller att den skatt- och avgiftsskyldige har en stor del i
ansvaret for att den betalningsskyldighet som bestäms blir riktig. Variationer
i verksamhetens omfattning och därmed även i betalningsskyldigheten skall
avspeglas i den redovisning som lämnas till skattemyndigheten. Det bör
därför vara möjligt att i samband med den löpande redovisningen lämna
uppgift om att något underlag och belopp inte finns att redovisa for kom-
mande redovisningsperiod eller redovisningsperioder. Lämnas en sådan
uppgift och bedöms den av skattemyndigheten som godtagbar, och kommer
det därefter inte in någon redovisningshandling den påföljande perioden, bör
betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för denna period anses
genom beslut bestämd till noll kronor. Om det senare genom en redovis-
ningshandling eller på annat sätt visar sig att något belopp skulle ha
bestämts får justering göras i den ordning som gäller for omprövning.
Som redan framgått bör den nuvarande möjligheten för skattemyndig-
heten att efter skälig grund bestämma underlag och belopp att betala såvitt
avser arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt kvarstå vid sidan av skönsbe-
skattning enligt schablon. Av likformighetsskäl bör denna möjlighet i
skattekontosystemet omfatta även arbetsgivares avdrag för A-skatt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Föreskrifter om betalningsskyldighet för skatter och avgifter for den som är
företrädare for en arbetsgivare eller en skattskyldig som är juridisk person
finns i flera författningar, bl.a. uppbördslagen, lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen.
Liksom beträffande det grundläggande betalningsansvaret for skatter och
avgifter måste det särskilt övervägas på vilket sätt foreträdaransvaret kan
tillämpas i ett system med skattekonton, där särredovisning så långt som
möjligt skall undvikas och någon avräkningsordning inte skall gälla.
När skatteavdrag verkställts men beloppet inte betalats in kompletteras
betalningsansvaret för arbetsgivaren enligt 77 § UBL med bestämmelser i
77 a § samma lag om betalningsskyldighet för den som är företrädare for en
arbetsgivare som är juridisk person. Om företrädaren uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatteavdraget i föreskriven tid och
ordning är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för
skattebeloppet. En företrädare som fullgör betalningsskyldigheten har
28 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
433
regressrätt mot arbetsgivaren.
Bestämmelsernas tillkomst motiverades bl.a. av att det inte fanns så stora
möjligheter att på annat sätt göra en företrädare för aktiebolag eller arman
juridisk person ansvarig för oredovisad skatt. Detta ansågs som en allvarlig
brist inte minst beträffande de s.k. fåmansbolagen (SOU 1965:23 s. 180 och
184). Med hänsyn till att straff för underlåtenhet att redovisa innehållen
skatt inte kunde dömas ut med mindre än att arbetsgivaren (ställföreträda-
ren) gjort sig skyldig till grov oaktsamhet, ansågs det att företrädarens
ekonomiska ansvarighet borde begränsas till sådana fall där uppsåt eller
grov oaktsamhet förelåg (SOU 1965:23 s. 187). Det framhölls att
betalningsskyldigheten för företrädare inte skulle ses som en straffsanktion.
Avsikten var inte att införa en ny strafform utan endast att skapa en
möjlighet för det allmänna att utkräva ett solidariskt ekonomiskt ansvar av
en försumlig företrädare och den arbetsgivare, tillika juridiska person, som
han företräder. Reglerna om solidarisk betalningsskyldighet ansågs därför
inte kunna jämföras med brottsbalkens sanktionssystem (prop. 1967:130 s.
131).
Från och med den 1 januari 1974 finns bestämmelser om företrädaransvar
av motsvarande innebörd också för mervärdesskatt. Genom en lagändring
som trädde i kraft den 1 januari 1994 har företrädaransvaret för mervärdes-
skatt utvidgats till att även omfatta skatt som på grund av oriktiga uppgifter
från företrädaren tillgodoförts den skattskyldige. Om en företrädare
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat uppgifter som föranlett att den
skattskyldige tillgodoförts ingående skatt med för stort belopp är företräda-
ren alltså, enligt 16 kap. 17 § ML, tillsammans med den skattskyldige
återbetalningsskyldig för beloppet.
Föreskrifter om betalningsskyldighet för företrädare finns vidare i 5 kap.
17 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och, vad
gäller socialavgifter som betalas av arbetsgivare, i 15 § USAL samt vad
gäller tull i 38 § tullagen (1994:1550). Föreskrifterna i fråga om arbetsgivar-
avgifter kom till efter påpekanden att det solidariska ansvaret för betalning
av källskatt och mervärdesskatt fått menliga återverkningar på betalningarna
av arbetsgivaravgifter där företrädaransvaret inte fanns (prop. 1979/80:128
s. 20 och 26 ff, jfr prop. 1983/84:167 s. 100).
Talan om betalningsskyldighet enligt 77 a § UBL kan för närvarande
föras av åklagaren i brottmålet i de fall där ställföreträdaren enligt 6 §
skattebrottslagen (1971:69) åtalas för underlåten inbetalning av innehållen
skatt. Det hänger samman med den allmänna skyldighet som åklagaren har
att föra målsägandens talan om enskilt anspråk som grundas på brott
(22 kap. 2 § rättegångsbalken).
När det gäller de övriga fordringsslagen kan åklagaren inte på mot-
svarande sätt föra talan om betalningsskyldighet, eftersom underlåten inbe-
talning i dessa fall inte är straffbar i sig. Talan förs efter stämning i den
ordning som gäller för tvistemål. Det gäller för övrigt också i fråga om
personligt ansvar enligt uppbördslagen, om något brottmål inte är aktuellt
eller talan om betalningsskyldighet av ett eller annat skäl inte har förts i
brottmålet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
434
I sammanhanget kan nämnas att kronofogdemyndigheten, för att myn-
digheterna skall besparas arbetet med att föra talan om företrädaransvar, i
många fall vid indrivningen begär att företrädaren ställer borgen eller annan
säkerhet för företagets skulder. Detta förfaringssätt, som rekommenderas i
Riksskatteverkets riktlinjedokument på området, bygger givetvis på att
företrädaren är medveten om att hans betalningsskyldighet kan fastställas
genom en process om han inte ställer säkerhet.
Vid sidan av bestämmelserna i skattelagstiftningen om företrädaransvar
finns ett antal bestämmelser om personlig betalningsskyldighet på associa-
tionsrättens område. Dessa tar sikte på alla slags skulder som den juridiska
personen har.
De subjektiva rekvisiten vid betalningsskyldighet för skatter
och avgifter
Bestämmelserna om solidarisk betalningsskyldighet för skatter och avgifter
har som redan nämnts utgått från den straffrättsliga regleringen. Motivet till
att området för regleringen av företrädaransvar begränsats till fall av uppsåt
eller grov oaktsamhet var att straff för underlåtenhet att betala in innehållen
skatt inte kunde komma i fråga utan att minst grov oaktsamhet legat
ställföreträdaren till last.
I rättspraxis har ansetts att de subjektiva rekvisiten har samma innehåll
vid fråga om straffansvar som beträffande betalningsskyldighet, vad gäller
underlåten betalning på grund av oförvållat obestånd (NJA 1969 s. 326
respektive NJA 1971 s. 296 II, där Högsta domstolen konstaterat att en
företrädare handlat grovt oaktsamt, eftersom verksamma åtgärder i syfte att
åstadkomma en avveckling under hänsynstagande till samtliga borgenärers
intressen inte hade vidtagits i samband med betalningsinställelsen).
Kretsen av betalningsskyldiga
I frågan om vem som skall anses som företrädare för en juridisk person är
det däremot nödvändigt att skilja på det straffrättsliga ansvaret och be-
talningsskyldigheten. Som lagtexten i 6 § skattebrottslagen är formulerad
kan annan än ställföreträdaren, dvs. den legale företrädaren, inte fällas till
ansvar för uppbördsbrott som gärningsman. Ansvar kan emellertid göras
gällande mot annan än den legale företrädaren som medverkande till dennes
brott. I fråga om betalningsansvar enligt 77 a § UBL innefattar företrädar-
kretsen även andra intressenter i bolaget än de legala företrädarna. Vem som
är ställföreträdare för ett aktiebolag framgår av aktiebolagslagen
(1975:1385, ABL). Hit hör styrelsen och verkställande direktören. Yrkande
om betalningsskyldighet har i praxis också i första hand riktats mot
styrelseledamöter och verkställande direktören. Det har då beaktats om före-
trädarna haft personligt intresse i bolaget och bestämmande inflytande över
dess verksamhet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
435
Till foreträdarkretsen enligt 77 a § UBL har vidare ansetts höra
aktieägare som inte ingått i styrelsen men som fattat beslut i fråga om
skatternas betalning i samråd med företagets verkställande direktör. Har
aktieägaren självständigt haft hand om bolagets kamerala angelägenheter
och genom fullmakter oinskränkt förfogat över bolagets medel, har hans
ställning som ledare for bolaget också medfört betalningsskyldighet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Jämkning och eftergift
Betalningsskyldigheten enligt 77 a § UBL får jämkas eller efterges om det
finns särskilda skäl.
I förarbetena till bestämmelserna om betalningsskyldighet har inte gjorts
klart vad som skall anses som särskilda skäl. I praxis har begreppets
allmänna innebörd getts en i viss mån varierande tolkning. Allmänt kan
emellertid sägas att domstolarna tillämpat undantagsregeln med stor
restriktivitet.
Domstolarnas prövning av frågor om jämkning och eftergift har bl.a. gällt
betydelsen av företrädarens eget intresse och ställning i bolaget,
bulvanförhållanden, företrädarens betalningsförmåga, företrädarens per-
sonliga förluster i bolaget, bolagets tidigare skötsel av skatteinbetalningarna,
arbetsmarknadspolitiska motiv samt företrädarens ålder och sjukdom.
Att företrädaren är anställd utan att ha något ägarintresse har ansetts som
grund för jämkning. Detsamma har ansetts gälla om företrädaren endast haft
obetydligt ägarintresse, om hans bestämmanderätt över bolaget varit
begränsad på grund av övriga aktieägares inflytande. Företrädarens ställning
har därvid jämförts med en anställd företagsledares.
En närbesläktad grund som åberopats for jämkning är bulvanförhål-
landen. I denna fråga har Högsta domstolen emellertid uttalat att den som
åtar sig uppdrag att vara ledamot av aktiebolags styrelse inte kan bli fri från
att fullgöra de förpliktelser som annars följer med ett sådant uppdrag genom
att hänvisa till att styrelseuppdraget varit av endast formell natur eller att han
inte har förstått innebörden av uppdraget.
Den omständigheten att företrädaren gjort personliga förluster i bolaget,
t.ex. satt in större belopp av eget kapital för att bolaget skulle kunna fortsätta
driften, har inte ens i förening med bristande betalningsförmåga ansetts
grunda jämkning.
Det förhållandet att företrädaren tidigare skött sina skatteinbetalningar
samt att han samarbetat med kronofogdemyndigheterna och betalat av
restförda skatter har i några fall tillmätts viss betydelse i jämkningsfrågan.
Något vägledande uttalande av Högsta domstolen finns emellertid inte på
detta område.
När företrädaren av arbetsmarknadspolitiska skäl fortsatt sin rörelse har
rättspraxis intagit den principiella ståndpunkten att jämkning inte bör ske.
I bl.a. rättsfallet NJA 1981 s. 1014 har den principen emellertid i viss mån
frångåtts. Målet gällde uppbördsbrott och företrädaren frikändes från
straffansvar. Eftersom företrädarens yrkande om befrielse från betalnings-
skyldighet medgetts av staten, förelåg inte denna fråga till bedömning. Man
436
kan emellertid, mot bakgrund av den identitet som finns mellan det Prop. 1996/97:100
straffrättsliga ansvaret och betalningsskyldigheten, sluta sig till att be- Del 1
dömningen hade blivit densamma i fråga om betalningsskyldighet.
Regeringens förslag: Betalningsskyldighet avseende skatter och
avgifter för den som företräder en juridisk person skall kunna komma
i fråga beträffande alla skatter och avgifter som ingår i skattekonto-
systemet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser uttalar sig i frågan.
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet tillstyrker förslaget om en generell
och enhetlig betalningsskyldighet för företrädare. Riksskatteverket biträder
förslaget om att företrädare skall kunna göras ansvarig för betalning av den
juridiska personens inkomstskatt. Malmö tingsrätt godtar att företrädarens
ansvar utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet. Inte heller Länsrätten i Stockholms län finner skäl att
invända mot att den juridiska personens egna skatter kan komma att
omfattas av företrädaransvaret. Föreningen Auktoriserade Revisorer
avstyrker förslaget till utvidgning av tillämpningsområdet. Föreningen anser
att den juridiska personens egna skatter inte på samma sätt som källskatter
och mervärdesskatt kan ses som redovisningsmedel för statens räkning. Av
den anledningen bör enligt föreningen snarare ansvaret för
arbetsgivaravgifter slopas. Företagarnas Riksorganisation avvisar förslaget
att utvidga tillämpningsområdet utan att den övergripande frågan om
ansvarsgenombrott för delägare i aktiebolag diskuteras vidare. Svenska
Revisorsamfundet anser att distinktionen mellan egna skatter och sådana
som näringsidkaren uppbär för statens räkning bör läggas till grund för
utformningen av reglerna även i fortsättningen. Samfundet anser att starka
principiella skäl talar mot att staten skall vara gynnad i förhållande till andra
borgenärer beträffande egna skatter och avstyrker därför att
tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter.
Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund anser att
företrädaransvaret inte bör utvidgas till att omfatta fler skatter och avgifter
än de som gäller i dag.
Skälen för regeringens förslag: Den grundläggande principen om
personlig ansvarsfrihet för ett aktiebolags skulder har, som framgått i det
föregående, i vissa fall satts åt sidan genom särskild författningsreglering
inom såväl skatterätten som associationsrätten. Men det ansvar som i dag
kan läggas på den som har ett bestämmande inflytande över en juridisk
person avser specifika fall. Något heltäckande solidariskt eller subsidiärt
ansvar finns således inte.
Motiven för en personlig betalningsskyldighet för en juridisk persons
åtaganden får anses vara olika starka beroende på vilken ställning borge-
nären har. Större kreditgivare i vedertagen mening, dvs. kreditinstitut och
huvudleverantörer, förutsätts bevilja krediter på grundval av en ingående
analys av bolagets ekonomi och av verksamhetens framtidsutsikter. Som ett
led i analysen används regelmässigt möjligheten att skaffa kreditupplysning
på bolaget och att granska bokslut eller liknande. Den bedömning som görs
kan leda till att kreditgivaren i kraft av sin ställning i förhållande till
gäldenären kräver säkerhet i någon form, t.ex. ett borgensåtagande av
bolagets ägare eller av ett annat bolag inom samma intressesfär. Om
kreditgivaren avstår från säkerhet får det betraktas som ordinärt affärsmäs-
sigt risktagande.
Bland en juridisk persons borgenärer intar staten en särställning. Statens
löpande kreditgivning avseende skatter och avgifter och den därmed
följande rollen som borgenär omfattar avsevärda belopp. Men staten har inte
någon valfrihet som kreditgivare. Kreditgivningen sker så gott som undan-
tagslöst utan att krav kan ställas på säkerhet i någon form. Av systematiska
och praktiska skäl rymmer inte heller skattebetalningssystemet möjligheter
till en kreditprövning motsvarande den som används i samhällslivet i övrigt.
Detta kan sägas innebära att statens ställning som borgenär i avgörande hän-
seenden är mera utsatt än flertalet andra borgenärers.
Trots de särskilda institut i form av bl.a. revision och betalningssäkring
och resurser för att utnyttja dessa som staten förfogar över är således statens
situation som borgenär särpräglad. Även om resurserna kan framstå som
tillräckliga i ett enskilt fall är bilden en annan om man ser till helheten. Det
stora antalet gäldenärer, de kontinuerliga och betydande betalningsström-
marna samt det återkommande mycket stora antalet redovisningar och betal-
ningar gör att mera omfattande åtgärder kan sättas in bara i en bråkdel av de
fall där insatser skulle vara motiverade med hänsyn till risken för förluster
för det allmänna. De mycket begränsade möjligheter som staten har att i
förväg säkerställa fordringarna på det sätt som i allmänhet görs på
kreditmarknaden motiverar därför enligt regeringens mening att man
behåller den betalningsskyldighet för företrädare som utvecklats på
skatteområdet.
Som redovisats i det föregående finns föreskrifter om betalningsskyl-
dighet för den som är företrädare i olika författningar. Regleringen är i vä-
sentliga hänseenden likartad. Som också nyss redovisats har företrä-
daransvaret successivt utvidgats. Denna utvidgning har motiverats av att be-
talningar av det som inte omfattats av företrädaransvar eftersatts i förhållan-
de till sådana betalningar för vilka personlig betalningsskyldighet kunnat
komma i fråga. Det synsätt som i dessa sammanhang gjort sig gällande kan
sägas innebära att betalningen av en viss skatt eller avgift inte bör sättas
efter någon annan skatte- eller avgiftsbetalning.
Trots den utvidgning som skett av tillämpningsområdet för bestäm-
melserna om företrädaransvar är regleringen i dag inte heltäckande ens vad
gäller de mera centrala skattebetalningarna. Det skattskyldiga rättssubjektets
egen preliminära, kvarstående och tillkommande skatt omfattas nämligen
inte. För dessa skattebetalningar kan alltså en företrädare inte göras
betalningsskyldig med stöd av regleringen i skattelagstiftningen.
En juridisk persons inkomstskatter kan, om man ser till den grundläg-
Prop. 1996/97:100
Del 1
438
gande betalningsskyldigheten, i princip jämställas med arbetsgivaravgifterna
med den karaktär dessa har i dag. Samma skäl som anförts i samband med
tidigare utbyggnad av reglerna om betalningsskyldighet for företrädare gör
sig gällande även beträffande en juridisk persons inkomstskatter. I tidigare
sammanhang har det som nyss nämnts kommit fram att betalningar av skat-
ter och avgifter som inte omfattas av ett personligt betalningsansvar
eftersätts i förhållande till skatte- och avgiftsbelopp som omfattas av ett
sådant ansvar. Olikformigheter i regleringen ger ett faktiskt utrymme för den
skattskyldige att till skada för det allmänna styra sina betalningar beroende
på om ett företrädaransvar finns. Redan denna möjlighet till skatteundan-
dragande får anses motivera att betalningsskyldigheten för en företrädare
görs generell och enhetlig.
Även i nuvarande system skulle alltså ett generellt och enhetligt före-
trädaransvar leda till förenklad hantering och effektivare uppbörd. Förde-
larna blir emellertid än mer påtagliga i ett skattekontosystem. Det gäller inte
minst därför att en avräkningsordning mellan olika betalningar då kan
undvaras i denna del. Det får också i grunden anses lika betydelsefullt att
betalningsskyldigheten fullgörs för varje skatt och avgift som skall betalas.
I likhet med utredningen föreslår därför regeringen att betalningsskyl-
digheten för skatter och avgifter för den som är företrädare for en
arbetsgivare eller skattskyldig som är juridisk person skall omfatta alla
skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Betalningsskyldigheten
för en företrädare kommer på så sätt att korrespondera med den
grundläggande betalningsskyldighet for skatter och avgifter som föreslås
gälla i det nya systemet (se avsnitt 23.1).
Det kan hävdas att regler om företrädaransvar innebär en form av
ansvarsgenombrott. Det gäller i vart fall mindre bolag där aktieägarna
samtidigt är styrelseledamöter. Frågor om ansvarsgenombrott utreds för
närvarande av Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). Regeringen vill med
anledning härav understryka att den nu föreslagna förändringen av
företrädaransvarsreglema inte är avsedd att föregripa de överväganden som
Aktiebolagskommittén skall göra. Utan hinder av de nu föreslagna reglerna
bör kommittén göra en samlad bedömning av i vilken utsträckning
aktieägare och bolagsorgan skall kunna åläggas personligt betalningsansvar
för bolagets skulder och därvid även diskutera förutsättningarna för ett
sådant personligt betalningsansvar gentemot staten.
Företrädaransvarsfrågorna i skattekontosystemet
I detta sammanhang bör något också sägas om den praktiska hanteringen av
företrädaransvarsfrågor i skattekontosystemet. Grunden för den betalnings-
skyldighet som kan läggas på en företrädare är det skatte- eller avgiftsbelopp
som den juridiska personen är skyldig att betala. Vid månadsavstämningen
av ett skattekonto kommer det att kontrolleras om den skatt- eller
avgiftsskyldige har betalat de belopp som debiterats på kontot. Om det
konstateras att betalningsskyldigheten för förfallna belopp inte har fullgjorts
bör, efter den utredning som behöver företas, ett krav på betalning kunna
Prop. 1996/97:100
Del 1
439
riktas mot företrädaren för den juridiska personen.
För huvuddelen av de skatt- eller avgiftsskyldiga kommer det att finnas
endast en förfallodag i månaden. För de skattskyldiga som kommer att göra
inbetalningar vid två olika tillfällen i månaden kommer det emellertid vid
avstämningen inte att kunna avgöras hur stor del av ett saldo som har upp-
kommit vid den ena eller den andra förfallodagen. Byte av företrädare för
den juridiska personen kan ha skett mellan förfallodagama. Det kan också
ha inträffat något som inverkar på bedömningen av de subjektiva förutsätt-
ningarna. När betalningsskyldighet för en företrädare aktualiseras kan det
därför i dessa fall inte avgöras vem som bör anses betalningsskyldig för ett
visst belopp utan att man först tagit ställning till hur stor del av saldot som
hänför sig till respektive förfallodag. Detta bör göras med tillämpning av
likafördelningsmetoden (se avsnitt 11.2). På så sätt kan med avseende på
varje förfallodag för sig ställning tas till både de objektiva och de subjektiva
förutsättningarna för en företrädares betalningsskyldighet. I fråga om
källskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt kan vidare förutsätt-
ningarna bedömas beträffande såväl fordringar som avser den senaste
perioden som sådana som hänför sig till äldre perioder. Den ursprungliga
ordinarie förfallodagen kan nämligen alltid anges. Såvitt avser en debitering
av ytterligare inkomstskatt (slutlig skatt) kan inte på samma sätt i efterhand
den ursprungliga förfallodagen anges. Det kan endast konstateras vilket
inkomstår, alternativt räkenskapsår, och taxeringsår som skatten hänför sig
till. Däremot kan anges vid vilken senaste tidpunkt en ytterligare slutlig skatt
för ett visst år skulle ha betalats. Denna förfallodag bör i dessa fall vara den
tidpunkt som prövningen av förutsättningarna för betalningsskyldighet knyts
till.
Företrädarens betalningsskyldighet avser en skatte- eller avgiftsfordran
som i grunden riktar sig mot den juridiska personen. Om företrädaren
fullgör den personliga betalningsskyldighet som beslutats skall i enlighet
härmed betalningen föras till den juridiska personens skattekonto.
Motsvarande bör gälla även i de fall betalningsskyldigheten för en
företrädare grundas på 13 kap. 2 § ABL, 8 kap. 12 § årsredovisningslagen
(1995:1554) eller 2 kap. 20 § första stycket lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Nuvarande subjektiva förutsättningar i reglerna
om företrädaransvar omarbetas till objektiva förutsättningar med i sak
samma innebörd. Samtidigt görs föreskrifterna tydligare.
Beffielsegrundema behålls oförändrade.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i
frågan är kritiska till den omarbetning av rekvisiten för betalningsskyldighet
som utredningen föreslår. Riksrevisionsverket torde dock få anses tillstyrka
440
förslaget och Kammarrätten i Göteborg kan godta detta om viss komplette-
ring görs. Göta hovrätt frågar sig om det finns någon anledning att införa
nya bestämmelser om någon ändring i praktiken inte åsyftas. I varje fall
torde det enligt hovrätten inte finnas tillräckliga skäl om allmän domstol
även i fortsättningen skall handha prövningen av företrädaransvaret.
Hovrätten anser att det rekvisit som föreslås ersätta uppsåt eller grov
oaktsamhet förefaller alldeles for vagt. Det är viktigt att avsteg från
principen att delägare i aktiebolag och ekonomiska föreningar inte ansvarar
personligen är klart avgränsade. Den utformning av ansvarsgenombrott för
skatter som utredningen föreslår kan med hänsyn till detta inte godtas enligt
hovrättens mening. Enligt Malmö tingsrätt är det säkert så att regleringen
genom den objektiva utformning som utredningen föreslår blir enhetligare
och lättare att tillämpa för en skattemyndighet. Samtidigt innebär förslaget
enligt tingsrätten en klar skärpning av betalningsansvaret for ställföreträda-
ren. Tingsrätten menar att detta inte kan godtas. 1 stället bör de subjektiva
rekvisiten i de nuvarande paragraferna finnas kvar. Länsrätten i Stockholms
län uttalar att förslaget innebär att företrädaren alltid kan åläggas personligt
betalningsansvar for obetalda skatter och avgifter såvida han inte innan
skatten skulle ha betalats har vidtagit åtgärder för att få till stånd en samlad
avveckling. Länsrätten menar att en sådan regel inte bör införas och
förklarar sig dela den uppfattning som experten i utredningen Gunnar
Johansson gett uttryck för i sitt särskilda yttrande. I yttrandet anförs att det,
för att aktiebolag och ekonomiska föreningar skall fungera i näringslivet,
fordras mycket restriktiva lagregler för ställföreträdares betalningsansvar.
Det nuvarande kravet på att skattemyndigheten skall ha att visa att rekvisiten
grov oaktsamhet och uppsåt är uppfyllda bör därför kvarstå. Byggentrepre-
nörerna motsätter sig bestämt att de nuvarande subjektiva rekvisiten tas
bort. Nu gällande regler bör enligt Byggentreprenörerna i stället överföras
till den nya skattebetalningslagen. Också Föreningen Auktoriserade
Revisorer avstyrker slopandet av de subjektiva rekvisiten. Företagarnas
Riksorganisation, som även den hänvisar till experten Gunnar Johanssons
särskilda yttrande, torde få anses avstyrka förslaget i denna del. Svenska
Bankföreningen är starkt kritisk till förslaget att ersätta det subjektiva
rekvisitet med ett objektivt rekvisit. Bankföreningen tvivlar inte på att
effektiviteten i uppbörden kommer att öka om förslaget genomförs, men
anser att det på ett mycket negativt sätt kommer att påverka företagares vilja
att engagera sig i svenskt näringsliv. Föreningen finner det vidare anmärk-
ningsvärt att utredningen över huvud taget inte behandlat den övergripande
principfrågan om ansvarsgenombrott och påpekar att det saknas en analys
av utländsk rätt. I övrigt instämmer föreningen i vad experten Gunnar
Johansson framför i sitt särskilda yttrande i denna fråga. Enligt Svenska
Revisorsamfundet bör en förutsättning for att företrädaransvar skall kunna
aktualiseras vara att ett subjektivt rekvisit om uppsåt eller grov oaktsamhet
är uppfyllt. Vidare bör en överenskommelse med kronofogdemyndigheten
om avbetalningsplan och tillskott som aktieägaren gör beaktas när man tar
ställning till frågan om betalningsansvar. Sveriges Advokatsamfund anser
det angeläget att den nuvarande ordningen med restriktiva förutsättningar
för ställföreträdares betalningsansvar består och avstyrker därför varje
Prop. 1996/97:100
Del 1
441
ändring av reglerna i materiellt hänseende. Sveriges Bokförings- och
Revisionsbyråers Förbund anser att ställföreträdaransvar skall kunna
beslutas först i samband med konkurs eller företagsrekonstruktion enligt lag.
Näringslivets Skattedelegation konstaterar att utredningen har valt att över
huvud taget inte behandla den mycket viktiga frågan om ansvarsgenombrott
för delägare i aktiebolag och ekonomiska föreningar. För att dessa skall
fungera i näringslivet fordras det enligt delegationens mening mycket
restriktiva lagregler för ställföreträdares betalningsansvar. Därför bör det
nuvarande kravet att skattemyndigheten skall visa att rekvisiten grov
oaktsamhet och uppsåt är uppfyllda kvarstå.
Bara en remissinstans uttalar sig särskilt om betalningsskyldigheten för
felaktigt tillgodoförd mervärdesskatt, nämligen Malmö tingsrätt. Tingsrätten
anser att det inte bör krävas av en företrädare att denne i samband med
begäran om en återbetalning eller motsvarande lämnar uppgift till skatte-
myndigheten om att en skattefråga är svårbedömd.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i det föregående har
bestämmelserna om solidarisk betalningsskyldighet för skatter och avgifter
i olika hänseenden utgått från den straffrättsliga regleringen. När bestäm-
melserna kom till hänvisades det till att straff för underlåtenhet att redovisa
innehållen skatt inte kunde dömas ut med mindre än att arbetsgivaren
(ställföreträdaren) gjort sig skyldig till grov oaktsamhet. Därför ansågs det
att det ekonomiska ansvaret för företrädaren borde begränsas till sådana fall
där uppsåt eller grov oaktsamhet förelåg. Gränserna för och utformningen
av regleringen av företrädarens betalningsskyldighet har således styrts av det
straffrättsliga ansvaret i motsvarande fall. Så har skett samtidigt som det
understrukits att företrädaransvaret inte skall uppfattas som en straffrättslig
sanktion. Betalningsskyldigheten enligt lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, mervärdesskattelagen och lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter har utformats med regleringen i uppbördslagen som
förebild. Utgångspunkten har här framför allt varit intresset av en enhetlig
reglering.
Subjektiva befrielsegrunder har ansetts naturliga i situationer av det slag
som företrädarförhållanden utgör exempel på. Den som företräder någon
annan kan ju inte alltid vara medveten om eller förutse huvudmannens
agerande. Företrädaren kan också ha gjort allt som kan krävas för att
begränsa skadeverkningarna av en situation som det företrädda subjektet är
på väg in i.
Det är givetvis en fördel om förutsättningarna för betalningsskyldighet
anges så tydligt som möjligt. Fördelarna i detta hänseende gör sig gällande
inte bara för företrädaren utan också för tillämpande myndigheter.
Förutsättningar som är uttryckta i objektiva termer ger i allmänhet den
enskilde bättre möjligheter att rätt förstå en bestämmelses verkningar än
sådana till sin innebörd mera svårfångade uttryck och subjektiva förutsätt-
ningar som avsikt, syfte, uppsåt och liknande.
Som utredningen närmare beskrivit får de subjektiva förutsättningarna
enligt dagens bestämmelser sammantaget anses innebära att företrädaren
skall ha gjort allt vad som rimligen kan krävas av honom för att skydda var
och en av borgenärerna. Detta kan ha skett genom att han i tid gett in
Prop. 1996/97:100
Del 1
442
konkursansökan eller, numera, ansökan om företagsrekonstruktion. Att det
är dessa krav som gäller kommer dock inte till uttryck på ett helt lättillgäng-
ligt sätt i dagens straffrättsligt färgade bestämmelser.
Regeringen föreslår i det följande bl.a. att straffsanktionen för under-
låtenhet att betala innehållen källskatt skall avskaffas. Därmed upphör den
koppling som hittills funnits mellan betalningsskyldighet och straffansvar,
och de motiv som styrt utformningen av föreskrifterna om betalningsskyl-
dighet i subjektivt hänseende gör sig inte längre gällande. Det betyder bl.a.
att bestämmelserna om betalningsskyldighet kan göras mera tydliga och
lättillämpade. Det nuvarande kravet på skälighet och rättssäkerhet i tillämp-
ningen bör självfallet behållas. Det bör emellertid kunna komma till uttryck
på ett annat sätt än i dag och då spegla regleringens syfte och det samman-
hang som den verkar i. Utredningen lägger fram förslag till en sådan, mera
lättillämpad reglering. Avsikten är inte att åstadkomma någon förändring i
sak av förutsättningarna för betalningsskyldighet, utan tillämpningen av
dagens bestämmelser har av utredningen avsetts i allt väsentligt kunna
överföras på de föreslagna bestämmelserna.
Åtskilliga remissinstanser är som framgått kritiska mot förslaget till
ändrad utformning av bestämmelserna om betalningsskyldighet. I en del fall
går kritiken tillbaka på att förändringen uppfattas som en väsentlig
skärpning av företrädarens betalningsskyldighet. Andra remissinstanser
frågar sig varför bestämmelsernas utformning alls skall ändras, om någon
förändring i sak inte är åsyftad.
Regeringen har för sin del viss förståelse för den kritik som förslaget har
mött i denna del. En ändrad utformning av författningsregleringen kan
onekligen vara ägnad att skapa viss osäkerhet om hur rättsläget påverkas.
Samtidigt framstår emellertid, när kopplingen till straffansvar i vissa fall nu
upphör, dagens straffrättsligt präglade utformning av regleringen som
onaturlig. Att denna också har uppfattats som svårtolkad och att det ställts
stora krav på rättstillämpningen för att ge betalningsskyldigheten något så
när tydliga konturer har framgått i det föregående.
Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att
utredningens förslag bör följas. Bestämmelserna bör alltså utformas i
huvudsak på det sätt som utredningen föreslagit. Med den utformningen
kommer det som har varit kärnan i domstolarnas prövning vid tillämpningen
av det subjektiva rekvisitet tydligt till uttryck. Avsikten är som redan
framgått inte att genom denna ändring åstadkomma någon skärpning av
företrädaransvaret. Bestämmelserna skall i den nya utformningen givetvis
ges samma innebörd i sak som dagens bestämmelser. Bestämmelserna har
tagits in i 12 kap. 6 § skattebetalningslagen.
Företrädaransvaret bör ha en enhetlig utformning inom hela skatteområ-
det. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om företrädaransvar i
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och tullagen ändras på det
sättet att de i fortsättningen innehåller en hänvisning till bestämmelserna i
skattebetalningslagen. Som redan nämnts kan det finnas skäl att på nytt
överväga utformningen av bestämmelserna om företrädaransvar när
resultatet av Aktiebolagskommitténs arbete föreligger.
Prop. 1996/97:100
Del 1
443
Som utredningen pekat på finns det, utöver omständigheter som kan Prop. 1996/97:100
utgöra skäl för jämkning av betalningsskyldigheten, också faktorer av annat Del '
slag som kan tala för att denna begränsas. De kan sammanfattningsvis
betecknas som handläggnings- eller processekonomiska skäl och gälla t.ex.
utredningssvårigheter, värderingsproblem avseende tillgångar, företrädarens
betalningsförmåga och liknande. Sådana omständigheter kan motivera den
myndighet som för talan att i ett inledande skede eller under pågående
process göra gällande betalningsskyldighet endast beträffande en del av det
skatte- eller avgiftsbelopp som inte betalats. Skäl för begränsning av
betalningsskyldigheten kan finnas också i en situation när företrädaren
saknar utmätningsbara tillgångar men kan erbjuda vissa upplånade medel.
Det är i regel inte meningsfullt att besluta om betalningsskyldighet i
vidare mån än vad företrädaren kan bedömas komma att fullgöra. I detta
sammanhang bör givetvis vägas in om det förekommer samtidiga
indrivningsuppdrag avseende andra skulder. Om så är fallet får även dessa
vägas in när betalningsförmågan och möjligheterna att begränsa förlusterna
för staten bedöms.
Omständigheter av det nu angivna slaget brukar ses som förlik-ningsgrun-
der. Samtidigt leder de till samma resultat som förutsättningarna för befriel-
se, dvs. till att betalningsskyldigheten begränsas. Men de skiljer sig från
dessa i det att den myndighet som för talan exklusivt disponerar över
möjligheten att inskränka betalningsskyldigheten av handläggnings- eller
processekonomiska skäl. Dessa förhållanden kan alltså inte bli föremål för
bedömning av överprövande instanser.
Felaktigt tillgodoförd ingående mervärdesskatt
Förutom de bestämmelser om företrädares betalningsskyldighet som
behandlats i det föregående ges i 16 kap. 17 § ML en möjlighet att göra en
företrädare skyldig att betala tillbaka överskjutande ingående mervärdesskatt
som förts den skattskyldige till godo med för stort belopp. Betalningsan-
svaret omfattar inte bara belopp som faktiskt återbetalas till den skattskyl-
dige utan även belopp som kvittas eller i föreskriven ordning avräknas
(prop. 1993/94:50 s. 291). En förutsättning för betalningsskyldighet är att
företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga
uppgifter som lett till att ett belopp tillgodoförts felaktigt. I nuvarande
ordning finns en koppling mellan den betalningsskyldighet som kan beslutas
och ett straffrättsligt ansvar enligt skattebrottslagen.
Frågan om betalningsskyldighet för företrädare avseende felaktigt
tillgodoförd mervärdesskatt aktualiseras så gott som undantagslöst samtidigt
som betalningsskyldighet görs gällande avseende innehållen preliminär skatt
och arbetsgivaravgifter. Det är därför en fördel om bedömningsgrunderna
i allt väsentligt är likartade. Vissa skillnader är emellertid motiverade. En
begäran om återbetalning av skatt är en aktiv handling. Detsamma gäller den
skattskyldiges reducering vid redovisningen av utgående mervärdesskatt
med ingående skatt. Det finns därför anledning att ställa mycket höga krav
på den skattskyldige och företrädaren att se till att de uppgifter som lämnas
444
är korrekta. Utrymmet för inskränkningar i företrädarens betalningsskyldig-
het som hänför sig till de subjektiva förutsättningarna eller subjektiva
befrielsegrunder bör, som utredningen anfört, i dessa fall vara starkt
begränsat.
Liksom i andra fall då personlig betalningsskyldighet kan bli aktuell har
företrädarens ställning såvitt avser eget eller närståendes ägarintresse och
inflytande över det företrädda subjektet betydelse. Har företrädaren exem-
pelvis kunnat förfoga över en kvittning eller återbetalning och även gjort
det, som riskkapital i verksamheten eller för egen del, bör det i princip vara
uteslutet att begränsa det personliga ansvaret.
Med hänsyn till att betalningsskyldigheten har sin grund i att en oriktig
uppgift lämnats är även uppgiftens beskaffenhet av intresse. Den oriktiga
uppgiften i sig kan framstå som ursäktlig om exempelvis rättsläget är oklart
eller redovisningsfrågan svårbedömd eller ovanlig. I dessa fall får det
emellertid normalt krävas att det i samband med en begäran om återbetal-
ning eller motsvarande lämnas sådana upplysningar att skattemyndigheten
uppmärksammas på den aktuella frågeställningen. Har trots sådana
kompletterande uppgifter skatt tillgodoförts den skattskyldige kan det finnas
grund för befrielse från den personliga betalningsskyldigheten. Detsamma
bör gälla om den skattskyldige avser att rätta en oriktig uppgift och åter-
redovisa det felaktigt tillgodoförda beloppet men oförutsedda omständighe-
ter omöjliggör en fullständig rättelse. Även på dessa punkter ansluter sig
regeringen till den bedömning som utredningen gjort. I fråga om förutsätt-
ningarna för befrielse i övrigt hänvisas till det som sagts beträffande föret-
rädares betalningsskyldighet i andra fall.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Betalningsskyldigheten för medhjälpande makes
skatt slopas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans uttalar sig i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 77 b § UBL om
betalningsskyldighet för make kan aktualiseras när inkomst av närings-
verksamhet vid beskattningen delats upp mellan makar med stöd av
bestämmelserna i tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunal-
skattelagen (1928:370). Om en gift skattskyldig inte betalar in inkomstskatt
på grund av förvärvsverksamhet i den andre makens näringsverksamhet, så
är den andre maken solidariskt med den skattskyldige betalningsansvarig för
skatten. I samband med att föreskriften infördes uttalades att reglerna om
inkomstuppdelning kunde missbrukas så att makarna i samförstånd
underlåter att betala skatt och att denna inte heller kan indrivas (prop.
1975/76:77 s. 70).
Antalet fall där makeansvaret aktualiserats sedan regleringen kom till är
ytterst begränsat. Med hänsyn till den speciella situation som regleras torde
445
detta förhållande inte kunna hänföras till att bestämmelserna haft någon Prop. 1996/97:100
påtaglig allmänpreventiv funktion. Det får snarare anses att farhågorna for Del 1
missbruk visat sig vara överdrivna. Regleringen bör därför kunna upphävas.
Regeringens förslag: Beslut om betalningsskyldighet för en före-
trädare skall som hittills fattas av allmän domstol.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att beslut om betalnings-
skyldighet for en företrädare skall fattas av skattemyndigheten. Besluten
skall kunna överklagas till länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i
frågan avstyrker förslaget att beslut om betalningsskyldighet skall fattas av
skattemyndigheten. Riksrevisionsverket och Riksskatteverket tillstyrker
förslaget. Riksskatteverket anser dock att beslut skall kunna fattas av
kronofogdemyndigheten såvitt gäller restförda belopp. Kammarrätten i
Göteborg lämnar förslaget utan erinran med viss tvekan och under förut-
sättning att viss komplettering görs. Riksåklagaren anser i likhet med
utredningen att åklagarna fortsättningsvis inte skall föra talan om betal-
ningsskyldighet. Däremot är Riksåklagaren tveksam till att beslut skall
kunna fattas av skattemyndigheten. En överflyttning till de allmänna
förvaltningsdomstolarna är enligt Riksåklagaren en mera tilltalande lösning.
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har inget att erinra mot förslaget att
talan om ställföreträdaransvar i skattefrågor skall föras av skattemyndighe-
ten, men anser däremot inte att beslut skall kunna fattas av skattemyndighe-
ten. Vad gäller frågan om vilket slags domstol som skall svara för prövning-
en anser riksenheten att det finns vissa skäl som talar for att prövningen bör
ligga kvar i allmän domstol men att fördelarna med en överflyttning till
allmän förvaltningsdomstol överväger. Statskontoret delar synsättet i
experterna Christer Ljusbergs och Gunnar Johanssons särskilda yttrande.
Gunnar Johansson, som i sitt särskilda yttrande förordat att nuvarande
subjektiva rekvisit behålls, anför i yttrandet också att målen även fortsätt-
ningsvis bör handläggas inom de allmänna domstolarna. Prövning av mål
med de aktuella rekvisiten framstår som främmande för förvaltningsdomsto-
larna som i övrigt inte gör denna typ av bedömningar. Christer Ljusberg
anför för sin del att det inte är godtagbart att skattemyndigheten i egenskap
av part skall göra processekonomiska bedömningar och fora förlikningsfor-
handlingar samtidigt som myndigheten har befogenheten att avgöra
ansvarsfrågan genom ett ensidigt beslut. Som skäl för att målen bör ligga
kvar hos de allmänna domstolarna anförs i yttrandet bl.a. att prövningen
ibland är en mycket grannlaga uppgift och att muntlig bevisning är vanlig
och många gånger har stor betydelse som underlag för de bedömningar som
görs. Vidare sägs i yttrandet att skattebeloppen ofta är otvistiga i företrädar-
processema och att skatten, om den är felaktig, snabbt kan ändras genom
omprövning av skattemyndigheten. Göta hovrätt anför att företrädaransvar
446
till sin juridiska konstruktion närmast är att se som ett skadeståndsanspråk.
Skadeståndsfrågor hör enligt hovrätten till de allmänna domstolarnas
område. Malmö tingsrätt anser att prövningen alltjämt bör ankomma på
allmän domstol och inte på skattemyndigheten. Tingsrätten befarar bl.a. att
det skulle uppstå bristande jämvikt mellan parterna vid förlikningsförhand-
lingar om skattemyndigheten hade beslutanderätt. Det som anförts i
utredningen om att det kan bli aktuellt att i ett ärende om betalningsskyldig-
het pröva de bakomliggande skatterna utgör enligt tingsrättens mening inte
heller något skäl att flytta processerna till skattemyndigheten, eftersom rena
skattefrågor nästan aldrig uppkommer i dessa. Länsrätten i Stockholms län
avstyrker förslaget att skattemyndigheten skall fatta beslut i fråga om
företrädaransvar och menar att det är direkt felaktigt att, som utredningen
gjort, hävda att det rör sig om ett offentligrättsligt förhållande mellan staten
och den enskilde. Länsrätten anser att allmän domstol liksom hittills bör
besluta. Om prövningen inte skall göras där förordar länsrätten att målen blir
ansökningsmål hos länsrätten. Byggentreprenörerna anser att rätt forum för
en fråga av detta slag är allmän domstol med hänsyn till att det blir fråga om
tillämpning av civilrättsliga regler. Föreningen Auktoriserade Revisorer
anser att beslut om betalningsskyldighet för ställföreträdare även i
fortsättningen skall handhas av de allmänna domstolarna. Företagarnas
Riksorganisation avvisar utredningens förslag vad gäller beslutsordningen.
Svenska Bankföreningen anser mot bakgrund av frågornas komplicerade
natur att förslaget att låta skattemyndigheten vara både part och beslutande
myndighet i frågor som kan röra betydande belopp är helt oacceptabelt.
Domstolsprövning måste enligt föreningen till även i första instans och mot
bakgrund av ärendenas karaktär bör denna prövning ske i allmän domstol.
Sveriges Advokatsamfund motsätter sig den föreslagna ändringen. I mål om
personligt betalningsansvar aktualiseras exempelvis frågor om vem som är
behörig företrädare för den juridiska personen, om obestånd och om vilka
åtgärder som har vidtagits. En allmän domstol är, med den processordning
som gäller där och de erfarenheter som finns inom dessa domstolar, enligt
samfundet bättre ägnad att handlägga dessa frågor än en skattemyndighet
eller en förvaltningsdomstol. Det framstår vidare enligt samfundet som
oförenligt med kravet på rättssäkerhet att skattemyndigheten kan agera både
som part, vari bl.a. ligger att föra förlikningsförhandlingar, och samtidigt ha
möjlighet att avgöra ansvarsfrågan genom ett ensidigt beslut. Sveriges
Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund anser att företrädaransvar inte
skall kunna beslutas av skattemyndighet. På de skäl som anförs av experten
Gunnar Johansson avvisar även Sveriges Fastighetsägareförbund förslaget
i denna del. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anser att utredning-
ens förslag om ändrad beslutsordning inte bör leda till lagstiftning.
Övervägandena bör i stället behandlas samordnat med övriga frågor om
ansvarsgenombrott, exempelvis inom ramen för pågående översyn av
aktiebolagslagen. Förbundet ansluter sig till experterna Gunnar Johanssons
och Christer Ljusbergs särskilda yttrande på denna punkt. Näringslivets
Skattedelegation förklarar sig instämma i den mycket starka kritik som
riktas mot denna del av utredningens förslag av experten Gunnar Johansson.
Prop. 1996/97:100
Del 1
447
Målen bör enligt delegationen även i fortsättningen handläggas inom de
allmänna domstolarna.
Skälen for regeringens förslag: Regeringen ser åtskilliga fördelar med
den handläggningsordning som utredningen föreslår. Med en sådan ordning
skulle snabbheten i handläggningen kunna öka väsentligt. Detta skulle i sin
tur ge skattemyndigheten bättre möjligheter att bevaka skatte- och avgifts-
fordringar och förbättra förutsättningarna för framgångsrik indrivning. Att
lägga beslutsfunktionen på skattemyndigheten skulle också kunna ge vissa
resursbesparingar för det allmänna genom samordningen och enhetligheten
i beslutsordningen. De fall som i dag går till domstol enbart på grund av
behovet av att skapa en exekutionstitel och inte for att frågan om betalnings-
skyldighet egentligen är tvistig skulle inte längre belasta domstolarna.
I några av remissyttrandena anförs att en i enlighet med utredningens
förslag ändrad beslutsordning skulle påverka företrädaransvarets räckvidd
som ingrepp i den grundläggande friheten från personlig betalningsskyldig-
het för delägare i aktiebolag och ekonomiska föreningar i så hög grad att en
ändring härvidlag måste övervägas i ett sammanhang med frågor om
ansvarsgenombrott i allmänhet. Regeringen har för sin del svårt att se att en
ändrad beslutsordning skulle kunna ha sådana konsekvenser. Företrädaran-
svarets betydelse i det nu nämnda avseendet bestäms enligt regeringens
synsätt av de rekvisit som ställs upp för betalningsskyldigheten och inte av
vilket slags myndighet som beslutar om denna som första instans. Någon
ändring i sak vad gäller förutsättningarna for att en företrädare skall kunna
bli betalningsskyldig är som redan framhållits inte åsyftad med regeringens
förslag.
Med hänsyn till den starka kritik som riktats mot förslaget och till att en
ordning med skattemyndigheten som beslutande, vid sidan av betydande
fördelar, onekligen också kan tänkas medföra vissa komplikationer, avstår
regeringen trots det som nyss sagts från att nu lägga fram något sådant
förslag.
Skattebrottsutredningen föreslog i betänkandet SOU 1995:10 att
handläggningen av mål om företrädaransvar skulle flyttas från allmän dom-
stol till allmän förvaltningsdomstol. I det fortsatta arbetet med en översyn
av skattebrottslagen gjorde emellertid regeringen bedömningen att
Skattebetalningsutredningens vid den tiden pågående arbete borde avvaktas
(prop. 1995/96:170 s. 146).
Även en förändring i enlighet med Skattebrottsutredningens förslag skulle
enligt regeringens bedömning ge vissa fördelar från handläggningssynpunkt.
Det torde visserligen vara riktigt som bl.a. en del av remissinstanserna anfört
att själva skattefrågan mera sällan är tvistig när fråga om företrädaransvar
uppkommer. När så är fallet är det emellertid uppenbart att samordningsför-
delar kan vinnas genom att båda frågorna prövas av samma domstol. Som
framgått i det föregående anser emellertid en stor del av de remissinstanser
som uttalat sig om beslutsordningen att mål om företrädaransvar även i
fortsättningen bör handläggas av tingsrätt. Med hänsyn till bl.a. den
tveksamhet till en överflyttning som yppats bland remissinstanserna finner
regeringen att den nuvarande ordningen med tingsrätt som beslutande i vart
fall tills vidare bör behållas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
448
Konkursförvaltarkollegiemas förening har i en skrivelse till Justitiedepar-
tementet tagit upp frågan om konkursgäldenärs eller konkursbos talerätt i
fråga om skattebeslut. I skrivelsen, som överlämnats till Finansdeparte-
mentet (dnr Fi90/5841), anförs bl.a. att osäkerhet och skiftande praxis tycks
råda i frågan. Med åberopande av de oklarheter som påtalas hemställer
föreningen om en översyn av förhållandena och erforderliga åtgärder.
Den fråga som föreningen tagit upp är i praktiken främst av betydelse när
konkursgäldenären är en juridisk person och det kan bli aktuellt med
företrädaransvar. En företrädare kan då ha ett berättigat intresse av att
skattefrågan prövas även om den saknar betydelse för handläggningen av
konkursen, t.ex. därför att utdelning under alla förhållanden inte kan
påräknas av någon borgenär med sämre rätt än staten som skatteborgenär.
Regeringsrätten har i beslut den 19 februari 1996 (mål nr 5700-1994)
undanröjt ett beslut av kammarrätten, där denna slagit fast att talerätten i en
process om eftertaxering inte tillkom gäldenären, utan konkursboet, och
återförvisat målet till kammarrätten för sakprövning. Talan mot gäldenären
hade i detta fall väckts först efter beslutet om konkurs.
Regeringen gör bedömningen att de oklarheter som föreningen påtalat i
sin skrivelse i allt väsentligt har undanröjts genom Regeringsrättens
avgörande och att någon lagstiftningsåtgärd därför inte är påkallad.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Straffansvaret för underlåtenhet att betala in
innehållen skatt avskaffas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker att underlåtenhet att
inbetala skatt som innehållits för annan avkriminaliseras. Riksåklagaren
påpekar särskilt att en avkriminalisering innebär att åklagar- och polisväsen-
denas resurser kan koncentreras till mer allvarliga fall. Riksenheten mot
ekonomisk brottslighet har inget att erinra mot förslaget att skattebetalnings-
brott avkriminaliseras. Enheten anser dock att även skyldigheten att göra
skatteavdrag bör avkriminaliseras och att straffansvaret bör ersättas med
någon form av administrativ sanktion. Enheten begär liksom Riksåklagaren
vissa klarlägganden om vilka verkningar en övergång till ett skatttekonto får
i straffrättsligt hänseende. Riksskatteverket, Länsrätten i Stockholms län och
Svenska revisorsamfundet tillstyrker eller har inga erinringar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Regleringen om skattebrott har nyligen
genomgått genomgripande förändringar (prop. 1995/96:170, bet.
29 Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 1OO. Del 1
449
1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS 1996:657 m.fl.). Ändringarna
innebär bl.a. att den kriminalisering som tidigare fanns i uppbördslagen
(1953:272, UBL) förts över till skattebrottslagen (1971:69) under rubrikerna
skatteredovisningsbrott respektive skattebetalningsbrott och att den
reglering som tidigare fanns av uppbördsbrotten i 7-9 §§ skattebrottslagen
arbetats in i de centrala brottsbeskrivningama om skattebrott, skatteförseelse
respektive vårdslös skatteuppgift.
1 propositionen 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen föreslogs, till
skillnad från vad 1993 års skattebrottsutredning föreslagit, inte någon
avkriminalisering av brottet att åsidosätta skyldigheten att betala in skatt
som hållits inne för annan. Regeringen anförde i propositionen (s. 126-128)
att den nuvarande ordningen visserligen kan sättas i fråga från principiella
utgångspunkter men att en eventuell avkriminalisering borde anstå till dess
att utredningsarbetet med ett gemensamt avräkningskonto för skatter och
avgifter avslutats.
Även Skattebetalningsutredningen har kommit fram till att betalbrottet
bör avkriminaliseras. Som skäl har utredningen anfört bl.a. att det knappast
kan betvivlas att det i första hand är risken att drabbas av ställföreträdaran-
svar enligt 77 a § UBL m.fl. lagrum som har en avhållande verkan både i det
enskilda fallet och generellt. Vidare är det erfarenhetsmässigt ofta så att
arbetsgivare som saknar vilja eller förmåga att betala skatten låter bli att
lämna uppbördsdeklaration och därmed också gör sig skyldig till skatteredo-
visningsbrott enligt 7 § skattebrottslagen. Till detta kommer att om en viss
del av en betalning i ett samordnat system för skatte- och avgiftsbetalningar
måste kunna särskiljas krävs en avräkningsordning eller motsvarande. 1
annat fall kan det inte avgöras om den aktuella betalningen fullgjorts.
Som redan nämnts diskuterade regeringen i prop. 1995/96:170 om
kriminaliseringen av betalbrottet borde behållas. Trots de principiella
betänkligheter man kunde hysa när det gällde kriminaliseringen var
regeringen inte beredd att i det sammanhanget avkriminalisera betalbrottet
utan ville avvakta resultatet av Skattebetalningutredningens arbete. Vi delar
den bedömning Skattebetalningsutredningen gjort beträffande betalbrottets
begränsade betydelse både i individualpreventivt och allmänpreventivt
hänseende. Som framgår av avsnitt 11.1 föreslår regeringen inte heller
någon avräkningsordning i fråga om skatte- och avgiftsbetalningar vilket är
en förutsättning för att kriminaliseringen skall bestå i nuvarande form.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att kriminaliseringen av
underlåtenhet att betala in innehållen skatt slopas. Vårt förslag föranleder en
ändring i 6 § skattebrottslagen.
De effekter som ett införande av skattekontot kommer att få för
möjligheterna att tillämpa bestämmelserna i skattebrottslagen tas upp
närmare under de avsnitt där utformningen av det nya systemet för
betalning av skatter och avgifter behandlas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
450
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Förseningsavgift skall påföras om en
skattedeklaration inte lämnas inom föreskriven tid. Avgiften skall vara
1 000 kr.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot utredningens förslag. Länsrätten i Stockholms län, som
tillstyrker förslaget om förseningsavgift, framhåller att eftersom deklaratio-
nen enligt förslaget skall skiljas från inbetalningen synes det riktigt att ett
påtryckningsmedel behövs förutom den föreslagna "påföljden" att
automatiska beslut om betalningsskyldighet skall fattas vid utebliven
redovisning. Om inte annat är det en slags kompensation för det merarbete
som orsakas skattemyndigheten genom att redovisning inges för sent.
Statens löne- och pensionsverk avstyrker däremot förslaget om en
förseningsavgift. Verket anser att följden av att redovisningshandlingen,
skattedeklarationen, inte kommer in i tid, dvs. att skatten och/eller avgiften
fastställs till det högsta av de tre närmast föregående beloppen samt att ett
skattetillägg tas ut är tillräckligt för att förhindra att skattedeklarationer inte
kommer in i tid. Dessutom innebär en fast avgift ett påtryckningsmedel som
väsentligt varierar i kraft för ett litet företag och en stor koncern. Förening-
en Auktoriserade Revisorer framhåller att en förseningsavgift på 1 000 kr
kan bli relativt sett hög vid deklarationer avseende ringa belopp varför
någon form av spärr bör införas. Företagarnas Riksorganisation anser att
förseningsavgiften inte står i rimlig proportion till den försummelse som den
skattskyldige gör sig skyldig till om en deklaration inte kommer in i tid.
Enligt riksorganisationens uppfattning är det för ett väl fungerande
skattesystem av särskild vikt att förhållandet mellan skattskyldig och
skattemyndighet är gott. Redan dagens förseningsavgift om 100 kr vid
någon dags försent inbetald skatt väcker i många fall stor upprördhet bland
företagare. Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund anser att i det
fall medel satts in på kontot i rätt tid men deklaration inte inkommit' rätt tid
bör förseningsavgiften inte överstiga 100 kr om deklarationen kommer in
senast 14 dagar efter förfallodatum.
Skälen för regeringens förslag: Redovisningen och betalningen av
innehållen A-skatt och arbetsgivaravgifter är samordnad. Uppgifter om
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter lämnas i en uppbördsdeklaration.
Uppbördsdeklarationen finns på inbetalningskortets baksida. Inbetalning
och redovisning sker således med samma handling. Om en arbetsgivare inte
lämnar uppbördsdeklaration eller om deklarationen är ofullständig kan
skattemyndigheten anmana arbetsgivaren att lämna eller komplettera den
lämnade deklarationen. I samband därmed kan vite föreläggas.
Också när det gäller mervärdesskatt som skall redovisas i särskild dekla-
ration sker redovisning och inbetalning med en och samma handling. Om
451
den som är skyldig att lämna särskild deklaration inte gör det eller om en
inlämnad deklaration är ofullständig får skattemyndigheten förelägga den
deklarationsskyldige att lämna deklaration respektive att komplettera
deklarationen. Föreläggandet får förenas med vite.
Tidigare kunde den som underlåtit att lämna uppbördsdeklaration utan
anmaning påföras förseningsavgift. I förslaget till införande av ett nytt
avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. konstaterade före-
dragande statsrådet att förseningsavgiften torde ha spelat ut sin roll. Den
verkliga påtryckningen för att fullgöra deklarationsskyldigheten i rätt tid
ansågs i stället vara dröjsmålsavgiften. Förseningsavgiften slopades därför
fr.o.m. februari månad 1993. Också i mervärdesskattelagen fanns fram till
den 1 januari 1993 i huvudsak motsvarande bestämmelser som i uppbördsla-
gen om förseningsavgift för den som inte lämnade särskild deklaration i rätt
tid.
Från och med den 1 juli 1994 finns en ny bestämmelse om förseningsav-
gift i mervärdesskattelagen. Denna tar emellertid sikte enbart på de
periodiska sammanställningarna över handeln med EG som inom viss tid
skall lämnas till Riksskatteverket.
Som nämnts i det föregående slopades bestämmelserna om förseningsav-
gift i bl.a. uppbördslagen, eftersom det verkliga påtryckningsmedlet för att
fullgöra deklarationsskyldigheten ansågs vara dröjsmålsavgiften. Detta
gällde även om dröjsmålsavgiften egentligen inte syftade till att påverka
benägenheten att deklarera utan bara betalningen av skatten. Förklaringen
till att dröjsmålsavgiften ansågs vara det huvudsakliga påtryckningsmedlet
var att en och samma handling användes för både deklaration och betalning.
Dröjsmålsavgiften fick därför samma effekt som en förseningsavgift.
Utvisade en för sent lämnad deklaration att skatt skulle betalas med ett högt
belopp var dessutom förseningsavgiften i sig i det närmaste försumbar.
Till skillnad mot nuvarande ordning, där inbetalning och redovisning
alltså sker i samma handling, skall deklarationen i det föreslagna skatte-
kontosystemet utformas så att inbetalningskortet är skilt från redovis-
ningshandlingen. Syftet med förslaget är bl.a. att skattemyndigheten snabbt
skall få tillgång till redovisningsuppgifterna och kunna stämma av
skattekontona kort tid efter månadens sista förfallodag.
En effektiv och därmed väl fungerande ordning med specifikt angivna
betalnings- och redovisningstillfällen där inbetalning och redovisning sker
med olika handlingar förutsätter medel som verkar för att betalningarna
fullgörs i rätt tid men också, som Länsrätten i Stockholms län framhållit, för
att redovisningshandlingarna kommer in i tid.
Att redovisningshandlingarna kommer in i rätt tid är givetvis av stor
betydelse för att skattemyndigheten skall kunna göra en snabb och korrekt
avstämning av skattekontona. Som påtryckningsmedel för att deklara-
tionerna skall komma in i rätt tid bör det därför nu åter föras in regler om
förseningsavgift. Vi föreslår att en bestämmelse med detta innehåll förs in
i 15 kap. 6 § skattebetalningslagen.
Genom en ordning där förseningsavgiften trappas upp ju mer försenad
deklarationen är får man, som utredningen påpekat, ett påtryckningsmedel
riktat mot de mest försumliga deklaranterna. Detta talar för en i detta
Prop. 1996/97:100
Del 1
452
avseende differentierad avgift. Det är också något som några remissinstanser
synes förespråka. Som vi förut nämnt föreslås emellertid en ny form av
beslut om betalningsskyldighet (se avsnitt 23.2). Om redovisningsskyldig-
heten for en viss period inte fullgörs är avsikten att skatte- och avgiftsbe-
loppet för perioden skall kunna fastställas till det högsta av de belopp som
fastställts för motsvarande skatt eller avgift under de tre närmast föregående
redovisningsperioderna. På de på detta sätt skönsmässigt enligt schablon
bestämda beloppen avses skattetillägg komma att påföras. Skattetilläggets
syfte är liksom i andra sammanhang att fungera som en påtryckning på den
skatt- och avgiftsskyldige att på ett riktigt sätt redovisa underlag, skatter och
avgifter m.m. De föreslagna reglerna minskar behovet av en förseningsavgift
vars storlek beror på dröjsmålets längd. Enligt vår mening kan reglerna dock
inte, som Statens löne- och pensionsverk hävdat, ersätta en förseningsavgift.
När det gäller utformningen av reglerna om förseningsavgift bör av-
görande vikt fästas vid det praktiska behovet av lättillämpade regler.
Avgiften bör därför för alla kategorier av skattskyldiga påföras med ett fast
belopp på 1 000 kr. En lägre avgift, som några remissinstanser har
förespråkat, anser vi inte fylla den funktion som avgiften avses ha.
Under varje redovisningsperiod, dvs. för varje månad under året, kommer
den som inte fullgör sin redovisningsskyldighet att utsättas för de påtryck-
ningar att göra rätt for sig som dels förseningsavgiften, dels det skattetillägg
som kommer att påföras vid den skönsbeskattning som kommer att ske i
avsaknad av deklaration utgör. Något behov av ytterligare påtrycknings-
medel i exempelvis den form som gäller enligt taxeringslagen (1990:324),
dvs. en efter viss tid förhöjd förseningsavgift anser vi inte finnas nu. De nyss
angivna medlen får enligt vår mening anses tillräckliga för att få den skatt-
och avgiftsskyldige att redovisa sina skatter och avgifter på föreskrivet sätt.
Som en ytterligare åtgärd skall för övrigt finnas möjligheten att vid behov
förelägga den skatt- och avgiftsskyldige att vid vite komma in med
deklaration eller att komplettera en tidigare lämnad deklaration.
Befrielse från förseningsavgift bör även fortsättningsvis kunna medges
om det finns skäl för det. Regler om befrielse har tagits in i 15 kap. 7 och
8 §§ skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: De administrativa sanktionerna skatte- och
avgiftstillägg skall benämnas skattetillägg i skattebetalningslagen.
Tillämpningsområdet för skattetillägget utvidgas till att gälla också
arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter att redovisa skatte-
avdrag.
Utredningens förslag stämmer överens med vårt förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte tagit upp frågan
särskilt. Riksskatteverket, Länsrätten i Stockholms län och Svenska
Revisorsamfundet tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Svenska
453
Bankföreningen ifrågasätter huruvida det svenska skattetillägget är förenligt
med de krav som ställs i artikel 6 i Europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
(Europakonventionen). Enligt föreningen saknas det skäl att införa
ytterligare bestämmelser i skattelagstiftningen av skattetilläggs liknande
karaktär.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om skattetillägg finns i
ett flertal lagar på skatteområdet, t.ex. i 5 kap. taxeringslagen (1990:324,
TL), 18 kap. mervärdesskattelagen (1994:200, ML), 7 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) och 38-49 §§
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL).
Avgiftstillägg kan enligt nuvarande ordning komma i fråga bl.a. i vissa
situationer när en arbetsgivare lämnat oriktiga uppgifter vid redovisning av
arbetsgivaravgifter. Skattekontrollutredningen (Fi 1995:04) har i sitt
delbetänkande Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen (SOU
1996:116) bl.a. analyserat hur den enskildes uppgiftsskyldighet i
skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och till
den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar. Utredningen har
undersökt om det svenska förfarandet vid påförande av skattetillägg kan
anses avse en anklagelse för brott enligt artikel 6. Utredningens slutsats är
att de svenska skattetilläggsreglema för närvarande inte kräver någon åtgärd
på grund av att de skulle stå i strid med artikel 6. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds för närvarande inom Finansdepartementet.
Enligt regeringens bedömning finns det mot bakgrund av vad som hittills
framkommit med anledning av utredningsarbetet om artikel 6 inte skäl att
avstå från regler om skattetillägg i skattebetalningslagen.
Vid oriktig redovisning av mervärdesskatt kallas den administrativa
sanktionen skattetillägg medan oriktig redovisning av arbetsgivaravgift
medför avgiftstillägg. Någon motsvarande sanktion finns däremot inte om
en arbetsgivare lämnar oriktiga uppgifter vid redovisning av skatteavdrag.
För att uppnå ökad enhetlighet i behandlingen av oriktigt uppgiftslämnande
i fråga om redovisning av skatter och avgifter bör en sanktion införas för
arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter. Den utvidgade regleringen bör bygga på
bestämmelserna om avgiftstillägg i lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare. Bestämmelsen bör således gälla också om en arbetsgivare
åsidosätter sina skyldigheter att redovisa uppgifter enligt 10 kap. 17 § första
stycket 3 skattebetalningslagen för beräkning av skatteavdrag. 1 regleringen
bör samtidigt inbegripas nuvarande bestämmelser om skattetillägg vid
redovisning av mervärdesskatt. Som framgår av avsnitt 26 föreslår
regeringen också att skattetillägg skall kunna tas ut då uppgift lämnas på
annat sätt än muntligen. Vad som avses med detta uttryckssätt framgår av
kommentaren till 15 kap. 1 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
454
Skattetillägg bör således tas ut om en skattskyldig på något annat sätt än Prop. 1996/97:100
muntligen lämnar en oriktig uppgift under ett beskattningsförfarande som Del 1
rör skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt. Med hänsyn till
det utvidgade tillämpningsområdet och av terminologiska skäl bör sanktio-
nen benämnas skattetillägg. Bestämmelserna fors in i 15 kap. skattebetal-
ningslagen.
Regeringens förslag: När det gäller ansvar för skatt som påförts den
döde eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffa-
de, dödsbo efter honom skall bestämmelserna i 21 kap. ärvdabalken
gälla.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I utredningens uppdrag har ingått att
undersöka om det fortfarande är nödvändigt med en specialreglering på
skatteområdet rörande dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatt som
påförts den döde eller om reglerna i 21 kap. ärvdabalken (ÄB) kan gälla
generellt.
De allmänna bestämmelserna om ansvar för den dödes skulder finns i
21 kap. ÄB. Bestämmelserna gäller sedan den 1 juli 1981, då de stränga
reglerna om dödsbodelägares personliga betalningsansvar för den dödes
skulder mildrades. Departementschefen uttalade att som utgångspunkt för
de nya reglerna borde gälla att den som har en fordran mot den döde i
princip inte bör kunna få ut mer än som svarar mot tillgångarna i boet (se
prop. 1980/81:48 s. 18). Det innebär enligt departementschefen att
borgenärerna får så länge boet inte har skiftats i allmänhet hålla sig till boet
för betalning av sina fordringar. Ett undantag är dock i det fall då en
borgenär inte kan få full betalning därför att någon av dödsbodelägarna har
förfarit på ett sätt som ådrar honom skadeståndsskyldighet enligt 18 kap. 6 §
ÄB. I dessa fall har borgenären rätt till skadestånd av delägaren för den
skada som denne har orsakat. Om bodelning eller arvsskifte har ägt rum utan
att borgenärerna fått betalt skall bodelningen eller skiftet gå åter (21 kap. 4 §
ÄB). Något personligt betalningsansvar utöver skifteslotten finns inte
frånsett den skadeståndsskyldighet som följer av 18 kap. 6 § ÄB.
I 61 § uppbördslagen (1953:272, UBL) regleras dödsbos och dödsbodel-
ägares ansvar för skatt som påförts den döde och dödsboet efter honom.
Enligt bestämmelsen svarar dödsboet inte med mera än tillgångarna i boet.
Är dödsboet skiftat svarar dödsbodelägare inte för mera än den skatt som
belöper på hans lott och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
455
Bestämmelsen trädde i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med
den 1 januari 1991.
Efter 1981 års reform av ärvdabalkens regler har dödsbodelägarna i
princip inte något personligt betalningsansvar för den dödes eller dödsboets
skulder. Som följd härav är skillnaderna mellan uppbördslagens och
ärvdabalkens regelsystem små.
Ansvarsregeln i 61 § UBL har dock fortfarande betydelse vid en
jämförelse med ansvarsregeln i ÄB. När en återgång av arvskifte aktua-
liseras enligt 21 kap. 4 § ÄB skall egendom som skiftats återlämnas till
dödsboet. Om egendomen inte finns kvar skall dödsbodelägaren utge
ersättning för dess värde. Om dödsbodelägaren inte kan utge sådan
ersättning skall de övriga täcka bristen. De övriga dödsbodelägarna är
därvid ansvariga för bristen i förhållande till vad de erhållit. I uppbördslagen
däremot finns inte något sådant bristtäckningsansvar för de övriga döds-
bodelägarna. Vid konkurrens mellan de bägge lagarnas regler skall de regler
som är mest förmånliga för dödsbodelägarna tillämpas (se prop. 1980/81:48
s. 22 och NJA 1977 s. 154). När dödsbodelägarna skall betala den avlidnes
skulder måste hänsyn tas till detta vilket innebär att uppbördslagen har
företräde. Dödsbodelägarna har således inget bristtäckningsansvar för
varandra vad gäller den avlidnes eller dödsboets skatteskulder.
Om uppbördslagens särregel slopas kommer dödsbodelägarnas ansvar att
i viss mån öka. Det ekonomiska ansvaret enligt ärvdabalken går emellertid
inte utöver delägarens skifteslott i dödsboet. Vi delar utredningens
bedömning att en mer enhetlig reglering beträffande den avlidnes skulder
kan införas. Vi föreslår därför att ärvdabalkens reglering om gäldansvar
också skall vara tillämplig på den avlidnes och dödsboets skatter.
En bestämmelse om detta har tagits in i 12 kap. 9 § skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Reglerna om skattebefrielse för dödsbo slopas.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Malmö tingsrätt delar utredningens bedömning att
reglerna om skattebefrielse för dödsbo inte hör hemma i
skattebetalningslagen, men föreslår att de tas in i en annan lagstiftning
eftersom de förefaller fylla en inte helt obetydlig funktion.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har haft i uppdrag att
undersöka om bestämmelsen om skattebefrielse för dödsbo i 30 § andra
stycket UBL fortfarande fyller en så viktig funktion att den bör behållas.
Skattebefrielse för ett dödsbo förutsätter att den skattskyldige vid
frånfället var bosatt i Sverige, att den avlidne efterlämnade dödsbodelägare
som vid dödsfallet var beroende av honom för sin försörjning, att befrielsen
bara avser kvarstående eller tillkommande skatt, att ömmande omständig-
heter föreligger och att ansökan om befrielse ges in till skattemyndigheten
456
av dödsboet.
Huvudvillkoren för dödsbobefrielse är att den avlidne lämnat
dödsbodelägare som var beroende av honom för sin försörjning och att
ömmande omständigheter föreligger. Med detta menas att det skulle
innebära en kännbar ekonomisk påfrestning för dödsboet att betala skatten.
Enligt den undersökning som utredningen har gjort tillämpas reglerna om
skattebefrielse för dödsbo tämligen sällan. Under senare år har det rört sig
om färre än 300 ansökningar per år och antalet bifallna ansökningar har
under motsvarande period varierat mellan ett femtiotal och ett hundratal per
år i landet som helhet. Det kan därför som utredningen påpekar finnas skäl
att ifrågasätta behovet av en reglering i dessa fall. Till detta kommer att
bestämmelsen enbart omfattar de skatter som uppbärs enligt uppbördslagen.
För andra skatter har något behov av en motsvarande reglering inte ansetts
föreligga.
I likhet med utredningen anser vi att frågan om befrielse från
skyldigheten att betala skatt med hänvisning till ekonomiska eller
motsvarande förhållanden inte hör hemma inom regleringen för redovisning
och betalning av skatter. En ordning med möjlighet till skattebefrielse bör
för att fungera på ett effektivt och tillfredsställande sätt innefatta en
bedömning av den skattskyldiges samtliga tillgångar och skulder.
Bedömningar av detta slag görs lämpligen inom ramen för den sociala
skyddsregleringen, närmast socialtjänstlagen (1980:620), eller med
tillämpning av skuldsaneringslagen (1994:334). Behovet av hjälp med
betalning av skatteskulder får således prövas enligt de allmänna regler som
gäller för rätt till bistånd eller skuldsanering. Med detta synsätt bör inte, som
Malmö tingsrätt föreslagit, nuvarande bestämmelse flyttas över till någon
annan lagstiftning. Vi föreslår i stället att regleringen om skattebefrielse för
dödsbo upphävs.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppgiftslämnande till skatteförvaltningen sker redan i dag till inte oväsentlig
del på medium för automatisk databehandling. Detta gäller bl.a.
kontrolluppgifter och specifikation över kvarstående skatt som betalats
genom skatteavdrag. Vidare kan näringsidkare, efter särskilt medgivande
från Riksskatteverket eller myndighet som Riksskatteverket bestämmer,
lämna de uppgifter om näringsverksamhet (s.k. SRU-uppgifter) som enligt
2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall
lämnas i självdeklarationen på medium för automatisk databehandling.
Riksskatteverket bedriver fr.o.m. taxeringsåret 1994 en
försöksverksamhet som innebär att SRU-uppgifter kan lämnas även genom
filöverföring från ett informationssystem via telenätet direkt till en
mottagningsfunktion hos skatteförvaltningen. För detta ändamål
tillhandahåller Riksskatteverket en s.k. smartdisk, som innehåller ett
dataprogram som gör det möjligt att överföra SRU-uppgifter via modem till
457
skatteförvaltningen samt en fil med personliga nycklar och behörighets- och
säkerhetskoder.
SRU-uppgifter och kontrolluppgifter som lämnas på diskett eller
magnetband lämnas till ett av RSV DataService tre inläsningsställen, men
kan alternativt ges in till den skattskyldiges lokala skattekontor eller något
av RSV DataService lokala kontor.
I det system som i dag används för överföring av uppgifter till
skatteförvaltningen (ELDA) görs även vissa kontroller av uppgifterna.
Formella fel, t.ex. fel person- eller organisationsnummer, fel blankett eller
icke-numeriska uppgifter avvisas. Fel meddelas i klartext på bildskärmen,
vilket gör att den skattskyldige enkelt kan justera eventuella fel innan
uppgifterna överförs till skatteförvaltningen.
ADB-upptagningama skall via inläsningsställena och mottagnings-
funktionen överföras till det centrala skatteregistret respektive de regionala
registren. Vid inläsningsställena respektive i mottagningsfunktionen görs
vissa kontroller av upptagningarna. Det är främst fråga om kontroller av
teknisk karaktär. Om ett fel skulle uppstå i överföringen via ELDA-systemet
till skattemyndigheten/ mottagningsfunktionen avvisas hela sändningen. I
mottagningsfunktionen säkerhetskopieras alla upptagningar och dessa lagras
sedan där.
På mervärdesskatteområdet kan periodiska sammanställningar över
handeln med länder inom EG lämnas på papper eller på medium för
automatisk databehandling, 14 kap. 30 b § mervärdesskattelagen
(1994:200). Skattskyldiga som är anslutna till tulldatasystemet kan lämna
uppgifterna direkt dit. Från tulldatasystemet överförs därefter uppgifterna
till skatteförvaltningen.
En förebild för det elektroniska uppgiftslämnandet till skatteförvaltningen
är det system med uppgiftslämnande genom elektroniska dokument som
finns i tullagen (1987:1065). I förarbetena till lagstiftningen på tullområdet
har understrukits att kraven på säkerhet i systemen måste ställas högt, men
det har överlämnats till Generaltullstyrelsen att fastställa säkerhetsnivån på
låsen (de digitala signaturerna) för ett elektroniskt dokument. Tillstånd till
elektroniskt uppgiftslämnande meddelas av Generaltullstyrelsen. I dessa
tillstånd regleras parternas ansvar för informationen och förmedlingen av
densamma. Företagen kommunicerar med Tullverket via en mottagnings-
funktion. På uppdrag av Tullverket svarar Telia AB för denna funktion.
Även svarsmeddelanden från Tullverket till företagen går via funktionen. I
mottagningsfunktionen sker säkerhetskopiering av all överförd data.
Systemet med elektroniskt uppgiftslämnande har varit i kraft sedan år 1990
och för närvarande hanteras cirka 100 000 export- och importdeklarationer
per vecka.
Även på andra områden har det under de senaste åren öppnats möjlighet
att ge in handlingar med hjälp av ADB. Ett exempel är lagen (1994:448) om
pantbrevsregister. Enligt 17 § denna lag får vissa ansökningar samt
framställningar om utlämnande av uppgifter i pantbrevsregistret ges in till
Lantmäteriverket genom ett elektroniskt dokument eller på något annat sätt
med hjälp av ADB.
Prop. 1996/97:100
Del 1
458
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Riksskatteverket eller skattemyndighet som
Riksskatteverket bestämmer skall fä ge tillstånd till viss person att
lämna deklaration i ett elektroniskt dokument.
Bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift skall omfatta
även ett elektroniskt uppgiftslämnande.
Skattebetalningsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket tillstyrker förslaget. Riksåklagaren
avstyrker att en möjlighet att lämna deklarationer i elektroniska dokument
införs och anför att bevisningsproblematiken i brottmålsprocessen måste
ingående behandlas innan beslut fattas i frågan. Även Riksenheten mot
ekonomisk brottslighet avstyrker förslaget och påpekar bl.a. att från
åklagarväsendets sida har i olika sammanhang framhållits att en övergång
till elektroniska deklarationer innebär en uppenbar risk att skattebrottslagen
inte längre kan tillämpas i praktiken. Av störst betydelse i sammanhanget
är att en viss uppgift i ett elektroniskt dokument normalt inte, på det sätt som
straffrätten kräver, kan knytas till en viss fysisk person. Först när det finns
tillfredsställande tekniska medel för att genom elektronisk signatur eller på
annat sätt identifiera utställaren bör man generellt kunna övergå till
elektroniska deklarationer. Övriga remissinstanser har inte haft något att
erinra eller har inte yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Beträffande SRU-uppgifter och
kontrolluppgifter är det elektroniska uppgiftslämnandet redan nu omfattan-
de. Enligt regeringens mening finns det skäl att så långt som möjligt ta
tillvara de rationaliseringsmöjligheter som ADB-tekniken erbjuder på detta
område. Att utöka det elektroniska uppgiftslämnandet till att omfatta även
skatte- och självdeklarationema skulle innebära en avsevärd förenkling för
såväl skattemyndigheten som ingivarna. Den som gett in SRU-uppgifter på
ADB-medium är i dag tvungen att komplettera med en undertecknad
deklarationsblankett för att kravet på skriftlighet skall vara uppfyllt. Ett
system med elektroniskt uppgiftslämnande bör omfatta så stor del av
skatteområdet som möjligt. Det bör gälla självdeklarationer, preliminära
självdeklarationer, skattedeklarationer och deklarationer på punktskatteom-
rådet.
Skattebetalningsutredningens förslag behandlar endast möjligheten att
lämna preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer i ett elektro-
niskt dokument. Frågan om möjligheten att lämna bl.a. självdeklarationer
elektroniskt har behandlats i betänkandet Elektronisk dokumenthantering
inom skatteförvaltningen (Ds 1994:80). I betänkandet föreslogs att det, efter
medgivande från Riksskatteverket, skulle bli möjligt att lämna flertalet
deklarationer på skatteområdet i ett elektroniskt dokument. Regeringen tog
i propositionen om elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen
(prop. 1994/95:93) inte ställning till förslaget om elektroniska deklarationer.
459
Detta mot bakgrund av att det var oklart om skattebrottslagen (1971:69)
omfattade även elektroniska handlingar. Genom ändringar i skattebrottsla-
gen, som trätt i kraft den 1 juli 1996, har begreppet “handling” utmönstrats
ur skattebrottslagen och ersatts av uttrycket “på annat sätt än muntligen”.
Denna lagändring syftar till att undanröja det tvivel som kan förekomma
beträffande frågan om skattebrottslagen även omfattar elektroniska
handlingar.
Motsvarande säkerhetskrav som gäller i övrigt for elektroniska dokument
måste ställas om hela deklarationer skall lämnas elektroniskt. Detta innebär
således att det elektroniska dokumentet måste signeras och förses med “lås”
genom en digital signatur på ett sådant sätt att det kan knytas till en viss
person och att innehållet inte kan förvanskas. Riksåklagaren och Riksenhe-
ten mot ekonomisk brottslighet har framhållit att det måste finnas tekniska
lösningar som på ett tillfredsställande sätt kan identifiera utställaren av
dokumentet innan ett system med elektroniska deklarationer införs. Olika
tekniska metoder finns i dag för signering av elektroniska dokument som gör
att dokumentet kan knytas till en viss person. Det ankommer på Riksskatte-
verket att se till att den tekniska lösning som väljs garanterar att tillräcklig
säkerhet uppnås. Säkerhetsarbetet inom skatteförvaltningen är enligt
regeringens mening så väl utvecklat att det finns goda förutsättningar för att
skapa och vidmakthålla en sådan säkerhetsnivå som krävs för att genomföra
förslaget med elektroniskt uppgiftslämnande. Det bör också framhållas att
det system för elektroniskt uppgiftslämnande som tillämpats för tulldeklara-
tioner har fungerat mycket bra. Genom det system för signering som
används för tulldeklarationer kan utställaren av dokumentet fastställas på ett
säkert sätt. Det är även möjligt att upptäcka om ett dokument ändrats sedan
det signerats. Kan ett dokument knytas till en viss person på ett tillfredsstäl-
lande sätt får de bevisfrågor i övrigt som kan uppkomma lösas i rättstillämp-
ningen. Regeringen anser mot bakgrund av detta att ett system med
elektroniska deklarationer nu kan införas.
Elektroniskt uppgiftslämnande bör dock ske under vissa former för att
kraven på säkerhet skall kunna tillgodoses. För att uppgifter skall få lämnas
i ett elektroniskt dokument bör därför krävas att tillstånd till sådant
uppgiftslämnande getts. Tillståndsgivningen och den närmare utformningen
av tillstånden bör vara förbehållen Riksskatteverket eller skattemyndighet
som Riksskatteverket bestämmer. 1 dessa tillstånd kan parternas åtaganden
och ansvar för informationen och förmedlingen regleras närmare. Riksskat-
teverket har också möjlighet att i verkställighetsföreskrifter närmare
bestämma vilka tekniska och administrativa förfaranden som skall krävas för
att en deklaration skall få avges i ett elektroniskt dokument, se 8 §
förordningen (1990:1237) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
En annan fråga i detta sammanhang är möjligheten att återkalla ett lämnat
medgivande. I de tillstånd till elektroniskt uppgiftslämnande som General-
tullstyrelsen lämnar anges att tillstånden kan återkallas om uppgiftslämnaren
bryter mot villkoren i tillståndet. Enligt regeringens mening bör det också
i fråga om elektroniska deklarationer inom skatteområdet finnas en
möjlighet att återkalla medgivandet om den skattskyldige på något sätt
missbrukar systemet eller inte följer de villkor som uppställs i medgivandet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
460
Detta bör kunna regleras i de tillstånd som Riksskatteverket lämnar.
Regeringen föreslår att bestämmelser om rätt till överföring av deklaratio-
ner och andra handlingar i elektronisk form införs i 10 kap. 26 § skattebetal-
ningslagen, 2 kap. 2 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter och
2 kap. 6 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Skattetillägg och förseningsavgift
När skattskyldiga bereds möjlighet att kommunicera med skattemyndig-
heterna elektroniskt i stället för i en skriftlig handling måste också
bestämmelserna om skattetillägg anpassas till de nya förutsättningarna.
Skattebetalningsutredningen har föreslagit att bestämmelserna om skattetill-
lägg i skattebetalningslagen skall omfatta oriktiga uppgifter som lämnats på
annat sätt än muntligen. Därigenom kan skattetillägg påföras även om
uppgifterna lämnats elektroniskt. Regleringen motsvarar den som finns i
skattebrottslagen. Även bestämmelserna om skattetillägg i taxeringslagen
(1990:324) och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter måste
ändras så att de omfattar även uppgifter som getts in elektroniskt. Bestäm-
melserna om skattetillägg i 5 kap. 1, 2 och 4 §§ taxeringslagen och 7 kap.
1 och 4 § § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter föreslås ändrade
i enlighet med vad som sagts nu.
På motsvarande sätt föreslår regeringen att bestämmelserna om att
förseningsavgift skall påföras om den skattskyldige, som lämnat en
deklaration som inte är undertecknad, inte inom tid som föreskrivs i
föreläggande undertecknar deklarationen görs tillämpliga också beträffande
deklarationer som har lämnats i form av ett elektroniskt dokument men inte
är formellt riktiga.
Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av när en upptag-
ning skall anses inkommen till skattemyndigheten behövs inte nu.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 10 § förvaltningslagen
(1986:223) anses en handling ha kommit in till en myndighet den dag då
handlingen eller en avi om betald postförsändelse som innehåller handlingen
anländer till myndigheten eller kommer behörig tjänsteman tillhanda. Kan
det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har avlämnats i
myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten på en postanstalt, anses
den ha kommit in den dagen, om den kommer en behörig tjänsteman
tillhanda närmast följande arbetsdag. I den proposition som låg till grund för
förvaltningslagen anfördes att förvaltningslagen är tillämplig även i fråga
om ärendehandläggning som sker med hjälp av automatisk databehandling
(prop. 1985/86:80 s. 57).
461
I samband med tulldatoriseringen togs i tullagen (1994:1550) in en
särskild bestämmelse om när ett elektroniskt dokument skall anses
inkommet. Någon särskild reglering har däremot inte införts när det gäller
ingivandet av bl.a. ansökningar om registrering som pantbrevshavare i form
av ett elektroniskt dokument.
IT-utredningen har i sitt betänkande Elektronisk dokumenthantering
(SOU 1996:40) föreslagit att det i förvaltningslagen införs en särskild
reglering i fråga om när en elektronisk handling skall anses inkommen.
Regleringen har nära anknytning till de regler som finns i 10 § förvaltnings-
lagen och innebär att en elektronisk handling skall anses inkommen när den
anlänt till myndighetens elektroniska brevlåda. Förslaget innebär att en
elektronisk handling skall anses inkommen oavsett om den kommer direkt
in till myndigheten eller till en funktion hos ett befordringsföretag där
inkommande handlingar förvaras för myndigheten. Betänkandet bereds inom
Justitiedepartementet.
Fråga är om en särskild reglering behövs på skatteområdet eller om
regleringen i förvaltningslagen är tillräcklig i avvaktan på att frågan
behandlas.
Till skillnad mot systemet på tullområdet kommer deklarationerna inte
att lämnas via någon mottagningsfunktion utanför skatteförvaltningen.
Elektroniskt ingivna deklarationer kommer att ges in till en mottagnings-
funktion hos Riksskatteverket. Mottagningsfunktionen tar emot upptagning-
en för skattemyndighetens räkning och skall endast överföra uppgifterna till
sådan form att de kan tas in i skatteregistret. Skattemyndigheterna kan
godkänna att självdeklarationer, förutom till myndigheten, lämnas till ett
annat mottagningsställe (2 kap. 29 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter). Deklarationerna anses inkomna i rätt tid om de lämnats
till mottagningsstället inom den tid som gäller för avlämnande av deklaratio-
ner. Något hinder mot att skattemyndigheterna uppdrar åt Riksskatteverket
att fungera som mottagningsställe för mottagande av självdeklarationer finns
inte. Någon motsvarande reglering finns emellertid inte när det gäller
punktskatteområdet och har heller inte föreslagits i fråga om den preliminära
självdeklarationen eller skattedeklarationen. Bestämmelser om att elektro-
niska deklarationer kan lämnas även till Riksskatteverket bör därför införas
i skattebetalningslagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Riksskatteverket kommer endast att ta emot deklarationerna för skattemyn-
dighetens räkning.
Någon mottagningsfunktion kommer, som nyss nämnts, inte nu att finnas
utanför skatteförvaltningen. Vidare krävs alltid tillstånd för att få lämna en
deklaration elektroniskt och i dessa tillstånd kan regleras var en elektronisk
deklaration skall lämnas. De problem med elektroniska brevlådor hos ett
befordringsföretag utanför myndigheten som IT-utredningen behandlar blir
således inte aktuella. Ett elektroniskt dokument har kommit in till myndighe-
ten på sätt som sägs i förvaltningslagen när den kommit in till Riksskattever-
ket. Enligt regeringens bedömning kan mot bakgrund härav någon
särreglering motsvarande den som finns i tullagen inte anses motiverad.
Föreliggande och planerade rutiner för mottagningsfunktionen, bl.a.
beträffande loggning av hela filer och kvittenser, gör att det i praktiken inte
Prop. 1996/97:100
Del 1
462
torde bli svårt att avgöra om och när ett dokument skall anses inkommet.
Det är i datorbaserade förfaranden möjligt att tidsbestämma olika operatio-
ner i ett system.
I enlighet med vad som gäller enligt förvaltningslagen bör sändandet av
en upptagning ske på avsändarens risk. Ett elektroniskt meddelande som
översänts till mottagningsfunktionen i en fil som är behäftad med ett sådant
tekniskt fel att meddelandet inte kan tas emot kan inte anses ha kommit in.
Genom ett system med kvittenser av mottagna dokument får avsändaren
automatiskt kunskap om att en överföring misslyckats. Avsändaren kan även
på detta sätt få information om vilka tekniska brister som föreligger för att
sedan rätta överföringen och sända om. Vid behov kan avsändaren också
kontakta skattemyndigheten på annat sätt för att säkerställa att myndigheten
får de handlingar som avses. Motsvarande gäller om det vid överföring via
nätet visar sig att det är fel i mottagningsfunktionen.
En elektronisk deklaration som inte är försedd med en digital signatur får
behandlas på samma sätt som en inte undertecknad deklarationsblankett.
Den har kommit in i förvaltningslagens mening men är inte formellt riktig
och skall efter föreläggande kompletteras för att deklarationsplikten skall
anses fullgjord. Motsvarande gäller om den digitala signaturen avser en
person som inte är behörig att underteckna deklarationen. Den skattskyldige
kan enkelt genom ett elektroniskt svarsmeddelande få besked om att
deklarationen inte är försedd med en digital signatur och därför måste
kompletteras med en underskrift eller motsvarande. Risken för att den
enskilde lider rättsförlust är därför mindre än om deklaration lämnas på
papper.
Som föreslagits i det föregående (avsnitt 26.2) skall tillstånd krävas för
att deklaration skall få lämnas elektroniskt. I dessa tillstånd kan föreskrivas
att deklarationerna skall lämnas endast i sådan form att skatteförvaltningen
med sin datautrustning kan läsa överföringen. Något särskild reglering av
sådana frågor behövs därför inte nu.
Revisioner
Revisioner kan företas med stöd av ett flertal lagar; taxeringslagen
(1990:324, TL), mervärdesskattelagen (1994:200, ML), lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), uppbördslagen (1953:272,
UBL), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
(USAL), fordonsskattelagen (1988:327), kupongskattelagen (1970:624) och
tullagen (1994:1550). De olika reglerna har utformats med taxeringslagen
som förebild. Vissa skillnader finns dock mellan de olika reglerna, särskilt
vad beträffar de ändamål för vilka revision får företas.
Prop. 1996/97:100
Del 1
463
Enligt 3 kap. 8 § TL får skattemyndigheten besluta om taxeringsrevision
för att kontrollera att skyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter (LSK) fullgjorts riktigt och fullständigt. En taxerings-
revision får således inte ha något annat syfte. Detta innebär att revision av
löpande beskattningsår inte är möjlig eftersom granskningen inte får ske
förrän deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet inträtt. Ett undantag har
dock gjorts for den situation då en revision kan antas bli omfattande.
Revisionen får då påbörjas även innan deklarationen skall avlämnas, om det
beskattningsår som revisionen avser gått ut.
Motsvarande regel i mervärdesskattelagen ger en något mer vidsträckt
möjlighet till revision. Huvudregeln är även i detta fall att beslut om
skatterevision får fattas för kontroll av att deklarations- eller uppgifts-
skyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Det finns dock även en
möjlighet att göra revision hos den som har anmält sig for registrering för
kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga samt hos
representant för utländsk företagare.
Revision enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter får ske
för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och
fullständigt samt för kontroll av att den som ansökt om återbetalning eller
kompensation för skatt lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i sin
ansökan.
Revision enligt uppbördslagen får företas för kontroll av att den som är
eller kan antas vara arbetsgivare följt bestämmelserna om skatteavdrag eller
att den som ansökt om F-skattsedel lämnat riktiga och fullständiga uppgifter.
Revision enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare får
göras för kontroll av att uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och full-
ständigt.
I samtliga fall gäller att revision får göras endast hos den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig
att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.
Tullagens bestämmelser om revision är något annorlunda utformade.
Enligt 70 § tullagen får tullmyndigheten besluta om revision hos den som är
eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstift-
ningen samt hos den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av
betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgifts-
skyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten. Revisionen får
avse kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten enligt tullagen
fullgjorts riktigt och fullständigt.
Ett beslut om revision skall överlämnas till den reviderade innan
revisionen verkställs. Revisionen skall bedrivas i samverkan med den
reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten.
Tidigare gällde att myndigheten, när det behövdes, fick bestämma tid och
plats för revisionen. Skattemyndigheten har inte längre denna befogenhet.
I stället stadgas att revision får verkställas hos den reviderade om han
medger det och att revision skall ske hos den reviderade om han begär det
och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Tullmyndigheten får
däremot om det behövs bestämma tid och plats för revisionen. Räkenskaps-
Prop. 1996/97:100
Del 1
464
material och andra handlingar som rör verksamheten får granskas vid Prop. 1996/97:100
revisionen om de inte skall undantas (se nedan). Begreppet handling Del '
omfattar också upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Skattemyndigheten får även
inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga
lokaler och byggnader som används i verksamheten. Vid revision enligt
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter får revisorn även ta prov
på varor, granska särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverk-
ningsprocesser samt prova särskild räknarapparatur och mätapparatur. Vid
revision enligt tullagen får revisorn ta prov på varor och granska varulager.
Den reviderade skall tillhandahålla de handlingar och lämna de
upplysningar som behövs for revisionen. Han skall också lämna tillträde till
utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten, om möjligt ställa en
ändamålsenlig arbetsplats till förfogande och även i övrigt ge den hjälp som
behövs vid revisionen. Om revisorn begär det, skall han ges tillfälle att själv
använda tekniskt hjälpmedel for att ta del av upptagning som kan uppfattas
endast med ett sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhanda-
håller en kopia av upptagningen och det inte är några svårigheter att granska
denna kopia. Vid granskning av upptagning får endast de tekniska
hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs for att tillgodose
ändamålet med revisionen. Granskningen får inte ske via telenät. Om den
reviderade inte fullgör sina skyldigheter får myndigheten förelägga honom
att göra det vid vite.
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Myndigheten skall vidare snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
Tredj emanskontrol l
Vid kontroll av en skattskyldig kan det finnas behov av att hämta in
uppgifter från tredje man, dvs. från någon annan än den som man primärt
vill kontrollera. Tredjemanskontroll skall normalt ske genom föreläggande
om kontrolluppgift från tredje man. Möjligheten att företa en tredjemans-
revision finns sedan juli 1994, förutom på tullområdet samt vid kontroll av
att skyldighet att lämna kontrolluppgift uppfyllts, endast i viss utsträckning
inom ramen för lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt-
ningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen).
Föreskrifter om tredjemansforelägganden finns i lagen om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter, mervärdesskattelagen, lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter och tullagen.
Enligt 3 kap. 50 a § LSK skall, efter föreläggande av skattemyndigheten,
den, som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen eller som
är annan juridisk person än dödsbo, lämna kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rättshandlingen.
30 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
465
Om det finns särskilda skäl får även annan person föreläggas att lämna
sådan uppgift.
Stadgandet i 17 kap. 5 § ML är utformat på samma sätt med den
skillnaden att föreläggandet får avse lämnande av uppgift, uppvisande av
handling eller överlämnande av kopia av handling som rör omsättning av
varor eller tjänster som den förelagde förvärvat av, sålt till eller tillhandahål-
lit näringsidkare, om det behövs till ledning för beskattning av denne
näringsidkare. Stadgandet har således en något mer begränsad räckvidd än
motsvarande föreskrift i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Motsvarande begränsning har även en liknande bestämmelse i 3 kap. 5 §
LPP.
Enligt 69 § tullagen får tullmyndigheten förelägga den som bedriver
verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av
annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur
handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller
lämna över kopia av handling rörande rättshandling mellan den som
föreläggs och den andra personen.
I samtliga fall gäller att den som föreläggs, om föreläggandet medför att
han måste lägga ned ett betydande arbete for att fullgöra det, i stället kan
ställa nödvändiga handlingar till myndighetens förfogande.
Undantagande av handlingar och uppgifter
Enligt 3 kap. 13 § TL, 2 kap. 15 § LPP, 76 § tullagen samt 16 § tvångsåt-
gärdslagen skall på den enskildes begäran från föreläggande eller revision
undantas dels handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken, dels annan handling med ett betydande skyddsintresse om
handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma
till någon annans kännedom. I det senare fallet får undantagande ske bara
om handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
Reglerna gäller också i tillämpliga delar föreläggande om att lämna
uppgifter. I mervärdesskattelagen, uppbördslagen och lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare finns hänvisningar till taxeringslagens regler
om undantagande.
Den enskilde skall göra en skriftlig begäran om undantagande hos
länsrätten. Vid begäran skall föreläggandet och den begärda handlingen eller
uppgiften fogas. Om det är fråga om att en handling skall undantas från
revision skall handlingen, om skattemyndigheten anser att den bör granskas,
omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten. Den enskilde kan
begära att länsrätten skall pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar
handlingen. Länsrätten är skyldig att pröva en begäran om undantagande av
handling eller uppgift utan dröjsmål.
Det finns också en möjlighet för den enskilde att anföra att en handling
eller uppgift inte omfattas av kontrollen. En sådan fråga prövas på samma
sätt som övriga frågor om undantagande.
Prop. 1996/97:100
Del 1
466
Tvångsåtgärder
Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen) i kraft. Samtidigt upphävdes
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Tvångsåt-
gärdslagen är tillämplig vid revision och annan kontroll på i stort sett hela
skatte-, tull- och avgiftsområdet.
Tvångsåtgärdslagen ger möjlighet att besluta om fyra olika åtgärder:
- revision i den reviderades verksamhetslokaler (5 §)
- eftersökande och omhändertagande av handlingar (6-9 § §)
- granskning utan föregående föreläggande (10 §)
- försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (13 §).
Även i denna lag omfattar begreppet handling upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Beslut om tvångsåtgärd får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger
det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär for den enskilde (4 §).
Kravet på proportionalitet gäller såväl för om åtgärden över huvud taget
skall få vidtas och for hur den skall bedrivas samt den tid åtgärden får pågå.
Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om
den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen inte utan
svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns en påtaglig
risk att han kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas,
inventeras eller besiktigas (5 § första stycket).
Enligt 5 § andra stycket får, om sabotagerisk föreligger, åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättas om att revision skall ske.
Behov av en sådan överraskningsrevision kan föreligga t.ex. om man vill
hindra att den reviderade hinner justera kassan eller lagret före inventering.
När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd
av 5 §, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och
omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om det
finns en påtaglig risk att handlingen undanhålls eller förvanskas (6 § första
stycket). Ett beslut enligt 6 § första stycket kan inte fattas om det inte har
föregåtts av ett beslut om revision enligt 5 §. Huruvida oskäligt dröjsmål
föreligger måste avgöras i varje enskilt fall. Riskrekvisitet är detsamma som
i5§.
Enligt 6 § andra stycket får man då revision genomförs i den reviderades
verksamhetslokal i annat fall (i samverkan) omhänderta handling som
påträffas eller granskas om den behövs for revisionen. Någon eftersökning
får inte ske i detta fall; det är fråga om handlingar som beskattningsmyndig-
heten redan har tillgång till. Åtgärden blir aktuell om den reviderade
motsätter sig att handlingarna granskas.
Det finns en möjlighet att eftersöka och ta hand om handlingar som
omfattas av revisionen i den reviderades verksamhetslokaler även om
revisionen inte verkställs där. Enligt 7 § första stycket får detta ske om
föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller det finns en påtaglig
risk för att handlingen undanhålls eller förvanskas. Om sådan påtaglig risk
föreligger får enligt 7 § andra stycket åtgärden genomföras utan att den
Prop. 1996/97:100
Del 1
467
reviderade underrättas om att revision skall ske.
Handlingar förvaras inte alltid i verksamhetslokalen. Räkenskaperna
kanske förvaras hos revisorn eller i företagsledarens bostad. Enligt 8 § får
därför handlingar, som omfattas av revisionen, under de förutsättningar som
anges i 7 §, eftersökas och omhändertas i lokal, på förvaringsplats eller i
annat utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokal, om det
finns särskild anledning att anta att handlingarna finns där man vill söka.
Även i detta fall får åtgärden vidtas utan att den reviderade underrättas om
det finns sabotagerisk.
Skattemyndigheten kan, utan att det är fråga om revision, förelägga om
uppvisande av handling eller överlämnande av kopia av handling. Om ett
sådant föreläggande inte följts och det finns särskild anledning att anta att
den som förelagts har den begärda handlingen, får enligt 9 § handlingen
eftersökas och omhändertas för granskning. Paragrafen omfattar även
handling hos privatperson. Med uttrycket “särskild anledning anta” avses att
det skall finnas något som talar för att handlingarna finns där och att
eftersökandet inte ingår i ett mer planlöst letande (prop. 1993/94:151 s.
156).
Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om rättshandling
(se avsnitt 27.2) får enligt 10 § granskning utan föregående föreläggande
ske, om det finns särskild anledning att anta att handlingar av betydelse för
kontrolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas och det kan befaras att
utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett betydande
utredningsintresse för kontrollen. Att åtgärden får vidtas hos den som kan
föreläggas att lämna kontrollupgift innebär att tvångsåtgärden kan riktas
även mot sådana personer som inte kan bli föremål för revision. Åtgärden
omfattar även befogenhet att eftersöka och omhänderta handling som får
granskas. Granskningen får ske i verksamhetslokalema, men bara om de
handlingar som skall granskas inte utan svårighet kan granskas på någon
annan plats. Om det finns särskilda skäl behöver den som uppgifterna avser
eller de uppgifter som söks inte anges i beslutet om åtgärd (11 §). Gransk-
ning utan föregående föreläggande får inte ske vid en så kallad generell
kontroll, dvs. då uppgifterna inhämtas i förberedande syfte och det inte är
klart exakt vilka eller vad som skall granskas.
Enligt 13 § får vid revision eller granskning utan föregående före-
läggande om kontrolluppgift lokal, förvaringsplats eller annat utrymme
förseglas, om de handlingar som skall granskas inte kan föras från platsen
och det kan befaras att de annars undanhålls eller förvanskas. Försegling är
att se som ett komplement till de övriga åtgärderna. Syftet är att hindra att
handlingar förstörs eller undanhålls. Förseglingen har rättslig verkan. Den
som bryter förseglingen eller kringgår den gör sig skyldig till överträdelse
av myndighets bud enligt 17 kap. 13 § brottsbalken.
Enligt huvudregeln i 14 § fattas beslut om åtgärd enligt tvångsåtgärds-
lagen av länsrätten efter ansökan av en av myndigheten särskilt förordnad
tjänsteman (granskningsledare). Beslut enligt 6, 13 och 26 §§ (eftersökande
och omhändertagande av handling vid revision i verksamhetslokaler,
försegling samt återlämnande av handlingar och annat som omhändertagits
då materialet inte längre behövs) fattas dock av granskningsledaren själv.
Prop. 1996/97:100
Del 1
468
Granskningsledarens beslut får överklagas hos länsrätten. Om länsrätten
ändrar granskningsledarens beslut enligt 6 § helt eller delvis, får rätten
besluta att insamlade uppgifter skall förstöras (29 §). Reglerna i 15 § ger
granskningsledaren möjlighet att i vissa fall fatta interimistiska beslut. Om
det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse for kontrollen
undanskaffas eller forstörs innan länsrätten kan fatta beslut, får gransknings-
ledaren besluta om åtgärder enligt 5 § och 7- 10 §§. Beslutet får endast
avse åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas
länsrätten, som utan dröjsmål skall pröva om beslutet skall bestå. Om
länsrätten finner att beslutet inte skall bestå, skall insamlade uppgifter
forstöras.
Regler om undantagande av handling finns i 16-19 §§ tvångsåtgärdsla-
gen. Reglerna är formulerade på samma sätt som motsvarande regler i
taxeringslagen.
Beslut enligt tvångsåtgärdslagen är underkastade de krav på vad ett beslut
skall innehålla som finns angivna i förvaltningslagen (1986:223) och
förvaltningsprocesslagen (1971:291). Vidare stadgas i 20 § första stycket att
beslutet skall innehålla upplysningar om möjligheterna att undanta
handlingar samt vad som enligt 21-23 §§ gäller vid verkställighet.
Enligt 20 § andra stycket skall den som berörs av beslutet omedelbart
underrättas om detta, om det inte kan befaras att det därigenom blir svårare
att genomföra åtgärden. I första hand är det den, hos vilken åtgärden
verkställs, som skall underrättas. Om åtgärd verkställs hos någon annan än
den som revideras, exempelvis för sökande efter räkenskaper, skall även den
reviderade underrättas. Om det befaras att en underrättelse skulle försvåra
genomförandet av åtgärden, får underrättelse ske i samband med verkställig-
heten. Observera också den tidigare nämnda möjligheten att vid sabotage-
risk genomföra revision i den reviderades verksamhetslokal utan att den
reviderade underrättats om att revision skall ske (5 § andra stycket).
Bestämmelser om verkställighet återfinns i 21-27 §§ tvångsåtgärdslagen.
Kronofogemyndigheten får på begäran av granskningsledaren verkställa
beslut om åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen. Granskningsledaren får själv
verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokal om det kan ske obehindrat,
annars skall kronofogdemyndigheten anlitas. Vid verkställighet enligt
tullagen har tullmyndighet samma befogenheter som kronofogdemyn-
digheten.
Verkställighet får i regel ske omedelbart, men inte utan särskilda skäl
mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Särskilda skäl kan t.ex.vara att det är fråga
om en kvällsöppen restaurang.
Om verkställigheten inte påbörjas inom en månad förfaller beslutet om
åtgärd.
Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan som
berörs av beslutet skall, om inte annat föreskrivits, ha underrättats om
beslutet samt getts tillfälle att själv eller genom behörig företrädare närvara
och att tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställs. Det krävs inte
någon formell delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Är den hos
vilken åtgärden verkställs på annan ort räcker det med att han underrättas
om beslutet och får de upplysningar som skall fogas till detta per telefon
Prop. 1996/97:100
Del 1
469
(prop. 1993/94:151 s. 161).
Om underrättelse inte kunnat ske, får beslutet verkställas endast om det
finns synnerliga skäl. De som har rätt att närvara skall ha haft skälig tid att
inställa sig, utom om åtgärden därigenom fördröjs i väsentlig omfattning
eller om det finns påtaglig risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås. Den som berörs av ett omhändertagande av handling enligt 6 § skall
underrättas om beslutet omedelbart efter verkställigheten. Reglerna om
undantag från underrättelseskyldigheten gäller även här.
Åtgärder enligt tvångsåtgärdslagen skall genomföras så att de innebär
minsta möjliga olägenhet. Kronofogdemyndigheten har härvid samma
befogenheter som den har enligt 7 kap. 14 § konkurslagen (1978:672).
Kronofogdemyndigheten får genomsöka lokal, förvaringsplats eller annat
utrymme och, om tillträde behövs till något utrymme som är tillslutet, låta
öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i
övrigt använda tvång om det kan anses befogat med hänsyn till omständig-
heterna. Det är granskningsledaren som har det egentliga ansvaret även vid
verkställighet där kronofogdemyndigheten medverkar, även om kronofogde-
myndigheten svarar för det praktiska genomförandet.
Vid verkställighet som avser upptagning, får endast de tekniska
hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ända-
målet med åtgärden. Det är förbjudet att genomföra åtgärden via telenät.
Ansökan om åtgärd, granskningsledarens interimistiska beslut och
begäran om undantagande enligt tvångsåtgärdslagen prövas av den länsrätt
som för det år då framställningen görs skall pröva taxering till statlig
inkomstskatt för den som åtgärden avser. Om det inte finns någon sådan
länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslutet om åtgärd skall verkställas
eller har verkställts.
Både den enskilde och det allmänna har rätt att överklaga länsrättens
beslut enligt tvångsåtgärdslagen. Det allmänna har rätt att överklaga även ett
sådant beslut som fattats efter underställning enligt 15 § tvångsåtgärdslagen.
1995 års skatteflyktskommitté (Fi 1995:04) har i enlighet med sitt uppdrag
omprövat de regler för skattekontrollverksamheten som trädde i kraft den 1
juli 1994 i syfte att föreslå en ändamålsenlig lagstiftning på kontrollområdet
inom ramen för rimliga rättssäkerhetsgarantier. De förslag som kommittén
lagt fram i sitt betänkande Översyn av revisionsreglema (SOU 1996:79) har
kritiserats av remissinstanserna. Remisskritiken går bl.a. ut på att lagstift-
ningen varit i kraft så kort tid att några säkra slutsatser inte går att dra om
problem i tillämpningen av reglerna och att snabba ändringar påverkar
stabilitet, tillit och legitimitet för skattesystemet som sådant. Det underlag
som kommittén haft att grunda sina förslag på har också ansetts otillräckligt.
Förslagen har också ansetts innebära en alltför kraftig förskjutning till den
enskildes nackdel. Förslagen har dock fått ett positivt mottagande av
Riksskatteverket som anser att erfarenheterna otvetydigt visar att vissa
Prop. 1996/97:100
Del 1
470
ändringar måste vidtas och att utökade befogenheter är nödvändiga.
Riksskatteverket och Kooperativa förbundet anser inte att den personliga
integriteten kränks av förslagen.
Det regelsystem som Skatteflyktskommittén föreslår ändringar i har
tillämpats under drygt två och ett halvt år. Även om erfarenheterna av den
nya lagstiftningen i viss mån fortfarande är begränsade finns det dock redan
nu relativt gott om erfarenheter av hur reglerna fungerar, framför allt inom
skatteförvaltningen. Kommittén har försökt att fånga tidiga erfarenheter av
regelsystemet genom att skicka ut en enkät till skattemyndigheterna.
Flertalet av landets skattemyndigheter anser i enkätsvaren bl.a. att bort-
tagandet av möjligheten att företa granskning av löpande år och tredj emans-
revision har inneburit ett stort avbräck i skattekontrollen samt att det
nuvarande regelsystemet om överraskningsrevision inte ger myndigheterna
rimliga möjligheter till kontroll. Den bild som enkätsvaren gav har
bekräftats genom remissförfarandet. Kommittén har dock, precis som
remissyttrandena också visar, från Föreningen Auktoriserade Revisorer och
Svenska Revisorsamfundet fått beskedet att de nuvarande reglerna fungerar
tillfredsställande.
Riksskatteverket anser att en justering av kontrollbefogenhetema är
nödvändig och att vissa av de regler som infördes 1994 allvarligt har
försämrat effektiviteten i vissa kontrollåtgärder. Verket gjorde redan i
december 1994 en hemställan till Finansdepartementet om vissa ändringar
i reglerna för skattekontrollen. Framställningen överlämnades till Skatte-
flyktskommittén och har beaktats inom ramen för kommitténs arbete.
Det är givet att det tar längre tid för domstolar, andra myndigheter och
näringslivsorganisationer än för skattemyndigheterna att få kännedom om
hur reglerna fungerar i praktiken. Det ligger också i sakens natur att det inte
med säkerhet går att säga vilka effektivitetsförluster som otillräckliga
kontrollmetoder ger eftersom avsaknaden av kontrollmetoder inte ger något
referensmaterial att jämföra med. De felaktigheter som inte upptäcks i
revisionsverksamheten förblir i regel oupptäckta. Det går inte heller att dra
några objektivt säkra slutsatser av hur de kontrollbefogenheter som togs bort
1994 har påverkat effektiviteten i skatteutredningama, eftersom skatteför-
valtningen därefter har fått betydande resurstillskott för kontrollverksamhe-
ten. Samtidigt finns det mycket som talar för att skatteundandragandet har
ökat under senare år och att det nu, särskilt inom vissa sektorer, har fått en
oacceptabel och samhällsskadlig omfattning. Enligt vår bedömning är det
därför angeläget att ta skatteförvaltningens kritik på allvar. Det framstår inte
heller som att det är för tidigt att skärpa reglerna eller att man av stabilitets-
skäl bör avvakta en förändring. Tvärtom är det nu hög tid att gå till handling
genom konkreta åtgärder för att förbättra skattekontrollen och därmed stävja
fusk och illojalitet. Effektiva kontrollregler har en grundläggande betydelse
för stabiliteten, tilliten och legitimiteten för hela skattesystemet. En stärkt
skattekontroll ingår också som en huvudpunkt i regeringens strategi för att
förebygga ekonomisk brottslighet och för att öka upptäcktsrisken vid sådan
brottslighet (jfr regeringens skrivelse 1996/97:49 Lägesrapport i fråga om
den ekonomiska brottsligheten).
Prop. 1996/97:100
Del 1
471
Regeringen anser att vissa av de brister som redan har uppmärksammats
är av den karaktären att de omgående bör åtgärdas. Detta gäller t.ex.
avsaknaden av en möjlighet till tredjemansrevision. Vissa andra av kom-
mitténs förslag till ändringar är i och för sig av sådan karaktär att man skulle
kunna vänta med dem. Vi anser dock att det vore olyckligt att dela upp de
av kommittén föreslagna ändringarna i kontrollreglema på flera tillfällen.
Det finns ett starkt intresse av att göra ändringarna i ett sammanhang inte
minst för att undvika alltför täta ändringar i kontrollsystemet.
De förslag som läggs i det följande kommer enligt vår bedömning inte
heller att förskjuta balansen mellan det allmänna och den enskilde i sådan
grad att den enskildes rättssäkerhetsgarantier kränks. För det stora flertalet
skatteutredningar kommer de nya reglerna endast att ha begränsad betydelse.
Den grundläggande skillnaden mellan åtgärder som skall ske i samverkan
och tvångsåtgärder som skall beslutas av domstol kommer att kvarstå.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Revision skall få göras även för att inhämta uppgifter
av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras. Skattemyn-
digheten skall ha möjlighet att i revisionsbeslutet utesluta uppgift om vem
eller vilken rättshandling granskningen avser om det finns särskilda skäl för
detta.
Kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Kommittén har dock inte föreslagit att det i lagtexten skall krävas
särskilda skäl för att skattemyndigheten skall få utesluta uppgift om vem
eller vilken rättshandling granskningen avser. Kommitténs förslag innebär
dock att möjligheten skall utnyttjas undantagsvis.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Statskontoret, Länsrät-
ten i Kronobergs län, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund och
Advokatsamfundet, anser inte att kommitténs skäl för en ändring övertygar.
Kammarrätten i Stockholm anser att proportionalitetsprincipen sätts ur spel
om den reviderade inte får reda på vem som skall kontrolleras eller vilka
rättshandlingar som eftersöks. Ordningen torde även omöjliggöra invänd-
ningar med åberopande av ändamåls- och behovsprincipen. Kammarrätten
tar även upp artikel 8 i Europakonventionen och Konkurrensverkets
befogenheter enligt konkurrenslagen. Näringslivets Skattedelegation anser
att skattemyndigheterna får för vidsträckta befogenheter och att ett
grundkrav bör vara att uppgift lämnas till den som revideras om vem eller
vad granskningen avser. Länsrätten i Stockholms län och JO anser också att
ett minimikrav bör vara att den reviderade upplyses om vem eller vilken
rättshandling kontrollen avser. Bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer
befarar att tredjemansrevisioner kan få karaktären av “fishing expeditions”
som aktualiserar flera principfrågor. Syftet kan vara att ta kopior av
472
företagets handlingar och använda dessa som bevisning i andra mål och/eller
skicka handlingarna till annan stat. En begäran om upplysning från
främmande stat kan normalt avböjas om uppgiften skulle röja affärs- eller
yrkeshemligheter eller annars ha ett betydande skyddsintresse. Den
enskildes rättssäkerhet kan betydligt lättare tas tillvara om skattemyndighe-
ten i stället begär in uppgifter enligt 3 kap. 50 a § LSK. Företagens Upp-
giftslämnardelegation anser att det vid tredjemansrevisioner egentligen är
fråga om uppgiftslämnande för skattekontroll av annan och att sådant upp-
giftslämnande bör preciseras betydligt i lagtext. Svenska Revisorsamfundet
anser att kontroll under löpande år endast är motiverat om närstående bolag
missbrukar möjligheten till brutna räkenskapsår och vid kontroll av
mervärdesskatteredovisning. Detta bör dock kunna angripas på annat sätt.
Om tredjemansrevisioner återinfors måste de omgärdas med regler som
säkerställer att de används restriktivt och tillgodoser rättssäkerhetsaspekter.
Riksskatteverket anser att tredjemansrevision bör kunna ses som ett naturligt
inslag i en skatteutredning. Verket anser att en sådan revision kan vara både
effektiv och resurssnål samt delar kommitténs bedömning om uppgifts-
skyldigheten.
Skälen for regeringens förslag: Möjligheten till revision av tredjeman
togs bort i juli 1994. Som skäl angavs bl.a. att tredjemanskontroll visserligen
är ett oumbärligt instrument i skattekontrollen, men att det i allmänhet inte
är nödvändigt att revidera en hel verksamhet for att få fram de relevanta
uppgifterna. En åtgärd som innebär att hela verksamheten revideras ansågs
vara mer omfattande än nödvändigt (prop. 1993/94:151 s. 90 ff). Tredje-
mansrevisionen ersattes därför av en möjlighet att förelägga tredjeman att
komma in med uppgifter.
Den främsta grunden för borttagandet av tredjemansrevisionen var
således att man ansåg att de uppgifter som skattemyndigheterna kan behöva
inhämta från tredjeman regelmässigt kan erhållas genom föreläggande. Det
har också visat sig att det så kallade tredjemansforeläggandet är ett använd-
bart kontrollmedel och att ett stort antal av tredjemanskontrollema med
fördel kan utföras med hjälp av förelägganden.
Det finns dock situationer då förelägganden inte är lämpliga kontroll-
instrument. Det kan t.ex. i vissa fall vara svårt för skattemyndigheten att i
ett föreläggande precisera alla de uppgifter och handlingar som har samband
med den granskade rättshandlingen, exempelvis då granskningen sker i form
av en branschkontroll eller då skattemyndigheten vill ha uppgifter om
invecklade transaktioner som förefaller syfta till skatteundandraganden.
Denna svårighet att definiera vilka uppgifter man skall begära in kan
innebära att myndigheten går miste om viktig information. Vidare kan den
leda till att föreläggandena måste göras i flera omgångar, vilket är tungrott
och tidsödande. Föreläggandena kan därför i vissa fall innebära betydande
merarbete for såväl skattemyndigheten som den forelagde. Till detta
kommer att det finns en risk för att kvaliteten på uppgifterna försämras
eftersom den forelagde kanske inte lämnar fullständig information eller
felaktig information. Den möjlighet som finns att göra en efterföljande
kontroll av att uppgiftsskyldigheten har uppfyllts används i praktiken bara
då det finns någon särskild anledning att anta att de lämnade uppgifterna inte
Prop. 1996/97:100
Del 1
473
är riktiga. Det bör också beaktas att ett föreläggande ofta innebär en tidsför-
dröjning eftersom den forelagde måste ha rimlig tid på sig att inkomma med
den begärda informationen. Från skatteförvaltningen har påpekats att denna
fördröjning är olycklig bl.a. i så kallade handräckningsutredningar, det vill
säga då utländska skattemyndigheter har begärt hjälp med att få uppgifter.
Det har också hävdats att de utländska myndigheterna oftast anser att deras
utredning äventyras av att den forelagde underrättas om vilken uppgift som
efterfrågas. Det finns därför en risk för att informationsutbytet mellan
Sverige och andra länder hämmas på ett oönskat sätt.
Eftersom föreläggandeformen i vissa situationer således minskar
utsikterna att snabbt få fram det önskade materialet samtidigt som det i
många fall finns risk för att kontrollvärdet av de lämnade uppgifterna är
sämre än vad som skulle vara fallet om revisorerna själva fick granska
handlingarna framstår möjligheten att företa tredjemansrevisioner som ett
nödvändigt komplement till tredjemansföreläggandena.
Det kan invändas att det även enligt de nu gällande reglerna i 10 §
tvångsåtgärdslagen finns en möjlighet att företa kontroll liknande tredje-
mansrevision. Detta utgör dock en tvångsåtgärd. Enligt vår bedömning finns
det inte skäl att se tredjemansrevisionen som helt väsensskild från en
revision som företas för granskning av den reviderade. Det kan knappast
anses finnas någon avgörande skillnad i rättssäkerhets- eller integritets-
hänseende mellan tredjemansrevision och annan revision. En tredjemansre-
vision bör kunna utgöra ett naturligt inslag i en skatteutredning. Utgångs-
punkten bör vara att också denna typ av revisioner normalt sker i samverkan
mellan den reviderade och skattemyndigheten.
Det bör slutligen framhållas att tredjemansrevision enligt vad kommittén
funnit är tillåten i såväl Norge, Danmark och Finland som Nederländerna,
Tyskland och Österrike.
Regeringen anser vid en samlad bedömning att möjligheten att företa
tredjemansrevision bör återinföras. Bestämmelsen bör utformas på så sätt
att revision får göras även for att inhämta uppgifter av betydelse for kontroll
av andra än den som revideras. Förslaget kommer till uttryck i 14 kap. 7 §
skattebetalningslagen och medför ändringar i 3 kap. 8 § TL och 3 kap. 7 §
LPP.
Den föreslagna utformningen avviker något från de bestämmelser om
tredjemansrevision som gällde före 1994 års lagändringar. Enligt de tidigare
reglerna fick revision göras för att inhämta uppgifter av betydelse for
kontroll av andra till namnet kända personer eller någon person som ingått
viss bestämd rättshandling med den som skall revideras. Bestämmelsen
kompletterades dock med en föreskrift enligt vilken revision också fick avse
insamlande av uppgifter som en förberedande åtgärd for kontroll av andra
än den som revideras, så kallad generell kontroll, utan krav på att dessa
andra personer skall vara kända till namnet eller på att det skulle ha ingåtts
en rättshandling. Uppdelningen på två olika typer av tredjemansrevisioner
var motiverad av att en tredjemansrevision som omfattade generell kontroll
fick ske endast hos bokforingsskyldiga och juridiska personer utom dödsbon
och att befogenheten att fatta beslut om sådan tredjemansrevision låg hos
Riksskatteverket om inte den reviderade var skyldig att lämna uppgifter
Prop. 1996/97:100
Del 1
474
rörande personen i form av kontrolluppgift. Numera när revisionsinstitutet
är begränsat till att avse bokforingsskyldiga och juridiska personer utom
dödsbon och det finns en skyldighet att efter föreläggande lämna kontroll-
uppgift om rättshandling, finns knappast någon anledning att särskilja de
båda situationerna åt. Med den föreslagna utformningen av lagrummet täcks
hela tredjemansrevisionsinstitutet, således också den generella kontrollen,
in i en och samma bestämmelse.
En tredjemansrevision blir genom att den avser skattekontroll av annan
än den som revideras målinriktad även om man inte kan kräva att myndig-
heten skall veta att den sökta informationen verkligen finns hos den man vill
revidera. Det måste vara tillräckligt att det bedöms troligt att relevant
information finns hos den som revideras. En reviderad kan dock lika lite här
som i andra situationer motsätta sig att en revision görs med åberopande av
ändamåls- eller behovsprincipen. En annan sak är att de nämnda principerna
- i enlighet med vad som generellt gäller vid revisioner - kan åberopas av
den reviderade under samverkansförfarandet i fråga om de åtgärder som kan
vidtas under revisionen, exempelvis platsen for revisionen. Ytterst kan de
nämnda principerna bedömas av domstol vid prövning av om tvångsåtgärder
skall vidtas eller inte. Det kan givetvis sägas att tredjemansrevisioner kan
komma att utföras mer eller mindre slumpmässigt. Att en kontroll sker
slumpmässigt är dock inte något negativt i sig. Även urvalsrevisioner kan i
viss mån sägas vara slumpmässiga. Huvudsaken är att myndigheten har ett
godtagbart ändamål for revisionen.
Det bör i sammanhanget påpekas att den omständigheten att en kontroll
genomförs i form av revision inte automatiskt innebär att hela verksamheten
granskas. I själva verket var, av både effektivitets- och kostnadsskäl, fler-
talet av de tredjemansrevisioner som genomfördes tidigare så kallade parti-
ella revisioner, inriktade på sökande efter viss, for skattemyndigheten
intressant information. Det finns ingen anledning att befara att detta för-
hållande kommer att ändras genom de nu föreslagna reglerna.
Kommittén har föreslagit att skattemyndigheten vid tredjemansrevision
i revisionsbeslutet skall kunna utesluta uppgift om vem eller vilken
rättshandling revisionen avser. Förslaget har kritiserats av flera remissinstan-
ser som anser det från olika utgångspunkter vara fel att inte låta den
reviderade få reda på vem som skall kontrolleras eller vilka rättshandlingar
som eftersöks.
Enligt regeringens bedömning är det givetvis nödvändigt att den
reviderade underrättas om vilken kontroll skattemyndigheten vill göra för
att det skall vara meningsfullt att tala om revision under samverkan.
Föreskrifterna om att ett beslut om revision skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen, se t.ex. 3 kap. 9 § TL, skall enligt kommitténs
förslag omfatta även tredjemansrevision. Kommittén har också ansett att i
de fall kontrollen gäller namngivna personer dessa normalt skall anges.
Kommittén har dock funnit att det i vissa fall kan vara olämpligt att i
beslutet om revision ta in uppgift om vem eller vilken rättshandling
kontrollen avser utan att det därför bör bli fråga om en tvångsåtgärd. Den
reviderade kan t.ex. medvetet eller omedvetet äventyra utredningen genom
att underrätta den som granskningen avser.
Prop. 1996/97:100
Del 1
475
Det kan i och för sig mot kommitténs förslag invändas att det inom ramen
för den nuvarande utformningen av 10 § tvångsåtgärdslagen finns en
möjlighet att inhämta uppgifter från tredjeman och att därvid, om särskilda
skäl föreligger, underlåta att i beslutet om åtgärd ange vem uppgifterna avser
eller vilka uppgifter som söks. För att dessa bestämmelser skall kunna
tillämpas krävs dock att det finns särskild anledning att anta att de
handlingar man söker kommer att påträffas, att det kan befaras att utredning-
en skulle försvåras av att den som åtgärden genomförs hos underrättas om
kontrollen samt att det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.
Även om rekvisitet “det kan befaras” enligt förarbetena är lågt (prop.
1993/94:151 s. 157) kan det ifrågasättas varför en tredjemansrevision utan
att skattemyndigheten anger namnet på vem uppgifterna avser eller noga
specificerar vilka uppgifter som söks, endast skall få ske tvångsvis. Det
torde inte vara ovanligt att det företag skattemyndigheten vill företa
tredjemansrevision hos är ett seriöst företag som är fullt berett att samverka,
medan det företag som kontrollen avser är mindre seriöst och skulle ha allt
att vinna på att försvåra skattemyndighetens utredning. I den situationen kan
det vara svårt att påvisa att en underrättelse om revision skulle försvåra
utredningen och att förutsättningar för att tillämpa 10 § tvångsåtgärdslagen
föreligger.
Det kan även uppstå onödiga processer om tvångsåtgärder där både
skattemyndigheten och den reviderade är överens om att den som kontrollen
egentligen avser inte skall namnges. I detta läge kan man fråga sig för vems
skull en eventuell domstolsprövningen behövs. Avsikten är ju att den
uppgifterna avser hur som helst inte skall känna till revisionen. Det kan
också tänkas att företagare som är beredda att samverka inte vill vara part
i mål om tvångsåtgärder. Det kan också vara besvärande för den som
kontrollen avser om den reviderade får reda på hans identitet. Ett företag
kan också lida men av att dess kunder eller partners får reda på att det är
föremål för skattekontroll.
Regeringen delar därför kommitténs bedömning att det är olämpligt att
skattemyndigheten i en situation då en revision i samverkan skulle vara fullt
möjlig skall vara tvungen att vidta tvångsåtgärder enbart för att slippa uppge
vem eller vilken rättshandling kontrollen avser.
Vi vill dock betona att revisionsändamålet skall preciseras i revisionsbe-
slutet i enlighet med föreskriften i t.ex. 3 kap. 9 § TL. Det bör i vissa fall
kunna räcka med att beslutet innehåller en upplysning om att revisionen sker
för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av annan än den som
revideras samt i förekommande fall, vilka rättshandlingar eller vilken typ av
rättshandlingar som avses.
Vi finner sammantaget att det bör finnas en möjlighet för skattemyndig-
heten att underlåta att underrätta tredjeman om vem eller vilken rättshand-
ling revisionen avser. Det bör härvid i första hand ankomma på skatte-
myndigheten att göra avvägningen mellan myndighetens intresse av att
kunna använda den insamlade informationen på ett relevant sätt, den
reviderades intresse av att få reda på vem eller vad informationen avser och
intresset av att detta hemlighålls.
Prop. 1996/97:100
Del 1
476
För att betona att huvudregeln vid tredjemansrevisioner är att ifråga- Prop. 1996/97:100
varande uppgifter skall anges i revisionsbeslutet bör det i lagtexten anges att Del '
skattemyndigheten får utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling
granskningen avser endast om det finns särskilda skäl. Om den reviderade
nekar till att medverka vid kontrollen under påstående att han inte fått
tillräcklig information om ändamålet med revisionen kan skattemyndig-
hetens bedömning av om det funnits särskilda skäl att utelämna ifrågavaran-
de uppgift ytterst komma att bedömas av domstol i mål om tvångsåtgärd.
Förslaget medför ändringar i 3 kap. 9 § TL och 3 kap. 8 § LPP och kommer
genom att 14 kap. 7 § skattebetalningslagen innehåller en hänvisning till
bl.a. 3 kap. 9 § TL, att bli tillämplig också vid revision enligt skattebetal-
ningslagen.
Regeringens förslag: Revision skall få företas for att kontrollera att
förutsättningar finns för den reviderade att fullgöra deklarations- och annan
uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att ändamålet med kontrollen skall
vara att kontrollera den löpande periodens räkenskaper och övriga
handlingar.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att revision av löpande period
är nödvändig för en effektiv kontroll och att detta inte är särskilt ingripande.
Statskontoret vill avvakta en ändring till dess att större erfarenhet av
reglerna vunnits. Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län
och Länsrätten i Kronobergs län är inte övertygade om behovet av en
lagändring. Näringslivets Skattedelegation anser inte att kommittén visat att
ett borttagande av möjligheten till kontroll av löpande beskattningsår
innebär konkreta hinder i revisionsarbetet. Delegationen har det bestämda
intrycket av att i de flesta av de av kommittén åberopade fallen är omstän-
digheterna sådana att granskning kan ske redan med stöd av nuvarande
regler. Delegationen kan endast tänka sig att revision av löpande år om det
föreligger synnerliga skäl. Det kan gälla enstaka fall av handräckning eller
uppgiftslämnande inom ramen för EU-medlemskapet, betalningssäkring och
andra fall när den skattskyldige i väsentlig omfattning ej fullgjort sina
skyldigheter i fråga om redovisning av skatter och avgifter. Föreningen
Auktoriserade Revisorer anser att det skall krävas domstolsprövning och
finnas ett krav på synnerliga skäl för revision av löpande år. Advokat-
samfundet anser att intrång i den privata sfären inte skall tillåtas innan någon
redovisningsskyldighet mot staten uppkommit. Sveriges Redovisnings-
konsulters Förbund anser att möjligheten att granska material som ännu inte
kontrollerats internt i företaget leder till orimliga konsekvenser. Som
exempel nämns att felaktigheter som upptäcks i samband med löpande
avstämningar eller bokslutsavstämningar normalt rättas av företaget självt
477
eller dess redovisningskonsult så att korrekta uppgifter lämnas när
beskattningsåret är avslutat. Någon avvikelse föreligger därmed inte i det
material som granskas for avslutat beskattningsår. Vid en löpande revision
skulle den situationen kunna uppkomma att företaget inte hunnit konstatera
avvikelsen själv och rätta den. Förbundet ifrågasätter vilka konsekvenser en
sådan avvikelse kan få vid löpande revision. Ett annat skäl till att rätt bild
inte kan erhållas vid en revision av löpande beskattningsårs handlingar är att
vissa transaktioner inte kan karaktäriseras korrekt förrän beskattningsåret är
avslutat. Vid bokslutsarbetet är det inte ovanligt att klassificeringar
omprövas när en helhetsbild av beskattningsåret föreligger. Förbundet har
lämnat en rad exempel på detta. Även Företagens Uppgiftslämnardele-
gation anser att skattekontrollen bör anknyta till deklarations- eller uppgifts-
skyldighet och att förslaget innebär för långtgående möjligheter för skatte-
myndigheten att hämta in uppgifter. Svenska Revisorsamfundet anser att
möjligheten till revision under löpande period inte bör införas som en
generell regel. I vart fall bör tillämpningsområdet begränsas avsevärt.
Skälen för regeringens förslag: Före den 1 juli 1994 fanns det en
möjlighet att företa revision för kontroll av det löpande beskattningsåret.
Ändringen motiverades med att revisionsinstitutet borde användas endast för
kontroll av om en deklarations- eller uppgiftsskyldig fullgjort sina
skyldigheter enligt skatteförfattningarna. Den enskilde skall ha haft
möjlighet att fullgöra sina skyldigheter innan kontroll sker. Innan dess finns
inget att kontrollera (prop. 1993/94:151 s. 81). Skatteflyktskommittén och
skatteförvaltningen har kritiserat denna slutsats och anfört att en möjlighet
att besluta om revision för kontroll av löpande år i vissa fall är nödvändig.
Som skäl har anförts bl.a. att det vid kontroll av fåmansföretag och dess
delägare finns behov av att under löpande beskattningsår stämma av avräk-
ningskontot mellan företaget och delägaren och att möjlighet till revision av
löpande år behövs för att få underlag i fråga om betalningssäkring. Vidare
har man pekat på de långa tidsperioder som kan förflyta innan räkenskaper-
na kan bli föremål för någon som helst kontroll t.ex. vad gäller företag med
brutna räkenskapsår om företaget inte är registrerat till mervärdesskatt eller
som arbetsgivare. Samma sak gäller om mervärdesskatt skall redovisas i den
särskilda självdeklarationen. En möjlighet att revidera löpande period
behövs också när företag utnyttjar att de har olika räkenskapsår i skatteun-
dandragande syften och vid skalbolagstransaktioner för att så fort som
möjligt kunna säkra uppgifter ur räkenskaperna innan skalbolaget töms eller
säljs till en så kallad målvakt.
Redan nuvarande bestämmelser ger viss möjlighet till kontroll av det
löpande beskattningsåret. Av motivuttalanden till ändringarna i revisions-
reglema i juli 1994 framgår att det löpande beskattningsårets handlingar får
granskas så länge syftet är en kontroll av avslutade perioder (prop.
1993/94:151 s. 81). Enligt vår bedömning är det viktigt att detta kan ske.
Ofta är det helt nödvändigt för att det i efterhand skall vara möjligt att
bedöma bokföringens tillförlitlighet att se hur pågående transaktioner bok-
förs. En sådan viktig och grundläggande bestämmelse bör dock komma till
klart uttryck i lagtexten. De möjligheter till tredjemansrevision som vi före-
slår (se avsnitt 27.3.1) kommer också att innebära att en hel del av bristerna
Prop. 1996/97:100
Del 1
478
i nuvarande ordning kommer att läkas. Inom ramen för en tredjemans-
revision blir det möjligt att t.ex. under löpande beskattningsår stämma av
avräkningskontot mellan fåmansföretaget och dess delägare. Det förslag om
tredjemansrevision som vi lagt fram är dock inte tillräckligt.
Enligt regeringens bedömning bör en revision också få företas för att
kontrollera att den reviderade, om deklarations- eller annan uppgiftsskyldig-
het ännu inte inträtt, har förutsättningar att fullgöra skyldigheterna på ett
tillförlitligt sätt senare. En viktig omständighet som legat till grund för vårt
ställningstagande är att kontrollen av företag med brutna räkenskapsår
allvarligt försvårades när möjligheten till revision av löpande period togs
bort. Om ett företag inte är registrerat till mervärdesskatt eller som
arbetsgivare kan det gå långt mer än ett år efter bokslutet innan räkenska-
perna kan bli föremål för någon som helst kontroll. Ta t.ex. ett företag som
startat den 1 januari år 1. Om företaget har brutet räkenskapsår per den 1 juli
inträffar deklarationstidpunkten för det första året först den 31 mars år 3.
Det hinner alltså gå 27 månader innan kontroll kan ske. Enligt de nyligen
införda reglerna om mervärdesskatteperioder får mervärdesskatt normalt
redovisas i den särskilda självdeklarationen om beskattningsunderlagen för
beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor. I
de fall så sker kan också brutna räkenskapsår innebära att det går mycket
lång tid innan kontroll kan ske. I båda dessa fall är argumentet för en
ändring av revisionsreglema således att det kan gå mycket lång tid innan
kontroll kan ske, eftersom redovisningsperioderna är långa och att vårt
förslag om tredjemansrevision inte ger befogenhet att utföra revision i dessa
fall.
Vikten av att vid misstanke om skalbolagstransaktioner, eller vid
bolagsplundring, kunna säkra uppgifter ur räkenskaperna innan bolaget töms
eller säljs till en så kallad målvakt bör också betonas i detta sammanhang.
Om ett bolag som avregistrerats från mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter
under år 1 ändrar räkenskapsår från kalenderår till att omfatta tiden den 1
maj till den 30 april år 2, kan revision inte företas förrän tidigast den 31
mars år 3. Detta gäller även om skattemyndigheten kan befara oegentlighe-
ter. Farhågorna kan t.ex. grundas på att ett företag fått oseriösa ägare eller
att ett företag som tidigare haft en relativt låg eller konstant aktivitet plöts-
ligen börjar att delta i omfattande eller avancerade affärer. Affärer som kan
ligga utanför företagets normala verksamhetsområde och som kan ha stora
skattekonsekvenser. Misstankarna kanske inte går att belägga på ett sådant
sätt att det är befogat att inleda en förundersökning eller än mindre tillämpa
reglerna om husrannsakan. En bolagsplundrare kan i den situationen agera
helt ostört utan att beskattningsunderlaget kan kontrolleras. Om revision är
möjlig kan skattemyndigheten säkra uppgifter ur bokföringen innan den
försvinner eller förstörs. En revision kan också behöva göras för att få ett
bättre underlag för kommande skattebeslut och uppgifterna kan vara
betydelsefulla för bedömningen av om betalningssäkring kan tillgripas.
Även om de situationer som nu beskrivits inte är vanligt förekommande är
det enligt regeringens bedömning oacceptabelt att skattemyndigheten i dessa
och i liknande situationer inte skall kunna göra en kontroll av handlingarna
i rörelsen. I sammanhanget kan nämnas att skatteförvaltningen sedan några
Prop. 1996/97:100
Del 1
479
år uppmärksammat en ökande frekvens av skalbolagstransaktioner. Genom
att följa ett antal sedan tidigare kända aktörer har handeln under åren 1995-
96 uppskattats till 2 000 bolag per år.
En annan omständighet som med skärpa talar för att låta skattekontroll-
verksamheten avse iakttagelser av aktuella förhållanden är att förutsätt-
ningarna för en korrekt beskattning ökar på vissa områden där kontrollbe-
fogenhetema i dag är som sämst. Det gäller t.ex. affärsverksamhet som
riktar sig direkt till enskilda konsumenter och där kvitto ej efterfrågas. En
kontroll som enbart går ut på eftergranskning av skriftligt material ger i
många fall inte ett tillräckligt underlag för bedömningen av om redovisning-
en motsvarar verkliga förhållanden.
Ibland har också framförts att det i många fall är till hjälp för den
skattskyldige att skattemyndigheten genom att kontrollera det löpande be-
skattningsåret kan påpeka fel och brister som den skattskyldige härigenom
får en möjlighet att rätta till. Upplysningar av detta slag bör skatteförvalt-
ningen normalt kunna tillhandahålla inom ramen för sin serviceskyldighet
och detta bör i sig inte motivera en ändring av revisionsreglema.
Det är givetvis så att den som revideras för löpande period i de allra flesta
fall kommer att se till att de händelser som skatterevisom får kännedom om
vid kontrollen redovisas på ett korrekt sätt och att han i övrigt kommer att
beakta de påpekanden som görs av skatterevisom. Nyttan av en revision av
löpande period har därför på den grunden ifrågasatts. Det kan emellertid
vara av stort intresse för bedömningen av en redovisad period att välja ut ett
antal dagar för att göra en allmän bedömning av om redovisade uppgifter för
perioden förefaller rimliga eller inte. En sådan mer allmän bedömning av en
verksamhet kan också ge en bättre indikation på verksamhetens redovis-
ning, eller i vart fall vara ett viktigt komplement till ett efterföljande mer
formellt bokförings- eller redovisningstekniskt betraktelsesätt. Det är dock
som Sveriges Redovisningskonsulters förbund påpekat viktigt att beakta att
vissa avvikelser normalt rättas vid intem kontroll och att klassificeringar av
vissa transaktioner inte rätt kan bedömas förrän perioden avslutats.
Sammanfattningsvis framstår således en möjlighet till revision avseende
löpande period enligt regeringens bedömning i vissa fall som nödvändig för
att skattekontrollen skall kunna bedrivas på ett effektivt och ändamålsenligt
sätt. Syftet med kontrollen bör vara att kontrollera att förutsättningar finns
att fullgöra uppgiftsskyldighet, som kan antas uppkomma, på ett tillförlitligt
sätt. Förslaget föranleder i den delen en ändring i 3 kap. 8 § TL och 3 kap.
7 § LPP. Bestämmelsen i 14 kap. 7 § skattebetalningslagen bör också
utformas på motsvarande sätt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
480
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Den reviderade skall i regel underrättas om
revisionsbeslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse för
kontrollen att företa kassakontroll, lagerinventering eller liknande fysisk
kontroll får dock underrättelse ske senast i samband med att revisionen verk-
ställs om kontrollen annars kan mista sin betydelse.
Kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Kommittén föreslår dock en generell möjlighet att underrätta den
reviderade om revisionsbeslutet senast i samband med att revisionen
verkställs.
Remissinstanserna: Statskontoret anser att det inte är motiverat att tillåta
överraskningsrevision utan domstolskontroll. Riksskatteverket tillstyrker
kommitténs förslag, men anser att enligt lag endast granskningsledare skall
få fatta beslut om underrättelse först i samband med verkställighet. Varken
Kammarrätten i Stockholm eller Länsrätten i Stockholms län anser att
kommitténs argument har sådan tyngd att ändringen framstår som motive-
rad. JO anser att det inte är lämpligt att införa regler om överrasknings-
revision i ett samverkansforfarande eftersom den reviderade kan komma i
en situation med en uppenbar karaktär av tvång över sig. Föreningen
Auktoriserade Revisorer, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Rev is ors am-
fundet och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har liknande uppfatt-
ningar. Näringslivets Skattedelegation anser att förslaget ger skattemyndig-
heterna för vidsträckta befogenheter och att den reviderade direkt hamnar
i underläge mot skattemyndigheten. Delegationen anser att det direkt i lagen
bör skrivas in en skyldighet for skattemyndigheten att både muntligen och
skriftligen underrätta den reviderade om vilka rättigheter denne har.
Sveriges Arbetsgivareförening anser att det inte räcker med sådan under-
rättelse och avstyrker förslaget. Advokatsamfundet anser att förslaget är ett
kringgående av rättssäkerhetsgarantiema i tvångsåtgärdslagen.
Skälen för regeringens förslag: Med överraskningsrevision avses i det
följande att en revision företas utan att den reviderade i förväg underrättats
om revisionsbeslutet. Verkställandet av en revision skall enligt nuvarande
regler föregås av en underrättelse till den reviderade. Endast om det finns en
påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska det
som får granskas, inventeras eller besiktigas får revision i verksamhets-
lokalen genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall
ske. Beslut om detta kan fattas endast med stöd av 5 § andra stycket eller 7 §
tvångsåtgärdslagen. Detta innebär att beslut om avvikelse från underrättel-
sekravet normalt skall beslutas av domstol.
Bakgrunden till de nuvarande reglerna om underrättelse om revision är
att lagstiftaren velat markera att en revision normalt skall bedrivas i
samverkan med den reviderade. En revision som företas utan att den
reviderade i förväg underrättats om att revision skall ske har ansetts
innehålla ett sådant påtagligt element av tvång att den endast bör få företas
i form av en tvångsåtgärd (prop. 1993/94:151 s. 85). Tvångsåtgärderna skall
31 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
481
vara klart avskilda från de vanliga revisionsbestämmelsema och också
kringgärdas av rättssäkerhetsgarantier, främst i form av domstolsprövning.
Kommittén har inte föreslagit någon grundläggande ändring av den
nuvarande principiella skillnaden mellan revisionsförfarandet som sådant
och de tvångsmedel som kan användas under revisionsförfarandet. Flera
remissinstanser har dock ansett att skiljelinjen mellan tvång och frivillighet
blir otydlig genom förslaget att generellt tillåta att revisionsbeslutet
överlämnas först i samband med verkställigheten.
Utgångspunkten i revisionsreglema är att skattemyndigheten alltid har
rätt att besluta om revision och att revisionen skall genomföras. En revision
bygger därför på att den reviderade både har rättigheter och skyldigheter
även om den sker i samverkan. Samverkansförfarandet är därför inte
frivilligt i den bemärkelsen att den reviderade har inflytande över om
revisionen över huvud taget skall ske eller inte. Den närmare innebörden av
samverkansförfarandet anges i 3 kap. TL. Där står bl.a. att revisionen skall
bedrivas på ett sådant sätt att den inte hindrar verksamheten och att den
endast kan ske hos den reviderade om han medger det (10 §). I den
reviderades skyldigheter ligger t.ex. att han skall tillhandahålla revisorn de
handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen (12 §).
Motsvarande bestämmelser finns även i 3 kap. LPP. Om revisionen inte kan
bedrivas i samverkan kan tvångsåtgärdslagens regelsystem träda in.
Taxeringslagen i sig ger inte skattemyndigheten befogenheter att mot den
reviderades vilja genomföra revisionen.
Reglerna om ramarna för en revision som sker under samverkan kan
således inte läsas fristående från reglerna om de åtgärder som kan vidtas
med stöd av tvångsåtgärdslagen. Gränserna för den reviderades rättigheter
och skyldigheter bestäms ytterst av när tvångsåtgärder kan komma i fråga.
Tvångsåtgärdslagen innebär bl.a. att en reviderad som vägrar ställa upp på
skatterevisoms krav vid en revision kan få en domstolsprövning av hur långt
hans rättigheter och skyldigheter sträcker sig i det enskilda fallet. Detta
gäller i princip oavsett vilken anledning den reviderade har för sin vägran.
Enligt regeringens bedömning är det ett viktigt rättssäkerhetskrav att den
grundläggande skiljelinjen mellan revisionsinstitutet och tvångsåtgärderna
upprätthålls. Detta innebär dock inte med automatik att regleringen av den
skattskyldiges rättigheter och skyldigheter under samverkansförfarandet inte
kan ändras. Revisionsinstitutet bör dock, i likhet med vad kommittén
föreslagit, även i fortsättningen bygga på samverkan. Först om ett samver-
kansförfarande inte är möjligt skall tvångsåtgärder, kringgärdade av
särskilda rättssäkerhetsgarantier, kunna tillgripas.
En möjlighet att lämna en underrättelse först vid verkställigheten bör
komma i fråga endast om det är sakligt motiverat och med bibehållande av
den beskrivna skiljelinjen mellan tvång och frivillighet.
Kommittén har ansett att möjligheten till underrättelse först i samband
med verkställighet är nödvändig för att vissa betydelsefulla kontrollmetoder
skall kunna företas utan att bli helt verkningslösa. Som exempel nämns
kassakontroller och lagerinventeringar. Kommittén anser att det inte är
rimligt att skattemyndigheten måste ansöka om tvångsåtgärder så fort den
vill företa en kassakontroll. Regeringen delar den bedömningen. En
Prop. 1996/97:100
Del 1
482
kassakontroll torde i de flesta fall kunna genomföras i samverkan med den
reviderade. En kassakontroll är dock till sin natur sådan att den skulle bli
meningslös om den reviderade i förväg underrättades om kontrollen. Att
sådan kontroll de facto alltid skall hanteras som en tvångsåtgärd är olämpligt
från såväl effektivitets- som integritetsynpunkt. Ett förfarande med
tvångsåtgärder torde i vissa fall vara mer ingripande från integritetssynpunkt
än en kassakontroll som genomförs i samverkan. En underrättelse om
revision först i samband med verkställande av beslutet påverkar inte heller
den grundläggande skillnaden mellan tvång och frivillighet. Underrättelse
i förväg bör dock även i fortsättningen utgöra det normala förfarandet.
Vi föreslår därför att underrättelse i samband med verkställighet skall få
komma i fråga endast vid kassakontroller, lagerinventeringar och liknande
åtgärder eftersom behovet där att göra kontrollen utan föregående underrät-
telse är särskilt uttalat och sådana åtgärder vanligen är av mer kortvarig
natur och mindre ingripande än en fullständig genomgång av bokföringen.
Det finns en risk i att en reviderad som underrättas om revisionsbeslutet
först i samband med verkställigheten i högre grad än annars kan uppfatta det
som att han hamnat i en situation med begränsade valmöjligheter. Det går
inte heller att bortse från att ett samtycke kan påverkas av ett bakomliggande
hot om tvång. Den typen av påverkan kan emellertid uppkomma även i
andra skeden av revisioner och detta trots att den reviderade underrättats i
förväg. Det bör dock i sådana situationer som nu diskuteras ställas extra
stora krav på skattemyndighetens agerande. Den reviderade bör givetvis få
information om vad en revision innebär och om sina rättigheter och
skyldigheter samt möjligheten till domstolsprövning. I dag sker underrättelse
genom att den reviderade tillsammans med beslutet om revision får en bro-
schyr som återger revisionsreglema. Vi anser inte att det är befogat att i lag
ange att detta skall ske, men utgår från att information om vad en revision
innebär kommer att överlämnas till den reviderade även i fortsättningen.
Mot bakgrund av det anförda föreslås att huvudregeln alltjämt skall vara
att den reviderade skall underrättas om beslutet om revision innan
verkställandet av revisionen, men att underrättelse skall få ske i samband
med att revisionen verkställs, om det är av betydelse med sådan kontroll
som avses i 3 kap. 11 § andra stycket TL eller i fråga om punktskattekontroll
motsvarande föreskrift i 3 kap. 11 § LPP. De kontroller som avses rör sådant
som t.ex. kassa- och lagerinventering m.m.
Regeringen har övervägt frågan om bestämmelsen om underrättelse först
i samband med verkställighet skall knytas till något särskilt rekvisit för att
betona att det är fråga om en undantagsregel som endast skall användas när
det är befogat. Som anförts i det föregående anser vi att det inte med
automatik bör vara fråga om en tvångssituation och att åtgärden därför inte
bör regleras i tvångsåtgärdslagen. Ett krav för att underrättelse skall få ske
först i samband med verkställighet bör dock vara att kontrollen annars kan
mista sin betydelse. I och med detta krav tydliggörs att sådan underrättelse
skall användas endast när kontrollen annars skulle te sig meningslös t.ex.
just vid kassakontroller och dylikt. I första hand blir det skattemyndigheten
som får avgöra hur underrättelse skall ske. Först om den reviderade vägrar
att gå med på en kontroll som inte föregåtts av en underrättelse och om
Prop. 1996/97:100
Del 1
483
skälen för vägran uppfattas som tredska bör en tvångssituation anses ha
uppkommit. I ett sådant skede bör en prövning ske inom ramen för
tvångsåtgärdslagen, vilket innebär att den reviderades rättssäkerhetsgarantier
tryggas.
Riksskatteverket har i sitt remissyttrande fört fram att beslut skall få fattas
endast av granskningsledare. Enligt vår bedömning är det olämpligt att föra
in begreppet granskningsledare i taxeringslagen och lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter eftersom begreppet i övrigt endast förekommer
i fråga om åtgärder inom ramen för tvångsåtgärdslagen. Vi utgår dock från
att endast särskilt kvalificerade revisorer skall få verkställa beslut där den
reviderade underrättas om revisionsbeslutet först i samband med verkställig-
het. Detta bör kunna åstadkommas i administrativ ordning.
Förslagen medför ändringar i 3 kap. 9 § TL och 3 kap. 8 § LPP. Genom
en hänvisning i 14 kap. 7 § skattebetalningslagen blir 3 kap. 9 § TL
tillämplig också på revision enligt skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Om den reviderade försatts i konkurs när revisionen
avslutas skall skattemyndigheten lämna över omhändertagna handlingar till
konkursförvaltaren. Skattemyndigheten skall underrätta den reviderade om
att handlingarna lämnats till konkursförvaltaren.
Kommitténs förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som särskilt yttrat sig över denna
fråga har tillstyrkt förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 12 a § TL och 3 kap. 14 §
LPP skall räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till
revisom så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas
till den reviderade. Det blir allt vanligare att konkursförvaltare begär att få
ut de handlingar som berör konkursboet direkt från skattemyndigheten efter
avslutad revision. Med hänsyn till nyssnämnda bestämmelse råder det
osäkerhet om skattemyndigheten kan bevilja en sådan framställan.
Enligt 7 kap. 12 § konkurslagen (1987:672) skall förvaltaren snarast ta
hand om gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boet.
Gäldenären skall således över huvud taget inte förfoga över dessa handling-
ar. Det är då naturligtvis inte lämpligt att skattemyndigheten efter avslutad
revision återlämnar handlingar rörande konkursboet till gäldenären. Det bör
framgå direkt av lagen att dessa handlingar i stället skall överlämnas till
konkursförvaltaren. Det kan visserligen förekomma att skattemyndigheten
också haft tillgång till sådana handlingar som inte direkt rör konkursboet
och således inte skall tas om hand av förvaltaren. Det bör dock ankomma på
konkursförvaltaren att göra bedömningen huruvida handlingarna i fråga
berör konkursboet eller inte. Därför bör lämpligen samtliga omhändertagna
handlingar överlämnas till konkursförvaltaren, som i sin tur vidarebefordrar
för konkursboet icke relevanta handlingar till gäldenären.
484
Kommittén har, mot bakgrund av ett förslag från Riksskatteverket,
diskuterat om förutsättningen för att handlingarna skall överlämnas till
konkursförvaltaren skall vara att denne gör en skriftlig framställan om
överlämnande. Bakgrunden till verkets förslag synes vara att verket anser att
det skulle vara alltför betungande för skattemyndigheten att i varje enskilt
fall undersöka om den reviderade försatts i konkurs. Skattemyndighetens
möjligheter att ta reda på om den reviderade försatts i konkurs torde dock
vara bättre än konkursförvaltarens möjligheter att ta reda på om revision
pågår. Enligt 12 § konkursförordningen (1987:916) skall nämligen
tingsrätten genast sända en kopia av kungörelsen om konkursbeslutet till
bl.a. skattemyndigheten, som gör en notering i skatteregistret. Det torde
därför vara en tämligen enkel åtgärd för skattemyndigheten att genom en
kontroll i skatteregistret undersöka om den reviderade försatts i konkurs. Vi
anser därför liksom kommittén, att det framstår som mer rimligt att
skattemyndigheten åläggs att kontrollera huruvida den reviderade försatts
i konkurs. Riksskatteverket har vid remissbehandlingen av kommitténs
förslag inte heller haft något att erinra mot denna ordning.
Förslagen medför ändringar i 3 kap. 12 a § TL och 3 kap. 14 § LPP.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Revisorn skall vid revision få ta prov på varor och
prova kassa-, räknar- och mätapparatur samt annan teknisk utrustning.
Kommitténs förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som särskilt yttrat sig över denna
fråga har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Vid en taxeringsrevision får revisorn
enligt 3 kap. 11 § TL granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som
rör verksamheten om de inte skall undantas. Han får vidare inventera
kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och
byggnader som används i verksamheten.
Vid en revision uppkommer ofta behov av att kontrollera hur kassaappa-
rater och annan apparatur, som exempelvis vågar, är inställda. Det kan
också, särskilt vid bruttovinstberäkningar, uppkomma behov av att ta prov
på varor. Som exempel kan nämnas att man vid granskning av restauranger
kan behöva kontrollera hur mycket öl som ryms i glasen, eller vikten på
pizzadeg. Det är oklart om en sådan befogenhet kan anses följa av 3 kap.
11 § TL. Vi föreslår därför att lagrummet förtydligas på så sätt att revisorn
även får ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt
i verksamheten och prova kassa-, räknar- och mätapparatur samt annan
teknisk utrustning. Motsvarande bestämmelse finns redan i 3 kap. 11 § LPP.
485
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Ett föreläggande om kontrolluppgift enligt 3 kap.
50 a § LSK skall utryckligen få avse uppgift om löpande period.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att ett föreläggande om
kontrolluppgift enligt lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter eller
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter genom en särskild
föreskrift generellt skall få avse uppgift om det löpande beskattningsåret.
Remissinstanserna: Många remissinstanser har som framgår under
avsnitt 27.3.2 varit kritiska till kontroll av löpande beskattningsår.
Skälen för regeringens förslag: Uppgifter till ledning för taxering av
andra än uppgiftslämnaren själv lämnas i fråga om inkomstbeskattning med
stöd av lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter och i form av
kontrolluppgift. Den som är uppgiftsskyldig skall enligt 3 kap. 2 § LSK om
inte annat föreskrivs lämna kontrolluppgift varje år for det föregående
kalenderåret.
Regeringen har i avsnitt 27.3.2 föreslagit att revisioner skall få företas för
att kontrollera räkenskaper och övriga handlingar avseende tid for vilken
deklarations- eller uppgiftsskyldighet ännu inte inträtt. Även kontroller som
sker med stöd av föreläggande enligt 3 kap. 50 a § LSK bör kunna ske for
löpande period. Av utformningen av 3 kap. 50 a § LSK framgår inte att
kontrolluppgiftsskyldigheten begränsats till avslutad period. Mot bakgrund
av avfattningen av 3 kap. 2 § LSK bör dock för att undanröja tveksamheter
en särskild föreskrift om detta tas in i 3 kap. 50 a §.
Möjligheten till föreläggande enligt 3 kap. 50 a § förefaller på inkomst-
skatteområdet tillräcklig för en effektiv tredjemanskontroll under löpande
period. Enligt vår bedömning bör man inte utan en närmare analys införa en
generell regel om att samtliga kontrolluppgifter enligt lagen om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall kunna avse löpande period. Skatte-
kontrollutredningen (Fi 1995:05) har i uppgift att göra en översyn av lagen
om självdeklaration och kontrolluppgifter. Regeringen vill avvakta
Skattekontrollutredningens betänkande och beredningen av detta innan vi
tar ställning till en mer generell reglering i detta avseende.
Motsvarigheten till 3 kap. 50 a § LSK finns på punktskatteområdet i
3 kap. 5 § LPP. I förslaget till skattebetalningslag föreslås en motsvarande
föreskrift i 14 kap. 4 §. Enligt regeringens bedömning finns det inte något
hinder för föreläggande av löpande period enligt dessa paragrafer. Särskilda
föreskrifter om att kontrollupgiftema i dessa lagar får avse löpande period
förefaller därför onödiga.
Uppgifter som behövs för kontroll av uppgiftslämnaren själv kan
inhämtas med stöd av föreläggandebestämmelsen i 3 kap. 5 § TL eller 3 kap.
3 § LPP. Uppgifter får i dessa fall bl.a. inhämtas för kontroll av att
uppgifterna i den förelagdes deklaration är riktiga eller annars for hans be-
486
skattning. Motsvarande regel föreslås också i 14 kap. 3 § skattebetalnings-
lagen. Enligt regeringens bedömning finns det inte heller skäl att ändra dessa
föreskrifter på grund av tillåtandet av revision för löpande beskattnings-
period eftersom ett föreläggande inte kan ersätta den typ av redovisnings-
kontroll som ändringen av revisionsreglema möjliggör.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Bestämmelsen om att den som föreläggs enligt 3 kap.
50 a § andra stycket LSK eller 3 kap. 5 § tredje stycket LPP i stället for att
svara på föreläggandet kan ställa nödvändiga handlingar till skattemyndig-
hetens förfogande för granskning, om föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete for att fullgöra det upphävs.
Kommitténs förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som särskilt har yttrat sig över
förslaget är kritiska till det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 50 a § första stycket LSK
får skattemyndigheten förelägga enskild att lämna kontrolluppgift om
rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått
rättshandlingen. Enligt andra stycket samma lagrum kan den som föreläggs
i stället ställa nödvändiga handlingar till skattemyndighetens förfogande for
granskning, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande
arbete för att fullgöra det. Motsvarande bestämmelse på punktskatteområdet
finns i 3 kap. 5 § tredje stycket LPP.
Den kontroll som utförs enligt dessa bestämmelser är i praktiken en slags
tredjemansrevision som bedrivs under i det närmaste oreglerade former.
Enligt vår bedömning är det inte lämpligt att det i lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter finns en bestämmelse om något som åtminstone i
praktiken är en form av revision, som ligger vid sidan om revisionsreglema
i taxeringslagen. Inte heller i lagen om punktskatter och prisregleringsavgif-
ter är det befogat att ha den här typen av bestämmelse vid sidan av
revisionsreglema. Bestämmelserna torde också bli överflödiga vid ett åter-
införande av bestämmelserna om tredjemansrevision i taxeringslagen och
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vi förutsätter att
skattemyndigheten väljer att hämta in uppgifterna genom en revision om den
som förelagts invänder att fullgörandet av föreläggandet skulle innebära
betydande arbete eller kostnader.
Vi föreslår därför att 3 kap. 50 a § andra stycket LSK och 3 kap. 5 §
tredje stycket LPP upphävs.
487
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Reglerna för tullrevisioner utformas efter motsvaran-
de regler för skatterevisioner och de skillnader som gäller mellan tvångs-
åtgärder och åtgärder som bygger på samverkan klargörs.
Kommitténs förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen anser att kommittén inte
beaktat att en tullrevision inte är samma sak som en taxeringsrevision. En
tullrevision är ett komplement till den fysiska gränskontrollen. Även om
tullrevisioner till stor del är inriktade på tull- och avgiftskontroll gäller en
betydelsefull del av revisionerna kontroll av in- och utförselbestämmelser.
Tullen har vid gränsen mot tredjeland långt gående befogenheter och då
tullrevisionema är ett led i det gränsskyddet torde det inte vara möjligt att
uppnå en enhetlig utformning av revisionsreglema. Generaltullstyrelsen
anser att tvångsåtgärdslagen inte skall vara tillämplig på tullrevisioner och
att regleringen där skall ersättas av en ändrad lydelse av 72 § tullagen.
Beträffande de föreslagna ändringarna i 69, 71 och 75 §§ har styrelsen inget
att invända. Kommittén föreslår ingen ändring av 70 § tullagen. General-
tullstyrelsen anför att fråga uppstått om huruvida en revision som tullmyn-
digheten får besluta om också kan avse kontroller med stöd av tullsam-
arbetsavtal och lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk
tullag. I dessa fall avser kontrollen inte enbart deklarations- eller uppgifts-
skyldigheten enligt EU:s eller svensk lagstiftning utan även uppgifter enligt
tredje lands lagstiftning. För att ingen tveksamhet skall råda föreslår
styrelsen ett nytt tredje stycke i den nämnda paragrafen vari det anges att
revisioner även får genomföras for kontroller enligt tullsamarbetsavtal och
lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag. Riksrevisionsverket
saknar en analys av skillnaderna mellan skatterevision och tullrevision for
att pröva konsekvenserna av en långtgående likformighet. Kammarrätten i
Stockholm har ingen erinran mot de konkreta förslagen men vill bl.a. betona
tullrevisionens karaktär av komplement till den fysiska gränskontrollen. JO
anser att det särskilda yttrandet från Generaltullstyrelsens representant i
kommittén förefaller värt att beakta. Näringslivets Skattedelegation anser
att reglerna bör vara enhetliga på skatte- och tullområdet.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om tullrevision har sedan
länge stämt överens med reglerna om skatterevision. Taxeringslagens
bestämmelser om taxeringsrevision har utgjort en förebild for reglerna om
tullrevision. I juli 1994 ändrades reglerna på skatte- och tullområdet på så
sätt att skillnaden mellan tvångsåtgärder och åtgärder som bygger på
frivillighet tydliggjordes. Utgångspunkten är att tvångsåtgärder skall prövas
av domstol. Detta var i sig inget nytt men skillnaden mellan tvång och
frivillighet gjordes i 1994 års lagstiftningsärende tydligare. Redan tidigare
överensstämde tullens tvångsbefogenheter med skattemyndigheternas
befogenheter. Gemensamma bestämmelser om tvångsåtgärder fanns i
bevissäkringslagen (1975:1027) for skatte- och avgiftsprocessen.
488
De ändringar i revisionsreglema som trädde i kraft den 1 juli 1994 Prop. 1996/97:100
innebar bl.a. att tullmyndigheten - i likhet med skattemyndigheten - inte De' 1
längre fick företa tredjemansrevision och vid behov bestämma tid och plats
för revisionen (SFS 1994:476). Tvångsåtgärdslagen är - i likhet med den
tidigare bevissäkringslagen - tillämplig även vid kontroll enligt tullagen.
Härefter har dock den dåvarande tullagen upphört att gälla. I och med att
Sverige blev medlem i EU gäller i stället rådets förordning (EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex for
gemenskapen (EGT nr 302 19.10 1992), vilken kompletteras av den nya
tullagen. I denna lag har tullmyndigheten återfått de tidigare befogenheterna.
Enligt 70 § tullagen får tullmyndigheten besluta om revision hos den som är
eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftning-
en samt den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av betydelse
för kontrollen av annans deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas
ur handlingar som rör verksamheten. Enligt 72 § andra stycket tullagen får
tullmyndigheten om det behövs bestämma tid och plats för revisionen.
Revisionen får dock inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan
kl. 19.00 och kl. 8.00 Vidare skall revisionen ske hos den reviderade om han
begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Någon
ändring av tvångsåtgärdslagen skedde inte i det sammanhanget.
Tullagen gäller i huvudsak import eller export av varor från eller till
tredje land. Huvudregeln är förtullning och kontroll vid gränsen. För varor
som står under tullkontroll finns möjligheter till särskilda kontrollmetoder
innefattande såväl dokumentkontroll som kontroll av fysisk natur.
Generaltullstyrelsen har möjlighet att ge tillstånd till förenklat hemtagnings-
förfarande där redovisningen i huvudsak sker efter gränspassagen. Vid
sådan efterkontroll finns möjlighet till motsvarande kontroller som på
skatteområdet, huvudsakligen föreläggande och revision. Vid brottsmisstan-
ke kan straffprocessuella tvångsmedel tillgripas. För kontroll av EU-intema
varuförflyttningar finns möjlighet till kontroll enligt lagen (1996:701) om
tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom EU.
Befogenheterna i den lagen gäller också kontroll av viss anmälnings-
skyldighet enligt tullagen (jfr 9 a § tullagen).
Bestämmelsen i 70 § tullagen överensstämmer med förslaget att
återinföra tredjemansrevision, även om utformningen är något annorlunda.
Utformningen kan dock härledas direkt ur artikel 78.2 i tullkodexen, vilken
förutsätter att kontroll får genomföras hos deklaränten eller varje annan
person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblandad i aktuella
förfaranden samt hos varje annan person som innehar kommersiella
dokument eller data beträffande förfarandena i äffärssyfte. Kommittén
föreslår därför inte någon ändring i denna del.
Kommittén har som framgått inte föreslagit ett återinförande av
skattemyndighetens rätt att vid behov bestämma tid och plats för revisionen.
En sådan ordning har bedömts vara oförenlig med ett system som bygger på
att revisioner normalt skall ske i samverkan mellan den reviderade och
skattemyndigheten. Detta grundläggande resonemang gäller givetvis också
de revisioner som genomförs av tullmyndigheterna. Det finns en strävan att
förfarandereglema på skatte-, avgifts- och tullområdena skall vara så
489
likformiga som möjligt. Därför bör en annorlunda reglering i tullagen accep-
teras endast om den framstår som nödvändig för att tullmyndigheten skall
kunna genomföra sina kontroller. Den lagändring som genomfördes i
tullagen motiverades med att den ansågs nödvändig for anpassningen till
tullkodexen (se prop. 1994/95:34 s. 154). I artikel 78.2 i tullkodexen dras
dock endast ramarna upp för tullmyndighetens kontroll i efterhand av
deklarationer. Den närmare utformningen av förfarandereglema, hur och i
vilken ordning kontrollen skall ske, har överlåtits till de enskilda länderna
att besluta om.
Regeringen delar kommitténs uppfattning att anpassningen till tullkodex-
en inte förutsätter att det i tullagen finns en bestämmelse om att tullmyndig-
heten vid behov får bestämma tid och plats för revisionen. Tullmyndigheten
är ju - på samma sätt som skattemyndigheten - tillförsäkrad en möjlighet att
genomföra kontroller utan den reviderades samtycke inom ramen för tvångs-
åtgärdslagen. Det bör som kommittén påpekat framhållas att den befogenhet
tullmyndigheten har att vid behov bestämma tid och plats inte innebär, och
har aldrig inneburit, en rätt att med tvång genomdriva en revision mot den
reviderades vilja. Den nuvarande utformningen av 72 § tullagen är oklar på
den punkten. Enligt regeringens uppfattning är det som redan nämnts under
avsnitt 27.3.3 ett viktigt rättssäkerhetskrav att den grundläggande skillnaden
mellan revisionsinstitutet som sådant och tvångsåtgärderna hålls klar. Frågan
måste . >ckså bedömas mot bakgrund av det skydd mot husrannsakan och
likn^.de intrång som 2 kap. 6 § regeringsformen innebär liksom den
Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna.
Sammantaget finner regeringen att bestämmelserna i tullagen bör
utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser inom skattelagstift-
ningen. Vi föreslår därför att bestämmelsen i tullagen om tullmyndighetens
rätt att vid behov bestämma tid och plats för revisionen skall tas bort och att
72 § andra stycket tullagen utformas på samma sätt som 3 kap. 10 § andra
stycket TL. Vi föreslår vidare att 71 § tullagen beträffande underrättelse om
revision skall ändras på så sätt att den reviderade skall underrättas om
beslutet senast i samband med att revisionen verkställs. Om det är av
betydelse för kontrollen med inventering eller liknande fysisk kontroll får
dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs om
kontrollen annars kan mista sin betydelse. I sistnämnda paragraf bör också
tas in en bestämmelse om att tullmyndigheten då revision genomförs för
granskning av annan än den som revideras får utesluta uppgift om vem eller
vilken rättshandling granskningen avser.
Bestämmelsen om tredjemansföreläggande i 69 § tullagen har utformats
på huvudsakligen samma sätt som 3 kap. 50 a § LSK. Således kan, enligt
paragrafens andra stycke, den som föreläggs, om föreläggandet medför att
han måste lägga ned ett betydande arbete for att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till tullmyndighetens förfogande för granskning.
Såsom anförts beträffande bestämmelsen i lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter (se avsnitt 27.4.2) är det i praktiken fråga om en
tredjemansrevision. Vi föreslår - med hänsyn till att det även i tullagen finns
andra bestämmelser om tredjemansrevision - att bestämmelsen upphävs.
Prop. 1996/97:100
Del 1
490
Ändamålet med tullrevisioner
Enligt 70 § tullagen får en revision avse att kontrollera att deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och fullstän-
digt. Tullmyndighet får besluta om revision hos den som är eller kan antas
vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt hos den
som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av betydelse av annan
persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som
rör verksamheten. Generaltullstyrelsen ifrågasätter om det inte i tullagen bör
anges att revisioner även får genomforas för kontroller enligt lagen
(1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
Lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag innebär att
regeringen i den mån det påkallas av överenskommelse mellan Sverige och
främmande stat om ömsesidigt bistånd för att förhindra, utreda och beivra
brott mot tullag, får föreskriva att genom svensk tullmyndighet bistånd skall
lämnas tullmyndighet i den främmande staten med utredning rörande brott
mot tullag i den staten. Bestämmelserna gäller förutom vid sådan utredning,
även vid bistånd enligt förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981
om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter
samt om samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen for att
säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen. Med
tullag förstås därvid sådana bestämmelser i lag eller annan författning om
införsel, utförsel eller transitering, som avser tullar eller andra allmänna
avgifter eller rör förbud, inskränkningar eller kontrollåtgärder beträffande
varu- eller valutatrafiken.
I 2 § lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag anges att
bestämmelserna i 1, 4-9, 13 och 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig
handräckning i skatteärenden, bestämmelserna om förundersökning och
tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, bestämmelser-
na i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken samt bestämmelserna i 1 § lagen
(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse, vars
tillämpning förutsätter att misstanke föreligger mot någon, får dock inte
tillämpas. Tvångsmedel får inte användas i syfte att möjliggöra förverkande
av egendom. Vad som i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
sägs om Riksskatteverket skall härvid i stället avse Generaltullstyrelsen. Vid
tillämpning av bestämmelse om tvångsmedel skall fängelse motsvaras av
frihetsstraff enligt den andra statens lag. Lagen innehåller även bestämmel-
ser om beslag och laga domstol i frågor som rör förundersökning och
tvångsmedel.
Om det påkallas av överenskommelse som avses i 1 § får regeringen
föreskriva, att med brott mot tullag skall jämställas sådan överträdelse av
tullag for vilken påföljd kan ådömas av administrativ myndighet, om
beslutet om påföljd kan underkastas prövning av domstol.
Revisionsreglema i tullagen syftar som inledningsvis nämnts till att
kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten enligt tullagstift-
ningen fullgjorts riktigt och fullständigt. Även om brottsmisstankar kan upp-
komma under en revision måste man emellertid skilja mellan en vanlig
Prop. 1996/97:100
Del 1
491
revision under samverkan och en brottsutredning. Brottsutredningar bedrivs
generellt som förundersökning med speciella tvångsmedel och med särskilda
krav på rättssäkerhet. Delar av problematiken kring detta har nyligen
behandlats av Skattekontrollutredningen i betänkandet Artikel 6 i Europa-
konventionen och skatteutredningar ( SOU 1996:116). Denna skillnad är
grundläggande även på tullens område (jfr 23 kap. rättegångsbalken och
13 § lagen [1960:418] om straff för varusmuggling). Lagen om utredning
angående brott mot utländsk tullag knyter således snarare an till reglerna om
förundersökning än till revisionsreglema. Bestämmelsen i 70 § tullagen bör
därför inte ändras i berört hänseende.
En fråga med beröringspunkter med det anförda är huruvida en revision
som tullmyndigheten får besluta om också kan avse kontroller med stöd av
tullsamarbetsavtal. Generaltullstyrelsen har i sitt remissyttrande anfört att
fråga uppstått om huruvida en revision som tullmyndigheten får besluta om
också kan avse kontroller med stöd av tullsamarbetsavtal. Inget hindrar att
revisioner utförs med stöd av tullsamarbetsavtal så länge som revisionen
faller inom ramen för 70 § tullagen vad gäller ändamål och personkrets.
Främst torde det därvid bli aktuellt att tillämpa reglerna om tredjemans-
revision.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens bedömning och förslag: Rekvisitet påtaglig risk för att
tvångsåtgärd skall kunna beslutas ändras inte.
En tvångsåtgärd skall kunna vidtas även då sabotagerisken gäller det som
får provas och skall kunna avse såväl undanhållande och förvanskande som
förstörande av relevant material.
Interimistiskt beslut om tvångsåtgärd skall få fattas om det finns en
påtaglig risk att handlingar av betydelse för kontrollen eller det som får
inventeras, besiktigas eller provas undanhålls, förvanskas eller förstörs innan
länsrätten kan fatta beslut.
Bestämmelserna om granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift ändras till att endast avse personer som inte kan bli föremål
för revision. En sådan åtgärd skall endast få beslutas om det finns en
påtaglig risk för sabotage.
Om länsrätten ändrar ett beslut om tvångsåtgärd skall rätten få besluta att
omhändertagna handlingar skall återlämnas och övriga insamlade uppgifter
förstöras.
Forumregeln i tvångsåtgärdslagen ändras på så sätt att länsrätten i det län
där den som åtgärden avser hade sin hemortskommun den 1 november året
före det år då framställningen görs skall pröva ansökan om tvångsåtgärd
m.m. Motsvarande ändring görs i forumregeln i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter tullar och avgifter.
492
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att rekvisitet påtaglig risk
i tvångsåtgärdslagen skall ändras till särskild risk. Kommitténs förslag i
övrigt stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Kommittén har
dock föreslagit att bestämmelserna om granskning utan föregående föreläg-
gande om kontrolluppgift upphävs. Frågan om ändring av forumregeln har
inte tagits upp av kommittén.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att domstolarnas krav på
bevisning har varierat och att kravet på när påtaglig risk ansetts föreligga i
vissa fall satts for högt. Genom att ändra rekvisitet till särskild risk
överensstämmer lagtexten bättre med förarbetena till lagen. Riksskatteverket
har hemställt att forumregeln i tvångsåtgärdslagen förtydligas i enlighet med
regeringens förslag. Statskontoret ser ingen anledning att ändra riskrekvisitet
innan ytterligare erfarenheter av lagstiftningen vunnits. Kammarrätten i
Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län och
Länsrätten i Kronobergs län, JO samt Föreningen Auktoriserade Revisorer
och Näringslivets Skattedelegation har liknande uppfattningar.
Remissinstanserna har i den mån de särskilt uttalat sig om övriga frågor
i allt väsentligt tillstyrkt förslagen. Riksskatteverket har dock avstyrkt att
bestämmelserna om granskning utan föregående föreläggande om kontroll-
uppgift upphävs.
Riskrekvisitet
Rekvisitet påtaglig risk aktualiseras både vad gäller revision i den revidera-
des verksamhetslokaler och vid eftersökande och omhändertagande av
handlingar (se 5-8 §§ tvångsåtgärdslagen). De nämnda tvångsåtgärderna får
beslutas om det finns en påtaglig risk att t.ex. handlingar kommer att
undanhållas eller förvanskas. Kommittén har från vissa skattemyndigheter
fångat upp att rekvisitet påtaglig risk anses ställa för höga krav på bevisning.
Kommittén har också anfört att det förefaller finnas en motsättning mellan
lagtexten och kommentarerna i förarbetena.
Kommittén har konstaterat att lagstiftaren inte haft for avsikt att lägga
kravet på när sabotagerisk skall anses föreligga särskilt högt. Av förarbetena
framgår att man med uttrycket påtaglig risk inte avser att det skall vara fråga
om en mer överhängande risk, utan endast att risken skall kunna beläggas
i det enskilda fallet (jfr prop. 1993/94:151 s. 102). Det nämns att det bör
finnas någon konkret omständighet i det enskilda fallet som talar för
sabotagerisk. Proportionalitetsprincipen, vilken innebär att vikten av
tvångsåtgärden skall uppväga det intrång eller men som åtgärden innebär,
tillmäts stor betydelse för bedömningen av den grad av misstanke som bör
krävas, bl.a. vad gäller storleken på befarade undandraganden liksom
möjligheten till alternativa kontrollåtgärder. Som exempel på omständighe-
ter som kan anses tyda på sabotagerisk nämns på s. 154 i propositionen, hot
eller förtäckta hot om sabotage, påtaglig nervositet eller ökad aktivitet i
samband med vetskap om förestående granskning, att grunden för vägran till
Prop. 1996/97:100
Del 1
493
samverkan inte framstår som rimlig eller endast kan ses som ett sätt att vinna
tid, att bolaget eller dess företrädare på annat sätt försöker undandra sig sina
skyldigheter, omfattande transaktioner med oseriösa företagare, oklara eller
konstruerade ägarförhållanden eller tecken på omfattande eller avancerade
skatteundandraganden. Uppräkningen är inte uttömmande och skall endast
ses som en exemplifiering av när det kan anses föreligga omständigheter
som tyder på sabotagerisk.
Kommittén har funnit att tvångsåtgärdslagens bestämmelser tillämpats
vid ett sjuttiotal tillfällen. I nära nog samtliga fall har skattemyndigheterna
åberopat att det fanns en påtaglig risk för sabotage. Vid en genomgång av
domarna framgår det att skattemyndigheterna fått bifall till sina ansökningar
i totalt 60 av dessa 70 fall. Det framgår också att domstolarnas krav på
bevisning har varierat. Att domstolarna kommit till olika slutsatser
beträffande riskrekvisitet beror naturligtvis i stor utsträckning på att det, som
såväl kommittén som remissinstanserna konstaterat, ännu inte har hunnit
utvecklas någon praxis på området. Fast praxis kan uppstå först sedan
Regeringsrätten prövat frågor om tvångsåtgärder. Regeringsrätten har hittills
prövat endast två sådana mål, varav främst det ena är av intresse i detta
sammanhang. I det målet åberopade skattemyndigheten dels att det aktuella
bolaget, som drev en pizzeria, vid taxeringarna 1993 och 1994 redovisat en
bruttovinst som avvek markant från vad som är normalt i branschen, dels att
det bl.a. genom polisspaning framkommit uppgifter som tydde på att svart
arbetskraft anlitats. Skattemyndigheten åberopade också att man med
utgångspunkt i uppgifter som framkommit vid polisens spaning räknat fram
att omsättningen för januari - februari 1995 översteg den redovisade
omsättningen för de sex föregående redovisade perioderna med mellan 20
och 80 %. Skattemyndigheten åberopade vidare att bolaget inte inkommit
med uppbördsdeklarationer för februari och mars 1995 och att en kontantbe-
räkning vid 1994 års taxering visade underskott för delägarna. Länsrätten
och kammarrätten fann att skattemyndigheten inte visat att det förelåg grund
för tvångsåtgärd och lämnade skattemyndighetens ansökan utan bifall.
Regeringsrätten farm däremot att riskrekvisitet var uppfyllt och biföll
ansökan.
Regeringsrättens dom kommer att vara vägledande för bedömningen av
när påtaglig risk skall anses föreligga. Man måste dock hålla i minnet att
Regeringsrätten inte genom sitt avgörande har fastställt någon nedre gräns
för när påtaglig risk skall anses föreligga. Den slutsats man kan dra är att
grund för tvångsåtgärder föreligger då bevisningen har den styrka den har
i det mål som Regeringsrätten avgjort.
Det är således i dagsläget inte helt lätt att med utgångspunkt i den
praktiska tillämpningen göra en bedömning av hur stora krav på bevisning
riskrekvisitet ställer.
Enligt kommittén kan vissa underrättsdomar läsas som att tvångsåtgärder
kan komma i fråga endast om det finns tecken på omfattande eller
avancerade skatteundandraganden. Kommittén har ansett att det inte är
tillfredsställande att det uttalande i förarbetena som denna slutsats grundas
på i praktiken har kommit att tolkas som en omotiverad begränsning av
reglernas tillämplighet. Kommittén har därför efter viss tvekan funnit att den
Prop. 1996/97:100
Del 1
494
nuvarande utformningen av riskrekvisitet framstår som mindre lämplig.
Kommittén föreslår därför att rekvisitet påtaglig risk ersätts med ett annat
rekvisit, särskild risk.
Enligt regeringens uppfattning finns det inte tillräckliga skäl för att anta
att det nämnda motivuttalandet kommer att påverka bedömningen av
riskrekvisitet på ett sätt som inte varit avsett. Regeringen anser inte heller att
det ur de domstolsavgöranden som finns med tillräcklig bestämdhet går att
säga att riskrekvisitet hamnat på fel nivå. Vi föreslår därför inte nu någon
ändring av nuvarande regler.
Förslagen till ändringar i tvångsåtgärdslagen
En grund for revision i den reviderades verksamhetslokaler enligt 5 §
tvångåtgärdslagen är att det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer
att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller
besiktigas. Sabotagerisken kan dock lika gärna gälla att den reviderade
undanhåller eller förvanskar sådana varor som skattemyndigheten får ta prov
på eller sådan apparatur som får provas. Vi föreslår därför att även sådan
sabotagerisk skall kunna utgöra grund för tvångsåtgärd genom en ändring
i 5 § tvångsåtgärdslagen.
Tvångsåtgärdslagens bestämmelser om revision i den reviderades
verksamhetslokaler samt om eftersökande och omhändertagande av hand-
lingar tar sikte på de situationer då det finns en risk för sabotage genom att
det relevanta materialet undanskaffas eller förvanskas. Eftersom utredningen
kan saboteras också genom att materialet förstörs bör tvångsåtgärd kunna
vidtas även då risken gäller förstörande av materialet. Detta föranleder
ändringar i 5 och 6 §§ tvångsåtgärdslagen.
Enligt 15 § tvångsåtgärdslagen får granskningsledaren fatta ett interimis-
tiskt beslut om det föreligger en påtaglig risk att handlingar som har
betydelse for kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut. Om risken däremot gäller att kassa, lager, inventarier eller det som
får provas undanskaffas eller förstörs, finns det inte någon möjlighet för
granskningsledaren att snabbt ingripa med ett interimistiskt beslut. Detta är
inte godtagbart eftersom sabotagerisken kan vara lika stor beträffande det
som kan inventeras, besiktigas eller provas som för handlingar. Vi föreslår
därför att 15 § tvångsåtgärdslagen ändras på så sätt att interimistiskt beslut
kan fattas om det föreligger sabotagerisk beträffande handlingar som har
betydelse för kontrollen eller det som får inventeras, besiktigas eller provas.
Vidare bör sabotagerisk kunna anses föreligga även vid risk för förvansk-
ning av relevant material och inte bara då det är fråga om undanskaffande
eller förstörelse av materialet.
I 10 § tvångsåtgärdslagen finns en bestämmelse om granskning utan
föregående föreläggande om kontrolluppgift. Enligt detta lagrum får
skattemyndigheten företa granskning hos tredjeman utan föregående
förläggande om kontrolluppgift om det finns särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kontrolluppgiftsskyldigheten kommer att
påträffas och det kan befaras att utredningen skulle försvåras av ett forelägg-
Prop. 1996/97:100
Del 1
495
ande samt det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.
Åtgärden omfattar även befogenhet att eftersöka och omhänderta hand-
lingar. Granskningen får ske i verksamhetslokalema om granskning inte utan
svårighet kan ske på annan plats. I praktiken är den åtgärd som får vidtas
enligt 10 § tvångsåtgärdslagen en överraskningsrevision hos tredjeman som
kan företas oberoende av den reviderades samtycke. Kommittén har
föreslagit att bestämmelsen upphävs om regler om tredjemansrevision införs
i skatteförfattningarna. Riksskatteverket har avstyrkt förslaget och påpekat
att 10 § tvångsåtgärdslagen kan tillämpas hos personer som ej tillhör den
personkrets som kan revideras. Regeringen delar Riksskatteverkets
uppfattning därvidlag. Bestämmelsen bör dock ändras så att det framgår att
den är tillämplig endast på personer som inte kan revideras. Riskrekvisitet
i 10 § är lägre än för andra tvångsåtgärder. Eftersom regeln i fortsättningen
kommer att röra åtgärder hos privatpersoner bör uttrycket “det kan befaras
att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande” ändras till att “det skall
finnas en påtaglig risk att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande”.
I tvångsåtgärdslagen finns ett par uttryckliga bestämmelser om vad som
skall ske med insamlade uppgifter om ett beslut om tvångsåtgärd ändras
eller upphävs. Enligt 15 § andra stycket skall de insamlade uppgifterna
förstöras om länsrätten finner att ett interimistiskt beslut inte skall bestå.
Enligt 29 § andra stycket får länsrätten, om den ändrar granskningsledarens
beslut enligt 6 § helt eller delvis, besluta att insamlade uppgifter skall
förstöras. Ytterligare bestämmelser finns inte. Avsikten torde dock vara att
handlingarna alltid skall återställas då ett beslut upphävts helt eller delvis,
vare sig det sker i länsrätten eller i högre instans. Att så skall ske vid
länsrätts ändring av interimistiskt beslut eller annat beslut av gransknings-
ledaren framgår av prop. 1993/94:151 s. 159 och 163 (författnings-
kommentaren till 15 och 29 §§). Enligt regeringens uppfattning bör detta
komma till tydligare uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför att bestäm-
melserna i 15 § andra stycket och 29 § andra stycket tvångsåtgärdslagen om
att insamlade uppgifter skall förstöras skall förtydligas så att det klart
framgår att omhändertagna handlingar skall återlämnas och övriga insam-
lade uppgifter förstöras.
Ett beslut om undantagande gäller omedelbart om inte annat anges i
beslutet (21 § fjärde stycket tvångsåtgärdslagen). Det kan i och för sig
ifrågasättas om det inte bör föreskrivas att handlingar skall återlämnas först
efter det att ett beslut om återlämnande fått laga kraft. Det allmännas rätt att
överklaga riskerar annars att mista sin praktiska betydelse genom att
sabotagerisken i allmänhet är stor vid granskning av känsliga handlingar och
uppgifter. Kommittén har inte tagit upp denna fråga till närmare behandling.
Regeringen som övervägt frågan lämnar inte heller något förslag i den delen
eftersom vi utgår från att domstolarna i tveksamma fall utnyttjar möjligheten
att förordna om att handlingar skall återlämnas först sedan beslutet om
återlämnande fått laga kraft.
Prop. 1996/97:100
Del 1
496
Forumreglerna i mål om tvångsåtgärd och betalningssäkring.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Enligt 15 § tvångsåtgärdslagen är behörig domstol den länsrätt som för det
år då framställningen görs skall pröva taxering till skatt enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för den som åtgärden avser. Om det inte
finns någon sådan länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslut om
åtgärd skall verkställas eller har verkställts. Motsvarande forumbestämmelse
finns i 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter. Riksskatteverket har anfört att forumreglema i såväl tvångs-
åtgärdslagen som betalningssäkringslagen i vissa situationer är svåra att
tillämpa. Svårigheterna har belysts genom följande exempel: Ett företag har
som räkenskapsår den 1 maj till den 30 april. Den 10 september år 1, dvs.
under företagets räkenskapsår (beskattningsår) den 1 maj år 1 till den 30
april år 2, avser granskningsledaren att göra en ansökan om betalningssäk-
ring hos länsrätten. Företaget skall taxeras för beskattningsåret först år 3.
Avgörande för var företaget kommer att taxeras är dess säte den 1 november
år 1. Vid tidpunkten för ansökan är det således inte känt var bolaget skall
taxeras. Ansökan skall därför göras hos länsrätten i det län där verkställighet
skall ske. Bestämmelsen medför stora tillämpningsproblem för skattemyn-
digheten eftersom det ofta när framställningen om betalningssäkring ges in
i högsta grad är oklart var verkställigheten i praktiken kan äga rum.
Regeringen anser mot bakgrund av de problem som Riksskatteverket
påtalat att forumreglema i tvångsåtgärdslagen och betalningssäkringslagen
bör knytas till var den som åtgärden avser hade sin hemortskommun den 1
november året före det kalenderår då framställning om tvångsåtgärd eller
betalningssäkring görs.
Regeringens bedömning: Någon ändring av reglerna om undantagande av
handlingar och uppgifter behövs inte.
Kommitténs förslag stämmer överens med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har ingen erinran mot bedömningen. Riksskatteverket
anser dock att handlingar som omfattas av beslagsförbudet enligt rättegångs-
balken skall få undantas endst om handlingens skyddsintresse är större än
dess betydelse för kontrollen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 3 kap. 13 § TL skall på den
enskildes begäran från föreläggande eller revision undantas dels handling
som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, dels annan
handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på
grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans
kännedom. I det senare fallet får undantagande dock ske endast om
handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
Bestämmelserna gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna
uppgifter. Motsvarande regler finns i tvångsåtgärdslagen, lagen om
32 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
497
punktskatter och prisregleringsavgifter samt tullagen. 1 övriga lagar med för-
farandebestämmelser på skatteområdet finns hänvisningar till taxerings-
lagens regler.
Kopplingen till beslagsförbudet i rättegångsbalken medför att skattemyn-
digheten i en skatteutredning inte har vidare befogenheter att ta del av
handlingar och uppgifter än polisen och åklagaren har i en brottsutredning.
Regeln om undantagande på grundval av beslagsforbud har kritiserats
eftersom bestämmelsen tolkats som att den medger att en person undanhåller
bokföringshandlingar och annat material från myndigheters granskning
genom att överlämna dem till sin advokat.
Både Riksskatteverkets hemställan om lagändringar och svaren på
kommitténs enkät till landets skattemyndigheter tar, när det gäller reglerna
om undantagande, uteslutande sikte på denna omständighet. Riksskatte-
verket föreslår i sitt remissyttrande att problemet skall lösas på så sätt att
även undantagande på grund av beslagsförbud skall få ske endast om hand-
lingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
Enligt regeringens uppfattning bör det råda likformighet mellan reglerna
om beslagsförbud och reglerna om undantagande av handlingar och
uppgifter. Det är dock inte godtagbart att bestämmelserna är utformade på
ett sådant sätt att det är möjligt att undanhålla räkenskaper och andra hand-
lingar endast genom att överlämna dem till sin advokat. Problemet bör dock
behandlas i ett vidare perspektiv. Polisrättsutredningen har i sitt betänkande
Tvångsmedel (SOU 1995:47) föreslagit en ändring av rättegångsbalkens
regler om beslagsförbud som syftar just till att förhindra att handlingar
‘parkeras’ hos advokat. Frågan bereds för närvarande inom Justitiedeparte-
mentet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m. skall till skydd för enskildas personliga integritet
omfatta även annan granskning än revision.
Kommitténs förslag stämmer överens med vårt förslag förutom att
kommittén föreslagit att Datainspektionen skall höras innan beslut om
förberedande åtgärd for kontroll av andra än den hos vilken granskningen
sker meddelas, om granskningen kan antas omfatta insamling av uppgifter
i personregister.
Remissinstanserna: Datainspektionen tillstyrker att lagen om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. ändras så att lagen omfattar all
granskning i stället for som i dag endast revision. Datainspektionen
avstyrker kommitténs förslag att återinföra anmälningsförfarande vid tredje-
mansrevisioner. Tidigare erfarenheter visar att granskning i varje enskilt fall
inte behövs. Anmälningarna föranledde inte någon erinran från inspektionen
utan endast påpekandet att inspektionens föreskrifter om granskning av
personregister med automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
498
skulle iakttas. Hanteringen var både formell och betungande. Inspektionen
anför att behovet av förfaranderegler torde kunna tillgodoses genom Datain-
spektionens generella föreskrifter meddelade med stöd av förordningen
(1987:1232) med bemyndigande för Datainspektionen att meddela före-
skrifter om granskning av personuppgifter med hjälp av automatisk databe-
handling (ADB) vid taxeringsrevision, m.m. Riksskatteverket anser också att
det är onödigt att inhämta Datainspektionens yttrande i varje ärende och att
inspektionens möjlighet att utfärda generella föreskrifter räcker. Företagens
Uppgiftslämnardelegation anser att den granskande myndigheten bör ha ett
ansvar direkt enligt datalagen för sina bearbetningar.
Skälen for regeringens förslag: Skattemyndighetens granskning av
ADB-media omfattar ibland uppgifter ur personregister. Personregister är
register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av
automatisk databehandling och som innehåller personuppgift som kan
hänföras till den som avses med uppgiften. Regler som syftar till att skydda
de registrerades personliga integritet vid inrättande och förande av
personregister återfinns i datalagen (1973:289). De flesta av dessa regler
riktar sig dock till den registeransvarige, det vill säga den för vars verksam-
het personregister förs, om han förfogar över registret. Definitionen av
begreppet registeransvarig anses utesluta att den som använder sig av ett
personregister utan att kunna bestämma dess innehåll kan vara register-
ansvarig. Detta innebär att en myndighet som enbart utför granskande
åtgärder inte anses vara registeransvarig, varför datalagens bestämmelser
bara till en mindre del är tillämpliga på dessa åtgärder. Det är mot denna
bakgrund som lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m. infördes. Syftet med denna lag är att skydda de
registrerades personliga integritet vid granskning av personregister.
Lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. gäller
vid myndighets revision avseende skatter och socialavgifter samt granskning
enligt 75 § tullagen när åtgärden innefattar automatisk databehandling av
personuppgifter i personregister enligt datalagen. Granskningen av person-
register får inte leda till otillbörligt intrång i registrerads personliga
integritet. Det är Datainspektionen som utövar tillsynen över att detta inte
sker. Den som verkställer revisionen skall lämna Datainspektionen de
uppgifter om den automatiska databehandlingen som inspektionen begär för
sin tillsyn. Den som har beslutat om revisionen och den hos vilken
revisionen sker får överklaga Datainspektionens beslut hos allmän
förvaltningsdomstol. Även Justitiekanslem får överklaga ett sådant beslut
för att ta till vara allmänna intressen.
Lagen är som framgått tillämplig endast vid revisioner och vid viss
granskning enligt tullagen. Kommittén har föreslagit att lagen skall ändras
på så sätt att den även omfattar granskning av personregister med hjälp av
automatisk databehandling utan samband med revision. I avsnitt 27.4.2
föreslås visserligen att möjligheten för den som förelagts med stöd av 3 kap.
50 a § LSK i vissa fall, i stället för att svara på föreläggandet, kan ställa
nödvändiga handlingar till skattemyndighetens förfogande för granskning,
upphävs. Detsamma föreslås beträffande motsvarande bestämmelser på
skatteområdet i övrigt. Även i fortsättningen kan det dock förekomma att
Prop. 1996/97:100
Del 1
499
skattemyndigheten får uppgifter på ADB-medium. Dessa uppgifter bör
givetvis omfattas av det integritetsskydd som lagen om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. ger.
Frågan om registeransvar for granskande myndighet, som Företagens
Uppgiftslämnardelegation tar upp i sitt remissyttrande, skall ses över i
samband med utarbetandet av en ny datalag. Regeringen är inte nu beredd
att ta ställning till denna fråga.
Då lagen infördes år 1987 fanns det ett stadgande i 5 § enligt vilket
Datainspektionen skulle höras innan beslut meddelades om en sådan
taxeringsrevision som skulle företas som en förberedande åtgärd för kontroll
av andra än den hos vilken revision sker, om revisionen kunde antas omfatta
insamling av uppgifter i personregister enligt datalagen. Detta stadgande
utgick i samband med att tredjemansrevisionen togs bort. Regeringen delar
den bedömning som framförts av Datainspektionen och Riksskatteverket att
det inte är nödvändig att införa en motsvarande föreskrift och att det är
tillräckligt med inspektionens generella rätt att meddela föreskrifter.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Regeringens förslag: Skattekontosystemet skall tillämpas fr.o.m.
årsskiftet 1997/98. Skattebetalningslagen skall träda i kraft den 1 no-
vember 1997. Lagen skall tillämpas första gången på innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som skall
redovisas i en skattedeklaration för redovisningsperioden januari 1998,
på F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 samt på annan
skatt för beskattningsår som gått ut närmast före taxeringsåret 1999.
Schablondebitering av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret
1998 enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen skall ske med
utgångspunkt från den slutliga skatten på grund av 1997 års taxering
med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 3 mom. uppbördsla-
gen.
Arbetsgivare skall göra avdrag för kvarstående skatt sista gången
såvitt avser kvarstående skatt enligt 1996 års taxering.
Det skall vara möjligt att räkna av skatt som skall återbetalas enligt
äldre regler mot en fordran enligt skattebetalningslagen och tvärtom.
Den nya ordningen i fråga om företrädaransvar skall gälla i mål som
anhängiggörs efter utgången av år 1997 och tillämpas även på
fordringar som omfattas av företrädaransvar enligt äldre bestämmelser.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har varit tveksamma till att det
nya uppbördssystemet skall tillämpas redan från och med 1998. Riksenheten
mot ekonomisk brottslighet är exempelvis mycket tveksam till den ikraftträ-
dandetidpunkt som har föreslagits. En så omvälvande förändring som
500
införande av skattekonton kommer utan tvekan att ta skatteförvaltningens Prop. 1996/97:100
och exekutionsväsendets resurser i anspråk på ett sådant sätt att andra Del '
angelägna arbetsuppgifter kan få stå tillbaka. Riksenheten känner oro för att
det kan komma att gå ut över ekobrottsbekämpningen, trots att detta är ett
av statsmakterna prioriterat område. Det vore bättre med ett införande i en
något långsammare takt, där det finns utrymme för att närmare penetrera alla
de svåra frågor som måste lösas. En generell reflektion som Riksrevisions-
verket gör är att övergången mellan det gamla och nya systemet skulle
behöva belysas i detalj och ur många olika aspekter. Verket anser det t.ex.
angeläget med en systematisk analys av vilka eventuella risker för nya
former av missbruk och brottslighet som övergången till ett nytt system kan
föra med sig. Det kan också enligt verket finnas anledning att överväga om
förändringarna påverkar möjligheterna att utreda olika typer av missbruk
och brottslighet.
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att ett nytt effektivt
uppbördssystem kan sättas i kraft så snart som möjligt. Utredningen har
ansett att det nya systemet för redovisning och betalning av skatter och
avgifter bör sättas i kraft redan vid årsskiftet 1997/98. Även övriga pre-
senterade förslag är avsedda att börja tillämpas vid samma tidpunkt.
Regeringen har givetvis förståelse for den uppfattning som förts fram av
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet och Riksrevisionsverket. Vi har
emellertid inhämtat från Riksskatteverket att verket anser det vara möjligt
med ett ikraftträdande vid den föreslagna tidpunkten utan att man förlorar
någon effektivitet i skatte- och avgiftsuppbörden. Vi föreslår därför ett
ikraftträdande i enlighet med utredningens förslag.
Skattekontosystemet innefattar en hantering av skatter och avgifter som
skiljer sig från dagens. En fråga som bör ställas när övergångsproblematiken
övervägs är om administrativa fördelar kan vinnas om den nya ordningen
tillämpas även på skatter och avgifter för tid före ikraftträdandet. En sådan
lösning måste dock for att anses som ändamålsenlig vara kostnadseffektiv.
Inte heller får säkerheten i skattebetalningssystemet äventyras. Vid analysen
av övergångsproblematiken måste vidare krävas att tillämpningen av de nya
bestämmelserna inte innebär en retroaktivitet till nackdel för de skattskyldi-
ga.
Metoder för och problem rörande övergången till ett nytt
skattebetalningssystem
En bland flera alternativa övergångslösningar som utredningen diskuterat
utgår från att det nya systemet och de nya bestämmelserna skall tillämpas
generellt, alltså även på skatter och avgifter för tid före ikraftträdandet.
Förenklat skulle en sådan ordning innefatta att det vid ikraftträdandet för
varje skattskyldig skulle anges ett saldo, negativt eller positivt, avseende
skatte- och avgiftsskulden eller tillgodohavandet på skattekontot vid denna
tidpunkt. För den som skall betala ytterligare skatt eller avgift för tidigare
år skulle skatten eller avgiften för perioden räknas om och bokföras på
skattekontot. På motsvarande sätt skulle en nedsättning för en tidigare
501
period leda till att saldot på skattekontot ändras. Antingen skulle underskot-
tet minska eller ett överskott uppkomma som kan leda till en återbetalning.
Givetvis skulle kontot också kunna komma att utjämnas.
En övergång till ett sådant system rymmer emellertid ett antal problem av
olika slag. Hit hör att de nya räntebestämmelserna helt skiljer sig från dem
som måste tillämpas i de gamla systemen. Av intresse är bl.a. följande.
Gemensamt for räntor enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen är att de tidigare
varit skattepliktiga resp, avdragsgilla. Räntorna gjordes skattefria för
räntetid efter år 1986 (se SFS 1986:473) respektive icke avdragsgilla for
räntetid efter år 1992 (se SFS 1992:651). Räntesatserna anpassades då med
hänsyn till skatteeffekten. Respitränta tas inte ut för längre tid än två år på
tillkommande skatt avseende år 1989 och tidigare års taxeringar. På skatt,
avgift eller ränta som förfallit till betalning före den 1 februari 1993 tas
restavgiff och i vissa fall tilläggsavgift ut vid för sena betalningar. Därefter
tas i stället dröjsmålsavgift ut och, om fordringen överlämnats till kronofog-
demyndigheten, tas en grundavgift om 500 kr ut.
Ett inte onaturligt alternativ för övergångsfasen skulle vara att låta
skattemyndigheterna parallellt räkna fram räntor och avgifter enligt både de
nya och de gamla reglerna och därefter tillämpa de regler som är gynnsam-
mast för den skattskyldige. Några administrativa vinster skulle emellertid
inte uppkomma med en sådan övergångslösning.
En annan väg att gå skulle vara att räkna fram kapital och ränte- eller
avgiftsskuld för äldre tid per den 1 januari 1998 och för tid därefter beräkna
ränta enligt de nya bestämmelserna i skattebetalningslagen. Ett ingående
saldo den 1 januari 1998 skulle då debiteras skattekontot, varefter
komplettering sker efter hand som skatter, avgifter och räntor av detta slag
förfaller till betalning. Dessa måste därvid räknas om som om skatterna
skulle ha förfallit till betalning i december 1997 för att man skall få fram
rätta räntor och avgifter för tiden före och efter årsskiftet 1997/98.
En sådan övergångslösning skulle innebära en beräkning av ränta på ränta
som inte gällde vid den tidpunkt då skatte- eller avgiftsskulden uppkom. Det
far också anses stå klart att lösningen skulle ta mycket stora resurser i
anspråk, och det kan sättas i fråga om den går att genomföra samtidigt som
en mycket genomgripande reform i övrigt sätts i kraft. Utredningen har inte
heller haft möjlighet att tillräckligt studera denna fråga.
Att tillämpa den nya lagen även på skatter och avgifter för äldre tid kan
vara problemfyllt också när det gäller straffbestämmelser och andra
ansvarsbestämmelser. Vidare får det inte bortses från att man i samband med
att skattekontosystemet tas i bruk skulle behöva föra över en mängd
uppgifter där höga krav på säkerhet i hanteringen måste ställas.
Vi anser oss, i likhet med utredningen, inte kunna föreslå att man per den
1 januari 1998 kapitaliserar när det gäller skatter och avgifter m.m. för äldre
tid på det sätt som antytts. Däremot förefaller det finnas goda förutsättningar
att efter något år ta ett sådant grepp, inte minst med hänsyn till att antalet
ärenden som avser tiden före den 1 januari 1988 då minskat betydligt. Stora
resursmässiga och andra fördelar skulle vinnas om de äldre systemet helt
kunde lämnas åt sidan. Vi anser därför att denna fråga bör uppmärksammas
Prop. 1996/97:100
Del 1
502
men tas upp först i ett senare sammanhang.
Sammanfattningsvis talar alltså övervägande skäl mot att redan från
början föra in skatter och avgifter avseende tid före år 1998 i det nya syste-
met. Äldre bestämmelser i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgif-
ter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen bör därför i stället tillämpas
för tidigare år. Vi föreslår en sådan ordning.
Övergången till ett skattekontosystem
Vid övergången till skattekontosystemet bör uppbördslagens bestämmelser
gälla i fråga om skatt avseende 1998 års och tidigare års taxeringar. Även
om de flesta beskattningsår för vilka taxering sker år 1998 sammanfaller
med kalenderåret 1997 så förekommer brutna eller förlängda räkenskapsår.
Enligt 12 § bokföringslagen kan det vid 1998 års taxering förekomma
beskattningsår som omfattar tiden november 1995 - april 1997 (18 mån),
dvs. beskattningsår som nu redan påbörjats.
De första skattedeklarationerna som registreras på skattekontot bör vara
de som skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 februari
1998. Dessa skall enligt vad som föreslagits avse skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter för redovisningsperioden januari 1998 samt mervärdess-
katt för redovisningsperioden december 1997 för skattskyldiga med
beskattningsunderlag (exklusive gemenskapsintema förvärv och import)
som inte beräknas överstiga 40 miljoner kronor. Till mervärdesskatten
återkommer vi dock strax. Den 12 februari skall också F-skatt och särskild
A-skatt för januari 1998 ha betalats. Sådana betalningar bör också
registreras i skattekontosystemet. Den som är skyldig att redovisa mervär-
desskatt på beskattningsunderlag som för beskattningsåret beräknas
överstiga 40 miljoner skall lämna skattedeklaration första gången senast den
26 februari. Deklarationen skall avse skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt för redovisningsperioden januari 1998.
För den som enbart betalat A-skatt genom skatteavdrag under år 1998
sker registrering på skattekontot första gången år 1999 i samband med
debiteringen av den slutliga skatten enligt 1999 års taxering. Den slutliga
skatten debiteras och betalas alltså helt enligt den nya lagen. Bortsett från
mervärdesskatt för december 1997 kommer inga skatter, avgifter eller räntor
avseende tid före den 1 januari 1998 att tas med i skattekontosystemet. Detta
förhållande talar för att inte heller denna mervärdesskatt bör tas med.
Härigenom blir enhetligheten större i fråga om hanteringen av skatter,
avgifter och räntor som belöper på tid före resp, efter årsskiftet 1997/98. Det
som nu sagts innebär att de äldre bestämmelserna om uppbördsdeklaration
och särskild deklaration bör tillämpas sista gången för redovisning av sådan
- avdragen skatt och sådana arbetsgivaravgifter avseende december 1997
som skall redovisas i uppbördsdeklaration senast den 15 januari 1998,
- mervärdesskatt avseende december 1997 för skattskyldiga med
beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor som skall redovisas
i särskild deklaration senast den 20 januari 1998 och
- mervärdesskatt avseende december 1997 för skattskyldiga med
Prop. 1996/97:100
Del 1
503
beskattningsunderlag som inte överstiger 40 miljoner kronor som skall Prop. 1996/97:100
redovisas i särskild deklaration senast den 5 februari 1998. Del 1
Debitering av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998
För inkomståret 1998 bör F-skatt och särskild A-skatt beräknas enligt de nya
bestämmelserna. Basen för debitering av skatterna bör vara den skatt som
debiterats i enlighet med uppbördslagens regler.
Betalning av kvarstående skatt år 1998
Vid uppbörden av kvarstående skatt enligt 1997 års taxering skulle enligt nu
gällande bestämmelser avdrag för kvarstående skatt verkställas under januari
- mars 1998. Vid denna tidpunkt har den nya regleringen trätt i kraft. I syfte
att undvika dubbelbetalningar etc. får det anses vara lämpligast att redan vid
detta tillfälle avskaffa arbetsgivarnas medverkan i betalningen av kvarståen-
de skatt. Omfattande informationsinsatser kommer med nödvändighet att
behöva sättas in och riktas till samtliga skattskyldiga.
Kvittning mellan äldre system för betalning och det nya systemet
Det är väsentligt att det förhållandet att äldre regler under viss tid löper
parallellt med bestämmelserna i skattebetalningslagen inte får leda till att
staten förlorar möjligheten att räkna av skatt som annars skulle återbetalas
mot fordringar på annan skatt. Även denna fråga kräver särskild reglering
i övergångsbestämmelserna.
Dröjsmålsavgiften
Med den övergångslösning som förordas kommer reglerna om dröjsmålsav-
gift fortfarande att tillämpas för tidigare perioder avseende de skatter och
avgifter som ingår i det nya skattebetalningssystemet.
Dröjsmålsavgift används för närvarande beträffande ett flertal andra
skatter än dem som är tänkta att ingå i skattekontosystemet. Vi föreslår att
avgiften skall finnas kvar inom dessa områden. För detta ändamål föreslås
att uppbördslagens avgiftsbestämmelser ersätts av en särskild lag om dröjs-
målsavgift. Den kommer att gälla bl.a. för punktskatter.
504
Avkriminaliseringen av skattebetalningsbrottet
Prop. 1996/97:100
Del 1
De nya föreskrifterna träder, liksom övriga förslag, i kraft den 1 november
1997. Av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken följer att den
som gjort sig skyldig till skattebetalningsbrott före ikraftträdandet inte skall
dömas för sådant brott efter ikraftträdandet.
Företrädaransvar
Talan om företrädaransvar kan omfatta ett flertal fordringar som har
uppkommit eller förfallit till betalning vid olika tidpunkter. Trots att någon
ändring i sak inte görs vad gäller förutsättningarna för betalningsskyldighet,
och inte heller vad gäller beslutande domstol, är det en fördel från
handläggningssynpunkt att kunna tillämpa samma bestämmelser på alla
fordringar oavsett dessas ålder. De nya bestämmelserna bör därför tillämpas
även bakåt i tiden, dvs. i fråga om fordringar enligt uppbördslagen, lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen om mervärdeskatt och
mervärdesskattelagen, samt punktskatte- och tullfordringar från tiden före
införandet av skattekontosystemet.
Har ett mål om företrädaransvar anhängiggjorts före utgången av 1997
bör handläggningen fortsätta med tillämpning av äldre bestämmelser. En
motsatt ordning skulle orsaka betydande merarbete för domstolarna
sammantaget och även olägenheter för parterna.
Elektroniska deklarationer
Bestämmelserna om att deklarationer skall få lämnas i form av ett elek-
troniskt dokument skall, i likhet med övriga förslag, träda i kraft den 1
november 1997 och tillämpas på skattedeklarationer som skall lämnas efter
den 31 januari 1998.
Uppgifter om näringsverksamhet som näringsidkare enligt 2 kap. 19 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna i
självdeklarationen kan i dag lämnas med hjälp av automatisk databe-
handling. Dessa uppgifter kan lämnas genom filöverföring via telenätet eller
på diskett eller magnetband. För att det uppgiftslämnande som i dag sker
skall kunna anpassas till det nya systemet skall regeringen, eller myndighet
som regeringen bestämmer, under en övergångstid kunna medge att
uppgifterna får lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk
databehandling än i form av ett elektroniskt dokument.
505
Översynen av reglerna för skattekontroll
Ändringarna i reglerna för skattekontrollen skall träda i kraft den 1 no-
vember 1997. Avsikten är att de nya reglerna skall tillämpas omedelbart
efter ikraftträdandet. Eftersom huvudregeln för införandet av skattebetal-
ningslagen är att den nya lagen skall tillämpas på redovisningsperioder som
inleds efter utgången av år 1997 krävs en särskild övergångsbestämmelse
om att föreskrifterna i 14 kap. 3-7 §§ skall tillämpas i fråga om kontroll av
redovisningsperioder enligt de lagar som ersätts av skattebetalningslagen för
att reglerna om bl.a. tredjemansrevision skall kunna tillämpas i fråga om
kontroll av redovisningsperioder enligt de lagar som ersätts av skatte-
betalningslagen.
Ändringarna i tvångsåtgärdslagen skall också träda i kraft den 1 no-
vember 1997. Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga om beslut om
tvångsåtgärd som meddelas före ikraftträdandet och för skatt eller avgift
som tas ut enligt de lagar och föreskrifter som ersätts av skattebetal-
ningslagen och enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
I fråga om de nya föreskrifterna om behörig länsrätt i tvångsåtgärdslagen
och bevissäkringslagen skall de dock gälla för ansökningar som görs efter
ikraftträdandet. Om interimistiskt beslut om tvångsåtgärd fattas skall äldre
föreskrifter tillämpas på beslut som fattas före ikraftträdandet.
De förslag som regeringen nu lägger fram spänner över i stort sett hela
området för skatte- och avgiftsbetalningar. Syftet med föreslagna föränd-
ringar är att effektivisera det nuvarande systemet för redovisning och
betalning av skatter och avgifter samt den ordning som tillämpas i ett antal
därmed sammanhängande frågor. Till stora delar, främst vad gäller
införandet av ett system med skattekonton, innebär förslagen genomgri-
pande förändringar som påverkar arbetet inom skatteförvaltningen, men
också inom exekutionsväsendet. De påverkar i stor utsträckning också de
skatt- och avgiftsskyldiga, såväl administrativt som ekonomiskt.
Införandet av ett skattekontosystem kommer att påverka både Riksskatte-
verkets och skattemyndigheternas arbete. Främst berörs emellertid
skattemyndigheterna.
Hanteringen av redovisningar och betalningar m.m. i ett skattekonto-
system kommer jämfört med dagens uppbördssystem att medföra minskat
arbete med bl.a. inbetalningar, återbetalningar, betalningsuppmaningar,
registrering av uppbörds- och mervärdesskattedeklarationer samt över-
lämnande för indrivning. Arbetsuppgifterna kommer med det nya systemet
Prop. 1996/97:100
Del 1
506
att förändras vid såväl skattemyndigheternas administrativa enheter som
länsskattekontoren och de lokala skattekontoren. Bland de arbetsuppgifter
som förändras kan nämnas följande.
Redovisning av källskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall ske
på en och samma handling. Härigenom kommer kostnaden för aktualisering,
tryckning och distribution av redovisningshandlingar att i det närmaste
halveras. Även hanteringen av handlingarna kommer att effektiviseras
eftersom redovisning sker på en gemensam handling. Visserligen är den
information som skall läsas och tas om hand densamma som i dagens
system, men arbetet med identifiering, inläsning av person- och organisa-
tionsnummer m.m. kommer att minska. Inläsningen kommer att ske optiskt.
Hanteringen av inbetalningar blir avsevärt mer rationell än enligt
nuvarande ordning. Såväl inbetalningsuppgifter som kontoutdragsuppgifter
från betalningsinstitut kommer att redovisas på ADB-medium. I dag finns
ett antal postgirokontonummer per myndighet där olika skatter betalas var
för sig. I det nya systemet kommer det för varje skattemyndighet att finnas
endast ett postgironummer och ett bankgironummer som omfattar samtliga
skatteinbetalningar som ingår i skattekontosystemet. Genom att endast en
kontonummerserie används kommer antalet omföringar mellan olika konton
att minska avsevärt. Vidare kommer antalet betalningsuppmaningar att
minska. För närvarande stäms varje skatteinbetalning av separat och en
betalningsuppmaning sänds ut för varje skatt för sig. I skattekontosystemet
kommer en samlad betalningsuppmaning att avse alla skatter och avgifter
som är aktuella på ett skattekonto. Sammantaget kommer således det före-
slagna systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter att föra
med sig en påtagligt förenklad administration.
En ytterligare konsekvens av det nya systemet är att det kräver ändrade
rutiner m.m. hos Riksskatteverket som ansvarig myndighet för upp-
giftslämnandet till prognosmyndighetema avseende betalningar av skatter
och avgifter.
Förslaget att slopa betalningsbrottet i 6 § skattebrottslagen (1971:69)
leder till en förenklad administrativ hantering hos skattemyndigheterna,
eftersom några kontakter inte längre behöver tas med polis- och åklagar-
myndigheterna i frågor om åtal för sådant brott. Självfallet innebär förslaget
också en minskad arbetsbelastning inom dessa myndigheter.
Den administrativa hanteringen inom skatteförvaltningen förenklas också
av att arbetsgivarnas medverkan vid betalningen av kvarstående skatt slopas
och av den föreslagna nya utgångspunkten för beräkning av preskriptionstid.
Förslagen rörande överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt
kan väntas leda till att en större andel av den slutliga skatten kommer att
betalas som preliminär skatt. Konsekvensen härav är att arbetet med att på
olika sätt kräva in felande belopp minskar. Å andra sidan kan arbetet med
att behandla preliminära självdeklarationer komma att öka något i omfatt-
ning på grund av den utvidgade skyldigheten att lämna sådan deklaration.
Det kan också antas att antalet ärenden om anstånd med betalning av
skatter och avgifter i vart fall på sikt kommer att minska på grund av de
restriktiva anståndsregler som föreslås.
Prop. 1996/97:100
Del 1
507
Genom den nya lagen skapas en samordnad samt mera överblickbar och Prop. 1996/97:100
lättillgänglig reglering. Den blir därmed lättare att tillämpa för Del 1
skattemyndigheterna.
Indrivning kommer i det nya systemet att begäras för ett underskott på ett
skattekonto, som omfattar alla skatter som ingår i systemet, och inte som i
dag separat för respektive skatt. Detta leder beträffande skattskyldiga som
har flera slags skatter och avgifter att betala till ett minskat antal mål hos
kronofogdemyndigheterna.
Antalet fall där indrivning begärs kommer vidare att påverkas av
avräkningsmöjlighetema inom skattekontot och av beloppsgränsema på 500
kr respektive 10 000 kr för överlämnande för indrivning. Källskatt,
arbetsgivaravgifter, kvarstående skatt, tillkommande skatt och mervär-
desskatt är beloppsmässigt stora varför införandet av högre beloppsgränser
för överlämnande för indrivning i dagens system inte skulle påverka antalet
restföringar i särskilt stor utsträckning såvitt gäller dessa medelsslag. I
skattekontosystemet kan det bli något annorlunda, eftersom en överskju-
tande ingående mervärdesskatt normalt skall avräknas mot andra poster som
debiteras på kontot. F-skatten är antalsmässigt störst men till beloppet minst
av de nämnda meddelsslagen.
Då ett obetalt underskott motsvarande dagens kvarstående skatt även
fortsättningsvis kommer att överlämnas för indrivning en gång per år,
förutsatt att beloppet överstiger 500 kr, kommer inte antalet indrivningsfall
som avser skattskyldiga som inte är näringsidkare att påverkas i någon högre
grad av att ett skattekontosystem införs. Den slopade skyldigheten för
arbetsgivare att göra avdrag för vad som motsvarar dagens kvarstående skatt
får i stället antas öka antalet sådana indrivningsfall och antalet gäldenärer.
Att slopa arbetsgivarnas medverkan vid betalningen av kvarstående skatt
bedöms samtidigt förenkla hanteringen för såväl arbetsgivarna som
kronofogdemyndigheterna.
Sammantaget kan det antas att antalet mål som lämnas för indrivning
kommer att minska något.
Att högre beloppsgränser tillämpas vid överlämnande för indrivning och
att dröjsmålsavgiften slopas ger sammantaget administrativa fördelar för
kronofogdemyndigheterna. Samtidigt ställer förslagen krav på förändrad
kompetens hos dessa myndigheter. Hanteringen av bl.a. invändningar och
nedsättningar kommer att kräva ändrade arbetsrutiner.
1 dagens uppbördssystem tvingas de skatt- och avgiftsskyldiga löpande till
ett stort antal kontakter med skattemyndigheterna. Främst rör kontakterna
frågor om redovisning och betalning av direkta skatter, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt. De många kontakterna har sin grund bl.a. i att det sätt
508
som uppgifter lämnas på i dag varierar mellan olika skatter och avgifter.
Skattekontosystemet kommer att göra de skatt- och avgiftsskyldigas upp-
giftslämnande och arbete med dels skatte- och avgiftsredovisningar, dels
betalningar väsentligt enklare än i dag. Stora administrativa vinster kommer
att kunna göras genom den samordnade redovisningen av alla skatte- och
avgiftsbetalningar.
Företag kommer att i en och samma redovisningshandling kunna lämna
nödvändiga uppgifter och resultatet av redovisningen kommer efter
skattemyndighetens avstämning att finnas tillgängligt i ett sammanhang.
Kvittningar mellan belopp att betala in till skattemyndigheten och en
överskjutande ingående mervärdesskatt kommer att kunna göras direkt i
redovisningshandlingen. För mindre och medelstora företag kommer vidare
betalningen av skatter och avgifter att knytas till endast en förfallodag varje
månad. Dessa företag får med den tidpunkt som valts - utom under
sommarperioden - en något längre tid på sig att redovisa mervärdesskatt. I
augusti utsträcks också tiden för redovisning av källskatt och arbetsgivarav-
gifter. Det finns vidare anledning att här peka på det minskade upp-
giftslämnande som följer av förslaget att slopa arbetsgivarnas medverkan i
kvarskatteuppbörden.
Den nya regleringen avseende beslut om företrädares betalningsskyl-
dighet för skatter och avgifter är tydligare än dagens. Ansvarsförhållandet
blir på så sätt mer förutsebart. Vidare torde det av de skattskyldiga i
allmänhet uppfattas som en fördel att betalningsbrottet slopas.
Visst administrativt merarbete för de skattskyldiga följer av den
utvidgade skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration. Denna
begränsar också möjligheterna att skjuta skattebetalningar på framtiden
genom att begära ändrad beräkning av den preliminära skatten. Vidare ökar
arbetet något för anställda skattskyldiga, samtidigt som det minskar för
arbetsgivarna, genom att de senares medverkan i uppbörden av obetald
slutlig skatt slopas.
Genom den nya lagen skapas som redan nämnts en samordnad samt mera
överblickbar och lättillgänglig reglering. De nya bestämmelserna bör bli
lättare att följa för de skattskyldiga jämfört med dagens motsvarande
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen (1994:200),
vilket ökar de skattskyldigas förutsättningar att inom ramen för en ny upp-
bördsreglering ta till vara sin rätt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Syftet med skattekontosystemet är att förenkla och effektivisera skatte-
uppbörden. Som tidigare beskrivits är det ett antal arbetsuppgifter inom
skattemyndigheten som påverkas av skattekontosystemet. Det får anses
realistiskt att på kort sikt anta att en tredjedel av de direkta kostnaderna för
dessa arbetsuppgifter, som kan beräknas till ca 100 miljoner kronor, kan
509
sparas in. Den direkta besparingen kan alltså beräknas till ca 30 miljoner
kronor. Till detta skall läggas att gemensamma kostnader för stödfunktioner
m.m. på ca 40 % av detta belopp, eller 12 miljoner kronor, också kan sparas
in. Den sammanlagda besparingen kan således beräknas till drygt 40
miljoner kronor per år och kan beräknas i huvudsak falla ut fr.o.m. 1999.
För kronofogdemyndigheternas del leder förslagen med all sannolikhet
till å ena sidan en ökning av antalet indrivningsuppdrag som avser anställda
med obetald slutlig skatt, å andra sidan en minskning av antalet övriga
indrivningsuppdrag vad gäller skatter som omfattas av skattekontosystemet.
Däremot kommer inte antalet gäldenärer att påverkas i någon större
utsträckning. Inte heller antalet utredningar som kronofogdemyndigheterna
måste göra om gäldenäremas förhållanden kommer att påverkas nämnvärt.
Besparingseffekten av förslagen är därför sannolikt liten och i vart fall svår
att närmare ange på förhand. Utredningen har för sin del redovisat bedöm-
ningen att en besparing på grovt räknat bortåt 10 miljoner kronor kan göras
åtminstone efter någon tid.
Utredningen diskuterar förhållandevis utförligt avgiftssättningen i
allmänna mål hos kronofogdemyndigheterna. Eftersom avgiften vid över-
lämnande för indrivning tas ut per mål, och antalet mål minskar samtidigt
som de totala kostnaderna för utredningsarbetet är oförändrat, måste enligt
utredningens bedömning avgifterna höjas om principen full kostnadstäck-
ning skall råda. Utredningen pekar på ett par alternativa utformningar av en
sådan avgiftshöjning.
Jämfört med utredningens förslag innebär det förslag som regeringen nu
lägger fram bl.a. den förändringen att beloppsgränsen för överlämnande för
indrivning, i fråga om en gäldenär som inte skall lämna särskild självdekla-
ration eller har F-skattsedel, sätts lägre. Det är bl.a. av det skälet osäkert om
antalet mål hos kronofogdemyndigheterna kommer att minska så mycket att
det finns anledning att ändra avgiftssättningen, särskilt med tanke på att den
nuvarande avgiften på 500 kr torde innebära ett visst överuttag av avgifter
från de gäldenärer som har betalningsförmåga. Att avgiften skulle täcka det
bortfall som uppkommer därför att vissa gäldenärer saknar betalningsförmå-
ga har inte varit avsett.
Regeringen anser mot bakgrund av vad som nu har sagts att en ändring
av avgiftssättningen i vart fall inte bör övervägas förrän man har sett vilken
effekt det nya systemet får på antalet mål.
Prövningen av överklaganden av vissa typer av beslut flyttas över från
regeringen respektive Riksförsäkringsverket till länsrätten. Det totala antalet
fall som berörs av förändringen är litet och i många av fallen är frågan av
mycket enkel beskaffenhet. Man kan därför utgå från att det inte blir fråga
om någon nämnvärd ökning av förvaltningsdomstolarnas arbetsbelastning.
Prop. 1996/97:100
Del 1
För de större företagen (skattskyldiga med ett beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsintema förvärv och import, som för beskattningsåret
överstiger 40 miljoner kronor) slopas senareläggningen av betalnings-
510
tidpunkten i anslutning till sommarperioden. Detta medför en viss positiv
ränteeffekt för staten. Denna positiva ränteeffekt balanseras dock av den
negativa ränteeffekten för staten av den senarelagda förfallodagen för
mervärdesskatt, till den 26 i månaden för de större företagen och till den 12
för de små företagen.
I samordningen av betalningarna av skatter och avgifter ingår att
inbetalningar och utbetalningar skall kvittas mot varandra. Mot en över-
skjutande ingående mervärdesskatt avräknas F-skatt samt avdragen skatt och
arbetsgivaravgifter i skattedeklarationen. En stor del av den överskjutande
ingående mervärdesskatten kommer att kvittas mot den skattskyldiges
skatte- och avgiftsinbetalningar. Den exakta storleken på dessa kvittningar
och därmed de effekter för staten som följer härav är emellertid svår att
ange.
Även de föreslagna räntebestämmelserna kommer sannolikt att få
statsfinansiella effekter. Jämfört med bl.a. dagens räntor och avgifter vid
betalning av överskjutande respektive kvarstående skatt är räntesatserna i
skattekontosystemet lägre. Det är emellertid svårt att i ekonomiska termer
precisera effekterna av de ändringar som föreslås. Sammantagna torde dock
förändringarna ge en inte obetydlig inkomstförstärkning för staten.
Eftersom den restförda mervärdesskatten har visat sig andelsmässigt
större än övriga restförda skatter och avgifter, jfr avsnitt 11.2, bedöms
likafördelningsmetoden medföra att den mervärdesskatterelaterade EU-
avgiften ökar med ca 40 miljoner kronor. Denna effekt kan delvis motverkas
genom en mer detaljerad fördelning inom ramen för likafördelningsmetoden.
Den faktiska effekten är därför svår att kvantifiera.
Härutöver bör nämnas effekterna av de olika delförslag som läggs fram
vid sidan av själva skattekontosystemet. Det är inte möjligt att ange hur
stora dessa effekter är men förslagen är i allt väsentligt sådana att de i vart
fall på sikt kan förutsättas ge inkomstförstärkningar för staten. Sammantaget
blir det även i dessa delar fråga om förstärkningar som inte är obetydliga.
Utredningen diskuterar också effekter som övergångsvis kan uppkomma
på grund av det förändrade uppgiftslämnande som skattekontosystemet för
med sig. För främst Riksgäldskontoret får varje förändring av exempelvis
betalningstidpunkterna eller sättet för redovisning och betalning av skatter
och avgifter direkta ekonomiska konsekvenser. Av särskild betydelse är här
det prognosarbete som syftar till att minimera statens upplåningskostnader.
Ju sämre prognoserna är desto högre blir kostnaderna för statens upplåning.
Som utredningen påpekar kommer därför övergången till ett nytt skattebetal-
ningssystem att ställa särskilda krav på Riksgäldskontoret och det är av stor
betydelse att den förbereds väl. Riksgäldskontoret kan t.ex. ha anledning att
pröva olika prognosmodeller för att följa betalningsströmmarna i det nya
systemet. På så sätt kan övergångskostnaderna på grund av mindre
överensstämmande prognoser hållas nere och även övriga övergångs-
problem minimeras.
Prop. 1996/97:100
Del 1
511
Prop. 1996/97:100
Del 1
Förslagen om ändrade redovisnings- och betalningstidpunkter för mer-
värdesskatt, liksom den i augusti för vissa skatt- och avgiftsskyldiga se-
narelagda betalningstidpunkten för F-skatt, avdragen skatt och arbetsgi-
varavgifter ger sammantaget positiva ränte- och likviditetseffekter för de
skatt- och avgiftsskyldiga.
Förslaget att ge förfallodagen en ändrad innebörd och de med anledning
härav anpassade betalningstidpunkterna är sammantaget i princip kostnads-
neutralt för de skatt- och avgiftsskyldiga.
Skattekontosystemet innebär, som redan nämnts, också förenklingar i
administrativt hänseende av redovisningen och betalningen av skatter och
avgifter, särskilt för företagen, och ger därmed vissa positiva ekonomiska
effekter. Storleken på dessa är emellertid svåra att ange närmare och kan
antas variera mellan olika skatt- och avgiftsskyldiga. Effekterna i enskilda
fall påverkas av exempelvis antalet anställda och vilka rutiner, manuella
eller datoriserade, som i dag används vid skatte- och avgiftsredovisningen.
För arbetsgivarna innebär förslaget att slopa deras medverkan i upp-
börden av arbetstagarnas obetalda slutliga skatt minskat arbete. Å andra
sidan kommer, i de fall en arbetstagare inte betalar sina skatteskulder, dessa
att lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Om det då blir fråga
om utmätning av lön kommer detta att kräva arbetsgivarnas medverkan.
Flertalet av de övriga förslagen är i princip ekonomiskt neutrala i
förhållande till de skattskyldiga. Flertalet av de skatt- och avgiftsskyldiga
kommer för övrigt inte att beröras i någon större utsträckning av mer än en
del av det som nu föreslås. Till de förändringar som bör nämnas hör
emellertid den utvidgade skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration
och förslagen i övrigt om en förbättrad överensstämmelse mellan preliminär
och slutlig skatt. Dessa förslag kan i vissa fall kräva visst merarbete av de
skattskyldiga.
Efter en förstudie under 1994, som bl.a. ledde fram till bedömningen att ett
skattekontosystem skulle kunna införas tidigast vid årsskiftet 1997/98, har
ett projekt bedrivits vid Riksskatteverket med uppgift att utarbeta och införa
systemet. Inför beslutet om denna proposition har verket vid kontakter med
Regeringskansliet bekräftat att systemet kommer att kunna tas i bruk vid den
angivna tidpunkten, under förutsättning att regeringens förslag följs i de
delar som påverkar utformningen av systemet. Om sådana avvikelser görs
att systemet inte kan tas i bruk vid årsskiftet 1997/98 bör ikraftträdandet
senareläggas med ett år, eftersom förändringarna är av sådant slag att de inte
lämpligen kan genomföras vid någon annan tidpunkt än ett kalenderårsskif-
te.
512
Konsekvenserna för de skattskyldiga av ett helt nytt system för redovisning
och betalning av skatter och avgifter, men också av övriga föreslagna
ändringar av dagens uppbördsreglering, kräver att Riksskatteverket sätter in
särskilda informationsinsatser. Informationen bör koncentreras till andra
halvåret 1997 och första halvåret 1998.
Genomförandet av ett nytt system för redovisning och betalning av skatter
och avgifter enligt de förslag som regeringen nu lägger fram kräver stora
förändringar av de administrativa rutinerna m.m. inom skatteförvaltningen.
Ett skattekontosystem kommer som redan framgått i första hand att
påverka skattemyndigheternas hantering av redovisningshandlingar och
betalningar från de skatt- och avgiftsskyldiga samt arbetet med betal-
ningsuppmaningar och återbetalningar till de skatt- och avgiftsskyldiga,
liksom rutinerna i samband med överlämnande för indrivning och åter-
redovisning av indrivna belopp.
Förändringarna kommer i hög grad att påverka kraven på ADB-stödet
och är så stora att befintliga ADB-system inte kan användas. Utveckling bör
i stället ske av nya system. Utöver utveckling av själva skattekontosystemet
krävs anpassning av ADB-systemen för framför allt debitering, kontrollupp-
giftshantering, slutlig skatt och omräkning. Vidare måste
kronofogdemyndigheternas ADB-system och skattekontosystemet sam-
ordnas. Kostnaderna för att utveckla och anpassa de tekniska systemen
uppgår enligt Riksskatteverkets beräkningar till sammanlagt 40 - 50
miljoner kronor.
Kostnaden för information till skattskyldiga m.fl. i samband med
införandet av ett skattekontosystem kan beräknas till cirka tio miljoner
kronor.
Större delen av personalen vid skatte- och kronofogdemyndigheterna
kommer att behöva utbildning om skattekontosystemet. Endast härigenom
kan arbetet bedrivas på ett effektivt sätt och servicenivån gentemot de
skattskyldiga hållas hög även i övergångsskedet. Inför genomförandet av ett
skattekontosystem krävs därför omfattande utbildnings- och informationsin-
satser för en stor del av personalen inom främst skattemyndigheterna.
Dessutom bör ett antal specialister på skattekontosystemet utbildas inom
varje skatte- och kronofogdemyndighet. Kostnaderna för dessa interna
utbildnings- och informationsinsatser kan beräknas till cirka tio miljoner
kronor.
Beträffande övriga föreslagna ändringar krävs särskild utbildning och
information i fråga om bl.a. de ändrade bestämmelserna om företrädares
betalningsskyldighet för skatter och avgifter, den utvidgade skyldigheten att
lämna preliminär självdeklaration och förslagen i övrigt om en förbättrad
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt samt den ändrade
regleringen vad gäller anstånd med betalning av skatter och avgifter på
33 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
513
grund av sociala skäl m.m. Kostnaderna för utbildnings- och informationsin- Prop. 1996/97:100
satser avseende dessa och övriga förslag kan beräknas till ca en miljon De' 1
kronor.
Regeringen gör bedömningen att alla kostnader för genomförandet ryms
inom givna resursramar for skatteförvaltningen respektive exekutionsväsen-
det.
514
Prop. 1996/97:100
Del 1
Allmänt
Bestämmelser om fastställelse av underlaget för att ta ut skatt enligt bl.a.
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt finns i taxeringslagen (1990:324, TL). Bestämmelser om
underlag för beräkning av socialavgifter finns i lagen (1981:691) om
socialavgifter. Bestämmelserna om uppbörd, dvs. bestämmelser om
bestämmande, debitering, redovisning och betalning, av dessa skatter och
avgifter finns i uppbördslagen (1953:272, UBL) respektive lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Dessa
uppbördsbestämmelser har nu samlats i en ny lag benämnd skattebetalnings-
lag (SBL).
Den nya lagen innehåller i likhet med uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, förutom förfarandebestämmel-
ser om uppbörd av preliminär och slutlig skatt samt socialavgifter,
materiella bestämmelser om uttag av preliminär skatt. De nya uppbördsbe-
stämmelsema avses gälla också i fråga om mervärdesskatt. De nuvarande
bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200, ML) om uppbörd av
sådan skatt har därför slopats.
Skattebetalningslagen avses i vissa delar gälla även i fråga om arman
skatt än den nyss nämnda. De nya bestämmelserna om redovisning och
betalning av skatt avses sålunda gälla också i fråga om skatt enligt lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. De nuvarande
bestämmelserna om redovisning och betalning av sådan skatt i den lagen har
därför slopats.
Innehållsförteckning
Enligt Statsrådsberedningens promemoria Några riktlinjer för författnings-
språket (PM 1994:4) bör längre författningar förses med en innehållsför-
teckning och ibland register. Dessa bör i formellt hänseende inte utgöra en
del av författningen utan betraktas som ett redaktionellt tillägg av författ-
ningens utgivare.
Den nya lagen föreslås bli försedd med en innehållsförteckning. För att
vara det hjälpmedel som är avsett har innehållsförteckningen tagits in
närmast före den föreslagna lagtexten.
Lagen har, som framgår av innehållsförteckningen, delats in i 23 kapitel
med egna rubriker. De olika kapitlen har, så långt det låter sig göras, ordnats
kronologiskt. Kapitlen har i sin tur delats in i olika avsnitt med egna
rubriker. Även dessa rubriker anges i innehållsförteckningen. I några avsnitt
förekommer dessutom underrubriker. Dessa anges emellertid inte i
innehållsförteckningen.
515
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Prop. 1996/97:100
Del 1
I 1 och 2 §§ anges lagens tillämpningsområde. I 1 § anges det område inom
vilket lagen gäller fullt ut.
I punkt 1 hänvisas till 1 kap. 1 § första stycket TL. Det innebär att
skattebetalningslagen gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
4. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 nämnda lag,
5. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
6. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
7. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
I punkt 2 hänvisas till lagen om socialavgifter. Det innebär att skattebetal-
ningslagen gäller i fråga om sådana arbetsgivaravgifter och egenavgifter
som behandlas i den förstnämnda lagen.
I punkt 3 anges att lagen omfattar skatt enligt lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster. Sådan skatt betalas på samma sätt som en
arbetsgivaravgift eller, i vissa fall, en egenavgift.
I punkt 4 anges att lagen omfattar skatt enligt mervärdesskattelagen. Detta
innebär att lagen skall tillämpas i fråga om såväl sådan mervärdesskatt som
skall redovisas i särskild självdeklaration enligt de bestämmelser som för
närvarande finns i 14 kap. 3 § ML som övrig mervärdesskatt. Sådan
mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration uppbärs på samma sätt
som annan skatt som omfattas av taxeringslagens bestämmelser.
I punkt 5 anges att lagen omfattar avgift enligt lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift. Även i detta fall betalas avgiften på samma sätt som en
arbetsgivaravgift eller egenavgift.
I punkt 6 anges att lagen dessutom gäller i fråga om skattetillägg och
förseningsavgift som hör till sådan skatt eller avgift som avses i punkterna
1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Detta
innebär bl.a. att lagen gäller i fråga om skattetillägg och förseningsavgift
enligt såväl taxeringslagen som skattebetalningslagen.
I punkt 7 anges slutligen att lagen även gäller i fråga om ränta på sådana
belopp som avses i 1-6.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts
och efter föredragningen i Lagrådet har ordet “beräkning” i paragrafens
inledning i förtydligande syfte ersatts med “bestämmande”.
2§
I paragrafen anges att vissa bestämmelser i lagen, bestämmelserna om
redovisning och betalning av skatt (bestämmelserna i 10-23 kap.), dvs.
uppbördsbestämmelsema i en mer inskränkt betydelse, skall gälla även viss
annan skatt än de som anges i 1 §.
516
Enligt punkt 1 gäller bestämmelserna om redovisning och betalning av Prop. 1996/97:100
skatt också i fråga om skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt för Del 1
utomlands bosatta.
I punkt 2 anges att redovisnings- och betalningsbestämmelsema dessutom
gäller i fråga om skattetillägg och förseningsavgift som hör till sådan skatt
som avses i punkt 1.
I punkt 3 anges att lagen också gäller vid redovisning och betalning av
ränta på sådana belopp som avses i 1 och 2.
Paragraferna 1 och 2 ersätter 1 § första stycket UBL och 1 § USAL. I
förhållande till den först nämnda paragrafen har skogsvårdsavgift och
annuitet på avdikningslån slopats. Detta beror på att dessa pålagor inte
längre är aktuella. Lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift upphörde att gälla
vid utgången av juni 1992 (se SFS 1991:1849) och annuiteter på avdik-
ningslån förekommer inte längre. Den sista taxering vid vilken annuitet på
avdikningslån kunnat bli aktuell synes ha varit 1996 års taxering. Vid
debiteringen av slutlig skatt på grund av 1992-1996 års taxeringar förekom
emellertid inte några annuiteter på avdikningslån. Den senaste debiteringen
av annuitet på avdikningslån var vid 1991 års taxering. Då förekom två fall
på sammanlagt 2 957 kr.
I förhållande till utredningens förslag har i 2 § i klargörande syfte lagts
till att skattebetalningslagen gäller även vid redovisningen av skatt, enligt
lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.
I paragrafen hänvisas generellt till de termer och uttryck som finns i de lagar
som nämns i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § TL. Visserligen omfattar 1 § i det
nu aktuella kapitlet även taxeringslagen där det i 1 kap. 3 § första stycket
sägs att begrepp som används i den lagen har samma innebörd som i
kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt men det har ändå
ansetts nödvändigt med en direkt hänvisning i skattebetalningslagen till
uppräkningen i 1 kap. 1 § TL för att täcka in de termer och uttryck som
används i de uppräknade lagarna men som inte förekommer i taxeringslagen.
Hänvisningarna medför att bl.a. begreppet hemortskommun får samma
innebörd i skattebetalningslagen (se 2 kap. 1 §) som det har i taxeringslagen,
kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt. Motsvarande be-
stämmelser finns nu i 2 § 1 mom. första stycket UBL. I utredningens förslag
har reservationen "om inte annat anges eller framgår av sammanhanget"
ersatts med "om inte annat anges i detta kapitel". Någon ändring i sak var
emellertid inte åsyftad. Nu har uppbördslagens reservation åter förts in.
Detta beror på att en term eller ett uttryck kan ha något olika innebörd i
olika lagar. I dessa fall avses den innebörd gälla som anges i den aktuella
skattens eller avgiftens grundförfattning. När det gäller mervärdesskatt
gäller exempelvis den innebörd som framgår av mervärdesskattelagen.
Bestämmelser som ger termer och uttryck en speciell betydelse i denna
lag finns i 4-6 §§.
517
Genom tillägget i andra meningen, har begreppet arbetsgivaravgift Prop. 1996/97:100
utvidgats till att i skattebetalningslagen gälla, förutom arbetsgivaravgift Del 1
enligt lagen om socialavgifter, även sådan särskild löneskatt och allmän
löneavgift som arbetsgivare har att betala enligt 1 § lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster respektive 1 § lagen om allmän
löneavgift.
4§
I skattebetalningslagen har det inte ansetts behövas någon definition av
begreppet skattskyldig. Begreppet definieras inte heller i kommunalskattela-
gen, lagen om statlig inkomstskatt eller taxeringslagen. Det faller sig
naturligt att med begreppet avse den som är skyldig att betala sådan skatt
som avses i den lag där begreppet används.
I skattebetalningslagen används begreppen skatt och skattskyldig i en
något vidare betydelse än som faller sig naturlig. Den utvidgning som gjorts
framgår av den nu aktuella paragrafen.
I första stycket anges att vad som sägs i lagen om skatt och skattskyldig
också gäller avgift och avgiftsskyldig. Bestämmelserna har haft 1 kap. 2 §
TL som förebild. Syftet med bestämmelserna är att förenkla den följande
lagtexten. Vad som sägs om skatt och skattskyldig gäller alltså även sådan
avgift som enligt 1 § omfattas av lagen och den som är skyldig att betala
avgiften. Detsamma gäller avdragen skatt och den som är skyldig att göra
sådant avdrag. I den delen har bestämmelsen utformats enligt Lagrådets
förslag.
I första stycket anges dessutom att vad som sägs i lagen om skatt och
skattskyldig också skall gälla i fråga om skattetillägg, förseningsavgift och
ränta och den som är skyldig att betala sådant tillägg eller sådan avgift eller
ränta. När det gäller avgiftstillägg finns nu motsvarande bestämmelser i 49 §
andra stycket USAL.
I andra stycket anges vissa belopp som i lagen likställs med skatt.
Någon motsvarighet till andra stycket 1 finns inte i utredningens förslag.
Bestämmelsen avses gälla, förutom sådana belopp som motsvarar ett
handelsbolags skuld for skatt och som skall betalas av en bolagsman, sådana
belopp som någon ålagts att betala enligt 12 kap. 3 eller 6 §. Den nya
bestämmelsen medför att punkten 4 i tredje stycket av utredningens förslag
till den nu aktuella paragrafen inte behövs. Detsamma gäller 20 kap. 7 § i
utredningens förslag. I den paragrafen angavs att då en bolagsman enligt 2
kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara
for ett handelsbolags skuld avseende skatt enligt denna lag fick indrivning
ske i samma ordning som gäller for skatt. Paragrafen avsågs ersätta
motsvarande bestämmelser i 77 c § UBL, 15 a § USAL och 16 kap. 18 §
ML.
Andra stycket 2 ersätter 16 kap. 2 § första stycket andra meningen ML.
Bestämmelserna har utvidgats till att gälla all skatt och, på grund av
föreskrifterna i första stycket, alla avgifter som återbetalats till den
skattskyldige.
Fr.o.m. den 1 januari 1997 är ett handelsbolag skattskyldigt för statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på
518
pensionskostnader (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97: SkU7, rskr 1996/97:70).
I de fall ett handelsbolag skall betala någon av de nämnda skatterna omfattas
givetvis bolaget av begreppet skattskyldig. Detta skall dock gälla även i
övriga fall. Detta framgår av tredje stycket där det anges att handelsbolag
likställs med skattskyldig även om bolaget inte är skyldigt att betala någon
av de skatter som avses i 1 §. Detsamma gäller i fråga om den som har rätt
till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9-13 §§ ML och
den som utan att vara skattskyldig i Sverige har tilldelats en F-skattsedel
enligt 4 kap. 7 §. Syftet med bestämmelserna är också i de här fallen att
forenkla den efterföljande lagtexten.
I förhållande till utredningsförslaget har punkten 4 slopats (se kommenta-
ren till andra stycket). Den har ersatts med en bestämmelse om att med
skattskyldig likställs också sådan representant for enkelt bolag eller
partrederi som avses i 23 kap. 3 §.
Bestämmelserna om handelsbolag hänger samman med att ett sådant
bolag skall kunna tilldelas en skattsedel på preliminär skatt trots att bolaget
inte är ett skattesubjekt (se 4 kap. 7 och 16 §§). Bestämmelserna behövs
egentligen endast i det fallet att handelsbolaget varken är arbetsgivare eller
bedriver verksamhet som medför skattskyldighet för eller rätt till återbetal-
ning av mervärdesskatt. Om bolaget är arbetsgivare omfattas det av
begreppet skattskyldig på grund av första stycket i den nu aktuella
paragrafen och om bolaget bedriver verksamhet som medför skattskyldighet
för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt omfattas det av begreppet
skattskyldig enligt mervärdesskattelagen och, på grund av 3 §, även enligt
skattebetalningslagen. Detsamma gäller europeiska ekonomiska intresse-
grupperingar. Att handelsbolag och europeiska intressegrupperingar är
skyldiga att betala mervärdesskatt anges i 6 kap. 1 § ML. Sådana rätts-
subjekt är dessutom skyldiga att betala arbetsgivaravgifter för sina anställda,
allmän löneavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
En motsvarande reglering finns nu i 2 § 1 mom. andra stycket UBL.
De särskilda bestämmelser i lagen som tar sikte på handelsbolag skall, om
inte annat har föreskrivits, gälla även i fråga om sådana rättssubjekt som
avses i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Bestämmelser om detta har tagits in i denna paragraf. Att begreppet
skattskyldig därigenom kommer att omfatta också europeiska ekonomiska
intressegrupperingar även om de inte bedriver verksamhet som medför
skattskyldighet for mervärdesskatt följer av 4 § tredje stycket.
I förhållande till utredningens förslag har av redaktionella skäl sist i
paragrafen lagts till “(EEIG)”.
Särskilda bestämmelser om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
har tagits in endast i 2 kap. 2 § andra stycket.
Här bör nämnas att enligt en ändring i 1 kap. 1 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag, som trädde i kraft den 1 januari 1995,
föreligger ett handelsbolag inte förrän det har forts in i handelsregistret.
Detta register fors enligt 1 § handelsregisterlagen (1974:157) av Patent- och
registreringsverket.
Prop. 1996/97:100
Del 1
519
När det gäller en europeisk ekonomisk intressegruppering finns liknande Prop. 1996/97:100
bestämmelser. Enligt artikel 1 i rådets forordning (EEG) nr 2137/85 om Del 1
europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) skall de som avser att
bilda en sådan gruppering ingå ett avtal och låta registrera grupperingen. En
på det sättet bildad gruppering kan från dagen för registreringen i eget namn
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter av alla slag, ingå avtal eller
vidta andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.
Enligt 11 § lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intresse-
grupperingar är Patent- och registreringsverket registreringsmyndighet för
intressegrupperingar.
Av det som sagts nu framgår att såväl handelsbolag som europeiska
ekonomiska intressegrupperingar måste vara registrerade hos Patent- och
registreringsverket för att bestämmelserna i denna lag skall bli tillämpliga
på sådana rättssubjekt.
6§
I paragrafen definieras, i alfabetisk ordning, vissa centrala begrepp som
används i lagen. Paragrafen ersätter 2 § 2 mom. UBL och 2 § USAL.
Inledningsvis anges vad som avses med begreppen arbetsgivare och
arbetstagare. Definitionerna av dessa begrepp knyts på inrådan av Lagrådet
direkt an ersättning för arbete.
I 39 § 4 mom. UBL finns nu bestämmelser om att förvaltare vid
tvångsförvaltning av fastighet skall ses som arbetsgivare. En sådan reglering
finns det behov av även med den nya lagstiftningen. Bestämmelserna passar
emellertid bättre in i bostadsförvaltningslagen (1977:792) än i skattebetal-
ningslagen. Sådana föreskrifter bör därför tas in i en ny 9 a § i bostadsför-
valtningslagen.
När det gäller konkursförvaltare finns inget behov av en bestämmelse
liknande den som gäller vid tvångsförvaltning av fastighet. Om en gäldenärs
näringsverksamhet skall fortsätta efter en konkurs är det konkursboet som
skall bedriva verksamheten. Det är då konkursboet som blir arbetsgivare och
som svarar för de skyldigheter som en arbetsgivare har. Det är alltså i
princip konkursboet som är skyldigt att betala ut ersättning för arbete samt
att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. I praktiken blir
emellertid detta sällan aktuellt, eftersom reglerna om lönegaranti blir
tillämpliga.
Begreppet beskattningsår behöver definieras i lagen, eftersom det
används även i samband med annan skatt än som avses i kommunal-
skattelagen, lagen om statlig inkomstskatt och mervärdesskattelagen.
Begreppet beskattningsår har sålunda utsträckts till att gälla även i fråga om
arbetsgivaravgifter och avdragen skatt. I dessa fall motsvaras beskattnings-
året av det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter och avdragen skatt skall
betalas. När det gäller arbetsgivaravgifter ersätter begreppet beskattningsår
det nu använda begreppet utgiftsår.
Definitionen av begreppet inkomstår överensstämmer med vad som nu
gäller enligt uppbördslagen. Vad som avses med taxeringsår framgår av 3 §
kommunalskattelagen.
520
Definitionen av begreppet näringsverksamhet är i princip densamma som
i 2 § 2 mom. UBL. En redaktionell ändring har emellertid gjorts för att
anpassa texten till den kommande inkomstskattelagen (se SOU 1997:2). På
grund av bestämmelserna i 3 § första meningen avses med intäkt av närings-
verksamhet detsamma som i kommunalskattelagen och lagen om statlig
inkomstskatt. I förtydligande syfte har det ändock i definitionen tagits in en
direkt hänvisning till de aktuella bestämmelserna i dessa lagar.
En definition av begreppet näringsverksamhet när det gäller kommunal
inkomstskatt finns i 21 § kommunalskattelagen. Vad som skall hänföras till
intäkt av näringsverksamhet anges i 22 § kommunalskattelagen samt
anvisningarna till denna paragraf. Nu nämnda bestämmelser gäller enligt 2 §
1 mom. första och andra styckena lagen om statlig inkomstskatt också vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Vid denna taxering ges emellertid
begreppet intäkt av näringsverksamhet en något vidare betydelse genom ett
tillägg i 2 § 1 mom. sjätte stycket nyssnämnda lag.
Eftersom även den som inte är skattskyldig i Sverige skall kunna få en F-
skattsedel (se 4 kap. 7 §), har emellertid begreppet näringsverksamhet i
skattebetalningslagen utvidgats till att också omfatta sådan verksamhet som
bedrivs eller kan antas komma att bedrivas här i landet av någon som inte
är skattskyldig här men som, om verksamheten bedrivits av någon här
skattskyldig, varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet.
De i uppbördslagen använda begreppen kvarstående skatt, överskjutande
skatt och tillkommande skatt har av förenklingsskäl utmönstrats ur
skattebetalningslagen.
Såväl slutlig som preliminär skatt skall inom det nya systemet redovisas
på ett särskilt konto för varje skattskyldig, ett skattekonto, och kommer att
påverka saldot på kontot. En kvarstående skatt enligt nuvarande system
kommer att motsvara en ökning av ett underskott eller en minskning av ett
överskott på skattekontot i det nya systemet och en överskjutande skatt
kommer att motsvaras av en minskning av ett underskott eller en ökning av
ett överskott på skattekontot.
Även de i uppbördslagen använda begreppen kvarskatteavgift, respiträn-
ta, anståndsränta, ö-skatteränta och restitutionsränta försvinner inom det nya
systemet. De ersätts av två nya räntor, kostnadsränta och intäktsränta.
De nya räntebegreppen har inte ansetts behöva definieras. Räntebestäm-
melserna har tagits in i 19 kap.
Begreppet överskjutande ingående mervärdesskatt har definierats på i
huvudsak samma sätt som i uppbördslagen. Begreppen ingående och
utgående mervärdesskatt har enligt 3 § samma betydelse som i mervärdes-
skattelagen. I den lagen definieras begreppen utgående och ingående skatt
i 1 kap. 8 §.
Begreppen månadsavgift och årsavgift vilka definieras i 2 § USAL
används inte i skattebetalningslagen.
Nuvarande räntor enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och mervärdesskattelagen, dvs. restitutionsränta, anståndsränta
och respitränta, ersätts också av de nyss nämnda två nya räntorna, kostnads-
ränta och intäktsränta.
Prop. 1996/97:100
Del 1
521
Begreppet ogift skattskyldig används inte längre i uppbördssammanhang
och begreppet gift skattskyldig har fått en väsentligt minskad betydelse. Det
har nu betydelse endast vid tillämpningen av bestämmelserna om ansvarig-
het för makes skatt i 77 b § UBL. Dessa bestämmelser har emellertid inte
fått någon motsvarighet i skattebetalningslagen. Med hänsyn till detta finns
det inte längre något behov av att definiera begreppen.
I förhållande till utredningsförslaget har några definitioner slopats. Att
definitionen av avgiftsspecifikation har slopats beror på att en sådan
specifikation inte skall finnas i det nya systemet. Något behov av att
definiera begreppen beskattningsbeslut, preliminär självdeklaration,
preliminär skatt, skattedeklaration och slutlig skatt har inte ansetts finnas.
Vad som avses med dessa begrepp framgår av 11 kap. 1 §, 10 kap. 7 §, 4
kap. 2 §, 10 kap. 17 § respektive 11 kap. 9 §.
På inrådan av Lagrådet har dessutom definitionerna av begreppen
förfallodag, huvudinkomst och sidoinkomst, lön samt skatteavdrag slopats
i den nu aktuella paragrafen. Behövliga definitioner ges i stället i anslutning
till de bestämmelser där de förekommer. När det gäller lön används i stället
1 flertalet fall lokutionema “ersättning för arbete, ränta eller utdelning” eller
“ersättning for arbete” beroende på vad som avses i det särskilda fallet.
I kapitlet anges att beslut enligt skattebetalningslagen skall fattas av en viss
skattemyndighet. Genom denna ordning behöver det inte i de efterföljande
kapitlen särskilt anges vilken myndighet det är som skall fatta de där
aktuella besluten. Detta behöver anges endast i de fall det blir fråga om
undantag från de nu aktuella bestämmelserna eller om det anses vara
lämpligt av redaktionella skäl.
1§
Paragrafen, som har ändrats efter föredragningen i Lagrådet, innehåller
generella behörighetsregler i fråga om beslut som rör fysiska personer. De
ersätter tillsammans med 2 § de regler som för närvarande finns i 2 a §
första och andra styckena UBL, 3 § första stycket USAL samt 12 kap. 1 §
och 14 kap. 23 § ML.
I första stycket finns huvudregeln rörande fysiska personer. Den gäller
samtliga skattskyldiga och avgiftsskyldiga samt sådana personer som är
skyldiga att göra skatteavdrag under förutsättning att de författningsenligt
skall ha varit folkbokförda här i landet den 1 november året före beslutsåret.
I andra stycket regleras beslutsbehörigheten i de fall den fysiska personen
har varit bosatt här i landet eller stadigvarande vistats här under sådana
förhållanden att han inte skulle ha varit folkbokförd här den 1 november året
före beslutsåret. I dessa fall skall beslutet fattas av skattemyndigheten i det
län där den fysiska personen först var bosatt respektive stadigvarande
Prop. 1996/97:100
Del 1
522
vistades.
I tredje stycket regleras det fallet att den fysiska personen anses bosatt här
i landet på grund av sådan väsentlig anknytning som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 53 § KL.
Första-tredje styckena gäller inte om något annat följer av 3-5 §§. Detta
anges i jjärde stycket. Om behörig myndighet inte finns enligt den nu
aktuella paragrafen eller 3-5 §§ skall beslut fattas av Skattemyndigheten i
Stockholms län. Detta anges också i fjärde stycket.
Huvudregeln innebär att om en person är folkbokförd i Göteborgs
kommun den 1 november 1996 men i Stockholms kommun den 1 november
1997 skall Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län fatta beslut om
skatt och arbetsgivaravgifter till och med kalenderåret 1997. Den skattemyn-
digheten skall också fatta sådana beslut om registrering av arbetsgivare och
mervärdesskattskyldiga som avses i 3 kap. 1 § och som skall fattas under
kalenderåret 1997. Skattemyndigheten i Stockholms län skall däremot fatta
beslut om skatt och arbetsgivaravgifter hänförliga till kalenderåret 1998
eller tiden därefter. Den skattemyndigheten skall också fatta sådana beslut
om skatt eller avgift for tidigare beskattningsår som fattas under kalender-
året 1998 eller därefter. Skattemyndigheten i Stockhoms län skall också fatta
sådana beslut om registrering av arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga
som skall fattas under kalenderåret 1998 eller senare.
Den valda ordningen hänger samman med de föreslagna reglerna om ett
skattekonto för varje skattskyldig (se kommentaren till 3 kap. 5 §). Enligt nu
gällande regler kan flera olika skattemyndigheter vara behöriga att fatta t.ex.
debiteringsbeslut rörande en och samma skattskyldig. Detta gäller om
debiteringarna grundas på taxeringar for olika inkomstår och den skattskyl-
dige under åren flyttat mellan olika län. Från administrativ synpunkt är det
viktigt att det är endast en skattemyndighet som är behörig att fatta beslut
rörande varje skattskyldig oberoende av till vilket inkomstår eller vilken
månad beslutet är hänförligt. En sådan ordning är en förutsättning for att
man skall kunna ha endast ett skattekonto per skattskyldig och därigenom
kunna ge en samlad bild av den skattskyldiges ekonomiska relation till
skattemyndigheten.
Om en skattemyndighet avser att fatta ett beslut rörande en skattskyldig
som inte har något skattekonto hos myndigheten måste den först undersöka
om ett sådant konto finns hos någon arman skattemyndighet. Detta skall
framgå av skatteregistret. Om det finns ett skattekonto hos en annan
skattemyndighet och det är denna myndighet som är rätt beslutsmyndighet
bör ärendet flyttas över till den kontoförande myndigheten. Att detta kan ske
framgår av 5 §. I annat fall bör skattekontot flyttas över till rätt myndighet.
Om det inte finns något skattekonto skall skattemyndigheten öppna ett
konto.
Ett undantag från huvudregeln finns i 3 §. Det gäller registrerade
personer. Även 4 och 5 §§ innehåller undantag från huvudregeln.
Prop. 1996/97:100
Del 1
523
2§
Paragrafen, som har ändrats efter föredragningen i Lagrådet, innehåller
generella behörighetsregler i fråga om beslut som rör juridiska personer.
I första stycket har tagits in en särskild behörighetsregel för beslut
rörande handelsbolag. När det gäller beslut om skattsedel på preliminär skatt
finns nu liknande bestämmelser i 34 § UBL. I den nu aktuella paragrafen
bestäms emellertid behörig skattemyndighet genom anknytningen till
bolagets huvudkontor i stället för som nu till kontorets postadress vilken är
den adress som skall registreras för bolaget enligt handelsregisterlagen.
Enligt Patent- och registreringsverkets praxis tillåts inte handelsbolag
registrera sitt huvudkontor på en adress i utlandet.
I andra stycket finns motsvarande bestämmelser för europeiska
ekonomiska intressegrupperingar. Anknytningen till behörig skatte-
myndighet sker emellertid i detta fall genom grupperingens säte.
I tredje stycket anges vilken skattemyndighet som skall fatta beslut i fråga
om andra juridiska personer än sådana som avses i första och andra
styckena.
I 3-5 §§ finns bestämmelser om beslutsbehörighet i vissa fall. Dessa
bestämmelser avses äga företräde framför första-tredje styckena i den nu
aktuella paragrafen. I fjärde stycket anges därför att paragrafens bestämmel-
ser inte gäller om annat följer av dessa paragrafer. Har den juridiska
personen upplösts skall beslut fattas av den senast behöriga myndigheten.
Om behörig myndighet inte finns enligt den nu aktuella paragrafen eller 3-
5 § § skall beslut fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län. Detta anges
också i fjärde stycket.
Av kommentaren till 1 kap. 5 § framgår att såväl handelsbolag som
europeiska ekonomiska intressegrupperingar måste vara registrerade hos
Patent- och registreringsverket för att vara ett rättssubjekt.
3§
Paragrafen innehåller generella behörighetsregler i fråga om beslut som rör
såväl fysiska som juridiska personer som registrerats enligt 3 kap. 1 §.
Redovisningar av avdragen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt är "kortperiodiska", dvs. de avser en fullständig och slutgiltig
redovisning för den aktuella perioden, och kan bli föremål för periodkon-
troller. Granskningen av nämnda skatter och avgifter sker i regel samman-
hållet i form av s.k. integrerade revisioner eller på annat sätt. Dessutom är
utredningsmaterialet i stor utsträckning gemensamt för dessa skatter och
avgifter. Det är därför angeläget att en enda skattemyndighet kan besluta i
alla tre ärendetypema vid ett och samma tillfälle.
Enligt 12 kap. 1 § första stycket ML fattas beskattningsbeslut och andra
beslut i beskattningsärenden enligt huvudregeln av skattemyndigheten i det
län där den skattskyldige vid aktuellt tillfälle är registrerad. Även när det
Prop. 1996/97:100
Del 1
524
gäller arbetsgivare tillämpas ett registreringsförfarande. Det är emellertid
inte lagreglerat men såväl 2 a § UBL som 3 § USAL förutsätter att en
arbetsgivare skall vara registrerad för inbetalning och redovisning av
arbetstagares skatt. Mot bs.kgrund av vad som har sagts nu har i skattebetal-
ningslagen tagits in regler om registrering av den som är arbetsgivare och
den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt som i huvudsak motsvarar
registreringsreglema i mervärdesskattelagen (se kommentarerna till 3 kap.).
Den nu aktuella paragrafen innehåller en behörighetsregel i fråga om
beslut som gäller sådana skattskyldiga som registrerats enligt 3 kap. 1 §.
Regeln skall ses som ett undantag från 1 och 2 §§. Den gäller i fråga om
såväl sådana beslut som riktas mot en skattskyldig i hans egenskap av
arbetsgivare, t.ex. ett beslut om betalningsskyldighet för avdragen men inte
redovisad och betald preliminär skatt för anställda eller ett beslut om
arbetsgivaravgifter, som beslut i fråga om den egna skatten exempelvis
inkomstskatt och mervärdesskatt.
Paragrafen motsvarar i huvudsak de regler som för närvarande finns i
2 a § andra stycket UBL och 3 § första stycket USAL. Bestämmelserna om
vad som skall gälla om den skattskyldige inte är registrerad som arbetsgiva-
re eller mervärdesskattskyldig enligt bestämmelserna i 3 kap. finns
emellertid i 1 eller 2 §.
Det finns en väsentlig skillnad mellan behörighetsreglerna för beslut
rörande skattskyldiga enligt 1 eller 2 § och beslut rörande registrerade
skattskyldiga enligt förevarande paragraf. Är t.ex. en fysisk person
registrerad kan besluten fattas av den skattemyndighet hos vilken registre-
ring har skett även om den fysiska personen efter registreringen har bytt
hemortskommun. Skattemyndigheten är alltså inte skyldig att inför varje
beslut undersöka vilken hemortskommun den skattskyldige har. Om
skattemyndigheten har fått uppgift om att den skattskyldige har bytt
hemortskommun bör emellertid en omregistrering ske. Beslut som fattas
därefter skall fattas av den nya myndigheten.
Eftersom en fysisk person skall vara registrerad i det län där han
författningsenligt skulle vara folkbokförd den 1 november året före
registreringsåret, kan en omregistrering för en sådan person komma i fråga
högst en gång per år.
Om beslut skall fattas av den nya skattemyndigheten skall även den
skattskyldiges skattekonto flyttas över till den myndigheten. Detta innebär
givetvis att myndigheterna måste ha kontakt med varandra och samarbeta.
Är den skattskyldige inte registrerad skall beslut fattas av den skattemyn-
dighet som anges i 1 eller 2 §.
Den nu aktuella paragrafen gäller inte om skattemyndigheten med stöd
av 5 § beslutat något annat.
Prop. 1996/97:100
Del 1
4§
Paragrafen innehåller en särskild behörighetsregel när det gäller vissa
gemenskapsintema förvärv (jfr 12 kap. 1 a § ML).
525
I förhållande till utredningsförslaget har Kopparbergs län ersatts med den
nya beteckningen Dalarnas län.
Prop. 1996/97:100
Del 1
1 första stycket av paragrafen har tagits in en regel som gör det möjligt att
flytta beslutsbehörigheten mellan två skattemyndigheter. Den motsvarar
2 a § tredje stycket UBL och 3 § tredje stycket USAL. Bestämmelser av
samma slag finns i 2 kap. 2 § tredje stycket TL. Bestämmelserna gäller
också beslut om mervärdesskatt. 1 den delen ersätter de 12 kap. 1 § andra
stycket ML där det finns en hänvisning till 2 kap. 2 § tredje stycket TL.
Genom bestämmelserna i andra stycket ges regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer rätt att besluta att t.ex. ett visst slag
av ärenden enligt skattebetalningslagen samlas hos en skattemyndighet.
Motsvarande bestämmelser finns nu i 105 § UBL. Beslutanderätten ligger
emellertid enligt sistnämnda paragraf enbart hos regeringen.
6§
Första stycket innehåller en generell bestämmelse för det fall en handling
sänts in till fel skattemyndighet.
I andra stycket finns en särreglering för det fall en begäran om ompröv-
ning sänts in till en allmän förvaltningsdomstol.
Första och andra styckena ersätter, såvitt gäller en begäran om ompröv-
ning 86 § fjärde stycket UBL, 52 § tredje stycket USAL och 15 kap. 5 §
ML.
Av tredje stycket följer att en inbetalning av skatt anses ha gjorts inom
föreskriven tid även om inbetalningen har skett till fel skattemyndighet. En
förutsättning för detta är emellertid att inbetalningen gjorts inom den
föreskrivna tiden. Stycket ersätter 52 § tredje stycket UBL.
7§
I första stycket ges Riksskatteverket en generell rätt att överta ett ärende
enligt 14 kap. i denna lag, dvs. när det gäller frågor om skattekontroll, från
den ansvariga skattemyndigheten. Regeln ersätter 12 kap. 1 § fjärde stycket
ML.
På grund av vad Riksskatteverket anfört i sitt remissvar har utredningens
förslag kompletterats med ett andra stycke. Av detta framgår att om en
periodisk sammanställning skall lämnas till Riksskatteverket enligt
bestämmelsen i 10 kap. 36 § får verket fatta sådana beslut om förseningsav-
gift som avses i 15 kap. 6 och 7 §§. Även i de fall Riksskatteverket har
beslutat om förseningsavgift skall den registreras på den skattskyldiges
skattekonto av den skattemyndighet där kontot finns.
526
Paragrafen ersätter 12 kap. 1 § tredje stycket ML. Den har utvidgats till att
omfatta inte bara beslut om mervärdesskatt utan samtliga beskattningsbeslut
enligt skattebetalningslagen.
3 kap. Registrering och skattekonton
1§
För närvarande finns inga be tämmelser om registrering av arbetsgivare vare
sig i uppbördslagen elfr » lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare. Av behörighetsreglerna i 2 a § UBL och 3 § USAL framgår
emellertid att en sådan registrering avses kunna ske.
Bestämmelser om att registrering skall ske av den som är skyldig att
betala mervärdesskatt finns däremot i 14 kap. 1 § ML vilken nu ersätts.
I första stycket har, främst av redaktionella skäl, tagits in en uttrycklig
regel om registrering av dem som är skyldiga att göra skatteavdrag eller
betala arbetsgivaravgifter samt av mervärdesskattskyldiga. I utredningsför-
slaget saknades däremot en sådan regel. Den ansågs kunna ges på en lägre
nivå. Begreppet arbetsgivaravgifter omfattar enligt 1 kap. 3 § även sådan
särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att
betala enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Den som har att
betala sådan skatt eller avgift skall alltså också registreras.
Bestämmelserna om vilken skattemyndighet som skall fatta registrerings-
beslut finns i 2 kap. 1 och 2 §§.
När det gäller beslut om ändrad registrering rörande en skattskyldig som
redan registrerats skall enligt 2 kap. 3 § beslut fattas av skattemyndigheten
i det län där den skattskyldige är registrerad.
I andra-fjärde styckena har efter föredragningen i Lagrådet tagits in
bestämmelser om hos vilken skattemyndighet registreringen skall ske.
2§
I första stycket har tagits in bestämmelser om att sådana personer som avser
att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras enligt 1 § är
skyldiga att anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten. I den del
paragrafen gäller mervärdesskattskyldiga ersätter den registreringsbestäm-
melsema i 14 kap. 2 § ML.
Det avses inte vara en förutsättning för registrering att anmälnings-
skyldigheten har fullgjorts. Om skattemyndigheten på något annat sätt, t.ex.
genom en skattedeklaration, har fått uppgifter som visar att någon är
Prop. 1996/97:100
Del 1
527
arbetsgivare eller skyldig att redovisa mervärdesskatt avses registrering
också kunna ske. Även i andra fall bör en registrering kunna ske. Detta
gäller t.ex. i fråga om den som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 11,
11 a, 11 b eller 12 § ML men inte är skyldig att anmäla sig för registrering
enligt den nu aktuella paragrafen och den som omfattas av ett beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § ML.
I första stycket anges också var anmälan skall göras. Det är hos skatte-
myndigheten, dvs. den skattemyndighet som skall besluta om registreringen.
Paragrafen ersätter i den delen 14 kap. 19 § ML.
I andra stycket finns en bestämmelse om att den som bedriver flera
verksamheter som medför skattskyldighet för mervärdesskatt skall lämna en
anmälan för varje verksamhet. Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 20 § andra
meningen ML.
Tredje stycket första meningen motsvarar 14 kap. 21 § ML. Utredningen
föreslog att dessa bestämmelser inte skulle tas in i lag, utan att nödvändiga
föreskrifter skulle meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer.
Enligt artikel 22.1 a av EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv1 skall varje
skattskyldig uppge när hans verksamhet inleds, förändras eller upphör.
Riksskatteverket har i sitt remissvar ansett att det därför uttryckligen bör
framgå av lagen när en anmälan till registrering skall ske. Regeringen delar
den uppfattningen.
Reglerna om att i princip samtliga mervärdesskattskyldiga skall anmäla
sig för registrering infördes den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:57 s. 91 f).
Regeln om detta finns nu i 14 kap. 2 § andra stycket ML. De nu föreslagna
reglerna innebär en viss lindring i anmälningsskyldigheten.
De som redovisar mervärdesskatten i självdeklarationen anses enligt
nuvarande regler i 14 kap. 2 § andra stycket ML fullgöra anmälningsskyl-
digheten genom avlämnandet av deklarationen. Det kan tyckas vara
praktiskt att anmälningsskyldigheten kan fullgöras genom avlämnandet av
självdeklarationen. Ur kontroll- och informationssynpunkt är det dock en
mindre lämplig ordning eftersom det i praktiken kan ta långt mer än ett år
från det att verksamheten startar till det att skattemyndigheten får vetskap
om den. Den skattskyldige tilldelas inte heller något registreringsnummer för
mervärdesskatt förrän registrering skett. Vad som sagts nu talar for att även
den som redovisar mervärdesskatt i självdeklarationen bör göra en anmälan
i samband med att verksamheten startar.
Vi tillämpning av de regler som gäller för EG-handel samt vid det
informationsutbyte som sker mellan EG-ländema har registreringsnumret en
central betydelse, vilket Riksskatteverket påpekat. Även av detta skäl är det
rimligt att kräva att även de som redovisar mervärdesskatten i självdeklara-
tionen skall göra en anmälan i samband med att verksamheten startar varvid
Prop. 1996/97:100
Del 1
'Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstater-
nas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig
beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv
96/95/EG (EGT nr L 338, 28.12.1996, s. 89).
528
registrering samt tilldelning av registreringsnummer kan ske.
De som är skattskyldiga endast på grund av att de har upplåtit avverk-
ningsrätt eller avyttrat skogsprodukter för vilken ersättningen enligt 25 §
2 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgör
skattepliktig intäkt av kapital bör dock inte omfattas av anmälningsplikten.
Detsamma gäller de som sålt varor från en fastighet som utgör privatbo-
stadsfastighet enligt 5 § kommunalskattelagen (1928:370) eller för vilken
inkomsten beskattas enligt 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller
som upplåtit en avverkningsrätt eller rätt att ta jord, sten eller annan
naturprodukt ffån sådana fastigheter. Dessa verksamheter torde i regel
bedrivas i endast begränsad omfattning. Dessutom torde de skattepliktiga
transaktionerna förekommma relativt oregelbundet i tiden. Regeln om
anmälningsskyldighet har därför gjorts tillämplig på alla skattskyldiga utom
dem som bedriver verksamhet vilken är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 §
första stycket 1 eller 2 ML.
Någon motsvarighet till 14 kap. 20 § första meningen ML varigenom det
överlåts åt regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att
föreskriva på vilket sätt anmälan om registrering skall ske har inte tagits in
i skattebetalningslagen. Inom det nya systemet bör det överlåtas till
Riksskatteverket - efter delegation av regeringen - att bestämma på vilket
sätt en anmälan för registrering skall göras. Bestämmelser om detta behöver
inte ha lagform.
Blanketten för en registreringsanmälan bör vara utformad så att den kan
användas även för inhämtande av sådana uppgifter som behövs för att
debitera preliminär skatt.
Om en arbetsgivare inte bedriver näringsverksamhet, det är t.ex. fråga om
en villaägare som anlitar någon för ett arbete på villan, bör registreringen
kunna ske på grundval av uppgifter i en sådan skattedeklaration som avses
i 10 kap. 17 §.
Bestämmelser om registreringsbevis för arbetsgivare och för den som är
skyldig att betala mervärdesskatt bör inte heller ha lagform (jfr 14 kap. 23 §
första stycket tredje meningen ML).
Det kan vara lämpligt - om det inte går att använda ett och samma
formulär för bevis om registrering till mervärdesskatt och för F-skattebevis
- att det i F-skattebeviset även tas in uppgift om huruvida innehavaren är
registrerad som mervärdesskattskyldig och i registreringsbeviset uppgift om
F-skattebevis.
Bestämmelser om särskilt registreringsnummer bör meddelas av Riks-
skatteverket (jfr 14 kap. 24 § ML). Detsamma gäller bestämmelser om hur
länge en registrering skall gälla (jfr 14 kap. 25 § ML).
3§
Om det inträffar någon ändring i de förhållanden som skall anges i en
anmälan om registrering skall den som har gjort anmälan vara skyldig att
underrätta den skattemyndighet där han är registrerad. Det kan exempelvis
vara fråga om ett sådant byte av hemortskommun eller sätesort som skall
föranleda en omregistrering. Men även andra ändringar i lämnade uppgifter,
t.ex. en ny adress inom samma län, skall skattemyndigheten underrättas om.
34 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
529
Av samma skäl som anförts i kommentaren till 2 § tredje stycket har Prop. 1996/97:100
bestämmelsen, i motsats till vad utredningen har föreslagit, getts lagform. Del 1
Underrättelsen skall göras, om inte något hindrar det, inom två veckor från
det att ändringen inträffade. En motsvarande reglering finns nu i 14 kap.
22 § ML.
Om skattemyndigheten genom en sådan underrättelse som avses i 3 §
eller på annat sätt får kännedom om att t.ex. en skattskyldig har bytt
hemortskommun och den nya hemortskommunen ligger inom ett annat län,
skall den myndighet som fattat registreringsbeslutet fatta beslut om en
omregistrering.
I samband med att en omregistrering sker skall den skattskyldiges
skattekonto flyttas över till den nya skattemyndigheten. En överflyttning av
en registrering förutsätter givetvis att myndigheterna kommunicerar med
varandra.
4§
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel har skattemyn-
digheten rätt att förelägga honom att göra det. Skattemyndigheten har
sålunda enligt denna paragraf rätt att förelägga t.ex. en mervärdesskattskyl-
dig att komma in med en registreringsanmälan enligt 2 § eller en underrättel-
se om ändrade förhållanden enligt 3 §. Motsvarande bestämmelser finns nu
i 14 kap. 27 § ML. Den paragrafen innehåller emellertid även vitesbestäm-
melser.
Att ett föreläggande enligt skattebetalningslagen får förenas med vite
framgår av 23 kap. 2 §.
En skattemyndighet skall ha möjlighet att undersöka om en fysisk eller
juridisk person skall vara registrerad. Skattemyndigheten skall därför ha rätt
att från varje person begära sådana uppgifter som behövs för att myndighe-
ten skall kunna avgöra om han är registreringsskyldig. En särskild
bestämmelse om detta har, i motsats till i utredningens förslag, tagits in i
paragrafen (jfr 14 kap. 26 § ML).
5$
Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om skattekontot. Ett
sådant konto skall upprättas för varje person, såväl fysisk som juridisk, som
är skyldig att betala skatt enligt lagen. Detta anges i första stycket.
1 1 kap. 4 § första stycket föreskrivs bl.a. att vad som sägs i denna lag om
skatt även gäller avgift. Detsamma gäller i fråga om ränta och särskilda
avgifter. Detta innebär att så snart någon har att betala skatt eller avgift skall
ett skattekonto upprättas för den betalningsskyldige.
Genom andra stycket öppnas en möjlighet för skattemyndigheten att
besluta att en person, fysisk eller juridisk, skall få fler än ett skattekonto.
530
Behov av detta kan uppstå t.ex. om skattemyndigheten beslutat att någon
skall representera ett enkelt bolag eller ett partrederi enligt 23 kap. 3 §.
I tredje stycket anges vad som skall registreras på skattekontot. Där anges
bl.a. att avdragen A-skatt skall registreras. Med avdragen A-skatt avses i
detta sammanhang det skatteavdrag som mottagaren av ersättningen har fått
vidkännas och som sålunda skall registreras på dennes skattekonto. Detta
gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndigheten.
Avdragen A-skatt skall registreras med ledning av kontrolluppgifter från
arbetsgivaren. A-skatt som dragits från ersättning för arbete till ett
handelsbolag och som har redovisats till skattemyndigheten skall tillgodo-
räknas bolaget genom att registreras på bolagets skattekonto. Detta skall ske
även om bolaget inte kommer att debiteras någon slutlig skatt. Det är
normalt först om det vid den årliga avstämningen uppkommer ett överskott
på bolagets skattekonto som en återbetalning blir aktuell. Att återbetalning
även kan komma i fråga i vissa andra fall följer av 18 kap. 2 §.
Ett skattebelopp som inte har dragits av men betalats in av den som
betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller
allmän förvaltningsdomstol, skall också tillgodoräknas den skattskyldige
genom att registreras på dennes skattekonto.
I dessa delar ersätter tredje stycket bestämmelserna i 27 b § UBL.
De skatteavdrag som arbetsgivaren skall betala in till skattemyndigheten
skall registreras också på arbetsgivarens skattekonto. Registreringen avser
då ett för varje månad sammanlagt avdraget belopp. Detta följer av
bestämmelserna om att skatt som skall betalas enligt ett beskattningsbeslut
skall registreras.
På skattekontot avses även sådana beskattningsbeslut som inte medför att
skatt skall betalas eller återbetalas få registreras. Någon särskild bestämmel-
se om detta har emellertid inte ansetts vara nödvändig.
I tredje stycket har efter föredragningen i Lagrådet också tagits in
bestämmelser om när registreringen på skattekontot skall ske. Belopp som
skall betalas in skall registreras på förfallodagen. Vilken dag som är
förfallodag framgår av bestämmelserna i 16 kap. Belopp som skall
tillgodoräknas skall registreras så snart underlag, t.ex. ett beslut om en
sänkning av en skatt eller avgift, finns tillgängligt.
6§
I första stycket anges att ett skattekonto skall stämmas av dels årligen, dels
månatligen. Vid avstämningen skall inbetalda belopp jämföras med förfallna
skattefordringar och ett saldo räknas fram. Någon avstämning skall
emellertid inte göras om det inte har förekommit någon transaktion under
perioden och inte heller om den enda transaktionen under den period som
skall omfattas av den månatliga avstämningen har avsett ränta. För att detta
skall framgå tydligare har ordet “endast“ i utredningens förslag till lydelse
av första stycket ersatts med “inte något annat belopp än”. Efter föredrag-
ningen i Lagrådet har första stycket också justerats med hänsyn till att de
avstämningar som skall göras varje månad under året inte avses omfatta en
kalendermånad.
Prop. 1996/97:100
Del 1
531
För sådana skattskyldiga som endast har att betala inkomstskatt och Prop. 1996/97:100
vilkas preliminära skatt betalas genom skatteavdrag kommer skattekontot att Del 1
stämmas av endast en gång per år i samband med den årliga debiteringen av
slutlig skatt. Vid detta tillfälle registreras också den preliminära skatten.
Detsamma gäller även om den skattskyldige skulle ha att betala t.ex.
fastighetsskatt.
Om det vid den årliga debiteringen av slutlig skatt uppkommer ett
underskott på skattekontot skall ett belopp motsvarande underskottet till den
del det beror på att den slutliga skatten överstiger summan av sådan
preliminär skatt och andra belopp som skall tillgodoräknas enligt 11 kap.
14 § betalas senast vid den förfallodag som infaller närmast efter det att 90
dagar har förflutit från beslutsdagen. Detta följer av 16 kap. 6 § första
stycket.
Paragrafen blir tillämplig även när den skattskyldige lämnat in en
skattedeklaration med överskjutande ingående mervärdesskatt. En
förutsättning är emellertid att deklarationen innehåller redovisning även för
avdragen skatt och arbetsgivaravgifter för närmast föregående redovisnings-
period samt att oredovisad skatt för tidigare perioder redovisas enligt
bestämmelserna i 10 kap. 20 §.
Av andra stycket framgår att en avstämning skall göras också om den
skattskyldige begär det om inte särskilda skäl talar emot det. En begäran om
avstämning från den skattskyldige skall normalt bifallas. Om en skattskyldig
begär upprepad avstämning i en sådan omfattning att de begärda avstäm-
ningama inte kan antas ha någon väsentlig betydelse för honom bör
särskilda skäl anses finnas för skattemyndigheten att avslå hans begäran.
Tredje stycket, i vilket det anges när den årliga avstämningen skall göras,
har lagts till efter föredragningen i Lagrådet. Texten har utformats med
hänsyn till det tillägg som gjorts i 5 § tredje stycket om när registrering skall
ske.
1 kapitlet har på Lagrådets inrådan tagits in tre nya paragrafer, 3-5 §§.
Dessutom har 10 § i det remitterade förslaget ersatts med två paragrafer.
Detta medför att 3-12 §§ i det remitterade förslaget nu motsvaras av 6-
16§§.
I skattebetalningslagen har i förhållande till uppbördslagen en redaktionell
ändring gjorts som innebär att den skattskyldige inte ges någon uttrycklig
skyldighet att betala A-skatt utan endast en skyldighet att vidkännas avdrag
från ersättning för arbete, ränta och utdelning för betalning av sådan skatt.
Däremot skall arbetsgivaren alltjämt vara skyldig att göra skatteavdrag för
betalning av den A-skatt som belöper på arbetstagarens ersättning för arbete.
Detsamma gäller den som betalar ut ränta eller utdelning. Detta nya synsätt,
532
vars syfte är att så långt möjligt samordna reglerna for uppbörd av Prop. 1996/97:100
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter och därmed förenkla såväl förfarandet Del 1
som lagtexten, har föranlett redaktionella ändringar i flera av de paragrafer
som flyttats över från uppbördslagen. Detta gäller bl.a. 4 kap. 1 § skattebe-
talningslagen.
I paragrafen finns huvudregeln om uttag av preliminär skatt. Den utgör
grunden för lagens övriga regler i 6-8 kap. om uttag av sådan skatt.
Utgångspunkten vid all beräkning av preliminär skatt skall alltså vara att den
så nära som möjligt skall motsvara den slutliga skatten i den betydelse detta
begrepp har enligt definitionen i 11 kap. 9 §. En motsvarande regel finns nu
i 3 § 1 mom. första stycket UBL. I den bestämmelsen föreskrivs emellertid
att det är den skattskyldige som skall betala den preliminära skatten. Där
sägs också att den slutliga skatten vid tillämpningen av paragrafen skall
justeras på visst sätt. Några motsvarande bestämmelser behövs inte i
skattebetalningslagen, eftersom den slutliga skatten inte längre omfattar
särskilda avgifter (se 11 kap. 10 §).
I förhållande till utredningens förslag har endast ändringar av redaktionell
natur gjorts.
2§
I paragrafen anges hur den preliminära skatten skall betalas. Det kan ske på
i huvudsak två olika sätt. Det ena är genom att den skattskyldiges arbetsgi-
vare gör ett skatteavdrag vid utbetalning av lön och betalar in det innehållna
beloppet till skattemyndigheten. Detsamma gäller den som betalar ut ränta
eller utdelning. Den preliminära skatten kallas då A-skatt. Det andra sättet
är att den skattskyldige själv betalar in skatten till skattemyndigheten efter
särskild debitering. Sådan preliminär skatt förekommer i två olika former;
F-skatt och särskild A-skatt. Motsvarande bestämmelser finns i 3 § 1 mom.
andra stycket UBL.
Även inom det nya systemet kommer den skattskyldige att ha möjlighet
att själv beräkna ett preliminärskattebelopp och betala in detta till skatte-
myndigheten i form av en fyllnadsinbetalning. Det är emellertid inte säkert
att beloppet kommer att räknas av just mot den slutliga skatten för det
löpande inkomståret. Detta hänger samman med konstruktionen av
skattekontosystemet. Har den skattskyldiges konto debiterats en skatt eller
avgift som kvarstår obetald och det därigenom uppkommit ett underskott på
kontot kommer fyllnadsinbetalningen att i första hand räknas av mot
underskottet. Någon särskild bestämmelse om fyllnadsinbetalning av
preliminär skatt har mot den nu angivna bakgrunden inte tagits in i
förevarande paragraf.
Om den skattskyldige vill göra en fyllnadsinbetalning för att undvika att
debiteras ränta på ett underskott på skattekontot som uppkommit på grund
av att kontot debiterats den slutliga skatten for inkomståret måste betal-
ningen göras så att den har bokförts på skattemyndighetens särskilda konto
senast den 12 februari året efter inkomståret (se 19 kap. 4 och 5 §§).
533
Bestämmelsen har i förtydligande syfte införts på inrådan av Lagrådet.
4§
I första meningen anges vem som skall betala F-skatt. Motsvarande
bestämmelse finns nu i 3 § 3 mom. första stycket UBL. Bestämmelsen, som
motsvarar 6 kap. 1 § första stycket i utredningens förslag, har på inrådan av
Lagrådet flyttats till den nu aktuella paragrafen som även i övrigt utformats
i enlighet med Lagrådets förslag.
5§
I paragrafen anges vem som skall betala särskild A-skatt. Sådan preliminär
skatt skall ses som ett komplement till den A-skatt som kan komma att
betalas genom skatteavdrag.
Det har överlåtits till skattemyndigheten att bestämma när särskild A-
skatt skall betalas. Ett villkor är emellertid att debiteringen av sådan skatt
kan antas medföra en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och
den beräknade slutliga skatten för inkomståret. I huvudsak motsvarande
bestämmelser finns nu i 3 § 4 mom. UBL.
Eftersom en A-skattsedel skall utfärdas för den skattskyldige endast efter
särskild begäran (se 4 kap. 16 §), är en förutsättning för skattemyndighetens
möjlighet att debitera särskild A-skatt inte längre att den skattskyldige har
tilldelats en A-skattsedel utan att den skattskyldige inte har en F-skattsedel.
Om en skattskyldig som bedriver näringsverksamhet har fått sin
F-skattsedel återkallad bör skattemyndigheten rutinmässigt undersöka om
den bör debitera särskild A-skatt i stället för F-skatt.
En debitering av särskild A-skatt bör också ske, om det inte finns
särskilda skäl som talar emot det, när en skattskyldig utan F-skattsedel
regelmässigt debiteras en slutlig skatt som inte endast obetydligt överstiger
den preliminära skatten. Om den skattskyldige har en arbetsgivare som kan
göra skatteavdrag bör emellertid skattemyndigheten i första hand fatta ett
beslut om särskild beräkningsgrund för sådant avdrag.
Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 7 kap. 1 § i utredningens förslag,
har på inrådan av Lagrådet flyttats till sin nuvarande plats. Den har också
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Prop. 1996/97:100
Del 1
6§
I paragrafen anges att skattemyndigheten skall utfärda skattsedlar på
preliminär skatt för varje inkomstår. Av redaktionella skäl anges också att
det skall finnas två olika slag av sådana skattsedlar och hur de benämns.
Under vilka förutsättningar de olika skattsedlarna skall utfärdas anges i de
följande paragraferna.
Skattsedel på preliminär skatt skall utfärdas av den skattemyndighet som
har att fatta beslut rörande den skattskyldige. Bestämmelser om detta finns
i 2 kap. 1-3 §§. Några särskilda bestämmelser som gäller just beslut om
534
skattsedlar som den som nu finns i 34 § UBL har därför inte ansetts Prop. 1996/97:100
nödvändiga. Del 1
7§
I paragrafen anges förutsättningarna för att någon skall tilldelas en
F-skattsedel efter särskild ansökan. De är dels att sökanden bedriver eller
kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här i landet, dels att
bestämmelserna i 8, 10 eller 11 § inte är tillämpliga.
Bestämmelserna i paragrafen ersätter 33 b § första och fjärde styckena
UBL.
Den nya paragrafen innebär att även den som inte är skattskyldig i
Sverige men bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet
här i landet har rätt att få en F-skattsedel under samma förutsättningar som
gäller för den som är skattskyldig här. Bestämmelsernas syfte är att
underlätta för utländska fysiska och juridiska personer att bedriva närings-
verksamhet här i landet.
Att den som inte är skattskyldig här i landet men som har tilldelats en F-
skattsedel enligt den nu aktuella paragrafen likställs med en skattskyldig
anges i 1 kap. 4 § tredje stycket 3.
I förhållande till utredningens förslag har endast redaktionella ändringar
gjorts.
Vad som avses med näringsverksamhet framgår av definitionen 1 kap.
6§.
8§
Den som vid utgången av ett inkomstår har en F-skattsedel skall automatiskt
få en sådan skattsedel även för det efterföljande inkomståret. Bestämmelser
om detta finns i denna paragraf. Den gäller såväl fysiska som juridiska
personer inklusive handelsbolag och, på grund av 1 kap. 5 §, även
europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Paragrafen ersätter 33 c § första stycket UBL.
9§
I paragrafen anges att en F-skattsedel får utfärdas under visst villkor. Den
ersätter 33 b § andra stycket UBL.
Någon motsvarighet till 33 b § tredje stycket UBL om att kända
arbetsgivare skall underrättas har inte tagits med i lagen. Av praktiska skäl
bör det överlåtas till skattemyndigheten att bedöma vilka arbetsgivare som
skall underrättas inom ramen för eventuella direktiv från Riksskatteverkets
sida.
I förhållande till utredningens förslag har endast redaktionella ändringar
gjorts.
535
1O§
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för delägare i handelsbolag.
Den motsvarar 33 b § fjärde stycket andra meningen UBL.
Den nu aktuella paragrafen gäller på grund av 1 kap. 5 § även i fråga
europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Av kommentaren till 1 kap. 5 § framgår att såväl handelsbolag som
europeiska ekonomiska intressegrupperingar måste vara registrerade hos
Patent- och registreringsverket for att vara sådana rättssubjekt.
U§
I paragrafen anges vissa hinder mot att en F-skattsedel utfärdas.
Paragrafen ersätter 33 c § andra-fjärde styckena UBL. Skattemyn-
dighetens möjligheter att vägra att utfärda en F-skattsedel inom en
tvåårsperiod har emellertid i första stycket utvidgats till att även avse det
fallet att den skattskyldige fått sin F-skattsedel återkallad enligt de nya
bestämmelserna i 13 § 8. En F-skattsedel får sålunda i regel inte utfärdas
inom en tvåårsperiod för en företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett
handelsbolag som har fått sin F-skattsedel återkallad på grund av att det
fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på
grund av ett förhållande som kunde hänföras till företagsledaren. Företagets
eller bolagets F-skattsedel behöver sålunda inte ha återkallats.
Enligt andra stycket, som saknar motsvarighet i utredningens förslag,
gäller en tvåårig karenstid även om företagsledaren inte har haft någon F-
skattsedel, men skulle ha fått en sådan återkallad på grund av förhållande
som avses i 13 § 8. Tvåårsperioden räknas i dessa fall från det att företaget
eller bolaget fått sin F-skattsedel återkallad eller, utan att så har skett,
försatts i konkurs.
I tredje stycket anges att en F-skattsedel får utfärdas trots vad som sägs
i första och andra styckena om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen
motsvarar 33 c § fjärde stycket UBL. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Om exempelvis den skattskyldige försummat att betala skatter eller avgifter
skall den skattskyldige ändå kunna få en F-skattsedel om orsaken till
betalningsförsummelsen är tillfälliga likviditetsproblem på grund av
omständigheter som han inte kunnat råda över. För att en F-skattsedel skall
kunna utfärdas i ett sådant fall krävs dock att skattemyndigheten bedömer
att den skattskyldige kan reda ut sina betalningsproblem samt att han också
kan bedömas vilja göra rätt för sig.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
72
I paragrafen anges att den som har fått en F-skattsedel också skall få ett F-
skattebevis. Motsvarande bestämmelser finns nu i 33 d § första stycket
UBL.
Att bestämmelserna om F-skattebevis till skillnad från bestämmelserna
om bevis om registrering av den som är arbetsgivare eller är skyldig att
536
betala mervärdesskatt, har getts lagform beror på att särskilda rättsverkning- Prop. 1996/97:100
ar har knutits till innehavet av en F-skattsedel (se t.ex. 5 kap. 5 §). Del 1
1 förhållande till utredningsförslaget har, efter förebild i 9 §, tillagts att
villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset.
Att det kan vara lämpligt att i F-skattebeviset även ta in uppgift om
huruvida innehavaren är registrerad som mervärdesskattskyldig har sagts
redan i kommentaren till 3 kap. 2 §.
Bestämmelser om när en F-skattsedel med F-skattebevis skall sändas ut
till den skattskyldige bör meddelas i form av verkställighetsföreskrifter.
13 §
I paragrafen anges när en F-skattsedel skall återkallas. Den ersätter 38 a §
UBL. Förutom några redaktionella ändringar har i punkt 2 lagts till orden
"här i landet". Syftet med tillägget är att göra det möjligt att återkalla en F-
skattsedel från en utländsk näringsidkare, som inte är skattskyldig i Sverige
men som enligt den föreslagna 7 § ändå skall ha rätt att få en F-skattsedel,
om han upphör med att bedriva näringsverksamhet här i landet.
Ändringen i punkt 4 innebär att bestämmelserna har skärpts något i
förhållande till nuvarande reglering.
Ändringen i punkt 5, som är av redaktionell natur, har möjliggjorts
genom att all mervärdesskatt, dvs. inte endast sådan mervärdesskatt som
skall redovisas i särskild självdeklaration, skall betalas in enligt bestämmel-
serna i skattebetalningslagen. Till följd av 1 kap. 4 § första stycket gäller
bestämmelserna också avgift som skall redovisas och betalas enligt lagen.
Syftet med ändringen i punkt 8 är att ge skattemyndigheten möjlighet att
återkalla en företagsledares F-skattsedel även om myndigheten av någon
anledning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller
bolagets F-skattsedel. Det måste emellertid även i fortsättningen ha funnits
grund för återkallelse av företagets eller bolagets skattsedel för att
företagsledarens F-skattsedel skall få återkallas. Även den som tidigare har
varit företagsledare kan, genom det tillägg som nu gjorts till utredningens
förslag, få sin F-skattsedel återkallad enligt bestämmelsen. Detta är
nödvändigt för att inte företagsledaren genom att avgå strax innan konkursen
och i stället sätta in en s.k. målvakt skall kunna undvika att få sin skattsedel
återkallad. Genom bestämmelsen i 11 § första stycket 1 gäller i dessa fall en
karenstid på två år inom vilken en F-skattsedel inte får utfärdas.
Bestämmelserna i punkt 9, som ersätter 38 a § tredje stycket UBL, har
utvidgats till att gälla även om företagsledarens F-skattsedel kan återkallas
enligt punkterna 6-8. Därigenom ges skattemyndigheten möjlighet att
återkalla F-skattsedeln för varje fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag
som har en företagsledare som har meddelats näringsförbud, är i konkurs
eller har handlat på ett sådant sätt att han fått sin F-skattsedel återkallad
enligt punkt 8. Skattemyndigheten ges också, på grund av bestämmelserna
i 11 § första stycket 3, möjlighet att vägra att utfärda en F-skattsedel för ett
nytt företag så länge som företagsledaren, på grund av bestämmelserna i
537
11 § första stycket 1 inte själv har rätt att fä en F-skattsedel.
74 £
Bestämmelsen, som anger att skattemyndigheten får avstå från återkallelse
om det finns särskilda skäl, motsvarar 10 § andra stycket i utredningens
förslag. Bestämmelsen har på Lagrådets inrådan brutits ut och fått bilda en
egen paragraf. Den ersätter 38 a § andra stycket UBL. Den har utvidgats till
att avse även det återkallelsefall som regleras i 13 § 9 och ersätter därige-
nom motsvarande regel i 38 a § tredje stycket UBL.
När det gäller återkallelse av ett fåmansforetags eller ett fåmansägt
handelsbolags F-skattsedel enligt 13 § 8 finns ett exempel på vad som kan
utgöra ett sådant särskilt skäl som kan medföra ett F-skattsedeln inte
återkallas i kommentaren till 11 § tredje stycket.
När det gäller återkallelse av ett fåmansforetags eller ett fåmansägt
handelsbolags F-skattsedel enligt 13 § 9 kan ett särskilt skäl att inte återkalla
skattsedeln vara att den juridiska personens samtliga skattebetalningar gjorts
i föreskriven tid och ordning.
15 §
1 paragrafen ges skattemyndigheten möjlighet att förelägga den skattskyldige
att återlämna en återkallad F-skattsedel jämte F-skattebevis till myndigheten
samt att lämna uppgift om återkallelsen till sådana berörda uppdragsgivare
som myndigheten känner till.
Paragrafen motsvarar 38 b § första stycket UBL. Nuvarande skyldighet
att lämna uppgift om återkallelsen till sådana berörda uppdragsgivare som
myndigheten känner till har emellertid, eftersom en sådan skyldighet i vissa
fall kan bli mycket betungande, ersatts med en möjlighet för myndigheten
att själv avgöra i vilka fall kända uppdragsgivare skall underrättas om
återkallelsen.
Att ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår av
23 kap. 2 §.
16 §
Enligt nuvarande ordning skall varje skattskyldig som inte har fått en F-
skattsedel tilldelas en A-skattsedel. Inom det nya uppbördssystemet skall A-
skattsedel utfärdas endast for den som begär det. Bestämmelser om detta har
tagits in i den nu aktuella paragrafen.
Varje skattskyldig som inte har tilldelats en F-skattsedel skall sålunda
enligt huvudregeln i punkt 1 tilldelas en A-skattsedel om han begär det. En
A-skattsedel skall också utfärdas för den som fått sin F-skattsedel återkallad
om han begär det. I förhållande till nuvarande ordning, som framgår av
38 b § andra stycket UBL och som innebär att A-skattsedel skall utfärdas
om det inte är obehövligt, är regeln mer allmän. Skattemyndigheten skall
inte behöva undersöka om det finns något behov av en A-skattsedel utan
skall rutinmässigt kunna utfärda en sådan om den skattskyldige begär det.
Prop. 1996/97:100
Del 1
538
En A-skattsedel skall på begäran utfärdas också om skattemyndigheten
utfärdat en F-skattsedel med villkor att den endast åberopas i personens
näringsverksamhet. Detta anges i punkt 2. Bestämmelserna ersätter 33 a §
första stycket UBL.
I förhållande till utredningens förslag har endast redaktionella ändringar
gjorts.
Någon särskild reglering i fråga om handelsbolag och europeiska ekono-
miska intressegrupperingar motsvarande den som nu finns i 33 a § andra
stycket UBL behövs inte i skattebetalningslagen, eftersom utfärdandet av en
A-skattsedel alltid kräver en särskild begäran om detta.
Av kommentaren till 1 kap. 5 § framgår att såväl handelsbolag som
europeiska ekonomiska intressegrupperingar måste vara registrerade hos
Patent- och registreringsverket för att vara sådana rättssubjekt.
Från ränta och utdelning skall skatteavdrag beräknat efter en på förhand
bestämd procentsats, 30 %, göras oberoende av vilket slag av skattsedel på
preliminär skatt mottagaren har (se 5 kap. 8 § och 8 kap. 10 §). En A-
skattsedel fyller alltså i detta sammanhang inte någon funktion. I 33 § UBL
föreskrivs nu att en A-skattsedel inte skall utfärdas för den som endast har
ränte- eller utdelningsinkomster. Några motsvarande bestämmelser behövs
inte i skattebetalningslagen, eftersom A-skattsedel skall utfärdas endast efter
särskild begäran.
En fysisk persons A-skattsedel bör innehålla uppgift om beslut antingen
om tillämplig skattetabell för beräkning av skatteavdrag från lön som betalas
ut till den fysiska personen eller, i förekommande fall, om den särskilda
beräkningsgrund efter vilken skatteavdrag skall beräknas. Bestämmelser om
vilka uppgifter en A-skattsedel skall innehålla bör meddelas i form av
verkställighetsföreskrifter (jfr 24 § UBL). Skattebetalningslagen innehåller
därför ingenting om detta.
Någon bestämmelse om skattekort motsvarande den som nu finns i 33 d §
första stycket första meningen UBL har inte heller tagits in i lagen. En sådan
handling fyller inte längre någon självständig funktion. Om en skattskyldig
har lämnat sin A-skattsedel hos en arbetsgivare och skulle behöva en
handling som visar en annan arbetsgivare vilket slag av preliminär skatt han
har att betala, har han möjlighet att begära en duplettskattsedel hos
skattemyndigheten.
5 kap. Skatteavdrag
1§
I paragrafen anges vem som är skyldig att göra sådant skatteavdrag som
enligt 4 kap. 2 § skall användas för betalning av preliminär skatt. Paragrafen
gäller inte enbart fysiska personer utan också juridiska personer, t.ex.
aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar.
Skyldigheten att göra skatteavdrag åvilar dem som betalar ut sådan
ersättning från vilken skatteavdrag skall göras enligt bestämmelserna i 2 §
Prop. 1996/97:100
Del 1
539
(skatteavdrag från ersättning för arbete) eller 8 § (skatteavdrag från ränta Prop. 1996/97:100
och utdelning). Bestämmelserna i förevarande paragraf kompletteras alltså Del 1
av de övriga bestämmelserna i kapitlet.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Huvudregeln om skatteavdrag från ersättning för arbete finns nu i 39 §
1 mom. första stycket UBL. En motsvarande regel när det gäller ränta och
utdelning finns i 3 mom. samma paragraf.
2§
I första stycket finns huvudregeln om från vilka ersättningar skatteavdrag
skall göras. Regeln gäller all kontant ersättning för arbete, alltså även
förskott på sådan ersättning. En särskild regel om förskott har inte ansetts
nödvändig här med hänsyn till bestämmelserna om beräkning av skatteav-
drag från förskott i 8 kap. 26 §. Motsvarande bestämmelser finns nu i 3 § 2
mom. första stycket och 39 § 1 mom. första stycket UBL. Undantag från
huvudregeln finns i 3 och 4 §§.
I den nya bestämmelsen sägs, till skillnad från i den nuvarande, inget om
att avdraget skall göras för betalning av mottagarens preliminära A-skatt.
Detta framgår i stället av 4 kap. 2 §.
Enligt den nya bestämmelsen är det inte en förutsättning for skatteavdrag
att mottagaren är skattskyldig for ersättningen i Sverige. En sådan ordning
gäller nu på grund av kopplingen mellan 39 § 1 mom. samt 3 § 1 och 2
mom. UBL. Skillnaden är emellertid inte så stor på grund av de undantag
som finns i 4 § första stycket 2 och 3. Där sägs att skatteavdrag inte skall
göras från sådan ersättning for arbete som betalas ut till fysiska personer
som inte är bosatta här i landet eller till utländska juridiska personer.
Eftersom det inte längre skall vara en förutsättning för skatteavdrag att
mottagaren är skattskyldig, behövs ingen särskild regel om att ett handelsbo-
lag skall vara skyldigt att betala preliminär skatt liknande den i 3 § 1 mom.
tredje stycket UBL. Att skatteavdrag skall göras också från ersättning för
arbete som betalas ut till ett handelsbolag framgår av förevarande paragraf
som gäller i fråga om såväl fysiska som juridiska personer. Skatteavdrag
skall emellertid inte göras om någon av undantagsbestämmelserna i 3 eller
4 § är tillämpliga.
Vad som sagts i föregående stycke om handelsbolag gäller, på grund av
bestämmelserna i 1 kap. 5 §, också i fråga om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar. Det särskilda undantaget i 4 § i det nu aktuella kapitlet
för utländska juridiska personer som saknar fast driftställe i Sverige gäller
emellertid även for europeiska ekonomiska intressegrupperingar som saknar
fast driftställe i Sverige.
I andra stycket anges vissa ersättningar som skall likställas med
ersättning för arbete. Motsvarande bestämmelser finns nu i 3 § 2 mom.
andra stycket UBL.
Punkt 4 har utvidgats till att gälla även sjukpenning och annan ersättning
som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen. Att
540
skatteavdrag från sådan ersättning inte skall göras om mottagaren har Prop. 1996/97:100
debiterats preliminär skatt för inkomståret framgår av 3 § 7. Del 1
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
Dessutom har bestämmelsen i punkten 5 lagts till efter förslag från
Riksskatteverket i verkets remissvar. Bestämmelsen omfattar sådan
ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i näringsverksamhet
som kan ingå i en försäkringsersättning eller i ett skadestånd eller utgå enligt
lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning.
I paragrafen anges sådana undantag från huvudregeln i 2 § som är relaterade
främst till den som betalar ut ersättningen eller till vilket slag av ersättning
det är fråga om.
Punkten 1, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, innehåller en
beloppsgräns som skall gälla vid varje utbetalningstillfälle. Bestämmelsen
motsvarar 7 § fjärde stycket och 7 a § andra stycket UBL.
Punkten 2 motsvarar 39 § 1 mom. andra stycket 1 UBL.
Punkten 3 motsvarar 3 § 2 mom. första stycket sista meningen UBL. I
förhållande till utredningsförslaget har bestämmelsen justerats med hänsyn
till att det är utbetalarens skyldighet att göra skatteavdrag som regleras och
inte, som i uppbördslagen, mottagarens skyldighet att betala preliminär
skatt.
Punkten 4 motsvarar 10 § femte stycket g UBL.
Punkten 5 motsvarar 39 § 1 mom. andra stycket 2 UBL. Till följd av
bestämmelserna i 1 kap. 5 § gäller punkten 4 även europeiska ekonomiska
intressegrupperingar och delägare i sådana grupperingar.
Punkten 6 motsvarar 10 § femte stycket a UBL.
Punkten 7 är ny. Den är nödvändig med hänsyn till den utvidgning som
har gjorts av 2 § 4. Skatteavdrag från sådan sjukpenning eller annan
ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskatte-
lagen skall sålunda göras endast om mottagaren inte har debiterats
preliminär skatt, F-skatt eller särskild A-skatt, för inkomståret. Om
preliminär skatt har debiterats har den ju i regel beräknats med hänsyn tagen
även till sådan inkomst som ersätts genom nu aktuella ersättningar.
I förhållande till utredningens förslag har även vissa redaktionella
ändringar gjorts.
4§
I paragrafen anges sådana undantag från huvudregeln i 2 § som är relaterade
främst till den som tar emot ersättningen.
Punkien 1 motsvarar 3 § 2 mom. andra meningen UBL. Uttrycket "eller
andra menigheter" har emellertid i förtydligande syfte ersatts med
“kommunalförbund eller kyrkliga kommuner”.
Punkterna 2 och 3 innehåller nya bestämmelser. De föranleds av den
utvidgning av området för skatteavdrag som följer av 1 § genom att det inte
längre skall vara en förutsättning för skatteavdrag att mottagaren är
skattskyldig i Sverige. Av bl.a. administrativa skäl bör emellertid området
för skatteavdrag begränsas på det sättet att skatteavdrag inte skall göras från
541
ersättningar som betalas till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige Prop. 1996/97:100
eller till utländska juridiska personer utom i de fall de bedriver näringsverk- Del 1
samhet från fast driftställe i Sverige. En sådan begränsning regleras i
förevarande punkter och i andra stycket.
Punkten 4 innehåller också en ny bestämmelse. Enligt huvudregeln i 1 §
är den som betalar ut sådan ersättning som det enligt 2 § skall göras
skatteavdrag från skyldig att verkställa avdraget. Detta gäller även om
mottagaren inte skulle vara skattskyldig for ersättningen. Av administrativa
skäl, främst för att minimera antalet återbetalningar av preliminär skatt, ges
utbetalaren rätt att underlåta skatteavdrag om skattemyndigheten eller
Riksskatteverket i ett särskilt beslut fastställt att skatteavdrag inte skall göras
från viss ersättning. Ett sådant beslut skall fattas bl.a. om mottagaren inte är
skattskyldig för viss ersättning i Sverige trots att han är bosatt här.
Bestämmelser om detta finns i 10 och 11 §§.
Syftet med de föreslagna reglerna om en generell avdragsskyldighet med
undantag endast för särskilt angivna fall är att försvåra användandet av s.k.
svart arbetskraft. Reglerna innebär att utbetalaren har en generell skyldighet
att göra skatteavdrag om inget av de undantag som anges i 3 eller 4 § är
tillämpligt.
På inrådan av Lagrådet har punkten 2 i utredningens förslag, som avser
ersättning till en F-skattsedelsinnehavare, brutits ut ur paragrafen. Vad som
skall gälla i fråga om skatteavdrag när ersättning för arbete betalas ut till
någon som har en F-skattsedel regleras i stället i 5 §.
I förhållande till utredningens förslag har även vissa redaktionella
ändringar gjorts.
5$
1 paragrafen anges vad som skall gälla då ersättning för arbete betalas ut till
en F-skattsedelsinnehavare. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Den ersätter 39 § 1 mom. tredje och fjärde styckena UBL
samt 17 § USAL.
Det bör noteras att uttrycket "faktura eller jämförlig handling" redan nu
används i ML. Av 1 kap. 17 § ML framgår att med "jämförlig handling"
avses då avräkningsnota, kvitto, köpehandling och liknande handling. Med
handling avses även upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
En sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt paragrafens
första stycke kan godtas får anses gälla även som skriftligt åberopande av
F-skattsedeln enligt andra stycket. Särskilda bestämmelser om detta har
emellertid inte ansetts nödvändiga.
6§
I paragrafen anges sådana ersättningar från vilka skatteavdrag alltid skall
göras oberoende av vilket slag av skattsedel på preliminär skatt mottagaren
har. Dock gäller de beloppsgränser som anges i 3 § 1 och 2 även i fråga om
här aktuella ersättningar. En motsvarande bestämmelse finns nu i 3 § 2
mom. tredje stycket sista meningen UBL. Den har emellertid utvidgats till
542
att omfatta också sådan semesterersättning som betalas ut från en semester- Prop. 1996/97:100
kassa. Del 1
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Hur skatteavdraget skall beräknas om mottagaren har en F-skattsedel
anges i 8 kap. 9 §.
Anmälningsskyldighet
7§
För att minska användandet av en F-skattsedel i anställningsförhållanden
och försvåra missbruk av en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skall
den som betalar ut ersättning till någon som åberopar en sådan skattsedel i
ett uppenbart anställningsförhållande enligt denna paragraf vara skyldig att
upplysa skattemyndigheten om detta. Däremot skall utbetalaren inte behöva
göra något skatteavdrag. Bestämmelserna motsvarar 40 a § UBL. Redak-
tionella ändringar har emellertid gjorts.
1 förhållande till utredningens förslag har ett tillägg gjorts i syfte att
klargöra att den som har betalat ut ersättning för arbete till en F-skattsedels-
innehavare som inte har åberopat skattsedeln ändå skall vara skyldig att
anmäla utbetalningen till skattemyndigheten.
Efter föredragningen i Lagrådet har paragrafen justerats så att en
utbetalare inte skall behöva anmäla om en utbetalning görs till någon som
har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § men som inte har åberopat
skattsedeln.
Att en utbetalare som inte fullgör sin anmälningsskyldighet kan bli
betalningsskyldig för bl.a. mottagarens skatt framgår av bestämmelserna i
12 kap. 3 och 4 §§.
I paragrafen anges huvudregeln om från vilken ränta och utdelning
skatteavdrag skall göras. Bestämmelserna motsvarar 3 § 2 mom. tredje
stycket första meningen UBL.
I förhållande till utredningens förslag har endast redaktionella ändringar
gjorts.
Att det är den som betalar ut räntan eller utdelningen som är skyldig att
göra avdraget framgår av 1 §.
Undantag från huvudregeln finns i 9 §.
9§
Paragrafen innehåller undantag från huvudregeln i 8 § om skatteavdrag från
viss ränta och utdelning.
Punkten 1 motsvarar 39 § 3 mom. sista meningen UBL.
Punkterna 2 och 3 motsvarar 10 § femte stycket b UBL.
Punkten 4 motsvarar 10 § femte stycket c UBL.
543
Punkten 5 motsvarar 10 § femte stycket d UBL.
Punkten 6 motsvarar 10 § femte stycket e UBL.
Punkten 7 motsvarar 10 § femte stycket f UBL.
Punkten 8 motsvarar 10 § femte stycket i UBL.
I förhållande till utredningens förslag har endast redaktionella ändringar
gjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
10 §
I paragrafen anges under vilka förutsättningar skattemyndigheten får medge
att skatteavdrag över huvud taget inte görs från viss ersättning för arbete.
1 punkt 1 anges att skattemyndigheten får besluta om befrielse från
skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som inte skall beskattas i
Sverige, om överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen
skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet. Bestämmelserna
i förevarande paragraf kan bli tillämpliga t.ex. i det fall ersättning för arbete
betalas ut till en fysisk person som inte är bosatt här i landet men som
bedriver näringsverksamhet från fast driftställe här. Undantagsregeln i 4 §
första stycket 2 blir då enligt andra stycket samma paragraf inte tillämplig.
Är ersättningen av sådant slag att den inte skall beskattas i Sverige behövs
ett särskilt beslut om att skatteavdrag inte skall göras. Finns ett sådant beslut
blir i stället undantagsregeln i 4 § första stycket 4 tillämplig, dvs. utbetalaren
blir inte skyldig att göra skatteavdrag.
Av 4 § första stycket 4 framgår att uppvisandet av skattemyndighetens
beslut är en förutsättning för att utbetalaren skall kunna underlåta att göra
skatteavdrag.
Bestämmelserna i punkt 2 gäller andra situationer där skattemyndigheten
får besluta om befrielse av vissa ersättningar från skatteavdrag. Bestämmel-
serna ersätter punkten 3 första stycket av anvisningarna till 39 § UBL. I
förhållande till utredningens förslag har bestämmelsen gjorts mer restriktiv.
Som ett exempel på ett sådant särskilt skäl som bör kunna leda till att
arbetsgivaren befrias från skyldigheten att göra skatteavdrag från viss
ersättning kan vara att ersättningen avser både arbete och material och det
skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren att särskilja ersättningen
för arbetet. Detta gäller särskilt om ersättningen för arbetet kan antas utgöra
endast en mindre del av hela ersättningen.
I förhållande till utredningsförslaget har även redaktionella ändringar
gjorts.
H§
I paragrafen anges när skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte
skall göras från ersättning för arbete som tas emot av viss arbetstagare.
I första och andra styckena av paragrafen anges under vilka förutsätt-
ningar skattemyndigheten får medge att skatteavdrag inte görs här i landet
om sådant avdrag görs i annat land. Bestämmelserna ersätter 44 a § första
stycket UBL.
544
I tredje stycket ges Riksskatteverket möjlighet att under vissa förutsätt- Prop. 1996/97:100
ningar besluta att skatteavdrag inte skall göras. Bestämmelserna motsvarar Del 1
44 a § andra stycket UBL.
I förhållande till utredningens förslag har vissa redaktionella ändringar
gjorts.
72 f
På Lagrådets inrådan har 12 § i utredningens förslag flyttats fram och
becknats 16 §. Den nu aktuella paragrafen motsvarar sålunda 13 § i
utredningens förslag. Rubrikerna närmast före 12-16 § har också införts
efter förslag från Lagrådet.
I paragrafen anges att utbetalaren är skyldig att lämna mottagaren uppgift
om det skatteavdrag han har gjort. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall emellertid ha rätt att meddela föreskrifter om
undantag från bestämmelserna om avdraget är lika stort som vid det närmast
föregående utbetalningstillfället. Syftet med denna möjlighet till undantag
är att få ett mer flexibelt system. Någon begränsning i sak i förhållande till
nuvarande ordning är inte åsyftad. Det innebär att undantag från huvud-
regeln bör föreskrivas bl.a. i fråga om
1. folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
3. livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeforsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän eller annan jämförbar ersättning enligt äldre lagstiftning.
Detsamma gäller i fråga om utbetalning av annan pension eller livränta
om utbetalningen görs av den som har rätt att betala ut sådan ersättning som
nyss sagts eller av försäkringsföretag eller understödsförening.
Paragrafen ersätter 43 § 1 mom. första stycket UBL. Nuvarande
bestämmelser som föreskriver att arbetsgivaren, om han har gjort skatteav-
drag enligt skattetabell, även skall ange hur stor del av skatteavdraget som
avser allmänna egenavgifter har slopats. Detta beror på att en sådan uppgift
kan verka förvillande för arbetstagaren, eftersom summan av den preliminä-
ra skatt som betalats genom skatteavdrag avräknas mot den slutliga skatten
som sådan. Det sker alltså ingen särskild avräkning av preliminära avgifter
mot de allmänna egenavgifter som omfattas av den slutliga skatten.
13 §
I paragrafen, som motsvarar 14 § i utredningens förslag, anges inom vilken
tid den som skall göra skatteavdrag är skyldig att beakta ett ändringsbeslut.
Bestämmelserna ersätter 46 § 3 mom. tredje stycket första meningen UBL.
35 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100.'Del 1
545
Av förenklingsskäl anges endast en tidsgräns, två veckor. Därigenom uppnås Prop. 1996/97:100
likformighet med vad som avses gälla vid frivillig förhöjning av skatteavdra- Del 1
get enligt 8 kap. 7 §.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
14 §
Paragrafen, som motsvarar 15 § i utredningens förslag, ersätter 47 § UBL.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen är tillämplig t.ex. om en arbetsgivare innehållit större belopp
än som enligt ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall
innehållas.
Paragrafen blir tillämplig även om en arbetsgivare har gjort ett förhöjt
skatteavdrag enligt 8 kap. 6 § och arbetstagaren därefter företer en handling
som visar att skatteavdraget varit för stort. Paragrafen ersätter i den delen
femte stycket av anvisningarna till 40 § UBL. I förhållande till den
paragrafen har möjligheten för den som har gjort skatteavdraget att, om det
finns särskilda skäl, inte återbetala det som innehållits för mycket slopats.
15 §
Paragrafen, som motsvarar 16 § i utredningens förslag, innehåller bestäm-
melser som ger skattemyndigheten möjlighet att förelägga den som inte
fullgör sina skyldigheter att göra skatteavdrag eller lämna uppgift enligt 13 §
att göra detta. Motsvarande bestämmelser finns nu i 83 § UBL.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
Att ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår av 23
kap. 2 §.
16 §
Paragrafen, som motsvarar 12 § i utredningens förslag, har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
Första stycket ersätter 40 § 1 mom. första stycket UBL. Bestämmelserna
har arbetats om med hänsyn till att skyldigheten för den skattskyldige att
betala preliminär A-skatt i skattebetalningslagen har ersatts med en
skyldighet att vidkännas skatteavdrag och en skyldighet för utbetalaren att
göra sådant avdrag.
Punkt 1 har utformats med tanke på att en A-skattsedel skall utfärdas
endast efter särskild begäran. Det finns alltså ett stort antal skattskyldiga
som inte har någon skattsedel på preliminär skatt. Om arbetsgivaren kräver
att få se den skattskyldiges skattsedel måste den som saknar sådan hos
546
skattemyndigheten begära att fä en A-skattsedel. Ett enklare sätt är givetvis Prop. 1996/97:100
att arbetsgivaren vänder sig direkt till skattemyndigheten för att fä uppgift Del 1
om vilket skatteavdrag han skall göra.
I stycket har också tagits in en ny punkt, punkt 4. Av den framgår att om
skattemyndigheten fattat ett sådant beslut som avses i 10 eller 11 § skall den
som beslutet rör visa upp det för den som betalar ut ersättning för arbete till
honom. Detsamma gäller om det av ett annat beslut eller intyg meddelat av
skattemyndigheten framgår att skatteavdrag inte skall göras, t.ex. ett beslut
om ändrad beräkning av skatteavdrag.
I andra stycket anges att den skattskyldige skall visa upp ett ändrings-
beslut för sin arbetsgivare. Bestämmelsen ersätter 46 § 3 mom. andra stycket
UBL.
Genom tredje stycket ges regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer möjlighet att av administrativa skäl meddela föreskrifter om
vissa undantag från skyldigheten att upplysa utbetalaren om skattsedelsinne-
havet. De aktuella utbetalama avses hämta in nödvändiga uppgifter med
hjälp av ADB direkt från skattemyndigheten. Någon begränsning i
förhållande till nuvarande undantag är inte avsedd. Detta innebär att det
genom förordning eller annan föreskrift bör anges att första stycket inte
gäller vid utbetalning av bl.a. folkpension eller tilläggspension från den
allmänna försäkringskassan eller Riksförsäkringsverket. Stycket ersätter
sjätte stycket av anvisningarna till 40 § UBL.
I dag finns i 35 § tredje stycket UBL bestämmelser om uppgiftsskyldighet
för den som uppbär inkomst från vilken skatteavdrag skall göras om han inte
haft en sådan inkomst under föregående inkomstår. På detta sätt får
skattemyndigheten veta att en A-skattsedel skall utfärdas för den skattskyldi-
ge. Bestämmelser av detta slag behövs inte när en A-skattsedel skall utfärdas
endast efter begäran av den skattskyldige.
På Lagrådets inrådan har 1-3 §§ i utredningens förslag ersatts med en
paragraf som utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Detta medför att
4-8 §§ i utredningens förslag nu motsvaras av 2-6 §§.
1§
Paragrafen innehåller bestämmelser för beräkning av F-skatt enligt schablon.
De ersätter 13 § 1 mom. första-tredje styckena och 3 mom. UBL.
Till skillnad från vad som gäller nu behöver den slutliga skatten inte
minskas med vare sig särskilda avgifter eller överskjutande ingående
mervärdesskatt. Detta beror på att begreppet slutlig skatt har getts en ny
innebörd. Enligt 11 kap. 9 och 10 §§ ingår inte särskilda avgifter i den
slutliga skatten. Däremot tas hänsyn även till överskjutande ingående
mervärdesskatt när den slutliga skatten bestäms. Detsamma gäller i fråga om
547
belopp som skall gottskrivas på grund av en minskning av expansionsmedel
enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Bestämmelserna i andra stycket andra meningen blir tillämpliga om den
preliminära skatt, F-skatt eller särskilda A-skatt, som har debiterats för
samma inkomstår som den senast debiterade slutliga skatten avser överstiger
den slutliga skatten. Därvid skall hänsyn inte tas till eventuella ändringar
enligt 5 § av den preliminära skatten som kan ha skett efter den första
skattedebiteringen.
I förhållande till utredningsförslaget har några fortydliganden gjorts. Det
anges uttryckligen att beräkningen skall ske enligt schablon om inte annat
följer av 3 § och att det är den slutliga skatten vid den årliga taxeringen året
före inkomståret som skall ligga till grund för beräkningen av F-skatten. Om
F-skatt för inkomståret 1999 skall bestämmas är det alltså den slutliga skatt
som bestämts vid 1998 års taxering och som normalt avser 1997 års
inkomster som skall ligga till grund för beräkningen. Detta gäller även om
slutlig skatt för ett tidgare år har bestämts, t.ex. genom ett omprövnings-
beslut, efter 1998 års taxeringsbeslut.
Tredje stycket, som saknar motsvarighet i utredningens förslag föranleds
av den ändring som gjorts genom SFS 1996:1404.
2§
I paragrafen anges vad som skall gälla om den skattskyldige skall redovisa
mervärdesskatt för inkomståret i självdeklaration men sådan skatt inte ingår
i den slutliga skatt som skall ligga till grund för beräkningen av F-skatten.
Paragrafen motsvarar, såvitt gäller mervärdesskatt, 13 § 1 mom. fjärde
stycket UBL. I fråga om A-skatt ersätts stycket av 6 §.
I de fall mervärdesskatt skall redovisas i en självdeklaration skall den
särskilda självdeklarationen användas. Detta anges i 2 kap. 13 § lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
I förhållande till utredningens förslag har vissa redaktionella ändringar
gjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
3§
Paragrafen innehåller regler om när preliminär taxering skall ske. Paragrafen
ersätter 13 § 2 mom. UBL. Som riktlinje för bedömningen av om det är
fråga om en mer betydande skillnad bör gälla att den skall vara omkring 30
procent av den preliminära skatten.
I förhållande till utredningens förslag har vissa redaktionella ändringar
gjorts.
Som exempel på när det kan finnas särskilda skäl att beräkna F-skatt med
ledning av preliminär taxering kan nämnas det fallet att en lagändring
medför att den schablonberäknade skatten blir för hög, men inte med belopp
som kan anses vara betydande. I detta fall kan det vara en onödig omgång
att kräva in en preliminär självdeklaration av en skattskyldig som på annat
sätt yrkat att hänsyn tas till lagändringen vid F-skattens beräkning.
548
Motsvarande situation kan uppkomma i samband med att en skattskyldig
övergår från att redovisa mervärdesskatt i självdeklaration till att redovisa
skatten i skattedeklaration
4§
I paragrafen anges vad som skall ligga till grund för den preliminära
taxeringen och vilka bestämmelser som skall tillämpas. Motsvarande
bestämmelser finns nu i 15 första stycket och 16 § UBL.
Det ligger i sakens natur att preliminär taxering skall ske i enlighet med
de föreskrifter som skall tillämpas vid den årliga taxeringen året efter
inkomståret och att hänsyn därvid skall tas till de förhållanden som kan
antas komma att ligga till grund för denna taxering. Några bestämmelser
motsvarande dem som nu finns i 15 § andra stycket UBL har därför inte
tagits in i skattebetalningslagen.
Paragrafen har, med undantag av ett par redaktionella ändringar,
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I föregående paragrafer har tagits in regler om beräkning av F-skatt. Sådan
skatt skall beräknas antingen enligt en schablon eller också enligt en
preliminär taxering. I förevarande paragraf regleras hur ett beslut om F-skatt
kan ändras.
I förhållande till utredningens förslag har endast en redaktionell ändring
gjorts.
Som ett exempel på ett sådant särskilt skäl som avses i andra stycket och
som kan medföra ändring av den preliminära skatten även om beloppet inte
kan anses betydande kan nämnas ändring av skatten i samband med
emigration, likvidation av ett aktiebolag eller avveckling av ett dödsbo, där
inkomsterna kan beräknas exakt.
Sådan ändring som avses i paragrafen benämns för närvarande jämkning.
Termen "jämkning" har nu ersatts med "ändring", eftersom jämkning för
tanken till en minskning av den preliminära skatten och bestämmelserna i
förevarande paragraf även medger att den preliminära skatten höjs.
I skattebetalningslagen har inte förts in några bestämmelser om i vilken
turordning ändring skall ske av olika former av preliminär skatt. Detta avses
bli reglerat i till lagen anslutande verkställighetsföreskrifter. Någon ändring
i sak är emellertid inte åsyftad. Det innebär att om F-skatt har debiterats för
någon som även har att vidkännas skatteavdrag, bör ändring som leder till
en lägre preliminär skatt i första hand avse den debiterade skatten.
En höjning av preliminär skatt för sådan mottagare av dagpenning från
arbetslöshetskassa som debiterats F-skatt eller särskild A-skatt bör i första
hand också avse den debiterade skatten. Detsamma gäller i fråga om övriga
ersättningar som avses i 5 kap. 6 §.
Att skattemyndigheten har möjlighet att förelägga den skattskyldige att
inför ett beslut om ändring lämna en preliminär självdeklaration följer av 10
Prop. 1996/97:100
Del 1
549
kap. 5 §. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 4 mom. UBL
behövs sålunda inte i lagen.
Den nu aktuella paragrafen är tillämplig både under och efter utgången
av inkomståret. Bestämmelserna ersätter i dessa delar 45 § 1 och 2 mom.
UBL. Bestämmelser motsvarande 45 § 1 mom. första stycket andra
meningen har tagits in i 8 kap. 12 §.
Paragrafen avses vara tillämplig även i de fall en F-skatt ersätts med en
A-skatt under inkomståret. I ett sådant fall skall debiterad men inte förfallen
F-skatt undanröjas. I den delen ersätter paragrafen punkten 2 i 45 § 1 mom.
första stycket UBL.
Paragrafen innehåller inte några beloppsgränser för att ändring över
huvud taget skall få ske. Det anges bara att skillnaden mellan beräknad
slutlig skatt och den preliminära skatten skall vara betydande med hänsyn
till den skattskyldiges förhållanden eller att det annars skall finnas särskilda
skäl för ändring. Angående lokutionen "betydande med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden" se kommentaren till 8 kap. 29 §.
De särskilda bestämmelserna i uppbördslagen rörande dagpenning från
arbetslöshetskassa har inte fått någon motsvarighet i skattebetalningslagen.
I det nya systemet skall varje skattskyldig ha rätt att efter särskild begäran
få en A-skattsedel. F-skattsedel skall däremot utfärdas endast efter särskild
ansökan och endast om vissa förutsättningar är uppfyllda. Skattemyndighe-
ten skall alltså inte kunna utfärda en sådan skattsedel mot den skattskyldiges
vilja. Om skattemyndigheten anser att det finns behov av att debitera en
preliminär skatt för en skattskyldig som inte har en F-skattsedel skall detta
ske genom debitering av särskild A-skatt. Den skattskyldige skall i ett sådant
fall fortfarande ha rätt att få en A-skattsedel.
Bestämmelser om vad som skall gälla vid ändring före inkomstårets
utgång om den skattskyldige betalat för mycket preliminär skatt är inte av
sådant slag att de bör ha lagform. Någon motsvarighet till bestämmelserna
i punkt 3 första och andra styckena av anvisningarna till 45 § UBL har
därför inte tagits med.
Skattemyndigheten får utan särskild anmälan från den skattskyldige ta
upp en fråga om ändring av preliminär skatt i fall som avses i den nu
aktuella paragrafen. Någon motsvarighet till punkt 1 av anvisningarna till
45 § UBL har inte ansetts behövas i skattebetalningslagen.
Innan preliminär skatt ändras skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra
sig, om det inte uppenbarligen är obehövligt. En motsvarighet till bestäm-
melserna i 45 § 1 mom. sjätte stycket UBL har därför tagits in i 14 kap. 1 §.
Om ett beslut om ändring innebär att F-skatt som skall betalas efter det
beslutet meddelats skall betalas med annat belopp än som tidigare utfärdad
skattsedel visar, skall skattemyndigheten utfärda en ny skattsedel med den
ändrade skatten. Bestämmelser om detta behöver emellertid inte ha lagform.
Därför har inte någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 2 mom. första
stycket UBL tagits med. Några särskilda bestämmelser om att den
skattskyldige skall tillställas ett ändringsbeslut har inte heller ansetts
nödvändiga. Detta följer av 21 § förvaltningslagen.
Det ligger i sakens natur att beslut om ändring som grundar sig på en
ansökan från den skattskyldige skall meddelas så snart som möjligt. Någon
Prop. 1996/97:100
Del 1
550
motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 3 mom. första stycket första
meningen UBL har därför inte tagits med.
Om skattemyndigheten höjer en debiterad preliminär skatt efter
inkomstårets utgång skall den ytterligare påförda preliminära skatten betalas
enligt bestämmelserna i 16 kap. 6 §, dvs. senast den förfallodag som infaller
närmast efter det att 30 dagar har förflutit från beslutsdagen.
En ansökan om ändrad beräkning enligt förevarande paragraf skall
lämnas till skattemyndigheten, dvs. den skattemyndighet som enligt
bestämmelserna i 2 kap. har att fatta beslut om den preliminära skatten.
Någon bestämd tidsfrist inom vilken en ansökan skall lämnas motsvarande
den som nu finns i 45 § 1 mom. sjunde stycket UBL har inte tagits in i
skattebetalningslagen. Ansökan måste dock lämnas in inom sådan tid att den
kan behandlas senast den 30 juni taxeringsåret.
Om en ansökan om ändrad F-skatt har lämnats till en annan skatte-
myndighet än den som skall fatta beslut om skatten skall den översända
handlingarna till rätt myndighet. Detta får anses följa av bestämmelserna i
2 kap. 6 §. Det innebär t.ex. att den skattskyldige kan lämna en ansökan om
ändring av F-skatt till skattemyndigheten på den ort där han är bosatt, även
om myndigheten inte är behörig att fatta beslut om ändringen. Myndigheten
bör i ett sådant fall göra den utredning som behövs i ärendet och därefter
sända ansökningen till den myndighet som skall fatta beslutet. Bestämmelser
om en sådan ordning finns nu i 46 § 1 mom. UBL.
6§
I paragrafen anges att vid beräkning av F-skatt, dvs. enligt såväl schablon
som preliminär taxering, hänsyn om möjligt skall tas till beräknad A-skatt.
Motsvarande bestämmelser finns nu i 3 § 3 mom. andra stycket och 13 §
I mom. ljärde stycket UBL.
I paragrafen anges dessutom att hänsyn, om det är möjligt, skall tas till
andra belopp som kan komma att tillgodoräknas den skattskyldige enligt
II kap. 14 § andra stycket 1 utöver F-skatten. Sist nämnda bestämmelse är
ny.
Lagrådets förslag till paragrafens lydelse har justerats för att ge
skattemyndigheten möjlighet att, om den debiterar F-skatt under inkomst-
året, ha möjlighet att ta hänsyn till sådan särskild A-skatt som redan kan ha
betalats för inkomståret. Detsamma gäller andra belopp som kan komma att
tillgodoräknas enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1.
1§
Bestämmelserna i 1 § utredningens förslag om när särskild A-skatt får
beslutas har på Lagrådets inrådan flyttats till 4 kap. 5 §. Kvar i detta kapitel
bli då endast den nu aktuella bestämmelsen som betecknas 1 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
551
Huvudregeln är att särskild A-skatt skall debiteras enligt schablon. Detta Prop. 1996/97:100
anges i denna paragraf genom en hänvisning till 6 kap. En motsvarande Del 1
ordning gäller nu på grund av en hänvisning i 14 § första stycket UBL till
13 § 1 och 3 mom. samma lag.
När det gäller beräkning av särskild A-skatt med ledning av preliminär
taxering skall gälla samma bestämmelser som vid beräkning av F-skatt med
ledning av preliminär taxering. Detta anges också i förevarande paragraf
genom hänvisningen till 6 kap. Hänvisningen ersätter 14 § andra stycket
UBL.
Även ändrad beräkning av särskild A-skatt skall ske enligt de bestämmel-
ser som gäller för F-skatt. Detta följer också av hänvisningen till 6 kap.
Av hänvisningen till 6 kap. framgår slutligen att vid debitering av särskild
A-skatt enligt såväl schablon som med ledning av preliminär taxering och
vid ändrad beräkning skall, om det är möjligt, hänsyn tas till den A-skatt
som kan komma att betalas för den skattskyldige genom skatteavdrag och
till andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att till-
godoräknas.
Bestämmelserna i detta kapitel har i regel sin motsvarighet i uppbördslagen.
Flera av dem har emellertid arbetats om med hänsyn till att en arbetstagare
nu inte ges någon uttrycklig skyldighet att betala A-skatt utan endast en
skyldighet att vidkännas avdrag från sin lön för betalning av sådan skatt.
Dessutom har det överlåtits till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att i större omfattning än för närvarande bestämma
hur skattetabellerna skall utformas och användas.
I första stycket finns huvudregeln om att skatteavdrag från ersättning för
arbete som betalas ut till en fysisk person skall beräknas enligt skattetabell.
Att vissa ersättningar skall likställas med ersättning för arbete framgår av 5
kap. 2 § andra stycket. Av det nu aktuella stycket framgår också att det skall
finnas två slag av skattetabeller, allmänna och särskilda skattetabeller. I
stycket har dessutom på inrådan av Lagrådet tagits in en bestämmelse om att
skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den
myndighet som regeringens bestämmer.
Undantag från huvudregeln finns i 6 § (obligatorisk förhöjning av
skatteavdraget), 7 § (frivillig förhöjning av skatteavdraget), 8 § (skatteav-
drag från sidoinkomst m.m.) och 9 § (skatteavdrag från pension och
sjukpenning m.m.). Beslut om undantag kan också fattas av skattemyndighe-
ten enligt 11 § (särskild beräkningsgrund för skatteavdraget).
Några bestämmelser som ger skattemyndigheten rätt att besluta om
avvikelse från belopp för skatteavdrag beräknat enligt skattetabell om
552
avvikelsen är obetydlig motsvarande den som nu finns i punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 39 § UBL har det inte ansetts finnas något
behov av i skattebetalningslagen.
I andra stycket anges hur arbetsgivaren skall välja skattetabell. Det
ersätter 6 § första stycket UBL. En särskild bestämmelse om att skatteavdrag
skall göras med det belopp eller efter den procentsats som anges i tabellen
for den aktuella ersättningen och tidsperioden har inte ansetts vara
nödvändig.
I förhållande till utredningsförslaget har av redaktionella skäl orden “den
skattskyldige” ersatts med ”den fysiska personen”.
Tredje stycket innehåller en särskild bestämmelse om tillämplig
skattetabell i början av året. Bestämmelsen motsvarar 39 § 2 mom. UBL.
Teknikutvecklingen inom PA-området och möjligheten för arbetsgivaren
att via ADB efterfråga tillämplig skattetabell för sina anställda torde
väsentligen ha minskat behovet av att även under februari månad få tillämpa
äldre skattetabell. Det kan dock inte uteslutas fall där regeln ännu kan ha
betydelse. Som exempel kan nämnas att en sjöman på svenska fartyg i
Q ärrtrafik i vissa fall kan ha svårigheter även under februari månad att
uppvisa A-skattsedel avseende det nya året.
Någon motsvarighet till 5 § första stycket sista meningen UBL behövs
inte, eftersom skatteavdrag från ersättning för arbete som är avsett att pågå
kortare tid än vecka skall ske med 30 % av ersättningen (se kommentarerna
till 8 §).
Allmänna skattetabeller
2§
I paragrafen anges när arbetsgivaren skall använda de allmänna skattetabel-
lerna. Vad som sägs i 1 § och i förevarande paragraf motsvarar 4 § 1 mom.
första stycket första meningen UBL.
Att skatteavdrag från ersättning för sådant arbete som är avsett att pågå
kortare tid än en vecka skall göras med 30 % av ersättningen framgår av 8 §.
3§
I första stycket av paragrafen anges vad de allmänna skattetabellerna skall
grundas på. Bestämmelserna motsvarar 4 § 1 mom. andra stycket UBL. I
förhållande till utredningsförslaget har av redaktionella skäl orden “för den
skattskyldige” strukits.
Bestämmelserna i andra stycket ersätter 4 § 3 mom. första stycket UBL.
Det anges inte i lagtexten hur många olika skattesatser som skall användas
och inte heller vem som skall fatta beslut om detta. Antalet olika skattesatser
kan avgöras först när kommunerna har lämnat uppgift om vilka skattesatser
som blir aktuella för ett visst inkomstår. Den som upprättar skattetabellerna
skall också bestämma hur många olika skattesatser som skall beaktas.
Bestämmelser motsvarande dem som nu finns i 4 § 1 mom. tredje stycket
UBL om att det av skattetabellerna skall framgå hur stor del av avdragsbe-
loppet som avser allmänna egenavgifter behövs inte längre och har sålunda
Prop. 1996/97:100
Del 1
553
inte tagits med i skattebetalningslagen (se kommentaren till 5 kap. 12 §).
Däremot anges i tredje stycket att de allmänna skattetabellerna skall
innehålla uppgift om skatteavdragets storlek för dem som inte är skyldiga
att betala allmänna egenavgifter. Givetvis skall då också beaktas att sådana
skattskyldiga inte har rätt att göra något avdrag for avgifterna.
Skattetabellerna skall upprättas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Bestämmelser om detta har tagits in i 1 §. Riksskatte-
verket bör naturligtvis bemyndigas av regeringen att upprätta tabellerna.
Särskilda skattetabeller
4§
I första stycket anges när arbetsgivaren skall använda de särskilda skatteta-
bellerna för skatteavdrag från bl.a. sjukpenning. Stycket ersätter 4 § 2 mom.
första stycket UBL. I förhållande till det stycket har emellertid bestämmel-
serna utvidgats till att även avse sådan sjukpenning eller annan ersättning
som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (se
kommentarerna till 5 kap. 2 och 3 §§). Däremot har stycket inte gjorts
tillämpligt på dagpenning från arbetslöshetskassa. Detta innebär att
skatteavdrag från sådan ersättning skall beräknas enligt allmänna skatteta-
beller. Detsamma gäller i fråga om skatteavdrag från vårdbidrag enligt lagen
om allmän försäkring. Har mottagaren av dagpenning från arbetslöshetskas-
sa en F-skattsedel skall skatteavdraget emellertid beräknas enligt 9 § (se
även 5 kap. 6 §).
I förhållande till utredningens förslag har endast redaktionella ändringar
gjorts.
I andra stycket, som motsvaras av 5 § i utredningsförslaget, anges hur de
särskilda skattetabellerna för beräkning av skatteavdrag från bl.a. sjukpen-
ning skall utformas. Här anges endast en huvudprincip. I övrigt skall
bestämmelserna i 3 § gälla. Detta framgår av andra meningen som hänvisar
till den paragrafen. Den närmare utformningen och tillämpningen av
skattetabellerna har överlåtits till den myndighet som skall upprätta
skattetabellerna. Bestämmelserna ersätter 4 § 2 mom. andra-fjärde styckena
UBL.
Syftet med de nya bestämmelserna är att uppnå en större flexibilitet.
Någon väsentlig ändring i sak avses emellertid inte ske. I de särskilda
skattetabellerna bör det alltså, om inte en bättre överensstämmelse mellan
preliminär och slutlig skatt kan uppnås på annat sätt, finnas särskilda
kolumner med procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den
sjukpenninggrundande inkomsten, dels for ersättningar som grundas på viss
procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. De procenttal efter vilka
skatteavdrag skall göras bör grundas på skattesatsen för en årlig inkomst
motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller, om
ersättningen grundas på viss procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten, den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som
ersättningen beräknas på.
Prop. 1996/97:100
Del 1
554
Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den
skattskyldige, bör det underlag som utgör grund för ersättningen anses som
sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.
Ersättning som en allmän försäkringskassa lämnar enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön bör anses grundad på 90 % av den sjukpenning-
grundande inkomsten.
Skatteavdrag från föräldrapenning som utges enligt garantinivån bör
beräknas med ledning av en sjukpenninggrundande inkomst, som ger en
föräldrapenning för hel dag motsvarande garantinivån. Vid utbetalning av
föräldrapenning enligt garantinivån bör alltså försäkringskassan göra
skatteavdrag enligt den särskilda skattetabellen men beräknad på en
sjukpenninggrundande inkomst av för närvarande 24 000 kr.
I enskilda fall har skattemyndigheten möjlighet att genom beslut om
särskild beräkningsgrund för skatteavdrag eller ändring av preliminär skatt
förordna om ett annat skatteavdrag eller att skatteavdrag över huvud taget
inte skall göras (se 11 §).
5$
I paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, anges att
beräkning av skatteavdrag från sjöinkomst också skall ske med hjälp av
särskilda skattetabeller. I paragrafen anges dessutom vad dessa skattetabel-
ler skall grundas på. Paragrafen ersätter 12 a § UBL.
Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget
6§
I första stycket anges vad som skall gälla om den skattskyldige inte lämnar
utbetalaren uppgift om vilken typ av skattsedel han har och, om han har en
A-skattsedel, inte heller visar upp skattsedeln. Paragrafen har i förhållande
till sin förebild begränsats till att gälla fysiska personer. Motsvarande
bestämmelser finns i 40 § 1 mom. andra stycket UBL.
Om mottagaren, förutom kontant ersättning, får andra förmåner som
avses i 14 §, skall skatteavdraget enligt första stycket beräknas även på
förmånernas värde för den tid ersättningen avser. Några särskilda bestäm-
melser om detta motsvarande 40 § 1 mom. tredje stycket UBL har inte
ansetts vara nödvändiga. Någon ändring i sak är emellertid inte åsyftad.
I första stycket har också på Lagrådets inrådan tagits in en definition av
begreppet sidoinkomst. Med begreppet avses sådan ersättning som inte
utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete. En snarlik lokution
används redan i dag i bl.a. 7 § UBL första stycket.
Andra stycket innehåller ett undantag från bestämmelserna om förhöjt
skatteavdrag. Bestämmelserna ersätter 40 § 3 mom. UBL.
Prop. 1996/97:100
Del 1
555
Frivillig förhöjning av skatteavdraget
7§
I paragrafen finns regler som ger arbetstagaren möjlighet att begära ett
förhöjt skatteavdrag. Paragrafen motsvarar 41 § 1 mom. UBL. I förhållande
till detta moment har emellertid den särskilda regeln rörande dagpenning
från arbetslöshetskassa slopats.
I första stycket har på Lagrådets inrådan tagits in en definition av
begreppet huvudinkomst. Med begreppet avses “ersättning som utgör
arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete". Begreppet omfattar alltså
inte ränta eller utdelning. En snarlik lokution används redan i dag i bl.a. 7 §
UBL andra stycket.
Den föreslagna definitionen medför att om en skattskyldig har inkomst
av såväl tjänst som aktiv näringsverksamhet skall skatteavdrag göras enligt
tabell om tjänsteinkomsten är större än inkomsten av näringsverksamheten
(8 kap. 1 §) och i motsatta fallet enligt 30 % (8 kap. 8 §). Är däremot
näringsverksamheten helt passiv blir tjänsteinkomsten huvudinkomst
eftersom det är den enda inkomsten av arbete. Skatteavdrag skall då göras
enligt tabell om inte skattemyndigheten beslutat om ändrad beräkning av
den preliminära skatten. Detta innebär inte någon förändring i förhållande
till nuvarande ordning.
1 förhållande till utredningens förslag har även redaktionella ändringar
gjorts.
Ersättning för arbete
8§
Paragrafen reglerar skatteavdrag vid utbetalningar till en juridisk person, vid
utbetalningar av sidoinkomst, vid oregelbundna utbetalningar och vid
utbetalningar för korttidsarbeten. Vad som avses med begreppen sidoin-
komst och huvudinkomst framgår av definitionerna i 6 respektive 7 §. Den
nu aktuella paragrafen ersätter 4 § 4 mom., 7 § första och andra styckena
samt 7 a § första stycket UBL. Bestämmelser om tillämpliga beloppsgränser
finns i 5 kap. 3 § 1-4.
Att skatteavdrag skall göras från ersättning för arbete som betalas ut till
en juridisk person om den juridiska personen inte uppger sig ha en F-
skattsedel framgår av 5 kap. 2-5 §§.
Pension och sjukpenning m. m.
9§
I 5 kap. 6 § anges vissa ersättningar från vilka utbetalaren skall göra
skatteavdrag även om mottagaren har en F-skattsedel. I den nu aktuella
paragrafen anges hur skatteavdraget skall beräknas då.
Prop. 1996/97:100
Del 1
556
Ränta och utdelning
10 §
Paragrafen reglerar skatteavdrag från ränta och utdelning. Bestämmelserna
motsvarar 7 § tredje stycket UBL.
11 §
Första stycket innehåller bestämmelser som ger skattemyndigheten
möjlighet att i enskilda fall frångå bestämmelserna om skatteavdrag enligt
tabell. Bestämmelserna ersätter 3 § 2 mom. fjärde och femte styckena UBL.
I motsats till dessa bestämmelser krävs inte längre att det skall finnas
särskilda skäl för att skattemyndigheten skall kunna besluta att hänsyn skall
tas även till att den skattskyldige är skyldig att betala skatt för förmögenhet
eller för fastighet. Detta framgår av tredje stycket.
I andra stycket anges bl.a. att bestämmelserna om slutlig skatt i 11 kap.
10-12 §§ skall gälla även när skattemyndigheten bestämmer en särskild
beräkningsgrund för skatteavdrag. Såvitt gäller skattereduktion finns nu
motsvarande bestämmelser i 2 § 4 mom. tredje stycket UBL.
Exempel på hur skatteavdraget skall beräknas i det enskilda fallet anges
inte längre i lagtexten. Någon ändring i sak är emellertid inte åsyftad.
Skattemyndigheten avses alltså även fortsättningsvis vid tillämpning av
bestämmelserna i första stycket kunna besluta att skatteavdraget skall
beräknas på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst
belopp eller att skatteavdraget skall beräknas med särskilt angiven procent
av inkomsten eller att skatteavdrag inte skall göras från viss ränta eller
utdelning.
Vid tillämpning av bestämmelserna i tredje stycket kan skatteavdraget
beräknas exempelvis till viss procent av inkomsten eller enligt skattetabell
på inkomsten ökad med visst belopp eller också beräknas med visst belopp
utöver vad i skattetabellen anges för inkomsten.
En förutsättning för att ett beslut om särskild beräkningsgrund skall få
fattas är att den preliminära skatten genom ett sådant beslut bättre kommer
att överensstämma med den slutliga skatten. Huvudregeln i 4 kap. 1 § gäller
alltså också vid beslut enligt förevarande paragraf.
Paragrafen har, med undantag av ett par redaktionella ändringar,
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
72 £
Paragrafen motsvarar 45 § 1 mom. första stycket andra meningen UBL. I
paragrafen har också tagits in en regel som begränsar möjligheten att besluta
om särskild beräkningsgrund för skatteavdrag på ersättning för arbete som
betalas ut till ett handelsbolag. Den särskilda regleringen behövs för att inte
reglerna om att skatteavdrag skall göras från ersättning för arbete som
betalas ut till handelsbolag utan F-skattsedel skall bli verkningslösa,
eftersom handelsbolag inte debiteras någon inkomstskatt och därmed ofta
Prop. 1996/97:100
Del 1
557
skulle kunna få skatteavdraget ändrat till noll.
Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten enligt andra stycket
ändå besluta om beräkning av skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund
for handelsbolag. Särskilda skäl i detta avseende kan t.ex. finnas om det
skatteavdrag som en uppdragsgivare är skyldig att göra for ett handelsbolag
uppenbarligen inte kan antas komma att behövas för att täcka bolagets
kommande debiteringar på skattekontot. Detta torde normalt endast kunna
inträffa under senare delen av inkomståret.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
13 §
I paragrafen anges hur beslut om särskild beräkningsgrund för skatteavdrag
på ränta och utdelning får ske. Bestämmelserna ersätter 46 § 2 mom. fjärde
stycket UBL.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
Någon motsvarighet till bestämmelserna i 45 § 1 mom. femte stycket
UBL om att preliminär skatt på ränta och utdelning får ändras även om det
inte har utfärdats någon skattsedel på preliminär skatt för den skattskyldige
behövs inte. I det nya systemet kommer de flesta skattskyldiga inte att ha
någon skattsedel på preliminär skatt, eftersom en A-skattsedel skall utfärdas
endast efter särskild begäran från den skattskyldige (se 4 kap. 16 §).
Beräkning av förmånsvärde
14 §
Här regleras vad som skall gälla om arbetsgivaren vid sidan av kontant
ersättning också ger ut en naturaförmån. Paragrafen ersätter 8 § första
stycket UBL. I förhållande till utredningsförslaget har av redaktionella skäl
orden “skattskyldig” och “den skattskyldige” ersatts med “arbetstagare”
respektive “arbetstagaren”. Dessutom har lokutionen “skattepliktig intäkt”
ersatts med “intäkt”.
15 §
Paragrafen innehåller en särskild regel om värdering av förmån av annan
bostad här i landet än semesterbostad. Paragrafen ersätter 8 § tredje stycket
UBL.
16 §
I paragrafen anges vad som skall gälla om skattemyndigheten vid beräkning
av arbetsgivaravgifter har bestämt värdet av en förmån enligt 9 kap. 2 §
andra stycket. Paragrafen motsvarar 8 § sjätte stycket UBL.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
558
17 §
I första stycket anges huvudregeln om hur värdet av en förmån skall
beräknas, dvs. om inte en särskild reglering finns som t.ex. i 15 och 16 §§.
Den innebär att förmånerna i princip skall värderas på samma sätt som vid
inkomsttaxeringen enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen.
Ett undantag från huvudregeln i första stycket finns i andra stycket.
Undantaget avser värdering av förmån av fri kost. Bestämmelserna ersätter
i denna del 8 § femte stycket UBL.
Drickspengar
18 §
I paragrafen finns en särskild regel för det fall arbetstagaren vid sidan av
ersättningen från arbetsgivaren får ersättning direkt från allmänheten, t.ex.
drickspengar. Paragrafen motsvarar 9 § UBL. I förhållande till utrednings-
förslaget har av redaktionella skäl ordet “skattskyldig” ersatts med
“arbetstagare”.
Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
19 §
I paragrafen anges i vilken utsträckning skatteavdrag skall göras från
ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa. Paragrafen motsvarar
10 § första och andra styckena UBL.
Andra ersättningar för kostnader i arbetet
20 §
I paragrafen anges i vilken utsträckning skatteavdrag skall beräknas på
ersättning för annan kostnad i arbetet, dvs. som är förenad med tjänsten, än
sådan som avses i 19 §.
Av paragrafen framgår bl.a. i vilken utsträckning skatteavdrag skall göras
från ersättning för resa med egen bil i tjänsten. Om det är uppenbart att
ersättningen överstiger det belopp med vilket avdrag får göras vid
inkomsttaxeringen skall skatteavdrag beräknas på den överstigande delen.
Paragrafen ersätter 10 § tredje och fjärde styckena UBL.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
Avgifter i samband med tjänsten
21 §
I paragrafen anges två olika avdrag som får göras vid beräkning av
skatteavdrag. Paragrafen motsvarar 11 § första stycket UBL.
Prop. 1996/97:100
Del 1
559
För att sådana försäkringar som anges i första stycket 2 skall anses ha Prop. 1996/97:100
tagits i samband med tjänst krävs numera enligt kommunalskattelagen att Del 1
arbetsgivaren betalar hela premien. Övergångsregler finns uttryckligen
angående avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som tagits enligt äldre
regler där även arbetstagaren kunde vara skyldig att betala premie och
detsamma torde, på grund av mer allmänna övergångsregler, gälla i fråga om
pensionsförsäkringar.
I förhållande till utredningsförslaget har av redaktionella skäl orden “den
skattskyldige” ersatts med “arbetstagaren”. Dessutom har en ny rubrik
införts närmast före paragrafen för att markera skillnaden mellan här
aktuella avdrag och kostnadsavdrag enligt 22 §.
Kostnadsavdrag
22 §
I första stycket anges de förutsättningar som gäller för att andra avdrag än
sådana som anges i 21 § skall få göras. Stycket motsvarar 11 § andra stycket
UBL.
Andra stycket anger en schablon för beräkning av en arbetstagares
kostnader i viss verksamhet. Om arbetsgivaren har betalat ersättning för
kostnader som täcks av en schablon avses schablonen ändå vara tillämplig.
Ersättningen skall dock beaktas vid beräkningen av kostnadsavdraget. I
andra stycket anges också att skattemyndigheten i ett enskilt fall får besluta
hur kostnaderna skall beräknas.
I tredje stycket anges att en arbetsgivare som beräknat en arbetstagares
kostnader enligt schablonen eller enligt skattemyndighetens beslut skall
underrätta arbetstagaren om detta.
Andra och tredje styckena ersätter 11 § tredje stycket UBL.
I förhållande till utredningsförslaget har av redaktionella skäl ordet
“skattskyldig” ersatts med “arbetstagare” i motsvarande form. Dessutom har
en rubrik införts närmast före paragrafen för att markera skillnaden mellan
här aktuella kostnadsavdrag och avdrag enligt 22 §.
Hemresor
23§
Paragrafen innehåller en bestämmelse om undantag från skyldigheten att
göra skatteavdrag i fråga om förmån av fri hemresa eller ersättning för
kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Den motsvarar 11 §
fjärde stycket UBL.
I förhållande till utredningens förslag har hänvisningen till 22 § första
stycket slopats eftersom det i den nu aktuella paragrafen inte är fråga om ett
sådant kostnadsavdrag som avses i 22 §.
560
Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag Prop. 1996/97:100
Del 1
24 §
I paragrafen finns särskilda bestämmelser om förmån av fri resa inom
Europeiska unionens medlemsländer eller EES-ländema vid tillträdande
eller frånträdande av anställning eller uppdrag. Den motsvarar 10 § femte
stycket h UBL.
Folkpension
25 §
I paragrafen ges den som betalar ut folkpension möjlighet att vid beräkning-
en av skatteavdraget ta hänsyn även till det särskilda grundavdraget.
Paragrafen motsvarar 12 § andra stycket UBL.
I förhållande till utredningsförslaget har redaktionella ändringar gjorts.
26 §
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser rörande förskott. De ersätter
6 a § UBL.
27 och 28 §§
Paragraferna innehåller särskilda ändringsregler för det fall en arbetstagare
är försatt i konkurs eller hans lön tas i anspråk genom utmätning. De ersätter
45 § 3 mom. UBL.
. Vid tillämpningen av 27 och 28 § § måste det utredas hur stora skatteav-
drag som redan kan ha gjorts för den skattskyldige genom kontakt med
dennes arbetsgivare. Det kan, sedan kontot stämts av, betalas ut till
konkursboet resp, kronofogdemyndigheten enligt bestämmelserna i 18 kap.
3§-
Om skatteavdrag har registrerats på den skattskyldiges skattekonto enligt
vad som sagts nu, skall detta enligt bestämmelserna i 11 kap. 14 § beaktas
när det skall avgöras om den skattskyldige skall betala in skatt eller få
tillbaka skatt.
I förhållande till utredningsförslaget har redaktionella ändringar gjorts i
båda paragraferna.
I det nu aktuella kapitlet har tagits in regler om skatteavdrag. Sådant avdrag
skall beräknas antingen enligt en skattetabell eller också efter en bestämd
36 Riksdagen 1996797. 1 saml. Nr 100. Del 1
561
procentsats. Besluten om skatteavdrag skall fattas innan det första skatteav-
draget för inkomståret skall göras. Bestämmelserna gäller generellt, dvs.
skattemyndigheten bestämmer inte skatteavdragets storlek individuellt for
varje skattskyldig. En sådan möjlighet finns emellertid genom bestämmel-
serna om särskild beräkningsgrund för skatteavdrag i 11 §. Om skattemyn-
digheten har fattat ett beslut om särskild beräkningsgrund kan myndigheten,
efter att ha gett den skattskyldige möjlighet att yttra sig, med automatik
fortsätta att årligen fatta samma typ av beslut, s.k. stående jämkning. Även
sådana beslut fattas före det att det första skatteavdraget för inkomståret
skall göras. Besluten är sålunda inte beslut om ändring i den meningen att
ett tidigare meddelat beslut om preliminär skatt för inkomståret ändras.
Sådana beslut regleras i stället i 29 §.
Termen "jämkning" som används i uppbördslagen har, som kommenterats
i anslutning till 6 kap. 5 §, ersatts med "ändring".
1 skattebetalningslagen har inte införts några bestämmelser om i vilken
turordning ändring skall ske av olika former av preliminär skatt. Detta avses
bli reglerat i till lagen anslutande verkställighetsföreskrifter. Någon ändring
i sak är emellertid inte åsyftad. Det innebär att ändring av preliminär skatt
som skall betalas genom skatteavdrag bör, om det inte finns särskilda skäl,
i första hand ske av preliminär skatt på sådan ersättning som utgör den
skattskyldiges huvudinkomst och därefter på andra inkomster än ränta och
utdelning. Om F-skatt eller särskild A-skatt har debiterats, bör emellertid
ändring som leder till en lägre preliminär skatt i första hand avse den
debiterade skatten (se kommentarerna till 6 kap. 5 §).
Att skattemyndigheten har möjlighet att förelägga den skattskyldige att
inför ett beslut om ändring lämna en preliminär självdeklaration följer av 10
kap. 5 §. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 4 mom. UBL
behövs sålunda inte.
29 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om ändrad beräkning av skatteavdrag.
De ersätter i dessa delar 45 § 1 och 2 mom. UBL. Bestämmelser motsvaran-
de 45 § 1 mom. första stycket andra meningen har i stället tagits in i 12 §.
I den nu aktuella paragrafen finns en hänvisning dit liksom till 13 §.
I förhållande till utredningsförslaget har redaktionella ändringar gjorts.
Beträffande lokutionen “särskilda skäl” i tredje stycket hänvisas till vad
som anförts i kommentaren till 6 kap. 5 §.
Den nya paragrafen innehåller inte några beloppsgränser för att ändring
över huvud taget skall få ske. Det anges bara att skillnaden mellan beräknad
slutlig skatt och den preliminära skatten skall vara betydande med hänsyn
till den skattskyldiges förhållanden eller att det annars skall finnas särskilda
skäl for ändring. Angående lokutionen "betydande med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden" se kommentaren till 10 kap. 1 §. Den belopps-
gräns på ett basbelopp som anges där bör dock vid tillämpningen av den nu
aktuella paragrafen vara väsentligt lägre. Vi anser att beloppsgränsen bör
ligga på 0,2 basbelopp.
De särskilda bestämmelserna i uppbördslagen rörande dagpenning från
arbetslöshetskassa har inte fått någon motsvarighet.
Prop. 1996/97:100
Del 1
562
Punkten 2 i 45 § 1 mom. första stycket UBL ersätts av 6 kap. 5 § (se
vidare kommentaren till denna paragraf).
Bestämmelserna i paragrafen innebär att skattemyndigheten i ett beslut
om ändring bl.a. får föreskriva att skatteavdrag beräknat enligt skattetabell
skall ersättas med skatteavdrag beräknat enligt särskild av skattemyndighe-
ten angiven grund.
Bestämmelser om vad som skall gälla vid ändring före inkomstårets
utgång om den skattskyldige betalat för mycket preliminär skatt är inte av
sådant slag att de bör ha lagform. Någon motsvarighet till bestämmelserna
i punkt 3 första och andra styckena av anvisningarna till 45 § UBL har
därför inte tagits med.
Skattemyndigheten får utan särskild anmälan från den skattskyldige ta
upp en fråga om ändring av preliminär skatt i fall som avses i förevarande
paragraf. Någon motsvarighet till punkt 1 av anvisningarna till 45 § UBL
har inte ansetts motiverad i lagen.
Innan beslut fattas om ändrad beräkning av skatteavdrag skall den
skattskyldige ges tillfälle att yttra sig, om det inte uppenbarligen är
obehövligt. En motsvarighet till bestämmelserna i 45 § 1 mom. sjätte stycket
UBL har därför tagits in i 14 kap. 1 §.
Om ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag innebär att skatteav-
drag skall göras med annat belopp än som tidigare utfärdad skattsedel visar,
skall skattemyndigheten på begäran av den skattskyldige utfärda en ny
skattsedel med den ändrade beräkningen. Bestämmelser om detta behöver
emellertid inte ha lagform. Därför har inte någon motsvarighet till bestäm-
melserna i 46 § 2 mom. första stycket UBL tagits med. Några särskilda
bestämmelser om att den skattskyldige skall tillställas ett ändringsbeslut har
inte heller ansetts nödvändiga. Detta följer av 21 § förvaltningslagen.
Det ligger i sakens natur att beslut om ändring som grundar sig på en
ansökan från den skattskyldige skall meddelas så snart som möjligt. Någon
motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 3 mom. första stycket första
meningen UBL har därför inte tagits med.
Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 2 mom. andra och tredje
styckena UBL har inte heller tagits med. En ändring i sak är emellertid inte
åsyftad. Det innebär att skattemyndigheten i ett beslut om ändring inom det
nya systemet bör ange att skatteavdraget skall beräknas t.ex. på viss del av
inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp eller att skatteav-
draget skall beräknas till viss procent av inkomsten. Vid ändring av prelimi-
när skatt som skall betalas genom ett skatteavdrag beräknat efter en viss
procentsats bör i ändringsbeslutet anges efter vilken procentsats den ändrade
skatten skall tas ut.
En ansökan om ändrad beräkning enligt den nu aktuella paragrafen skall
lämnas till skattemyndigheten, dvs. till den skattemyndighet som enligt
bestämmelserna i 2 kap. har att fatta beslut om skatteavdraget. Om ansökan
har lämnats till en annan skattemyndighet skall den översända handlingarna
till rätt myndighet. Detta får anses följa av bestämmelserna i 2 kap. 6 §. Det
innebär t.ex. att den skattskyldige kan lämna en ansökan om ändrad
beräkning av skatteavdrag till skattemyndigheten på den ort där han är
bosatt, även om myndigheten inte är behörig att fatta beslut om ändringen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
563
Myndigheten bör i ett sådant fall göra den utredning som behövs i ärendet Prop. 1996/97:100
och därefter sända ansökningen till den myndighet som skall fatta beslutet. Del 1
Bestämmelser om en sådan ordning finns nu i 46 § 1 mom. UBL.
Någon bestämd tidsfrist inom vilken en ansökan skall lämnas motsvaran-
de den som nu finns i 45 § 1 mom. sjunde stycket UBL har inte tagits in i
skattebetalningslagen. Detta innebär att en ansökan kan lämnas in ända fram
till den tidpunkt då den skattskyldige erhållit besked om den slutliga skatten.
9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter
I paragrafen anges hur arbetsgivaravgifterna skall beräknas. Paragrafen
ersätter 8 § USAL. Avrundningsregeln har emellertid flyttats till 23 kap. 1 §.
I förhållande till utredningens förslag har i punkten 1 hänvisning skett
också till 2 kap. 2 § lagen om socialavgifter. Att hänvisningen bör omfatta
även denna paragraf beror på att systemet med redaravgifter har slopats och
att uppbörden av arbetsgivaravgifter for sjöinkomst skall regleras på samma
sätt som i fråga om andra arbetsgivaravgifter.
Enligt 1 kap. 3 § omfattar begreppet arbetsgivaravgifter förutom
arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter även särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift. De aktuella procentsatserna
får alltså hämtas från lagen om socialavgifter, lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster och lagen om allmän löneavgift. I dessa lagar
anges också på vilket underlag avgifterna skall beräknas.
2§
I paragrafen regleras hur värdet av naturaförmåner skall beräknas.
Paragrafen ersätter 5 § USAL. Genom hänvisningen till bl.a. 8 kap. 14 §
behövs ingen motsvarighet i det nu aktuella kapitlet till bestämmelsen i 4 §
första stycket andra meningen USAL.
3§
Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnadsavdrag. Den ersätter 6 §
USAL.
Vad som avses med begreppet beskattningsår i detta sammanhang
framgår av definitionen i 1 kap. 6 §.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
Kapitlets rubrik har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den
inledande paragrafen i utredningens förslag har på inrådan av Lagrådet
slopats. Däremot har 2 § i utredningsförslaget, som innehåller två stycken,
564
ersatts med två paragrafer. Första stycket betecknas 1 § och andra stycket Prop. 1996/97:100
betecknas 7 §. Del 1
Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration
1§
Paragrafen motsvarar 2 § första stycket i utredningens förslag. Andra stycket
har på inrådan av Lagrådet flyttats fram och betecknats 7 §.
I den nu aktuella paragrafen anges under vilka förutsättningar preliminär
självdeklaration skall lämnas. Bestämmelserna ersätter 17 § 1 mom. UBL.
Den nya bestämmelsen i punkt 2 innehåller inte någon beloppsgräns. Det
anges bara att den slutliga skatten för det aktuella inkomståret skall beräknas
överstiga den senast debiterade slutliga skatten med ett belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden för att paragrafen
skall bli tillämplig. Vad som avses med ett betydande belopp skall alltså
bedömas från fall till fall. Som riktlinje för bedömningen bör gälla att
skillnaden mellan den debiterade och den slutliga skatten skall vara omkring
30 % av den preliminära skatten, dock lägst ett basbelopp (se avsnitt 19).
I förhållande till utredningsförslaget har i punkt 2 orden “för inkomståret”
ersatts med “vid taxeringen året efter inkomståret” eftersom ett beskattnings-
år omfattar delar av två inkomstår för den som har brutet räkenskapsår.
2§
Paragrafen har införts på inrådan av Lagrådet. En motsvarande bestämmelse
finns i 5 § andra stycket i utredningsförslaget. Bestämmelserna motsvarar
17 §2 mom. UBL.
3§
I paragrafen anges att den skattskyldige skall lämna en ny preliminär
självdeklaration om den skattskyldiges inkomstförhållanden har ändrats efter
det att den första deklarationen lämnades och detta medför att den slutliga
skatten kommer att överstiga den som beräknats med ledning av den tidigare
deklarationen. Skillnadsbeloppet skall emellertid vara betydande med
hänsyn till den skattskyldiges förhållanden för att paragrafen skall bli
tillämplig (angående betydande belopp, se kommentaren till 1 §).
I förhållande till utredningsförslaget har samma ändring gjorts som i 2 §.
Dessutom har orden “nya uppgifter” ersatts med “ändrade förhållanden” för
att bättre passa till exempelvis det fallet att en lantbrukare fått en rekord-
skörd. Riksskatteverket har i sitt remissvar föreslagit att paragrafen skall
gälla även om den preliminära skatten beräknats enligt schablon. Någon
sådan utvidgning torde dock inte behövas eftersom 1 § 2 avses vara
tillämplig i sådana fall. Det är först när den skattskyldige redan lämnat en
preliminär självdeklaration för inkomståret som den nu aktuella paragrafen
avses bli tillämplig.
565
4§
Av paragrafen framgår att skyldigheten att lämna prelinf är ‘j älvdeklaration
enligt 1 § 2 eller 3 § inte gäller efter november inkomståret.
I förhållande till utredningens förslag har endast redaktionella ändringar
gjorts.
I paragrafen har tagits in en generell rätt för skattemyndigheten att förelägga
en skattskyldig att lämna en preliminär självdeklaration. Det skall alltså inte,
som nu, krävas att det skall finnas anledning att anta att den skattskyldige
skall vara skyldig att självmant lämna en deklaration. Syftet med bestämmel-
serna är att ge skattemyndigheten möjlighet att under det löpande inkomst-
året kontrollera att rätt preliminär skatt tas ut. Paragrafen har haft 54 §
1 mom. andra stycket UBL som förebild (jfr 10 § i detta kapitel). Paragrafen
ersätter 20 § UBL.
I förhållande till utredningens förslag har den bestämmelse som fanns i
paragrafens andra stycke på inrådan av Lagrådet flyttats till 2 §. I övrigt har
endast en redaktionell ändring gjorts.
Att skattemyndigheten har rätt att kontrollera de uppgifter som lämnats
bl.a. i en preliminär självdeklaration genom besök eller annat personligt
sammanträffande med den skattskyldige eller genom skatterevision anges i
14 kap. 6 respektive 7 §.
Att ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår av 23
kap. 2 §.
När en preliminär självdeklaration skall lämnas
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om när sådan preliminär självdeklara-
tion som avses i 1 § skall lämnas. Bestämmelserna ersätter 18 § andra och
tredje styckena UBL. De har skärpts på det sättet att den skattskyldige kan
bli skyldig att lämna en preliminär självdeklaration även under det löpande
inkomståret. Av 4 § framgår emellertid att preliminär självdeklaration inte
behöver lämnas på grund av något som händer efter november månads
utgång.
Till tredje stycket har på Lagrådets inrådan flyttats den bestämmelse som
finns i 7 § i utredningens förslag. I stycket anges när en sådan ny preliminär
självdeklaration som avses i 3 § skall lämnas. Det skall ske senast 14 dagar
efter det att den nya deklarationsskyldigheten uppkom.
Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp
7§
Som framgår av kommentaren till 1 § har Lagrådet förordat att 2 § andra
stycket i utredningens förslag skall bilda en egen paragraf och betecknas 7 §.
I paragrafen anges vilka uppgifter en preliminär självdeklaration skall
Prop. 1996/97:100
Del 1
566
innehålla.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Uppgift om kommande utbetalningar
8§
Paragrafen ger skattemyndigheten möjlighet att förelägga en arbetsgivare,
dvs. den som betalar ut ersättning för arbete, att lämna sådana uppgifter om
beräknade utbetalningar som behövs för att skattemyndigheten skall kunna
göra en preliminär taxering av den som mottar betalningen eller kontrollera
att en lämnad preliminär självdeklaration innehåller riktiga uppgifter.
Paragrafen ersätter 19 § UBL.
Att ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår av 23
kap. 2 §.
Skyldighet att lämna skattedeklaration
9§
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I paragrafen anges vilka som är skyldiga att lämna skattedeklaration.
Paragrafen ersätter bl.a. 54 § 1 mom. första stycket och sjätte stycket
första meningen UBL. Bestämmelser om att deklarationen skall lämnas till
skattemyndigheten har emellertid tagits in i 25 §. Paragrafen ersätter också
4 § första stycket USAL och 14 kap. 3 § ML.
Paragrafen gäller också den som har betalat ut förskott på ersättning för
arbete. Att skatteavdrag skall göras även från förskott på ersättning för
arbete framgår av bestämmelserna i 8 kap. 26 §.
Några bestämmelser om att skattemyndigheten ges möjlighet att efter
särskild ansökan besluta att skatteavdrag och arbetsgivaravgifter får
redovisas under särskilt redovisningsnummer om det finns särskilda skäl
motsvarande 53 § 1 mom. andra stycket UBL har inte tagits in i skattebetal-
ningslagen. Sådana bestämmelser behöver inte ges lagform utan kan
meddelas genom verkställighetsföreskrifter.
Riksskatteverket har i sitt remissvar föreslagit att det i den nu aktuella
paragrafen även skall anges att den som inte varit skyldig att göra skatteav-
drag men ändå gjort ett sådant skall vara skyldig att redovisa avdraget i en
skattedeklaration. Ett sådant tillägg har gjorts i punkt I. Bestämmelsen blir
tillämplig exempelvis om en fysisk person som inte bedriver näringsverk-
samhet betalar ut ersättning understigande 10 000 kronor men ändå gör ett
skatteavdrag från ersättningen.
Här bör också nämnas att utredningens bestämmelser om avgiftsspecifi-
kation i 28 § i utredningsförslaget på inrådan av Riksskatteverket har
slopats. Verket anser att det inte finns något behov av en sådan specifika-
tion.
567
10 § Prop. 1996/97:100
Genom paragrafen ges skattemyndigheten rätt att förelägga en person att Del 1
lämna skattedeklaration även i de fall det är okänt om det finns någon
betalningsskyldighet. Syftet med bestämmelsen är att ge myndigheten en
möjlighet att kontrollera om en viss person varit skyldig att göra skatteav-
drag eller betala mervärdesskatt eller arbetsgivaravgifter. I regel är det
lättare för en skattskyldig att helt underlåta att lämna föreskrivna uppgifter
än att i en skattedeklaration lämna oriktiga uppgifter. Bestämmelsen
motsvarar 54 § 1 mom. andra stycket UBL.
Att ett föreläggande enligt denna lag för förenas med vite framgår av 23
kap. 2 §.
U§
Paragrafen ersätter motsvarande bestämmelser i 14 kap. 3 § andra stycket
andra och tredje meningarna ML. Begreppet särskild deklaration har ersatts
med skattedeklaration.
I förhållande till utredningens förslag har en närmare anknytning till
nuvarande regler skett. Även redaktionella ändringar har gjorts.
Sådana särskilda skäl som avses i första stycket 2 kan t.ex. anses finnas
då skattemyndigheten fattat beslut om frivillig skattskyldighet för uthyrning
av verksamhetslokal enligt bestämmelserna i 9 kap. ML.
12 §
Paragrafen ersätter 7 § andra stycket USAL. Att några motsvarande
bestämmelser inte finns i fråga om skatteavdrag som skall göras enligt
skattebetalningslagen beror på att här aktuella arbetsgivare inte är skyldiga
att göra sådant avdrag.
I förhållande till utredningsförslaget har det, efter Riksskatteverkets
påpekande i remissvaret, i förtydligande syfte angetts att skattemyndigheten
i paragrafen angivna fall även får medge att en skattedeklaration lämnas vid
annan tidpunkt än som annars anges i kapitlet.
Ett sådant särskilt skäl som avses i paragrafen kan vara att det skulle vålla
arbetsgivaren betydande praktiska problem att varje månad lämna
skattedeklaration och betala arbetsgivaravgifter.
13 §
I första stycket, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, har tagits in
en bestämmelse om att en skattedeklaration skall lämnas för varje redovis-
ningsperiod. Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 5 § första meningen ML. Den
har dock utvidgats till att gälla även skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.
I andra stycket, som ersätter första stycket i utredningsförslaget, finns ett
undantag från första stycket. Den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § men
som för någon period inte skall vara skyldig att redovisa skatteavdrag eller
arbetsgivaravgifter i skattedeklaration och har upplyst skattemyndigheten
om detta skall inte behöva lämna någon skattedeklaration för de aktuella
perioderna. Upplysningen skall lämnas skriftligen. Därigenom kan
skattemyndigheten undvika att fatta ett beskattningsbeslut enligt 11 kap.
19 §.
568
Av tredje stycket framgår att bestämmelsen i andra stycket inte gäller den
som är skyldig att redovisa mervärdesskatt utom i de fall mervärdesskatten
skall redovisas i självdeklarationen.
Ändringarna i paragrafen har tillkommit på inrådan av Riksskatteverket
i verkets remissvar. Enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december
1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med
ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala
gränser (EGT nr L 376, 31.12.1991, s. 1) skall varje till mervärdesskatt
skattskyldig person inge en deklaration för varje fastställd redovisningspe-
riod. Detta innebär att en skattedeklaration avseende mervärdesskatt alltid
måste lämnas oavsett om verksamhet har bedrivits under perioden eller inte,
dvs. även om skatten att redovisa är noll kronor.
I förhållande till utredningsförslaget har även redaktionella ändringar
gjorts i andra och tredje styckena.
Redovisningsperioder
På Lagrådets inrådan har 14 § i utredningens förslag slopats. I paragrafen
anges att redovisningen i en deklaration, dvs. i en skattedeklaration eller i
en självdeklaration skall göras löpande för bestämda tidsperioder. Detta
följer av bestämmelserna i 13 och 14 §§.
74
Paragrafen, som motsvarar 15 § första stycket i utredningens förslag,
ersätter 14 kap. 8 § första stycket ML. Paragrafen har utsträckts till att gälla
även avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.
Bestämmelsen i 15 § andra stycket utredningsförslaget rörande kortperio-
diska bokslut har på Riksskatteverkets inrådan i remissvaret slopats. Detta
har sin grund i den starka koppling som finns mellan en arbetsgivares
redovisning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i skattedeklaration och
de uppgifter om skatteavdrag och underlag för arbetsgivaravgifter som
arbetsgivaren skall lämna på årsbasis i kontrolluppgifter. En ändring av
redovisningsperioden för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter skulle
väsentligt försvåra den avstämning som skall göras mellan uppgifterna i
skattedeklarationer och kontrolluppgifter. Dessutom finns det inte någon
möjlighet för den som skall lämna periodiska sammanställningar enligt 32 §
att lämna sådana för någon annan period än kalenderkvartal.
15 §
I paragrafen har tagits in den regel om helårsredovisning för mervärdesskatt
som nu finns i 14 kap. 8 § ML och som trädde i kraft den 1 januari 1997
(prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, rskr. 1996/97:70, SFS 1996:1406).
76
Paragrafen motsvarar 14 kap. 30 § ML.
Att skattemyndigheten får besluta att viss verksamhet skall redovisas för
sig framgår av 28 §.
Prop. 1996/97:100
Del 1
569
Vad en skattedeklaration skall ta upp
17§
I paragrafen anges vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla.
I första stycket punkt 1 anges nödvändiga identifikationsuppgifter. Vilka
uppgifter som behövs, t.ex. arbetsgivarens personnummer, organisations-
nummer eller särskilda redovisningsnummer, behöver inte anges i lagform
och har därför inte tagits med här. De kan anges i förordning eller andra
föreskrifter.
Enligt punkten 2 skall det anges vilken redovisningsperiod redovisningen
avser. Redovisningsperioden för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
överensstämmer inte alltid med redovisningsperioden för mervärdesskatt (se
18§).
Bestämmelserna i punkten 3 ersätter 54 § 1 mom. fjärde stycket 3 och
sjätte stycket 3 UBL. Punkten har emellertid kompletterats med uppgift om
de ersättningar som skall ligga till grund for beräkningen av skatteavdraget.
Kompletteringen föranleds av att oriktiga uppgifter om sådana ersättningar
skall kunna föranleda skattetillägg (se bestämmelserna i 15 kap. och
kommentarerna till dessa bestämmelser).
I förhållande till utredningsförslaget krävs i enlighet med vad Riksskatte-
verket förordat i sitt remissvar inte att de olika underlagen for skatteavdrag
skall specificeras. Det räcker om den sammanlagda ersättningen redovisas.
I förtydligande syfte anges också att det är den sammanlagda ersättning från
vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag som skall anges. Om
arbetsgivaren till äventyrs har gjort skatteavdrag från ett lägre belopp än
ersättningen är det ändå den sammanlagda ersättningen som skall redovisas.
När det däremot gäller skatteavdraget är det det faktiska avdraget som skall
redovisas, dvs. det sammanlagda avdrag som arbetsgivaren gjort och inte det
avdrag som han varit skyldig att göra.
Punkten 4 avser arbetsgivaravgifter och ersätter 54 § 1 mom. fjärde
stycket 4-7 UBL.
I förhållande till utredningsförslaget har gjorts samma förtydligande som
i punkten 3. Det är alltså den sammanlagda ersättning från vilken arbetsgiva-
ren varit skyldig att betala arbetsgivaravgifter som skall redovisas. Det är
även de sammanlagda avdragen och de sammanlagda avgifterna som skall
redovisas.
Punkt 5 avser mervärdesskatt. Den ersätter 13 kap. 1 a § första stycket
första meningen, 4 § och 29 § första meningen ML.
Punkt 6 saknar motsvarighet i utredningsförslaget. 1 punkten anges den
yttre ram inom vilken regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan meddela närmare föreskrifter enligt bestämmelsen i andra
stycket.
I andra stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter en
skattedeklaration skall innehålla. Stycket ersätter 13 kap. 29 § andra
meningen ML.
I förhållande till utredningsförslaget har delegationsbestämmelsen
begränsats. Den gäller endast sådana föreskrifter som ryms inom den ram
Prop. 1996/97:100
Del 1
570
som anges i första stycket.
När avgiftsskyldighet har inträtt för en arbetstagares ersättning, skall
redovisningen omfatta också den ersättning som betalats ut till arbetstagaren
tidigare under avgiftsåret. Några särskilda bestämmelser om detta motsva-
rande 4 § andra stycket USAL har emellertid inte ansetts vara nödvändiga
i skattebetalningslagen.
När en skattedeklaration skall lämnas
18 §
I paragrafen anges när skattedeklarationen skall lämnas av dem som är
skyldiga att redovisa mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag, exklusive
gemenskapsintema förvärv och import, som för beskattningsåret beräknas
sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor. Den ersätter för sådana
skattskyldiga 54 § 1 mom. första och sjätte styckena UBL, 4 § första stycket
USAL samt 14 kap. 12 § ML.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
Av tabellen framgår att den som har rätt att vänta med redovisningen av
mervärdesskatt till den 12 i andra månaden efter redovisningsperiodens
utgång samtidigt måste redovisa avdragen skatt och arbetsgivaravgifter för
den närmast föregående redovisningsperioden.
Genom paragrafen har tidsfristen för dem som bedriver en verksamhet
som medför skattskyldighet för mervärdesskatt där beskattningsunderlagen
för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner
kronor, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, förlängts med sju
dagar såvitt gäller redovisningen av mervärdesskatt och med två dagar såvitt
gäller redovisningen av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Någon dag
av förlängningen kan sägas konsumeras av den nya bestämmelserna om att
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten inom den angivna
tidsfristen. Av paragrafen framgår också att redovisningstiden löper till den
17 i januari och augusti. Jfr 14 kap. 13 § ML som slopas.
Någon motsvarighet till bestämmelserna i 14 kap. 7 § ML om att
skyldigheten att lämna deklaration kvarstår så länge den skattskyldige är
registrerad har inte ansetts nödvändig. Däremot har i 13 § tagits in
bestämmelser om att den skattskyldige kan upplysa skattemyndigheten om
hans deklarationsskyldighet upphör till någon del och därigenom inte
behöva lämna skattedeklaration.
Att skattemyndigheten får besluta att viss verksamhet skall redovisas för
sig framgår av 28 §.
19 §
I paragrafen anges när skattedeklarationen skall lämnas av dem som är
skyldiga att redovisa mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag som för
beskattningsåret sammanlagt beräknas överstiga 40 miljoner kronor,
exklusive gemenskapsintema förvärv och import. Den ersätter för sådana
skattskyldiga 54 § 1 mom. första och sjätte styckena UBL, 4 § första stycket
USAL samt 14 kap. 12 § ML.
Prop. 1996/97:100
Del 1
571
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
Genom paragrafen har tidsfristen för dem som bedriver en verksamhet
som medför skattskyldighet för mervärdesskatt där beskattningsunderlagen
for beskattningsåret sammanlagt beräknas överstiga 40 miljoner kronor,
exklusive gemenskapsintema förvärv och import, förlängts med sex dagar
såvitt gäller redovisningen av mervärdesskatt och med sexton dagar såvitt
gäller redovisningen av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. En viss del
av förlängningen kan sägas konsumeras av de nya bestämmelserna om att
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten inom den angivna
tidsfristen.
Särskilda bestämmelser om när kommuner och landsting skall lämna
skattedeklaration finns i 23 §.
I förhållande till utredningsförslaget har förfallodagen i december ändrats
till den 27 i stället for den 26. Ändringen har förordats av Riksskatteverket
i remissvaret eftersom den 26 december alltid är en helgdag.
20 §
Av paragrafen, som i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
framgår att den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt så
snart redovisningsperioden har gått ut, och alltså inte utnyttjar de frister som
anges i 18 eller 19 §, är skyldig att samtidigt också redovisa sådana
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som skall redovisas samma månad om
avdragen och avgifterna inte har redovisats tidigare. Även skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt för tidigare perioder där redovis-
ningsskyldigheten inte fullgjorts måste redovisas. I förhållande till Lagrådets
förslag har paragrafen ändrats så att det framgår att även tidigare oredovisad
mervärdesskatt måste redovisas.
Dessutom har ett tillägg gjorts som innebär att vad som sägs i paragrafen
om den utvidgade redovisningsskyldigheten inte skall tillämpas i de fall
redovisning inte skett men skatten ändå har bestämts till ett visst belopp
genom ett omprövningsbeslut.
21 §
I paragrafen ges skattemyndigheten möjlighet att besluta att en näringsidkare
skall redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i en särskild skattedekla-
ration redan den 12 i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång
även i de fall mervärdesskatten enligt 19 § skall redovisas först den 26. Ett
sådant beslut avses gälla tills vidare och skall användas i fråga om arbets-
givare som är försumliga när det gäller inbetalning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter. Den skattskyldige skall i dessa fall även lämna en
skattedeklaration vari mervärdesskatten redovisas senast den 26 i samma
månad.
I förhållande till utredningens förslag har på inrådan av Lagrådet
“arbetsgivare” ersatts med “näringsidkare”. Även redaktionella ändringar
har gjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
572
22 §
1 paragrafen anges när skattedeklarationen skall lämnas av dem som inte är
skyldiga att redovisa mervärdesskatt eller som skall redovisa mervärdesskat-
ten i sin självdeklaration. Den ersätter för sådana skattskyldiga 54 § 1 mom.
första och sjätte styckena UBL samt 4 § första stycket USAL.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
23 §
Paragrafens första stycke reglerar genom en hänvisning till 18 § när
kommuner och landsting skall lämna skattedeklaration.
Av 16 kap. 8 § framgår att nuvarande regler om avräkning mot kommu-
nalskattemedel vid betalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter har
utvidgats till att avse också mervärdesskatt. Med hänsyn till att det, när det
gäller kommuner och landsting, är fråga om ett avräkningsförfarande vid
betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt kan
man inte ha en sådan ordning som avses gälla vid tillämpningen av 19 § i
det nu aktuella kapitlet, dvs. att all redovisning skall ske senast den 26 i
månaden då också mervärdesskatten skall vara betald men att avdragen skatt
och arbetsgivaravgifter skall ha betalats redan den 12 i månaden. I stället
skall bestämmelserna i 18 § gälla. De nu aktuella bestämmelserna bygger på
den ordningen att allt som skall redovisas senast den 12 också skall vara
betalt den 12. Tidsåtgången för avräkning före utbetalning av kommunal-
skattemedel gör att någon senarelagd tidpunkt i januari eller augusti inte kan
tillämpas i dessa fall.
Genom bestämmelsen i första stycket har tidsfristen för vissa kommuner
och landsting (de som har ett årligt beskattningsunderlag sammanlagt
överstigande 40 miljoner kronor exklusive gemenskapsintema förvärv och
import) förlängts med ungefär 20 dagar såvitt gäller redovisningen av
mervärdesskatt.
I förhållande till utredningens förslag har även redaktionella ändringar
gjorts i första stycket.
I andra stycket, som på inrådan av Lagrådet flyttats hit från 20 § i det
remitterade förslaget, görs ett undantag för kommuner och landsting från
bestämmelserna i 20 §.
24 §
Första och andra styckena innehåller bestämmelser om anstånd med att
lämna skattedeklaration. Bestämmelserna, som gäller redovisning av såväl
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som mervärdesskatt, har haft 7 § första,
tredje och fjärde styckena USAL som förebild. Motsvarande bestämmelser
om anstånd med att redovisa avdragen skatt och mervärdesskatt finns i 53 §
2 mom. UBL resp. 14 kap. 14 § ML.
Ett exempel på sådana särskilda skäl som avses i första stycket kan vara
att ansvarig tjänsteman hos företaget drabbats av sjukdom eller olyckshän-
delse eller att ett datorfel inträffar hos företaget eller hos ett anlitat
serviceföretag i nära anslutning till att deklarationen skall lämnas.
Om det finns skäl att medge anstånd med att lämna skattedeklaration får
skattemyndigheten också medge anstånd med inbetalningen av den skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
573
som skall redovisas i deklarationen. Bestämmelser om detta finns i 17 kap. Prop. 1996/97:100
1 §. Del 1
I förhållande till utredningens forslag har en redaktionell ändring gjorts.
25 §
Paragrafen har på Lagrådets inrådan begränsats till att avse preliminära
självdeklarationer och skattedeklarationer. Bestämmelser om särskilda
självdeklarationer finns i 32 §. I den nu aktuella paragrafen anges att
deklarationerna skall lämnas till skattemyndigheten, dvs. till den skattemyn-
dighet som har att fatta beslut med ledning av deklarationen, enligt fastställt
formulär. Bestämmelserna ersätter 18 § första och fjärde styckena, 54 § 1
mom. tredje stycket och delar av 54 § 1 mom. första och sjunde styckena
UBL samt 14 kap. 4 och 11 §§ ML.
Formuläret för preliminär självdeklaration bör vara utformat på ett sådant
sätt att det kan användas även för sådan registreringsanmälan som avses i 3
kap. 2 §.
I paragrafen finns inga bestämmelser om att deklarationerna skall vara
egenhändigt undertecknade av den skattskyldige. Att detta inte tagits upp i
lagen beror bl.a. på att det är mera praktiskt att reglera frågor av detta slag
i förordning. I de fall deklarationerna lämnas i form av ett elektronisk
dokument ersätts undertecknandet av en s.k. elektroniskt signatur eller
motsvarande, se vidare kommentaren till 26 §.
Skyldigheten att lämna uppgifter "på heder och samvete" har också
slopats. Detta innebär emellertid inte att kraven på uppgifternas riktighet har
förändrats i något avseende.
Bestämmelsen om att deklarationen skall lämnas till ett särskilt
mottagningsställe om skattemyndigheten har anvisat ett sådant har lagts till
efter föredragningen i Lagrådet. Syftet med bestämmelsen är att underlätta
för skattemyndigheten att anlita någon utanför myndigheten för att överföra
uppgifterna i deklarationerna till ADB-medium.
26 §
I första stycket anges att preliminär självdeklaration och skattedeklaration,
efter medgivande av Riksskatteverket eller skattemyndighet som verket
bestämt, också kan lämnas i form av ett elektroniskt dokument. I dessa
tillstånd kan parternas åtaganden och ansvar för informationen och
förmedlingen regleras närmare. Riksskatteverket kan också i dessa tillstånd
föreskriva om att ett tillstånd kan återkallas om den som fått medgivandet
bryter mot villkoren i medgivandet.
I förhållande till utredningsförslaget har den ändringen gjorts att det är
Riksskatteverket eller den skattemyndighet som verket bestämmer i stället
för skattemyndigheten som får medge att deklarationen lämnas i ett
elektroniskt dokument. Ändringen föranleds av att det finns ett sådant
samband mellan de tekniska frågor rörande elektroniskt uppgiftslämnande
som Riksskatteverket handlägger och den närmare utformningen av ett
574
tillstånd för sådant uppgiftslämnande att tillståndsgivning bör vara Prop. 1996/97:100
förbehållen Riksskatteverket. Det är också Riksskatteverket som närmare Del 1
fastställer vilka krav som bör ställas för att en deklaration skall få ges in i ett
elektroniskt dokument.
Deklarationer som lämnas i ett elektroniskt dokument kommer att ges in
till en mottagningsfunktion hos Riksskatteverket. I paragrafen har därför
tagits in en bestämmelse om att sådana deklarationer får lämnas även till
Riksskatteverket. Deklarationernas tas emot av Riksskatteverket för
skattemyndighetens räkning.
I andra stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag och
som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, anges vad som avses med ett
elektroniskt dokument. Särskilda säkerhetskrav måste uppställas. Dessa skall
garantera att informationen i dokumentet inte obehörigen kan förändras och
att innehållet kan knytas till utfärdaren genom en s.k. elektronisk signatur
eller motsvarande. Utställare av dokumentet skall vara den skattskyldige på
samma sätt som deklarationer på papper skall undertecknas av den
skattskyldige.
Syftet med de nu aktuella bestämmelserna är att möjliggöra ett ökat
användande av modem teknik i skatteförvaltningens hantering av deklara-
tionshandlingar.
27^
Paragrafen innehåller en bestämmelser om föreläggande att komma in med
eller komplettera en preliminär självdeklaration eller en skattedeklaration.
Bestämmelserna ersätter, såvitt gäller en preliminär självdeklaration, 21 §
UBL och, såvitt gäller en skattedeklaration, 54 § 2 mom. UBL och 14 kap.
16 § ML.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
28 §
Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.
Nuvarande bestämmelse i 13 kap. 2 § ML innebär att varje verksamhet
skall redovisas för sig om inte skattemyndigheten har beslutat annat. I
utredningsförslaget har en sådan regel tagits in i 29 §. Riksskatteverket har
emellertid i sitt remissvar ansett att regeln i stället bör vara att endast en
redovisning skall lämnas, vilken omfattar samtliga verksamheter. Detta torde
även vara den ordning som redan nu huvudsakligen tillämpas i praktiken.
Det är emellertid av kontrollskäl viktigt att skattemyndigheten fortfarande
har möjlighet att i vissa fall när särskilda omständigheter talar för det, kräva
in en separat redovisning för viss verksamhet. Bestämmelser om detta har
tagits in i den nu aktuella paragrafen. Denna paragraf ersätter även 14 kap.
6 och 29 §§ ML.
Den föreslagna paragrafen innebär t.ex. att när skattemyndigheten har
fattat beslut enligt 23 kap. 3 § om att en delägare i ett enkelt bolag eller ett
partrederi får svara för redovisning och betalning av skatten skall skattemyn-
digheten även i fortsättningen få besluta att sådan verksamhet skall
redovisas för sig.
575
Om en separat redovisning skall ske i form av en särskild skattedeklara- Prop. 1996/97:100
tion eller i en bilaga till skattedeklarationen bör överlämnas till regeringen Del 1
eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra.
Någon direkt motsvarighet till 13 kap. 3 § första meningen ML finns inte
i det nu aktuella kapitlet. Att redovisningen i en skattedeklaration skall göras
löpande för bestämda tidsperioder framgår emellertid av bestämmelserna i
13 och 14 §§. Någon motsvarighet till 13 kap. 4 § ML har inte heller ansetts
nödvändig i skattebetalningslagen med hänsyn till att det av redovisningen
skall framgå vilken redovisningsperiod den avser (se 17 §).
En motsvarighet till bestämmelserna i 14 kap. 5 § första meningen ML
om att en deklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod har tagits in
il3§.
Någon motsvarighet till 29 § i utredningens förslag finns inte i vårt förslag.
Detta medför att 30-32 §§ i utredningens förslag nu motsvaras av 29- 31 §§.
29 §
Paragrafen innehåller en hänvisning till reglerna i 13 kap. 6-28 a §§ ML om
redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt. Dessa regler har ett
så nära samband med reglerna om skattskyldighet i ML att det inte nu har
ansetts vara lämpligt att flytta över dem till skattebetalningslagen.
30 §
Paragrafen ersätter 13 kap. 1 a § första stycket andra meningen och andra
stycket ML.
I förhållande till utredningens förslag har rubriken närmast för paragrafen
slopats eftersom andra stycket inte gäller tullbestämmelser.
Redovisning i självdeklaration
31 §
Första stycket ersätter 14 kap. 3 § första stycket andra meningen ML.
Begreppet särskild deklaration har vad gäller den löpande redovisningen av
mervärdesskatt ersatts med skattedeklaration.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
Att vad som sägs om handelsbolag i första stycket också gäller europeisk
ekonomisk intressegruppering (EEIG) framgår av 1 kap. 5 §.
I andra stycket har arbetats in de bestämmelser om förfarandet som nu
finns i 14 kap. 28 § ML. Dessutom har i förhållande till utredningens förslag
lagts till att den som redovisar mervärdesskatt i självdeklarationen skall
lämna samma uppgifter som den som redovisar i skattedeklarationen.
576
32 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I första stycket, som ersätter 32 § andra stycket i utredningens förslag,
anges att den som är skattskyldig för mervärdesskatt endast på grund av
sådana förvärv som avses i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 ML skall
redovisa skatten i en särskild skattedeklaration, dvs. inte i den deklaration
som i förekommande fall avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall
redovisas i. Att inte samma deklaration skall användas beror på att det
endast är de som inte i övrigt är skattskyldiga för mervärdesskatt som skall
redovisa förvärven på detta sätt. Detta gäller i allmänhet privatpersoner
vilka inte har arbetsgivaravgifter eller avdragen skatt att redovisa. Även i de
fall en arbetsgivare som inte är skattskyldig för mervärdesskatt gjort
förvärvet, skall detta redovisas i den särskilda skattedeklarationen, eftersom
beslut i fråga om nu aktuella förvärv skall fattas av Skattemyndigheten i
Dalarnas län. Detta framgår av 2 kap. 4 §. Att även den särskilda skattede-
klaration vari mervärdesskatten på de nu aktuella förvärven redovisats skall
lämnas dit följer av 25 §. Stycket ersätter 14 kap. 5 § ML.
I förhållande till utredningsförslaget har på Riksskatteverkets inrådan i
remissvaret lagts till att en deklaration skall lämnas för varje enskilt förvärv.
Detta stämmer överens med nuvarande regel i 14 kap. 5 § ML. Dessutom
har lagts till en bestämmelse om att den särskilda skattedeklarationen skall
lämnas in senast 35 dagar efter förvärvet. Bestämmelsen ersätter 14 kap.
12 § andra stycket ML.
På Lagrådets inrådan har i andra-fiärde styckena tagits in förfarandebes-
tämmelser rörande den särskilda skattedeklarationen.
Periodisk sammanställning
33 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om en periodisk sammanställning.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 30 § ML.
34 §
Paragrafen ersätter 14 kap. 30 a § ML. I förhållande till utredningens förslag
har den ändringen gjorts att den periodiska sammanställningen, efter särskilt
medgivande, kan lämnas med hjälp av automatisk databehandling i stället
för i form av ett elektroniskt dokument. Ändringen har gjorts for att det inte
kan anses motiverat att i detta fall ställa så höga krav på den elektroniska
överföringen som ställs vid användandet av ett elektroniskt dokument.
Riksskatteverket får närmare bestämma vilken säkerhetsnivå som skall
krävas.
Vidare har nuvarande delegationsbestämmelse i utredningsförslaget som
avser den myndighet till vilken den periodiska sammanställningen skall
lämnas ändrats. 1 enlighet med vad Riksskatteverket förordat i sitt remissvar
föreskrivs nu i stället att det är Riksskatteverket som får bestämma att
sammanställningen kan lämnas med hjälp av automatisk databehandling.
37 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
Prop. 1996/97:100
Del 1
577
35 §
Paragrafen ersätter 14 kap. 30 b § ML.
I förhållande till utredningsförslaget har, i enlighet med vad Riksskatte-
verket förordat i sitt remissvar, överlåtits till verkat att fatta beslutet att en
periodisk sammanställning får göras för kalenderår.
36 §
Paragrafen motsvarar 14 kap. 30 c § ML.
Tidsangivelsen har i utredningsförslaget ändrats från den 5 till den 12 i
andra månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser.
Ändringen föranleddes av de nya tidpunkter som föreslogs gälla för
avlämnande av skattedeklaration.
Riksskatteverket har i sitt remissvar hävdat att den tid som står verket till
buds för att handlägga de periodiska sammanställningarna redan i dag är
knapp. Verket anser att det är oacceptabelt att ytterligare förkorta handlägg-
ningstiden. Med hänsyn till detta föreslås ingen ändring av den nu gällande
tidsfristen inom vilken sammanställningen skall lämnas.
1 förhållande till utredningens förslag har även en redaktionell ändring
gjorts.
37^
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om redovisning vid avveckling
av en verksamhet. Bestämmelserna motsvarar 13 kap. 5 § ML.
11 kap. Beskattningsbeslut
I§
I paragrafen anges vad som avses med beskattningsbeslut. Den ersätter vissa
delar av 22 § UBL och 15 kap. 1 § ML. Tillämpningsområdet har utsträckts
till att gälla i fråga om alla skatter och avgifter som omfattas av skattebetal-
ningslagen.
Paragrafen omfattar även skattemyndighetens beslut att fastställa
avdragen skatt.
I förhållande till uppbördslagen har i skattebetalningslagen en redaktio-
nell förändring gjorts som innebär att den skattskyldige inte ges någon
uttrycklig skyldighet att betala A-skatt utan endast en skyldighet att
vidkännas avdrag från sin lön för betalning av sådan skatt. Däremot skall
arbetsgivaren alltjämt vara skyldig att göra skatteavdrag för betalning av
arbetstagarens A-skatt. Detta nya synsätt, vars syfte är att förenkla lagtexten,
har gjort det möjligt att göra reglerna om skyldigheten att betala in avdragen
skatt mer lika dem som gäller i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivar-
avgifter och mervärdesskatt. Detta kräver också att avdragen skatt bestäms
Prop. 1996/97:100
Del 1
578
på samma sätt som arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt (se vidare
kommentarerna till 16-19 §§).
I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts i
första stycket. Syftet är att klargöra att bestämmelsen inte reglerar frågan om
inbetalning eller återbetalning. Detta regleras i 14 §. Genom ett beskatt-
ningsbeslut regleras endast frågan om skattekontot skall debiteras eller
krediteras ett belopp och beloppets storlek. I andra stycket punkt 3, som i
utredningens förslag är punkt 4, har dessutom hänvisningen till 10 kap. 12 §
andra stycket ML slopats eftersom detta stycke har upphävts (se SFS
1995:700). Punkterna 3 och 4 har i förhållande till utredningens förslag fått
byta plats av redaktionella skäl.
2§
Första stycket motsvarar 15 kap. 20 § första och andra meningarna ML.
Bestämmelsernas tillämpningsområde har utsträckts till att gälla i fråga om
alla skatter och avgifter som omfattas av skattebetalningslagen.
Att det är skattemyndigheten som fattar beskattningsbesluten framgår av
2 kap. Av detta kapitel framgår också vilken skattemyndighet det är som
skall fatta besluten.
Av första stycket följer bl.a. att skattemyndigheten skall fatta beslut om
arbetsgivaravgifterna månad för månad. Paragrafen ersätter i den delen 10 §
första stycket USAL.
En avrundningsregel finns i 23 kap. 1 §.
Andra stycket ersätter 15 kap. 21 § ML. Tillämpningsområdet har
utsträckts till att gälla i fråga om alla skatter och avgifter som skall redovisas
i en skattedeklaration enligt skattebetalningslagen. Paragrafen ersätter i
denna del 78 a § UBL och 10 § andra stycket USAL. Nuvarande tidsan-
givelse i 78 a § UBL, "efter uppbördsårets utgång", och i 10 § USAL, "den
1 mars året efter utgiftsåret", har slopats liksom den tidsangivelse som nu
gäller enligt 15 kap. 21 § ML. Det har överlåtits till skattemyndigheten att
avgöra i vilka fall det är lämpligt att hänföra skatt för flera redovisningspe-
rioder till en enda. Regeln är avsedd att tillämpas när det föreligger
svårigheter att hänföra viss skatt till rätta perioder. Tillämpningen skall
således ske med viss restriktivitet. En enhetlig ordning underlättar den
praktiska hanteringen, eftersom skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt i regel skall redovisas i en och samma skattedeklaration och
bestämmas vid ett och samma tillfälle.
Om ett beskattningsbeslut ändras efter beskattningsårets utgång får
ändringen hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattnings-
året. Om ändringen görs under det löpande beskattningsåret får den hänföras
till den senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen.
I förhållande till utredningsförslaget har i andra stycket i förtydligande
syfte angetts att regeln gäller vid sådan ändring som görs efter beskattnings-
årets utgång. Även en redaktionell ändring har gjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
579
F-skatt och särskild A-skatt
3§
På inrådan av Lagrådet har bestämmelsen i 3 § i utredningens förslag flyttats
till 6 kap. 4 §. I den nu aktuella paragrafen, som motsvarar 6 § i utredning-
ens förslag, anges när debitering av F-skatt och särskild A-skatt skall ske.
Första stycket saknar motsvarighet i utredningsförslaget. I konsekvens
med att det i 15 § regleras när ett besked om den slutliga skatten skall
sändas till den skattskyldige har här tagits in en bestämmelse om när F-skatt
och särskild A-skatt senast skall debiteras. Bestämmelserna ersätter 36 och
36 a §§ UBL.
Genom andra stycket begränsas skattemyndighetens möjlighet att
debitera F-skatt och särskild A-skatt efter inkomstårets utgång. För
debitering efter nämnda tidpunkt krävs att det skall finns särskilda skäl.
Efter den 30 juni året efter inkomståret får preliminär skatt för inkomståret
över huvud taget inte debiteras.
Särskilda skäl att debitera ytterligare preliminär skatt efter inkomstårets
utgång kan anses finnas om det är fråga om betydande belopp i absoluta tal
eller i förhållande till den tidigare debiterade skatten.
1 förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts
i paragrafens andra stycke.
4§
I paragrafen anges hur F-skatten och den särskilda A-skatten skall debiteras.
Paragrafen motsvarar 26 § första och tredje styckena UBL. Avrund-
ningsregeln har emellertid flyttats till 23 kap. 1 § och förenklats. Be-
stämmelserna i andra meningen har utvidgats till att också gälla särskild A-
skatt. Det minsta belopp som skall debiteras har höjts till 2 400 kr. Det
innebär att den lägsta månatliga betalningen blir 200 kr.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
Bestämmelser om när F-skatten och den särskilda A-skatten skall
debiteras har tagits in i 3 §.
Bestämmelser om när F-skatten och den särskilda A-skatten skall betalas
har tagits in i 16 kap. 5 §.
I första stycket anges att F-skatten och den särskilda A-skatten skall betalas
med lika stora belopp i varje månad. Ytterligare bestämmelser om
inbetalning av den preliminära skatten finns i 16 kap. 5 och 6 §§.
Genom bestämmelserna i andra stycket ges skattemyndigheten möjlighet
att i ett enskilt fall besluta att den preliminära skatten skall betalas endast
under vissa av årets månader. Bestämmelserna är tillämpliga bara om den
skattskyldiges näringsverksamhet pågår under en del av kalenderåret och det
finns särskilda skäl, som t.ex. vid utpräglat säsongsarbete, se avsnitt 19.2.3.
Prop. 1996/97:100
Del 1
580
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
A-skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
6§
Paragrafen, som motsvarar 7 § i utredningens förslag, har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag med ett undantag. Tillämplig skattetabell
skall fastställas även om skattemyndigheten beslutat om skatteavdrag enligt
en särskild beräkningsgrund för den skattskyldige. Detta ger möjlighet att
knyta an den särskilda beräkningsgrunden till skattetabellen t.ex. på så sätt
att skatteavdraget skall beräknas till det belopp som följer av skattetabellen
ökat eller minskat med ett visst belopp. I första stycket anges sålunda att
tillämplig skattetabell skall fastställas för varje skattskyldig fysisk person
som har rätt att få en A-skattsedel.
Bestämmelserna får sin betydelse när skatteavdrag skall beräknas på
ersättning till en fysisk person för arbete och därmed likställd ersättning. Är
det däremot fråga om ränta eller utdelning skall skatteavdrag beräknas enligt
en viss procentsats. Om den skattskyldige avlider och dödsboet efter honom
fortsätter att ta emot ersättning för arbete skall skatteavdrag inte beräknas
enligt tabell utan efter en viss procentsats (se 8 kap. 8 § första stycket 1).
Skulle den då aktuella procentsatsen, 30 %, leda till ett för högt eller för lågt
uttag av preliminär skatt har dödsboet möjlighet att begära ändrad beräkning
av den preliminära skatten enligt bestämmelserna i 8 kap. 29 §. En sådan
ändrad beräkning kan skattemyndigheten också besluta om på eget initiativ.
Bestämmelserna ersätter 24 § första stycket UBL. Bestämmelserna har
ändrats dels på grund av den nya lagtekniska utgångspunkten i skattebetal-
ningslagen i förhållande till uppbördslagen som innebär att den skattskyldi-
ge inte har någon uttrycklig skyldighet att betala A-skatt utan endast en
skyldighet att vidkännas avdrag från sin lön för betalning av sådan skatt,
dels på grund av att en A-skattsedel skall utfärdas endast efter särskild
begäran. Även andra ändringar av redaktionell natur har gjorts.
Vad som skall ske om kommunen ändrat en tidigare fastställd skattesats
så sent att den inte kan beaktas vid tillämpningen av den nu aktuella
paragrafen framgår av 8 §.
Andra stycket saknar motsvarighet i utredningsförslaget. I konsekvens
med att det i 15 § regleras när ett besked om den slutliga skatten skall
sändas till den skattskyldige har här tagits in en bestämmelse om när beslut
om tillämplig skattetabell senast skall fattas. Bestämmelserna ersätter 35 §
andra och tredje styckena UBL.
7§
Paragrafen, som motsvarar 8 § i utredningens förslag, innehåller en
avrundningsregel. Paragrafen ersätter 5 § första stycket UBL med undantag
av första stycket sista meningen som ersatts av 8 kap. 8 § första stycket 4.
Särskilda bestämmelser om att skattemyndigheten skall beakta om den
skattskyldige har rätt till skattenedsättning enligt 1 § första meningen lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan har inte ansetts vara nödvändiga i skattebetalningslagen.
581
Bestämmelser om när en A-skattsedel skall översändas till den skattskyl- Prop. 1996/97:100
dige behöver inte ha lagform. Bestämmelser om detta, som nu finns i 35 § Del 1
andra och tredje styckena UBL, har därför inte fått några motsvarigheter i
skattebetalningslagen. De bör i stället ges i form av verkställighetsföreskrif-
ter.
Paragrafen motsvarar 10 § i utredningens förslag.
I paragrafen anges vad som skall gälla om en skattesats for kommunal
inkomstskatt har ändrats så sent att ändringen inte kan beaktas vid
bestämningen av den preliminära skatten. Paragrafen motsvarar 24 § andra
stycket UBL.
På inrådan av Lagrådet har bestämmelserna i 3 och 9 §§ i utredningsför-
slaget flyttats till 6 kap. 4 § respektive 8 kap. 11 §. Hänvisningarna i
utredningens förslag till 10 § till de bestämmelser som har flyttats har i
enlighet med Lagrådets förslag slopats. I stället har en motsvarande
bestämmelse tagits in i såväl 6 kap. 4 § som 8 kap. 11 §.
Paragrafen motsvarar 11 § i utredningens förslag.
Iförsta stycket anges att skattemyndigheten årligen skall fatta beslut om
den skatt som föranleds av den årliga taxeringen, s.k. grundläggande beslut
om slutlig skatt. I stycket anges också på vilka övriga sätt slutlig skatt kan
bestämmas.
I andra stycket anges vad som avses med begreppet slutlig skatt.
Paragrafen får sitt materiella innehåll genom 10 och 11 §§.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
Vad som ingår i slutlig skatt
10§
I paragrafen, som motsvarar 12 § i utredningens förslag, anges vilka skatter
och avgifter som ingår i begreppet slutlig skatt.
Enligt punkt 1 ingår samtliga skatter och avgifter som avses i 1 kap. 1 §
första stycket TL, bl.a. skatt enligt lagen om expansionsmedel. Detta innebär
i sin tur att den slutliga skatten inte alltid är ett belopp som skall betalas. Det
kan i vissa fall motsvara ett belopp som skall utbetalas till den skattskyldige.
I den slutliga skatten ingår däremot inte skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen. Eftersom skattetillägg avseende mervärdesskatt som
redovisas i en självdeklaration tas ut enligt taxeringslagen ingår inte heller
sådant skattetillägg i den slutliga skatten.
I den slutliga skatten ingår inte heller förseningsavgift enligt fastig-
hetstaxeringslagen. Sådan avgift behöver inte heller debiteras tillsammans
med den slutliga skatten utan skall kunna debiteras för sig. Att skattebetal-
582
ningslagen emellertid gäller vid denna debitering framgår av 1 kap. 1 § 6. Prop. 1996/97:100
Enligt punkt 2 ingår i den slutliga skatten också egenavgifter enligt lagen Del 1
om socialavgifter.
Av punkt 3 framgår att begreppet slutlig skatt även omfattar särskild
löneskatt enligt 2 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
Av punkt 4 framgår att även mervärdesskatt, inklusive överskjutande
ingående mervärdesskatt, som har redovisats i självdeklaration omfattas av
begreppet slutlig skatt.
Av punkt 5 framgår slutligen att begreppet slutlig skatt även omfattar
allmän löneavgift enligt 2 § lagen om allmän löneavgift.
Innan egenavgiftema, den särskilda löneskatten och den allmänna
löneavgiften bestäms måste underlaget för beräkningen av skatten och
avgifterna beräknas. Att beräkna underlaget måste emellertid anses vara ett
led i att bestämma avgiften. Några särskilda bestämmelser om att skattemyn-
digheten skall fastställa underlaget motsvarande den som nu, såvitt gäller
egenavgiftema, finns i 22 § UBL har därför inte ansetts vara nödvändiga i
skattebetalningslagen. En bestämmelse om avrundning av belopp som avser
skatt eller underlag för beräkning av skatt finns i 23 kap. 1 §.
I förhållande till utredningsförslaget har hänvisningen i punkt 4 till sådan
mervärdesskatt som har redovisats i självdeklaration lagts till. I utrednings-
förslaget täcktes detta fall in genom hänvisningen i 12 § 1 till 1 kap. 1 §
ijärde stycket TL. Även redaktionella ändringar har gjorts.
Skattereduktion
11 §
Paragrafen, som motsvarar 13 § i utredningens forslag, innehåller bestäm-
melser om skattereduktion vid underskott av kapital. Den ersätter 2 § 4
mom. UBL.
Ändringarna i forhållande till utredningens förslag föranleds av SFS
1996:1338.
Skattelagskommittén har i betänkandet Inkomstskattelag (SOU 1997:2)
föreslagit att bestämmelsen flyttas över till den föreslagna inkomstskattela-
gen. I avvaktan på detta har emellertid nuvarande bestämmelser om
skattereduktion i 2 § 4 mom. UBL tagits in i förevarande paragraf. Av 9 §
framgår att skattereduktionen skall frånräknas de skatter och avgifter som
anges i 10 § för att man skall få fram den slutliga skatten.
Vid beräkningen av skattereduktion skall beloppet avrundas enligt 23
kap. 1 §.
Termen "skattereduktion" används i lagen förutom i den nu aktuella
paragrafen endast i 9 §. Något behov av att definiera termen skattereduktion
i 1 kap. 6 § finns därför inte.
583
Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms
Prop. 1996/97:100
Del 1
12 §
I paragrafen, som motsvarar 14 § i utredningens förslag, anges vad som skall
gälla när den slutliga skatten bestäms. Paragrafen ersätter 27 § 1 mom. UBL.
Begreppet beskattningsort har ersatts med det mer adekvata begreppet
hemortskommun. Enligt 1 kap. 3 § har detta begrepp samma innebörd i
skattebetalningslagen som i kommunalskattelagen.
I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts i
punkt 2.
För hög F-skatt eller särskild A-skatt
13 §
I paragrafen, som motsvarar 15 § i utredningens förslag, anges vad som skall
gälla om sådan debiterad preliminär skatt som skall avräknas enligt 14 §
andra stycket 1 a eller c överstiger den slutliga skatten för samma inkomstår.
Då skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden. Detta
gäller även om den preliminära skatten har betalats. I ett sådant fall får
saldot på skattekontot räknas fram på grundval av de nya uppgifterna om
den preliminära skatten.
I skattebetalningslagen har inte förts in några bestämmelser om i vilken
turordning ändring skall ske av olika former av preliminär skatt. Detta avses
bli reglerat i till lagen anslutande verkställighetsföreskrifter.
Besked om slutlig skatt
14 §
Rubriken närmast före paragrafen har, på grund av de justeringar som gjorts
i Lagrådets förslag till 14 och 15 §§, fått en annan lydelse än den som
Lagrådet föreslagit.
Paragrafen, som motsvarar 16 § i utredningens förslag, har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag med ett undantag. Bestämmelsen om när den
årliga avstämningen skall göras har tagits in i 3 kap. 6 § tredje stycket. Där
anges att den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har
registrerats. Ändringen hänger samman med det tillägg som gjorts i 3 kap.
5 § tredje stycket som medför att den slutliga skatten skall registreras först
på förfallodagen.
I första stycket anges att en avstämning av skattekontot skall göras sedan
den slutliga skatten har bestämts. Det är här normalt fråga om den årliga
avstämningen. Om den årliga avstämningen görs redan när den slutliga
skatten har bestämts kommer avstämningen inte att visa om den skattskyldi-
ge på grund av den slutliga skatten har skatt att betala eller att återfå. För att
få veta detta måste en annan beräkning göras. Att ett besked om resultatet
av den beräkningen skall skickas till den skattskyldige tillsammans med ett
584
besked om den slutliga skatten anges i 15 §.
I andra stycket anges vilka åtgärder skattemyndigheten skall vidta sedan
den bestämt den slutliga skatten men innan avstämningen enligt första
stycket skall göras. Bestämmelserna ersätter 27 § 2 mom. UBL.
I punkt 1 anges de belopp som skall dras från den slutliga skatten och i
punkt 2 de belopp som skall läggas till.
Punkt 1 b gäller A-skatt som den skattskyldiges arbetsgivare har dragit
av. Uppgift om sådan skatt hämtar skattemyndigheten från arbetsgivarens
kontrolluppgifter för den skattskyldige.
Bestämmelsen är tillämplig även om arbetsgivaren inte betalat in den
avdragna skatten på föreskrivet sätt. Av bestämmelsen framgår indirekt vad
som skall gälla i fråga om en arbetstagares skyldighet att själv betala
preliminär skatt om arbetsgivaren har gjort skatteavdrag men inte betalat det
avdragna beloppet i föreskriven ordning. Arbetstagaren behöver då inte
betala motsvarande skattebelopp. Någon uttrycklig regel om detta motsva-
rande 77 § femte stycket UBL har inte tagits in i lagen. Däremot anges i 12
kap. 2 § att den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det
innehållna beloppet.
Nuvarande bestämmelser i 27 § 2 mom. punkt 2 UBL om avräkning för
sådan A-skatt som skall betalas på grund av skattemyndighetens beslut
enligt 75 § UBL har - för att undvika att bestämmelserna missbrukas -
skärpts. Avräkning får enligt första stycket punkt 1 c ske endast om
arbetstagaren också har ålagts betalningsskyldighet för beloppet enligt
12 kap. 1 § andra stycket.
Några bestämmelser motsvarande nuvarande bestämmelser i 27 § 2 mom.
första stycket 3 UBL om avräkning för annan än under 1 och 2 i samma
stycke avsedd preliminär skatt passar inte in i det nya systemet. Det hänger
samman med att den skattskyldige inte kan bestämma att en inbetalning skall
avse viss skatt eller avgift. Finns det obetalda skatter registrerade på
skattekontot när fyllnadsinbetalningen görs kommer avräkningen att
automatiskt ske mot saldot på skattekontot. Finns det ett överskott registrerat
på skattekontot när den slutliga skatten registreras, som exempelvis kan bero
på en fyllnadsinbetalning, kommer överskottet emellertid att räknas av mot
den debiterade slutliga skatten på samma sätt som i dag.
Bestämmelserna i punkt 1 d avser sådan skatt som har överförts från en
annan stat till Sverige.
Nuvarande bestämmelser om prioritering av inbetalda belopp har inte fått
någon motsvarighet i skattebetalningslagen. I konsekvens med detta har be-
stämmelserna i 27 § 2 mom. tredje stycket UBL inte heller fått någon
motsvarighet i lagen. Där föreskrivs nu att vid tillgodoräkning av preliminär
A-skatt som innehållits av den skattskyldiges arbetsgivare sådan allmän
egenavgift som arbetsgivaren redovisat i kontrolluppgift i första hand skall
tillgodoräknas som sådan avgift.
Att de belopp som skall tillgodoräknas enligt förevarande paragraf vid
beräkningen av ränta skall hänföras till den 12 februari taxeringsåret framgår
av 19 kap. 5 § (kostnadsränta) och 13 § (intäktsränta).
Punkten 1 e ersätter 27 § 2 mom. andra stycket UBL.
I punkt 2 anges vissa belopp som skall läggas till den slutliga skatten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
585
Att det förfarande som regleras i taxeringslagen skall gälla för fastställan-
de av sådan mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklarationen anges
i 10 kap. 31 § skattebetalningslagen. Av 10 § förevarande kapitel framgår
att i den slutliga skatten ingår sådan mervärdesskatt som har redovisats i
självdeklarationen. 1 punkt 2 a anges därför, till skillnad från regleringen i
27 § 2 mom. 4 UBL, endast att justering skall göras för sådan skatt som
betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket. En sådan återbetalning kan
bl.a. avse en förtida återbetalning av överskjutande ingående mervär-
desskatt.
Bestämmelserna i punkt 2 b avser sådan skatt som har överförts från
Sverige till en annan stat.
I punkt 2 c anges att till den slutliga skatten skall också läggas skattetill-
lägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen. Detta gäller däremot inte
förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen. Att sådan avgift skall kunna
debiteras utan samband med den slutliga skatten har sagts redan i kommen-
taren till 10 §.
Några bestämmelser motsvarande 27 § 2 mom. första stycket 6 UBL
behövs inte i den nu aktuella paragrafen, eftersom såväl belopp som skall
läggas till som belopp som skall dras ifrån enligt lagen om expansionsmedel
enligt 10 § i detta kapitel ingår i den slutliga skatten.
15 §
I paragrafen, som motsvarar 17 § i utredningens förslag, anges när ett
besked om slutlig skatt senast skall översändas till den skattskyldige.
Paragrafen ersätter 35 § första stycket UBL. På Lagrådets inrådan föreskrivs
också att ett besked skall lämnas om huruvida den skattskyldige efter
debiteringen av den slutliga skatten har skatt att betala eller att återfå.
Bestämmelsen har dock utformats på ett något annat sätt än Lagrådet
föreslagit. Detta beror på att den årliga avstämningen enligt vad som
föreslagits i 3 kap. 6 § tredje stycket skall göras först när den slutliga skatten
har registrerats och att registreringen av sådan skatt enligt det föreslagna
tillägget i 3 kap. 5 § tredje stycket skall göras först på förfallodagen. Den
avstämning som skall göras i samband med att ett besked om den slutliga
skatten skall sändas ut är alltså en annan än den årliga.
Deklaration i rätt tid
16 §
På inrådan av Lagrådet har bestämmelserna i 18 § i utredningens förslag
flyttats till 16 kap. 12 §. Tillföljd av detta motsvarar den nu aktuella
paragrafen 19 § i utredningens förslag.
I paragrafen anges hur skatt, dvs. skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt, som har redovisats i en skattedeklaration i föreskriven
ordning skall bestämmas. Paragrafen motsvarar 77 § andra stycket UBL,
II § första stycket USAL och 15 kap. 2 § första stycket ML.
Prop. 1996/97:100
Del 1
586
Skatten skall anses bestämd till det belopp som redovisats i deklaratio-
nen. Detta gäller även om skatt har redovisats med noll kronor.
Om skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller
bristfälligt underlag för deklarationen får bestämmelserna om skönsbeskatt-
ning i 19 § tillämpas. Även i dessa fall kommer dock bestämmelserna i den
nu aktuella paragrafen att först tillämpas. Beslut enligt 19 § avses således
alltid vara omprövningsbeslut.
Paragrafen avses gälla även då den skattskyldige har fått anstånd med att
lämna skattedeklarationen om han kommer in med deklarationen innan
anståndstiden har gått ut.
Paragrafen har på inrådan av Riksåklagaren och Riksenheten mot
ekonomisk brottslighet ändrats i förhållande till utredningsförslaget och
utformats i enlighet med nuvarande regler. Besluten anses liksom tidigare
fattade redan när deklarationen kommer till skattemyndigheten.
17 §
Paragrafen, som motsvarar 20 § i utredningens förslag, har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
I paragrafen anges hur skatten skall bestämmas då den skattskyldige,
enligt vad som sägs i 10 kap. 13 §, har uppgett att någon viss skatt inte skall
redovisas för den aktuella redovisningsperioden. Skatten skall då bestämmas
till noll kronor.
Paragrafen har på inrådan av Riksåklagaren och Riksenheten mot
ekonomisk brottslighet ändrats i förhållande till utredningsförslaget och
utformats i enlighet med 19 § i utredningens förslag. Beslut anses fattat den
dag deklarationen för redovisningsperioden skulle ha kommit in till
skattemyndigheten.
Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration
18 §
Paragrafen motsvarar 21 § i lagrådsremissens förslag.
Om någon deklaration inte har lämnats i föreskriven ordning eller om
någon skatt inte har redovisats i deklarationen, dvs. inte heller har redovisats
till noll, skall skatten bestämmas enligt den nu aktuella paragrafen. I
förhållande till utredningsförslaget har den ändringen gjorts att skatten eller
avgiften i dessa fall skall bestämmas till noll kronor. Beslutet anses fattat
den dag deklarationen för redovisningsperioden skulle ha kommit in till
skattemyndigheten. Enligt utredningens förslag skulle varje skatt i de fall
deklaration inte kommit in bestämmas till det högsta av de belopp som
bestämts för någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna för
respektive skatt (schablonbeskattning). I stället föreslår regeringen att beslut
om skönsbeskattning enligt schablon skall kunna fattas genom omprövning
enjigt 19 §.
I förhållande till lagrådsremissens förslag har en redaktionell ändring
gjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 1
587
19 §
Paragrafen, som ersätter 22-24 §§ i lagrådsremissen, har med ett undantag
utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I förtydligande syfte anges sist
i andra stycket att s.k. nollbeslut rörande mervärdesskatt skall kvarstå endast
i det fallet att skönsbeskattningen bygger på de tre senaste redovisningarna.
Av paragrafen framgår hur skatten skall bestämmas när skattemyndighe-
ten finner skäl att ompröva ett beslut enligt 21 kap. Skatten skall då
bestämmas på grundval av tillgängliga uppgifter. Om skatten inte kan
beräknas tillförlitligt på grundval av tillgängliga uppgifter gäller i stället
bestämmelsen om skönsbeskattning.
Bestämmelserna ersätter 75 § första stycket andra meningen UBL, 10 §
tredje stycket USAL och 15 kap. 20 § tredje meningen ML.
Bestämmelserna i paragrafen avses gälla generellt när en arbetsgivare
underlåtit att redovisa skatteavdrag, dvs. oberoende av om han faktiskt gjort
något avdrag eller inte. Bestämmelserna avses också gälla om inte arbets-
givaravgifter eller mervärdesskatt har redovisats.
Om skatten bestämts enligt 18 § får skattemyndigheten vid skönsbeskatt-
ningen bestämma skatten till det högsta av de belopp som bestämts för
någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna för respektive
skatt. Om skönsbeskattningen avser mervärdesskatt och besluten för de tre
närmast föregående redovisningsperioderna endast innebär överskjutande
ingående mervärdesskatt, skall dock beslutet om noll kronor kvarstå. Syftet
med bestämmelsen är att förenkla beslutsfattandet. Något utredningsarbete
som vid vanlig skönsbeskattnig behövs inte innan beslut fattas. Ett sådant
beslut om skönsbeskattning enligt schablon avses få fattas genom automatisk
databehandling. Av beslutet skall framgå vilken dag det är fattat samt skälen
för beslutet. På motsvarande sätt som gäller för andra beslut som får fattas
genom automatisk databehandling, t.ex. grundläggande beslut om årlig
taxering, skall besluten förses med “lås” och de anses fattade av länsskatte-
chefen. Bestämmelser om att beslut får fattas genom automatisk databehand-
ling behöver inte ges i form av lag utan regleras lämpligen i förordning.
Den första tiden då skönsbeskattning enligt schablon skall tillämpas finns
inga skatter eller avgifter bestämda enligt den nya lagen som kan läggas till
grund för ett sådant beslut. I sådana fall avses skatt eller avgift som
redovisats enligt uppbördslagen, mervärdesskattelagen respektive lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kunna läggas till grund för
beslutet.
När tillämpningen av den nu aktuella bestämmelsen aktualiseras har i
regel ett beslut enligt 18 § redan hunnit fattats. Bestämmelsen är emellertid
tillämplig såväl när den skattskyldige underlåtit att över huvud taget lämna
några uppgifter om skatten som när han lämnat en oriktig uppgift om skatt.
Paragrafen är också tillämplig när det kommer fram uppgifter som visar att
en skatt skall bestämmas till ett högre belopp än som skett. Om den
skattskyldige har redovisat ett riktigt skattebelopp men inte betalat in
redovisat belopp till skattemyndigheten gäller i stället 16 § vid beslutet om
skatt.
Givetvis skall ett beslut enligt den nu aktuella paragrafen alltid omprövas
om den skattskyldige begär det eller kommer in med en skattedeklaration
Prop. 1996/97:100
Del 1
588
eller kompletterar en lämnad deklaration med redovisning av en tidigare Prop. 1996/97:100
oredovisad skatt. Om den skattskyldige kommer in med en skattedeklaration Del 1
eller en komplettering efter det att ett beslut har meddelats enligt förevaran-
de paragraf har skattemyndigheten möjlighet att bestämma skatten i enlighet
med deklarationen eller redovisningen. Detta sker då genom ett ompröv-
ningsbeslut.
Syftet med överensstämmande regler för skatteavdrag, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt är att arbetet med att kräva in oredovisade belopp så
långt möjligt skall kunna samordnas. Dessutom skall samma administrativa
åtgärd kunna komma i fråga vid all oriktig redovisning.
Vilken skattemyndighet det är som skall bestämma skatten framgår av 2
kap.
Att den skatt som har bestämts skall redovisas på den skattskyldiges
skattekonto framgår av 3 kap. 5 § och att skatten får drivas in anges i 20
kap. 1 §.
20 §
Skattemyndigheten skall snarast efter det att ett beslut om omprövning eller
taxeringsåtgärd enligt taxeringslagen har meddelats eller en allmän
förvaltningsdomstol meddelat beslut enligt denna lag som är av betydelse
för debiteringen av skatt göra den ändring i debiteringen som föranleds av
beslutet. Detsamma gäller även i fråga om skattemyndighetens egna om-
prövningsbeslut. Bestämmelser om detta har tagits in i denna paragraf. Den
motsvarar bestämmelserna i 95 § UBL, 67 § USAL och 15 kap. 19 § ML.
Paragrafen motsvarar 25 § i lagrådsremissens lagförslag. Den har på
inrådan av Lagrådet utvidgats till att gälla även vid beslut av allmän
domstol. Utvidgningen behövs med tanke på att det är allmän domstol som
skall fatta beslut om företrädaransvar enligt 12 kap. 6 §. Efter föredragning-
en i Lagrådet har paragrafen dessutom utvidgats till att gälla vid beslut om
omprövning enligt taxeringslagen.
Paragrafen saknar motsvarighet i utredningsförslaget.
12 kap. Ansvar för skatt
1§
För att underlätta läsningen av paragrafen har i första stycket tagits in en
erinran om att den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är betalnings-
skyldig för det belopp som borde ha innehållits. Eftersom det är fråga om
A-skatt, som inte är en debiterad skatt, bestäms beloppet alltid genom ett
omprövningsbeslut enligt 11 kap. 19 §.
Nuvarande bestämmelser i 75 § första stycket första meningen UBL
utformades i en tid då det ibland var svårt att avgöra om skatteavdrag skulle
589
göras eller inte. Denna osäkerhet har försvunnit efter F-skattereformen. Det
finns sålunda inte längre någon anledning att ha andra regler när det gäller
skyldigheten att göra skatteavdrag än vad som gäller i fråga om
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bestämmelsen i första stycket har
därför anpassats till vad som gäller på dessa områden. Nuvarande regel i
75 § första stycket UBL som utesluter betalningsansvar om arbetsgivaren
har haft skälig anledning att underlåta att göra skatteavdrag har sålunda inte
fått någon motsvarighet i förevarande paragraf. Några bestämmelser
motsvarande anvisningarna till 75 § UBL har inte heller tagits med i
skattebetalningslagen.
Även fortsättningsvis skall det finnas möjlighet att undgå skyldigheten att
göra skatteavdrag samt betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt. Bestämmelser om detta finns i 13 kap. 1 §. De är emellertid
tillämpliga endast om det finns synnerliga skäl.
I andra stycket regleras betalningsansvaret för den som tagit emot
ersättning för arbete, ränta eller utdelning. Skattemyndigheten får ålägga
denne betalningsskyldighet för motsvarande belopp som bestämts i fråga om
utbetalaren. Detta gäller emellertid inte om ett grundläggande beslut om den
slutliga skatten for det aktuella beskattningsåret redan fattats, såvida det inte
kan antas att den slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande
belopp.
I tredje stycket anges att beslut enligt andra stycket inte får gälla
handelsbolag.
Paragrafen ersätter 75 § UBL.
Det belopp för vilket betalningsskyldighet har bestämts skall registreras
på arbetstagarens skattekonto och, om det inte betalas, drivas in enligt de
regler som gäller för underskott på ett sådant konto.
Bestämmelserna i 1 § innebär att den preliminära skatten i regel kan
drivas in hos antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren.
2§
Paragrafen, som endast tjänar till att göra regleringen i 12 kap. mera lättläst,
innehåller en erinran om att den som har gjort skatteavdrag också är
betalningsskyldig för det belopp som har innehållits.
3§
I första stycket anges förutsättningarna för att skattemyndigheten skall kunna
besluta om betalningsskyldighet för den som inte gjort anmälan enligt 5 kap.
7 §, trots att omständigheterna är sådana att han varit skyldig att göra
anmälan.
Med stöd av bestämmelserna får betalningsskyldighet beslutas for ett
belopp motsvarande såväl den inkomstskatt som de socialavgifter som
belöper på ersättningen.
Första stycket ersätter de bestämmelser som nu finns i 75 c § första och
tredje styckena samt 75 d § första stycket UBL och 16 § första och andra
Prop. 1996/97:100
Del 1
590
styckena samt 18 § första stycket USAL.
Bestämmelsernas tillämpningsområde har utvidgats, vad gäller fall där
arbetet har utförts av någon annan än betalningsmottagaren, så till vida att
nuvarande krav på att betalningsskyldighet skall ha ålagts betalnings-
mottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som utfört
arbetet enligt 75 eller 77 § har slopats.
I förhållande till utredningens förslag har tillämpningsområdet utvidgats
ytterligare på det sättet att utbetalaren kan göras betalningsansvarig även i
det fallet att någon som inte innehar en F-skattsedel ändå åberopat en sådan
i ett uppenbart anställningsförhållande.
1 andra stycket regleras det fallet att betalningsmottagaren själv, eller om
det är fråga om ett handelsbolag, en delägare i bolaget, har utfört arbetet.
Stycket motsvarar 75 c § andra stycket UBL.
4§
1 paragrafen finns ett förbud mot att ålägga betalningsskyldighet enligt 3 §
om betalningsmottagaren har fullgjort sina betalningsskyldigheter, dvs. att,
om han själv utfört arbetet, betala de skatter och avgifter som belöper på
ersättningen eller, om arbetet utförts av någon annan, redovisa och betala
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på ersättningen. Beslut om
betalningsskyldighet enligt 3 § får inte heller fattas sedan skatte- eller
avgiftsfordringen mot betalningsmottagaren fallit bort.
Paragrafen ersätter 75 c § fjärde stycket och 75 d § andra stycket UBL
samt 16 § tredje och fjärde styckena USAL.
Att det belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts skall redovisas
på den betalningsskyldiges skattekonto framgår av 3 kap. 5 § och att
beloppet får drivas in av 20 kap. 1 §.
5§
Paragrafen innehåller bestämmelser om betalningsskyldighet för arbetsgi-
varavgifter för den som innehar en A-skattsedel eller som saknar skattsedel
på preliminär skatt i det fall arbetsgivaren enligt 13 kap. 1 § befriats från sin
betalningsskyldighet. Paragrafen motsvarar 22 e § USAL.
Att begreppet arbetsgivaravgifter omfattar också sådan särskild löneskatt
och allmän löneavgift som arbetsgivare har att betala enligt 1 § lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster resp. 1 § lagen om allmän
löneavgift framgår av 1 kap. 3 §.
6§
I paragrafen regleras det ansvar en företrädare för en juridisk person har för
att ett belopp motsvarande det underskott som uppkommit på den juridiska
personens skattekonto betalas i föreskriven tid till skattemyndigheten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
591
Paragrafen ersätter 77 a § första stycket UBL, 15 § första stycket USAL och
16 kap. 17 § första och andra styckena ML. Enligt de nya bestämmelserna
kan emellertid betalningsskyldighet göras gällande för all obetald skatt som
ingår i systemet med skattekonto, vilket innebär att företrädarens ansvar kan
aktualiseras även beträffande den juridiska personens inkomstskatt.
I första och andra styckena anges under vilka förutsättningar en
företrädare för en juridisk person kan åläggas betalningsskyldighet för
belopp som den juridiska personen inte har betalat i rätt tid. För att
regleringen skall bli så tydlig som möjligt lyfts inledningsvis i första stycket
fram det fallet att en juridisk person inte har gjort föreskrivet skatteavdrag.
I andra meningen behandlas det fallet att en juridisk person i övrigt har
underlåtit att betala skatt enligt skattebetalningslagen. I detta innefattas bl.a.
underlåtenhet att betala in skatt som har innehållits genom skatteavdrag.
Med uttrycket “rätt tid” avses den tid för inbetalning av skatt som följer
av bestämmelserna om redovisning av skatt i 10 kap. och därtill anslutande
förfallodagar enligt bestämmelserna i 16 kap.
Betalningsskyldighet får göras gällande endast om företrädaren eller
någon annan inte har vidtagit sådana åtgärder att en samlad avveckling kan
komma till stånd av den skattskyldiges skulder med hänsyn tagen till
samtliga borgenärers intressen. Om denna och övriga frågor är grundligt
utredda får tingsrätten besluta om betalningsskyldighet och om dennas
omfattning i det enskilda fallet. Som framhållits i den allmänna motivering-
en (avsnitt 23.3.3.) är avsikten med den utformning bestämmelsen getts inte
att åstadkomma någon ändring i sak vad gäller förutsättningarna för
betalningsskyldighet, jämfört med dagens reglering i uppbördslagen m.fl.
författningar. Vissa omständigheter som hittills har beaktats vid bedömning-
en av det subjektiva rekvisitet får emellertid i fortsättningen beaktas vid
bedömningen av om det finns skäl att medge befrielse från betalningsskyl-
digheten. Detta kan t.ex. bli aktuellt om en styrelseledamot inte haft
anledning att misstänka att bolagets förpliktelser mot det allmänna inte
skulle komma att fullgöras (jfr NJA 1974:297).
Tredje stycket avser det fall då det i en skattedeklaration för en juridisk
person har lämnats oriktiga uppgifter som föranlett att den juridiska
personen har tillgodoförts överskjutande ingående mervärdesskatt med för
stort belopp. Tingsrätten avses då kunna ålägga den juridiska personen
betalningsskyldighet för det för mycket återbetalda beloppet. Ett sådant
belopp skall registreras på den juridiska personens skattekonto. I den mån
registreringen medför att det uppkommer ett underskott på skattekontot kan
företrädaren göras betalningsskyldig för beloppet.
I fjärde stycket ges möjlighet att om det finns särskilda skäl helt eller
delvis befria företrädaren från betalningsskyldighet. Bestämmelsen är
avsedd att tillämpas på samma sätt som dagens jämkningsbestämmelser i
77 a § UBL m.fl. lagrum. Såsom ovan har framhållits finns det dock
anledning att inom ramen för bestämmelsen beakta även en del omstän-
digheter som hittills har varit av betydelse för att bedöma det subjektiva
rekvisitet.
Vid prövningen av befrielsefrågan skall samtliga omständigheter beaktas.
Som exempel kan anföras rättsfallet NJA 1972 s. 115 I, där Högsta
Prop. 1996/97:100
Del 1
592
domstolen först slog fast att om en domstol skulle ta hänsyn till företräda- Prop. 1996/97:100
rens bristande betalningsförmåga, jämkning snarare skulle bli regel än det Del 1
undantag som lagstiftaren tänkt sig. Man fann dock att i målet fanns sådana
omständigheter som i förening med den bristande betalningsförmågan borde
medföra jämkning. Dessa omständigheter var företrädarens ålder, hans
sjukdom som inte var av övergående natur och som begränsade hans
möjligheter till inkomster samt det förhållandet att han genom gjorda
avbetalningar visat vilja att fullgöra sina skyldigheter. Högsta domstolen
fastställde hovrättens jämkning av betalningsskyldigheten från 183 000 kr
till 25 000 kr.
Betalningsskyldighet enligt paragrafen avser även den ränta som hänför
sig till huvudfordringen.
Bestämmelser om vilken myndighet som företräder det allmänna vid
domstol inom skatteförvaltningens och exekutionsväsendets verksamhets-
område finns i 2 kap. 3 § förordningen (1990:1293) med instruktion för
skatteförvaltningen respektive 2 kap. 3 § förordningen (1988:784) med
instruktion för exekutionsväsendet. Bestämmelserna är utformade på det
sättet att det allmänna primärt företräds av Riksskatteverket, som dock har
möjlighet att delegera uppgiften i ett enskilt fall eller i en grupp av fall till
en skattemyndighet eller en kronofogdemyndighet. Någon ändring på den
punkten är inte åsyftad.
7§
I första meningen anges att talan om betalningsskyldighet enligt 6 § skall
föras vid allmän domstol. I frågan om vilken tingsrätt som är behörig att
pröva betalningsskyldigheten gäller bestämmelserna i 10 kap rättegångs-
balken om laga domstol i tvistemål.
I andra meningen anges inom vilken tid en ansökan om betalnings-
skyldighet enligt 6 § skall göras. Paragrafen ersätter 77 a § andra stycket
UBL, 15 § andra stycket USAL och 16 kap. 17 § tredje stycket ML.
I 3 kap. 5 § anges att belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts
genom ett beskattningsbeslut skall registreras på den betalningsskyldiges
skattekonto. Registreringen på skattekontot innebär bl.a. att de generella
reglerna om indrivning i 20 kap. blir tillämpliga. Någon regel motsvarande
den i 77 a § andra stycket sista meningen UBL eller 15 § andra stycket sista
meningen USAL är därför inte nödvändig.
8§
Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, innehåller en
särskild ansvarsregel för redare. Paragrafen motsvarar 78 b § första stycket
första meningen UBL och 20 § första stycket första meningen USAL.
9§
I paragrafen regleras ett dödsbos ansvar för den avlidnes skatt enligt
skattebetalningslagen. Det sker genom en hänvisning till ärvdabalkens
38 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 1
593
regler. Den särreglering som nu finns i 61 § 1 mom. UBL, 19 § USAL och Prop. 1996/97:100
22 kap. 4 § ML slopas. Del 1
Att vad som i denna lag sägs om skatt också gäller i fråga om avgift och
ränta framgår av 1 kap. 4 första stycket.
Att begreppet arbetsgivaravgifter omfattar också sådan särskild löneskatt
och allmän löneavgift som arbetsgivare har att betala enligt 1 § lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster resp. 1 § lagen om allmän
löneavgift framgår av 1 kap. 3 §.
10§
Paragrafen innehåller bestämmelser om regress när en arbetsgivare betalat
belopp för vilket han ålagts betalningsskyldighet enligt 11 kap. 19 § på den
grunden att han inte har gjort föreskrivet skatteavdrag. Paragrafen motsvarar
i den delen 76 § första stycket UBL.
U§
Paragrafen innehåller bestämmelser om regress när en utbetalare betalat
belopp för vilket han ålagts betalningsskyldighet enligt 3 §. Paragrafen
ersätter 75 e § första stycket UBL och 18 § andra stycket USAL.
I förhållande till utredningsförslaget har i förtydligande syfte ordet
“föreskrivet” skjutits in före ordet “skatteavdrag” i andra stycket.
Bestämmelserna innebär att om arbetet har utförts av betalningsmotta-
garen och denne är en fysisk person med F-skattsedel får utbetalarens
regresskrav riktas mot den som har utfört arbetet, dvs. den fysiska personen.
Om arbetet har utförts av en delägare i ett handelsbolag som är betalnings-
mottagare får regresskravet riktas mot delägaren.
Om arbetet i stället har utförts av någon som betalningsmottagaren i sin
tur har anlitat, får utbetalarens regresskrav riktas även mot den som utfört
arbetet om skatteavdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet trots att
en sådan skyldighet funnits.
12 §
Första stycket innehåller en bestämmelse om regressrätt för den som är eller
varit företrädare för en juridisk person, och knyter an till 6 §. Motsvarande
bestämmelser finns nu i 77 a § tredje stycket UBL, 15 § tredje stycket
USAL och 16 kap. 17 § fjärde stycket ML.
Andra stycket, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, innehåller
en bestämmelse om regressrätt for redare, och knyter an till 8 §. Motsvaran-
de bestämmelser finns nu i 78 § första stycket andra meningen UBL och
20 § första stycket andra meningen USAL.
13 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om att regressfordran som avses i
10-12 §§ får drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt och
en preskriptionsbestämmelse. Motsvarande bestämmelser finns nu i 75 e §
594
andra stycket, 76 § andra och tredje styckena, 77 a § fjärde stycket samt Prop. 1996/97:100
78 b § första stycket tredje meningen samt andra stycket UBL, 15 § fjärde Del 1
stycket, 18 § tredje och fjärde styckena samt 20 § första stycket tredje
meningen och andra stycket USAL samt 16 kap. 17 § femte stycket ML.
Någon regel som säger att nu aktuella fordringar inte har företrädesrätt
enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken vid utmätning av lön har emellertid inte
tagits med. Det innebär att fordringarna vid sådan utmätning har samma
företrädesrätt som andra skattefordringar och sålunda kan handläggas i
samma ordning vid indrivningen som fordringar som avser ett underskott på
ett skattekonto som har överlämnats för indrivning.
Att regressfordringar som avses i 10-12 §§ får drivas in i den ordning
som gäller för indrivning av skatt innebär bl.a. att de är omedelbart
verkställbara och att målen hos kronofogdemyndigheten skall handläggas
som s.k. allmänt mål. Av det sistnämnda följer att lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. är tillämplig.
I lagen föreskrivs inte heller att den arbetsgivare som vill söka belopp
åter av en arbetstagare skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som
han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka att han har betalat
skatten. Någon ändring i sak är inte åsyftad, men bestämmelser om det som
nu har sagts behöver inte ha lagform.
13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
rätt att helt eller delvis befria en arbetsgivare från skyldigheten att göra
skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt. Detta
kan emellertid endast ske om det finns synnerliga skäl. Däremot kan en
arbetsgivare inte befrias från skyldigheten att betala in avdragen skatt.
Paragrafen gäller även i fråga om skattetillägg, förseningsavgift och ränta
på skatten eller avgiften. Paragrafen har utformats med 22 kap. 9 § ML,
vilken ersätts, som förebild. Den nya paragrafen ersätter även 22 d § USAL.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
När det gäller arbetsgivaravgifter har effergiftsbestämmelsen kunnat
göras mer restriktiv sedan skyldigheten att betala socialavgifter genom den
s.k. F-skattereformen har knutits an till skattsedlarna på preliminär skatt.
Därigenom har den osäkerhet om avgiftsskyldigheten som i vissa fall
tidigare kurmat firmas väsentligt minskat.
Paragrafen avses vara tillämplig när den som betalat ut ersättning för
arbete på grund av synnerliga skäl kan anses vara ursäktad för att han inte
insåg att han var skyldig att betala arbetsgivaravgifter.
Att begreppet arbetsgivaravgift omfattar också särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en arbetsgivare har att betala framgår av 1 kap. 3 §.
Paragrafen avses gälla också i fråga om sådana skatteavdrag som
arbetsgivaren kan göras betalningsskyldig för enligt bestämmelserna i 11
595
kap. 19 §. Några motsvarande bestämmelser finns inte i dag. Detta beror på
att bestämmelserna om arbetsgivarens ansvar för arbetstagares skatt i 75 §
första stycket UBL är utformad på ett sådant sätt att skattemyndigheten
redan från början har möjlighet att avstå från att ålägga betalningsskyldighet
för skatteavdrag som inte gjorts om arbetsgivaren har haft skälig anledning
att underlåta att göra avdraget.
Att arbetsgivaren har svårigheter att betala den avdragna skatten eller
avgifterna avses inte vara ett sådant synnerligt skäl som kan medföra
befrielse från skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Att arbetsgivaren har
haft så starka skäl att inte uppfatta sig som arbetsgivare att det för det
allmänna rättsmedvetandet skulle framstå som stötande att kräva betalning
bör däremot kunna medföra befrielse.
Som ett sådant synnerligt skäl som kan medföra befrielse från betalning
av mervärdesskatt kan inte anses fall då den skattskyldige har tagit ut
skatten av sina kunder. Däremot bör befrielse kunna ske t.ex. i fall då en
utländsk företagare, som inte är registrerad till mervärdesskatt i Sverige, har
betalat mervärdesskatt vid import av en vara och varan levererats till ett
företag i Sverige som senare försatts i konkurs utan att den utländske
företagaren fått ersättning för merärdesskatten.
När det gäller skattetillägg och förseningsavgift finns dessutom särskilda
befrielsebestämmelser i 15 kap. 8 och 9 §§. När det gäller ränta finns en
bestämmelse om befrielse i 19 kap. 11 §.
2§
I paragrafen har av redaktionella skäl tagits in en hänvisning till bestämmel-
serna om befrielse från skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap. 7 och
8 §§ samt befrielse från kostnadsränta i 19 kap. 11 §.
Några bestämmelser om befrielse för dödsbo att betala viss skatt
motsvarande dem som nu finns i 30 § andra stycket UBL finns inte i
skattebetalningslagen, se avsnitt 25.2.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
14 kap. Utredning i skatteärenden
I paragrafen har tagits in bestämmelser om den skattskyldiges rätt att yttra
sig och att få del av uppgifter. Med skattskyldig avses i detta sammanhang
den som är part i ett ärende enligt skattebetalningslagen hos skattemyndig-
heten. Föreskrifterna gäller således den som är deklarationsskyldig eller
arbetsgivare oavsett om skattskyldighet föreligger eller inte.
Prop. 1996/97:100
Del 1
596
Föreskrifterna ersätter 45 § 1 mom. sjätte stycket UBL. Någon Prop. 1996/97:100
motsvarande föreskrift finns inte i mervärdesskattelagen. Föreskrifterna Del 1
motsvaras av 3 kap. 2 § TL.
2§
I paragrafens första stycke anges vilka skyldigheter den deklarationsskyldige
har att föra anteckningar m.m. Paragrafen ersätter 78 § 1 mom. första och
andra styckena UBL och 14 kap. 17 § ML. Den har utvidgats till att gälla
även arbetsgivaravgifter. Den har, liksom 3 §, och till skillnad från
kommitténs förslag, utformats för att omfatta förelägganden ifråga om
periodiska sammanställningar avseende mervärdesskatt vid EG-handel.
Skyldigheten att föra och bevara anteckningar gäller därför även i fråga om
periodisk sammanställning enligt 10 kap. 33-36 §§. Med uttrycket kontroll
av uppgiftsskyldigheten avses såväl kontroll av om uppgiftsskyldighet
överhuvud taget förelegat som kontroll av att skyldigheten fullgjorts riktigt
och fullständigt.
Bestämmelserna i andra stycket anger hur länge underlaget skall bevaras.
Den har utformats efter förebild av 4 kap. 1 § tredje stycket lagen -
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Beskattningsbeslut
genom efterbeskattning beträffande mervärdesskatt kan vidtas senast under
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått
ut. Underlaget bör därför i enlighet med vad Riksskatteverket anfört i sitt
remissyttrande bevaras sju år och inte sex år som Skattebetalningsutred-
ningen föreslagit för att inte kontrollmöjligheterna skall minska med den
föreslagna ordningen.
3§
Paragrafen innehåller bestämmelser som ger skattemyndigheten möjlighet
att förelägga den som är skyldig att lämna en deklaration enligt skatte-
betalningslagen att komma in med vissa uppgifter som behövs för skatte-
eller avgiftskontroll. Med kontroll av uppgiftsskyldighet avses, liksom i 2 §,
såväl kontroll av om uppgiftsskyldighet över huvud taget förelegat som
kontroll av att skyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Paragrafen har,
också i enlighet med 2 §, utformats för att möjliggöra förelägganden enligt
10 kap. 32-35 §§.
Paragrafen ersätter 78 § 2 mom. första stycket UBL, 27 § första stycket
USAL och 17 kap. 2 § första stycket ML.
Att ett föreläggande enligt denna paragraf kan förenas med vite följer av
23 kap. 2 §.
Några bestämmelser som ger skattemyndigheten möjlighet att förelägga
den som inte fullgör sina skyldigheter att föra anteckningar enligt 2 § att
göra detta har inte tagits med (jfr 83 § UBL i den del som hänvisar till 78 §
597
samma lag). Det får anses vara tillräckligt att den som inte fullgör sin Prop. 1996/97:100
deklarationsskyldighet kan föreläggas att göra detta med stöd av 10 kap. Del 1
27 § och att skattemyndigheten enligt 3 § förevarande kapitel får förelägga
den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa
upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll
av deklarationen.
4§
Paragrafen innehåller bestämmelser som ger skattemyndigheten möjlighet
att hämta in kontrolluppgift om rättshandling som har betydelse för
beskattning enligt skattebetalningslagen om det behövs för kontroll av annan
persons deklaration eller beskattning. Lydelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Paragrafen ersätter 17 kap. 5 § första stycket ML. Någon
motsvarighet till 17 kap. 6 § andra stycket ML har inte ansetts nödvändig
eftersom möjligheten till tredjemansrevision föreslås återinförd (jfr 7 § och
avsnitt 27.4.2). Bestämmelsen ersätter delvis 27 § USAL vad gäller
möjligheten att förelägga arbetstagare. Till skillnad mot vad som gäller
enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare krävs dock
enligt förevarande paragraf särskilda skäl för att arbetstagare skall få
föreläggas.
Med särskilda skäl avses framför allt fall där det finns ett uttalat
kontrollintresse och där alternativa kontrollmetoder saknas. Ett exempel på
detta kan vara om skattemyndigheten, för att kontrollera att mervärdesskatt
redovisats och betalats på rätt sätt, vill följa skattepliktig omsättning i en
transaktionskedja (jfr prop. 1993/94:151 s 178).
Att ett föreläggande enligt denna paragraf kan förenas med vite följer av
23 kap. 2 §.
Paragrafen ersätter 78 § 2 mom. första stycket sista meningen UBL, 27 §
andra stycket USAL samt 17 kap. 3 § och 5 § andra stycket ML.
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser som ger skattemyndigheten möjlighet
att besöka eller på annat sätt sammanträffa personligen med arbetsgivare och
skattskyldiga för att stämma av vissa uppgifter som behövs för skatte- eller
avgiftskontroll.
Paragrafen motsvarar 78 § 2 a mom. UBL, 27 a § USAL och 17 kap. 4 §
ML.
598
7§
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om skatterevision, ersätter 78 §
2 b mom. UBL, 27 b § USAL och 17 kap. 7 § ML.
Skattemyndigheten får genom första stycket i förhållande till vad som
gällt tidigare inte bara besluta om revision för att kontrollera att
deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt utan
även för att kontrollera att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldig-
het som kan antas uppkomma. Revisioner kan härigenom genomföras även
för period för vilken deklarations- eller arman uppgiftsskyldighet ännu inte
inträtt (se avsnitt 27.3.2.). Att skatterevision får beslutas för att kontrollera
att förutsättningar finns att fullgöra deklarations- och annan uppgiftsskyldig-
het innebär bl.a. att uppgifter från revision av löpande period kan komma att
utgöra ett betydelsefullt kontrollmaterial eller referensmaterial för senare
beskattningsbeslut.
Genom andra stycket införs en möjlighet till tredjemansrevision (se
avsnitt 27.3.1)
Bestämmelserna om skatterevision avses genom vad som föreskrivs i
tredje stycket 4 gälla inte endast i fråga om den som ansökt om en F-
skattsedel utan också den som redan har tilldelats en F-skattsedel för
kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och
fullständigt. Skattemyndigheten avses sålunda få göra revision hos den som
debiterats F-skatt eller särskild A-skatt för kontroll av att den skattskyldige
fullgjort skyldighet att lämna preliminär självdeklaration enligt bestämmel-
serna i 10 kap.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Första stycket innehåller bestämmelser om myndigheters uppgiftsskyldighet.
Första stycket ersätter 78 § 2 mom. andra stycket UBL, 27 § fjärde stycket
USAL och 17 kap. 5 § tredje stycket ML.
Andra stycket innehåller såvitt gäller utlämnande av uppgifter i handlingar
som har lämnats eller omhändertagits enligt bestämmelser i skattebetalnings-
lagen en hänvisning till taxeringslagens bestämmelser om utlämnande av
uppgifter i självdeklaration och andra handlingar. Stycket ersätter 73 §
första stycket UBL, 29 § första stycket USAL och 17 kap. 1 § första stycket
ML.
Bestämmelser om att sådana uppgifter som avses i paragrafen får
tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka Sverige har träffat
överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt system för
social trygghet motsvarande den som nu finns i 29 § andra stycket USAL
behöver inte ha lagform. Bestämmelserna bör ges i en förordning och har
därför inte tagits in i skattebetalningslagen.
599
Prop. 1996/97:100
Del 1
Enligt nu gällande bestämmelser kan en särskild avgift, avgiftstillägg,
påföras i vissa situationer när en arbetsgivare har lämnat oriktiga uppgifter
vid redovisning av arbetsgivaravgifter. När det gäller mervärdesskatt finns
motsvarande regler om en särskild avgift som betecknas skattetillägg. Någon
motsvarande administrativ sanktion finns däremot inte om en arbetsgivare
lämnar oriktiga uppgifter vid redovisning av skatteavdrag. En sådan införs
nu.
De nya reglerna om administrativa sanktioner gäller sålunda i fråga om
såväl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Reglerna
bygger på de äldre reglerna om avgiftstillägg och skattetillägg. Samtliga
dessa regler har utvidgats till att gälla också i fråga om en arbetsgivares
skyldighet att göra skatteavdrag. Med hänsyn till det utvidgade tilllämp-
ningsområdet och till vikten av en enkel och enhetlig terminologi används
begreppet skattetillägg.
Att ett meddelande som har lämnats för en arbetsgivare som är juridisk
person anses avlämnat av arbetsgivaren om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda denne framgår av 23 kap.
6 §. Någon motsvarighet till 49 § första stycket USAL behövs därför inte i
detta kapitel.
Oriktig uppgift
1§
Paragrafen innehåller bestämmelser om skattetillägg på grund av oriktiga
uppgifter som har lämnats till såväl skattemyndigheten som allmän
förvaltningsdomstol. Den ersätter 38 § USAL och 18 kap. 1 § ML.
Bestämmelserna ha. utvidgats till att avse även oriktiga uppgifter om sådan
ersättning från vilken skatteavdrag skall göras. De blir sålunda tillämpliga
på sådan skatt och avgift som skall redovisas i skattedeklarationen, dvs.
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Till skillnad mot
tidigare blir de tillämpliga också på särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta.
Tillämpningsområdet har dessutom angetts tydligare genom att de
uttryckligen omfattar alla oriktiga uppgifter som lämnats på annat sätt än
muntligen. Skattetillägg kan sålunda påföras om den oriktiga uppgiften har
lämnats med hjälp av någon form av ADB-teknik eller någon annan form av
teknisk överföring.
Paragrafen är tillämplig också då en arbetsgivare har gjort skatteavdrag
men underlåtit att redovisa avdraget belopp i skattedeklarationen.
Någon motsvarighet till bestämmelserna i tredje stycket 1 finns för
närvarande inte i mervärdesskattelagen utan endast i lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. För att få enhetliga bestämmelser har
regleringen utvidgats till att gälla också i fråga om mervärdesskatt och
600
skatteavdrag även om den sällan torde bli tillämplig i de fallen. Prop. 1996/97:100
Tidsangivelsen i tredje stycket 1 har knutits an till beskattningsåret i stället Del 1
för som nu, såvitt gäller arbetsgivaravgifter, till utgiftsåret. Detta innebär
emellertid inte någon ändring i sak (se vidare kommentarerna till 1 kap. 6 §).
Att begreppet arbetsgivaravgifter omfattar också sådan särskild löneskatt
och allmän löneavgift som arbetsgivare har att betala enligt 1 § lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster resp. 1 § lagen om allmän
löneavgift framgår av 1 kap. 3 §.
Bestämmelser om att skattetillägg och förseningsavgift tillfaller staten har
inte tagits med i lagen. Detta måste anses ligga i sakens natur.
En avrundningsregel har tagits in i 23 kap. 1 §.
Skönsbeskattning
2§
I paragrafen anges hur skattetillägget skall beräknas dels då den skattskyldi-
ge lämnat en skattedeklaration men skattemyndigheten har frångått
deklarationen och uppskattat skatten, dels då någon skattedeklaration inte
har lämnats och skattemyndigheten på grund av detta uppskattat skatten
enligt 11 kap. 19 § andra stycket. Paragrafen ersätter 39 och 40 §§ USAL
samt 18 kap. 2 § ML. I förhållande till utredningsförslaget har en redaktio-
nell ändring gjorts på så sätt att “kan ha lämnats” ersatts med “har lämnat”.
Invändningar som rör annan fråga
3§
Paragrafen ersätter 40 a § USAL och 18 kap. 3 § ML som infördes när
nettokvittningen slopades.
När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs
4§
I paragrafen anges vissa fall då skattetillägg inte skall tas ut. Paragrafen
ersätter 42 § och 46 § andra stycket USAL samt 18 kap. 5 och 11 §§ ML.
Punkt 1 har utformats med tanke på att skattetillägg enligt 1-3 §§ skall
kunna påföras på grund av alla oriktiga uppgifter som lämnats på något
annat sätt än muntligen.
Punkt 2 saknar nu motsvarighet i lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare. Den motsvaras av 18 kap. 5 § ML och 5 kap. 4 § 3 TL. För
att bestämmelsen skall bli tillämplig krävs att det skall framgå att bedöm-
ningen avser ett yrkande. Den föreslagna skattedeklarationen kommer att bli
stark komprimerade vad gäller uppgiftslämnande. Till skillnad från vad som
gäller självdeklarationer kommer enligt vad Riksskatteverket angett i sitt
remissyttrande inte på blanketten finnas utrymme avsatt for särskilda
upplysningar. Dessa måste i stället lämnas i särskild skrivelse till skattemyn-
601
digheten. För att en avvikelse skall kunna anses avse ett öppet yrkande torde
därför krävas att den deklarationsskyldige på angivet sätt lämnat sådana
särskilda upplysningar för att yrkandet inte skall anses som en oriktig
uppgift.
I punkt 4 anges ytterligare en situation då skattetillägg inte får tas ut,
nämligen om den skattskyldige har avlidit.
Någon motsvarighet till 46 § första stycket USAL om att skattemyn-
digheten inte får påföra skattetillägg på ett avgiftsbelopp om betalningsskyl-
dighet för beloppet inte längre föreligger har inte ansetts vara nödvändig.
Någon ändring i sak är emellertid inte avsedd.
I första stycket föreskrivs att skattetillägg som påförts enligt 2 § med
anledning av att den skattskyldige inte lämnat skattedeklaration skall
undanröjas om redovisningen kommer in inom viss tid. I ett sådant fall blir
alltså den enda följden en sådan förseningsavgift som regleras i 7 §.
Paragrafen ersätter 41 § USAL och 18 kap. 4 § ML. I förhållande till
dessa har den ändringen gjorts att tidsfristen har förlängts från en månad till
två månader och skall räknas från utgången av den månad då beslutet
fattades i stället för från utgången av den månad då den skattskyldige fick
del av beslutet. Med den föreslagna ordningen behöver beslutet om
skattetillägg inte längre delges den skattskyldige för att tidsfristen skall börja
löpa.
Bestämmelserna i andra stycket kompletterar regleringen i första stycket
och har utformats med 5 kap. 3 § andra stycket TL som förebild.
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om förseningsavgift för den som inte
lämnar en skattedeklaration inom föreskriven tid. Den har nu ingen mot-
svarighet vare sig i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare eller mervärdesskattelagen.
Paragrafen innehåller också bestämmelser om förseningsavgift för den
som inte lämnar en periodisk sammanställning inom föreskriven tid. Den
ersätter 14 kap. 30 d § första stycket ML. Att förseningsavgift inte skall
påföras den som lämnar in en särskild skattedeklaration för sent har i
enlighet med Lagrådets förslag angetts uttryckligen i lagtexten. Sådana
deklarationer lämnas inte löpande utan är ofta en engångsföreteelse för den
enskilde.
I paragrafen anges inte vilken skattemyndighet det är som skall fatta be-
slut om förseningsavgiften. Detta framgår av bestämmelserna i 2 kap.
Prop. 1996/97:100
Del 1
602
7§
Paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse från skattetillägg och
förseningsavgift. Den ersätter 43 § USAL och 18 kap. 6 § ML. Bestämmel-
serna har, efter mönster av 5 kap. 6 § TL, utvidgats till att gälla också
befrielse från förseningsavgift. Såvitt gäller en för sent lämnad periodisk
sammanställning ersätter paragrafen 14 kap. 30 d § andra stycket ML. När
det gäller befrielse från förseningsavgift vid en försenad skattedeklaration
är regleringen ny (se avnitt 24.2.1).
Någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser om en beloppsgräns för
uttag av avgiftstillägg och skattetillägg i 48 § USAL resp. 18 kap. 9 § ML
har inte tagits med. Situationen täcks av bestämmelserna i den nu aktuella
paragrafens andra stycke.
Andra stycket har i förhållande till utredningsförslaget utformats i
närmare anslutning till 5 kap. 6 § TL.
8§
I paragrafen anges att skattemyndigheten skall tillämpa reglerna om
befrielse ex officio. Den ersätter 47 § första stycket USAL och 18 kap. 8 §
första stycket ML.
9§
I paragrafen anges inom vilken tid ett beslut om skattetillägg på grund av
oriktiga uppgifter i ett mål om beskattning får meddelas. Paragrafen ersätter
18 kap. 7 § första stycket ML. Den har utvidgats till att gälla även
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.
70$
I paragrafen anges vissa fall då skattemyndigheten skall göra följdändringar
i ett beslut om skattetillägg. Den ersätter 47 § andra stycket USAL och 18
kap. 8 § andra stycket ML.
U§
Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningsförslaget. Den ersätter 18
kap. 10 § ML, men innebär en viss utvidgning då 3 kap. 1 § även gäller den
som är arbetsgivare.
12 §
I paragrafen anges att bestämmelserna om skattetillägg i skattebetalningsla-
gen inte tillämpas i de fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.
Paragrafen motsvarar 18 kap. 13 § ML.
Prop. 1996/97:100
Del 1
603
Bestämmelserna om inbetalning av skatt i detta kapitel gäller också
inbetalning av särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (se kommentaren
till 1 kap. 2 §). Detsamma gäller bestämmelserna i 17-23 kap.
I paragrafen anges till vilken skattemyndighet skatten skall betalas in. Det
är till den myndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestämmelser-
na i 2 kap. 1-4 §§ (se kommentarerna till dessa paragrafer).
Om en skattemyndighet med stöd av 2 kap. 5 § har uppdragit åt en annan
myndighet att fatta beslut i dess ställe skall skatten ändå betalas in till den
myndighet som har lämnat ifrån sig beslutanderätten. Detta motiveras av att
ett uppdrag enligt 2 kap. 5 § inte automatiskt medför att den betalningsskyl-
diges skattekonto flyttas över till den beslutande myndigheten och att
inbetalning bör ske till den myndighet som har hand om kontot.
Paragrafen ersätter bestämmelserna om mottagande myndighet i 52 §
första och andra styckena UBL samt 12 § första och andra styckena USAL.
Om den skattskyldige inte vet till vilken skattemyndighet inbetalningen
skall göras och därför betalar in till fel myndighet men inom föreskriven tid
skall skatten ändå kunna anses vara rätt betald. Särskilda bestämmelser om
detta har tagits in i 2 kap. 6 §. Den ersätter den hjälpregel som nu finns i
52 § tredje stycket UBL. I 12 § första stycket USAL finns en hänvisning till
52 § UBL.
Den skattemyndighet till vilken en felaktig inbetalning har skett bör med
den nya ordningen undersöka vilken myndighet som för den skattskyldiges
skattekonto och sända över det inbetalda beloppet dit. Har den skattskyldige
inget skattekonto bör den mottagande myndigheten undersöka hos vilken
myndighet sådant konto skall föras och sända över beloppet dit. Den
skattskyldige bör samtidigt underrättas om till vilken skattemyndighet
inbetalningar bör göras fortsättningsvis.
2§
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur betalningen skall göras. Dess
motsvarigheter finns för närvarande i 52 § första stycket UBL och 16 kap.
3 § ML. I 12 § första stycket USAL finns en hänvisning till 52 § UBL.
BetalningsfÖrmedlare som för ett sådant särskilt konto som avses i 2 §
skall redovisa den inbetalda skatten till skattemyndigheten. Bestämmelser
om detta bör meddelas i förordningsform. Någon motsvarighet till
redovisningsregeln i 57 § UBL har därför inte tagits in i skattebetal-
ningslagen.
Om inbetalning av skatt skall göras med hjälp av en särskild blankett,
Prop. 1996/97:100
Del 1
604
dvs. ett särskilt inbetalningskort, bör detta anges i förordningsform. På Prop. 1996/97:100
samma sätt bör också anges vilken myndighet som skall fastställa formulär Del 1
till sådana inbetalningskort.
Bestämmelser om vilka uppgifter som skall anges på inbetalningskortet
bör också ges på annat sätt än i lag. Några bestämmelser som ersätter 53 §
1 mom. första och tredje styckena UBL har därför inte tagits med i
skattebetalningslagen.
De uppgifter som bör anges torde endast vara identifieringsuppgifter för
inbetalaren och uppgift om det inbetalda beloppet.
Av denna paragraf framgår när skatten skall anses vara betald. En be-
stämmelse av samma slag finns redan i 5 kap. 2 § LPP. De nya bestäm-
melserna innebär att ett större ansvar läggs på den betalningsskyldige än i
dag. Han måste göra inbetalningen i sådan tid och på sådant sätt att
betalningen hinner bokföras på skattemyndighetens särskilda konto inom
betalningsfristen.
Bestämmelserna ersätter 52 § fjärde stycket UBL och 16 kap. 3 § ML. I
12 § första stycket USAL finns en hänvisning till bestämmelserna i 52 §
UBL.
Om skatten har betalats inom föreskriven tid men inbetalningen skett till
fel skattemyndighet skall skatten ändå anses ha betalats i rätt tid. Detta
framgår av 2 kap. 6 § tredje stycket.
Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
4§
I första stycket finns huvudregeln för när avdragen skatt, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt som har redovisats i en skattedeklaration senast skall ha
betalats, dvs. vilka förfallodagar som gäller för sådana betalningar.
Förfallodag är den dag då skattedeklaration senast skall ha kommit in till
skattemyndigheten enligt föreskrifterna i 10 kap. 18, 19 eller 22 §.
Förfallodag för skattskyldiga med beskattningsunderlag avseende mervär-
desskatt exklusive gemenskapsintema förvärv och import som för beskatt-
ningsåret sammanlagt beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor är den
12, i januari och augusti den 17, i andra månaden efter redovisnings-
periodens utgång såvitt avser mervärdesskatt och i månaden närmast efter
redovisningsperiodens utgång såvitt avser avdragen skatt och arbetsgivarav-
gifter.
För skattskyldiga som enbart har att betala avdragen skatt och arbets-
givaravgifter som har redovisats i en skattedeklaration är den 12, i januari
och augusti den 17, i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång
förfallodag.
I andra stycket anges förfallodagen för mervärdesskatt som hänför sig till
beskattningsunderlag som för beskattningsåret sammanlagt beräknas
605
överstiga 40 miljoner kronor exklusive gemenskapsintema förvärv och Prop. 1996/97:100
import. Sådan skatt skall redovisas och betalas senast den 26 i månaden Del 1
efter redovisningsperiodens utgång. Skattskyldiga som skall redovisa och
betala mervärdesskatt enligt andra stycket skall ha betalat avdragen skatt och
arbetsgivaravgifter som skall redovisas i en skattedeklaration senast den 12,
i januari den 17, i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång. För
denna kategori skattskyldiga gäller således inte någon senare förfallodag i
augusti för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.
I tredje stycket anges att den som har redovisat mervärdesskatt i en
särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket på grund av
vissa gemenskapsintema förvärv, skall betala skatten senast samma dag som
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten, dvs. 35 dagar efter
förvärvet.
Bestämmelserna i paragrafen ersätter 52 § första stycket UBL, 12 § första
stycket USAL och 16 kap. 1 § ML.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
F-skatt och särskild A-skatt
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, dock med det
undantaget att i sista stycket har förfallodagen den 17 augusti tagits bort.
I första stycket finns huvudregeln för när F-skatt och särskild A-skatt
skall ha betalats. Förfallodagen för dessa betalningar är densamma som
gäller om den skattskyldige har att betala avdragen skatt enligt 4 §. Detta
innebär följande skillnad för olika kategorier skattskyldiga i fråga om
förfallodagen i augusti. Skattskyldiga med beskattningsunderlag avseende
mervärdesskatt, exklusive gemenskapsintema förvärv och import, som för
beskattningsåret sammanlagt beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor
skall ha betalat F-skatt och särskild A-skatt den 17 augusti. Skattskyldiga
med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret
sammanlagt beräknas överstiga 40 miljoner kronor skall däremot ha betalat
F-skatt och särskild A-skatt den 12 augusti. I augusti är den 17 förfallodag
även för skattskyldiga som enbart har att betala F-skatt eller särskild A-skatt.
I andra stycket finns bestämmelser som blir tillämpliga om den prelimi-
nära skatten debiteras efter inkomstårets ingång. De ersätter motsvarande
bestämmelser i 26 § andra stycket UBL.
Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december
inkomståret tillämpas, enligt tredje stycket, en betalningsfrist om 30 dagar.
I fjärde stycket anges vilka förfallodagar som kan bli aktuella i det fall F-
skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december inkomståret.
Samtliga förfallodagar under ett år framgår av 6 § tredje stycket. I
förevarande sammanhang kan emellertid inte alla dessa dagar komma i
fråga. Enligt 11 kap. 3 § får F-skatt och särskild A-skatt nämligen inte
debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret. Eftersom skatten skall
betalas senast på den förfallodag som inträffar närmast efter en betalnings-
frist om 30 dagar blir den 12 augusti den sista förfallodagen under året.
606
Bestämmelserna om när F-skatt eller särskild A-skatt skall betalas och om Prop. 1996/97:100
debitering av sådan skatt efter inkomstårets utgång ersätter motsvarande Del 1
föreskrifter i 26 § andra stycket UBL.
Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller
omprövningsbeslut m.m.
Rubriken före 6 § och nämnda paragraf har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
6§
I utredningens förslag farms i 6 § en särskild regel om förfallodag for sådan
skatt som har bestämts genom skönsbeskattning enligt 11 kap. 19 §. I dessa
fall skulle som förfallodag gälla den ordinarie förfallodagen for respektive
skatt enligt bestämmelserna 4 eller 5 §. Till följd av de ändringar som har
gjorts i bestämmelserna om skönsbeskattning (se kommentaren till 11 kap.
19 §) har den särskilda regeln om förfallodag slopats.
Den nu aktuella paragrafen motsvarar 7 § i utredningens förslag. 1 första
stycket, som dock saknar motsvarighet i utredningens förslag, anges inom
vilken tid sådan skatt som ett grundläggande beslut om slutlig skatt
föranleder skall betalas. Här skall en längre betalningsfrist, 90 dagar, än vad
som gäller vid betalning av övriga skatter och avgifter tillämpas. Angående
motiven till detta se avsnitt 12.2. Vad som avses med ett grundläggande
beslut om slutlig skatt framgår av 11 kap. 9 §.
I andra stycket regleras vad som skall gälla i fråga om skatt som har
bestämts genom andra beskattningsbeslut än enligt första stycket och 5 §
första och andra styckena. Stycket ersätter 16 kap. 2 § första stycket första
meningen ML.
De i uppbördslagen nu använda begreppen uppbördsmånad och
uppbördsår har inte fått några motsvarigheter i skattebetalningslagen. I
stället används begreppet förfallodag för att beteckna den dag när en viss
skatt eller avgift senast skall vara betald. På inrådan av Lagrådet har i tredje
stycket tagits in en definition av begreppet förfallodag. Av 16 kap. 4 §, som
hänvisar till 10 kap. 18, 19 och 20 §§, följer att det skall finnas två
förfallodagar i varje kalendermånad, den 12 och den 26 i december den 12
och den 27.1 januari skall den första förfallodagen vara den 17.1 augusti
gäller att det finns tre förfallodagar, den 12, 17 och 26.
Enligt huvudreglerna i första och andra styckena skall skatten ha betalats
senast vid den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 respektive
30 dagar har gått från beslutsdagen. Skattemyndigheten har emellertid getts
möjlighet att bestämma en annan förfallodag antingen före eller efter den
förfallodag som följer av någon av huvudreglerna, om det finns särskilda
skäl. En bestämmelse om detta har tagits in i fjärde stycket.
Som exempel på ett sådant särskilt skäl som avses i fjärde stycket kan
nämnas att skattemyndigheten, i samband med skönsbeskattning enligt 11
kap. 19 §, finner att det finns risk att den skattskyldige undanskaffar
tillgångar eller på annat sättt försvårar för staten att få betalt.
607
Överskjutande ingående mervärdesskatt
7§
I paragrafen anges vad som gäller då en överskjutande ingående mervär-
desskatt använts för betalning av skatt enligt denna lag.
Kommuner och landsting
8§
I paragrafen finns särskilda bestämmelser om inbetalning av avdragen skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt från kommuner och landsting.
Paragrafen ersätter 52 § första stycket tredje meningen UBL och 12 § första
stycket sista meningen USAL. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla
också vid betalning av mervärdesskatt.
Paragrafen är däremot inte avsedd att tillämpas vid återbetalning av
överskjutande ingående mervärdesskatt. Om en kommun eller ett landsting
någon månad redovisar sådan skatt avses samma regler gälla som för övriga
skattskyldiga.
9§
Den skattskyldige har enligt huvudregeln i första stycket inte rätt att vid
inbetalning av skatt enligt denna lag bestämma att inbetalningen skall avse
viss bestämd skatteskuld. Varje inbetalning behandlas på samma sätt och
används för avräkning mot den skattskyldiges totala skatteskuld. I andra
stycket och i 10 § finns undantag från huvudregeln.
I andra stycket finns en hänvisning till bestämmelserna i 9 kap. 3 § ML
som reglerar fallet när någon, som varit frivilligt mervärdesskattskyldig för
uthyrning av en fastighet, på grund av t.ex. en försäljning återför tidigare
avdragen mervärdesskatt.
10 §
Om en skatteskuld är förenad med solidarisk betalningsskyldighet, dvs. om
det i enlighet med de begrepp som förs in genom den nu aktuella paragrafen
finns både en huvudbetalare och en sidobetalare, gäller inte huvudregeln i
9§.
Om inbetalningen görs av en sidobetalare skall avräkning göras mot den
skuld som är förenad med solidariskt ansvar först när sidobetalarens
eventuella övriga skatteskuld är betald. Detta gäller emellertid inte om
sidobetalaren i samband med inbetalningen har begärt något annat.
I utredningens förslag föreskrevs också att en inbetalning som görs av
huvudbetalaren först skall räknas av mot den skuld som är förenad med
solidarisk betalningsskyldighet om huvudbetalaren inte i samband med
inbetalningen begärt annat. Denna bestämmelse har slopats eftersom den
skulle medföra att det solidariska ansvaret inte skulle få någon effekt.
Prop. 1996/97:100
Del 1
608
Nuvarande bestämmelser om prioritering av inbetalda belopp i 29 § första
stycket UBL har inte fått någon motsvarighet i skattebetalningslagen. I
stället avses bestämmelserna om likafördelning i den nu aktuella paragrafen
gälla.
Om det i någon situation behövs uppgift om en viss skatt eller avgift är
betald eller obetald, t.ex. för tillämpning av reglerna om betalning av
tilläggspensionsavgift i 12 § eller vid indrivning i utlandet, skall sålunda
förevarande paragraf tillämpas. Paragrafen skall emellertid inte tillämpas om
det för det särskilda fallet är föreskrivet hur en uppdelning skall ske, något
som gäller enligt 10 § och 9 kap. 3 § ML. Den skall inte heller tillämpas om
något annat följer av en annan lag. Ett exempel på en bestämmelse i lag som
skall tillämpas utan hänsyn till förevarande paragraf är presumtionsregeln
i 2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672). Som utvecklats närmare i den
allmänna motiveringen (avsnitt 14.5.2) får det anses följa av denna
bestämmelses tillämpning och roll i det obeståndsrättsliga regelsystemet att
likafördelningsmetoden inte kan tillåtas gälla om någon av flera fordringar
som omfattas av en betalningsuppmaning enligt 2 kap. 9 § konkurslagen är
tvistig.
Likafördelningsmetoden får till följd att en skatteskuld, dvs. ett
underskott på skattekontot, fördelas proportionellt mellan de skattefordring-
ar som finns registrerade på kontot för den aktuella perioden. Detta innebär
bl.a. att om en registrerad skattefordran redan har lämnats för indrivning
skall inte någon del av underskottet hänföras till den skatten.
Om det exempelvis finns tre skattefordringar, A-C, på 20 000 kr, 50 000
kr respektive 30 000 kr registrerade på skattekontot samt ett underskott på
10 000 kr anses underskottet vara hänforligt till skattefordringama enligt
följande:
A: 20 000:100 000 * 10 000 = 2 000 kr
B: 50 000:100 000 * 10 000 = 5 000 kr
C: 30 000:100 000 * 10 000 = 3 000 kr
Likafördelningsmetoden har beskrivits i avsnitt 11.2.
Tilläggspensionsavgift
12 §
Paragrafen, som motsvarar 11 kap. 18 § i lagrådsremissens förslag, har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Första stycket innehåller en hänvisning till bestämmelserna om
beräkning av pensionspoäng i 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
I andra stycket sägs att om den betalda preliminära skatten stämmer
överens med eller är större än den slutliga skatten anses hela tilläggspen-
Prop. 1996/97:100
Del 1
39 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 1OO. Del I
609
sionsavgiften vara betald. Vid bestämmandet av hur mycket av den
preliminära skatten som är betald gäller likafördelningsmetoden. Understi-
ger den slutliga skatten den betalda preliminära skatten anses så stor del av
det betalda beloppet avse avgift som motsvarar hela avgiftens andel av den
slutliga skatten. Hänsyn skall tas till alla betalningar som görs under
inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det
grundläggande beslutet om sådan skatt.
Enligt tredje stycket ges den skattskyldige möjlighet att före utgången av
juni månad året efter taxeringsåret betala den del av eventuell tilläggspen-
sionsavgift som är obetald vid tidpunkten för det grundläggande beslutet om
slutlig skatt. Betalning som görs fram till juni månads utgång skall
proportioneras på sådant sätt att den anses som betalning av obetald avgift
till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den skattskyldiges totala
skuld vid den tidpunkt då betalningen eller tillgodoförandet på skattekontot
görs. Samma slag av kvoterad betalning skall göras om avgiften debiteras
genom ett omprövningsbeslut eller ett domstolsbeslut. Betalningen skall då
göras före utgången av fjärde månaden efter den då skatten debiterades.
I fjärde stycket anges att for det fall avgiften sätts ned skall man ändå
utgå från det belopp som har betalats och räknats fram i enlighet med vad
som sägs i andra och tredje styckena. Överstiger det framräknade betalade
beloppet den i efterhand nedsatta avgiften skall överskottet återbetalas eller
tillgodoföras kontot.
Av femte stycket framgår att avgift som inte har betalats inom de i tredje
stycket föreskrivna tiderna inte tas ut och att eventuell skuld på kontot
minskas med det belopp som motsvarar avgiften. Denna del av avgiften ger
inte heller någon förmån.
De nya bestämmelserna om betalning av tilläggspensionsavgift, som
ersätter 29 § UBL, kommenteras i avsnitt 16.
13 §
Paragrafen motsvarar 12 § i utredningens förslag.
I paragrafen regleras vad som skall ske om inbetalda belopp på grund av
identifieringsproblem inte kan tillgodoföras inbetalaren.
Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 56 § andra stycket
UBL. Bestämmelserna i förevarande paragraf har emellertid utvidgats till att
gälla alla skatter och avgifter som skall betalas enligt skattebetalningslagen.
Sjuårsfristen är anpassad till den preskriptionstid som avses gälla vid
indrivningen.
Prop. 1996/97:100
Del 1
610
11 kap. Anstånd med inbetalning av skatt
1§
Enligt nuvarande bestämmelser kan skattemyndigheten, under vissa
förutsättningar, medge den som är skyldig att lämna deklaration om skatt
anstånd viss tid med att lämna deklarationen och betala den skatt som skall
redovisas. Sådana bestämmelser finns i 53 § 2 mom. UBL, 7 § USAL samt
14 kap. 14 § och 16 kap. 1 § ML. Motsvarande bestämmelser kommer att
behövas även fortsättningsvis. Bestämmelser om anstånd med att lämna
skattedeklaration har tagits in i 10 kap. 24 §.
Om skattemyndigheten har medgett anstånd med deklarationens
avlämnande skall den också kunna medge anstånd med betalning av den
skatt som skall redovisas i deklarationen. En deklarationsskyldig som fått
anstånd med att lämna skattedeklaration skall emellertid inte ha en
ovillkorlig rätt att också få anstånd med hela den motsvarande skattebetal-
ningen. Tvärtom skall skattemyndigheten som ett villkor för att bevilja
anstånd med deklarationen kunna föreskriva att en delbetalning skall göras
med ett beräknat skattebelopp vilket så nära som möjligt överensstämmer
med det definitiva beloppet inom den frist som normalt gäller för betal-
ningen. Kan någon sådan beräkning inte göras bör en schablonregel
användas. Det kan t.ex. gälla ett belopp som motsvarar genomsnittet av
inbetalda belopp de tre senaste inbetalningsmånadema. Med ett villkor om
delbetalning bör anstånd med deklarationen dessutom kunna beviljas en
något längre tid än utan ett sådant villkor.
Vad som sagts nu anses kunna gälla utan att en särskild bestämmelse om
detta tas in i lagen.
Att kostnadsränta skall tas ut även när anstånd med inbetalningen har
beviljats följer av 19 kap. 6 §.
Paragrafen motiveras främst av att det i vissa fall inte är praktiskt möjligt
att lämna en skattedeklaration eller, om deklaration inte skall lämnas, räkna
fram det belopp som skall betalas inom föreskriven tid. Det kan t.ex. bero
på hastigt uppkommande tekniska problem.
Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna anges i 9 §.
2§
Bestämmelser om anstånd vid omprövning eller överklagande finns for när-
varande i 49 § 1 mom. UBL, 13 § USAL och 16 kap. 6 § ML. Uppbördsla-
gen innehåller de materiella reglerna. De andra lagarna innehåller endast en
hänvisning till uppbördslagen. Den nu aktuella paragrafen ersätter de nyss
nämnda. Frågan om i vilka fall det kan anses vara tveksamt om ett beskatt-
ningsbeslut kommer att stå fast har behandlats i avsnitt 22.1.
Prop. 1996/97:100
Del 1
611
De nya bestämmelserna innebär inte enbart att anståndsbeloppet inte
behöver betalas in under anståndstiden utan också att redan inbetalt belopp
kan komma att återbetalas om anstånd medges.
Utvidgningen av begreppet skattskyldig i 1 kap. 4 § medför att även
arbetsgivare som är betalningsskyldig för skatteavdrag enligt 11 kap. 19 §
omfattas av paragrafen. Någon särskild bestämmelse motsvarande 75 b §
UBL har därför inte ansetts nödvändig.
Bestämmelsen i första stycket punkt 1 gör det möjligt för skattemyndig-
heten att bevilja anstånd utan att den skattskyldige har begärt omprövning
av eller överklagat ett beskattningsbeslut, om det kan antas att den
skattskyldige helt eller delvis kommer att befrias från skatten.
Av andra stycket framgår för hur lång tid anstånd får beviljas. Stycket
ersätter 49 § 3 mom. första stycket UBL.
Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna anges i 9 §.
3§
Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 2 §.
Bestämmelserna gäller ställande av säkerhet och ansvaret for kostnaderna
för säkerheten. Motsvarande bestämmelser finns nu i 49 § 2 mom. andra och
tredje styckena UBL.
I förhållande till utredningsförslaget har hänvisningen i första stycket till
lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. kompletterats med de
aktuella lagrummen, dvs. 10-12 §§ och 13 § 2. Detta innebär att bestämmel-
serna om överklagande i 19 § lagen om indrivning av statliga fordringar
m.m. inte blir tillämpliga när säkerhet skall ställas enligt skattebetalningsla-
gen. Ett beslut att inte ta emot säkerhet får till följd att anstånd inte medges.
Ett sådant beslut skall vara möjligt att överklaga enligt 22 kap. skattebetal-
ningslagen. I samband därmed skall även frågan om säkerhet kunna prövas.
Ett beslut som endast rör frågan om säkerhet avses däremot inte kunna
överklagas separat.
Som exempel på ett sådant särskilt skäl som enligt första stycket ger
skattemyndigheten möjlighet att medge anstånd utan att kräva säkerhet kan
nämnas det fallet att ärendet eller målet kan förväntas bli avgjort inom kort
tid och det därför är fråga om endast en kortare tids anstånd. En förutsätt-
ning är givetvis att möjligheten för staten att få betalt för sin fordran inte
försämras.
4§
Paragrafen innehåller bestämmelser om anstånd vid en sådan avyttring som
föranleder inkomstbeskattning. Den avses gälla bl.a. vid avyttring av
fastighet, bostadsrätt, näringsverksamhet eller aktie eller andel i handelsbo-
lag. Paragrafen ersätter 48 § 4 och 5 mom. UBL. Den avses däremot inte
vara tillämplig i fråga om slutlig skatt som härrör från mervärdesskatt.
Möjligheten att bevilja anstånd är inte längre reglerad i detalj. Det överlåts
Prop. 1996/97:100
Del 1
612
1 större utsträckning än nu åt skattemyndigheten att bestämma när anstånd
skall beviljas. Någon skärpning av bestämmelserna är inte avsedd.
När det råder ovisshet om avyttringens bestånd har anståndstidens längd
kortats genom att anståndsbeloppet skall betalas senast tre månader efter det
att anståndsorsaken har upphört att gälla. Dessutom får anstånd inte i något
fall beviljas for längre tid än två år. Anståndstiden avses beräknas från
skattens ordinarie förfallodag.
Särskilda skäl att medge anstånd enligt första stycket får anses finnas när
skatten till följd av avyttringen blir särskilt hög. Om den slutliga skatten till
följd av avyttringen blivit mer än dubbelt så stor som medeltalet av den
genomsnittliga slutliga skatten för jämförbara taxeringsår bör anstånd kunna
komma i fråga enligt punkt 1. Särskilda skäl att medge anstånd enligt punkt
2 bör kunna anses finnas avseende den del av skatten som med minst ett
halvt basbelopp överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig
for lyftning före avyttringsårets utgång.
I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts i
andra stycket.
Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna anges i 9 §.
I paragrafen regleras inte vad som skall gälla om ytterligare köpeskilling
blir tillgänglig för lyftning sedan beslut om anstånd har meddelats. I sådana
fall avses bestämmelserna i 11 § om förnyad prövning bli tillämplig.
5§
För närvarande finns bestämmelser om betalningsanstånd vid nedsatt
betalningsförmåga på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt endast i 48 § 2 mom. UBL. Den bestämmelsen gäller
enbart anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt,
kvarstående skatt och tillkommande skatt.
Den i första stycket av den nu aktuella paragrafen intagna anståndsbe-
stämmelsen ersätter den som nu finns i uppbördslagen. Tillämpningsområdet
har utvidgats till att avse all skatt som skall betalas enligt skattebetalningsla-
gen.
I första stycket anges att bestämmelserna skall gälla också viss annan
personal än totalforsvarspliktig. Detta stämmer överens med vad som nu
sägs i första stycket av anvisningarna till 48 § UBL.
Enligt andra stycket får anståndstiden bestämmas till längst tre månader
efter den dag då tjänstgöringen upphör. Har anståndsbeloppet inte kunnat
betalas då skall statens fordran lämnas till kronofogdemyndigheten för
indrivning. Bestämmelser om detta finns i 20 kap. Skulle den betalnings-
skyldige behöva en längre betalningsfrist än tre månader måste han alltså
vända sig till kronofogdemyndigheten och ansöka om uppskov enligt
bestämmelserna i 7 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m.
Prop. 1996/97:100
Del 1
613
I samband med att skattemyndigheten meddelar ett beslut om anstånd bör Prop. 1996/97:100
den också ange när skatten senast skall vara betald. Därvid bör skattemyn- Del 1
digheten bestämma att skatten skall vara betald vid en förfallodag som
ligger inom ramen för den anståndstid som anges i paragrafen.
Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna anges i 9 §.
6§
Första stycket ersätter 49 § 2 a mom. UBL.
I andra stycket har tagits in bestämmelser om anståndstid. Den har
bestämts till längst tre månader efter dagen för beslut i ärendet.
Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna anges i 9 §.
7§
För närvarande finns bestämmelser om betalningsanstånd vid nedsatt
betalningsförmåga i 48 § 1 mom. första stycket UBL och 16 kap. 5 § första
stycket ML. Bestämmelserna i förevarande paragraf ersätter bestämmelserna
i uppbördslagen och mervärdesskattelagen. Jämfört med anståndsbe-
stämmelsen i uppbördslagen är den nu aktuella bestämmelsen emellertid
mer restriktiv även om den har ett mer vidsträckt tillämpningsområde. Den
gäller i fråga om all slags skatt som skall betalas enligt den nu aktuella
lagen.
Vad som avses med synnerliga skäl anges i avsnitt 22.2.
Anståndstiden är inte reglerad i paragrafen. Den får bestämmas av
skattemyndigheten i varje särskilt fall. Därvid avses skattemyndigheten
också få besluta att betalningen av ett skattebelopp skall få delas upp på
flera förfallodagar. Bestämmelsen ersätter i den delen 16 kap. 2 § andra
stycket ML. Den har utvidgats till att gälla all skatt som skall betalas enligt
skattebetalningslagen. Skattemyndigheten får själv bestämma vid vilka
förfallodagar betalningen skall fullgöras. Normalt bör betalningarna inte
spridas ut över en längre tidsperiod än tre månader. Särregleringen avses bli
tillämplig bl.a. i fråga om slutlig skatt som påförs efter den årliga debitering-
en av sådan skatt.
I sakens natur ligger att anstånd inte får beviljas under längre tid än som
är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna anges i 9 §.
614
8§
I paragrafen har tagits in en generell bestämmelse om till vilken myndighet
en ansökan om anstånd skall ges in. Det är samma myndighet som skall ta
emot den aktuella skatten. Ett undantag görs emellertid for ansökan om
anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning.
Sådan ansökan skall ges in till den myndighet som handlägger ärendet om
dubbelbeskattning. Paragrafen ersätter bl.a. 50 § första stycket UBL.
Någon motsvarighet till bestämmelserna i 50 § tredje stycket UBL om att
beslut om anstånd skall meddelas skyndsamt har inte tagits med i skattebe-
talningslagen. Detta behöver inte anges i lag.
Tillämpningsområdet för bestämmelsen har utvidgats till att avse alla
skatter, avgifter och räntor som skall betalas enligt skattebetalningslagen.
Någon motsvarighet till bestämmelserna i 48 § 1 mom. första stycket
UBL om att en anståndsansökan för att kunna prövas skall ha kommit in
senast den dag då den skatt som ansökningen avser senast skall betalas har
inte tagits med.
I paragrafen anges med vilket skattebelopp anstånd får beviljas. Den ersätter
bl.a. 49 § 2 mom. första stycket UBL.
10 §
I paragrafen anges att indrivning inte får begäras av skatt som omfattas av
ett anståndsbeslut. Paragrafen ersätter 51 § första stycket UBL. Paragrafens
tillämpningsområde har emellertid utvidgats till att avse alla skatter, räntor
och avgifter som skall betalas enligt skattebetalningslagen.
Någon avräkningsregel motsvarande den som nu finns i 51 § andra
stycket UBL har inte tagits med. Om den skattskyldige har rätt att få tillbaka
för mycket betald skatt får denna inte tas i anspråk för betalning av den skatt
som avses med anståndet. Den för mycket betalda skatten skall registreras
på skattekontot och om det då uppstår ett överskott på kontot skall
kontohavaren ha rätt att få överskottet utbetalt till sig. Detsamma gäller om
anståndsbeslutet avser en redan inbetald skatt.
Om någon har rätt att få tillbaka för mycket betalad skatt sedan ett
anståndsbeslut har meddelats och detta inte var känt då beslutet meddelades
kan det finnas skäl för skattemyndigheten att enligt 11 § ompröva anstånds-
beslutet.
U§
I paragrafen har tagits in bestämmelser som ger skattemyndigheten
möjlighet att ompröva ett anståndsbeslut om den skattskyldiges ekonomiska
förhållanden har förändrats väsentligt. Motsvarande bestämmelser finns för
närvarande i 48 § 3 mom. och 49 § 3 mom. andra stycket UBL samt i 16
kap. 5 § andra stycket ML. Till det sist nämnda lagrummet i UBL finns en
hänvisning i 13 § första stycket USAL.
Prop. 1996/97:100
Del 1
615
Särskilda skäl att ompröva anståndet kan finnas bl.a. i de fall den Prop. 1996/97:100
skattskyldiges betalningssvårigheter har varit en väsentlig grund för Del 1
anståndet och fråga uppkommer om återbetalning av skatt till honom.
18 kap. Återbetalning av skatt
Om en skattskyldig befrias från debiterad skatt eller om sådan skatt sätts ned
eller om den skattskyldige av någon annan anledning har betalat för mycket
skatt skall skattemyndigheten registrera det belopp som den skattskyldige
har rätt att återfå på dennes skattekonto. Detta framgår av 3 kap. 5 §. Inom
vilken tid och under vilka förutsättningar den skattskyldige har rätt att få för
mycket betald skatt återbetald framgår däremot inte av den paragrafen.
Bestämmelser i detta hänseende har i stället tagits in i detta kapitel.
I den nu aktuella paragrafen finns huvudregeln om i vilka fall skatt skall
betalas tillbaka till den skattskyldige. Det skall ske om det vid den årliga
avstämningen av skattekontot, dvs. vid den avstämning enligt 11 kap. 14 §
som föranleds av den årliga debiteringen av slutlig skatt, uppkommer ett
överskott på den skattskyldiges skattekonto.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
I 7 § finns undantag från huvudregeln. I 7 § första stycket 5 regleras det
fallet att den skattskyldige anser det vara praktiskt att ett överskott på
skattekontot står kvar på kontot för att räknas av mot kommande skattedebi-
teringar. Då fordras emellertid ett särskilt meddelande om detta från den
skattskyldige.
17 § första stycket 1-5 finns ytterligare fall då återbetalning inte skall ske.
2§
Paragrafen, som ersätter 2 § första stycket och 3 § i lagrådsremissens
förslag, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I första stycket anges att återbetalning skall ske också av överskjutande
belopp som visats vid annan kontoavstämning än den årliga om den
skattskyldige begär det och inte annat följer av 7 §. I stycket anges också att
återbetalning alltid skall ske dels om det överskjutande beloppet grundas på
ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt, dels om det överskju-
tande beloppet beror på en omprövning eller ett överklagande.
I andra stycket anges att första stycket inte gäller om något annat följer
av 7 §.
3§
Paragrafen, som ersätter 2 § andra stycket i lagrådsremissens förslag, har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I första stycket anges ytterligare ett fall då återbetalning får ske. Om den
skattskyldiges arbetsgivare har gjort skatteavdrag för betalning av A-skatt
som ännu inte tillgodoräknats den skattskyldige får avdraget belopp till den
616
del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga
avstämningen av skattekontot återbetalas om den skattskyldige begär det.
Bestämmelserna kan bli tillämpliga i de fall skattemyndigheten har fattat
beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt enligt 6 kap. 5 § eller 8 kap.
29 §.
I andra stycket har tagits in regler som begränsar möjligheten till förtida
återbetalning av för mycket betald preliminär skatt till en fysisk person. För
att återbetalning skall kunna ske under inkomståret krävs det särskilda skäl.
För återbetalning efter inkomstårets utgång krävs det att den skattskyldige
skall lämna en särskild självdeklaration eller i andra fall synnerliga skäl.
Bestämmelserna ersätter 45 § 2 mom. första stycket UBL.
Med lokutionen “belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyl-
diges förhållanden” avses detsamma som i 8 kap. 29 §. Som ett exempel på
ett sådant särskilt skäl som avses i bestämmelsen kan nämnas att den
skattskyldige har behov av medlen för ett angeläget inköp. Bestämmelsen
om återbetalning efter inkomstårets utgång i de fall den skattskyldige inte
skall lämna en särskild självdeklaration avses få en restriktiv tillämpning
och endast omfatta sådana situationer där det skulle framstå som synnerligen
obilligt att inte kunna få en återbetalning av den överskjutande skatten i
förtid. Exempel på sådana situationer kan vara ianspråktagande av
överskjutande belopp för betalning av redan restförda skatter hos kronofog-
demyndigheten eller felaktig handläggning hos en skattemyndighet. Kravet
på att det skall firmas synnerliga skäl bör också innebära att återbetalning
endast skall ske då det är fråga om väsentliga belopp.
Av första stycket framgår att en förtida återbetalning av för mycket betald
preliminär skatt skall kunna ske till en juridisk person. Enligt tredje stycket
får hänsyn emellertid inte tas till kostnader för lön till delägare i likhet med
vad som gäller vid beslut om beräkning av skatteavdrag enligt särskild
beräkningsgrund enligt 8 kap. 11 §. Någon motsvarande bestämmelse fanns
inte i utredningens förslag. Stycket motsvarar i den delen 45 § 1 mom. första
stycket andra meningen UBL. I tredje stycket ges också skattemyndigheten
möjlighet att efter särskild ansökan återbetala ett överskott på ett handelsbo-
lags skattekonto till en delägares skattekonto. En motsvarande bestämmelse
finns i dag i 52 a § andra stycket UBL. I stycket anges slutligen att en
återbetalning får göras till ett handelsbolag endast om det finns särskilda
skäl. Även den bestämmelsen korresponderar med bestämmelserna om
beräkning av skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund i 8 kap. 11 §.
Med särskilda skäl avses i detta sammanhang exempelvis att en uppdragsgi-
vare i slutet av inkomståret gjort ett förhållandevis stort skatteavdrag och att
det av omständigheterna i det aktuella fallet kan antas att det avdragna
beloppet inte kommer att behövas för att täcka bolagets kommande
debiteringar på skattekontot.
Om det uppstår ett överskott av preliminär skatt som har sin grund i ett
beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt enligt 8 kap. 27 eller 28 §
skall överskottet registreras på den skattskyldiges skattekonto. Om detta i
sin tur leder till att det uppkommer ett överskott på skattekontot skall
överskottet, till den del det beror på ett överuttag av preliminär skatt, betalas
ut till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten. Detta anges i fjärde
Prop. 1996/97:100
Del 1
617
stycket i förevarande paragraf. Motsvarande bestämmelser finns nu i 45 § Prop. 1996/97:100
3 mom. UBL. Del 1
I femte stycket anges att paragrafen inte gäller om något annat följer av
7§-
I paragrafen anges när en utbetalning som har sin grund i en överskjutande
ingående mervärdesskatt får ske. Bestämmelserna avses ge möjlighet att
innehålla så mycket av överskottet på skattekontot som behövs för betalning
av sådan skatt som skall betalas senast vid den första förfallodagen i
månaden enligt 10 kap. 20 §. Det är däremot inte nödvändigt för skattemyn-
digheten att vänta till förfallodagen passerats innan återbetalning sker. Det
är tillräckligt att den skattskyldige har redovisat de skatter och arbetsgivar-
avgifter som skall betalas senast vid den aktuella förfallodagen.
En återbetalning enligt förevarande paragraf förutsätter en sådan
avstämning som avses i 2 § första stycket. Någon särskild bestämmelse om
detta har emellertid inte ansetts vara nödvändig.
I förhållande till utredningsförslaget har paragrafen genom att uttrycket
“annan skatt” justerats till “skatt” ändrats så att debiterad preliminär skatt
inte skall räknas av. Dessutom har en hänvisning till 10 kap. 20 § gjorts för
att klargöra att även sådan redovisad skatt som skall betalas senast vid
förfallodagen närmast före återbetalningen alltid skall räknas av innan
återbetalning får ske.
5 och 6 §§
I paragraferna finns bestämmelser om överföring av i Sverige betald skatt
till en annan stat. De ersätter 69 a § UBL.
Vid tillämpningen av 5 § första stycket är det den preliminära skatt som
har betalats genom skatteavdrag här i landet som skall föras över till den
andra staten. Detta innebär att en överföring kan ske även om den skattskyl-
diges skattekonto uppvisar ett underskott.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts
i 6 §.
7§
I första stycket av paragrafen anges vissa begränsningar av möjligheten att
återbetala skatt.
Av punkt 1 framgår att belopp som understiger 100 kronor inte skall
återbetalas.
I punkt 2 regleras det fallet att det kan antas att beloppet skall föras över
till en annan stat. Bestämmelserna ger skattemyndigheten möjlighet att
innehålla skatt i avvaktan på en framställning från den andra staten om
618
överföring av skatten. Bestämmelserna ersätter 68 § 4 mom. tredje stycket Prop. 1996/97:100
UBL. Del 1
Punkt 3 gäller det fallet att kontohavaren i fråga om en fordran på skatt
har medgetts ackord enligt lagen (1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m. I sådana fall får återbetalning ske endast till den del
överskottet överstiger den del av skattefordran som efter ackordet står kvar
obetald. Nu föreslagen regel om en restitutionsspärr vid skatteackord
stämmer överens med den ordning som redan tillämpas vid återbetalning av
skatt.
Punkt 4 ersätter nuvarande regler i 68 § 4 mom. UBL utom andra stycket
sista meningen (se punkt 5) och tredje stycket (se punkt 2). Punkten ersätter
också nuvarande regler i 68 § 3 mom. UBL som ger skattemyndigheten
möjlighet att innehålla ett belopp som svarar mot skatt som i stället
debiterats eller bör debiteras av samma skattemyndighet men i annan
ordning eller av en annan skattemyndighet. Punkten 4 ersätter dessutom
reglerna i 68 § 5 mom. UBL där det sägs att 3 och 4 mom. samma paragraf
även gäller då den skattskyldige har att betala särskild inkomstskatt for
utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
eller kupongskatt.
Punkten 5 saknar motsvarighet i utredningens förslag. Den har nu sin
motsvarighet i 68 § 4 mom. andra stycket sista meningen UBL.
Av punkt 6 framgår slutligen att en återbetalning inte heller skall göras
om den skattskyldige har meddelat skattemyndigheten att beloppet skall
användas för betalning av framtida skatteskulder.
I andra stycket finns en ventil som medger återbetalning även av belopp
mindre än 100 kronor om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan vara att
den skattskyldige skall flytta ut från Sverige eller har avlidit. I det sistnämn-
da fallet skall beloppet betalas ut till dödsboet. Det kan också vara fråga om
en juridisk person som skall upplösas.
I tredje stycket finns en hänvisning till lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter. I den delen ersätter paragrafen 68 §
5 mom. andra stycket UBL.
Innan återbetalning enligt 1, 2 eller 3 § sker skall kronofogdemyndig-
heten underrättas. En sådan underrättelse avses ske med hjälp av ADB-
teknik. Underrättelsens syfte är att ge kronofogdemyndigheten möjlighet att
ta det återbetalda beloppet i anspråk for betalning av skuld som ligger for
verkställighet hos myndigheten. Bestämmelser om sådan underrättelse
behöver inte ha lagform och tas därför inte med här.
I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts.
8§
I paragrafen finns en bestämmelse om att en fordran på skatt som skall
återbetalas enligt lagen inte får överlåtas innan beloppet kan lyftas. Syftet
med bestämmelsen är att hindra en skattskyldig som har skulder registrerade
hos kronofogdemyndigheten från att göra sådana dispositioner som leder till
619
att beloppet inte kommer att kunna utmätas. Paragrafen motsvarar 68 § 6
mom. första stycket UBL. Den ersätter dessutom 16 kap. 10 § ML. Det i den
sist nämnda paragrafen intagna förbudet mot utmätning av en fordran på
överskjutande skatt är inte längre absolut (se vidare kommentaren till 9 §).
Lokutionen “innan beloppet kan lyftas” avses inte omfatta den situationen
att det har uppkommit ett överskott på ett skattekonto men den skattskyldige
avstår från att enligt 2 § begära att överskottet skall återbetalas till honom
eller enligt 7 § första stycket 6 meddelar att beloppet skall användas för
betalning av framtida skatteskulder. Även i dessa fall anses beloppet kunna
lyftas. Det är ju tillräckligt med en begäran från den skattskyldige. Det
innebär att utmätning med stöd av vad som sägs i 9 § första stycket får ske
av ett sådant överskott.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Paragrafen innehåller särskilda förfaranderegler riktade till kronofogde-
myndigheten. Paragrafen gäller på grund av 1 kap. 4 första stycket även
avgift och sådan ränta som belöper på huvudfordringen. Paragrafen ersätter
68 § 6 mom. andra och tredje styckena UBL. Bestämmelserna gäller även
mervärdesskatt och ersätter det i 16 kap. 10 § ML intagna förbudet mot
utmätning av en fordran på överskjutande skatt vilket alltså inte längre är
absolut.
Av paragrafen följer att utmätning får ske av varje överskott som
uppkommit på ett skattekonto efter en skatteavstämning. När det gäller den
årliga avstämningen av skattekontot är emellertid en förutsättning att
kronofogdemyndigheten först getts tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt
lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
W
I första stycket anges vad som skall ske om en återbetalning inte kunnat
göras på grund av förhållanden som är hänförliga till den skattskyldige.
Paragrafen blir tillämplig t.ex. om den skattskyldige flyttat till en adress som
inte är känd för skattemyndigheten eller om han underlåter att lösa in en
återbetalning.
I förhållande till utredningsförslaget har en ändring av närmast redaktio-
nell natur gjorts.
Det belopp som skulle ha återbetalats skall, om det inte kunnat ske, stå
kvar på den skattskyldiges skattekonto. Det kan då tas i anspråk för att täcka
uppkommande skattefordringar.
I andra stycket anges vad som skall gälla om ett överskjutande skattebe-
lopp inte har kunnat återbetalas. Har det inte tagits i anspråk for att täcka en
skattefordran inom tio år från den skatteavstämning då beloppet först
uppkom skall det tillfalla staten. Tioårsfristen har valts med tanke på att de
620
allmänna reglerna om preskription i preskriptionslagen (1981:130) nu Prop. 1996/97:100
tillämpas vid återbetalning av skatt enligt 68 § UBL. Del 1
19 kap. Ränta
I paragrafen anges vilka räntor som skall beräknas enligt lagen. En skuld for
skatt, dvs. ett underskott på skattekontot, medför kostnadsränta och en
fordran på skatt, dvs. ett överskott på skattekontot, medför intäktsränta. De
allmänna motiven bakom de föreslagna räntebestämmelserna finns i
avsnitten 13.1 och 13.2.
Vid inkomsttaxeringen skall gälla att kostnadsräntan inte får dras av och
att intäktsräntan inte skall tas upp som intäkt. Bestämmelser om detta finns
i kommunalskattelagen (1928:370).
2§
I första stycket finns den grundläggande bestämmelsen om beräkning av
ränta på skattekontot. Ställningen på kontot är utgångspunkten för
ränteberäkning enligt de särskilda bestämmelser om kostnadsränta och
intäktsränta i kapitlet. Ränteberäkningen skall ske dag för dag i fråga om
såväl kostnadsräntan som intäktsräntan.
Andra stycket har lagts till efter lagrådsföredragningen för att förenkla
lagtexten. För skatt som avses i 4, 5 eller 7 § gäller ett fribelopp om 20 000
kr på vilket kostnadsränta inte beräknas fr.o.m. den 13 februari t.o.m. den
3 maj taxeringsåret.
3§
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Vid beräkning av
såväl kostnadsränta som intäktsränta skall den aktuella räntesatsen
bestämmas med utgångspunkt i en basränta. I denna paragraf anges
grunderna för hur den skall räknas fram. Basräntan skall, som framgår av
paragrafen, grunda sig på den räntesats som gäller sexmånaders statsskuld-
växlar och fastställas till närmast hela procenttal. Den fastställda basräntan
skall gälla fr.o.m. den närmast kommande kalendermånaden.
Närmare bestämmelser om hur basräntan skall räknas fram bör ges i
förordning. Ett sätt skulle kunna vara att basräntan räknas fram genom att
säljräntan på statsskuldväxlama avläses varje bankdag. Räntenoteringarna
fr.o.m. den 16 en månad t.o.m. den 15 i månaden därpå sammanvägs till en
genomsnittsränta. Beräkningarna bör skötas av främst Riksskatteverket.
Basräntan bör ändras endast om det kan ske med minst en procentenhet.
621
Kostnadsränta på preliminär skatt
Prop. 1996/97:100
Del 1
4§
Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen. Den period under vilken
räntan skall beräknas har justerats. Dessutom har en justering skett med
anledning av det nya andra stycket om ffibelopp som förts in i 2 § andra
stycket.
Skattemyndigheten har möjlighet att intill den 30 juni året efter
inkomståret debitera F-skatt och särskild A-skatt. Efter inkomstårets utgång
får sådan skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl (11 kap. 3 §). 1
förevarande paragraf anges efter vilken procentsats kostnadsräntan skall
beräknas i fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den
17 januari taxeringsåret. Ränta skall enligt första stycket utgå enligt
mellannivån, dvs. efter en procentsats motsvarande 125 % av basräntan, och
beräknas fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret.
Av andra stycket framgår att till den del skatten inte överstiger 20 000 kr
skall räntan i stället beräknas fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret och efter en
räntesats som motsvarar basräntan.
Ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske. Betalas
skatten före förfallodagen utgår dock inte kostnadsränta efter den dag
betalning skett (se 10 §). Sker inte betalning i rätt tid tas på belopp över
10 000 kr hög kostnadsränta ut för tid efter förfallodagen (se 8 §).
Kostnadsränta på slutlig skatt
5§
Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen i anledning av det nya
andra stycket som förts in i 2 §. Ränteberäkningsperioden har också justerats
på så sätt att ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske.
Utgångspunkten för ränteberäkningen enligt första stycket är naturligtvis
ställningen på skattekontot (jfr 2 § första stycket). I fråga om skatt enligt ett
grundläggande beslut om slutlig skatt skall kostnadsränta, efter avdrag enligt
11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a
och b, beräknas fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret t.o.m. den dag
betalning senast skall ske efter en räntesats motsvarande 125 % av
basräntan.
Som framgår av andra stycket skall dock räntan till den del det belopp
som betalas in efter den 12 februari taxeringsåret inte överstiger 20 000 kr
dock beräknas fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som
motsvarar basräntan (se avsnitt 13.2).
Ränta beräknas t.o.m. förfallodagen om inte skatten betalas dessförinnan
(se 10 §). Om betalning inte sker senast på förfallodagen tas därefter hög
kostnadsränta ut på belopp över 10 000 kr enligt 8 §. Vad som avses med
grundläggande beslut om slutlig skatt framgår av 11 kap. 9 §.
622
Ränta enligt denna paragraf skall inte beräknas på skattetillägg eller Prop. 1996/97:100
förseningsavgift. Ränta på sådant belopp utgår först om betalning inte skett Del 1
i rätt tid. Detta har tydliggjorts genom att hänvisningen i paragrafen till 11
kap. 14 § andra stycket inte omfattar punkt 2 c. Det kan också noteras att på
grund av de särskilda regler som gäller för beräkning av kostnadsränta på
underuttag av preliminär skatt skall denna beräkning göras separat. Därvid
skall dock hänsyn tas till ställningen i övrigt på skattekontot (jfr 2 §).
Kostnadsränta vid anstånd
6§
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag men med två
smärre ändringar. Perioden under vilken räntan skall beräknas har justerats
på så sätt att ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske.
Vidare har lokutionen “dagen efter skattens ursprungliga förfallodag” ersatt
“dagen efter den då skatten skulle ha betalats, om anstånd inte hade
beviljats” for att uttryckssättet skall motsvara det som valts i 7 §.
Kostnadsränta avses, till skillnad från vad som nu gäller i fråga om
anståndsränta, tas ut vid alla former av anstånd, dvs. även vid deklarations-
anstånd och vid anstånd på grund av nedsatt betalningsförmåga eller tjänst-
göring av totalförsvarspliktig. Bestämmelserna om anstånd finns intagna i
17 kap. (se avsnitt 22). Kostnadsräntan skall beräknas efter en räntesats som
motsvarar basräntan och skall beräknas fr.o.m. dagen efter den då skatten
skulle ha betalats om anstånd inte beviljats t.o.m. den dag betalning senast
skall ske med anledning av beslutet om anstånd. Har anstånd meddelats
enligt 17 kap. 5 eller 7 §, dvs. anstånd vid totalforsvarstjänstgöring eller vid
nedsatt betalningsförmåga, skall räntan dock beräknas fr.o.m. dagen efter
den då anståndet beviljades. Den avvikande bestämmelsen avseende
räntetiden vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § har sin grund i att beslut om
sådant anstånd krediteras på skattekontot den dag anståndet beviljas. Den
skattskyldige tillgodoräknas därför intäktsränta fr.o.m. dagen efter det att
anståndet beviljades.
Utgångspunkten för ränteberäkningen är ställningen på skattekontot (jfr
2 § första stycket). Ränta utgår inte för tid efter det att betalning skett om
skatten betalas i förtid (jfr 10 §). Betalas skatten inte senast den dag
betalning senast skall ske enligt anståndsbeslutet tas hög kostnadsränta ut
enligt 8 § på belopp som överstiger 10 000 kr.
Kostnadsränta vid omprövning och överklagande
7§
Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen i anledning av det nya
andra stycket som förts in i 2 §. Den period under vilken räntan skall
beräknas har också justerats.
Första stycket gäller beräkning av kostnadsränta på skatt som skall
betalas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol. Ränta
623
skall beräknas fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen eller, när Prop. 1996/97:100
det är fråga om slutlig skatt, fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret, t.o.m. den Del 1
dag betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens eller
domstolens beslut. Vad som avses med slutlig skatt framgår av 11 kap. 9 §.
Som framgår av 2 § andra stycket skall kostnadsränta inte beräknas för
tiden fr.o.m. den 13 februari t.o.m. den 3 maj på belopp upp till och med
20 000 kr. Det förtjänar också påpekas att förevarande paragraf naturligtvis
skall läsas tillsammans med bestämmelsen i 2 § första stycket, av vilken det
framgår att ränteberäkningen har sin utgångspunkt i ställningen på
skattekontot.
När en fastighet, för vilken frivillig skattskyldighet för uthyrning
föreligger enligt mervärdesskattelagen, säljs efter ett konkursutbrott och
återföringsskyldighet uppkommer, skall den mervärdesskatt som konkurs-
gäldenären (fastighetsägaren) gjort avdrag för återföras i dennes sista
mervärdesskatteredovisning (9 kap. 5 § femte stycket första meningen och
13 kap. 28 § ML). Den skatt som konkursboet dragit av skall redovisas av
konkursboet. Enligt nuvarande lydelse av 16 kap. 12 § ML skall i detta fall
respitränta inte beräknas för återföring som görs i konkursgäldenärens
redovisning. I utredningens förslag finns ingen bestämmelse motsvarande
detta, vilket innebär att kostnadsränta skulle komma att beräknas från
konkursgäldenärens sista redovisningsperiod. Reglerna i skattebetalningsla-
gen bör emellertid, precis som i mervärdesskattelagen, anpassas till denna
speciella situation. Det är dock först när fastigheten sålts som det blir känt
hur stort belopp som skall återföras. I andra stycket har därför tagits in en
bestämmelse om att kostnadsränta i dessa fall inte skall beräknas för tid fram
t.o.m. den dag som det återförda beloppet skall betalas enligt skattemyndig-
hetens beslut.
Tredje stycket reglerar nivån på ränteuttaget. Räntan skall beräknas efter
en räntesats som motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas på grund av
ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 §
andra stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar
basräntan plus 15 procentenheter.
Kostnadsränta vid för sen betalning
8§
Bestämmelser om en administrativ sanktion vid för sen skattebetalning i
form av en dröjsmålsavgift finns för närvarande i 58 § UBL. Till dessa
bestämmelser finns hänvisningar i bl.a. 28 § USAL och 16 kap. 7 § ML. När
det gäller uppbörd av skatt enligt uppbördslagen finns ytterligare räntebe-
stämmelser vid för sen betalning i form av kvarskatteavgift (27 § 3 mom.
UBL) och respitränta (32 § UBL). När det gäller arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt finns bestämmelser om respitränta i 14 § USAL respektive
16 kap. 12 § ML. Bestämmelser om ränta vid betalningsanstånd finns för
närvarande i 49 § 4 mom. UBL, 13 § USAL och 16 kap. 13 § ML.
Förevarande paragraf, som reglerar kostnadsränta vid för sen betalning,
ersätter till stora delar de nuvarande reglerna om dröjsmålsavgift och
624
respitränta. Det kan här t.ex. vara fråga om att skatt visserligen redovisats Prop. 1996/97:100
i tid men inte betalats in eller sådana situationer som regleras i 4-7 §§. Vid Del 1
for sen betalning tas hög kostnadsränta ut, vilket innebär att räntan beräknas
efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den
del skatten inte överstiger 10 000 kr skall dock ränta beräknas efter en
räntesats som motsvarar basräntan.
Enligt 1 kap. 4 § första stycket skall vad som sägs i denna lag om skatt
och skattskyldig gälla även avgift och avgiftsskyldig. Detsamma gäller i
fråga om skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att
betala skattetillägget, avgiften eller räntan. Detta innebär att ränta kommer
att tas ut även på särskilda avgifter som inte betalas i rätt tid.
En avrundningsregel som skall tillämpas även vid ränteberäkning finns
i 23 kap. 1 §.
Kostnadsränta vid indrivning m.m.
Låg kostnadsränta, alltså en räntesats som motsvarar basräntan, tas ut på
skattebelopp som lämnats för indrivning. Att ett belopp anses ha lämnats för
indrivning när det har registrerats i utsökningsregistret framgår av 2 kap.
30 § tredje stycket utsökningsbalken. Den låga kostnadsräntan skall också
tas ut för skatt som omfattas av ett beslut som lämnats till kronofogdemyn-
digheten för verkställighet enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter. Ränta beräknas fr.o.m. dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret.
Påförande av kostnadsränta m.m.
10§
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I första stycket anges när kostnadsräntan skall påföras den skattskyldige.
Det skall ske varje månad. Bestämmelsen medför sålunda en beräkning av
ränta på ränta.
Att kostnadsränta inte skall beräknas efter den dag betalning skett eller
skattefordringen preskriberats följer av andra stycket.
Befrielse från kostnadsränta
11 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse som ger skattemyndigheten möjlighet
att helt eller delvis befria den skattskyldige från skyldigheten att betala
kostnadsränta. Paragrafen ersätter 27 § 4 mom., 27 a §, 32 a §, 49 § 5 mom.
och 58 § 6 mom. UBL, 13 § femte stycket, 14 § sista stycket och 28 § sista
stycket USAL samt 16 kap. 7 § fjärde stycket och 14 § ML. Motiven bakom
bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 13.3.
40 Riksdagen 1996/97. 1 sami. Nr 100. Del 1
625
Möjlighet finns alltså att i vissa fall efterge eller underlåta att påföra en Prop. 1996/97:100
kostnadsränta. Denna möjlighet avses främst gälla betalningsskyldiga som Del 1
inte har löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör i första hand grundas
på omständigheter som rör den betalningsskyldiges person. Som exempel
på en sådan omständighet kan nämnas sjukdom och med sjukdom jämförba-
ra förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte kunnat fullgöras
av den betalningsskyldige själv eller annan som han kunnat anlita. Det kan
också vara fråga om något annat förhållande som den betalningsskyldige
inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att betalningsskyldigheten
fullgörs så snart det förhållande som orsakat förseningen upphört.
I en befrielsesituation kan det dessutom finnas anledning att väga in hur
den skattskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid omstän-
digheterna i det enskilda fallet som bör avgöra om befrielse skall medges.
Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid exempelvis
sjukdom eller olyckshändelse.
Kostnadsränta bör inte heller tas ut om en betalning inte kunnat
registreras på skattemyndighetens särskilda konto i rätt tid på grund av något
förhållande som skattemyndigheten har ansvar för.
Som befrielsegrund kan undantagsvis också betraktas det förhållandet att
ett betalningsinstitut som anlitats för inbetalningen inte på normalt sätt
kunnat överföra betalningen till skattemyndighetens konto, även om detta
i och för sig bör ses som en fråga mellan den skattskyldige och betalningsin-
stitutet.
På inrådan av Lagrådet har bestämmelsen i 12 § i det remitterade förslaget
flyttas fram till 15 § som därefter betecknas 14 §. Paragraferna 13, 14 , 16
och 17 i det remitterade förslaget betecknas 12, 13, 15 respektive 16.
12 §
Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen. I första meningen finns
bestämmelserna om när intäktsränta skall lämnas. Utgångspunkten för
ränteberäkningen är, förutom vad som anges i paragrafen, också ställningen
på skattekontot (jfr 2 § första stycket). I paragrafens andra mening anges
utgångspunkten för ränteberäkningen i omprövnings- och överklagandefall.
Undantag från bestämmelserna finns i 13 §. Bestämmelser om basräntan
finns i 3 §.
En avrundningsregel som blir tillämplig vid ränteberäkningen finns i
23 kap. 1 §.
13 §
Första stycket innehåller två undantag från huvudregeln i 12 § när det gäller
intäktsränta. Punkt 1 omfattar skatt som skall betalas tillbaka på grund av
nedsättning enligt 11 kap. 13 § eller ett beslut om slutlig skatt. Med beslut
om slutlig skatt i detta sammanhang avses såväl grundläggande beslut, som
omprövningsbeslut och beslut av domstol. Punkt 2 tar sikte på förtida
626
återbetalning av preliminär skatt. Kompletterande bestämmelser till första Prop. 1996/97:100
stycket finns i 16 §. Del 1
I andra stycket finns ytterligare ett undantag från huvudregeln i 12 § som
tar sikte på överskjutande ingående mervärdesskatt.
I förhållande till det remitterade förslaget har endast redaktionella
ändringar gjorts.
74$
1 paragrafen anges att även intäktsräntan skall bestämmas med utgångspunkt
i basräntan. Bestämmelsen ersätter tillsammans med 3, 13 och 14 §§
nuvarande regler om ö-skatteränta i 69 § 1 mom. UBL samt restitutionsränta
i 69 § 2 mom. UBL, 24 § USAL och 16 kap. 15 § ML.
I paragrafen anges också när intäktsräntan skall tillgodoföras den skatt-
skyldige. Det skall ske månatligen. Bestämmelsen medför sålunda en
beräkning av ränta på ränta.
15 §
1 paragrafen anges vad som skall gälla om ett beslut som legat till grund för
ränteberäkningen ändras. Då skall ränteberäkningen göras om.
Paragrafen ersätter bl.a. 27 § 3 mom. tredje stycket, 69 § 1 mom. femte
stycket och 69 § 2 mom. UBL.
Paragrafen blir tillämplig även om den skattskyldige har fått anstånd
enligt 17 kap. 2 § och yrkandet om omprövning eller överklagandet har
bifallits. Bestämmelserna ersätter i den delen 49 § 4 mom. tredje stycket
UBL, 13 § fjärde stycket USAL och 16 kap. 13 § ML.
76$
Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 4, 5, 7 och 13 §§. De
blir tillämpliga vid beräkning av både kostnadsränta och intäktsränta om den
12 februari är en lördag eller en söndag och vid beräkning av kostnadsränta
om den 3 maj är en lördag eller en söndag. I dessa fall skall ränteberäkning-
en ske fr.o.m. närmast följande tisdag.
I förhållande till det remitterade förslaget har hänvisningen till 8 §
slopats. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.
20 kap. Indrivning
7$
Bestämmelser om indrivning finns för närvarande i bl.a. 59 § första stycket
UBL, 28 a § första och andra meningarna USAL och 16 kap. 16 § första
stycket ML. Förevarande paragraf ersätter nu nämnda bestämmelser.
I första stycket anges huvudregeln om när en skattefordran skall lämnas
627
för indrivning. När det gäller sådana sattskyldiga som är skyldiga att lämna
skattedeklaration eller som utan att vara skyldiga att lämna sådan deklara-
tion har F-skattsedel skall, enligt punkt 1, en skattefordran lämnas for
indrivning först när den uppgår till minst 10 000 kr. I övriga fall skall en
skattefordran lämnas för indrivning när den uppgår till minst 500 kr. Detta
anges i punkt 2.
I första stycket ges möjlighet att underlåta att begära indrivning om
särskilda skäl talar mot en sådan begäran. Exempel på detta är det fallet att
den skattskyldige har ansökt om anstånd med betalningen av skatten och
skattemyndigheten ännu inte har hunnit besluta i anståndsfrågan, men det
finns skäl som talar för att anstånd kan komma att medges.
I andra stycket finns en regel som kompletterar första stycket. Den är
tillämplig på skattskyldiga som avses i första stycket 1, när skattefordringen
understiger 10 000 kr men uppgår till minst 500 kr. Om ett sådant belopp
varit obetalt under en längre tid skall det lämnas för indrivning. Vad som
menas med längre tid anges inte här. Avsikten är att föreskrift om detta skall
kunna meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
En utgångspunkt bör dock vara att tiden i vart fall inte bör vara längre än
sex månader.
Beloppsgränsema avviker delvis från vad utredningen föreslagit. Skälen
för de gränser som valts anges i avsnitt 14.2.
2§
I paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, finns en regel
som kompletterar 1 §. Den ger skattemyndigheten möjlighet att i ett par
särskilt angivna fall, eller om det annars finns särskilda skäl, begära
indrivning även om villkoren för indrivning enligt 1 § inte är uppfyllda (s.k.
snabbrestföring).
Som exempel på särskilda skäl att begära indrivning utan att förutsätt-
ningarna enligt 1 § är uppfyllda kan nämnas det fallet att en skattskyldig
systematiskt utnyttjar beloppsgränsema för att skaffa sig kredit. Ett annat
exempel är fall där det är fara i dröjsmål därför att den skattskyldige är i färd
med att göra sina tillgångar oåtkomliga för exekution.
3§
I paragrafen finns en bestämmelse om att den skattskyldige skall uppmanas
att betala en skattefordran innan den lämnas för indrivning. Skattemyndighe-
ten har emellertid möjlighet att begära indrivning utan att först sända ut en
betalningsuppmaning om det finns särskilda skäl. De skäl som åsyftas är i
huvudsak samma skäl som kan föranleda snabbrestföring enligt 2 §.
4§
I första stycket finns en hänvisning till bestämmelserna om indrivning i
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
I andra stycket anges att vid indrivning får verkställighet enligt utsök-
ningsbalken ske. Det innebär att verkställighet får ske utan föregående dom.
Av bestämmelsen följer att överlämnandet av ett underskott på ett skatte-
Prop. 1996/97:100
Del 1
628
konto för indrivning är att anse som exekutionstitel i fråga om det överläm-
nade beloppet.
Motsvarande bestämmelser finns nu i 59 § andra stycket UBL, 28 a §
USAL och 16 kap. 16 § andra stycket ML.
I paragrafen hänvisas beträffande tidpunkten när ansökan om verkställighet
skall anses gjord till bestämmelserna i 2 kap 30 § tredje stycket utsöknings-
balken. Där föreskrivs att ansökan skall anses gjord när indrivningsuppdra-
get har förts in i exekutionsväsendets system för automatisk databehandling
och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. Ansökningar om
verkställighet i allmänt mål görs vanligen hos Riksskatteverket på medium
för automatisk databehandling. När indrivning begärs enligt särskilda
bestämmelser direkt hos en kronofogdemyndighet som är behörig att pröva
frågan om utmätning, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har
kommit in till myndigheten. Den senare bestämmelsen har tillkommit med
tanke på fall där saken är så brådskande att de vanliga rutinerna för
överlämnande för indrivning inte kan användas.
Tidpunkten är av betydelse bl.a. vid beräkningen av ränta och preskrip-
tionstid.
Prop. 1996/97:100
Del 1
Genom bestämmelsen i första stycket klargörs att begäran om indrivning
omfattar också den ränta som belöper på det belopp som skattemyndigheten
lämnat över for indrivning.
I andra stycket anges att det är kronofogdemyndigheten som skall
beräkna räntan på skattebeloppet för tiden efter det att beloppet har lämnats
för indrivning. Av detta följer inte med nödvändighet att räntan beräknas i
exekutionsväsendets ADB-system. En annan möjlighet är att den beräknas
i skattekontosystemet och att uppgifterna överförs därifrån till kronofogde-
myndigheten (jfr avsnitt 14.4). Av bestämmelsen följer dock att det är
kronofogdemyndigheten som ansvarar för att beräkningen av ränta för tiden
efter överlämnandet för indrivning är riktig.
I tredje stycket finns en hänvisning till bestämmelserna i 19 kap. 2, 3,
9 och 10 §§ om hur räntan skall beräknas sedan skattefordringen har
överlämnats for indrivning.
7§
Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 59 § tredje stycket UBL, 28 a §
andra stycket USAL och 16 kap. 16 § fjärde stycket ML.
629
Prop. 1996/97:100
Del 1
På grund av bestämmelserna i 1 kap. 4 första stycket gäller allt vad som sägs
i detta kapitel om skatt och skattskyldig också avgift och avgiftsskyldig.
Detsamma gäller i fråga om ränta, skattetillägg och förseningsavgift och den
som är skyldig att betala räntan, skattetillägget eller avgifterna.
Att begreppet arbetsgivaravgift också omfattar sådan särskild löneskatt
och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 §
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
respektive 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift framgår av 1 kap.
3 §•
1 kapitlet har de frister for omprövning av ett beslut om arbetsgivarav-
gifter och skatt som nu gäller enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare respektive uppbördslagen ersatts med de regler som gäller for
omprövning av beslut om mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen.
Paragrafen innehåller lagens huvudregel om omprövning. Paragrafen
ersätter 84 § första-tredje styckena UBL, 50 § USAL samt 15 kap. 3 § första
och andra styckena ML. I förhållande till mervärdesskattelagen är andra
stycket nytt. Någon motsvarighet till 84 § fjärde stycket UBL behövs inte,
eftersom det ytterligare belopp som skall betalas skall hanteras på samma
sätt som annan skatt, dvs. registreras på skattekontot enligt 3 kap. 5 §.
2§
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Genom paragrafen begränsas tillämpningsområdet for bestämmelserna
i förevarande kapitel. När det gäller ändring av ett beslut rörande preliminär
skatt på grund av att den skattskyldige har fått ändrade inkomstförhållanden
krävs sålunda att ändringen skall avse belopp som är betydande med hänsyn
till den skattskyldiges förhållanden eller att det annars skall finnas särskilda
skäl för ändring. Angående lokutionen "betydande med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden" se kommentaren till 10 kap. 1 §.
Om den skattskyldige inte är nöjd med ett beslut om ändring av
preliminär skatt gäller däremot bestämmelserna om omprövning i förevaran-
de kapitel. Bestämmelserna om omprövning gäller också i det fall ett beslut
behöver ändras på grund av en felräkning eller något annat misstag.
Första stycket innehåller ett förbud mot omprövning av förvaltnings-
domstols avgörande. Det motsvarar 85 § UBL, 51 § andra stycket USAL
och 15 kap. 3 § tredje stycket ML.
I andra stycket finns ett undantag från första stycket for det fall att
Regeringsrätten har ändrat rättstillämpningen i den aktuella frågan. Det
ersätter 88 § UBL, 56 § USAL och 15 kap. 7 § ML.
630
Prop. 1996/97:100
Del 1
4§
Paragrafen anger hur och när en begäran om omprövning skall göras hos
skattemyndigheten. Paragrafen motsvarar 86 § första och andra styckena
UBL, 52 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 4 § ML.
Begreppet uppbördsår används inte i skattebetalningslagen. Den tidsfrist
inom vilken omprövning får ske har i stället knutits an till det kalenderår
under vilket beskattningsåret har gått ut.
När det gäller sådan skatt som fastställs enligt bestämmelserna i
taxeringslagen är beskattningsåret det kalenderår som närmast föregått
taxeringsåret eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår
(brutet räkenskapsår), det räkenskapsår som gått ut närmast före taxerings-
året. Detta innebär att den föreslagna omprövningsfristen kommer att
överensstämma med den som gäller enligt 4 kap. 9 § TL. Detta gäller även
för mervärdesskatt.
När det gäller innehållen skatt och arbetsgivaravgifter motsvarar termen
beskattningsår, såvitt gäller innehållen skatt, inkomståret och såvitt gäller
arbetsgivaravgifter det kalenderår för vilket socialavgifter skall betalas, dvs.
det år som nu betecknas utgiftsår (se även kommentarerna till 1 kap. 6 §).
I paragrafen anges en kortare omprövningsffist för vissa typer av beslut. Den
ersätter 86 § tredje stycket UBL och 53 § USAL. Paragrafens tillämpnings-
område har utsträckts till att gälla samtliga typer av anståndsbeslut. Den
gäller sålunda också i fråga om beslut om anstånd med betalning av
mervärdesskatt.
I förhållande till utredningsförslaget har, efter påpekande av Riksskatte-
verket i remissvaret, en redaktionell ändring gjorts i punkten 4.
Om den skattskyldige inom den tid som anges i 4 eller 5 § har gett in
skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än
den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet
ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart sändas över till den skattemyn-
dighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till
myndigheten eller domstolen. Detta framgår av 2 kap. 6 §.
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande för det fall en begäran
om omprövning inte är behörigen undertecknad. Den ersätter 87 § UBL,
54 § USAL och 15 kap. 6 § ML.
7§
Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning
av beslut om skattetillägg. Den motsvarar 55 § USAL och 18 kap. 7 § andra
stycket första meningen ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även
skattetillägg i fråga om skatteavdrag.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
631
8§
I paragrafen anges tidsfristen för omprövning på initiativ av skattemyn-
digheten. Den ersätter 89 § UBL, 57 § första och andra styckena USAL
samt 15 kap. 8 § ML.
Den föreslagna bestämmelsen är mer generös mot den skattskyldige än
de nuvarande. Omprövning till den skattskyldiges fördel får ske utan
tidsbegränsning så snart det av för skattemyndigheten tillgängligt material
framgår att skattemyndigheten har meddelat ett felaktigt beskattningsbeslut
för den skattskyldige. Bestämmelsen blir tillämplig bl.a. när
- slutlig skatt har fastställts till ett för högt belopp,
- tillgodoräknande enligt 11 kap. 16 § skett med ett för lågt belopp,
- det finns annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans
skattebesked,
- det finns en felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för
arbetstagares skatt,
- belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för egenavgifter
har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst,
- det föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en allmän
förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av
skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod eller för någon annan
skattskyldig,
- ett belopp som har räknats in i underlaget för arbetsgivaravgifter har
ansetts inte utgöra inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst.
Med hänsyn till den nu aktuella bestämmelsens vida tillämpningsområde
har det inte ansetts finns något behov i lagen av en särskild bestämmelse om
tidsfrist för omprövning av beslut om skattetillägg motsvarande den som nu
finns i fråga om avgiftstillägg i 57 § tredje stycket USAL. Förevarande
paragraf skall alltså kunna tillämpas även när det gäller skattetillägg som har
sin grund i en felaktig redovisning av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller
mervärdesskatt.
Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning
till den skattskyldiges nackdel. Den ersätter 90 § UBL, 58 § första och
tredje styckena USAL samt 15 kap. 9 § ML.
Någon motsvarighet till bestämmelsen i 58 § andra stycket USAL har inte
tagits med, eftersom den berett skattemyndigheterna stora bekymmer. Detta
illustreras av följande exempel.
Enligt 5 § USAL kan arbetsgivare hos skattemyndigheten göra en fram-
ställning om en jämkning av förmånsvärdet av bl.a. fri bil. Den ojämförligt
vanligast förekommande jämkningsorsaken är "omfattande tjänsteköming",
dvs. fall där arbetsgivaren som underlag för beräkning av såväl skatteavdrag
som arbetsgivaravgifter får bestämma förmånsvärdet till endast 50 eller 70
% av fullt värde beroende på antalet beräknade körda mil i tjänsten.
Prop. 1996/97:100
Del 1
632
De flesta arbetsgivare som gör gällande att deras arbetstagares tjänstekör-
ning kommer att uppgå till det antal mil som fordras för en jämkning av
förmånsvärdet får begärd jämkning, eftersom skattemyndigheterna vid
denna tid har svårt att motbevisa deras påstående. Inte sällan kan emellertid
skattemyndigheten mot slutet av året eller efter årets utgång vid en kontroll
av körjoumal, reseräkningar o.d. konstatera att stipulerat milantal inte alls
uppnåtts. Detta medför att arbetstagaren beskattas för fullt förmånsvärde vid
inkomsttaxeringen och att detta värde läggs till grund för beräkningen av
pensionsgrundande inkomst. Arbetstagaren får alltså en förmån som inte
motsvaras av de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren betalat och dessutom
i regel en kvarstående skatt.
Trots att det i efterhand kan konstateras att de uppgifter om tjänstekör-
ningen som arbetsgivaren lämnat visat sig vara felaktiga kan skatte-
myndigheten enligt nuvarande bestämmelser i 58 § andra stycket USAL i
regel inte ompröva sitt jämkningsbeslut. Det är endast i undantagsfall som
skattemyndigheten kan visa ond tro hos arbetsgivaren vid tiden för dennes
begäran om ett jämkat förmånsvärde.
10§
Paragrafen är en inledning till bestämmelserna om efterbeskattning. Den
ersätter 91 § UBL, 59 § USAL och 15 kap. 10 § ML.
11 och 12 §§
I paragraferna anges när efterbeskattning får ske. De ersätter 92 § UBL, 60
och 61 §§ USAL samt 15 kap. 11 § ML.
Någon direkt motsvarighet till bestämmelserna i 92 § 2 och 3 UBL har
inte tagits med. Sådana brister i redovisningen av skatteavdrag avses falla
inom tillämpningsområdet för 11 § 1. Detta innebär i sin tur att efterbeskatt-
ning får ske så snart arbetsgivaren inte i skattedeklarationen har redovisat
den ersättning, ränta eller utdelning från vilken han är skyldig att göra
skatteavdrag och inte heller det skatteavdrag han varit skyldig att göra. Det
har sålunda i detta sammanhang ingen betydelse om arbetsgivaren har gjort
skatteavdrag eller inte.
I förhållande till utredningsförslaget har 12 § 2, efter påpekande från
Riksskatteverket i remissvaret, slopats. Bestämmelsen fyller inte någon
funktion eftersom det inte längre är avgörande för avgiffsskyldigheten att
ersättningen hos mottagaren skall hänföras till inkomst av anställning. Det
som nu, efter den s.k. F-skattereformen, är avgörande är att mottagaren av
ersättningen har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt.
13 §
I paragrafens två första stycken anges bl.a att en förutsättning för efterbe-
skattning är att den avser belopp av någon betydelse. Föreskrifterna mot-
svarar 93 § UBL, 62 § USAL och 15 kap. 12 § ML. Någon motsvarighet till
bestämmelsen i 62 § andra stycket USAL har emellertid inte tagits med (se
Prop. 1996/97:100
Del 1
633
kommentaren till 9 §). Prop. 1996/97:100
Föreskriften i tredje stycket har i enlighet med Lagrådets yttrande, Del 1
hämtats från lagrådsremissens förslag till 15 kap 10 §. Föreskriften innebär
att ett beslut om efterbeskattning inte får avse enbart skattetillägg eller
förseningsavgift utom när en felräkning, felskrivning eller något annat
uppenbart förbiseende skall rättas. Bestämmelsen motsvarar 18 kap. 12 §
ML. Den har utvidgats till att gälla även skatteavdrag och arbetsgivaravgif-
ter.
74
1 paragrafen anges den tidsfrist inom vilken beslut om efterbeskattning skall
meddelas. Den ersätter 94 § första stycket UBL, 63 § USAL och 15 kap.
13 § ML.
När det gäller tidsfristen for efterbeskattning hänvisas till kommentarerna
till 4 §.
15 §
I första stycket anges en särskild tidsfrist för efterbeskattning i det fall när
en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en
allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning
av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod eller för någon
annan skattskyldig. Stycket ersätter 64 § första stycket USAL och 15 kap.
14 § första stycket ML.
I förhållande till utredningsförslaget har en följdändring till ändringen i
12 § gjorts i första stycket (se kommentaren till 12 §).
I andra stycket anges vad som skall gälla om en skattskyldig beviljats
anstånd med skattebetalningen. Bestämmelsen ersätter 94 § tredje stycket
UBL.
16§
Paragrafen anger en särskild tidsfrist för efterbeskattning på grund av oriktig
uppgift i omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av
skatt.
Paragrafen ersätter 64 § andra stycket USAL och 15 kap. 14 § andra
stycket ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.
I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
17§
I paragrafen anges vad som gäller om den skattskyldige har avlidit. Den
ersätter 94 § fjärde stycket UBL, 64 § tredje stycket USAL och 15 kap. 15 §
ML.
18 §
Paragrafen anger ett undantag från den normala tidsfristen när det gäller
efterbeskattning i samband med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen
634
ersätter 65 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 16§förstaoch Prop. 1996/97:100
andra styckena ML. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla även Del 1
skatteavdrag.
I9§
I paragrafen anges den tidsfrist som gäller för efterbeskattning i samband
med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen ersätter 65 § tredje och fjärde
styckena USAL samt 15 kap. 16 § tredje stycket och 17 § ML. Bestämmel-
sen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.
20 §
Genom paragrafen utvidgas tillämpningsområdet för 18 och 19 §§ till att
gälla även när en juridisk person företräds av någon mot vilken det har
företagits sådan åtgärd som avses i nämnda paragrafer. Den ersätter 66 §
USAL och 15 kap. 18 § ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även
skatteavdrag.
1 kapitlet har de frister för överklagande av ett beslut om arbetsgivaravgifter
och skatt som nu gäller enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare respektive uppbördslagen ersatts med de regler som gäller for
överklagande av beslut om mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen.
1§
Paragrafen motsvarar 2 § i utredningens förslag.
I paragrafen anges att andra beslut än de som anges i 2 § får överklagas
och var dessa beslut skall överklagas. I paragrafen anges också vilka som
har rätt att överklaga ett beslut enligt lagen och hur överklagandet av ett
beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter skall ske. Den ersätter 96 § UBL
och 68 § USAL samt i vissa delar 20 kap. 1 § ML. Bestämmelserna innebär
bl.a. att beslut som fattats av Riksskatteverket och som får överklagas skall
överklagas hos länsrätten. Ett sådant överklagande skall enligt 14 § andra
stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar göras hos
Länsrätten i Stockholms län. Vad gäller befrielseärenden enligt 13 kap. 1 §
skall dock överklagande ske hos regeringen.
Ett antal av de beslut som skattemyndigheten tidigare fattade enligt
mervärdesskattelagen kommer nu att beslutas med stöd av skattebetalnings-
lagen. Det gäller exempelvis beslut om s.k. enmansredovisning (nuvarande
6 kap. 2 § ML), redovisningsperiod (nuvarande 14 kap. 8 § ML) samt god-
kännande av representant for utländsk företagare och säkerhet i sådana fall
(nuvarande 22 kap. 6 § ML). Dessa beslut överklagades tidigare hos
Riksskatteverket. Genom den nya lydelsen av 20 kap. 1 § ML och 22 kap.
2 § skattebetalningslagen kommer de nu att överklagas hos länsrätten.
635
I skattebetalningslagen kommer huvudregeln för redovisning av flera Prop. 1996/97:100
verksamheter vara att den skall ske gemensamt. Beslut rörande detta Del 1
överklagas i dag hos Riksskatteverket (nuvarande 13 kap. 2 § ML). Beslut
om hur redovisning skall göras kommer i fortsättningen att överklagas till
länsrätten. Detsamma gäller beslut om uppdelning av inbetalning av skatt
(nuvarande 16 kap. 2 § ML) som i dag överklagas till Riksskatteverket. I
skattebetalningslagen behandlas denna fråga som en fråga om anstånd och
anståndsbeslut överklagas hos länsrätten.
Att ett överklagande skall vara skriftligt framgår av 3 § förvaltningspro-
cesslagen (1971:291).
I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts.
2§
Paragrafen motsvarar 1 § i utredningens förslag.
I paragrafen anges vilka beslut som inte får överklagas. Den gäller i fråga
om beslut om befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 5 kap.
11 § första stycket, skatterevision enligt 14 kap. 7 §, anstånd enligt 17 kap.
6 § med betalning av skatt och föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 §.
Paragrafen ersätter 97 § och 99 § 2 mom. UBL, 69 § USAL samt 20 kap.
3 § ML.
I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts.
3§
Paragrafen innehåller huvudregeln om inom vilken tid ett överklagande skall
ske. Den ersätter 98 § första och fjärde styckena UBL, 70 § första och fjärde
styckena USAL samt 20 kap. 4 § första och andra styckena ML.
När det gäller tidsfristen för överklagande hänvisas till kommentarerna
till 21 kap. 5 §.
4§
Paragrafen innehåller en bestämmelse om vissa undantag från den tidsfrist
för överklagande som gäller enligt 3 §. Den ersätter 98 § andra stycket UBL
och 70 § andra stycket USAL.
I förhållande till utredningsförslaget har, efter påpekande av Riksskatte-
verket i remissvaret, en redaktionell ändring gjorts i punkten 4.
5§
Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om överklagande av
skattetillägg. Den ersätter 71 § USAL och 18 kap. 7 § andra stycket första
meningen ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skattetillägg
på grund av felaktig redovisning av skatteavdrag.
636
Prop. 1996/97:100
Del 1
Första stycket innehåller en hänvisning till de förfaranderegler som gäller
vid överklagande enligt taxeringslagen. Bestämmelsen ersätter 99 § 1 mom.
UBL, 72 § första stycket USAL samt 20 kap. 5-7 §§ ML.
Andra stycket innehåller också en hänvisning till taxeringslagen. I detta
fall gäller det överklagande av debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut.
Bestämmelsen motsvarar 98 § tredje stycket UBL.
7§
Paragrafen reglerar de tidsfrister som gäller för överklagande av Riksskatte-
verket. Den ersätter 100 § första och andra styckena UBL, 73 § USAL samt
20 kap. 8 § första och andra styckena ML.
8§
Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om talan om skattetillägg.
Den ersätter 75 § USAL och 20 kap. 8 § tredje stycket ML. Bestämmelsen
har utvidgats till att gälla även beslut om skattetillägg som har sin grund i ett
felaktigt skatteavdrag och förseningsavgift.
9§
Första stycket innehåller en bestämmelse om att Riksskatteverket får hos
länsrätten framställa yrkande om arbetsgivares skyldighet att betala
skatteavdrag. Detsamma gäller i fråga om arbetsgivares skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter och skattskyldigs skyldighet att betala mervärdesskatt.
Den ersätter 74 § första stycket USAL. När det gäller mervärdesskatt är be-
stämmelsen ny. Första stycket är avsett att tillämpas om skattemyndigheten
inte har fattat något beslut om betalningsskyldighet.
Andra stycket innehåller vissa förfaranderegler när det gäller skattetill-
lägg. De ersätter 44 § andra stycket USAL.
Någon motsvarighet till bestämmelsen i 44 § första stycket USAL har inte
ansetts vara nödvändig och har därför inte tagits med i skattebetalningsla-
gen. Någon ändring i sak är inte åsyftad.
Lagrådet har ifrågasatt om det är en lämplig ordning att låta sådana
framställningar som anges i paragrafen göras hos länsrätten. Enligt Lagrådet
bör ett annat system övervägas för de fall då en skattemyndighet har
underlåtit att fatta beslut om skattskyldighet.
Enligt regeringens mening är det svårt att se någon ordning som skulle
tillgodose de praktiska behoven bättre än den som föreslagits i lagråds-
remissen. Att låta Riksskatteverket besluta som första instans skulle gå stick
i stäv med strävandena att renodla verkets roll som centralmyndighet, utan
löpande operativa arbetsuppgifter. Regeringen vidhåller därför sitt förslag.
637
10 §
I paragrafen anges vilka beslut meddelade av länsrätten som inte får
överklagas. Den gäller beslut enligt 9 kap. 3 § om hur kostnader skall
beräknas vid skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter samt
beslut om redovisning av arbetsgivaravgifter i särskild ordning enligt 10
kap. 12 §. Paragrafen ersätter 76 § första stycket USAL. Till skillnad från
vad som nu gäller skall länsrättens beslut i fråga om anstånd med att lämna
skattedeklaration enligt 10 kap. 24 § första stycket få överklagas. Det skall
emellertid i ett sådant fall krävas prövningstillstånd av kammarrätten (se
II § och kommentaren till den paragrafen). Redan i dag gäller att överkla-
gande av länsrättens beslut om anstånd med att lämna mervärdesskattedekla-
ration får prövas av kammarrätten endast efter prövningstillstånd.
I forhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts.
11 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. En smärre
redaktionell ändring har dock gjorts.
I paragrafen finns bestämmelser om att vissa beslut fattade av länsrätten
får prövas av kammarrätten endast efter prövningstillstånd. Paragrafen
ersätter 102 § UBL, 76 § andra stycket USAL och 20 kap. 9 § andra stycket
ML. Regleringen har utvidgats till att avse samtliga beslut som anges i 4 §
utom sådana som inte får överklagas enligt 10 §. Den gäller dessutom beslut
i fråga om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift eller ränta och
överföring av skatt till en annan stat.
72$
1 paragrafen finns en särskild bestämmelse om överklagande av länsrättens
eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter. Den
motsvarar 101 § andra stycket UBL.
13 §
Första stycket innehåller en hänvisning till förfarandebestämmelsema i
taxeringslagen för överklagande av länsrättens och kammmarrättens beslut
enligt denna lag. Den ersätter 101 § första stycket UBL, 77 § USAL och
20 kap. 9 § första stycket ML.
De angivna bestämmelserna i taxeringslagen gäller för alla som omfattas
av begreppet skattskyldig enligt skattebetalningslagen. De gäller sålunda
även för bl.a. arbetsgivare.
Prop. 1996/97:100
Del 1
638
23 kap. Övriga bestämmelser
1§
Paragrafen innehåller en avrundningsregel. Den gäller, på grund av 1 kap.
4 § första stycket, inte bara skatt utan också avgifter, ränta och särskilda
avgifter.
Paragrafen motsvarar såvitt avser skatt, avgift och ränta 22 § UBL,
skatteavdrag 39 § 1 a mom. fjärde stycket och 3 mom. andra meningen UBL
samt såvitt avser arbetsgivaravgifter 8 § andra meningen USAL och
hänvisningen till denna paragraf i 31 § samma lag. När det gäller mervär-
desskatt ersätter paragrafen 22 kap. 2 § ML.
Paragrafen avses gälla också vid beräkning av skattereduktion enligt 11
kap. 11 §.
2§
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Den ersätter 83 § UBL, 27 §
tredje stycket USAL samt vissa delar av 14 kap. 16 och 27 §§, 17 kap. 2 §
andra stycket och 6 § första stycket samt 22 kap. 8 § ML.
I förhållande till utredningsförslaget har i första stycket av redaktionella
skäl och i förtydligande syfte lagts till orden “ett landsting” (jfr 5 kap. 4 §).
Tillägget är dock inte nödvändigt eftersom det genom bestämmelsen i 1 kap.
3 § framgår att termer och uttryck som används i lagen har samma innebörd
som i bl.a. mervärdesskattelagen. I 1 kap. 16 § den lagen anges att med
kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen (1991:900).
I första stycket finns bestämmelser om en representant för enkelt bolag eller
partrederi. Syftet med bestämmelserna är att underlätta redovisningen och
betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som
kan hänföras till sådan verksamhet som bedrivs genom ett enkelt bolag eller
ett partrederi. Paragrafen ersätter 6 kap. 2 § andra meningen ML.
Tillämpningsområdet har emellertid utvidgats till att avse även avdragen
skatt och arbetsgivaravgifter.
Bestämmelsen i första stycket är inte avsedd att ändra skyldigheten att
redovisa och betala den aktuella skatten i de fall representanten inte fullgör
sina åtaganden. Om den som delägarna har valt som representant inte
redovisar eller betalar in redovisade belopp skall skattemyndigheten, som
i dag när någon representant inte har valts, ha möjlighet att kräva att de
andra delägarna redovisar och betalar sina delar av skatten. Dessa skall
också vara betalningsskyldiga för eventuella förseningsavgifter eller
Prop. 1996/97:100
Del 1
639
skattetillägg som påförs på grund av en för sen resp, oriktig redovisning.
Detta anges i andra stycket.
I förhållande till utredningens förslag har bestämmelsen i första stycket
utvidgats till att gälla även skattebetalningen. Denna utvidgning är också
grund för andra stycket som saknar motsvarighet i utredningsförslaget.
4§
I paragrafen anges att en utländsk företagare som är mervärdesskattskyldig
skall företrädas av en av skattemyndigheten godkänd representant här i
landet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 6 § ML.
5§
I paragrafen finns en hänvisning till bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter om vem som är behörig företrädare
för olika rättssubjekt. Paragrafen ersätter 14 kap. 18 § ML.
6§
I paragrafen finns bestämmelser om behörighet att lämna uppgift. Paragra-
fen motsvarar 22 kap. 7 § ML men har utsträckts till att gälla generellt vid
tillämpningen av skattebetalningslagen.
7§
I paragrafen anges att en begäran om omprövning eller ett överklagande av
ett beslut om skatt eller av ett taxeringsbeslut inte inverkar på skyldigheten
att betala den skatt som beslutet gäller. Motsvarande bestämmelser finns nu
i 103 § första stycket UBL, 78 § första stycket USAL och 16 kap. 16 §
tredje stycket ML.
8§
Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut som fattats
med stöd av lagen. Den ersätter 103 § andra stycket UBL och 78 § tredje
stycket USAL.
Prop. 1996/97:100
Del 1
640
Prop. 1996/97:100
Del 1
9§
I paragrafen anges genom en hänvisning till 4 kap. 13 § lagen om självde-
klaration och kontrolluppgifter hur länge handlingar som avlämnats eller
tillhandahållits enligt lagen skall förvaras.
Paragrafen ersätter 73 § andra stycket UBL och 17 kap. 1 § andra stycket
ML. I forhållande till den sist nämnda bestämmelsen har förvaringstiden
ändrats.
Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 november 1997. Den
nya lagen skall enligt huvudregeln gälla i fråga om skatt på grund av 1999
och senare års taxeringar. Detta framgår av punkt 1 c. 1 punkterna 1 a och
1 b finns undantag från huvudregeln.
När det gäller F-skatt och särskild A-skatt skall den nya lagen tillämpas
redan på skatt som avser inkomståret 1998. Detta anges i punkt 1 a.
När det gäller skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som
skall redovisas i en skattedeklaration skall den nya lagen tillämpas första
gången på skatt som avser redovisningsperioden januari 1998. Detta anges
i punkt 1 b.
Punkt 2 har införts på inrådan av Lagrådet. Av bestämmelsen framgår att
en F-skattsedel för inkomståret 1998 automatiskt kan utfärdas for den som
vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel enligt uppbördslagen.
Vid debiteringen av F-skatt och särskild A-skatt for inkomståret 1998 kan
bestämmelserna om en schablondebitering i 6 kap. 1 och 2 §§ den nya lagen
inte tillämpas fullt ut. Det behövs en särskild övergångsregel som anger
vilken skatt som beräkningen skall grundas på. En sådan regel har tagits in
i punkt 3.
En särskild övergångsregel behövs också för det fallet att en skattskyldig,
som har en skatteskuld debiterad enligt bestämmelserna i uppbördslagen,
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskatte-
lagen, har rätt till en återbetalning av skatt enligt bestämmelserna i 18 kap.
1-4 §§ den nya lagen. Då har den skattskyldige rätt att få tillbaka bara vad
som överstiger skulden inklusive ränta och avgift som är hänförlig till
skulden. Detta anges i punkt 4.
När den nya lagen träder i kraft upphör de lagar som den nya lagstiftning-
en är avsedd att ersätta att gälla. Uppbördslagen skall emellertid fortfarande
tillämpas i fråga om skatt, inklusive arbetsgivaransvar och ställföreträdaran-
svar, avseende 1998 och tidigare års taxeringar och lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall tillämpas i fråga om avgifter for
utgiftsåret 1997 och tidigare år. Detta anges i punkt 5. Efter föredragningen
i Lagrådet har punkten förtydligats genom att det uttryckligen anges att
uppbördslagens bestämmelser även gäller kvarstående och tillkommande
skatt avseende 1998 eller tidiare års taxeringar. Undantag från bestämmel-
serna i punkt 5 finns i punkterna 7 och 8.
41 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 1
641
När det gäller skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall Prop. 1996/97:100
bestämmelser om särskild skattetabell motsvarande dem som nu finns i 4 §
2 mom. UBL gälla till utgången av 1998. Detta framgår av punkt 6. I
förhållande till lagrådsremissens förslag har bestämmelsen om skatteavdrag
från kontant arbetsmarknadsstöd slopats med hänsyn till det förslag som
lagts fram i prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshets-
försäkring.
Arbetsgivarnas medverkan vid uppbörden av kvarstående skatt sker sista
gången i fråga om kvarstående skatt på grund av 1996 års taxering. Detta
anges i punkt 7. Kvarstånde skatt enligt 1997 och 1998 års taxeringar skall
betalas av den skattskyldige själv enligt bestämmelserna om sådana
inbetalningar i uppbördslagen.
Om någon har rätt till återbetalning av skatt eller avgift enligt uppbördsla-
gen eller lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare efter det att
den nya lagen har trätt i kraft skall återbetalningen kunna begränsas även på
grund av en skatteskuld enligt den nya lagen. Bestämmelser om detta finns
i punkt 8.
I punkt 9 föreskrivs att de nya bestämmelserna om företrädaransvar i 12
kap. skall gälla även i fråga om tidigare uppkomna fordringar som omfattas
av ställföreträdaransvar enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, lagen om mervärdeskatt och mervärdesskat-
telagen. Äldre bestämmmelser skall dock gälla för mål som anhängiggjorts
före utgången av 1997.
I punkt 10 anges att reglerna i 14 kap. 3-7 §§ i den nya lagen skall
tillämpas även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt uppbördslagen,
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen om mervärde-
skatt och mervärdesskattelagen. Föreskriften innebär att de nya bestämmel-
serna om tredjemansrevision m.m. skall tillämpas från ikraftträdandet även
i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt de nämnda lagarna.
Den nya lagen ersätter 58 § UBL som inte har någon motsvarighet i
skattebetalningslagen. Någon ändring i sak av bestämmelserna om dröjs-
målsavgift föreslås inte. Den nya lagen blir tillämplig de fall där det hittills
har hänvisats till uppbördslagens föreskrifter om dröjsmålsavgift.
På inrådan av Lagrådet anges det uttryckligen i 1 § att lagen gäller även
tull. I 7 £ har till följd av detta gjorts ett motsvarande tillägg. I den
paragrafen har också, i förhållande till utredningens förslag, gjorts en
redaktionell ändring.
642
2/
Ändringarna i första stycket föranleds av att uppbördslagen har ersatts av
skattebetalningslagen och att skyldigheten att betala preliminär A-skatt
ersatts av en skyldighet att vidkännas skatteavdrag för betalning av den
preliminära skatten.
Tillägget i första stycket s föranleds av att vid utbetalning av ersättning
från en semesterkassa skall arbetsgivaravgifter betalas även om mottagaren
har F-skatt. Ändringen har motiverats i avsnitt 21.2. Se även 5 kap. 6 §
skattebetalningslagen.
I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring
föreslås också vissa ändringar i denna paragraf.
6§
Pensionsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån denna summa överstiger det
vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkningen av den
pensionsgrundande inkomsten bortses från nu nämnda inkomster i den mån
summan av dem överstiger 7,5 förhöjda basbelelopp. I förevarande paragraf
första och andra styckena regleras beräkningen av pensionspoäng för sådan
inkomst.
Den ändring som nu görs i första stycket innebär att i den mån den
pensionsgrundande inkomsten kommer från inkomst av annat förvärvsarbete
skall pensionspoäng tillgodoräknas endst för den andel av inkomsten för
vilken tilläggspensionsavgift är betald. Vid andelsberäkningen skall
inkomster som sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. undantas. Samma
procentuella andel skatter och avgifter som har betalats på hela inkomsten
oavsett hur hög denna har varit, skall användas vid tillgodoräknande av
pensionspoäng på den pensionsgrundande inkomsten.
Har exempelvis en försäkrad haft en inkomst av annat förvärvsarbete
motsvarande sju förhöjda basbelopp och slutligt bara betalat 50 % av de
skatter och avgifter som skulle ha betalats, får denne endast tillgodoräknas
pensionspoäng på 50 % av den inkomsten, dvs. den försäkrade får samma
pensionspoäng som den som haft en inkomst motsvarande tre och ett halvt
förhöjda basbelopp och betalat alla sina skatter och avgifter. Andelsberäk-
ningen görs således före det att det första basbeloppet räknas bort.
Förutom det förhållandet att någon pensionsgrundande inkomst inte
beräknas om summan av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete inte överstiger ett förhöjt basbelopp har ytterligare en
spärregel införts. Denna spärregel innebär att även om pensionsgrundande
inkomst beräknats och det vid den senaste tidpunkten för betalning av
tilläggspensionsavgift framkommer att den betalda delen av avgiften är så
låg att andelen av den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete
Prop. 1996/97:100
643
sammanräknad med inkomst av anställning inte "når upp" till ett förhöjt Prop. 1996/97:100
basbelopp skall inte någon pensionspoäng tillgodoräknas.
I första stycket har vidare den s.k. tvåårsregeln tagits bort. Denna regel
innebar att den försäkrade utan hinder av att någon avgiftsbetalning inte
skett skulle tillgodoräknas pensionspoäng för de båda år som föregått det år
då pension skulle börja utges. I de fall tilläggspension har börjat betalas ut
och det senare, vid avstämningstidpunkten, framkommer att den försäkrade
inte betalat sina skatter och avgifter året eller de två åren före det då denne
börjat uppbära pension kan sådan tilläggspensionen med stöd av 20 kap. 4 §
räknas om och det som betalats ut för mycket återkrävas.
I första stycket anges slutligen att pensionspoäng alltid skall tillgodoräk-
nas för pensionsgrundande inkomst som kommer från inkomst som
sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. Anledningen härtill är att den
försäkrade inte betalar någon tilläggspensionsavgift på denna typ av
inkomst.
För att den som tar ut pension under år 1998 eller under år 1999 alltjämt
skall få tillgodoräknas pensionspoäng för båda åren 1996 och 1997 eller
endast för året 1997, även om han inte till fullo erlagt sina tilläggspensions-
avgifter, stadgas i övergångsbestämmelsen att lagrummet alltjämt skall
tillämpas i den äldre lydelsen när det gäller pensionspoäng och avgift för år
1996 och 1997.
I paragrafen har ett tillägg gjorts som innebär att om den försäkrade brister
i betalningen och därigenom inte tillgodoräknas pensionspoäng skall denne
inte heller få något vårdår. En sådan situation kan uppstå om den försäkrade
betalar endast en sådan liten del av tilläggspensionsavgiften att den
pensionsgrundande inkomsten understiger ett förhöjt basbelopp.
2J
Ändringen i första stycket föranleds av att andra stycket har tagits bort.
Det borttagna andra stycket innebar att delningstalet skulle höjas om inte
pensionspoäng tillgodoräknades på grund av att tilläggspensionsavgiften
inte till fullo betalats. Detta har slopats för att det i det nya systemet skall
råda likhet mellan den som har låg inkomst och som betalar t.ex. en
tredjedel av sin tilläggspensionsavgift och då inte får pensionspoäng och den
som har hög inkomst och som betalar samma andel av sin tilläggspensions-
avgift och då tillgodoräknas pensionspoäng.
2§
Femte stycket har slopats med hänsyn till att förhandsbeskedsinstitutet i
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare inte fått någon mot-
svarighet i skattebetalningslagen.
Ändringarna i sjätte stycket föranleds av den ändrade terminologin, dvs.
att “F-skattesedel” har ersatts med “F-skattsedel”.
644
4§
I första stycket har i sista meningen stadgandet om eftergift tagits bort.
Detta stadgande har i stället införts i ett nytt tredje stycke. Ändringen är
endast redaktionell och någon ändring i sak är inte avsedd.
Ett nytt andra stycke har införts. I detta stycke anges att försäkringskas-
san skall besluta om återbetalning av för mycket utbetald tilläggspension om
pensionspoäng ändras på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetal-
ning.
1 det nya tredje stycket har stadgandet om eftergift införts. Eftergiften
avser krav på återbetalning såväl enligt första som andra stycket.
I det tidigare andra stycket som nu blivit ett fjärde stycke har tillagts att
försäkringskassan får göra avräkning vad gäller for mycket utbetald
tilläggspension.
Eftersom det inte längre är aktuellt att återkräva tilläggspensionsavgift
som inte har betalats vid avstämningstidpunkten har också i det nya fjärde
stycket meningen om avdrag för obetald avgift tagits bort.
I övergångsbestämmelsen stadgas att föreskriften om avdrag på ti 11 läggs-
pensionen alltjämt gäller i sin äldre lydelse när det gäller pensionspoäng och
avgift for år 1996 och 1997.
Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare ersätts av skattebetalningslagen och att termen avgiftstillägg
utmönstras och ersätts av det enhetliga begreppet skattetillägg i den nya la-
gen.
6J
Ändringen i första stycket har sin grund i att straffansvaret för underlåtenhet
att betala in skatt som innehållits för annan slopas, se avsnitt 24.1. Av-
kriminaliseringen rör inte bara skatt enligt skattebetalningslagen utan även
betalning av skatteavdrag enligt lagen om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.
Straffansvaret för underlåtenheten att fullgöra föreskriven skyldighet att
innehålla skatt för annan, dvs. göra skatteavdrag, har behållits. Som
brottsrubricering har valts skatteavdragsbrott. Straffvärdet är oförändrat
varför straffskalan, fängelse i högst ett år behålls.
Det kan ifrågasättas om inte den straffbara gärningen att inte göra före-
skrivet skatteavdrag skulle kunna inordnas i 7 § och liksom övriga i den
paragrafen angivna brott betecknas som skatteredovisningsbrott. Emellertid
skiljer sig skatteavdragsbrottet - på samma sätt som även det nuvarande
betalningsbrottet - från redovisningsbrotten. Med hänsyn härtill och till att
7 § inte bör göras mindre överskådlig har straffbestämmelsen om underlå-
tenhet att göra skatteavdrag behållits i en särskild paragraf.
Prop. 1996/97:100
645
13 §
Första stycket innehöll ursprungligen en hänvisning till uppbördslagens be-
stämmelser om indrivning, avkortning och avskrivning. Genom ändring i
lagen om felparkeringsavgift redan innan den trätt i kraft (se SFS
1976:1124) infördes en mer generell hänvisning till reglerna i
uppbördslagen. Samtidigt bemyndigades regeringen att meddela föreskrifter
om avvikelser från uppbördslagens regler om avkortning, avskrivning och
förfarandet i administrativt hänseende. Detta har regeringen gjort. Den
nuvarande hänvisningen till uppbördslagen har därför i praktiken betydelse
endast när det gäller indrivning. Sådana bestämmelser bör, för att man skall
få en så tydlig lagstiftning som möjligt, finnas i samma lag som de materiella
reglerna. Med hänsyn till detta har de nuvarande bestämmelserna i första
stycket slopats.
I de nya andra och tredje styckena har tagits in de ytterligare föreskrifter
om indrivning och verkställighet som behövs. De motsvarar i dessa hän-
seenden uppbördslagens nuvarande bestämmelser.
I förhållande till utredningens förslag har i tredje stycket en redationell
ändring gjorts.
Bestämmelsen, som är ny, ersätter 39 § 4 mom. UBL, se författnings-
kommentarerna till 1 kap. 6 § skattebetalningslagen.
Genom hänvisningen till föreskrifterna om befrielse från betalnings-
skyldighet i skattebetalningslagen har tillämpningsområdet för möjligheterna
till befrielse utvidgats och gjorts enhetligt. Att rekvisitet särskilda skäl i
nuvarande reglering i uppbördslagen ersatts av skattebetalningslagens krav
på synnerliga skäl markerar att befrielse skall komma i fråga endast i
undantagsfall.
2§
Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den
form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg.
646
20 § Prop. 1996/97:100
Mål om betalningssäkring skall i första hand prövas av den länsrätt som är
behörig i fråga om gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för det år då framställning om betalningssäkring görs.
Ändringen i första stycket innebär att avgörandet i stället knyts till var
gäldenären hade sin hemortskommun den 1 november året före det
kalenderår då framställning om betalningssäkring görs. Vid bestämmande
av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt i tillämpliga delar. Finns inte behörig domstol enligt vad som
nu har sagts, prövas målet av länsrätten i det län där verkställigheten kan äga
rum. Ändringen avser att underlätta tillämpningen av forumreglema och
motiveras närmare i avsnitt 27.6.
75$
Ändringarna föranleds av att arbetsgivarnas medverkan vid betalning av
kvarstående skatt har slopats, se avsnitt 15.1.
7$
Ändringen är föranledd av att en ny rättshjälpslag träder i kraft den 1
december 1997.
3§
I ett nytt tredje stycke föreskrivs att preskriptionstiden för fordringar som
har påförts enligt skattebetalningslagen är fen år från utgången av det
kalenderår då fordringen överlämnades för indrivning. Om indriv-
ningsuppdraget återtas upphör beräkningen av preskriptionstid. Ett skäl till
att indrivningsuppdraget återtas helt eller delvis kan vara att anstånd har
medgetts med betalningen.
Ändringen i andra stycket är föranledd av att uppbördslagen (1953:272)
upphör att gälla samtidigt som skattebetalningslagen träder i kraft.
En följdändring har gjorts i första stycket.
4§
I andra stycket, som är nytt, anges att föreskrifterna i första stycket inte
gäller i fråga om fordringar som har påförts enligt skattebetalningslagen.
Medges anstånd helt eller delvis med betalningen av obetald skatt i skat-
tekontosystemet, återtas indrivningsuppdraget i motsvarande mån. Av 3 §
följer att beräkningen av preskriptionstid då upphör, varför den särskilda
spärregeln för anståndsfallen inte behövs när det gäller fordringar som har
647
påforts enligt skattebetalningslagen. Om något belopp är obetalt vid Prop. 1996/97:100
anståndstidens utgång kan det leda till att det på nytt uppkommer ett
underskott som lämnas för indrivning. Ny preskriptionstid skall då beräknas
från tidpunkten för överlämnandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen
Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om preskription av
fordringar som har påförts enligt andra författningar än
skattebetalningslagen. Beträffande skälen för detta hänvisas till den
allmänna motiveringen, avsnittt 17.2. Fordringar som har påförts enligt
uppbördslagen, lagen (1968:430) om mervärdesskatt, lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen
(1994:200) preskriberas alltså enligt äldre bestämmelser. Det gäller även om
de överlämnas för indrivning efter det att skattebetalningslagen trätt i kraft.
Övergångsbestämmelsen vad gäller uppbördslagen är enbart föranledd av
att denna lag nämns i 3 § andra stycket sista meningen, som nu upphävs. I
övrigt krävs inga övergångsbestämmelser till ändringarna i 3 och 4 §§,
eftersom nuvarande bestämmelser kommer att finnas kvar vid sidan av de
bestämmelser som nu införs vad gäller fordringar enligt
skattebetalningslagen. Ändringen i 1 § skall träda i kraft samtidigt som den
nya rättshjälpslagen, dvs. den 1 december 1997. Även här behövs det en
övergångsbestämmelse, eftersom det även senare kan komma att påföras
fordringar enligt den äldre lagen.
6§
Ändringen i andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag till
utformning av 10 kap. 26 § skattebetalningslagen. Ändringen innebär att
deklarationer, efter medgivande av Riksskatteverket eller skattemyndighet
som verket bestämmer, också kan lämnas i form av ett elektroniskt
dokument. Se vidare kommentaren till 10 kap. 26 § skattebetalningslagen
Möjlighet att lämna deklarationer i form av ett elektroniskt dokument
införs inte nu i fråga om deklarationer som skall ges in till Jordbruksverket
eller Fiskeriverket.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag till utformning av
14 kap. 4 § skattebetalningslagen. Ändringen i första stycket innebär bl.a.
att kontrolluppgifter kan avse annan persons beskattning än den som den
förelagde ingått rättshandlingen med. Föreläggandet får avse uppgift som
648
har betydelse för beskattning enligt lagen. I detta ligger bl.a. att före-
läggandet kan avse uppgift om sådan återbetalning som kan ske med stöd av
5 kap. 6-7 §§. Kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig
kompensation för viss energiskatt faller dock utanför tillämpningsområdet
för bestämmelsen. Ansökan om sådan kompensation skulle göras före ut-
gången av september 1995 och lagen har därför numera begränsat intresse.
Punkt 2 av övergångsbestämmelserna innehåller en föreskrift som gör det
möjligt att förelägga om kontrolluppgift i fråga om sådan kompensation.
Det tidigare tredje stycket upphävs eftersom regler om tredjemansrevision
föreslås införda i 7 §.
7§
Av paragrafens första stycke framgår att skatterevision får företas både för
kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och
fullständigt och för kontroll av den löpande redovisningsperiodens
räkenskaper och övriga handlingar.
I andra stycket har intagits bestämmelser om tredjemansrevision.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med förslaget till lydelse av 3 kap.
8 § TL. I fråga om återbetalning enligt 5 kap. 6 och 7 §§ samt kompensation
enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt får
ändringen samma konsekvenser som förslaget till ändring av 5 § om
kontrolluppgift, se kommentaren till 5 § och övergångsbestämmelsen.
Tredje stycket rör kontroll av ansökan enligt lagen om tillfällig
kompensation för viss energiskatt. Bestämmelsen kan upphävas på grund av
att lagen inte längre är aktuell, se vidare kommentaren till andra stycket och
5§-
8§
Paragrafen har utformats i enlighet med förslaget till 3 kap. 9 § TL.
Prop. 1996/97:100
n§
Paragrafen har ändrats på så sätt att även kassaapparatur och annan teknisk
utrustning får provas. Övriga ändringar är endast redaktionella.
14 §
Se kommentaren till 3 kap. 12 a § TL.
5/
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
W
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i
uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om
dröjsmålsavgift.
649
12 §
Hänvisningen till uppbördslagens bestämmelser om anståndsränta i
nuvarande andra stycket har ersatts av en bestämmelse som anger hur
anståndsräntan skall beräknas. Den nya bestämmelsen har tagits in i tredje
stycket som är nytt.
17§
Motsvarande ordning införs i fråga om förutsättningarna for
betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person,
och handläggande domstol i mål om sådan betalningsskyldighet, som när
det gäller fordringar enligt skattebetalningslagen. Detta sker genom
hänvisning till den lagen. Skälen for den ordning som valts har redovisats
i avsnitt 23.3.
1§
Paragrafen har ändrats så att den även skall omfatta handlingar som getts in
med hjälp av automatisk databehandling. Paragrafen har utformats i enlighet
med Skattebetalningsutredningens förslag, se kommentaren till 15 kap. 1 §
skattebetalningslagen.
4§
Se kommentaren till 7 kap. 1 §.
6§
Paragrafen har utformats i enlighet med förslaget till 15 kap. 7 §
skattebetalningslagen.
8§
Första stycket har utformats i enlighet med förslaget till 15 kap. 8 §
skattebetalningslagen.
3§
Ändringen föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen ersatts av
nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
1§
Paragrafen ändras så att lagen blir tillämplig vid all granskning avseende
skatter och socialavgifter och granskning enligt 69 och 70 §§ tullagen som
omfattar automatisk databehandling av personuppgifter i personregister.
650
3 och 6 §§ Prop. 1996/97:100
Begreppet revision har ersatts med granskning som en följd av att lagen
skall tillämpas även vid annan granskning än revision.
Paragrafen har ändrats med hänsyn till att den aktuella föreskriften i
mervärdesskattelagen som hänvisar till förevarande lag tagits in i
skattebetalningslagen.
4J
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
2§
Paragrafen har ändrats efter föredragningen i Lagrådet. Syftet med
ändringen är att samordna beslutsfattandet rörande taxering, debitering,
redovisning och betalning m.m. till den myndighet som är beslutande
myndighet enligt 2 kap. skattebetalningslagen. Från administrativ synpunkt
är det viktigt att det är endast en skattemyndighet som är behörig att fatta
beslut rörande varje skattskyldig oberoende av till vilket inkomstår eller
vilken månad beslutet är hänförligt. En sådan ordning är en förutsättning för
att man skall kunna ha endast ett skattekonto per skattskyldig och därigenom
kunna ge en samlad bild av den skattskyldiges ekonomiska relation till
skattemyndigheten, jfr 2 kap. 1-5 §§ SBL.
8§
Paragrafen innehåller de bestämmelser som utgör ramarna för en
taxeringsrevision. Ändamålet med revisionen kan enligt ändringen i första
stycket antingen, liksom för närvarande, vara att kontrollera att deklarations-
eller annan uppgiftsskyldighet uppfyllts riktigt och fullständigt, eller också,
vilket är nytt, om den reviderade på ett tillförlitligt sätt kan fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Detta innebär att det blir
möjligt att kontrollera löpande beskattningsårs räkenskaper och andra
handlingar. Kontrollen av löpande års räkenskaper och andra handlingar får
således utföras utan samband med granskning av tidigare år.
Föreskrifter om tredjemansrevision återinförs i andra stycket.
Bestämmelsen, att revision får göras även för att inhämta uppgifter av
betydelse för kontroll enligt första stycket av andra än den som revideras,
avser både sådan kontroll som görs då skattemyndigheten har kännedom om
namnet på den man vill granska eller den rättshandling man vill granska och
651
generella kontroller. Föreskrifterna i det tidigare andra stycket upphävs Prop. 1996/97:100
eftersom revisionsinstitutet inte längre kopplas till avslutat beskattningsår.
Föreskrifterna om den personkrets hos vilken taxeringsrevision får
genomforas flyttas från första till tredje stycket. Ändringen innnebär inte
någon förändring i sak.
9§
Paragrafen har bl.a. ändrats i redaktionellt hänseende. I det första stycket
anges tillsammans med föreskrifterna i det nya andra stycket vad ett beslut
om taxeringsrevision skall innehålla. Föreskrifter om när beslutet skall
överlämnas till den reviderade har flyttats till det nya fjärde stycket. När det
gäller tredjemansrevisioner får skattemyndigheten, enligt det nya andra
stycket, om det finns särskilda skäl utesluta uppgift om vem eller vilken
rättshandling granskningen avser (se avsnitt 27.3.1).
Det tidigare andra stycket utgör ett nytt tredje stycke.
Den reviderade skall enligt fjärde stycket underrättas om beslutet innan
revisionen verkställs. Enligt andra meningen kan den reviderade underrättas
i samband med att revisionen verkställs om det är av betydelse att vidta
sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket och kontrollen annars kan
mista sin betydelse. Skattemyndigheten kan således i vissa fall, om det är av
betydelse för revisionen, besluta att underrättelse skall ske först i samband
med verkställighet, även om huvudregeln fortfarande är att underrättelse
skall ske i förväg.
U §
Genom ändringen i andra stycket får revisorn ta prov på varor och prova
kassaapparatur, särskild räknarapparatur, mätapparatur och annan teknisk
utrustning (jfr avsnitt 27.3.5).
12a§
I det nya andra stycket har intagits bestämmelser om återlämnande av
handlingar då den reviderade är försatt i konkurs. Efter avslutad revision
skall handlingarna normalt återlämnas till den reviderade. Om denne försatts
i konkurs under revisionens gång, skall handlingarna i stället överlämnas till
konkursförvaltaren. Skattemyndigheten skall underrätta den reviderade om
överlämnandet (jfr avsnitt 27.3.4).
1§
Paragrafen har ändrats så att den även skall omfatta uppgifter som getts in
med hjälp av automatisk databehandling. Paragrafen har utformats i enlighet
med Skattebetalningsutredningens förslag, se kommentaren till 15 kap. 1 §
skattebetalningslagen.
2, 4 och 5 §§
Se kommentaren till 5 kap. 1 §.
652
6 och 7 §§
Föreskrifterna om särskild avgift har språkligt ändrats i enlighet med
utformningen av motsvarande bestämmelser i 15 kap. skattebetalningslagen.
Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad och den nya
definitionen av slutlig skatt. Det som i dag kallas tillkommande skatt
innefattas i det nya systemet terminologiskt i beteckningen slutlig skatt.
Vidare ingår inte längre skattetillägg och förseningsavgift i den slutliga
skatten, jfr 11 kap. 9 och 10 §§ skattebetalningslagen.
2§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
2§
Första stycket har ändrats så att deklarationer, efter medgivande från
Riksskatteverket eller skattemyndighet som verket bestämmer, också kan
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Se vidare kommentaren till 10
,kap. 26 § skattebetalningslagen.
I ett nytt andra stycke anges vad som avses med ett elektronisk
dokument. Definitionen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
8J
Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1996/97:117 Ny
förmögenhetslagstiftning.
13 och 16 §§
Paragraferna har ändrats, eftersom mervärdesskattelagens bestämmelser
flyttats till skattebetalningslagen.
19 §
Av paragrafens första stycke framgår att de uppgifter som skall lämnas om
näringsverksamhet (SRU-uppgifter) skall lämnas i självdeklarationen. I 2
kap. 2 § stadgas att en deklaration skall lämnas på blankett enligt fastställt
formulär eller, efter särskilt medgivande i form av ett elektroniskt dokument.
Någon särskild reglering av på vilket sätt uppgifter om näringsverksamhet
skall lämnas kan därför inte anses nödvändig. De SRU-uppgifter som i dag
lämnas med hjälp av automatisk databehandling skall i fortsättningen kunna
Prop. 1996/97:100
653
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Med hänsyn till det angivna har Prop. 1996/97:100
de nuvarande bestämmelserna i sjunde stycket slopats.
Kravet på att SRU-uppgifter i framtiden skall ges in i ett elektroniskt
dokument innebär att det inte som i dag kommer att vara möjligt att lämna
in uppgifterna med hjälp av automatisk databehandling i en upptagning som
inte uppfyller kraven för att den skall anses vara ett elektroniskt dokument.
Det skall dock vara möjligt för regeringen att föreskriva att SRU-uppgifter
under en övergångstid skall få lämnas med hjälp av automatisk
databehandling utan att kraven som ställs för att upptagningen skall anses
utgöra ett elektroniskt dokument är uppfyllda. Detta för att det
uppgiftslämnande som i dag sker skall kunna anpassas till det nya systemet.
4§
Ändringen motiveras av att skyldigheten att i kontrolluppgift redovisa hur
stor del av skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter slopats. Syftet
med ändringen är att förenkla arbetsgivarnas redovisning, jfr 5 kap. 13 §
skattebetalningslagen.
7 och 9 §§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersätts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
50 a §
1 första stycket har tagits in en bestämmelse om att föreläggande får avse
även rättshandling som företagits under innevarande kalenderår.
Det gamla andra stycket har tagits bort eftersom bestämmelser om
tredjemansrevision återinförts (se avsnitt 27.3.1).
57, 58 och 60 §§
Ändringarna föranleds av att regleringen i 53 § 1 mom. uppbördslagen om
förutsättningarna att få särskilt redovisningsnummer inte har fått någon
motsvarighet i skattebetalningslagen. Möjligheterna för skattemyndigheten
att när det behövs låta de skatt- och avgiftsskyldiga använda särskilda
redovisningsnummer kommer emellertid att finnas kvar. I vilka fall den
redovisningsformen bör användas blir skattemyndighetens sak att avgöra.
Skattemyndigheten får enligt 10 kap. 28 § skattebetalningslagen besluta att
viss verksamhet skall redovisas för sig.
Enligt 1 kap. 2 § skattebetalningslagen skall bestämmelserna i den lagen
gälla även vid redovisning och betalning av sådan skatt som avses i
förevarande lag.
654
2§ Prop. 1996/97:100
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
föreskrifter i skattebetalningslagen.
Ändringen i andra stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen
ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen.
Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan
vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.
10§
Se kommentarerna till 9 §.
11 §
Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid
redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.
12 §
Se kommentarerna till 2 §.
14 §
Ändringen i första stycket motiveras av att termen uppbörd utmönstrats.
I fråga om ändringarna i andra stycket, se kommentarerna till 2 §.
75
Ändringarna i första stycket föranleds av att de särskilda bestämmelserna om
inbetalning av avdragen skatt i förevarande lag liksom de allmänna
bestämmelserna i uppbördslagen ersatts av motsvarande bestämmelser i
skattebetalningslagen.
Andra stycket har upphävts med anledning av att arbetsgivarnas med-
verkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.
19 §
Paragrafen har utgått och ersatts av bestämmelser i skattebetalningslagen.
20 §
Se kommentarerna till 2 §.
Genom hänvisningen till skattebetalningslagen blir den lagens bestämmelser
tillämpliga i fråga om överflyttning av ärenden och uppgifter.
655
Föreskrifterna i 1 kap. 2 § skattebetalningslagen om att den lagen gäller
vid redovisning och betalning av särskild inkomstskatt innebär att
bestämmelserna i övrigt i förevarande paragraf kan utgå.
I förhållande till lagrådsremissen har en annan författningsteknisk lösning
valts. I stället för att ändra 21 § i såväl grundförfattningen som i denna
ändringsförfattning, görs ändring enbart här med särskild tidpunkt för
ikraftträdandet av 21 §. Denna lösning innebär inte någon ändring i sak i
förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget.
2§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
föreskrifter i skattebetalningslagen.
Ändringen i andra stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen
ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen.
Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan
vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.
13 §
Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid
redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.
14 §
I förhållande till lagrådsremissens förslag har en redaktionell ändring gjorts
i första stycket.
Enligt 16 kap. 3 § skattebetalningslagen skall en skatteinbetalning för att
ha gjorts i rätt tid vara bokförd på skattemyndighetens konto senast på för-
fallodagen. Detta skall också gälla för betalningar av särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta artister m.fl. En motsvarande bestämmelse har därför
tagits in i första stycket i förevarande paragraf. Vidare har
redovisningstidpunktema och förfallodagama i förevarande lag anpassats till
de nya redovisnings- och betalningstidpunkterna enligt skattebetal-
ningslagen.
Sista stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan
vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.
Ändringen föranleds av att termen uppbördsår utmönstrats.
20$
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av mot-
svarande föreskrifter i skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
656
23 §
Ändringarna föranleds dels av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av
motsvarande föreskrifter i skattebetalningslagen, dels av att beteckningen
uppbördsdeklaration i det nya systemet ersatts av en redovisningshandling
kallad skattedeklaration.
I förhållande till lagrådsremissen har en annan författningsteknisk lösning
valts. I stället för att ändra 23 § i såväl grundförfattningen som i denna
ändringsförfattning, görs ändring enbart här med särskild tidpunkt för
ikraftträdandet av 23 §. Denna lösning innebär inte någon ändring i sak i
förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget.
2§
Ändringarna föranleds av att bestämmelserna i uppbördslagen, lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden
mervärdesskattelagen ersatts av föreskrifter i skattebetalningslagen. Detsam-
ma gäller beträffande lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta.
19 §
I den nya paragrafen regleras den ordning i vilken betalningar skall räknas
av mot befintliga fordringar.
Enligt första stycket skall betalningar av skulder som är föremål för
indrivning som huvudregel hänföras till den äldsta skulden först och härefter
till övriga skulder i åldersordning, jfr 7 kap. 16 § andra stycket
utsökningsbalken.
Som anges i andra stycket är avräkningsordningen i första stycket inte
ovillkorlig. Om det exempelvis finns flera gäldenärer, dvs. en huvud-
gäldenär (huvudbetalare) och en eller flera sidogäldenärer (sidobetalare),
förekommer det att den som betalar begär att betalningen skall avse den
skuld som omfattas av solidarisk betalningsskyldighet. Det är då rimligt att
avräkning först sker från den skulden, jfr 16 kap. 11 § skattebetalningslagen.
Ett annat undantagsfall aktualiseras när det är fråga om ut-
landshandräckning. Betalningar som flyter in vid indrivning i en annan stat
skall hänföras till det handräckningsärende som föranlett indriv-
ningsåtgärdema. Detta gäller såväl när medel redovisas av en utländsk
verkställande myndighet som när gäldenären själv gör en betalning medan
handräckningsförfarandet pågår.
657
42 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 1
Enbart det förhållandet att den enskilde begär att ett belopp skall Prop. 1996/97:100
tillgodoräknas för betalning av en viss skuld är däremot inte tillräckligt för
att avvika från avräkningsordningen i första stycket.
2§
Ändringen är en följdändring till den ändring som gjorts i samma paragraf
i vårt förslag till lag om ändring i lagen om indrivning av statliga fordringar
m.m.
7§
Ändringen föranleds av att 14 kap. upphör att gälla.
2$
Paragrafens andra mening ersätts av 23 kap. 3 § SBL. Paragrafen
kompletteras med en hänvisning dit.
4J
Ändringen föranleds av att 5 § USAL ersätts av 9 kap. 2 § SBL.
3 och 4 §§
Ändringen föranleds av att bestämmelserna om inbetalning av
mervärdesskatt har flyttats från mervärdesskattelagen till
skattebetalningslagen. Förutsättningarna för att fastighetsägaren skall få göra
avdrag är dels att den tidigare ägaren redovisat den återförda ingående
mervärdesskatten i en skattedeklaration, dels att han har betalat in skatt
enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen med motsvarande belopp samt
att det inbetalda beloppet inte skall räknas av enligt bestämmelserna i 16
kap. 10 § SBL.
Enligt utredningens förslag skulle inbetalningen har gjorts "i samband
med eller efter" redovisningen. Tidsfristen har i regeringens förslag
begränsats i förhållande till utredningens förslag eftersom det är alltför
långtgående och kan medföra kontrollproblem. Enligt regeringens förslag
skall inbetalningen ha gjorts i samband med redovisningen, dock senast före
ingången av andra månaden efter den då redovisningen gjordes. Den
658
föreslagna tidfristen torde ändå vara förmånlig for den skattskyldige. Prop. 1996/97:100
Tidsfristen måste ses mot bakgrund av att även om den skattskyldige skall
betala t.ex. arbetgivaravgifter och skatteavdrag under samma period så
hänförs hela inbetalningen till den återförda mervärdesskatten. Ett alternativ
till denna metod skulle kunna vara att likafördelningsmetoden tillämpades
även i dessa fall så att alla gjorda inbetalningar fördelades mellan
redovisade och debiterade skatter, inklusive redovisad återföring. Denna
metod skulle dock medföra svårigheter for såväl de skattskyldiga som
myndigheterna eftersom beräkningen av hur stor del av återföringen som
inbetalats påverkas varje gång någon redovisning eller betalning förs upp på
skattekontot.
I förhållande till utredningens förslag har i 4 § lagts till att det intyg som
styrker köparens avdragsrätt också skall innehålla uppgift om att beloppet
betalats in till staten i enlighet med bestämmelserna i 3 §.
9 a kap.
Ändringen föranleds av att reglerna om redovisningsperiod flyttas över till
10 kap. SBL.
11 kap.
Ändringen föranleds av att 14 kap. 24 § upphör att gälla.
Rubriken närmast efter 6 § avser den tidigare gällande 7 §. Av förbiseende
upphävdes dock inte rubriken i samband med att 7 § upphävdes den 1
november 1995 (SFS 1995:700).
Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om
beskattningsbeslut har flyttats till skattebetalningslagen (se 11 kap. SBL).
I stycket har också gjorts en redaktionell ändring med hänsyn till att
nuvarande tredje och fjärde styckena har slopats. De förs över till 2 kap. 7
och 8 §§ SBL.
Vissa beslut rörande mervärdesskatt skall fortfarande fattas med stöd av
mervärdesskattelagen. Det gäller beslut att viss transaktion skall anses som
ett gemenskapsintemt förvärv trots att viss beloppsgräns underskrids (2 a
kap. 4 § ML), beslut om återbetalning i vissa fall av mervärdesskatt
avseende diplomaters bilar (3 kap. 26 b § ML), beslut om återbetalning av
mervärdesskatt till utländska företagare, ambassader, hjälporganisationer
m.fl. (10 kap. 1-8 §§ ML), beslut om redovisningsmetod (13 kap. 8 § ML),
beslut om återbetalning av felaktigt utbetald mervärdesskatt till utländska
företagare (19 kap. 7 § ML) samt beslut om rätten att utelämna den
skattskyldiges registreringsnummer i avräkningsnota (11 kap. 6 § ML).
Även ändringen i andra stycket föranleds av att bestämmelserna om
beskattningsbeslut har flyttats till skattebetalningslagen.
659
I a§
Ändringen föranleds av att bestämmelserna om beskattningsbeslut har
flyttats till skattebetalningslagen (se 11 kap. SBL).
2§
Ändringen i andra stycket föranleds av att nuvarande bestämmelser i 14 kap.
28 § ML har flyttats till 10 kap. 31 § SBL.
3§
Paragrafen har slopats, eftersom någon dröjsmålsavgift inte skall finnas i det
nya systemet för redovisning och betalning av mervärdesskatt och
bestämmelserna om ränta och skattetillägg har flyttats till
skattebetalningslagen. Paragrafen ersätts av 1 kap. 1 § 6 och 7 SBL.
Ändringen föranleds av att bestämmelserna i 1 a-5, 29 och 30 §§ och
bestämmelserna om redovisning i deklaration m.m. har flyttats till
skattebetalningslagen. På inrådan av Lagrådet har de i lagrådsremissen
föreslagna två styckena sammanförts till ett.
/ a§
Första stycket första meningen ersätts av 10 kap. 9 § 3-5, 17 § första stycket
5 samt 31 § andra stycket andra meningen SBL.
Första stycket andra meningen och andra stycket ersätts av 10 kap. 30 §
SBL.
2§
Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL.
3§
Första meningen slopas. Utredningen föreslog att den skulle ersättas med
10 kap. 14 § SBL. På Lagrådets inrådan slopades dock regeln helt. Se
författningskommentaren närmast ovanför kommentaren till 10 kap. 14 §
SBL. Upplysningen i andra meningen avser bestämmelser som flyttats till
skattebetalningslagen och har därför slopats.
4§
Av den redovisningshandling - skattedeklaration - som skall lämnas enligt
bestämmelserna i skattebetalningslagen skall framgå bl.a. vilken
redovisningsperiod som redovisningen avser, se 10 kap. 17 § SBL.
Förevarande paragraf har därför slopats.
5§
Paragrafen ersätts av 10 kap. 37 § SBL.
29 §
Paragrafen ersätts av 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket SBL.
Prop. 1996/97:100
660
30 §
Paragrafen ersätts av 10 kap. 33 § SBL.
Prop. 1996/97:100
1§
Paragrafen ersätts av 3 kap. 1 § SBL.
Första stycket ersätts av 3 kap. 2 § SBL.
Andra stycket har slopats. Anmälan bör normalt göras vid samma tillfälle
som gäller för dem som redovisar mervärdesskatten i skattedeklaration, dvs.
i regel innan verksamheten påbörjas eller övertas (jfr nuvarande 14 kap.
21 § ML). Detta följer av 3 kap. 2 § tredje stycket SBL. Av den paragrafen
följer också att vissa skattskyldiga dock fortfarande skall anses ha fullgjort
sin anmälningsskyldighet genom lämnandet av självdeklarationen.
3§
Paragrafen ersätts av 10 kap. 9 § 3-5, 11 § och 31 § första stycket SBL.
4§
Paragrafen ersätts av bestämmelser i 10 kap. 25 §, 26 § och 32 § andra
stycket SBL.
Föreskrifterna att deklaration skall lämnas “på heder och samvete” har
slopats. Det innebär emellertid inte att kraven på uppgifternas riktighet
förändrats i något avseende.
5$
Föreskrifterna i första meningen ersätts av 10 kap. 13 § första stycket SBL.
Andra meningen ersätts av 10 kap. 32 § första stycket första meningen
SBL.
6§
Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL. Jfr kommentaren till den
paragrafen.
7§
Paragrafen slopas, jfr 10 kap. 13 och 37 §§ SBL.
8§
Första stycket ersätts av 10 kap. 14 § SBL.
Andra stycket ersätts av 10 kap. 15 § SBL.
Regeln i tredje stycket om kortperiodiska bokslut slopas, se kommentaren
till 10 kap. 14 § SBL.
U §
Paragrafen ersätts av 10 kap. 25 § SBL. Av 2 kap. SBL framgår till vilken
myndighet handlingarna skall lämnas.
661
12 §
Första stycket ersätts av 10 kap. 18 och 19 §§.
Andra stycket ersätts av 10 kap. 32 § första stycket andra meningen SBL.
73 £
Paragrafen slopas. En regel om förlängning av redovisningstiden i vissa fall
finns i 10 kap. 18 § SBL.
W
Paragrafen ersätts av 10 kap. 24 § SBL, jfr 17 kap. 1 § SBL.
15 §
Paragrafen slopas. Av 10 kap. 18 och 19 §§ SBL framgår att en skattede-
klaration skall ha kommit in till skattemyndigheten ett visst datum. Frågan
om när en inbetalning skall anses vara gjord regleras i 16 kap. 3 § SBL.
76
Paragrafen ersätts av 10 kap. 27 § och 32 § tredje stycket samt 23 kap. 2 §
SBL.
17 §
Paragrafen ersätts av 14 kap. 2 § SBL.
75 f
Paragrafen ersätts av 23 kap. 5 § SBL.
79
Paragrafen ersätts av 3 kap. 2 § första stycket SBL.
20
Föreskrifterna i första meningen slopas. Motsvarande bestämmelser bör
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, jfr
kommentaren till 3 kap. 2 § SBL.
Andra meningen ersätts av 3 kap. 2 § andra stycket SBL.
21 §
Paragrafen ersätts av 3 kap. 2 § tredje stycket SBL.
22 §
Paragrafen ersätts av 3 kap. 3 § SBL.
23 £
Paragrafen slopas. Föreskrifter om beslut rörande skattskyldig har tagits in
i 2 kap. SBL och om registrering i 3 kap. samma lag. Bestämmelser om
registreringsbevis behöver inte ha lagform, jfr kommentaren till 3 kap. 2 §
SBL.
Prop. 1996/97:100
662
24 och 25 §§ Prop. 1996/97:100
Paragraferna slopas. Nödvändiga föreskrifter bör meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer. Jfr kommentaren till 3 kap. 2 §
SBL.
26 och 27 §§
Paragraferna ersätts av regleringen i 3 kap. 4 § och 23 kap. 2 § SBL.
28 §
Paragrafen ersätts av 10 kap. 31 § andra stycket SBL.
29 §
Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL.
30 §
Paragrafen ersätts av 10 kap. 16 § SBL.
30a§
Paragrafen ersätts av 10 kap. 34 § SBL.
30b§
Paragrafen ersätts av 10 kap. 35 § SBL.
30c§
Paragrafen ersätts av 10 kap. 36 § SBL.
30 d§
Första stycket ersätts av 15 kap. 6 § första stycket SBL.
Andra stycket ersätts av 15 kap. 7 § SBL.
1§
Paragrafen ersätts av 11 kap. 1 § SBL.
2§
Första stycket ersätts av 11 kap. 16 § SBL.
Andra stycket ersätts av 11 kap. 18 § SBL.
3§
Första stycket ersätts av 21 kap. 1 § första stycket SBL.
Andra stycket ersätts av 21 kap. 1 § tredje stycket SBL.
Tredje stycket ersätts av 21 kap. 3 § första stycket SBL.
4§
Paragrafen ersätts av 21 kap. 4 § SBL.
5§
Paragrafen ersätts av 2 kap. 6 § första och andra styckena SBL.
663
6§
Paragrafen ersätts av 21 kap. 6 § SBL.
7§
Paragrafen ersätts av 21 kap. 3 § andra stycket SBL.
8§
Paragrafen ersätts av 21 kap. 8 § SBL.
9 och 10 §§
Paragraferna ersätts av 21 kap. 9 och 10 §§ SBL.
U§
Första stycket ersätts av 21 kap. 11 § SBL.
Andra stycket ersätts av 21 kap. 12 § SBL.
12 §
Paragrafen ersätts av 21 kap. 13 § första och andra styckena SBL.
73 £
Paragrafen ersätts av 21 kap. 14 § SBL.
14 §
Första stycket ersätts av 21 kap. 15 § första stycket SBL.
Andra stycket ersätts av 21 kap. 16 § SBL.
15 §
Paragrafen ersätts av 21 kap. 17 § SBL.
16§
Första och andra styckena av paragrafen ersätts av 21 kap. 18 § SBL.
Tredje stycket ersätts av 21 kap. 19 § första stycket SBL.
17 §
Paragrafen ersätts av 21 kap. 19 § andra stycket SBL.
18 §
Paragrafen ersätts av 21 kap. 20 § SBL.
19 §
Paragrafen ersätts av 11 kap. 20 § SBL. Utredningen föreslog att paragrafen
skulle slopas, eftersom den ansåg det självklart att skattemyndigheten skulle
göra de ändringar i skattedebiteringen som följer av ett beslut av en
förvaltningsdomstol. Detta skulle inte behöva regleras i lag. Regeringen
anser dock att bestämmelsen bör finnas kvar, men överföras till
skattebetalningslagen.
Prop. 1996/97:100
664
20 § Prop. 1996/97:100
Föreskrifterna i första och andra meningarna ersätts av 11 kap. 2 § första
stycket SBL.
Tredje meningen ersätts av 11 kap. 19 § andra stycket SBL.
21 §
Paragrafen ersätts av 11 kap. 2 § andra stycket SBL.
Paragrafen ersätts av 16 kap. 4 § samt 17 kap. 1 § SBL.
2§
Första stycket första meningen ersätts av 16 kap. 6 § SBL. Andra meningen
ersätts av 1 kap. 4 § andra stycket 2 SBL.
Andra stycket ersätts av 17 kap. 7 § SBL.
3§
Paragrafen ersätts av 16 kap. 2 och 3 § § SBL.
4§
Paragrafen slopas. Genom redovisning i skattedeklaration enligt 10 kap.
SBL och de ytterligare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kommer samma skattesubjekt att även
fortsättningsvis kunna göra motsvarande kvittning.
Föreskrifter om återbetalning av skatt har tagits in i 18 kap. SBL.
5§
Första stycket ersätts av 17 kap. 7 § SBL.
Andra stycket ersätts av 17 kap. 11 § SBL.
6§
Paragrafen ersätts av 17 kap. 2 och 3 §§ SBL.
7§
Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 8 och 11 §§ SBL.
8 och 9 §§
Paragraferna ersätts av de nya bestämmelserna om återbetalning av skatt i
18 kap. SBL.
10§
Paragrafen ersätts av 18 kap. 8 och 9 §§ SBL.
11 §
Paragrafen slopas, jfr den föreslagna 22 kap. 1 § ML.
665
12 §
Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 7 § SBL.
13 §
Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 6 § SBL.
74#
Paragrafen slopas. Nya bestämmelser om befrielse från ränta finns i 19 kap.
11 § SBL.
15 §
Paragrafen ersätts av reglerna om intäktsränta i 19 kap. 12-14 §§ SBL.
Första stycket ersätts av 20 kap. 1 § SBL.
Andra stycket ersätts av 20 kap. 4 § SBL.
Tredje stycket ersätts av 23 kap. 7 § SBL.
Fjärde stycket ersätts av 20 kap. 7 § SBL.
17§
Första och andra styckena ersätts av 12 kap. 6 § SBL.
Tredje stycket ersätts av 12 kap. 7 § SBL.
Fjärde stycket ersätts av 12 kap. 12 § första stycket SBL.
Femte stycket ersätts av 12 kap. 13 § andra stycket SBL.
18 §
Paragrafen ersätts av 1 kap. 4 § andra stycket 1 och 12 kap. 13 § första
stycket SBL.
1§
Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 8 § andra stycket SBL.
Andra stycket ersätts av 23 kap. 9 § SBL.
2§
Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 3 § SBL.
Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 23 kap. 2 § SBL.
3§
Paragrafen ersätts av 14 kap. 5 § SBL.
4§
Paragrafen ersätts av 14 kap. 6 § SBL.
Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 4 § SBL.
Andra stycket ersätts av 14 kap. 5 § SBL.
Tredje stycket ersätts av 14 kap. 8 § första stycket SBL.
Prop. 1996/97:100
666
6§
Föreskrifterna i första stycket ersätts av 23 kap. 2 § SBL.
Föreskrifterna i andra stycket slopas, jfr kommentaren till 14 kap. 4 §
SBL.
7 §
Paragrafen ersätts av 14 kap. 7 § SBL.
1§
Paragrafen ersätts av 15 kap. 1 § första och andra styckena samt tredje
stycket 2 SBL.
2§
Paragrafen ersätts av 15 kap. 2 § SBL.
3§
Paragrafen ersätts av 15 kap. 3 § SBL.
4§
Paragrafen ersätts av 15 kap. 5 § första stycket SBL.
Paragrafen ersätts av 15 kap. 4 § 1-3 SBL.
6§
Paragrafen ersätts av 15 kap. 7 § SBL.
7§
Föreskrifterna i första stycket ersätts av 15 kap. 9 § SBL.
Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 21 kap. 7 § och 22 kap. 5 § SBL.
8§
Föreskrifterna i första stycket ersätts av 15 kap. 8 § SBL.
Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 15 kap. 10 § SBL.
9§
Paragrafen ersätts av 15 kap. 7 § andra stycket SBL.
10 §
Paragrafen ersätts av 15 kap. 11 § SBL.
II §
Paragrafen ersätts av 15 kap. 4 § 4 SBL.
72 £
Paragrafen ersätts av 21 kap. 13 § tredje stycket SBL.
Prop. 1996/97:100
667
13 §
Paragrafen ersätts av 15 kap. 12 § SBL.
12 §
Ändringen föranleds av att bestämmelserna om hur mervärdesskatt skall
redovisas har tagits in i skattebetalningslagen. I förhållande till utredningens
förslag görs även en hänvisning till 10 kap. 31 § första stycket SBL för att
täcka in de fall där skattedeklaration inte skall lämnas, utan
mervärdesskatten redovisas i självdeklarationen.
73 f
Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om när skattedeklaration resp,
självdeklaration skall användas har tagits in i skattebetalningslagen.
14 §
Eftersom bestämmelserna om restitutionsränta har tagits bort och ersatts av
en intäktsränta som beräknas på saldot på skattekontot, behövs inte
undantaget i andra stycket. Som reglerna nu har utformats kan det aldrig bli
aktuellt med någon ränteberäkning i dessa fall.
1§
I första stycket anges att överklaganden av beslut enligt denna lag skall följa
bestämmelserna om överklagande i skattebetalningslagen. Regeln har
flyttats hit från 3 § i utredningens förslag.
Andra stycket har ändrats så att det nu framgår att alla beslut som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§, dvs. även avvisningsbeslut, skall
överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Detta kommer även att gälla de
ärenden och mål som vid ikraftträdandet redan har anhängiggjorts hos
Skattemyndigheten i Dalarnas län och Länsrätten i Dalarnas län eller
Riksskatteverket.
Ett överklagande enligt andra stycket skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Denna regel har
flyttats till andra stycket från 3 § i utredningens förslag. Bestämmelsen
ersätter 4 § tredje stycket som upphävs.
2§
Paragrafen slopas. Utredningen föreslog att 2 § skulle stå kvar, innebärande
att andra beslut av en skattemyndighet enligt mervärdesskattelagen än dem
som överklagas enligt 1 § skulle överklagas hos Riksskattevekret. Den
övervägande delen beslut som tidigare fattades med stöd av
mervärdesskattelagen kommer nu att fattas med stöd av
skattebetalningslagen och därmed överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. De fåtal kvarvarande typer av beslut som även
fortsättningsvis kommer att fattas med stöd av mervärdesskattelagen, och
därmed skulle komma att överklagas hos Riksskatteverket, är mycket sällan
förekommande. Enhetlighet uppnås om samtliga beslut av skattemyndig-
Prop. 1996/97:100
668
heten rörande mervärdesskatt överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prop. 1996/97:100
I lagrådsremissen slopades därför regeln. Det kommer därmed inte att finnas
några beslut rörande mervärdesskatt som överklagas hos Riksskatteverket.
I lagrådsremissen togs i paragrafen i stället in den hänvisning till 22 kap.
SBL som utredningen föreslagit skulle stå i 1 § första stycket första
meningen. Paragrafen gav en upplysning om var överklagandereglema
avseende beslut enligt skattebetalningslagen rörande bl.a. mervärdesskatt
återfinns. Utredningens förslag till andra mening i 1 § slopades eftersom den
inte längre behövdes. Det följer av 22 kap. 1 § SBL och hänvisningen i 20
kap. 1 § ML att besluten är överklagbara av den skattskyldige och Riks-
skatteverket.
Lagrådet anser att upplysningen i 2 § i lagrådsremissen om att det i
skattebetalningslagen finns bestämmelser om överklagande av
skattemyndighetens beslut enligt den lagen förefaller onödig och bör kunna
utgå. Paragrafen har därför i propositionen slopats helt.
3§
Paragrafen slopas. Bestämmelserna . om vite och skatterevision i
mervärdesskattelagen har ersatts av motsvarande bestämmelser i 23 kap. 2 §
resp. 14 kap. 7 § SBL. I den lagen finns också bestämmelser om att
förläggande av vite och beslut om skatterevision inte får överklagas (se
22 kap. 2 § SBL). Bestämmelserna rörande detta i den nu aktuella
paragrafen har därför slopats.
Utredningens förslag till 3 § innehållande huvudregeln om att över-
klagandebestämmelsema i skattebetalningslagen även gäller vid
överklagande av beslut enligt mervärdesskattelagen har flyttats till 1 § första
stycket.
Undantaget från huvudregeln innebärande att vissa beslut skall ha kommit
in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet, föreslog
utredningen skulle stå i 3 § första punkten. Regien har i stället införts i 1 §
andra stycket.
I förhållande till utredningens förslag har punkt 2 slopats. Detta är en
följd av att 2 § slopas.
4§
Första och andra styckena av paragrafen ersätts av 22 kap. 3 § SBL.
Bestämmelsen i tredje stycket har flyttats till 20 kap. 1 § andra stycket
ML.
5-7 §§
Paragraferna ersätts av 22 kap. 6 § SBL vilken hänvisar till motsvarande
bestämmelser i taxeringslagen.
8§
Föreskrifterna i första och andra styckena ersätts av 22 kap. 7 § SBL.
Föreskrifterna i tredje stycket ersätts av 22 kap. 8 § SBL.
669
9§ Prop. 1996/97:100
Föreskrifterna i första stycket ersätts av 22 kap. 13 § SBL.
Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 22 kap. 11 § 5 SBL.
1§
Det nuvarande innehållet i paragrafen utgår. Bestämmelser av det slaget hör
hemma i förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen.
I paragrafen anges i stället att bestämmelser om betalning och
återbetalning av mervärdesskatt och förfarandet i övrigt finns i
skattebetalningslagen. Bestämmelserna i den lagen skall alltså gälla i fråga
om beräkning, debitering, redovisning och betalning av mervärdesskatt, jfr
1 kap. 1 § SBL.
2§
Utredningen föreslog att paragrafen skulle ersättas av 23 kap. 1 § SBL.
Bestämmelsen bör dock finnas även i mervärdesskattelagen, eftersom
reglerna om återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare,
utländska beskickningar m.m. enligt 10 kap. 1 -8 §§ finns kvar.
3§
Paragrafen slopas, jämför 15 kap. 7 § andra stycket, 18 kap. 7 § första
stycket 1 och 20 kap. 1 § SBL.
4§
Paragrafen ersätts av 12 kap. 9 § SBL.
6§
Paragrafen ersätts av 23 kap. 4 § SBL.
7§
Paragrafen ersätts av 23 kap. 6 § SBL.
8§
Paragrafen ersätts av 23 kap. 2 § första stycket andra meningen samt andra
och tredje styckena SBL.
9§
Paragrafen ersätts av 13 kap. 1 § SBL.
De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 november 1997. Detta
anges i punkt 1.
Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om redovisnings-
perioder som gått till ända senast den 31 december 1997. Detsamma gäller
för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § tredje
stycket förlängts så att perioden slutar under januari 1998. Detta anges i
670
punkt 2. Lydelsen har i förhållande till lagrådsremissen, på Lagrådets Prop. 1996/97:100
inrådan, formulerats om något.
Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn också tas till skyldigheten att betala
skatt enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. Detta anges i punkt 3,
vilken på Lagrådets inrådan har formulerats om.
Den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § andra stycket skall tillämpas även på
ärenden och mål avseende tid före ikraftträdandet. Någon särskild ikraft-
trädandebestämmelse om detta behövs inte.
Ändringen i första stycket, att en revision får genomföras i verksamhets-
lokalema i de delar den inte utan svårighet kan genomföras på annan plats,
innebär inte någon ändring i sak. Vidare har ändring skett dels så att
sabotagerisken även kan gälla att relevant material förstörs, dels så att
sabotagerisken även kan avse det som får provas.
6 och 7
Ändringarna innebär att sabotagerisken även kan gälla att handling förstörs.
70£
Tillämpningsområdet för granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift har i och med införandet av tredjemansrevisioner begränsats
till att avse personer som kan föreläggas att lämna kontrollluppgift men inte
kan revideras. Riskrekvisitet har med tanke på att granskning kan ske hos
privatpersoner och för att stämma med nivån på sabotagerisk i övrigt enligt
tvångsåtgärdslagen skärpts från “kan befaras” till “påtaglig risk”. 1995 års
tullag och den föreslagna skattebetalningslagen medför också vissa
redaktionella ändringar.
15 §
Första stycket första meningen har ändrats på så sätt att granskningsledaren
kan fatta ett interimistiskt beslut om tvångsåtgärd om det finns en särskild
risk att handlingar som har betydelse för kontrollen eller det som får
inventeras, besiktigas eller provas undanskaffas, förvanskas eller förstörs
innan länsrätten kan fatta beslut. Ändringen i övrigt är av redaktionell
karaktär.
Ändringen i andra stycket motsvarar ändringen i 29 §, se också avsnitt
27. 7.
27$
Ändringen är redaktionell.
671
28 § Prop. 1996/97:100
Ändringen motsvarar förslaget till lag om ändring i 20 § lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter och motiveras närmare
i avsnitt 27.6.
29 §
Ändringen i andra stycket innebär att länsrätten om rätten ändrar ett beslut
om tvångsåtgärd får besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas.
Motiveringen för ändringen har utvecklats i avsnitt 27.7.
30 f
Ändringen är redaktionell och föranleds av ändringen i 1 §.
32 §
Paragrafen är ny. Se ändringen i 3 kap. 12 a § TL.
Ändringarna är redaktionella och beror främst på förslaget om en ny skatte-
betalningslag. Även det förhållande att tullagen endast utgör en
komplettering till vissa EU-anknutna föreskrifter och inte mer fullständigt
reglerar tullområdet medför vissa redaktionella ändringar.
30 §
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i
uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om
dröjsmålsavgift.
38 §
Motsvarande ordning införs i fråga om förutsättningarna för
betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person
som när det gäller fordringar enligt skattebetalningslagen. Detta sker genom
hänvisning till den lagen. Skälen för den ordning som valts har redovisats
i avsnitt 23.3.
69 §
Andra stycket har tagits bort. Se ändringen i 3 kap. 50 a § LSK.
71 §
Paragrafen har ändrats på samma sätt som 3 kap. 9 § TL.
672
72 §
Andra stycket har ändrats på så sätt att tullmyndighetens befogenhet att vid
behov bestämma tid och plats för revisionen har tagits bort. Stycket har i
stället utformats på samma sätt som 3 kap. 10 § TL. Revisionen får
verkställas hos den reviderade om han medger det. Revision skall ske hos
den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan
betydande svårighet. Ändringen har motiverats i avsnitt 27.5.
75 §
Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 12 a § TL.
88 och 92 §§
Paragraferna har ändrats redaktionellt. Jfr 5 kap. 6 och 7 §§ TL. Även i
fortsättningen kommer att finnas ett visst utrymme för att beakta omständig-
heter som är hänförliga till ett tullombud (jfr prop. 1986/87:166 s. 108).
1 och 20 §§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden
mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
120 § har dessutom hänvisningen till den upphävda lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar
slopats och hänvisningen till tullagen (1987:1065) ersatts av motsvarande
hänvisning till nu gällande tullag.
Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad. Det som i
dag kallas tillkommande skatt innefattas i det nya systemet terminologiskt
i beteckningen slutlig skatt, se avsnitt 6.2.
till 23 §
punkt 23
Ändringen är föranledd av att det genom skattebetalningslagen inte längre
går att avgöra om en viss skatt är betald. Se vidare kommentaren till 9 kap.
3 § mervärdesskattelagen (1994:200).
43 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 1OO. Del 1
Prop. 1996/97:100
673
30.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ProP- 1996/97:100
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
19 §
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden
mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
Vidare har bestämmelserna rörande ränta enligt tullagen (1973:670) och
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar slopats. Hänvisningen till räntebestämmelserna i
tullagen (1987:1065) har ersatts av en hänvisning till nu gällande tullag.
30.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
53
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördsla-
gen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
61 §
Den nya lydelsen motiveras av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av
nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
30.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt
3 § 14 mom och 23 §
Ändringarna föranleds - förutom i redaktionellt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetal-
ningslagen.
30.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten for den som icke tillhör svenska
kyrkan
2 och 4 §§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen samt att slutskattsedeln i den nya lagen
ersatts med ett besked om slutlig skatt.
674
30.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om ProP- 1996/97:100
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst
5/
Ändringarna föranleds - förutom i redaktionellt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetal-
ningslagen.
30.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
7§
Ändringen föranleds av att föreskrifterna i lagen om uppbörd av socialavgif-
ter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
30.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring
4§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i
skattebetalningslagen.
30.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
4§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i
skattebetalningslagen.
Genom regleringen i skattebetalningslagen och hänvisningen till den
lagen innefattas även utgående mervärdesskatt i avräkningen enligt
förevarande lag.
675
Prop. 1996/97:100
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördsla-
gen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. Någon
ändring i sak är inte avsedd.
27$
Den nya lydelsen motiveras av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av
nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Dessutom har vissa redaktionella
ändringar gjorts.
18 §
Ändringen i fiärde stycket punkt 2 föranleds av att mervärdesskattelagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i aktuella hänseenden
ersatts av skattebetalningslagen. Dessutom har en felaktig hänvisning till
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen rättats (jfr
SFS 1994:1914).
Ändringen i punkt 4 har sin grund i att termen uppbörd utmönstrats.
Beteckningen skatteförfattningarna avses omfatta även vad som hittills
benämnts uppbördsförfattningama. I fråga om mål enligt skatteförfatt-
ningama är det dock endast mål rörande preliminär skatt och anstånd som
skall handläggas av en lagfaren domare ensam.
Ändringen rörande beteckningen "skatte- eller avgiftstillägg" är av
terminologisk art. Den föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den
form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör kallas skattetillägg.
Betalningar av skatt och socialavgifter enligt skattebetalningslagen
omfattas av förevarande lags tillämpningsområde. I det nya skattebetalnings-
systemet ersätts dröjsmålsavgiften av en kostnadsränta. Även övriga räntor
och avgifter enligt uppbördslagen ersätts av skattebetalningslagens
räntereglering. Härutöver föreslås en särskild förseningsavgift.
Förmånsrätt följer i dag med ränta på fordran enligt uppbördslagen, jfr
dock prop. 1995/96:170 s. 183. Dröjsmålsavgiften omfattas däremot inte av
förmånsrätt. Enligt förslag i nämnda proposition skall förmånsrätt inte följa
med ränta på skattefordringar.
676
Ränteregleringen i skattebetalningslagen skiljer sig till sin karaktär
liksom i fråga om nivå från dröjsmålsavgiften. Med hänsyn härtill och av
administrativa skäl skall förmånsrätt följa även med ränta på fordran enligt
skattebetalningslagen.
U
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i
skattebetalningslagen.
?§
Hänvisningen till 3 § 2 mom. under 1 tredje stycket UBL berör den lydelse
som ifrågavarande stycke hade före inkomståret 1991, se prop. 1989/90:74
s. 428 och SFS 1990:329.
Lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. upphörde att
gälla fr.o.m. den 1 april 1993 genom SFS 1992:680 och motsvarande
bestämmelser infördes samtidigt i uppbördslagen, se prop. 1991/92:112 s.
140.
Skatteavdrag skall nu göras enligt de allmänna bestämmelserna om
sådana avdrag i skattebetalningslagen.
Förevarande bestämmelse kan upphävas.
16 §
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördsla-
gen ersatts av motsvarande bestämmelser i en särskild lag om dröjs-
målsavgift. Jämfört med uppbördslagens regler om sådan avgift sägs i den
nya lagen att bestämmelserna i denna gäller endast i de fall det särskilt
föreskrivs. Anmärkningen i förevarande paragraf om att dröjsmålsavgift inte
tas ut kan därför undvaras.
Prop. 1996/97:100
10 §
Ändringarna i fjärde stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen,
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella
hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetal-
ningslagen.
677
Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av
kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast
avdrag för preliminär skatt.
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördsla-
gen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
Prop. 1996/97:100
46 £
Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen. Dessutom har en redaktionell ändring
gjorts.
Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den
form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg.
Ändringarna i andra stycket 4 föranleds av att föreskrifterna i uppbördsla-
gen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen samt av att skattebetalningslagen skall
gälla också i fråga om skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt på vissa
förvärvsinkomster. Dessutom har vissa terminologiska ändringar gjorts.
2/
Ändringarna i paragrafen är enbart av terminologisk art.
678
5J
Ändringen i första stycket punkt 2 har sin grund i att mervärdesskattelagens
bestämmelser om registrering av skattskyldiga tagits in i 3 kap. skattebetal-
ningslagen.
I punkt 5 har begreppet samtaxering utmönstrats, eftersom begreppet inte
längre används i skattelagstiftningen.
Ändringen i punkt 7 föranleds av att i stället för slag av preliminär skatt
som en person skall betala så skall sättet för betalning bestämmas.
6§
Ändringen har sin grund i att mervärdesskattelagens bestämmelser om
registrering av skattskyldiga tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen.
17 §
Ändringen i första stycket föranleds av att arbetsgivaren inte längre skall
göra avdrag för kvarstående skatt.
3§
Någon uppräkning av vad som avses med skatt motsvarande den som finns
i 1 § uppbördslagen har inte tagits in i skattebetalningslagen. I stället anges
i 1 kap. 1 § lagens tillämpningsområde. Ändringen i första stycket 1 innebär
att de skatter, avgifter och räntor som fullt ut omfattas av skattebetalningsla-
gen skall anses som skatt enligt skatteregisterlagen.
Ändringen i punkt 3 föranleds av att skattebetalningslagen fullt ut gäller
även arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
Ändringen i punkt 4 föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den
form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg.
Andra stycket har slopats med hänsyn till att det som sägs där följer av
punkt 1.
7$
Ändringarna i punkt 2 och 14 föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen
och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har mervärdesskattelagens
bestämmelser om revision m.m. tagits in i skattebetalningslagen.
I fråga om ändringarna i punkt 3 se kommentaren till 1 § under avsnitt
30.41.
Ändringen i punkt 8 föranleds av att uppbördslagens bestämmelser ersatts
av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
Ändringen i punkt 24 har sin grund i att mervärdesskattelagens bestäm-
melser om periodiska sammanställningar tagits in i 10 kap. skattebetalnings-
lagen.
Prop. 1996/97:100
679
Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1996/97:116 Ändringar i
skatteregisterlagen, m.m.
19 §
I andra stycket 1 har begreppet samtaxering utmönstrats, se kommentaren
till 5 § under avsnitt 30.41. Övriga ändringar är endast av terminologisk art.
Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1996/97:116 Ändringar i
skatteregisterlagen, m.m.
70
Ändringarna föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av
kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast
avdrag for preliminär skatt.
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av
nya bestämmelser i skattebetalningslagen, dels av att nuvarande regler om
förhandsbesked i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
slopats.
3,5 a och 6 §§
Ändringarna föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att före-
skrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
5 a § föreslås ändrad även i prop. 1996/97:150.
6§
Se under kommentaren till 2 kap. 3,5 a och 6 § §.
Prop. 1996/97:100
680
5 kap. Prop. 1996/97:100
Ändringarna i första stycket föranleds - förutom i terminologiskt hänseende
- av att föreskrifterna i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har andra
stycket slopats med hänsyn till att 30 § UBL inte fått någon motsvarighet i
skattebetalningslagen.
3§
Ändringarna i föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att före-
skrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
27 §
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördsla-
gen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördsla-
gen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
7§
Ändringen föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetal-
ningslagen.
7§
Ändringarna föranleds dels av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av
nya bestämmelser i skattebetalningslagen, dels av att lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift har upphört att gälla vid utgången av juni 1992 (SFS
681
1991:1849).
Prop. 1996/97:100
29$
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördsla-
gen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
[1 §
Ändringarna föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av
kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast
avdrag för preliminär skatt.
Ändringarna föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av
kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast
avdrag för preliminär skatt.
60$
Ändringarna föranleds av att uppbördslagens bestämmelser om anstånd och
anståndsränta ersatts av föreskrifter i skattebetalningslagen.
682
62 §
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds-
lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
30.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift
17 §
I den föreslagna lagen om dröjsmålsavgift sägs att sådan avgift skall betalas
endast i de fall det föreskrivs särskilt. Något undantag behöver därför inte
längre föreskrivas i förevarande lag.
30.54 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds-
lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
30.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg
Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds-
lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
30.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
70
Ändringarna föranleds - förutom i redaktionellt hänseende - av att före-
skrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalnings-
lagen.
30.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m.
9§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i upp-
bördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.
Prop. 1996/97:100
683
Någon ändring i sak är inte avsedd.
Prop. 1996/97:100
74
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i
skattebetalningslagen.
Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
10 §
Ändringen i fråga om den införda hänvisningen till skattebetalningslagen
föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen i aktuella hänseenden
ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
Vidare har i den föreslagna lydelsen annuitet på avdikningslån inte tagits
med, eftersom den pålagan inte längre är aktuell. Den sista taxering vid
vilken annuitet på avdikningslån kan förekomma synes vara 1996 års
taxering.
3§
Hänvisningen till 27 § 2 mom. UBL har slopats, eftersom den bestämmelsen
i aktuellt hänseende inte fått någon motsvarighet i skattebetalningslagen.
Såväl belopp som skall läggas till som belopp som skall dras ifrån enligt
förevarande lag ingår nämligen i den slutliga skatten enligt skattebetalnings-
lagen, se 11 kap. 14 § SBL. Jämför även 6 kap. 1 § och 11 kap. 10 § SBL.
684
30.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om ProP- 1996/97:100
civilt försvar
27
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen i aktuella
hänseenden ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen.
30.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter
7J
Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
30.64 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554)
77
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
30.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
30.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001
års taxeringar
6§
Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya
bestämmelser i skattebetalningslagen.
Vidare har lagarna om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus respektive för riskkapitalinvesteringar inte tagits med eftersom
skattereduktion enligt dessa lagar inte kan komma i fråga vid 1999 års
taxering eller senare års taxeringar.
685
4§
Ändringarna föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av nya bestämmelser i skattebetal-
ningslagen.
Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1996/97:117 Ny förmögenhets-
lagstiftning.
5§
Ändringarna föranleds - förutom i terminologiskt hänseende - av att
föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av nya bestämmelser i skattebetal-
ningslagen.
//
Ändringarna föranleds - förutom i redaktionellt hänseende - av att före-
skrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Även
återbetalning eller annan utbetalning av särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta skall ske med tillämpning av bestämmelserna i skattebetalningsla-
gen.
686
gotab 53164, Stockholm 1997
Bilaga 1
Skattebetalningsutredningens sammanfattning av betänkandet
Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100).......... 3
Bilaga 2
Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet
Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100).......... 11
Bilaga 3
Skatteflyktskommitténs sammanfattning av betänkandet
Översyn av revisionsreglema (SOU 1996:79)................ 12
Bilaga 4
Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet
Översyn av revisionsreglema (SOU 1996:79) ................ 14
Bilaga 5
Lagrådsremissens lagförslag.............................. 15
Bilaga 6
Lagrådets yttrande ..................................... 155
Bilaga 7
Paragrafregister ....................................... 220
Uppbördslagen (1953:272).......................... 220
Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare...................................... 229
Mervärdesskattelagen (1994:200)..................... 233
Skattebetalningslagen .............................. 240
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997 . 258
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
Det system för redovisning och betalning av skatter och avgifter som
tillämpas i dag har successivt reformerats i riktning mot ökad samordning
och effektivisering. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de
skattskyldiga har här varit i blickpunkten. Steg mot ett effektivare
skattebetalningssystem har tagits i början av 1980-talet genom bl.a. förenk-
lingar i de materiella bestämmelserna för beräkning av socialavgifter. Till
en effektivisering har vidare bidragit den sedan år 1985 samordnade
redovisningen och betalningen av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.
Under framför allt senare år har verksamheten dessutom påverkats av
möjligheterna att i olika hänseenden ta till vara den tekniska utvecklingen.
Trots förändringar av det slag som nyss nämnts upplevs den nuvarande
ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Framför allt gör sig
problemen gällande för den som är näringsidkare och samtidigt arbets-
givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet fortfarande svår-
tillgängligt och resurskrävande. Exempelvis är förfarandet för redovisning
och inbetalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter i olika delar skilt
från betalningen av F-skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvar-
stående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt. Redovisnings-
tidpunktema är olika liksom de redovisningshandlingar som används. Inbe-
talningar görs till skilda konton och rutinerna varierar vad gäller anma-
ningar att redovisa, påminnelser att betala och överlämnande för
indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt beroende på
vilken skatt eller avgift det är fråga om. Vidare regleras förfarandet i olika
lagar.
Mot denna bakgrund är det vårt uppdrag att effektivisera systemet för
redovisning och betalning av skatter och avgifter. Utgångspunkter vid ut-
formningen av ett sådant system är ökad enhetlighet, samordning och
förenkling. Vi föreslår i huvudsak följande.
Skattekontosystemet
Debiteringar, redovisningar och betalningar av skatter och avgifter
samordnas i ett system med skattekonton. Hos skattemyndigheten skall
finnas ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga
redovisningar och betalningar skall registreras på kontot. Främst gäller det
F-skatt, innehållen preliminär skatt (skatteavdrag), arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen
kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av
ett skattekonto är inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar
ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott och underskott.
På skattekontot bokförs löpande dels debiterade skatter, dels de skatter
och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar. För
skattskyldiga med anställningsinkomster bokförs slutlig skatt på kontot i
samband med att slutskattsedeln tas fram. En ny beräkning av den slutliga
skatten eller annan skatt eller avgift bokförs på kontot den dag då skatten
eller avgiften förfaller till betalning. Vidare bokförs här - i samband med
att slutlig skatt debiteras - preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift.
Alla uppgifter som den skattskyldige skall lämna redovisas i en enda
handling - en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje månad.
När i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt
skall redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen
till mervärdesskatt.
Den 12 i månaden (i januari och augusti den 17) skall skattedeklaration
lämnas dels av den som enbart redovisar skatteavdrag och arbetsgivarav-
gifter, dels av den som har att redovisa mervärdesskatt varje månad om be-
skattningsunderlagen för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner
kronor. Den som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunderlag som
överstiger 40 miljoner kronor skall lämna skattedeklaration senast den 26
i betalningsmånaden.
Skatter och avgifter skall betalas enligt följande.
Den 12 (i januari och augusti den 17) skall vara förfallodag för den som
enbart skall betala F-skatt eller avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.
Samma betalningstidpunkter skall gälla om den skattskyldige skall betala
mervärdesskatt och beskattningsunderlagen avseende mervärdesskatt för
beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten
betalas då i andra månaden efter redovisningsperioden. För denna kategori
skattskyldiga samordnas betalningarna genom att förfallodagen för mervär-
desskatt senareläggs. 1 augusti samordnas förfallodagama genom att be-
talningarna av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och F-skatt senareläggs
medan betalningstidpunkten för mervärdesskatt tidigareläggs något.
För skattskyldiga med beskattningsunderlag som överstiger 40 miljoner
kronor senareläggs förfallodagen för betalning av mervärdesskatt till den
26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den
nuvarande senarelagda förfallodagen avseende mervärdesskatt för
redovisningsperioden juni. Denna kategori skattskyldiga skall betala F-
skatt, avdragen skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 (i januari den
17) varje månad under året.
Skatter och avgifter som påförs genom särskilda beskattningsbeslut
förfaller till betalning på den förfallodag som inträffar närmast efter en
betalningsfrist om 30 dagar efter beslutsdagen.
Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts
på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo
skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och
avgifter på skattekontot. Den skatt- eller avgiftsskyldige kan således som
huvudregel inte styra en betalning till att avse en viss skatte- eller
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
avgiftsskuld. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det behöver
anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall skulden
fordelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den period som
är aktuell.
Varje månad som det har förekommit en transaktion stäms skattekontot
av. Avstämningen följs i regel av ett kontoutdrag. Samtliga konton stäms
av minst en gång per år. Om det vid avstämningen uppkommer ett
underskott innefattar kontoutdraget en påminnelse att betala. Efter be-
talningsuppmaningen lämnas fortlöpande obetalda fordringar for indriv-
ning. Mindre underskott på ett skattekonto under viss tid bör emellertid
kunna godtas utan att indrivning aktualiseras. För kontohavare med
transaktioner på skattekontot varje månad skall som huvudregel ett
underskott på kontot lämnas för indrivning om det uppgår till minst 10 000
kronor. För övriga kontohavare skall beloppsgränsen vara 1 000 kronor.
Överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängliga för
kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras
när som helst under månaden. Under förutsättning att det i skattedeklara-
tionen lämnas redovisning för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall
återbetalning som grundas på en överskjutande ingående mervärdesskatt
kunna ske redan före den första förfallodagen i månaden.
Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan,
respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan och kvarskatteavgiffen.
Även dröjsmålsavgiften tas bort. På underskott eller överskott på ett skat-
tekonto räknas i stället kostnads- resp, intäktsränta löpande. Räntorna knyts
till en basränta som följer det allmänna ränteläget.
Ränta räknas fr.o.m. dagen efter den då ett underskott eller överskott
uppkom på skattekontot. Om det är ett omprövningsbeslut eller
anståndsbeslut som är grund for ränteberäkning räknas ränta fr.o.m. dagen
efter den ursprungliga förfallodagen för resp, skatt.
Kostnadsräntan skall ha tre olika nivåer. Den lägsta kostnadsräntan (i
dagsläget ca 8 %, ej avdragsgill) beräknas dels på underskott som under-
stiger 10 000 kronor, dels på belopp som påförs genom omprövningsbeslut
eller grundas på anståndsbeslut. Vid debiteringen av slutlig skatt undantas
ett belopp om 10 000 kronor från ränteberäkning t.o.m. den 3 maj under
taxeringsåret. På belopp häröver räknas kostnadsränta enligt en mellannivå
(i dagsläget ca 10 %, ej avdragsgill) under tiden den 13 februari - den 3
maj. Från och med den 4 maj under taxeringsåret räknas sådan ränta
oavsett beloppets storlek fram t.o.m. den dag som betalning senast skall
ske. Den högsta kostnadsräntan (i dagsläget ca 28 %, ej avdragsgill) tas ut
på underskott om minst 10 000 kronor. När en fordran lämnats för in-
drivning räknas låg kostnadsränta på beloppet.
Löpande skatteuträkning och debitering av slutlig skatt m.m.
Inom ramen for skattekontosystemet föreslås ett förfarande med löpande
skatteberäkning. Det är avsett for skattskyldiga som enligt nuvarande
ordning får sina slutskattesedlar i december under taxeringsåret, dvs. de
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
som normalt skall lämna särskilda självdeklarationer senast den 31 mars.
En skatteberäkning skall göras så snart skattemyndigheten har tillräckliga
uppgifter. De skattskyldiga underrättas efter hand om resultatet, men
tidigast i augusti under taxeringsåret. I samband härmed bokförs trans-
aktionerna på skattekontot. Återbetalningar görs löpande. Underskott
förfaller till betalning löpande efter nyssnämnda 30-dagars betalningsfrist.
På detta sätt tidigareläggs nuvarande inbetalningstidpunkt för kvarstående
skatt med upp till sex månader.
Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort.
Samtidigt föreslås ett förenklat löneexekutivt förfarande som kännetecknas
av enkelhet och snabbhet. Förfarandet avgränsas till skattskyldiga som är
arbetstagare och som endast debiterats slutlig skatt på skattekontot. Det
skall användas på fordringar avseende obetald slutlig skatt om högst
10 000 kronor.
Betalning av pensionsavgifter
Regleringen av betalning av pensionsavgifter som betalas i form av egen-
avgift, dvs. av den som har F-skatt, ändras. Avgiften till tilläggspension
sidoordnas och jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetalningar.
Samtidigt skall sambandet mellan avgift och förmån stärkas. Den skattskyl-
dige skall inte längre vara garanterad fulla pensionsförmåner när, som i
dag, endast den del av all skatt som motsvarar tilläggspensionsavgiften
betalats. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter för ett in-
komstår har betalats skall i stället tilläggspensionsavgift anses ha betalats i
proportion till avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgifts-
debiteringama för detta år. Pensionspoäng eller pensionsrätt skall härefter
räknas den skattskyldige tillgodo i förhållande till den proportionering av
betalningen av tilläggspensionsavgift som gjorts för året.
Fortsatt samordning av skatte- och avgiftsbetalningar
I skattekontosystemet skall ingå de i dag mest betydande skatte- och
avgiftsbetalningama. Andra skatter och avgifter - exempelvis punktskatter
- bör inom en snar framtid också kunna ingå i skattekontosystemet.
Särskilda överväganden och åtgärder kan emellertid krävas i vissa fall.
Som vi ser det torde det på sikt finnas förutsättningar att hantera praktiskt
taget alla förekommande skatter och avgifter i ett enhetligt uppbyggt
skattekontosystem.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
Bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt
Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen
mellan den preliminära och slutliga skatten. Exempelvis skall RSV ges
ökade möjligheter att bestämma skattetabellernas utformning. Nämnas kan
också att de särskilda tabellerna för skatteavdrag som används vid korttids-
ersättning och ersättning från arbetslöshetskassa tas bort. I stället skall
skatteavdrag göras med 30 procent. På ersättning från arbetslöshetskassa
skall vidare avdrag göras enligt krontalstabeller efter olika kommunala
skattesatser. Undantaget för arbetslöshetskassorna från skyldigheten att
göra förhöjt skatteavdrag slopas också. Detsamma gäller beloppsgränsen
om 6 000 kronor vid skatteavdrag på föräldrapenning.
För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär
självdeklaration. En sådan skyldighet skall gälla t.o.m. den 30 november
under inkomståret. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått
kännedom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den
preliminära skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av
preliminär skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F-
skattebetalningar för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den
period som verksamheten bedrivs.
Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga
en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan
handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
Regleringen om F-skattebevis
Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en före-
tagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag skall
kunna återkallas även om myndigheten av någon anledning, t.ex. i en kon-
kurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. Det
måste emellertid ha funnits grund för återkallelse av företagets eller
bolagets skattsedel som kan hänföras till företagsledaren för att företagsle-
darens F-skattsedel skall få återkallas.
En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag
skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller bolaget
har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för
företagsledaren.
Anstånd med betalning av skatter och avgifter
Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter på
grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges
endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla
skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla
vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.
Anståndstidema vid anstånd med betalning av skatt på grund av avytt-
ring av fastighet m.m. begränsas något. Samtidigt görs regleringen mindre
detaljerad.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
Betalningsskyldigheten för skatter och avgifter
En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla for den som är
skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet.
En ny form av automatiska beslut om betalningsskyldighet föreslås
(schablondebitering). Om redovisningsskyldigheten for en viss period inte
fullgörs skall betalningsskyldigheten för perioden anses bestämd till det
högsta av vart och ett av de skatte- och avgiftsbelopp som bestämts for
betalning for endera av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.
Schablondebiteringen skall gälla vid sidan av nuvarande möjligheter för
skattemyndigheten att bestämma betalningsskyldigheten efter skön.
Samtidigt utvidgas befogenheten att uppskatta skatte- och avgiftsbeloppen
for en viss period till att omfatta arbetsgivares avdrag för A-skatt.
Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter for den som före-
träder ett rättssubjekt som är juridisk person görs generell och enhetlig.
Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet. Dessutom görs det administrativa syftet med före-
skrifterna tydligare. Men i allt väsentligt behålls nuvarande subjektiva
förutsättningar och befrielsegrunder.
Det föreslås också att beslut om betalningsskyldighet för ställföreträdare
skall fattas av skattemyndigheten som första instans. Besluten skall kunna
överklagas till länsrätten med rätt för den enskilde till muntlig förhandling
i länsrätten och kammarrätten.
Administrativa och straffrättsliga sanktioner
Tillämpningsområdet for nuvarande regler om skatte- och avgiftstillägg
utvidgas till att gälla också for arbetsgivare som inte fullgör sina skyldig-
heter att redovisa skatteavdrag. Sanktionen benämns skattetillägg.
Underlåtenheten att betala in innehållen skatt anses i dag som en straff-
bar gärning. I första hand torde det emellertid vara risken att bli personligt
betalningsskyldig som - både i det enskilda fallet och generellt - har en
avhållande verkan på arbetsgivaren från att inte betala in skatt. Mycket ofta
är det också så att den arbetsgivare som inte betalat skatten har gjort sig
skyldig till annat uppbördsbrott. Straffansvaret för underlåtenhet att betala
in innehållen skatt kan därför inte sägas fylla någon funktion utan föreslås
avskaffat.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
Preskription
Utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden för skatter och avgif-
ter föreslås ändrad. En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett under-
skott på ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången av det
kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för indriv-
ning. Härigenom förenklas hanteringen av preskriptionsfrågoma utan att
systematiken i skattekontosystemet rubbas.
En ny uppbördslag föreslås - en skattebetalningslag. I lagen finns den
reglering av skattekontosystemet som behövs. Den innehåller också övriga
bestämmelser om beräkning och debitering av de skatter och avgifter som
ingår i det nya systemet. Lagen ersätter uppbördslagen (1953:272) och
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt för-
farandebestämmelsema i mervärdesskattelagen (1994:200). Den nya lagen
har gjorts mindre detaljerad än de äldre lagarna.
Förslaget om ett skattekontosystem förväntas leda till en starkt förenklad
administration av i första hand företagens skatte- och avgiftsbetalningar.
Redovisningen av skatter och avgifter blir mindre resurskrävande än i dag
främst för arbetsgivare och företag i övrigt. Endast en deklaration per
månad behöver lämnas. Med undantag för de största företagen som
redovisar mervärdesskatt blir det vidare fråga om endast en betalning varje
månad. Den samordnade redovisningen gör att in- och utbetalningar kan
kvittas redan på betalningsstadiet. Företagens skatte- och avgiftsbe-
talningar förenklas härmed väsentligt jämfört med i dag. En slopad
arbetsgivarmedverkan vid betalning av kvarstående skatt ger ytterligare
administrativa vinster för företagen.
För skattemyndigheterna samordnas och effektiviseras hanteringen av
redovisningar och betalningar, avstämningar, omföringar, betalningsupp-
maningar, ränteberäkningar, överlämnande för indrivning, m.m.
I ekonomiska termer innebär förslaget till ett skattekontosystem m.m.
med ökad enhetlighet och samordning besparingar för staten på i storleks-
ordningen 50 miljoner kronor per år. Även effekterna av de olika
delförslagen i övrigt avses i vart fall på sikt föra med sig besparingar för
det allmänna. Dessa besparingseffekter är svåra att precisera men förväntas
inte bli obetydliga.
En del av den administrativa besparingseffekten genereras genom
samordningen av förfallodagama till den 12 i månaden. Den senare-
läggning av förfallodagen för mervärdesskatt från den 5 till den 12 resp,
från den 20 till den 26 i månaden som förslaget innefattar ger i sig en
negativ ränteeffekt för staten. Utrymme för dessa senareläggningar skapas
dels genom den för vissa skattskyldiga slopade särredovisningen av
mervärdesskatt under sommarperioden, dels genom de administrativa
vinstema av ett nytt skattebetalningssystem.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 1
Skattekontosystemet liksom övriga förslag samt skattebetalningslagen
föreslås sättas i kraft vid årsskiftet 1997/98.
10
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 2
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksbanken, Riks-
åklagaren, Riksenheten mot ekonomisk brottslighet, Datainspektionen,
Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Statistiska
centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens löne- och
pensionsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Göta hovrätt, Malmö tingsrätt,
Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Totalförsvarets
pliktverk, Arbetslöshetskassornas Samorganisation, Bankgirocentralen
BGC AB, Byggentreprenörerna, Föreningen Auktoriserade Revisorer,
Företagarnas Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation,
HSB Riksförbund, Konjunkturinstitutet, Kooperativa förbundet, Koope-
rationens pensionsanstalt, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsför-
bundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Postgirot Bank AB, Svenska Arbets-
givareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Kommunförbundet,
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska Rese- och
Turistindustrins Samarbetsorganisation, Svenska Revisorsamfundet,
Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers
Förbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund,
Sveriges Industriförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovis-
ningskonsulters Förbund och Tjänstemännens centralorganisation.
Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i Stock-
holm och Malmö.
Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i
Stockholms, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Kopparbergs och
Jämtlands län.
Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund och
Sveriges Industriförbund har hänvisat till ett yttrande som avgetts av
Näringslivets Skattedelegation.
Dessutom har Stockholms handelskammare och Svensk Industriförening
yttrat sig. Även dessa har hänvisat till det yttrande som avgetts av
Näringslivets Skattedelegation.
11
Kommittén har haft i uppdrag att ompröva de bestämmelser beträffande
skatte- och tullmyndigheternas kontrollbefogenheter som trädde i kraft den
1 juli 1994 och föreslå de lagändringar som behövs for att få en
ändamålsenlig lagstiftning på kontrollområdet. Kommittén har härvid haft
att sammanväga intresset av att myndigheterna har instrument till sitt
förfogande för att utöva en effektiv kontroll med kravet att lagstiftningen
tillgodoser rimliga rättssäkerhetsgarantier.
I detta delbetänkande presenteras ett flertal lagändringar som alla har till
syfte att förbättra myndigheternas möjligheter att bedriva sin kon-
trollverksamhet på ett effektivare men för de enskilda rättsäkert sätt.
Sålunda föreslår kommittén att revision skall få företas för kontroll av det
löpande beskattningsårets (eller periodens) räkenskaper och andra
handlingar. Vidare föreslås ett återinförande av regler om så kallad
tredjemansrevision. Kommittén föreslår också att skattemyndigheten och
tullmyndigheten - inom ramen för en revision i samverkan - skall ha
möjlighet att besluta att den reviderade inte skall underrättas i förväg om
att revision skall ske. Kommittén föreslår vidare att skattemyndigheten
även vid annan revision än enligt lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter skall ha befogenhet att ta varuprov och prova apparatur, samt
att det skall införas bestämmelser om att skattemyndigheten och
tullmyndigheten efter avslutad revision får överlämna omhändertagna
handlingar till konkursförvaltare i stället för till den reviderade. Kommittén
föreslår att bestämmelserna om tredjemansföreläggande i mervär-
desskattelagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
utformas i enlighet med 3 kap. 50 a § lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter samt att motsvarande bestämmelser om tredjemansföre-
läggande införs i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare. Vidare föreslås att föreläggande om kontrolluppgift skall
kunna avse uppgift om det löpande beskattningsårets eller periodens
handlingar.
Ytterligare en ändring i uppbördslagen föreslås; beslutsbehörigheten bör
tillkomma skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren vid det aktuella
tillfället är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagarens
skatt. Vidare föreslås att lagen om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision m.m. skall vara tillämplig även vid annan kontroll än
revision. Kommittén föreslår vissa ändringar i tvångsåtgärdslagen. Det
finns anledning att befara att rekvisitet påtaglig risk på grund av vissa
förarbetsuttalanden kommit att tolkas på ett alltför restriktivt sätt.
Kommittén föreslår därför att rekvisitet byts ut mot särskild risk. Vidare
föreslås ett förtydligande av 5 § första stycket samt att tvångsåtgärd enligt
nämnda lagrum skall få vidtas även då sabotagerisken gäller det som får
provas. Kommittén föreslår också en utvidgning av granskningsledarens
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 3
12
befogenhet att fatta interimistiska beslut; det skall vara möjligt även då det
föreligger sabotagerisk beträffande det som får inventeras, besiktigas eller
provas. Vidare föreslås, till följd av förslaget om återinförande av
tredjemansrevision, att 10 - 12 §§ skall upphävas. Slutligen föreslås viss
ändring i bestämmelserna i 15 § andra stycket och 29 § andra stycket
tvångsåtgärdslagen.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 3
13
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 4
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitiekanslem,
Riksskatteverket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket,
Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stock-
holms län, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Kronobergs
län, Riksdagens ombudsmän, Datainspektionen, Föreningen Auktoriserade
Revisorer, Föreningen Sveriges kronofogdar, Företagarnas
Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Kooperativa för-
bundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholms Handelskammare,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska
Revisorsamfundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Redovisningskonsulters För-
bund. Dessutom har Svensk Industriförening yttrat sig.
Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i
Stockholms, Kristianstads, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus län.
Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund har
avgett ett gemensamt yttrande. Stockholms Handelskammare, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriför-
bund och Svensk Industriförening har i sina remissvar anslutit sig till ett
gemensamt yttrande från Näringslivets skattedelegation. Svenska Arbets-
givareföreningen avstyrker dock att skattemyndigheten ges en rätt att
underrätta om revisionsbeslutet först i samband med att revisionen verk-
ställs.
Centralorganisationen SACO/SR, Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet, Kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige
och Tjänstemännens Centralorganisation har meddelat att man inte har
några synpunkter på betänkandet eller avstår från att yttra sig.
14
Innehållsförteckning
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
|
1 kap. 1-2 §§ 3-6 §§ |
Tillämpningsområde och definitioner Lagens tillämpningsområde |
|
2 kap. 1 § 2§ |
Beslutande myndighet Beslut som rör skattskyldiga Beslut som rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska |
|
3§ 4§ 5-6 § 7§ 8§ 9§ |
Beslut som rör registrerade skattskyldiga Beslut i fråga om vissa gemenskapsintema förvärv Avgörande i skattenämnd Upplysningar om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter |
|
3 kap. 1 § 2§ 4§ 5-6 §§ |
Registrering och skattekonton Registrering av arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga Anmälan för registrering Uppgiftsskyldighet Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga |
|
4 kap. 1-2 §§ 3§ 4-9 §§ 10-11 §§ 12 § |
Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt Skyldighet att betala preliminär skatt Skattsedel på preliminär skatt Utfärdande av F-skattsedel Återkallelse av F-skattsedel Utfärdande av A-skattsedel |
|
5 kap. 1 § 2-7 §§ 8-9 §§ 10-11 §§ 12 § 13-15 §§ 16 § |
Skatteavdrag Skyldighet att göra skatteavdrag |
15
|
6 kap. 1 § 2-4 §§ 5-6 §§ 7§ 8§ |
Beräkning av F-skatt Prop. 1996/97:100 Skyldighet att betala F-skatt Del 2 Beräkning av F-skatt enligt schablon Bilaga 5 Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering Ändrad beräkning av F-skatt Hänsyn till andra belopp |
|
7 kap. 1 § 2§ |
Beräkning av särskild A-skatt |
|
8 kap. 1-7 §§ 8-10 §§ H-13 §§ 14-25 §§ 26 § 27-28 §§ 29 § |
Beräkning av skatteavdrag Skatteavdrag enligt skattetabell Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning |
|
9 kap. 1-3 §§ |
Beräkning av arbetsgivaravgifter Arbetsgivaravgifter |
|
10 kap. 1 § 2-8 §§ 9-24 §§ 25-27 §§ 28 § 29-36 §§ 37 § |
Redovisning av skatt Inledande bestämmelse Preliminär självdeklaration Skattedeklaration Hur en deklaration skall lämnas Avgiftsspecifikation Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt Redovisningsskyldighet vid avveckling |
|
11 kap. 1-2 §§ 3-10 §§ H-18 §§ 19-24 §§ 25 § |
Beskattningsbeslut Innebörden av beskattningsbeslut Preliminär skatt Slutlig skatt Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter Beslut om vissa debiteringsåtgärder |
|
12 kap. 1 § 2§ 3-4 §§ 5§ 6-8 §§ 9§ 10-12 §§ |
Ansvar för skatt Inledande bestämmelse Arbetstagares ansvar för preliminär skatt Den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § Dödsbo Regress |
16
|
13 kap. 1 § 2§ |
Befrielse från betalningsskyldighet Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 5 |
|
14 kap. |
Utredning i skatteärenden | |
|
1 § |
Den skattskyldiges rätt att yttra sig | |
|
2§ |
Skyldighet att fora anteckningar | |
|
3-5 §§ |
Föreläggande att lämna uppgift | |
|
6§ |
Besök eller annat personligt sammanträffande | |
|
7§ |
Skatterevision | |
|
8§ |
Utlämnande av uppgifter | |
|
15 kap. |
Skattetillägg och förseningsavgift | |
|
1-6 §§ |
Skattetillägg | |
|
7§ |
Förseningsavgift | |
|
8-9 §§ |
Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift | |
|
10-12 §§ |
Beslut | |
|
13-14 §§ |
Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och | |
|
16 kap. |
Inbetalning av skatt | |
|
1 § |
Mottagande skattemyndighet | |
|
2-3 §§ |
Inbetalning till särskilt konto | |
|
4-8 §§ |
När skatten skall vara betald | |
|
9-10 §§ |
Avräkning av inbetalda belopp | |
|
H § |
Fördelning av skatteskuld | |
|
12 § |
Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon | |
|
17 kap. |
Anstånd med inbetalning av skatt | |
|
1 § |
Anstånd vid deklarationsanstånd | |
|
2-3 §§ |
Anstånd vid omprövning eller överklagande | |
|
4§ |
Anstånd vid avyttring | |
|
5§ |
Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring | |
|
6§ |
Anstånd vid handläggning av ärende om und vikande av | |
|
7§ |
Anstånd i övriga fall | |
|
8-11 §§ |
Gemensamma bestämmelser | |
|
18 kap. |
Återbetalning av skatt | |
|
1-4 §§ |
Utbetalning | |
|
5-6 §§ |
Överföring av skatt till en annan stat | |
|
7§ |
Hinder mot utbetalning | |
|
8§ |
Förbud mot överlåtelse | |
|
9§ |
Utmätning | |
|
io§ |
Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd |
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
17
1-2 §§ Grunder för ränteberäkning
3 § Basränta
4-12 §§ Kostnadsränta
13- 16 §§ Intäktsränta
17-18 § Ändrad ränteberäkning
1-5 §§ Begäran om indrivning
6 § Ränta
7 § Konkurs
1-3 §§ Beslut som kan omprövas
4- 7 §§ Omprövning på initiativ av den skattskyldige
8-9 §§ Omprövning på initiativ av skattemyndigheten
10-13 §§ Efterbeskattning
14- 20 §§ Tidsfrist för efterbeskattning
1 § Beslut som inte får överklagas
2 § Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets
beslut
3-5 §§ Den skattskyldiges överklagande
6 § Förfarandet vid överklagande
7-9 §§ Riksskatteverkets överklagande
10-13 §§ Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut
1 § Avrundning
2 § Vite
3 § Representant för enkelt bolag eller partrederi
4 § Representant för utländsk företagare
5- 6 §§ Behörighet att lämna uppgift
7-8 § Verkställighet
9 § Gallring
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
18
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
1 § Denna lag gäller vid beräkning, debitering, redovisning och betalning
av
1. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxerings-
lagen (1990:324),
3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster,
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift
som avses i 1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), och
7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.
2 § Lagen gäller också vid betalning av
1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i
1, och
3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2.
3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som
i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324) om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av samman-
hanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt
och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 §
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 §
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. skatteavdrag och den som är skyldig att göra skatteavdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att
betala skattetillägg, avgift eller ränta.
Med skatt likställs
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig
för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt
19
denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla
bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund
av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de
skatter som anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt
10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel
enligt 4 kap. 5 §, och
4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara
för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som
bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi.
5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat
föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
6 § 1 denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut lön,
arbetstagare: den som tar emot lön,
beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen
(1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda
lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
förfallodag: dag då skatt skall ha betalats enligt 16 kap. 4 §,
huvudinkomst: lön som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för
arbete,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
/ö/v sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren är
skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter,
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten,
om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 §
kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver
verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för
någon delägare i bolaget,
sidoinkomst: lön som inte utgör arbetstagarens huvudinkomst,
skatteavdrag: avdrag från lön för betalning av arbetstagarens prelimi-
nära skatt,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående
mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats.
20
2 kap. Beslutande myndighet
1 § Beslut enligt denna lag som rör en skattskyldig fattas av skatte-
myndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för det
löpande beskattningsåret ligger, om inte annat följer av 2-5 §§. Om den
skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av
Skattemyndigheten i Stockholms län.
2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län
där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av
skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte. Om
intressegrupperingen saknar säte i landet, fattas beslutet av Skattemyn-
digheten i Stockholms län.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§.
3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas
av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad, om inte
annat följer av 5 §.
4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas
län.
5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag far
ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte
medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta
att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss
skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
21
6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till
en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå
anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över
till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till
myndigheten.
Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om
omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten ändå
pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den
skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran
kom in till domstolen.
Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.
7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet
har enligt 14 kap.
Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om
förseningsavgift enligt 15 kap. 7 och 8 §§ som rör en periodisk
sammanställning om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband
med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324)
skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i
skattenämnden om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.
3 kap. Registrering och skattekonton
1 § Skattemyndigheten skall registrera den som är arbetsgivare och den
som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Första stycket gäller inte den som är mervärdesskattskyldig endast på
grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1
och 2 mervärdesskattelagen.
2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras
enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten.
Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet for
mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.
Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
22
den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den
vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1
eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt
10 kap. 31 § skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen anses ha
fullgjort anmälningsskyldigheten genom att lämna deklarationen.
3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har
ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om
ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två
veckor från det att ändringen inträffade.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 §
eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller att
lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra
anmälan eller lämna underrättelse finns.
5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som
är skattskyldig enligt denna lag.
Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett
skattekonto.
På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall beta-
las in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen skatt,
gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats för
indrivning.
6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels för varje månad stämma av
inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon
avstämning behöver dock inte göras för månader då inte något annat
belopp än ränta har tillgodoförts eller påförts.
En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige
begär det, om inte särskilda skäl talar mot det.
4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
1 § Preliminär skatt skall betalas för inkomståret enligt bestämmelserna i
6-8 kap. med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den
slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.
23
2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt)
eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt).
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
3 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på
preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F-
skattsedel och A-skattsedel).
4 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången
av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.
5 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 7 eller 8 §, efter ansökan
utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva
näringsverksamhet här i landet.
6 § Skattemyndigheten får besluta att en F-skattsedel utfärdas för en fysisk
person under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande.
Villkoret skall framgå av skattsedeln.
7 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag
enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.
8 § En F-skattsedel får inte utfärdas
1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt
10 § första stycket 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,
2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad på
någon annan grund än som avses under 1 så länge grunden för återkallelsen
finns kvar, eller
3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått
en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i
10 §.
För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 10 §
8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller
bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i
konkurs.
Om det finns särskilda skäl får en F-skattsedel utfärdas trots vad som
sägs i första eller andra styckena.
24
|
F-skattebevis |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
9 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda |
Bilaga 5 |
10 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel om innehavaren
1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,
3. inte följer villkor som meddelats med stöd av 6 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,
4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund
för taxering,
5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en
utsträckning som inte är obetydlig,
6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs,
8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande
som kan hänföras till företagsledaren, eller
9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en
företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en
F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett
förhållande som avses i 3-5, 7 eller 8.
Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten avstå från
återkallelse.
11 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga
innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till
myndigheten.
Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda
uppdragsgivare som myndigheten känner till.
12 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för
1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och
2. skattskyldig som har en F-skattsedel med ett sådant villkor som avses
i 6 §.
25
5 kap. Skatteavdrag
1 § En arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna
1 detta kapitel vid varje tillfälle då lön betalas ut.
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3 eller 4 §, göras från
kontant ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 §
1 mom. första stycket e och g samt tredje stycket kommunalskattelagen
(1928:370),
4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen,
5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i
näringsverksamhet,
6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan
liknande periodisk utbetalning som utgör utgift i utbetalarens närings-
verksamhet, och
7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1
mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions-
sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid
utmätning, konkurs eller ackord.
3 § Skatteavdrag skall inte göras om
1. ersättningen uppgår till mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren
understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i
utbetalarens näringsverksamhet,
4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och
ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till mottagare som tjänstgör inom
totalförsvaret, eller
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
26
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till
mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.
4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till följande
mottagare:
1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga kom-
muner,
2. en F-skattsedelsinnehavare, med undantag av ersättning som anges i
6 §,
3. en fysisk person som inte är bosatt i Sverige,
4. en utländsk juridisk person, eller
5. en mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från
skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §.
Första stycket 3 och 4 gäller inte om ersättningen betalas ut för
näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.
5 § Med en F-skattsedelsinnehavare avses i denna lag en person som har
F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den
betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas om den
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som
även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas om den som
betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.
En betalningsmottagare som har F-skattsedel med sådant villkor som
avses i 4 kap. 6 § anses ha F-skattsedel endast om den åberopas skriftligen.
I fråga om ersättning som avses i 2 § andra stycket skall mottagaren inte
anses ha F-skattsedel.
6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från
1. dagpenning från arbetslöshetskassa,
2. kontant arbetsmarknadsstöd,
3. korttidsstudiestöd,
4. särskilt vuxenstudiestöd, och
5. ersättning från semesterkassa.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Anmälningsskyldighet
7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har eller åberopar
en F-skattsedel trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under
sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos
den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen
anmäla detta till skattemyndigheten.
27
8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta
och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas
för enligt 3 kap. 22, 23 eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
9 § Skatteavdrag skall inte göras från
1. ränta på ett konto, om räntan uppgår till mindre än 100 kronor,
2. ränta eller utdelning till en annan juridisk person än ett svenskt
dödsbo eller till en fysisk person som inte är bosatt i Sverige,
3. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige,
4. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan uppgår till mindre än
1 000 kronor,
5. ränta på ett konto för klientmedel,
6. ränta som betalas ut tillsammans med annat belopp, om det är okänt
för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och
utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3
kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
eller
7. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna
kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från
viss ersättning för arbete
1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den
i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där
ersättningen skall beskattas för undvikande av att preliminär skatt tas ut i
mer än en av staterna, eller
2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller
anställningsförhållanden, skulle medföra avsevärda besvär för
arbetsgivaren eller om det annars finns särskilda skäl.
11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i andra stycket,
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för
1. en arbetstagare som har hemvist här i landet men utför arbete i en
annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande
av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
2. en arbetstagare som har hemvist i den andra staten enligt 1 men utför
arbete här i landet.
Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut
28
och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet
i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.
En förutsättning for beslut enligt första eller andra stycket är att avdrag
for preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
12 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran
av utbetalaren
1. visa upp sin A-skattsedel,
2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,
3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 §
första stycket får godtas, eller
4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg
från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra
skatteavdrag från ersättningen.
En arbetstagare som har fått ett beslut om ändrad beräkning av
skatteavdrag skall genast visa upp beslutet för arbetsgivaren.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst
slag av ersättningar.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
13 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal-
ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort
som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.
14 § En arbetsgivare skall följa ett beslut enligt 8 kap. 11,27, 28 eller 29 §
om skatteavdrag för en arbetstagare från och med det första
utbetalningstillfället två veckor efter det att arbetsgivaren fick del av
beslutet.
15 § Om en arbetstagare kan visa att ett skatteavdrag har gjorts med för
högt belopp och beloppet ännu inte betalats in till skattemyndigheten, skall
arbetsgivaren mot kvitto skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden till
arbetstagaren.
16 § Den som inte gör skatteavdrag eller inte lämnar uppgift som avses i
13 §, får föreläggas att fullgöra sin skyldighet.
6 kap. Beräkning av F-skatt
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 § F-skatt skall betalas av den som har fått en F-skattsedel.
Beräkning av F-skatt skall göras enligt schablon eller preliminär
taxering.
2 § F-skatt skall, om inte annat följer av 5 §, beräknas enligt schablon med
utgångspunkt från den skattskyldiges senast bestämda slutliga skatt vid den
årliga taxeringen året före inkomståret.
3 § F-skatt som beräknas enligt schablon skall, för annan skattskyldig än
handelsbolag, tas ut med
1. 110 % av det belopp som avses i 2 §, eller
2. 105 % av det belopp som avses i 2 §, om det understiger samma års
debiterade preliminära skatt, utan hänsyn till eventuella ändringar enligt
7§.
För handelsbolag skall preliminär skatt tas ut med det belopp som avses
i2§.
F-skatt enligt denna paragraf får inte tas ut med ett lägre belopp än som
motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.
4 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till mervär-
desskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdesskatt inte
ingår i det belopp som avses i 2 §.
Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden
september andra året före inkomståret till och med augusti året före
inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av den
preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall
redovisas i självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har
fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.
5 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär
taxering)
1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året före inkomståret,
2. om den skattskyldige har lämnat en preliminär självdeklaration,
3. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den
preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt
för inkomståret, eller
4. om det finns andra särskilda skäl.
30
6 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som lämnats
i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
7 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt for att
uppnå att den preliminära skatten bättre stämmer överens med den
beräknade slutliga skatten.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges forhållanden eller om det
finns andra särskilda skäl.
8 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till
1. den A-skatt som kan komma att betalas for den skattskyldige genom
skatteavdrag, och
2. sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodo-
räknas den skattskyldige utöver preliminär skatt.
7 kap. Beräkning av särskild A-skatt
1 § Skattemyndigheten får besluta att särskild A-skatt skall betalas av den
som inte har fått en F-skattsedel. Ett sådant beslut får meddelas om
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slut-
liga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast A-skatt betalas.
2 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap.
2-8 §§ om beräkning av F-skatt.
8 kap. Beräkning av skatteavdrag
1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en
fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om
inte annat följer av 6-9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §.
Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för
arbetstagaren.
31
Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får
skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under
det föregående inkomståret.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Allmänna skattetabeller
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt
allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till
en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande
tillfällen.
3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på
att
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,
3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och
avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och
4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag
än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och
grundavdrag.
Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmänna egenavgifter.
Särskilda skattetabeller
4 § Skatteavdrag skall göras enligt särskilda skattetabeller från
sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna
till 22 § samt första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in-
komster enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ange det
skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. 1
övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.
5 § För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49
§ kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas enligt
särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att
sjömännen har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen
och skattereduktion enligt 11 kap. 13 § andra e stycket. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.
32
Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget
6 § Om en fysisk person inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 5 kap.
12 §, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort
där arbetsgivaren har sitt kontor eller ersättningen i annat fall betalas ut,
ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara
30 % av ersättning som är sidoinkomst för mottagaren.
Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren fått besked av
skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.
Frivillig förhöjning av skatteavdraget
7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från
huvudinkomsten skall göras med större belopp än som följer av
bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med
det begärda beloppet från och med det första utbetalningstillfället två
veckor efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan.
Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om
minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå
arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.
Ersättning för arbete
8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut
vid regelbundet återkommande tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Dagpenning från arbetslöshetskassa, m.m.
9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras
med 30 % om mottagaren har F-skattsedel.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
33
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
Ränta och utdelning
10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 §
skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska
värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den
skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.
11 § För enskilda fall får skattemyndigheten besluta hur skatteavdraget
skall beräknas från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst
och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar {särskild
beräkningsgrund).
Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från
vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om
mottagaren skall betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras också med hänsyn till detta.
12 § När skattemyndigheten beslutar om särskild beräkningsgrund i fråga
om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska
personens kostnader för lön till delägare.
Beslut om särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till ett
handelsbolag får fattas endast om det finns särskilda skäl.
13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om
särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skatteavdrag inte skall
göras från viss ränta eller utdelning.
Beräkning av förmånsvärde
14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda
värde.
Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersättningen
beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
I fråga om skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan
förmån, som utges på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som
slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses
som arbetsgivare. Sådan skattepliktig intäkt skall räknas med först när
arbetsgivaren har fått kännedom om att arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt.
15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än
semesterbostad skall beräknas enligt värdetabeller.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
34
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom
området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.
16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid beräkning
av arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna i 9 kap. 2 § andra stycket,
skall detta värde användas även vid beräkning av skatteavdrag.
17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna
i kommunalskattelagen (1928:370).
Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån
av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Drickspengar
18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också
drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten
och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn
tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag.
Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del
ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive
3 a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall
som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av
samma anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på
hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som
betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första
stycket även under en viss längre tid.
Annan ersättning för kostnader i arbetet
20 § Från någon annan ersättning för kostnader i arbetet än sådan som
avses i 19 § skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:
35
1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren
inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela
ersättningen.
2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som
mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas
på den överstigande delen.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Kostnadsavdrag
21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande
avgifter räknats av från ersättningen for arbetet:
1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar for egen
eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom forsäkring, och
2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten.
22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast
om
1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid
inkomsttaxeringen, och
2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens
ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.
Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgifter, är tillämplig på arbetstagaren, skall
kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon
skall skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kost-
naderna skall beräknas.
Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.
Hemresor
23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten, trots
bestämmelsen i 22 § första stycket, besluta att skatteavdrag skall göras
utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för
hemresa med allmänna kommunikationer. Detta gäller dock endast till den
del förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av
enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370).
Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag
24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av
fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
36
länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller
uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa.
Folkpension
25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut
tillsammans med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av
skatteavdrag ta hänsyn till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt
grundavdrag, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer
överens med den beräknade slutliga skatten för inkomståret.
Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om särskild beräkningsgrund måste
dock följas.
26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall
skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela
ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen.
Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut, beräknas
skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella
tidsperioden.
När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del
av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen.
27 § För en arbetstagare som är försatt i konkurs får skattemyndigheten
efter ansökan av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med
mindre belopp än som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten
därigenom bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som
enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas arbetstagaren utöver
preliminär skatt.
28 § Bestämmelsen i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde-
myndighet när lön skall tas i anspråk genom utmätning.
29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag
för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga
skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en-
ligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas arbetstagaren utöver
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
37
preliminär skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 16 § 2 a och b.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till arbetstagarens förhållanden eller om det finns
andra särskilda skäl.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter
1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas for varje redovisningsperiod efter de
procentsatser och på det underlag som anges i
1.2 kap. 1 och 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. 1 § lagen om (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster, och
3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses
i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen om
1. det finns grund for jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån
enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370), eller
2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med
mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3
andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.
3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag
för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens lön från
arbetsgivaren under beskattningsåret.
Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje
styckena.
10 kap. Redovisning av skatt
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om preliminär självdeklaration och
löpande redovisning av skatt samt särskilda bestämmelser om redovisning
av mervärdesskatt.
Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration
2 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av
1. den som ansöker om F-skattsedel, och
2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid
taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt
enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.
En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om
beräknade inkomster och utgifter för inkomståret samt om förmögenhet
som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga
skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som
beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden,
skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.
4 § I de fall som avses i 2 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna
någon preliminär självdeklaration for inkomståret efter den 30 november
samma år.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 2 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.
En skattskyldig får lämna preliminär självdeklaration även i andra fall.
När en preliminär självdeklaration skall lämnas
6 § En preliminär självdeklaration enligt 2 § 1 skall lämnas när ansökan
görs.
I de fall som avses i 2 § 2 skall den preliminära självdeklarationen
lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den
skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att
skyldigheten uppkom.
7 § En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14
dagar efter det att förhållandena ändrades.
Uppgift om kommande utbetalningar
8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att
för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas
komma att betalas ut under inkomståret.
39
Skyldighet att lämna skattedeklaration
9 § En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har betalat ut lön eller i annat fall har gjort ett skatteavdrag,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt for utomlands
bosatta,
3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) om
inte annat följer av 30 eller 31 §,
4. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen, och
5. den som omfattas av beslut enligt 11 §.
10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.
11 § Skattemyndigheten skall också besluta att mervärdesskatt som annars
skall redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första
stycket, skall redovisas i en skattedeklaration
1. om den skattskyldige begär det, eller
2. om det finns särskilda skäl.
Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i 1,
minst två på varandra följande beskattningsår.
12 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten gå med på att en
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person
som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på
något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta
kapitel.
13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig
skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en eller flera
perioder och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver
någon deklaration inte lämnas.
Andra stycket gäller den som är skattskyldig till mervärdesskatt endast
om han enligt 31 § skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration.
Redovisningsperioder
14 § Redovisningen i en deklaration skall göras löpande för bestämda
tidsperioder (redovisningsperioder).
15 § Redovisningsperioden omfattar en kalendermånad.
För en sådan skattskyldig som inte är skyldig att lämna självdeklaration
och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en skattedeklaration samt
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
40
för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden
for mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår. Detta gäller endast om
beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsintema förvärv och import
för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 200 000 kronor.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
16 § Redovisningsperioden for mervärdesskatt som skall redovisas i en
självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser
när det gäller inkomstbeskattning.
Vad en skattedeklaration skall ta upp
17 § En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag :
a) den lön från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag,
b) avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den lön för vilken utbetalaren är skyldig att betala
arbetsgivaravgifter,
b) avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras
mellan EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
När en skattedeklaration skall lämnas
18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import for
beskattningsåret beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna
skattedeklaration enligt följande uppställning.
41
|
Deklarationen som skall |
skall avse skatteavdrag |
mervärdesskatt för |
|
12 februari |
januari |
december |
|
12 mars |
februari |
januari |
|
12 april |
mars |
februari |
|
12 maj |
april |
mars |
|
12 juni |
maj |
april |
|
12juli |
juni |
maj |
|
17 augusti |
juli |
juni |
|
12 september |
augusti |
juli |
|
12 oktober |
september |
augusti |
|
12 november |
oktober |
september |
|
12 december |
november |
oktober |
|
17 januari |
december |
november |
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import för
beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna
skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndigheten
har beslutat något annat enligt 21 §.
|
Deklarationen som skall |
skall avse skatteavdrag, arbetsgivaravgifter |
|
26 februari |
januari |
|
26 mars |
februari |
|
26 april |
mars |
|
26 maj |
april |
|
26 juni |
maj |
|
26 juli |
juni |
|
26 augusti |
juli |
|
26 september |
augusti |
|
26 oktober |
september |
|
26 november |
oktober |
|
27 december |
november |
|
26 januari |
december |
42
20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den
tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad återbetalning begärs,
eller som skulle ha redovisats tidigare, om skatteavdragen och
arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats eller fastställts.
Första stycket gäller inte landsting och kommuner.
21 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten besluta att en sådan
arbetsgivare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter i en skattedeklaration som skall lämnas senast den 12 i
månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari den 17.
Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § 1-4.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som
enligt 32 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration,
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
|
Deklarationen som skall |
skall avse skatteavdrag och arbetsgivar- |
|
12 februari |
januari |
|
12 mars |
februari |
|
12 april |
mars |
|
12 maj |
april |
|
12 juni |
maj |
|
12 juli |
juni |
|
17 augusti |
juli |
|
12 september |
augusti |
|
12 oktober |
september |
|
12 november |
oktober |
|
12 december |
november |
|
17 januari |
december |
23 § Kommuner och landsting skall lämna skattedeklaration endast enligt
uppställningen i 18 § med undantag för januari och augusti då deklara-
tionen i stället skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i
månaden.
24 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten bevilja en
skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om
anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då
deklarationen skulle ha kommit in.
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall
anståndet omprövas.
Bestämmelser om anstånd med inbetalning av skatt finns i 17 kap. 1 §.
43
25 § En preliminär självdeklaration, en skattedeklaration eller en särskild
skattedeklaration skall lämnas till skattemyndigheten enligt fastställt
formulär.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från
Riksskatteverket, eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer,
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas
emot av Riksskatteverket for skattemyndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning vars
innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
27 § Om den som är deklarationsskyldig inte lämnar deklaration eller om
deklarationen är ofullständig, får skattemyndigheten förelägga den
deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den.
28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss
verksamhet skall redovisas för sig.
29 § I 13 kap. 6-28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda
bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt.
30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den
utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull.
Utgående skatt som avser sådana gemenskapsintema förvärv som anges
i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall
redovisas särskilt.
Redovisning i självdeklaration eller särskild skattedeklaration
31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
exklusive gemenskapsintema förvärv och import för beskattningsåret
beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig
att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa
mervärdesskatten i den deklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat
annat enligt 11 §.
I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel-
serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxerings-
lagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som
gäller för redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.
Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen
44
(1994:200) skall dock redovisa mervärdesskatten i en särskild
skattedeklaration for varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35
dagar efter förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall
lämnas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Periodisk sammanställning
32 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för
mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en
periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och
överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får
föreskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för
varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.
33 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.
Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med
hjälp av automatisk databehandling.
34 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen-
derkvartal, om inte annat följer av andra stycket.
Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till
får gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under
förutsättning att
1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,
2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor,
3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §
mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per
kalenderår, och
4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §
mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.
35 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas in till Riks-
skatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter
utgången av den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får
gå med på att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.
36 § Om en verksamhet avvecklas skall redovisningen fullgöras till och
med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.
45
11 kap. Beskattningsbeslut
1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall
betala skatt eller fä tillbaka skatt och skattens storlek.
Som beskattningsbeslut anses också
1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200), och
4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.
9-13 §§ mervärdesskattelagen.
2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut
fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra
tillgängliga uppgifter.
En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en redo-
visningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får
skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under
beskattnings-året. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den
senast aktuella redovisningsperioden.
F-skatt och särskild A-skatt
3 § Vid debitering av F-skatt eller särskild A-skatt med ledning av
preliminär taxering tillämpas bestämmelserna om slutlig skatt i 11-14 §§.
4 § F-skatt eller särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte
uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje
månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 7 §.
Skattemyndigheten får besluta att F-skatt och särskild A-skatt skall
betalas endast under vissa kalendermånader om
1. den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av
kalenderåret,
2. det finns särskilda skäl, och
3. den skattskyldige begär det.
6 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under
inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under
inkomståret skall debiteras så snart som möjligt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
46
F-skatt och särskild A-skatt får inte debiteras efter den 30 juni året efter
inkomståret. Efter inkomstårets utgång får sådan skatt debiteras endast om
det finns särskilda skäl.
A-ska 11
7 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 12 §,
skall skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av
bestämmelsen i 14 § 1.
Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under
inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från
vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om
tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt.
8 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige
ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela
krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.
9 § I de fall som avses i 8 kap. 11 §, skall skattemyndigheten med ledning
av bestämmelserna i 12-14 §§ bestämma den särskilda beräkningsgrund
efter vilken skatteavdrag skall beräknas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Sen ändring av kommunal skattesats
10 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats genom
beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan
beaktas vid tillämpningen av 3, 7, 8 eller 9 §, skall den tidigare
skattesatsen tillämpas.
11 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan
bestämmas också genom omprövningsbeslut och beslut av domstol.
Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 12 §
minskad med skattereduktion enligt 13 §.
Vad som ingår i slutlig skatt
12 § I slutlig skatt ingår
1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första och fjärde styckena taxeringslagen
(1990:324),
2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter,
47
3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, och
4. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Skattereduktion
13 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital
enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som
inte överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten.
Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till
49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges
skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg
som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt
handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under
en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av
det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst.
Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för
underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal
inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Vad som gäller när den slutliga skatten bestäms
14 § När den slutliga skatten bestäms gäller att
1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den
skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen, och
2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på
grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den
allmänna försäkringskassan.
För hög F-skatt eller särskild A-skatt
15 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga
skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.
Skatt att betala eller att få tillbaka
16 § För att avgöra om den skattskyldige skall betala in skatt eller fa
tillbaka skatt skall skattemyndigheten
1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
48
b) A-skatt som den skattskyldige skall betala på grund av beslut
enligt 12 kap. 2 §,
c) preliminär skatt som den skattskyldiges arbetsgivare dragit av,
d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta och enligt lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller
stadigvarande vistats här,
2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket,
b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första
stycket,
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324), och
3. göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Besked om slutlig skatt
17 § Ett besked om den slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige
senast den 15 december taxeringsåret.
Tilläggspensionsavgift
18 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av
tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt
följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten
anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den
slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som
motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar
som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av
slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men
före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs.
Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före
utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om avgiften för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats fram enligt första-tredje styckena.
Avgift som inte har betalats enligt andra eller tredje stycket tas inte ut.
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
Deklaration i rätt tid
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
19 § Har en skattedeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett
beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen.
20 § Om den skattskyldige enligt 10 kap. 13 § har uppgett att någon skatt
inte skall redovisas för redovisningsperioden, anses skatten genom ett
beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt deklarationen annars
skulle ha lämnats.
Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration
21 § Om deklarationen inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller om
någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad skatt
anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten redovisas
senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om
inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan.
22 § Om den som är skyldig att redovisa skatteavdrag, arbetsgivaravgifter
eller mervärdesskatt inte har gjort det, får skattemyndigheten vid
omprövning enligt 21 kap. bestämma den skatt som skall betalas. Om
skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grundval av tillgängliga uppgifter,
gäller bestämmelserna i 23 och 24 §§.
23 § Varje skatt som enligt 21 § bestämts till noll kronor skall genom
omprövning bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för
den skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisnings-
perioderna (schablonbeskattning). Beslut rörande mervärdesskatt skall
dock kvarstå om endast överskjutande skatt har bestämts för de tre
perioderna.
24 § Om skatt inte kan beräknas tillförlitligt på grund av att den
skattskyldige inte lämnat skattedeklaration eller på grund av brister i
deklarationen eller bristfälligt underlag för den, får skatten vid omprövning
bestämmas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad
som kommit fram (skönsbeskattning).
25 § Om ett beslut om taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324)
har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen av skatt, avgift
eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller den ändring i
debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om en allmän
förvaltningsdomstol har meddelat ett beslut enligt denna lag.
50
12 kap. Ansvar för skatt
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att skatt skall betalas också av en
annan person än den som i första hand är skyldig att betala skatten.
2 § Om en arbetsgivare inte har gjort föreskrivet skatteavdrag, får
skattemyndigheten besluta att arbetstagaren är skyldig att betala
skattebeloppet. Ett sådant beslut får fattas efter det att det grundläggande
beslutet om arbetstagarens slutliga skatt fattats endast om det kan antas att
den slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp.
Beslut enligt första stycket får inte gälla handelsbolag.
3 § Om någon, som i sin egen näringsverksamhet betalar ut ersättning för
arbete till en F-skattsedelsinnehavare eller någon annan som åberopat en F-
skattsedel, inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §, får skattemyndigheten
besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för ersättningen
och räntan på skatten.
1 de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett
handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet
avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet.
4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas om
1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och
betala skatt inom föreskriven tid, eller
2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.
5 § Skattemyndigheten får, under de förutsättningar som anges i andra
stycket, besluta att arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet skall
betalas
1. av den som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär
skatt och som bedriver näringsverksamhet, och
2. på sådan ersättning som den skattskyldige har fått för sitt arbete inom
näringsverksamheten.
Som förutsättning för ett beslut gäller att
1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten
att utbetalaren inte insåg att han eller hon var arbetsgivare och rimligen
saknade anledning att räkna med det, och
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
51
2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna
enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
6 § Om någon som företrädare för en juridisk person inte inom föreskriven
tid betalar skatt enligt denna lag, är också företrädaren skyldig att betala
skatten och räntan på denna. Detta gäller dock endast om det innan skatten
skulle ha betalats inte har vidtagits de åtgärder som krävs för att få till
stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn
till samtliga borgenärers intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt
med ett för stort belopp, är också företrädaren skyldig att betala beloppet
och räntan på detta.
Om det finns särskilda skäl får företrädaren helt eller delvis befrias från
betalningsskyldigheten.
7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid
allmän domstol.Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den
juridiska personen har preskriberats.
8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i
Sverige bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina
förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna.
9 § Om skatt skulle ha betalats enligt denna lag av någon som avlidit eller
den avlidnes dödsbo för den redovisningsperiod eller, när det gäller slutlig
skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar dödsboet och,
om boet har skiftats, dödsbodelägare för skatten i den omfattning som
föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
10 § En arbetsgivare som har betalat preliminär skatt för arbetstagaren utan
att ha gjort föreskrivet skatteavdrag får kräva arbetstagaren på beloppet.
11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § får kräva F-skattsedelsinne-
havaren på beloppet.
Har arbetet utförts av någon annan än F-skattsedelsinnehavaren får
också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte-
avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet.
52
12 § En företrädare som har betalat skatt enligt 6 § får kräva den juridiska
personen på beloppet.
En redare som har betalat skatt enligt 8 § får kräva sjömannens
arbetsgivare på beloppet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
13 § Regressfordran enligt 10-12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för
indrivning av skatt.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket.
13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt
eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag
eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns
synnerliga skäl.
Beslut enligt första stycket gäller även skattetillägg, förseningsavgift
och ränta.
2 § Bestämmelser om befrielse finns även i 15 kap. 8 och 9 §§ samt 19
kap. 11 §.
14 kap. Utredning i skatteärenden
1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig,
om det inte är onödigt.
I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts
ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att
yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223).
2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper,
anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för
fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt för
kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.
53
Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår
underlaget avser.
3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över
en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av
annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är
annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, som har betydelse för
beskattning enligt denna lag, om rättshandling mellan den som föreläggs
och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Om det
finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
meningen föreläggas.
En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över kopia av handling.
5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om
handlingar och uppgifter som skall undantas gäller även vid föreläggande
enligt 3 eller 4 §.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av
betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten
komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall
göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt
sammanträffande.
Överenskommelse får även träffas om besiktning av lokaler, inventarier,
lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.
7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och
fullständigt eller, om uppgiftsskyldigheten ännu inte uppkommit, att
förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldigheten.
Skattemyndigheten får också besluta om skatterevision för att inhämta
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än
den som revideras.
54
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141),
2. någon annan juridisk person än dödsbo,
3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,
4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och
5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §.
I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i
3 kap. 9-14 c §§ taxeringslagen (1990:324).
8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll
av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxerings-
lagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag.
15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift
Oriktig uppgift
1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet
har lämnat en uppgift som befinns oriktig till ledning för beskattningen
skall en särskild avgift {skattetillägg') tas ut. Detsamma gäller om en sådan
uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har godtagits
efter prövning i sak.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha till-
godoräknats den skattskyldige.
Skattetillägget är i stället 10 % när
1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga
uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för
skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före
utgången av året efter beskattningsåret, eller
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd
fråga.
Schablonbeskattning
2 § Vid schablonbeskattning enligt 11 kap. 23 § skall skattetillägg tas ut.
Skattetillägget är 20 % av skatten enligt beslutet om beskattning.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Skönsbeskattning
3 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 24 § skall skattetillägg tas ut.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av skönsbeskattningen
bestäms för den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts
enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än
muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall
tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen
innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock
skattetillägg tas ut enligt 1 §.
Invändningar som rör annan fråga
4 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in-
vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget.
När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs
5 § Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten
uppenbart framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande
från den skattskyldige som inte är muntligt,
2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men
avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett
avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon
uppgift i sak,
3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller
4. om den skattskyldige har avlidit.
6 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 eller 3 § på grund av att den
skattskyldige inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om
deklarationen kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvalt-
ningsdomstol inom två månader från utgången av den månad då beslutet
fattades.
Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut-
gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fatt kännedom om
beslutet, skall skattetillägget undanröjas om en skattedeklaration har
kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom.
7 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig
att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort
detta inom föreskriven tid.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
56
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
8 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för-
seningsavgift
1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband
med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med
hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller
3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller
avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg när det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
obetydligt.
9 § Bestämmelserna i 8 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse
inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet
eller målet om skattetillägg eller förseningsavgift.
10 § Beslut om efterbeskattning enligt 21 kap. 10 § får inte avse enbart
skattetillägg eller förseningsavgift, utom i de fall som avses i 21 kap.
12 § 1.
11 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om
beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då
domstolens beslut fick laga kraft.
12 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg
ändras, skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om
skattetillägg som föranleds av det nya beskattningsbeslutet.
13 § Bestämmelserna i 1-12 §§ gäller även den som lämnat oriktiga
uppgifter och därigenom har registrerats enligt 3 kap. 1 §.
14 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de
fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.
57
16 kap. Inbetalning av skatt
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om
skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1-4 §§.
2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndig-
hetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag.
3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på
skattemyndighetens särskilda konto.
Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har
redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18,
19 eller 22 §.
Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex-
klusive gemenskapsintema förvärv och import för beskattningsåret be-
räknas överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt
och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration, senast
den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden.
Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt
10 kap. 31 § andra stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen
skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 31 § tredje stycket.
F-skatt och särskild A-skatt
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den dag i varje
månad under tiden februari-januari som den skattskyldige skall ha betalat
eventuell avdragen skatt enligt 4 §.
F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång
skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de
månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten
debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, den följande
månaden.
Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december
inkomståret, skall skatten betalas enligt 7 §.
58
Grundläggande beslut om slutlig skatt och beslut på annat sätt
6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90
dagar har gått från beslutsdagen.
Skatt som har beslutats av skattemyndigheten på annat sätt än som avses
i första stycket och 5 § första och andra styckena skall ha betalats senast
den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från
beslutsdagen.
Skattemyndigheten får besluta att en annan förfallodag skall gälla, om
det finns särskilda skäl.
Överskjutande ingående mervärdesskatt
7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning mot överskjutande
ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26 i den månad
inbetalningen skulle vara gjord, anses ha gjorts på förfallodagen. I övriga
fall anses inbetalningen ha gjorts när avräkningen sker.
Kommuner och landsting
8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller
10 §, räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt
denna lag oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild
bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse.
10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten
{huvudbetalaren) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är
skyldig att betala skatten {sidobetalare), gäller följande:
En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också
huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella
övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med
inbetalningen begär något annat.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
59
11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det
behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden
fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella
perioden, om inte annat följer av 9 § andra stycket eller 10 § eller någon
annan lag.
12 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings-
uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom
sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla
staten.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt
1 § Om det finns skäl att bevilja anstånd med att lämna en skattedekla-
ration enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten bevilja anstånd med
inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen.
2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt
1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt
eller delvis från skatten,
2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett
beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att
bli skyldig att betala skatten, eller
3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut
eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande
skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att
betala skatten.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning
eller med anledning av överklagandet.
3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att
skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad
garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock
beviljas utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis
obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i
60
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om
säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten
gäller då i stället skattemyndigheten.
Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för
ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en
del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning
lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst-
beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den
skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om
det finns särskilda skäl och
1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller
2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå.
Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i
första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader
efter den dag då anståndsorsaken upphörde.
5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund
av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst
60 dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt
som skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre
därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av
1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvämspersonal,
4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
tjänstgöringen upphör.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att
handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av
dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den
skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslutet i ärendet fattades.
61
7 § Om det finns synnerliga skäl får skattemyndigheten bevilja anstånd
med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än de som
avses i 1-6 §§.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den
skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd
enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om
dubbelbeskattning.
9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna.
10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd.
11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats
väsentligt sedan anstånd beviljats, eller om det finns andra särskilda skäl,
får anståndet omprövas.
18 kap. Återbetalning av skatt
1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 § att det
belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är större
än den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet betalas
tillbaka till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §.
2 § Visar en annan avstämning än den som avses i 1 § att det finns ett
överskjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas
tillbaka, om inte annat följer av 3 eller 7 §.
Återbetalning får också ske av belopp som motsvarar preliminär skatt,
som den skattskyldiges arbetsgivare har dragit av men som ännu inte
tillgodoräknats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet
annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.
Vid återbetalning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska
personens kostnader for lön till delägare. Återbetalning till ett
handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till delägares skattekonto.
Annan återbetalning till handelsbolag får göras endast om det finns
särskilda skäl.
Utbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27
eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.
62
3 § Återbetalning till den skattskyldige enligt 2 § får göras endast om
1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande
ingående mervärdesskatt,
2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller
beslut av domstol, eller
3. den skattskyldige har begärt det.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående
mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller efter
redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap.
20 § skett och denna skatt räknats av.
5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i
Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige
har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i
en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten
sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att
inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen
får dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för
beskattningsåret.
6 § Om skatt förs över enligt 5 § andra stycket skall intäktsränta enligt
19 kap. inte beräknas.
En fordran på skatt som skall föras över får inte överlåtas.
7 § En återbetalning enligt 1 eller 2 § skall inte göras av belopp som
1. inte uppgår till 100 kronor,
2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §,
3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt
lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats,
5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma
att beslutas, eller
6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för
63
betalning av framtida skatteskulder.
Om det finns särskilda skäl får även belopp som inte uppgår till 100
kronor återbetalas.
Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas
tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas.
9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas.
En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den
årliga avstämningen, får dock utmätas först efter det att kronofogde-
myndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146)
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag.
10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund
av att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på
grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall
beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto.
Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller
staten.
19 kap. Ränta
1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras
ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel.
2 § Ränteberäkningen skall, om inte annat föreskrivs i detta kapitel,
grundas på den sammanlagda skatteskuld eller skattefordran enligt denna
lag som den skattskyldige har varje dag.
64
3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta)
som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar.
Förändringar av räntesatsen som understiger en procentenhet skall inte
påverka basräntan. Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Den fastställda
basräntan skall gälla från och med närmast kommande kalendermånad.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Kostnadsränta på preliminär skatt
4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter
den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som
motsvarar 125 % av basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med
den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Till
den del skatten inte överstiger 20 000 kronor räknas dock ränta i stället
från och med den 4 maj taxeringsåret efter en räntesats som motsvarar
basräntan.
Kostnadsränta på slutlig skatt
5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig
skatt efter avdrag enligt 11 kap. 16 § 1 och tillägg enligt 11 kap. 16 § 2 a
och b, beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar 125 % av
basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med den 13 februari
taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Till den del det belopp
som betalas in efter den 17 januari taxeringsåret inte överstiger 20 000
kronor räknas dock räntan i stället från och med den 4 maj taxeringsåret
efter en räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta vid anstånd
6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall
betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsräntan efter en räntesats
som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med
dagen efter den då skatten skulle ha betalats om anstånd inte beviljats till
den dag betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och
med dagen efter den då anståndet beviljades.
65
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 2
Kostnadsränta vid omprövning och överklagande
7 § När det är fråga om skatt som skall betalas på grund av ett
omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsräntan
efter en räntesats som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas
från och med dagen efter den då skatten rätteligen skulle ha betalats eller,
när det är fråga om slutlig skatt och annat inte sägs i tredje stycket, från
och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall
ske med anledning av skattemyndighetens eller domstolens beslut.
När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka
på grund av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen
mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan beräknas från och
med dagen efter den dag betalning senast skall ske enligt beslutet.
Om omprövningsbeslutet eller domstolens beslut avser slutlig skatt och
någon del av tidigare debiterad slutlig skatt for samma beskattningsår har
betalats in efter den 17 januari taxeringsåret skall, om den delen
understiger 20 000 kronor, kostnadsräntan beräknas från och med den 4
maj taxeringsåret på den del av skatten som motsvarar skillnaden mellan
20 000 kronor och vad som betalats in utan föregående debitering.
Kostnadsränta vid för sen betalning
8 § Om betalning inte sker i rätt tid skall ränta för tid efter den dag skatten
senast skulle ha betalats, om inte annat följer av 9 §, beräknas efter en
räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den del
skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en
räntesats som motsvarar basräntan.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Kostnadsränta vid indrivning m.m.
9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten
för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan
efter en räntesats som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas
från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i
utsökningsregistret.
10 § Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning skett eller statens
fordran på skatten preskriberats.
Kostnadsräntan påförs för varje månad.
Befrielse från kostnadsränta
11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från
kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl.
66
12 § Intäktsräntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av
basräntan.
13 § Intäktsräntan beräknas från och med dagen efter den då den
skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens särskilda konto
eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för
betalning av skatt eller betalas tillbaka, om inte annat följer av 14 §.
14 § Intäktsräntan skall beräknas från och med den 13 februari
taxeringsåret för
1. skatt som skall betalas tillbaka enligt 11 kap. 15 § eller ett
grundläggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 16 § 1
och tillägg enligt 11 kap. 16 § 2 a och b, eller
2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket på
grund av att den preliminära skatten beräknas överstiga den slutliga
skatten.
För överskjutande ingående mervärdesskatt som redovisats i
skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för
avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den
då deklarationen senast skall ha kommit in.
15 § Intäktsräntan tillgodoförs varje månad.
16 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta
ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.
17 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag skall kostnadsränta
enligt 4, 5, 7 och 8 §§ samt intäktsränta enligt 14 § första stycket beräknas
från och med närmast följande tisdag.
Om den 3 maj är en lördag eller en söndag skall kostnadsränta enligt 4
och 5 §§ samt 7 § andra stycket beräknas från och med närmast följande
tisdag.
20 kap. Indrivning
1 § Skatt som inte är betald i rätt tid skall, om inte särskilda skäl talar emot
det, lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om det obetalda
beloppet uppgår till
1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna
skattedeklaration eller har F-skattsedel,
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
67
2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.
I fråga om en skattskyidig som avses i första stycket 1 skall skatt också
överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om ett belopp på
minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 §
1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkurs-
ansökan,
2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs,
3. om ett dröjsmål skulle äventyra indrivningen eller
4. om det annars finns särskilda skäl.
3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala
skatten, om inte särskilda skäl talar mot det.
4 § Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Det finns bestämmelser om indrivning också i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.
5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns
i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.
6 § Om ett skattebelopp har överlämnats för indrivning, skall kronofog-
demyndigheten också driva in räntan på beloppet.
Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att
skattebeloppet har lämnats för indrivning.
Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 3, 9 och
10 §§.
7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall skatt överlämnas till
kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar m.m., även om förfallodagen ännu inte
är inne.
21 kap. Omprövning
1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva
ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning
eller återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns
68
andra skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett
beslut följer av 22 kap. 6 §.
Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får
skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller
for omprövning.
Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut,
om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.
2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den
skattskyldiges inkomstförhållanden endast på det sätt som gäller for
ändring av preliminär skatt enligt 6 kap. 7 § eller 8 kap. 29 §.
3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en
länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som
har meddelats efter beslutet.
4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt.
Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till
skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått ut.
Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av
ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör
sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna
tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan
handling med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit
in inom två månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom.
5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten
inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet om det
gäller
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av
den skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det får
skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas.
69
Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs
om begäran inte undertecknas.
1 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut
om skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge
beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga
kraft.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret
har gått ut.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det
av material som är tillgängligt för skattemyndigheten framgår att ett
beskattningsbeslut är felaktigt.
9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte
meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra
stycket samt 11 och 12 §§.
Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter
utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant
omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen
kom in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 §
under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11-20 §§ (efterbeskatt-
ning).
11 § Efterbeskattning får ske om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller
inte fattats på grund av att den skattskyldige
1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat
någon oriktig uppgift till ledning for beskattningsbeslutet,
2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål om betalning eller återbetalning
av skatt enligt denna lag, eller
3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift.
12 § Efterbeskattning får också ske
1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart
70
förbiseende skall rättas, eller
2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut
eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller
återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod
eller för någon annan skattskyldig.
13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse.
Efterbeskattning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständig-
heterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten
tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga.
14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat
följer av 15-20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den
tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som
föranleder ändringen.
Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på en
kammarrätts eller Regeringsrättens beslut med anledning av överklagande,
får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter
utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades.
16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett
omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt
enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men
senast ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller
domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.
17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning
meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då
bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering.
18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket
skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott
som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den
skattskyldige för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas
för den redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den
tid som anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den
skattskyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut
enligt 14 a § skattebrottslagen.
Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 § skattebrottsla-
gen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
71
19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas
före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna
åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra
stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den
skattskyldige har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning
meddelas inom sex månader från dödsfallet.
Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas
av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den
förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller
beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller
inte bifalls till någon del.
20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons
beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot
den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt
vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69).
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
22 kap. Överklagande
1 § Följande beslut får inte överklagas: beslut i fråga om
1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag,
2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §,
3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och
4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 §.
2 § Andra beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket än de som
avses i 1 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-
skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos
regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av
Riksskatteverket.
Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
11-13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha
kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni
det sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av
72
oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader
från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till
nackdel för honom eller henne.
4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet om det gäller
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om
skattetillägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett
skattetillägget inte har fått laga kraft.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5-7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när
en skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut.
Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut
gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.
7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist
som enligt 21 kap. 8, 9 och 14-20 §§ gäller för beslut om omprövning på
initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och
det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha
kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan
om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras
samtidigt.
9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall
betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall
betala mervärdesskatt.
Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna
lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.
73
10 § Följande beslut av länsrätten får inte överklagas: beslut i fråga om
1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, och
2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
11 § Överklagande av följande beslut av länsrätten får prövas av
kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd: beslut i
fråga om
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. befrielse från skatt, och
7. överföring av skatt till en annan stat.
12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller
för mål enligt denna lag.
23 kap. Övriga bestämmelser
1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt
denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.
2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite om det finns
anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas
staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.
Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxe-
ringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är
behörig enligt dessa lagar.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
74
3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi,
får skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av
delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara for redovisningen och
betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som
hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet
i frågor som rör sådan skatt. Underlag for kontroll av skatteredovisningen
skall finnas tillgängligt hos delägaren.
Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare befrias
från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara för
redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av
skattemyndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den
utländska företagaren som ombud for företagaren svara för redovisningen
av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och
i övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller
mervärdesskatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs för skattens
betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas
tillgängligt hos representanten.
Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk
person och har ett fast driftställe här i landet.
5 § Bestämmelserna om skyldigheten för ställföreträdare att lämna
självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag.
6 § Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är en juridisk person
anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.
7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt
denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att
betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör.
75
8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som
föranleder åtgärden inte fått laga kraft. Motsvarande gäller vid verk-
ställighet enligt utsökningsbalken.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också for
skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första
gången när det gäller
a) F-skatt och särskild A-skatt; på skatt som avser inkomståret 1998,
b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration; på skatt som avser
redovisningsperioden januari 1998,
c) annan skatt; på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast
fore den 1 januari 1999.
2. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998
enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 2-4 §§ den nya
lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på
grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1
och 3 mom. uppbördslagen (1953:272).
3. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i
skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen
(1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1-4 §§ den nya lagen rätt
att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är
hänförlig till skulden.
4. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla:
a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 5 eller 6,
fortfarande skall tillämpas i fråga om skatt avseende 1998 eller tidigare års
taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om
inte annat följer av 6, fortfarande skall tillämpas i fråga om
arbetsgivaravgifter for utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller
ränta på dessa.
5. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant
arbetsmarknadsstöd skall till utgången av år 1998 göras enligt en särskild
skattetabell grundad på en for landet genomsnittlig skattesats till
kommunal inkomstskatt under beskattningsåret avrundad till helt krontal.
6. Bestämmelserna om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av
kvarstående skatt i 39 § 1 a mom., 40 § 2 mom., 41 § 2 mom., 42 §, 43 §
1 mom. andra och tredje styckena, 54 § 1 mom. femte stycket, punkt 2 av
anvisningarna till 39 § samt första och tredje styckena av anvisningarna till
40 § uppbördslagen tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt
76
enligt 1996 års taxering. Kvarstående skatt enligt 1997 och 1998 års
taxeringar skall betalas av den skattskyldige enligt bestämmelsen i 16 kap.
7 § första stycket denna lag.
7. Bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5
mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare tillämpas också då den som har rätt att återfå ett belopp skall
betala skatt enligt denna lag.
8. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk
person i 12 kap. tillämpas även i fråga om innehållen skatt enligt
uppbördslagen (1953:272), arbetsgivaravgifter enligt lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt mervärdesskatt enligt
lagen (1968:430) om mervärdeskatt och mervärdesskattelagen (1994:200).
Detsamma gäller i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och
dröjsmålsavgift enligt nämnda lagar.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål om
betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
9. Bestämmelserna i 14 kap. 3-7 §§ skall i tillämpliga delar tillämpas
från ikraftträdandet i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen (1953:272),
b) lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
eller
c) mervärdesskattelagen (1994:200).
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
77
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, avgift eller ränta och som inte
1 rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten, skall i de fall det
särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder som
anges i denna lag.
2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter
förfallomånaden,
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter
förfallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter
förfallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio
dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats.
3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda
beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut
med motsvarande belopp.
4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings-
skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall
dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes.
Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog-
demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.
5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med
inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits
emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter.
6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om
avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att
betala dröjsmålsavgift.
7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för
överklagande av den skatt, avgift eller ränta som föranlett
dröjsmålsavgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
78
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
2 §2
Med inkomst av anställ-
Med inkomst av anställ-
ning avses lön eller annan er-
sättning i pengar eller andra skatte-
pliktiga förmåner, som en försäkrad
har fått såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst. Med lön
likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Sådan
skattepliktig intäkt i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som utgår
på grund av kundtrohet eller
liknande, skall också anses som
inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen. Till
sådan inkomst räknas dock inte från
en och samme arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till 1
000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i 1
§ första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. I fråga om arbete
som har utförts utomlands bortses
vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i
ning avses lön eller annan er-
sättning i pengar eller andra skatte-
pliktiga förmåner, som en försäkrad
har fått såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst. Med lön
likställs kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
undantas vid beräkning av skatte-
avdrag. Sådan skattepliktig intäkt i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som utgår på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
också anses som inkomst av
anställning, om den som slutligt har
stått för de kostnader som ligger till
grund för förmånen är någon annan
än den som är skattskyldig för
förmånen. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och samme
arbetsgivare utgiven lön som under
ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte
heller intäkt som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i kommu-
nalskattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande
inkomst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
79
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
sysselsättningslandet. Såsom in- sysselsättningslandet. Såsom in-
komst av anställning anses även komst av anställning anses även
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeforsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
vid svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeforsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-
digt,
r) ersättning som en allmän r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 § försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön. lagen (1991:1047) om sjuklön,
s) semesterersättning från se-
mesterkassa.
I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
I fråga om ersättning i pengar el-
ler andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än
80
Nuvarande lydelse
pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstifielse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.
Föreslagen lydelse
pension och semesterersättning
från semesterkassa, i fråga om
ersättning till idrottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i
fråga om ersättning från
vinstandelsstifielse eller annan
juridisk person med motsvarande
ändamål gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra
stycket samt 2 a § tredje och ljärde
styckena.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3
kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riks-
försäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
20 kap.
2§3
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som
vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och
11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid
6 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 2
81
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige,
om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han avled.
Vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggrun-
dande inkomst och pensions-
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
grundande inkomst gäller vad som i
22 c § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare sägs om iakttagande
av förhandsbesked.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattesedel i en an-
budshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara
uppgifter samt uppgift om betal-
ningsmottagarens personnummer
eller organisationsnummer anses ha
en sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattesedel gäller
även som sådant skriftligt
åberopande av F-skattesedeln som
avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket.
Det som nu sagts gäller dock inte
om den som betalar ut ersättningen
känner till att uppgiften om innehav
av en F-skattesedel är oriktig.
Bestämmelser om påföljd för den
som lämnar oriktig uppgift finns i
skattebrottslagen (1971:69).
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara upp-
gifter samt uppgift om betalnings-
mottagarens personnummer eller
organisationsnummer anses ha en
sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattsedel gäller
även som så-dant skriftligt
åberopande av F-skattsedeln som
avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket.
Det som nu sagts gäller dock inte
om den som betalar ut ersättningen
känner till att uppgiften om innehav
av en F-skattsedel är oriktig.
Bestämmelser om påföljd för den
som lämnar oriktig uppgift finns i
skattebrottslagen (1971:69).
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före 1998.
'Lagen omtryckt 1982:120.
2Senaste lydelse 1996:1395.
3Senaste lydelse 1996:665.
82
Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan
avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.
Lagen tillämpas inte i fråga om
1. gärningar som är belagda med straff i lagen (1960:418) om straff för
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
varusmuggling,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, förse-
ningsavgift eller liknande avgift.
6
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra föreskriven skyldighet att
innehålla skatt eller inbetala skatt
som innehållits för annan, döms för
skattebetalningsbrott till böter
eller fängelse i högst ett år.
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift.
a
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra skyldighet att göra skatte-
avdrag, på sätt som föreskrivs i
lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter döms för
skatteavdragsbrott till böter
eller fängelse i högst ett år.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
'Senaste lydelse 1996:657.
2Senaste lydelse 1996:658.
83
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §2
Om inte något annat följer av
denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar i
fråga om felparkeringsavgifter.
Reglerna om dröjsmålsavgift skall
dock inte tillämpas. Regeringen får
föreskriva avvikelser från
uppbördslagen, när det gäller det
administrativa förfarandet i fråga
om felparkeringsavgifter.
Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter
den dag då överträdelsen skedde.
Om en felparkeringsavgift inte
betalas efter ett sådant åläggande
som avses i 6 § andra stycket skall
Vägverket begära indrivning av
avgiften. Regeringen får meddela
föreskrifter om att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske oavsett om åläggandet inte har
fått laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Lagen omtryckt 1987:25.
2Senaste lydelse 1993:900.
84
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall
införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 9a§ Vid tvångsförvaltning av fastighet (1997:000) om betalning av skatter |
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om lön för inkomståret 1998.
85
Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
2 §'
Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på
1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det
allmänna som inte betecknas som skatt,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, försenings-
avgift eller liknande avgift, om den
fordran som tillägget, räntan eller
avgiften avser får betalningssäkras.
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift, om den fordran
som tillägget, räntan eller avgiften
avser får betalningssäkras.
Betalningssäkring får användas också
1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för
belopp som avses i första stycket,
2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken
säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse
mellan Sverige och främmande stat.
Mål om betalningssäkring prövas
av den länsrätt som är behörig i
fråga om gäldenärens taxering till
skatt enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för det
beskattningsår, då framställning om
betalningssäkring görs. Finns inte
behörig domstol enligt vad som nu
sagts, prövas målet av länsrätten i
det län, där verkställigheten kan äga
rum.
20 §2
Mål om betalningssäkring prövas
av länsrätten z det län där
gäldenären hade sin hemorts-
kommun den 1 november året före
det kalenderår då framställning om
betalningssäkring görs. Vid bestäm-
mande av hemortskommun gäller
bestämmelserna i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Finns inte behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, prövas
målet av länsrätten i det län, där
verkställigheten kan äga rum.
Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där
behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§
taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om
betalningssäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
86
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 2
Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för Bilaga 5
utgiftsåret 1997 och tidigare år.
Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställning-
ar som gjorts före ikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1996:685.
2Senaste lydelse 1990:372.
87
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
15
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
Utmätning för underhållsbidrag
med företrädesrätt enligt 14 § och
förrättningskostnaderna i målet har
företräde framför avdrag för
kvarstående skatt. Vid utmätning av
lön för annan fordran har avdrag
för kvarstående skatt företräde. En
fordran enligt 14 § första stycket 1
har företräde framför
förrättningskostnaderna i målet.
§‘
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
En fordran enligt 14 § första
stycket 1 har företräde framför
förrättningskostnaderna i målet.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senaste lydelse 1995:298.
88
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra stycket.
Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte varit indrivnings-
bar från utgången av det kalenderår
då fastställelsen ägde rum. Punkt 2
gäller dock inte i fråga om en
fordran som har påförts enligt
uppbördslagen (1953:272).
Föreslagen lydelse
3 §'
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra eller tredje
stycket.
Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte varit indrivnings-
bar från utgången av det kalenderår
då fastställelsen ägde rum.
En fordran som har påförts en-
ligt lagen (1997:000) om betalning
av skatter och avgifter preskriberas
fem år efter utgången av det
kalenderår då den lämnades för
indrivning. Om ett sådant indriv-
ningsuppdrag återtas upphör be-
räkningen av preskriptionstid för
det belopp som omfattas av åter-
kallelsen.
4§
Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis
anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån
tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att
gälla.
Föreskrifterna i första stycket
gäller inte i fråga om fordringar
89
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
som påförts enligt lagen
(1997:000) om betalning av skatter
och avgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp-
bördslagen (1953:272).
'Senaste lydelse 1984:861.
90
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5
kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §’
Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig
händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskatt-
ningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration
även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att
redovisa.
Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket, Jord-
bruksverket eller Fiskeriverket.
Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket, Jord-
bruksverket eller Fiskeriverket.
Efter särskilt medgivande av Riks-
skatteverket eller skatte-myndighet
som Riksskatteverket bestämmer får
deklaration avges i form av ett
elektroniskt dokument. En sådan
deklaration får tas emot av Riks-
skatteverket för skattemyndighetens
räkning.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
vars innehåll och utställare kan
verifieras genom ett visst tekniskt
förfarande.
3 kap.
5
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) och annan juridisk per-
son än dödsbo att lämna uppgift,
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokförings lagen
(1979:141) eller som är annan juri-
disk person än dödsbo att lämna
91
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
visa upp handling eller lämna över
en kopia av handling rörande
rättshandling mellan den som före-
läggs och annan person (kontroll-
uppgift), om det behövs till ledning
för beskattning av den andre per-
sonen eller för kontroll av ansökan
av honom om återbetalning av
eller kompensation för skatt. Om
det finns särskilda skäl får även
annan person än som avses i första
meningen föreläggas att lämna
kontrolluppgift.
uppgift, som har betydelse för
beskattning enligt denna lag, om
rättshandling mellan den som före-
läggs och den med vilken han
ingått rättshandlingen (kontroll-
uppgift). Om det finns särskilda
skäl får även någon annan person
än som avses i första meningen
föreläggas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
En kontrolluppgift enligt första
stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att
det annars inte följs.
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han
måste lägga ned ett betydande
arbete för att fullgöra det, i stället
ställa nödvändiga handlingar till
beskattningsmyndighetens för-
fogande för granskning.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt.
§3
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt eller, om
uppgiftsskyldigheten ännu inte
uppkommit, att förutsättningar
finns att fullgöra uppgiftsskyldig-
heten.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision också
för att inhämta uppgifter av
betydelse för kontroll enligt första
stycket av någon annan än den
som revideras.
Skatterevision får även ske för
att kontrollera att den som ansökt
92
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
om återbetalning av eller
kompensation för skatt lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter i
sin ansökan.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan
juridisk person än dödsbo.
Ett beslut om skatterevision
skall överlämnas till den revider-
ade innan revisionen verkställs.
Beslutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 15 och 15 a §§.
§4
Ett beslut om skatterevision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 15 och 15 a §§.
Vid revision som avses i 7 £
andra stycket får beskattnings-
myndigheten om det finns särskilda
skäl utesluta uppgift om vilken
person eller rättshandling
granskningen avser.
I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att
verkställa revisionen (revisor).
11
Vid skatterevision får räken-
skapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas om
de inte skall undantas enligt 15 §.
Med handling förstås framställning
i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med
teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Är det av betydelse med
sådana åtgärder som avses i 11 §
andra stycket får dock under-
rättelse ske i samband med att
revisionen verkställs om kontrollen
annars kan mista sin betydelse .
§’
Vid skatterevision får
räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör verksamheten
granskas om de inte skall undantas
enligt 15 §. Med handling förstås
framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med teknisk
93
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
prov på varor som används, säljs
eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten. Vidare får han in-
ventera kassan, granska varulager,
inventarier, fordon, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och till-
verkningsprocesser. Han får också
prova särskild räknarapparatur och
mätapparatur.
hjälpmedel.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Revisorn får ta prov på varor
som används, säljs eller tillhanda-
hålls på annat sätt i verksamheten.
Vidare får han inventera kassan,
granska varulager, inventarier,
fordon, särskild räknarapparatur,
mätapparatur och tillverknings-
processer. Han får också prova
kassaapparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och annan
teknisk utrustning.
14 §6
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas skall beskattningsmyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Beskatt-
ningsmyndigheten skall underrätta
den reviderade om att handling-
arna överlämnats till konkurs-
förvaltaren.
Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet
av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
5 kap.
5§7
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
ned, kan den skattskyldige av
beskattningsmyndigheten få anstånd
ned, kan den skattskyldige av
beskattningsmyndigheten få anstånd
94
Nuvarande lydelse
med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3
mom. uppbördslagen (1953:272)
gäller då i tillämpliga delar.
10
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Föreslagen lydelse
med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och
11 §§ lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
gäller då i tillämpliga delar.
§8
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
12 §9
Ränta skall utgå på
1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till
den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan ffån den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt
beskattningsmyndighetens beslut. I
fall som avses i första stycket 2
skall bestämmelserna om ränta i
49 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272) tillämpas.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan ffån den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt
beskattningsmyndighetens beslut. I
fall som avses i första stycket 2
skall bestämmelserna om ränta i 19
kap. 6 § lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
tillämpas.
Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från
skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl.
17
Har någon, z egenskap av
företrädare för skattskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåtit att
betala in skatt i den tid och ordning
som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5
kap. 1 och 2 §§, är han tillsammans
med den skattskyldige betalnings-
skyldig för skatten. Betalningsskyl-
digheten får jämkas eller efterges
om det föreligger särskilda skäl.
§'°
/ fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för skattskyldig som
är juridisk person och som inte be-
talat in skatt i den tid och ordning
som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5
kap. 1 och 2 §§ gäller
bestämmelserna i 12 kap. 6 § första
och tredje styckena, 7 §, 12 § första
stycket och 13 § samt 22 kap. 13 §
andra stycket lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter.
Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet enligt första stycket skall
95
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan den skattskyldi-
ges betalningsskyldighet för skat-
tebeloppet har bortfallit enligt
lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m. m.
Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för skattebelopp enligt
första stycket får söka beloppet åter
av den skattskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i frå-
ga om regressfordran enligt tredje
stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
7 kap.
1
Har den skattskyldige /
deklaration eller annat skriftligt
meddelande som han under
förfarandet avgett till ledning för
beslut rörande beskattningen,
lämnat uppgift som befinns oriktig,
skall en särskild avgift
(skattetillägg) påföras
honom. Skattetillägget är tjugo
procent av det skattebelopp som
inte skulle ha påförts om den
oriktiga uppgiften hade godtagits.
Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om skatt och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.
§"
Om den skattskyldige på något
annat sätt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
som befinns oriktig till ledning för
beslut rörande beskattningen, skall
en särskild avgift (skatte-
tillägg) tas ut. Skattetillägget är
tjugo procent av det skattebelopp
som inte skulle ha påförts om den
oriktiga uppgiften hade godtagits.
Detsamma gäller om den skatt-
skyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om skatt och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den
oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.
Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som
till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt
första eller andra stycket.
Har den skattskyldige inte Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt
beslutats genom uppskattning enligt
96
Nuvarande lydelse
4 kap. 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skatte-
tillägget är tjugo procent av den
skatt som till följd av
uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han kan ha lämnat till
ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från
den skattskyldige påförs dock
skattetillägget enligt första eller
andra stycket.
Föreslagen lydelse
4 kap. 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skatte-
tillägget är tjugo procent av den
skatt som till följd av
uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt uppgifter
han på något annat sätt än
muntligen kan ha lämnat till ledning
för beskattningen. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock
skattetillägget enligt första eller
andra stycket.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar
rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en felräk-
ning eller en misskrivning, som
uppenbart framgår av deklarationen
eller ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige.
Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande
och avvikelsen inte gäller uppgift i
sak.
§
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en
felräkning eller en misskrivning,
som uppenbart framgår av
deklarationen eller av något annat
meddelande från den skattskyldige
som inte är muntligt.
Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande, som
framställts på något annat sätt än
muntligen, och avvikelsen inte
gäller uppgift i sak.
Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte
skattetillägg.
6§12
Skattetillägg och försenings- Den skattskyldige skall befrias
avgift skall efterges helt, om helt från skattetillägg och förse-
felaktigheten eller underlåtenheten ningsavgift
kan antas ha ett sådant samband 1. om felaktigheten eller
med den skattskyldiges ålder, underlåtenheten kan antas ha ett
sjukdom, bristande erfarenhet eller sådant samband med den
därmed jämförligt förhållande att skattskyldiges ålder, sjukdom,
den kan anses ursäktlig. Detsamma bristande erfarenhet eller liknande
1 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 2
97
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
gäller om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Skattetillägg får helt efterges
även när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anses
som ringa.
förhållande att den framstår som
ursäktlig.
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som uppen-
bart oskäligt att ta ut skattetillägget
eller avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägg när det belopp
som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten
är obetydligt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige avlidit.
8
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om något
yrkande om detta inte har
framställts, i den mån det föranleds
av vad som har förekommit i
ärendet eller målet om särskild
avgift.
13
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg skall
beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg
som föranleds av beskattningsbeslutet.
9 kap.
3
Fråga om utdömande av vite
prövas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är
belägen. Har vite samtidigt före-
lagts med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
mervärdesskattelagen (1994:200)
14
Fråga om utdömande av vite prö-
vas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är be-
lägen. Har vite samtidigt förelagts
med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
lagen (1997:000) om betalning av
98
görs prövningen av den länsrätt som skatter och avgifter görs pröv-
är behörig enligt sistnämnda lag. ningen av den länsrätt som är
behörig enligt sistnämnda lag.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 7 § gäller fortfarande i fråga om
kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation for viss
energiskatt.
3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om
betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite som
samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).
'Senaste lydelse 1993:462.
2Senaste lydelse 1994:474.
3Senaste lydelse 1994:474.
4Senaste lydelse 1994:474.
5Senaste lydelse 1994:1906.
"Senaste lydelse 1994:474.
7Senaste lydelse 1990:331.
8Senaste lydelse 1992:639.
"Senaste lydelse 1992:639.
'“Senaste lydelse 1996:670.
"Senaste lydelse 1991:1906.
"Senaste lydelse 1991:1906,
"Senaste lydelse 1991:1906.
"Senaste lydelse 1994:214.
99
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande
lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och
socialavgifter samt enligt 75 tull-
lagen (1987:1065), när åtgärden
innefattar automatisk databehand-
ling av personuppgifter i personre-
gister enligt datalagen (1973:289).
Föreslagen lydelse
§'
Denna lag gäller vid myndighets
granskning avseende skatter och
socialavgifter samt vid granskning
enligt 69 och 70 §§ tullagen
(1994:1550), när åtgärden inne-
fattar automatisk databehandling av
personuppgifter i personregister
enligt datalagen (1973:289).
3 §2
Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp
av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 §
(1973:289).
Den som verkställer revisionen
skall lämna Datainspektionen de
uppgifter om den automatiska data-
behandlingen som inspektionen
begär för sin tillsyn.
Den som har beslutat om revi-
sionen och den hos vilken
revisionen sker får överklaga
Datainspektionens beslut enligt
denna lag till regeringen. Även
Justitiekanslem får överklaga ett
sådant beslut för att ta till vara
allmänna intressen.
andra stycket och 16 § datalagen
Den som verkställer gransk-
ningen skall lämna Data-
inspektionen de uppgifter om den
automatiska databehandlingen som
inspektionen begär för sin tillsyn.
§’
Den som har beslutat om gransk-
ningen och den hos vilken
granskningen sker får överklaga
Datainspektionens beslut enligt
denna lag till regeringen. Även
Justitiekanslem får överklaga ett
sådant beslut for att ta till vara all-
männa intressen.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
'Senastete lydelse 1994:478.
2Senaste lydelse 1994:478.
3Senaste lydelse 1994:478.
100
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11
och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4-7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap.
6 § taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 kap.
1 §'
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag
gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i
vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
Att bestämmelserna i denna lag
gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i
vissa fall framgår av 10 kap. 31 §
lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter.
1 lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
debitering och uppbörd av skatt
gäller bestämmelserna i uppbörds-
lagen (1953:272).
I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
redovisning, bestämmande och
betalning av skatt gäller be-
stämmelserna i lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter.
101
Nuvarande lydelse
2 kap.
2§
Beslut i taxeringsärende fattas av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldiges hemortskommun för
taxeringsåret är belägen.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Om den skattskyldige saknar
hemortskommun i landet, fattas be-
slutet av Skattemyndigheten i
Stockholms län.
Beslut i taxeringsärende fattas av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldiges hemortskommun är
belägen. Beslut som rör ett handels-
bolag fattas av skattemyndigheten i
det län där bolaget enligt uppgift i
handelsregistret har sitt
huvudkontor. Beslut som rör en
europeisk ekonomisk intresse-
gruppering fattas av skattemyndig-
heten i det län där intressegrupper-
ingen har sitt säte.
Om den skattskyldige saknar
hemortskommun i landet eller
annan sådan anknytning som
anges i första stycket, fattas beslutet
av Skattemyndigheten i Stockholms
län.
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant
uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det
kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att skyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt. Taxerings-
revision får göras hos den som är
eller kan antas vara bokföringsskyl-
dig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.
Om revisionen kan antas bli
omfattande får den påbörjas även
innan deklaration skall avlämnas,
om det beskattningsår som
revisionen avser gått ut.
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt eller, om
uppgiftsskyldigheten ännu inte
uppkommit, att förutsättningar
finns att fullgöra uppgiftsskyldig-
heten.
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision också för att
inhämta uppgifter av betydelse för
kontroll enligt första stycket av
någon annan än den som revi-
102
Nuvarande lydelse
9
Ett beslut om taxeringsrevision
skall överlämnas till den
reviderade innan revisionen
verkställs. Beslutet skall innehålla
uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter
enligt 13 och 14 §§.
Föreslagen lydelse
deras.
Taxeringsrevision får göras hos
den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbok fö ringslagen
(1979:141) och hos annan juridisk
person än dödsbo.
;3
Ett beslut om taxeringsrevision
skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 13 och 14 §§.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
I ett beslut om revision som
avses i 8 § andra stycket får
skattemyndigheten om det finns
särskilda skäl utesluta uppgift om
vilken person eller rättshandling
granskningen avser.
I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas
att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Är det av betydelse för
revisionen med sådana åtgärder
som avses ill § andra stycket får
dock underrättelse ske i samband
med att revisionen verkställs om
kontrollen annars kan mista sin
betydelse.
11 §4
Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör
verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §.
Vid revision får revisorn även
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
Vid revision får revisorn
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
103
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som används i verksamheten. som används i verksamheten.
Revisorn får också ta prov på
varor som används, säljs eller till-
handahålls på annat sätt i
verksamheten samt prova kassa-
apparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och
annan teknisk utrustning.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.
12 a §5
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas skall skattemyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Skattemyn-
digheten skall underrätta den
reviderade om att handlingarna
överlämnats till konkursförvalt-
aren.
Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
5 kap.
1
Har en skattskyldig z
självdeklaration eller annat
skriftligt meddelande, som han
under förfarandet avgett till ledning
för taxeringen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild
avgift (skattetillägg) påföras
honom. Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om taxering och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.
§6
Om en skattskyldig på något
annat sätt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
som befinns oriktig till ledning för
taxeringen, skall en särskild avgift
(s k a 11 e t i 11 ä g g) tas ut.
Detsamma gäller om en sådan
uppgift har lämnats i ett mål om
taxering och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.
104
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap.
1 § första stycket 1-6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i
fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med
honom, eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats
honom. Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört
sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller
tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas
på ett underlag som utgör en ljärdedel av den minskning av underskottet
som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när
1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning
av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och
som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november
taxeringsåret,
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
2§7
Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering,
påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som
till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som
annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället
beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del
skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in
trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige kan
ha lämnat till ledning för
taxeringen. Innefattar skönstax-
eringen att ett vid tidigare taxering
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in
trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de uppgifter
som den skattskyldige på annat sätt
än muntligen kan ha lämnat till
ledning för taxeringen. Innefattar
skönstaxeringen att ett vid tidigare
105
Nuvarande lydelse
fastställt underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst utnyttjas helt eller
delvis, skall skattetillägg beräknas
på ett underlag som utgör en fjärde-
del av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört. Har den skattskyldige i en
skriftlig uppgift till ledning för
taxeringen redovisat underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret och
medför skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall
skattetillägget beräknas på ett
underlag somutgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.
4
Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige,
Föreslagen lydelse
taxering fastställt underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst
utnyttjas helt eller delvis, skall
skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxeringen
redovisat underskott i förvärvskälla
i inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret och medför
skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall
skattetillägget beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av något annat meddelande från
den skattskyldige som inte är
muntligt,
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller
kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av
kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit
tillgänglig för skattemyndigheten
taxeringsåret,
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande,
såsom fråga om yrkat avdrag eller
värde av naturaförmån eller
tillgång, och avvikelsen inte gäller
uppgift i sak,
före november månads utgång
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande, som
framställts på annat sätt än
muntligen, såsom fråga om yrkat
avdrag eller värde av naturaförmån
eller tillgång, och avvikelsen inte
gäller uppgift i sak,
4. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift.
Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 c,
106
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
5§9
Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom
föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund
för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom.
Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga
med 500 kronor.
Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration,
inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret
eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med
så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp
som anges i första stycket.
Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har
avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte
följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid
som föreskrivs i föreläggandet.
Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en
deklarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad, tas
förseningsavgift ut endast om
handlingen inte undertecknas inom
den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.
Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en de-
klarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad eller som
inte är i form av ett elektroniskt
dokument, tas förseningsavgift ut
endast om bristen inte avhjälps
inom den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.
Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i första och
andra styckena gäller också for den som utan att vara deklarationsskyldig
är skyldig att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap.
26 § samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller
särskild uppgift.
Eftergift av särskild avgift
Befrielse från särskild avgift
6
Särskild avgift skall efterges
helt, om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
10
Den skattskyldige skall befrias
helt från särskild avgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
107
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
förhållande att den framstår som
ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn
till uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet eller
om det framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut den särskilda
avgiften.
Skattetillägg får efterges helt när
det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är ringa.
bristande erfarenhet eller liknande
forhållande att den framstår som
ursäktlig.
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut den
särskilda avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägget när det belopp
som kunde ha undandragits genom
felaktigheten är obetydligt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om något
yrkande om detta inte har
framställts, i den mån det föranleds
av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
13 §
Särskild avgift påförs som slutlig
eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272).
Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor, påfors inte. Särskild
avgift tillfaller staten.
Särskild avgift påförs enligt
lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter. Skattetillägg
som inte uppgår till 100 kronor,
påförs inte. Särskild avgift tillfaller
staten.
Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser
uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för-
delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna beloppen.
Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras
skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än
som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av
underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda
procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de
undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.
Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på
såväl undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs
108
beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda
underlagen var för sig.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas ffån och med den
1 januari 1998.
4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1-5 §§ tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
'Senaste lydelse 1996:1238.
2Senaste lydelse 1994:467.
“Senaste lydelse 1994:467.
4Senaste lydelse 1994:467.
5Paragrafen införd genom 1994:467.
"Senaste lydelse 1994:1681.
7Senaste lydelse 1991:1902.
“Senaste lydelse 1996:1612.
“Senaste lydelse 1994:486.
'“Senaste lydelse 1991:1902.
"Senaste lydelse 1991:1902.
109
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2, 13, 16 och 19 §§ samt 3
kap. 4, 7, 9, 50 a, 57, 58 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 kap.
2§
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
uppbördslagen (1953:272) och
taxeringslagen (1990:324).
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, taxeringslagen
(1990:324) och lagen (1997:000)
om betalning av skatter och av-
gifter.
2 kap.
2 §’
Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för för-
enklad självdeklaration
eller särskild
Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för för-
enklad självdeklaration
eller särskild
sj älvdeklaration.
självdeklaration eller, efter
särskilt medgivande av Riksskatte-
verket eller skattemyndighet som
Riksskatteverket bestämmer, i form
av ett elektroniskt dokument.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
vars innehåll och utställare kan
verifieras genom ett visst tekniskt
förfarande.
13 §2
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmans-
110
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
foretag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i foretag som upphört
att vara sådant företag,
4. den skattskyldige enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) är skyldig att redovisa
utgående och ingående mervärdes-
skatt i sin självdeklaration,
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
4. den skattskyldige enligt
10 kap. 31 § lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
skall redovisa utgående och
ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela beskattnings-
året, eller
6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.
16 §3
Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller
honom närstående persons namn, personnummer och adress och i
förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer
olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter
inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat
avtal med eller haft liknande förhållande med företaget.
Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Skall den skattskyldige enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) redovisa mervärdesskatt
i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för
att besluta om mervärdesskatten.
Skall den skattskyldige enligt 10
kap. 31 § lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
redovisa mervärdesskatt i sin
självdeklaration, skall han lämna de
uppgifter som behövs for att besluta
om mervärdesskatten.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 §
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619),
1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag, skall i självdeklarationen lämna
uppgift om namn och organisationsnummer för moderföretag jämte aktie-
eller andelsinnehav med angivande av röstvärde samt, i förekommande
fall, uppgifter om namn och organisationsnummer for dettas moderföretag.
Ägaruppgiftema skall avse förhållandena vid senast avslutade
beskattningsår.
111
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §4
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår
av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från
bokföringen lämna uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att
överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat
förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var
och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen
av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för
tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till
skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.
Uppgifter som avses i första och
andra styckena skall lämnas på
blankett enligt fastställt formulär
eller, efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller myndighet
som Riksskatteverket bestämmer,
på annat lämpligt sätt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
112
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Uppgiftsskyldighet enligt första
och andra styckena föreligger även i
fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattsedekWer både en F-skattsedel
och en A-skattsedel och skriftligen
åberopat F-skattsedeln samt för
sådan ersättning från arbetsgivare
som enligt 3 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
beskattas som inkomst av kapital.
3 kap.
4§5
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som
utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut
beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift avseende skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande, skall dock lämnas av den som slutligt
har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt belopp
eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första
och andra styckena föreligger även
i fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattesedel eller både en F-
skattesedel och en A-skattesedel
och skriftligen åberopat F-skatte-
sedeln samt för sådan ersättning
från arbetsgivare som enligt 3 §
3 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt beskattas som inkomst
av kapital.
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. Av
kontrolluppgiften skall framgå hur
stor del av skatteavdraget som
avser allmänna egenavgifter som
den uppgiftsskyldige redovisat
enligt bestämmelserna i 43 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272). I
6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter
om vad som skall iakttas när kont-
rolluppgift lämnas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen skatt. I 6-12 §§ lämnas
närmare föreskrifter om vad som
skall iakttas när kontrolluppgift
lämnas.
7§6
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
113
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare. Värdet
av annan bostadsförmån här i riket
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestämmel-
serna i 8 § tredje och sjätte styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av en förmån justerats
enligt 5 § andra stycket lagen om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare skall anges att
justering skett.
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 9 kap. 2 § andra stycket
lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter. Värdet av
annan bostadsförmån här i riket än
förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestäm-
melserna i 8 kap. 15 och 16 §§
lagen om betalning av skatter och
avgifter.
Om värdet av en förmån justerats
enligt 9 kap. 2 § andra stycket -
lagen om betalning av skatter och
avgifter skall anges att justering
skett.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive
drivmedel skall anges särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmånsvärdet på grund av att den skattskyldige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänsteköming som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2 sjunde
stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått,
5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel.
9 §7
I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren
skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt
10 § första-tredje styckena
uppbördslagen (1953:272) skall
ligga till grund för beräkning av
preliminär A-skatt, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt 8
kap. 19 och 20 §§ lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter skall ligga till grund för be-
räkning av skatteavdrag, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
114
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
nader som enligt 10 § första och
andra styckena uppbördslagen inte
skall ligga till grund för beräkning
av preliminär A-skatt utgått för en
eller flera tjänsteresor som omfattat
en sammanhängande period av mer
än tre månader, skall detta anges i
kontrolluppgift som också skall
innehålla upplysning om i vad mån
fråga är om inrikes eller utrikes
förrättning.
nader som enligt 8 kap. 19 § lagen
om betalning av skatter och
avgifter inte skall ligga till grund
för beräkning av skatteavdrag
utgått för en eller flera tjänsteresor
som omfattat en sammanhängande
period av mer än tre månader, skall
detta anges i kontrolluppgift som
också skall innehålla upplysning om
i vad mån fråga är om inrikes eller
utrikes förrättning.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet
av andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 a-c skall uppges
först efter föreläggande av skattemyndigheten. Dock skall ersättningen, då
det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid
mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp,
till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande.
I kontrolluppgiften skall särskilt I kontrolluppgiften skall särskilt
för sig tas upp sådant avdrag som för sig tas upp sådant skatteavdrag
har gjorts för preliminär A-skatt. som har gjorts.
50 a §8
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift.
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift. Förelägg-
andet får även avse rättshandling
som företagits under innevarande
kalenderår.
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa nöd-
115
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
vändiga handlingar till skatte-
myndighetens förfogande för
granskning.
En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över en kopia av handling.
57 §9
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige
som den uppgiften avser.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
För dödsbo får i stället for orga-
nisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt 22
§ i de fall borgenären är en juridisk
person, namn, postadress och
personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället for om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används for kontot. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar for lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används for lånet. I så fall skall
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
För dödsbo får i stället för orga-
nisationsnummer den avlidnes per-
sonnummer anges. Om person-
nummer eller organisationsnummer
inte kan anges för den som
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt
22 § i de fall borgenären är en
juridisk person, namn, postadress
och personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare (förfogarkonto) samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället for om
samtliga gäldenärer (gemensamt
lån) samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. 1 så fall skall
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
116
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
stället för samtliga ägare. Om
skattemyndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt
redovisningsnummer, skall detta, i
annan kontrolluppgift än sådan som
avser ränta, utdelning eller
betalning till eller från utlandet,
anges i stället för den uppgifts-
skyldiges personnummer eller
organisationsnummer.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
stället för samtliga ägare. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelats ett
särskilt redovisningsnummer enligt
53 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall detta, i annan
kontrolluppgift än sådan som avser
ränta, utdelning eller betalning till
eller från utlandet, anges i stället för
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnummer.
Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för
förräntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att
utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller
inte den som inte har tilldelats personnummer.
I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag,
skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående
person eller delägare i företaget.
58 §
Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe-
ringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är
registrerad som arbetsgivare.
Den som har tilldelats särskilda
redovisningsnummer enligt 53 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272)
och på grund av detta registrerats
hos flera skattemyndigheter skall
lämna kontrolluppgifterna till
myndigheterna i enlighet med
denna registrering. Om den
uppgiftsskyldige inte är registrerad
eller inte vet vilken skattemyndig-
het kontrolluppgifterna skall lämnas
till, får han lämna uppgifterna till
skattemyndigheten i det län där han
är bosatt.
Den som skattemyndigheten har
tilldelat särskilda redovisnings-
nummer och på grund av detta
registrerats hos flera skattemyndig-
heter skall lämna kontrollupp-
gifterna till myndigheterna i
enlighet med denna registrering.
Om den uppgiftsskyldige inte är
registrerad eller inte vet vilken
skattemyndighet kontrolluppgift-
erna skall lämnas till, får han lämna
uppgifterna till skattemyndigheten i
det län där han är bosatt.
Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall
vara tydligt utmärkt.
60 §10
Vid en kontrolluppgift som Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller
117
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före
taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl-
dige har tilldelats särskilt redovis-
ningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall
detta, i annat sammandrag än sådant
som avser kontrolluppgift om ränta,
utdelning eller betalning till eller
ffån utlandet, anges i stället för
personnummer eller organisations-
nummer. Om den uppgiftsskyldige
har gjort avdrag for en arbetstagares
kostnader enligt 2 kap. 4 § första
stycket 6 lagen (1981:691) om
socialavgifter, skall denna kostnad
också anges i sammandraget.
Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen
skall lämnas i särskild uppgiftshandling for varje konto.
Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a, 44 eller
45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och
personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige samt
antalet lämnade kontrolluppgifter.
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts under
året före taxeringsåret. Om skatte-
myndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt
redovisningsnummer, skall detta, i
annat sammandrag än sådant som
avser kontrolluppgift om ränta,
utdelning eller betalning till eller
ffån utlandet, anges i stället för
personnummer eller organisa-
tionsnummer. Om den upp-
giftsskyldige har gjort avdrag for en
arbetstagares kostnader enligt 2
kap. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter, skall
denna kostnad också anges i
sammandraget.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas ffån och
med 1999 års taxering. Ändringarna i 2 kap. 2 och 19 §§ samt 3 kap. 56 §
tillämpas dock första gången vid 1998 års taxering.
2. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får intill
utgången av år 2001 medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 § lämnas även på
annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i form av ett
elektroniskt dokument.
3. Ändringen i 3 kap. 50 a § skall, i stället för vad som anges under
punkt 1, tillämpas ffån och med ikraftträdandet.
118
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 Senaste lydelse 1994:483.
2 Senaste lydelse 1996:1210.
3 Senaste lydelse 1995:1629.
4 Senaste lydelse 1996:1210.
5 Senaste lydelse 1996:1210.
6 Senaste lydelse 1996:1210.
7 Senaste lydelse 1993:1517.
8 Paragrafen införd genom 1994:477.
9 Senaste lydelse 1995:1629.
10 Senaste lydelse 1993:1563.
119
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 11 och 19 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2, 9, 10, 12, 14, 15, 20 och 21 §§ samt rubriken närmast före
15 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och uppbördslagen
(1953:272) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. I denna
lag avses med bosatt utom-
lands: om fysisk person att denne
inte är bosatt här i riket eller stadig-
varande vistas här, samt med hem-
mahörande i utlandet:
om fysisk person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast
driftställe här.
Föreslagen lydelse
2§
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. I denna
lag avses med bosatt utom-
lands: om fysisk person att denne
inte är bosatt här i riket eller stadig-
varande vistas här, samt med hem-
mahörande i utlandet:
om fysisk person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast drift-
ställe här.
9§
Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för
mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta
gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 § uppbördslagen (1953:272).
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 kap. 14-17 §§ lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter.
Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, som om
skatteavdrag gjorts.
120
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
kvarstående skatt, som har
debiterats året före det år
skatteavdraget skall göras, är
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för
den kvarstående skatten, om han
har erhållit beslut av skattemyn-
digheten om detta. Betalningen av
den kvarstående skatten skall ske i
enlighet med vad som sägs i 39 § 1
mom. andra stycket tredje och
fjärde meningarna uppbördslagen
och i övrigt enligt punkterna 3 och
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
10 §
Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall
omedelbart efter det han erhållit beslutet från skattemyndigheten
överlämna detta till den som har att göra avdraget.
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket och är inte för-
hållandena sådana som sägs i 40 §
3 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall avdrag såsom för preliminär
skatt och i förekommande fall
kvarstående skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 40 § 1 mom.
andra -fjärde styckena och 2 mom.
samma lag. I övrigt gäller vad som
sägs i tredje-femte samt sjunde
styckena av anvisningarna till 40 §
uppbördslagen.
12 §
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket med undantag av
andra meningen uppbördslagen
(1953:272).
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket, skall avdrag såsom
för preliminär skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 8 kap. 6 §
lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter.
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 5 kap. 13 §
första stycket lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter.
121
Nuvarande lydelse
Utför någon, som har hemvist i
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskom-
melse för undvikande av att skatt
tas ut i mer än en av staterna (s.k.
uppbördsöverenskommelse), arbete
här i riket, får beskattningsmyndig-
heten enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag för skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.
Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt
denna lag, skall överföras till den
främmande staten för att där
gottskrivas den skattskyldige. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 69 a § andra- femte
styckena uppbördslagen
(1953:272).
Föreslagen lydelse
14 §
Utför någon, som har hemvist i
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskom-
melse for undvikande av att skatt
tas ut i mer än en av staterna, arbete
här i riket, får beskattningsmyndig-
heten enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag for skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.
Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt
denna lag, skall överföras till den
främmande staten for att där
tillgodoräknas den skattskyldige. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 18 kap. 5 § andra
stycket och 6 § lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av
skatt
Särskild inkomstskatt, som
innehållits genom skatteavdrag,
skall betalas senast den 10 i den
uppbördsmånad som infaller när-
mast efter utgången av den månad,
då skatteavdraget gjordes. 1
uppbördsmånaden januari får
betalning i stället ske senast den
15. Om inbetalningen och uppgifter
i samband därmed, om anstånd
15 §2
Att bestämmelserna i lagen
(1997:000) om betalning av skatter
och avgifter gäller vid redovisning
och betalning av skatt enligt denna
lag framgår av 1 kap. 2 § lagen om
betalning av skatter och avgifter.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får dock
besluta om avvikelser från be-
stämmelserna om inbetalningssätt
122
Nuvarande lydelse
med betalningen samt om
skyldighet att avge uppbörds-
deklaration och påföljder av att
skyldigheten underlåts gäller 52 -
54 §§ uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer får dock besluta om avvikelser
från bestämmelserna om inbetal-
ningssätt och om uppbördsdeklara-
tionens innehåll.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom.
uppbördslagen.
Föreslagen lydelse
och om skattedeklarationens inne-
håll.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten
senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten upp-
bars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om
att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas en-
ligt första stycket utgår ränta enligt
vad som föreskrivs i 69 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.
På vad som återbetalas en-
ligt första stycket beräknas
ränta enligt vad som föreskrivs i 19
kap. 12 och 13 §§ lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter. I övrigt gäller i tillämpliga
delar vad som sägs i 18 kap. 8 och
9 §§ samma lag.
Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige
som källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats i den andra
avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst som är
skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av
ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat på in-
komsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda inkomstskatten
på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning av skatt skall
fogas intyg eller annan utredning om den särskilda inkomstskatt respektive
den utländska skatt som erlagts på inkomsten.
21
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av
§’
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av ärenden
123
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
beslutsbehörighet i 2 a §, om
anstånd med inbetalning av skatt i
49 och 51 §§, om dröjsmålsavgift i
58 §, om indrivning i 59 §, om
ansvar för skatt som påförts en
avliden eller ett dödsbo i 61 §, om
central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt
att ta del av preliminär självdekla-
ration m.m. i 73 §, om arbetsgi-
vares ansvarighet för arbetstagares
skatt, m.m. i 77, 77 a, 77 c och 78
§§, om vite i 83 §, om omprövning
m.m. i 84 - 94 §§, om beslut om
särskilda debiteringsåtgärder i
95 § samt om överklagande m.m. i
96 - 103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Beslut om anstånd som
avses i 49 § den lagen meddelas av
beskattningsmyndigheten enligt
denna lag. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnadför denne.
och uppgifter i 2 kap. 5 § lagen
(1997:000) om betalning av skatter
och avgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter utgången av år 1997.
1. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om
inkomst som uppbärs före 1998.
2. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i
fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas
i januari 1998 eller tidigare.
3. Äldre föreskrifter i 20 och 21 §§ tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.
'Senaste lydelse 1992:1181.
2Senaste lydelse 1994:1982.
3Senaste lydelsel996:678.
124
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
dels att 13 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 12, 14, 19, 20 och 23
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och uppbördslagen
(1953:272) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.
§§ samt rubriken närmast före 14 §
Föreslagen lydelse
§
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.
12 §
Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag,
som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 § uppbördslagen (1953:272).
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 kap. 14-17 §§ lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter.
Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om
skatteavdrag gjorts.
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
kvarstående skatt, som har
debiterats året före det år
skatteavdraget skall göras, är
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för
den kvarstående skatten, om han
erhållit beslut av skattemyndig-
heten om detta. Betalningen av den
125
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
kvarstående skatten skall ske z
enlighet med vad som sägs i 39 § 1
mom. andra stycket tredje och
fjärde meningarna uppbördslagen
och i övrigt enligt punkterna 3 och
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Redovisning och betalning av
skatt
14 §
Särskild inkomstskatt enligt
denna lag skall redovisas och
inbetalas till beskattningsmyn-
digheten av den som har att göra
skatteavdrag enligt 12 § senast den
10 i månaden efter den då den
skattepliktiga ersättningen har
betalats ut till artisten,
idrottsmannen eller artistföretaget
och av arrangör, senast den 10 i
månaden efter den då tillställningen
ägt rum. I uppbördsmånaden
januari får redovisning och
betalning i stället ske senast den 75.
Särskild inkomstskatt enligt
denna lag skall redovisas och vara
betald till beskattningsmyndighe-
ten av den som har att göra
skatteavdrag enligt 12 § senast den
12 i månaden efter den då den
skattepliktiga ersättningen har
betalats ut till artisten,
idrottsmannen eller artistföretaget
och av arrangör, senast den 12 i
månaden efter den då tillställningen
ägt rum. I januari gäller i stället den
77.
1 de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister
eller idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om
inkomstens och skattens fördelning på medlemmar i gruppen.
Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete
samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
19 §
Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att
fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte
betalats eller betalats med for lågt belopp eller föreligger annars grundad
anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp,
skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas.
Därvid får underlaget for beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig
grund.
Beskattningsmyndighetens beslut Beskattningsmyndighetens beslut
126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skall meddelas före utgången av det
sjätte året efter det kalenderår under
vilket det uppbördsår, då skatten
rätteligen skulle ha redovisats, har
gått ut.
skall meddelas senast under sjätte
året efter utgången av det
kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats for
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då in-
komsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan
utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas enligt
första stycket utgår ränta enligt vad
som föreskrivs i 69 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.
23
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning av
skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i
52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om
indrivning i 59 §, om ansvar för
skatt som påförts en avliden eller
ett dödsbo i 61 §, om rätt att taga
del av preliminär självdeklaration
m. m. i 73 §, om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt,
m. m. i 77, 77 a, 77 c och 78 §§, om
vite i 83 §, om omprövning m. m. i
84-94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m. m. i 97, 99, 101
och 103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Vad som där sägs om
arbetsgivare skall då gälla den som
är redovisningsskyldig enligt 14 §
denna lag och vad som där sägs om
På vad som återbetalas enligt
första stycket beräknas ränta enligt
vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och
13 §§ lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 18 kap. 8 och 9 §§ lagen
om betalning av skatter och
avgifter.
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om ansvar för skatt i 12 kap.,
om utredning i skatteärenden i 14
kap., om skattetillägg och för-
seningsavgift i 15 kap., om anstånd
med inbetalning av skatt i 17 kap.,
om indrivning i 20 kap., om om-
prövning i 21 kap., om överklagan-
de i 22 kap. och om övriga
bestämmelser i 23 kap. lagen
(1997:000) om betalning av skatter
och avgifter. Vad som där sägs om
arbetsgivare skall då gälla den som
är redovisningsskyldig enligt 14 §
denna lag och vad som där sägs om
skattemyndighet skall gälla
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med skattedeklaration avses enligt
denna lag redovisning enligt 14 §.
127
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skattemyndighet skall gälla
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med uppbördsdeklaration avses
enligt denna lag redovisning enligt
14 §. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnadför denne.
I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring finns bestämmelser om skyl-
dighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av
pensionsgrundande inkomst.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter utgången av år 1997.
1. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om
inkomster som uppbärs före 1998.
2. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i
fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller
tidigare.
3. Äldre föreskrifter i 20 och 23 §§ tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.
'Senaste lydelse 1994:1981.
2Senaste lydelse 1996:960.
128
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
dels att nuvarande 19 § skall beteckas 20 §,
dels att 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före
19 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§’
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1. uppbördslagen (1953:272),
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
3. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
4. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
5. lagen (1972:339) om salu-
vagnsskatt,
6. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
7. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
8. fordonsskattelagen
(1988:327),
9. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
10. lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
11. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt for utomlands bosatta
artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
1. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
2.1agen (1972:435) om överlast-
avgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1972:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
6. fordonsskattelagen
(1988:327),
7. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
8. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
129
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 1OO. Del 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.
9. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
10. lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter.
Avräkningsordning i vissa fall
19 §
Om mer än en skattefordran
enligt lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
skall drivas in hos samma
gäldenär, skall belopp som kan
användas för betalning av någon
av skattefordringarna i första hand
räknas av från den fordran vars
preskriptionstid går ut först.
Om det finns särskilda skäl får
kronofogdemyndigheten
tillgodoräkna beloppet på annat
sätt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har
påförts enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter ffån arbetsgivare,
3. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
4. mervärdesskattelagen (1994:200).
1 Senaste lydelse 1996:133.
130
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)'
dels att 12 kap. 3 §, 13 kap. 1 a-5, 29 och 30 §§, 14-18 kap., 20 kap.
3-9 §§ samt 22 kap. 3 och 4 § § samt 6-9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. 4, 8 och 9
§§, 22 kap. 4 och 6-9 §§ skall utgå,
dels att 1 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 och 4 §§, 9 a kap.
11 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 1-2 §§, 13 kap. 1 §, 19 kap. 12-14 §§, 20 kap. 1
och 2 §§,22 kap. 1 § samt rubriken till 13 kap. och rubrikerna närmast
före 13 kap. 1 § och 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 22 kap. 2 § skall lyda "Öresutjämning".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1 kap.
7§
Vad som föreskrivs i fråga om
verksamhet avser såväl hela
verksamheten som en del av verk-
samheten. I 13 och 14 kap. avses
dock hela verksamheten om inte
något annat anges.
Vad som föreskrivs i fråga om
verksamhet avser såväl hela
verksamheten som en del av verk-
samheten. I 13 kap. avses dock hela
verksamheten om inte något annat
anges.
Med verksamhet som medför skattskyldighet förstås en sådan
verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför
skattskyldighet enligt 2 § första stycket 1.
6 kap.
2§
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. Efter ansökan av
samtliga delägare kan
skattemyndigheten besluta att den
av delägarna som dessa föreslår
tills vidare skall anses som
skattskyldig för bolagets eller
rederiets hela skattepliktiga
omsättning.
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. I 23 kap. 3 § lagen
(1997:000) om betalning av skatter
och avgifter finns bestämmelser om
att skattemyndigheten får besluta
att en av delägarna skall svara för
redovisningen.
7 kap.
4§2
Vid uttag i form av användande Vid uttag i form av användande
av personbil för privat bruk enligt 2 av personbil for privat bruk enligt 2
131
Nuvarande lydelse
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 5 £
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare har
bestämts i fråga om tillhanda-
hållandet av bilförmåner åt
anställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 5 £
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare. Detsamma gäller
i fråga om delägare i handelsbolag.
Föreslagen lydelse
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 9
kap. 2 § lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
har bestämts i fråga om tillhanda-
hållandet av bilförmåner åt an-
ställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 9 kap.
2 § lagen om betalning av skatter
och avgifter. Detsamma gäller i
fråga om delägare i handelsbolag.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
9 kap.
3§3
En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare
har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap.
Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag
1. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket han har utfört eller
låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ingående skatt
som hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa avser lokaler som
omfattas av beslutet, och
2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av fastighetsför-
säljningen under förutsättning att
den tidigare ägaren har betalat in
den återförda ingående skatten till
staten.
2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av
fastighetsförsäljningen under
förutsättning att den tidigare ägaren
i samband med sin redovisning av
den återförda ingående skatten,
dock senast före ingången av
andra månaden efter den då
redovisningen gjordes, har betalat
in skatt enligt lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
med ett belopp som motsvarar den
återförda ingående skatten och att
det inbetalda beloppet inte skall
132
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
räknas av enligt 16 kap. 11 § lagen
om betalning av skatter och
avgifter.
Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver
verksamhet som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt
1 §. Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap.
9-13 §§.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
I 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig
fastighetsägare skall styrka sin
avdragsrätt vid förvärv enligt 3 §
första stycket 1. Rätt till avdrag
enligt 3 § första stycket 2 och andra
stycket har den som yrkar avdrag
endast om han kan styrka sin rätt
genom ett av den tidigare ägaren
utfärdat intyg om storleken av den
ingående skatt som denne återfört
på grund av fastighetsförsäljningen
och betalat in till staten. Den
tidigare ägaren är skyldig att
utfärda ett sådant intyg, om köparen
begär det.
I 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig fastig-
hetsägare skall styrka sin
avdragsrätt vid förvärv enligt 3 §
första stycket 1. Rätt till avdrag
enligt 3 § första stycket 2 och andra
stycket har den som yrkar avdrag
endast om han kan styrka sin rätt
genom ett av den tidigare ägaren
utfärdat intyg om storleken av den
ingående skatt som denne återfört
på grund av fastighetsförsäljningen
och betalat in till staten i enlighet
med de bestämmelserna. Den
tidigare ägaren är skyldig att
utfärda ett sådant intyg, om köparen
begär det.
9 a kap.
11 §4
När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under
redovisningsperioden enligt 13 kap.
om inte annat följer av tredje
stycket.
När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under
redovisningsperioden enligt 10
kap. lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
om inte annat följer av tredje
stycket.
Om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den
huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under
133
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
redovisningsperioden, får även andra omsättningar som avses i 1 eller 2 §
ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller i fråga om motorfordon endast om de
förvärvats for att efter skrotning säljas i delar.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
11 kap.
5§5
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller
2 och 2 a § innehålla uppgift om
1. ersättningen,
2. skattens belopp för varje skattesats,
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan
uppgift genom vilken de kan identifieras,
4. transaktionens art,
5. platsen for varans mottagande,
6. den skattskyldiges
registreringsnummer enligt 14 kap.
24 § eller, då den skattskyldige inte
är registrerad, hans person- eller
organisationsnummer om det finns
ett sådant och annars en likvärdig
uppgift, och
6. den skattskyldiges
registreringsnummer eller, då den
skattskyldige inte är registrerad,
hans person- eller organisations-
nummer om det finns ett sådant och
annars en likvärdig uppgift, och
7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning.
En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten.
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första
stycket 3, 4, 6 och 7.
Bestämmelserna i första stycket 3-5 får frångås då fråga är om en
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
12 kap.
1§
Beskattningsbeslut och andra
beslut i beskattningsärenden
meddelas, om inte annat anges i
andra- jjärde styckena eller i 2 §,
av skattemyndigheten i det län där
den skattskyldige är registrerad
eller, om han inte är registrerad, av
den skattemyndighet som enligt 14
kap. 23 § är behörig att besluta om
registrering.
Beslut enligt denna lag med-
delas, om inte annat anges i andra
stycket eller i 1 a eller 2 §, av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldige är registrerad enligt 3
kap. 1 § lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
eller, om han inte är registrerad, av
den skattemyndighet som enligt
2 kap. samma lag är behörig att
besluta om registrering.
134
Nuvarande lydelse
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även beskatt-
ningsärenden enligt denna lag.
Om ett beskattningsärende har ett
nära samband med ett taxe-
ringsärende som enligt 2 kap. 4 §
taxeringslagen skall avgöras i en
skattenämnd och det är lämpligt att
ärendena prövas i ett sammanhang,
får även beskattnings ärendet av-
göras i s kattenämnden.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 17 kap. 2, 5 och 6 §§. I
förekommande fall tar verket över
den befogenhet som annars
tillkommer skattemyndigheten.
1
Beslut som avses i 1 § och som
rör den som är skattskyldig endast
på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av Skatte-
myndigheten i Dalarnas län.
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även ärenden
enligt denna lag.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
§6
Beslut enligt denna lag som rör
den som är skattskyldig endast på
grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av Skatte-
myndigheten i Dalarnas län.
2 §7
Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om
betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av
upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse
av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19
kap. 7 §. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ tillämpas 1 §
första stycket.
Av 14 kap. 28 § följer att
bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 2 § taxerings-
lagen (1990:324) är tillämpliga i de
fall den skattskyldige enligt 14 kap.
3 f skall redovisa skatt enligt denna
lag i en självdeklaration.
Av 10 kap. 31 § lagen
(1997:000) om betalning av skatter
och avgifter följer att bestämmel-
serna om beslutande myndighet i
2 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) är tillämpliga i de fall
den skattskyldige skall redovisa
mervärdesskatt i en självdeklar-
ation.
135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 kap. Redovisning av skatt samt
periodisk sammanställning?
Allmänna bestämmelser
1
I 1 a-28 a §§ finns bestämmelser
om skyldighet att redovisa utgående
och ingående skatt. 129 och 30 §§
finns bestämmelser om skyldighet
att lämna vissa andra uppgifter.
114 kap. finns bestämmelser om
skyldigheten att lämna deklaration
och om deklarationsförfarandet.
Allmän bestämmelse
§’
I 10 kap. lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
finns bestämmelser om redovisning
av mervärdesskatt.
1 13 kap. 6-28 a §§ i denna lag
finns särskilda bestämmelser om
skyldighet att redovisa utgående
och ingående mervärdesskatt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
19 kap.
10
12 §
En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i denna
lag för deklaration av ingående
skatt i en verksamhet som medför
skattskyldighet. För den som
ansöker om sådan återbetalning
gäller vad som föreskrivs i 12-18
och 20-22 kap. i fråga om den som
är skattskyldig, om inget annat
följer av 13 §.
En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i 10 kap.
17 § eller 31 § första stycket lagen
(1997:000) om betalning av skatter
och avgifter för deklaration av
ingående skatt i en verksamhet som
medför skattskyldighet. För den
som ansöker om sådan åter-
betalning gäller vad som föreskrivs
i 13 och 21 kap. samt vad som före-
skrivs om förfarandet i lagen om
betalning av skatter och avgifter i
fråga om den som är skattskyldig,
om inget annat följer av 13 §.
13 §
Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och inte skall lämna särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § skall
ändå lämna sådan deklaration, om
det inte finns särskilda skäl mot det.
Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och enligt 10 kap. 31 § första
stycket lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter
inte skall redovisa mervärdesskatt i
skattedeklaration, skall ändå göra
det, om det inte finns särskilda skäl
136
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid lämna särskild deklaration.
mot det.
Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid redovisa mervärdesskatt z
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
skattedeklaration.
14 §
Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning
enligt 10 kap. 5-8 §§.
Vid återbetalning som avses i
första stycket betalas inte ränta.
20 kap.
1 §12
Följande beslut av skattemyn-
digheten får överklagas hos
länsrätten av den skattskyldige och
av Riksskatteverket:
1. beskattningsbeslut i en fråga
som kan ha betydelse för beskatt-
ningen eller rätten till återbe-
talning enligt 10 kap. 9-13 §§,
2. beslut att avvisa en begäran
om omprövning av beskattnings-
beslut eller att avvisa ett över-
klagande till länsrätten,
3. beslut enligt 10 kap. 9 §,
4. beslut enligt 14 kap. 23 och
24 §§, och
5. beslut om skattskyldighet eller
anstånd med att lämna deklaration
eller betala skatt.
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om
betalningsskyldighet och avräkning
enligt 19 kap. 7 § får överklagas
hos Länsrätten i Dalarnas län.
Beslut om avräkning får överklagas
särskilt på den grunden att avräk-
Vid överklagande av beslut
enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,
gäller bestämmelserna i 22 kap.
lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter.
Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om betal-
ningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b
§, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut om avräkning
får överklagas särskilt på den
137
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ningsbeslutet i sig är felaktigt men i
övrigt endast i samband med
överklagande av beslut om
betalningsskyldighet.
grunden att avräkningsbeslutet i sig
är felaktigt men i övrigt endast i
samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet. Ett
överklagande enligt detta stycke
skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även överklagas
av Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs
det allmännas talan av Riksskatteverket.
2§
Andra beslut av en skattemyn- 1 22 kap. lagen (1997:000) om
dighet enligt denna lag får betalning av skatter och avgifter
överklagas hos Riksskatteverket, finns det bestämmelser om
om inte annat följer av 3 §. överklagande av skatte-
Riksskatteverkets beslut med myndighetens beslut enligt den
anledning av ett sådant lagen,
överklagande får inte överklagas.
22 kap.
Riksskatteverket
1
Riksskatteverket leder och
ansvarar för skatteförvaltningens
verksamhet enligt denna lag.
Förfarandet
§
I fråga om betalning och
återbetalning av skatt samt
förfarandet i övrigt finns det även
bestämmelser i lagen (1997:000)
om betalning av skatter och
avgifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om redovisnings-
perioder som gått till ända senast vid utgången av 1997. Detsamma gäller
för redovisningsperiod vars slutmånad är december 1997 och som på
grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § andra stycket slutar under januari
1998.
3. Bestämmelserna i 16 kap. 9 § tillämpas också då den som har rätt att
återfå skatt skall betala skatt enligt lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter.
138
1 Senaste lydelse av
13 kap. 1 a§ 1994:1798
13 kap. 3 § 1995:1207
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
rubriken närmast före 13 kap. 29 § 1994:1798
13 kap. 29 § 1994:1798
rubriken närmast före 13 kap. 30 § 1994:1798
13 kap. 30 § 1994:1798
rubriken till 14 kap. 1994:1798
14 kap. 1 § 1995:1207
14 kap. 2 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 3 § 1995:1207
14 kap. 3 § 1996:1406
14 kap. 5 § 1994:1798
14 kap. 8 § 1996:1406
14 kap. 12 § 1996:713
14 kap. 13 § 1994:1798
14 kap. 17 § 1995:700
14 kap. 23 § 1994:498
rubriken närmast före 14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 30 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 b § 1995:1207
14 kap. 30 c § 1994:1798
14 kap. 30 d § 1994:1798
15 kap. 1 § 1995:1286
16 kap. 12 § 1994:498
16 kap. 16 § 1995:581
16 kap. 17 § 1996:661
16 kap. 18 § 1996:661
17 kap. 2 § 1994:473
17 kap. 3 § 1994:473
17 kap. 5 § 1994:473
17 kap. 6 § 1994:473
17 kap. 7 § 1994:473
18 kap. 13 § 1994:1798
rubriken närmast före 19 kap. 13 § 1994:1798
20 kap. 4 § 1994:1798
rubriken närmast före 20 kap. 9 § 1996:661
20 kap. 9 § 1994:1798.
2 Senaste lydelse 1994:1798.
5 Senaste lydelse 1994:498.
4 Senaste lydelse 1995:700.
5 Senaste lydelse 1994:1798.
6 Senaste lydelse 1996:965.
7 Senaste lydelse 1996:1320.
8 Senaste lydelse 1994:1798.
139
’ Senaste lydelse 1994:1798.
10 Senaste lydelse 1996:661.
" Senaste lydelse 1995:700.
12 Senaste lydelse 1996:1320.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
140
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1347) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelsen till
lagen (1996:1347) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(1984:151) om
och prisregler-
(1984:668) om
socialavgifter från
1 §
Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt, tull
eller avgift tas ut enligt
bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. kupongskattelagen
(1970:624),
3. lagen
punktskatter
ingsavgifter,
4. lagen
uppbörd av
arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065),
6. fordonsskattelagen
(1988:327),
7. taxeringslagen (1990:324),
8. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta,
9. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
10. mervärdesskattelagen
(1994:200).
Lagen tillämpas även för
kontroll av att en vara får föras in i
eller ut ur landet enligt tullagen
och för kontroll av att föreläggande
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.
Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt
eller avgift tas ut enligt
bestämmelserna i
1. kupongskattelagen
(1970:624),
2. lagen (1984:151) om
punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
3. fordonsskattelagen
(1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),
5. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
6. lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter.
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och för kontroll av att
föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och
fullständigt.
141
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
revision eller kontroll av
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den 1
november 1997. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
1. beslut om tvångsåtgärd som
meddelats före ikraftträdandet,
2. revision eller kontroll av skatt
eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen (1953:272),
b) sjömansskattelagen
(1958:295),
c) lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
d) lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
e) tullagen (1987:1065),
f) lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
g) mervärdesskattelagen
(1994:200).
142
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
dels att 5-7, 10, 15, 21 och 28-30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av följande
lydelse.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Revision får genomföras i den
reviderades verksamhetslokaler
även om den reviderade inte lämnat
sitt medgivande till det, om
revisionen inte utan svårighet kan
genomföras på någon annan plats.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas, får åtgärden genomföras
utan att den reviderade underrättas
om att revision skall ske.
Föreslagen lydelse
Revision får, i de delar den inte
utan svårighet kan genomföras på
någon annan plats, genomföras i
den reviderades verksamhets-
lokaler även om den reviderade
inte lämnat sitt medgivande till det.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla, förvanska eller
förstöra det som får granskas,
inventeras, besiktigas eller provas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla, förvanska eller
förstöra det som får granskas,
inventeras, besiktigas eller provas,
får åtgärden genomföras utan att
den reviderade underrättas om att
revision skall ske.
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls, förvanskas eller
förstörs.
143
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
När revision genomfors i den reviderades verksamhetslokaler i annat
fall får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs
for revisionen.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
7§
När revision inte genomfors i den reviderades verksamhetslokaler, får
handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalema och
omhändertas for granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för 2. det finns en påtaglig risk för
att handlingen undanhålls eller att handlingen undanhålls,
förvanskas. förvanskas eller förstörs.
Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.
10 §
Hos den som kan föreläggas att
lämna kontrolluppgift om
rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 75 a §
tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a §
lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter eller 17
kap. 5 § mervärdesskattelagen
(1994:200), får räkenskaper och
andra handlingar som rör hans
verksamhet granskas utan föregå-
ende föreläggande, om det finns
särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer
att påträffas och det kan befaras att
utredningen skulle försvåras av ett
föreläggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för
kontrollen.
Hos den som inte kan bli
föremål för revision enligt de i 1 §
angivna lagarna, men som kan
föreläggas att lämna kontrolluppgift
om rättshandling enligt 3 kap. 5 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 69 §
tullagen (1994:1550), 3 kap. 50 a §
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter eller 14
kap. 4 § lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter,
får handlingar som kan ha betydelse
för kontrolluppgiftsskyldigheten
granskas utan föregående förelägg-
ande. Granskningen får endast
göras om det finns särskild an-
ledning att anta att handlingar av
betydelse för kontrolluppgiftsskyl-
digheten kommer att påträffas och
det finns en påtaglig risk att utred-
ningen skulle försvåras av ett före-
läggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för
kontrollen.
Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske i verksam-
144
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
hetslokalerna om de handlingar
som skall granskas inte utan
svårighet kan granskas på någon
annan plats.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7-
10 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall insamlade
uppgifter förstöras.
15 §
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen eller det som får
inventeras, besiktigas eller provas
undanhålls, förvanskas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7-
9 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall rätten besluta
att omhändertagna handlingar
skall återlämnas och insamlade
uppgifter förstöras.
21 §
Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren
verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock
verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske
obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1987:1065) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.
Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1994:1550) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.
Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat
anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan
särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller
om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet.
10 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 2
145
Nuvarande lydelse
28
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av den länsrätt
som för det år då framställningen
görs, skall pröva taxering till skatt
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt för den som åtgärden
avser. Om det inte finns någon
sådan länsrätt är länsrätten i det län
behörig där beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
Föreslagen lydelse
§
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av länsrätten i det
län där den som åtgärden avser
hade sin hemortskommun den
1 november året före det
kalenderår då framställningen görs.
Vid bestämmande av hemorts-
kommun gäller bestämmelserna i
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt i tillämpliga delar.
Om det inte finns någon sådan
länsrätt är länsrätten i det län
behörig där beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
29 §
Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos
länsrätten.
Om länsrätten ändrar gransk- Om länsrätten ändrar ett beslut
ningsledarens beslut enligt 6 § helt om åtgärd enligt denna lag helt
eller delvis, får rätten besluta att eller delvis, skall rätten besluta att
insamlade uppgifter skall förstöras, omhändertagna handlingar skall
återlämnas och övriga insamlade
uppgifter skall förstöras
30 §
Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.
I fråga om företrädare för det
allmänna gäller beträffande skatt
eller avgift som tas ut enligt
bestämmelserna i 1 § första stycket
1, 3-5 och 8-11 föreskrifterna i 6
kap. 15-17 §§ taxeringslagen
(1990:324).
I fråga om företrädare för det
allmänna gäller beträffande skatt
eller avgift som tas ut enligt
bestämmelserna i 1 § första stycket
1, 2 och 4-6 föreskrifterna i 6 kap.
15-17 §§ taxeringslagen
(1990:324).
32 §
Om den reviderade försatts i
konkurs när omhändertagna
handlingar skall återlämnas enligt
15 § andra stycket, 26 eller 29 §,
skall handlingarna i stället
överlämnas till konkursförvaltaren.
146
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skattemyndigheten skall underrätta
den som handlingarna omhänder-
tagits hos om att handlingarna
överlämnats till konkurs-
förvaltaren.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter skall
tillämpas i fråga om beslut om tvångsåtgärd som meddelats före
ikraftträdandet av denna lag. Den nya 32 § tillämpas dock ffån
ikraftträdandet.
De nya föreskrifterna i 5-7, 10, 15, 21, 28-30 samt den nya 32 § skall
också tillämpas i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. sjömansskattelagen (1958:295),
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065,
6. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller
7. mervärdesskattelagen (1994:200).
147
Härigenom föreskrivs att 30, 38, 69, 71, 72, 75, 88 och 92 §§ tullagen
(1994:1550) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Om tull inte betalas inom före- Om tull inte betalas inom före-
skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas
ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbörds- ut enligt lagen (1997:000) om
lagen (1953:272). dröjsmålsavgift.
Vad som föreskrivs i tullagstift-
ningen om tull tillämpas även be-
träffande dröjsmålsavgift enligt
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
38
Om någon, i egenskap av
företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att
betala in tull i rätt tid och ordning,
är han tillsammans med den
tullskyldige betalningsskyldig för
tullen. Betalningsskyldigheten får
helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av
betalningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan den tullskyldiges
betalningsskyldighet för beloppen
har fallit bort enligt lagen
(1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. Hos den som
har blivit ålagd betalnings-
skyldighet får indrivning ske i
samma ordning som gäller för tull
enligt 37 §.
Den som har fullgjort betal-
ningsskyldighet för tullbelopp
enligt första stycket har rätt att få
ut beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller /
första stycket.
§
/ fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för en tullskyldig
som är juridisk person och som inte
har betalat in tull i rätt tid och
ordning gäller bestämmelserna i 12
kap. 6 § första och tredje styckena,
7 §, 12 § första stycket och 13 §
samt 22 kap. 13 § andra stycket
lagen (1997:000) om betalning av
skatter och avgifter.
Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
tull enligt 37 §.
148
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.
69 §
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan
beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons
deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör
verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia
av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre
personen (kontrolluppgift).
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han mås-
te lägga ned ett betydande arbete
för att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till tull-
myndighetens förfogande för
granskning.
71 §
Ett beslut om revision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Beslu-
tet skall innehålla uppgift om ända-
målet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 76 och 77 §§.
Ett beslut om revision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 76 och 77 §§.
Företas revisionen för gransk-
ning av annan än den som
revideras, får tullmyndigheten om
det finns särskilda skäl utesluta
uppgift om vem eller vilken
rättshandling granskningen avser.
I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera
tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Om det är av betydelse
för kontrollen med inventering eller
liknande fysisk kontroll får dock
underrättelse ske i samband med
att revisionen verkställs om
kontrollen annars kan mista sin
betydelse.
149
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
72 §
En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett
sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den
reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket
och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångs-
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
åtgärder i beskattningsförfarandet.
Tullmyndigheten får om det
behövs bestämma tid och plats för
revisionen. Denna får inte utan
särskilda skäl verkställas hos
enskild mellan kl. 19 och kl. 8.
Revisionen skall ske hos den
reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Revisionen får verkställas hos
den reviderade om han medger det.
Revisionen skall ske hos den
reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på
begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.
75
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskaps-
material och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall så
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskaps-
material och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall så
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas skall tullmyndigheten
överlämna handlingarna till
konkursförvaltaren. Tullmyndig-
heten skall underrätta den revider-
ade om att handlingarna över-
lämnats till konkursförvaltaren.
Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
88 §
Tulltillägg och förseningsavgift
får helt eller delvis efterges om
felaktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den tullskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
Den tullskyldige skall helt eller
delvis befrias från tulltillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
150
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller, om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Tulltillägg får helt efterges även
när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse
som ringa.
Förseningsavgift får helt eller
delvis efterges också när
underlåtenheten är att anse som
ringa.
tullskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet,
eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Den tullskyldige får befrias helt
från tulltillägget när det belopp
som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten
är obetydligt.
Den tullskyldige får helt eller
delvis befrias från förseningsavgift
också när underlåtenheten är
obetydlig.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
92 §
Bestämmelserna om eftergift av
tulltillägg och förseningsavgift skall
beaktas, även om yrkande om detta
inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.
Bestämmelserna om befrielse
från tulltillägg och förseningsavgift
skall beaktas, även om yrkande om
detta inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.
Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg
som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg
eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns
anledning anta att tulltilägg eller förseningsavgift tas ut.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
151
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1340) om ändring i nämnda lag skall utgå.
152
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. i paragrafens lydelse
enligt lagen (1996:1341) om ändring i nämnda lag skall utgå.
153
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1346) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 5
1. uppbördslagen (1953:272),
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1972:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
6. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
7. fordonsskattelagen
(1988:327),
8. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
9. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
10. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
11. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
12. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.
1. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
2. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
3. lagen (1972:339) om
saluvagnsskatt,
4. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
5. fordonsskattelagen
(1988:327),
6. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
7. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
8. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
9. lagen (1997:000) om betal-
ning av skatter och avgifter.
154
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-21
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 1997 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till bl.a. en lag
om betalning av skatter och avgifter.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Olsson, kam-
marrättsassessorerna Ingrid Engquist, Stefan Holgersson och Birgitta Pet-
tersson samt departementssekreteraren Frank Walterson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Den föreslagna lagen, som avses ersätta dels uppbördslagen (1953:272)
och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, dels
forfarandebestämmelsema i mervärdesskattelagen (1994:200), innehåller
ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Lagen är omfattande och reglerar komplicerade förhållanden. Det är därför
av väsentlig betydelse att lagen har en disposition och utformning som gör
dess bestämmelser så överskådliga, lättillgängliga och lättlästa som de
komplicerade förhållandena medger. Lagrådet finner för sin del att den
föreslagna lagen i dessa avseenden innebär förbättringar i förhållande till
nu gällande lagstiftning men också att den på åtskilliga punkter har fått en
mindre lämplig utformning.
Strävandena att skapa en lag som omfattar uppbörden av flera olika skatter
och avgifter ger upphov till särskilda svårigheter. Olikheterna mellan de
skilda typerna av skatter och avgifter har lett till att förfarandet vid beräk-
ning, debitering, redovisning och betalning inte har kunnat utformats på ett
enhetligt sätt. Som exempel på olikheter kan särskilt pekas på reglerna om
inkomstskatt och mervärdesskatt. För inkomstskatten skall det gälla ett
system med preliminär skatt, som skall betalas under inkomståret av ar-
betsgivare genom skatteavdrag eller av den skattskyldige själv enligt en
särskild debitering, och slutlig skatt som bestäms när taxering har skett
efter inkomstårets utgång. Mervärdesskatten skall, i huvudsak, redovisas
och betalas en gång i månaden av den som är skattskyldig, utan någon
slutlig avräkning.
Dessa och andra olikheter är sådana att det i vart fall inte är uppenbart att
den valda tekniken har gett det bästa resultatet. Ett alternativ kunde ha
155
varit att behålla bestämmelserna om mervärdesskatt i mervärdesskatte-
lagen med de anpassningar som införandet av ett system med skattekonton
kräver. Det finns dock inte underlag för Lagrådet att bedöma om detta eller
något annat alternativ till lagteknisk lösning skulle ha varit att föredra.
Lagrådet vill därför inte motsätta sig att det införs en ny lag som i huvud-
sak utformas i enligt med remissens lagförslag.
Den föreslagna lagen blir av central betydelse på skatte- och avgiftsområ-
det, och det kan förutsättas att det ofta kommer att göras hänvisningar till
den. Med hänsyn härtill är det önskvärt att lagens rubrik är enkel och kort.
I det utredningsbetänkande som ligger till grund för lagrådsremissen (SOU
1996:100) har föreslagits att lagen skall benämnas "skattebetalningslag".
Mot denna benämning kan invändas att den är mindre rättvisande, eftersom
inte bara skatter utan också socialavgifter behandlas i lagen. Lagrådet an-
ser trots detta att utredningsförslagets rubrik är klart att föredra framför
den rubrik, "lag om betalning av skatter och avgifter", som föreslås i
lagrådsremissen. Lagrådet förordar alltså att lagen får rubriken
"skattebetalningslag".
I 4 § första stycket anges bl.a. (punkt 2) att vad som sägs i lagen om skatt
och skattskyldig gäller även skatteavdrag och den som är skyldig att göra
skatteavdrag. Ordet skatteavdrag syftar på den preliminära skatt som en
person under vissa omständigheter är skyldig att dra av från ersättning som
betalas ut till en annan person och därefter betala in till skattemyndigheten.
Enligt Lagrådets uppfattning blir bestämmelsen lättare att förstå, om den
utformas så att vad som sägs om skatt och skattskyldig gäller även "belopp
som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för betalning
av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra sådant
avdrag".
I 6 § definieras ett flertal termer och uttryck som används i lagen. Till
dessa hör arbetsgivare, arbetstagare, lön och skatteavdrag. Med arbetsgiva-
re avses den som betalar ut lön och med arbetstagare den som tar emot lön.
Med lön avses sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren
är skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter. Skatte-
avdrag är i sin tur "avdrag från lön för betalning av arbetstagarens prelimi-
nära skatt".
Det kan först konstateras, att termen lön enligt vanligt språkbruk och i
annan lagstiftning vanligen torde användas för att beteckna ersättning på
grund av anställning (se t.ex. 12 § förmånsrättslagen [1970:979] och 1, 2
och 7 §§ lönegarantilagen [1992:497]). De föreslagna definitionerna av
lön, arbetsgivare och arbetstagare leder till att exempelvis banker och ak-
tiebolag, vid tillämpning av skattebetalningslagen, blir att betrakta som
arbetsgivare i förhållande till dem som tar emot ränta respektive utdelning
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
156
i egenskap av insättare eller aktieägare och att de senare blir arbetstagare i
förhållande till utbetalama. Detta strider i så hög grad mot vanligt språk-
bruk att definitionerna inte kan godtas.
Ordet "lön" används på ett ganska litet antal ställen i lagen. I 5 kap. 1 §, 10
kap. 9 § och 10 kap. 17 § första stycket 3 synes ordet användas i betydel-
sen ersättning för arbete, ränta och utdelning. I 8 kap. 12 §, 9 kap. 3 §, 10
kap. 17 § första stycket 4 och 18 kap. 2 § torde det beteckna endast ersätt-
ning för arbete. Av 8 kap. 28 § framgår inte annat än att lön där omfattar
ersättning för arbete, ränta och utdelning.
Enligt Lagrådets mening kan definitionen av "lön" avvaras i lagen. 1 stället
kan, beroende på vad som avses, användas uttrycken "ersättning för ar-
bete" respektive "ersättning för arbete, ränta och utdelning". Även uttryck-
et "skatteavdrag" bör kunna avvaras.
Lagrådet anser vidare att med arbetsgivare och arbetstagare bör förstås den
som betalar ut respektive tar emot ersättning för arbete.
Bland övriga termer och uttryck, vars innebörd anges i 1 kap. 6 §, finns
några som synes förekomma endast i ett fåtal bestämmelser i lagen. Det
kan enligt Lagrådet ifrågasättas om det i sådana fall behövs definitioner i
en särskild paragraf. I vart fall när de bestämmelser i vilka de lågfrekventa
termerna eller uttrycken används återfinns långt senare i lagen blir lagtex-
ten mer lättillgänglig om behövliga definitioner ges i anslutning till de
bestämmelser där de förekommer. Vad som nu sagts synes gälla begreppen
förfallodag, som används i 16 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 4 § och 20 kap. 7 §,
huvudinkomst, som används i 8 kap. 7, 8 och 11 §§, samt sidoinkomst,
som används i 8 kap. 6 och 8 §§. Lagrådet förordar att dessa definitioner
utgår ur 1 kap. 6 § och återkommer till utformningen av de paragrafer där
motsvarande bestämmelser i stället kan tas in.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
I 1 kap. 6 § definieras vidare "överskjutande ingående mervärdesskatt"
som den del av ingående mervärdesskatt som återstår sedan utgående mer-
värdesskatt avräknats. Enligt Lagrådets mening är det naturligare att tala
om "den del av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående mervär-
desskatt".
Vad Lagrådet nu har förordat innebär att 1 kap. 6 § bör ges följande lydel-
se:
"I denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskat-
telagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de
nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
157
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten,
om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 § kommu-
nalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller,
när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bola-
get,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdess-
katt som överstiger utgående mervärdesskatt".
Kapitlet innehåller dels allmänna bestämmelser om skyldighet att betala
preliminär skatt, dels bestämmelser om skattsedlar beträffande sådan skatt.
I 1 § har tagits in huvudregeln att preliminär skatt skall betalas "för in-
komståret" med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den
slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret. I den
därpå följande paragrafen sägs att den preliminära skatten skall betalas
genom skatteavdrag (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt eller
särskild A-skatt).
Enligt Lagrådets mening är det av värde att efter dessa inledande paragra-
fer ta in vissa allmänna regler om de olika typerna av skatt. Det bör bl.a.
anges vem som gör skatteavdrag respektive betalar F-skatt och särskild A-
skatt.
Lagrådet förordar att det i 3 § tas in en bestämmelse om att skatteavdrag
görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning enligt
vad som anges i 5 kap. (Se vidare Lagrådets kommentar till 5 kap. 1 §).
I 4 § bör tas in en bestämmelse motsvarande 6 kap. 1 § första stycket i
remissförslaget om att F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel.
Det bör vidare anges i 4 § att - enligt vad som framgår av 5 kap. - skatteav-
drag i vissa fall skall göras även beträffande den som har fått en F-skattse-
del.
5 S bör innehålla bestämmelser om särskild A-skatt, motsvarande dem som
finns i 7 kap. 1 § i remissförslaget. Det bör till en början anges att särskild
A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av skattemyndigheten.
Vidare bör framgå av 5 § att beslut om särskild A-skatt får meddelas en-
dast beträffande den som inte har fått en F-skattsedel och att beslutet til-
lämpas endast beträffande sådan ersättning för vilken det inte skall göras
skatteavdrag enligt 5 kap. I 5 § bör slutligen tas in en regel om förutsätt-
ningen för att skattemyndigheten skall få meddela beslut om särskild A-
skatt.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
158
I 6 S bör tas in allmänna regler om utfärdande av skattsedlar på preliminär
skatt, motsvarande bestämmelserna i 3 § i remissförslaget.
7-11 SS bör innehålla regler om utfärdande av F-skattsedel. Reglerna bör i
allt väsentligt utformas i överensstämmelse med remissförslagets 4-8 §§.
Ordningsföljden mellan de olika bestämmelserna bör dock ändras något.
Vidare påverkas olika paragrafhänvisningar av att 4 kap. enligt Lagrådets
förslag får en ändrad paragrafnumrering.
I 8 § tredje stycket i remissförslaget (11 § tredje stycket i Lagrådets för-
slag) sägs att, om det finns särskilda skäl, så får en F-skattsedel utfärdas
trots vad som sägs i första och andra styckena. I remissprotokollet ges inte
något exempel på när sådana särskilda skäl bör kunna anses föreligga.
Enligt Lagrådets mening är det önskvärt med ett uttalande i denna fråga.
I 12 8 bör tas in bestämmelser om utfärdande av F-skattebevis, motsvaran-
de bestämmelserna i 9 § i det remitterade förslaget.
Remissförslagets 10 och 11 §§ innehåller bestämmelser om återkallelse av
F-skattsedel. Bestämmelserna bör med i stort sett oförändrat innehåll delas
upp på tre paragrafer, 13-15 SS.
Enligt 10 § första stycket 9 i remissförslaget (13 § 9 i Lagrådets förslag)
skall en F-skattsedel återkallas, om innehavaren är ett fåmansföretag eller
ett fåmansägt handelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget
har handlat på ett sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för före-
tagsledaren på grund av ett förhållande som avses i punkterna 3-5, 7 eller
8. Lagrådet ifrågasätter om inte även ett förhållande som anges i punkt 6
(näringsförbud) bör tas med i uppräkningen.
I 10 § andra stycket i remissförslaget (14 § enligt Lagrådets förslag) sägs
att skattemyndigheten får avstå från återkallelse av en F-skattsedel, om det
finns särskilda skäl. I remissprotokollet finns inte något uttalande om när
sådana särskilda skäl skall anses föreligga. Ett uttalande i frågan är emel-
lertid önskvärt.
I 16 § bör tas in bestämmelser om utfärdande av A-skattsedel, motsvarande
vad som sägs i 12 § i remissförslaget.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Utöver vad som nu har förordats bör även vissa andra justeringar göras i 4
kap:s bestämmelser. Lagrådets förslag till utformning av 4 kap. i dess hel-
het framgår av en bilaga till lagrådsyttrandet.
159
5 kap.
Kapitlet innehåller bestämmelser om skatteavdrag. Kapitlet inleds med en
regel om skyldighet att göra skatteavdrag. Därefter behandlas i skilda av-
snitt skatteavdrag från ersättning for arbete, skatteavdrag från ränta och
utdelning, beslut om befrielse från skatteavdrag, vissa skyldigheter for ar-
betstagaren respektive arbetsgivaren och föreläggande att göra skatteav-
drag.
I 1 S sägs att en arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestäm-
melserna i 5 kap. vid varje tillfälle då lön betalas ut. Med lön avses, som
tidigare behandlats, enligt 1 kap. 6 § sådan ersättning, ränta eller utdelning
för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag eller att betala ar-
betsgivaravgifter.
Lagrådet har tidigare förordat att man avstår från att definiera begreppet
lön i 1 kap. 6 §. På de olika ställen i det remitterade förslaget där ordet lön
förekommer bör i stället, beroende på sammanhanget, orden "ersättning för
arbete" respektive "ersättning för arbete, ränta och utdelning" användas. I
enlighet härmed bör i 1 § i förevarande kapitel föreskrivas att den som
betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att göra
skatteavdrag enligt kapitlets bestämmelser vid varje tillfälle då utbetalning
sker.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Enligt 2 § första stycket skall skatteavdrag, med vissa inskränkningar,
göras från kontant ersättning för arbete. Med ersättning för arbete likställs
enligt andra stycket en rad andra typer av ersättning, bl.a. pension, livränta
och sjukpenning.
3 och 4 §§ innehåller bestämmelser om undantag från huvudregeln i 2 §.
Enligt 4 5 skall skatteavdrag inte göras från ersättning som betalas ut till
vissa angivna mottagare. Till dessa hör i princip innehavare av en F-skatt-
sedel. Enligt 6 S skall dock skatteavdrag göras från vissa uppräknade typer
av ersättningar även om mottagaren har en F-skattsedel. I 5 § finns en rad
bestämmelser om när en person skall anses inneha F-skattsedel.
Enligt Lagrådets mening blir lagregleringen enklare och tydligare, om man
bryter ut bestämmelsen om ersättning till F-skattsedelsinnehavare ur 4 §.
Frågan vad som bör gälla när ersättning betalas till den som har F-skattse-
del bör i stället regleras enbart i 5 och 6 §§. Lagtexten i 5 § bör härvid i
stor utsträckning kunna utformas efter modell av 39 § 1 mom. tredje och
fjärde styckena uppbördslagen.
6 § bör liksom i remissförslaget ta upp fall då skatteavdrag skall göras trots
att det är fråga om betalning av ersättning till någon som har F-skattsedel.
6 § bör bl.a. innehålla en regel motsvarande 5 § andra stycket andra me-
ningen i remissförslaget, av innehåll att skatteavdrag skall göras från pen-
160
sion, sjukpenning och annan ersättning som avses i 2 § andra stycket.
Av de olika typer av ersättning som räknas upp i 6 § i remissförslaget torde
såväl dagpenning från arbetslöshetskassa som kontant arbetsmarknadsstöd,
korttidsstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd kunna hänföras till sådan
ersättning som avses i 2 § andra stycket. Det är därför beträffande sådana
ersättningar tillräckligt att i 6 § hänvisa till ersättning som avses i 2 § andra
stycket. Därutöver finns det skäl att nämna ersättning från semesterkassa.
Sådan ersättning får närmast ses som ersättning för arbete, vilket innebär
att den faller utanför 2 § andra stycket och i stället omfattas av 2 § första
stycket.
I 6 § bör sålunda föreskrivas att skatteavdrag skall göras från ersättning
från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan ersättning
som avses i 2 § andra stycket, även om mottagaren har F-skattsedel.
1 10 och 11 §§ finns bestämmelser om befrielse från skatteavdrag. Enligt
10 S kan skattemyndigheten under vissa angivna förutsättningar besluta att
skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning för arbete. Ett sådant be-
slut får enligt punkt 1 fattas, om ersättningen betalas ut till någon som inte
är skattskyldig för den i Sverige och överenskommelse inte har träffats
med den stat där ersättningen skall beskattas för undvikande av att prelimi-
när skatt tas ut i mer än en av staterna.
Lagrådet ifrågasätter om inte, vid sidan av kravet på att mottagaren av
ersättning inte är skattskyldig för ersättningen i Sverige, det som villkor för
skattemyndighetens beslut bör gälla att överenskommelse inte har träffats
med den utländska staten att skatteavdrag skall göras här i landet.
Enligt 10 § punkt 2 får skattemyndigheten besluta att något skatteavdrag
inte skall göras från viss ersättning för arbete, om skatteavdraget, med
hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden, skul-
le medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren eller om det annars finns
särskilda skäl.
Lagrådet efterlyser här, liksom beträffande många andra bestämmelser i
lagen, ett uttalande om vad som bör kunna falla under uttrycket "särskilda
skäl". Vidare ifrågasätter Lagrådet om inte förutsättningen för skattemyn-
dighetens beslut enligt punkt 2 bör vara att skatteavdraget, med hänsyn till
den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller på grund
av andra särskilda skäl, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren.
I 11 § ges skattemyndigheten möjlighet att besluta att skatteavdrag inte
skall göras beträffande vissa arbetstagare. Paragrafen bör enligt Lagrådets
uppfattning formuleras om något, så att den blir tydligare.
Enligt 12 S har den som skall ta emot ersättning för arbete skyldighet att
bl.a. visa upp sin skattsedel. Enligt Lagrådets mening får det anses natur-
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
161
ligt att reglera dessa och andra skyldigheter för den som skall ta emot er-
sättning sist i 5 kap., efter det att de olika skyldigheter som gäller för ut-
betalare av ersättning har behandlats. De bestämmelser som i remissförsla-
get har tagits in i 12 § bör således bilda en 16 §. Vidare bör den svepande
rubriken "Arbetstagarens skyldigheter" bytas ut mot "Skyldighet att visa
upp skattsedel m.m.".
Som följd av vad Lagrådet nu har föreslagit bör 13-16 SS i remissförslaget
betecknas 12-15 §§. Rubriken framför 12 § i Lagrådets förslag bör lyda
"Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag", medan 13 § bör förses
med rubriken "Skyldighet att tillämpa vissa beslut" och 14 § med rubriken
"Återbetalning av skatteavdrag".
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Utöver vad Lagrådet nu har förordat bör även en del andra justeringar
göras i 5 kap. Lagrådets förslag till utformning av 5 kap. i dess helhet
framgår av bilagan till lagrådsyttrandet.
Kapitlet innehåller dels bestämmelser om skyldighet att betala F-skatt, dels
bestämmelser om beräkning av F-skatt.
Lagrådet har i det föregående föreslagit att en bestämmelse motsvarande 6
kap. 1 § första stycket om att F-skatt skall betalas av den som har fått F-
skattsedel tas in i 4 kap. 4 §. Den i 6 kap. 1 § andra stycket intagna upplys-
ningen att beräkning av F-skatt skall göras enligt schablon eller preliminär
taxering är knappast motiverad, eftersom regler härom i sak följer omedel-
bart under särskilda underrubriker.
Med hänsyn till vad som nu har sagts anser Lagrådet att den föreslagna 1 §
kan utgå och att kapitlet kan koncentreras till bestämmelser om beräkning
av F-skatt. Man uppnår därigenom också en bättre överensstämmelse med
kapitelrubriken.
Kapitlet bör således inledas direkt med bestämmelser om beräkning av F-
skatt enligt schablon. 2 och 3 §§ i remissförslaget bör sammanföras till en
1 S. där det i första stycket slås fast att F-skatt skall beräknas enligt scha-
blon, om den inte skall beräknas enligt preliminär taxering. I tre följande
stycken bör med vissa förtydliganden tas in bestämmelser om schablonbe-
räkning av F-skatt motsvarande dem som finns i 2 och 3 §§ i remissförsla-
get.
2 $ bör innehålla regler om bl.a. vad som gäller när den skattskyldige skall
redovisa mervärdesskatt i självdeklaration men sådan skatt inte ingår i den
slutliga skatt som skall ligga till grund för beräkningen av F-skatt. Paragra-
fen bör utformas i huvudsak i överensstämmelse med 4 § i remissförslaget.
162
13_§ bör regleras i vilka fall F-skatt skall beräknas med ledning av prelimi-
när taxering. Bestämmelserna bör i allt väsentligt kunna utformas i enlighet
med 5 § i remissförslaget. Det fall då beräkning av F-skatt enligt prelimi-
när taxering skall ske till följd av den skattskyldiges eget initiativ bör dock
brytas ut ur uppräkningen och bilda ett nytt andra stycke.
En av de situationer då F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär
taxering är enligt fjärde punkten i den föreslagna paragrafen då det finns s-
ärskilda skäl. I remissprotokollet ges inte något exempel på när sådana
särskilda skäl kan anses föreligga. Enligt Lagrådets mening är det önskvärt
med ett uttalande i denna fråga.
4 § bör innehålla den bestämmelse som återfinns i 6 § i remissförslaget
och som föreskriver att preliminär taxering skall ske med ledning av de
uppgifter som lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängli-
ga uppgifter. Till 4 § bör också föras vissa andra bestämmelser i remissför-
slaget som tar direkt sikte på debitering av F-skatt med ledning av prelimi-
när taxering. Sådana bestämmelser finns i 11 kap. 3 och 10 §§ i remissför-
slaget.
I 5 S bör tas in regler om ändrad beräkning av F-skatt motsvarande dem
som finns i 7 § i remissförslaget. Det bör enligt Lagrådets mening göras ett
uttalande till ledning för rättstillämpningen, när det gäller föreskriften att
ändrad beräkning får beslutas, om det finns "andra särskilda skäl".
6 § bör innehålla bestämmelser om att man vid beräkningen av F-skatt
skall om möjligt ta hänsyn till beräknad A-skatt och vissa andra belopp.
Paragrafen bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med 8 § i remiss-
förslaget.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Lagrådets förslag till utformning av 6 kap. i dess helhet framgår av bilagan
till lagrådsyttrandet.
7 kap. innehåller dels en paragraf angående skyldighet att betala särskild
A-skatt, dels en paragraf om beräkning av sådan skatt. I den sistnämnda
paragrafen hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 2-8 §§ om beräkning av F-
skatt.
Lagrådet har tidigare föreslagit att man i 4 kap. 5 § tar in bestämmelser om
särskild A-skatt, motsvarande vad som sägs i 7 kap. 1 § i remissförslaget.
Den föreslagna 7 kap. 1 § bör därför utgå.
Kvar i 7 kap. blir en bestämmelse om beräkning av särskild A-skatt. Be-
stämmelsen bör bilda en 1 § och torde inte behöva någon särskild rubrik. I
163
paragrafen bör sägas att vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestäm-
melserna i 6 kap. om beräkning av F-skatt.
8 kap., som handlar om beräkning av skatteavdrag, inleds med ett avsnitt
(1-7 §§) om skatteavdrag enligt skattetabell.
I 1 § har tagits in en huvudregel om att skatteavdrag från sådan ersättning
för arbete som betalas ut till en fysisk person skall göras enligt allmänna
eller särskilda skattetabeller. I lagen sägs inte något om vem som fastställer
skattetabellerna. Av författningskommentaren framgår emellertid att avsik-
ten är att tabellerna skall upprättas av Riksskatteverket efter bemyndigande
av regeringen.
Enligt Lagrådets mening är det av värde att i den nya lagen ha en bestäm-
melse om vem som fastställer skattetabellerna, motsvarande vad som i dag
sägs i 4 § 1 mom. första stycket uppbördslagen. Bestämmelsen kan lämpli-
gen tas in sist i första stycket i den nu diskuterade 1 §.
Enligt 4 S skall skatteavdrag göras enligt särskilda skattetabeller från sjuk-
penning och annan ersättning som - med visst angivet undantag - avses i
punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen samt första, and-
ra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § samma lag.
Skatteavdrag skall göras även då ersättning av angivet slag lämnas till
någon som har F-skattsedel (5 kap. 6 §). Har mottagaren F-skattsedel skall
dock skatteavdrag, enligt vad som föreslås i 9 § i det nu behandlade 8 kap.,
alltid göras med 30 procent.
Lagrådet föreslår att det i 4 § fors in en reservation med tanke på bestäm-
melsen i 9 §. 4 § bör således inledas på följande sätt: "Skatteavdrag skall,
om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller...".
Lagrådet anser vidare att rubriken före 9 § bör vara "Pension och sjukpen-
ning m.m." i stället för "Dagpenning från arbetslöshetskassa m.m.".
I 6 S används för första gången i lagen begreppet "sidoinkomst". Det kor-
responderande begreppet "huvudinkomst" förekommer for första gången i
7 S. Lagrådet har tidigare föreslagit att de angivna begreppen, med hänsyn
till att de förekommer endast i ett fåtal paragrafer, inte skall definieras i 1
kap. 6 §. I stället bör definitioner tas in i 6 respektive 7 § i förevarande
kapitel.
11-13 SS innehåller bestämmelser om särskild beräkningsgrund för skatte-
avdrag. Särskild beräkningsgrund skall enligt förslaget tillämpas efter be-
slut av skattemyndigheten i varje särskilt fall. Förutsättningen for att skat-
temyndigheten skall fatta beslut om skatteavdrag enligt särskild beräk-
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
164
ningsgrund framgår inte av lagtexten. I författningskommentaren sägs
emellertid att en förutsättning för ett sådant beslut är att den preliminära
skatten genom beslutet bättre kommer att överensstämma med den slutliga
skatten.
I 11-13 §§ anges inte heller närmare hur skatteavdraget skall beräknas och
vad beräkningen skall grunda sig på, när beslut har fattats om en särgskild
beräkningsgrund. I 11 kap. 9 §, som handlar om beslut om skyldighet att
betala A-skatt, sägs emellertid att, i de fall som avses i 8 kap. 11, skatte-
myndigheten med ledning av bestämmelserna i 11 kap. 12-14 §§ - dvs.
vissa bestämmelser som gäller beräkning av slutlig skatt - skall bestämma
den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatteavdrag skall beräknas.
Avsikten torde vidare vara att skattemyndigheten skall ta hänsyn till sådana
uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration och andra till-
gängliga uppgifter (jfr. vad som sägs i 6 kap. 6 § - 6 kap. 4 § enligt Lagrå-
dets förslag - angående beräkning av F-skatt på grundval av preliminär
taxering).
Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna i 8 kap. 11-13 byggas ut och
göras tydligare. Bl.a. bör förutsättningen för ett beslut om särskild beräk-
ningsgrund framgå av bestämmelserna. Vidare bör det sägas något om hur
den särskilda beräkningen skall göras och vad den skall grunda sig på.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Lagrådets förslag till utformning av 1-13 §§ framgår av bilagan till lagråd-
syttrandet.
Kapitlet behandlar enligt sin rubrik redovisning av skatt. Redovisningen
skall göras i olika deklarationer, och flertalet bestämmelser avser eller har
samband med skyldigheten att lämna deklarationer. Innehållet i kapitlet
återspeglas därför enligt Lagrådets mening tydligare i rubriken, om den
ändras till "Skyldighet att lämna deklaration".
I 1 S finns en inledande bestämmelse som endast ger upplysningar om vad
kapitlet innehåller. Bestämmelsen är inte nödvändig och bör kunna utgå.
I 2 S första stycket föreskrivs om skyldighet att lämna preliminär självde-
klaration och i paragrafens andra stycke anges vilka uppgifter en sådan
deklaration skall innehålla. I likhet med vad som föreslås i remissen i fråga
om skattedeklaration (17 §) bör andra stycket bilda en särskild paragraf, 7
§, under rubriken "Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp".
Till följd av vad Lagrådet har föreslagit angående 1 § i remissförslaget bör
bestämmelserna om skyldighet att lämna preliminär självdeklaration bilda
1 §•
165
Enligt 5 S första stycket föreligger en skyldighet for den som annars inte är
deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration efter föreläg-
gande av skattemyndigheten. I andra stycket anges att en skattskyldig får
lämna preliminär självdeklaration även i andra fall. Möjligheten att lämna
en deklaration i andra fall är generellt utformad och utgör därför inte ett
komplement endast till bestämmelsen i 5 § första stycket. Bestämmelsen
kan därför enligt Lagrådet lämpligen placeras som 2 §.
Både 6 och 7 SS i remissförslaget innehåller bestämmelser om när en preli-
minär självdeklaration skall lämnas. De kan lämpligen föras samman till en
paragraf, 6 §.
I 9 S anges i fem olika punkter vem som är skyldig att lämna en skattede-
klaration. Enligt punkt 1 i remissförslaget skall en skattedeklaration lämnas
av "den som har betalat ut lön eller i annat fall har gjort ett skatteavdrag".
Det förhållandet att, enligt vad Lagrådet tidigare har kommit fram till,
begreppet lön inte bör ha den innebörd som anges i 1 kap. 6 §, gör att be-
stämmelsen får ändras. Lagrådet förordar att det i punkt 1 talas om "den
som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter
eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det".
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Skattedeklaration skall enligt punkt 3 också lämnas av den som är skatt-
skyldig enligt mervärdesskattelagen och enligt punkt 4 av handelsbolag
som är skattskyldigt enligt mervärdsskattelagen. Som lagtexten är utformad
kommer handelsbolag att kunna omfattas av både punkt 3 och punkt 4. Det
är därför lämpligare att låta punkterna byta plats och att i punkt 4 föreskri-
va om skyldighet för annan (än handelsbolag) att lämna skattedeklaration.
111 och 12 liksom i ett flertal andra paragrafer i lagen används uttryck-
et "om det finns särskilda skäl" utan att det i remissprotokollet anges när-
mare vad som kan tänkas utgöra särskilda skäl. Det är angeläget att något
uttalande härom görs, t.ex. i form av exempel.
Enligt 13 § första stycket skall en skattedeklaration lämnas för varje redo-
visningsperiod. Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redo-
visa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för
en eller flera perioder och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om
detta, behöver enligt andra stycket någon deklaration inte lämnas.
Enligt Lagrådets mening blir bestämmelsen i andra stycket tydligare, om
det som förutsättning för undantaget anges att skatteavdrag eller arbetsgi-
varavgifter inte finns att redovisa för en viss redovisningsperiod och un-
dantaget får gälla den perioden.
I tredje stycket bör göras vissa redaktionella ändringar.
Redan av 13 § första stycket framgår att en skattedeklaration skall lämnas
för varje redovisningsperiod. Det framstår därför som onödigt att i 14 §
166
föreskriva att redovisningen i en deklaration skall göras löpande för be-
stämda tidsperioder (redovisningsperioder). Bestämmelsen bör därför
kunna utgå.
Första stycket i 15 S. där det sägs att redovisningsperioden omfattar en
kalendermånad, kan, efter en redaktionell ändring, bilda 14 §.
Andra stycket bör ensamt bilda 15 §. I förtydligande syfte bör de inledande
orden "För en sådan skattskyldig" ändras till "För en sådan mervärdess-
kattskyldig".
I 17 S föreskrivs vad en skattedeklaration skall ta upp. Enligt vad som
upplysts vid lagrådsföredragningen skall, såvitt gäller första stycket, upp-
gifterna om lön enligt punkt 3 a, skatteavdrag enligt punkt 3 b, lön enligt
punkt 4 a, avdrag enligt punkt 4 b och avgifter enligt punkt 4 c avse det
sammanlagda beloppet av varje sådan post. Lagrådet förordar att detta
anges uttryckligen i bestämmelserna. Vidare bör ordet "lön" bytas ut mot
"ersättning".
I 20 § första stycket finns en specialregel om redovisning av skatteavdrag
och arbetsgivaravgifter i fall då återbetalning av överskjutande ingående
mervädesskatt begärs. Enligt vad som sägs i andra stycket gäller specialre-
geln i första stycket inte landsting och kommuner. I 23 § finns särskilda
bestämmelser om när landsting och kommuner skall lämna skattedeklara-
tion. Innehållet i andra stycket bör lämpligen flyttas till 23 § och där bilda
ett andra stycke.
I 24 § har tagits in bestämmelser om anstånd med att lämna skattedeklara-
tion. Förutsättningen för anstånd är enligt första stycket att det finns sär-
skilda skäl. Det är angeläget att något uttalande görs om vad som kan tän-
kas utgöra sådana särskilda skäl.
I tredje stycket finns en upplysning om var bestämmelser om anstånd med
inbetalning av skatt finns. Upplysningen synes inte vara nödvändig, varför
stycket kan utgå.
Enligt 25 S skall en preliminär självdeklaration, en skattedeklaration eller
en särskild skattedeklaration lämnas till skattemyndigheten enligt fastställt
formulär. Särskilda skattedeklarationer framstår som väsentligt ovanligare
än övriga deklarationer. Dessutom avser de endast mervärdesskatt. Enligt
Lagrådets mening är det därför en fördel om bestämmelserna i 25 § och
därmed också bestämmelserna i 26-28 §§ begränsas till att omfatta prelimi-
nära självdeklarationer och skattedeklarationer. Vad som skall gälla beträf-
fande särskilda skattedeklarationer kan då lämpligen tas in i de bestämmel-
ser som handlar om redovisning i sådana deklarationer. Dessa bestämmel-
ser bör enligt vad Lagrådet förordar i det följande återfinnas i 32 §.
I 26 S regleras möjligheterna att lämna deklarationer i form av ett elektro-
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
167
niskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses enligt andra stycket
en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst
tekniskt förfarande. Såvitt framgår av remissprotokollet skall det vara fråga
om upptagningar som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling.
Detta bör enligt Lagrådet framgå av lagtexten.
Det är angeläget att något uttalande görs om vad som kan tänkas utgöra
"särskilda skäl" enligt 28 S.
31 S. som har rubriken "Redovisning i självdeklaration eller särskild skat-
tedeklaration", innehåller i första och andra styckena bestämmelser om
förutsättningarna för att mervärdesskatt skall få redovisas i självdeklara-
tion, om förfarandet vid mervärdesbeskattningen och om vad redovisning-
en skall innehålla. Lagrådet förordar att dessa två stycken, med någon
redaktionell justering, bildar 31 § och placeras under rubriken "Redovis-
ning i självdeklaration", medan tredje stycket flyttas och får utgöra första
stycket i 32 §. Remissförslagets 32 - 36 §§ bör till följd därav betecknas 33
-37 §§.
De bestämmelser som enligt Lagrådets förslag skall bilda 32 § bör placeras
under rubriken "Redovisning i särskild skattedeklaration" och innehålla,
utöver första stycket som flyttas från 31 § tredje stycket, bestämmelser om
till vem särskild skattedeklaration skall lämnas och om att den skall lämnas
enligt fastställt formulär, att den får lämnas i form av ett elektroniskt doku-
ment samt att skattemyndigheten - i överensstämmelse med vad som enligt
10 kap. 27 § gäller andra deklarationer - får förelägga den deklarations-
skyldige att lämna särskild skattedeklaration eller att komplettera en sådan
deklaration. Enligt vad som kan utläsas av 2 kap. 4 § skall särskild skatte-
deklaration lämnas till Skattemyndigheten i Dalarnas län, vilket bör framgå
direkt av 32 §.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Utöver vad Lagrådet nu har förordat bör även en del andra justeringar
göras i 10 kap. Lagrådets förslag till utformning av 10 kap. i dess helhet
framgår av bilagan till lagrådsyttrandet.
Kapitlet innehåller bestämmelser om beskattningsbeslut. Inledningsvis
anges bl. a. vad som skall avses med beskattningsbeslut och att beskatt-
ningsbeslut skall fattas for varje redovisningsperiod för sig. Därefter ges
bestämmelser om bl.a. preliminär skatt, slutlig skatt och beslut med anled-
ning av skattedeklaration eller andra uppgifter.
I 2 § anges som huvudregel att beskattningsbeslut skall fattas för varje
redovisningsperiod for sig. Vidare sägs i andra stycket att om ett beskatt-
ningsbeslut ändras efter beskattningsårets utgång och ändringen avser mer
168
än en redovisningsperiod, ändringen får hänföras till den sista redovis-
ningsperioden under beskattningsåret. Om ändringen görs under beskatt-
ningningsåret, får ändringen hänföras till "den senast aktuella redovis-
ningsperioden". Vilken period som avses i det sistnämnda fallet går inte att
klart avgöra. Lagrådet föreslår att man i stället talar om "den senaste
redovisningsperiod som berörs av ändringen."
Enligt 3 $ skall vid debitering av F-skatt eller särskild A-skatt med ledning
av preliminär taxering tillämpas de bestämmelser om slutlig skatt som
finns i vissa angivna paragrafer. Lagrådet har tidigare uttalat att denna
föreskrift hör bättre hemma i 6 kap., där frågan om beräkning av F-skatt
och särskild A-skatt närmare regleras. Den föreslagna 3 § i förevarande
kapitel kan därför utgå.
I 4 § och 6 § finns bestämmelser om hur och när F-skatt och särskild A-
skatt skall debiteras. I 5 § finns regler om hur skatten skall betalas. Enligt
Lagrådets mening bör ordningsföljden mellan paragraferna ändras så att
det först anges när debitering skall ske, sedan hur debitering skall ske och
därefter hur skatten skall betalas. 6 § bör således flyttas fram före 4 och
5 §§ och, med hänsyn till vad Lagrådet föreslagit i det föregående, bilda en
3§-
I 6 § andra stycket i remissförslaget anges att F-skatt och särskild A-skatt
inte får debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret samt att efter
inkomstårets utgång sådan skatt får debiteras endast om det finns särskilda
skäl. Den villkorade bestämmelsen bör - såsom också görs i
författningskommentaren - placeras före den definitiva regeln. Lagrådet
föreslår att 6 § andra stycket (3 § andra stycket i Lagrådets förslag) får
följande lydelse: "Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-
skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte
debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret."
I 5 § i remissförslaget anges att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas
med lika stora belopp varje månad enligt vad som framgår av vissa
angivna paragrafer. Enligt andra stycket ges skattemyndigheten möjlighet
att besluta att skatten får betalas endast under vissa av årets månader
såvida tre i särskilda punkter angivna förutsättningar samtidigt föreligger.
Den sist angivna förutsättningen är att den skattskyldige själv begär det.
Denna förutsättning, som är grundläggande för att skattemyndigheten skall
fatta beslut i saken, bör redovisas först. Eftersom de båda övriga
förutsättningarna också måste föreligga bör andra stycket i paragrafen
lämpligen utformas enligt följande: "Skattemyndigheten får på begäran av
den skattskyldige besluta att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas
endast under vissa kalendermånader, om den skattskyldiges näringsverk-
samhet pågår under endast en del av kalenderåret och det finns särskilda
skäl." Exempel på vad som avses med särskilda skäl bör enligt Lagrådets
mening anges i motiven.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
169
I 7 § första stycket (som blir 6 § första stycket i Lagrådets förslag) anges
att tillämplig skattetabell skall fastställas for varje fysisk person som kan få
en A-skattsedel. Av 9 § framgår att skattemyndigheten i stället för att fasts-
tälla tillämplig skattetabell i vissa fall (som anges i 8 kap. 11 §) skall ange
en särskild beräkningsgrund. Detta bör beaktas vid utformningen av 7 §
första stycket. Lagrådet föreslår att stycket (6 § första stycket i Lagrådets
förslag) får med vissa andra justeringar följande lydelse: "För en fysisk
person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall skattemyndig-
heten, om inte beslut om skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund
har fattats med stöd av 8 kap. 11 §, bestämma tillämplig skattetabell med
ledning av den skattesats som för inkomståret gäller för den fysiska
personen i hemortskommunen."
Den föreslagna 9 § bör, som Lagrådet föreslagit i det föregående, flyttas
till 8 kap. 11 §, som innehåller grundläggande regler om särskild be-
räkningsgrund for skatteavdrag.
I H § (9 § i Lagrådets förslag) anges bl.a. att slutlig skatt kan bestämmas
"genom" beslut av domstol. Det torde knappast komma i fråga att en
domstol vid prövning av en skatte- eller uppbördsfråga själv anger med
vilket belopp slutlig skatt skall utgå. Beräkningen av skatten görs i stället
av skattemyndigheten med domstolens avgörande som underlag. I
lagtexten bör därför i stället anges att slutlig skatt kan bestämmas "till följd
av" domstols beslut.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
I 12 § (10 § i Lagrådets förslag) regleras vad som ingår i slutlig skatt.
Enligt punkten 1 skall ingå skatt som avses i 1 kap. 1 § första och fjärde
styckena taxeringslagen (1990:324). I första stycket i sistnämnda paragraf
redovisas i åtta punkter särskilt angivna skattelagar, medan fjärde stycket i
sin nu gällande lydelse innehåller en erinran om att bestämmelserna i taxe-
ringslagen gäller även vid förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i
vissa fall enligt vad som framgår av 14 kap. 28 § mervärdesskattelagen.
Med hänsyn till utformningen av taxeringslagen bör punkten 1 i 12 § i
förevarande lag delas upp så att punkten 1 reserveras för sådan skatt som
avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen. I en ny punkt 4 bör frågan
om mervärdesskatt regleras men inte genom en hänvisning till
taxeringslagen utan genom en hänvisning direkt till 10 kap. 31 §
förevarande lag. Punkt 4 bör få följande lydelse: "sådan mervärdesskatt
som enligt 10 kap. 31 § denna lag skall redovisas i självdeklaration".
I 16 och 17 §8 (14 och 15 §§ i Lagrådets förslag) behandlas enligt angivna
rubriker dels "Skatt att betala eller att få tillbaka", dels "Besked om slutlig
skatt". Med hänsyn till innehållet i paragraferna bör dessa rubriker ersättas
med en gemensam rubrik, "Årlig avstämning av skattekonto".
I 16 § anges vilka åtgärder skattmyndigheten skall vidta sedan den bestämt
den slutliga skatten för att avgöra om den skattskyldige skall betala eller få
tillbaka skatt. I punkt 1 anges de belopp som skall dras från den slutliga
170
skatten och i punkt 2 de belopp som skall läggas till. I punkt 3 föreskrivs
att skattemyndigheten skall göra "den årliga avstämningen" av
skattekontot. Enligt Lagrådets mening bör paragrafen inledas - i ett stycke
för sig - med den centrala föreskriften att skattemyndigheten skall göra den
årliga avstämningen av skattekontot. Stycket bör formuleras enligt
följande: "Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten
göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §." Stycket
ersätter punkten 3 i remissförslaget. Punkterna 1 och 2 bör tas in i ett andra
stycke som inleds med orden "Innan avstämning görs skall
skattmyndigheten —".
Enligt 17 § skall ett besked om den slutliga skatten skickas till den skatts-
kyldige senast den 15 december taxeringsåret. Minst lika viktigt torde vara
att den skattskyldige får del av resultatet av den årliga avstämningen. En
komplettering härom bör göras i paragrafen (15 § enligt Lagrådets förslag).
I 18 S behandlas frågan hur stor del av den betalade slutliga skatten som
skall anses utgöra betalning för tilläggspensionsavgift. Den nuvarande
ordningen att betalade skatter och avgifter i första hand skall anses utgöra
tilläggspensionsavgift ersätts med en ordning där vad som betalats pro-
portioneras på tilläggspensionsavgiften i förhållande till avgiftens andel av
den slutliga skatten. Avsikten är att pensionspoäng skall kunna
tillgodoräknas för den andel av inkomsten för vilken tilläggspensionsavgift
anses betald (jfr avsnitt 16.1 i remissprotokollet).
Av 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring framgår att pen-
sionspoäng får tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggs-
pensionsavgift för året har erlagts till fullo inom föreskriven tid. Denna
bestämmelse måste ändras, om det skall bli möjligt att förvärva
pensionspoäng också vid en partiell betalning av tilläggspensionsavgift.
Det förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring som inryms i
lagrådsremissen behandlar emellertid inte denna fråga. Lagrådet utgår från
att förslag läggs fram senare i sådan tid att lagändringen kan träda i kraft
samtidigt med den föreslagna skattebetalningslagen.
Bestämmelserna i 18 § bör flyttas till 16 kap. och där placeras efter 11 §,
som innehåller liknande bestämmelser om fördelning av skatteskuld. I
fjärde stycket bör hänvisningen till "första-tredje styckena" ändras till
"andra och tredje styckena", eftersom första stycket är irrelevant i
sammanhanget. Den sista meningen i detta stycke bör bilda ett stycke för
sig. I texten bör hänvisningen till andra stycket av samma skäl som i
föregående stycke utgå.
20 § - som ingår i avsnittet med rubriken "Beslut med anledning av skat-
tedeklaration eller andra uppgifter" - innehåller en bestämmelse om hur
skatten skall bestämmas då den skattskyldige enligt vad som sägs i 10 kap.
13 § har uppgett att någon viss skatt inte skall redovisas för den aktuella
redovisningsperioden. Skatten skall då bestämmas till noll kronor.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
171
Lagrådet konstaterar att om en sådan situation föreligger, följer av 13 § att
den skattskyldige inte behöver lämna någon skattedeklaration. Lagrådet
föredrar att förevarande paragraf (som blir 17 § i Lagrådets förslag)
utformas med denna utgångspunkt. Efter ytterligare några förtydliganden
föreslår Lagrådet att paragrafen får följande lydelse: "Om den som är
registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon skattedeklaration till
följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses skatteavdrag och arbets-
givaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt
då deklaration annars skulle ha lämnats."
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Av 22 - 24 följer att, i de fall då den som är skyldig att redovisa skat-
teavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt inte har gjort det, skat-
temyndigheten får vid omprövning med ledning av tillgängliga uppgifter
bestämma den skatt som skall betalas. Om skatten inte kan beräknas
tillförlitligt på grundval av tillgängliga uppgifter och i de fall då skatten
enligt 21 § har bestämts till noll kronor skall skatten genom
schablonberäkning bestämmas till det högsta av de belopp som har
bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående re-
dovisningsperioderna. Skattemyndigheten kan också bestämma skatten till
det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram
(skönsbeskattning).
Bestämmelserna har enligt Lagrådets mening fått en mindre lämplig ut-
formning. De korresponderar dåligt med varandra och författ-
ningskommentarerna överensstämmer inte i alla avseenden med lagtexten.
Lagrådet föreslår att bestämmelserna i 22-24 §§ förtydligas och sam-
manförs till en paragraf (19 § i Lagrådets förslag).
125 S (20 § i Lagrådets förslag) anges bl.a. att skattemyndigheten efter det
att en allmän förvaltningsdomstol har meddelat ett beslut enligt
skattebetalningslagen skall göra den debitering eller den ändring i
debiteringen som föranleds av beslutet. Av 12 kap. 7 § framgår att också
allmän domstol kan fatta beslut som får betydelse för debiteringen av skatt.
Orden "allmän förvaltningsdomstol" i förevarande paragraf bör därför
bytas ut mot ordet "domstol".
Utöver vad som nu har förordats bör också vissa andra ändringar göras i
11 kap. Lagrådets förslag till utformning av kapitlet i dess helhet framgår
av bilagan till lagrådsyttrandet.
Kapitlet innehåller bestämmelser om ansvar för betalning av skatt. Som
uttryckligen anges i 1 § reglerar bestämmelserna endast ansvaret för andra
personer än dem som i första hand är skyldiga att betala skatten. Tanken är
172
att det skall framgå av andra bestämmelser i lagen, bl.a. reglerna om
beskattningsbeslut i 11 kap. och reglerna om inbetalning av skatt i 16 kap.,
vem som i första hand är betalningsskyldig.
Lagrådet anser att, även om den primära betalningsskyldigheten kan läsas
ut av bestämmelserna i vissa andra kapitel, så är det ändå av värde att ha
några bestämmelser i ämnet i det nu diskuterade kapitlet. I varje fall finns
det anledning att ha en regel om betalningsansvaret för den som har att
göra skatteavdrag enligt reglerna i 5 kap. men som underlåter att fullgöra
sin skyldighet. En regel härom finns i 75 § första stycket uppbördslagen.
Vidare bör, i linje med vad som sägs i 77 § första stycket uppbördslagen,
föreskrivas att den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det
innehållna beloppet.
1 fall då någon inte har gjort föreskrivet skatteavdrag skall preliminär-
skatten i princip bestämmas av skattemyndigheten genom omprövning av
det skattebeslut som först skall anses ha fattats. Närmare bestämmelser om
hur bestämmandet av skatten skall gå till skall, enligt vad Lagrådet tidigare
har föreslagit, tas in i 11 kap. 19 §.
Det bör alltså slås fast i en särskild lagregel att den som inte har gjort
föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala belopp som har bestämts
enligt 11 kap. 19 §. Regeln bör tas in som ett första stycke i 1 § i
förevarande kapitel. I andra och tredje styckena kan lämpligen tas in de
regler som i remissförslaget bildar 2 § och som gäller arbetstagarens
ansvar. Reglerna bör dock justeras något. BL a. bör det talas om
betalningsansvaret för "den som har tagit emot ersättning för arbete, ränta
eller utdelning".
2 § bör innehålla den regel som Lagrådet nyss har föreslagit om skyldighet
för den som har gjort skatteavdrag att betala det innehållna beloppet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Lagrådet föreslår vidare att 1 och 2 §§ förses med rubriken "Betalnings-
ansvar för preliminär skatt".
3 och 4 i remissförslaget innehåller bestämmelser om ansvar för den
som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §, dvs. anmälan om att en
mottagare av ersättning för utfört arbete har eller åberopar en F-skattsedel
trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana förhållanden
att den som har utfört arbetet är att anse som anställd hos utbetalaren av
ersättningen. Bestämmelserna bör justeras något, så att bl.a. innebörden
blir tydligare.
Enligt 5 $ får skattemyndigheten under vissa angivna förutsättningar
besluta att den som har en A-skattsedel eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt skall betala arbetsgivaravgifter. Även denna paragraf bör
enligt Lagrådets mening justeras på några punkter.
173
6__i det remitterade förslaget innehåller bestämmelser om be-
talningsansvar för den som är företrädare för en juridisk person. Enligt
första styckets första mening gäller som huvudregel att om en sådan
företrädare inte inom föreskriven tid betalar skatt enligt den föreslagna
lagen, så är "också" företrädaren skyldig att betala skatten och ränta på
den.
Paragrafen bör enligt Lagrådets mening förtydligas, delvis efter mönster av
77 a § första stycket uppbördslagen. Paragrafen bör inledas med en mening
som enbart tar sikte på det fallet att någon i egenskap av företrädare för en
juridisk person inte i rätt tid har gjort föreskrivet skatteavdrag. Det bör
anges att företrädaren i sådant fall, tillsammans med den juridiska per-
sonen, är skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §
jämte ränta. I en därpå följande mening bör sägas att om en företrädare för
en juridisk person i övrigt har underlåtit att betala skatt enligt förevarande
lag, så är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att
betala skatten jämte ränta. Bestämmelsen kommer att täcka bl. a.
innehållen A-skatt, den juridiska personens egen inkomstskatt (preliminär
skatt och slutlig skatt), arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Vidare
omfattas skattetillägg och förseningsavgifter (se 1 kap. 4 §).
I 10 § föreskrivs att en arbetsgivare som har betalat preliminär skatt för
arbetstagaren "utan att ha gjort föreskrivet skatteavdrag" får kräva
arbetstagaren på beloppet. Enligt Lagrådets mening är bestämmelsens
innebörd inte helt klar. Avsikten är emellertid, enligt vad som har upplysts
vid lagrådsföredragningen, att arbetsgivaren skall ha den angivna
regressrätten då han har betalat preliminär skatt enligt den huvudregel som
enligt Lagrådets förslag skall komma till uttryck i 12 kap. 1 § första
stycket, dvs. då han har underlåtit att göra föreskrivet skatteavdrag. Vad
som nu har sagts bör komma till uttryck i paragrafen. Härvid bör orden
"arbetsgivare" och "arbetstagare" ersättas med andra uttryck.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Utöver vad som nu har föreslagits bör även viss andra, smärre ändringar
göras i 12 kap. Lagrådets förslag till utformning av kapitlet i dess helhet
framgår av bilagan till lagrådsyttrandet.
14 § har tagits in bestämmelser om rätt för skattemyndigheten att förelägga
bokföringsskyldiga m.fl. att lämna kontrolluppgift. Bestämmelserna blir
enligt Lagrådets mening tydligare, om de utformas i närmare anslutning till
17 kap. 5 § första stycket mervärdesskattelagen. Lagrådet föreslår att 4 §
utformas på följande sätt:
"Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
174
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är
annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som
föreläggs och den med vilken han har ingått rättshandlingen
(kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har
betydelse för beskattning enligt denna lag.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses i
första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift."
Kapitlet innehåller bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift.
Skattetillägg skall tas ut bl.a. vid schablonbeskattning enligt 11 kap. 23 §
och vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 24 §. Bestämmelser härom finns i
2 respektive 3 § i förevarande kapitel. Lagrådet har tidigare föreslagit att
bestämmelserna i 11 kap. 22-24 §§ skall sammanföras till en paragraf som
handlar om skönsbeskattning. I konsekvens med detta förslag bör 2 § utgå.
I 7 § i remissförslaget (6 § enligt Lagrådets förslag) anges att för-
seningsavgift skall tas ut med ett visst angivet belopp, om den som är
skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning
inte gjort detta inom föreskriven tid. Av författningskommentaren framgår
att någon skyldighet att betala förseningsavgift inte skall gälla för den som
lämnar in en särskild skattedeklaration for sent. Anledningen är att sådana
deklarationer inte lämnas löpande utan ofta utgör en engångsföreteelse för
den enskilde. Enligt Lagrådets mening bör denna begränsning av av-
giftsplikten framgå av lagtexten. Till första stycket bör föras en andra
mening av följande lydelse: "Förseningsavgift tas dock inte ut när det är
fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 §."
Av 10 S framgår att ett beslut om efterbeskattning inte får avse enbart
skattetilllägg eller förseningsavgift utom när en felräkning, felskrivning
eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas. Bestämmelsen bör
flyttas till 21 kap., som innehåller de grundläggande reglerna om
efterbeskattning. I 21 kap. 13 § bör i ett nytt tredje stycke föreskrivas
följande: "Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller
förseningsavgift utom i fall som avses i 12 § 1."
1 kapitlet finns bestämmelser bl.a. om till vem och hur skatt skall betalas
och vid vilken tidpunkt skatt skall vara betald.
I 4 som handlar om betalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och
175
mervärdesskatt, bör göras vissa redaktionella ändringar. Paragrafen bör ges
följande lydelse:
"Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har
redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18,
19 eller 22 §.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive
gemenskapsintema förvärv och import for beskattningsåret beräknas
sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen
skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration,
senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter
redovisningsperioden.
Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt 10
kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen
skall ha kommit in till skattemyndigheten."
5 8. som handlar om betalning av F-skatt och särskild A-skatt, bör för-
tydligas och utformas så att den direkt anger när skatten senast skall ha
betalats. I ett nytt sista stycke bör anges vad som avses med förfallodag
enligt tredje stycket. Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:
"F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i varje månad,
i januari och augusti senast den 17, undertiden februari-januari. Den som
utöver F-skatt eller särskild A-skatt skall redovisa mervärdesskatt på
beskattningsunderlag som anges i 4 § andra stycket skall dock, såvitt gäller
augusti, betala F-skatten eller den särskilda A-skatten senast den 12.
F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång skall
ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de
månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten
debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, efter
utgången av den följande månaden.
Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december
inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som infaller
närmast efter det att 30 dagar har gått ffån beslutsdagen.
Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12 och 26 i
månaderna februari-juli samt den 12 och 17 augusti."
6 § första stycket innehåller bestämmelser om tidpunkten för betalning av
skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt. I
paragrafens andra stycke har tagits in föreskrifter om betalning av skatt
som har beslutats av skattemyndigheten "på annat sätt än som avses i första
stycket och 5 § första och andra styckena".
176
Bestämmelserna korresponderar med reglerna i 11 kap. 11 § om
bestämmande av slutlig skatt. Lagrådet har förordat vissa justeringar i den
paragrafen (11 kap. 9 § enligt Lagrådets förslag). Den nu diskuterade
paragrafen bör formuleras om, så att samma terminologi används här som
i 11 kap. 9 §. I andra stycket bör sålunda till en början anges att det gäller
skatt som har beslutats genom omprövningsbeslut eller till följd av beslut
av domstol. Därutöver bör, i enlighet med vad som har anförts vid
lagrådsföredragningen, andra stycket göras tillämpligt på skatt som har
bestämts genom besked om debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 25 § (11 kap.
20 § enligt Lagrådets förslag).
Enligt vad som vidare har framhållits vid lagrådsföredragningen är den 30-
dagarsfrist som det talas om i 6 § andra stycket inte avsedd att tillämpas
när det är fråga om betalning av slutlig skatt och tillämpningen av en 30-
dagarsfrist skulle leda till att den 90-dagarsfrist som anges i första stycket
förkortas. Även om ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol skulle
fattas mycket kort tid efter det grundläggande beslutet om slutlig skatt,
skall alltså den skattskyldige aldrig behöva betala tidigare än på den
förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från dagen
då det grundläggande beslutet fattades. Vad som nu har sagts bör framgå
av andra stycket.
6 § bör ändras även i vissa andra avseenden. Bl.a. bör i ett nytt tredje
stycke anges vad som avses med förfallodag enligt första och andra
styckena.
Lagrådet förordar att 6 § och rubriken närmast före 6 § ges följande
lydelse:
"Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller
omprövningsbeslut m.m.
6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90
dagar har gått från beslutsdagen.
Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om
debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § eller till följd av domstols beslut skall
ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30
dagar har gått från beslutsdagen. Slutlig skatt behöver dock inte betalas
före den tidpunkt som anges i första stycket.
Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26
januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12
och 26 i övriga månader.
Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än som
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
12 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 100. Del 2
177
anges i första och andra stycket, om det finns särskilda skäl."
I 7 S finns särskilda bestämmelser om inbetalning av skatt som görs genom
avräkning mot överskjutande ingående mervärdesskatt. Bestämmelserna
innebär bl.a., enligt vad som upplysts vid föredragningen inför Lagrådet,
att en inbetalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skulle ha
gjorts den 12 eller 17 i en månad anses ha gjorts på förfallodagen, om
beloppet kan avräknas mot överskjutande ingående mervärdesskatt som
redovisas i en skattedeklaration senast den 26 i samma månad, i december
senast den 27.
Enligt Lagrådets mening blir paragrafens innebörd något mer lättillgänglig,
om den utformas på följande sätt:
"Inbetalning av skatt som görs genom avräkning i en skattedeklaration mot
överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26, i
december senast den 27, i den månad inbetalningen skulle vara gjord,
anses ha gjorts på förfallodagen. Avräkning mot överskjutande ingående
mervärdesskatt i övriga fall anses ha gjorts när mervärdesskatten senast
skall ha redovisats."
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
I 11 S anges hur en skattskyldigs skuld, när så behövs, skall fördelas på
olika skatter. Vad som sägs i 11 § skall dock inte gälla, om annat följer av
9 § andra stycket eller 10 § eller någon annan lag. I 9 § andra stycket sägs
endast att det finns en särskild bestämmelse om avräkning i samband med
fastighetsupplåtelse i 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen. I 11 § bör i stället
hänvisas direkt till bestämmelsen i mervärdesskattelagen.
Som Lagrådet tidigare har förordat bör de bestämmelser som har tagits in
i 11 kap. 18 § i det remitterade förslaget och som handlar om
tilläggspensionsavgift flyttas till 16 kap. Bestämmelserna bör lämpligen
bilda en ny 12 §.
Det förtjänar på nytt understrykas att de ifrågavarande bestämmelserna om
tilläggspensionsavgift inte kan genomföras, om det inte också görs en
ändring i 11 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
Som följd av vad Lagrådet nu har föreslagit får 12 § i remissförslaget
betecknas 13 §.
Kapitlet, som handlar om återbetalning av skatt, inleds med fyra paragrafer
som anger i vilka fall återbetalning skall ske.
1 S handlar om återbetalning till följd av "den årliga avstämningen av
skattekontot enligt 3 kap. 6 §". I 3 kap. 6 § sägs endast att skatte-
178
myndigheten årligen skall göra en avstämning av skattekonton. Däremot
anges inte närmare när den årliga avstämningen skall ske. Enligt vad
Lagrådet tidigare har förordat skall en bestämmelse härom tas in i 11 kap.
14 § första stycket. Bestämmelsen innebär att den årliga avstämningen
skall göras sedan den slutliga skatten har bestämts.
Med hänsyn till det anförda bör det i den nu diskuterade paragrafen göras
en hänvisning till 11 kap. 14 § i stället for 3 kap. 6 §. Lagrådet föreslår
vidare att rubriken före 1 § blir "Återbetalning".
I 2 S första stycket har tagits in en bestämmelse om återbetalning till följd
av en annan avstämning av skattekontot än den som skall ske årligen,
medan andra stycket i samma paragraf reglerar vissa andra situationer då
återbetalning skall ske. I 3 S finns bestämmelser som inskränker den
skattskyldiges rätt till återbetalning enligt 2 §. Vid lagrådsföredragningen
har anförts att rätten till återbetalning i de fall som anges i 2 § andra
stycket bör, utöver vad som anges i 3 §, inskränkas ytterligare på visst
angivet sätt.
Lagrådet har i sak inte någon invändning mot 2 och 3 §§ och den
föreslagna kompletteringen av 3 §. Bestämmelserna bör emellertid
struktureras om, så att de blir mera överskådliga.
Lagrådet föreslår att 2 och 3 §§ ges följande lydelse:
"2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett över-
skjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas
tillbaka, om den skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte
har begärt det, skall återbetalning ske, om
1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande
ingående mervärdesskatt, eller
2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett
beslut av domstol.
Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 §.
3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp
som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har tillgodoräknats den
skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas
tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.
Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk person
får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med hänsyn till
den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl.
Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om den
skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller om det finns
synnerliga skäl.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
179
Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn inte
tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till
delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras
endast om det finns särskilda skäl.
Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27
eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.
Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om något
annat följer av 7 §."
Här som i andra sammanhang är det angeläget att det görs vissa
motivuttalanden om vad som skall kunna utgöra särskilda eller synnerliga
skäl.
Lagrådets förslag till omstrukturering av 2 och 3 §§ föranleder en ändring
i 7 S. Paragrafen bör inledas med orden: "En återbetalning enligt 1-3 §§
skall inte göras ..."
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Kapitlet, som handlar om ränta, inleds med bestämmelser om grunder för
ränteberäkning och om basränta. Därefter följer ett avsnitt om
kostnadsränta och ett annat avsnitt om intäktsränta. Kapitlet avslutas med
bestämmelser om ändrad ränteberäkning m.m.
3 S innehåller bestämmelser om grunderna för hur basräntan skall räknas
fram. Som huvudregel anges att basräntan skall beräknas med
utgångspunkt från den räntesats som gäller för sexmånaders
statsskuldväxlar och att den skall fastställas till helt procenttal enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Dessutom anges att
förändringar av "räntesatsen" som understiger en procentenhet inte skall
påverka basräntan. Den sistnämnda bestämmelsen kan enligt Lagrådets
mening lämpligen utgå ur paragrafen och i stället tas in bland de
föreskrifter som regeringen har att meddela.
Såväl när det gäller kostnadsränta som intäktsränta används i flera av de
föreslagna paragraferna den tekniken att det först anges vilken räntesats
som skall tillämpas och att det därefter sägs vilka tidsfrister som det är
fråga om. Lagrådet anser att en motsatt ordningsföljd är att föredra.
Vad som nu har sagts påverkar utformningen av dels 4-7 SS. dels 12-15 SS
i det remitterade förslaget. De angivna paragraferna bör även i övrigt
formuleras om, så att innebörden blir tydligare.
180
Det förtjänar understrykas att samtliga paragrafer där det anges för hur
lång tid kostnadsränta skall beräknas skall läsas tillsammans med 2 §, där
det sägs att ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda
"skatteskuld" som den skattskyldige har varje dag. Det innebär bl.a. att,
även om det i bestämmelserna om kostnadsränta föreskrivs att ränta skall
beräknas till den dag betalning senast skall ske, så upphör ränta att utgå i
fråga om sådana belopp som betalas dessförinnan.
Vad som nu har sagts framgår också av 10 § första stycket i det remitterade
förslaget, där det sägs att kostnadsränta inte beräknas efter den dag
betalning skett eller statens fordran på skatten har preskriberats.
10 § andra stycket innehåller en regel enligt vilken kostnadsräntan påförs
för varje månad. Denna regel har enligt Lagrådets mening en sådan vikt att
den bör bilda ett första stycke, medan den nyss berörda bestämmelsen i
första stycket i det remitterade förslaget bör tas in i 10 § andra stycket.
Lagrådet förordar vidare att paragrafen förses med rubriken "Påförande av
kostnadsränta m.m.".
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Utöver vad som nu har förordats bör även vissa andra ändringar göras i 19
kap. Lagrådets förslag till utformning av kapitlet i dess helhet framgår av
bilagan till lagrådsyttrandet.
Kapitlet reglerar frågan om indrivning av en skattefordran. I lagtexten talas
emellertid inte om skattefordran utan om skatt (1 och 7 §§) eller
skattebelopp (6 §). Lagrådet föreslår att terminologin ändras.
Enligt 2 § får indrivning begäras även i andra fall än som anges i
huvudregeln i 1 §. Detta gäller enligt tredje punkten bl.a. sådana fall då ett
dröjsmål skulle äventyra indrivningen och s.k. snabbrestföring därför
aktualiseras. Eftersom någon tidsangivelse för begäran om indrivning inte
finns i huvudregeln i 1 § förefaller det tillräckligt att hänföra dröjs-
målsfallen under punkten 4 i 2 §, som talar om indrivning då det finns
särskilda skäl. Punkten 3 kan då utgå.
I likhet med vad som har påpekats i tidigare avsnitt bör formuleringen
"särskilda skäl" följas upp med några exempel i författningskommentaren
till ledning för tillämpningen. Detta gäller 1-3 §§.
Utöver vad som nu har angetts bör även en del andra ändringar göras i 20
kap. Lagrådets förslag till utformning av 20 kap. i dess helhet framgår av
en bilagan till lagrådsyttrandet.
181
12 § föreskrivs att ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en
ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast på det sätt som
gäller för ändring av preliminär skatt enligt 6 kap. 7 § eller 8 kap. 29 §.
Syftet med hänvisningen till de två nämnda paragraferna torde vara att
även i de fall som avses i förevarande paragraf ställa upp kravet att
ändringen skall avse ett betydande belopp med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden eller att det annars finns särskilda skäl.
Lagrådet förordar att dessa förutsättningar för en ändring tas in direkt i 2 §,
som därför kan ges följande lydelse:
"Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den
skattskyldiges inkomstförhållanden endast om ändringen avser belopp som
är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det
annars finns särskilda skäl."
I 13 § bör, som Lagrådet tidigare har föreslagit, tas in en bestämmelse
motsvarande 15 kap. 10 § i det remitterade förslaget. Bestämmelsen bör
bilda ett nytt tredje stycke och lyda: "Efterbeskattning får inte avse enbart
skattetillägg eller förseningsavgift, utom i fall som avses i 12 § 1."
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Kapitlet innehåller regler om överklagande. Det inleds i 1 § med en för-
teckning över sådana beslut som inte får överklagas. I 2 § anges att andra
beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket än de som anges i 1 §
får överklagas hos närmare angivna överinstanser. Lagrådet föredrar att
huvudbestämmelsen om överklagande tas in i 1 § och att undantagen från
möjligheten att överklaga tas in i 2 §. De båda paragraferna i
remissförslaget bör således - med vissa därav föranledda omformuleringar
- byta plats.
I 9 S finns en bestämmelse om att Riksskatteverket får hos länsrätten
framställa yrkande om att en arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter
och skatteavdrag och att en skattskyldig skall betala mervärdesskatt.
Bestämmelsen motsvarar delvis 74 § första stycket lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Lagrådet ifrågasätter om det är en lämplig ordning att låta sådana
framställningar som anges i 9 § göras hos länsrätten som första instans. Ett
annat system bör övervägas för sådana fall då en skattemyndighet har
underlåtit att fatta beslut om skattskyldighet.
I 11 § finns bestämmelser om att vissa beslut fattade av länsrätten får
prövas av kammarrätten endast om kammarrätten har meddelat
prövningstillstånd. Detta gäller bl.a. enligt punkten 6 beslut i fråga om
182
befrielse från skatt. Punkten är enligt vad som upplysts vid föredragningen
inte avsedd för sådana beslut om befrielse från skyldigheten att göra
skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt varom
det finns regler i 13 kap. 1 §. Avsikten är att punkten skall gälla för beslut
som rör befrielse från skyldighet att betala skattetillägg, förseningsavgift
eller ränta enligt 15 kap. 8 och 9 §§ och 19 kap. 11 §. Med anledning
härav föreslår Lagrådet att ordet "skatt" i 11 § 6 byts ut mot orden
"skattetillägg, förseningsavgift och ränta enligt 15 kap. 8 och 9 §§ och 19
kap. 11 §".
Enligt 4 kap. 4 § i remissförslaget (4 kap. 8 § enligt Lagrådets förslag)
skall en F-skattsedel utan ansökan utfärdas for den som vid utgången av
närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. Bestämmelsen
torde inte innebära att den som har en F-skattesedel utfärdad enligt upp-
bördslagens bestämmelser automatiskt får en F-skattsedel enligt
skattebetalningslagen för inkomståret 1998. Detta föreskrivs inte heller i
övergångsbestämmelserna. Enligt Lagrådets mening bör det emellertid
övervägas om inte dessa bör kompletteras så att en F-skattsedel au-
tomatiskt kan utfärdas till den som vid utgången av år 1997 har en F-
skattesedel enligt uppbördslagen. Kompletteringen kan lämpligen tas in
som en nv punkt 2 i övergångsbestämmelserna.
I punkt 4 i remissförslagets övergångsbestämmelser (punkt 5, om
Lagrådets nyss framförda förslag genomförs) föreskrivs att uppbördslagen
skall upphöra att gälla vid utgången av oktober 1997. Lagen skall dock,
om inte annat följer av punkt 5 eller 6 i övergångsbestämmelserna, fort-
farande tillämpas i fråga om skatt avseende 1998 eller tidigare års
taxeringar samt avgift och ränta på sådan skatt. Enligt vad som har
upplysts vid föredragningen bör hänvisningen till punkterna 5 och 6
ersättas med en hänvisning till punkterna 6 och 7 (som motsvarar
punkterna 7 och 8 i Lagrådets förslag).
Uppbördslagen upphör att gälla vid utgången av oktober 1997, medan
skattebetalningslagen första gången tillämpas på F-skatt och särskild A-
skatt som avser inkomståret 1998 och, när det gäller skatt som skall
redovisas i en skattedeklaration, skatt som avser redovisningsperioden
januari 1998. För den som vill jämka sin preliminära skatt för inkomståret
1997 efter inkomstårets utgång innebär detta att varken uppbördslagens
eller skattebetalningslagens bestämmelser kommer att vara tillämpliga. I
punkt 4 a (5 a enligt Lagrådets förslag) bör därför föreskrivas att upp-
bördslagens bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär
skatt för tid före den 1 januari 1998 och slutlig skatt på grund av 1998 eller
tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt.
I punkt 6 (punkt 7 enligt Lagrådets förslag) föreskrivs bl.a. att vissa
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
183
uppräknade bestämmelser i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan
vid uppbörd av kvarstående skatt skall tillämpas sista gången i fråga om
kvarstående skatt enligt 1996 års taxering. Eftersom uppräkningen synes
omfatta samtliga bestämmelser i uppbördslagen som behandlar ar-
betsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt behöver de inte
särskilt anges.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Utöver vad Lagrådet nu har förordat bör även en del andra ändringar göras
i övergångsbestämmelserna. Lagrådets forslag till utformning av
övergångsbestämmelserna framgår av bilagan till lagrådsyttrandet.
I 1 § föreskrivs att den som är betalningsskyldig för skatt, avgift eller ränta
och som inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten skall,
i de fall det särskilt föreskrivs, betala dröjsmålsavgift.
Det framgår av det remitterade förslaget till lag om ändring i tullagen
(1994:1550) (30 §) att avsikten är att dröjsmålsavgift skall tas ut, om tull
inte betalas inom föreskriven tid. Med hänsyn härtill bör tull nämnas jämte
skatt i 1 § lagen om dröjsmålsavgift. En motsvarande uppräkning
förekommer i exempelvis lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter.
I 2 kap. 2 $ andra stycket har tagits in en definition av begreppet
elektroniskt dokument. Definitionen bör anpassas till vad Lagrådet har
föreslagit när det gäller motsvarande bestämmelse i 10 kap. 26 §
skattebetalningslagen. Det bör således anges att med ett elektroniskt
dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk
databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett
visst tekniskt förfarande.
Övergångsbestämmelserna bör enligt Lagrådets mening förtydligas och
utformas på följande sätt:
"1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas, såvitt
gäller 2 kap. 2 och 19 §§ från och med 1998 års taxering, såvitt gäller 3
kap. 50 a § från ikraftträdandet och i övrigt från och med 1999 års
taxering.
2. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, med
verkan till utgången av år 2001, medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 §
184
lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i
form av ett elektroniskt dokument."
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
I de två styckena i 13 kap, 1 § finns upplysningar om att det i skat-
tebetalningslagen och i andra paragrafer i mervärdesskattelagen finns
bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt. De två styckena kan med
fördel skrivas ihop till ett stycke, som kan utformas på följande sätt:
"I 10 kap. skattebetalningslagen (1997:000) finns bestämmelser om
redovisning av mervärdesskatt. Ytterligare bestämmelser om redo-
visningen finns i det följande i 6 - 28 a §§."
1 20 kap. 2 § finns en upplysning om att det i skattebetalningslagen finns
bestämmelser om överklagande av skattemyndighetens beslut enligt den
lagen. Upplysningen förefaller onödig och bör kunna utgå.
I punkt 2 av övergångsbestämmelserna föreskrivs bl.a. att äldre
bestämmelser skall gälla för redovisningsperiod vars slutmånad är
december 1997 och som på grund av bestämmelsen i 14 kap. 8 § andra
stycket slutar under januari 1998. Hänvisningen till 14 kap. 8 § torde avse
paragrafens tredje stycke. Av det stycket framgår att en redovisningsperiod
som omfattar en månad kan förlängas eller förkortas. Det är alltså endast
redovisningsperioden december 1997 som enligt 14 kap. 8 § tredje stycket
kan förlängas så att den slutar i januari 1998. Orden "vars slutmånad är
december 1997 och" kan därför utgå.
I punkt 3 av övergångsbestämmelserna föreskrivs att bestämmelserna i 16
kap. 9 § tillämpas också då den som har rätt att återfå skatt skall betala
skatt enligt skattebetalningslagen. Enligt 16 kap. 9 § har en skattskyldig,
som står i skuld för skatt enligt mervärdesskattelagen eller har en skuld
som avser till betalning förfallen skatt enligt bl.a. uppbördslagen, rätt att
vid återbetalning av mervärdesskatt få tillbaka bara vad som överstiger
skulden samt ränta, dröjsmålsavgift och skattetillägg som är hänförliga till
skulden. Lagrådet har vid behandlingen av en liknande föreskrift i punkt 7
(enligt Lagrådets förslag punkt 8) av övergångsbestämmelserna till
skattebetalningslagen förordat att den föreskriften ges en annan utformning
än den som föreslagits i remissen. Den nu diskuterade punkten 3 bör kunna
utformas enligt samma mönster och ges följande lydelse:
"Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn tas också till skyldighet att betala
skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000)."
185
I lagförslaget hänvisas på åtskilliga andra ställen till "lagen (1997:000) om
betalning av skatter och avgifter". Hänvisningen bör ändras till att avse
"skattebetalningslagen (1997:000)".
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Också i flera av de övriga lagförslagen görs hänvisning till "lagen
(1997:000) om betalning av skatter och avgifter". Hänvisningen bör även
här ändras till att avse "skattebetalningslagen (1997:000)".
Lagrådet har, när det gäller skattebetalningslagen, föreslagit åtskilliga
ändringar i paragrafnumreringen, jämfört med det remitterade förslaget.
Ändringarna påverkar ett flertal hänvisningar i andra lagförslag.
186
Lagrådets förslag till utformning av vissa kapitel i förslaget till
Skattebetalningslag
4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med
belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.
2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt)
eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt).
3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta
eller utdelning enligt vad som anges i 5 kap.
4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap. framgår
att skatteavdrag i vissa fall skall göras även beträffande den som har fått en
F-skattsedel.
5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av skatte-
myndigheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som inte
har fått en F-skattsedel och tillämpas endast beträffande sådan ersättning
för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap.
Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att överens-
stämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga
skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag görs.
6 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på
preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar
(F-skattsedel och A-skattsedel).
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, utfärdas
efter ansökan för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva
näringsverksamhet här i landet.
187
8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången
av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.
9 § Skattemyndigheten får i fråga om fysiska personer besluta att en F-
skattsedel skall utfärdas under villkor att den åberopas endast i personens
näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av skattsedeln.
10 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag
enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.
11 § En F-skattsedel får inte utfärdas
1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt
13 § 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,
2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt
13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller
3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §.
För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §
8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller
bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i
konkurs.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots vad som sägs
i första och andra styckena.
12 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda
ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset.
13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren
1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,
3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,
4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund
för taxering,
5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en ut-
sträckning som inte är obetydlig,
188
6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs,
8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt
handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla
företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kan
hänföras till företagsledaren, eller
9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en fö-
retagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F-
skattsedel inte får utfördas för företagsledaren på grund av ett förhållande
som avses i 3-8.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
14 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten avstå ffån återkal-
lelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §.
15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga
innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till
myndigheten.
Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda
uppdragsgivare som myndigheten känner till.
16 § En A-skattsedel skall på begäran utfördas för
1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och
2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §.
5 kap. Skatteavdrag
1 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig
att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle
då utbetalning sker.
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 §
189
1 mom. första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt
ersättning som avses i tredje stycket samma moment,
4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna
till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen,
5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i näringsverk-
samhet,
6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande
periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunalskattelagen
är berättigad till avdrag, och
7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 mom.
första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensionssparavtalet
har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmätning,
konkurs eller ackord.
3 § Skatteavdrag skall inte göras, om
1. ersättningen är mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren
under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren
understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening
som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som
har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen
under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom total-
försvaret, eller
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till mottagare
som debiterats preliminär skatt för inkomståret.
4 § Skatteavdrag skall inte göras ffån ersättning som betalas ut till
1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga kom-
muner,
2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
3. utländska juridiska personer, eller
4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatteavdrag
som avses i 10 eller 11 §.
Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för nä-
ringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen
har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när
190
den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som
även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
samt betalningsmottagarens personnummer eller organisations-nummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som
betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.
Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses i
4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas
skriftligen.
6 § Även om mottagaren har F-skattsedsel skall skatteavdrag göras från
ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan
ersättning som avses i 2 § andra stycket.
A nmälningsskyldighet
7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har eller åberopar
en F-skattsedel trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under
sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos
den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen
anmäla detta till skattemyndigheten.
8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta
och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas
för enligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
9 § Skatteavdrag skall inte göras från
1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,
2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för
svenska dödsbon,
3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige,
5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000
kronor,
6. ränta på ett konto för klientmedel,
7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt
för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och
utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3
kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
eller
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
191
8. ränta eller utdelning som ett utländskt foretag skall lämna kontroll-
uppgift for enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från
viss ersättning för arbete,
1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig for den i
Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där
ersättningen skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet,
eller
2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller
anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle
medföra avsevärda besvär for arbetsgsivaren.
11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket,
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras for
1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en annan
stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att
preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men
utför arbete här i landet.
En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preliminär
skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och
om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i
den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta
att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.
12 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal-
ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort
som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.
13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall
följas senast från och med det första utbetalningstillfälle som infaller sedan
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
192
två veckor har gått efter det att den som skall göra avdrag fick del av
beslutet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett
avdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats
in till skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt
betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto.
15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att
lämna uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av skattemyndigheten att
fullgöra skyldigheten.
16 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran
av utbetalaren
1. visa upp sin A-skattsedel,
2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,
3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 § första
stycket får godtas, eller
4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg
från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra
skatteavdrag ffån ersättningen.
Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall
genast visa upp beslutet för den som skall göra avdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst
slag av ersättningar.
6 kap. Beräkning av F-skatt
1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt schablon.
För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall ut med
110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga skatt vid den
årliga taxeringen året före inkomståret. Om den slutliga skatten understeg
13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
193
den debiterade preliminära skatten, utan hänsyn till eventuella ändringar
enligt 5 §, tas dock F-skatt ut med 105 % av den slutliga skatten.
För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas ut med ett
belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid den årliga
taxeringen året före inkomståret.
F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än som mot-
svarar den senast debiterade preliminära skatten.
2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt hänsyn tas
till mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdes-
skatt inte ingår i den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen
året före inkomståret.
Om mervärdesskatt har fastställts for den skattskyldige for tiden september
andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får
denna skatt läggas till grund för beräkningen av F-skatten. Om
mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i
självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för
andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär
taxering),
1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den årliga
taxeringen året före inkomståret,
2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den
preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt
för inkomståret, eller
3. om det finns andra särskilda skäl.
Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas med
ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har lämnat en
preliminär självdeklaration.
4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som har
lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter.
Vid taxeringen tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 12-14 §§ som skall
gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal
inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under december året före
inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare skattesatsen
tillämpas.
194
|
Ändrad beräkning av F-skatt |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
5 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att |
Bilaga 6 |
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det
finns andra särskilda skäl.
6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till
1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom
skatteavdrag, och
2. sådana belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 d eller e kan
komma att tillgodoräknas den skattskyldige.
8 kap. Beräkning av skatteavdrag
1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en
fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om
inte annat följer av 6-9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §.
Skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för den
fysiska personen.
Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får
skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under
det föregående inkomståret.
Allmänna skattetabeller
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt
allmänna skattetabeller ffån sådan ersättning för arbete som hänför sig till
en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande
tillfållen.
3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på
att
195
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras for den inkomst som anges i
tabellen,
3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och
avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och
4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag än
avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och
grundavdrag.
Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt ffån att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig
att betala allmänna egenavgifter.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Särskilda skattetabeller
4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda
skattetabeller från sjukpenning och arman ersättning som avses i punkt 11
av anvisningarna till 22 § samt första, andra och femte styckena i punkt 12
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag
för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande
inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.
5 § I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av an-
visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag
beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall
grundas på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 §
kommunalskattelagen och skattereduktion enligt 11 kap. 13 § andra
stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.
Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget
6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, skall
arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där
arbetsgivaren har sitt kontor eller ersättningen i annat fall betalas ut, ökat
med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara 30 %
av ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för
arbete (sidoinkomst-).
Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av skat-
196
temyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.
Fr ivillig förhöj ning av skatteavdraget
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från
ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete
(huvudinkomst) skall göras med större belopp än som följer av be-
stämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det
begärda beloppet senast från och med det första utbetalningstillfälle som
infaller sedan två veckor gått efter det att arbetsgivaren fick del av
anmälan.
Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om
minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå
arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.
Ersättning för arbete
8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid
regelbundet återkommande tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer.
Pension och sjukpenning m.m.
9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras
med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel.
Ränta och utdelning
10 § Skatteavdrag ffån sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 §
skall göras med 30 %. Skatteavdrag ffån ränta eller utdelning på utländska
värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den
skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.
197
11 § Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från
sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns
särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild
beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överensstäm-
melsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten
därigenom kan antas bli bättre.
Beräkning av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning av de
uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration och andra till-
gängliga uppgifter. Vid beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap.
12-14 § § som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats
för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under decem-
ber året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare
skattesatsen tillämpas.
Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst ffån vilken
skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall
betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att skatteavdraget
skall beräknas också med hänsyn till detta.
12 § När skattemyndigheten beslutar om skatteavdrag enligt särskild be-
räkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte
tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om skatteavdrag enligt
särskild beräkningsgrund fattas endast om det finns särskilda skäl.
13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om
skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skatte-
avdrag inte skall göras ffån viss ränta eller utdelning.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
10 kap. Skyldighet att lämna deklaration
Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration
1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av
1. den som ansöker om F-skattsedel, och
2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid
taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt
enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.
198
2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även i andra
fall än som avses i 1 §.
3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga
skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som
beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden,
skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.
4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna
någon preliminär självdeklaration för inkomståret efter den 30 november
samma år.
5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.
När en preliminär självdeklaration skall lämnas
6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när ansökan
görs.
I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära självdeklarationen lämnas
senast den 30 november året före inkomståret eller, om den skattskyldige
då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten
uppkom.
En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar
efter det att förhållandena ändrades.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp
7 § En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om beräkna-
de inkomster och utgifter for inkomståret samt om förmögenhet som före-
skrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Uppgift om kommande utbetalningar
8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att
för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas
komma att betalas ut under inkomståret.
199
Skyldighet att lämna skattedeklaration
9 § En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgiva-
ravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra
det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från
enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, om inte annat
följer av 30-32 §§, och
5. den som omfattas av beslut enligt 11 §.
10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
11 § Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall
redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket
skall redovisas i en skattedeklaration
1. om den skattskyldige begär det, eller
2. om det finns särskilda skäl.
Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i första
stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår.
12 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten gå med på att en
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person
som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på
något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta
kapitel.
13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig
skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss
redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om
detta, behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra stycket
endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa
mervärdesskatten i sin självdeklaration.
200
Redovisningsperioder
14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad.
15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig att lämna
självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en
skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att
redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår.
Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive
gemenskapsintema förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå
till högst 200 000 kronor.
16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i en
självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser
när det gäller inkomstbeskattning.
Vad en skattedeklaration skall ta upp
17 § En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag :
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra
skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala
arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan
EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
När en skattedeklaration skall lämnas
18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import för
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
201
beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor,
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
|
Deklaration som skall |
skall avse skatte avdrag |
och mervärdesskatt |
|
12 februari |
januari |
december |
|
12 mars |
februari |
januari |
|
12 april |
mars |
februari |
|
12 maj |
april |
mars |
|
12 juni |
maj |
april |
|
12 juli |
juni |
maj |
|
17 augusti |
juli |
juni |
|
12 september |
augusti |
juli |
|
12 oktober |
september |
augusti |
|
12 november |
oktober |
september |
|
12 december |
november |
oktober |
|
17 januari |
december |
november |
19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsintema förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skatte-
myndigheten har beslutat något annat enligt 21 §.
|
Deklaration som skall ha |
skall avse skatteavdrag, arbetsgivaravgifter |
|
26 februari |
januari |
|
26 mars |
februari |
|
26 april |
mars |
|
26 maj |
april |
|
26 juni |
maj |
|
26 juli |
juni |
|
26 augusti |
juli |
|
26 september |
augusti |
|
26 oktober |
september |
|
26 november |
oktober |
|
27 december |
november |
|
26 januari |
december |
202
20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den
tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad då den överskjutande
ingående mervärdesskatten redovisas, eller som skulle ha redovisats
tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan
redovisats.
21 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att en
sådan näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter för sig i en skattedeklaration som skall lämnas senast
den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den
17. Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första stycket
1-4 och 6.
22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som
enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration,
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
|
Deklaration som skall ha |
skall avse skatteavdrag och arbetsgivaravgifter |
|
12 februari |
januari |
|
12 mars |
februari |
|
12 april |
mars |
|
12 maj |
april |
|
12 juni |
maj |
|
12 juli |
juni |
|
17 augusti |
juli |
|
12 september |
augusti |
|
12 oktober |
september |
|
12 november |
oktober |
|
12 december |
november |
|
17 januari |
december |
23 § Kommuner och landsting skall alltid lämna skattedeklaration enligt
uppställningen i 18 §, utom i januari och augusti, då deklarationen i stället
skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden.
Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting.
24 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en
skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om
anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då
deklarationen skulle ha kommit in.
203
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall
anståndet omprövas.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
25 § Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer skall lämnas
till skattemyndigheten enligt fastställda formulär.
26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande ffån
Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer,
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas
emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och
utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär
självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en ofullständig
sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklara-
tionsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den.
28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss
verksamhet skall redovisas för sig.
29 § I 13 kap. 6-28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda
bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt.
30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den
utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull.
Utgående skatt som avser sådana gemenskapsintema förvärv som anges i 1
kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas
särskilt.
Redovisning i självdeklaration
31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
exklusive gemenskapsintema förvärv och import för beskattningsåret
beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig
att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa
204
mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat
annat enligt 11 §.
I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel-
serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxerings-
lagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som
gäller för redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.
Redovisning i särskild skattedeklaration
32 § Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervädesskattelagen
(1994:200) skall redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration
för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter
förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.
Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten i Dalarnas
län enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 26 § om avlämnande av
deklaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även beträffande
särskilda skattedeklarationer.
Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en särskild skat-
tedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får skat-
temyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklarationen
eller att komplettera den.
Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något
annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.
Periodisk sammanställning
33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för
mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en
periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och
överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får fö-
reskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för varu-
överföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.
34 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med
hjälp av automatisk databehandling.
205
35 § Den periodiska sammanställningen skall göras for varje kalen-
derkvartal, om inte annat följer av andra stycket.
Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till får
gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under förutsättning
att
1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,
2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor,
3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdes-
skattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per kalenderår,
och
4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdes-
skattelagen inte avser nya transportmedel.
36 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av
den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på
att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras till och
med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.
11 kap. Beskattningsbeslut
1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall
betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.
Som beskattningsbeslut anses också
1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 § mer-
värdesskattelagen (1994:200), och
4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§
mervärdesskattelagen.
2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut
fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra
tillgängliga uppgifter.
En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en
redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får
skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under
206
beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den
senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen.
F-skatt och särskild A-skatt
3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under
inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under
inkomståret skall debiteras så snart som möjligt.
Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras endast
om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den 30 juni
året efter inkomståret.
4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte
uppgår till 2 400 kronor for inkomståret debiteras inte.
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje
månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 7 §.
Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F-skatt
och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader, om
den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av
kalenderåret och det finns särskilda skäl.
A-skatt
6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall
skattemyndigheten, om inte beslut om skatteavdrag enligt en särskild
beräkningsgrund har fattats med stöd av 8 kap. 11 §, bestämma tillämplig
skattetabell med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller for
den fysiska personen i hemortskommunen.
Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under
inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst ffån
vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om
tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt.
7 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige
ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela
krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
8 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid
tillämpningen av 6 eller 7 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas.
207
9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan
bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av
domstol.
Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad
med skattereduktion enligt 11 §.
Vad som ingår i slutlig skatt
10 § I slutlig skatt ingår
1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen
(1990:324),
2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § denna lag skall redovisas
i självdeklaration, och
5. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Skattereduktion
11 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital
enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skatte-
reduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte
överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten.
Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till
49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges skatte-
reduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som
går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt
handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under
en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av
det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst.
Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för
underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal
inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.
Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms
12 § När den slutliga skatten bestäms gäller att
1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
208
skattesats som for inkomståret gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen, och
2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på
grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den
allmänna försäkringskassan.
För hög F-skatt eller särskild A-skatt
13 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga
skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.
Årlig avstämning av skattekonto
14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra
den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §.
Innan avstämning görs skall skattemyndigheten
1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
b) avdragen A-skatt,
c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra
stycket,
d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått överens-
kommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då
den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här,
2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket,
b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket,
och
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).
15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av den årliga
avstämningen skall skickas till den skattskyldige senast den 15 december
taxeringsåret.
Deklaration i rätt tid
16 § Har en skattedeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett
beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
14 Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 100. Del 2
209
17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon
skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll
kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats.
Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration
18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller
om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad
skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten
redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med
redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats
dessförinnan.
19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skatte-
myndigheten.
Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga
uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt,
skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till
vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte
omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har
bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har
bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående redo-
visningsperioderna. Beslut rörande mervärdesskatt skall dock kvarstå, om
endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
20 § Om ett beslut om taxeringsåtgärd enligt taxeringslagen (1990:324)
har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen av skatt, avgift
eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller den ändring i
debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om en domstol
har meddelat ett beslut enligt denna lag.
12 kap. Ansvar för skatt
1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala
belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §.
Skattemyndigheten får besluta att även den som har tagit emot ersättning
för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala belopp som avses i
första stycket till den del beloppet hänför sig till honom. Efter det att det
210
grundläggande beslutet om mottagarens slutliga skatt har fattats får ett
beslut som nyss har nämnts fattas endast om det kan antas att den slutliga
skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp.
Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag.
2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna
beloppet.
3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete
till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte har gjort anmälan
enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig att göra det, får skatte-
myndigheten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för
ersättningen och räntan på skatten.
I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett
handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet
avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet.
4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas , om
1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och
betala skatt inom föreskriven tid, eller
2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.
5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver näringsverksamhet och
som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och
avser ersättningen arbete inom näringsverksamheten, får skat-
temyndigheten besluta att mottagaren av ersättningen skall betala
arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet.
Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att
1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten att
utbetalaren inte insåg att han var arbetsgivare och rimligen saknade
anledning att räkna med det, och
2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna
enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §.
6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid
har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
211
juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11
kap. 19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har
underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med
den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har
vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad
avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga
borgenärers intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt
med ett för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från
betalningsskyldighet enligt denna paragraf.
7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid
allmän domstol. Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den
juridiska personen har preskriberats.
8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i
Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att arbetsgivaren fullgör
sina förpliktelser enligt denna lag som om redaren själva haft för-
pliktelserna.
9 § Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av
1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade,
ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för
skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande skat-
teavdrag har rätt att kräva den för vars räkning skatten har betalats på
beloppet.
11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mottagaren av
ersättningen på beloppet.
Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen, får
212
också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte-
avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet.
12 § Har en företrädare för en juridisk person betalat skatt enligt 6 §, har
företrädaren rätt att kräva den juridiska personen på beloppet.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjömannens
arbetsgivare på beloppet.
13 § Regressfordran enligt 10-12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för
indrivning av skatt.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket.
19 kap. Ränta
1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras
ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel.
2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller
skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag.
3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt ffån en räntesats (basränta)
som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar.
Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla ffån och
med närmast kommande kalendermånad.
Kostnadsränta på preliminär skatt
4 § När det är ffåga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter
den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsränta ffån och med den 13
februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Räntan
beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan. Till den del
skatten inte överstiger 20 000 kronor räknas dock kostnadsränta i stället
från och med den 4 maj taxeringsåret efter en räntesats som motsvarar
basräntan.
213
Kostnadsränta på slutlig skatt
5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig
skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11
kap. 14 § andra stycket 2 a och b, beräknas kostnadsränta
1. från och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast
skall ske, på sådan del av skatteskulden som den 13 februari översteg
20 000 kronor,
2. från och med den 4 maj taxeringsåret till den dag betalning senast skall
ske, på återstående del av skatteskulden.
Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande 125 % av basräntan i fall
som avses i första stycket 1 och efter en räntesats motsvarande basräntan i
fall som avses i första stycket 2.
Kostnadsränta vid anstånd
6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall
betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med
dagen efter den då skatten skulle ha betalats, om anstånd inte hade be-
viljats, till den dag betalning senast skall ske med anledning av beslutet om
anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och
med dagen efter den då anståndet beviljades.
Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar
basräntan.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Kostnadsränta vid omprövning och överklagande
1 § När det är fråga om skatt som skall betalas till följd av ett om-
prövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsränta från och
med dagen efter den då skatten rätteligen skulle ha betalats eller, när det är
fråga om slutlig skatt och annat inte sägs i andra stycket, från och med den
13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske med
anledning av skattemyndighetens eller domstolens beslut.
Om omprövningsbeslutet eller domstolens beslut avser slutlig skatt och
någon del av tidigare debiterad slutlig skatt för samma beskattningsår har
betalats in efter den 12 februari taxeringsåret skall, om den delen
understiger 20 000 kronor, kostnadsräntan beräknas från och med den 4
maj taxeringsåret på den del av skatten som motsvarar skillnaden mellan
20 000 kronor och vad som betalats in utan föregående debitering.
När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka till
214
följd av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen
mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan beräknas från och
med dagen efter den dag betalning senast skall ske.
Kostnadsränta enligt första-tredje styckena beräknas efter en räntesats som
motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om
skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra
stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar
basräntan plus 15 procentenheter.
Kostnadsränta vid för sen betalning
8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag
skatten senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §,
efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den
del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en
räntesats som motsvarar basräntan.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Kostnadsränta vid indrivning m.m.
9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten
för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan
efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret.
Påförande av kostnadsränta m.m.
10 § Kostnadsränta påförs för varje månad.
Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller statens
fordran på skatten har preskriberats.
Befrielse från kostnadsränta
11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från
kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl.
12 § Intäktsränta beräknas från och med dagen efter den då den
skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens särskilda konto för
skatteinbetalningar enligt denna lag eller ett belopp annars tillgodoräknas
215
till den dag då beloppet används for betalning av skatt eller betalas
tillbaka, om inte annat följer av 13 §.
13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret
för
1. skatt som skall betalas tillbaka enligt 11 kap. 13 § eller ett grund-
läggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra
stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller
2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §.
För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i skatte-
deklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för avräkning
enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den då
deklarationen senast skall ha kommit in.
14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av
basräntan och tillgodoförs varje månad.
15 § Om ett beslut som har legat till grund for en beräkning av ränta
ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.
16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta som
enligt 4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13 februari i stället
beräknas från och med närmast följande tisdag.
Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4, 5 eller
7 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället beräknas från och med
närmast följande tisdag.
20 kap. Indrivning
1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda
skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för
indrivning, om det obetalda beloppet uppgår till
1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna
skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan
deklaration, har F-skattsedel,
2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen
också lämnas till kronofogdemyndigheten for indrivning, om ett belopp på
minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid.
216
2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 §
1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkurs-
ansökan,
2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, eller
3. om det annars finns särskilda skäl.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala
skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det.
4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns
i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.
6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall
kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet.
Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att
fordringen har lämnats för indrivning.
Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 3, 9 och 10 §§.
7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp
som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som
avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
även om förfallodagen ännu inte är inne.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första
gången när det gäller
a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998,
b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser
redovisningsperioden januari 1998,
c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast
före den I januari 1999.
217
2. För inkomståret 1998 skall utan ansökan F-skattsedel utfärdas för den
som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel utfärdad enligt 33 b §
eller 33 c § uppbördslagen (1953:272).
3. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998
enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 1 och 2 §§ i den nya
lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på
grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1
och 3 mom. uppbördslagen.
4. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i
skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen
(1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1-4 §§ i den nya lagen rätt
att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är
hänförlig till skulden.
5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla:
a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande
skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998
och slutlig skatt på grund av 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift
eller ränta på sådan skatt, och
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om inte
annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter
för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa.
6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant
arbetsmarknadsstöd skall till utgången av år 1998 göras enligt en särskild
skattetabell grundad på en för landet genomsnittlig skattesats till
kommunal inkomstskatt under beskattningsåret avrundad till helt krontal.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid upp-
börd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående
skatt enligt 1996 års taxering.
8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att
betala skatt enligt den nya lagen.
9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk
person i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om innehållen
skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt
uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Detsamma
gäller i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift
enligt nämnda lagar.
218
Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare gäller fort-
farande i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som anhängiggjorts
före utgången av år 1997.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
10. Bestämmelserna i 14 kap. 3-7 §§ gäller från ikraftträdandet i
tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen,
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller
d) mervärdesskattelagen (1994:200).
219
I denna bilaga redovisas under de tre närmast följande rubrikerna vilka
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen (1994:200)
som har fått en motsvarighet (om än med vissa större eller mindre
ändringar) i skattebetalningslagen. Under den fjärde rubriken redovisas på
motsatt sätt vilka bestämmelser i skattebetalningslagen som har
motsvarighet i de nyss nämnda lagarna.
När det gäller skattebetalningslagen hänvisas inte alltid till en
bestämmelse i den äldre lagstiftningen trots att det i denna i motsvarande
fall hänvisats till skattebetalningslagen. Detta hänger samman med att en
äldre bestämmelse i vissa fall ersätts av flera nya som var och en för sig
inte kan tyckas motsvara den äldre bestämmelsen. Vi har i dessa fall avstått
från en hänvisning till den äldre bestämmelsen.
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Uppbördslagen (1953:272)
Skattebetalningslagen
1 kap. 1 och 2 §§
2 § 1 mom. 1 st
2 § 1 mom. 2 st
2 § 2 mom.
2 § 4 mom.
1 kap. 3 §
1 kap. 4 § 3 st
I kap. 6 §
II kap. 9 och 11 §§
2 a § 1-2 st
2 a § 3 st
2 kap. 1-3 §§
2 kap. 5 § 1 st
3 § 1 mom. 1 st
3 § 1 mom. 2 st
3 § 2 mom. 1 st
3 § 2 mom. 2 st
3 § 2 mom. 3 st
3 § 2 mom. 4-5 st
3 § 3 mom. 1 st
3 § 3 mom. 2 st
3 § 4 mom.
4 kap. 1 §
4 kap.2 §
5 kap. 1 §, 2 § 1 st, 3 § 3 och 4 §
1 st 1
5 kap. 2 § 2 st
5 kap. 6 och 8 §§
8 kap. 1 och 11 §§
6 kap. 1 och 3 §§
6 kap. 6 §
4 kap. 5 §
4 § 1 mom. 1 st
4 § 1 mom. 2-3 st
4 § 2 mom. 1 st
4 § 2 mom. 2-4 st
8 kap. 1 och 2 §§ samt 8 § 1 st 4
8 kap. 3 § 1 och 3 st
8 kap. 4 § 1 st
8 kap. 4 § 2 st
220
|
UDDbördslaeen (1953:272) |
Skattebetalnineslaeen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
4 § 3 mom. 1 st |
8 kap. 3 § 2 st |
Bilaga 6 |
|
4 § 4 mom. |
8 kap. 8 § 1 st 4 | |
|
5§ |
11 kap. 6 och 7 §§ | |
|
6 § 1 st |
5 kap. 1 § och 8 kap. 1 § 2 st | |
|
6a§ |
8 kap. 26 § | |
|
7 § 1-2 st |
8 kap. 8 § | |
|
7 §3 st |
8 kap. 10 § | |
|
7 §4 st |
5 kap. 3 § 1 och 9 § 1 | |
|
7 a § 1 st |
8 kap. 8 § 1 st 1 | |
|
7 a § 2 st |
5 kap. 3 § 1 | |
|
8 § 1 st |
8 kap. 14 § | |
|
8 §2 st |
8 kap. 17 § | |
|
8 §3 st |
8 kap. 15 § | |
|
8 § 4-5 st |
8 kap. 17 § | |
|
8 §6 st |
8 kap. 16 § | |
|
9§ |
8 kap. 18 § | |
|
10 § 1-2 st |
8 kap. 19 § | |
|
10 §3-4 st |
8 kap. 20 § | |
|
10 § 5 st a |
5 kap. 3 § 6 | |
|
10 § 5 st b |
5 kap. 9 § 2 och 3 | |
|
10 § 5 st c |
5 kap. 9 § 4 | |
|
10 § 5 st d |
5 kap. 9 § 5 | |
|
10 § 5 ste |
5 kap. 9 § 6 | |
|
10 § 5 st f |
5 kap. 9 § 7 | |
|
10 § 5 st g |
5 kap. 3 § 4 | |
|
10 § 5 st h |
8 kap. 24 § | |
|
10 § 5 st i |
5 kap.9 § 8 | |
|
H § 1 st |
8 kap. 21 § | |
|
11 § 2 st |
8 kap. 22 § 1 st | |
|
11 § 3 st |
8 kap. 22 § 2-3 st | |
|
11 § 4 st |
8 kap. 23 § | |
|
12 § 2 st |
8 kap. 25 § | |
|
12 a § |
8 kap. 5 § | |
|
13 § 1 mom. 1-3 st |
6 kap. 1 § |
221
Uppbördslagen (1953:272)
Skattebetalningslagen
Prop. 1996/97:100
|
13 § 1 mom. 4 st 13 § 2 mom. |
Del 2 6 kap. 2 och 6 §§ Bilaga 6 6 kap. 3 § |
|
14 § |
7 kap. 1 § |
|
15 § |
6 kap. 4 § |
|
16 § |
6 kap. 4 § |
|
17 § 1 mom. 17 § 2 mom. |
10 kap. 1 § |
|
18 § 1 och 4 st 18 §2-3 st |
10 kap. 25 § 10 kap. 6 § |
|
19 § |
10 kap. 8 § |
|
20 § |
10 kap. 5 § |
|
21 § |
10 kap. 27 § |
|
22 § |
11 kap. 1 § och 23 kap. 1 § |
|
24 § 1 st 24 § 2 st |
11 kap. 6 § 1 st 11 kap. 8 § |
|
25 § |
6 kap. 4 § |
|
26 § 1 st 26 § 2 st 26 § 3 st |
11 kap. 4 § 16 kap. 5 § 11 kap. 4 § |
|
27 § 1 mom. 27 § 2 mom. 27 § 3 mom. 27 § 4 mom. |
11 kap. 12 § 11 kap. 14 § 19 kap. 5 och 15 §§ 19 kap. 11 § |
|
27 a § |
19 kap. 11 § |
|
27 b§ |
3 kap. 5 § 3 st |
|
28 § |
16 kap. 6 § och 20 kap. 1 § 1 st 2 |
|
29 § |
16 kap. 12 § |
|
31 § |
16 kap. 6 § och 20 kap. 1 § 1 st 2 |
222
|
UDDbördslaeen (1953:272) |
Skattebetalnineslaeen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
32 § |
19 kap. 7 och 15 §§ |
Bilaga 6 |
|
32 a § |
19 kap. 11 § | |
|
33 § |
4 kap. 6 § | |
|
33 a § |
4 kap. 16 § | |
|
33 b § 1 st |
4 kap. 7 § | |
|
33 b § 2 st |
4 kap. 9 § | |
|
33 b § 4 st |
4 kap. 10 § | |
|
33 c § 1 st |
4 kap. 8 § | |
|
33 c § 2-4 st |
4 kap. 11 § | |
|
33 d § 1 st |
4 kap. 12 § | |
|
34 § |
2 kap. 1 och 2 §§ | |
|
35 § 1 st |
11 kap. 15 § | |
|
35 § 2-3 st |
11 kap. 6 § 2 st | |
|
36 § |
11 kap. 3 § | |
|
36 a § |
11 kap. 3 § | |
|
38 a § |
4 kap. 13 och 14 §§ | |
|
38 b § 1 st |
4 kap. 15 § | |
|
39 § 1 mom. 1 st |
5 kap. 1 § och 2 § 1 st | |
|
39 § 1 mom. 2 st 1 |
5 kap. 3 § 2 | |
|
39 § 1 mom. 2 st 2 |
5 kap. 3 § 5 | |
|
39 § 1 mom. 3-4 st |
5 kap. 5 § | |
|
39 § 1 a mom. 4 st |
23 kap. 1 § | |
|
39 § 2 mom. |
8 kap. 1 § 3 st | |
|
39 § 3 mom. |
5 kap. 1 §, 9 § 1 och 23 kap. 1 § | |
|
1 st 3 anvisningarna till 39 § |
5 kap. 10 § 2 | |
|
40 § 1 mom. 1 st |
5 kap. 16 § 1 st | |
|
40 § 1 mom. 2 st |
8 kap. 6 § 1 st och 14 § 1 st | |
|
40 § 3 mom. |
8 kap. 6 § 2 st | |
|
5 st anvisningarna till 40 § |
5 kap. 14 § | |
|
6 st anvisningarna till 40 § |
5 kap. 16 § 3 st |
223
Uppbördslagen (1953:272)
40 a §
41 § 1 mom.
43 § 1 mom. 1 st
44 a § 1 st
44 a § 2 st
45 § 1 mom.
45 § 2 mom.
45 § 3 mom.
2 st anvisningarna till 45 §
46 § 2 mom. 4 st
46 § 3 mom. 2 st
46 § 3 mom. 3 st
47 §
48 § 1 mom. 1 st
48 § 1 mom. 2 st
48 § 2 mom.
48 § 3 mom.
48 § 4-5 mom.
Anvisningarna till 48 §
49 § 1 mom.
49 § 2 mom. 1 st
49 § 2 mom. 2-3 st
49 § 2 a mom.
49 § 3 mom. 1 st
49 § 3 mom. 2 st
49 § 4 mom.
49 § 5 mom.
50 § 1 st
51 § 1 st
52 § 1 st
Skattebetalningslagen
Prop. 1996/97:100
Del 2
5 kap. 7 § Bilaga 6
8 kap. 7 §
5 kap. 12 §
5 kap. 11 § 1-2 st
5 kap. 11 § 3 st
6 kap. 5 §, 8 kap. 11 och 29 §§, 14
kap. 1 § samt 18 kap. 3 §
6 kap. 5 §, 8 kap. 11 och 29 §§
samt 18 kap. 2 §
8 kap. 27 och 28 §§ samt 18 kap.
3 §4 st
18 kap. 3 §
8 kap. 13 §
5 kap. 16 § 2 st
5 kap. 13 §
5 kap. 14 §
17 kap. 7 §
17 kap. 9 §
17 kap. 5 och 9 §§
17 kap. 11 §
17 kap. 4 och 9 §§
17 kap. 5 §
17 kap. 2 §
17 kap. 9 §
17 kap. 3 §
17 kap. 6 §
17 kap. 2 § 2 st
17 kap. 11 §
19 kap. 6 och 15 §§
19 kap. 11 §
17 kap. 8 §
17 kap. 10 §
16 kap. 1, 2,4 och 8 §§
224
|
UDDbördslaeen (1953:272) 52 § 2 st 52 § 3 st 52 § 4 st |
Skattebetalnineslaeen 16 kap. 1-2 §§ 2 kap. 6 § 3 st 16 kap. 3 § |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 6 |
|
52 a § 2 st |
18 kap. 3 § 3 st | |
|
53 § 2 mom. |
10 kap. 24 § och 17 kap. 1 § | |
|
54 § 1 mom. 1 st |
10 kap. 9, 18, 19, 22 och 25 §§ | |
|
54 § 1 mom. 2 st |
10 kap. 10 § | |
|
54 § 1 mom. 3 st |
10 kap. 25 § | |
|
54 § 1 mom. 4 st |
10 kap. 17 § | |
|
54 § 1 mom. 6-7 st |
10 kap. 9, 17, 18, 19, 22 och 25 §§ | |
|
54 § 2 mom. |
10 kap. 27 § | |
|
56 § 2 st |
16 kap. 13 § | |
|
58 § 1 mom. |
19 kap. 8 och 10 §§ | |
|
58 § 6 mom. |
19 kap. 11 § | |
|
59 § 1 st |
20 kap. 1 § | |
|
59 § 2 st |
20 kap. 4 § | |
|
59 § 3 st |
20 kap. 7 § | |
|
61 § 1 mom. |
12 kap. 9 § | |
|
68 § 1 mom. |
11 kap. 13 och 14 §§ samt 18 kap. 1 § | |
|
68 § 2 mom. |
18 kap. 2 och 7 §§ | |
|
68 § 3-5 mom. |
18 kap. 7 § | |
|
68 § 6 mom. 1 st |
18 kap. 8 § | |
|
68 § 6 mom. 2-3 st |
18 kap. 9 § | |
|
69 § 1 mom. |
19 kap. 12-15 §§ | |
|
69 § 2 mom. |
19 kap. 12-15 §§ | |
|
69 a § |
18 kap. 5 och 6 §§ | |
|
73 § 1 st |
14 kap. 8 § 2 st | |
|
73 § 2 st |
23 kap. 9 § | |
|
75 § 1-2 st |
11 kap. 19 § | |
|
75 § 3-5 st |
12 kap. 1 §2-3 st | |
|
75 a § 3 st |
19 kap. 8 § |
15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
225
Skattebetalningslagen
Uppbördslagen (1953:272)
Prop. 1996/97:100
Del 2
75 b § 17 kap. 2 och 3 §§ Bilaga 6
|
75 c § 1 st |
12 kap. 3 § 1 st |
|
75 c § 2 st |
12 kap. 3 § 2 st |
|
75 c § 3 st |
12 kap. 3 § 1 st |
|
75 c § 4 st |
12 kap. 4 § |
|
75 d § 1 st |
12 kap. 3 § 1 st |
|
75 d § 2 st |
12 kap. 4 § |
|
75 d § 3 st |
20 kap. 1 § |
|
75 e § 1 st |
12 kap. 11 § |
|
75 e § 2 st |
12 kap. 13 § |
|
76 § 1 st |
12 kap. 10 § |
|
76 § 2-3 st |
12 kap. 13 § |
|
77 § 1 st |
12 kap. 2 § |
|
77 § 2 st |
11 kap. 16 § |
|
77 § 3 st |
11 kap. 18 § |
|
77 § 5 st |
11 kap. 14 § 2 st 1 b |
|
77 a § 1 st |
12 kap. 6 § |
|
77 a § 2 st |
12 kap. 7 § |
|
77 a § 3 st |
12 kap. 12 § 1 st |
|
77 a § 4 st |
12 kap. 13 § |
|
77 c § |
1 kap. 4 § 2 st 1 |
|
78 § 1 mom. 1-2 st |
14 kap. 2 § |
|
78 § 2 mom. 1 st |
14 kap. 3 och 5 §§ |
|
78 § 2 mom. 2 st |
14 kap. 8 § 1 st |
|
78 § 2 a mom. |
14 kap. 6 § |
|
78 § 2 b mom. |
14 kap. 7 § |
|
78 a § |
11 kap. 2 § 2 st |
|
78 b § 1 st |
12 kap. 8 §, 12 § 2 st och 13 § 1 st |
|
78 b § 2 st |
12 kap. 13 § 2 st |
|
83 § |
4 kap. 15 §, 5 kap. 15 §, 10 kap. 5, 8, 10, 27 och 32 §§, 14 kap. 3 och 4 §§ samt 23 kap. 2 § |
|
84 § 1-3 st |
21 kap. 1 § |
226
|
UDDbördslaeen (1953:272') |
Skattebetalnineslaeen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
85 § |
21 kap. 3 § 1 st |
Bilaga 6 |
|
86 § 1-2 st |
21 kap. 4 § | |
|
86 § 3 st |
21 kap. 5 § | |
|
86 § 4 st |
2 kap. 6 § 1-2 st | |
|
87 § |
21 kap. 6 § | |
|
88 § |
21 kap. 3 § 2 st | |
|
89 § |
21 kap. 8 § | |
|
90 § |
21 kap. 9 § | |
|
91 § |
21 kap. 10 § | |
|
92 § |
21 kap. 11 och 12 §§ | |
|
93 § |
21 kap. 13 § | |
|
94 § 1 st |
21 kap. 14 § | |
|
94 § 3 st |
21 kap. 15 §2 st | |
|
94 § 4 st |
21 kap. 17 § | |
|
95 § |
11 kap. 20 § | |
|
96 § |
22 kap. 1 § | |
|
97 § |
22 kap. 2 § | |
|
98 § 1 st |
22 kap. 3 § | |
|
98 § 2 st |
22 kap. 4 § | |
|
98 § 3 st |
22 kap. 6 § 2 st | |
|
98 § 4 st |
22 kap. 3 § | |
|
99 § 1 mom. |
22 kap. 6 § 1 st | |
|
99 § 2 mom. |
22 kap. 2 § | |
|
100 § 1-2 st |
22 kap. 7 § | |
|
100 § 3 st |
22 kap. 9 § 1 st | |
|
101 § 1 st |
22 kap. 13 § | |
|
101 §2 st |
22 kap. 12 § | |
|
102 § |
22 kap. 11 § |
227
|
UDDbördslasen 61953:272') |
Skattebetalninaslagen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
103 § 1 st |
23 kap. 7 § |
Bilaga 6 |
|
103 § 2 st |
23 kap. 8 § | |
|
105 § |
2 kap. 5 § 2 st |
228
|
Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ProP- 1996/97:100 | |
|
arbetsgivare |
Del 2 Bilaga 6 |
|
Lagen (1984:668) om uDDbörd |
Skattebetalningslagen |
|
1 § |
1 kap. 1 § |
|
2§ |
1 kap. 6 § |
|
3 § 1 st |
2 kap. 1-3 §§ |
|
3 § 3 st |
2 kap. 5 § 1 st |
|
4 § 1 st |
10 kap. 9 och 17 §§ |
|
5§ |
9 kap.2 § |
|
6§ |
9 kap. 3 § |
|
7 § 1 st |
10 kap. 24 § |
|
7 § 2 st |
10 kap. 12 § |
|
7 § 3-4 st |
10 kap. 24 § |
|
8§ |
9 kap. 1 §, 23 kap. 1 § |
|
10 § 1 st |
11 kap. 2 § 1 st |
|
10 § 2 st |
11 kap. 2 § 2 st |
|
10 § 3 st |
11 kap. 19 § |
|
1 1 § 1 st |
11 kap. 16 § |
|
11 § 2 st |
11 kap. 18 § |
|
12 § 1 st |
16 kap. 1-4 och 8 §§ |
|
12 § 2 st |
16 kap. 6 § |
|
13 § |
17 kap. 2, 9 och 11 §§ samt 19 kap. 6, 11 och 15 §§ |
|
14 § |
19 kap. 7, 8, 11 och 15 §§ |
|
15 § 1 st |
12 kap. 6 § |
|
15 §2 st |
12 kap. 7 § |
|
15 § 3 st |
12 kap. 12 § 1 st |
|
15 §4 st |
12 kap. 13 § |
|
16 § 1 st |
12 kap. 3 § 1 st |
|
16 § 2 st |
12 kap. 4 § |
229
|
Lagen (1984:668) om uppbörd |
Skattebetalningslagen |
Prop. 1996/97:100 |
|
av socialavgifter från arbetsgivare |
Del 2 Bilaga 6 | |
|
16 § 3 st |
12 kap. 4 § | |
|
16 §4 st |
1 kap. 4 § 2 st | |
|
17 § |
5 kap. 5 § | |
|
18 § 1 st |
12 kap. 3 § 1 st | |
|
18 §2 st |
12 kap. 11 § | |
|
18 §3-4 st |
12 kap. 13 § | |
|
19 § |
12 kap. 9 § | |
|
20 § 1 st |
12 kap. 8 §, 12 § 2 st och 13 § 1 st | |
|
20 § 2 st |
12 kap. 13 §2 st | |
|
22 d§ |
13 kap. 1 § | |
|
22 e § |
12 kap. 5 § | |
|
23 § |
18 kap. 1,2 och 7 §§ | |
|
24 § |
19 kap. 12-15 §§ | |
|
25 § |
18 kap. 7 § | |
|
27 § 1 st |
14 kap. 3 § | |
|
27 § 2 st |
14 kap. 5 § | |
|
27 § 3 st |
23 kap. 2 § | |
|
27 § 4 st |
14 kap. 8 § 1 st | |
|
27 a § |
14 kap. 6 § | |
|
27 b § |
14 kap. 7 § | |
|
28 § |
19 kap. 7-11 och 15 §§ | |
|
28 a § |
20 kap. 1, 4 och 7 §§ | |
|
29 § 1 st |
14 kap. 8 § 2 st | |
|
38 § |
15 kap. 1 § | |
|
39 § |
15 kap. 2 § | |
|
40 § |
15 kap. 2 § |
230
|
Lagen H984:6681 om UDDbörd |
Skattebetalningslagen |
Prop. 1996/97:100 |
|
av socialavgifter från arbetsgivare |
Del 2 Bilaga 6 | |
|
40 a § |
15 kap. 3 § | |
|
41 § |
15 kap. 5 § | |
|
42 § |
15 kap. 4 § | |
|
43 § |
15 kap. 7 § | |
|
44 § 2 st |
22 kap. 9 § 2 st | |
|
46 § 2 st |
15 kap. 4 § 4 | |
|
47 § 1 st |
15 kap. 8 § | |
|
47 § 2 st |
15 kap. 10 § | |
|
48 § |
15 kap. 7 § 2 st och 23 kap. 1 § | |
|
49 § 1 st |
23 kap. 5 § | |
|
49 § 2 st |
1 kap. 4 § 1 st | |
|
50 § |
21 kap. 1 § | |
|
51 §2 st |
21 kap. 3 § 1 st | |
|
52 § 1-2 st |
21 kap. 4 § | |
|
52 § 3 st |
2 kap. 6 § 1-2 st | |
|
53 § |
21 kap. 5 § | |
|
54 § |
21 kap. 6 § | |
|
55 § |
21 kap. 7 § | |
|
56 § |
21 kap. 3 § 2 st | |
|
57 § 1-2 st |
21 kap. 8 § | |
|
57 § 3 st |
21 kap. 7 § | |
|
58 § 1 st |
21 kap. 9 § | |
|
58 § 3 st |
21 kap. 9 § | |
|
59 § |
21 kap. 10 § | |
|
60 § |
21 kap. 11 och 12 §§ |
231
|
Lagen ('1984:668') om UDnbörd |
Skattebetalningslagen |
Prop. 1996/97:100 |
|
av socialavgifter från arbetsgivare |
Del 2 Bilaga 6 | |
|
61 § |
21 kap. 11 och 12 §§ | |
|
62 § 1-2 st |
21 kap. 13 § 1-2 st | |
|
63 § |
21 kap. 14 § | |
|
64 § 1 st |
21 kap. 15 § 1 st | |
|
64 § 2 st |
21 kap. 16 § | |
|
64 § 3 st |
21 kap. 17 § | |
|
65 § 1-2 st |
21 kap. 18 § | |
|
65 § 3-4 st |
21 kap. 19 § | |
|
66 § |
21 kap. 20 § | |
|
67 § |
11 kap. 20 § | |
|
68 § |
22 kap. 1 § | |
|
69 § |
22 kap. 2 § | |
|
70 § 1 st |
22 kap. 3 § | |
|
70 § 2 st |
22 kap. 4 § | |
|
70 § 4 st |
22 kap. 3 § 2 st | |
|
71 § |
22 kap. 5 § | |
|
72 § 1 st |
22 kap. 6 § 1 st | |
|
73 § |
22 kap. 7 § | |
|
74 § 1 st |
22 kap. 9 § 1 st | |
|
75 § |
22 kap. 8 § | |
|
76 § 1 st |
22 kap. 10 § | |
|
76 § 2 st |
22 kap. 11 § | |
|
77 § |
22 kap. 13 § | |
|
78 § 1 st |
23 kap. 7 § | |
|
78 § 3 st |
23 kap. 8 § |
232
Mervärdesskattelagen (1994:200) Skattebetalningslagen
2 § andra meningen 23 kap. 3 §
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
1 §2 st
1 §3 st
1 §4 st
1 a§
3§
1 a § 1 st första meningen
1 a § 1 st andra meningen och 2 st
2§
3§
4§
5§
29 §
30 §
1 §
2§ 1 st
2 §2 st
3§
4§
5 § första meningen
5 § andra meningen
2 kap. 5 § 2 st
2 kap. 8 §
2 kap. 7 §
2 kap. 4 §
1 kap. 1 § 6 och 7
10 kap. 9 § 3-5, 17 § 1 st 5 samt
31 § 2 st andra meningen
10 kap. 30 §
10 kap. 28 §
10 kap. 37 §
10 kap. 17 § 1 st 5 och 2 st
10 kap. 33 §
3 kap. 1 §
3 kap. 2 § 1 st
3 kap. 2 § 3 st
10 kap. 9 §3-5, 11 §,31 § 1 st och
32 § 1 st
10 kap. 25 §, 26 § och 32 § 2 st
10 kap. 13 § 1 st
10 kap. 32 § 1 st första meningen
233
|
Mervärdesskattelagen (1994:200) |
Skattebetalningslagen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
6§ |
10 kap. 28 § |
Bilaga 6 |
|
7§ |
-- | |
|
8 § 1 st |
10 kap. 14 § | |
|
8 §2 st 8 §3 st |
10 kap. 15 § | |
|
H § |
10 kap. 25 § | |
|
12 § |
10 kap. 18 och 19 §§ samt 32 § 1 st | |
|
13 § |
jfr 10 kap. 18 § | |
|
14 § |
10 kap. 24 § | |
|
15 § |
- | |
|
16 § |
10 kap. 27 § och 23 kap. 2 § samt 32 § 3 st | |
|
17 § 1 st |
14 kap. 2 § | |
|
17 § 2-3 st |
— | |
|
18 § |
23 kap. 5 § | |
|
19 § |
3 kap. 2 § 1 st | |
|
20 § första meningen |
— | |
|
20 § andra meningen |
3 kap. 2 § 2 st | |
|
21 § |
3 kap. 2 § 3 st | |
|
22 § |
3 kap. 3 § | |
|
23 § |
2 kap. 1 och 2 §§ | |
|
24 § |
- | |
|
25 § |
- | |
|
26 och 27 §§ |
3 kap. 4 § och 23 § 2 § | |
|
28 § |
10 kap. 31 § 2 st |
234
|
Mervärdesskattelaeen (1994:200) |
Skattebetalnineslaeen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
14 § 1 st |
21 kap. 15 § 1 st |
Bilaga 6 |
|
14 § 2 st |
21 kap. 16 § | |
|
15 § |
21 kap. 17 § | |
|
16 § 1-2 st |
21 kap. 18 § | |
|
16 § 3 st |
21 kap. 19 § 1 st | |
|
17 § |
21 kap. 19 §2 st | |
|
18 § |
21 kap. 20 § | |
|
19 § |
11 kap. 20 § | |
|
20 § fbrsta-andra meningarna |
11 kap. 2 § 1 st | |
|
20 § tredje meningen |
11 kap. 19 §2 st | |
|
21 § |
11 kap. 2 § 2 st | |
|
16 kap. 1 § |
16 kap. 4 § samt 17 kap. 1 § | |
|
2 § 1 st första meningen |
16 kap. 6 § | |
|
2 § 1 st andra meningen |
1 kap. 4 § 2 st 2 | |
|
2 §2 st |
17 kap. 7§ | |
|
3§ |
16 kap. 2 och 3 §§ | |
|
4§ |
- | |
|
5 § 1 st |
17 kap. 7 § | |
|
5§2st |
17 kap. 11 § | |
|
6§ |
17 kap. 2 och 3 §§ | |
|
7§ |
19 kap. 8 och 11 §§ | |
|
8 och 9 §§ |
18 kap. | |
|
10 § |
18 kap. 8 och 9 §§ | |
|
11 § |
- | |
|
12 § |
19 kap. 7 § | |
|
13 § |
19 kap. 6 § |
236
|
Mervärdesskattelagen (1994:200) |
Skattebetalningslagen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
29 § |
10 kap. 28 § |
Bilaga 6 |
|
30 § |
10 kap. 16 § | |
|
30 a § |
10 kap. 34 § | |
|
30 b § |
10 kap. 35 § | |
|
30 c § |
10 kap. 36 § | |
|
30 d § 1 st |
15 kap. 6 § 1 st | |
|
30 d § 2 st |
15 kap. 7 § | |
|
15 kap. | ||
|
1 § |
11 kap. 1 § | |
|
2 § 1 st |
11 kap. 16 § | |
|
2 §2 st |
11 kap. 18 § | |
|
3 § 1 st |
21 kap. 1 § 1 st | |
|
3 §2 st |
21 kap. 1 § 3 st | |
|
3 §3 st |
21 kap. 3 § 1 st | |
|
4§ |
21 kap. 4 § | |
|
5§ |
2 kap. 6 § 1-2 st | |
|
6§ |
21 kap. 6 § | |
|
7§ |
21 kap. 3 § 2 st | |
|
8§ |
21 kap. 8 § | |
|
9§ |
21 kap. 9 § | |
|
10 § |
21 kap. 10 § | |
|
11 § 1 st |
21 kap. 11 § | |
|
11 § 2 st |
11 § 2 st | |
|
12 § |
21 kap. 13 § 1-2 st | |
|
13 § |
21 kap. 14 § |
235
|
Mervärdesskattelagen ('1994:200'1 14 § |
Skattebetalningslagen 19 kap.11 § |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 6 |
|
15§ |
19 kap. 12-14 §§ | |
|
16 § 1 st |
20 kap. 1 § | |
|
16 § 2 st |
20 kap. 4 § | |
|
16 § 3 st |
23 kap. 7 § | |
|
16 §4 st |
20 kap. 7 § | |
|
17 § 1-2 st |
12 kap. 6 § | |
|
17 § 3 st |
12 kap. 7 § | |
|
17 §4 st |
12 kap. 12 § 1 st | |
|
17 §5 st |
12 kap. 13 § 2 st | |
|
18 § |
1 kap. 4 § 2 st 1 samt 12 kap. 13 § 1 st | |
|
17 kap. | ||
|
1 § 1 st |
14 kap. 8 § 2 st | |
|
1 §2 st |
23 kap. 9 § | |
|
2 § 1 st |
14 kap. 3 § | |
|
2 § 2 st |
23 kap. 2 § | |
|
3§ |
14 kap. 5 § | |
|
4§ |
14 kap. 6 § | |
|
5 § 1 st |
14 kap. 4 § | |
|
5 § 2 st |
14 kap. 5 § | |
|
5 §3 st |
14 kap. 8 § 1 st | |
|
6 § 1 st |
23 kap. 2 § | |
|
6 §2 st | ||
|
7§ |
14 kap. 7 § | |
|
18 kap. | ||
|
1 § |
15 kap. 1 § 1-2 st och 3 st 2 | |
|
2§ |
15 kap. 2 § | |
|
3§ |
15 kap. 3 § | |
|
4§ |
15 kap. 5 § 1 st | |
237
|
Mervärdesskattelagen (1994:200'1 |
Skattebetalningslagen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
5§ |
15 kap. 4 § 1-3 |
Bilaga 6 |
|
6§ |
15 kap. 7 § | |
|
7§ 1 st |
15 kap. 9 § | |
|
7 §2 st |
21 kap. 7 § och 22 kap. 5 § | |
|
8 § 1 st |
15 kap. 8 § | |
|
8 §2 st |
15 kap. 10 § | |
|
9§ |
15 kap. 7 § 2 st | |
|
10 § |
15 kap. 11 § | |
|
U § |
15 kap. 4 § 4 | |
|
12 § |
21 kap. 13 § 3 st | |
|
13 § |
15 kap. 12 § | |
|
20 kap. 1 § |
22 kap. 1 § | |
|
2§ |
- | |
|
3§ |
22 kap. 2 § | |
|
4 § 1-2 st |
22 kap. 3 § 1 st | |
|
4 §3 st |
(har flyttats till 20 kap. 1 § ML) | |
|
5-7 §§ |
22 kap. 6 § | |
|
8 § 1-2 st |
22 kap. 7 § | |
|
8 §3 st |
22 kap. 8 § | |
|
9§ 1 st |
22 kap. 13 § | |
|
9 §2 st |
22 kap. 11 § 5 | |
|
22 kap. 3§ |
- | |
|
4§ |
12 kap. 9 § | |
|
6§ |
23 kap. 4 § | |
|
7§ |
23 kap. 6 § |
238
|
Mervärdesskattelagen (1994:2003 |
Skattebetalningslagen Proo. 1996/97:100 Del 2 |
|
8§ |
23 kap. 2 § 1 st andra meningen och Bilaga 6 2-3 st |
|
9§ |
13 kap. 1 § |
239
|
Skattebetalningslagen |
Prop. 1996/97:100 Del 2 | |
|
Skattebetalningslagen |
Urmbördslagen 11953:272. UBL). |
Bilaga 6 |
|
socialavgifter från arbetsgivare | ||
|
1USAL) eller mervärdesskattela- | ||
|
gen 11994:200. ML) | ||
|
1 kap. | ||
|
1 § |
1 § UBL, 1 § USAL, 12 kap. 3 § | |
|
2§ |
1 § UBL | |
|
3§ |
2 § 1 mom. 1 st UBL | |
|
4 § 1 st |
49 § 2 st USAL | |
|
4 § 2 st |
16 kap. 2 § 1 st andra meningen | |
|
4 §3 st |
2 § 1 mom. 2 st UBL | |
|
5§ |
- | |
|
6§ |
2 § 2 mom. UBL, 2 § USAL | |
|
2 kap. | ||
|
1 § |
2 a § 1-2 st UBL, 3 § 1 st USAL, 12 kap. 1 § och 14 kap. 23 § ML | |
|
2§ |
2 a §1-2 st och 34 § UBL, 3 § 1 st USAL, 12 kap. 1 § och 14 kap. 23 § ML | |
|
3§ |
2 a § 2 st UBL, 3 § 1 st USAL | |
|
4§ |
12 kap. 1 a § ML | |
|
5§ 1 st |
2 a § 3 st UBL, 3 § 3 st USAL, | |
|
5 §2 st |
12 kap. 1 § 2 st ML 105 § UBL | |
|
6 § 1-2 st |
86 § 4 st UBL, 52 § 3 st USAL, 15 | |
|
6 § 3 st |
52 § 3 st UBL | |
|
7§ |
12 kap. 1 § 4 st ML | |
240
|
Skattebetalnineslaeen |
Uppbördslagen (1953:272, UBL), (USAL) eller mervärdesskattela- |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 6 |
|
een (1994:200. ML) | ||
|
8§ |
12 kap. 1 §3 st ML | |
|
3 kap. 1 § |
14 kap. 1 § ML | |
|
2 § 1 st 2 §2 st 2 §3 st |
14 kap. 2 § 1 st ML 14 kap. 20 § andra meningen ML 14 kap. 2 § 2 st och 21 § ML | |
|
3§ |
14 kap. 22 § ML | |
|
4§ |
14 kap. 26 och 27 §§ ML | |
|
5 § 1-2 st 5 §3 st |
27 b § UBL | |
|
6§ |
- | |
|
4 kap. 1 § |
3 § 1 mom. 1 st UBL | |
|
2§ |
3 § 1 mom. 2 st UBL | |
|
3§ |
- | |
|
4§ |
3 § 3 mom. 1 st UBL | |
|
5§ |
3 § 4 mom. UBL | |
|
6§ |
33 § UBL | |
|
7§ |
33 b § 1 st UBL | |
|
8§ |
33 c § 1 st UBL | |
|
9§ |
33 b § 2 st UBL | |
|
10 § |
33 b § 4 st UBL | |
|
H § |
33 c § 2-4 st UBL |
241
16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
|
Skattebetalningslagen |
Uppbördslagen (1953:272, UBL), |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 6 |
|
socialavgifter från arbetsgivare | ||
|
gen (1994:200. ML) | ||
|
12 § |
33 d § 1 st UBL | |
|
13 § |
38 a § 1 och 3 st UBL | |
|
14 § |
38 a §2-3 st UBL | |
|
15 § |
38b § 1 stUBL | |
|
16 § |
33 a § 1 st UBL | |
|
5 kap. | ||
|
1§ |
39 § 1 mom. 1 st och 3 mom. UBL | |
|
2§ 1 st |
3 § 2 mom. 1 st och 39 § 1 mom. 1 st UBL | |
|
2 §2 st |
3 § 2 mom. 2 st UBL | |
|
3 § 1 |
7 a § 2 st UBL | |
|
3 § 2 |
39 § 1 mom. 2 st 1 UBL | |
|
3 § 3 |
3 § 2 mom. 1 st UBL | |
|
3 § 4 |
10 § 5 st g UBL | |
|
3 § 5 |
39 § 1 mom. 2 st 2 UBL | |
|
3§6 |
10 § 5 st a UBL | |
|
3 § 7 |
- | |
|
4 § 1 |
3 § 2 mom. 1 st UBL | |
|
4 §2-4 |
- | |
|
5§ |
39 § 1 mom. 3-4 st UBL, 17 § | |
|
6§ |
3 § 2 mom. 3 st UBL | |
|
7§ |
40 a § UBL | |
|
8§ |
3 § 2 mom. 3 st UBL |
242
Prop. 1996/97:100
Del 2
Bilaga 6
Skattebetalningslagen Uppbördslagen (1953:272, UBL).
lagen (1986:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
(USAL) eller mervärdesskattela-
|
een (1994:200. ML) | |
|
9 § 1 |
39 § 3 mom. UBL |
|
9 §2-3 |
10 § 5 st b UBL |
|
9§4 |
10 § 5 st c UBL |
|
9 § 5 |
10 § 5 st d UBL |
|
9 § 6 |
10 §5 ste UBL |
|
9 § 7 |
10 § 5 st f UBL |
|
9 § 8 |
10 §5 st i UBL |
|
10 § |
1 st 3 anvisningarna till 39 § UBL |
|
11 § 1-2 st |
44 a § 1 st UBL |
|
11 § 3 st |
44 a § 2 st UBL |
|
12 § |
43 § 1 mom. 1 st UBL |
|
13 § |
46 § 3 mom. 3 st UBL |
|
14 § |
5 st anvisningarna till 40 § och 47 § UBL |
|
15 § |
83 § UBL |
|
16 § 1 st |
40 § 1 mom. 1 st UBL |
|
16 §2 st |
46 § 3 mom. 2 st UBL |
|
16 §3 st |
6 st anvisningarna till 40 § UBL |
|
6 kap. | |
|
1 § |
13 § 1 mom. 1-3 st och 3 mom. |
|
2§ |
13 § 1 mom. 4 st UBL |
|
3§ |
13 § 2 mom. UBL |
|
4§ |
15 och 16§§UBL |
|
5§ |
45 § 1 mom. UBL |
243
|
Skattebetalningslagen |
UDDbördslaeen (1953:272, UBL). |
Prop. 1996/97:100 |
|
lagen (1986:668) om UDDbörd av |
Del 2 | |
|
socialavgifter från arbetsgivare |
Bilaga 6 | |
|
gen (1994:200. ML) | ||
|
6§ |
3 § 3 mom. 2 st och 13 § 1 mom. 4 | |
|
7 kap. | ||
|
1 § |
14 § UBL | |
|
8 kap. | ||
|
1 § 1st |
4 § 1 mom. 1 st UBL | |
|
1 § 2 st |
5 § 1 st UBL | |
|
1 §3 st |
39 § 2 mom. UBL | |
|
2§ |
4 § 1 mom. 1 st UBL | |
|
3 § 1 st |
4 § 1 mom. 2 st UBL | |
|
3 §2 st |
4 § 3 mom. 1 st UBL | |
|
3 §3 st |
4 1 mom. 3 st UBL | |
|
4§ 1 st |
4 § 2 mom. 1 st UBL | |
|
4 §2 st |
4 § 2 mom. 2-4 st UBL | |
|
5§ |
12 a § UBL | |
|
6 § 1 st |
40 § 1 mom. 2 st UBL | |
|
6§2st |
40 § 3 mom. UBL | |
|
7§ |
41 § 1 mom. UBL | |
|
8§ |
4 § 4 mom., 7 § 1-2 st samt 7 a § 1 | |
|
9§ |
- | |
|
10 § |
7 § 3 st UBL | |
|
U § |
3 § 2 mom. 4-5 st UBL | |
|
12 § |
45 § 1 mom. 1 st UBL | |
|
13 § |
46 § 2 mom. 4 st UBL | |
|
14 § |
8 § 1 st UBL |
244
|
Skattebetalningslagen |
Uppbördslagen (1953:272. UBL). Prop. 1996/97:100 (USAL) eller mervärdesskattela- een (1994:200. ML) |
|
15§ |
8 § 3 st UBL |
|
16 § |
8 § 6 st UBL |
|
17 § |
8 § 4-5 st UBL |
|
18 § |
9 § UBL |
|
19 § |
10 § 1-2 st UBL |
|
20 § |
10 §3-4 st UBL |
|
21 § |
11 § 1 st UBL |
|
22 § 1 st 22 § 2-3 st |
11 § 2 st UBL 11 § 3 st UBL |
|
23 § |
11 § 4 st UBL |
|
24 § |
10 § 5 st h UBL |
|
25 § |
12 § 2 st UBL |
|
26 § |
6 a § UBL |
|
27 § |
45 § 3 mom. 1 st UBL |
|
28 § |
45 § 3 mom. 2 st UBL |
|
29 § |
45 § 1 och 2 mom. UBL |
|
9 kap. 1 § |
8 § USAL |
|
2§ |
5 § USAL |
|
3§ |
6 § USAL |
|
10 kap. 1 § |
17 § 1 mom. UBL |
|
2§ |
17 § 2 mom. UBL |
17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 100. Del 2
245
|
Skattebetalningslagen |
UoDbördslaeen (1953:272, UBL), |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
socialavgifter från arbetsgivare |
Bilaga 6 | |
|
3§ |
-- | |
|
4§ |
-- | |
|
5§ |
20 § UBL | |
|
6§ |
18 §2-3 st UBL | |
|
7§ |
18 § 1 st UBL | |
|
8§ |
19 § UBL | |
|
9§ |
54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL och 14 kap. 3 § ML | |
|
10 § |
54 § 1 mom. 2 st UBL | |
|
H§ |
14 kap. 3 § 2 st ML | |
|
12 § |
7 § 2 st USAL | |
|
13 § 1 st |
14 kap. 5 § första meningen ML | |
|
14 § |
14 kap. 8 § 1 st ML | |
|
15 § |
14 kap. 8 § 2 st ML | |
|
16 § |
14 kap. 30 § ML | |
|
17 § 1 st |
54 § 1 mom. 4, 6 och 7 st UBL, 4 § | |
|
17 §2 st |
13 kap. 29 § ML | |
|
18 § |
54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL, 14 kap. 12 och 13 §§ ML | |
|
19 § |
54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL, 14 kap. 12 § ML | |
|
20 § |
— |
246
|
Skattebetalningslaeen |
UDDbördslaaen (1953:272. UBL). |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
socialavgifter från arbetsgivare |
Bilaga 6 | |
|
sen (1994:200. ML) | ||
|
21 § |
- | |
|
22 § |
54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL | |
|
23 § |
54 § 1 mom. UBL, 4 § 1 st USAL | |
|
24 § |
53 § 2 mom. UBL, 7 § 1, 3 och 4 st | |
|
25 § |
18 § 1 och 4 st, 54 § 1 mom. 1, 3 | |
|
26 § |
- | |
|
27 § |
21 §, 54 § 2 mom. och 83 § UBL, | |
|
28 § |
13 kap. 2 § och 14 kap. 6 och 29 §§ ML | |
|
29 § |
-- | |
|
30 § |
13 kap. 1 a § 1 st andra meningen | |
|
31 § |
14 kap. 3 § 1 st och 28 § ML | |
|
32 § |
14 kap. 3-5 §§, 12 § 2 st och 16 § |
|
33 § |
13 kap. 30 § ML |
|
34 § |
14 kap. 30 a § ML |
|
35 § |
14 kap. 30 b § ML |
|
36 § |
14 kap. 30 c § ML |
|
37 § |
13 kap. 5 § ML |
247
|
Skattebetalningslagen |
UDDbördslagen (1953:272. UBL). |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 6 |
|
11 kap. |
gen (1994:200. ML) | |
|
1 § |
22 § UBL, 15 kap. 1 § ML | |
|
2 § 1 st |
10 § 1 st USAL, 15 kap. 20 § ML | |
|
2 § 2 st |
78 a § UBL, 10 § 2 st USAL, 15 | |
|
3§ |
36 och 36 a §§ UBL | |
|
4§ |
26 § 1 och 3 st UBL | |
|
5§ |
26 § 2 st UBL | |
|
6 § 1 st |
24 § 1 st UBL | |
|
6 § 2 st |
35 § 2-3 st UBL | |
|
7§ |
5 § 1 st UBL | |
|
8§ |
24 § 2 st UBL | |
|
9§ |
22 § UBL | |
|
10 § |
- | |
|
11 § |
2 § 4 mom. UBL | |
|
12 § |
27 § 1 mom. UBL | |
|
13 § |
- | |
|
14 § |
27 § 2 mom. UBL | |
|
15 § |
35 § 1 st UBL | |
|
16 § |
77 § 2 st UBL, 11 § 1 st USAL, 15 kap. 2 § 1 st ML | |
|
17 § |
- | |
|
18 § |
77 § 3 st UBL, 11 § 2 st USAL, 15 kap. 2§2stML |
248
|
Skattebetalningslagen |
Unnbördslagen (1953:272. UBL). |
Prop. 1996/97:100 |
|
lagen (1986:668) om uoDbörd av |
Del 2 | |
|
socialavgifter från arbetsgivare |
Bilaga 6 |
(USAL) eller mervärdesskattela-
gen (1994:200. ML)
|
19 § |
75 § 1 st UBL, 10 § 3 st USAL, 15 kap. 20 § ML |
|
20 § |
95 § UBL, 67 § USAL, 15 kap. 19 § ML |
|
12 kap. 1 § 1 st 1 §2 st |
75 § 1 st UBL 75 § 3-5 st UBL |
|
2§ |
77 § 1 st UBL |
|
3§ |
75 c § 1-3 st UBL, 16 § 1 st USAL |
|
4§ |
75 c § 4 st och 75 d § 2 st UBL, 16 §2-3 st USAL |
|
5§ |
22 e § USAL |
|
6§ |
77 a § 1 st UBL, 15 § 1 st USAL, 16 kap. 17 § 1-2 st ML |
|
7§ |
77 a § 2 st UBL, 15 § 2 st USAL, 16 kap. 17 § 3 st ML |
|
8§ |
78 b § 1 st UBL, 20 § 1 st USAL |
|
9§ |
61 § 1 mom. UBL, 19 § USAL, 22 kap. 4 § ML |
|
10 § |
76 § 1 st UBL |
|
11 § |
75 e § 1 st UBL, 18 §2 st USAL |
|
12 § |
77 a § 3 st och 78 b § UBL, 15 § 3 st och 20 § 1 st USAL, 16 kap. 17 §4 st ML |
|
13 § |
75 e § 2 st, 76 § 2-3 st, 77 a § 3-4 st |
249
|
Skattebetalningslagen |
Uppbördslagen (1953:272. UBL). Prop. 1996/97:100 |
|
13 kap. 1 § |
22 d § USAL, 22 kap. 9 § ML |
|
2§ |
-- |
|
14 kap. 1 § |
45 § 1 mom. 6 st UBL |
|
2§ |
78 § 1 mom. 1-2 st UBL, 14 kap. |
|
3§ |
78 § 2 mom. 1 st UBL, 27 § 1 st USAL, 17 kap. 2 § 1 st ML |
|
4§ |
17 kap. 5 § 1 st ML |
|
5§ |
78 § 2 mom. 1 st UBL, 27 § 2 st |
|
6§ |
78 § 2 a mom. UBL, 27 a § USAL, 17 kap. 4 § ML |
|
7§ |
78 § 2 b mom. UBL, 27 b § USAL, 17 kap. 7 § ML |
|
8 § 1 st |
78 § 2 mom. 2 st UBL, 27 § 4 st USAL, 17 kap. 5 § 3 st ML |
|
8 §2 st |
73 § 1 st UBL, 29 § 1 st USAL, 17 kap. 1 § 1 st ML |
|
15 kap. 1 § |
38 § USAL, 18 kap. 1 § ML |
|
2§ |
39 och 40 §§ USAL, 18 kap. 2 § ML |
|
3§ |
40 a § USAL, 18 kap. 3 § ML |
|
4§ |
42 § och 46 § 2 st USAL, 18 kap. 5 |
|
5§ |
41 § USAL, 18 kap. 4 § ML |
250
|
Skattebetalningslagen |
UoDbördslaeen (1953:272. UBL). |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 6 |
|
(USAL) eller mervärdesskattela- | ||
|
gen (1994:200. ML) | ||
|
6§ |
14 kap. 30 d § 1 st ML | |
|
7§ |
43 § USAL, 14 kap. 30 d § 2 st och 18 kap. 6 och 9 §§ ML | |
|
8§ |
47 § 1 st USAL, 18 kap. 8 § 1 st | |
|
9§ |
18 kap. 7 § 1 st ML | |
|
10 § |
47 § 2 st USAL, 18 kap. 8 § 2 st | |
|
H § |
18 kap. 10 § ML | |
|
12 § |
18 kap. 13 § ML | |
|
16 kap. 1 § |
52 § 1-2 st UBL, 12 § 1 och 2 st | |
|
2§ |
52 § 1 st UBL, 12 § 1 st USAL, 16 kap. 3 § ML | |
|
3§ |
52 § 4 st UBL, 12 § 1 st USAL, 16 kap. 3 § ML | |
|
4§ |
52 § 1 st UBL, 12 § 1 st USAL, 16 kap. 1 § ML | |
|
5§ |
26 § 2 st UBL | |
|
6§ |
16 kap. 2 § 1 st första meningen | |
|
7§ |
- | |
|
8§ |
52 § 1 st UBL, 12 § 1 st USAL | |
|
9§ |
56 § 1 st UBL, 12 §3 st USAL |
251
|
Skattebetalningslagen |
UDDbördslaaen (1953:272. UBL). |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
socialavgifter från arbetsgivare |
Bilaga 6 | |
|
gen (1994:200. ML) | ||
|
10 § |
- | |
|
H § |
- | |
|
12 § |
29 § 1 st UBL | |
|
13 § |
56 § 2 st UBL | |
|
17 kap. 1 § |
53 § 2 mom. UBL, 7 § 1 st USAL, 14 kap. 14 § och 16 kap. 1 § ML | |
|
2§ |
49 § 1 mom. och 3 mom. 1 st UBL, 13 § 1 st USAL, 16 kap. 6 § ML | |
|
3§ |
49 § 2 mom. 2-3 st UBL, 13 § 1 st | |
|
4§ |
48 § 4 och 5 mom. UBL | |
|
5§ |
48 § 2 mom. och anvisningarna till 48 § UBL | |
|
6§ |
49 § 2 a mom. UBL | |
|
7§ |
48 § 1 mom. 1 st UBL, 16 kap. 2 § 2 st och 5 § 1 st ML | |
|
8§ |
50 § 1 st UBL | |
|
9§ |
48 § 1 mom. 2 st, 2 mom., 4 mom. 1 st, 5 mom. 2 st och 49 § 2 mom. 1 | |
|
io§ |
51 § 1 st UBL | |
|
H § |
48 § 3 mom. och 49 § 3 mom. 2 st |
252
Prop. 1996/97:100
Del 2
|
Skattebetalningslagen |
UDDbördslaeen 11953:272. UBL). |
|
18 kap. |
socialavgifter från arbetsgivare |
|
1 § |
68 § 1 mom. UBL |
|
2§ |
45 § 2 mom. och 68 § 2 mom. 2 st UBL |
|
3§ |
45 § 2 mom. 1 st och 3 mom. samt 2 st av anvisningarna till 45 § UBL |
|
4§ |
-- |
|
5§ |
69 a § UBL |
|
6§ |
69 a § UBL |
|
7§ |
68 § 3 - 5 mom. UBL |
|
8§ |
68 § 6 mom. 1 st UBL, 16 kap. 10 § |
|
9§ |
68 § 6 mom. 2-3 st UBL |
|
10 § 19 kap. |
- |
|
1 § |
-- |
|
2§ |
- |
|
3§ |
27 § 3 mom. 2 st UBL |
|
4§ |
- |
|
5§ |
27 § 3 mom. 1 st UBL |
|
6§ |
49 § 4 mom. UBL, 13 § 2-3 st |
|
7§ |
32 § 1-2 st UBL, 14 § USAL, |
16 kap. 12 § ML
253
Prop. 1996/97:100
|
Skattebetalningslagen |
Del 2 Unnbördslagen 61953:272. UBL). Bilaga 6 |
|
8§ |
- |
|
9§ |
58 § 1-4 mom. UBL, 28 § 1-3 st |
|
10 § |
- |
|
H § |
27 a §, 32 a §, 49 § 5 mom. och |
|
12-14 §§ |
69 § 1 mom. 1-3 st, 2 mom. 1 och 2 st UBL, 24 § 1-3 st USAL, 16 |
|
15 § |
27 § 3 mom. 3 st, 32 § 3 st, 49 § 4 24 § 4 st USAL, 16 kap. 13 § ML |
|
16 § |
- |
|
20 kap. 1 § |
59 § 1 st UBL, 28 a § 1 st USAL, 16 kap. 16 § 1 st ML |
|
2§ |
- |
|
3§ |
- |
|
4§ |
59 § 2 st UBL, 28 a § 1 st USAL, |
|
5§ |
- |
|
6§ |
- |
|
7§ |
59 § 3 st UBL, 28 a § 2 st USAL, |
254
Prop. 1996/97:100
|
Skattebetalningslagen |
Del 2 UDDbördslaeen (1953:272. UBL'). Bilaga 6 |
|
21 kap. 1 § |
84 § 1-3 st UBL, 50 § USAL, |
|
2§ |
- |
|
3 § 1 st |
85 § UBL, 51 § 2 st USAL, 15 kap. 3 § 3 st ML |
|
3 §2 st |
88 § UBL, 56 § USAL, 15 kap. 7 § |
|
4§ |
86 § 1-2 st UBL, 52 § 1 och 2 st |
|
5§ |
86 § 3 st UBL, 53 § USAL |
|
6§ |
87 § UBL, 54 § USAL, 15 kap. 6 § ML |
|
7§ |
55 § USAL, 18 kap. 7 § 2 st ML |
|
8§ |
89 § UBL, 57 § 1-2 st USAL, |
|
9§ |
90 § UBL, 58 § 1 och 3 st USAL, 15 kap. 9 § ML |
|
10 § |
91 § UBL, 59 § USAL, 15 kap. 10 § ML |
|
H § |
92 § UBL, 60 och 61 §§ USAL, 15 kap. 11 § 1 st ML |
|
12 § |
92 § UBL, 60 och 61 §§ USAL, |
|
13 § |
93 § UBL, 62 § USAL, 15 kap. 12 § ML |
13 § ML
255
|
UDDbördslagen (1953:272, UBL). |
Prop. 1996/97:100 Del 2 Bilaga 6 | |
|
Skattebetalningslagen |
lagen (1986:668) om uDDbörd av |
socialavgifter från arbetsgivare
(USAL) eller mervärdesskattela-
gen (1994:200, ML)
|
14 § |
94 § 1 st UBL, 63 § USAL, 15 kap. |
|
15 § 1st |
64 § 1 st USAL, 15 kap. 14 § 1 st |
|
15 §2 st |
94 § 3 st UBL |
|
16 § |
64 § 2 st USAL, 15 kap. 14 § 2 st |
|
17 § |
94 § 4 st UBL, 64 § 3 st USAL, 15 kap. 15 § ML |
|
18 § |
65 § 1-2 st USAL, 15 kap. 16 § 1 |
|
19 § |
65 §3-4 st USAL, 15 kap. 16 § 3 st |
|
20 § |
66 § USAL, 15 kap. 18 § ML |
|
22 kap. | |
|
1 § |
96 § UBL, 68 § USAL, 20 kap. 1 § ML |
|
2§ |
97 § och 99 § 2 mom. UBL, 69 § |
|
3 § |
98 § 1 och 4 st UBL, 70 § 1 och 4 st USAL, 20 kap. 4 § 1-2 st ML |
|
4§ |
98 § 2 st UBL, 70 § 2 st USAL |
|
5§ |
71 § USAL, 18 kap. 7 § 2 st ML |
|
6 § 1 st |
99 § 1 mom. UBL, 72 § 1 st USAL, 20 kap. 5-7 §§ ML |
|
6 §2 st |
98 § 3 st UBL |
|
7§ |
100 § 1-2 st UBL, 73 § USAL, 20 |
256
|
Skattebetalningslagen |
UDDbördslaeen (1953:272. UBL). |
Prop. 1996/97:100 Del 2 |
|
socialavgifter från arbetsgivare |
Bilaga 6 | |
|
gen (1994:200. ML) | ||
|
8§ |
75 § USAL, 20 kap. 8 § 3 st ML | |
|
9 § 1 st 9 § 2 st |
100 §3 st UBL, 74 § 1st USAL 44 § 2 st USAL | |
|
io§ |
76 § 1 st USAL | |
|
H§ |
102 § UBL, 76 § 2 st USAL, 20 kap. 9 § 2 st ML | |
|
12 § |
101 §2 st UBL | |
|
13 § |
101 § 1 st UBL, 77 § USAL, 20 kap. 9 § 1 st ML | |
|
23 kap. 1 § |
22 § och 39 § 1 a mom. 4 st och 3 mom. UBL, 8 § USAL, 22 kap. 2 § ML | |
|
2§ |
83 § UBL, 27 § 3 st USAL, 14 kap. 16 och 27 §§, 17 kap. 2 § 2 st och | |
|
3§ |
6 kap. 2 § ML | |
|
4§ |
22 kap. 6 § ML | |
|
5§ |
14 kap. 18§ML | |
|
6§ |
22 kap. 7 § ML | |
|
7§ |
103 § 1 st UBL, 78 § 1 st USAL, 16 kap. 16 §3 st ML | |
|
8§ |
103 § 2 st UBL, 78 § 3 st USAL | |
|
9§ |
73 §2 st UBL, 17 kap. 1 §2 st ML |
257
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997
Prop. 1996/97:100
Del 2
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:100 Ett nytt system för skatte-
betalningar, m.m.
258